Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om postbanken, m. m

1969-10-30 · 56 sidor, varav 55 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 55 av 56 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1969:158, Med förslag till lag om postbanken, m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1969

1

Nr 158

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

postbanken, m. m.; given Stockholms slott den 30

oktober 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till lag om postbanken,

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga in nehåll

I propositionen föreslås riktlinjer för ett närmare samarbete mellan de

två statsägda bankerna postbanken och Sveriges Kreditbank. Huvudsyftet

med samarbetet är att de båda bankerna genom att samordna sina resurser

på ett flertal områden skall påverka utvecklingen mot en mera effektivt

fungerande kreditmarknad med större valmöjligheter för kunderna.

Förslaget medför vissa organisatoriska förändringar. Den nuvarande postbanksdelegationen

ersätts med en styrelse för postbanken i vilken skall ingå

bl. a. tre styrelseledamöter från kreditbanken. I kreditbankens styrelse skall

ingå tre ledamöter från postbanken.

Vidare föreslås i en lag om postbanken att det system av enhetliga rörelseregler

som sedan årsskiftet gäller för affärsbanker, sparbanker och jordbrukets

kreditkassor skall gälla även för postbanken.

För att i möjligaste mån åstadkomma konkurrensneutralitet mellan postbanken

och övriga bankinstitut föreslås vidare, med visst undantag för en

övergångstid, att samma balansvärderingsregler som gäller för affärsban
1

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 158

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

kerna skall tillämpas av postbanken. Vidare föreslås riktlinjer för kapitalbildning

i postbanken, avkastningskrav och skatt. I samband därmed föreslås

att 25 milj. kr. anvisas på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1969/70.

Den föreslagna lagen om postbanken avses träda i kraft den 1 januari

1970.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 158 år 11)69

3

Förslag

till

Lag

om postbanken

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 §

Postbanken har till ändamål att driva in- och utlåningsrörelse, att förmedla

betalningar samt att driva annan verksamhet som står i samband

därmed.

2 §

Postbankens statskapital utgöres av stamkapital och statsverkslån.

Stamkapitalet får minskas endast om detta behövs för att täcka förlust,

som uppstått på postbankens rörelse, eller om Konungen av annan orsak

medgivit minskning.

3 §

Postbanken står under tillsyn av bankinspektionen. Bankens förvaltning

och räkenskaper granskas av riksrevisionsverket.

Rörelsen

4 §

Postbanken får ej för egen räkning driva handel med eller, med de undantag

som anges i 5 och 6 §§, förvärva annat än guld, mynt, växlar, checkar,

anvisningar, obligationer och andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar

utom sådana som medför rätt till betalning först efter utfärdarens

övriga fordringsägare (förlagsbevis).

5 §

Postbanken får förvärva

1. aktie i bolag, vilket uteslutande har till syfte att förvalta fast egendom

eller tomträtt, som förvärvats för att bereda banken lokaler för dess inrymmande

eller tillgodose därmed sammanhängande behov, och förlagsbevis,

som utfärdats av sådant bolag,

2. bostadsrätt till lägenhet, om lägenheten skall nyttjas för ändamål, som

anges under 1, eller användes för att bereda bostad åt någon som är anställd

i banken,

3. inventarier, vilka anskaffas för rörelsen eller till fastighet, över vilken

banken förfogar, eller till lokaler, som banken i övrigt innehar,

4. efter tillstånd av Konungen, aktie i bankaktiebolag, i utländskt bank
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

företag och i svenskt aktiebolag eller utländskt företag, vars ändamål kan

anses gagneligt för bankväsendet eller det allmänna, samt garantifondbevis

eller förlagsbevis utfärdat av bolag eller företag som nu nämnts.

Medverkar postbanken vid emission av aktier eller förlagsbevis på den

allmänna marknaden, får banken förvärva aktie eller förlagsbevis som ingår

i emissionen. Sådan aktie eller sådant förlagsbevis skall banken dock

avyttra så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet.

Om synnerliga skäl föreligger, kan bankinspektionen förlänga denna frist.

6 §

För att skydda fordran får postbanken dels på offentlig auktion eller

fondbörs eller vid exekutiv försäljning köpa egendom som är utmätt eller

pantsatt för fordringen dels, om det är uppenbart att postbanken annars

skulle lida avsevärd förlust, såsom betalning för fordran övertaga för fordringen

pantsatt eller annan egendom. Utgöres köpt eller övertagen egendom

av fastighet, gruva, fabrik eller annan liknande anläggning eller fartyg, får

postbanken i utbyte mot sådan egendom med tillhörande lös egendom förvärva

aktie i bolag, som bildats för att förvalta egendomen eller för att fortsätta

en med denna driven verksamhet, eller förlagsbevis, som utfärdats

av sådant bolag. Postbanken får därjämte förvärva aktie i bolag, i vilket

postbanken enligt detta stycke förut förvärvat aktie, om uppenbar fara är

att postbanken annars skulle lida förlust.

Har postbanken enligt första stycket förvärvat aktie i bolag eller av aktiebolag

utfärdat förlagsbevis, får postbanken, om aktiebolaget överlåter sina

tillgångar på annat aktiebolag, byta ut aktien eller förlagsbeviset mot aktie

i det andra aktiebolaget eller förlagsbevis som utfärdats av detta bolag.

Egendom som postbanken förvärvat enligt denna paragraf skall avyttras

så snart det lämpligen kan ske och senast när avyttring kan äga ram

utan förlust för postbanken.

Förvärv enligt denna paragraf skall ofördröjligen anmälas hos bankinspektionen.

7 §

Postbanken skall till täckning av de risker som är förenade med bankrörelsen

ha kapital till visst lägsta belopp. Detta bestämmes i förhållande till

postbankens tillgångar och till garantiförbindelser som banken ingått (placeringar).

Vid beräkningen av kapitalkravet indelas placeringarna i följande

fyra grupper, nämligen

A. 1. inneliggande kassa, checkar, postremissväxlar samt fordringar hos

riksbanken och riksgäldskontoret,

2. skattkammarväxlar och obligationer som utfärdats av staten, kommun

eller därmed jämförlig samfällighet, allmän kassa eller inrättning,

vars reglemente fastställts av Konungen, eller kreditaktiebolag,

3. andra fordringar för vilka staten, kommun eller därmed jämförlig

samfällighet, bankaktiebolag, sparbank, centralkassa eller annan under

A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrättning, kreditaktiebolag eller

försäkringsföretag med svensk koncession svarar,

4. fordringar för vilka säkerheten utgöres av värdehandling eller fordran,

som anges under A 1—3, och

5. garantiförbindelser för vilka postbanken fått säkerhet i värdehandling

eller fordran, som anges under A 1—4,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Mcij:ts proposition nr 158 år 1969

B. 1. andra fullgoda obligationer än de som anges under A 2,

2. fordringar för vilka utländskt bankföretag eller annat försäkringsföretag

än som avses under A 3 svarar,

3. fordringar för vilka säkerheten utgöres av

värdehandling eller fordran, som anges under B 1 eller 2,

inteckning i jordbruks-, affärs- eller bostadsfastighet eller tomträtt

till sådan fastighet inom sjuttiofem procent av det uppskattade värdet

av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad

som hör till tomträtten, eller

fordran med förmånsrätt på grund av lagen (1966: 701) om förmånsrätt

för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar,

om förmånsrätten får göras gällande på postbankens föranstaltande,

4. garantiförbindelser för vilka postbanken fått säkerhet i värdehandling

eller fordran, som anges under B 1—3,

C. 1. fordringar för vilka säkerheten utgöres av

inteckning i jordbruksfastighet, i bostadsfastighet med en- eller

tvåfamilj shus eller med flerfamiljshus för vilket statligt bostadslån

utgår eller i tomträtt till sådan fastighet, om inteckningssäkerheten

är förstärkt med borgen och inteckningen ligger mellan sjuttiofem

och etthundra procent av det uppskattade värdet av den

fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till

tomträtten,

inteckning i fastighet, som helt eller delvis är inrättad för industriell

verksamhet, eller i tomträtt till sådan fastighet inom femtio

procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i

fråga om tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör till

tomträtten,

förlagsbevis eller aktie, som noteras vid fondbörs här i landet, eller

borgen, dock ej till högre belopp för varje låntagare än tjugofemtusen

kronor,

2. garantiförbindelser för vilka postbanken fått säkerhet i form av värdehandling,

fordran eller borgensförbindelse som anges under C 1,

D. övriga tillgångar och garantiförbindelser utom sådana som enligt

femte och sjätte styckena skall avräknas från postbankens risktäckande

kapital.

För placeringar, som anges under A, fordras ej risktäckande kapital. I

övrigt skall postbanken vid varj e tidpunkt ha risktäckande kapital till lägst

ett belopp, som motsvarar sammanlagt

en procent av summan av placeringar, som anges under B,

fyra procent av summan av placeringar, som anges under G, och

åtta procent av summan av placeringar, som anges under D.

Tillgång skall tagas upp till bokfört värde och garantiförbindelse till sitt

nominella belopp.

Med postbankens risktäckande kapital avses stamkapital, statsverkslån,

dispositionsfond och balanserade vinstmedel.

Från postbankens risktäckande kapital skall avräknas det bokförda värdet

av vad banken såsom aktiekapital eller i annan form tillskjutit till annat

in- eller utländskt företag som driver någon form av bankverksamhet. Sådan

avräkning skall dock ej ske i fråga om företag där staten är delägare.

Har postbanken väsentligt ekonomiskt intresse i aktiebolag, som uteslu-|-1

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt Nr 15S

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

tande har till syfte att förvalta fastighet eller tomträtt som förvärvats för att

bereda banken lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande

behov, skall från postbankens risktäckande kapital avräknas

åtta procent av summan av det bokförda värdet av aktierna i fastighetsbolaget

och bolagets bokförda skulder eller den del av dessa som svarar mot

bankens innehav av aktier i fastighetsbolaget.

Med uppskattat värde avses det värde, som postbanken bestämt på grundval

av särskild värdering. Har enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel

till främjande av bostadsbyggandet sådant lån beviljats till uppförande

av viss byggnad, skall till grund för bedömandet i stället för uppskattningsvärdet

läggas det enligt nämnda bestämmelser fastställda pantvärdet

för byggnaden eller den fastighet, där denna uppföres, om ej särskilda skäl

föranleder annat.

8 §

Postbanken skall hålla en med hänsyn till rörelsens art och omfattning

tillräcklig kassareserv.

Kassareserven skall bestå av tillgångar som med lätthet kan förvandlas

i pengar och skall tillsammans med inneliggande kassa uppgå till lägst ett

belopp som svarar mot tio procent av postbankens samtliga förbindelser

med undantag av lån som tagits upp hos allmänna pensionsfonden i samband

med återlån enligt fondens reglemente och garantiförbindelser. Nedgår

kassareserven tillfälligt under föreskrivet belopp, skall den snarast ökas

till detta.

Är tillgång som anges i andra stycket pantsatt, får den ej räknas in i

kassareserven. Utgör tillgången säkerhet för avtalad kredit som postbanken

ej begagnat till fullo, får den ändå beräknas till det belopp, som banken enligt

avtalet har rätt att ytterligare erhålla vid anfordran.

9 §

Kredit får beviljas endast mot betryggande säkerhet i fast eller lös egendom

eller i form av borgen. Utan säkerhet får dock kredit lämnas till ett

sammanlagt belopp, som vid varje tidpunkt svarar mot högst tre procent av

summan av postbankens risktäckande kapital och dess inlåning. Därutöver

får kredit utan säkerhet beviljas

1. sådan låntagare, som avses i 7 § första stycket A 2 eller 3, samt utländskt

bankföretag,

2. samfällighet som avses i lagen (1966: 700) om vissa gemensamhetsanläggningar,

såvida krediten ej överstiger belopp för vilket förmånsrätt åtnjutes

på grund av lagen (1966: 701) om förmånsrätt för fordringar enligt

nämnda lag och förmånsrätten får göras gällande på postbankens föranstaltande,

3. näringsidkare i och för hans rörelse, om krediten är kortvarig.

Aktie i bolag, som huvudsakligen förvaltar eller driver handel med aktier

eller som idkar emissionsrörelse, får mottagas som pant endast om aktien

noteras vid fondbörs här i landet. Vad nu sagts gäller även förlagsbevis, som

utfärdats av sådant bolag.

10 §

Postbanken skall ägna särskild uppmärksamhet åt att kredit i sådan omfattning,

att fara kan uppkomma för bankens säkerhet, icke lämnas till samma

låntagare eller till låntagare, som är förbundna med varandra i väsentlig

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

7

ekonomisk intressegemenskap, eller mot säkerhet av aktier eller förlagsbevis,

som utgivits av samma aktiebolag eller aktiebolag som är förenade i

sådan gemenskap som nu nämnts.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på borgen och annan garantiförbindelse

till postbanken.

11 §

Om jäv i kreditförhållanden i postbanken meddelas bestämmelser av

Konungen.

12 §

Bestämmelserna om kredit i 9—11 §§ äger motsvarande tillämpning på

garantiförbindelse som postbanken ikläder sig.

13 §

Ställes lån icke att betalas inom ett år, skall postbanken förbehålla sig rätt

att säga upp lånet till återbetalning senast inom sagda tid.

Utan förbehåll enligt första stycket får postbanken

1. bevilja återlån enligt reglementet (1959: 293) angående allmänna pensionsfondens

förvaltning med längre löptid än ett år,

2. utlämna andra lån mot skuldebrev med längre löptid än ett år till ett

sammanlagt belopp, som vid varje tidpunkt svarar mot högst tjugofem procent

av summan av postbankens risktäckande kapital och dess inlåning efter

avdrag för lån som tagits upp hos allmänna pensionsfonden i samband med

återlån.

Förfallotiden för lån skall bestämmas så, att den är förenlig med villkoren

för postbankens förbindelser. Lån som avses i andra stycket 2 får icke

ställas på längre återbetalningstid än tio år. Har för sådant lån icke ställts

säkerhet i fast eller lös egendom, skall i skuldebrevet utfästas årlig avbetalning

i förhållande till den tid för vilken lånet beviljas.

Postbanken skall förbehålla sig rätt att säga upp lån som avses i andra

stycket till återbetalning senast inom tre månader, om säkerheten för lånet

försvagas i märklig mån eller, i fråga om lån utan säkerhet, om trygghet

icke längre föreligger för låneförbindelsens fullgörande.

Denna paragraf äger icke tillämpning på lån, för vars fulla gäldande staten,

kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar. Tredje stycket

första punkten gäller dock även sådant lån.

14 §

Postbanken får ej vid avtal om kredit eller annars i sin rörelse förbehålla

sig andel i vinst på affär som banken själv icke har rätt att avsluta.

Ej heller får postbanken, om det ej är fråga om utdelning på aktier eller

vad som annars kan tillkomma banken som ägare av aktier, på annat sätt

beredas andel i vinst på verksamhet som banken själv icke får driva.

15 §

När postbanken beviljar kredit, får banken ej göra förbehåll att kreditbeloppet

eller del av detta skall sättas in hos banken för längre tid än sex månader

eller på längre tids uppsägning än sex månader.

16 §

Postbanken får ej utfärda tryckt eller graverad, till innehavaren eller

till viss man eller order ställd förbindelse eller ikläda sig ansvarighet för

sådan förbindelse.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

17 §

Motbok eller annat bevis, som postbanken utfärdar om tillgodohavande på

räkning, skall ställas till viss man och innehålla att överlåtelse får ske endast

till viss man och att överlåtelsen bör anmälas hos banken.

Postbanken får ej träffa förbehåll om rätt för banken att åberopa betalning

till annan än rätt innehavare av motbok.

Om efterlysning och dödande av förkommen motbok finns särskilda bestämmelser.

18 §

Innan postbanken inrättar bankkontor som uteslutande är avsett för bankens

rörelse, skall postbanken inhämta yttrande från nämnden för bankkontorsetablering.

Inrättas bankkontor, skall det omedelbart anmälas hos bankinspektionen.

19 §

Omyndig får utan förmyndares tillåtelse förfoga över medel som den

omyndige själv satt in hos postbanken efter det att han fyllt sexton år. Utan

den omyndiges samtycke får postbanken ej betala ut sådana medel till förmyndaren.

Har förmyndaren fått överförmyndarens tillstånd att omhändertaga

medlen och företett bevis på detta hos postbanken, får den omyndige

ej längre förfoga över medlen. Sådan inskränkning i den omyndiges rätt skall

antecknas på insättningsbevis eller i motbok, när beviset eller motboken företes

hos banken.

Medel som förmyndare eller god man förvaltar enligt föräldrabalken får,

utom såvitt angår ränta som stått inne kortare tid än ett år, tagas ut utan

överförmyndarens tillstånd endast om förbehåll om detta skett enligt 15 kap.

9 § andra stycket balken. överförmyndaren kan när som helst förordna, att

förbehållet ej skall gälla. Sådant förordnande skall antecknas på bevis eller i

motbok, som utfärdats om insättningen, överförmyndare, förmyndare och

god man har på begäran rätt att erhålla bevis om beloppet av de medel, som

sättes in eller står inne, och i förekommande fall intyg att meddelat tillstånd

icke utnyttjats.

Årsredovisning

20 §

Postbanken avger för varje räkenskapsår redovisning för förvaltningen av

bankens angelägenheter genom att upprätta balansräkning avseende bankens

ställning vid räkenskapsårets utgång, vinst- och förlusträkning samt

förvaltningsberättelse med förslag om hur vinst eller förlust skall disponeras.

Räkenskapsåret omfattar kalenderåret.

Balansräkningen, vinst- och förlusträkningen samt förvaltningsberättelsen

fastställes av Konungen.

Den fastställda årsredovisningen skall av postbanken kungöras på lämpligt

sätt och hållas tillgänglig på postanstalterna.

21 §

I fråga om postbankens balansräkning gäller följande.

Tillgångar får icke tagas upp vare sig över verkliga värdet eller till

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

9

högre belopp än det, vartill kostnaderna för deras anskaffning uppgått, om ej

annat följer av denna paragraf.

Andra tillgångar än sådana som är avsedda till stadigvarande bruk för

postbanken får, om upplysning rörande förhållandet lämnas i förvaltningsberättelsen,

tagas upp till högre belopp än som svarar mot kostnaderna för

deras anskaffning, dock ej över verkliga värdet.

Har under räkenskapsåret kostnader lagts ned för att förbättra tillgång,

som är avsedd till stadigvarande bruk för postbanken, eller har sådana

kostnader balanserats från tidigare räkenskapsår, får de inräknas i anskaffningskostnaderna.

Tillgången får annars icke tagas upp till högre belopp än

det vartill den var uppförd i närmast föregående balansräkning. Tillgång som

måste anses äga ett bestående värde väsentligt överstigande nämnda belopp

får dock tagas upp till högst detta värde, om bankinspektionen medgivit det.

I fråga om fast egendom får ej i något fall uppskrivning ske över senast

fastställda taxeringsvärdet.

För fordran, som förfaller eller kan av postbanken sägas upp till betalning

först efter längre tid än ett år, får värdet icke sättas högre än att avkastning

erhålles efter en räntefot som svarar mot det allmänna ränteläget.

Osäkra fordringar tages upp högst till det belopp varmed de beräknas

komma att inflyta. Värdelösa fordringar får icke tagas upp som tillgång.

Förvaltningskostnader får icke tagas upp som tillgång.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna paragraf meddelas av

bankinspektionen.

22 §

I balansräkningen skall tillgångar och skulder fördelas i poster på sätt

som kan anses påkallat med hänsyn till verksamhetens art och god redovisningssed.

Inom linjen skall anmärkas sammanlagda beloppet av postbankens borgens-

och övriga garantiförpliktelser, i den mån de icke tagits upp bland

skulderna. Dessutom skall inom linjen tagas upp det sammanlagda bokförda

värdet av panter som postbanken ställt.

Inom linjen skall också anges de pensionsåtaganden som icke tagits upp

bland skulderna.

23 §

Vinst- och förlusträkning skall ställas upp så, att en tillfredsställande redovisning

erhålles för hur vinsten eller förlusten för räkenskapsåret uppkommit.

Intäkter och kostnader skall fördelas i lämpliga poster.

I vinst- och förlusträkningen skall som kostnad för rörelsen tagas upp det

belopp som efter avräkning enligt företagsekonomiska grunder mellan postverkets

olika rörelsegrenar funnits vara att hänföra till postbanksrörelsen.

24 §

I förvaltningsberättelsen skall, i den mån det kan ske utan förfång för

banken, upplysning lämnas om sådana förhållanden som är av betydelse för

bedömningen av bankens ställning och resultatet av dess verksamhet samt

styrelsens förvaltning som ej framgår av balansräkningen eller vinst- och

förlusträkningen. Berättelsen skall dessutom redovisa händelser av väsentlig

betydelse för postbanken även när de inträffat efter räkenskapsårets

slut.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kiingl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

Har tillgång som är avsedd till stadigvarande bruk för postbanken skrivits

upp för räkenskapsåret, skall redogörelse lämnas för grunden till uppskrivningen,

för det belopp varmed uppskrivning skett och för användningen av

beloppet. Att upplysning skall lämnas i fråga om andra tillgångar, som upptagits

till högre belopp än kostnaderna för deras anskaffning, föreskrives i

21 § tredje stycket.

Särskilda bestämmelser

25 §

Enskilds förhållande till postbanken får ej obehörigen yppas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1970.

Genom lagen upphäves förordningen (1922:277) angående postsparbanken,

förordningen (1924:378) angående postgirorörelsen och reglementet

(1968: 683) om förvaltningen av postbankens medel.

Vid bokslut som sker för tidigare verksamhetsår än 1975 får svenska, fullgoda,

räntebärande obligationer förvärvade före den 1 januari 1970 och räntebundna

lån beviljade före nyssnämnda dag värderas enligt 48 § första

stycket 1 och 2 lagen (1955: 416) om sparbanker i dess lydelse före den 1 januari

1969.

I fråga om avgivande, fastställande och kungörande av redovisningshandlingar

som avser verksamhetsåret 1969 gäller äldre bestämmelser.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

11

Utdrag ur protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 30 oktober 1969.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Sven-Erig Nilsson,

Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg,

Lidbom, Carlsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lag om postbanken,

in. m., och anför.

1. Inledning

Kreditinstitututredningen föreslog i sitt betänkande Samordnad banklagstiftning

(SOU 1967: 64) ett i princip enhetligt system av rörelseregler för

affärsbanker, sparbanker och jordbrukets kreditkassor. Enligt utredningens

mening borde dessa rörelseregler gälla också för postbanken. Utredningen

ansåg att postbankens verksamhet skulle bedrivas på i huvudsak samma

konkurrensvillkor som övriga bankinstitut och att postbanken samtidigt skulle

ges en självständigare ställning. Detta skulle kunna åstadkommas på ett

naturligt sätt om postbanken ombildades till ett aktiebolag som ägdes av

postverket. Utredningen som endast skisserade sitt förslag förutsatte att de

närmare undersökningar av organisatorisk och teknisk art som måste föregå

en reform utfördes av postverket. I remissbehandlingen av utredningens

betänkande framfördes stark kritik mot den föreslagna ändringen av postbankens

organisationsform.

I proposition (1968: 143) angående ändringar i banklagstiftningen föreslogs

på grundval av kreditinstitututredningens betänkande en samordning

och liberalisering av rörelsereglerna för affärsbanker, sparbanker och jordbrukets

kreditkassor. Samordningen innebar att rörelsereglerna för sparbanker

och kreditkassor i allt väsentligt utformades efter mönster av affärsbankernas

bestämmelser. För postbankens del framlades däremot inget

förslag. I propositionen uttalade jag att enligt min ståndpunkt alla bankinstitut

skall drivas på i princip likartade villkor och att detta skall gälla

även postbanken. Jag förklarade emellertid att jag först sedan viss ytter
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

ligare utredning företagits ämnade anmäla frågan om postbankens ställning

och uppgifter på kreditmarknaden. Propositionen godkändes av riksdagen

(BaU 60, rskr 368). Den nya banklagstiftningen trädde i kraft den

1 januari 1969 (SFS 1968: 601—606).

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 8 mars 1968 tillkallade jag

statssekreteraren i finansdepartementet K.-O. Feldt som utredningsman

med uppdrag att utreda formerna för samarbete mellan postbanken och

Sveriges Kreditbank (kreditbanken). För att postbanken inte skulle komma

i ett sämre konkurrensläge i förhållande till övriga bankinstitut föreslog

jag i avvaktan på att utredningsarbetet skulle slutföras vissa jämkningar

i bestämmelserna för postbanken. Kungl. Maj:t utfärdade härefter

reglementet (1968:683) om förvaltningen av postbankens medel, vilket

gäller från ingången av år 1969.

Utredningsmannen har den 6 december 1968 överlämnat en promemoria

(Stencil Fi 1968: 10) Samarbete postbanken—kreditbanken. Vidare har poststyrelsen

den 9 april 1969 till chefen för finansdepartementet överlämnat

en promemoria Postbanken—Utredning med författningsförslag. Över promemoriorna

har yttranden avgetts av statskontoret, riksrevisionsverket,

bankinspektionen, näringsfrihetsombudsmannen (NO), fullmäktige i riksbanken,

fullmäktige i riksgäldskontoret, Svenska bankföreningen, Svenska

sparbanksföreningen, Svenska bankmannaförbundet, Svenska postförbundet,

Postverkets tjänstemannaförbund och Posttjänstemännens förening.

Jag anhåller nu i samråd med chefen för kommunikationsdepartementet

att få ta upp i promemoriorna framförda förslag om samarbete mellan postbanken

och kreditbanken, ändrad organisation av postverket, nya rörelseregler

för postbanken och vissa kapitalbildningsfrågor. Poststyrelsen har

samtidigt med sin promemoria Postbanken—Utredning och författningsförslag

till chefen för justitiedepartementet överlämnat en promemoria med

förslag till lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen

handling. Denna fråga har tidigare anmälts av chefen för justitiedepartementet.

2. Samarbets- och organisationsfrågor

2.1 Postbankens och kreditbankens nuvarande organisation, arbetsformer

och verksamhet

2.1.1 Organisation

Postbanken, som är den sammanfattande benämningen för postsparbanken

och postgirot, utgör organisatoriskt en av postverkets tre huvudenheter:

driftenheten, ekonomienheten och postbanken. Samma organ som ombesörjer

den allmänna poströrelsen utför postbanksgöromål. Postbankens

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

serviceorganisation täcker på så sätt hela landet. Det är emellertid att märka

att detta servicenät uteslutande används för inlåningen och betalningsförmedlingen.

Utlåningen ombesörjs centralt av postbanken.

Postverket leds av en styrelse, i det följande kallad poststyrelsen, som består

av generaldirektören som ordförande och sex andra av Kungl. Maj :t

tillsatta ledamöter. Två av dessa skall vara sakkunniga i fråga om kreditväsendet.

Postbanken har en förhållandevis självständig ställning inom

postverket och upprättar eget bokslut. Poststyrelsen fastställer emellertid

postbankens balansräkning, vinst- och förlusträkning samt förvaltningsberättelse

och beslutar om disposition av vinstmedlen. I ärende som rör postbanken

skall minst en av de ledamöter, som är sakkunniga på kreditväsendets

område, vara närvarande samt därjämte ytterligare minst två ledamöter

av styrelsen, bland dem generaldirektören eller dennes ställföreträdare.

Ärenden om medelsplacering, anskaffning av erforderliga rörelsemedel,

in- och utlåningsränta och andra ärenden, som rör postbankens låneverksamhet,

behandlas och avgörs av postbanksdelegationen. Detta organ består

av generaldirektören, tillika ordförande, postbankschefen och de två av

poststyrelsens ledamöter som är sakkunniga i fråga om kreditväsendet.

Postbanken, som har omkring 5 000 anställda, är under postbankschefen

indelad i tre huvudavdelningar, nämligen en allmän avdelning, en driftavdelning

och en finansavdelning. En bankdirektör är chef för varje avdelning.

Postbankschefen och de tre bankdirektörerna bildar postbankens direktion,

till vilken postbanksdelegationen kan delegera vissa ärenden, som

annars ankommer på delegationen att avgöra.

Kreditbanken är ett av staten helägt bankaktiebolag, vars verksamhet liksom

övriga affärsbankers regleras av banklagens bestämmelser. Banken är

den till storleksordningen tredje av de fem affärsbanker, Svenska Handelsbanken,

Skandinaviska Banken, kreditbanken, Stockholms Enskilda Bank

och Göteborgs Bank, som brukar räknas som storbanker. Kreditbankens

filialnät omfattar 130 kontor fördelade på 71 orter. Kontoren är spridda

över hela landet med viss koncentration till landets södra och mellersta

delar. Kontoren är avdelningskontor eller expeditionskontor. De förra har

egna styrelser och har rätt att själva bevilja krediter upp till vissa fastställda

belopp. De senare saknar styrelser och har oftast ingen eller starkt

begränsad kreditgivningsrätt. Avdelningskontoren sorterar liksom expeditionskontoren

i Stockholmsområdet direkt under huvudkontoret medan

övriga expeditionskontor sorterar under resp. avdelningskontor.

Kreditbankens ledning utövas av en centralstyrelse, som enligt bolagsordningen

skall bestå av högst tolv ledamöter med högst sex suppleanter.

Styrelsen utser inom sig verkställande direktör och vice verkställande direktör.

Antalet ledamöter i centralstyrelsen är f. n. tio.

Under centralstyrelsen utövas den dagliga ledningen av bankens verksamhet

av en direktion med verkställande direktör i spetsen. I direktionen ingår

-)2 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 158

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

dessutom centralstyrelsens ordförande, vice verkställande direktör och ytterligare

fyra tjänstemän i banken.

2.1.2 Inlåning och utlåning

Postbankens två rörelsegrenar, postsparbanken och postgirot, har genom

postsparbanks- resp. postgiroförordningen tilldelats särskilda funktioner.

Postsparbankens huvuduppgift är sålunda att »befordra sparsamhet genom

att under statens garanti till förräntning mottaga penningar». Genom denna

bestämmelse accentueras inlåningsrörelsen och därmed postsparbankens

karaktär av sparbank eller folkbank. Huvuduppgiften för postgirot,

som inrättades år 1925, anges vara »att underlätta betalningsrörelsen och befrämja

sådana betalningsmetoder, som äro ägnade att minska användandet

av kontanta penningar». Postsparbanken och postgirot betjänar delvis

olika kundkategorier. Kontoinnehavarna i postsparbanken är till största

delen småsparare. Inlåningen på de vanliga postsparbanksböckerna med en

sammanlagd behållning av 6,6 miljarder kr. är den dominerande inlåningsformen

för postsparbanken. I postgirot, som svarar för ca 90 % av

giromarknaden i landet, utgörs däremot den mest betydelsefulla delen av

kontoinnehavarna av statliga och kommunala institutioner samt privata

företag och organisationer.

Kreditbanken drivs i likhet med övriga affärsbanker efter rent affärsmässiga

grunder och är som tidigare nämnts underkastad samma regler

som gäller för det privata bankväsendet.

På inlåningssidan har postbanken och kreditbanken i stort sett en likvärdig

service. Skillnader finns dock. Exempelvis är postgirot avsevärt mer

vittförgrenat än den bankgirorörelse, i vilken kreditbanken deltar tillsammans

med övriga affärsbanker, sparbankerna och jordbrukskasserörelsen.

Samtidigt bör nämnas att postbanken inte mottar inlåning på checkräkning.

Både postbanken och kreditbanken är genom sin storlek väsentliga faktorer

på kreditmarknaden. Vid utgången av 1967 uppgick postbankens inlåning

till 12,8 miljarder kr., varav ca 5 miljarder kr. hänförde sig till postgirot.

Kreditbankens inlåning uppgick vid samma tidpunkt till 4,7 miljarder

kr. Detta innebär att de statliga bankerna tillsammans svarade för

omkring 1/5 av all inlåning i bankinstituten. Nämnas bör också att postbanken

ensam har större inlåning än något annat svenskt bankinstitut.

Postgirot förmedlade under 1967 betalningar för 788 miljarder kr. Antalet

konton var 688 000. Bankgirot förmedlade samma år betalningar för

ca 53 miljarder kr. Till bankgirot är över 200 000 konton anslutna.

I fråga om placeringssidan förelåg före ikraftträdandet av det nuvarande

placeringsreglementet för postbanken (SFS 1968: 683) väsentliga skillnader

mellan postbankens och kreditbankens möjligheter att göra insättarmedlen

ränteavkastande. Postbanken var sålunda hänvisad till viss specificerad

placering, nämligen i tillgångar som skattkammarväxlar och fullgoda obliga
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

tioner, fordringar för vilka staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet

svarar som gäldenär, garant eller borgensman, fordringar mot säkerhet

av fullgoda svenska obligationer eller av inteckning i fast egendom

eller tomträtt, fordringar mot annan fullgod säkerhet samt fordringar hos

riksgäldskontoret, bankaktiebolag, utländskt postgiro eller utländsk penninginrättning.

Kreditbanken har alla de placeringsmöjligheter som står

en affärsbank till buds. Postbankens utlåning är till ca 85 % av långfristig

natur. Denna placeringsstruktur är emellertid historiskt betingad och motsvarar

inte den nuvarande placeringsinriktningen. Kreditbankens placeringar

är däremot i princip kortfristiga.

Finansieringen av bostadsbyggandet är en viktig faktor såväl i postbankens

som i kreditbankens utlåning. Under år 1967 beviljades nya krediter

av postbanken till ett belopp av 1,4 miljarder kr. och av kreditbanken med

något över en miljard kr. De båda bankerna svarade därmed tillsammans

för finansieringen av nära 1/4 av hela det under året igångsatta bostadsbyggandet.

En annan viktig sektor i de båda bankernas utlåningsverksamhet är kommunlånen.

Dessa uppgick vid slutet av år 1967 i postbanken till 2 565

milj. kr. eller mer än 20 % av placeringarna. Beloppet motsvarar ca 1/6

av de totala kommunkrediterna. Postbanken är därmed vid sidan av sparbankerna

den största kreditgivaren till kommunerna. Kreditbankens utlåning

till kommunerna uppgick samma år till 119 milj. kr., dvs. ca 4 %

av utlåningen. Av större betydelse är emellertid kreditbankens förmedlingsverksamhet

i fråga om långfristiga krediter till kommunerna.

Tyngdpunkten i kreditbankens placeringar ligger på näringslivskrediter.

Dessa uppgick år 1967 till 1,4 miljarder kr. motsvarande drygt 45 % av

bankens utlåning. För postbankens del inskränker sig näringslivskrediterna

till ett förhållandevis blygsamt innehav av obligationer emitterade av

industri- och trafikbolag.

2.1.3 Övriga rörelsegrenar

Vid sidan om in- och utlåningsverksamheten driver de båda bankerna

en rad andra rörelsegrenar. Viktiga sådana grenar är betalningsförmedling,

utlandsrörelse, datatjänst, ställande av bankgaranti, värdepappershandel,

medverkan vid obligations- och aktieemissioner och notariatverksamhet.

Av dessa rörelsegrenar driver postbanken endast de tre förstnämnda.

2.2 Samarbetspromemorian

2.2.1 Allmänna synpunkter

Utredningsmannen berör i sitt betänkande inledningsvis utvecklingstendenserna

på kreditmarknaden. Det anförs i betänkandet att kraven på kreditmarknadens

förmåga att finansiera stora enskilda projekt skärps. Detta

sammanhänger med den ökande takten i näringslivets koncentra
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

tionsprocess. Vid sidan härav krävs ökad kapacitet för att åstadkomma

samlade lösningar över större områden och med flera företag invecklade.

De nämnda förändringarna i näringslivets finansieringsbehov

har delvis mötts av ekonomisk-politiska åtgärder såsom tillskapandet av

Sveriges investeringsbank AB och har också påverkat den strukturella utvecklingen

på kreditmarknaden och de olika kreditinstitutens politik.

Samarbete mellan flera banker eller kreditinstitut, sammanslagningar av

institut samt tillkomsten av nya institutioner är ett uttryck för detta.

Den antydda koneentrationsprocessen har skapat problem beträffande

möjligheterna att upprätthålla en effektiv konkurrens på kreditmarknaden

och att ge de lånesökande företagen en reell valmöjlighet mellan olika kreditgivare.

Risk finns att låntagarnas möjligheter att välja mellan olika

kreditinstitut inskränks eller vid större projekt t. o. m. försvinner. Utredningsmannen

håller dock för troligt, att andra faktorer har avsevärt större

betydelse än själva koncentrationstendensen för begränsningar av konkurrensen

och bristen på valmöjligheter för kreditkunderna. Dessa faktorer

sammanhänger med den bundenhet, som skapas av de traditionella relationerna

mellan banker och låntagare samt av de olika finansiella kombinationer,

vari en stor del av det svenska näringslivet ingår.

Vid en jämförelse av postbankens och kreditbankens roller på kreditmarknaden

finner utredningsmannen, att dessa bankers inlåningsverksamhet

i stort sett är likartad, men att då det gäller utlåningssidan stora skillnader

finns. Postbanken är enligt sitt placeringsreglemente hänvisad till

viss specificerad utlåning av huvudsaklig långfristig karaktär. Postbanken

spelar således en stor roll för bostadsbyggandets finansiering och har en

snabbt växande kommunal utlåning och annat slags finansiellt samarbete

med kommunerna. Banken har alltså hittills betraktats som till övervägande

del ett kapitalmarknadsinstitut med verksamheten begränsad till angivna

sektorer.

Kreditbanken däremot lyder under de liberalare rörelsereglerna i banklagen

och har därför i likhet med övriga affärsbanker större möjligheter

till differentiering av sina placeringar än postbanken, framför allt i fråga

om affärs- och näringslivskrediter.

Utredningsmannen har utgått från att postbankens rörelseregler kommer

att liberaliseras och samordnas med de rörelseregler som i proposition

till 1968 års höstriksdag (prop. 1968: 143) föreslagits gälla för affärsbanker,

sparbanker och jordbrukskasserörelsen. Om en sådan samordning sker

får postbanken formellt möjlighet att driva samma typ av utlåningsverksamhet

som kreditbanken.

2.2.2 Samarbete postbanken—kreditbanken

Mot bakgrund av utvecklingen mot större och slagkraftigare enheter på

kreditmarknaden och med tanke på det orationella i en samtidig uppbygg
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

nåd av två statliga banker med likartade funktioner är det, framhåller utredningsmannen,

angeläget att möjligheterna till samverkan tas till vara

också inom den statliga banksektorn. Den allmänna målsättningen för de

statsägda instituten bör vara att verka för ökad konkurrens och bättre valmöjligheter

på kreditmarknaden. De nya krav som utvecklingen inom näringslivet

ställer på kreditmarknaden inskärper ytterligare behovet av en

aktiv statlig politik i dessa hänseenden. Därvid bör det vara av stor betydelse

att kunna utnyttja den samlade styrkan och kapaciteten hos de två

statliga bankerna.

Samverkan mellan bankerna bör i första hand inriktas på områden, där

ett gemensamt utnyttjande av resurserna och ett direkt praktiskt samarbete

kan stärka båda bankernas konkurrensförmåga samt befrämja deras

utvecklings- och förnyelsearbete. De kan därigenom bidra till att öka

kreditmarknadens effektivitet — bl. a. när det gäller att tillgodose stora

enskilda kreditbehov. En förstärkt statlig bankgrupp skulle också kunna

erbjuda nya valmöjligheter för kreditmarknadens kunder.

Samarbetet måste givetvis utformas så att det leder till ekonomiskt utbyte

för båda bankerna. Det bör bygga på affärsmässiga principer och präglas

av jämställdhet mellan de två instituten. Samarbetet mellan de två

instituten bör ske med utgångspunkt från de angivna målen och drivas så

att det leder till ett från företagsekonomisk synpunkt optimalt utbyte för

bankerna själva och uppfyller de allmänna krav som samhället ställer.

2.2.3 Former för samverkan

Samarbetet mellan de statsägda bankerna bör enligt utredningsmannens

förslag i första hand gälla utlåningssidan. Angivna områden för samarbete

samt motiv och former för en samverkan är i huvudsak följande.

Ett visst samarbete i fråga om bostadskreditgivning förekommer redan

nu mellan postbanken och kreditbanken. Vid stora byggnadsprojekt

har bankerna gått samman i konsortier för att gemensamt säkerställa

kreditbehovet. En fortsättning och utökning av denna samarbetsform

är naturlig och önskvärd. De statsägda bankernas ambitionsnivå på

detta område måste vara hög och deras kreditgivning bör koordineras med

de bostadspolitiska målsättningarna. I sin byggnadskreditgivning bör bankerna

driva en aktiv priskonkurrens som syftar till en allmän nedpressning

av kostnaderna för byggnadskrediter. Ett led i en sådan politik bör

vara att bankerna prövar möjligheterna att genomföra en formellt eller

reellt integrerad bostadsfinansiering i första hand för det industriella byggandet

genom kreditarrangemang som täcker både byggnadstiden och den

långfristiga finansieringen i linje med de tankegångar som framförts av

delegationen för bostadsfinansiering.

Vad beträffar den långfristiga kredit som ersätter den kortfristiga byggnadskrediten

när byggnadsföretaget färdigställts, är de båda bankerna i

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

stor utsträckning beroende av att få byggnadskrediterna avlyftade till något

bostadsfinansierande institut. Kreditbanken är delägare i ett kreditaktiebolag,

Svensk Fastighetskredit AB, och får sina avlyft genom detta

företag eller genom Bostadskreditkassan.1 Postbanken däremot är i fråga

om avlyft väsentligen hänvisad till det senare institutet. För att de statliga

bankerna skall kunna förverkliga den målsättning på bostadskreditgivningens

område som utredningsmannen skisserat och inom den statliga

bankgruppen åstadkomma en önskvärd integrering av bostadskrediter bör

det övervägas att de båda bankerna gemensamt bildar ett bolag för emission

av bostadsobligationer och avlyft av byggnadskrediter. Därigenom bör den

statliga bankgruppens kapacitet som kreditgivare till bostadsbyggandet väsentligt

kunna förstärkas.

Ett väsentligt mål i samarbetet mellan postbanken och kreditbanken bör

vara att ge ett effektivt bidrag till kreditgivningen till näringslivet. Utredningsmannens

motiv härför är främst det allmänna kravet på ökad konkurrens

och en större valfrihet på detta område samt ett rent företagsekonomiskt

önskemål om en ökad differentiering av postbankens utlåningsstruktur.

En förutsättning för att en samverkan skall komma till stånd är

att möjligheter skapas för postbanken att lämna näringslivskrediter. Som

redan nämnts, har utredningsmannen utgått från att sådana ändringar

kommer att göras i de författningar som reglerar postbankens verksamhet

att banken får i princip samma rörelseregler som övriga bankinstitut.

Det är emellertid, anförs det, inte rimligt att postbanken bygger upp en

fullständig organisation för sådan kreditgivning. Därför bör ett samarbete

etableras som innebär att kreditbankens kreditorganisation utnyttjas av

båda bankerna. Samarbetet bör utformas så att båda bankernas behov av

kundkontakt och fördelar på inlåningssidan kan tillgodoses.

På betalningsförmedlingens område representerar postbanken och kreditbanken

olika system (postgiro resp. bankgiro). I fråga om löneutbetalning

(postlön resp. checklön) är det enligt utredningen angeläget att åstadkomma

en ordning där de statliga bankerna ger en service som innebär tillgång

till de båda bankernas löneutbetalningssystem. I de fall att löneutbetalningen

på ett arbetsställe i princip kommer att baseras på postlön hos postbanken

(resp. checklön hos kreditbanken) bör alltså den enskilde löntagaren

ges valfrihet att i stället välja checklön hos kreditbanken (resp. postlön hos

postbanken) som alternativ. De närmare förutsättningarna härför bör utredas

av bankerna själva.

Vad gäller frågan om förhållandet mellan postgiro och bankgiro ter det

sig, med utgångspunkt från det orationella att arbeta med två girosystem,

lika angeläget att en samverkan också på detta område kommer till stånd

mellan postbanken och kreditbanken. En reglering av detta torde emellertid

kräva en allsidig översyn av hela betalningsförmedlingen i landet.

1 Fr. o. m. 1.1.1969 Konungariket Sveriges stadshypotekskassa.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

Bankinstituten har under senare år börjat erbjuda tjänster av olika slag

i anslutning till de egentliga banktjänsterna genom s. k. dataservice, exempelvis

löneuträkning och hyresredovisning. Båda de statsägda bankerna har

sådan service i sin verksamhet. Ett samgående på detta område kan innebära

möjligheter till kostnadsbesparingar och ett rationellare utnyttjande

av de gemensamma resurserna. Stora rationaliseringsvinster synes successivt

kunna göras genom en gemensam dataanläggning som kan tillfredsställa

såväl de båda bankernas som deras kunders behov av ADB. Med hänsyn till

att båda bankerna nu har moderna och för deras behov anpassade dataanläggningar

kan detta önskemål inte realiseras på kort sikt.

Ett ökat samarbete bör enligt utredningen kunna inledas även på andra

områden. Den utländska betalningsverksamheten är för postbanken ett viktigt

komplement till postgirot. Moderna postgirosystem har under senare år

byggts upp i ett stort antal länder. Detta möjliggör en enkel och snabb internationell

betalningsförmedling, reglerad inom Världspostunionens ram och

genom bilaterala avtal. Eftersom postbanken och kreditbanken bedriver sin

internationella betalningsförmedling i anslutning till skilda system är samarbetsmöjligheterna

begränsade. Självfallet finns emellertid i fråga om utlandsverksamheten

vissa områden, där samarbete kan etableras, exempelvis

i fråga om arbitrageverksamhet. Dessutom bör postbanken aktivt kunna

sälja de olika former för finansiering av utrikeshandel som ingår i kreditbankens

utlandsrörelse men inte i postbankens.

Kreditbanken bedriver rörelsegrenar som inte återfinns i postbankens serviceverksamhet,

såsom ställande av bankgarantier, medverkan vid obligations-

och aktieemissioner, förmedling av köp och försäljning av aktier och

obligationer samt notariatverksamhet. I fråga om sådana tjänster bör samarbetet

från postbankens sida kunna inriktas på en aktiv försäljning av

bankpartnerns sortiment.

Ett samarbete mellan de båda bankerna bör också ge anledning att försöka

finna nya former av tjänster, som lämpar sig för gemensam produktion

och marknadsföring. Det bör exempelvis kunna vara till fördel för dem

båda att samarbeta vid utförandet av de marknadsundersökningar som kan

behövas som underlag för produktutveckling.

Vad beträffar informations- och reklamverksamhet bör de två bankerna på

detta område söka uppträda som en bankgrupp, postbanken—kreditbanken.

Denna strävan bör inte strida mot att bankerna i andra sammanhang går

fram var för sig.

2.3 Samarbetets organisation

Utredningsmannens förslag utgår från dels att båda bankerna behåller sin

företagsform, dvs. att postbanken även i fortsättningen utgör en huvudenhet

inom postverket, dels att postbanken ges i princip samma rörelseregler

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

som övriga banker. Den nuvarande postbanksdelegationen bör ersättas av en

styrelse för postbanken.

Utredningsmannen föreslår att de båda bankernas ledningsfunktioner

samordnas i viss utsträckning. Kreditbankens styrelse får enligt bolagsordningen

bestå av högst tolv ledamöter. F. n. bestäms riktlinjerna för postbankens

rent bankmässiga verksamhet (placerings- och räntefrågor m. in.)

av den s. k. postbanksdelegationen som består av fyra personer, nämligen generaldirektören

i postverket, postbankschefen och två sakkunniga i fråga om

bank- och kreditväsendet. Samordningen bör ske genom att ett visst antal

styrelseledamöter är gemensamma för postbanken och kreditbanken. Den

grupp av ledamöter som skall vara gemensam för båda styrelserna bör bestå

av sex personer, nämligen generaldirektören och postbankschefen från postbanken,

styrelseordföranden och verkställande direktören från kreditbanken

samt därutöver ytterligare en ledamot från vardera bankstyrelsen.

Postbankens styrelse bör bestå av sju personer med generaldirektören i

postverket som ordförande, de övriga tre ledamöter som nu ingår i postbanksdelegationen

samt tre ledamöter från kreditbankens styrelse. I kreditbankens

styrelse bör enligt förslaget ingå tre ledamöter från postbankens

styrelse.

I samband med dessa förändringar bör befogenheterna för postbankens

ledning väsentligt utvidgas. Detta gäller bl. a. i fråga om postbankens inre

organisation. Även huvudlinjerna i bankens organisation, vilka f. n. är fastställda

av statsmakterna, bör salunda fa fastställas av bankens styrelse.

För att postbanken skall kunna konkurrera med det privata bankväsendet

om dugande krafter för ledande poster i banken bör den vidare ges rätt att

själv kontraktsanställa viss personal. Postbankens styrelse bör också själv

få fastställa bankens vinst- och förlusträkning samt besluta om disposition

av vinstmedlen.

För att trygga den samverkan mellan postbanken och postverket, som utredningsmannen

förutsatt beslå, bör som f. n. viss identitet föreligga mellan

postbankens och postverkets ledning. Som nämnts består postverkets styrelse

av generaldirektören, ordförande, och sex ledamöter.

Den för postbanken och postverket gemensamma gruppen bör liksom f. n.

bestå av generaldirektören och två ledamöter. Med den skisserade organisationen

kommer nyssnämnda styrelse närmast att få karaktären av ett styrelseorgan

för den allmänna poströrelsen.

Vissa frågor, bl. a. sådana som rör postanstalts- och lantbrevbärarorganisalionen

— t. ex. riktlinjer för kontorsetablering, öppethållande, personaldimensionering,

sortimentsntveckling och redovisningssystem — är emellertid

angelägenheter som är gemensamma för allmänna poströrelsen och postbanken.

Dessa frågor bör behandlas i en för verket gemensam styrelse. I

denna styrelse bör ingå de speciella styrelseorganen för allmänna poströrelsen

och postbanken. Den gemensamma styrelsen, som kommer att bestå av

totalt elva ledamöter, bör enligt förslaget benämnas poststyrelsen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

21

För att klarlägga hur samarbetet på verkställighetsplanet skall bedrivas

och utformas bör en samarbetsdelegation tillsättas. I delegationen bör ingå

de främsta medlemmarna i resp. banks direktion. Delegationen bör i sin tur

kunna tillsätta arbetsgrupper för speciella frågor. Ansvaret för sammankallandet

av dessa organ kan lämpligen växla för ett år i taget. Det bör ankomma

på bankerna själva att finna formerna för detta samarbete.

2.4 Tidpunkt för genomförandet

Samarbetet bör enligt förslaget komma till stånd så snart det är möjligt.

Enligt utredningsmannens mening är det inte nödvändigt att avvakta den

förordade omorganisation av bankerna vartill såvitt gäller postbanken riksdagens

medgivande behövs. Utredningsmannen föreslår därför att bankerna

snarast utser den förordade samarbetsdelegationen så att samarbetet på de

för detta mest näraliggande områdena snabbt kan komma igång. Samtidigt

härmed bör de ändringar göras i placeringsreglementet för postbanken, vilka

är nödvändiga för att samarbetet på utlåningssidan skall kunna påbörjas.

2.5 Remissyttrandena

2.5.1 Allmänna synpunkter

Utredningsmannens beskrivning av förhållanden och utvecklingstendenser

på kreditmarknaden samt av postbankens och kreditbankens nuvarande

rörelseinriktning har inte mött några gensagor från remissinstanserna.

Förslaget om ett vidgat samarbete mellan postbanken och kreditbanken

tillstyrks av nästan alla remissinstanser, nämligen statskontoret, riksrevisionsverket,

NO, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret,

Svenska sparbanksföreningen och Postverkets tjänstemannaförbund. Endast

Posttjänstemännens förening avstyrker ett samarbete i föreslagna former,

medan bankinspektionen och Svenska bankmannaförbundet inte tar

ställning i huvudfrågan. Svenska bankföreningen motsätter sig inte en »naturlig

samordning» av de båda bankerna.

Frågan huruvida det föreslagna samarbetet skapar ökade förutsättningar

för fri konkurrens på kreditmarknaden tas upp av några remissinstanser.

Statskontoret anser att kreditbanken kommer att få vissa konkurrensfördelar

jämfört med övriga affärsbanker genom samarbetet med Postbanken,

men finner inte detta olämpligt eller riskabelt. NO ser vissa risker för konkurrenshämningar

genom samarbetet och betonar vikten av att ledningarna

för de båda kreditinstituten beaktar de statliga bankernas betydelse som

aktiv konkurrensfaktor. Sparbanksföreningen finner det tvivelaktigt om

samverkan leder till en för kreditmarknaden nyttig konkurrensstimulans.

Fördelarna med en samordning ligger snarare på det företagsekonomiska

planet.

Riksbanksfullmäktige bedömer de omedelbara fördelarna av samarbetet

•|-3 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 158

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 158 år 1969

som tveksamma, men finner det möjligt att samarbetet i framtiden kan bli

företagsekonomiskt och samhällsekonomiskt fruktbart.

2.5.2 Former för samverkan

Utredningsmannens förslag för utformningen av samarbetet mellan postbanken

och kreditbanken diskuteras i sina delar av remissinstanserna.

Av de remissinstanser som yttrat sig om förslaget om inrättande av ett

nytt emissionsbolag tillstyrker riksrevisionsverket, bankinspektionen,

riksbanksfullmäktige, Svenska bankmannaförbundet och Posttjänstemännens

förening, medan Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen

avstyrker. De sistnämnda två instanserna anser att några nya

resurser skulle inte skapas genom något nytt bolag, och sparbanksföreningen

betvivlar att ett nytt institut skulle kunna bedriva någon aktiv priskonkurrens.

En ytterligare uppdelning av marknaden skulle bara medföra administrativa

merbelastningar.

De flesta remissinstanserna lämnar utredningsmannens förslag om ett

samarbete vad gäller krediter till näringslivet utan erinran.

Riksrevisionsverket anser att det torde bli nödvändigt för postbanken att ha

personal på fältet som kan ge råd och anvisningar i åtminstone enklare kreditgivningsfrågor.

Detta bör särskilt beaktas i samarbetsdelegationens kommande

arbete. Riksbanksfullmäktige finner det rimligt att samarbetet främst

bör avse stora projekt, medan kreditbanken bör ansvara för utlåningen till

mindre och medelstora företag. Fullmäktige anför att fördelarna med en

samverkan är störst i vad gäller stora projekt och att en sådan inriktning

också bäst överensstämmer med postbankens organisatoriska uppbyggnad

och centraliserade kreditgivning.

Svenska bankföreningen avstyrker förslaget att postbankens inriktning

på långfristiga kapitalplaceringar inom bostadsfinansiering och kommunernas

finansiering delvis dirigeras över till den affärs- och företagsmässiga

kreditmarknaden. Det är enligt föreningens mening på det förra området vi

ännu har en utpräglad bristsituation. Den administrativa merbördan som

skulle resultera för postbanken kan knappast heller anses rimlig.

Även bankinspektionen och riksgäldsfullmäktige anser att postbankens

huvudsakliga karaktär av kapitalmarknadsinstitut bör bibehållas.

Utredningsmannens förslag att postbanken och kreditbanken skall samarbeta

vad gäller löneutbetalningssystem tas upp av några remissinstanser.

Sålunda finner statskontoret det naturligt att postbanken söker

utvidga samarbetet att gälla samtliga affärsbanker. Svenska sparbanksföreningen

och Svenska bankmannaförbundet begränsar inte samarbetet till

enbart affärsbankerna. Förbundet tillägger att postbanken bör acceptera

bankgiroanvisningar. Posttjänstemännens förening anför att svårigheter kan

uppkomma av konkurrensskäl om postbanken och kreditbanken får full insyn

i bankgirot resp. postgirot.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

Vad beträffar samverkan på dataområdet ställer sig Svenska bankmannaförbundet

positivt. Riksbanksfullmäktige erinrar om att datatjänster

bedrivs enligt olika system i de båda bankerna, vilket åtminstone på kort

sikt försvårar ett samarbete.

Vad beträffar samverkan i övrigt anför riksbanksfullmäktige att fullmäktige

inte kan finna några skäl för att postbanken skulle delta i arbitrageverksamhet.

Däremot tillstyrker denna remissinstans, liksom riksgäldsfullmäktige och

riksrevisionsverket postbankens deltagande i obligationsemissioner. Svenska

bankföreningen finner det varken behövligt eller rationellt att postbanken

deltar i emissions-, fondhandels- eller notariatverksamhet.

I övrigt anser riksbanksfullmäktige att postbanken och ej enbart kreditbanken

skall få ställa bankgarantier.

2.5.3 Samarbetets organisation

Flera remissinstanser framför alternativa förslag i fråga om organisationen

av samarbetet. Riksgäldsfullmäktige har emellertid inte prövat organisationsfrågan,

medan Svenska bankföreningen inte har någon erinran mot

utredningsmannens förslag.

Riksrevisionsverket och NO (förstahandsyrkande) anser att samarbetet

kan utövas genom den föreslagna samarbetsdelegationen utan att någon

omorganisation görs. Riksrevisionsverket föreslår att vardera postverket

och kreditbanken utser endast en ledamot i det andra företagets styrelse

för att tillgodose behovet av information och insyn.

Poststyrelsen har i sin inledningsvis nämnda promemoria föreslagit att

vardera postbanken och kreditbanken utser två ledamöter i det andra företagets

styrelse. Flera remissinstanser ansluter sig till detta förslag. Så är

fallet med NO (andrahandsyrkande), Riksbanksfullmäktige och Postverkets

t jänstemannaförbund.

Posttjänstemännens förening och statskontoret anser också att endast

två ledamöter i postbankens styrelse bör komma från kreditbankens styrelse.

Som motivering för sitt ställningstagande anför statskontoret att det kan

vara olämpligt att kreditbanken, som mera direkt konkurrerar med de privata

affärsbankerna, får ett alltför dominerande inflytande i postbankens

styrelse. NO menar att en styrelseidentitet enligt utredningsmannens förslag

är ägnad att försvaga de båda bankernas möjligheter att var för sig verka

för ökad konkurrens och bättre valmöjligheter på kreditmarknaden. Riksbanksfullmäktige

framhåller att då »ingen fullständig identitet eftersträvas

mellan ledningarna för de två bankerna synes det också enligt fullmäktiges

mening vara fullt tillräckligt ur sam arbets synpunkt med sammanlagt fyra

gemensamma ledamöter».

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1969

2.5.4 Övriga frågor

Riksrevisionsverket anser att ägaren/staten bör fastställa postbankens balansräkning

och vinst- och förlusträkning samt fatta beslut om disposition

av bankens vinst. Bankinspektionen anser att detta bör åligga postverkets

styrelse.

Riksrevisionsverket är vidare av den meningen att postbanksstyrelsen inte

skall få bestämma huvudlinjerna i bankens organisation samt att frågan om

kontraktsanställning, som gäller alla affärsverk, bör lösas i ett större sammanhang.

Postverkets tjänstemannaförbund ansluter sig till förslag som syftar till

rationell organisation, men kan inte biträda förslag som kan försämra nuvarande

anställningsvillkor för postbankens personal. Förbundet har ingen

invändning mot kontraktsanställning av personal i ledande ställning men

kan inte acceptera någon »utjämning» av anställningsvillkor mellan postbanken

och kreditbanken.

2.5.5 Tidpunkt för genomförandet

Riksrevisionsverket anser liksom utredningsmannen att den förordade

samarbetsdelegationen kan starta sitt arbete och att samarbetet mellan de

två bankerna på utlåningssidan kan påbörjas utan att den föreslagna omorganisationen

av bankerna behöver genomföras.

Bankinspektionen framhåller att samarbetet kan inledas och ta form

utan avvaktande av statsmakternas beslut om ny förordning för postbanken.

2.6 Departementschefen

2.6.1 Allmänt

Strukturrationaliseringen och utvecklingen av nya produkter och produktionsprocesser

inom näringslivet leder till att kreditefterfrågan delvis

ändrar karaktär. Kraven på långfristiga krediter ökar och behov uppkommer

av krediter av en storleksordning i enskilda fall som man tidigare haft

att räkna med endast undantagsvis. Kreditväsendet har i betydande utsträckning

anpassats till denna utveckling bl. a. genom tillskapande av nya

kreditkanaler och genom samverkan emellan bestående kreditinstitut. De

viktigaste nya kreditkanalerna har tillkommit genom Allmänna pensionsfonden

och Sveriges investeringsbank AB. För finansiering av stora projekt

förekommer det vidare inte sällan att flera affärsbanker förenar sina resurser.

Samverkan mellan affärsbankerna kan också ta sig uttryck i gemensamt

ägda institut för långfristig bostadsfinansiering.

I promemorian om ökat samarbete mellan postbanken och kreditbanken

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

25

föreslås samverkan på ett flertal konkreta områden. Principen bör enligt

promemorian vara att samverkan mellan de båda bankerna i första hand

inriktas på områden där ett gemensamt utnyttjande av resurserna och ett

direkt praktiskt samarbete kan stärka båda bankernas konkurrensförmåga

samt främja deras utvecklings- och förnyelsearbete. Förslaget utgår från

att postbanken behåller sin företagsform och även i fortsättningen utgör

en huvudenhet inom postverket samt att postbanken i princip ges samma

rörelseregler som övriga kreditinstitut.

Förslaget om ett vidgat samarbete mellan de båda statliga bankerna har

tillstyrkts av nästan alla remissinstanser som yttrat sig i frågan. Några

remissinstanser anser det tveksamt om förslaget leder till ökad konkurrens

och understryker vikten av att ledningarna för de båda bankerna beaktar

de statliga bankernas betydelse som konkurrensfaktor.

Mot bakgrund av de utvecklingstendenser jag nyss kort skisserade framstår

ett ökat samarbete mellan de två statliga bankerna som ett naturligt

led i en politik som syftar till att anpassa organisationen av kreditgivningen

till utvecklingen inom näringslivet och byggnadsverksamheten. De båda

statliga bankerna svarar tillsammans för en kreditgivningskapacitet som

betydligt överstiger något av de privata institutens. De kommer därför i samverkan

att erbjuda ett slagkraftigt alternativ till de privata instituten och

därigenom aktivt bidra till en utveckling av kreditmarknaden i riktning mot

bättre funktionsduglighet och kundservice. Samarbetspromemorians förslag

bör enligt min mening i allt väsentligt genomföras.

En förutsättning för det ökade samarbetet är att postbankens rörelseregler

anpassas till de regler som gäller för övriga bankinstitut. Jag avser

att i det följande lägga fram förslag med denna innebörd.

Promemorian utgår från att postbanken organisatoriskt även i fortsättningen

skali utgöra en huvudenhet inom postverket. Övervägande skäl,

bl. a. de nära relationerna mellan postverket och postbanken, talar enligt

min mening för att postbankens nuvarande ställning inom postverket inte

ändras. Den bör alltså även i fortsättningen ingå som en huvudenhet inom

postverket.

Förslaget nödvändiggör vissa organisatoriska ändringar i ledningsorganen

för postverket och postbanken. Huvuddragen i den nuvarande organisationen

har beslutats av riksdagen. Jag återkommer i det följande till

dessa frågor, som bör underställas riksdagen. Samarbetets närmare innehåll

bör utformas i samråd mellan de båda bankerna och inte regleras genom

beslut av statsmakterna.

2.6.2 Samarbetets innehåll

Samarbetet mellan postbanken och kreditbanken skall enligt samarbetspromemorian

i första hand gälla utlåningssidan. Någon mera genomgripande

förändring i postbankens traditionella inriktning på bostads- och

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 158 år 1969

kommunkrediter åsyftas inte. Jag anser det angeläget att samarbetet utformas

enligt de riktlinjer som förordats i promemorian. Dessa är i korthet

följande.

Ett viktigt område för samarbetet är bostadskreditgivningen. Det framstår

som ett starkt önskemål att det samarbete mellan de båda bankerna

som redan finns fortsätts och utökas. Det är angeläget att kreditgivningen

anpassas till de bostadspolitiska målen och att bankerna genom en aktiv

priskonkurrens bidrar till en allmän nedpressning av kostnaderna för byggnadskrediter.

Möjligheterna att i första hand för de stora fleråriga bostadsprojekten

tillhandahålla bostadskrediter som täcker både byggnadstiden och

den långfristiga finansieringen bör prövas. Bankerna bör bl. a. med hänsyn

härtill och till storleken av deras engagement på bostadskreditgivningens

område tillsammans bilda ett bolag för emission av bostadsobligationer och

avlyft av byggnadskrediter.

De ändrade rörelsereglerna som jag i det följande förordar kommer att

möjliggöra för postbanken att i större utsträckning än f. n. lämna krediter

till näringslivet. En ökad sådan lcreditgivning bör komma till stånd i det

dubbla syftet att öka konkurrensen på denna del av kreditmarknaden och att

av företagsekonomiska skäl ytterligare differentiera postbankens utlåning.

För denna utlåning bör postbanken utnyttja kreditbankens kreditprövningsorganisation.

I fråga om betalningsförmedling representerar postbanken och kreditbanken

olika system, postgiro resp. bankgiro. I fråga om löneutbetalningen

har de båda bankerna genomfört olika system, postlön resp. checklön. Det

är önskvärt att en ordning genomförs som ger den enskilde löntagaren möjlighet

att välja mellan dessa alternativ. Den enskilde löntagaren bör alltså

kunna välja postlön även om arbetsgivarens löneutbetalning baseras på

checklön och vice versa. De närmare förutsättningarna för detta får utredas

av bankerna själva.

De båda bankerna bör eftersträva ett samarbete på dataområdet. Ett samarbete

på detta område kan innebära möjligheter till rationaliseringsvinster.

Med hänsyn till att postbanken och kreditbanken var för sig redan byggt

upp moderna dataanläggningar torde emellertid ett närmare samarbete på

detta område kunna förverkligas först efter en viss tid.

Samarbete bör inledas på alla områden där det kan ge ekonomiskt utbyte

för båda bankerna. Detta kan bl. a. gälla utlandsrörelsen. I de fall den

ena bankpartnern tillhandahåller tjänster som inte ingår i den andra

partnerns verksamhet får resp. bank inrikta sig på en aktiv försäljning av

partnerns sortiment. Som exempel kan anges ställande av bankgarantier,

medverkan vid aktieemissioner, notariatverksamhet m. m.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1969

2.6.3 Samarbetets organisation

Huvuddragen av postverkets och postbankens organisation och huvudlinjerna

i utformningen av deras ledningsfunktioner har godkänts av riksdagen

efter förslag i propositioner åren 1961 och 1964 (prop. 1961: 189, SU 190,

rskr 397 samt prop. 1964: 141, SU 136, rskr 295).

Högsta beslutande instans i postverket är en kollegialt beslutande lekmannastyrelse,

poststyrelsen. Den består av generaldirektören som ordförande

och sex andra av Kungl. Maj :t tillsatta ledamöter. Eftersom poststyrelsens

ansvarsområde innefattar såväl den egentliga poströrelsen som postbankens

verksamhet skall två av styrelsens ledamöter vara sakkunniga i

fråga om bank- och kreditärenden. Poststyrelsen fastställer postbankens

balansräkning, vinst- och förlusträkning samt förvaltningsberättelse och

beslutar om dispositionen av vinstmedel. Ärenden som berör postbankens

låneverksamhet, t. ex. medelsplacering, fastställande av räntor och anskaffning

av rörelsemedel avgörs av postbanksdelegationen. Denna består, utom

av generaldirektören som är ordförande, av postbankschefen och de två av

poststyrelsens ledamöter som är sakkunniga i bank- och kreditfrågor. Postbanksdelegationen

kan delegera vissa ärenden till postbankens direktion,

som består av postbankschefen och cheferna för postbankens tre huvudavdelningar,

dvs. allmänna avdelningen, driftavdelningen och finansavdelningen.

Kreditbanken är ett av staten helägt bankaktiebolag, vars verksamhet regleras

av banklagens bestämmelser på samma sätt som andra bankaktiebolags.

Banken leds av en centralstyrelse, som enligt bolagsordningen skall

bestå av högst tolv ledamöter. Den dagliga ledningen utövas av en direktion

under ordförandeskap av verkställande direktören. I direktionen ingår vidare

centralstyrelsens ordförande, vice verkställande direktören samt därutöver

fyra ledande tjänstemän i banken.

Det ökade samarbete mellan postbanken och kreditbanken för vilket jag

nyss antytt vissa riktlinjer förutsätter en samordning av ledningen av de

båda kreditinstituten. Utredningsmannen anser att förutsättningarna för

en sådan samordning lämpligen skapas genom att ett visst antal personer

skall vara gemensamma i ledningsorganen för de båda kreditinstituten. Den

nuvarande postbanksdelegationen föreslås i samband därmed bli ersatt med

en styrelse för postbanken, i vilken utöver de fyra nuvarande ledamöterna

skall ingå tre ledamöter från kreditbankens styrelse. På motsvarande sätt

skall enligt förslaget tre ledamöter från postbankens styrelse ingå i kreditbankens

styrelse. Den gemensamma gruppen på inalles sex ledamöter skall

enligt förslaget bestå av dels generaldirektören i postverket och postbankschefen,

dels styrelseordföranden och verkställande direktören från kreditbanken

samt därutöver ytterligare en ledamot från vardera styrelsen. Det

förordas att postbankens styrelse i samband med de angivna förändringarna

ges väsentligt vidgade befogenheter. Huvuddragen av postbankens interna

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

organisation fastställs enligt nuvarande ordning av statsmakterna. Beslutanderätten

i sådana frågor föreslås i fortsättningen ligga hos styrelsen. Denna

skall enligt förslaget fastställa bankens vinst- och förlusträkning och besluta

om disposition av vinstmedel. För att effektivt kunna konkurrera med

det övriga bankväsendet förordas att styrelsen ges rätt att kontraktsanställa

personal i ledande befattningar.

Postbanken skall enligt förslaget även i forsättningen vara anknuten till

postverket som en enhet inom detta. Många frågor, t. ex. riktlinjer för kontorsetablering,

öppethållande och personaldimensionering, kommer därför

att vara gemensamma för den allmänna poströrelsen och postbanken. Frågor

av denna typ bör behandlas i en gemensam styrelse, sammansatt av postverkets

och postbankens styrelse. Denna kommer enligt förslaget att ha

elva ledamöter, dvs. sju från vardera styrelsen, varav tre är gemensamma.

Den närmare utformningen av samarbetet mellan de båda kreditinstituten

föreslås åligga en särskild samarbetsdelegation, i vilken de främsta medlemmarna

i resp. banks direktion skall ingå.

Som jag tidigare redovisat har nästan alla remissinstanser tillstyrkt att

postbanken och kreditbanken inleder ett närmare samarbete. Många har

emellertid synpunkter på sammansättningen av styrelserna för de båda kreditinstituten.

Vissa instanser anser att samarbetet kan åstadkommas genom

den nyssnämnda samarbetsdelegationen och att följaktligen några för de

båda instituten gemensamma styrelsemedlemmar inte behöver utses. Flertalet

remissinstanser ansluter sig emellertid till förslaget om en delvis gemensam

personsammansättning, även om åsikterna om antalet gemensamma

ledamöter varierar.

För egen del anser jag att samarbetet bäst tryggas genom att de båda bankerna

tillförsäkras en tillräckligt omfattande representation i resp. beslutande

organ. Det av vissa remissinstanser framförda förslaget att bankernas

samarbete skulle utformas uteslutande i en samarbetsdelegation kan jag

därför inte biträda. Det är tvärtom enligt min mening väsentligt att de båda

bankerna i största möjliga utsträckning blir representerade i varandras styrelser

för att även i formellt beslutande organ dra upp riktlinjerna för samarbetet.

Den ömsesidiga representationen bör alltså vara så stor som möjligt.

Jag tillstyrker därför förslaget om att antalet gemensamma ledamöter skall

vara sex. Postbanken bör således ledas av en styrelse bestående av sju ledamöter,

nämligen generaldirektören i postverket, tillika ordförande, postbankschefen,

två ledamöter i styrelsen för den allmänna poströrelsen med

sakkunskap i bank- och kreditfrågor samt tre ledamöter från kreditbankens

styrelse. Jag vill i detta sammanhang anmäla att den i promemorian

föreslagna samarbetsdelegationen redan börjat sitt arbete. Jag ämnar senare

föreslå Kungl. Maj :t att utse ordförande i delegationen. Mot förslaget om

ett gemensamt styrelseorgan för den allmänna poströrelsen och postbanken

har jag inte heller någon erinran. Denna styrelse bör i enlighet med förslaget

bestå av elva ledamöter.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

Det vidgade samarbetet och anpassningen av postbankens rörelseregler till

de regler som gäller för övriga kreditinstitut förutsätter en ökad flexibilitet

i postbankens organisation. Som jag nyss antytt fastställs huvuddragen i

denna av statsmakterna. Jag vill i anslutning till utredningsmannens förslag

förorda att postbankens styrelse får befogenhet att i fortsättningen fatta beslut

även om huvudlinjerna i postbankens organisation och rätt att kontraktsanställa

personal i ledande befattningar såsom postbankschef och

direktionsmedlemmar. Jag vill understryka att rätten att kontraktsanställa

vissa ledande befattningshavare gäller exklusivt för postbanken och att den

i fråga om allmänna poströrelsens verksamhet inte innebär någon förändring

i skyldigheten att underställa kontraktsdelegationen motsvarande framställningar.

Postbankens ställning som ett med övriga bankinstitut helt jämförbart

företag motiverar enligt min mening att postbanken ges motsvarande

befogenhet som dessa i fråga om rekrytering av chefspersonal. Befogenheterna

för postbankens styrelse bör däremot inte utsträckas så långt att

styrelsen får rätt att fastställa bankens vinst- och förlusträkning. Beslutanderätten

bör härvidlag förbehållas Kungl. Maj :t.

3. Nya rörelseregler för postbanken

3.1 Gällande rätt

Postbankens verksamhet regleras f. n. genom förordningarna (1922: 277)

angående postsparbanken och (1924: 378) angående postgirorörelsen (PbF

och PgF) samt reglementet (1968: 683) om förvaltningen av postbankens

medel (MplB). 1 fråga om postbankens ställning inom postverket finns

föreskrifter i instruktionen (1965: 841) för postverket.

Postsparbanken, som tillkom på 1880-talet, inrättades för att stimulera

sparandet hos främst mindre inkomsttagare. Därvid kom postverkets kontorsnät

med dess relativt långa expeditionstider att utnyttjas för sparverksamheten.

Enligt 1 § PbF, som i sak varit oförändrad från det postsparbanken började

sin verksamhet, har rörelsen till ändamål att befordra sparsamhet genom

att under statens garanti till förräntning ta emot sparmedel.

I 2—6 §§ ges föreskrifter om förhållandet mellan postsparbanken och insättarna.

I fråga om insättning för en och samma person gäller sedan 1963

ett maximum på 100 000 kr. Poststyrelsen kan dock om särskilda skäl föreligger

fastställa lägre gräns för viss slags inlåning. Insättning skall antecknas

i motbok. Poststyrelsen har rätt att bestämma i vad mån insatta medel

får tas ut omedelbart eller först efter skriftlig uppsägning. Uppsägningstiden

får dock inte i något fall sättas längre än tolv månader. Poststyrelsens befogenheter

och skyldigheter i fråga om postsparbanksrörelsen regleras i hu
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj ds proposition nr 158 år 1969

vudsak i 10—12 §§. I postsparbanken innestående medel skall styrelsen

förvalta och fruktbargöra enligt grunder som Kungl. Maj :t bestämmer. För

att tillgodose tillfälligt penningbehov för banken får styrelsen begagna kredit

i checkräkning hos riksbanken eller svensk bank eller ta upp lån på annat

sätt. Styrelsen har också rätt att i samband med återlån ta upp lån hos

allmänna pensionsfonden. Styrelsen skall vidare varje år upprätta särskilt

bokslut för rörelsen. Vinst på rörelsen skall tills vidare avsättas till en reservfond.

I övrigt innehåller PbF föreskrifter om dödande av förkommen motbok,

ombud för postsparbanksrörelsen, ränta på insatta medel, preskription, viss

portofrihet och om tystnadsplikt.

Ändamålet för postgirorörelsen, som startade år 1925, anges i 1 § PgF vara

att underlätta betalningsrörelsen och befrämja sådana betalningsmetoder

som är ägnade att minska användandet av kontanta medel. Förutom föreskrifter

om vilka avgifter och villkor i övrigt som gäller för innehavare av

postgirokonto innehåller PgF i övrigt motsvarande bestämmelser som PbF

om förvaltning av innestående medel, upptagande av lån, tystnadsplikt och

avsättning av vinst till reservfond. I fråga om avsättning till reservfond

gäller dock den begränsningen att av vinsten får efter Kungl. Maj :ts bestämmande

årligen högst hälften föras till fonden.

MplR som trädde i kraft den 1 januari 1969 samtidigt med nya rörelseregler

för övriga bankinstitut, innehåller fyra paragrafer. MplR är gemensamt

för postsparbanks- och postgirorörelserna, vilket framgår av uttrycket

postbanken. Detta används nämligen sedan år 1965 som samlingsbegrepp för

båda rörelsegrenarna.

1 1 § MplR anges efter mönster av den nya banklagstiftningens kapitaltäckningsbestämmelser

hur postbankens tillgångar får placeras eller m. a. o.

vilken kreditgivning som banken får bedriva. — Kapitaltäckningsbestämmelserna

är utformade som placeringsregler differentierade i fyra grupper A—D

efter den med placeringarna förenade förlustrisken. Grupp A omfattar placeringar

med ingen eller ringa förlustrisk, exempelvis fordringar hos riksbanken

och riksgäldskontoret, guldkantade obligationer och fordringar för

vilka staten, kommun eller bank svarar. Till grupp B har förts tillgångar

som bedömts innefatta relativt obetydliga men ändock större riskmoment

än placeringar som förts till grupp A. Grupp B omfattar exempelvis fullgoda

obligationer, fordringar hos utländsk bank och fordringar mot betryggande

inteckningssäkerhet. Grupp C och D omfattar mer riskbetonade

placeringar, exempelvis fordringar med säkerhet av inteckningar i industrifastighet

eller aktier och fordringar utan formell säkerhet.

Postbanken får enligt 1 § punkterna 1—3 och 6 MplR i princip placera

medel endast i tillgångar som är att hänföra till grupperna A och B enligt

kapitaltäckningsbestämmelserna. Två undantag gäller emellertid. Postbanken

får lämna ut lån dels enligt 1 § punkten 4 mot annan säkerhet

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

som bedöms vara betryggande till ett sammanlagt belopp som svarar mot

högst fem procent av summan av reservfonden och bankens inlåning, dels

enligt 1 § punkten 5 utan särskild säkerhet (blancokredit) till ett sammanlagt

belopp som svarar mot tre procent av samma summa.

Enligt 2 § MplR får postbanken för att skydda fordran förvärva utmätt

eller pantsatt egendom. Sådan egendom skall banken avyttra så snart det

kan ske utan förlust. Likalydande bestämmelser finns för övriga bankinstitut.

Också 3 § som innehåller bestämmelser om kreditens löptid har

sin motsvarighet i lagstiftningen för affärsbanker, sparbanker och jordbrukets

kreditkassor.

I 4 § slutligen föreskrivs att postbanken skall hålla en med hänsyn till

rörelsens art och omfattning tillräcklig kassareserv. Kassareserven skall

bestå av likvida tillgångar och uppgå till lägst ett belopp som svarar mot

summan av tio procent av den genomsnittliga kontobehållningen i postgirot

under de tolv sista månaderna, den del av behållningen som överstiger

den genomsnittliga kontobehållningen i postgirot och tio procent av postbankens

övriga förbindelser med undantag av lån hos AP-fonden för återlån.

Om kassareserven tillfälligt nedgår under föreskrivet belopp, skall den

snarast åter ökas till detta. Kassareservbestämmelsen för postbanken stämmer

inte helt överens med motsvarande bestämmelser för övriga bankinstitut.

3.2 Poststyrelsens förslag

Efter att ha utvecklat hur postbankens relationer till det övriga postverket

bör utformas med tanke på en vidgad rörelsefrihet för postbanken och

samarbetet med kreditbanken föreslår poststyrelsen att de enhetliga rörelseregler

som från den 1 januari 1969 gäller för affärsbanker, sparbanker

och jordbrukets kreditkassor i huvudsak skall bli tillämpliga också på

postbanken. De nya rörelsereglerna för postbanken har poststyrelsen närmare

utformat och kommenterat i ett förslag Lill förordning om postbanken.

Förordningen som förutsätts bli beslutad av Kungl. Maj :t och

riksdagen gemensamt men utan lagrådets hörande är avsedd att vara en

motsvarighet till de banklagar som reglerar övriga bankinstituts verksamhet.

Författningen skall ersätta PbF, PgF och MplR.

Den centrala delen av den föreslagna förordningen utgörs av ett avsnitt

som innehåller femton paragrafer om rörelsen. Om man bortser från vissa

jämkningar som föranletts bl. a. av postbankens företagsform stämmer

dessa bestämmelser överens med de rörelseregler som gäller för övriga

bankinstitut. Förslaget i denna del innebär två viktiga nyheter för postbanken.

För det första får postbanken en väsentligt vidgad rörelsefrihet,

vilket bl. a. innebär att banken i fortsättningen kan ägna sig åt alla inom

bankväsendet förekommande verksamhetsgrenar. För det andra innebär

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

förslaget att den statsgaranti som nu gäller för insättarmedlen skall slopas

och att postbanken i stället i fortsättningen skall vara underkastad

samma kapitaltäckningskrav som övriga bankinstitut. Dessa krav innebär

kort uttryckt att mot bankens placeringar och den förlustrisk de medför

skall i banken stå ett riskkapital av viss minsta storlek. Poststyrelsen

framhåller i detta sammanhang att principen om möjligast lika villkor

för konkurrerande statliga och privata företag förverkligas bättre och säkrare

om det statliga företaget underkastas samma krav som ställs på konkurrenterna.

I vissa hänseenden är förhållandena så olika för det statliga

företaget och dess konkurrenter, att samma regler inte kan tillämpas,

men i fråga om kapitaltäckningsreglerna för banken finns enligt styrelsens

mening inget hinder för gemensamma regler.

Poststyrelsen har övervägt i vad mån förordningen om postbanken i likhet

med banklagarna vid sidan av rörelsereglerna skall innehålla också

andra bestämmelser. Därvid har styrelsen diskuterat bl. a. om en motsvarighet

till banklagarnas årsredovisnings- och balansvärderingsregler bör inflyta

i förordningen. Postbanken upprättar f. n. årsredovisning i huvudsak

enligt föreskrifter, anvisningar och praxis, som gäller för affärsverksredovisning.

De balansvärderingsregler som gäller för andra bankinstitut

är av delvis annat innehåll och de utgör dessutom en förutsättning

för tillämpningen av bestämmelserna om kapitaltäckning. Enligt dessa

skall tillgångarna beräknas efter sina bokförda värden. Banklagarnas

värderingsregler är också avsedda att garantera att tillgångar tas upp till

betryggande värden. Poststyrelsen anser med hänsyn till det anförda nödvändigt

att i förordningen om postbanken ta in bestämmelser om årsredovisning

motsvarande de som finns i övriga banklagar.

Enligt poststyrelsens mening bör postbanken i likhet med övriga bankinstitut

vara underkastad tillsyn av bankinspektionen. Föreskrift härom

bör tas in i förordningen. Revisionen av postbanken bör som f. n. ombesörjas

av riksrevisionsverket.

Sammanfattningsvis innebär poststyrelsens förslag att postbanken skall

redovisa kapital i samma utsträckning som andra banker och ha balansvärderingsregler,

som föranleder nedskrivningar av tillgångar med fluktuerande

värden till en nivå, som kan anses betryggande från vanliga

bankmässiga synpunkter. Härigenom kan den formella statliga garantin

mot insättarna slopas. Poststyrelsen förutsätter att postbanken kommer

att bli så konsoliderad att banken i händelse av att den träffas av förluster,

liksom andra bankinstitut skall kunna täcka förlusterna med egna,

dolda och öppet redovisade kapitalreserver utan statsmakternas mellankomst.

Härigenom och genom lagstiftningens utformning i allmänhet kommer

postbanken inte att på samma sätt som f. n. behöva repliera på statens

ansvar för bankens förbindelser.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ris proposition nr 158 år 1969

33

3.3 Remissyttrandena

Förslaget till förordning om postbanken har i sina huvuddrag tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna. Flera remissyttranden

innehåller synpunkter på detaljutformningen av förordningen.

Dessa kommer att behandlas i specialmotiveringen. Bankföreningen finner

en viss modernisering av det för postbanken gällande placeringsreglementet

angelägen men är tveksam om det från hela kreditmarknadens synpunkt

är önskvärt att gå så långt att man inordnar postbanken i det system av

enhetliga rörelseregler som gäller för övriga bankinstitut. En sådan omläggning

tar enligt bankföreningen inte tillräcklig hänsyn till postbankens

särart och den betydelsefulla roll som postbanken nu spelar och även i

framtiden bör spela på marknaden för långfristiga krediter. I viss mån

liknande synpunkter anförs av riksbanksfullmäktige, som dock tillstyrker

förslaget. Fullmäktige understryker att liberaliseringen av postbankens

rörelseregler inte får leda till en uilåningsinriktning som försvårar

eu utveckling i enlighet med gällande ekonomisk-politiska målsättningar.

Problemet med den långfristiga kreditförsörjningen består alltjämt, framhåller

fullmäktige, och bostadsbyggandets långfristiga finansiering möter

fortfarande betydande svårigheter, något som inte minst den senaste tidens

kreditpolitiska åtgärder med likviditets- och placeringsregler är ett

uttryck för. Den ökade frihet i kreditgivningen, som den föreslagna förordningen

innebär, får därför enligt fullmäktige infe tas som intäkt för

något radikalt brott i postbankens traditionella utlåningsinriktning.

Bankinspektionen är inte övertygad om behovet att nu införa den föreslagna

förordningen. Inspektionen erinrar om den liberalisering av postbankens

placeringsreglemente som gäller från den 1 januari 1969 och menar

att vissa förutsättningar för samarbete mellan postbanken och kreditbanken

redan föreligger. Inspektionen hade gärna sett att samarbetets omfattning

närmare belysts innan ställning tas till lagstiftningen om postbanken.

3.4 Departementschefen

Poststyrelsens förslag om nya rörelseregler för postbanken innebär att

postbanken, som kreditinstitututredningen föreslog i sitt betänkande Samordnad

banklagstiftning (SOU 1967:64), ges samma rörelseregler som affärsbanker,

sparbanker och jordbrukets kreditkassor, dock utan att postbankens

företagsform behöver ändras. Förslaget medför i jämförelse med

gällande bestämmelser betydligt vidgade placeringsmöj ligheter för postbanken,

som enligt förslaget skall få ägna sig åt all slags inom bankrörelse

förekommande kreditverksamhet. Vidare innebär förslaget den väsentliga

nyheten att postbanken liksom övriga bankinstitut skall vara skyldig att

hålla ett med hänsyn till placeringarnas art och omfattning tillräckligt

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr t58 år 1969

riskkapital. Detta krav på kapitaltäckning, som i fråga om övriga bankinstitut

motiverats av en önskan att skydda insättarna för eventuella förluster i

bankernas kreditgivningsverksamhet, motsvaras för postbankens del f. n.

av att staten garanterar insättarmedlen. Poststyrelsen föreslår att denna

garanti skall slopas.

I övrigt innehåller förslaget om nya rörelseregler i huvudsak bestämmelser

om årsredovisning och balansvärdering efter mönster av vad som gäller

för affärsbankerna och föreskrift om att postbanken i likhet med övriga

bankinstitut skall stå under tillsyn av bankinspektionen.

Förslaget om nya rörelseregler för postbanken har i huvudsak tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Bankinspektionen

och bankföreningen har emellertid uttalat viss tveksamhet. Bankinspektionen,

som inte är övertygad om behovet att nu införa den föreslagna förordningen,

framhåller att postbanken redan med nuvarande regler har förutsättningar

för ett samarbete med kreditbanken. Bankföreningen ifrågasätter

med hänsyn till den betydelsefulla roll som postbanken spelar och även

i framtiden bör spela på marknaden för långfristiga krediter om det är

önskvärt att inordna postbanken i det system av enhetliga rörelseregler som

gäller för övriga bankinstitut. Riksbanksfullmäktige, som hör till de remissinstanser

som tillstyrker förslaget, anför i viss mån liknande synpunkter

som bankföreningen och förklarar att den ökade frihet som den föreslagna

förordningen skulle innebära inte får tas till intäkt för något radikalt avbrott

i postbankens traditionella utlåningsinriktning.

Jag har tidigare i den proposition som låg till grund för den samordnade

banklagstiftningen uttalat att alla bankinstitut bör drivas på i princip likartade

villkor och att detta skall gälla även postbanken (se prop. 1968: 143

s. 66). Detta innebär att varje bankinstitut skall ha legal rätt att driva

alla inom bankväsendet förekommande rörelsegrenar och vara underkastat

samma krav på kapitaltäckning och likviditet. Något som ändrar min ståndpunkt

i denna fråga har inte förekommit. Tvärtom talar också det samarbete

mellan postbanken och kreditbanken som jag tidigare föreslagit för att

postbanken inordnas i systemet av enhetliga rörelseregler för bankinstituten.

Om så inte sker skulle samarbetet i fråga om vissa projekt kunna hämmas

genom att postbanken inte hade formell rätt att delta i projektet.

De balansvärderingsregler, som föreslås gälla för postbanken, hör intimt

samman med de föreslagna kapitaltäckningsbestämmelserna och innehåller

preciserade krav på hur bankens tillgångar skall värderas. Enligt dessa värderingsregler,

som motsvarar dem som tillämpas av övriga bankinstitut,

skall för att ta ett exempel postbankens obligationsportfölj tas upp till högst

det verkliga värdet, dvs. marknadsvärdet. Så sker inte nu och postbanken har

f. n. ett betydande nedskrivningsbehov för sina långfristiga placeringar. Tilllämpningen

av kapitaltäcknings- och balansvärderingsbestämmelserna kommer

otvivelaktigt, som också poststyrelsen framhållit, att medföra en nyttig

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

och nödvändig konsolidering av postbanken. Konsolideringen förutsätter

emellertid en viss kapitaluppbyggnad av postbanken. Till kapitaltäckningsfrågan

och problem som hör samman därmed återkommer jag i det följande.

På grundval av det anförda förordar jag att i princip de rörelse- och balansvärderingsregler

som gäller för övriga bankinstitut skall gälla också för

postbanken. Slopandet av den statliga garantin för insättarmedel är enligt

min mening att uppfatta som eu formell ändring. Staten kommer givetvis

också i fortsättningen att reellt ansvara för de medel som satts in i postbanken.

I vilken omfattning postbanken kommer att kunna utnyttja de nya rörelsereglerna

är svårt att förutse. Några drastiska förändringar av den verksamhet

som f. n. är karaktäristisk för postbanken kan knappast antas inträffa.

Marginella förskjutningar i rörelsen och i förhållande till övriga

bankinstitut är däremot sannolika. Sådana marginella förskjutningar är enligt

min uppfattning av väsentlig betydelse för möjligheten att åstadkomma

en bättre fungerande kreditmarknad. Störningar på kreditmarknaden av

den typ, som riksbanken varnar för, skall inte tillåtas uppkomma som följd

av de liberaliserade rörelsereglerna för postbanken eller av samarbetet mellan

de statliga bankerna.

Poststyrelsens förslag om att postbanken skall stå under tillsyn av bankinspektionen

instämmer jag i. Tillsynen behövs visserligen inte enligt det tidigare

sagda till skydd för insättarnas medel men det är av stort värde att

postbanken underkastas tillsyn från samma utgångspunkter som övriga

bankinstitut, inte minst med tanke på samarbetet med kreditbanken.

Eftersom den nya författningen om postbanken är avsedd att beslutas av

Kungl. Maj :t och riksdagen gemensamt bör den betecknas lag. Till frågor

om den närmare utformningen av lagen återkommer jag i det följande.

4» Kapitalbildning, avkastning m. in.

4.1 Gällande ordning

Postbanken ingår som tidigare nämnts organisatoriskt i postverket. Det

statskapital, som verket förvaltar och som i rikshuvudboken är upptaget som

Postverkets fond, bildas genom investeringsanslag över kapitalbudgeten i

riksstaten för förvärv av tillgångar av i huvudsak två slag, fastigheter och

fordon. Finansiering av andra investeringar, t. ex. sorteringsmaskiner, datorer

och andra kontorsinventarier, sker med verkets löpande inkomster.

För postbankens verksamhet upprättas särskilt bokslut. I detta redovisas

dock f. n. inte någon del av postverkets statskapital och de mot detta

svarande tillgångarna. Däremot redovisas där kapital av annat slag, nämligen

en reservfond, som har bildats genom avsättning av i postbankens

rörelse uppkommen vinst. Reservfonden uppgår till 25,4 milj. kr. Senaste

avsättningen till fonden skedde år 1949.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

För postverket anses gälla samma avkastningsskyldighet som för flertalet

andra affärsverk, nämligen att det till statsverket inlevererade överskottet

skall motsvara en tillfredsställande avkastning på det disponerade

statskapitalet, dvs. det kapital, som staten tillskjntit över kapitalbudgeten.

I genomsnitt för den gångna delen av 1960-talet har nettoöverskottet utgjort

ca 11 % av disponerat statskapital.

Genom internfakturering mellan postverkets olika verksamhetsområden

betalar postbanken för samtliga ianspråktagna tjänster. I ersättningen ingår

ränta på den del av statskapitalet som är bundet i tillgångar vilka utnyttjas

av banken. Härigenom fullgör banken sin del av avkastningsskyldigheten.

Hittills under 1960-talet har därutöver en särskild vinstleverans

på 14 milj. kr. skett för verksamhetsåret 1963. I övrigt har överskotten disponerats

för nedskrivning av bankens placeringar.

4.2 Tidigare förslag

Kreditinstitututredningen, vilken jag berört i inledningen, har bl. a. behandlat

frågan om postbankens kapital och avkastning. Utredningen anförde

att en utjämning av skillnaderna mellan postbanken och övriga bankinstitut

i fråga om krav på eget kapital skulle kunna ske genom att redan befintlig

reservfond ökas. Den formella statsgarantin för insättarmedel skulle

härvid avvecklas. Kravet på eget kapital skulle kunna kombineras med ett

krav på avkastning av bankens kapital motsvarande förslagsvis lägst den

normalränta efter vilken avkastningen av statens kapitalfonder beräknas.

I beskattningshänseende skulle i någon mån likställdhet kunna åstadkommas

genom att postbanken ålades att inleverera viss andel av årsvinsten till

statsverket.

Utredningen ansåg dock att frågan om eget kapital, avkastning, beskattning

etc. enklast skulle kunna lösas för postbanken som ett fristående företag

och förordade att postbanken skulle ombildas till ett aktiebolag. I samband

därmed borde postbankens reservfond konverteras till aktier, till vilka

postverket skulle bli ägare. Utredningen förutsatte att bankens vinst vid de

före bolagsbildandet liggande boksluten skulle avsättas till reservfond. Det

ytterligare kapital som skulle komma att erfordras för att motsvara kapitalkravet,

kunde erhållas dels genom utgivande av förlagsbevis, vilka enligt

utredningens förslag i viss utsträckning borde få jämställas med eget kapital

i kapitaltäckningshänseende, dels genom anslag över kapitalbudgeten.

Utredningen påpekade att en från konkurrenssynpunkt väsentlig fördel med

den föreslagna aktiebolagsformen skulle vara att postbanken som aktiebolag

i fråga om skattskyldighet skulle underkastas samma regler som andra

aktiebolag.

Mot utredningens förslag att ombilda postbanken till aktiebolag reserverade

sig tre ledamöter. Även flertalet remissinstanser var negativa till detta

förslag och ansåg att kraven på kapital, avkastning etc. skulle kunna tillgodoses

med bibehållen företagsform för postbanken.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 158 år 1969

37

4.3 Poststyrelsens förslag

4.3.1 Kapitalredovisning och avkastningsskyldighet

Poststyrelsen anför att en samordning med andra banker av regelsystemet

i fråga om kapitaltäckning jämte tillämpning av samma balansvärderingsregler

är både möjlig och lämplig. Poststyrelsen anser sig — med stöd

av bl. a. uttalande i prop. 1968: 143 — i princip böra utgå från att de nya

enhetliga rörelsereglerna skall tillämpas även för postbanken. Detta innebär

att banken skall uppfatta sig som ansvarig direkt mot insättarna på

samma sätt som andra banker. Postbanken blir härigenom i behov av kapital

och av konsolidering för att själv kunna garantera insättarnas säkerhet

och därmed fylla sin uppgift enligt det nya systemet.

Poststyrelsen framhåller att en riktpunkt måste vara, att postbanken i

fråga om kapitaluppbyggnad, avkastning m. m., ges sådana villkor att den

vid en allsidig värdering kan sägas bli varken gynnad eller missgynnad i förhållande

till konkurrerande bankföretag. Enligt styrelsens mening talar

tungt vägande skäl för att de företagsekonomiska och övriga riktlinjer, som

framlagts av affärsverksutredningen (SOU 1968:45) skall tillämpas för

postbanken i den mån inte bankverksamhetens särpräglade förutsättningar

kan kräva en särreglering.

I frågan om tillgodoseende av kapitalbehovet till följd av kapitaltäckningsreglerna

anser poststyrelsen att kapital i princip bör anskaffas på två

olika sätt, nämligen genom tillskott av statsmedel eller genom avsättning

av vinstmedel. Styrelsen finner det naturligt med tanke på postbankens

ställning som en del av ett statligt affärsverk, att tillskott av statsmedel utgår

till kapitaluppbyggnaden i banken. Enligt poststyrelsen bör anslag över

kapitalbudgeten, såsom hittills, beviljas för att finansiera sådana anläggningstillgångar,

som erfordras för postbankens verksamhet. Styrelsen anser

det även ligga i linje med de allmänna principiella synpunkter, som

framförts av bl. a. kreditinstitututredningen och affärsverksutredningen, att

anslag över kapitalbudgeten i mån av behov också skall kunna anvisas såsom

särskilda kapitaltillskott för att banken skall kunna uppfylla de krav

som kapitaltäckningsreglerna uppställer.

Med de termer som affärsverksutredningen använder föreslår poststyrelsen

att postbankens statskapital skall utgöras av dels verkskapital, dels

statsverkslån, och att banken skall erlägga utdelning på verkskapitalet och

ränta på statsverkslånet samt därutöver viss motsvarighet till statlig inkomstskatt.

Poststyrelsen föreslår också att — med ändring av gällande ordning —

en särredovisning görs i postverkets räkenskaper så att i postbankens balansräkning

bokförs de tillgångar som används av banken och den del av

statskapitalet som svarar mot dessa tillgångar, samt att banken direkt skall

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1969

svara för de ekonomiska förpliktelser, som är förenade med ifrågavarande

kapitaltillskott från statens sida.

Vad beträffar kapitaluppbyggnad genom avsättning av vinstmedel i rörelsen

anför poststyrelsen följande. Avsättning bör kunna ske vid fastställande

av årsbokslutet i den mån behov och möjlighet föreligger att disponera

tillgängliga överskottsmedel för här ifrågavarande ändamål. Härvid

bör hälften av överskottsbeloppet tillföras verkskapitalet och kunna betraktas

som beskattade vinstmedel. Återstoden bör anses som skattemotsvarighet,

vilken emellertid automatiskt återlånas och bokförs som statsverkslån.

Poststyrelsen påpekar också att enligt affärsverksutredningens förslag

skall affärsverkens fondcringar användas som finansieringskälla vid anskaffning

av tillgångar och minska eljest erforderligt investeringsbemyndigande.

Med tanke på syftet med den föreslagna speciella befogenheten att

göra avsättningar anser styrelsen en annan regel böra gälla. Frågan om och

i vad mån gjord avsättning skall påverka investeringsbemyndigande bör

enligt poststyrelsens mening prövas av statsmakterna vid närmast kommande

tillfälle då äskande framställs om anslag över kapitalbudgeten för bankens

behov.

Styrelsen förordar vidare att postbanken bör äga rätt att balansera vinstmedel

och avsätta dylika medel till dispositionsfond, varvid förutsätts att

skattemotsvarighet erläggs till staten. På dispositionsfond och balanserade

vinstmedel bör enligt poststyrelsens uppfattning avkastning till statsverket

inte utgå.

Styrelsen anser att verkskapital, statsverkslån, dispositionsfond och balanserade

vinstmedel bör räknas till postbankens risktäckande kapital.

Poststyrelsens förslag vad gäller kapitalbildning, avkastning m. m. bygger

som framgår av det nämnda i stor utsträckning på affärsverksutredningens

förslag. Styrelsen anser emellertid att dess förslag kan tillämpas

även om affärsverksutredningens förslag i dessa avseenden inte kommer

att genomföras för affärsverken i allmänhet.

4.3.2 Kapitalbehov

Poststyrelsens beräkningar visar att det kapital som skulle erfordras, om

kapitaltäckningsreglerna tillämpats på postbankens placeringar per den

31 december 1968, uppgår till ca 60 milj. kr. Om bankens rörelse antas växa

i samma takt som under de senaste 10 åren (= 8 % per år) kommer behovet

av kapital vid oförändrad placeringsstruktur att stiga till drygt 95

milj. kr. 1975 och till nära 140 milj. kr. år 1980. Ett ökat krav uppkommer

givetvis vid en inriktning mot mera riskbetonade krediter, vilket de nya rörelsereglerna

medger.

I sammanhanget berör poststyrelsen behovet av att skriva ned vissa av

bankens placeringar. En mycket betydande del av bankens placeringar löper

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

med fast ränta och nedskrivningsbehovet fram till år 1975 inklusive nedskrivning

av nytillkommande placeringar uppskattas av styrelsen (i april

1969) till ca 150 milj. kr.

Vad beträffar möjligheten att tillgodose kapitalbehovet genom anslag

över kapitalbudgeten för finansiering av anläggningstillgångar för postbankens

behov redovisar poststyrelsen ett omfattande nybyggnadsprogram,

för vilket kostnaden fram t. o. m. år 1972 beräknas uppgå till 63 milj. kr.

För en senare etapp, som möjligen kan påbörjas före 1975, kan endast

en grov approximation av kostnaderna till ca 50 milj. kr. göras.

Man kan enligt poststyrelsens uppfattning inte räkna med att bankens

behov av risktäckande kapital helt kan tillgodoses genom att banken tillförs

statskapital genom investeringsanslag till byggnadsändamål. Styrelsen

anser sålunda att man vid en realistisk bedömning bör utgå ifrån att den

erforderliga kapitaluppbyggnaden måste ske antingen genom att anslag

anvisas över kapitalbudgeten såsom kapitaltillskott, vilket disponeras som

förlagsmedel, eller genom att vinstmedel jämte skattemotsvarigheten härtill

avsättes för ökning av statskapitalet eller genom att båda dessa två

former för att höja det risktäckande kapitalet utnyttjas.

Enligt poststyrelsens mening bör postbankens strävan vara att successivt

bygga upp det risktäckande kapitalet genom avsättning av vinstmedel jämte

skattemotsvarigheten härtill, varvid dock måste beaktas det ackumulerade

nedskrivningsbehovet fram till år 1975 på ca 150 milj. kr. Under den senaste

tioårsperioden har postbanken redovisat ett genomsnittligt årligt överskott

på 44 milj. kr. Då poststyrelsen föreslår att de nya reglerna om avkastningsskyldighet,

kapitaltäckning och balansvärdering skall börja tillämpas på

banken först efter en viss övergångstid, som utgår den 31 december 1974 och

om man utgår ifrån att banken under övergångstiden kan redovisa årliga

överskott av angiven storlek, kommer banken att fram till år 1975 kunna

disponera medel som väl förslår till att göra såväl nödvändiga nedskrivningar

som för kapitaluppbyggnaden erforderliga avsättningar.

I anslutning härtill framhåller styrelsen att möjligheten att kunna redovisa

årliga överskott av nämnda storlek emellertid är starkt beroende av räntenivåns

utveckling under åren fram till 1975. Detta sammanhänger med att

postbanken har en mycket betydande andel räntefasta placeringar, varför

räntenivåns fortsatta utveckling i hög grad påverkar postbankens ekonomi.

En över en längre period stigande räntenivå leder till påtaglig försämring av

årsresultatet och en påtaglig ökning av nedskrivningsbehovet. Därest utvecklingen

av räntenivån skulle komma att gå i den antydda riktningen, kan

följden enligt styrelsen bli att postbanken under perioden fram till år 1975

inte förmår konsolidera sin ställning i sådan omfattning, att banken uppfyller

de kapitaltäcknings- och balansvärderingsregler, som enligt förslaget då

skall träda i kraft vid nämnda års ingång. I ett sådant läge aktualiseras frågan

att begära särskilda anslag över kapitalbudgeten för att såsom kapital
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

tillskott tillföras det risktäckande kapitalet, så att detta uppgår till erforderlig

storlek. Vidare får prövas i vilken utsträckning fortsatt anstånd med tilllämpning

av balansvärderingsreglerna kan påkallas.

Poststyrelsen har även sökt uppskatta storleken av avkastningsskyldigheten,

nedskrivningsbehovet på grund av nytillkommande placeringar och

behovet av kapitaluppbyggnad genom avsättning av vinstmedel för varje år

under senare hälften av 1970-talet. De verkställda beräkningarna visar att

det sammanlagda beloppet för nämnda ändamål — vid måttliga förändringar

av räntenivån — uppskattas till inemot 30 milj. kr. per år.

4.3.3 Övergångsbestämmelser

Poststyrelsen föreslår att den nya lagstiftningen träder i kraft den 1

januari 1970. Styrelsen framhåller att det överensstämmer med gällande

rättsliga principer att medge bankföretag rådrum för att anpassa sig efter

sådana skärpningar i villkoren för verksamheten som ökade kapitaltäckningskrav

innebär. Det senaste exemplet härpå erbjuder 1968 års lagar om

ändringar i sparbankslagen och jordbrukskasselagen. Båda dessa lagar innehåller

i övergångsbestämmelserna stadganden om uppskov med tillämpningen

av de nya reglerna för kapitaltäckning och kassareserv under en femårsperiod

för sparbanker och centralkassor trots att omställningen för dessa

är mycket mindre genomgripande än för postbanken.

Poststyrelsen anser att postbanken under en övergångstid bör få lättnader

i de skyldigheter, som den skall fullgöra när de nya reglerna och principerna

skall tillämpas fullt ut. Lättnaderna bör innebära befrielse från att under

övergångstiden redovisa risktäckande kapital i den utsträckning, som kapitaltäckningsreglerna

kräver och dessutom dispens från de för bankinstituten

i allmänhet gällande balansvärderingsreglerna.

Poststyrelsen föreslår att övergångstiden bestäms till fem år och att

bankens överskott under övergångstiden utnyttjas dels för att fullgöra de

tidigare eftersatta nedskrivningarna, dels för att öka bankens risktäckande

kapital. Sistnämnda syfte uppnås enligt styrelsens förslag genom avsättningar

till bankens reservfond. Vid övergångstidens slut föreslås reservfonden

tillsammans med den andel av postverkets fond, vilken då enligt styrelsens

förslag skall redovisas på postbanken, bli konverterade till statskapital,

vilket skall ligga till grund för tillämpningen av avkastningsskyldigheten

samt kapitaltäcknings- och balansvärderingsreglerna på banken. Styrelsen

påpekar att avkastningsskyldigheten under övergångstiden skall såsom hittills

fullgöras via postverket.

4.4 Remissyttrandena

4.4.1 Allmänt

Poststyrelsens förslag, att affärsverksutredningens grundtankar tillämpas

även på postbanken, tillstyrks utan reservation av statskontoret. Flera

remissinstanser, riksrevisionsverket, bankinspektionen, riksbanksfullmäk
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

tige, riksgälds fullmäktige och Posttjänstemännens förening, tillstyrker förslaget

men anser att affärsverksutredningens förslag bör slutbehandlas innan

man diskuterar dess tillämpning på postbanken.

Vissa principiella betänkligheter mot att postbanken underkastas krav på

eget kapital m. m. uttalas av bankinspektionen och bankföreningen.

Bankinspektionen anser att det inte är möjligt att etablera en sådan ordning,

att postbanken konkurrerar med övriga bankinstitut på lika villkor

och att postbanken redan i nuvarande företagsform kan inleda ett samarbete

med Sveriges Kreditbank. Inspektionen avstyrker därför de föreslagna bestämmelserna

om eget kapital och kapitaltäckning i postbanken. Den anser

att postbankens överskott i stället tills vidare bör användas för nedskrivningar

och avsättningar till reservfonden. Enligt bankföreningens uppfattning

är full likställdhet i fråga om konkurrensvillkor inte möjlig mellan å

ena sidan postbanken och å andra sidan övriga bankinstitut. Anledningen

härtill anges vara postbankens ställning och funktioner som en del av postverket.

Bankföreningen finner det lämpligt att postbankens regler moderniseras

i vissa hänseenden men ifrågasätter om det är önskvärt att gå så långt

att postbanken inordnas i det system av enhetliga rörelseregler, som gäller

för övriga bankinstitut.

Sparbanksföreningen hävdar att det bästa sättet att åvägabringa konkurrens

på lika villkor är att ombilda postbanken till ett helägt dotterbolag till

postverket. Därigenom skulle banklagens regler komma att gälla för postbanken.

Om detta inte kan ske, kunde i stället sparbankslagen göras tilllämplig

på postbanken.

4.4.2 Avkastningskrav

De avkastningskrav som bör ställas på postbanken diskuteras inte direkt

av remissinstanserna. Emellertid hävdar bankföreningen att de av poststyrelsen

utarbetade reglerna om kapitaltäckning m. m. är ägnade att minska

postbankens nuvarande konkurrensfördelar framför övriga bankinstitut.

Postbanken skulle enligt bankföreningens uppfattning genom att automatiskt

få kapitaltillskott från staten fortfarande ha betydande fördelar i fråga

om kapitalanskaffningen samtidigt som banken skulle undgå de betydande

skatte- och utdelningskrav, som affärsbankerna har att räkna med.

Sparbanksföreningen hävdar att postbanken bör betala motsvarigheten

inte endast till statlig inkomstskatt utan även till kommunalskatt.

4.5 Departementschefen

4.5.1 Inledning

I den för affärsbanker, sparbanker och jordbrukets kreditkassor med

verkan fr. o. m. den 1 januari 1969 genomförda samordnade banklagstiftningen

ingår krav på eget kapital som en viktig beståndsdel. I avsikt att

åstadkomma en utjämning av skillnaderna i konkurrensförutsättningarna i

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

fråga om skyldighet att redovisa eget kapital föreslog kreditinstitututredningen

att postbanken skulle ombildas till aktiebolag. Av vad jag tidigare

anfört framgår att jag inte kan biträda detta förslag. Jag förordar emellertid

att samma kapitaltäckningsbestämmelser som för andra bankinstitut ändå

skall tillämpas för postbanken. Det är därför nödvändigt att lösa frågorna

om kapitaluppbyggnad, avkastning och beskattning på annat sätt än kreditinstitututredningen

förutsatt. Jag delar den uppfattning, som framförts av

poststyrelsen och vid remissbehandlingen av kreditinstitututredningens betänkande

av ett flertal remissinstanser, att dessa frågor kan lösas i nuvarande

affärsverksform för postverket.

Vad jag i det följande kommer att förorda om kapitalbildning, avkastning

m. m. bygger i stor utsträckning på affärsverksutredningens förslag

(SOU 1988:45). Jag har ännu inte tagit ställning till detta, .lag anser i

likhet med poststyrelsen men i motsats till vad vissa remissinstanser anfört

att utredningens förslag i dessa hänseenden i princip bör kunna tillämpas

på postbanken.

4.5.2 Kapitalbildning

Poststyrelsen har föreslagit att kapitalbehovet till följd av kapifaltäckningsreglerna

skall tillgodoses dels genom tillskott av statsmedel, dels genom

avsättning av vinstmedel i rörelsen. Med tillskott av statsmedel avses dels

kapitaltillskott avseende anläggningstillgångar för vilka anslag anvisats

över kapitalbudgeten, dels sådana särskilda kapitaltillskott över denna budget

vilka därutöver kan bli nödvändiga för att banken skall kunna uppfylla

de krav som kapitaltäckningsreglerna uppställer.

Kapitaluppbyggnad genom avsättning av vinstmedel i rörelsen bör enligt

poststyrelsen kunna ske i den mån det finns behov och möjlighet att disponera

tillgängliga överskottsmedel för ändamålet. Styrelsen har föreslagit att

hälften av det nödvändiga överskottsbeloppet därvid tillförs den del av statskapitalet

som poststyrelsen liksom affärsverksutredningen betecknat som

verkskapital. Den andra hälften skall automatiskt kunna återlånas. Ett sådant

lån bör enligt förslaget betecknas som statsverkslån. Den föreslagna

metoden är avsedd att tillämpas när kravet på kapitaltäckning gör det nödvändigt

med en ökning av postbankens kapital och behovet inte kan tillgodoses

genom tillskott i form av anslag över kapitalbudgeten för investeringar i

anläggningstillgångar för postbanken. Denna typ av kapitaluppbyggnad är

avsedd att ersätta ett särskilt kapitaltillskott över statsbudgeten enbart för

att uppfylla kraven på kapitaltäckning i postbanken. Poststyrelsen har vidare

föreslagit att postbanken efter erforderliga nedskrivningar och fullgjord avkastningsskyldighet

skall få möjlighet att balansera vinstmedel och att även

avsätta sådana medel till dispositionsfond. Styrelsen har därvid förutsatt att

motsvarighet till statlig inkomstskatt erlagts.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

Jag finner de av poststyrelsen föreslagna principerna lämpliga för att tillgodose

kapitalbehovet i postbanken och anser att de bör kunna läggas till

grund för bankens kapitalbildning. Denna skall alltså i första hand ske genom

att anvisade investeringsanslag för anläggningstillgångar i postbanken

bokförs hos banken. I andra hand avses behovet av kapitalökning bli tillgodosett

genom att erforderlig andel av årsvinsten i samband med bokslutet

avsätts direkt till statskapitalet. Sådan avsättning bör först efter särskilt

beslut av statsmakterna avräknas från eljest erforderligt investeringsbemyndigande.

I tredje hand får behovet fyllas genom särskilt kapitaltillskott

för postbankens räkning över statsbudgeten. På längre sikt torde man kunna

räkna med att kapitaluppbyggnaden helt eller delvis kommer att ske genom

att vinstmedel balanseras eller avsätts till dispositionsfond. Jag förordar

således att kapitalbildningen för postbanken skall ske i huvudsaklig

överensstämmelse med det anförda.

Det kapital, som bildas i postbanken antingen genom direkta anslag över

kapitalbudgeten eller genom direkt avsättning av vinstmedel till statskapitalet,

bör delas upp på det sätt poststyrelsen föreslagit. Halva statskapitalet

bör således betraktas som lån och den andra hälften som eget kapital.

Lånedelen vill jag benämna statsverkslån. Jag anser det naturligt att postbanken

skall betala ränta på sitt upplånade kapital och att ränta på statsverkslånet

skall betraktas som en ovillkorlig kostnad på samma sätt som

andra bankinstituts räntekostnader för upplånat kapital. Statsverkslånet i

postbanken kan närmast jämföras med förlagslån i övriga bankinstitut.

Den del av kapitalet som skall betraktas som eget kapital bör för att undvilka

förväxlingar betecknas som stamkapial. Stamkapitalet i postbanken

blir närmast att jämföra med det kapital som tillförs affärsbank genom nyemission.

Jag återkommer i det följande till frågan om räntenivå och utdelningsnorm

samt till hur kapitalet skall delas upp på stamkapital och statsverkslån

vid övergångstidpunkten.

4.5.3 Kapitalbehov

När det gäller frågan om i vilken omfattning de olika formerna för uppbyggnad

av kapital i postbanken kan komma att utnyttjas har poststyrelsen

framhållit svårigheterna att göra en någorlunda säker framtidsbedömning

på grund av ovissheten om vissa för postbankens ekonomi väsentliga faktorer,

t. ex. räntenivåns utveckling.

Poststyrelsen har föreslagit att den nya lagstiftningen skall träda i kraft

den 1 januari 1970 men samtidigt ansett en övergångstid på fem år nödvändig

under vilken de föreslagna kapitaltäcknings- och balansvärderingsbestämmelserna

ej skall tillämpas. Avkastningsskyldigheten under övergångstiden

skall enligt poststyrelsens förslag som hittills fullgöras via postverket i

övrigt.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

Poststyrelsen räknar med att postbanken genom fastighetsförvärv och

byggnation fram t. o. in. år 1972 kommer att ha tillförts kapital med minst

63 milj. kr. genom anslag över kapitalbudgeten. Styrelsen har vidare beräknat,

att postbanken fram till år 1975, då övergångstiden löper ut, skall kunna

disponera överskottsmedel, som förslår till att göra nödvändiga avsättningar

för kapitaluppbyggnad utöver nämnda 63 milj. kr. Överskotten beräknas

också ge möjlighet till erforderliga nedskrivningar av bankens placeringar

under förutsättning att nedskrivningsbehovet utgör högst ca 150 milj. kr.

och att de årliga överskotten genomsnittligt uppgår till ungefär samma storlek

som under de senaste tio aren, dvs. 44 milj. kr. Styrelsen har emellertid

framhållit, att möjligheterna att uppnå sådana överskott för avsättningar

under den aktuella perioden är starkt beroende av räntenivåns utveckling.

Efter det poststyrelsen avgett sitt förslag har förutsättningarna för beräkningarna

av överskott och nedskrivningsbehov väsentligt ändrats. Detta

beror främst på de förändringar i ränteläget som skett sedan förslaget lädes

fram. Ränteutvecklingen påverkar nämligen i hög grad bankens nedskrivningsbehov

och rörelseöverskott.

Enligt min mening är det angeläget att så snart som möjligt åstadkomma

konkurrens på i stort sett lika villkor mellan postbanken och övriga bankinstitut.

Av detta följer att de nya rörelsereglerna både i den del de avser

liberaliseringar och i den del de innebär ökade skyldigheter för postbanken

helst bör träda i kraft samtidigt. Jag är därför inte benägen att medge så

vittgående undantag från kapitaltäcknings- och balansvärderingsbestämmelserna

som poststyrelsens förslag innefattar. Jag förordar i stället att

postbanken dels tillförs nytt kapital, som gör det möjligt för banken att

llPPfylla kapitaltäckningskravet, dels tillåts att under en övergångstid av

fem år tillämpa de balansvärderingsregler i fråga om obligationer och räntebundna

lån som före den 1 januari 1969 gällde för sparbankerna och som

övergångsvis fortfarande gäller för vissa av dem. Härigenom blir det möjligt

att sätta de nya rörelsereglerna för postbanken i kraft redan den 1

januari 1970. I fråga om innebörden av de nämnda värderingsreglerna vill

jag härnäsa till prop. 1968: 143 s. 251.

Jag förutsätter att postbanken under tiden fram t. o. m. år 1974, sedan

avkastning erlagts enligt vad jag i det följande föreslår, kommer att behöva

använda sina överskott för nedskrivningar av placeringarna så att fr. o. m.

år 1975 samma balansvärderingsregler som gäller för övriga bankinstitut

kan tillämpas också av postbanken.

Enligt vad jag inhämtat beräknas kapitalbehovet i postbanken den 1

januari 1970 på grund av kapitaltäckningsreglerna till drygt 60 milj. kr.

Behovet av risktäckande kapital kan delvis tillgodoses genom att den nuvarande

reservfonden på 25,4 milj. kr. tas i anspråk. Denna fond bör för att

undvika förväxlingar i fortsättningen betecknas dispositionsfond och inte

bli föremål för avkastningsplikt. I samband med framtida finansiella över
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1369 45

syner kan fråga uppkomma att konvertera dispositionsfonden till stamkapital.

Den del av postverkets fond, som tillkommit genom investeringsanslag för

tillbyggnad av postgirohuset och därtill hörande markförvärv, kan den 1

januari 1970 beräknas uppgå till 12 milj. kr. Jag föreslår i likhet med poststyrelsen

att tillgångarna och den mot tillgångarna svarande delen av postverkets

fond redovisas i postbankens balansräkning. Denna del av fonden

bör i överensstämmelse med vad jag tidigare föreslagit i fråga om framtida

kapitaltillskott fördelas lika på stamkapital och statsverkslån.

För att kapitaltäckningskravet på drygt 60 milj. kr. skall kunna uppfyllas

den 1 januari 1970 bör på kapitalbudgeten under postverkets fond för budgetåret

1969/70 anvisas ett särskilt anslag på 25 milj. kr. Också detta tillskott

skall i postbankens balansräkning fördelas lika på stamkapital och

statsverkslån.

Den förordade lösningen innebär att postbankens risktäckande kapital

den 1 januari 1970 får följande utseende:

Statsverkslån ca 18,5 milj. kr.

Stamkapital ca 18,5 milj. kr.

Dispositionsfond 25,4 milj. kr.

Under första halvåret 1970 kan det risktäckande kapitalet beräknas öka

med ca 12 milj. kr. genom investeringsanslag för den fortsatta tillbyggnaden

av postgirohuset. Detta tillskott till det risktäckande kapitalet kommer att

skapa utrymme för ytterligare expansion av postbankens verksamhet.

4.5.4 Avkastningskrav

Vad jag i det föregående föreslagit beträffande kapitaluppbyggnad i postbanken

ligger i linje med min uppfattning att kravet på avkastning bör tilllämpas

för postbanken fr. o. m. den 1 januari 1970, då de nya rörelsereglerna

föreslås skola gälla för banken. Jag förordar ett avkastningskrav för

postbanken i vilket skall ingå ränta på statsverkslånet, utdelning på stamkapitalet

och motsvarighet till skatt på vinsten i huvudsak enligt de principer

som föreslagits av affärsverksutredningen.

Statsverkslånet bör ha en löptid och en ränta som motsvarar vad som

gäller för förlagslån som ges ut av övriga bankinstitut.

I fråga om utdelning på stamkapitalet kommer denna att bero på utvecklingen

av postbankens rörelse. Jag anser att riktpunkten tills vidare

bör vara en utdelning på 5 %.

Postbanken är f. n. befriad från skyldighet att erlägga inkomstskatt. För

att i möjligaste mån skapa konkurrenslikhet med övriga bankinstitut vill

jag förorda att postbanken till statsverket erlägger en motsvarighet till den

statliga inkomstskatten. Skattemotsvarigheten bör vara 40 % av den redo
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kung!. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

visade vinsten, vilket motsvarar statsskatten för afärsbankerna. Jag anser

däremot inte att postbanken skall åläggas att betala kommunal inkomstskatt.

I likhet med vad affärsverksutredningen föreslagit för affärsverken i allmänhet

anser jag att bestämmelser analoga med dem som finns i den s. k.

Annellagen bör tillämpas för postbanken. Detta innebär att utdelning upp

till 5 % på nytillskjutet stamkapital, även sådant som bildats genom direkt

överföring av vinstmedel, blir avdragsgill under en 10-årsperiod.

I ett par remissyttranden har framförts, att poststyrelsens förslag skulle

tillförsäkra postbanken betydande konkurrensfördelar framför övriga bankinstitut

i fråga om kapitalanskaffning och kostnader för det egna kapitalet.

I anledning härav vill jag framhålla att det är svårt att göra rättvisande

jämförelser i dessa avseenden mellan bankinstitut som verkar i skilda associationsrättsliga

former. Jag vill dock hävda att de förpliktelser som kommer

att åvila postbanken enligt vad jag förordat beträffande kapitaluppbyggnad

och avkastning i stort sett torde vara jämförliga med dem som åvilar

andra kategorier av bankinstitut.

5, Lagförslag

På grundval av det anförda har inom finansdepartementet, i samråd med

chefen för kommunikationsdepartementet, upprättats förslag till lag om

postbanken.

6. Specialmotivering

Departementsförslaget bygger väsentligen på poststyrelsens författningsförslag

och innehåller liksom detta fyra avsnitt rubricerade Inledande bestämmelser,

Rörelsen, Årsredovisning och Särskilda bestämmelser. De inledande

bestämmelserna, 1—3 §§, anger postbankens ändamål, kapitaluppbyggnad

och tillsyns- och revisionsmyndigheter. Härefter följer avsnitten om

rörelsen, 4—19 §§, och om årsredovisning, 20—24 §§. Dessa stämmer med

vissa avvikelser överens med vad som gäller för övriga bankinstitut enligt

lagen (1955:183) om bankrörelse, BL, lagen (1955:416) om sparbanker,

SpL, och lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen, JkL. Lagförslaget

avslutas med en föreskrift om tystnadsplikt. Till skillnad från poststyrelsens

förslag innehåller departementsförslaget inga bestämmelser om postbankens

ställning inom postverket. Bestämmelser av detta innehåll hör

enligt min mening hemma i instruktionen för postverket. I departements
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 158 år 1969

47

förslaget finns en bestämmelse om bankkontorsetablering, 18 §, som saknar

motsvarighet i poststyrelsens författningsförslag. I den mån departementsförslaget

innehåller bestämmelser och uttryckssätt som har sin motsvarighet

i övrig banklagstiftning har särskilda kommentarer ansetts onödiga och

jag vill i dessa fall hänvisa till bl. a. prop. 1968: 143.

Inledande bestämmelser

1 §

Paragrafen, som ersätter 1 § PbF och 1 § PgF, anger ändamålet för postbankens

verksamhet. I PbF anges postsparbankens ändamål vara »att befordra

sparsamhet genom att under statens garanti till förräntning mottaga

penningar». Eftersom den sparfrämjande uppgiften måste anses ingå i uttrycket

»driva inlåningsrörelse» har den inte tagits in i ändamålsparagrafen.

2 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om postbankens kapital och har utförligt

behandlats i avsnittet om kapitalbildning.

3 §

Denna paragraf innehåller bestämmelser om tillsyn och revision. Som jag

framhållit i den allmänna motiveringen bör bankinspektionens tillsyn ha

samma innehåll som i fråga om övriga bankinstitut. Vissa avsteg från denna

princip måste emellertid göras med hänsyn till postbankens företagsform.

De bestämmelser som fordras i fråga om tillsynen är avsedda att behandlas

i tillämpningsföreskrifter som Kungl. Maj :t kan meddela utan riksdagens

medverkan. Såväl bankinspektionen som riksrevisionsverket har framhållit

behovet av att gränserna mellan myndigheternas granskningsuppgifter klarläggs.

Jag anser i likhet med de båda myndigheterna att dessa gränsdragningsproblem

bör kunna lösas av myndigheterna själva efter samråd.

Rörelsen

Avsnittet motsvaras av 54—68 och 70 §§ BL, 23—35 c §§ SpL och 31—42

d§§ JkL.

4—5 §§

Dessa paragrafer reglerar postbankens rätt att förvärva egendom. De har

ingen motsvarighet i gällande lagstiftning för postbanken men stämmer

överens med 54—55 §§ BL, 23—24 §§ SpL och 31—32 §§ JkL med vissa avvikelser

som sammanhänger med postbankens ställning som huvudenhet

inom ett statligt affärsverk.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1969

4 § innebär att postbanken för egen räkning får driva handel med eller

förvärva guld, mynt, växlar, checkar, anvisningar, obligationer och andra

för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar, dock inte förlagsbevis.

Bestämmelserna i 5 § bör ses mot bakgrund av att postbanken är underkastad

de allmänna regler som gäller för statliga affärsverks investeringar.

Härvid krävs för investeringar i fast egendom, fordon m. m. att investeringsanslag

anvisas över kapitalbudgeten i riksstaten. Detta innebär att investeringarna

i fråga skall godkännas av Kungl. Maj:t och riksdagen. I

förevarande paragraf föreslås emellertid att postbanken får göra vissa förvärv

med rörelsemedel, dvs. huvudsakligen insättarmedel. De förvärv som

avses är aktier eller förlagsbevis i bolag, som uteslutande har till syfte att

förvalta fast egendom eller tomträtt som anskaffats för banklokaler eller

därmed sammanhängande behov. Vidare avses bostadsrätt till lägenhet, om

den skall användas för nyss nämnt ändamål eller för att bereda bostad åt

någon som är anställd i banken, samt inventarier som anskaffas för rörelsen

eller till fastighet eller lokaler över vilka banken disponerar. Efter särskilt

tillstånd av Kungl. Maj :t skall postbanken också kunna förvärva aktier,

garantifondbevis eller förlagsbevis i sidobolag'', vars ändamål kan anses vara

gagneligt för bankväsendet eller det allmänna. Slutligen avses postbanken

också få rätt att, när banken medverkar vid emission av aktier eller förlagsbevis

på den allmänna marknaden, få förvärva värdepapper som ingår

i emissionen. Papperet skall dock avyttras så snart det lämpligen kan

ske och normalt senast ett år från förvärvet. Om synnerliga skäl föreligger,

skall bankinspektionen kunna förlänga denna frist.

Paragrafen motsvarar som jag tidigare nämnt de bestämmelser som gäller

för övriga bankinstitut. Den innehåller emellertid inte, till skillnad från

banklagarnas regler, någon rätt för postbanken att direkt förvärva fast

egendom eller tomträtt. Sådana förvärv skall alltså också i fortsättningen

ske med anlitande av investeringsanslag över kapitalbudgeten och godkännas

av Kungl. Maj :t och riksdagen.

Riksrevisionsverket har under remissbehandlingen framhållit att verket

anser att all fast egendom som anskaffas för postbankens räkning, också

om det sker via fastighetsbolag, i princip bör förvärvas medelst investeringsanslag.

Även förvärv av inventarier med ej alltför lågt inköpsvärde och med

lång livslängd bör enligt verket betraktas som anläggningstillgångar och

anskaffas genom investeringsanslag. Verket vill dock ej motsätta sig att

postbanken när speciella omständigheter föreligger får anskaffa anläggningstillgångar

med rörelsemedel.

För egen del anser jag att postbanken när det gäller förvärv av tillgångar,

som anges i den nu behandlade paragrafen, bör ha samma rätt till förvärv

som övriga bankinstitut och att detta avsteg i förhållande till övriga statliga

affärsverk är motiverat med hänsyn till arten av den rörelse som postbanken

bedriver. Förvärv av tillgångar med stöd av paragrafen bör emellertid, som

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969 49

riksrevisionsverket påpekat, lämpligen anmärkas i postbankens förvaltningsberättelse.

Enligt poststyrelsens förslag skulle Kungl. Maj :t besluta om förlängning

av den tid under vilken postbanken får inneha värdepapper som ingår i

emission i vilken postbanken medverkar. Enligt min mening bör frågan

om eventuell förlängning av fristen bedömas av bankinspektionen som har

motsvarande uppgift i fråga om andra bankinstitut.

6 §

Paragrafen ger postbanken rätt att förvärva egendom ifall förvärvet

är nödvändigt för att undvika förlust för banken. Paragrafen svarar mot 2 §

MplR, 56 § BL, 25 § SpL och 33 § JkL. De tre banklagarnas bestämmelser

skiljer sig i vissa hänseenden. Den viktigaste skillnaden är att affärsbankerna

men inte sparbanker och kreditkassor har rätt att ordna förvaltning

genom förvaltningsbolag av förvärvad egendom som utgörs av gruva, fabrik

eller annan liknande anläggning eller fartyg, varvid banken får förvärva

aktier i förvaltningsbolaget och förlagsbevis som detta utfärdat. Med hänsyn

till att postbanken enligt mitt förslag i den allmänna motiveringen skall

bedriva ett nära samarbete med kreditbanken har paragrafen utformats i

nära överensstämmelse med de regler som gäller för affärsbanker.

7 §

Paragrafen, som svarar mot 57 § BL, 26 § SpL och 34 § JkL innehåller

kapitaltäckningsbestämmelser för postbanken. För postbanken har som

nämnts redan i den allmänna motiveringen hittills inte gällt några kapitaltäckningskrav.

I banklagarnas kapitaltäckningsbestämmelser anges ändamålet

med bestämmelserna vara att skydda insättarna. Poststyrelsen har

framhållit att postbankens insättare torde kunna räkna med att de hålls

skadeslösa av staten/ägaren, varför kravet på kapital för postbankens del

bör motiveras med att detta skall tjäna som risktäckning i allmänhet.

Jag ansluter mig till poststyrelsens uppfattning och paragrafen inleds därför

med föreskrift om att postbanken till täckning av de risker som är förenade

med bankrörelsen skall ha kapital till visst lägsta belopp. Postbankens

kapitaluppbyggnad har utförligt behandlats i den allmänna motiveringen.

Det risktäckande kapitalet utgör för postbankens del stamkapital, statsverkslån,

dispositionsfond och balanserade vinstmedel.

De kapitalkrav som ställs på postbanken stämmer överens med kraven på

kapital hos övriga bankinstitut. Även i övrigt har bestämmelserna utformats

efter mönster i banklagarna. Kapitaltäckningsbestämmelserna har utförligt

kommenterats i prop 1968: 143, s. 95—151 och 230—234.

Bestämmelsen i paragrafens femte stycke om avräkning från det risk
-

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

täckande kapitalet av tillskott till andra bankföretag än sådana där staten

är delägare innebär att postbanken i de fall då staten direkt och inte via

exempelvis postbanken eller kreditbanken äger del i företag, som här avses,

jämställs med övriga bankinstitut i kapitaltäckningshänseende

8 §

Denna paragraf innehåller bestämmelser om kassareserv. Den har motsvarigheter

i 58 § BL, 27 § SpL, 35 § JkL och i 4 § MplR.

Enligt banklagarna gäller i fråga om kassareserv dels en kvalitativ regel,

som ålägger instituten att hålla en med hänsyn till rörelsens art och omfattning

tillräcklig kassareserv, dels en kvantitativ regel. Denna anger som minimum

för kassareservskyldigheten ett belopp som svarar mot 10 procent av

samtliga förbindelser med undantag av förlagslån, lån i egen fastighet, lån

i samband med återlån samt garantiförbindelser. För postbanken gäller enligt

4 § MplR samma kvalitativa regel som för bankinstituten men i kvantitativt

hänseende gäller att banken förutom en kassareserv som svarar mot

10 procent av inlåningen i postsparbanken skall ha kassareservmedel till

lägst ett belopp som svarar mot summan av 10 procent av den genomsnittliga

kontobehållningen i postgirot under de senaste 12 månaderna och en

del av kontobehållningen som vid varje tidpunkt överstiger genomsnittet.

Poststyrelsen har föreslagit att samma kassareservbestämmelser skall

gälla för postbanken som för övriga bankinstitut.

Paragrafen har i departementsförslaget utformats efter mönster av kassareservbestämmelserna

för övriga bankinstitut. Den jämkningen har emellertid

gjorts att förlagslån och lån mot inteckning i egen fastighet inte nämns

bland de förbindelser som får undantas vid beräkning av kassareservskyldigheten.

Postbanken kan inte ta upp förlagslån och lär inte heller komma

att belåna fastighet som banken förfogar över. Lika med poststyrelsen och

bankinspektionen anser jag det onödigt att behålla den specialregel som f. n.

gäller för postgiromedel. Av den kvalitativa regeln i paragrafen följer att

postbanken skall hålla en med hänsyn till rörelsens art och omfattning tillräcklig

kassareserv. Detta medför att postbanken måste beräkna kassareserven

med hänsyn till tillfälliga inlåningstoppar på postgirot. Att vaka

över att denna beräkning sker med betryggande marginaler tillkommer

bankinspektionen som tillsynsmyndighet.

9—12 §§

Dessa paragrafer handlar om kreditgivningen och motsvaras av 59—62 §§

BL, 28—31 §§ SpL och 36—39 §§ JkL.

Bestämmelserna i 9 och 10 §§ stämmer i sakligt hänseende överens med

motsvarande föreskrifter i banklagarna med den skillnaden, att banklagarnas

förbud att som pant ta emot bl. a. förlagsbevis, som bankinstitutet självt

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

utfärdat, inte finns i lagen om postbanken, eftersom banken inte kommer

att utfärda förlagsbevis.

I 11 § lämnas bemyndigande för Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser

om kredit jäv.

För de andra bankinstituten finns bestämmelser om jäv i kreditförhållanden

i banklagarna. Jävsbestämmelserna för affärsbanker och sparbanker riktar

sig dels mot personer som utövar direkt befogenhet med avseende på kreditgivningen,

dels mot vissa andra personer, som utan att ha sådan befogenhet

genom sin ställning kan öva inflytande på banken. Jävsbestämmelserna

gäller också den som är gift med jävig person samt bolag, förening eller annan

sammanslutning, vari personen i fråga eller dennes make i egenskap av

delägare eller medlem har ett väsentligt ekonomiskt intresse. Jävsreglerna för

jordbrukets kreditkassor är mindre omfattande än reglerna för affärsbanker

och sparbanker. F. n. gäller inga bestämmelser om kreditjäv för postbanken.

Poststyrelsen har anfört att jävsregler hittills har saknat aktualitet för

postbankens del dels därför att bankens placeringsregler inte lämnat så

stort utrymme för kreditgivningen, dels för att postbankens ledning som

arbetar under ämbetsansvar i praktiken tillämpat banklagarnas jävsregler.

Styrelsen har vidare framhållit att situationen i viss mån förändrats genom

de friare medelsplaceringsreglerna som numera gäller men anser ändå

inte att regler om kreditjäv behöver meddelas för postbanken. Om sådana

regler skulle införas bör de enligt styrelsens mening meddelas av Kungl.

Maj :t.

Bankinspektionen har under remissbehandlingen framhållit att ämbetsansvar

inte är en fullgod ersättning för jävsbestämmelser och förordar att

det för postbanken meddelas sådana bestämmelser av i princip samma innehåll

som bankernas och sparbankernas. Inspektionen har i sitt remissyttrande

vidare erinrat om de bestämmelser i instruktionen för bankinspektionen

som föreskriver att tjänsteman hos inspektionen, som tar upp kredit hos institut

som står under inspektionens tillsyn, skall ha särskilt tillstånd till detta.

Eu liknande regel är enligt inspektionens mening ett minimikrav, såvitt

gäller de funktionärer inom riksrevisionsverket som kommer att svara för

den externa revisionen av postbanken.

Riksrevisionsverket har under remissbehandlingen med anledning av de

erfarenheter verket har av revisionsarbete framhållit att det är önskvärt att

regler om kreditjäv meddelas för postbanken.

I likhet med bankinspektionen och riksrevisionsverket anser jag att bestämmelser

om kreditjäv bör finnas för postbanken. Enligt min uppfattning

bör dessa bestämmelser kunna meddelas av Kungl. Maj :t utan riksdagens

medverkan. Bestämmelserna bör enligt min mening i stort sett ha

samma innehåll som de som gäller för affärsbankerna. Dessutom bör kreditjäv

gälla också för ledamöterna i styrelsen för allmänna poströrelsen och för

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

de tjänstemän som för riksrevisionsverkets räkning svarar för revision av

postbanken.

Enligt 12 § skall bestämmelserna om kredit tillämpas också på garantiförbindelse

som postbanken ikläder sig.

13 §

Paragrafen behandlar krediters löptid och stämmer överens såväl med

vad som nu gäller för postbanken enligt 3 § MplR som med banklagarnas

bestämmelser (63 § BL, 32 § SpL och 40 § JkL).

14—15 §§

Dessa paragrafer saknar motsvarighet i gällande författningar för postbanken

men stämmer överens med bestämmelserna i 64 och 65 §§ BL, 33

och 34 §§ SpL samt 41 och 42 §§ JkL.

16 §

Enligt denna paragraf får postbanken inte ge ut tryckta eller graverade

förbindelser av löpande natur eller ikläda sig ansvarighet för sådana förbindelser.

Bestämmelser av samma innehåll finns för övriga bankinstitut

i 66 § BL, 35 § SpL och 42 a § JkL. I banklagarna görs undantag för räntebärande

förlagsbevis på minst 100 kr. och beträffande sparbank även för

s. k. sparmärken. För postbanken är förbudet undantagslöst.

17 §

I denna paragraf ges föreskrifter om motbok och annat tillgodohavande

på räkning.

I 2—3 och 5—7 §§ PbF finns bestämmelser om motbok, insättning och

uttagning av medel, granskning av och ränteanteckning i motbok, överlåtelse

av motbok, förlust av motbok samt dödande och efterlysning av förkommen

postsparbanksbok. Bestämmelserna i lagen (1927: 85) om dödande

av förkommen handling är f. n. inte tillämpliga på postsparbanksböcker.

De föreslagna reglerna stämmer överens med bestämmelserna i 67 § BL,

35 a § SpL och 42 b § JkL.

Paragrafen hänvisar liksom motsvarande bestämmelser i banklagarna till

12 § lagen om dödande av förkommen handling som innehåller bestämmelser

om dödande av motbok med bank. Tidigare denna dag har till lagrådet

remitterats ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag om ändring

i denna lag. Förslaget innebär bl. a. att reglerna om dödande av motbok

med bank görs tillämpliga även på postsparbanksbok.

18 §

Enligt denna paragraf skall postbanken höra nämnden för banlckontorsetablering,

innan banken inrättar bankkontor som uteslutande är avsett för

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1060 53

bankens rörelse. Dessutom skall banken anmäla till bankinspektionen när

sådant bankkontor inrättas.

Paragrafen svarar mot 68 § BL, 35 b § SpL och 42 c § JkL.

Postbankens rörelse är integrerad i det övriga postverket och drivs endast

i något enstaka fall från kontor som uteslutande sysslar med bankrörelse.

I poststyrelsens förslag har därför inte tagits in någon bestämmelse om

skyldighet för postbanken att inhämta yttrande från nämnden för bankkontorsetablering

när bankkontor inrättas.

Frågan om kontorsetablering har under remissbehandlingen tagits upp

av bankinspektionen och sparbanksföreningen, som båda föreslagit att lika

regler skall gälla för postbanken som för övriga bankinstitut också i detta

hänseende. Jag är av samma uppfattning och har därför i departemenisförslaget

i fråga om etablering av bankkontor utan postal verksamhet föreskrivit

skyldighet för postbanken att inhämta yttrande från nämnden för

bankkontorsetablering.

19 §

I denna paragraf finns bestämmelser om omyndigs medel. I sak motsvarar

de vad som redan gäller för postsparbanken enligt 2 § 3 mom. och 4 § PbF.

Paragrafen stämmer överens med 70 g BL, 35 c § SpL och 42 d JkL.

Årsredovisning

Detta avsnitt behandlar postbankens årsredovisning. Reglerna är med vissa

avvikelser utformade efter mönster av 89—94 §§ BL.

20 §

I paragrafen anges de redovisningshandlingar som postbanken skall upprätta

för varje räkenskapsår/kalenderår. Vidare föreskrivs att Kungl. Maj:t

skall fastställa årsredovisningen och att denna skall av postbanken kungöras

på lämpligt sätt. Paragrafen har motsvarigheter i 89 och 90 §§ BL, 47 §

SpL, 43 § JkL, 11 § PbF samt i instruktionen (1965: 841) för postverket.

Att årsredovisningen skall fastställas av Kungl. Maj :t har närmare behandlats

i den allmänna motiveringen. Tidpunkten för avlämnande av årsredovisningen

bör enligt min mening i möjligaste mån stämma överens med vad

som i detta hänseende gäller för affärsbankerna. Föreskrift härom bör

emellertid inflyta i instruktionen för postverket.

21 §

Denna paragraf innehåller balansvärderingsregler. Motsvarande bestämmelser

finns i 91 § BL, 48 § SpL och 44 § JkL. Enligt föreskrifter i banklagarna

skall vid sidan av balansvärderingsreglerna bokföringslagens be
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

stämmelser gälla för redovisningshandlingar. Jag har ej ansett det lämpligt

att i lagen för postbanken föra in motsvarande hänvisning till bokföringslagen.

Jag utgår från att nödvändiga föreskrifter i fråga om postbankens

bokföring kommer att meddelas av bankinspektionen.

Förevarande paragraf är indelad i åtta stycken varav andra—sjätte styckena

ger regler om hur tillgångarna skall värderas. Av dessa stämmer andra—fjärde

styckena i sakligt hänseende överens med motsvarande regler för

affärsbankerna. Femte stycket behandlar räntebundna fordringar. Postbankens

utlåning är som nämnts i det föregående i hög grad av räntebunden

natur. I jämförelse med affärsbanker, sparbanker och jordbrukets kreditkassor

är andelen räntefasta placeringar väsentligt större. Värderingen av

dessa fordringar bör som också poststyrelsen och bankinspektionen påpekat

ske med hänsyn till det allmänna ränteläget. På förslag av bankinspektionen

har jag därför i femte stycket tagit in samma föreskrift som gäller för sparbankerna

enligt 48 § punkten 2 SpL, nämligen att värdet för fordran, som

förfaller eller av postbanken kan sägas upp till betalning först efter längre

tid än ett år, inte får sättas liögre än att avkastning erhålls efter en räntefot

som svarar mot det allmänna ränteläget.

I den allmänna motiveringen har jag föreslagit att postbanken under en

övergångstid av fem år skall få tillämpa de balansvärderingsregler i fråga

om obligationer och räntebundna lån som före den 1 januari 1969 gällde för

sparbankerna.

Sjunde stycket innehåller förbud mot att redovisa förvaltningskostnader

som tillgång.

I sista stycket bemyndigas bankinspektionen att ge tillämpningsföreskrifter.

22 §

Denna paragraf motsvarar 92 § 1 och 3 mom. BL.

23 §

Motsvarighet till första stycket av denna paragraf, som gäller postbankens

vinst- och förlusträkning, finns i 93 § BL.

Bestämmelsen i paragrafens andra stycke är speciell för postbanken. Den

knyter an till det avräkningsförfarande som tillämpas vid fördelningen av

postverkets kostnader mellan den allmänna poströrelsen och postbanksrörelsen

och innebär att avräkningen skall ske efter företagsekonomiska

grunder samt att de belopp, som därvid påförs postbanksrörelsen, skall tas

upp som kostnad i vinst- och förlusträkningen för banken.

Bankföreningen har betonat angelägenheten av att den ersättning som

postbanken skall utge verkligen beräknas enligt företagsekonomiskt riktiga

grunder. Sparbanksföreningen har sagt sig betvivla möjligheten av att ange

vad som i detta sammanhang är objektivt riktig självkostnad. Föreningen

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

anför att det enda hållbara kriteriet på att ersättningen utgår efter marknadsmässiga

grunder är att ersättningsgrunderna och ersättningsbeloppen

regelbundet redovisas öppet samt att postverket inom de områden där verket

bär monopolställning åläggs att erbjuda samma service på samma villkor

också till övriga bankinstitut. Bankinspektionen har framhållit att det är

svårt att till grund för prissättningen få ett entydigt mått på kostnaderna

för de skilda rörelsereglerna i en verksamhet som poströrelsen, vilken i hög

grad kännetecknas av samproduktion och där de gemensamma kostnaderna

är förhållandevis stora. I vilken utsträckning de gemensamma kostnaderna

i postverket skall få ett uttryck i ersättningen till verket för tjänster, uppdrag

etc. kan, påpekar inspektionen, enligt ett företagsekonomiskt betraktelsesätt

bli beroende av bl. a. konkurrensförhållanden. Kostnadsfördelningen

kan enligt inspektionens mening bli intrikat med tanke på postbankens konkurrenssituation

och den omständigheten att bankrörelsen på postanstalterna

är inflätad i en verksamhet, som till väsentlig del är skyddad av ett

lagfäst monopol. Av dessa skäl finner inspektionen det önskvärt att den

ersättning, som postbanken debiteras för att postverket handhar bankrörelsen,

blir föremål för en opartisk bedömning. Inspektionen för därför fram

tanken att ersättningen skall prövas av en granskningskommission, vari

bankinspektionen och riksrevisionsverket är representerade.

Fördelningen av kostnaderna inom olika rörelsegrenar i postverket och bestämmandet

av den del därav, som skall anses utgöra ersättning för postbankens

utnyttjande av postkontor snätet och för annan service till banken,

bör enligt min mening avgöras genom förhandlingar mellan postverket och

postbanken. Detta bör givetvis inte hindra att bankinspektionen i sin tillsynsverksamhet

och riksrevisionsverket vid sin revision granskar den företagsekonomiska

bedömningen. Av vad nu sagts följer att jag f. n. inte vill

förorda att en särskild granskningskommission inrättas för ändamålet.

24 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om postbankens förvaltningsberättelse.

Den svarar mot 94 § förslå och tredje styckena BL. Som jag nämnt

vid behandlingen av 5 § i departementsförslaget bör av förvaltningsberättelsen

framgå bl. a. i vad mån förvärv av i 5 § avsett slag skett under verksamhetsåret.

Särskilda bestämmelser

25 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om tystnadsplikt som f. n. finns i

15 § PbF och 14 § PgF. Bestämmelsen kompletteras av 30 § lagen (1937: 249)

om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar, enligt vilken

handling, varav enskilds förhållande till postsparbanken eller postgiro
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969

rörelsen framgår, ej får utlämnas förrän efter 20 år. Denna bestämmelse och

den här behandlade paragrafen i departementsförslaget utgör motsvarighet

till banklagarnas sekretessbestämmelser i 192 § BL, 98 § SpL och 89 § JkL.

övergångsbestämmelser

Som tidigare nämnts föreslås ändringarna i lagen om postbanken träda

i kraft den 1 januari 1970.

I avsnittet om kapitalbildning har jag förordat att postbanken under en

övergångstid av 5 år skall få rätt att tillämpa balansvärderingsregler som

tidigare gällt för sparbanker och som fortfarande övergångsvis gäller för några

av dem. Bestämmelse av denna innebörd har tagits in i övergångsbestämmelserna.

7. Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår

riksdagen att

1) antaga förslag till lag om postbanken,

2) godkänna de av mig förordade riktlinjerna för samarbete

mellan postbanken och Sveriges Kreditbank,

3) medge att postverket omorganiseras efter i huvudsak

de riktlinjer som jag förordat och att postbanken får de av

mig förordade befogenheterna i fråga om sin organisation,

4) godkänna de av mig förordade riktlinjerna för kapitalbildning

i postbanken och för postbankens skyldigheter i

fråga om avkastning och utgivande av skattemotsvarighet,

5) till Posthus in. in. på tilläggsstat I till riksstaten för

budgetåret 1969/70 anvisa ett investeringsanslag av

25 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690584

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1969:430 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om postbanken, m. to. a1 i texten
  2. SU 1969:190 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om postbanken, m. m., i vad propositionen hänvisats till statsutskottet. s. 1 i texten
  3. 1LU 1969:56 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen s. 3 i texten
  4. BU 1969:53 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om postbanken, m. m., jämte motioner. s. 1 i texten