Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt

1969-02-07 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1969:18, Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1969

1

Nr 18

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i förordningen den 6 juni 1968 (nr

430) om mervärdeskatt; given Stockholms slott den

7 februari 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om ändring i förordningen den 6

juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att skattskyldighet till mervärdeskatt skall kunna

föreskrivas för viss statlig verksamhet. Vidare föreslås att mervärdeskatt

skall utgå på begagnade personbilar som säljs av biluthyrningsföretag och

att rätt till avdrag för ingående mervärdeskatt inte skall föreligga för köp av

sådana bilar. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 18

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1969

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt

Härigenom förordnas, att 18 §, punkt 1 av anvisningarna till 2 § och anvisningarna

till 8 § förordningen den 6 juni 1968 om mervärdeskatt1 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

18 §.

Skattskyldig som —--konstnärliga verksamheten.

Avdragsrätt föreligger---skattepliktig verksamhet,

3) anskaffning av personbil för 3) anskaffning av personbil från

annat ändamål än åter försäljning säljare som innehaft bilen för yrkeseller

uthyrning i yrkesmässig verk- mässig uthyrning och annan anskaffsamhet.

ning av personbil för ändamål som

ej avser yrkesmässig återförsäljning

eller uthyrning.

Föreligger skattskyldighet---medför skattskyldighet.

Konungen kan —--— -— ------- —-1 §.

Anvisningar

till 2 §.

1. Verksamhet anses---enligt kommunalskattelagen.

Verksamhet som----— även landstingskommun.

Bedriver staten------— och gruppkorsband.

Om särskilda skäl föreligger kan

Konungen förordna att statlig verksamhet,

som avser eget behov och

som ej enligt andra eller tredje stycket

är att anse som yrkesmässig, tills

vidare skall anses utgöra yrkesmässig

verksamhet.

till 8 §.

Undantaget för fartyg gäller---skattepliktig vara.

Undantaget för fartyg för---detta ändamål.

Undantaget för livräddningskryssare----af skeppsbrutne.

1 Senaste lydelse av 18 §, punkt 1 av anvisningarna till 2 § och anvisningarna till 8 §

se 1968:580.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1969

(Nuvarande lydelse)

Undantaget för gas----

Undantaget för allmän--

Undantaget för periodisk--

Butiksmässig försäljning —

Med begagnad personbil under 11

förstås sådan personbil och sådan

med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri

utrustad lastbil med

tjänstevikt ej över 1 800 kilogram,

som tidigare för annat ändamål än

yrkesmässig återförsäljning sålts eller

uttagits inom landet eller införts

till landet.

(Föreslagen lydelse)

— av butiksvara.

---varje vecka.

hemvärnets verksamhet.

- •— av köpare.

Med begagnad personbil under 11

förstås sådan personbil och sådan

med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri

utrustad lastbil med

tjänstevikt ej över 1 800 kilogram,

som tidigare för annat ändamål än

yrkesmässig återförsäljning sålts eller

uttagits inom landet eller införts

till landet. Har ny personbil anskaffats

för yrkesmässig uthyrning anses

bilen icke som begagnad när den

säljes eller uttages av uthyraren.

..^lenna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

darå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

18 § och anvisningarna till 8 § i sin nya lydelse tillämpas dock för tid från

och med den 20 februari 1969.

lf Bihang till riksdagens protokoll 1969.1 saml. Nr 18

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1969

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 7 februari

1969.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme,

Sven-Erig Nilsson, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman,

Moberg, Bengtsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i förordningen

om mervärdeskatt och anför.

Enligt beslut av 1968 års vårriksdag (prop. 1968: 100, BeU 45, rskr 294)

ersattes vid senaste årsskiftet den allmänna varuskatten, som infördes den 1

januari 1960, med en generell omsättningsskatt enligt mervärdeskatteprincipen.

Den nya skatten regleras i förordningen den 6 juni 1968 (nr 430) om

mervärdeskatt (MF). Vissa ändringar i denna förordning beslutades av 1968

års höstriksdag (prop. 1968: 137, BeU 62, rskr 352) och finns intagna i förordningen

den 29 november 1968 (nr 580) angående ändring i förordningen

den 6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt. Båda de nämnda förordningarna

trädde i kraft den 1 januari 1969.

Beträffande mervärdeskattens allmänna konstruktion kan jag här begränsa

mig till att nämna följande. Skatten är en omsättningsskatt på varor,

tjänster och vissa byggnader. Den utgår på i princip varje yrkesmässig omsättning

av skattepliktiga objekt och prestationer inom landet. Skatt utgår

således oavsett vem köparen är och för vilket ändamål omsättningen sker.

Därmed omspänner skatten alla led i produktions- och distributionskedjan

och därtill åtskilliga servicenäringar. Skatt utgår dessutom på importen av

varor. Exporten är skattefri.

För att skatteuttaget i flera på varandra följ ande led inte skall medföra en

dubbelbeskattning av de skattepliktiga objekten och prestationerna gäller,

att de skattskyldiga vid redovisningen av skatten till staten har rätt att från

skatten på den egna omsättningen (utgående skatt) göra avdrag för skatt

som utgått på inköp av varor och tj änster för den skattepliktiga verksamheten

(ingående skatt). Mellanskillnaden, som kan sägas representera skatten

på det av den skattskyldige tillskapade mervärdet, inbetalas till staten. Överstiger

den ingående skatten den utgående sker restitution enligt särskilda

regler. Den nämnda avdragsrätten är i princip generell och därigenom elimi
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1969

neras den ingående skatten för de skattskyldiga på ett sätt som ger mervärdeskatten

en neutral verkan i både konsumtions- och konkurrenshänseende.

Mervärdeskatten har en i hög grad generell omfattning. Skatteplikt föreligger

med vissa begränsade undantag för alla varor och vidare för tjänster

med avseende på vara, mark, växtlighet, byggnad och annan fast anläggning.

Härtill kommer skatteplikt för byggnad som utgör lagertillgång i byggnadsrörelse.

Skattskyldighet föreligger för den som yrkesmässigt omsätter skattepliktiga

objekt och prestationer samt för den som importerar skattepliktig vara.

Skattskyldigheten för säljare inom landet omfattar även försäljning av sådana

inventarier och andra anläggningstillgångar som utgör skattepliktiga

varor.

Mervärdeskatten utgör 10 % av beskattningsvärdet. Därmed förstås vid

försäljning det erlagda eller avtalade vederlaget inräknat skatt. Vid uttag,

dvs. när ägaren själv tillgodogör sig egendomen för skattepliktigt ändamål,

förstås med beskattningsvärdet varans eller byggnadens saluvärde inräknat

skatt och vid import varans tullvärde inräknat tull och skatt. I vissa fall gäller

särskilda reduceringsregler varigenom beskattningsvärdet begränsas till

60 eller endast 20 % av vederlaget inräknat skatt. Den s. k. 60-procentsregeln

gäller för bl. a. monteringsfärdiga hus, servering, rumsuthyrning i hotellrörelse

och byggnadsentreprenader.

Vid import erläggs skatten till tullverket i samma ordning som gäller för

tull. Övriga skattskyldiga erlägger skatten enligt ett särskilt deklarationsoch

uppbördsförfarande. Beskattningsmyndighet är i fråga om skattens tilllämpning

inom landet länsstyrelserna och i fråga om importen tullverket.

Riksskattenämnden har som ett centralt organ till uppgift att verka för en

riktig och enhetlig tillämpning av MF.

Mervärdeskatt har utgått sedan årsskiftet och erfarenheterna från den

praktiska tillämpningen är ännu begränsade. På några punkter har jag emellertid

funnit nödvändigt att redan nu föreslå ändringar i de gällande bestämmelserna.

Frågorna gäller skattens utformning med avseende på skattskyldighet

för statlig verksamhet samt beträffande handeln med bilar och biluthyrning.

Skattskyldighet för statlig verksamhet

Enligt MF räknas verksamhet som staten eller kommun bedriver för att

uteslutande tillgodose egna behov som yrkesmässig endast när den drivs i

bolagsform eller liknande. Detta gäller även vid ekonomiskt samgående mellan

staten och kommun eller mellan kommuner för verksamhet som avser

visst gemensamt ändamål. Bedriver staten, kommun eller kommuner var

för sig eller gemensamt verksamhet som inte uteslutande avser egna behov,

räknas verksamheten som yrkesmässig till den del den avser annat än egna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1969

behov. Dock gäller att skattepliktiga transporttjänster som utförs av statens

järnvägar och postverket alltid anses som yrkesmässiga, dvs. även när de utförs

åt staten.

Av det anförda framgår att skattskyldighet för statlig verksamhet som ej

bedrivs i bolagsform eller liknande föreligger för omsättning av skattepliktiga

objekt och prestationer till utomstående. Åtskilliga statliga myndigheter

och andra statliga organ är av denna anledning skattskyldiga för viss del av

verksamheten och för denna del föreligger rätt till avdrag för ingående skatt.

Det förekommer emellertid att samma objekt och prestationer som medför

skattskyldighet på grund av omsättning till utomstående även tillhandahålls

statliga avnämare. Sådant tillhandahållande omfattas inte av skattskyldigheten

eftersom det ej är att anse som yrkesmässigt. Till följd härav föreligger

ingen avdragsrätt för ingående skatt i denna del, vilket givetvis dock inte

hindrar att den ingående skatten övervältras i priserna på de statliga kunderna.

År det härvid fråga om tillhandahållande åt statlig kund som är skattskyldig

till mervärdeskatt, t. ex. statens järnvägar, och tillhandahållandet

avser kundens skattepliktiga verksamhet föreligger i princip avdragsrätt för

kunden. Riksskattenämnden har meddelat anvisningar om hur säljarens ingående

skatt i sådant fall skall kunna lyftas av som avdragsgill ingående

skatt hos kunden.

Det har visat sig att svårartade tillämpningsproblem kan uppkomma för

statlig verksamhet som endast delvis medför skattskyldighet till mervärdeskatt.

Eftersom den verksamhet som består i tillhandahållande av skattepliktiga

objekt och tjänster ofta utgör endast en del av verksamheten, måste

den ingående skatten först fördelas på de båda huvudgrenarna av verksamheten.

Den del av ingående skatt som faller på tillhandahållande av skattepliktiga

objekt och tjänster måste därefter uppdelas på avdragsgill ingående

skatt, dvs. sådan som får avräknas mot skatten på den skattepliktiga omsättningen,

och ej avdragsgill ingående skatt. Sistnämnda skatt utgör en faktisk

anskaffningskostnad som skall beaktas i prissättningen för statliga kunder.

Till detta kommer den ytterligare beräkning som måste göras för att denna

ingående skatt skall kunna avlyftas av statlig kund som själv är skattskyldig,

t. ex. statens j ärnvägar.

Hittills vunna erfarenheter visar, att skatteredovisningen i nu antydda fall

kan ske endast på basis av en grov schablonmässig fördelning av den ingående

skatten på avdragsgill och ej avdragsgill sådan skatt. Det är härvidlag

knappast möjligt att göra några exaktare beräkningar med hänsyn till skillnader

i ingående skatt för olika objekt eller prestationer.

Vad nu anförts har aktualiserat frågan om ändring av gällande bestämmelser

i syfte att i möjlig mån undanröja de redovisningstekniska problem

som föreligger. Dessa gäller i första hand avdragsrätten för ingående skatt

men även, om än i mindre omfattning, beräkningen av utgående skatt. Problemen

skulle som jag ser det i väsentlig grad försvinna om även omsättning

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1969

7

till statliga kunder inryms under yrkesmässighetsbegreppet och därmed under

skattskyldigheten. I sådant fall skulle skatt utgå på hela den verksamhet,

som består i tillhandahållande av skattepliktiga objekt och tjänster, och

avdragsrätten skulle omfatta all ingående skatt för denna verksamhet. Bestämningen

av denna avdragsrätt med hänsyn till annan samtidigt bedriven

verksamhet som ej medför avdragsrätt synes kunna ske utan större svårigheter.

En konsekvens av en ändring av gällande regler enligt det nu anförda

skulle visserligen bli en prishöjning för tillhandahållanden inom den statliga

sektorn. Det är emellertid endast fråga om en intern ändring av avräkningspriserna

och effekter därav bör i mån av behov kunna lösas anslagsvägen.

En beskattning även av interna statliga tillhandahållanden bör dessutom

vara ägnad att bättre tillgodose kravet på konkurrensneutralitet i beskattningen.

Min uppfattning är att en utvidgad skattskyldighet för statlig verksamhet

i antydda fall skulle erbjuda väsentliga praktiska fördelar. Detta kan dock

inte åstadkommas enligt gällande regler. Den möjlighet som finns till frivilligt

inträde som skattskyldig till mervärdeskatt avser inte nu aktuella fall.

Jag förordar därför ett tillägg till punkt 1 av anvisningarna till 2 § MF enligt

vilket Kungl. Maj :t skall kunna förordna att statlig verksamhet skall anses

som yrkesmässig i fråga om sådant tillhandahållande för statens eget behov

som enligt nuvarande regler ej anses som yrkesmässigt.

Beskattningen av bilar och biluthyrning

Riksdagsbehandlingen av prop. 1968: 137 medförde att begagnade personbilar

undantogs från skatteplikt vid omsättning inom landet. Sådana bilar

kan därmed säljas utan skatt av såväl bilhandlare och andra företagare som

privatpersoner. Undantaget gäller dock endast omsättning, dvs. försäljning

och uttag av begagnade personbilar, inom landet. I alla andra avseenden utgör

begagnad personbil skattepliktig vara i mervärdeskattehänseende. Skatteplikt

föreligger därmed för skattepliktig tjänst på sådan bil och härav följer

att skatt skall utgå på yrkesmässig uthyrning av personbilar.

Enligt de allmänna reglerna föreligger avdragsrätt för ingående mervärdeskatt

på inköp för skattepliktig verksamhet. En begränsning i denna avdragsrätt

föreligger dock beträffande företagens förvärv av personbilar för rörelsen.

Sådana bilar begagnas normalt även för privat bruk. Enligt de allmänna

principerna för mervärdeskatten skulle avdragsrätt för ingående skatt inte

föreligga för den del av skatten som belöper på privat utnyttjande av bil i

skattskyldigs rörelse. Då det emellertid vid inköpstillfället skulle vara ogörligt

att bedöma den framtida användningen av en personbil för privat bruk

gäller att avdragsrätt för ingående skatt på inköp av ny personbil endast till
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1969

kommer företagare som säljer eller hyr ut personbilar. Andra skattskyldiga

har därmed ingen rätt att lyfta av ingående skatt på inköp av nya personbilar.

Mot detta står emellertid att företagen tillerkänts en generell avdragsrätt

för ingående skatt på bilkostnaderna. Avdrag får därmed göras även för

skatt som belöper på privat utnyttjande av personbil som tillhör rörelsen.

Undantaget från skatteplikt för begagnade personbilar medförde ingen ändring

av reglerna om avdragsrätt.

Genom bilhandlarnas rätt till avdrag för ingående skatt på inköp av nya

personbilar för avsalu undanröjs en dubbelbeskattning av sådana bilar. Denna

avdragsrätt är därför sakligt motiverad. I princip är det också fullt motiverat

med avdragsrätt för skatt på inköp av varor för yrkesmässig uthyrning.

Därigenom kan hyresersättningarna bestämmas utan att någon dubbelbeskattningseffekt

uppkommer. I normalfallet ernås här också en riktig

beskattning genom att skatt också utgår vid försäljningen av skattepliktig

vara som inköpts och använts för yrkesmässig uthyrning. Säljs i sådant fall

varan till slutlig förbrukare eller konsument blir det en effektiv beskattning

enligt varans värde vid försäljningstillfället.

Grundprincipen kan sägas vara, att alla skattepliktiga varor som omsätts

inom landet eller införs till landet skall vara skattebelagda i konsumentens

hand. Undantaget från skatteplikt för begagnade personbilar i förening med

biluthyrningsföretagens avdragsrätt för skatt på inköp av nya personbilar

för uthyrningsändamål kan emellertid leda till att nya personbilar helt undgår

beskattning. Den nämnda avdragsrätten eliminerar den ingående skatten

på uthyrningsföretagets förvärv av ny personbil. I och med förvärvet är

emellertid bilen att anse som begagnad och den kan därmed säljas skattefritt.

Oavsett om bilen säljs till bilhandlare eller direkt till en förbrukare blir följden

att en ny personbil i praktiken blir helt fri från skatt i konsumentens

hand. De nämnda förhållandena kan leda till rubbningar i konkurrensförhållandena

till nackdel för den reguljära bilhandeln samtidigt som ett ej

avsett skattebortfall kan uppkomma. Enligt min mening måste eu sådan

verkan av gällande bestämmelser undanröjas.

För en författningsändring i sådant syfte är olika lösningar tänkbara. En

slopad avdragsrätt för ingående skatt på biluthyrningsföretagens inköp av

nya personbilar för uthyrningsändamål skulle eliminera skattebortfallet och

även undanröja nackdelarna med gällande regler för bilhandeln. Effekten

skulle emellertid bli en dubbelbeskattning av biluthyrning, eftersom den ingående

skatten på förvärvet av ny personbil för uthyrning skulle bli en faktisk

kostnad som måste beaktas vid bestämningen av hyresersättningen. Denna

dubbelbeskattningseffekt kan inte elimineras t. ex. genom att göra den

tidigare nämnda s. k. 60-procentsregeln tillämplig på biluthyrning. Möjligen

skulle tillämpning av denna regel kunna sägas eliminera dubbelbeskattning

vid uthyrning till privatpersoner. Dubbelbeskattningen skulle emellertid

kvarstå i fråga om uthyrning till mervärdeskattskyldiga företagare.

För att en sådan effekt ej skall uppstå synes det nödvändigt att biluthyr
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1969

9

ningsföretagens rätt till avdrag för ingående skatt på förvärv av uthyrningsbilar

behålls. I sådant fall kan de påtalade nackdelarna med nuvarande

regler i stället undanröjas genom att skattskyldighet föreskrivs för biluthyrningsföretagen

för försäljning även av personbilar som anskaffats för uthyrningsändamål.

Skatt skulle därmed utgå vid försäljning av en ursprungligen

som ny förvärvad personbil enligt bilens värde vid försäljningstillfället.

Detta ger en i princip riktig beskattning vid försäljning till privatperson.

Vid försäljning till bilhandlare skulle emellertid köparen ha rätt till

avdrag för den av uthyrningsföretaget uttagna skatten och bilen skulle

därefter kunna återförsäljas skattefritt såsom begagnad. Ingen skatt skulle

då träffa bilen. Skattskyldighet för biluthyrningsföretag för försäljning

av egna för uthyrning anskaffade personbilar måste därför kombineras

med att avdragsrätt för ingående skatt inte föreligger för köpare av sådan

bil. Bilhandlare får då inte någon avdragsrätt för skatt på inköp av personbilar

från biluthyrningsföretag. Sådan bil kan därefter säljas skattefritt med

stöd av undantaget från skatteplikt för begagnade personbilar. Det förhållandet

att priset för den begagnade bilen måste bestämmas med hänsyn till

den faktiska skattebelastningen på inköpet kan inte föranleda anmärkning

med hänsyn till att priserna på begagnade personbilar som bilhandlare förvärvar

på annat sätt, t. ex. vid inbyten, beskattats vid tidigare försäljning

utan att någon avlyftning av då uttagen skatt kunnat ske.

Jag finner övervägande skäl tala för att frågan löses enligt sistnämnda

alternativ. I enlighet härmed förordar jag att undantaget från skatteplikt för

begagnad personbil inte skall gälla när försäljning sker av biluthyrningsföretag

och att avdragsrätt inte skall föreligga för ingående skatt på förvärv

av begagnad personbil. Detta kräver ändring av sista stycket av anvisningarna

till 8 § och av 18 § MF.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom

proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättat

förslag till förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1968 (nr

£30) om mervärdeskatt.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

KARCUS BOKTR. STHLM 1969 690123

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1969:25 Betänkande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1968 s. 1 i texten