Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt
1969-02-07 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1969:18, Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1969
1
Nr 18
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i förordningen den 6 juni 1968 (nr
430) om mervärdeskatt; given Stockholms slott den
7 februari 1969.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning om ändring i förordningen den 6
juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att skattskyldighet till mervärdeskatt skall kunna
föreskrivas för viss statlig verksamhet. Vidare föreslås att mervärdeskatt
skall utgå på begagnade personbilar som säljs av biluthyrningsföretag och
att rätt till avdrag för ingående mervärdeskatt inte skall föreligga för köp av
sådana bilar. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 18
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1969
Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen den 6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt
Härigenom förordnas, att 18 §, punkt 1 av anvisningarna till 2 § och anvisningarna
till 8 § förordningen den 6 juni 1968 om mervärdeskatt1 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
18 §.
Skattskyldig som —--konstnärliga verksamheten.
Avdragsrätt föreligger---skattepliktig verksamhet,
3) anskaffning av personbil för 3) anskaffning av personbil från
annat ändamål än åter försäljning säljare som innehaft bilen för yrkeseller
uthyrning i yrkesmässig verk- mässig uthyrning och annan anskaffsamhet.
ning av personbil för ändamål som
ej avser yrkesmässig återförsäljning
eller uthyrning.
Föreligger skattskyldighet---medför skattskyldighet.
Konungen kan —--— -— ------- —-1 §.
Anvisningar
till 2 §.
1. Verksamhet anses---enligt kommunalskattelagen.
Verksamhet som----— även landstingskommun.
Bedriver staten------— och gruppkorsband.
Om särskilda skäl föreligger kan
Konungen förordna att statlig verksamhet,
som avser eget behov och
som ej enligt andra eller tredje stycket
är att anse som yrkesmässig, tills
vidare skall anses utgöra yrkesmässig
verksamhet.
till 8 §.
Undantaget för fartyg gäller---skattepliktig vara.
Undantaget för fartyg för---detta ändamål.
Undantaget för livräddningskryssare----af skeppsbrutne.
1 Senaste lydelse av 18 §, punkt 1 av anvisningarna till 2 § och anvisningarna till 8 §
se 1968:580.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1969
(Nuvarande lydelse)
Undantaget för gas----
Undantaget för allmän--
Undantaget för periodisk--
Butiksmässig försäljning —
Med begagnad personbil under 11
förstås sådan personbil och sådan
med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri
utrustad lastbil med
tjänstevikt ej över 1 800 kilogram,
som tidigare för annat ändamål än
yrkesmässig återförsäljning sålts eller
uttagits inom landet eller införts
till landet.
(Föreslagen lydelse)
— av butiksvara.
---varje vecka.
hemvärnets verksamhet.
- •— av köpare.
Med begagnad personbil under 11
förstås sådan personbil och sådan
med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri
utrustad lastbil med
tjänstevikt ej över 1 800 kilogram,
som tidigare för annat ändamål än
yrkesmässig återförsäljning sålts eller
uttagits inom landet eller införts
till landet. Har ny personbil anskaffats
för yrkesmässig uthyrning anses
bilen icke som begagnad när den
säljes eller uttages av uthyraren.
..^lenna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
darå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
18 § och anvisningarna till 8 § i sin nya lydelse tillämpas dock för tid från
och med den 20 februari 1969.
lf Bihang till riksdagens protokoll 1969.1 saml. Nr 18
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1969
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 7 februari
1969.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme,
Sven-Erig Nilsson, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman,
Moberg, Bengtsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i förordningen
om mervärdeskatt och anför.
Enligt beslut av 1968 års vårriksdag (prop. 1968: 100, BeU 45, rskr 294)
ersattes vid senaste årsskiftet den allmänna varuskatten, som infördes den 1
januari 1960, med en generell omsättningsskatt enligt mervärdeskatteprincipen.
Den nya skatten regleras i förordningen den 6 juni 1968 (nr 430) om
mervärdeskatt (MF). Vissa ändringar i denna förordning beslutades av 1968
års höstriksdag (prop. 1968: 137, BeU 62, rskr 352) och finns intagna i förordningen
den 29 november 1968 (nr 580) angående ändring i förordningen
den 6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt. Båda de nämnda förordningarna
trädde i kraft den 1 januari 1969.
Beträffande mervärdeskattens allmänna konstruktion kan jag här begränsa
mig till att nämna följande. Skatten är en omsättningsskatt på varor,
tjänster och vissa byggnader. Den utgår på i princip varje yrkesmässig omsättning
av skattepliktiga objekt och prestationer inom landet. Skatt utgår
således oavsett vem köparen är och för vilket ändamål omsättningen sker.
Därmed omspänner skatten alla led i produktions- och distributionskedjan
och därtill åtskilliga servicenäringar. Skatt utgår dessutom på importen av
varor. Exporten är skattefri.
För att skatteuttaget i flera på varandra följ ande led inte skall medföra en
dubbelbeskattning av de skattepliktiga objekten och prestationerna gäller,
att de skattskyldiga vid redovisningen av skatten till staten har rätt att från
skatten på den egna omsättningen (utgående skatt) göra avdrag för skatt
som utgått på inköp av varor och tj änster för den skattepliktiga verksamheten
(ingående skatt). Mellanskillnaden, som kan sägas representera skatten
på det av den skattskyldige tillskapade mervärdet, inbetalas till staten. Överstiger
den ingående skatten den utgående sker restitution enligt särskilda
regler. Den nämnda avdragsrätten är i princip generell och därigenom elimi
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1969
neras den ingående skatten för de skattskyldiga på ett sätt som ger mervärdeskatten
en neutral verkan i både konsumtions- och konkurrenshänseende.
Mervärdeskatten har en i hög grad generell omfattning. Skatteplikt föreligger
med vissa begränsade undantag för alla varor och vidare för tjänster
med avseende på vara, mark, växtlighet, byggnad och annan fast anläggning.
Härtill kommer skatteplikt för byggnad som utgör lagertillgång i byggnadsrörelse.
Skattskyldighet föreligger för den som yrkesmässigt omsätter skattepliktiga
objekt och prestationer samt för den som importerar skattepliktig vara.
Skattskyldigheten för säljare inom landet omfattar även försäljning av sådana
inventarier och andra anläggningstillgångar som utgör skattepliktiga
varor.
Mervärdeskatten utgör 10 % av beskattningsvärdet. Därmed förstås vid
försäljning det erlagda eller avtalade vederlaget inräknat skatt. Vid uttag,
dvs. när ägaren själv tillgodogör sig egendomen för skattepliktigt ändamål,
förstås med beskattningsvärdet varans eller byggnadens saluvärde inräknat
skatt och vid import varans tullvärde inräknat tull och skatt. I vissa fall gäller
särskilda reduceringsregler varigenom beskattningsvärdet begränsas till
60 eller endast 20 % av vederlaget inräknat skatt. Den s. k. 60-procentsregeln
gäller för bl. a. monteringsfärdiga hus, servering, rumsuthyrning i hotellrörelse
och byggnadsentreprenader.
Vid import erläggs skatten till tullverket i samma ordning som gäller för
tull. Övriga skattskyldiga erlägger skatten enligt ett särskilt deklarationsoch
uppbördsförfarande. Beskattningsmyndighet är i fråga om skattens tilllämpning
inom landet länsstyrelserna och i fråga om importen tullverket.
Riksskattenämnden har som ett centralt organ till uppgift att verka för en
riktig och enhetlig tillämpning av MF.
Mervärdeskatt har utgått sedan årsskiftet och erfarenheterna från den
praktiska tillämpningen är ännu begränsade. På några punkter har jag emellertid
funnit nödvändigt att redan nu föreslå ändringar i de gällande bestämmelserna.
Frågorna gäller skattens utformning med avseende på skattskyldighet
för statlig verksamhet samt beträffande handeln med bilar och biluthyrning.
Skattskyldighet för statlig verksamhet
Enligt MF räknas verksamhet som staten eller kommun bedriver för att
uteslutande tillgodose egna behov som yrkesmässig endast när den drivs i
bolagsform eller liknande. Detta gäller även vid ekonomiskt samgående mellan
staten och kommun eller mellan kommuner för verksamhet som avser
visst gemensamt ändamål. Bedriver staten, kommun eller kommuner var
för sig eller gemensamt verksamhet som inte uteslutande avser egna behov,
räknas verksamheten som yrkesmässig till den del den avser annat än egna
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1969
behov. Dock gäller att skattepliktiga transporttjänster som utförs av statens
järnvägar och postverket alltid anses som yrkesmässiga, dvs. även när de utförs
åt staten.
Av det anförda framgår att skattskyldighet för statlig verksamhet som ej
bedrivs i bolagsform eller liknande föreligger för omsättning av skattepliktiga
objekt och prestationer till utomstående. Åtskilliga statliga myndigheter
och andra statliga organ är av denna anledning skattskyldiga för viss del av
verksamheten och för denna del föreligger rätt till avdrag för ingående skatt.
Det förekommer emellertid att samma objekt och prestationer som medför
skattskyldighet på grund av omsättning till utomstående även tillhandahålls
statliga avnämare. Sådant tillhandahållande omfattas inte av skattskyldigheten
eftersom det ej är att anse som yrkesmässigt. Till följd härav föreligger
ingen avdragsrätt för ingående skatt i denna del, vilket givetvis dock inte
hindrar att den ingående skatten övervältras i priserna på de statliga kunderna.
År det härvid fråga om tillhandahållande åt statlig kund som är skattskyldig
till mervärdeskatt, t. ex. statens järnvägar, och tillhandahållandet
avser kundens skattepliktiga verksamhet föreligger i princip avdragsrätt för
kunden. Riksskattenämnden har meddelat anvisningar om hur säljarens ingående
skatt i sådant fall skall kunna lyftas av som avdragsgill ingående
skatt hos kunden.
Det har visat sig att svårartade tillämpningsproblem kan uppkomma för
statlig verksamhet som endast delvis medför skattskyldighet till mervärdeskatt.
Eftersom den verksamhet som består i tillhandahållande av skattepliktiga
objekt och tjänster ofta utgör endast en del av verksamheten, måste
den ingående skatten först fördelas på de båda huvudgrenarna av verksamheten.
Den del av ingående skatt som faller på tillhandahållande av skattepliktiga
objekt och tjänster måste därefter uppdelas på avdragsgill ingående
skatt, dvs. sådan som får avräknas mot skatten på den skattepliktiga omsättningen,
och ej avdragsgill ingående skatt. Sistnämnda skatt utgör en faktisk
anskaffningskostnad som skall beaktas i prissättningen för statliga kunder.
Till detta kommer den ytterligare beräkning som måste göras för att denna
ingående skatt skall kunna avlyftas av statlig kund som själv är skattskyldig,
t. ex. statens j ärnvägar.
Hittills vunna erfarenheter visar, att skatteredovisningen i nu antydda fall
kan ske endast på basis av en grov schablonmässig fördelning av den ingående
skatten på avdragsgill och ej avdragsgill sådan skatt. Det är härvidlag
knappast möjligt att göra några exaktare beräkningar med hänsyn till skillnader
i ingående skatt för olika objekt eller prestationer.
Vad nu anförts har aktualiserat frågan om ändring av gällande bestämmelser
i syfte att i möjlig mån undanröja de redovisningstekniska problem
som föreligger. Dessa gäller i första hand avdragsrätten för ingående skatt
men även, om än i mindre omfattning, beräkningen av utgående skatt. Problemen
skulle som jag ser det i väsentlig grad försvinna om även omsättning
Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1969
7
till statliga kunder inryms under yrkesmässighetsbegreppet och därmed under
skattskyldigheten. I sådant fall skulle skatt utgå på hela den verksamhet,
som består i tillhandahållande av skattepliktiga objekt och tjänster, och
avdragsrätten skulle omfatta all ingående skatt för denna verksamhet. Bestämningen
av denna avdragsrätt med hänsyn till annan samtidigt bedriven
verksamhet som ej medför avdragsrätt synes kunna ske utan större svårigheter.
En konsekvens av en ändring av gällande regler enligt det nu anförda
skulle visserligen bli en prishöjning för tillhandahållanden inom den statliga
sektorn. Det är emellertid endast fråga om en intern ändring av avräkningspriserna
och effekter därav bör i mån av behov kunna lösas anslagsvägen.
En beskattning även av interna statliga tillhandahållanden bör dessutom
vara ägnad att bättre tillgodose kravet på konkurrensneutralitet i beskattningen.
Min uppfattning är att en utvidgad skattskyldighet för statlig verksamhet
i antydda fall skulle erbjuda väsentliga praktiska fördelar. Detta kan dock
inte åstadkommas enligt gällande regler. Den möjlighet som finns till frivilligt
inträde som skattskyldig till mervärdeskatt avser inte nu aktuella fall.
Jag förordar därför ett tillägg till punkt 1 av anvisningarna till 2 § MF enligt
vilket Kungl. Maj :t skall kunna förordna att statlig verksamhet skall anses
som yrkesmässig i fråga om sådant tillhandahållande för statens eget behov
som enligt nuvarande regler ej anses som yrkesmässigt.
Beskattningen av bilar och biluthyrning
Riksdagsbehandlingen av prop. 1968: 137 medförde att begagnade personbilar
undantogs från skatteplikt vid omsättning inom landet. Sådana bilar
kan därmed säljas utan skatt av såväl bilhandlare och andra företagare som
privatpersoner. Undantaget gäller dock endast omsättning, dvs. försäljning
och uttag av begagnade personbilar, inom landet. I alla andra avseenden utgör
begagnad personbil skattepliktig vara i mervärdeskattehänseende. Skatteplikt
föreligger därmed för skattepliktig tjänst på sådan bil och härav följer
att skatt skall utgå på yrkesmässig uthyrning av personbilar.
Enligt de allmänna reglerna föreligger avdragsrätt för ingående mervärdeskatt
på inköp för skattepliktig verksamhet. En begränsning i denna avdragsrätt
föreligger dock beträffande företagens förvärv av personbilar för rörelsen.
Sådana bilar begagnas normalt även för privat bruk. Enligt de allmänna
principerna för mervärdeskatten skulle avdragsrätt för ingående skatt inte
föreligga för den del av skatten som belöper på privat utnyttjande av bil i
skattskyldigs rörelse. Då det emellertid vid inköpstillfället skulle vara ogörligt
att bedöma den framtida användningen av en personbil för privat bruk
gäller att avdragsrätt för ingående skatt på inköp av ny personbil endast till
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1969
kommer företagare som säljer eller hyr ut personbilar. Andra skattskyldiga
har därmed ingen rätt att lyfta av ingående skatt på inköp av nya personbilar.
Mot detta står emellertid att företagen tillerkänts en generell avdragsrätt
för ingående skatt på bilkostnaderna. Avdrag får därmed göras även för
skatt som belöper på privat utnyttjande av personbil som tillhör rörelsen.
Undantaget från skatteplikt för begagnade personbilar medförde ingen ändring
av reglerna om avdragsrätt.
Genom bilhandlarnas rätt till avdrag för ingående skatt på inköp av nya
personbilar för avsalu undanröjs en dubbelbeskattning av sådana bilar. Denna
avdragsrätt är därför sakligt motiverad. I princip är det också fullt motiverat
med avdragsrätt för skatt på inköp av varor för yrkesmässig uthyrning.
Därigenom kan hyresersättningarna bestämmas utan att någon dubbelbeskattningseffekt
uppkommer. I normalfallet ernås här också en riktig
beskattning genom att skatt också utgår vid försäljningen av skattepliktig
vara som inköpts och använts för yrkesmässig uthyrning. Säljs i sådant fall
varan till slutlig förbrukare eller konsument blir det en effektiv beskattning
enligt varans värde vid försäljningstillfället.
Grundprincipen kan sägas vara, att alla skattepliktiga varor som omsätts
inom landet eller införs till landet skall vara skattebelagda i konsumentens
hand. Undantaget från skatteplikt för begagnade personbilar i förening med
biluthyrningsföretagens avdragsrätt för skatt på inköp av nya personbilar
för uthyrningsändamål kan emellertid leda till att nya personbilar helt undgår
beskattning. Den nämnda avdragsrätten eliminerar den ingående skatten
på uthyrningsföretagets förvärv av ny personbil. I och med förvärvet är
emellertid bilen att anse som begagnad och den kan därmed säljas skattefritt.
Oavsett om bilen säljs till bilhandlare eller direkt till en förbrukare blir följden
att en ny personbil i praktiken blir helt fri från skatt i konsumentens
hand. De nämnda förhållandena kan leda till rubbningar i konkurrensförhållandena
till nackdel för den reguljära bilhandeln samtidigt som ett ej
avsett skattebortfall kan uppkomma. Enligt min mening måste eu sådan
verkan av gällande bestämmelser undanröjas.
För en författningsändring i sådant syfte är olika lösningar tänkbara. En
slopad avdragsrätt för ingående skatt på biluthyrningsföretagens inköp av
nya personbilar för uthyrningsändamål skulle eliminera skattebortfallet och
även undanröja nackdelarna med gällande regler för bilhandeln. Effekten
skulle emellertid bli en dubbelbeskattning av biluthyrning, eftersom den ingående
skatten på förvärvet av ny personbil för uthyrning skulle bli en faktisk
kostnad som måste beaktas vid bestämningen av hyresersättningen. Denna
dubbelbeskattningseffekt kan inte elimineras t. ex. genom att göra den
tidigare nämnda s. k. 60-procentsregeln tillämplig på biluthyrning. Möjligen
skulle tillämpning av denna regel kunna sägas eliminera dubbelbeskattning
vid uthyrning till privatpersoner. Dubbelbeskattningen skulle emellertid
kvarstå i fråga om uthyrning till mervärdeskattskyldiga företagare.
För att en sådan effekt ej skall uppstå synes det nödvändigt att biluthyr
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1969
9
ningsföretagens rätt till avdrag för ingående skatt på förvärv av uthyrningsbilar
behålls. I sådant fall kan de påtalade nackdelarna med nuvarande
regler i stället undanröjas genom att skattskyldighet föreskrivs för biluthyrningsföretagen
för försäljning även av personbilar som anskaffats för uthyrningsändamål.
Skatt skulle därmed utgå vid försäljning av en ursprungligen
som ny förvärvad personbil enligt bilens värde vid försäljningstillfället.
Detta ger en i princip riktig beskattning vid försäljning till privatperson.
Vid försäljning till bilhandlare skulle emellertid köparen ha rätt till
avdrag för den av uthyrningsföretaget uttagna skatten och bilen skulle
därefter kunna återförsäljas skattefritt såsom begagnad. Ingen skatt skulle
då träffa bilen. Skattskyldighet för biluthyrningsföretag för försäljning
av egna för uthyrning anskaffade personbilar måste därför kombineras
med att avdragsrätt för ingående skatt inte föreligger för köpare av sådan
bil. Bilhandlare får då inte någon avdragsrätt för skatt på inköp av personbilar
från biluthyrningsföretag. Sådan bil kan därefter säljas skattefritt med
stöd av undantaget från skatteplikt för begagnade personbilar. Det förhållandet
att priset för den begagnade bilen måste bestämmas med hänsyn till
den faktiska skattebelastningen på inköpet kan inte föranleda anmärkning
med hänsyn till att priserna på begagnade personbilar som bilhandlare förvärvar
på annat sätt, t. ex. vid inbyten, beskattats vid tidigare försäljning
utan att någon avlyftning av då uttagen skatt kunnat ske.
Jag finner övervägande skäl tala för att frågan löses enligt sistnämnda
alternativ. I enlighet härmed förordar jag att undantaget från skatteplikt för
begagnad personbil inte skall gälla när försäljning sker av biluthyrningsföretag
och att avdragsrätt inte skall föreligga för ingående skatt på förvärv
av begagnad personbil. Detta kräver ändring av sista stycket av anvisningarna
till 8 § och av 18 § MF.
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom
proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättat
förslag till förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1968 (nr
£30) om mervärdeskatt.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
KARCUS BOKTR. STHLM 1969 690123
Ur protokollet:
Gunnel Anderson
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BevU 1969:25 Betänkande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1968 s. 1 i texten