Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

1969-02-21 · 37 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 34 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1969:29, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1969

1

Nr 29

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370); given Stockholms slott den 21 februari

1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposition föreslås ändring av reglerna för beräkningen av avdrag vid

inkomsttaxeringen när det gäller kostnad för bil vid resor mellan bostad

och arbetsplats. Enligt förslaget bestäms avdraget som hittills av riksskattenämnden

men vissa grunder fastläggs närmare i kommunalskattelagen.

Principen är att kostnader som är beroende av körd vägsträcka (milbundna

kostnader) får dras av i full utsträckning medan övriga kostnader (års
-

bundna kostnader) får dras av endast till viss del, nämligen med

1

2 300

av

årsbeloppet för de årsbundna kostnaderna för varje körd mil intill 1 000

mil. Beräkningen av avdraget för de årsbundna kostnaderna grundar sig

på antagandet att genomsnittet av skattskyldiga som är berättigade till bilkostnadsavdrag

har en årlig ressträcka mellan bostad och arbetsplats av

1 000 mil samt en årlig privatkörning som uppgår till 1 300 mil. Milbundna

och årsbundna kostnader beräknas vidare på grundval av det pris- och kostnadsläge

som riksskattenämnden bedömer ha förelegat under det år till vilket

avdraget skall hänföras. Med tillämpning av den föreslagna principen

kan den avdragsgilla bilkostnaden i nuvarande pris- och kostnadsläge beräknas

till 3 kr. för mil intill 1 000 mil per år och till 2 kr. för mil för körsträckor

därutöver.

De nya bestämmelserna avses gälla bilresor fr. o. m. den 1 januari 1969.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969.1 saml. Nr 29

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1969

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 4 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Anvisningar

till 33 §.

4. Även för

särskilt fortskaffningsmedel.

Riksskattenämnden fastställer för

varje kalenderår grunder för beräkningen

av de avdrag som får göras

när den skattskyldige använder egen

bil för resor till och från arbetsplatsen.

Avdraget skall av nämnden bestämmas

enligt schablon på grundval

av genomsnittliga kostnader för

mindre bil och med hänsyn till både

de kostnader, som äro direkt beroende

av körd vägsträcka (milbundna

kostnader), och övriga kostnader

för bilen (årsbundna kostnader).

De årsbundna kostnaderna

skola av nämnden fördelas mellan

körning, som avser resor till och

från arbetsplatsen, och annan körning

på grundval av en beräkning

av genomsnittliga årliga körsträckor

för de båda slagen av körning. Den

andel av de årsbundna kostnaderna

som belöper på resor till och från arbetsplatsen

skall för mil räknat motsvara

det belopp, som behövs för att

den skattskyldige skall erhålla fullt

avdrag för nämnda andel av kostnaderna,

när den sammanlagda årliga

körsträckan för resor till och

från arbetsplatsen motsvarar den

schablonmässigt beräknade genomsnittliga

körsträckan för sådana resor.

För körsträcka därutöver skall

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

avdraget avse endast de milbundna

kostnaderna.

För skattskyldig som på grund av

ålder, sjukdom eller handikapp är

nödsakad att använda bil fastställer

riksskattenämnden särskilda grunder

för avdrag för bilresor till och

från arbetsplatsen. Detsamma gäller

skattskyldig som är tvungen att använda

större bil på grund av skrymmande

last.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas

första gången vid 1970 års taxering. Äldre bestämmelser äger dock alltjämt

tillämpning vid eftertaxering för år 1969 eller tidigare år.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1969

Utdrag ao protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

21 februari 1969.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson,

Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade regler

för bilkostnadsavdrag och anför.

Inledning

Skattskyldig kan vid inkomsttaxeringen få avdrag för bilkostnader vid

resor mellan bostad och arbetsplats enligt kommunalskattelagen (KL) den

28 september 1928 (nr 370). Riksskattenämnden har meddelat anvisningar

för beräkning av sådant avdrag. Vid 1967 års riksdag väcktes fråga om

ändrade och förmånligare beräkningsgrunder för detta avdrag. Riksdagen

(BeU 1967:58, rskr 330) hemställde därför hos Kungl. Maj:t om utredning

av frågan, med ändamål att söka åstadkomma bestämmelser om avdrag

som i högre grad än tidigare motsvarar de faktiska kostnaderna för

dessa resor. Kungl. Maj :t uppdrog med anledning härav åt särskilda sakkunniga1

att utreda frågan om avdrag för kostnader för bilresor mellan bostad

och arbetsplats. De sakkunniga har överlämnat ett betänkande i ämnet

(Stencil Fi 1968: 7).

Utredningens författningsförslag torde få fogas vid statsrådsprotokollet

i detta ärende som bilaga 1.

över betänkandet har efter remiss yttranden avgetts av kammarrätten,

riksskattenämnden, riksrevisionsverket, statens avtalsverk, länsstyrelserna

i Stockholms, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands,

1 Genom beslut den 24 november 1967 tillkallades generaldirektören Rolf Dahlgren, ombudsmannen

L. I. Ahlvarsson, ledamoten av riksdagens första kammare, lantbrukaren Ivan

Svanström, numera departementsrådet Göran Wahlgren och ledamoten av riksdagens första

kammare, trävaruhandlaren Erik Wämberg. Samtidigt uppdrogs åt Dahlgren att vara ordförande.

Den 27 juni 1968 förordnades byrådirektören A. Joachimsson att biträda de sakkunniga

som expert.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 29 år 1969

Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens län, Svenska kommunförbundet,

Svenska landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen

i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),

Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Statstjänstemännens

riksförbund (SR), Riksförbundet landsbygdens folk (RLF), Sveriges arbetsledareförbund,

Svenska företagares riksförbund, Föreningen Sveriges handelsresande,

Kungl. automobilklubben, Motormännens riksförbund och

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

RLF har åberopat ett yttrande av Lantbrukets skattedelegation. Kungl.

automobilklubben och Motormännens riksförbund har åberopat ett yttrande

av Motororganisationernas samarbetsdelegation vari även Motorförarnas

helnykterhetsförbund är representerat.

Nuvarande ordning

Enligt punkt 4 av anvisningarna till 33 § KL har skattskyldig rätt att dra

av skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen, när denna varit belägen

på sådant avstånd från hans bostad att han behövt anlita och även

anlitat särskilt fortskaffningsmedel.

Riksskattenämnden har tid efter annan meddelat anvisningar för tilllämpning

av KL:s bestämmelser om avdrag när det gäller resor med bil

mellan bostad och arbetsplats. I nämndens första anvisning i ämnet, som

tillämpades fr. o. m. 1958 års taxering, rekommenderades ett avdrag om

1: 70 kr. för körd mil. Med tillämpning fr. o. m. 1962 års taxering rekommenderades

en höjning av avdraget till 1: 80 kr. för mil. Vidare rekommenderade

riksskattenämnden att, om avståndet mellan bostaden och arbetsplatsen

var osedvanligt stort och avdraget därför skulle bli oproportionerligt

högt, särskilt i förhållande till inkomstens storlek, avdrag borde medges

endast med ett i skälig mån reducerat belopp. Med tillämpning fr. o. m.

1964 års taxering ändrades anvisningarna så att för körsträckor intill 1 000

mil per år avdrag rekommenderades med 1: 80 kr. för mil och för körsträckor

däröver med 1:00 kr. för mil. Vid 1966 års taxering företogs en

höjning av avdragsbeloppen till 2: 00 kr. resp. 1: 20 kr., vid 1968 års taxering

ytterligare en höjning till 2:25 kr. resp. 1:50 kr. samt vid 1969 års

taxering en höjning till 2: 50 kr. resp. 1: 75 kr.

Riksskattenämndens rekommendationer om avdragsbeloppens storlek har

grundats bl. a. på kalkyler som riksrevisionsverket och statens avtalsverk

gjort beträffande beräkning av resekostnadsersättning vid tjänsteresa med

bil av mindre storlek. Riksskattenämnden har därvid räknat om kalkylen

med utgångspunkt i kostnaderna för en bil av märket Volkswagen.

Nu gällande anvisningar i ämnet, som meddelats den 13 november 1968,

innehåller förutom rekommendationer om avdragsbelopp för bilresor även

fl Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 29

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1969

vissa andra bestämmelser om rätten till bilkostnadsavdrag. Det sägs således

att om skattskyldig använder bil i stället för allmänt kommunikationsmedel,

skäligt avdrag för bilkostnader bör medges, om vägavståndet mellan bostaden

och arbetsplatsen uppgår till minst en halv mil. En andra förutsättning

för avdrag är att det av omständigheterna klart framgår att användandet

av bil i stället för allmänt kommunikationsmedel regelmässigt medför

en tidsvinst av minst en och en halv timme sammanlagt för fram- och återresan.

Om skattskyldig på grund av ålder, sjukdom, lyte eller liknande anledning

är tvungen att använda bil, bör enligt anvisningarna avdrag, oavsett

avstånd och tidsvinst, medges med vad av de totala faktiska bilkostnaderna

under året belöper på resorna till och från arbetsplatsen. Saknas allmänt

kommunikationsmedel tillämpas likaså för de skattskyldiga liberalare grunder.

Frågans behandling vid 1967 års riksdag

Vid 1967 års riksdag väcktes ett flertal motioner i syfte att förbättra de

skattskyldigas möjligheter till avdrag för kostnader för bilresor mellan bostad

och arbetsplats.

Motionärerna i motionerna I: 315 och II: 396, 1:573 och II: 731 samt i

motionen II: 403 ansåg att avdraget borde höjas till en nivå som bättre motsvarar

de verkliga bilkostnaderna. Enligt motionärerna i motionen II: 744

borde avdrag medges med »maximalt belopp» även i de fall då antalet körda

mil per år överstiger 1 000. I motionerna I: 333 och I: 401 slutligen hemställde

motionärerna om lämpliga åtgärder för att underlätta för glesbygdens

arbetstagare att vid arbete på annan ort bo kvar i hemorten. Detta

kunde enligt motionärernas mening ske antingen genom införande av generösare

skatteavdrag vid resor till och från arbetsplatsen eller genom att

arbetsmarknadsmyndigheterna erhåller medel för utbetalning av ett till

färdvägen anpassat kontantbidrag.

Bevillningsutskottet (BeU 1967: 58) fann de i motionerna framförda synpunkterna

värda beaktande och anförde följande. På relativt kort tid hade

bilismen helt förändrat förutsättningarna för boende och sysselsättning i

vårt land. Arbetskraften är, även i områden där de kollektiva kommunikationerna

är svagt utvecklade eller i det närmaste indragna, betydligt rörligare

än tidigare. Denna rörlighet måste enligt utskottets mening anses vara

förenad med avsevärda fördelar. Arbetstagare som till följd av rationaliseringar,

företagsnedläggelser eller liknande tvingas vara yrkesverksamma på

annan ort kan med bilens hjälp utnyttja sin bostad i hemorten och leva

kvar i sin gamla miljö. Som en följd av denna utveckling torde reseavstånden

under senare år i genomsnitt kraftigt ha ökat, och det torde numera

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1969

inte vara ovanligt med dagliga bilresor till och från arbetet på tio mil eller

mera. Från såväl den enskildes som samhällets synpunkt måste det anses

angeläget att denna form av anpassning till strukturutvecklingen inte försvåras

utan på allt sätt underlättas. Ett sätt att underlätta denna boendeform

ansåg utskottet vara att införa regler om generösare avdrag för bilresor

mellan bostad och arbetsplats.

Utskottet uttalade vidare att riksskattenämndens anvisningar innebar en

diskriminering av i synnerhet sådana skattskyldiga, som är bosatta på ett

större avstånd från arbetsplatsen och som inte har tillgång till eller på

grund av sina arbetsförhållanden saknar möjlighet att använda reguljära

trafikmedel. Inte minst fann utskottet den reduktion av bilkostnadsavdraget,

som enligt nämndens anvisningar bör ske i fråga om körsträckor överstigande

1 000 mil, ofta leda till alltför kraftiga begränsningar av bilkostnadsavdragen.

Enligt utskottets mening kunde också ifrågasättas om det belopp

på 2 kr. för mil som riksskattenämnden i sina då gällande anvisningar beräknat

för körsträckor intill 1 000 mil var tillräckligt för att i skälig mån

täcka bilresekostnaderna. Utskottet erinrade om att de dåvarande anvisningarna

i ämnet var dagtecknade den 15 november 1965 och att sedan dess

såväl bilaccisen som den allmänna varuskatten och bensinskatten höjts. Utskottet

biträdde därför förslaget om en utredning av frågan om avdrag för

resor med bil till och från arbetsplatsen. Denna utredning borde enligt utskottets

mening ha till ändamål att söka åstadkomma bestämmelser av innehåll

att »skäligt avdrag» för bilkostnader av ifrågavarande slag i högre

grad än dittills skulle motsvara de faktiska kostnaderna för sådana resor.

Vid bevillningsutskottets betänkande fanns fogad en reservation som utmynnade

i att uppräkningen av bilreseavdraget inte borde åstadkommas inom

ramen för en särskild utredning. Motionernas syfte ansåg reservanterna

i stället enklast och snabbast kunna tillgodoses genom av riksskattenämnden

meddelade anvisningar. Riksdagen fattade beslut (rskr 330) i överensstämmelse

med bevillningsutskottets hemställan.

Betänkandet

Betänkandet innehåller en redogörelse för gällande rätt och för frågans

behandling vid 1967 års riksdag som i huvudsak överensstämmer med vad

som återgetts i det föregående. Efter en redogörelse för viss utländsk lagstiftning

redovisas statistiska uppgifter rörande bilavdragen samt de sakkunnigas

ställningstaganden. Den fortsatta framställningen följer betänkandets

disposition.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1969

Statistiska uppgifter rörande bilavdragen

För att utröna hur många skattskyldiga som under inkomst av tjänst haft

bilavdrag för resor till och från arbetet samt med vilka belopp har utredningen

inhämtat vissa uppgifter från en urvalsundersökning som utredningen

om definitiv källskatt utfört för år 1965 (1966 års taxering) och

kompletterat uppgifterna i vad avser medgivna bilavdrag och avdragets

storlek. Dessa uppgifter avser alla skattskyldiga som är födda den 15 maj

dvs. inemot 15 000 skattskyldiga.

En omräkning av materialet till riksförhållanden ger vid handen att det

fanns 4 903 000 inkomsttagare år 1965. Makar som båda har inkomster har

härvid — liksom i det följande — räknats var för sig, dvs. som två inkomsttagare.

Hela antalet inkomsttagare med avdrag för resekostnader till och

från arbetet var 1 757 000 eller 35,8 % av samtliga inkomsttagare. Sammanlagt

uppgick avdragssumman till 1 043,5 milj. kr. vilket betyder att avdraget

i medeltal per inkomsttagare med sådant avdrag utgjorde 594 kr.

Vidare framgår att 401 000 inkomsttagare hade bilavdrag år 1965 på totalt

419,3 milj. kr. eller i medeltal 1 046 kr. Detta innebär att 8,2 % av samtliga

inkomsttagare eller 22,8 % av antalet inkomsttagare med avdrag för resekostnader

till och från arbetet hade bilavdrag och att 40,2 % av det totala

avdragsbeloppet var avdrag för bilkostnader. I verkligheten har naturligtvis,

påpekas det i betänkandet, betydligt fler åkt bil till och från arbetet men ej

kunnat få avdrag för bil, eftersom billigare färdmedel stått till buds.

Fördelningen av bilavdragen på inkomsttagare i olika inkomstskikt framgår

av nedanstående uppställning.

Tabell 1.

Sammanräknad nettoinkomst år 1965, kr.

Samtliga

inkomsttagare

Därav med bilavdrag

i absoluta tal

i °''

1 ,0

1

2

3

4

— 4 999 ......................

1 180 800

19 300

1,6

5 000— 9 999 ......................

992 300

44 100

4,4

10 000—14 999 ......................

791 300

80 200

10,1

15 000—19 999 ......................

777 200

113 300

14,6

20 000—24 999 ......................

543 800

77 200

14,2

25 000—29 999 ......................

265 100

28 900

10,9

30 000—39 999 ......................

205 400

25 400

12.3

40 000—49 999 ......................

70 500

8 100

11,5

50 000— ......................

77 000

4 400

5,7

Samtliga

4 903 400

400 900

8,2

Av uppställningen framgår att antalet inkomsttagare med bilavdrag var

störst i mellaninkomstskikten. Att det var så relativt få av inkomsttagarna

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1969

med stora inkomster som hade bilavdrag torde enligt utredningen sammanhänga

med att dessa i så stor utsträckning var hemmahörande i storstäderna

med sina billiga kollektiva färdmedel. Utredningen redovisar också

antalet inkomsttagare fördelat efter storleken på dels det totala resekostnadsavdraget,

dels bilavdraget. Denna redovisning framgår av följande uppställning.

Tabell 2.

Resekostnader

till och från

arbetet kr.

Inkomsttagare med totalt

resekostnadsavdrag enligt kol. 1

Inkomsttagare med bilavdrag

enligt kol. 1

Antal inkomst- tagare

Summa avdrag

Antal inkomst- tagare

Summa avdrag

i absoluta

tal

i 0/

1 /O

i milj. kr.

i O''

1 /O

i absoluta

tal

i 0/

1 .0

i milj. kr.

i 0/

1 /O

1

2

3

4

5

6 | 7 | 8

9

1— 299 ......

300— 499 ......

500— 999 ......

1 000—1 499 ......

1 500—1 999 ......

2 000— ......

507 300

518 700

481 500

125 700

53 700

70 000

1 756 900

28,9

29,5

27,4

7,2

3,1

4,0

100

101,3

198.2

315.3

148,8

91,6

188,2

1 043,5

9.7

19.0

30.2

14.3

8.8

18.0

100

58 700

62 600

109 800

75 200

38100

56 600

400 900

14.6

15.6

27,4

18.7

9,5

14,1

100

10.5

24,3

79,2

90.6

64,9

149,8

419,3

2,5

5,8

18,9

21,6

15,5

35,7

100

Summa

Av inkomsttagare med bilavdrag hade ej fullt en fjärdedel avdrag på minst

1 500 kr. motsvarande — enligt det vid 1966 års taxering gällande bilavdraget

— en körsträcka på 750 mil. Sammanlagt svarade denna andel för drygt

hälften av det totala avdragsbeloppet.

Mer specificerade uppgifter som utredningen inhämtat, bl. a. medianvärdet

i mil för olika inkomstklasser, redovisas i bilaga 2.

Utredningens ställningstaganden

Principerna för bilavdrag

Utredningen påpekar att gränsdragningen mellan icke avdragsgilla levnadskostnader

och kostnader hänförliga till förvärvskälla utgör ett besvärligt

problem i fråga om kostnader för egen bil. Detta beror främst på den

omständigheten att bilkostnader numera i allt större omfattning är att hänföra

till vanliga levnadskostnader. Vårt land är ett av de biltätaste länderna

i världen. Det finns i dag bortåt 2 milj. personbilar i Sverige, dvs. en personbil

på var fjärde invånare. Det kan därför enligt utredningen med fog

hävdas att den ökande biltätheten skapar en viss presumtion för bilinnehav,

oavsett om bilen behövs för dagliga resor mellan bostad och arbetsplats eller

om så inte är förhållandet. Bilen anskaffas huvudsakligen av rent privata

intressen. Dock är en bidragande orsak till bilköp ofta de fördelar som bil
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1969

innehavet erbjuder vad beträffar de dagliga resorna till och från arbetsplatsen.

De med bilinnehav förenade kostnaderna tenderar emellertid mer och

mer att ingå i normal konsumtionsstandard. Det helt övervägande antalet

personbilsägare får också själva svara även för den del av levnadskostnaderna,

som består av bilkostnader, utan att åtnjuta den ekonomiska lättnad

som ligger i att viss del av kostnaderna är avdragsgilla vid taxeringen.

Enligt utredningens mening bör det givetvis även i fortsättningen finnas

möjlighet för skattskyldiga att få avdrag för bilkostnader för resor

till och från arbetet. För att överhuvud kunna tillämpas i praktiken bör avdraget

— liksom hittills — bestämmas efter schablonregler. Det bör sålunda

alltjämt fordras att fråga är om resor av inte alltför kort våglängd och att

användandet av bil i stället för allmänt kommunikationsmedel medför en

betydande tidsvinst för den skattskyldige. Någon författningsbestämmelse

därom anser utredningen dock inte böra meddelas. Det bör således liksom

hittills ankomma på riksskattenämnden att meddela anvisningar i dessa hänseenden.

Anvisningarna bör givetvis ändras när samhällsutvecklingen och

förhållandena i övrigt gör det motiverat.

Vad angår bilavdragets storlek måste, påpekar utredningen, schablonen

självfallet konstrueras så att påtagliga orättvisor inte uppkommer mellan

dem som har möjlighet att erhålla avdrag och dem som inte har denna möjlighet.

Detta betyder bl. a. att om en större och dyrbarare bil används, merkostnaden

får anses utgöra en icke avdragsgill levnadskostnad. En bilkostnadskalkyl

bör därför enligt utredningens mening grunda sig på genomsnittliga

kostnader för en mindre bil av vanligen förekommande märke.

Utredningen anför vidare att en bilkostnadskalkyl måste baseras på vissa

antaganden rörande körsträckor. Detta är nödvändigt för att möjliggöra en

fördelning av de fasta kostnaderna för bilen på privat körning och körning

till och från arbetsplatsen. Förenämnda tabell i bilaga 2 ger vid handen att

den genomsnittliga körsträckan uppgår till endast 430 mil för år. För det

övervägande antalet helårsarbetande skattskyldiga torde den genomsnittliga

körsträckan emellertid vara icke oväsentligt längre, påpekar utredningen.

Till en början bör beaktas att det undersökta materialet är några år gammalt.

Eftersom antalet arbetsplatser i städer och större tätorter ökar,

medan antalet arbetsplatser minskar på landsbygden, måste detta för dem

som bor kvar på landsbygden medföra att medelavståndet mellan bostad och

arbetsplats nu är längre. Vidare bör beaktas att det statistiska materialet omfattar

alla arbetstagare, oavsett om de arbetat hela året eller endast en del

därav. Vidare omfattar det statistiska materialet även alla sådana skattskyldiga

som på grund av t. ex. byte av arbetsplats erhållit avdrag för bilkostnader

endast en viss del av året.

De av riksskattenämnden meddelade anvisningarna bygger — fr. o. in. beskattningsåret

1963 — på att 1 000 mil per år skulle kunna godtas som ge
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1969

nomsnittlig körsträcka för körningar till och från arbetet. Utredningen anser

inte tillräckliga skäl föreligga att utgå från en kortare årlig körsträcka

för resor till och från arbetet än nämnda 1 000 mil. Om en kort körsträcka

läggs till grund för schablonen betyder detta nämligen, att skattskyldiga

med kort körsträcka får en större del av de fasta kostnaderna för bilen avdragsgill

än om en längre körsträcka väljs som underlag för schablonen.

Man kan med andra ord säga att en kort körsträcka som underlag för schablonen

betyder ett gynnande av skattskyldiga med kort körsträcka i förhållande

till dem som har lång körsträcka. Utredningen anser att ett sådant

resultat inte skulle vara tillfredsställande. Ju kortare körsträckan är, desto

starkare är nämligen presumtionen att bilen anskaffats för privat körning

och för den allmänna livsföringen. Är den årliga körsträckan för resor mellan

bostad och arbetsplats mycket kort, kan därför starkt ifrågasättas om

det är rimligt att ens någon del av sådana fasta kostnader som t. ex. bilskatten

bör vara avdragsgill vid taxeringen.

Utredningen anser sålunda att den årliga körsträcka för resor till och

från arbetet, som sedan ett antal år lagts till grund för bilavdragsschablonen

— eller 1 000 mil — även fortsättningsvis bör kunna godtas. Att å andra sidan

välja en längre körsträcka än 1 000 mil anser utredningen f. n. uteslutet

med hänsyn till de redovisade statistiska uppgifterna om körsträckor.

För en fördelning av de fasta kostnaderna för bilen mellan å ena sidan

körningar till och från arbetet och å andra sidan den rent privata körningen

behövs enligt utredningens mening även ett ställningstagande till frågan om

vilken årlig körsträcka för privat körning som bör läggas till grund för en

sådan fördelning. Visst material för bedömning av denna fråga föreligger

i form av svaren på en enkät som statens avtalsverk i samråd med SACO,

SR, Statstjänarkartellen och TCO-S genomförde i slutet av 1966. Verket

inhämtade nämligen då uppgifter rörande körsträckor från innehavare

av medgivanden enligt 3 § kungörelsen den 12 december 1952 (nr 780)

angående resekostnadsersättning vid tjänsteresa med egen bil m. m. Antalet

tillfrågade befattningshavare med sådant s. k. bilmedgivande var

ca 3 300. Svar inkom från 98,6 % av dem. Av svaren framgår att den rent

privata körsträckan uppgick till ca 1 300 mil, oavsett om vederbörande befattningshavare

i sin tjänst kört 500, 1 000, 1 500 eller 2 500 mil. Om den i

tjänsten körda sträckan varit så kort som 100 mil, visar avtalsverlcets enkät

att den rent privata körsträckan överstigit 1 700 mil. Utredningen anser sig

kunna godtaga de uppgifter som kommit fram i enkäten och anser sålunda

att bilavdragsschablonen kan grundas på förutsättningen att den årliga privata

körsträckan uppgår till 1 300 mil.

Det sagda betyder enligt utredningen att de fasta kostnaderna för bilen

bör vara avdragsgilla till så stor del som motsvarar förhållandet mellan talet

1 000 (= antagen årlig körning till och från arbetet) och talet 2 300 (= summan

av nyssnämnda körning och den antagna privata körningen). Detta in
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1969

nebär med andra ord att avdrag för de fasta bilkostnaderna bör för varje

körd mil intill 1 000 mil medges med
ö

2 300

av årsbeloppet för de fasta

kostnaderna. Vid en årlig körsträcka för körning till och från arbetet av

1 000 mil har den skattskyldige således fått fullt avdrag för den del av de

fasta kostnaderna för bilen, som enligt den valda schablonen belöper på sådana

körningar.

Vad slutligen angår de rörliga kostnaderna för bilen anser utredningen

någon tvekan inte kunna råda om att den skattskyldige bör få fullt avdrag.

Dessa kostnader bör således berättiga till avdrag med samma belopp per mil

räknat, oavsett om den årliga körsträckan för resor till och från arbetet understiger

eller överstiger 1 000 mil.

Bilkostnadskalkyl

På grundval av de återgivna principerna har utredningen låtit upprätta

en bilkostnadskalkyl. Denna visar de genomsnittliga kostnaderna för mindre

bil (med tjänstevikt understigande 1 100 kg) vid en årlig körlängd om

2 300 mil och bilbyte efter 6 år. Beräkningen grundas på att bilen hanteras

med normal aktsamhet och att föreskrifter i instruktionsbok för bilen om

översyn, service och skötsel beaktas. Prissättningen av kostnadsposterna

avser läget i slutet av augusti 1968 och utgör ett genomsnitt för landet. Dock

har bilbeståndet i storstadsområdena (Stockholm och Göteborg med omnejd

samt Malmö stad) inte tagits med vid beräkning av kostnad för försäkring.

I beräkningen redovisas de fasta och rörliga kostnader en bilägare drar på

sig genom att hålla sig med bil och köra den.

De skilda kostnadsposterna har i första hand beräknats efter den konventionella

uppdelningen i fasta och rörliga kostnader. Till fasta kostnader hänförs

därvid bl. a. amortering och ränta. Värdeminskningen på bilen täcks

genom amorteringen, varför hela värdeminskningen sålunda behandlas som

en fast kostnad. I själva verket, framhålls i betänkandet, ingår emellertid

två komponenter i värdeminskningen: en del av värdeminskningen (modellkostnaden)

hänför sig till att bilen åldras, en annan del till slitaget på

bilen vid körning. Den förstnämnda komponenten är oberoende av bilens

körning och således en fast kostnad i egentlig mening. Den senare komponenten

är avhängig av bilens körning och sålunda egentligen en rörlig kostnad.

I kalkylen har därför även gjorts en annan fördelning mellan fasta och

rörliga kostnader, där man i stället för amortering arbetar med begreppen

modellkostnad resp. slitage. För de fasta kostnaderna används därvid termen

årsbundna kostnader och för de rörliga kostnaderna termen milbundna

kostnader. Till milbundna kostnader hänförs de kostnader som är direkt beroende

av körd vägsträcka, medan övriga kostnader hänförs till årsbundna

kostnader.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1969

13

Fasta kostnader per år

Avskrivning och ränta

Det belopp som skall avskrivas — avskrivningsbeloppet — utgörs enligt

kalkylen av anskaffningskostnaden (»pris på gatan») minskat med restvärdet

vid bilbyte och värdet av däcksutrustningen. Genomsnittet av detta

aktuella avskrivningsbelopp och motsvarande belopp närmast föregående

tre år utgör här kalkylbilens avskrivningsbelopp. Priset på gatan växlar något

med fraktkostnaden fabrikant — konsument. Bilens rekommenderade

pris hos huvudförsäljaren i Stockholm i körklart skick, »på gatan-pris», har

i kalkylen ansetts representativt. Restvärdet 1968 har beräknats med ledning

bl. a. av prognosprislista för begagnade bilar utgiven av Motorbranschens

riksförbund.

kr. kr.

Beräkning av årligt avskrivningsbelopp:

Pris på gatan utrustad med dubbdäck................... 14 500

avgår:

restvärde ........................................ 2100

däckens värde (9 st) .............................. 900 3 000

Avskrivningsbelopp:

augusti 1968 .............................................. 11 500

för sistförflutna 3 år ...................................... 28 500

40 000

4

Kalkylens avskrivningsbelopp ................................ 10 000

Årlig kostnad för avskrivning och ränta

Ränta beräknas efter 6,5 %, vilket ger annuitetskoefficienten 0,2026

Annuitet ....................................

tillkommer:

ränta på restvärde och halva däckskostnaden

Avskrivning och ränta........................

Posten avskrivning och ränta har som ett alternativ fördelats på

följande poster

Årsbundna

ränta ....................................................

modellkostnad ............................................

Milbundna

slitage (0: 45 kr. per mil) ..................................

517

640

1 035

2 192

2 026

166

2192

t2 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 29

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1969

Fordonsskatt och kontrollbesiktning

För personbil med tjänstevikt om 910—1 000 kg är fordonsskatten 207 kr.

För kontrollbesiktning av tre bilar av sex för en kostnad om 35 kr. och därtill

efterbesiktning av var tredje besiktigad bil för en kostnad av 15 kr. beräknas

enligt kalkylen 20 kr. Hela kostnaden sägs vara årsbunden.

Försäkring

Försäkringen enligt kalkylen omfattar trafik, brand, stöld, glas, bilräddning,

förarskydd och rättsskydd. Yagnskadeförsäkring för fem år ingår i

anskaffningskostnaden. Kostnad för sjätte året har medräknats. Bilen förutsättes

vara placerad i premieklass 211. Medelbonus för personbilar är

50 %. Tariffområde har bestämts efter bilbeståndets fördelning på områden

utom storstadsområdena. Om man bortser från storstadsområdena finns

inom tariffområde N (X-, Y-, Z-, AG-, BD-län) ca 20 % av bilbeståndet och

inom Ö (övriga delar av landet utom storstadsområdena) ca 80 %. Beräkningen

bygger vidare på Folksams och S-bolagens premier till lika delar.

Nykterhetsrabatt om 10 % i förekommande fall har inte beaktats.

Beräkning av försäkringspremie:

Premie i kr. i tariffområde

Ö N

Folksam .................................. 355 414

S-bolagen .................................. 416 487

Om 80 % av bilarna är placerade i område ö och 20 % i område N blir

årspremien 398 kr. Försäkringspremien sägs vara årsbunden.

Garage eller uppställningsplats

Årskostnaden för garage m. m. beräknas enligt kalkylen med ledning av

statens personalbostadsdelegations rekommendationer till 450 kr. Hela kostnaden

sägs vara årsbunden.

Tvättning

För tvättning har beräkningen grundats på lika delar heltvätt, automattvätt

och självtvätt. Kostnaden utgör enligt Sveriges bensinhandlares riks
1

Q i C i O

förbunds gällande cirkapriser(-—i-=) 7 kr. per gång. För 24 tvätt
O
ningar

per år blir kostnaden 168 kr. Hela kostnaden betraktas i kalkylen

som årsbunden.

Rörliga kostnader per 1 000 mil

Bensin

Kostnad för bensin beräknas enligt kalkylen vid en färdsträcka om ca

2 mil per resa efter en förbrukning av 0,9 liter per mil (97/98 oktan). Pri
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1969

set i 1-zon med avdrag av 1 öre per liter för pris vid självtankning är 90 öre

per liter. Kostnaden per 1 000 mil blir 810 kr.

Däck

Kostnaden beräknas enligt kalkylen efter en livslängd om 3 600 mil för

normaldäck och 2 000 mil för dubbdäck. Livslängden för en uppsättning om

5 normaldäck och 4 dubbdäck biir(^ X 4 500 mil resp. 2 000 mil.

Angående däckens livslängd sägs vid intervjuer ha framkommit skiftande

uppgifter. I kalkylen beräknad livslängd har bl. a. angetts av chefen för tekniska

avdelningen hos Motormännens riksförbund R. Jeansson. Kostnaden

— montering och balansering inberäknad — för 5 st. slanglösa normaldäck

beräknas till 415 kr. och för 4 st. dubbdäck till 480 kr. Dubbdäck förutsätts

komma till användning 3 månader per år och nyttjas av 60 % av bilägarna.

Av körningen antas således 15 % utförd med dubbdäck. Kostnad per 1 000

mil blir

415 x 0,85

4,5

480 x 0,15

2

114 kr.

Reparation och underhåll

En undersökning sägs ha gett till resultat att posten reparation, underhåll

och service belöper sig till 590 kr. per 1 000 mil.

Med utgångspunkt i de nyss redovisade kostnaderna har utredningen

sammanställt de totala fasta och rörliga kostnaderna i tabellform. Sammanställningen

visar att de s. k. fasta kostnaderna per mil utgör 1: 49 kr. och

de rörliga 1: 51 kr. eller tillhopa 3 kr. per mil.

Sammanställning av fasta och rörliga kostnader vid 2 300 mils årlig

körning med personbil med tjänstevikt om

900—1 000 kg

Kostnadsslag

Kostnad

totalt

per mil

kr.

kr.

Fasta kostnader

Amortering, ränta..............................

2192

0: 96

Skatt och besiktning............................

227

0: 10

Försäkring ....................................

398

0: 17

Garage .......................................

450

0: 19

Tvättning ....................................

168

0: 07

Summa kr.

3 435

1: 49

Rörliga kostnader per 1 000 mil

Bensin .......................................

810

0: 81

Däck ........................................

114

0- 11

Reparation och underhåll.......................

590

0: 59

Summa kr. för 1 000 mil

1 514

1: 51

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1969

Kostnadsslag Kostnad

totalt

per mil

kr.

kr.

Fasta och rörliga kostnader för 2 300 mil

Fasta kostnader...............................

3 435

1: 49

Rörliga kostnader..............................

3 482

1: 51

Summa kr. för 2 300 mil

6 917

3: 00

I följande sammanställning har kostnaderna fördelats på år sbundna och

milbundna kostnader. Härav berörs som tidigare nämnts posten amortering

och ränta. Av sammanställningen framgår att de årsbundna kostnaderna

utgör 1: 04 kr. per mil och de milbundna kostnaderna 1: 96 kr. per

mil eller

tillhopa 3 kr. per mil.

Sammanställning av årsbundna och milbundna kostnader vid 2 300 mils

körning med personbil med tjänstevikt om

900—1 000 kg

Kostnadsslag

Kostnad

totalt

per mil

kr.

kr.

Årsbundna kostnader

Modellkostnad ................................

640

0:28

Ränta ........................................

517

0:23

Skatt och besiktning............................

227

0: 10

Försäkring ....................................

398

0: 17

Garage ........................................

450

0: 19

Tvättning ....................................

168

0: 07

Summa kr.

2 400

1:04

Milbundna kostnader för 1 000 mil

Slitage........................................

450

0:45

Bensin........................................

810

0: 81

114

0: 11

Reparation och underhåll ......................

590

0:59

Summa kr. för 1 000 mil

1 964

1:96

För 2 300 mil

Årsbundna kostnader ..........................

2 400

1: 04

Milbundna kostnader ..........................

4 517

1: 96

Summa kr. för 2 300 mil

6 917

3:00

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 29 år 1969

17

Utredningens förslag

Utredningen godtar den bilkostnadskalkyl som redovisats i det föregående

och anser således att kalkylen — vid nuvarande pris- och kostnadsläge

— är ägnad att läggas till grund vid bestämmandet av bilavdragens storlek.

Frågan huruvida kostnaderna bör delas upp i fasta och rörliga kostnader

på hittills sedvanligt sätt eller om de bör delas upp i årsbundna och milbundna

kostnader bedömer utredningen så att den sistnämnda metoden i

och för sig ger ett mera rättvisande resultat. Därtill kommer, sägs det, att

en uppdelning i årsbundna och milbundna kostnader leder till ett gynnsammare

resultat för skattskyldiga med lång körsträcka mellan bostad och arbetsplats.

Dessa skattskyldiga kommer nämligen — trots att avdraget beräknas

enligt schablon — att oberoende av körsträckans längd alltid erhålla

fullt avdrag även för den del av värdeminskningen som motsvarar slitaget

på bilen. Utredningen finner detta värdefullt eftersom man därigenom underlättar

för de enskilda att bo kvar även om de har arbete på annan ort

än hemorten. Utredningen har i detta sammanhang hänvisat till bevillningsutskottets

uttalande i denna fråga i det förut återgivna betänkandet 1967:

58.

Med tillämpning av de av utredningen förordade principerna och på basis

av kostnadsläget i augusti månad 1968 skulle de avdragsgilla kostnaderna

således uppgå till 3 kr. för mil för årliga körsträckor ej överstigande 1 000

mil och till 2 kr. för mil för körsträckor däröver.

Utredningen anser det inte böra komma ifråga att i KL eller i anvisningarna

till KL införa bestämmelser, som direkt anger med vilka belopp avdrag

för bilkostnader bör medges eller som direkt anger de körsträckor för

körning till och från arbetet resp. för privat körning, som skall ligga till

grund vid bestämmandet av avdragens storlek. I stället föreslår utredningen

att i KL:s anvisningar anges, att det ankommer på riksskattenämnden

att årligen fastställa de grunder enligt vilka avdrag för bilkostnader får ske.

Vidare bör där anges de allmänna grunderna för bestämmandet av avdragets

storlek. Således föreslår utredningen en regel av innebörd att avdraget

skall bestämmas på grundval av genomsnittliga kostnader för mindre bil

och avse såväl milbundna som årsbundna kostnader. Utredningen föreslår

vidare en föreskrift om att de årsbundna kostnaderna skall fördelas mellan

körning till och från arbetet och rent privat körning på grundval av en

beräkning av genomsnittliga årliga körsträckor för de båda slagen av körning.

Den på resor till och från arbetsplatsen belöpande andelen av de årsbundna

kostnaderna skall för mil räknat motsvara det belopp, som behövs

för att den skattskyldige skall få fullt avdrag för nämnda andel av kostnaderna,

då den sammanlagda årliga körsträckan för resor till och från arbetet

motsvarar den beräknade genomsnittliga körsträckan. För körsträckor

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1969

däröver föreslår utredningen att avdraget skall avse endast de milbundna

kostnaderna.

Enligt utredningens förslag bör författningsbestämmelserna införas i

punkt 4 av anvisningarna till 33 § KL och tillämpas fr. o. m. 1970 års taxering.

Utredningen framhåller avslutningsvis att ett genomförande av de sakkunnigas

förslag leder till ett visst skattebortfall. Med utgångspunkt i

att bilavdragen vid 1966 års taxering kan beräknas till sammanlagt cirka

420 milj. kr. skulle med tillämpning av de avdragsbelopp som gäller vid

1968 års taxering det sammanlagda avdragsbeloppet öka till ungefär 480

milj. kr. Utredningens förslag medför en ökning av avdragsbeloppet med

1/3 eller med 160 milj. kr. Med en antagen genomsnittlig marginalskattesats

av 45 % skulle skattebortfallet sålunda uppgå till något över 70 milj.

kr., varav i runt tal 40 milj. kr. belöper på staten och resten på kommunerna.

Remissyttrandena

Remissinstanserna har i allmänhet funnit utredningens förslag lämpligt

och tillstyrkt att det läggs till grund för lagstiftning.

När det gäller principerna för avdrag beträffande bilkostnader för resor

till och från arbetet tillstyrker samtliga remissinstanser att avdraget fortfarande

bestäms efter schablonregler.

Riksskattenämnden framhåller sålunda att nämnden vid fastställandet

av sina anvisningar rörande bilavdrag iakttagit en viss restriktivitet när det

gäller beräkningen av de fasta bilkostnaderna. Detta har främst skett mot

bakgrund av att bilen i vårt land mer och mer tenderar att bli var mans

egendom och att de fasta kostnaderna för bilen följaktligen kan betraktas

såsom icke avdragsgilla privata levnadskostnader. Nämnden konstaterar att

de sakkunniga i sin bilkostnadskalkyl har verkställt en viss uppräkning av

de fasta bilkostnaderna men att förslaget i övrigt bygger i princip på samma

förutsättningar som riksskattenämndens kalkyler. Mot bakgrund av vad

1967 års bevillningsutskott anfört har riksskattenämnden inte något att erinra

mot att de föreslagna riktlinjerna läggs till grund för lagstiftning i ämnet.

Kammarrätten, som förklarar sig inte ha något att erinra mot de föreslagna

principerna för avdragets beräkning, erinrar om att en någotsånär

enkel och naturligtvis i viss mån schablonartad regel för resekostnadsavdragens

beräkning sannolikt är en betingelse för en definitiv källskatt. Vad

som föreslås i det nu aktuella betänkandet, liksom f. ö. vad som nu tilllämpas,

torde sannolikt kunna betecknas som i det närmaste omöjliga regler

i ett system med definitiv källskatt. Avdragets storlek låter sig inte bestämmas

förrän vid beskattningsårets utgång och det torde vara vanskligt

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1969

eller omöjligt att vid varje löneutbetalningstillfälle under det löpande året

förutse det på perioden belöpande avdraget. Från synpunkten av en definitiv

källskatt torde vida mer schablonartade regler vara att föredraga, t. ex.

av innebörd att avståndet mellan bostad och arbetsplats skulle avgöra rätten

till och storleken av ett resekostnadsavdrag.

I princip borde enligt SACO.s mening de faktiska kostnaderna vara avdragsgilla.

Ett fullföljande av denna princip skulle dock medföra alltför

komplicerade beräkningar och bestämmelser. Därför torde man enligt SACO

vara hänvisad till att i stället använda schablonberäkningar.

Gränsdragningen mellan icke avdragsgilla levnadskostnader och kostnader,

hänförliga till förvärvskälla, finner länsstyrelsen i Malmöhus län utgöra

ett besvärligt problem, när det gäller kostnader för egen bil. Emellertid

uppstår även stora svårigheter vid gränsdragning inom den grupp kostnader

som är hänförliga till förvärvskälla. Länsstyrelsen erinrar om att

riksskattenämnden i anvisningar angående avdrag för ökade levnadskostnader

vid tjänsteresa framhållit att det inom exempelvis byggnads- och anläggningsbranscherna

ofta är svårt att avgöra om en resa skall anses som

tjänsteresa eller resa till och från arbetet. Också i andra fall kan tveksamhet

uppstå, såsom då skattskyldig haft flera arbetsplatser hos samme arbetsgivare

eller arbetsplatser hos olika arbetsgivare. En allmän översyn av

problemkomplexet i sin helhet och av möjligheterna att undanröja nu

nämnda gränsdragningssvårigheter anser länsstyrelsen därför önskvärd.

Målsättningen för en ny schablonmetod, nämligen att genom ett

högre avdrag för längre körsträcka underlätta för de skattskyldiga att vid

tagande av arbete på annan ort bo kvar i sin hemort, har lett till viss diskussion.

Länsstyrelsen i Malmöhus län finner det med hänsyn till angelägenheten

av att följderna av den pågående strukturomvandlingen och företagsrationaliseringen

mildras, särskilt för glesbygdernas befolkning, önskvärt att möjligheterna

till avdrag för bilkostnader för resor till och från arbetsplats förbättras.

Härigenom motverkas avflyttningen från dessa glesbygder till centralorterna,

vilket inte minst från natur- och miljövårdssynpunkt torde

framstå som eftersträvansvärt. Samtidigt medför emellertid en ökad ström

av privatbilister mellan glesbygder och tätorter en växande belastning av de

senares trafikkapacitet. Inom storstadsregionerna finner länsstyrelsen den

aktuella trafiksituationen utgöra ett ytterst allvarligt problem. Länsstyrelsen

frågar sig därför om inte åtgärder för underlättande av långa bilresor

från bostäder i glesbygder borde balanseras med särskilda restriktioner beträffande

avdrag för resor mellan bostad och arbetsplats, som är belägna

inom samma storstadsregion (exempelvis Malmö—Lund-området). Härigenom

skulle användandet av kollektiva trafikmedel i sådant område uppmuntras

och viss från trafikpolitisk synpunkt önskvärd effekt måhända

uppnås.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1969

Länsstyrelsen i Värmlands län anför viss kritik mot målsättningen. Alltför

generösa avdrag för bilresor till och från arbetet kommer enligt länsstyrelsen

att ytterligare accentuera en olikhet vid beskattningen som ofta

ter sig stötande. Länsstyrelsen syftar på det förhållandet att en skattskyldig

som har råd att hålla sig med bil för att företa dagliga resor till en främmande

ort där han har stadigvarande arbete kan erhålla ett i förhållande

till sin inkomst mycket betydande avdrag för resorna, medan en skattskyldig

som av ekonomiska skäl tvingas bosätta sig på den ort där arbetet skall

utföras är avskuren från avdragsmöjligheter, även om han drabbas av betydande

merkostnader. Kravet på likformighet och rättvisa vid beskattningen

blir då knappast tillgodosett. Logiskt borde avdrag rätteligen vägras i

båda fallen med den motiveringen att det skäligen kan ifrågasättas att den

skattskyldige skall bosätta sig på den ort där han har sitt arbete. Med de

anförda synpunkterna har länsstyrelsen endast velat ge uttryck åt den allmänna

uppfattningen att det finns skäl till viss restriktivitet när det gäller

att medge avdrag för bilresor till och från arbetet.

När det gäller schablonens utformning för förverkligandet

av den angivna målsättningen har det stora flertalet remissinstanser godtagit

de sakkunnigas förslag. Modifikationer i schablonen eller andra schabloner

föreslås dock av riksrevisionsverket, länsstyrelsen i Norrbottens län,

Lantbrukets skattedelegation, Sveriges arbetsledareförbund och Föreningen

Sveriges handelsresande.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser praktiska skäl tala för att endast

en schablon — möjligen något mer differentierad än vad som hittills varit

fallet — används i taxeringsarbetet. Det avdragsbelopp som årligen skall

fastställas får därför tänkas vara resultatet av en kompromiss mellan

olika beräkningsalternativ. Riksskattenämnden bör därför enligt länsstyrelsens

mening även fortsättningsvis ha relativ frihet vid sitt bestämmande

av resekostnadsavdraget, med beaktande av vad bevillningsutskottet

uttalat.

Sveriges arbetsledareförbund, som i princip instämmer i utredningens

förslag, ifrågasätter om det inte vore mest rationellt att generellt bevilja

avdrag för resor till och från arbetet med de kostnader som i normalfallet

är förenade med bilåkning i mindre bil. De som åker med allmänna

kommunikationsmedel gör därmed en vinst i förhållande till bilåkarna,

vilket enligt förbundet måhända kan utgöra ett större incitament att anlita

kollektiva färdmedel än vad nuvarande regler innebär. Fördelen med

regler i princip utformade på detta sätt vore enligt förbundets mening

att man erhöll en administrativt lätthanterlig schablon och att alla blev

enhetligt och rättvist beskattade trots olika körsträckor. Förbundet föreslår

därför att man utreder möjligheten till generellt bilavdrag.

Förslaget att genomsnittskostnaden skall beräknas på mindre bil har

mött invändningar från två remissinstanser. Sveriges arbetsledareförbund

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 dr 1969

anser att de som reser långa sträckor per år — inte minst i Norrland under

den kalla årstiden och på dåliga vägar — bör vara berättigade till

avdrag för kostnaden för en mellanstor bil (t. ex. Volvo 142). Föreningen

Sveriges handelsresande föreslår att de, som i sin tjänst regelmässigt använder

bil och på grund av tjänsten (t. ex. skrymmande och tung kollektion)

är tvingade att använda större och dyrare bil för resor mellan bostad

och arbetsplats, skall ha rätt till avdrag för sådan bil även vid sistnämnda

resor.

Mot förslaget att den genomsnittliga körsträckan för resor till och från

arbetet beräknas till 1 000 mil vänder sig riksrevisionsverket och Sveriges

arbetsledareförbund.

Riksrevisionsverket finner den föreslagna schablonregeln innebära att,

om man kör mindre än 2 300 mil per år, täckning inte erhålls för den

del av de årsbundna kostnaderna som belöper på arbetsresorna. Körsträckor

däröver kan resultera i antingen över- eller undertäckning. Riksrevisionsverket

anser därför att nuvarande brister behålls i fråga om långa

resor. Frågan om en »skälig fördelning» mellan arbetsresor och annan körning

avser endast de årsbundna kostnaderna. En närmare anpassning av

avdragets storlek per mil till verkliga kostnader uppnås enligt riksrevisionsverkets

mening om man låter fördelningsbasen påverkas av de verkliga

körsträckorna så långt det går. Om osäkerhetsfaktorn begränsas till

körsträckan för »annan körning» får man i vart fall en mer realistisk

fördelningsbas än enligt utredningens förslag. Riksrevisionsverket anser

att följande schablonmetod skulle bättre ansluta sig till de verkliga kostnaderna.

1. Körsträckan för annan körning bestäms till 1 300 mil per år vilket

föreslagits av utredningen.

2. Ivörsträcka för resor mellan bostad och arbetsplats uppges av den

skattskyldige i samband med deklarationen.

3. Körsträckorna för annan körning och för resor mellan bostad och

arbetsplats summeras och ger en beräknad total körsträcka för året att

utgöra fördelningsbas för de årsbundna kostnaderna.

4. I riksskattenämndens anvisningar för bilavdraget införs en tabell

som vid skilda körsträckor mellan bostad och arbetsplats ger avdragsbelopp

per mil. Tabellen kan indelas i lämpliga intervall, så att antalet olika

avdragsbelopp begränsas till några få. Förslagsvis anges intervallbredden

till 1 000 mil, varvid fördelningsbasen i första intervallet utgör 700 -f- 1 300

mil, i andra 1 500 + 1 300 mil och i tredje 2 500 -|- 1 300 mil.

5. Ur tabellen erhållet avdragsbelopp per mil används av den skattskyldige

vid beräkningen av det yrkade avdragets storlek.

Riksrevisionsverket anför att nackdelarna med schablon bibehålls även

med den av verket föreslagna metoden men att de har begränsats. Kvar

står att avdragsbeloppet inte påverkas av antalet mil för annan körning.

Vidare innebär det en viss schematisering att ange körsträckor mellan

bostad och arbetsplats med intervallsbredder. Ämbetsverket är vidare av

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1969

den uppfattningen att dess egen schablonmetod ger ett betydligt rättvisare

resultat än utredningens förslag utan att enkelheten därför påverkas i

nämnvärd grad.

Sveriges arbetsledareförbund anser att det med hänsyn till den snabba

inflyttningen till tätorter knappast finns fog för antagande att medelavståndet

för resor till arbetet i tätorter ökat medan det minskat på landsbygden.

Eftersom medianvärdet för ressträckan år 1965 var 430 mil, antar

förbundet att medelavståndet för år 1969 sannolikt är lägre än nämnda

medianvärde. Det synes därför förbundet orimligt att nu förutsätta så

lång körsträcka som 1 000 mil. I stället vill förbundet räkna med en

körsträcka om 500 mil.

Förslaget att den årliga privata körsträckan skall förutsättas vara 1 300

mil har mött erinringar från Lantbrukets skattedelegation, länsstyrelsen i

Norrbottens län och Föreningen Sveriges handelsresande.

Lantbrukets skattedelegation ifrågasätter om den undersökta gruppen

statliga tjänstemän representerar genomsnittet av dem som använder

bil för resa mellan bostad och arbetsplats. Materialet i undersökningen

har inte redovisats i betänkandet på sådant sätt att man får uppgifted

om spridningen, tjänstemännens lönesituation och frekvensen i tjänsteresorna.

Man torde emellertid enligt delegationen kunna utgå ifrån att

de undersökta befattningshavarnas löneläge är väsentligt högre än genomsnittet

för de skattskyldiga som bilavdraget gäller. Den skillnaden torde

dessutom föreligga att bilen då den används för tjänsteresor står till förfogande

för privat körning väsentligt flera dagar under året än då bilen

regelmässigt används för resor mellan bostad och arbetsplats. I sistnämnda

fall kan den disponeras av familjens övriga medlemmar endast under

lördagar och söndagar samt under semestertid. Delegationen har därför

uppfattningen att utredningen väsentligt överskattat den årliga privata körsträckan.

Detta skulle innebära att de framräknade milbeloppen blivit för

låga.

Även länsstyrelsen i Norrbottens län finner sannolika skäl tala för att

bilen inom den undersökta gruppen utnyttjas för privat bruk i större

utsträckning, om inkomstnivån inom gruppen ligger över eller betydligt

över medianinkomsten. Länsstyrelsen finner det också antagligt att den

som företar mycket långa dagliga resor — vilket torde vara fallet i Norrbottens

län — har en betydligt lägre privat körning än vad utredningen

räknat med. Den föreslagna grunden för proportionering bör därför enligt

länsstyrelsens mening närmare övervägas.

Föreningen Sveriges handelsresande uppger att föreningens över 7 000

medlemmar enligt en verkställd undersökning har en genomsnittlig körsträcka

i tjänsten av 3 085 mil per år och är på tjänsteresor utom hemorten

218 dagar per år (varav 133 med övernattning) när de inte använder

bilen för privat körning. Att en skattskyldig, som har så stor körsträcka

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1969

i tjänsten och större delen av året befinner sig på tjänsteresa per bil, därutöver

skulle använda bilen 1 300 mil för privat körning anser föreningen

orealistiskt. Använder man biien dagligen i tjänsten undviker man enligt

föreningens uppfattning bilåkning under fritiden och därigenom får man

en privat körning som i de flesta fallen understiger 500 mil per år. Föreningen

framhåller dock att den nya schablonen över huvud taget inte

kan bli tillämplig på handelsresande.

När det gäller frågan i vilka fall avdrag skall medges tillstyrker

samtliga remissinstanser att frågan härom liksom hittills regleras genom

anvisningar av riksskattenämnden.

Detaljerna i bilkostnadskalkylen har diskuterats i åtskilliga

yttranden. Varje enstaka post i kalkylen har dock godtagits av

det stora flertalet remissinstanser.

Vad först gäller valet av kalkylbil framhåller SACO att Volkswagen inte

är det vanligaste bilmärket i landet och inte heller representerar det kostnadsniässiga

genomsnittet för olika bilmärken. Det är det sistnämnda av

dessa båda kriterier som enligt SACO:s uppfattning skall vara avgörande

för valet av kalkylbil. Ett genomsnitt av kostnaderna för Volvo Amazon

och SAAB V 4 Sedan är enligt SACO:s mening ett bättre mått på de

genomsnittliga bilkostnaderna. SACO förordar därför att kalkylen ändras

till att avse kostnader för dessa båda bilar. Ytterligare skäl härför är enligt

SACO att kostnadsberäkningar för dessa bilmärken håller på att göras

i en partsammansatt arbetsgrupp, som består av representanter för

statens avtaisverk, SACO, SR, TCO-S och Statstjänarkartellen. Dessa kostnadsberäkningar

kommer att ligga till grund för framtida ersättningar för

bilkostnader i samband med resa i tjänst.

Beträffande kostnaden för bilinköp anmärker SAF och Sveriges arbetsledareförbund

att man utgått från inköpspriset i Stockholm, som är något

lägre än genomsnittet för landet och således till nackdel för den avdragsberättigade.

När det gäller avskrivningskostnaderna anser länsstyrelsen i Norrbottens

län att den föreslagna metoden i princip kan godtas, om förvärv av

bil alltid avser en ny bil. Handeln med begagnade bilar är emellertid av

betydande storlek. Länsstyrelsen finner det inte ovanligt att en persons

bilinnehav — även om han under årens lopp innehaft flera bilar — i huvudsak

begränsar sig till begagnade bilar. Någon uppgift om i vilken utsträckning

den begagnade bilen är en »folkbil» har inte lämnats av utredningen,

som inte heller belyst hur stora och vilka slags utgifter en sådan

bilägare får vidkännas.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller att omläggningen av posten

värdeminskning medför rätt till värdeminskningsavdrag även vid körsträckor

över 1 000 mil per år, vilket kan vara motiverat om bilen hu
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1969

vudsakligen anskaffats för att användas vid resor till och från arbetet.

Har bilen anskaffats huvudsakligen av privat intresse, vilket väl minst

lika ofta är fallet, ter sig emellertid denna ökade avdragsrätt diskutabel

för länsstyrelsen.

Bilbyte efter sex år är enligt Motororganisationernas samarbetsdelegation

en alltför lång tid. Delegationen föreslår såsom en mer realistisk avskrivningstid

4,5 år vilket stämmer med delegationens sedvanliga bilkostnadskalkyler.

När det gäller restvärdet på bilen framhåller samarbetsdelegationen

att prognosprislistan för begagnade bilar, utgiven av Motorbranschens

riksförbund, gäller försäljningspriset och icke det pris bilägaren

erhåller vid byte. För en mindre bil, som är 6 år gammal och

gått totalt 13 800 mil, är det enligt delegationens mening föga realistiskt att

anta ett restvärde på 2 100 kr. Värdet måste därför sänkas betydligt

om det skall avspegla verkligheten. A andra sidan motsvarar restvärdet

2 100 kr. en avskrivningstid av 4,5 år och total körsträcka på 10 350 mil.

Räntekostnader bör inte upptas i kalkylen, anser länsstyrelserna i

Stockholms, Malmöhus, Gävleborgs och Norrbottens län samt Lantbrukets

skattedelegation. I dessa yttranden framhålls att gäldränta alltid är avdragsgill

vid inkomsttaxeringen. Effekten blir alltså att visst dubbelavdrag

erhålls för räntedelen eller att, om bilanskaffningen bestritts med sparmedel,

inkomsträntan i motsvarande mån minskar. Vidare påpekas att enligt

20 § KL avdrag inte får ske för ränta på eget, i förvärvsverksamhet

nedlagt kapital.

Beträffande kostnaden för skatt framhåller statens avtalsverk att bilaccisen

höjts samtidigt som riksbankens diskonto sänkts och bensinpriset

höjts. Den sammanlagda effekten av dessa prisändringar, som verkar

i både höjande och sänkande riktning, blir emellertid enligt avtalsverkets

mening sådan, att de av utredningen beräknade avdragsbeloppen

inte påverkas.

När det gäller försäkringen kan det enligt Motororganisationernas samarbetsdelegation

diskuteras om det är riktigt att utgå från att bilen har

vagnskadegaranti och således inte räkna med någon kostnad för vagnskadeförsäkring

för de första 5 åren. Systemet med vagnskadegaranti har

varit i bruk endast några år och en stor del av bilparken har således inte

sådan garanti. Eftersom kalkylen skall avse de genomsnittliga kostnaderna

för en mindre bil, anser delegationen det vara riktigare att räkna med

kostnaden för vagnskadeförsäkring. Även valet av premieklass kan enligt

delegationen diskuteras. Den valda klassen 211 kan knappast sägas motsvara

genomsnittet för mindre bilar. Snarare synes detta ligga i klass

213, menar delegationen. Eftersom kalkylen skall avse hela landet är det

enligt delegationens mening fel att bilbeståndet i storstadsområdena inte

medtagits vid beräkning av försäkringskostnaden. Sistnämnda påpekande

görs också av SAF och Sveriges arbetsledareförbund som finner det vara

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 29 år 1969 2o

till nackdel för de avdragsberättigade att man undantagit storstadsområdena

med sina höga premier.

Garagekostnad anser riksrevisionsverket och länsstyrelsen i Värmlands

län inte böra ingå i kalkylen. Länsstyrelsen anför att flertalet bilägare inte

har någon kostnad för garage. SACO däremot anser att kostnaden verkar

låg. Principen att den genomsnittliga faktiska kostnaden skall ingå i kalkylen

bör enligt SACO:s mening tillämpas även på denna punkt. Personalbostadsdelegationens

rekommendationer ligger lägre än detta genomsnitt, papekar

SACO. Motororganisationernas samarbetsdelegation finner att enligt

delegationens beräkningar kostnaderna för garage eller uppställningsplats

uppgår till 700 kr. per år. Delegationen framhåller att i många fall avgift

måste erläggas även för upptällningsplats i anslutning till arbetsplatsen.

Kostnad för tvätt bör enligt riksrevisionsverkets mening inte upptas i kalkylen.

När det gäller bensinkostnaden anser Motororganisationernas samarbetsdelegation

att utredningen räknat bensinförbrukningen i underkant, då den

satts till 0,9 liter per mil. Utredningen synes ha räknat med idealiska körförhållanden,

dvs. landsvägstrafik med jämn hastighet. Eftersom en icke

ringa del av arbetsresorna kan tänkas ske till tätorterna med deras besvärligare

trafikförhållanden, framstår det för delegationen som mer realistiskt

att räkna med en förbrukning av 1,0 liter per mil. Riksrevisionsverket har,

som tidigare nämnts, påpekat att bensinpriset höjts sedan kalkylen gjordes.

I fråga om kostnaden för reparation och underhåll framhåller SACO att

det i utredningen inte finns angivet varifrån kostnadsbeloppet kommer. Det

är enligt SACO av största vikt att inte enbart uppgifter från bilfabrikanter

ligger till grund för kalkylen. Överläggningarna med avtalsverket om ersättning

för resa i tjänsten med egen bil har nämligen visat, att de kostnader

bilfabrikanterna angett är för låga. Dessutom saknar SACO i kalkylen kostnaderna

för olja och rundsmörjning vilka är kännbara kostnadsposter för

bilinnehavaren. Sveriges arbetsledareförbund anför att körning om 2 300 mil

per år under 6 års tid med en mindre bil i normalfallet torde kräva betydligt

högre belopp än vad som antagits för att fordonet skall hållas drift- och

trafiksäkert. En mer noggrann undersökning av posten reparation och underhåll

skulle med stor sannolikhet överstiga 1 000 kr. per år. Motororganisationernas

samarbetsdelegation har — mot bakgrunden av den erfarenhet

som delegationen äger efter granskning av reparationsräkningar — kommit

fram till ett kostnadsbelopp på 1 100 kr. per år. Inte minst den årliga kontrollbesiktningen

har medfört en ökning av reparationskostnaderna.

När det gäller de avdragsbelopp som i dagens läge blir resultatet

av en bilkostnadskalkyl har flertalet remissinstanser godtagit utredningens

beräkningar, som innebär 3 kr. för de första 1 000 milen och 2 kr. för varje

mil därutöver.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1969

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför att de föreslagna avdragen

verkar höga men länsstyrelsen saknar möjlighet att förebringa utredning

som visar att kostnaderna bör beräknas lägre.

Lägre avdragsbelopp preciseras av två remissinstanser. Riksrevisionsverkets

schablonmetod innebär att avdraget blir för den som kör högst 1 000

mil 2: 86 kr. per mil, över 1 000 men högst 2 000 mil 2: 60 kr. per mil för

hela sträckan (således även för de första 1 000 milen) samt över 2 000 mil

2: 44 kr. per mil för likaledes hela sträckan. Länsstyrelsen i Gävleborgs län

anser att avdraget för de första 1 000 milen bör beräknas till 2: 77 kr. eller

avrundat 2: 80 kr. per mil. För längre körsträckor vill länsstyrelsen dock

inte föreslå någon ändring eftersom räntan inte påverkar de milbundna

kostnaderna.

Högre avdragsbelopp än utredningens föreslås av motororganisationerna

och en del arbetstagarorganisationer. Motor organisationernas samarbetsdelegation

åberopar en kostnadskalkyl, fördelad på olika inköpspriser och

körsträckor. Ett närliggande exempel ur delegationens kalkyl är en bil med

inköpspris om 12 000 kr. och årlig körsträcka om 2 000 mil. För denna bil

beräknas kostnaden till 4:37 kr. per mil. Någon närmare precisering av

själva avdragsbeloppen har delegationen dock inte gjort.

En anpassning av avdragsbeloppen till de statliga bilersättningarna förordas

av TCO och SACO. TCO anser att de sakkunniga inte anfört något

motiv för att avdrag för resor till arbetet skall påtagligt understiga avdragen

för resor i tjänsten. Taxeringsmyndigheterna torde i allmänhet godta de

statliga bilersättningsnormerna vid yrkande av bilkostnadsavdrag för tjänsteresor

i privat tjänst. SACO finner fördelen med anknytning av avdragen till

de statliga ersättningarna vara, att avdragens storlek kan ändras utan andra

utredningar än de som sker mellan arbetsmarknadens parter på den statliga

sektorn.

Sådan anpassning till de statliga bilersättningarna förordas även av Föreningen

Sveriges handelsresande, såvitt gäller skattskyldiga som i sin tjänst

regelmässigt använder bil och på grund av tjänsten (t. ex. skrymmande och

tung kollektion) är tvingade att använda större och dyrare bil för resor

mellan bostaden och arbetsplatsen.

Sveriges arbetsledare förbund, som utgår från att arbetsresorna är i genomsnitt

endast 500 mil, beräknar en kostnadshöjning för såväl årsbundna

som milbundna kostnader med vardera 50 öre. Förbundet föreslår därför

att avdraget för de första 1 000 milen höjs med 1: 00 kr. till 4: 00 kr. För

de skattskyldiga som reser långa sträckor per år har förbundet dock som

tidigare nämnts förordat att avdraget beräknas efter kostnaden för mellanstor

bil.

I fråga om avtrappningen av avdraget vid 1 000 mil framhåller förbundet

att differensen hittills varit 0: 75 kr. Någon motivering för att öka denna

differens till 1: 00 kr. redovisar inte utredningen. Enligt förbundets mening

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1969

har denna differens bestämts på ett godtyckligt sätt och drabbar i första

hand de skattskyldiga som har speciellt långa sträckor till arbetsplatsen.

Förbundet anser att reduceringen av avdraget vid körsträckor över 1 000 mil

av rättvise- och skälighetshänsyn bör uppgå till högt 0: 75 kr. och föreslår

således att avdraget för dessa körsträckor bestäms till 3: 25 kr.

Slutligen föreslår förbundet att milkostnadsavdragen indexregleras, för

att garantera de skattskyldiga en viss följsamhet i avdragen.

Generösare avdragsbelopp vid samåkning förordar länsstyrelsen i Malmöhus

län. Det måste nämligen vara ett trafikpolitiskt intresse att dämpa trafikintensiteten

inom tätorter genom att uppmuntra samåkning. Riksskattenämndens

anvisningar anser länsstyrelsen vara väl restriktiva med hänsyn

till att schablonavdraget per mil bestämts med utgångspunkt i kostnaderna

för mindre bil och att transport av medåkande kan antas medföra

större slitage och bränslekostnader.

Samma länsstyrelse har, som tidigare nämnts, betonat vikten av att avdrag

för de verkliga kostnaderna får göras av sjuka och andra som använder

bilen som oundgängligt redskap för förvärvande av inkomster.

När det gäller skattebortfallet genom höjda bilkostnadsavdrag

framhåller riksrevisionsverket att dess eget förslag innebär mindre skattebortfall

än utredningens förslag. Å andra sidan erinrar Sveriges arbetsledareförbund

om att skattebortfallet enligt förbundets förslag till generellt bilavdrag

blir något större än utredningens förslag.

I lag tekniskt hänseende avstyrker kammarrätten och tre länsstyrelser

förslaget att de allmänna grunderna för de nya schablonreglerna skall

införas i anvisningarna till KL.

Kammarrätten ifrågasätter om det är önskvärt och ändamålsenligt med

en lagbestämmelse av den innebörd och utformning som förordats. Det föreslagna

tillägget till punkt 4 av anvisningarna till 33 § KL — som visserligen

till sitt innehåll synes vara logiskt oklanderligt — är enligt kammarrätten

påtagligt svårtillgängligt för läsaren. Kammarrätten är inte övertygad om

att texten kan göras mer lättillgänglig och frågan kan ställas om inte en

mera kortfattad bestämmelse därför är att föredra. Genom motivuttalanden

kan lagstiftaren med tillräcklig tydlighet klargöra vad som i princip åsyftats.

Att riksskattenämnden skulle underlåta att beakta sådana uttalanden

behöver lika litet befaras som att ett i det läget gjort uttalande från nämnden

skulle brista i auktoritet, anser kammarrätten. Vidare skulle vinnas

— särskilt om detta just genom kompletterande motivuttalanden sanktionerades

— att nämnden inte skulle bli så hårt bunden i sina anvisningar

till de tillämpande myndigheterna som följer av den föreslagna lagtexten.

Denna är uppenbarligen alltför kategoriskt avfattad. Samtliga bilåkande arbetstagare

skall fångas upp av en och samma schablonregel, och detta är

inte rimligt. Schablonregeln måste möjliggöra undantag som inte kan till
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1969

godoses med förslaget. Kammarrätten tänker särskilt på invalider eller på

annorledes handikappade personer, vilkas särskilda förhållanden måste beaktas.

Det kan även finnas andra arbetstagare med särpräglade förutsättningar

för vilka den hårt fastlagda schablonregeln inte ger ett tillfredsställande

resultat.

Kammarrätten påpekar vidare att avdragsregler som de nu aktuella kan

med utvecklingen visa sig behöva jämkas i något hänseende som riksskattenämnden

just med hänsyn till den kategoriskt avfattade lagtexten finner sig

inte kunna tillgodose. Om det inte är fråga om helt grundläggande faktorer

av beskaffenhet att kräva förnyat bedömande från statsmakternas sida, måste

det enligt kammarrätten anses önskvärt med friare händer för nämnden

att anpassa avdragsrätten till efterhand ändrade förhållanden och vunna erfarenheter.

Slutligen erinrar kammarrätten om att, vad gäller begreppet »särskilt fortskaffningsmedel»

i ifrågavarande anvisningspunkt, riksskattenämndens nuvarande

anvisningar skiljer mellan allmänt kommunikationsmedel och bil.

Den föreslagna lagtexten avser endast den ena kategorien av fortskaffningsmedel,

nämligen bil. Om avsikten är att lagfästa bestämmelser om grunder

för beräkning av avdrag för resor med bil, bör enligt kammarrättens mening

lämpligen även det andra slaget av fortskaffningsmedel — allmänt kommunikationsmedel

— omnämnas i lagtexten. — Den näst sista meningen i den

föreslagna lagtexten anser kammarrätten böra avslutas med orden »för sådana

resor».

Även länsstyrelsen i Malmöhus län finner bestämmelsen att avdraget

skall bestämmas på grundval av genomsnittliga kostnader vara en tvingande

regel som inte synes lämna utrymme för särskild anvisning beträffande

avdragsbeloppet för viss grupp av skattskyldiga, t. ex. dem som på grund av

ålder, sjukdom, lyte eller liknande anledning är nödsakade att använda bil.

Enligt länsstyrelsens uppfattning är det emellertid inte befogat att inskränka

rätten för denna grupp att erhålla avdrag för verkliga kostnader. Ett beaktande

härav i lagstiftningen anser länsstyrelsen önskvärt. — Vidare ifrågasätter

länsstyrelsen om man inte möjligen kunde i KL ange grunderna för

bedömningen av avdraget när det är fråga om att underlätta arbetskraftens

rörlighet och anpassningen till strukturutvecklingen, eftersom lagstiftning

om generösare bilavdrag befunnits påkallad. Länsstyrelsen erinrar här om

att ett likartat förfarande, som föranletts av en ändrad samhällsutveckling,

har tillämpats beträffande avdrag för ökade levnadskostnader vid dubbel

bosättning på grund av bl. a. svårighet att anskaffa familjebostad.

Länsstyrelsen i Värmlands län finner det opåkallat att införa schablongrunderna

i lagstiftningen. Dessa föreskrifter synes närmast ha karaktären

av ett slags direktiv till riksskattenämnden och har knappast en

så klar innebörd att de bör införas i anvisningarna till KL. Länsstyrelsen

finner att det använda skrivsättet för övrigt lätt ger det intrycket, vilket

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1969

sannolikt inte varit utredningens avsikt, att fråga är om en definition av

begreppet »skälig kostnad» i samma anvisningspunkt. Bestämmelserna

skulle då tolkas så att den skattskyldige i alla lägen får rätt till avdrag, om

hans kostnad beräknats enligt de uppställda reglerna. En sådan tolkning

leder i åtskilliga fall till orimliga resultat som otillbörligt gynnar den

skattskyldige, t. ex. när medlemmar i samma familj färdas i var sin bil

till arbetet trots att möjlighet finns till samåkning. I sådana situationer,

som ingalunda är ovanliga, bör beskattningsnämnderna enligt länsstyrelsens

mening ha rätt att självständigt pröva vad som i det enskilda

fallet skall anses utgöra skälig kostnad. Det vore enligt länsstyrelsen värdefullt

om vägledande uttalanden härom kunde göras av riksskattenämnden

så att eventuella författningsändringar, som föranleds av utredningens

förslag, inte kommer att vålla missförstånd.

Även länsstyrelsen i Västerbottens län anser att lagtexten getts en

sådan formulering att vad som åsyftas är synnerligen svårförståeligt. Länsstyrelsen

föreslår därför sådan ändring av lagtexten att den endast utmynnar

i ett bemyndigande för riksskattenämnden att årligen fastställa

avdragets storlek per mil. Liknande synpunkter anför länsstyrelsen i Norrbottens

län.

Motororganisationernas samarbetsdelegation framhåller att det framstår

som ett oeftergivligt krav att lagtexten utformas på ett enkelt och lättfattligt

språk.

En bestämmelse om indexreglerad justering av milkostnadsbeloppen anser

Sveriges arbetsledareförbund böra införas i KL för att garantera de

skattskyldiga en viss följsamhet för avdragen.

Fråga om lagstiftning beträffande utredning i avdragsärendena har tagits

upp av länsstyrelsen i Jönköpings län. För att det skall vara möjligt

för taxeringsnämnderna att avgöra, huruvida stadgade villkor är uppfyllda,

torde det enligt länsstyrelsen liksom hittills i de flesta fall vara

erforderligt att viss utredning lämnas från de skattskyldigas sida. Erfarenheterna

från den praktiska tillämpningen av hittillsvarande anvisningar

utvisar, att sådan utredning sällan lämnas utan anmaning. Detta

medför ökad belastning i form av utredningsarbete hos taxeringsnämnderna

och irritation hos de skattskyldiga, som efter det att deklaration avlämnats

skall fullständiga denna med erforderliga uppgifter. Enligt länsstyrelsens

mening bör det anses åligga skattskyldig, som gör anspråk på

bilavdrag, att redan i samband med deklarationen lämna uppgifter som

visar att han är berättigad erhålla det yrkade avdraget. Länsstyrelsen föreslår

därför att uttrycklig föreskrift meddelas om att skattskyldig, som

yrkar avdrag för kostnad för resor med bil mellan bostad och arbetsplats,

är skyldig visa avdragets behörighet genom att vid deklarationen foga utredning

på blankett som fastställs av riksskattenämnden.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1969

I fråga om tiden för ikraftträdandet av den nya lagstiftningen har remissinstanserna

inte haft någon erinran.

Departementschefen

Kostnaderna för resor till och från arbetsplatsen är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.

Avdragsrätten gäller dock endast skälig kostnad. Detta

innebär bl. a. att arbetsplatsen skall ha varit belägen på sådant avstånd

från bostaden att den skattskyldige behövt anlita och även anlitat särskilt

fortskaffningsmedel. Som skälig kostnad anses i regel lägsta avgift för tillgängligt

allmänt kommunikationsmedel, såsom järnväg, spårväg eller buss.

Under vissa förutsättningar medges avdrag för kostnader som uppstår vid

begagnande av egen bil som färdmedel. Riksskattenämnden har uppställt

vissa förutsättningar för att bilkostnadsavdrag skall medges. En förutsättning

är att vägavståndet mellan bostad och arbetsplats har uppgått till minst

en halv mil. Vidare krävs att tidsvinsten vid bilfärd i förhållande till färd

med allmänt kommunikationsmedel har varit minst en och en halv timme

per dag.

Riksskattenämnden har i sina anvisningar avseende 1969 års taxering

fastställt bilkostnadsavdragets storlek till 2: 50 kr. för varje körd mil

intill 1 000 mil och 1: 75 kr. per mil för körsträckor därutöver. Dessa belopp

innebär en höjning med 25 öre per mil jämfört med föregående års

taxering.

Frågan om bilkostnadsavdragets storlek har aktualiserats av 1967 års

riksdag och den utredning som tillsatts med anledning av riksdagens uttalande.

En av utgångspunkterna för utredningen har varit den ökade betydelse

för särskilt glesbygdsbefolkningen som bilen fått under senare år.

Samtidigt med den strukturomvandling inom näringslivet som ägt rum

och som torde komma att fortgå har skett förändringar inom det allmänna

kommunikationsväsendet som på många håll medför ökat beroende

av den egna bilen som färdmedel. Det är då naturligt att granska de följder

i skattehänseende för den enskilde individen som denna utveckling kan

medföra när det gäller hans kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats.

Bilen har blivit snart sagt var mans egendom. Biltätheten i landet uppgår

f. n. till en bil på var fjärde invånare. Även om sålunda bilinnehav i

de flesta fall torde få tillskrivas andra motiv än dem som förestavas av behovet

av att kunna ta sig till och från arbetet, ser jag det inte som något

avsteg från skattemässiga principer att medge avdrag vid inkomsttaxeringen

för bilkostnader i den mån de förorsakats av resor mellan hemmet

och arbetsplatsen.

Som jag nyss sagt avgörs de närmare förutsättningarna för bilkostnads
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1969

avdrag av riksskattenämnden som emellertid har att följa principerna i

KL. Dessa principer är allmänt hållna och lämnar i och för sig rum för

diskussioner om tillämpningen. Även om det från flera synpunkter är

praktiskt att inte belasta KL med för många detalj föreskrifter är det dock

enligt min mening lämpligt i detta fall att beträffande bilresor till och

från arbetet mer än vad som f. n. är fallet i KL konkretisera grunderna för

avdragsrätten.

Ett första villkor för avdragsrätt är naturligtvis att bilresor från både

den skattskyldiges och samhällets synpunkt ter sig som det ändamålsenligaste

och mest ekonomiska färdsättet. Därvid kommer flera bedömningspunkter

in i bilden. En viktig sådan bedömningspunkt är att avståndet

från bostaden till arbetsplatsen är så stort att det motiverar färd

med bil. Den nuvarande tillämpningen, som är föranledd av riksskattenämndens

anvisningar, är som nämnts att färdlängden skall uppgå till minst

en halv mil. Vidare tillämpas den regeln att tidsvinsten skall vara minst en

och en halv timme sammanlagt för fram- och återresa.

Eu regel av sistnämnda typ — som i flera sammanhang, inte minst vid

remissbehandlingen av det nu aktuella betänkandet, blivit utsatt för kritik

— är visserligen nödvändig inom t. ex. storstadsregioner som ett komplement

till regeln om minsta färdlängd. Principen om ersättning för billigaste

färdmedel skulle annars bli mycket svår att tillämpa för taxeringsnämnderna.

Regelns nuvarande utformning och framför allt tillämpning är

emellertid kanske inte helt lyckad. Jag vill därvid framhålla att enligt

riksskattenämndens anvisningar det klart skall framgå att användandet av

bil i stället för allmänt kommunikationsmedel regelmässigt medför den angivna

tidsvinsten. Det har i något remissyttrande framkommit att taxeringsmyndigheterna

i en storstadsregion är strängt upptagna med kalkyler av

sådan typ. Detta måste betraktas som otillfredsställande. Enligt min mening

synes en restriktivare inställning i dessa fall motiverad.

Både frågan om minimiavstånd och frågan om tidsbesparing är av den

beskaffenheten att jag inte avser att lägga fram konkreta förslag i detta

sammanhang. Jag anser således att det liksom hittills bör ankomma på

riksskattenämnden att lämna närmare anvisningar härom.

I fråga om bilkostnadsavdragets storlek anser jag i likhet med utredningen

och samtliga remissinstanser att avdraget bör beräknas efter en

schablon. Det vore synnerligen opraktiskt att låta de skattskyldiga

redovisa de faktiska kostnaderna och uppdra åt beskattningsmyndigheterna

att pröva skäligheten av sådana kostnader.

Utgångspunkten för schablonberäkningen bör i enlighet med utredningens

allmänt accepterade förslag liksom hittills vara de genomsnittliga

kostnaderna för mindre bil. Grunden härför är att det i normalfallet

inte behövs en större bil för att kunna ta sig till arbetsplatsen. I fråga

om handelsresande och andra liknande kategorier som på grund av skrym
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Ma j:ts proposition nr 29 år 1969

mande last är tvungna att använda större bil synes emellertid sådan schablonberäkning

mindre lämplig. Samma resonemang gäller också den som

till följd av sjukdom eller handikapp är tvungen att använda större eller

till följd av invalidutrustning dyrare bil. Det bör få ankomma på riksskattenämnden

att för de fall som jag här berört föreskriva andra och förmånligare

grunder för avdragets beräkning.

När det gäller den närmare utformningen av schablonen har utredningen

frångått den traditionella uppdelningen i fasta och rörliga kostnader

och i stället föreslagit att kostnaderna skall delas upp på årsbundna

och milbundna kostnader. Därmed menas att avskrivningskostnaderna,

som hittills i sin helhet betraktats som en fast kostnad,

delas upp i en årsbunden del som motsvarar modellkostnaden, dvs. den

värdeminskning som årligen inträffar genom att bilen blivit en årsmodell

äldre, och en milbunden del som motsvarar slitaget. Verkan av detta förslag,

som i och för sig vunnit allmän anslutning, är att de som kör längre

sträckor får högre avdrag. Eftersom denna verkan överensstämmer med

syftet med en reform på detta område vill jag tillstyrka att schablonen

grundas på årsbundna och milbundna kostnader.

För att man skall få fram ett skäligt avdrag för de årsbundna kostnaderna,

som ju inte kan få dras av i sin helhet, måste dessa kostnader på

något sätt fördelas mellan privatkörning och körning till och från arbetsplatsen.

Utredningen har föreslagit att sådan fördelning sker efter en av

riksskattenämnden gjord beräkning av de genomsnittliga årliga

körsträckorna för de båda slagen av körning. Principen att anta ett

riksgenomsnitt för sådana körningar i stället för att gå efter de individuella

körsträckorna ger ökad rättvisa och jag kan därför i likhet med remissinstanserna

tillstyrka att principen skall ingå i schablonen.

När det gäller körsträckan till och från arbetet har det av utredningen

valda genomsnittet om 1 000 mil mött invändning från arbetsledareförbundet,

som anser att sträckan bör vara endast hälften så stor. Det framgår

visserligen av utredningens material att den genomsnittliga körsträckan

är kortare än 1 000 mil. Emellertid grundas detta material i viss del på

uppgifter beträffande personer som inte arbetat hela året. Dessutom är

materialet några år gammalt. Om man godtar utredningens siffror beträffande

privatkörning, vilket jag som strax skall framgå är beredd att göra,

får man dessutom med arbetsledareförbundets ståndpunkt en sämre kompensationsgrad

vilket i sin tur medför en underkompensation åt de personer

som har längre körsträcka mellan hemmet och arbetsplatsen. Min uppfattning

är således att det genomsnitt för nämnda körsträcka som utredningen

föreslagit bör accepteras.

I fråga om den privata körsträckans genomsnittliga längd har tre remissinstanser

ansett de av utredningen antagna 1 300 milen vara i överkant.

Jag vill då erinra om att kategorin handelsresande, som måhända

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1969

har en lägre genomsnittlig privatkörning än andra yrkeskategorier, enligt

vad jag tidigare anfört, i allmänhet inte skall vara underkastade den

föreslagna schablonregeln. Utredningens förslag på denna punkt överensstämmer

helt med resultatet av en särskild undersökning i frågan. Trots

att undersökningen omfattat en delvis annan kategori än den som avses

i förevarande sammanhang finner jag inte att tillräckliga skäl visats att

frångå utredningen på denna punkt.

Den bil kostnadskalkyl som utredningen presenterat grundar

sig på de schablonregler som jag nyss tillstyrkt. Den innebär i princip

således att —i— av årsbeloppet för de årsbundna kostnaderna får dras av

för varje körd mil intill 1 000 mil. För den som kör mer än 1 000 mil om året

täcker avdragsrätten i fråga om den överskjutande sträckan endast de milbundna

kostnaderna. Mot denna princip har endast riksrevisionsverket gjort

invändningar. Verket har föreslagit ett system för avdragsrätt enligt vilket

körsträckan delas upp i 1 000-milsintervaller. Den som exempelvis kör 1 500

mil får ett annat och lägre bilkostnadsavdrag för alla mil än den som

kör exempelvis 900 mil. En svaghet i riksrevisionsverkets system är att i

vissa situationer en person som haft längre körsträcka får lägre avdrag

än en som haft kortare körsträcka. Jag är därför inte benägen att förorda

riksrevisionsverkets förslag även om skattebortfallet därigenom

skulle bli mindre.

Anmärkningarna mot de särskilda posterna i utredningens kalkyl

har vid remissbehandlingen varit relativt få. Beträffande vissa kalkylposter

har föreslagits såväl höjningar som sänkningar. Dessa anmärkningar torde

dock beloppsmässigt i stort sett jämna ut varandra. En post förtjänar dock

uppmärksamhet av principiella skäl. Det gäller posten ränta på avskrivningsbeloppet.

Några remissinstanser har invänt att posten kan dras av även

i förvärvskällan inkomst av kapital och således bli föremål för dubbel avdragsrätt.

Invändningen är riktig men torde inte behöva leda till omräkning

av kalkylen. I denna del utgör kalkylen nämligen inte någon nyhet

mot vad som tidigare accepterats och tillämpats. Som helhet betraktad har

kalkylen godtagits av det stora flertalet remissinstanser och även jag vill

tillstyrka att den läggs till grund för avdragsberäkningen.

Resultatet av den nya schablonen och bilkostnadskalkylen blir ett avd

r a g s b e 1 o p p om 3: 00 kr. per mil för de första 1 000 milen och 2: 00

kr. per mil för körsträckor därutöver. Jag vill dock erinra om att en

ändring av kostnadsläget givetvis kan komma att föranleda justering av

avdragsbeloppen.

Ett genomförande av'' de förslag till generösare avdragsregler som jag nu

lagt fram kan beräknas medföra ett skattebortfall för statsverket om ca

40 milj. kr. och för kommunerna om ca 30 milj. kr.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1969

Jag har redan tidigare nämnt att jag finner lämpligt att i KL konkretisera

grunderna för avdragsrätten. Schablongrunderna bör tas in

i punkt 4 av anvisningarna till 33 § KL. Lagtexten bör inte inom schablonens

tillämpningsområde innesluta sådana kategorier som redan nu

står utanför riksskattenämndens allmänna schablonavdrag. Som jag tidigare

nämnt vill jag därför föreslå en uttrycklig bestämmelse av innebörd

att riksskattenämnden skall fastställa särskilda grunder för dels

den som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är tvungen att använda

bil och dels den som på grund av skrymmande last måste använda

större bil.

När det gäller körsträckornas längd i mil, avdragsbeloppens storlek i

kronor och andra faktorer som påverkas av samhällsutvecklingen och

därför ofta kräver justeringar bör någon precisering inte ske i lagtexten.

I stället bör i förenämnda lagrum i KL inskrivas ett allmänt bemyndigande

och samtidigt skyldighet för riksskattenämnden att för varje kalenderår

fastställa de närmare grunderna för avdrag. I detta bemyndigande

ligger givetvis också en rätt för riksskattenämnden att ange förutsättningarna

för att avdrag över huvud taget skall få medges. Någon

särskild bestämmelse om indexreglering av avdragsbeloppen kan inte anses

behövlig, eftersom riksskattenämnden årligen omprövar beloppens

storlek. Inte heller kan det nu anses behövligt att införa särskilda bestämmelser

om utredning i avdragsärendena.

De nya bestämmelserna bör avse redan innevarande års bilresor och således

tillämpas första gången vid 1970 års taxering. Ikraftträdandet av bestämmelserna

bör därför ske snarast möjligt.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t genom

proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättat

förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1969

35

Bilaga 1

Utredningens förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 4 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Anvisningar

till 33 §.

4. Även för------- —-----särskilt fortskaffningsmedel.

Riksskattenämnden fastställer för

varje kalenderår de grunder, enligt

vilka avdrag får ske då den skattskyldige

använder egen bil för resor

till och från arbetsplatsen. Avdraget

skall bestämmas på grundval

av genomsnittliga kostnader för

mindre bil och skall avse såväl de

kostnader, som äro direkt beroende

av körd vägsträcka (milbundna

kostnader), som övriga kostnader

för bilen (årsbundna kostnader). De

årsbundna kostnaderna skola fördelas

mellan körning, som avser resor

till och från arbetsplatsen, och

annan körning på grundval av en

beräkning av genomsnittliga årliga

körsträckor för de båda slagen av

körning. Den på resor till och från

arbetsplatsen belöpande andelen av

de årsbundna kostnaderna skall för

mil räknat motsvara det belopp, som

erfordras för att den skattskyldige

skall erhålla fullt avdrag för nämnda

andel av kostnaderna, då den

sammanlagda årliga körsträckan för

resor till och från arbetsplatsen motsvarar

den beräknade genomsnitt
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 29 år 1969

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

liga körsträckan. För körsträcka där- utöver skall avdraget avse endast de

milbundna kostnaderna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969 och skall tillämpas första

gången vid 1970 års taxering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690120

Bilaga 2

Antal skattskyldiga år 19651 med bilavdrag fördelade efter avdragets storlek samt efter civilstånd

och sammanräknad nettoinkomst

Civilstånd

Inkomst

Bilavdrag, kr.

Samt-

liga

Median- värden

i mil

1—

299

300—

499

500—

999

1000—

1499

1 500—

1 999

2 000—

2 599

2 600—

3199

3 200—

Motsvarande körsträcka i mil

0—

150

150—

250

250—

500

500—

750

750—

1 000

1 000—

1 500

1 500—

2 000

2 000—

Civilstånd:

ensamstående utan barn ..........

23 000

24 000

37 900

23 500

10 300

13 200

1 800

2 500

136100

389

ensamstående med barn............

1 100

400

1 800

1 100

1 500

700

—

—

6 500

500

gifta ej samtax. utan barn ........

3 500

6 400

14 000

5 600

3 800

1 500

400

400

35 500

391

gifta ej samtax. med barn..........

9 500

9 900

16100

14 900

8 400

7 300

4 000

2 200

72 200

510

gifta samtax. utan barn............

10 000

8 900

16 500

9 400

6 300

3 700

2 200

1 100

59 000

399

gifta samtax. med barn............

10 000

13 100

23 500

20 600

7 900

8 800

5 000

1 800

91 600

402

Inkomst kr.:

0— 2 999....................

4 600

400

1 500

400

—

—

—

—

6 800

in

3 000— 4 999....................

3 500

4 000

3 200

700

1 100

—

—

—

12 500

219

5 000— 9 999....................

9 500

9 300

12 400

7 600

1 800

3 200

—

400

44100

315

10 000—14 999....................

11 700

13 500

25 000

14 100

7 600

5 900

1 400

1 100

80 200

399

15 000—19 999....................

11 800

17 900

29 500

23 900

11900

14 000

3 300

1 100

113 300

470

20 000 24 999....................

9100

9 500

20 900

16 000

8 900

6 700

4 000

2 200

77 200

409

25 000—29 999....................

4 700

4 000

6 200

6 300

3 600

1 800

400

1 800

28 900

481

30 000—39 999....................

3 000

2 200

7 400

4 000

2 200

2 900

2 500

1100

25 400

500

40 000—49 999....................

400

1 500

2 200

1 800

400

400

1 100

400

8100

494

50 000— ....................

: [400

400

1 500

400

700

400

700

—

4 400

495

Samtliga

58;700

62 600

109 600

75 200

38100

35 200

13 400

8 000

400 900

430

1 1966 års taxering

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1969

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1969:31 Betänkande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten