Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om pensionstillskott, m. m

1969-03-07 · 60 sidor, varav 60 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 60 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1969:38, Med förslag till lag om pensionstillskott, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1969

1

Nr 38

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

pensionstillskott, m. m.; given Stockholms slott den 7

mars 1969.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen

att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag om pensionstillskott,

2) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring,

3) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande

av lagen om allmän försäkring,

4) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutillägg och

kommunalt bostadstillägg till folkpension,

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Aspling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ett nytt program för årliga folkpensionshöjningar

fr. o. m. den 1 juli 1969. Förslaget innebär en ökning av folkpensionerna upp

till en viss garantinivå genom pensionstillskott som ökas för varje år under

en tioårsperiod. Pensionstillskottet skall första året motsvara 3 % av basbeloppet

och sedan öka med motsvarande belopp varje år under tioårsperioden,

alltså upp till 30 % av basbeloppet. Genom de nya pensionstillskotten

ökar folkpensionens årsbelopp den 1 juli 1969 med 180 kr. för en ensam

pensionär och med 360 kr. för ett pensionärspar. Pensionstillskotten läggs

ovanpå nuvarande folkpension, som liksom pensionstillskotten genom värdesäkringen

ökar vid prisstegringar. Pensionstillskotten utgår till pensionärer

som inte har ATP-pension eller som har låga ATP-belopp.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 sand. Nr 38

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj ds proposition nr 38 år i 969

Genom pensionstillskotten kan folkpensionsbeloppen beräknas stiga till

— bortsett från kommunalt bostadstillägg — 5 400 kr. för ensam pensionär

och 8 472 kr. för ett pensionärspar den 1 juli 1969.

Propositionen innehåller vidare förslag om uppmjukning av reglerna för

inkomstprövningen av bl. a. de kommunala bostadstilläggen.

I propositionen föreslås, att riksdagen för budgetåret 1969/70 till folkpensioner

beviljar ett förslagsanslag av 6 510 milj. kr.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

3

1) Förslag

till

Lag

om pensionstillskott

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Till folkpension i form av ålderspension, förtidspension eller änkepension

utgår pensionstillskott enligt denna lag.

2 §.

Pensionstillskott utgör trettio procent av basbeloppet, om ej annat följer

av bestämmelserna nedan i denna paragraf.

Under nedannämnda tider skall pensionstillskottet utgöra

den 1 juli 1969—den 30 juni 1970 tre,

den 1 juli 1970—den 30 juni 1971 sex,

den 1 juli 1971—den 30 juni 1972 nio,

den 1 juli 1972—den 30 juni 1973 tolv,

den 1 juli 1973—den 30 juni 1974 femton,

den 1 juli 1974—den 30 juni 1975 aderton,

den 1 juli 1975—den 30 juni 1976 tjugoen,

den 1 juli 1976—den 30 juni 1977 tjugofyra,

den 1 juli 1977—den 30 juni 1978 tjugosju procent av basbeloppet.

Pensionstillskott till ålderspension, som börjat utgå tidigare eller senare

än från och med den månad varunder den försäkrade fyller sextiosju år,

utgör det belopp som framkommer om de i första eller andra stycket angivna

procenttalen minskas eller ökas i motsvarande mån som pensionen

skall minskas eller ökas enligt 6 kap. 2 § andra stycket lagen den 25 maj

1962 (nr 381) om allmän försäkring.

Pensionstillskott till förtidspension, som enligt 7 kap. 2 § andra eller

tredje stycket lagen om allmän försäkring utgår med två tredjedelar eller

en tredjedel av hel förtidspension, utgör motsvarande andel av pensionstillskott

som anges i första eller andra stycket.

Pensionstillskott till änkepension, som enligt 8 kap. 4 § andra stycket

lagen om allmän försäkring utgår med minskat belopp, utgör det belopp

som framkommer om de i första eller andra stycket angivna procenttalen

minskas i motsvarande mån. 7 • , : v;.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1969

3 §.

Pensionstillskott utgår ej i den mån det tillsammans med vad den försäkrade

har rätt att uppbära i tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension

och änkepension överstiger vid

ålderspension, som börjat utgå från och med den månad varunder den försäkrade

fyller sextiosju år, hel förtidspension samt änkepension, som utgår

enligt 8 kap. 4 § första stycket lagen om allmän försäkring, trettio procent

av basbeloppet,

ålderspension, som börjat utgå tidigare eller senare än från och med

den månad varunder den försäkrade fyller sextiosju år, det belopp som

framkommer om trettio procent av basbeloppet minskas eller ökas i motsvarande

mån som pensionen minskas eller ökas enligt 6 kap. 2 § andra

stycket lagen om allmän försäkring,

förtidspension, som enligt 7 kap. 2 § andra eller tredje stycket lagen

om allmän försäkring utgår med två tredjedelar eller en tredjedel av hel

förtidspension, motsvarande andel av trettio procent av basbeloppet,

änkepension, som enligt 8 kap. 4 § andra stycket lagen om allmän försäkring

utgår med minskat belopp, det belopp som framkommer om trettio

procent av basbeloppet minskas i motsvarande mån.

4 §•

Vid tillämpning av 3 § skall, då undantagande enligt 11 kap. 7 § lagen

om allmän försäkring gällt, hänsyn tagas till tilläggspension, som skulle

ha utgått om undantagande ej ägt rum. Motsvarande skall gälla, då pensionspoäng

enligt 11 kap. 6 § första stycket lagen om allmän försäkring på

grund av underlåten avgiftsbetalning icke tillgodoräknats försäkrad.

5 §.

Pensionstillskott till änkepension enligt 16 § lagen den 25 maj 1962 (nr

382) angående införande av lagen om allmän försäkring skall utgå efter

samma grunder som änkepensionen. Minskning av pensionstillskottet med

hänsyn till den pensionsberättigades inkomst skall göras först sedan kommunalt

bostadstillägg helt bortfallit men innan minskning sker av änkepensionen.

6 §.

I den mån ej annat följer av denna lag skall vad i lagen om allmän försäkring

eller i annan författning är föreskrivet om folkpension äga motsvarande

tillämpning på pensionstillskott.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969 5

7 §•

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen

eller, efter Konungens bemyndigande, av riksförsäkringsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

Bestämmelserna i 4 § skall ej tillämpas på undantagande som återkallats

med verkan från och med den 1 januari 1963.

Till den, som åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller förtidspension

och vars pension enligt 18 § andra stycket lagen angående införande

av lagen om allmän försäkring utgår med högre belopp än som skolat

utges med tillämpning av 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring, skall pensionstillskott

utgå utan hinder av bestämmelserna i sistnämnda lagrum.

Beslut om pensionstillskott för juli 1969 meddelas av riksförsäkringsverket

om icke pensionen för ifrågavarande månad utbetalas av försäkringskassa.

Motsvarande gäller då pensionstillskott ökas på grund av bestämmelserna

i 2 § andra stycket.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

2) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 9 kap. 5 § och 16 kap. 1 § lagen den 25 maj

1962 om allmän försäkringi skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

9 kap.

5 §•

Om hustrutillägg och kommunalt Om pensionstillskott, hustrutillbostadstillägg

förordnar Konungen lägg och kommunalt bostadstillägg

med riksdagen. förordnar Konungen med riksdagen.

16 kap.

1 §•

Den som — —--— — Konungen förordnar.

Åtnjuter försäkrad sjukpenning-------ansökan därom.

Åtnjuter försäkrad sjukbidrag —-----därom gjorts.

I den----------ansökan därom.

För den försäkrades kostnader för

läkarundersökning och läkarintyg

vid ansökan om förtidspension, invaliditetstillägg

eller invaliditetsersättning

skall ersättning utgå i enlighet

med vad Konungen förordnar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

1 Senaste lydelse av 16 kap. 1 § se 1964:156.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

7

3) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om

allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 16 § lagen den 25 maj 1962 angående införande

av lagen om allmän försäkring1 skall

anges.

(Nuvarande lydelse)

16

Bestämmelserna i tredje stycket

punkterna 1—4 övergångsbestämmelserna

till lagen den 5 maj 1960

(nr 99) angående ändring i lagen

den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering

skola alltjämt äga motsvarande

tillämpning. Dock skall beträffande

änkepension efter man,

som avlidit före den 1 juli 1960, i

stället för 8 § första stycket lagen

om folkpensionering i lagrummets

lydelse före nämnda tidpunkt gälla,

att sådan pension minskas med en

tredjedel av den pensionsberättigades

årsinkomst i vad den må överstiga

ettusensjuhundra kronor. Vid

tillämpning i fall som nu sagts av

13 § 2 mom. sistnämnda lag skall

ock procenttalet 20 utbytas mot 10

samt beloppet 20 000 kronor utbytas

mot 30 000 kronor.

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

(Föreslagen lydelse)

§•

Bestämmelserna i tredje stycket

punkterna 1—4 övergångsbestämmelserna

till lagen den 5 maj 1960

(nr 99) angående ändring i lagen

den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering

skola alltjämt äga motsvarande

tillämpning. Dock skall beträffande

änkepension efter man,

som avlidit före den 1 juli 1960, i

stället för 8 § första stycket lagen

om folkpensionering i lagrummets

lydelse före nämnda tidpunkt gälla,

att sådan pension minskas med en

tredjedel av den pensionsberättigades

årsinkomst i vad den må överstiga

tvåtusen kronor. Vid tillämpning

i fall som nu sagts av 13 § 2

mom. sistnämnda lag skall ock procenttalet

20 utbytas mot 10 samt beloppet

20 000 kronor utbytas mot

30 000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

Det åligger riksförsäkringsverket att omräkna utgående pensioner i enlighet

med bestämmelserna i denna lag.

1 Senaste lydelse av 16 § se 1965:145.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

4) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutillägg och kommunalt

bostadstillägg till folkpension

Härigenom förordnas, att 1, 4 och 5 §§ lagen den 25 maj 1962 om hustrutillägg

och kommunalt bostadstillägg till folkpension1 skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Hustrutillägg tillkommer —

Hustrutillägg skall, där ej annat

följer av vad i 4 § stadgas, för år

räknat motsvara skillnaden mellan

å ena sidan sammanlagda beloppet

av folkpension i form av ålderspension

till två makar samt å andra sidan

sådan pension till ogift, pensionerna

beräknade för år och under

förutsättning att de börjat utgå från

och med den månad varunder den

pensionsberättigade fyllt sextiosju

år.

4

Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg

minskas med en tredjedel

av den pensionsberättigades årsinkomst

i vad den må överstiga för

§•

--— — — fem år.

Hustrutillägg skall, där ej annat

följer av vad i 4 § stadgas, för år

räknat motsvara skillnaden mellan

å ena sidan sammanlagda beloppet

av folkpension i form av ålderspension

till två makar jämte två pensionstillskott

enligt lagen om pensionstillskott

samt å andra sidan

folkpension i form av ålderspension

till ogift jämte ett sådant pensionstillskott,

ålderspensionerna och pensionstillskotten

beräknade för år och

under förutsättning att de börjat

utgå från och med den månad varunder

den pensionsberättigade fyllt

sextiosju år.

§•

Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg

minskas med hälften av

den pensionsberättigades årsinkomst

i vad den må överstiga för den som

1 Senaste lydelse av 1 och 4 §§ se 1963: 57 och av 5 § se 1965:146.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

den som är gift ettusentvåhundra är gift ettusenfemhundra kronor

kronor och för annan ettusensju- och för annan tvåtusen kronor.

hundra kronor samt med ytterligare

en tredjedel av årsinkomsten i vad

den må överstiga för den som är

gift ettusensjuhundra kronor och

för annan tvåtusenfyrahundra kronor.

Minskning skall, — — —----å hustrutillägget.

5 §•

Med årsinkomst avses i denna lag

den inkomst, för år räknat, som någon

kan antagas komma att åtnjuta

under den närmaste tiden. Såsom

inkomst räknas icke allmänt barnbidrag,

folkpension, tilläggspension

enligt lagen om allmän försäkring

till den del pensionen jämlikt 9 kap.

1 § sista stycket nämnda lag föranlett

minskning av barntillägg som

där avses, livränta eller sjukpenning

jämte barntillägg som avses i 17 kap.

2 § nyssnämnda lag i vad den enligt

samma lagrum avdragits från pension,

ersättning på grund av sjukförsäkring

i allmän försäkringskassa

eller understöd som någon på

grund av skyldskap eller svågerlag

må vara föranledd att utgiva.

Med årsinkomst avses i denna lag

den inkomst, för år räknat, som någon

kan antagas komma att åtnjuta

under den närmaste tiden. Såsom

inkomst räknas icke allmänt barnbidrag,

folkpension, tilläggspension

enligt lagen om allmän försäkring

till den del pensionen föranlett

minskning av pensionstillskott enligt

3 § lagen om pensionstillskott

eller av barntillägg enligt 9 kap. 1 §

sista stycket lagen om allmän försäkring,

livränta som avses i 17 kap.

2 § nyssnämnda lag i vad den enligt

samma lagrum avdragits från pension,

ersättning på grund av sjukförsäkring

i allmän försäkringskassa

eller understöd som någon på

grund av skyldskap eller svågerlag

må vara föranledd att utgiva.

Vid uppskattning------trettiotusen kronor.

Värdet av------av Konungen.

— sammanlagda förmögenhet.

— ---— —- tiotal kronor.

Ifråga om----

Årsinkomst avrundas

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

Det åligger riksförsäkringsverket att omräkna utgående hustrutillägg och

kommunala bostadstillägg i enlighet med bestämmelserna i denna lag.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den H februari

1969.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Kling, Holmqvist, Aspling, Sven-Erig Nilsson,

Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Moberg, Bengtsson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om pensionstillskott

m. m. och anför.

Pensionsförsäkringskommittén1 har i ett delbetänkande Pensionstillskott

m. m. (SOU 1968:21) lagt fram förslag i vissa frågor om den allmänna

pensioneringens utformning i framtiden. Efter remiss har yttranden över

betänkandet avgetts av riksförsäkringsverket, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,

statens handikappråd, statens avtalsverk, statens personalpensionsverk,

bostadsstyrelsen, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden

(CFU), handikapputredningen, länsstyrelserna i Stockholms,

Östergötlands, Malmöhus, Örebro och Västernorrlands län, Svenska arbetsgivareföreningen

(SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens

centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges arbetsledareförbund,

Försäkringskasseförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska

landstingsförbundet, Svenska personalpensionskassan (SPP), Svenska försäkringsbolags

riksförbund, Folksam, Riksförbundet landsbygdens folk

(RLF), Handelns arbetsgivareorganisation (HAO), Kommunernas pensionsanstalt

och Pensionärernas riksorganisation i Sverige. Därjämte har

yttranden inkommit från De dövas riksförbund och De handikappades

riksförbund. Försäkringskasseförbundet har bifogat yttranden från några

allmänna försäkringskassor. Även vissa andra remissinstanser har bifogat

yttranden som de inhämtat.

1 Presidenten Liss Granqvist, ordförande, rättschefen Gunnar Danielson, ledamöterna av

riksdagens andra kammare Sigrid Ekendahl, Henning Gustafsson och Rune Gustavsson, ledamoten

av riksdagens första kammare Göran Karlsson samt ledamoten av riksdagens andra kammare

Tage Magnusson.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

11

Gällande bestämmelser om allmän pension

De grundläggande bestämmelserna om allmän pension finns i lagen den

25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring (AFL, ändrad senast 1968: 628).

Den allmänna pensionen består av två delar, folkpension och tilläggspension

(ATP).

Folkpensioneringen

Folkpension tillkommer i princip svensk medborgare som är bosatt i riket

eller som varit mantalsskriven här för det år han fyllde 62 år och för de

fem åren närmast dessförinnan. Folkpension utgår i form av ålderspension,

förtidspension och familjepension (änkepension och barnpension). Dessutom

finns vissa tilläggsförmåner in. in.

Ålderspension utgår fr. o. m. den månad en försäkrad fyller 67 år. På

framställning av försäkrad kan ålderspension utgå tidigare, dock tidigast

fr. o. m. den månad han fyller 63 år. Pensionsuttaget kan också uppskjutas

efter 67-årsmånaden.

Vid förtida uttag minskas ålderspensionen med 0,6 % för varje månad

som pensionen tas ut före 67-årsmånaden. Uppskjuts uttaget ökas pensionen

på motsvarande sätt. Vid beräkning av ökningen tas inte hänsyn till

tid efter ingången av den månad då den försäkrade fyller 70 år.

Ålderspension liksom övriga folkpensionsförmåner är angivna i procent

av basbeloppet. Basbeloppet fastställs av Kungl. Maj :t för varje månad.

Basbeloppet utgör 4 000 kr. multiplicerat med det tal, som anger förhållandet

mellan det allmänna prisläget under andra månaden före den som basbeloppet

avser och prisläget i september 1957. Ändring av nämnda tal får

ej föranleda ändring av basbeloppet, om inte jämförelsetalet stigit eller gått

ned med minst 3 % sedan närmast föregående ändring av basbeloppet.

Basbeloppet utgör för februari 1969 5 800 kr.

Ålderspension som tas ut vid 67 år utgör för en ensam pensionär 90 %

av basbeloppet, dvs. 5 220 kr. vid nyssnämnda basbeloppsvärde. För vardera

av två pensionsberättigade makar utgör ålderspensionen 70 % av

basbeloppet, dvs. 4 056 kr. (för makar tillhopa 8 112 kr.).

Ålderspension kan höjas med barntillägg, hustrutillägg, kommunalt bostadstillägg

och invaliditetstillägg.

Förtidspension utgår till försäkrad som fyllt 16 men inte 67 år. Den som

beviljats förtida uttag av ålderspension (i åldern 63—67 år) kan dock inte

få förtidspension. Förtidspension utgår om arbetsförmågan på grund av

sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte är nedsatt med

minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Kan nedsättningen inte

anses varaktig men kan den antas bli bestående avsevärd tid, har den för
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

säkrade rätt till folkpension i form av sjukbidrag. Sjukbidraget är begränsat

till viss tid men i övrigt gäller vad som är föreskrivet om förtidspension

även sjukbidrag.

Förtidspensionens storlek graderas efter arbetsförmågans nedsättning så,

att försäkrad, vars arbetsförmåga är nedsatt i sådan grad att intet eller

endast ringa del därav återstår, erhåller hel förtidspension. Är arbetsförmågan

nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt mer än hälften, utgår

två tredjedelar av hel förtidspension. I övriga fall utgår en tredjedel av hel

förtidspension.

Hel förtidspension utgör samma belopp som ålderspension från 67 år.

Då en förtidspensionär fyller 67 år, byts förtidspensionen ut mot ålderspension.

Förtidspension kan på motsvarande sätt som ålderspension höjas

med barntillägg, hustrutillägg, kommunalt bostadstillägg och invaliditets
tiHägg.

Änka har rätt till änkepension under förutsättning att hon antingen

fyllt 36 år vid mannens död och varit gift med honom i minst fem år eller

har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med barn under 16

år, som vid mannens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller

hos änkan. Upphör änka att ha barn under 16 år i hemmet, skall vid

bedömandet av hennes rätt till pension i fortsättningen anses som om mannen

avlidit, då barnet upphörde att påverka rätten till pension samt äktenskapet

varat till nämnda tidpunkt.

Änkepensionen utgör för änka, som vid mannens död eller den därmed

jämförliga tidpunkten fyllt 50 år, samma belopp som ålderspension från

67 år för en ensam ålderspensionär. För annan änka minskar pensionen

med Vis för varje år som änkans ålder vid mannens död eller den tidpunkt

då hon upphörde att ha barn under 16 år i hemmet understeg 50.

Om en kvinna blivit änka efter den 30 juni 1960, utgår änkepensionen

utan inkomstprövning. För änkor, vilkas män avlidit före den 1 juli 1960,

är pensionen däremot inkomstprövad. Om dödsfallet inträffat under tiden

den 1 juli 1958—den 30 juni 1960, är dock viss del av pensionen, det s. k.

garantibeloppet, fri från inkomstprövning.

Änkepensionen dras in, om änkan ingår nytt äktenskap, men börjar

ånyo utgå, om det nya äktenskapet upplöses inom fem år.

Uppfyller en änka förutsättningarna för rätt till både förtidspension och

änkepension, utgår efter hennes eget val en av dessa pensioner. Den månad

då änkan fyller 67 år byts änkepensionen ut mot ålderspension.

Änkepension kan höjas med kommunalt bostadstillägg.

Barnpension utgår till barn under 16 år, vars fader eller moder eller

båda föräldrar avlidit. Adoptivbarn har pensionsrätt efter adoptivföräldrarna

men inte efter sina naturliga föräldrar. Barnpensionen utgör för varje

barn 25 % av basbeloppet om en av föräldrarna avlidit och 35 % om båda

föräldrarna avlidit.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl Maj. ts proposition nr 38 år 1969

Till ålders- eller förtidspension utgår barntillägg för varje barn under

16 år till försäkrad eller hans hustru, om den försäkrade har vårdnaden

om eller stadigvarande sammanbor med barnet. Vid förtida uttag av ålderspension

kan barntillägg utgå först fr. o. in. den månad pensionären fyller

67 år. Till pension, som tillkommer gift kvinna, utgår i regel ej barntillägg.

Barntillägget utgör 25 % av basbeloppet. Om barnet samtidigt har rätt till

barnpension, är barntillägget dock 10 % av basbeloppet.

Regler om vissa inkomstprövade tillägg till folkpensionen finns i en särskild

lag den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg

till folkpension (ändrad senast 1965: 146).

Hustrutillägg tillkommer i princip hustru till den, som åtnjuter folkpension

i form av ålderspension eller förtidspension, om hustrun fyllt 60 år

och själv ej åtnjuter folkpension samt makarna varit gifta minst fem år.

Hustrutilläggets maximibelopp utgör skillnaden mellan å ena sidan sammanlagda

årsbeloppet av folkpension i form av ålderspension till två makar

samt å andra sidan sådan pension till ogift. Vid denna beräkning skall man

utgå från de årspensionsbelopp som gäller vid uttag fr. o. m. 67-årsmånaden.

En kommun kan fatta beslut om att kommunalt bostadstillägg skall

utges i kommunen. Sådant tillägg har införts i alla kommuner i riket.

Tillägget utgår till den som åtnjuter folkpension i form av ålderspension,

förtidspension eller änkepension och är mantalsskriven inom kommunen

eller till där mantalsskriven hustru som åtnjuter hustrutillägg.

Kommunalt bostadstillägg utgår enligt de grunder kommunen själv

bestämmer. Avvikelse från de i lagen fastställda inkomstprövningsreglerna

får dock inte göras och inte heller får kommunen ställa upp villkor om

viss tids bosättning i kommunen eller liknande. Kommunerna har i regel

utformat grunderna för de kommunala bostadstilläggen enligt något av

följande tre alternativ. Ett alternativ innebär att ett generellt tillägg utgår

till alla pensionsberättigade inom kommunen, oberoende av pensionstagarens

bostadskostnad, ett annat att tillägget i sin helhet anknyts till bostadskostnaden.

Det tredje alternativet är en kombination av de båda första på

så sätt att en del av tillägget utgår till alla, oberoende av bostadskostnaden,

och en annan del är knuten till denna.

Vid förtida uttag av ålderspension kan hustrutillägg och kommunalt

bostadstillägg utgå först fr. o. m. den månad pensionären fyller 67 år.

Hustrutillägg och kommunala bostadstillägg samt änkepensioner med anledning

av dödsfall före den 1 juli 1960 är underkastade inkomstprövning.

Reglerna härom innebär att förmånen minskas med pensionärens inkomster

vid sidan av folkpensionen. Överstiger sidoinkomsten 1 700 kr. för ensamstående,

sker minskning med % av inkomst som ligger mellan 1 700

och 2 400 kr. och med % av inkomster därutöver. För man och hustru är

motsvarande gränsbelopp sammanlagt 2 400 och 3 400 kr. Beträffande de

-ovan nämnda änkepensionerna sker dock avdrag med % i alla inkomstlägen

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

över 1 700 kr. Årsinkomst under 1 700 kr. för ensam och 2 400 kr. för makar

medför ej något avdrag.

Med årsinkomst avses den inkomst, för år räknat, som någon kan antas

komma att åtnjuta under den närmaste tiden. Såsom inkomst räknas ej

allmänt barnbidrag, folkpension, ATP till den del den föranlett minskning

av barntillägg, livränta eller sjukpenning enligt yrkesskadeförsäkringslagen

jämte barntillägg i vad den avdragits från pension, ersättning på

grund av försäkring i allmän försäkringskassa eller understöd som någon

på grund av skyldskap eller svågerlag kan vara föranledd att utge. Vid

uppskattning av förmögenhets avkastning skall avkastningen höjas med

10 % av det belopp, varmed förmögenheten överstiger för den som är gift

22 500 kr. (för makar tillhopa 45 000 kr.) och för annan 30 000 kr. För sammanlevande

makar beräknas vardera makens inkomst utgöra hälften av

makarnas sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet hälften av

deras sammanlagda förmögenhet.

De kommunala bostadstilläggen finansieras helt av vederbörande kommun.

Övriga folkpensionsförmåner finansieras av statsmedel. Bestämmelser

om finansieringen finns i lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering

av folkpensioneringen (ändrad senast 1967:648).

Tilläggspensioneringen

Försäkringen för ATP avser att bereda ålderspension, förtidspension och

familjepension utöver folkpensionen. Rätten till ATP grundas på inkomsten

av det förvärvsarbete, som den försäkrade utför under sin aktiva tid, och

pensionen är avvägd i förhållande till denna inkomst.

Den inkomst som blir pensionsgrundande inom tilläggspensioneringen

är den försäkrades inkomst av förvärvsarbete under åren fr. o. m. det år då

han fyller 16 år t. o. m. det år då han fyller 65 år. Förvärvsinkomsterna

indelas i inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete.

Den pensionsgrundande inkomsten motsvarar summan av inkomst av

anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger

en viss minimigräns, det vid årets ingång gällande basbeloppet. Maximigränsen

för beräkning av den pensionsgrundande inkomsten utgör sju

och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet.

För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts för en

försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoängen

utgör den pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet vid årets

ingång.

För rätt till ATP i form av ålderspension förutsätts, att pensionspoäng

tillgodoräknats den försäkrade för minst tre år eller, om den försäkrade

är svensk medborgare och född år 1896, två år.

Ålderspension utgår fr. o. m. den månad under vilken den försäkrade

fyller 67 år med möjlighet till förtida och uppskjutet uttag efter samma

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

regler som inom folkpensioneringen. Förtida pensionsuttag skall, om rätt

till både folkpension och ATP föreligger, avse båda pensionsslagen.

Storleken av den ålderspension, som börjar utgå vid 67 års ålder, utgör

60 % av produkten av basbeloppet för den månad, för vilken pensionen

skall utges, och medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräknats den

försäkrade. Om den försäkrade har pensionspoäng för mer än 15 år, beräknas

pensionen på medeltalet av de 15 högsta poängtalen, den s. k. 15- årsregeln.

För rätt till full ålderspension krävs enligt huvudregeln, att pensionspoäng

tillgodoräknats den försäkrade för minst 30 år. För den som tillgodoräknats

pensionspoäng för ett mindre antal år än 30 — dock minst tre —

utgör pensionen så många trettiondelar av full pension som han har år med

pensionspoäng. Varje sådant år ger en trettiondels pension. Dessa bestämmelser,

den s. k. 30-årsregeln, tillämpas för dem som är födda år 1924 eller

senare.

För svenska medborgare, som är födda år 1914 eller tidigare, gäller en

förmånligare regel för beräkning av pensionen. I dessa fall har 30-årsregeln

ersatts med en 20-årsregel. Varje år med pensionspoäng ger alltså en tjugondeis

pension. För dem som är födda något av åren 1915—1923 trappas

20-årsregeln upp successivt.

Förtidspension utgår till försäkrad som fyllt 16 men inte 67 år. Den

som beviljats förtida uttag av ålderspension kan dock inte få förtidspension.

Då en förtidspensionär fyller 67 år, byts förtidspensionen ut mot ålderspension.

De grundläggande förutsättningarna för rätt till förtidspension är

desamma som inom folkpensioneringen. En ytterligare förutsättning för

rätt till förtidspension från tilläggspensioneringen är att den försäkrade

kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid före det år då pensionsfallet

inträffat.

Storleken av hel förtidspension motsvarar i princip den ålderspension,

som den försäkrade skulle bli berättigad till, om han började åtnjuta sådan

pension fr. o. in. den månad då han fyller 67 år.

En försäkrads änka och barn har rätt till familjepension efter honom,

under förutsättning att han vid sin död var berättigad till förtidspension

eller ålderspension från tilläggspensioneringen eller att han skulle ha varit

berättigad till förtidspension, om hans arbetsförmåga vid tiden för dödsfallet

varit så nedsatt som krävs för rätt till sådan pension.

Änkepension utgår till änka efter den försäkrade, om äktenskapet varat

minst fem år och ingåtts senast den dag, då den försäkrade fyllde 60 år.

Efterlämnar den försäkrade barn som också är barn till änkan, är änkan,

oavsett om barnet är minderårigt eller uppnått vuxen ålder, berättigad till

änkepension även om nyssnämnda förutsättningar inte är uppfyllda. Änkepensionsrätten

upphör om änkan gifter om sig. Upplöses det nya äktenskapet

innan det bestått i fem år, skall änkepensionen ånyo börja utgå.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

Änkepensionen utgör en viss procent av den avlidnes egenpension, dvs.

den förtids- eller ålderspension, som utgick till den avlidne, eller — om

sådan pension ej utgick — den förtidspension, som han skulle ha erhållit,

om rätt till hel sådan pension inträtt vid tidpunkten för dödsfallet.

Änkepensionens storlek är i övrigt beroende av om den försäkrade efterlämnar

barn, som är berättigat till pension efter honom. Finns inte något

pensionsberättigat barn, är änkepensionen 40 % av den försäkrades nyssberörda

egenpension. Efterlämnar den försäkrade pensionsberättigat barn,

är änkepensionen 35 % av samma pension.

Barnpension tillkommer försäkrads barn under 19 år. Adoptivbarn har

pensionsrätt efter adoptivföräldrarna men inte efter sina naturliga föräldrar.

Storleken av barnpensionen är beroende av huruvida pensionsberättigad

änka finns samt av familjemedlemmarnas antal. Efterlämnar en man änka

och ett pensionsberättigat barn, blir barnets pension 15 % av faderns egenpension.

Är ett barn ensamt pensionsberättigat, blir barnets pension 40 %

av den avlidnes egenpension. Finns flera barn än ett, ökas de nu angivna

procenttalen med 10 för varje barn utöver det första, och det sammanlagda

barnpensionsbeloppet fördelas lika mellan barnen.

Flera familjepensioner kan inte utgå samtidigt till samma person. En

kvinnas rätt till änkepension påverkas emellertid inte av att hon samtidigt

är berättigad till förtidspension eller ålderspension från tilläggspensioneringen.

Änkepension från folkpensioneringen kan däremot, såsom förut

framhållits, aldrig utgå samtidigt med folkpension i form av förtids- eller

ålderspension.

En försäkrad har med samtycke av sin make möjlighet att anmäla individuellt

undantagande från försäkringen för ATP, såvitt avser inkomst av

annat förvärvsarbete än anställning. Undantagande gäller fr. o. m. året näst

efter det då anmälan därom gjorts. Anmälan om undantagande kan återkallas

av den försäkrade med verkan från nästfoljande årsskifte, dock tidigast

från det som inträffar sedan undantagandet ägt giltighet i fem år. Den

som har återkallat anmälan om undantagande får sedan inte ånyo göra

sådan anmälan. Anmälan om undantagande liksom återkallelse skall göras

hos allmän försäkringskassa.

Tilläggspensioneringen finansieras helt genom avgifter. För den som är

anställd betalar arbetsgivaren avgift. Den som haft annan inkomst av förvärvsarbete

än inkomst av anställning skall själv erlägga tilläggspensionsavgift.

Avgifterna för tilläggspensioneringen utgår enligt en procentsats som

bestäms av Kungl. Maj :t och riksdagen. Procentsatsen skall vara så avvägd

att avgifterna i förening med andra tillgängliga medel förslår till bestridande

av pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra försäkringen

för ATP åvilande utgifter samt till den fondering som finns behövlig.

Avgifterna ingår i en fond, benämnd allmänna pensionsfonden.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

Pensionsförsäkringskommitténs förslag

Allmänna synpunkter

Pensionsförsäkringskommittén erinrar till en början om att den allmänna

pensioneringen alltsedan sin tillkomst utvecklats och förbättrats. Från

början syftade den endast till att ge gamla och arbetsoförmögna personer

medel till livets nödtorft. Denna målsättning har sedan förändrats, främst

genom den allmänna tilläggspensioneringens tillkomst. Nu syftar man

till att var och en vid ålderdom, invaliditet eller familjeförsörjarens frånfälle

skall genom den allmänna pensioneringen beredas möjlighet att leva

på en standard, som står i rimlig proportion till den han haft under sitt

verksamma liv.

Kommittén anför vidare att det gångna decenniet inneburit stora förbättringar

i olika avseenden för pensionärerna. Vid ingången av år 1958 var

folkpensionen — bortsett från kommunalt bostadstillägg — 2 200 kr. för

ogift och 3 520 kr. för två gifta, allt för år räknat. Fr. o. m. den 1 juli 1968

är motsvarande siffror 5 220 kr. och 8 112 kr. Den ambitiösa målsättning i

fråga om pensionens storlek, som riksdagen uppställde år 1958, har därigenom

kunnat infrias. Samtidigt därmed har de kommunala bostadstilläggen

ökat kraftigt. Kostnaderna för dessa har sålunda stigit från 254 milj. kr. år

1958 till 598 milj. kr. år 1967. Kommittén nämner vidare att den mest betydelsefulla

pensionsreformen under det gångna decenniet är den allmänna tilläggspensioneringens

genomförande. Redan nu uppbär mer än 250 000 personer

ATP. En annan förbättring som också genomförts är den automatiska

värdebeständighet som tillförsäkrats hela pensionssystemet. Samhället har

slutligen även utanför pensioneringens område ökat sina insatser för pensionärerna,

exempelvis i form av mera omvårdnad och bättre bostäder.

Kommittén understryker att det råder allmän enighet om att reformverksamheten

inte får avstanna utan den bör fortskrida även i framtiden.

I takt med samhällets ökade resurser bör den sociala omvårdnaden om och

det ekonomiska stödet åt pensionärerna byggas ut. Dessa måste få del av

välståndsökningen.

Det pensionsbeslut som fattades år 1958 och som avsåg ett program för

folkpensionernas successiva ökning under en tioårsperiod, har nu fullföljts

i och med den standardhöjning av pensionerna som gäller fr. o. m. den

1 juli 1968. Kommittén konstaterar att det otvivelaktigt varit av värde att

folkpensionshöjningarna på detta sätt kunnat ske med ledning av en plan

för en längre tidsperiod. Vid sina bedömningar och förslag rörande den

framtida folkpensionsutvecklingen finner kommittén att det mot bakgrunden

av de vunna erfarenheterna är värdefullt och lämpligt att inrikta sig

på en tidsperiod av liknande längd. Kommitténs förslag avser därför folkpensionsutvecklingen

under tiden den 1 juli 1969—den 1 juli 1978.

I fråga om framtidsperspektiven framhåller kommittén, att under den

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 38

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

kommande tioårsperioden väsentliga förbättringar kommer att ske för en

stor del av pensionärerna inom ramen för fattade beslut. Tilläggspensioneringen

kommer sålunda att omfatta en ökande andel av befolkningen och

praktiskt taget alla förvärvsarbetande kommer i framtiden att ha rätt till

ATP. Vidare gäller, att antalet pensionärer kommer att öka väsentligt och

att den procentuella andelen pensionärer i förhållande till antalet yrkesverksamma

personer blir större. Enligt kommitténs beräkningar kommer

12,5 % av befolkningen att vara över 67 år år 1975. Motsvarande andel var

år 1965 10,8 %. Denna befolkningsutveckling kommer att ställa ökade krav

på åldringsvården. Samtidigt konstaterar kommittén att prognoser som

gjorts i fråga om den ekonomiska utvecklingen tyder på en något långsammare

ekonomisk expansion i framtiden än under det senast förflutna

decenniet.

Anförda omständigheter gör att situationen i dag enligt kommitténs mening

är väsentligt annorlunda än då 1958 års principbeslut om folkpensioneringens

utbyggnad fattades. Tilläggspensioneringens successiva genomförande,

åldringsvårdens ökade krav och ett relativt begränsat ekonomiskt

utrymme gör det rimligt, att tillgängliga resurser för pensionsförhöjningar

koncentreras till de grupper av folkpensionärer där behovet av ytterligare

förbättringar är mest framträdande. Kommittén ansluter sig också helt

till den i kommitténs direktiv uttalade tanken att främst åstadkomma förbättringar

för de pensionärsgrupper som inte alls eller endast i mindre omfattning

har inkomster vid sidan av folkpensionen. Kommittén anser att

detta bör ske genom en successiv höjning av grundskyddet inom den allmänna

pensioneringen i form av pensionstillskott till folkpensionen.

Kommittén understryker, att det självfallet är en avvägningsfråga hur

högt man skall lägga den nivå, intill vilken grundskyddet inom den allmänna

pensioneringen bör ökas. Mot varandra får vägas pensionärernas

behov av förbättringar och de förvärvsarbetandes möjligheter att bekosta

dessa. Relationen till andra grupper i samhället — barnfamiljer, arbetslösa

och låginkomsttagare — måste också vägas in. Vidare får man beakta att

den som endast åtnjuter förmåner från folkpensioneringen i praktiken är

befriad från skatt medan de förvärvsarbetande grupperna av befolkningen

är skattskyldiga för sin inkomst. Slutligen måste man vid en jämförelse

mellan olika grupper se inte endast till kontanta förmåner av olika slag

utan också till den sociala service som samhället tillhandahåller.

Mot bakgrunden av nu redovisade överväganden finner kommittén det

rimligt, att alla pensionärer på sikt tillförsäkras en nivå för det ekonomiska

grundskyddet — en garantinivå — som ligger väsentligt högre än nuvarande

folkpensionsnivå. Under den tioårsperiod, som kommittén överblickar,

anser kommittén det möjligt att för ensamstående pensionär successivt

höja garantinivån inom den allmänna pensioneringen med en tredjedel av

folkpensionsnivån. Sådan pensionär, vars folkpension fr. o. m. den 1 juli

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

1968 utgör 90 % av basbeloppet, skulle alltså få en pensionsökning med

30 % av basbeloppet. Detta innebär att grundskyddet inom folkpensioneringen

för ensamstående blir 120 % av basbeloppet.

Folkpensionen till en ensamstående pensionär är fr. o. m. den 1 juli 1968

90 % av basbeloppet, medan motsvarande belopp till vardera av två makar

är 70 % av basbeloppet. Två makar har alltså i folkpension tillsammans

140 % av basbeloppet. Enligt hittills tillämpad ordning har gift pensionär

fått en mindre årlig pensionsökning än en ogift, något som främst torde

ha motiverats av att två makar genom samboendet ansetts ha något lägre

levnadskostnader än ogifta. Kommittén ifrågasätter om man bör fortsätta

efter samma linje också i fråga om nu aktuella pensionsförbättringar.

Med hänsyn till utvecklingen av konsumtionsvanorna och till den ändrade

synen i det moderna samhället till förmån för ökande ekonomisk självständighet

för makar i förhållande till varandra anser kommittén starka skäl

tala för att i framtiden lika stora pensionshöjningar bör ges till gift som

till ogift. Den skillnad mellan gift och ogift som i pensionshänseende finns

i dag skulle visserligen med en sådan ordning finnas kvar men minska i

betydelse allt eftersom de nya pensionshöjningarna kommer att motsvara

en ökande andel av den samlade pensionen. Om de framtida pensionshöjningarna

görs lika stora för gift och ogift, blir följaktligen grundskyddet

för envar av två makar 30 % (för två makar tillhopa 60 %) över den nuvarande

folkpensionsnivån. Garantinivån för två makar blir då (140 + 60)

200 % av basbeloppet. Detta innebär under den ifrågavarande tioårsperioden

en höjning av grundskyddet för makar med över 40 % av nuvarande

folkpensionsbelopp.

I detta sammanhang erinrar kommittén om att vederbörande kommun

har att besluta om relationen mellan förmånerna till gift och ogift såvitt

rör de kommunala bostadstilläggen. Dessa tillägg kan konstrueras på ett

sådant sätt att man direkt tar hänsyn till den relativt större bostadskostnad,

som den ensamme pensionären i allmänhet har jämfört med den som är

gift. För att alla år 1978 skall komma upp till den nämnda garantinivån

föreslår kommittén ett särskilt pensionstillskott, som successivt ökar så att

det vid periodens slut uppgår till 30 % av basbeloppet för ensam pensionär

och för var och en av två pensionsberättigade makar. Enligt kommitténs

mening bör redan från början takten för höjningarna bestämmas så att

lika stora höjningar, dvs. med 3 % av basbeloppet, sker varje år. Detta är

av vikt från samhällsekonomiska synpunkter. Folkpensionerna upptar nämligen

en så stor del av statsbudgeten — f. n. ungefär en sjundedel — att man

måste veta hur de utvecklas. Från den enskildes synpunkt är det också

värdefullt att veta vilken pensionsnivå som han på sikt är tillförsäkrad.

Vidare är det vid förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter om kompletterande

pensionssystem viktigt att veta vilka förmåner som kommer

att utgå från den allmänna försäkringen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

Kommitténs förslag innebär att alla pensionärer år 1978 skall ha uppnått

en garäntinivå som, räknat på ett basbelopp av 6 000 kr., uppgår till 7 200

kr. för ogift och 12 000 kr. för två makar, allt för år räknat. Härtill kommer

tilläggsförmårier av olika slag, bland vilka främst kan nämnas de kommunala

bostadstilläggen, vilka i allt högre grad kommit att knytas till den

faktiska bostadskostnaden.

Kommittén påpekar att förslaget bygger på förutsättningen att den som

är helt hänvisad till de förmåner som ligger inom grundskyddets ram liksom

nu i praktiken skall vara befriad från inkomstskatt, en omständighet

som måste beaktas vid jämförelser mellan förvärvsarbetande och pensionärer;
Införs

de föreslagna pensionstillskotten höjs folkpensionsnivån successivt

för de pensionärer där behovet av fortsatta förbättringar är mest framträdande.

Ytterligare förbättringar för dem som är mest i behov därav

bör enligt kommitténs mening ske genom en uppmjukning av de regler

som gäller för reduktion av nuvarande inkomstprövade förmåner, dvs.

kommunalt bostadstillägg, hustrutillägg och änkepension till de s. k. övergängsänkorna.

Kommittén lägger fram förslag i sådan riktning.

Kommittén framhåller att det varit en huvudsynpunkt för kommittén

ätt eftersträva så klara och enlda lösningar som möjligt. Erfarenhetsmässigt

kan regler, som gör förmåner beroende av en mängd olika omständigheter

eller skönsmässiga bedömningar, leda till resultat som för den enskilde

framstår som svårförståeliga och orättvisa. Det möter också svårigheter

att se till att den som blir berättigad till eu viss förmån verkligen får

sin rätt. Relativt likartade fall kan också lätt bli bedömda på olika sätt.

Kommittén anser vidare ätt man bör eftersträva att inte skapa speciella lösningar

för olika grupper. Gränsfall och socialt omotiverade olikheter mellan

likartade fall uppstår vid sådana lösningar. En allmän utgångspunkt bör

enligt kommitténs mening vara att åstadkomma generella lösningar, som

inte bryter enhetligheten i det nuvarande pensionssystemet. Kommittén har

vidare eftersträvat att underlätta en starkare samordning av folk- och tillläggspensioneringen

i framtiden. För en sådan utveckling talar också önskvärdheten

att underlätta pensionssystemets anpassning till internationella

förhållanden.

Pensionstillskottens utformning

Pensionsförsäkringskommitténs utgångspunkt att pensionstillskotten

Skall koncentreras till de grupper av folkpensionärer där behovet av ytterligare

förbättringar är mest framträdande, förutsätter någon form av inkomst-

eller behovsprövning. Man måste därvid bestämma vilka slag av

inkomster som skall påverka pensionstillskott och vilken minskande verkan

dessa inkomster skall ha på tillskottet.

Kommittén anför i denna fråga, att det ter sig naturligt att i första hand

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

21

pröva om det går att använda den inkomstprövningsmetod som nu tilllämpas

i fråga om inkomstprövade folkpensionsförmåner, dvs. hustrutilllägg,

kommunala bostadstillägg och änkepensioner i anledning av dödsfall

före den 1 juli 1960. Denna metod, för vilken en närmare redogörelse lämnats

i det föregående, innebär att förmånen minskas med pensionärens

inkomster vid sidan av folkpensionen. Kommittén, som har i uppdrag att

se över de nuvarande reglerna om inkomstprövningen, framhåller att kritik

har riktats mot dessa regler. Kritiken har i första hand gått ut på att reglerna

medför att det är mindre lönsamt för pensionärer att åtaga sig förvärvsarbete.

Inkomstprövningens innebörd är ju att förmånen skall minskas

allt efter ökningen av inkomsterna, bl. a. arbetsinkomsterna. Ett annat skäl

till kritik har varit svårigheterna att, rättvist uppskatta inkomster av olika

slag och få till stånd en sådan bevakning att inkomständringar blir beaktade.

Enligt kommitténs mening är det oundvikligt att man förstärker de oförmånliga

verkningarna av inkomstprövningen, om man utökar de inkomstprövade

förmånerna med ytterligare en, alltså med pensionstillskott. Genom

att ändra på avdragsfaktorer och avdragsfria belopp kan man visserligen

förändra progressionen och flytta den till andra inkomstskikt men man

kan inte eliminera den. Bl. a. skattereglerna begränsar möjligheterna att

nå en tillfredsställande lösning på denna väg. Redan vad nu sagts utgör

enligt kommitténs uppfattning ett starkt skäl mot att låta de traditionella

inkomstprövningsreglerna bli gällande för den nu aktuella påbyggnaden

på folkpensionen. Ett annat skäl mot en sådan konstruktion utgör det förhållandet

att den inkomstgräns där den inkomstprövade förmånen upphör

att utgå skulle komma att flyttas uppåt med påbyggnadens belopp. Redan

nu kan i kommuner med höga kommunala bostadstillägg den inkomstprövade

förmånen utgå i inkomstskikt i närheten av 20 000 kr. eller alltså över

låglönenivån. Att utge inkomstprövade förmåner i sådana inkomstskikt är

självfallet inte tilltalande. Kommittén anför vidare att en individuell inkomstprövning

är direkt olämplig från internationell samordningssynpunkt.

Den blir vidare administrativt tungrodd och svårhanterlig. Kommittén fimner

alltså starka skäl tala mot att använda sig av den traditionella inkomstprövningsmetoden

i fråga om pensionstillskotten.

Kommittén har härefter undersökt, om den nuvarande inkomstprövningsmetoden

kan modifieras så att dess väsentligaste olägenheter elimineras.

En tanke är därvid att ta undan inkomster av förvärvsarbete från inkomstprövningen

eller att låta sådana inkomster påverka förmånen i mindre

mån än andra inkomster. En sådan ordning skulle dock förorsaka stora

avgränsningsproblem med hänsyn till svårigheterna att bestämma hur stor

del av inkomsten av rörelse, jordbruksfastighet och annan: fastighet som

skall hänföras till förvärvsarbete och hur mycket som skall anses vara

hänförligt till inkomst av i rörelsen eller fastigheten nedlagt kapital. Dess
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

utom kan det ifrågasättas, om det är skäligt att utge på detta sätt inkomstprövade

förmåner åt förvärvsarbetande som har mycket höga inkomster.

En annan variant av nuvarande inkomstprövningsregler, som kommittén

diskuterat, är att ändra avdragsfaktorn till 100 % och att inte ha något

avdragsfritt belopp. Reduktionen skulle med andra ord ske krona för krona.

Därigenom skulle man koncentrera förbättringarna till dem som har störst

behov av ökat stöd och undvika de olägenheter som är förenade med att

man ger inkomstprövade förmåner åt personer med relativt höga inkomster.

Kommittén finner att denna variant har stora nackdelar. En av dessa har

sin grund i att inkomstprövningen liksom nu måste ske på grundval av antaganden

framåt i tiden om pensionärernas inkomstförhållanden. Metoden

skulle också kräva en starkt utbyggd administrativ organisation och den

skulle leda till att felbedömningar i inkomstuppskattningen slår igenom

hundraprocentigt på pensionsförmånerna.

Kommittén har vidare prövat möjligheten att nå de fördelar, som står

att vinna med en avräkning krona för krona, genom att avräkna endast

pensioner och därmed jämställda inkomster mot pensionstillskotten. De

inkomstslag, som närmast skulle komma i fråga vid en sådan inkomstprövning,

är ATP, statlig och kommunal tjänstepension, privat kollektiv tjänstepensionering,

privat individuell pensionsförsäkring, däri inbegripet riksförsäkringsverkets

frivilliga försäkring, samt livräntor av olika slag.

ATP är enligt kommitténs mening den kategori som vållar minst problem.

Dessa pensioner är registrerade inom det allmänna pensionssystemet och

medför därför inga avgränsningssvårigheter. Avräkningsförfarandet kan

vidare ske automatiskt genom att alla behövliga uppgifter finns tillgängliga

hos de utbetalande organen. Man kommer ifrån alla de besvärligheter som

ett ansökningsförfarande måste medföra.

Om andra tjänstepensioner — statliga, kommunala och privata — skulle

reducera pensionstillskotten fick avräkningen ske på samma sätt som i

fråga om ATP. De utgående tjänstepensionsbeloppen fick göras jämförbara

med ATP och i förekommande fall läggas samman med denna samt avräknas

mot pensionstillskotten. Avräkning fick ske vid varje förändring av

basbeloppet och även vid förändringar i tjänstepensionens belopp, i allt fall

beträffande de tjänstepensioner som ligger i gränsskiktet. Det skulle bli

nödvändigt att rätten till pensionstillskott prövades individuellt efter ansökan

i varje särskilt fall samt att ändringar av betydelse för pensionens

storlek successivt beaktades.

Även tjänstepensioner som utgår med små belopp, t. ex. de s. k. trotjänarpensionerna,

som sannolikt har störst betydelse för de äldsta åldersgrupperna,

skulle enligt den nyss diskuterade avgränsningsregeln reducera

pensionstillskottet. Detta förhållande skulle få till följd att arbetsgivarna

fick mindre intresse av att vidmakthålla sådana pensionsanordningar när

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

de inte längre medför förbättringar för pensionären utan i stället endast

minskar statens kostnader för pensionstillskotten.

I fråga om de privata individuella pensionsförsäkringarna liksom riksförsäkringsverkets

frivilliga försäkring skulle uppstå vissa svårigheter när

det gäller att dra gränsen mellan dessa försäkringar och annan försäkring.

Man kan vidare fråga sig om det är lämpligt att dessa försäkringar skall

verka reducerande. Sparande i form av pensionsförsäkring skulle nämligen

missgynnas i förhållande till annat sparande och för försäkringstagaren

skulle det ofta framstå som stötande att just den omständigheten att han

frivilligt erlagt avgift till sin pensionering skulle innebära att han gick

miste om pensionstillskottet.

Sammanfattningsvis finner kommittén att en inkomstprövning mot pensionsinkomster

av alla slag skulle dra med sig stora problem och att det är

högst tvivelaktigt om dessa skulle kunna lösas på ett tillfredsställande sätt.

Som ett led i undersökningen hur en ordning skulle verka, enligt vilken all

pension och därmed jämställda inkomster medtogs vid inkomstprövningen

och beaktades krona för krona, har kommittén låtit riksförsäkringsverket

verkställa en utredning om de administrationskostnader för staten som en

sådan ordning skulle medföra. Engångskostnaden för administrationen vid

reformens genomförande skulle uppgå till drygt 18 milj. kr. Den årliga

kostnaden för förfarandet skulle därefter utgöra omkring 5,5 milj. kr. Besparingen

för folkpensioneringen genom att även annan pension än ATP

beaktades vid inkomstprövningen skulle, med den nivå på pensionstillskottet

som kommittén föreslår, enligt gjorda uppskattningar vid periodens

början utgöra 6—10 milj. kr. per år. Kommittén anser att det enligt dessa

siffror inte blir någon rimlig proportion mellan kostnadsökningen för administrationen

och besparingen genom att färre pensionärer skulle få förmånen.

Mot bakgrunden av det anförda har kommittén undersökt möjligheterna

att beakta endast ATP vid inkomstprövningen. Som förut nämnts skulle

härvid inga avgränsningsproblem uppstå och något särskilt ansökningsförfarande

skulle inte behövas. Eventuella betänkligheter mot en sådan ordning

hänför sig främst till frågan om man därigenom gynnar den som har

annan pension än ATP i förhållande till den som uppbär ATP. I denna

fråga anför kommittén följande.

Alltsedan ATP började utgå har de personer, som blivit pensionärer och

som till följd av sin tjänst har pensionsrättigheter vid sidan av ATP-systemet,

i stor utsträckning uppburit även ATP. Detta gäller — bortsett från

vissa övergångsfall -— både dem som pensionerats från offentlig och dem

som pensionerats från privat tjänst. I framtiden kommer nästan undantagslöst

den som är berättigad till tjänstepension vid sidan av det allmänna

systemet och som uppnår pensionsåldern eller blir förtidspensionär att

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

också ha rätt till ATP. Eftersom avräkning enligt det angivna alternativet

alltid förutsätts ske mot ATP, skulle det vanligen inte bli utrymme för att

även göra avräkning mot andra pensionsinkomster, om sådana skulle beaktas

vid inkomstprövningen.

När det gäller de äldre pensionärer som inte har ATP är förhållandet

mera komplicerat. De flesta av tjänstepensionärerna i denna kategori är

tidigare stats- eller kommunaltjänstemän. För dessa är pensionsnivån i

allmänhet bestämd enligt en bruttometod. Detta innebär att den statliga

eller kommunala pensionsgivaren garanterar pensionären en viss pensionsnivå

i vilken den allmänna pensionen inräknas. En höjning av den allmänna

pensionen har alltså ingen betydelse för den enskilde pensionären

om inte höjningen blir så stor att den överstiger den garanterade bruttonivån.

Härav följer att en höjning av den allmänna pensionen som regel

inte kommer pensionären till del om inte samordningen mellan det allmänna

pensionssystemet och det statliga eller kommunala tjänstepensionssystemet

ändras.

Beträffande de äldre pensionärer som åtnjuter privat tjänstepension och

som är i sådan åldersklass att de inte har ATP är förhållandet annorlunda.

Det rör sig om dels personer som åtnjuter pension från SPP eller annan

pensionsinrättning, dels sådana som uppbär pension direkt från arbetsgivaren,

t. ex. trotjänarpension. Antalet pensionärer med sådan pension och

pensionens belopp är svårt att uppskatta men gjorda beräkningar ger vid

handen att antalet personer som uppbär sådan pension utan att samtidigt

uppbära ATP inte är särskilt stort samt att utgående pensioner i flertalet

fall är små. För nu angivna kategori kommer eu avräkning mot endast

ATP att medföra att pensionärerna kommer att få pensionshöjningar genom

pensionstillskotten.

De som uppbär pension till följd av försäkringar som de själva tagit, antingen

hos riksförsäkringsverket eller hos privat försäkringsinrättning, och

som inte åtnjuter ATP, skulle få del av pensionstillskotten utan avräkning.

Kommittén diskuterar i fortsättningen frågan om möjligheten att minska

den skillnad som vid en avräkning mot enbart ATP uppstår i förhållande

till pensioner utanför systemet. Enligt gällande regler anses i allmänhet

ATP, liksom självfallet också personalpension, individuell pensionsförsäkring

samt livräntor, utgöra inkomst vid den inkomstprövning som sker

vid bestämmande av hustrutillägg, kommunalt bostadstillägg och pensioner

till s. k. övergångsänkor. Däremot betraktas inte folkpension som inkomst.

Kommittén anser att inte heller pensionstillskotten bör anses utgöra inkomst

som minskar de inkomstprövade förmånerna. Om man i detta sammanhang

gör den förändringen att ATP, i den mån den föranleder minskning

av pensionstillskott, inte skall anses som inkomst vid nämnda inkomstprövning,

så innebär detta en betydelsefull förbättring för den som

uppbär ATP. I den mån ATP f. n. minskar t. ex. kommunalt bostadstillägg

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

med två tredjedelar, kommer ändringen att innebära att bostadstillägget

kommer att öka med två tredjedelar av vad som faller inom ramen för

pensionstillskottet.

Ett annat sätt att gynna dem som har ATP, främst de som har små

sådana pensioner, är att vid avräkningen mot pensionstillskott under en

övergångstid inte ta hänsyn till mindre ATP, dvs. ATP som inte tillsammans

med pensionstillskottet når upp till garantinivån.

Som förut nämnts föreslår kommittén att pensionstillskotten skall öka

med 3 % av basbeloppet om året fram till år 1978, då alltså garantinivån

blir 30 % av basbeloppet ovanför nuvarande folkpensionsnivå. Kommittén

föreslår att ingen avräkning mot ATP sker inom denna garantinivå. Pensionären

bör alltså få pensionstillskott tills han genom tillskottet jämte

ATP har uppnått garantinivån.

Kommittén anser det möjligt att förorda ett system med avräkning enbart

mot ATP, om såsom nyss sagts inkomstprövningen för kommunalt bostadstillägg

m. m. ändras och om mindre ATP tas undan vid beräkningen av

pensionstillskotten. Fördelarna med en sådan ordning summerar kommittén

sålunda. Man får på sikt ett enkelt system, där tillgängliga resurser

koncentreras på de pensionärer som har störst behov av förbättringar. En

önskvärd sammansmältning av folk- och tilläggspensioneringen till ett system

underlättas. Något särskilt ansökningsförfarande för pensionstillskotten

behövs inte och genom att pensionärerna automatiskt tillförs pensionstillskoltten

kan rättsförluster undvikas. Systemet kommer vidare inte att

verka hämmande på pensionärernas intresse av att åtaga sig förvärvsarbete.

Slutligen underlättas i ett sådant system en internationell samordning på

pensionsområdet.

Mot bakgrunden av det anförda föreslår kommittén följande ordning för

de framtida folkpensionsförhöjningarna. Pensionstillskotten utgår fr. o. m.

den 1 juli 1969 till folkpension i form av ålderspension, förtidspension och

änkepension med 3 % av basbeloppet för år räknat för ensam pensionär

och för var och en av två pensionsberättigade makar. Tillskottet ökar härefter

varje år på motsvarande sätt så att tillskottet den 1 juli 1978 uppgår

till 30 % av basbeloppet ovanför nuvarande folkpensionsnivå. Avräkning

sker mot ATP i den mån denna tillsammans med pensionstillskottet överstiger

en garantinivå av 30 % av basbeloppet. De som har små ATP kommer

alltså att få pensionstillskott tills de uppnått garantinivån.

Om pensionen utgår med mindre belopp än hel pension (en tredjedels

eller två tredjedels förtidspension, reducerad änkepension eller ålderspension

som tagits ut i förtid) skall pensionstillskottet enligt kommitténs förslag

reduceras i samma mån som grundförmånen. Vid uppskjutet uttag

skall motsvarande höjning av tillskottet ske. Dessa regler har ansetts nödvändiga

för att inte rubba relationerna mellan de olika förmånerna.

Som förut nämnts föreslår kommittén att pensionstillskott skall utgå

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

med samma belopp för gift som för ogift pensionär. Härigenom kommer

relationen mellan de totala pensionsförmånerna för gift och ensamstående

successivt att ändras till den giftes förmån.

Kommittén anser att grundsatsen om vardera makens självständiga ställning

i ekonomiskt avseende talar för att annan ATP än pensionärens egen

inte skall beaktas vid prövningen huruvida rätt till pensionstillskott föreligger.

Makes ATP skall därför inte medräknas vid bedömningen av den

andra makens rätt till pensionstillskott. För detta ställningstagande talar

förutom nämnda principiella utgångspunkt även administrativa skäl. Åtnjuter

pensionär själv ATP i form av änkepension bör denna däremot

avräknas mot pensionstillskott.

Kommittén behandlar vidare frågan om pensionstillskott skall utgå eller

inte till de pensionärer som enligt It kap. 7 § AFL är eller har varit undantagna

från tilläggspensioneringen. Om pensionstillskott utan vidare skulle

utgå till dessa, skulle de kunna få en förmån som de inte skulle ha fått

om de varit med i ATP. Å andra sidan bör det inte komma i fråga att generellt

utestänga den som är undantagen från tilläggspensioneringen från

möjligheten att få pensionstillskott. Kommittén förordar en regel som innebär

att till den som är eller har varit undantagen från tilläggspensioneringen

skall pensionstillskott utgå i den mån hans ATP, om undantagande

ej skett, tillsammans med pensionstillskottet inte skulle ha överstigit garantinivån.

Motsvarande föreslås gälla för de fall, då pensionspoäng enligt 11

kap. 6 § första stycket AFL på grund av underlåten avgiftsbehandling inte

tillgodoräknats den försäkrade för visst eller vissa år. Ett särskilt undantag

från vad nu sagts föreslår kommittén skola införas i övergångsbestämmelserna

för dem som begärt undantagande under försäkringens första år men

återinträtt fr. o. m. den 1 januari 1963.

De som är intagna på statliga anstalter får enligt 10 kap. 2 § AFL inte

av folkpensionen uppbära högre belopp än Kungl. Maj :t bestämmer. Denna

bestämmelse bör enligt kommitténs mening även gälla pensionstillskott.

1 fråga om andra än statliga anstalter och sjukhus, t. ex. ålderdomshem,

gäller enligt 3 § samma kapitel att den som driver anstalten får uppbära

så stor del av folkpensionen som Kungl. Maj :t bestämmer. Kommittén

anser att pensionstillskott bör utgå även för ifrågavarande anstaltsvårdade

personer. Den som driver anstalten, dvs. i allmänhet kommun eller landsting,

kommer på detta sätt att få högre ersättning än nu för den vård som

meddelas.

Kommittéförslagen innebär en ökning av kostnaderna vid tioårsperiodens

slut med ca 1 300 milj. kr. per år. Till följd av det ökande antalet

pensionärer beräknas de årliga folkpensionskostnaderna —- med bortseende

från de kommunala bostadstilläggen — därutöver vid samma tidpunkt ha

ökat med ca 1 200 milj. kr. Sammanlagt ökar kostnaderna därigenom med

ca 2 500 milj. kr. från budgetåret 1968/69 till budgetåret 1978/79. Dessa

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

beräkningar gäller vid ungefär nuvarande basbelopp, och kostnaderna för

folkpensionernas värdesäkring tillkommer, liksom kostnaderna för det

kommunala bostadstillägget till folkpensionärer. Under samma period kommer

kostnaderna för tilläggspensioneringen att stiga allteftersom ATPpensionerna

växer i antal och storlek. ATP-utbetalningarna beräknas vid

nuvarande basbelopp öka från ca 700 milj. kr. budgetåret 1968/69 till omkring

4 000 milj. kr. budgetåret 1978/79.

Kostnaden för pensionstillskotten beräknas av kommittén till följande

belopp i milj. kr. Basbeloppet antas utgöra 6 000 kr.

Budgetår

Ålders-

pension

Förtids-

pension

Hustru-

tillägg

Änkepension

Totalt

1969/70.............

148,7

23,1

9,4

7,6

188,8

1970/71 .............

288,7

43,9

19,2

15,0

366,8

1971/72.............

419,1

62,4

29,4

21,9

532,8

1972/73.............

539,2

78,0

40,0

28,5

685,7

1973/74.............

650,0

89,7

51,0

34,2

824,9

1974/75.............

752,0

98,5

62,5

39,1

952,1

1975/76.............

840,0

103,7

74,3

42,8

1 060,8

1976/77.............

918,8

107,2

86,7

45,2

1 157,9

1977/78.............

978,7

109,5

99,3

46,2

1 233,7

1978/79.............

1 020,4

110,6

112,1

45,6

1 288,7

Inkomstprövning av kommunalt bostadstillägg in. m.

Hustrutillägg och kommunala bostadstillägg samt änkepensioner i anledning

av dödsfall före den 1 juli 1960 är inkomstprövade. Reglerna härom

innebär, att förmånen minskas med pensionärens inkomster vid sidan av

folkpensionen. Överstiger sidoinkomsten 1 700 kr. för ensamstående, sker

minskning med x/3 av inkomst som ligger mellan 1 700 och 2 400 kr. och

med % av inkomst därutöver. För man och hustru är motsvarande gränsbelopp

sammanlagt 2 400 och 3 400 kr. I fråga om de nämnda änkepensionerna

sker dock avdrag med % i alla inkomstlägen över 1 700 kr. Årsinkomster

under 1 700 kr. för ensam och 2 400 kr. för makar medför ej något

avdrag. Vid inkomstprövningen avses med årsinkomst den inkomst, för år

räknat, som någon kan antas komma att åtnjuta under den närmaste tiden.

För inkomstberäkningen finns detaljerade regler. Här kan nämnas att folkpensionsförmån

inte räknas som inkomst.

Enligt utredningsdirektiven har pensionsförsäkringskommittén fått i

uppdrag att överse inkomstprövningsreglerna. Den del av arbetsmarknadsutredningens

betänkande Arbetsmarknadspolitik (SOU 1965:9) som behandlar

inkomstprövning av vissa folkpensionsförmåner har överlämnats

till kommittén för att beaktas vid fullgörandet av dess uppdrag. Med hänsyn

till de arbetsmarknadspolitiska verkningarna av inkomstprövningen rekommenderar

utredningen att de gällande reglerna för inkomstprövningen av

vissa folkpensionsförmåner omprövas.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

Kommittén framhåller, att det även i andra sammanhang ofta har anförts,

att inkomstprövningsreglerna inte bör ha en sådan utformning att

det inte blir lönsamt för pensionärer att åtaga sig förvärvsarbete. Reglerna

har ändrats vid olika tillfällen men även med den utformning som de nu

har uppkommer kraftiga tröskeleffekter i vissa inkomstskikt —- särskilt

om man beaktar även skattefaktorn. Beskattningsfrågorna ligger utanför

kommitténs uppdrag. Kommittén har därför begränsat sig till förmånssidan

när det gäller att söka en lösning på problemet.

Kommittén har diskuterat olika uppslag för att mildra tröskeleffekten.

En möjlighet skulle vara att avdragsfaktorn gjordes lägre än f. n. och förslagsvis

sattes till 50 % samt att reduktionen började redan från första

kronan i sidoinkomst. Härigenom skulle avtrappningen ske i lägre inkomstskikt

och totalt sett efter en flackare kurva. En följd av en sådan ordning

skulle emellertid bli att de pensionärer som har de minsta inkomsterna

skulle få försämrade förmåner. För att undvika detta skulle det vara nödvändigt

att höja den icke inkomstprövade delen av pensionen ganska avsevärt.

En ytterligare svårighet ligger i det förhållandet att inkomstens storlek

uppskattas i förväg. Denna ordning låter sig mindre väl förena med en

reduktion som inträder från första kronan av sidoinkomsten. Kommittén

har ingående övervägt den diskuterade ordningen men inte ansett denna

f. n. vara någon framkomlig väg.

En utväg att eliminera inkomstprövningsreglernas oförmånliga inverkan

från arbetsmarknadspolitiska synpunkter skulle kunna vara att ta undan

arbetsinkomst från inkomstprövningen eller beakta arbetsinkomst till

mindre del än fulla värdet. Kommittén har inte heller kunnat godta en

sådan lösning. Ett skäl härtill har varit svårigheten att avgränsa arbetsinkomsten

från andra inkomster. Vidare är det mindre väl förenligt med

det kommunala bostadstilläggets sociala syfte att utge det i alltför höga

inkomstlägen. Enligt kommitténs mening har det inte synts befogat att

tvinga kommunerna att ge ut kommunala bostadstillägg till förvärvsarbetande

med höga förvärvsinkomster.

Liksom när det gäller de förut behandlade pensionstillskotten har kommittén

kommit fram till att frågan om inkomstprövningen bör sökas efter

mera generella linjer. Förbättringarna bör komma det stora flertalet av

inkomstprövningen berörda pensionärer till del. De huvudsakliga nackdelarna

med nuvarande regler är koncentrerade till de inkomstskikt, där

reduktionen sker med två tredjedelar av sidoinkomsterna. En sänkning av

avdragsfaktorn i dessa inkomstskikt skulle emellertid inte komma de folkpensionärer

till godo som har små sidoinkomster. Därför bör enligt kommitténs

mening en sänkning av den nämnda avdragsfaktorn kombineras

med någon ändring av reglerna som även pensionärer med låga inkomster

har nytta av. Detta syfte tillgodoses enligt kommitténs uppfattning bäst

genom en höjning av det avdragsfria beloppet.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

Varje minskning av avdragsfaktorn medför att den inkomstprövade förmånen

följer med högre upp på inkomstskalan innan den sista kronan av

förmånen faller bort. En höjning av det avdragsfria beloppet har liknande

verkan. Dessa förhållanden sätter en gräns för möjligheterna att uppmjuka

inkomstprövningen. Med nuvarande regler upphör det kommunala bostadstillägget

på en ort, där detta är så högt som 5 000 kr., helt att utgå vid en

årsinkomst inklusive folkpension om 14 500 kr. för ensamstående pensionär

och 18 500 kr. för två makar. Det har för kommittén gällt att göra en avvägning

mellan intresset att tillgodose önskemålen att minska marginaleffekten

och hänsynen till att inkomstprövad förmån inte bör utgå i alltför höga

inkomstlägen. Kommittén har efter att ha prövat olika metoder stannat för

att i fråga om samtliga inkomstprövade förmåner föreslå att det avdragsfria

beloppet höjs till 2 000 kr. för ensam pensionär och 3 000 kr. för två makar

tillsammans samt att —- såvitt gäller hustrutillägg och kommunala bostadstillägg

-—- reduktionen för inkomster utöver det avdragsfria beloppet skall

ske med 50 %. En sådan reform kommer alla pensionärer till godo, vilkas

förmåner nu minskas genom inkomstprövningen. Marginaleffekten vid

inkomstprövningen kommer inte i något inkomstskikt att överstiga 50 %.

Med de föreslagna reglerna kommer förmånerna vid ett kommunalt bostadstillägg

om 5 000 kr. att följa med upp till en total årsinkomst om

17 000 kr. för ensamstående pensionär och 20 500 kr. för två makar tillsammans.

Kostnaden för ändringen, som föreslås träda i kraft den 1 juli 1969,

har för budgetåret 1969/70 beräknats till omkring 14 milj. kr. Härav faller

omkring 10 milj. kr. på kommunerna.

Pensionärsbostadsbidrag

Bestämmelserna om pensionärsbostadsbidrag finns i kungörelsen den 5

oktober 1962 (nr 542) om pensionärsbostadsbidrag. Enligt dessa bestämmelser

kan pensionärsbostadsbidrag utgå för lägenhet, som av kommun

eller under medverkan av kommun hyrs ut till pensionär. Bidrag får dock

inte utgå för lägenhet som bebos av familj som åtnjuter familjebostadsbidrag.

Som villkor för beviljande av pensionärsbostadsbidrag gäller, att

lägenheten i princip skall bebos av minst en person, som har uppnått 60 års

ålder, eller utan att ha uppnått denna ålder åtnjuter folkpension och som

därjämte kan antas vara ur stånd att med egna medel skaffa sig godtagbar

bostad. Vidare gäller som villkor för bidrag, att lägenheten efter ny- eller

ombyggnad färdigställts tidigast den 1 juli 1946 samt att den är inrymd

i hus, som uppförts eller ombyggts med stöd av bostadslån, egnahemslån

eller tertiärlån eller för vilket statligt räntebidrag beviljats. För att berättiga

till bidrag måste lägenheten motsvara vissa krav på utrymme och utrustning.

Det årliga bidragsbeloppet per lägenhet är högst 625 kr. och lägst 175 kr.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

beroende på antalet skattekronor per invånare i kommunen. Antalet skattekronor

per invånare i samtliga kommuner överstiger nu 40, vilket gör att

bidraget inte i något fall utgår med högre belopp per lägenhet än 175 kr.

per år.

Pensionärsbostadsbidrag beviljas av det kommunala förmedlingsorganet

Bidraget tillgodoförs pensionären genom att förmedlingsorganet tillser, att

i hyresavtalet för lägenheten hyran tas upp till högst det belopp, som motsvarar

skillnaden mellan å ena sidan den totala årskostnaden för lägenheten

och dess uppvärmning samt å andra sidan bidraget. Då pensionären hyr

lägenhet av annan än kommunen skall denna genom avtal med hyresvärden

åtaga sig att svara för återstående del av kostnaden för lägenheten. För

utgivna bidrag får kommunerna ersättning av statsmedel kalenderårsvis.

Ersättning beviljas av länsbostadsnämnden och utbetalas av bostadsstyrelsen.

Under år 1966 utgick bidrag till 758 kommuner för 28 243 lägenheter.

Bidragsbeloppet utgjorde 4 679 968 kr.

Frågan om pensionärsbostadsbidragen har hänskjutits till pensionsförsäkringskommittén

enligt tilläggsdirektiv, i vilka framhållits att kommittén

bör pröva om syftet med ifrågavarande bidrag kan tillgodoses inom ramen

för ett folkpensionssystem med nya inkomstprövade tilläggsförmåner.

Kommittén anför att syftet med pensionärsbostadsbidragen när de infördes

var att möjliggöra för folkpensionärer att efterfråga moderna bostäder.

De krav på lägenhetens standard som nu gäller får ses mot bakgrunden

härav. När man skall ta ställning till om pensionärsbostadsbidragen skall

kvarstå är det enligt kommitténs mening av största intresse att klargöra

bidragens nuvarande betydelse. Bostadsstandarden är över lag högre nu

än tidigare. Kommunernas aktivitet när det gäller att skaffa ändamålsenliga

bostäder till pensionärerna har ökat och en fortsatt utveckling är på gång.

Kommunsammanslagningarna har stor betydelse i detta avseende. Förbättringslånen

har blivit en väsentlig faktor för tillgodoseendet av pensionärernas

bostadsbehov. Höjningar av de kommunala bostadstilläggen och den

allt vanligare anknytningen av dessa till den faktiska bostadskostnaden

har också medverkat till att ge pensionärerna möjligheter att skaffa goda

bostäder. På grund av dessa och andra skäl konstaterar kommittén att den

stimulanseffekt som åsyftats med pensionärsbostadsbidragen nu inte har

samma betydelse som tidigare. En annan omständighet som också gör att

pensionärsbostadsbidragen minskat i betydelse är det förhållandet att bidragen

nu utan undantag utgår med lägsta beloppet, 175 kr. om året. Det

totala bidragsbeloppet, omkring fem milj. kr. per år, är också sett i relation

till kostnaderna för övriga pensionsförmåner obetydligt.

Mot bakgrunden av det anförda finner kommittén inte skäl att behålla

pensionärsbostadsbidragen. Kommittén utgår från att den enskilde pensionären

inte skall behöva få någon hyreshöjning på grund härav. Enligt en

undersökning som gjorts i ett antal kommuner har hyran normalt inte

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

höjts för pensionärerna då pensionärsbostadsbidragets belopp minskat på

grund av höjt skatteunderlag i kommunen. Kommunerna har genom höjningar

av redan utgående kommunal hyressubvention eller genom justeringar

av det kommunala bostadstillägget hållit pensionärerna skadeslösa.

Kommittén utgår från att så kommer att ske även i samband med den förordade

avvecklingen av pensionär sbostadsbidragen. För att ge kommunerna

möjligheter att vidta behövliga anordningar förordar kommittén att bidragen

avvecklas först fr. o. m. den 1 januari 1970.

Remissyttrandena

Allmänna synpunkter

Tyngdpunkten i pensionsförsäkringskommitténs förslag ligger på den

framtida utbyggnaden av folkpensioneringen. Kommittén anser det rimligt

att tillgängliga resurser för pensionshöjningar koncentreras till de grupper

av folkpensionärer där behovet av ytterligare förbättringar är mest framträdande.

Kommittén ansluter sig också helt till den i kommitténs direktiv uttalade

tanken att främst åstadkomma förbättringar för de pensionärsgrupper

som inte alls eller endast i mindre omfattning har inkomster vid sidan av

folkpensionen. Vad kommittén sålunda anfört möter instämmanden från

samtliga remissinstanser.

Folksam tar i anledning av kommitténs betänkande upp frågan om fördelningen

av samhällets resurser mellan å ena sidan höjda pensioner och å

andra sidan bättre åldringsvård. En höjning av folkpensionerna bör enligt

Folksams mening ske endast om den inte inkräktar på den nödvändiga utbyggnaden

av åldringsvården. De föreslagna pensionshöjningarna finner

Folksam knappast vara av den storleksordningen, att de blir av avgörande

betydelse för de enskilda pensionärernas ekonomi men de medför ändå

betydande samlade kostnader. Enligt Folksams mening förefaller det, som

om resurserna skulle komma till ännu bättre användning om de koncentrerades

och användes för att öka takten i utbyggnaden av vårdmöjligheterna

för de svårast drabbade bland pensionärerna. Det sagda gäller inte bara

åldringsvården utan även vården av svårt handikappade oavsett ålder.

Grundtankarna i kommitténs förslag innebär i övrigt att man i fråga om

den framtida folkpensionsutvecklingen bör inrikta sig på en tidsperiod av

tio år räknat från den 1 juli 1969. Folkpensionerna bör under denna tid

ökas upp till en viss garantinivå genom ett pensionstillskott som höjs varje

år. Pensionstillskotten skall enligt förslaget öka med 3 % av basbeloppet

varje år under tioårsperioden. Vid periodens slut har alla en garantinivå,

som motsvarar 30 % av basbeloppet. Denna garantinivå läggs ovanpå nuvarande

folkpension, ökningen genom pensionstillskott föreslås bli lika stor

för gift och ogift.

Den av kommittén sålunda förordade principiella lösningen tillstyrks eller

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser utom riksförsäkringsverket.

1 några remissyttranden behandlas vissa särskilda frågor i förslaget.

Riksförsäkringsverket ansluter sig helt till tanken på fortsatt förbättring

av grundförmånerna men har med utgångspunkt från den principiella och

systematiska uppbyggnaden av den allmänna pensioneringen funnit anledning

till erinringar mot det sätt varpå förbättringen föreslås genomförd. Till

en början erinrar verket om att det allmänna pensionssystemet består av

två delar, folkpensionering och tilläggspensionering, mellan vilka delar samordningen

inte är tillfredsställande. Ett genomförande av kommitténs förslag,

som går ut på att statsmakterna skall genom lagstiftning binda sig för

att under en tioårsperiod bygga upp en tredje del av det allmänna pensionssystemet,

torde enligt verkets mening förutsätta att frågan om att föra samman

folkpensionering och tilläggspensionering skjuts upp under motsvarande

tid. Därigenom skulle olägenheterna av den nuvarande splittringen komma

att öka undan för undan. Det torde vidare inte vara uteslutet att åtgärder

för att föra samman pensionssystemets olika delar blir nödvändiga före

utgången av tioårsperioden. Redan med hänsyn härtill framstår det enligt

verkets mening som önskvärt att den av samhällsekonomiska skäl nödvändiga

långtidsplaneringen av pensioneringens utbyggnad kan ske utan lagstiftning

i väntan på att man utreder och löser samordningsproblemen.

Av än större vikt är dock, fortsätter riksförsäkringsverket, de föreslagna

pensionstillskottens inverkan på folkpensioneringens systematiska utbyggnad.

Förslaget kan enligt verkets mening sägas innebära, att man inom den

allmänna pensioneringen genomför en minimipension eller grundpension

om 120 % av basbeloppet, vilken pension finansieras delvis med skattemedel

och delvis med ATP-medel. Verket konstaterar härefter att pensionssystemet

självfallet inte får vara så statiskt att en höjning av grundtryggheten hindras.

En höjning kan emellertid genomföras på olika sätt. En möjlighet är

att höja folkpensionerna för alla och behålla ordningen med att ATP utgår

som tillägg till folkpensionen. Därigenom behåller man den principiella

uppbyggnaden av det nuvarande systemet, även om kompensationsgraden

i förhållande till tidigare förvärvsinkomster påverkas. En allmän höjning av

folkpensionerna blir dock i längden mycket kostsam. En annan möjlighet

att förbättra grundtryggheten är att öka användningen av inkomstprövade

tillägg till folkpensionen. Verket delar kommitténs uppfattning att denna

väg inte är lämplig. En tredje möjlighet är en ordning med blandad finansiering

av grundpensionerna. Härigenom kan en effektiv förbättring av

minimistandarden nås med ett jämförelsevis begränsat tillskott av statsmedel.

En höjning enligt denna linje torde på någon sikt erbjuda en godtagbar

lösning men den innebär i realiteten en så väsentlig förändring av pensionssystemet

att betydligt mera vittgående lagstiftningsåtgärder än de

föreslagna blir behövliga. En höjning av grundtryggheten av den omfattning

som nu töreslas bör därför enligt verkets mening föranleda en översyn av

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1969

pensionssystemet och särskilt finansieringsreglerna. I väntan på resultatet

av en sådan översyn bör endast provisoriska åtgärder vidtas och pensionshöjningar

ske i former som inte försvårar en systematisk lösning mera än

vad som är oundgängligt. En av de möjligheter som därvid erbjuder sig är

att höja kompensationsgraden för folkpension. En begränsad sådan höjning

torde kunna ske utan att pensionssystemet väsentligt påverkas därav. Därvid

torde det vara tekniskt möjligt att utforma reglerna med viss hänsyn till

utgående ATP. Storleken av de föreslagna folkpensionshöjningarna anser

sig verket inte böra gå in på, eftersom detta helt torde få anses utgöra en

politisk och statsfinansiell fråga.

SAF, till vars yttrande HA O ansluter sig, delar kommitténs uppfattning

att det är lämpligt att inrikta sig på en ny tioårsperiod beträffande fortsatta

pensionsförbättringar. Med hänsyn till det inbördes sambandet mellan folkpensioneringen

och tilläggspensioneringen är det enligt SAF angeläget att

förbättringarna utformas på ett sätt som inte försvårar sammanförandet av

de två pensionsdelarna till ett mera enhetligt system. Kommittén anger att

den utarbetat sina förslag från utgångspunkten att underlätta en starkare

samordning av folkpensioneringen och tilläggspensioneringen i framtiden

och att underlätta en internationell samordning på pensionsområdet. Dessa

synpunkter vill SAF kraftigt understryka. Det undandrar sig dock SAF :s

bedömning, om pensionstillskotten i den föreslagna utformningen kan komma

att fördröja en eljest möjlig sammansmältning av folkpension och ATP

inom den tid som utredningens förslag avser. En inte oväsentlig fråga som

har med tidsplanen för de framtida folkpensionsförbättringarna att göra,

är att det med hänsyn till kompletterande pensionsanordningar är av stor

vikt att veta vilka förmåner som kommer att utgå i framtiden. SAF anför

vidare att befolkningsutvecklingen innebär förskjutningar mot ej produktiva

åldrar, vilket medför att den arbetsföra befolkningens försörjningsbörda

kommer att öka. Med hänsyn härtill och övriga kostnadskrävande reformer,

exempelvis fortsatt arbetstidsförkortning, anser SAF att det föreslagna årliga

pensionstillskottet om 3 % av basbeloppet är ett absolut maximum. Man

kan knappast ta för givet att alla grupper i samhället kommer att få en så

snabb standardhöjning. RLF uttalar att det är angeläget att pensionsförbättringarna

bestäms för en tioårsperiod. Socialstyrelsen har inga invändningar

mot att folkpensionerna höjs under en tioårsperiod men förutsätter att besluten

utformas så att justeringar kan ske under den aktuella perioden, om

den ekonomiska utvecklingen väsentligt skulle komma att avvika från den

antagna. Styrelsen uttalar att den föreslagna ökningstakten är rimlig under

nuvarande förhållanden. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att höjden

av garantinivån är väl avvägd. TCO anser det rimligt att folkpensionerna

förbättras för sådana pensionärer som för sin försörjning är helt eller nästan

helt beroende av folkpensionen men framhåller samtidigt att det samhällsekonomiska

utrymmet för folkpensionsförbättringar kommer att vara

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 38

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

ytterst begränsat, bl. a. på grund av att antalet pensionärer årligen ökar med

mer än 2 %. Härtill kommer att utrymmet för privat konsumtionsökning för

de aktiva befolkningsgruppernas del kommer att ytterligare begränsas genom

den offentliga verksamhetens fortsatta expansion. TCO delar kommitténs

uppfattning att någon större höjning än den föreslagna inte är möjlig

samt att denna bör slås ut över flera år. Det är dock tveksamt om man redan

nu bör ta ställning för en så lång period som kommittén föreslagit. TCO

förordar en etappvis utbyggnad med en första period om fem år, åren 1969—

1973, med samma procentsats som kommittén föreslagit. Frågan på vilket

sätt ytterligare höjningar skall genomföras bör prövas mot bakgrund av de

samhällsekonomiska och statsfinansiella långtidsbedömningar, som kan

göras vid slutet av denna period. SR anser att det är mindre lämpligt att

definitivt beslut fattas om en successiv höjning av folkpensionerna under

hela perioden 1969/70—1978/79 och föreslår därför att beslutet begränsas

till exempelvis tre år. Samtidigt bör emellertid enligt SR:s mening som principiellt

mål uppställas att folkpensionerna budgetåret 1978/79 skall ha uppnått

den av kommittén föreslagna nivån. Pensionärernas riksorganisation i

Sverige erinrar om att flertalet av folkpensionärerna befinner sig i hög

ålder och att de således inte kommer att få uppleva att deras pensioner höjs

med 30 %. Organisationen föreslår därför att förbättringarna skall omfatta

högst en femårsperiod.

LO anför att standardskillnaden även med den standardhöjning som pensionstillskotten

innebär för dem som endast har folkpension, kommer att

bli stor i jämförelse med dem som får ATP, när resp. pensionssystem byggts

ut. Stora grupper av främst såväl gifta som ogifta kvinnor kommer alltjämt

att stå utanför eller få en begränsad ATP. LO förutsätter att dessa frågor

kommer att behandlas i kommitténs fortsatta arbete. TCO pekar också på

att alltjämt stora grupper av främst såväl gifta som ogifta kvinnor kommer

att stå utanför eller erhålla en begränsad ATP. Genomsnittligt sett för åldrarna

18—66 år tillhör 90 % av männen arbetsmarknaden och får därmed

antas bygga upp en pensionsrätt, medan bland kvinnorna motsvarande genomsnittstal

ligger mellan 50 och 55 %. Att stora befolkningsgrupper skall

försörja sig enbart genom folkpension och ett eventuellt pensionstillskott,

vilket alltså kommer att bli fallet för många kvinnliga pensionärer, kan

enligt TCO:s mening inte vara tillfredsställande. Det måste vara ett mål att

varje arbetsför medborgare bygger upp ett pensionsskydd genom ATP och

därigenom tillförsäkrar sig en rimlig ekonomisk standard. Om detta mål

uppnås, blir också det antal som får försörjning enbart genom folkpension

relativt litet, och pensionstillskottet blir i motsvarande grad billigare för

statskassan. TCO ifrågasätter därför om inte statsmakterna genom upplysningsarbete

borde verka för att så många som möjligt kommer in i ATPsystemet

och bygger upp det fulla antalet poängår. I första hand borde detta

ske genom mer information i skolorna om trygghetsfrågor för att göra de

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

unga medvetna om värdet av att ha ett egenskydd vid sjukdom och ålderdom.

Vidare borde information riktas till icke yrkesverksamma kvinnor om

hur pensionsrättigheter byggs upp inom ATP-systemet samt om förmånerna

inom folkpensioneringen resp. tilläggspensioneringen.

Statens handikappråd anser att det föreslagna pensionstillskottet representerar

ett steg på vägen till bättre standard för sådana pensionärer som

inte har eller har endast en ringa ATP. För dessa pensionärer blir dock standarden

även framdeles mycket lägre än för dem som kommit ordentligt in i

ATP-systemet. Förslaget medför således inte någon mera påtaglig minskning

i gapet mellan pensionärer med och utan nämnvärd ATP.

Kommitténs förslag att pensionstillskotten skall bli lika stora för gift

och ogift pensionär behandlas i några remissyttranden. Riksförsäkringsverket

hä\$ar förslaget med stor tillfredsställelse och anser att det utgör ett

steg om än litet — i riktning mot avskaffandet av den nuvarande graderingen

av folkpensionerna efter civilstånd. Länsstyrelsen i Östergötlands

län, socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet, TCO och Försäkringskasseförbundet

är av samma mening. SPP ifrågasätter lämpligheten av att pensionshöjningarna

skall vara lika stora och Svenska försäkringsbolags riksförbund

anser att riktigheten i den förordade principen kan diskuteras.

Förbundet vill dock inte motsätta sig lika behandling av gifta och ogifta.

Kommittén har uttalat att dess förslag om framtida pensionsförbättringar

bygger på förutsättningen att den som är helt hänvisad till de förmåner som

ligger inom grundskyddets ram liksom nu i praktiken skall vara befriad

från inkomstskatt. Innebörden av uttalandet är, yttrar Kommunernas pensionsanstalt,

att en sådan pensionstagare inte skall behöva betala skatt för

pensionstillskotten. Med anledning härav och mot bakgrund av pensionsanstaltens

erfarenheter från handläggningen av pensions- och skattefrågor

framför pensionsanstalten vissa synpunkter på pensionstagares beskattning.

Kommittén noterar, anför pensionsanstalten, att ett genomförande av dess

föi slag skulle medföra eu skattefri garantinivå av 9 600 kr. för ensam pensionär

och 14 400 kr. för gifta, vilka belopp på grund av skattefriheten mot-''

svarar en förvärvsinkomst av 13 300 resp. 18 900 kr., varvid kommittén

räknat med ett kommunalt bostadstillägg av 2 400 kr. Räknar man, som

kommittén gjort i annat sammanhang, med ett väsentligt högre bostadstiHägg,

förskjuts dessa belopp i motsvarande mån uppåt. Kommittén har

emellertid, fortsätter pensionsanstalten, inte berört den motsatta sidan av:

dessa exempel. En förvärvsarbetande eller pensionstagare utan förmåner

från den allmänna försäkringen har att betala skatt för sin inkomst även

när den inte överstiger dessa garantinivaer. Om man dessutom tar hänsyn

till dels att olika pensionstagares garantinivå är ytterst varierande beroende

på den stora variationen i de kommunala bostadstilläggens storlek, dels att

erfarenheten visat att taxeringsnämnderna t. o. in. inom en och samma

kommun har en rikt differentierad praxis i fråga om avdrag för folkpensio
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

närer, framstår den nuvarande ordningen såsom otillfredsställande. Riksförsäkringsverket

framhåller att skattereglerna för pensionärerna och reglerna

om preliminär- och slutskatteavdrag för dem torde böra ses över, om

förslaget genomförs. Annars kan det inträffa att två personer med lika stor

pension blir behandlade olika om ATP ingår i pensionen eller om så inte

är fallet. Socialstyrelsen berör den skiftande tillämpningen av kommunalskattelagens

bestämmelser om fri prövningsrätt från ort till ort och anför

att beskattningsproblemen aktualiserats vid överläggningar mellan arbetsmarknadsstyrelsen

och socialstyrelsen rörande möjligheterna att sysselsätta

pensionärer i den öppna åldringsvården. Syftet med överläggningarna har

varit att söka aktivera yngre friskare pensionärer i det allt mera personalkrävande

vårdarbetet. Förutsättningen för att pensionärerna skall vara

villiga att åtaga sig sådana arbetsuppgifter är dock att inkomsterna därav ej

i alltför hög grad ökar deras skattebörda eller påverkar deras möjligheter

att erhålla inkomstprövade förmåner.

Pensionstillskottens utformning

Med kommitténs utgångspunkt att pensionsförbättringarna skall koncentreras

till de pensionärsgrupper som inte alls eller endast i mindre omfattning

har inkomst vid sidan av folkpension, har det för kommittén gällt att

ta ställning till vilka slag av inkomster som skall påverka pensionstillskottet

och vilken minskande verkan dessa inkomster skall ha. Kommittén har

undersökt en rad möjligheter och stannat för att endast ATP skall beaktas

vid inkomstprövningen. Kommittén föreslår att ATP som försäkrad uppbär

skall avräknas från hans pensionstillskott i den mån ATP tillsammans med

tillskottet överstiger garantinivån. Pensionstillskott skall utgå utan ansökan.

Den av kommittén på detta sätt förordade inriktningen av pensionsförbättringen

tillstyrks i princip av samtliga remissinstanser utom riksförsäkringsverket.

Några remissinstanser uttrycker sin särskilda tillfredsställelse

över att pensionstillskotten föreslås skola utgå utan ansökan och utan tilllämpning

av den traditionella inkomstprövningen inom folkpensioneringen.

Riksförsäkringsverket, som enligt vad som framgår av det föregående

ifrågasatt lämpligheten av att tillgodose behovet av höjning av minimistandarden

inom den allmänna pensioneringen genom en ny förmånsform, pensionstillskott,

anser att anordningen med pensionstillskott som avräknas

mot ATP inte går väl ihop med ATP:s funktion som inkomstgraderad påbyggnad

av grundpensionen och därmed den nuvarande registreringen av

pensionspoäng. Den kan vidare medföra effekter som ter sig direkt ogynnsamma

för tilläggspensionärerna. För den som tillgodoräknats pensionspoäng

för förvärvsinkomst kan det — särskilt om han själv haft att betala

avgift beräknad på samma inkomst —- framstå som svårförståeligt att en

annan som kanske har samma inkomst, men ej på grund av förvärvsarbete,

får lika stor pension utan att behöva betala särskild avgift. Risk föreligger

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1969 37

därför för missnöje och minskat förtroende för rimligheten i pensionssystemets

uppbyggnad. Härtill kommer att många av dem, som åtnjuter

ATP och därför skulle få sina folkpensionshöjningar beskurna, är i sämre

ekonomiskt läge, totalt sett, än åtskilliga pensionärer, som inte blivit berättigade

till ATP men som uppbär andra pensionsförmåner eller avkastning

av förmögenhet.

Enligt kommitténs förslag skall pensionstillskott utgå till såväl ålderspension

som förtids- och änkepension. Om pensionen utgår med mindre

belopp än hel pension, föreslås pensionstillskottet skola reduceras i samma

män som grundförmånen. Förslagen möter vissa erinringar från riksförsäkringsverket

och LO. Riksförsäkringsverket anser det tveksamt, om det är

lämpligt att i detta sammanhang besluta om ytterligare standardhöjningar

till änkorna. Kommittén har under sitt fortsatta arbete att ta upp frågorna

om familjepensioneringen till övervägande. Därvid torde inte kunna undvikas

att fråga uppkommer, om vissa restriktioner bör införas i fråga om

arbetsföra änkors pensionsrätt. En generell höjning av änkepensionsnivån

kan sålunda enligt verkets mening föregripa det kommande utredningsarbetet.

LO kan inte biträda kommitténs förslag om reduktion av pensionstillskott

vid förtida uttag av ålderspension. En sådan reduktion skulle komma

att ytterligare öka skillnaden mellan dem som av olika anledningar

tvingas till sådant uttag och övriga pensionärer. Enligt LO:s mening är det

därför iimligt att pensionstillskottet utgår oreduceral vid förtida uttag.

Kommitténs förslag att makes ATP inte skall beaktas vid bedömningen

av den andra makens rätt till pensionstillskott lämnas utan erinran av

piaktiskt taget alla remissinstanser. En av konsekvenserna av detta förslag

måste enligt länsstyrelsens i Östergötlands län mening bli att pensionstillskott

kommer att kunna utgå till den ena maken i ett äktenskap trots att

den andra maken åtnjuter ATP med tiotusentals kronor. En sådan konsekvens

torde strida mot principen att tillgängliga resurser bör koncentreras

på de pensionärsgruppex-, som i huvudsak inte har några inkomster vid

sidan av folkpensionen. Med hänsyn till den av kommittén utvecklade

giundsatsen om vardera makens självständiga ställning i ekonomiskt avseende

torde dock förslaget vara konsekvent. SPP erinrar om att man vid

inkomstprövningen av kommunala bostadstillägg och hustrutillägg inte tilllämpar

den av kommittén förordade principen utan då anses eventuell

sidoinkomst hos maken eller båda makarna belöpa med hälften på vardera

maken. Enligt SPP:s mening synes det naturligt att förfara på samma sätt

näi det gäller pensionstillskotten. Svenska försäkringsbolags riksförbund

ifrågasätter lämpligheten av att makes ATP inte skall beaktas vid bedömningen

av andra makens rätt till pensionstillskott.

SAF och SPP framhåller att enligt kommitténs förslag skulle en gift

kvinna, som uppbär folkpension men inte ATP, år 1978 kunna få pensionstillskott

med 30 % av basbeloppet, även om mannen har maximal ATP

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl; Maj:ts proposition nr 38 år 1969

och behov av pensionstillskott därför knappast föreligger. Skulle mannen

avlida, får änkan 40 % av mannens ATP, alltså mindre än hälften, och dessutom

går hon miste om hela pensionstillskottet, en minskning som inte

uppvägs av att hennes folkpension höjs från 70 till 90 % av basbeloppet.

SAF anser detta resultat mindre tillfredsställande.

Frågan om pensionstillskotten och den statliga personalpensioneringen

behandlas i några remissyttranden. Riksförsäkringsverket erinrar om att

en stor del av statspensionärerna ännu inte har ATP-pension eller en

mycket låg sådan. Dessa skulle enligt förslaget erhålla pensionstillskott.

Det är, uttalar verket, inte utrett om detta skall reducera statens personalpensionsförmåner

med motsvarande belopp. Blir så fallet, kommer uppenbarligen

statens nettokostnader för pensionstillskotten att reduceras med

det belopp, varmed kostnaden för personalpénsionsförmånerna minskas.

Skall däremot pensionstillskotten läggas utanför bruttopensionssystemet,

kommer åtskilliga statspensionärer att få sina pensionsförmåner höjda med

pensionstillskotten eller del därav. Därigenom kan inträffa att de som nu

har lika stora pensioner, framdeles får olika stora pensioner beroende på

om i deras bruttopension ingår ATP-pension eller inte. Kommittén har,

uttalar statens personalpensionsverk, utgått från att socialförsäkringssystemet

inte skall innehålla några specialregler i fråga om pensionstillskott för

sådana folkpensionärer, som omfattas av annan tjänstepensionering än

tilläggspensioneringen. Detta överensstämmer med den ståndpunkt i huvudfrågan

om förhållandet mellan allmän pensionering och tjänstepensionsvägen

ordnad pensionering, som intogs i samband med beslutet om den

allmänna pensioneringen. Frågan om hur pensionstillskotten skall påverka

sådan annan tjänstepension får därmed lösas inom ramen för denna tjänstepensionering.

Verket uttalar att det inte ankommer på verket att ta ställning

till vad som i så fall skall gälla. Frågan om på vilket sätt pensionstillskottet

skall inverka på tjänstepensioner på olika områden måste enligt

TCO:s mening avgöras genom förhandlingar mellan de fackliga parterna.

Inkomstprövning av kommunalt bostadstillägg m. in.

Kommitténs förslag innebär i fråga om samtliga inkomstprövade förmåner

— hustrutillägg, kommunala bostadstillägg och änkepensioner i anledning

av dödsfall före den 1 juli 1960 — att det avdragsfria beloppet höjs

från 1 700 kr. till 2 000 kr. för ensam pensionär och från 2 400 kr. till 3 000

kr. för två gifta pensionärer tillsammans. Vidare föreslås i fråga om hustrutillägg

och kommunalt bostadstillägg att reduktionen för inkomster över

det avdragsfria beloppet skall ske med 50 %. Pensionstillskott samt ATP

som föranlett minskning av pensionstillskott skall inte räknas som inkomst

vid prövning av inkomstprövad pensionsförmån.

Förslaget tillstyrks av länsstyrelserna i Östergötlands, Örebro och Väster
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

norrlands lön, SAF, LO, TCO, SACO, SR, SPP, Svenska försäkringsbolags

riksförbund och Folksam. Arbetsmarknadsstyrelsen yttrar att förslaget innebär

vissa lättnader jämfört med nuvarande regler men anser det tveksamt

om lättnaderna är tillräckliga för att i praktiken minska inkomstprövningens

ogynnsamma verkningar. Styrelsen ifrågasätter om inte de avdragsfria

beloppen borde anges i procent av basbeloppet, då det annars blir nödvändigt

att fortlöpande justera dessa med hänsyn till kostnadsutvecklingen.

Försäkringskasseförbundet anför exempel på brister i såväl den nuvarande

som den föreslagna lagstiftningen på detta område och anser att reglerna

för erhållande av inkomstprövade förmåner därför bör ses över ytterligare.

I avvaktan på en sådan översyn, som även bör avse frågan om en anknytning

av de avdragsfria beloppen till basbeloppet, bör kommitténs förslag

genomföras.

Riksförsäkringsverket erinrar om att man vid tillkomsten av ATP torde

ha utgått från att inkomstprövningen skulle successivt kunna minskas i

den mån ATP trädde i funktion på förmånssidan. Utvecklingen har emellertid

blivit en annan. Antalet pensionärer med kommunalt bostadstillägg

och antalet personer med hustrutillägg har sålunda visat en stigande tendens

även under de senare åren. Verket belyser med några exempel att de

inkomstlägen vid vilka det kommunala bostadstillägget helt upphör att utgå

förskjuts kraftigt uppåt, om de föreslagna ändringarna genomförs. Inkomstprövade

förmåner kan sålunda i ett avsevärt antal fall utgå till personer,

som har inkomster vilka kan överstiga dem som en del familjeförsörjare

har att disponera. Detta är enligt verkets mening inte tillfredsställande.

Till resultatet bidrar uppenbarligen den omständigheten att, i den

mån ATP tas undan från inkomstprövningen, en liberalisering inträder

utöver den som föranleds av ändringen av avdragsreglerna. Härigenom

överförs på kostnaden för de inkomstprövade förmånerna, som i väsentlig

mån bestrids av kommunerna, en betydande del av de besparingar som

uppkommer för den egentliga folkpensioneringen, om folkpensionshöjningarnä

reduceras för dem som har ATP. Verket yttrar vidare, att man från

principiell synpunkt bör komma ihåg att en pension har till uppgift att

ersätta arbetsinkomst. Redan den omständigheten att pensioner från viss

ålder utges utan hänsyn till att arbetsförmågans nedsättning inte styrkts

utgör ett av praktiska skäl föranlett avsteg från denna princip. Å andra

sidan ligger otvivelaktigt ett praktiskt problem däri att inkomstprövningen

och beskattningen kan ha en arbetshämmande effekt. Verket anför slutligen,

att verket i det föregående uttalat sig för att pensionssystemet bör

ses över och att i väntan härpå provisoriska bestämmelser om ökning av

pensionerna bör utfärdas. Vid en sådan översyn bör också inkomstprövningsfrågan

tas upp, varvid det bör övervägas om de kommunala bostadstilläggen

hör hemma inom socialförsäkringssystemet eller om de inte bör

knytas samman med bostadsstödets övriga delar. I väntan härpå torde

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1969

det enligt verkets mening inte finnas anledning att ändra avdragsreglerna i

den utsträckning kommittén föreslagit.

Förslaget att pensionstillskott jämte den del av ATP som föranlett minskning

av tillskottet inte räknas som inkomst, innebär enligt Svenska kommunförbundets

mening i praktiken att det avdragstria beloppet för ATPpensionärer

vid fullt utbyggt system med pensionstillskott blir 2 000 kr. plus

30 % av basbeloppet eller alltså vid basbeloppet 6 000 kr. 2 000 + 1 800 =

3 800 kr. För makar med ATP, som båda kan erhålla pensionstillskott enligt

samma grunder som ensamstående pensionär, blir det verkliga avdragsfria

beloppet 3 000 + 2 x 1 800 = 6 600 kr. Förbundet uttalar att kommittén

inte berört vad detta innebär i ekonomiskt avseende för kommunerna.

Kommittéförslaget innebär enligt förbundets mening att den beräknade

minskningen av de kommunala folkpensionskostnaderna sedan ATP

i större utsträckning slagit igenom uteblir eller att utgiftsstegringar i stället

träder till. För kommuner som genomfört eller ämnar genomföra välmotiverade

och för pensionärer i lägre inkomstlägen angelägna förbättringar i

sina grunder för det kommunala bostadstillägget, kan ett genomförande av

förslaget — i nuvarande och för den närmaste framtiden prognosticerade

kärva kommunalekonomiska läge — nödvändiggöra successiva sänkningar

av redan beslutade tillägg och stagnation i reformarbetet på området. Men

även ur andra aspekter kan enligt förbundets mening kommittéförslaget

vara diskutabelt. Förbundet erinrar därvid bl. a. om kommitténs uttalande

att det självfallet inte är tilltalande att utge inkomstprövade förmåner i

inkomstskikt, som ligger över låglönenivån. Effekten av kommitténs förslag

blir dock att, om det kommunala bostadstillägget i en kommun är 6 000 kr.,

rätten till tillägget upphör först vid en inkomst av 27 000 kr. Vad nu anförts

om verkningarna av föreslagna avdragsregler för de inkomstprövade

förmånerna i kombination med konstruktionen av de föreslagna pensionstillskotten

visar enligt förbundets uppfattning, att kommittéförslaget inte

kan läggas till grund för slutliga ställningstaganden. Vid de förnyade överväganden

som måste ske finns det anledning att också pröva om tiden nu

är mogen för att staten övertar ansvaret för samtliga pensionsförmåner

som är knutna till den allmänna försäkringen, dvs. även de kommunala

bostadstilläggen till folkpensionärer.

Kommunernas pensionsanstalt anser det naturligt att man utnyttjar de

möjligheter som yppas, när icke inkomstprövade förmåner ökar, till att

koncentrera de inkomstprövade förmånerna till de fall där de bäst behövs.

Kommitténs förslag går emellertid den motsatta vägen. Dess förslag innebär

nämligen en höjning av den nivå där bostadstillägg kan förekomma utan

att man för den skull har garantier för att förslaget medför någon egentlig

positiv effekt på pensionstagarnas intresse att ta förvärvsarbete. Att så är

fallet sammanhänger givetvis även med de skattefrågor som legat utanför

kommitténs uppdrag. Pensionsanstalten anser det ofrånkomligt, att man

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1969

i ett sammanhang utreder både beskattnings- och inkomstprövningsfrågorna

och hemställer därför om en sådan utredning. I avvaktan på resultatet

av denna bör inkomstprövningen, enligt pensionsanstaltens mening,

inte ändras.

Länsstyrelsen i Malmöhus lön, som uttrycker samma mening som drätselkammaren

i Malmö, anser att det skulle vara önskvärt att åstadkomma

mera likartade regler för de kommunala bostadstilläggen, eftersom de

nuvarande stora skillnaderna måste anses otillfredsställande.

Pensionärernas riksorganisation i Sverige pekar på de stora differenser,

som föreligger beträffande bostadstilläggen i de olika kommunerna, och

förutsätter att bostadstilläggen får en sådan utformning att de täcker en

godtagbar bostadsstandard åt folkpensionärerna.

Pensionärsbostadsbidrag

Kommitténs förslag att pensionärsbostadsbidragen avvecklas fr. o. in. den

1 januari 1970 tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser.

Bostadsstyrelsen gör en jämförelse mellan de totala årliga kostnaderna

för pensionärsbostadsbidraget och de kommunala bostadstilläggen och anser

att relationen mellan dessa kostnader tyder på att ett bortfall av pensionärsbostadsbidraget

inte har nämnvärd ekonomisk betydelse. På grund

härav och med hänsyn till kommitténs uppgift att kommunerna, när pensionärsbostadsbidragets

belopp minskat på grund av höjt skatteunderlag,

kompenserat pensionärerna härför genom justeringar av det kommunala bostadstillägget

ansluter sig styrelsen till kommitténs förslag. Enligt Svenska

kommunförbundet har den ekonomiska betydelsen av pensionärsbostadsbidraget

minskat. Frågan om detta bidrag bör dock ingå i de förnyade överväganden

som förbundet uttalat sig för i anslutning till frågan om inkomstprövningen

och de kommunala bostadstilläggen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

Departementschefen

Allmänna synpunkter

Den senaste tioårsperioden karakteriseras av en kraftig utveckling på

den allmänna pensioneringens område. Folkpensionsnivån har successivt

trappats upp i enlighet med den plan som antogs år 1958. Förtids- och

änkepensioneringen inom folkpensioneringen har i grunden förändrats och

barnpensioner har införts. Den stora ATP-reformen har genomförts med

allt vad detta betyder för den enskildes trygghet och möjligheter till bibehållen

levnadsstandard på ålderdomen, vid invaliditet och vid försörjarens

död. Utvecklingen är emellertid inte slut med detta. I det moderna samhället

är det en angelägen uppgift att tillse att socialförsäkringssystemen

anpassas och förbättras i takt med att behoven förändras och resurserna

för ytterligare insatser ökar. Utredningsarbete pågår på flera områden. I

det följande skall behandlas frågor om en förbättring av folkpensionerna,

sedan 1958 års beslut om standardökning av dessa pensioner nu i sin helhet

genomförts.

Pensionsbeslutet år 1958 innebar bl. a. att folkpensionerna successivt

skulle höjas fram till år 1968 så att ålderspensionen då uppgick till 3 600

kr. för ensam pensionär och 5 400 kr. för två gifta pensionärer, allt räknat

i 1957 års penningvärde. Dessa belopp motsvarar i dagens penningvärde

5 220 kr. resp. 7 830 kr. Det uppställda programmet har nu genomförts. Efter

den standardhöjning av folkpensionerna som beslutats att gälla fr. o. m.

den 1 juli 1968 uppgår i dag ålderspensionen för ensam pensionär till 5 220

kr. och för ett pensionärspar till 8 112 kr. Utvecklingen av folkpensionerna

under den gångna tioårsperioden kan belysas av att vid ingången av år 1958

motsvarande pensionsbelopp uppgick till 2 200 kr. resp. 3 520 kr. Folkpensionernas

belopp är sedan den 1 juli 1967 anknutna till basbeloppet. Jämsides

med standardhöjningarna och anpassningen av pensionernas storlek

efter ändringarna i penningvärdet har utvecklingen i fråga om de kommunala

bostadstilläggen gått i den riktningen att tilläggen genomgående höjts

och att deras storlek i allt större utsträckning anknutits till pensionärernas

faktiska bostadskostnad. Pensionärerna får alltså nu i betydande utsträckning

sina bostadskostnader täckta genom dessa tillägg. De totala kostnaderna

för bostadstilläggen har från år 1958 till år 1968 stigit från 254 milj.

kr. till omkring 660 milj. kr. per år.

Beslut om införande av ATP fattades år 1959, pensionsrätt började intjänas

år 1960 och de första tilläggspensionerna började utbetalas år 1963.

Antalet personer med ATP, utom barnpension, var i början av år 1963

omkring 13 300 och har sedan ökat till omkring 250 000 år 1968. Budgetåret

1969/70 beräknas antalet personer med ATP uppgå till omkring 350 000

och budgetåret 1978/79 till omkring 870 000. Antalet ATP-pensionärer stiger

alltså kraftigt. Även pensionernas belopp växer. ATP-utbetalningarna

beräknas till omkring 700 milj. kr. under budgetåret 1968/69 och till om
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1969

kring 4 000 milj. kr. under budgetåret 1978/79 vid basbeloppet 6 000 kr.

Antalet folkpensionärer utan ATP är dock betydande och kommer att vara

det en lång tid framåt. Enligt gjorda uppskattningar beräknas antalet folkpensionärer

vara 1 275 000 budgetåret 1969/70 och omkring 1490 000 budgetåret

1978/79. Sammanställer man dessa siffror med det nyss nämnda

beräknade antalet personer med ATP finner man att antalet folkpensionärer

utan ATP de nämnda budgetåren utgör över 900 000 resp. 600 000.

Redan i prop. 1964: 1 (bil. 7 s. 22) framhöll jag att standardhöjningar av

folkpensionerna bör genomföras inte endast fram till det av statsmakterna

för år 1968 angivna målet utan även efter detta år bl. a. på grund av att

vid denna tid endast en mindre del av pensionärerna har ATP utöver folkpension.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande uppdrog jag i juni 1965

i tilläggsdirektiv åt pensionsförsäkringskommittén att utreda frågor i samband

med framtida höjningar av folkpensionerna. I direktiven erinrade jag

om att ett viktigt skäl för etapphöjningarna fram till år 1968 var önskvärdheten

att förbättra pensionsstandarden för de pensionärer som i huvudsak

har endast folkpensionen att lita till för sin försörjning. Jag underströk

vidare att motivet för folkpensionshöjningar efter år 1968 likaledes är att

söka i den omständigheten att flertalet folkpensionärer under ytterligare

ett antal år kommer att tillhöra de årsklasser, som inte omfattas av ATP

eller har låg ATP.

Pensionsförsäkringskommittén, som är parlamentariskt sammansatt, har

i ett enhälligt betänkande lagt fram förslag i viktiga frågor rörande den

allmänna pensioneringens utformning. Förslaget omfattar främst frågan

om den framtida utbyggnaden av folkpensioneringen men dessutom frågan

om inkomstprövningen av kommunalt bostadstillägg, hustrutillägg och

vissa änkepensioner. Under sitt fortsatta arbete kommer kommittén bl. a.

att göra en översyn av familjepensioneringen.

Kommittén tar ställning till folkpensionernas utveckling under tio år

framåt eller för åren 1969—1978. Tillgängliga resurser bör enligt kommitténs

mening i första hand koncentreras på förbättringar för de pensionärsgrupper,

som i huvudsak inte har några inkomster vid sidan av folkpensionen.

I princip innebär förslaget att alla pensionärer på sikt tillförsäkras en

nivå för det ekonomiska grundskyddet —1 en garantinivå — som ligger

väsentligt högre än nuvarande folkpensionsnivå. För ensam pensionär höjs

successivt garantinivån under de närmaste tio åren med en tredjedel av

den nuvarande folkpensionsnivån. Sådan pensionär, vars folkpension

fr. o. m. den 1 juli 1968 utgör 90 % av basbeloppet, får alltså en pensionsökning

med 30 % av basbeloppet. Detta innebär att folkpensionen för ensam

pensionär med ingen eller låg ATP blir 120 % av basbeloppet. För att alla

år 1978 skall komma upp till den nämnda garantinivån föreslås ett särskilt

pensionstillskott som höjs varje år. Pensionstillskottet skall enligt förslaget

öka med 3 % av basbeloppet varje år under tioårsperioden.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Ma j. ts proposition nr 38 år 1969

Kommittén föreslår vidare att ökningen genom pensionstillskott skall bli

lika stor för var och en av två gifta pensionärer som för en ogift pensionär.

Folkpensionen för två gifta pensionärer är nu tillhopa 140 % av basbeloppet.

Vid tioårsperiodens slut blir den (140 + 30 + 30) 200 % av basbeloppet,

vilket motsvarar en höjning med över 40 % av nuvarande folkpensionsnivå.

År 1978 skall pensionärerna ha uppnått en garantinivå som — räknat på

ett basbelopp av 6 000 kr. — uppgår till 7 200 kr. för ogift och 12 000 kr.

för två makar, allt för år räknat. Till de nämnda beloppen kommer kommunalt

bostadstillägg.

Remissinstanserna har utan undantag gett sitt stöd åt tanken på fortsatt

förbättring av folkpensionsförmånerna. Den principiella lösning som pensionsförsäkringskommittén

valt har tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av alla remissinstanser med undantag av riksförsäkringsverket, som bl. a.

hävdat att en höjning av grundtryggheten av den föreslagna omfattningen

bör föranleda en översyn av pensionssystemet. I väntan på en sådan översyn

bör enligt verkets mening pensionsförbättringar nu ske provisoriskt och på

ett sätt som inte försvårar en systematisk lösning mera än vad som är oundgängligt.

Jag kan inte finna att den föreslagna ökningen av folkpensionerna

genom ett pensionstillskott på något avgörande sätt försvårar en samordning

i framtiden av pensionssystemets båda delar eller att den bryter enhetligheten

i pensionssystemet. Jag biträder därför kommitténs lösning.

Några remissinstanser, såsom TCO, SR och Pensionärernas riksorganisation

i Sverige, anser att ställning nu inte bör tas till folkpensionsförbättringarna

för en så lång tid som tio år framåt. De föreslår att beslutet begränsas

att avse tre eller fem år. Rakom kommitténs förslag på denna

punkt ligger erfarenheter från den gångna tioårsperioden. Det är otvivelaktigt

från flera synpunkter av värde om folkpensionshöjningarna liksom

hittills kan ske med ledning av en plan för eu längre tidsperiod. Enligt min

mening är det lämpligt att inrikta sig på en ny tioårsperiod.

Jag godtar kommitténs förslag att folkpensionerna under den närmaste

tioårsperioden bör öka med ett belopp som motsvarar 30 % av basbeloppet

och att ökningen bör fördela sig med 3 % av basbeloppet för varje år. Vid

ett basbelopp av 6 000 kr. blir ökningen 180 kr. om året.

I likhet med kommittén anser jag att ökningen bör vara lika stor för gift

och ogift pensionär. Den skillnad mellan gift och ogift som i pensionshänseende

existerar i dag kommer med en sådan anordning att minska i betydelse

allt efter som pensionstillskotten kommer att motsvara en ökande

andel av den samlade pensionen. Vid ett basbelopp av 6 000 kr. blir ökningen

således för två pensionsberättigade makar tillhopa 360 kr. om året.

Folkpensionens årsbelopp för en ensam pensionär är f. n. 5 220 kr. och

för ett pensionärspar 8 112 kr. Genom de föreslagna pensionstillskotten stiger

folkpensionsbeloppet vid oförändrat basbelopp, 5 800 kr., till 5 400 kr. för

ensam pensionär och 8 472 kr. för ett pensionärspar den 1 juli 1969. Härtill

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1969

kommer för ungefär hälften av pensionärerna kommunala bostadstillägg, som

i ökande omfattning täcker den faktiska bostadskostnaden. Som framgår av

det följande föreslås en uppmjukning av reglerna för inkomstprövningen av

dessa tillägg.

Pensionstillskottens utformning

Med utgångspunkt i den grundläggande uppfattningen att pensionsförbättringarna

bör komma de pensionärsgrupper till godo, där behovet av

ytterligare förbättringar är mest framträdande, krävs någon form av inkomst-

eller behovsprövning. Man måste därvid ta ställning till vilka slag

av inkomster som skall påverka det föreslagna pensionstillskottet och vilken

minskande verkan dessa inkomster skall ha. Pensionsförsäkringskommittén

har prövat olika lösningar som jag närmare redogjort för vid presentationen

av kommittéförslaget. Kommittén har stannat vid att förorda

att endast ATP skall beaktas vid inkomstprövningen. ATP skall avräknas

från pensionstillskotten i den mån ATP tillsammans med det tillskott som

skall utgå under ett visst år överstiger pensionstillskottets nivå vid tioårsperiodens

slut. Om en ensam pensionär vid ett basbelopp på 6 000 kr. t. ex.

har ATP-pension med 900 kr. per år, utgör pensionstillskottet 180 kr. under

år 1969 och ökar därefter årligen med 180 kr. under åren 1970, 1971 etc.

intill dess pensionstillskottet tillsammans med ATP-pensionen uppgår till

1 800 kr. utöver vad han i övrigt erhåller i folkpension och bostadstillägg.

För pensionärspar gäller dessa belopp för var och en av makarna. Den som

har en låg ATP eller ingen ATP alls kommer alltså att få pensionstillskott

tills han uppnått garantinivån.

Enligt kommittén skall den som anmält undantagande från försäkringen

och därför inte har ATP eller fått sin ATP reducerad behandlas som om han

hade lyft den ATP som han skulle fått om han inte trätt ur försäkringen.

Skulle han exempelvis haft ATP motsvarande garantibeloppet om han varit

med i systemet oavbrutet får han inget pensionstillskott, även om han i

praktiken inte lyfter någon ATP.

Vidare föreslås som framgår av det följande att ATP, till den del sådan

pension föranleder minskning av pensionstillskott, inte skall anses som

inkomst vid den inkomstprövning som sker vid bestämmande av kommunalt

bostadstillägg, hustrutillägg och vissa änkepensioner. Härigenom gynnas

i detta avseende de pensionärer som vid sidan av folkpension har inkomster

i form av ATP jämfört med dem som har sidoinkomster av annat

slag, exempelvis av fastighet eller kapital.

Att inkomstprövningen begränsas till ATP medför den fördelen att man

slipper ifrån åtskilliga avgränsningssvårigheter eftersom ATP är registrerad

inom det allmänna pensionssystemet. Avräkningsförfarandet kan ske

automatiskt genom att alla behövliga uppgifter finns tillgängliga hos de

utbetalande organen. Man kommer därigenom ifrån de olägenheter som ett

ansölcningsförfarande och en därav följande prövning i det enskilda fallet

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kiingl. Ma j:ts proposition nr 38 år 1969

måste medföra för såväl den enskilde som försäkringsadministrationen.

Remissinstanserna har med undantag av riksförsäkringsverket ställt sig

positiva till den av kommittén förordade utformningen av pensionsförbättringarna.

Någon helt invändningsfri lösning för att åstadkomma den erforderliga

inkomstprövningen torde knappast finnas. Kommittén har ingående prövat

och mot varandra vägt för- och nackdelarna av olika tänkbara lösningar.

Enligt min mening utgör det av kommittén föreslagna systemet en godtagbar

lösning på de problem som här möter. Jag vill erinra om att flera

remissinstanser — bland dem riksförsäkringsverket — uttalat sin tillfredsställelse

över att pensionstillskotten föreslås skola utgå utan tillämpning av

den traditionella inkomstprövningen inom folkpensioneringen. Jag är ense

härom och ansluter mig till kommitténs förslag.

I det följande skall jag ta upp vissa särskilda frågor som väckts vid

remissbehandlingen av kommitténs förslag.

Pensionstillskott skall enligt förslaget utgå till folkpension i form av

ålderspension, förtidspension och änkepension. Riksförsäkringsverket finner

det tveksamt, om det är lämpligt att i detta sammanhang besluta om

ytterligare standardhöjningar till änkorna, eftersom pensionsförsäkringskommittén

i sitt fortsatta utredningsarbete skall ta upp frågorna om

familjepensionerna till övervägande. En generell höjning av änkepensionsnivån

skulle enligt verkets mening kunna föregripa det kommande utredningsarbetet.

Jag utgår från att kommittén noga beaktat detta problem när

kommittén i anslutning till denna fråga uttalat att ändringar i fråga om

änkepensioneringen kan bli en följd av kommitténs fortsatta arbete. Jag

vill också nämna att standardtillägg hittills kommit också änkepensionärerna

till godo. De av verket anförda betänkligheterna bör enligt min mening

inte få lägga hinder i vägen för att utge pensionstillskott även till

änkorna. Jag förordar därför att pensionstillskott skall utges också till änkepension.

I den mån så påkallas av pensionsförsäkringskommitténs förslag

rörande familj epensioneringen får frågan prövas på nytt.

LO reser erinringar mot förslaget att pensionstillskott vid förtida uttag

av ålderspension skall reduceras i samma mån som ålderspensionen. Motsvarande

reduktion skall enligt förslaget ske även om förtidspension och

änkepension utgår med mindre belopp än hel pension. Regler av detta slag

har bedömts vara nödvändiga för att inte rubba relationerna mellan de

olika förmånerna. Enligt min mening är det i fråga om det förtida uttaget

också angeläget att slå vakt om de nuvarande på grundval av försäkringsmässiga

bedömanden utformade principerna för beräkningen av pensionens

storlek. Ett förtida uttag — liksom ett uppskjutet uttag efter 67 år — skall

i princip vara från ekonomisk synpunkt neutralt för pensionären. I annat

fall rubbas förutsättningarna för det förtida uttaget. Önskvärda pensionsförbättringar

före 67-årsåldern bör enligt min mening åstadkommas på

andra vägar än genom en annan utformning av reglerna i det nu berörda

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1969

hänseendet. Jag vill här erinra om att riksförsäkringsverket nyligen fått i

uppdrag att utreda möjligheterna att i ökad utsträckning ge förtidspension

åt den äldre arbetskraften. Vidare har föregående års riksdag begärt utredning

av frågan om lägre pensionsålder för gruvarbetare med arbete under

jord. Detta utredningsuppdrag har överlämnats till pensionsförsäkringskommittén.

Jag anser mig mot bakgrunden av det anförda böra godta kommitténs

förslag.

Kommittén har inte ifrågasatt att annan ATP än pensionärens egen skall

beaktas vid prövningen om rätt till pensionstillskott föreligger. Grundsatsen

om vardera makens självständiga ställning i ekonomiskt avseende talar

enligt kommitténs mening för en sådan ordning. I enlighet härmed föreslår

kommittén att makes ATP inte skall beaktas vid bedömningen av den andra

makens rätt till pensionstillskott. Ett par remissinstanser erinrar om att

man vid inkomstprövningen av kommunala bostadstillägg och hustrutillägg

inte tillämpar den av kommittén förordade principen utan då anses eventuell

sidoinkomst hos maken eller båda makarna belöpa med hälften på

vardera maken. Det ifrågasätts därför om man inte bör förfara på samma

sätt vid den ifrågavarande inkomstprövningen. Jag ansluter mig till den av

kommittén förordade lösningen. Som kommittén anfört bärs den av principiella

motiveringar och den medför också administrativa fördelar.

Om änka själv åtnjuter ATP i form av änkepension bör denna enligt förslaget

avräknas mot pensionstillskottet. Ett par remissinstanser anser att

detta är mindre tillfredsställande. Jag anser för min del inte att det i förevarande

avseende föreligger skäl att behandla ATP, som utgår till änka i

form av änkepension efter avliden make, annorlunda än ATP, som utgår

till änka i form av ålderspension eller förtidspension. Jag godtar därför

kommitténs förslag.

Kostnaderna för pensionstillskotten kan beräknas till omkring 190 milj.

kr. för budgetåret 1969/70.

Inkomstprövning av kommunalt bostadstillägg m. m.

Kommunala bostadstillägg, hustrutillägg och änkepensioner med anledning

av dödsfall före den 1 juli 1960 är underkastade inkomstprövning. Denna

innebär att pensionsförmånen minskas med pensionärens inkomster vid

sidan av folkpensionen. Överstiger sidoinkomsten 1 700 kr. för ensam pensionär,

sker minskning med en tredjedel av inkomst som ligger mellan

1 700 kr. och 2 400 kr. och med två tredjedelar av inkomst därutöver. För

makar är motsvarande gränsbelopp sammanlagt 2 400 kr. och 3 400 kr. I

fråga om de nyss nämnda änkepensionerna sker dock avdrag med en tredjedel

i alla inkomstlägen över 1 700 kr. Årsinkomst under 1 700 kr. för

ensam och 2 400 kr. för makar medför ej något avdrag.

Vid inkomstprövningen avses med årsinkomst den inkomst, för år räknat,

som någon kan antas komma att åtnjuta under den närmaste fram
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

tiden. I fråga om inkomstberäkningen finns detaljerade regler. Det kan

nämnas att folkpensionsförmån inte räknas såsom inkomst men däremot

ATP.

Vid uppskattning av förmögenhets avkastning skall denna höjas med

10 % av det belopp, varmed förmögenheten överstiger för den som är gift

22 500 kr. (för makar tillhopa 45 000 kr.) och för annan 30 000 kr.

De nuvarande inkomstprövningsreglerna har gällt fr. o. m. den 1 juli 1963

bortsett från att de nyssnämnda s. k. skärpningsreglerna vid innehav av

förmögenhet ändrats med verkan fr. o. m. den 1 juli 1965.

Pensionsförsäkringskommittén har prövat olika metoder för att mildra

de tröskeleffekter som uppkommer vid tillämpning av de gällande reglerna

och som har sin grund i att när pensionären ökar sin inkomst av exempelvis

förvärvsarbete han mister en betydande del av det kommunala bostadstillägget

samtidigt som förvärvsinkomsten beskattas. Sådana effekter kan

vara ogynnsamma från arbetsmarknadspolitiska synpunkter samtidigt som

de för den enskilde framstår som orättvisa. Kommittén har stannat för att

föreslå att det avdragsfria beloppet i fråga om samtliga inkomstprövade

förmåner höjs till 2 000 kr. för ensam pensionär och till 3 000 kr. för två

makar tillsammans samt att — såvitt gäller kommunala bostadstillägg och

hustrutillägg — reduktionen för inkomster över det avdragsfria beloppet

görs enhetlig och bestäms till 50 %.

Kommittén föreslår vidare att pensionstillskotten och ATP till den del

sådan pension föranleder minskning av pensionstillskott inte skall anses

utgöra inkomst som minskar de inkomstprövade förmånerna.

Flertalet av de remissinstanser som uttalat sig i frågan har tillstyrkt

kommitténs förslag. Några remissinstanser, bland dem riksförsäkringsverket

och Svenska kommunförbundet, önskar en ytterligare översyn av dessa

regler. Därvid bör enligt riksförsäkringsverkets mening också övervägas

om de kommunala bostadstilläggen hör hemma inom socialförsäkringen

eller om de inte bör knytas samman med bostadsstödets övriga delar. Kommunförbundet

menar att man dessutom bör pröva om tiden nu är mogen

för att staten övertar ansvaret för bostadstilläggen. Jag är inte beredd att

förorda utredningar av de angivna slagen. Sådana utredningar skulle för

övrigt ta en avsevärd tid och de förbättringar beträffande de inkomstprövade

förmånerna, som kommittén föreslagit och som i övervägande grad

mottagits med tillfredsställelse av remissinstanserna, skulle inte kunna

genomföras förrän längre fram i tiden. Jag anser mig böra godta kommitténs

förslag.

Pensionärernas riksorganisation i Sverige har pekat på de olikheter som

föreligger mellan bostadstilläggen i olika kommuner och uttalat att bostadstilläggen

bör få en sådan utformning att de täcker en godtagbar bostadsstandard

åt folkpensionärerna. Med anledning härav vill jag först erinra

om att utvecklingen i fråga om bostadstilläggen — såsom pensionsförsäkringskommittén

också framhållit — allt mera gått i den riktningen att

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1969

deras storlek anknutits till pensionärernas faktiska bostadskostnader.

Vidare vill jag nämna att de berörda olikheterna beträffande bostadstilläggen

— i fråga om såväl uppbyggnad som belopp — har uppmärksammats

av Svenska kommunförbundet. Kommunförbundet har sålunda i november

1968 utfärdat en rekommendation till kommunerna angående nya

normalgrunder för bostadstillägg till folkpensionärer. I kommunförbundets

rekommendation formuleras målsättningen för bostadstilläggen så att dessa

— förutom att stimulera pensionärerna att söka skaffa sig lättskötta och

moderna bostäder — bör ge största möjliga grupp folkpensionärer täckning

för den verkliga bostadskostnaden. Detta anses böra ske inom ramen för en

rimlig kostnad för kommunerna och med en rimlig administrativ belastning

för försäkringskassorna. Utifrån den angivna målsättningen rekommenderar

kommunförbundet att grunderna för de kommunala bostadstillläggen

utformas så att alla pensionärer får ett generellt grundbelopp samt

att bostadskostnad över grundbeloppet täcks intill ett tak, som kan vara

antingen beloppsmässigt eller standardmässigt fixerat.

Vad jag i det föregående föreslagit rörande pensionstillskotten och de

kommunala bostadstilläggen påverkar gällande bestämmelser om skattelättnader

för folkpensionärer. Med anledning härav kommer frågan om folkpensionärernas

beskattning under vårriksdagen att anmälas av chefen för

finansdepartementet.

Kostnadsökningen till följd av de förordade ändringarna i inkomstprövningsreglerna

kan beräknas till omkring 19 milj. kr. för budgetåret 1969/70.

Härav beräknas 5 milj. kr. uppkomma på grund av förslaget att ATP i viss

utsträckning inte skall beaktas vid inkomstprövningen. Av den totala kostnadsökningen

19 milj. kr. faller omkring 15 milj. kr. på kommunerna och

resten på staten.

Pensionär sbostadsbidrag

Pensionsförsäkringskommittén har förordat att de nuvarande pensionärsbostadsbidragen

skall avvecklas med verkan fr. o. m. den 1 januari 1970.

Förslaget har vid remissbehandlingen tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Jag ansluter mig till kommitténs förslag. Liksom kommittén och bostadsstyrelsen

utgår jag därvid från att kommunerna i samband med avvecklingen

av pensionärsbostadsbidragen bereder de pensionärer som berörs

kompensation genom kommunala bostadstillägg eller på annat sätt.

Ersättning för vissa läkarintyg

Utöver de frågor som behandlats i det föregående vill jag här ta upp ett

spörsmål som rör försäkrads rätt till ersättning för läkarintyg i samband

med ansökan om pension.

Enligt 16 kap. 1 § första stycket AFL skall den som önskar erhålla pension

göra ansökan hos allmän försäkringskassa i enlighet med vad Kungl.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 38

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

Maj :t förordnar. I 4 § kungörelsen den 25 maj 1962 (nr 394) med vissa

bestämmelser rörande ansökan om pension enligt lagen om allmän försäkring,

m. m. har föreskrivits att, om ansökningen avser förtidspension, invaliditetstillägg

eller invaliditetsersättning, rätten till sådan förmån i regel

skall styrkas med läkarintyg. Kostnaderna för anskaffande av sådant läkarintyg

betalas av den som begär intyget. Det arvode läkaren får begära för

intyget är maximerat i de fall intyget utfärdas av i statens eller kommuns

tjänst anställd läkare. Bestämmelser härom finns i 1 § kungörelsen den 14

september 1962 (nr 518) angående kostnaderna för läkarundersökning

in. m. vid prövning av rätt till pension enligt lagen om allmän försäkring.

I 16 kap. 1 § andra stycket AFL finns ett undantag från kravet på ansökan

för att erhålla pension. Där föreskrivs att om försäkrad åtnjuter sjukpenning

eller ersättning för sjukhusvård enligt AFL, försäkringskassa kan

tillerkänna honom förtidspension utan hinder av att han inte gjort ansökan

om pension. Denna regel har samband med samordningen mellan sjukförsäkring

och pensionering. I dessa fall svarar försäkringskassan för samtliga

kostnader för behövlig medicinsk utredning. Denna sker därvid på

initiativ av kassan.

Enligt 16 kap. 2 § AFL kan som villkor för rätt till förtidspension, invaliditetstillägg

eller invaliditetsersättning föreskrivas att den försäkrade

skall under högst 30 dagar vara intagen på visst sjukhus eller underkasta

sig undersökning av viss läkare. För sina kostnader i samband med sådan

läkarundersökning eller sjukhusintagning får den försäkrade ersättning

enligt grunder som Kungl. Maj :t föreskriver. Ersättningen utges från vederbörande

försäkringskassa enligt bestämmelserna i 2 § ovannämnda kungörelse

den 14 september 1962 (nr 518).

I samband med en översyn av bestämmelserna i nyssnämnda kungörelse,

som riksförsäkringsverket gjort på Kungl. Maj :ts uppdrag, har verket tagit

upp bl. a. frågan om rätten till ersättning för läkarintyg i samband med

pensionsansökan. Enligt verkets mening är det inte tillfredsställande att

låta det sätt på vilket ett förtidspensionsärende aktualiseras hos försäkringskassan

vara utslagsgivande för frågan vem som skall ersätta kostnaderna

för läkarintyg, som behövs för prövningen av ärendet. Verket föreslår

därför att de allmänna försäkringskassorna åläggs skyldighet att ersätta

den försäkrades kostnad för läkarintyg i ärenden om förtidspension, invaliditetstillägg

eller invaliditetsersättning, om ansökningen helt eller delvis

bifalles eller det annars med hänsyn till omständigheterna är skäligt. Riksförsäkringsverket

erinrar om att verket enligt en bestämmelse i 32 § lagen

den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring betalar nödiga kostnader

för läkarintyg inom yrkesskadeförsäkringen.

Över riksförsäkringsverkets utredning har efter remiss yttranden avgetts

av socialstyrelsen, Svenska landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet,

Försäkringskasseförbundet och Sveriges läkarförbund. Remissinstanserna

tillstyrker verkets förslag eller lämnar det utan erinran. Några re
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1969

missinstanser framhåller att den av sjukdomen förorsakade arbetsoförmågan

utgör en besvärande belastning på ekonomin för flertalet personer som

söker förtidspension eller andra invalidförmåner. Det är därför av sociala

skäl angeläget att ifrågavarande pensionssökande såvitt möjligt får täckning

för de merutgifter, som har direkt samband med hälsotillståndet.

Jag ansluter mig till riksförsäkringsverkets förslag. Ersättning för läkarundersökning

och läkarintyg i ärende om förtidspension, invaliditetstillägg

eller invaliditetsersättning bör sålunda kunna utgå från den allmänna försäkringen

oavsett på vilket sätt pensionsfrågan aktualiseras. De närmare

grunderna för ersättning bör bestämmas av Kungl. Maj :t. Ett bemyndigande

för Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser om ersättning för den försäkrades

kostnader för läkarundersökning och läkarintyg vid ansökan om förtidspension,

invaliditetstillägg eller invaliditetsersättning bör därför tas in

i 16 kap. 1 § som ett nytt femte stycke.

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag

till

1) lag om pensionstillskott till folkpension,

2) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring,

3) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande

av lagen om allmän försäkring,

4) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutillägg och

kommunalt bostadstillägg till folkpension.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilagaK

Utöver vad jag tidigare anfört bör följande nämnas angående förslagen.

Specialmotivering

Förslaget till lag om pensionstillskott

1 §•

I denna paragraf anges att pensionstillskottet utgår till folkpension i

form av ålderspension, förtidspension eller änkepension. Av 7 kap. 1 § andra

stycket AFL framgår att sjukbidrag vid tillämpningen av AFL likställs med

förtidspension. Pensionstillskott skall alltså kunna utgå även till sjukbidrag.

2 §.

Bestämmelserna i denna paragraf om pensionstillskottens storlek har behandlats

i den allmänna motiveringen.

3 §.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om ATP:s inverkan på pensionstillskottet.

Som framgår av den allmänna motiveringen beaktas ATP

1 Bilagan, som är iikalydande med de vid propositionen fogade förslagen, har uteslutits här.

4* — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 sand. Nr 38

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungt. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

i form av ålderspension, förtidspension och änkepension, som den försäkrade

har rätt till. Om t. ex. en änka har rätt till såväl förtidspension som

änkepension från tilläggspensioneringen, läggs de båda pensionerna tillsammans

vid bestämmandet av minskningens storlek. ATP i form av barnpension

föranleder inte minskning av pensionstillskott.

4 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om verkan av undantagande. I princip

gäller att pensionstillskott utgår till den som omfattats av undantagande

endast om han skulle ha blivit berättigad till sådant tillskott om undantagande

ej skett. Motsvarande gäller i fråga om änkepension efter sådan försäkrad.

Man får alltså göra en beräkning av vilken ATP som skulle ha utgått

om den försäkrade hela tiden tillhört ATP-systemet och göra en bedömning

av rätten till pensionstillskott med utgångspunkt häri. En sådan

beräkning kan göras på grundval av uppgifter som finns tillgängliga hos

försäkringskassorna.

Bestämmelserna gäller inte endast för det fall att undantagandet ägde giltighet

vid pensionsfallet. Även undantagande som tidigare ägt giltighet men

sedermera återkallats skall tagas med i beräkningen. Ett visst avsteg från

sistnämnda regel berörs i samband med behandlingen av ikraftträdandebestämmelserna.

Vad här sagts om undantagande skall också gälla, då pensionspoäng enligt

11 kap. 6 § första stycket AFL på grund av underlåten avgiftsbetalning

inte tillgodoräknats den försäkrade för ett eller flera år.

5 §•

I denna paragraf behandlas pensionstillskott till änkepension till den som

blivit änka före den 1 juli 1960. Sådan pension är i sin helhet inkomstprövad

och pensionstillskottet skall inkomstprövas enligt samma regler som

gäller för änkepensionen. Minskning av pensionstillskottet skall göras först

sedan kommunalt bostadstillägg helt bortfallit men innan minskning sker

av änkepensionen.

I något enstaka fall kan det förekomma att en sådan änka är berättigad

till ATP i form av förtidspension. Pensionstillskottet skall i sådant fall först

i vanlig ordning minskas till följd av ATP, varefter inkomstprövning äger

rum.

För dem som blivit änkor under tiden den 1 juli 1958—den 30 juni 1960

gäller, att viss del av änkepensionen är undantagen från inkomstprövning.

Dessa änkor skall utan inkomstprövning ha rätt till samma andel av pensionstillskottet

som av änkepensionen.

6 §•

Pensionstillskottets karaktär av folkpensionsförmån framgår av 9 kap.

5 § AFL, som jag återkommer till i det följande. Genom bestämmelserna i

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1969

denna paragraf blir vad i AFL eller annars är föreskrivet om folkpension

tillämpligt även på pensionstillskottet, i den mån inte lagen om pensionstillskott

innehåller avvikande bestämmelser. Detta innebär bl. a. att bestämmelserna

om utbetalning och besvär också gäller pensionstillskott. Hänvisningen

gäller också författningar utanför AFL, t. ex. lagen om hustrutillägg

och kommunalt bostadstillägg till folkpension samt kungörelsen den 25 maj

1962 (nr 393) om rätt i vissa fall för kommun eller annan att uppbära folkpension.

Pensionstillskott skall inräknas i den förmån som kommun enligt

1 § kungörelsen får uppbära. Beträffande den som har rätt till en ATP som

reducerar pensionstillskottet, har kommunen möjlighet att avgiftsvägen

bereda sig motsvarande kompensation.

Vid samordningen med andra förmåner inom den allmänna försäkringen

och yrkesskadeförsäkringen skall pensionstillskotten jämställas med folkpension.

De i 17 kap. 2 § AFL upptagna bestämmelserna kan sålunda tilllämpas

på pensionstillskotten. Avräkning tillgår så att minskning av pensionstillskott

sker före minskning av folkpensionen. Den yrkesskadade får

då visserligen inte tillskottet men högre folkpension än enligt nuvarande

regler. Den del av folkpensionen som enligt nämnda lagrum alltid skall

utgå, skall i enlighet med hittills tillämpade grundprinciper beräknas på

summan av folkpension och pensionstillskott. En ålderspensionär, som

uppbär livränta enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, bör sålunda alltid

vara berättigad till tre fjärdedelar av summan av folkpension och pensionstillskott.

Lagen om pensionstillskott avses skola träda i kraft den 1 juli 1969.

I samband med införande av AFL den 1 januari 1963 bereddes en speciell

möjlighet för den som utträtt ur systemet att på nytt träda in i detta utan

att avvakta den femårsperiod som föreskrivs ill kap. 7 § andra stycket AFL.

Det har framkommit att en del av dem som återinträdde i systemet hade

sådan ålder, att de efter återinträdet inte kunde få tre poängår. De blev väl

tillförsäkrade tilläggssjukpenning men kunde inte få någon ATP. Om 4 §

skulle tillämpas på dessa skulle det kunna innebära att de fick varken pensionstillskott

eller ATP. För att förhindra ett sådant resultat föreslås att

4 § inte skall tillämpas i fall då undantagande varit gällande före den 1

januari 1963 men undantagandet återkallats med verkan senast fr. o. m.

denna dag. Pensionstillskott skall alltså i dessa fall utgå utan hänsyn till

undantagandet.

Pensionshöjningar har de senaste åren fullt ut tillkommit ålders- och förtidspensionärer,

som åtnjuter ersättning från yrkesskadeförsäkringen och

vilkas pension utgår med tillämpning av 18 § andra stycket lagen angående

införande av AFL. Också de pensionstillskott till folkpension som nu genomförs

bör tillkomma dessa pensionärer utan reduktion. Jag förordar en övergångsbestämmelse

härom.

I samband med utbetalning av pensionen för juli månad 1969, då pen
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

sionstillskott för första gången utgår, samt vid de höjningar av tillskotten

som anges i 2 § andra stycket bör riksförsäkringsverket fatta beslut om rätten

till tillskott och om dettas storlek. En bestämmelse härom föreslås. Om

s. k. lokal utbetalning förekommer bör beslutet meddelas av den försäkringskassa

som utbetalar pensionen.

Förslaget till lag om ändring i lagen om allmän försäkring

9 kap.

5 §.

Pensionstillskottet har tagits upp i denna paragraf som en ytterligare tillläggsförmån

från folkpensioneringen.

16 kap.

1 §•

Det föreslagna tillägget till denna paragraf har behandlats i den allmänna

motiveringen.

Förslaget till lag om ändring i lagen angående införande av lagen om allmän

försäkring

I det föregående har föreslagits en höjning av de avdragsfria beloppen för

alla inkomstprövade förmåner. I denna paragraf har med anledning härav

det avdragsfria beloppet för de s. k. övergångsänkorna justerats.

Förslaget till lag om ändring i lagen om hnstrutillägg och kommunalt

bostadstillägg till folkpension

1 §•

I andra stycket anges f. n. hustrutilläggets storlek som skillnaden mellan

å ena sidan ålderspensionen till två makar och å andra sidan ålderspensionen

till en ensam pensionär. Denna princip bör även i fortsättningen gälla.

Hustrutillägget skall alltså beräknas med beaktande jämväl av pensionstillskottet.

Tekniskt har bestämmelsen konstruerats så att hustrutillägget skall

motsvara skillnaden mellan å ena sidan pensionen till två makar, som båda

uppbär folkpension jämte pensionstillskott, och å andra sidan pension

jämte pensionstillskott till en ensam pensionär. Därvid skall under tiden

fram till den 1 juli 1978 pensionstillskotten beräknas till de belopp, som för

varje tidpunkt framgår av 2 § andra stycket lagen om pensionstillskott.

Den som åtnjuter hustrutillägg kan inte samtidigt uppbära ATP. Någon

reduktion av hustrutillägget motsvarande den som sker i fråga om pensionstillskott

enligt 3 § lagen om pensionstillskott kan därför inte komma

i fråga. Däremot skall hustrutillägget liksom hittills vara inkomstprövat. Inkomstprövningen

gäller självfallet även den del som motsvarar pensionstillskottet.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1969

4 §•

I första stycket har vidtagits ändringar i fråga om de avdragsfria beloppen

och avdragsfaktorerna. Dessa frågor har behandlats i den allmänna

motiveringen.

5 §•

Som framgår av den allmänna motiveringen skall pensionstillskott och

ATP, till den del sådan pension föranlett minskning av pensionstillskott,

inte anses som inkomst vid inkomstprövningen enligt förevarande lag. Bestämmelser

härom har beträffande ATP införts i första stycket. Att pensionstillskott

inte skall anses som inkomst torde inte behöva särskilt anges,

eftersom enligt 6 § lagen om pensionstillskott vad i AFL eller eljest är

föreskrivet om folkpension skall äga motsvarande tillämpning på pensionstillskott.

Pensionstillskottet täcks alltså av den nuvarande lydelsen, varav

framgår att folkpension inte skall medräknas vid inkomstuppskattningen.

För att hindra dubbelverkan till den pensionsberättigades nackdel finns

f. n. i första stycket bl. a. en bestämmelse om att livränta eller sjukpenning

jämte barntillägg som avses i 17 kap. 2 § AFL inte skall räknas som inkomst

i vad den enligt nämnda lagrum avdragits från pension. Med verkan

fr. o. m. den 1 januari 1968 har 17 kap. 2 § AFL ändrats så att ifrågavarande

sjukpenning jämte barntillägg inte föranleder minskning av pension (prop.

1967: 147, 2LU 68, rskr 401, SFS 1967:921). Grunden för att undanta sjukpenning

jämte barntillägg från inkomstprövningen har därmed bortfallit.

Orden »eller sjukpenning jämte barntillägg» bör därför utgå.

Lagen angående ändring i lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg

till folkpension avses skola träda i kraft den 1 juli 1969.

Det ankommer på riksförsäkringsverket att bestämma hur omräkningen

av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg skall genomföras. Vid omräkning

på grund av de nya bestämmelserna i 5 § torde av arbetstekniska

skäl kunna komma i fråga att tillämpa vissa schablonmässiga grunder.

Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande genom utdrag av protokollet inhämtas

enligt 87 § regeringsformen över förslagen till

1) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring,

2) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande

an lagen om allmän försäkring.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 28 februari 1969.

Närvarande:

f. d. justitierådet Lind,

justitierådet Alexanderson,

regeringsrådet Ringdén,

justitierådet Conradi.

Enligt lagrådet den 27 februari 1969 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den

14 februari 1969, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till 1) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381)

om allmän försäkring och 2) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr

382) angående införande av lagen om allmän försäkring.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen Carl Björhammar.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1969

57

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 7 mars

1969.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Lange, Holm
qvist,

Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson,

Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över

förslag till

1) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring,

2) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av

lagen om allmän försäkring.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat förslagen utan erinran, och

anför.

Folkpensioneringen

I årets statsverksproposition (bil. 7 s. 22) har anslaget till folkpensioner

för budgetåret 1969/70 preliminärt beräknats till 6 510 milj. kr. Då hänsyn

tas till de av mig förordade lagändringarna kan statens kostnader för de

olika folkpensionsförmånerna beräknas enligt den sammanställning som

anges i det följande.

Med hänvisning till sammanställningen förordar jag att anslaget till folkpensioner

för budgetåret 1969/70 tas upp med 6 510 milj. kr. I förhållande

till anslaget för innevarande budgetår innebär det en ökning med 510 milj.

kr. Av denna kostnadsökning hänför sig 192 milj. kr. till de nya pensionstillskotten

och ändringarna i inkomstprövningsreglerna, 128 milj. kr. beror

på ökat antal pensionärer och ca 190 milj. kr. avser kostnadsökningar till

följd av värdesäkringen av pensionsförmånerna vid beräknade prisförändringar.

Ungefär hälften av folkpensionärerna uppbär även kommunalt bostadstillägg.

Kommunernas kostnader för dessa bostadstillägg kan för nästa

budgetår uppskattas till omkring 750 milj. kr. Samhällets totala folkpensionskostnader

under budgetåret 1969/70 kan således beräknas uppgå

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

Beräknat antal personer

Beräknade kostnader

Pensionsförmån

Jan. 1969

(1968/69)

Jan. 1970

(1969/70)

Förändring

1969/70

milj. kr.

Förändr.

jämfört

med

1968/69

Huvudförmån

Ålderspension........

919 000

940 500

+ 21 500

4 800

+ 382

Förtidspension.......

178 000

181 000

+ 3 000

924

+ 63

Hustrutillägg........

50 500

51 500

+ 1 000

153

+ 19

Änkepension

huvudfall.........

72 000

77 000

+ 5 000

400

+ 44

övergångsfall......

26 200

23 000

— 3 200

101

— 6

Invaliditetsersättning.

12 100

12 700

+ 600

45

+ 4

Barnpension.........

35 000

35 000

—

51

+ 2

Summa pensions-

tagare............

Tilläggsf örmån

Invaliditetstillägg....

1 292 800

11 300

1 320 700

11 500

+ 27 900

+ 200

21

+ 1

Barntillägg

(antal barn).........

12 800

13 000

+ 200

15

+ 1

Summa kostna der

6 510

+ 510

till omkring 7 250 milj. kr. Lägger man härtill ATP-utbetalningar med ca

950 milj. kr. blir det sammanlagda beloppet från den allmänna pensioneringen

under nästa budgetår omkring 8 200 milj. kr.

A llmänno sjukförsäkringsfonden

Enligt 19 kap. 1 § AFL skall arbetsgivarna erlägga avgift till bl. a. sjukförsäkringen.

Arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen utgjorde enligt

nämnda paragraf och 19 kap. 4 § i dess lydelse före den 1 januari 1967 1,5 %

av löner upp till 22 000 kr. för år räknat. Av avgiften skulle 11/15 användas

till bekostande av utgifterna för tilläggssjukpenning i vad den svarade mot

inkomst av anställning. Beloppet fördelas mellan försäkringskassorna i förhållande

till deras utgifter för sådan sjukpenning. Kungl. Maj :t kan dock

med riksdagen bestämma, att viss del av beloppet i stället skall ingå till en

fond, allmänna sjukförsäkringsfonden, vilken förvaltas enligt grunder som

fastställs i samma ordning. Före den 1 januari 1963 gällde i princip likartade

bestämmelser i fråga om arbetsgivarnas bidrag till utgifterna för tillläggssjukpenning

enligt lagen om allmän sjukförsäkring och för tilläggspenning

enligt lagen om moderskapshjäip.

Fr. o. m. den 1 januari 1967 gäller enligt 19 kap. 1 och 4 §§ AFL att arbetsgivaravgiften

till sjukförsäkringen utgör 2,6 % av löner upp till sju och en

halv gånger basbeloppet. Av avgiften skall 19/26 användas till bekostande

av utgifterna för tilläggssjukpenning i vad den svarar mot inkomst av anställning.

När arbetsgivarnas bidrag till kostnaderna för löntagarnas tilläggssjuk
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

penning och tilläggspenning ursprungligen fastställdes beräknades det att

dessa bidrag skulle komma att svara för ungefär 60 % av kostnaderna för

nämnda ändamål. Detta antagande har legat till grund för finansieringsreglerna

t. o. m. år 1966. F. n. är riktmärket för arbetsgivarnas tillskott till

utgifterna för löntagarnas tilläggssjukpenning satt till 75 % av utgifterna

(jfr prop. 1966: 113 s. 34).

Under åren 1955—1958 översteg arbetsgivarbidragen procenttalet 60. Det

överskjutande beloppet har i enlighet med statsmakternas för varje särskilt

år fattade beslut fonderats i allmänna sjukförsäkringsfonden. För åren 1959

och 1960 har den för tilläggssjukpenning och tilläggspenning avsedda delen

däremot inte uppgått till beräknade 60 % av utgifterna. För år 1959 ansågs

detta inte kräva någon åtgärd. För år 1960 återfördes från fonden det belopp

varmed arbetsgivarbidragen för ifrågavarande ändamål understeg 60 % av

utgifterna. Motsvarande återföring gjordes också för åren 1961 och 1962.

För åren 1963—1966 har till fonden överförts de belopp varmed arbetsgivarnas

avgifter för tilläggssjukpenning för anställda översteg 60 % av kassornas

utgifter för sådan sjukpenning (jfr beträffande åren 1965 och 1966

prop. 1967: 73, 2LU 41, rskr 260).

Riksförsäkringsverket har tagit upp frågan om fonderingen i allmänna

sjukförsäkringsfonden. Verket upplyser att arbetsgivaravgifterna för år

1967 till löntagarnas tilläggssjukpenning beräknas understiga försäkringskassornas

utgifter för detta ändamål med omkring 55 milj. kr. Verket förordar

att från fonden skall överföras det belopp, varmed arbetsgivarnas avgifter

för detta år till tilläggssjukpenning, i vad den avser inkomst av anställning,

understiger 75 % av de under året i försäkringskassorna bokförda

utgifterna för ifrågavarande ändamål.

För år 1968 är beräkningarna angående arbetsgivaravgifternas storlek

och försäkringskassornas utgifter för tilläggssjukpenning, i vad den avser

inkomst av anställning, så ovissa, att det inte nu kan bedömas om arbetsgivaravgifterna

understiger eller överstiger vad som krävs för att täcka

75 % av utgifterna. Verket gör därför inte nu någon framställning om överföring

till eller återföring från fonden för år 1968.

Verket upplyser att allmänna sjukförsäkringsfonden den 30 juni 1968

uppgick till 418,9 milj. kr.

Allmänna sjukförsäkringsfonden har till syfte att utgöra en reserv vid

tillfälliga påfrestningar på försäkringens finanser. Underskott resp. överskott

av den art som verket redogjort för kan regleras genom att medel överförs

till fonden eller återförs från fonden. Jag förordar att från allmänna

sjukförsäkringsfonden återförs det belopp, varmed arbetsgivarnas avgifter

för år 1967 till tilläggssjukpenning, i vad den svarar mot inkomst av anställning,

underskrider 75 % av de allmänna försäkringskassornas utgifter för

detta ändamål under samma år, varvid medlen bör användas som bidrag

till ifrågavarande utgifter.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1969

Under åberopande av det anförda och vad som anförts i statsrådsprotokollet

den 14 februari 1969 hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom proposition

föreslår riksdagen att

dels antaga förslag till

1) lag om pensionstillskott,

2) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring,

3) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande

av lagen om allmän försäkring,

4) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om liustrutillägg och

kommunalt bostadstillägg till folkpension,

dels besluta att pensionärsbostadsbidragen skall avvecklas med verkan

fr. o. m. den 1 januari 1970,

dels besluta att från allmänna sjukförsäkringsfonden skall återföras det

belopp, varmed arbetsgivarnas avgifter för år 1967 till tilläggssjukpenning,

i vad den svarar mot inkomst av anställning, underskrider 75 % av de under

nämnda år i de allmänna försäkringskassorna bokförda utgifterna för ifrågavarande

ändamål,

dels till Folkpensioner för budgetåret 1969/70 under femte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 6 510 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

ESSELTE AB. STHLM 69

814520

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. 2LU 1969:41 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om pensionstillskott, m. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott, jämte i ämn s. 1 i texten
  2. SU 1969:53 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om pensionstillskott, m. in., såvitt den ej avser lagförslagen, jämte motioner. s. 1 i texten