Sök i Ratio Lex

Med förslag om inrättandet av en pressens lånefond m. m

1969-03-14 · 32 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 31 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1969:48, Med förslag om inrättandet av en pressens lånefond m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969

1

Nr 48

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag om inrättandet

av en pressens lånefond m. m.; given Stockholms

slott den 14 mars 1969.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av förslag av 1967 års pressutredning föreslås i propositionen

åtgärder för att främja dagspressens ekonomiska villkor. Åtgärderna

syftar till att skapa existensbetingelser för en allsidig press och vidmakthålla

en fri opinionsbildning.

En pressens lånefond föreslås skola inrättas. Från fonden skall kunna

lämnas lån till dagstidningsföretag i syfte att göra dessa mera konkurrenskraftiga.

Låneverksamheten skall ha försökskaraktär. För den närmaste

femårsperioden föreslås att lån skall få lämnas inom en ram av 125 milj. kr.

Vidare föreslås att en samdistributionsrabatt införs för att främja samdistribution

av dagstidningar. Kostnaderna beräknas till 10 milj. kr. för

helt år.

För nästa budgetår föreslås anslag av 25 milj kr. till lånefonden och 5

milj. kr. till samdistributionsrabatten. 1

1 Bihcing till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 48

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

14 mars 1969.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff,

Wickman, Moberg, Bengtsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om inrättandet av en

pressens lånefond m. m., och anför.

Inledning

Med anledning av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallades den 25 maj

1967 sakkunniga för att utreda dagspressens ekonomiska villkor. De sakkunniga,

1 vilka antog namnet 1967 års pressutredning, överlämnade den 21

oktober 1968 sitt betänkande Dagspressens situation (SOU 1968:48). Betänkandet

har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av hovrätten över

Skåne och Blekinge, postverket, statskontoret, riksrevisionsverket, skolöverstyrelsen,

ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor (NO), styrelsen för

teknisk utveckling, samarbetsnämnden för journalisthögskolorna, Svenska

tidningsutgivareföreningen (TU), Publicistklubben, Landsorganisationen i

Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska arbetsgivareföreningen

(SAF), Sveriges kreditbank och Svenska pressbyrån.

Dessutom har en skrivelse i anledning av betänkandet inkommit från Svenska

teknologföreningen. 1

1 Ledamoten av riksdagens andra kammare Sigurd Lindholm (ordförande), statssekreterare

Kjell-Olof Feldt, chefredaktören Tage Forsberg, ledamoten av riksdagens andra kammare Henning

Gustafsson, ledamoten av riksdagens första kammare Thorsten Larsson, ledamoten av riksdagens

andra kammare Essen Lindahl och ledamoten av riksdagens andra kammare Bengt Wiklund.

Experter: Direktören Ivar Hallvig och direktören Evert Larmén, Sekreterare: Rektor

Lars Furhoff.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969

3

Frågans tidigare behandling

1963 års pressutredning

År 1963 tillkallades en utredning med uppgift att företa en ingående analys

av tidningspressens utveckling under efterkrigstiden och av dess aktuella

situation. Den skulle vidare överväga, huruvida och i vilken utsträckning

särskilda åtgärder borde vidtas från statsmakternas sida för vidmakthållande

av en fri opinionsbildning. Utredningen antog namnet pressutredningen.

1

Beskrivning av läget 1963

Under perioden 1951—1964 hade 35 procent av de tidningar som utkom

med minst tre nummer per vecka, upphört. Enligt det material som framlades

av utredningen gällde de ekonomiska svårigheter som orsakade tidningsdöden

inte branschen som helhet eller ens de mindre företagen utan

den fjärdedel av tidningarna som var andratidningar, dvs. de företag som

hade en upplagemässigt större konkurrent på sin utgivningsort. Utredningen

fann det inte troligt att andratidningarna av egen kraft skulle kunna

häva sitt oförmånliga konkurrensläge.

Mot denna analys reserverade sig två av utredningens ledamöter,2 som

menade att en särskild undersökning av andratidningarnas marknadsmässiga

förutsättningar borde ha företagits i syfte att utröna om en hjälp till

självhjälp vore möjlig.

Utredningens förslag

Det väsentliga syftet med statens tidningspolitik borde enligt 1963 års

utredning vara att skapa förutsättningar för ett ökat antal ekonomiskt bärkraftiga

tidningsföretag i inbördes konkurrens. Mot bakgrund av denna

målsättning och den ekonomiska analys som utredningen gjort, fann den

att ett statligt tidningsstöd borde införas och att detta till väsentlig del

skulle kanaliseras till andratidningarna. Stödet borde ges en sådan utformning

att det möjliggjorde såväl konsolidering av existerande företag som

etablering av nya tidningar.

Efter en analys av tänkbara alternativa stödformer framlade pressutredningen

förslag om ett statligt presstöd som skulle förmedlas genom stiftelser

anknutna till de politiska partierna. Stödet föreslogs utgå med 25 milj.

1 Landshövdingen Ingvar Lindell (ordförande) direktören Gustaf Ander, ledamoten av riksdagens

första kammare John A. Ericsson, ledamoten av riksdagens andra kammare Nils G. Hanson

och ledamoten av riksdagens första kammare Birger Lundström.

2 Hrr Ander och Lundström.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969

kr. per år. Mellan partierna skulle medlen fördelas i förhållande till deras

röstetal vid två på varandra följande ordinarie andrakammarval. Utredningens

reservanter fann att denna utformning av stödet äventyrade en av

tidningarnas mest centrala funktioner, bevakningen gentemot såväl staten

som de politiska partierna. Reservanterna påpekade vidare att ett växande

antal tidningar inte företräder någon bestämd politisk linje eller inte

önskar identifiera sig med något politiskt parti.

Det framlagda förslaget tillstyrktes vid remissbehandlingen inte oreserverat

av någon remissinstans.

Andra åtgärder

I sitt betänkande diskuterade 1963 års pressutredning en rad andra åtgärder

som kunde tänkas underlätta tidningsföretagens ekonomiska situation.

Utredningens reservanter och remissinstanserna aktualiserade ytterligare

förslag.

Utredningen diskuterade frågan om en eventuell mervärdeskatt borde omfatta

även dagstidningar men avstod från ställningstagande. Den fann å

andra sidan att ytterligare skattelättnader knappast var någon säker väg

att påverka tidningsstrukturen i önskvärd riktning.

De i debatten framförda förslagen om införandet av en progressiv annonsskatt

ansåg utredningen vara förenade med påtagliga praktiska svårigheter

samtidigt som effekterna därav var osäkra.

Utredningen diskuterade även vissa förslag till distributionsstöd till tidningarna.

Man konstaterade att staten redan lämnade ett stöd genom taxesättning

för postverkets tidningsrörelse. Utredningen utgick från att en

viss subventionering av pressen i form av icke kostnadstäckande postavgifter

skulle komma att ske även i fortsättningen, men den ansåg inte att

en ytterligare subventionering utgjorde ett verksamt medel att modifiera

den utveckling mot entidningsmarknader som var att förutse i framtiden.

Utredningen ifrågasatte om inte posten kunde utöka sina åtaganden i tidningsdistributionen.

Möjligheterna till utökat distributionssamarbete mellan

tidningarna och postverket borde därför undersökas. Därigenom kunde

många tidningars distributionsproblem minskas och väsentliga konkurrenshinder

undanröjas.

Att ge tidningsstödet formen av en utökad och för alla tidningar lika omfattande

statlig annonsering skulle enligt utredningen knappast vara ändamålsenligt.

Effektivitetssynpunkter, och inte presstödssynpunkter, borde

vara vägledande för den statliga tidningsannonseringen.

Utredningen diskuterade även om statens tidningsstöd kunde få formen

av ett investeringsstöd, antingen i form av en direkt statlig utlåning eller

ett system med statliga kreditgarantier. För de företag som på grund av

sin finansiella ställning inte kunde utnyttja reguljära kreditvägar skulle

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969

o

enligt utredningen fordras så generösa villkor beträffande ränta och amortering

att lånen till sin ekonomiska innebörd kom att stå de direkta bidragen

mycket nära. I sådant fall uppstod det svårlösta problemet hur och av

vem lånen skulle fördelas. Då utredningen inte kunde finna någon lösning

på detta problem kunde den inte rekommendera införandet av särskilda

statliga låneformer till stöd för tidningsföretagens investeringar. Utredningens

reservanter fann det däremot befogat att överväga inrättandet av exempelvis

en statlig lånefond för pressen. Även ett flertal remissinstanser var

positiva till förslaget om införandet av särskilda statliga låneformer till

stöd för tidningsföretagens investeringar.

1963 års pressutredning ägnade en utförlig diskussion åt möjligheterna

att konstruera någon form av statliga bidrag till tidningsföretagen att fördelas

efter generella och i författning klart angivna kriterier. Ingen av de

prövade lösningarna fann utredningen tillfredsställande. Generellt gällde

att dessa stödformer endast undantagsvis kunde lösa de aktuella strukturproblemen.

Ett reservationsvis framfört förslag om statligt stöd till utbildning och

forskning tillstyrktes av ett antal remissinstanser. Flera remissmyndigheter

framlade även egna förslag i denna fråga.

Statsmakternas ställningstagande

1963 års pressutrednings förslag har inte förverkligats. I stället fattade

1965 års riksdag beslut om statsbidrag till de politiska partiernas opinionsbildande

verksamhet (prop. 1965: 174, KU 44, SU 192, rskr 452 och 453).

1967 ars pressutredning

Dagspressens roll bland massmedierna

1967 års pressutredning har studerat dagstidningarnas roll i opinionsbildningen.

Detta har skett genom ett antal intervjuundersökningar. Dessa visar

bl. a. att ca 96 % av den vuxna befolkningen (15—80 år) regelbundet

läser en dagstidning, 60 % av befolkningen läste enligt undersökningarna

två dagstidningar per dag.

Utredningen har även gjort vissa undersökningar angående radio och TV,

vilka visar att dessa medier dagligen når ca två tredjedelar vardera av befolkningen.

Konsumtionen av radio och TV har, enligt utredningens undersökningar,

dock för större delen av befolkningen delvis en annan karaktär än

konsumtionen av dagstidningar. Som regel är de sistnämnda den huvudsakliga

informationskällan, vilken sedan kompletteras med information

från etermedia.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969

Utredningen anser det mot bakgrund av de utförda undersökningarna

uppenbart att dagspressen är det dominerande massmediet vad avser räckvidd

inom befolkningen.

Strukturutvecklingen åren 1945—1968

Antalet tidningar

Sedan början av 1950-talet har ungefär 40 % av dagtidningarna nedlagts.

Som dagstidningar räknas då publikationer som utkommer med minst tre

nummer per vecka och som inte delar huvudredaktion med någon annan

tidning. Antalet tidningar per den 1 januari 1945—1968 framgår av tabell 1.

Tabell 1. Antalet självständiga tidningar med minst 3 nummer i veckan

per 1/1.

År

Antal

tidningar

År

Antal

tidningar

1945........

...... 177

1957........

...... 151

1946........

...... 179

1958........

...... 142

1947........

...... 180

1959........

...... 138

1948........

...... 180

1960........

...... 132

1949........

...... 177

1961........

...... 129

1950........

...... 177

1962........

...... 128

1951........

...... 179

1963........

...... 124

1952........

...... 172

1964........

...... 119

1953........

...... 165

1965........

...... 113

1954........

...... 163

1966........

...... 113

1955........

...... 159

1967........

...... 109

1956........

...... 157

1968........

...... 108

Att koncentrationsprocessen startar just i början av 1950-talet har väsentligen

förklarats som en följd av den friare papperstilldelningen och

Korea-inflationen. Tidningarna sökte möta kostnadsstegringen genom höjningar

av såväl prenumerations- som annonspriser. För de expansiva företagen

visade sig detta tillräckligt. Övriga företag mötte emellertid stora svårigheter

att täcka de växande kostnaderna.

Svårigheterna koncentrerades i hög grad till de s. k. andratidningarna.

Dessa svårigheter har därefter i huvudsak bestått. Detta har lett till att 62

andratidningar nedlagts under perioden 1 januari 1945—1 januari 1968.

Under samma period har sammanlagt 15 tidningar, som saknat lokal konkurrent

på sin utgivningsort, nedlagts. Denna inriktning av koncentrationsprocessen

har lett till att allt färre orter rymmer fler än en tidning. Utvecklingen

1 januari 1945—1 januari 1968 framgår av tabell 2.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969 7

Tabell 2. Utgivning sorter efter tidningsantal.

Antal tidningar

Antalet orter den 1 januari

1945 1950 1955

1960

1965

1968

på utgivn. orten

5 eller flera ............

2

2

2

1

1

1

5......................

3

3

2

2

1

1

4..................

15

15

11

6

3

1

2......................

31

31

24

23

18

17

1....................

42

42

53

56

59

62

Totala antalet utgivn. orter

93

93

92

88

82

82

Tidningarnas fördelning på politiska partier har något förskjutits under

perioden. Nedläggningarna har varit talrikast inom höger- och folkpartipressen

medan övriga partier något ökat sin andel av tidningsantalet. Pressutredningen

anser att med hänsyn till utgångsläget kan dock dessa förskjutningar

inte berättiga till slutsatsen, att någon politisk meningsriktning

lyckats bättre eller sämre än de andra i strävandena att vidmakthålla

sin press. Det är inte heller möjligt att finna belägg för att tidningsdöden

främst drabbat mindre företag.

Upplageutvecklingen

Upplageutvecklingen har under efterkrigstiden inte varit enhetlig för alla

dagstidningar. Totalt har dagstidningsupplagorna ökat från 2 840 100 exemplar

år 1945 till 4 234 800 exemplar år 1967. Detta betyder att år 1945 såldes

431 exemplar per 1 000 invånare, år 1967 539 exemplar per 1 000 invånare.

Ökningen av dagstidningsköpandet från 1950-talets början har nästan helt

tillfallit lösnummertidningarna. Utvecklingen på upplagemarknaden har

— med få undantag — gynnat förstatidningarna på andratidningarnas bekostnad,

vilket framgår av tabell 3.

Tabell 3. Upplageandel (procent, vardagar) för abonnenttidningar efter konkurrensläge.

Upplageandel (procent, vardagar)

Förstatidningar

År

utan lokal

konkurrent

1945

1945 ...........

.......... 12,1

1950 ..........

:........ 12,1

1955 ...........

.......... 12,6

1960 ...........

.......... 12,6

1965 ...........

.......... 12,1

1967 ...........

.......... 12,8

med lokal

Andratidn.

Samtliga

konkurrent

abon.tidn.

1945

1945

47,3

40,6

100,0

47,9

40.0

100,0

50,7

36,7

100,0

56,6

30,8

100,0

61,4

26,5

100,0

64,5

22,7

100.0

Parallellt med nedläggningen av andratidningar har skett en kraftig reduktion

av dessa tidningars upplageandel.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969

Tidningsdödens orsaker

Nedläggningarna av förstatidningar utan lokal konkurrens har i väsentliga

avseenden en annan förklaring än nedläggningen av andratidningar.

De ensamma förstatidningarna har som regel haft små upplagor. De har

varit utpräglade lokaltidningar, som i större utsträckning än andra varit

beroende av annonsinkomster för att täcka sina kostnader. Efterkrigstiden

har dels kännetecknats av stegrade kostnader för tidningsutgivningen, dels

präglats av en koncentration av det kommersiella livet till större handelsorter

och större, regionala eller riksomfattande, affärsföretag. Detta bär för

de små lokaltidningarna ofta betytt att annonsunderlaget minskat.

Upprepade mätningar har visat att en tidnings annonsvolym i stort sett

är proportionell mot upplagan. Därför har andratidningen som regel haft

färre annonser än den förstatidning den har konkurrerat med. Detta har

inverkat menligt i kampen om upplagorna, eftersom vissa slag av annonser

har högt läsvärde. Denna underlägsenhet i annonsinnehållet har andratidningen

måst kompensera genom att göra det redaktionella innehållet så

attraktivt att läsekretsen ändå kunnat bibehållas. Detta har lett till att

andratidningarna haft en från ekonomiska utgångspunkter ofördelaktigt

hög andel redaktionell text av det totala innehållet. Dessa företag har således

som regel hållit större textvolym än upplagemässigt lika stora förstatidningar.

Detta kräver i sin tur stöx-re redaktionell personal och större totala

kostnader per exemplar genom hela framställningsprocessen.

När andra andratidningar söker genomföra kostnadsnedskärningar kan

detta gå ut över kvaliteten hos produkten. Delta kan orsaka ett upplagebortfall

som i sin tur medför lägre annonsintäkter. Dessa omständigheter

utgör enligt utredningens mening den huvudsakliga bakgrunden till

andratidningarnas svårigheter under 1950- och 1960-talen och till teorin

om upplagespiralen.

Dagstidningarnas ekonomiska situation

Utredningen har genom några undersökningar avseende kalenderåret

1967 försökt klarlägga dagstidningarnas ekonomiska situation. Så långt

möjligt har dessa undersökningar utformats på samma sätt som 1963 års

pressutrednings studier så att jämförelsesiffror för åren 1963 och 1967 kunnat

erhållas .

Totalintäkten

Mellan åren 1963 och 1967 har dagstidningarnas totala intäkter stigit

med ca 50 %. Totalintäkten har ett nära samband med upplagestorleken.

Både år 1963 och 1967 svarar de största företagen för mera än 50 % av de

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969

9

totala intäkterna. Annonsutrymmets andel av innehållet har ökat påtagligt.

Annonsintäktens andel av de totala intäkterna har emellertid inte ökat

i samma grad. En viktig orsak härtill torde vara de betydande höjningar av

prenumerations- och lösnummerpriserna som företagits sedan år 1963. Under

perioden januari 1964—maj 1967 höjdes exempelvis landsortstidningarnas

prenumerationspris med 40 %.

Kostnader och bruttoresultat

Branschens driftsresultat har förbättrats. Den genomsnittliga brutto vinsten

var år 1967 5,5 % mot 3,3 % år 1963. Förbättringen av resultatet är genomgående

i alla upplageintervall.

Av kostnadsposterna har papperskostnaden kommit att spela en relativt

mindre roll eftersom papperspriset stått praktiskt taget stilla och tidningarnas

totala omfång inte ökat särskilt mycket. Postavgifterna har ökat sin

andel av kostnaderna totalt och inom de olika upplagegrupperna. Dagstidningsbranschen

är löneintensiv och möjligheterna att reducera insatsen av

arbetskraft är begränsade. Löneandelen sjunker emellertid med upplagestorleken.

Trots att 11 företag försvunnit mellan åren 1963 och 1967 har

de totala antalet anställda i branschen ökat med 1 200 personer. Medelantalet

anställda per företag har ökat med 16 %.

Andratidningarna

Utredningen har jämfört kostnads- och intäktsläget åren 1963 resp. 1967

för ett antal första- och andratidningar med ungefär lika stora upplagor.

Utredningens slutsatser baserar sig på genomsnittssiffror för x-esp. grupp.

Bruttoresultaten visar att andratidningarna båda åren gått med förlust. Andratidningarnas

ekonomiska svårigheter torde i hög grad bero på att tidningsföretagens

kostnader i stor utsträckning är fasta.

Intäktsökningen har under perioden varit betydligt snabbare för förstatidningarna.

Andratidningarnas relativt sett försämrade intäktsläge torde

till stor del bero på annonsutrymmets minskade andel av totalutrymmet.

Medan förstatidningarna redovisar en ökning av annonsandelen har denna

minskat för andratidningarna.

Andratidningarnas intäkt per exemplar var båda åren större än för förstatidningarna,

förmodligen beroende på att andratidningarna tar ut ett högre

annonspris än upplagemässigt lika stora förstatidningar. Andratidningarna

har däremot en lägre intäkt per anställd om man ser till företaget som helhet.

Utredningen har vidare låtit utföra en analys av tidningsföretagens årsredovisningar.

Analysen avser läget vid slutet av åren 1963 och 1967. Analysen

har koncentrerats till andratidningarna. Den visar bl. a. att soliditeten,

dvs. det egna kapitalets andel av tillgångarna, för andratidningarna endast

1-)- Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt Nr 48

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969

är hälften av förstatidningarnas. Relationen har varit oförändrad mellan

åren 1963 och 1967. Förhållandet mellan likvida tillgångar och kortfristiga

skulder, dvs. likviditeten, har försämrats kraftigt för andratidningarna under

perioden. Förstatidningarna har däremot förbättrat sin likviditetsställning.

År 1963 hade andratidningarna ett rörelsekapital i förhållande till omsättningen

som motsvarade ca 45 % av motsvarande relation för förstatidningarna.

År 1967 hade detta värde sjunkit till ca 20 %.

Utredningens analys visar också att andratidningarna inte kunnat företa

tillräckliga avskrivningar, att de i mycket liten utsträckning kunnat avsätta

medel till pensionsstiftelser och att de endast i något fall kunnat avsätta

medel till investeringsfonder. Andratidningarna uppbar år 1967 8,4 milj. kr.

i vederlagsfria tillskott, varav dock 3,2 milj. kr. avsåg avvecklingskostnader

för Stockholms-Tidningen.

Utredningen påpekar att de ekonomiska svårigheterna inte gäller dagstidningsbranschen

i dess helhet utan, i likhet med förhållandet år 1963, är

koncentrerade till andratidningarna.

Tabell 4. Centralt subventionerade dagstidningar åren 1945—1965.

Moderata

samlings-

Folkp.

Centerp.

Soc.dem.

Vänsterp.

k omm.

Förstatidningar utan lokal konkurrent

partiet

: 5

5

5

0

0

Förstatidningar med lokal konkurrent . .

0

0

0

2

0

Andratidningar......................

20

11

9

23

3

Totalt................ i............

25

16

14

25

3

Därav nedlagda 31/12 1965............

23

15

6

10

2

Huvuddelen av de centralt subventionerade tidningarna är andratidningar.

Majoriteten av de tidningar som efter år 1945 åtnjutit centrala subventioner

är numera nedlagda. Med begreppet subventioner avses i detta fall

endast sådana aktioner som av de medelsutbetalande organen bedömts som

affärsmässigt icke motiverade tillskott, dvs. medel som utbetalats utan hopp

om återbetalning ens på längre sikt.

Tidningsteknikens utveckling

Utredningen har försökt skapa sig en bild av den närmaste tidens utveckling

på det tidningstekniska området samt av företagens investeringsbehov.

Därutöver har utredningen diskuterat förutsättningarna för tidningstekniskt

forsknings- och utvecklingsarbete. När det gäller den tekniska utvecklingen

pekar utredningen på några områden där redan i dag rationaliseringar

kan ske. Utredningen diskuterar främst en rationalisering av sättningen

med användning av datateknik. Man diskuterar också effekten av

nya tryckmetoder. Det påpekas att dessa tekniker ställer krav på betydan
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969

de investeringar. Utredningen påtalar den i allmänhet låga utnyttjandegraden

för den tekniska utrustningen. Eu önskvärd utveckling är därför att så

många som möjligt av tidningsföretagen kvarstår som utgivare av redaktionellt

självständiga tidningar men att flertalet företag köper produktionsarbetet

av ett fåtal stora »fabriker», ägda av tidningsföretag eller utomstående.

Utredningen har även gjort en enkät hos dagstidningsföretagen om investeringar

i fastigheter och maskiner. De erhållna uppgifterna har ställts

mot de svar som lämnades till 1963 års pressutredning om investeringsplanerna

för femårsperioden 1964—1968 samt om företagna investeringar

under femårsperioden 1959—1963.

Enkäten visar, att de till 1963 års utredning uppgivna investeringsplanerna

väsentligt överskridits. De årliga investeringarna har i genomsnitt

varit 65 milj. kr. mot planerade 35 milj. kr. Detta betyder en ökning med

85 % och att den år 1963 förutsedda nedgången i investeringarna i själva

verket ersattes av en betydande uppgång. Enkätsvaren om planerade investeringar

för perioden 1968—1972 pekar åter på en sänkning av investeringsnivån

till ca 40 milj. kr. per år. Jämförelse mellan planer och utfall för

1963 års enkät samt en noggrann granskning av svaren till den senaste enkäten

visar att de lämnade uppgifterna sannolikt innebär en avsevärd underskattning

av de investeringar som kommer att genomföras under den

närmaste femårsperioden. Det är uppenbart att behovet av ny teknisk utrustning

kommer att ställa betydande krav på investeringar också hos de

företag, som i nuläget knappast har möjlighet att klara finansieringsproblemen

även om investeringarna på längre sikt kan bedömas som lönsamma.

Svenska tidningsutgivareföreningen, tidningarnas arbetsgivareförening

och A-pressens samorganisation har till utredningen framfört vissa synpunkter

på det tidningstekniska forsknings- och utvecklingsarbete som enligt

organisationernas mening är erforderligt. År 1966 skapade dessa organisationer

ett gemensamt tekniskt organ, tidningarnas tekniska nämnd, med

uppgift att följa utvecklingen inom det tidningstekniska området. Dessutom

bedrivs vid grafiska forskningslaboratoriet tidningsteknisk forskning. Denna

forskning får fr. o. in. budgetåret 1968/69 ett ganska betydande statsbidrag

via styrelsen för teknisk utveckling. Organisationerna föreslår, att

staten skapar en stiftelse eller fond för tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete

inom dagspressen samt att tidningarnas tekniska nämnd erhåller

ett statsanslag för att bl. a. kunna sörja för den praktiska tillämpningen

av vunna forskningsresultat.

Utredningen, som anser att dagstidningarna står inför en period av snabb

teknisk utveckling, förutsätter att dagstidningarnas behov av teknisk- och

produktionsekonomisk forskning fortlöpande kommer att beaktas av styrelsen

för teknisk utveckling.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969

Utbildnings- ocli forskningsproblem m. in.

Tidningsorganisationerna har i en promemoria Lill utredningen ultalat eu

rad önskemål om förbättrad utbildning för branschens personal. Organisationerna

föreslår att journalisthögskoleutbildning får ingå i en akademisk

examen. Dessutom föreslås en förstärkning av kursinnehållet i fråga om

produktionsteknik och produktionsekonomi vid högskolorna samt att frågan

om statliga bidrag till fortbildning av journalister utreds. Utredningen

anser sig mot bakgrund av samhällets kraftigt ökade insatser på detta

område endast böra understryka vikten av att journalistkårens utbildning

och fortbildning även framgent betraktas som ett angeläget samhällsintresse.

Organisationerna lägger även fram förslag till förändringar i utbildningen

av teknisk personal och föreslår bl. a. att den grafiska industrin ges utrymme

inom fackskolans tekniska linje. Utredningen finner att en utbildningsväg

av detta slag bör ge branschen förbättrade rekryteringsmöjligheter.

Organisationerna framför även i övrigt ett antal preciserade förslag

till utbildningsåtgärder. Utredningen förutsätter emellertid att dagstidningarnas

utbildningsbehov beaktas i det fortgående reformarbetet på skolområdet

och föreslår därför inte några särskilda åtgärder.

Svenska tidningsutgivareföreningen har framhållit betydelsen av att samhället

stödjer sådan massmedieforskning som från dagspressens synpunkt

kan vara betydelsefull. Med hänsyn till det stora intresse forskningsråden

och riksbankens jubileumsfond hittills visat för området anser sig utredningen

endast böra understryka vikten av att forskning av detta slag också

fortsättningsvis får nödvändigt stöd från de organ som fördelar samhällets

bidrag till forskningen.

Tidningsutgivareföreningen pekar även på den försöksverksamhet med

tidningen som pedagogiskt hjälpmedel som ägt rum. Erfarenheterna från

denna försöksverksamhet har gett vid handen att en fortsatt användning

av tidningen som pedagogiskt hjälpmedel är angelägen. Föreningen har därför

framhållit vikten av att frågan om medelstilldelning till skolorna för

köp av tidningsexemplar löses snarast möjligt. Utredningen anser att dessa

ersättningsproblem måste lösas mellan vederbörande kommunala myndigheter

och tidningsföretagen.

Samdistributionsrabatt

Utredningen har tillkallat två sakkunniga som studerat distributionsproblemen

för abonnerade dagstidningar. De sakkunniga har också lagt

fram ett antal förslag. Dessa förslag sammanfaller i allt väsentligt med

utredningens egna förslag. De sakkunnigas undersökning visar att distri
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1969

13

butionen av dagstidningar i nuläget ombesörjs av åtskilliga huvudmän och

att samarbetsmöjligheterna inte är fullt utnyttjade. Av landsortstidningarnas

upplagor distribueras fortfarande 41 % i egen regi. Inom samdistributionsarrangemang

ryms 18 % av upplagorna medan återstoden, 41 %, distribueras

av postverket. Av storstadstidningarna har endast morgontidningarna

i Stockholm genomfört en mera omfattande samdistribution. Av

undersökningen framgår att kostnadsfördelningen i samdistributionsarrangemang

i många fall verkar oförmånlig för tidningar med den lägre upplageandelen

på orten.

Även om kostnadsfördelningen kan försvaras mot bakgrunden av vissa

ekonomiska överväganden, kan man enligt de sakkunniga från andra utgångspunkter

komma fram till en kostnadsfördelning som ger samtliga

deltagande tidningar samma exemplarpris eller t. o. m. ger den mindre

(och lättare) tidningen ett lägre exemplarpris.

Utdelningskostnaden kan för den minsta tidningen i en samdistribution

bli den dubbla eller tredubbla mot vad tidningen med den största upplagan

betalar per exemplar på samma ort. Det finns enligt de sakkunniga

exempel på att ett för den större tidningen fördelaktigt samdistributionsavtal

nedbringat kostnaden till under 25 kr. per helår (mot det dubbla för

den mindre tidningen), medan en tidning med liten upplaga i ett liknande

arrangemang fått vidkännas kostnader på 200 kr. eller mera per årsexemplar,

dvs. långt utöver vad samma exemplar inbringat i abonnemangsavgift.

Utredningsförslaget

Utredningen föreslår att en samdistributionsrabatt införs. Målet är att

skapa förutsättningar för en vidgad samdistribution och att de på de orter

där detta är möjligt stimulera till samdistribution med en från samhälleliga

utgångspunkter acceptabel kostnadsfördelning mellan de deltagande

dagstidningsföretagen. Förverkligas dessa intentioner kan de totala distributionskostnaderna

för dagstidningar sänkas och spridningen av dagstidningar

främjas.

En samdistributionsrabatt synes vara nödvändig för att de på varje ort

tätast spridda tidningarna skall kunna acceptera en kostnadsfördelning

som inte tar hänsyn till spridningsintensiteten. Utredningen finner det

nödvändigt att konkurrens etableras inom samdistribution och att tillgång

skapas till minst två riksomfattande distributions!öretag som konkurrerar

på lika villkor.

Följande bestämmelser föreslås gälla för samdistributionsrabatten:

1. Samdistributionsrabatten för dagstidningar fastställs till 1 kr. per

årgångsexemplar för endagarstidningar, 2 kr. per årgångsexemplar för tvådagarstidningar,

3 kr. per årgångsexemplar för tre-fyra-femdagarstidningar

och 5 kr. per årgångsexemplar för sex-sjudagarstidningar.

2. Samdistributionsrabatten utgår för varje årgångsexemplar som distri
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969

bueras i enlighet med följande bestämmelser, dvs. så snart minst två rabattberättigade

dagstidningsföretag på under punkten 5 angivna villkor

deltar i en särskild tidningsutbärningstur som anordnas av ett distributionsföretag

som uppfyller under punkten 4 angivna förpliktelser.

3. Rabatten utbetalas — därest det enskilda tidningsföretaget förklarar

sig vilja utnyttja rabatten — till distributionsföretaget som i sin debitering

till tidningsföretaget gör avdrag för rabatten.

4. Samdistributionsrabatt kan endast förmedlas av distributionsföretag

som förbundit sig att anordna särskild tidningsutbärningstur på varje ort

där minst två rabattberättigade dagstidningsföretag begär det. Distributionsföretagen

skall förbinda sig att i dessa tidningsutbärningsturer tilllämpa

en sådan taxesättning, att den enskilda tidningens spridningsintensitet

på orten inte inverkar på distributionskostnaden per exemplar. Distributionsföretagen

skall förbinda sig att hålla dessa tidningsutbärningsturer

öppna för samtliga dagstidningar som vid tiden för utbärningens start

finns tillgängliga på orten.

5. Det enskilda tidningsföretaget skall för varje ort där man deltar i

rabatterad samdistribution överlämna hela distributionsarbetet, inklusive

transporter, till distributionsföretaget. Tidningsföretaget skall förbinda

sig att avstå från egen utbärning på alla de orter där rabatterad samdistribution

förekommer vid en tidpunkt, då också den egna tidningen kunde

medfölja.

Utredningen beräknar att kostnaden för samdistributionsrabatten vid

fullt utnyttjande uppgår till 10 milj. kr. per år.

Utredningen förutsätter att det administrativa förfarandet måste diskuteras

ytterligare med berörda parter innan författningstext kan utformas.

Med den konstruktion utredningen föreslagit torde dock någon ny administrativ

instans inte behöva inrättas. Utbetalningen av rabatten torde, liksom

erforderlig kontroll, kunna anförtros riksrevisionsverket. Särskild

uppmärksamhet bör vid ärendets fortsatta behandling ägnas frågan om

bestämmelserna kan utformas så, att andra företag än de riksomfattande

kan förmedla samdistributionsrabatten.

Utredningens kontakter har gett vid handen att Svenska pressbyrån i

princip är beredd att utöka sina åtaganden i samdistributionen. Poststyrelsen

har visat ett positivt intresse såtillvida att man förklarat sig beredd

att närmare undersöka denna fråga. Med hänsyn till det omfattande utrednings-

och planeringsarbete distributionsföretagen måste utföra förefaller

det utredningen realistiskt att utgå ifrån att den föreslagna rabatten

kan börja utbetalas tidigast fr. o. m. den 1 januari 1970.

Ett antal tidningar inom svenska tidningsutgivareföreningen ämnar ta

initiativ till en utökning av samdistributionen och en utjämning av kostnaderna

i riktning mot de av utredningen förordade villkoren. Från samhällets

sida vore det enligt utredningens mening att föredra om den eftersträvade

ordningen kunde genomföras utan införande av den föreslagna

stimulansrabatten.

Utredningen föreslår, att riksdagen för budgetåret 1969/70 anvisar erfor
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969

15

derliga medel för rabatterna samt bemyndigar Kungl. Maj :t att — om så

visar sig erforderligt — utfärda bestämmelser om samdistributionsrabatt

fr. o. m. den 1 januari 1970. Om den inom svenska tidningsutgivareföreningen

inledda aktionen dessförinnan lett till tillfredsställande resultat bör

samdistributionsrabatten inte införas och de anvisade medlen inte tas i anspråk.

Pressens lånefond

Utredningen finner andratidningarnas ekonomi så undergrävd att företagen

själva saknar resurser att pröva omläggningar som på längre sikt

kan ge ekonomisk bärkraft. Staten bör därför skapa existensbetingelser

för en allsidig press och etl mångsidigt tidningsurval för den lokala konsumenten.

Detta synes emellertid endast kunna ske genom företagens

egna åtgärder, genom lämpliga anpassningar till den föreliggande marknadssituationen

samt genom rationaliseringar av driften, antingen i samverkan

mellan redaktionellt självständiga företag eller i det enskilda företagets

regi. Dessa satsningar utgörs av investeringar i fastigheter och

maskiner men även av andra åtgärder — exempelvis för marknadsanpassning

och marknadsföring — som sätter företaget i stånd att på ett tekniskt

och ekonomiskt effektivt sätt fortsätta sin verksamhet. För åtskilliga

av dessa åtgärder finns emellertid för de företag som här avses inga

lämpliga kreditvägar. Utredningen anser därför att dessa företag i likhet

med vissa andra delar av näringslivet bör erbjudas statliga lån och föreslår

därför att en pressens lånefond inrättas.

För utlåningen från fonden bör följande regler gälla.

1. Lån bör kunna ges för såväl investeringar som för andra åtgärder

som bedöms vara nödvändiga för att på längre sikt göra ett företag konkurrenskraftigt.

Som villkor bör gälla att företaget genom en realistisk plan

kan visa att de föreslagna åtgärderna är av betydelse för att säkra företagets

livskraft på längre sikt. Prioritet bör ges åt sådana åtgärder som

gagnar samverkan mellan tidningsföretag i syfte att nedbringa kostnadsnivån.

Lån bör inte ges till sådana projekt som till normala marknadsmässiga

villkor och på ett ur företagets synpunkt betryggande sätt kan

finansieras utan hjälp av statliga lån.

2. Med hänsyn till den långsiktiga karaktären av de åtgärder som fonden

kan komma att finansiera bör amorteringsfrihet för lånen medges

för en tid av fem år och räntefrihet för en tid av tre år. I undantagsfall

bör räntebefrielse kunna ges för en längre tid, dock högst fem år.

3. Prövningen av låneansökningarna bör omhänderhas av en särskild

styrelse, där högt kvalificerad företagsekonomisk, juridisk och bankmässig

expertis bör vara företrädd. Ledamöterna bör väljas så, att inget berättigat

tvivel kan föreligga om deras oberoende och oväld i ämbetsutövningen.

Antalet ledamöter synes kunna begränsas till tre. Ledamöterna

bör utses av Kungl. Maj :t för en tid av fem år. För ledamot bör utses

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969

personlig suppleant. Det bör föreskrivas att styrelsen måste vara fulltalig

för att vara beslutsför. I reglementet för styrelsen bör föreskrivas, att

prövningen av låneansökningarna inte får påverkas av sökandetidningens

politiska inställning eller ställningstaganden i särskilda frågor. Utredningen

förutsätter att styrelsen i erforderlig utsträckning kommer att inhämta

yttranden från branschmässig expertis vid beredningen av låneansökningarna.

För styrelsens arbete bör sekretessregler införas. Lämpligt stöd härför

torde finnas i 21 § lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma

allmänna handlingar.

4. Det framförda förslaget skall ses som en försöksverksamhet, vilken

bör ges en i tiden och till sin omfattning klart avgränsad utformning. Fn

lämplig försöksperiod synes vara fem år. De medel som erfordras för styrelsens

utlåningsverksamhet och administration bör därför anvisas över ett

särskilt anslag i budgeten. Någon fond av »revolverande» typ bör således

inte upprättas.

5. Styrelsen bör inom femårsperioden kunna ikläda sig låneengagemang

inom en ram av 125 milj. kr. De årliga medelsanvisningarna torde få bestämmas

utifrån de medelsbehov, som uppstår till följd av utbetalningarna

enligt av styrelsen inom totalramen fattade lånebeslut.

6. Administrationen av lånen synes böra anförtros en kreditinrättning,

förslagsvis Sveriges kreditbank. För detta arbete bör banken erhålla ersättning

i särskild ordning. Kostnaderna för styrelsens administration och

låneärendenas beredning bör täckas av det för hela verksamheten anvisade

anslaget. Inflytande räntor och amorteringar redovisas av kreditinrättningen

till lämplig inkomsttitel i budgeten.

7. Det bör ankomma på fondens styrelse att avgöra, vilka krav på säkerheter

som med hänsyn till utlåningens allmänna syfte bör ställas i det

enskilda fallet. Mot samma bakgrund bör lånetiderna fastställas. Långivningen

måste generellt bli långsiktig, men utan särskilda skäl bör längre

lånetid än 20 år inte medges. För längre lånetider än 10 år bör säkerhet

i fast egendom eller motsvarande eftersträvas.

8. Ränta på lån från fonden bör hållas fri från subventionselement. Utredningen

föreslår att statens normallåneränta skall tillämpas även om

denna inte är helt tillfredsställande i detta avseende.

Särskilda yttranden

Ledamöterna Forsberg, Gustafsson och Larsson om mervärdeskatt på dagstidningar
I

yttrandet framhålls att med hänsyn till att frågan huruvida dagstidningsföretagens

upplageförsäljning skall beläggas med mervärdeskatt äger

ett nära samband med de ekonomiska villkor för dagspressen som utredningen

haft i uppdrag att utreda, borde de förutsedda verkningarna av mervärdeskatten

ha belysts och analyserats under utredningsarbetet.

Övertygande skäl talar för att efterfrågan på dagstidningar är priselastisk,

dvs. att en höjning av abonnemangs- och lösnummerpriserna, under i

övrigt oförändrade förhållanden, måste resultera i en upplageminskning.

Det förefaller också sannolikt att efterfrågan på andratidningar är mer

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969

17

känslig i detta avseende än efterfrågan på förstatidningar. För att trots

skatten kunna hålla en oförändrad upplagevolym skulle många tidningsföretag

tvingas att i stället för att övervältra skatten på köparna själva bära

denna som en ny kostnad i rörelsen.

Experten Hallvig om mervärdeskatt på dagstidningar

Herr Hallvig instämmer i det tidigare redovisade yttrandet av herrar

Forsberg, Gustafsson och Larsson. Han erinrar också om att tidningsutgivareföreningen

vid skilda tillfällen uttalat sig mot att periodisk press

över huvud taget belastas med omsättningsskatter eller liknande pålagor.

Ledamoten Forsberg om samdistributionsrabatten

Enligt herr Forsbergs mening är tidningsbranschen i sin helhet bäst betjänt

av att den själv, utan bistånd i form av statliga subventioner, kan

lösa samdistributionsfrågorna och genomföra en skälig kostnadsfördelning.

Kan detta genomföras bortfaller även ett moment i subventionsalternativet

som måste anses som besvärande, nämligen att nästan samtliga

abonnerade eftermiddagstidningar i landet skulle komma att undantas

från statligt stöd.

Remissinstanserna

Allmänna synpunkter

Reaktionen hos remissinstanserna på pressutredningens förslag om statligt

stöd till dagspressen är genomgående positiv. Ingen remissinstans avvisar

av principiella skäl ett sådant stöd. Samtliga remissinstanser tillstyrker

eller lämnar utan erinran förslaget om att inrätta en lånefond. I fråga

om införandet av en samdistributionsrabatt avstyrker endast SAF.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har framför allt granskat förslagen

ur tryckfrihetsrättslig synpunkt. Vid denna granskning har hovrätten inte

funnit några anledningar till erinringar mot förslagen. De tillstyrks av hovrätten.

Vissa modifieringar i den fria konkurrensens spelregler synes under särskilda

omständigheter kunna accepteras, säger ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor.

Då de framlagda förslagen — till skillnad från de av 1963 års

pressutredning förordade åtgärderna — är av generellt verkande karaktär

menar NO att från de konkurrenssynpunkter han har att företräda inget

synes vara att erinra mot förslagen i dess huvuddrag.

LO, Publicistklubben m. fl. remissinstanser delar utredningens beskrivning

och uppfattning om läget på tidningsmarknaden. LO anser att den

fria opinionsbildningen och mångsidiga debatten verkligen är i fara.

Ytterligare åtgärder måste till om en fri opinionsbildning, en mångsidig

debatt samt valfrihet för tidningskonsumenten skall kunna vidmakthållas.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969

De åtgärder, som föreslås i utredningen, kommer inte att stoppa tidningsdöden

eller främja nyetableringar i pressen. Men de kan skapa möjligheter

för tidningsföretag att övervinna akuta svårigheter.

Publicistklubben menar att det inte torde råda någon tvekan om att de

föreslagna åtgärderna endast får marginell verkan och att tidningsdöden

trots reformerna kommer att fortgå. Svenska tidningsutgivareföreningen

önskar uppfatta utredningens betänkande som ett första steg mot en lösning

av problemet att på såväl kort som lång sikt trygga en allsidig nyhetsförmedling

och nyanserad opinionsbildning.

Även TCO framhåller att på längre sikt torde de föreslagna åtgärderna

inte vara tillräckliga för att förhindra en fortsatt tidningsdöd.

Ett genomförande av utredningens förslag torde knappast förbättra de

nuvarande stora svårigheterna för nyetablering inom dagspressen. TCO anser

det således angeläget att statsmakterna även i fortsättningen följer utvecklingen

av de ekonomiska förutsättningarna för dagspressen.

Frågan om svårigheterna för nyetablering i dagspressen behandlas även

av Publicistklubben. Dessa svårigheter har lett till att under de senaste åren

praktiskt taget all nyetablering koncentrerats till den periodiska pressen.

Den periodiska pressens politisering har breddat den politiska nyhetsförmedlingen

och berikat den fria opinionsbildningen. Publicistklubben kritiserar

det selektiva stöd som nu utgår från staten till periodisk press av nyss

nämnt slag och föreslår att det i första hand ersätts med allmänna stödåtgärder.

De åtgärder som föreslås av pressutredningen bör komma den periodiska

pressen till del.

SAF menar att utredningen i sina undersökningar borde ha tagit med

fackpress, organisationspress in. in. Föreningen saknar en mer djupgående

analys av tidningsnedläggelserna. Allt för stor allmän betydelse har givits

åt en hänvisning till den s. k. teorin om upplagespiralen.

Statskontoret anser att dagstidningarnas betydelse för opinionsbildningen

förblir oklar så länge bedömningen grundas enbart på pressutredningens

kvantitativa konsumtionsuppgifter. Statskontoret godtar bedömningen att

opinionsbildningen främjas om flera dagstidningar arbetar i konkurrens om

konsumenterna. Däremot ifrågasätter kontoret om sådan konkurrens måste

avse konkurrens mellan tidningar med samma utgivningsort, samma spridningsområde

in. in.

Statskontoret menar att det föreslagna subventionssystemet skapar rådrum

för det mer radikala grepp som på längre sikt skulle kunna förbättra

betingelserna för fri opinionsbildning. Statskontoret förutsätter att det snarast

utreds med vilka samhällsåtgärder man på ett mer varaktigt och kraftfullt

sätt kan stödja den fria opinionsbildningen. En sådan utredning bör

framför allt avse det totala massmediautbudet och i synnerhet samspelet mellan

olika kanaler för politisk och ideologisk informationsspridning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969

19

Förslaget om samdistributionsrabatt

SAF avstyrker införandet av en samdistributionsrabatt. Ur såväl samhällets

som tidningarnas synpunkt är det att föredra att en rationellare

distributionsstruktur skapas genom frivilliga överenskommelser mellan företagen

och att denna utveckling får ske utan statligt beroende.

Några remissinstanser vill avvakta de försök som görs inom Svenska tidningsutgivareföreningen

i syfte att få till stånd en av tidningarna själva

organiserad utökning av sam distributionen och en utj ämning av priset per

distribuerat exemplar. Även krav på kompletterande utredningar och tid för

att bygga upp en distributionsapparat föranleder vissa remissinstanser föreslå

att reformen inte träder i kraft den 1 januari 1970 utan senare.

Övriga remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran.

LO anser att förslaget om samdistribution är bra och att det bör vara alla

dagstidningars skyldighet medverka till att detta samarbete kommer till

stånd.

Ombudsmannen för närings frihets frågor accepterar förslaget i princip

under förutsättning att detta kan utformas så att rimliga rättvisekrav kan

tillgodoses. Samtidigt betonar NO att han i likhet med utredningen anser att

det från samhällssynpunkt vore att föredra om den av utredningen eftersträvade

ordningen kunde genomföras utan hjälp av den föreslagna stimulansrabatten.

Denna uppfattning delas av Svenska tidningsutgivareföreningen.

LO anser det däremot inte för uteslutet att en statlig stimulansrabatt

bör komma i fråga även om en samdistribution skulle komma till stånd på

frivillighetens väg.

Flera remissinstanser behandlar frågan om rabattens storlek och effekterna

av den av utredningen föreslagna rabatten. Statskontoret anser att det

underlag som utredningen presenterat inte ger tillfredsställande möjligheter

att bedöma förslagets konsekvenser. Stor osäkerhet råder t. ex. beträffande

de ekonomiska konsekvenserna av att vissa existerande distributionsverksamlieter

i enskilda tidningars regi kan förväntas bli nedlagda till följd av

samdistributionsrabatten.

LO anser principiellt att rabatten bör ligga på en invå som stimulerar

samtliga tidningar att medverka. Såväl Publicistklubben som TCO hävdar

att den föreslagna rabatten är för liten. Riksrevisionsverket ifrågasätter om

rabatten för den tätast spridda tidningen är tillräckligt stor eftersom ett

införande av rabatten för denna tidning leder till en försämrad konkurrenssituation.

Frågan om vilka krav som bör ställas på distributionsbolagen kommenteras

av några remissinstanser. Riksrevisionsverket ifrågasätter om två riksomfattande

distributionsföretag, postverket och Svenska pressbyrån, räcker

för att tillgodose behovet av servicehöj ande och prispressande konkurrens.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969

Om rabatten får den avsedda genomslagskraften ges avsevärt utrymme för

oligopolartad eller på annat sätt konkurrensinskränkt pris- och servicepolitik

från dessa företag.

Enligt verkets mening är det främst i initialskedet som det kommer att

uppstå någon egentlig priskonkurrens på distributionsområdet. Den framtida

utvecklingen leder sannolikt i praktiken till en viss regional uppdelning

av marknaden. Risken för nyetablering av distributionsföretag kommer att

vara liten. Reglerna för samdistributionsrabatten bör utformas så generellt

att förutom postverket och Svenska pressbyrån även andra distributionsföretag

kan delta i konkurrensen.

Ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor framhåller att samdistributionen

inte bör förbehållas postverket och Svenska pressbyrån utan även

andra företag bör få tillfälle att göra sig gällande inom större eller mindre

områden.

Svenska tidningsutgivareföreningen anser det vara av vitalt intresse för

tidningarna att ett snabbt genomförande av samdistributionen främjas genom

att lokala eller regionala initiativ stimuleras.

Svenska pressbyrån vill ha ett klarläggande svar på frågan om även andra

än riksomfattande distributionsföretag skall kunna delta.

Utredningens förslag om att de deltagande distributionsföretagen ska bilda

dotterbolag för samdistributionen för att möjliggöra en realistisk bedömning

av kostnaderna och skapa jämförbara konkurrensvillkor ifrågasätts

av riksrevisionsverket. Verket tvivlar på att de av utredningen angivna syftena

realiseras genom att man skapar helägda dotterbolag inom samma

koncern.

Svenska pressbyrån uppger att den avser att bilda ett särskilt dotterbolag

för distribution av abonnerade tidningar om verksamhetens omfattning

motiverar det.

Postverket anser att konkurrens på lika villkor mellan de stora samdistributionsföretagen

förutsätter samma utgångsläge bl. a. i fråga om kostnaderna

för löner samt för pensioner och övriga sociala förmåner. Detta kan

ske genom att samdistributionen i princip drivs av ett dotterbolag till postverket.

Postverket och dotterbolaget bör få köpa resurser av varandra. Poststyrelsen

anser också att verkets nuvarande former för samdistribution av

dagstidningar bör finnas kvar även i fortsättningen. Samdistributionsrabatten

bör även utbetalas när samdistributionen sker via postverket i särskilda

tidningsutdelningsturer.

Principerna för distributionsföretagens taxesättning behandlas av bl. a.

Svenska tidningsutgivareföreningen. Principerna för avgiftssättningen måste

ges en klarare innebörd. Det är väsentligt att de görs så enkla att de kan

bli enhetliga för hela landet. Samtidigt bör taxorna självfallet anpassas till

de kostnader tidningarna lokalt och regionalt åsamkar distributionsföretagen.

Enligt TU:s mening måste förslaget om samdistributionsrabatt ut
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969

21

redas ytterligare innan det kan förverkligas. Även postverket anser att

taxans konstruktion bör preciseras innan man eventuellt överväger att införa

någon form av samdistributionsrabatt. Frågan om viktens inverkan på

distributionsavgiften samt administrationskostnadernas fördelning mellan

tidningsföretagen bör utredas ytterligare.

Svenska pressbyrån instämmer i utredningens förslag om att enhetliga

principer bör gälla för avgiftssättningen, men byrån finner det samtidigt

orealistiskt att tänka sig att man skulle tillämpa en för hela landet enhetlig

utbärningstaxa. Avgiften för varje ort måste anpassas till de där uppkommande

faktiska utbärningskostnaderna.

Utredningen behandlar inte den subventionering av dagstidningsdistributionen

som utgörs av underskott i postverkets tidningsrörelse, påpekar

statskontoret. Detta underskott uppgick år 1966 till ca 14,6 milj. kr. för

dagstidningarna. Om intentionerna bakom tidningstaxeutredningen skulle

förverkligas bortfaller denna subventionering. Omfördelningen av distributionssubventioner

rör sig från generella mot specialdestinerade subventioner.

I vilken utsträckning andratidningar gottgörs denna omfördelning

förblir oklart.

Riksrevisionsverket uppmärksammar att utredningen inte diskuterar den

inverkan som alternativa lösningar av postverkets tidningstaxa kan få på

distributionsstrukturen. Skälen för att utredningen avvisat tanken på att

samdistributionsrabatt ska kunna utgå när dagstidningar utdelas med ordinarie

brevbärningstur synes RRV oklara. Denna utbärning innebär i dagsläget

en betydligt större subvention än den föreslagna distributionsrabatten.

Postverket är i princip intresserat av att utöka postverkets verksamhet

med samdistribution av dagstidningar men framhåller som en förutsättning

att den inte ska medföra någon ytterligare belastning på postverkets ekonomi.

Varje ytterligare åtagande bör ge full särskostnadstäckning, normal

avkastning samt skäligt bidrag till samkostnaderna. Postverket räknar med

att ca 5—10 % av den postbefordrade volymen tidningar kommer att övergå

till de särskilda distributionsföretagens utdelningsturer. Eftersom det

troligen kommer att röra sig om de mest attraktiva delarna av tidningsdistributionen

kommer eventuellt postverkets enhetssärkostnader på tidningsutbärningen

att öka i viss mån.

Konsekvenserna för lösnummerdistribuerade tidningar av den föreslagna

distributionsrabatten uppmärksammas av Svenska pressbyrån. Konkurrensförhållandena

mellan abonnerade och lösnummerdistribuerade tidningar

kan komma att ändras genom den föreslagna rabatten. Svenska tidningsutgivareföreningen

anser att denna fråga bör bli föremål för en snabb utredning.

En sådan utredning bör även omfatta distributionsfrågan för ensamtidningar.

Riksrevisionsverket avvisar utredningens förslag om att utbetalning av

rabatten och erforderlig kontroll ska anförtros verket. Man kan enligt sin in
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1969

struktion inte åta sig dessa uppgifter. Praxis torde vara att statskontoret tar

hand om utbetalningen.

Pressens lånefond

Utredningens förslag att inrätta en lånefond tillstyrks eller lämnas utan

erinran av samtliga remissorgan. LO har i princip inget att invända mot

utredningens förslag men ifrågasätter liksom Publicistklubben och TCO om

den föreslagna storleken av fondens utlåningskapacitet kommer att vara

tillräcklig. Svenska tidningsutgivareföreningen erinrar om att man i sitt

yttrande över 1963 års pressutredning efterlyste förslag i den nu aktuella

riktningen. SAF vill, trots risken för samhällsekonomiska snedvridningar,

inte motsätta sig inrättandet av en statlig lånefond. SAF framhåller liksom

styrelsen för teknisk utveckling, att låneverksamheten i enlighet med utredningens

förslag bör ses som en försöksverksamhet.

Fondstyrelsens sammansättning och reglerna för dess arbete har blivit

föremål för ett flertal yttranden. TCO och Svenska tidningsutgivareföreningen

påpekar vikten av att, med den föreslagna sammansättningen av

fondstyrelsen, yttranden inhämtas från branschmässig expertis vid beredningen

av låneansökningarna. I TU:s yttrande påpekas även att det är väsentligt

att fondstyrelsen ges en sammansättning som borgar för oberoende

och opartiskhet. TCO framhåller att långivningen bör utformas så att man

inte ens kan ifrågasätta någon negativ inverkan på pressens i grundlag

stadgade frihet och oberoende. Då tekniska avgöranden måste bli ett betydelsefullt

inslag i fondstyrelsens arbete ifrågasätter Svenska teknologföreningen

om inte en tekniker borde ges permanent plats i styrelsen.

LO anser förslaget om sekretessregler för styrelsens arbete välbetänkt.

Statskontoret anser att reglerna bör utformas så att sekretessen kring varje

låneärende endast gäller tills första utbetalning görs från fonden.

Sveriges kreditbank förklarar i sitt yttrande att banken är villig att på

det sätt som föreslås i utredningsförslaget ta på sig administrationen av

lånen och därmed sammanhängande uppgifter.

Riksrevisionsverket påpekar att skyldighet att betala ränta på disponerat

kapital i regel föreligger vid statlig utlåning. Verket anser inte att det finns

särskilda skäl att frångå praxis i detta fall varför utredningens förslag om

räntebefrielse avstyrks. LO instämmer däremot i förslagen om amorteringsoch

räntefrihet.

LO anser att möjlighet bör finnas att till fonden flytta över lån för investeringar

som beslutats eller genomförts tidigare.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969

23

Utbildnings- och forskningsfrågor

Ett antal remissorgan berör i sina yttranden frågan om grund- och vidareutbildning

för journalister. LO anser att journalistutbildningen måste bli

föremål för översyn. TCO och samarbetsnämnden för journalisthögskolorna

anser att den nuvarande utbildningen bör ges ett värde inom en akademisk

examen. Frågan om fortbildning eller omskolning av tidningarnas

personal, både den redaktionella och den tekniska, tas upp av ett stort antal

remissorgan, t. ex. Publicistklubben, TCO, samarbetsnämnden för journalisthögskolorna,

Svenska tidningsutgivareföreningen och statskontoret. Förslag

framförs bl. a. om ett särskilt riksstatsanslag för vidareutbildning av

journalister.

TCO anser att branschens behov av tekniskt utbildade arbetsledare bör

tillgodoses genom en påbyggnadsutbildning anknuten till den av yrkesutbildningsberedningen

föreslagna utbildningslinjen för det grafiska området.

Den tidningstekniska forskningen har behandlats utförligt av statskontoret,

som anser att den statliga stödgivningen bör inriktas mer på åtgärder

som syftar till rationalisering av tidningsföretagen. Tidningarnas tekniska

nämnd synes vara det naturliga organet för de prioriterings- och avvägningsproblem

som kan uppkomma vid en sådan rationaliseringsprocess.

Statskontoret föreslår därför att nämnden får ett särskilt samhällsstöd med

förslagsvis 1 milj. kr. årligen under en femårig försöksperiod för rationaliserings-

och forskningsverksamhet av ifrågavarande slag. Stödet bör förvaltas

av den av pressutredningen föreslagna styrelsen för pressens lånefond,

vilken skulle pröva ansökningar från tidningarnas tekniska nämnd om medel

till de olika aktuella rationaliseringsprojekten. Mindre detaljerat utformade

förslag, men med liknande innebörd framförs av Svenska teknologföreningen

och Svenska tidningsutgivareföreningen.

Svenska tidningsutgivareföreningen och TCO tar i sina remissyttranden

upp frågan om samhällsstöd till massmedieforskningen. TCO pekar på angelägenheten

av en utvidgad pressforskning med tyngdpunkt på frågan om

dagspressens funktion. TU framför ett antal mera konkreta förslag, bl. a.

om att mätning av massmediekonsumtionen bör ske med några års mellanrum

på samma sätt som skett i anslutning till pressutredningens arbete.

Förslag framförs även om inrättandet av en central institution för massmedieforskning,

vilket enligt föreningens mening skulle leda till en samordning

och systematisering av forskningsverksamheten. Slutligen framför

TU önskemål om en kraftig ökning av stödet till massmedieforskningen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969

Övriga frågor

LO, Svenska tidningsuigivareföreningen och riksrevisionsverket behandlar

i sina remissyttranden frågan om dagspressen och mervärdeskatten.

Samtliga anser att denna fråga borde behandlats av utredningen. LO erinrar

om att man i sitt yttrande över skatteberedningens förslag år 1964 avstyrkte

det då aktuella förslaget om mervärdeskatt på dagstidningar. Man står fortfarande

fast vid denna uppfattning. TU understryker att det främst är

andratidningarna som drabbas av de negativa verkningarna av den mervärdeskatt

som numera utgår på annonser. Riksrevisionsverket tar upp de

tankar som förs fram i det särskilda yttrande till utredningens förslag som

gjorts av herrar Forsberg, Gustafsson och Larsson. I detta framhålls att

efterfrågan på dagstidningar är priselastisk, sannolikt är andratidningarna

mer priskänsliga än förstatidningarna. Om denna priselasticitet existerar anser

verket det uppenbart att man ej kan acceptera en skatteplikt som skulle

äventyra syftet med de av utredningen föreslagna stödåtgärderna. Detta skulle

bli fallet då de svaga tidningarna av hänsyn till sin upplagevolym skulle bli

tvungna att ta på sig skatten som en kostnad i sin rörelse i stället för att

övervältra den på tidningskonsumenterna.

Skolöverstyrelsen och statskontoret behandlar i sina remissyttranden

frågan om samhällelig stödannonsering i dagspressen. Styrelsen förordar en

betald annonsering av samhällets tjänster i betydligt utökad utsträckning.

Statskontoret anser det principiellt fel att använda myndigheternas annonsering

som ett tidningspolitiskt instrument. En ändrad inriktning av statsmakternas

mediaval vid information till allmänheten kan inte beräknas ge

några synliga ekonomiska effekter för pressen.

Utredningen gör inga försök att analysera vilka faktorer som ligger bakom

annonsörernas val av annonsorgan. Statskontoret anser att man för att

bedöma tidningarnas ekonomiska förutsättningar bl. a. måste kartlägga vilka

faktorer som styr detta val.

Departementschefen

Allmänna synpunkter

En grundläggande förutsättning för en demokratis funktion är att olika

meningsyttringar kan komma till tals. Det kan med fog hävdas att medborgarna

i vårt land har större möjligheter än någonsin tidigare att ta del

av olika meningsyttringar och ett rikhaltigt nyhetsmaterial. Utbudet från

massmedia har ökat kraftigt under de senaste decennierna. Inom dagspressen

och annan press har skett en snabb utveckling, såväl kvantitativt som

kvalitativt. Ljudradion och under 1960-talet televisionen har kommit att

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj. ts proposition nr b8 år 1969

alltmer bidra till debatten kring för medborgarna väsentliga samhällsfrågor.

Samtidigt har nyhetsförmedlingen byggts ut kraftigt. Att bland alla

media riktigt värdera just dagstidningarnas roll i opinionsbildningen är

svårt. Pressutredningen har dock visat att dagstidningar i vissa avseenden

intar en dominerande ställning. Särskild betydelse får dagstidningarna anses

ha för nyhetsförmedlingen och opinionsbildningen i lokala frågor.

Sedan början av 1950-talet har antalet dagstidningar sjunkit och uppgick

år 1968 till drygt 100, en nedgång med ca 40 %. Som tidningar räknas då

publikationer som utkommer med minst tre nummer per vecka och som

inte delar huvudredaktion med någon annan tidning, dvs. inte är s. k. avläggare.

Denna utveckling har lett till att antalet orter där endast en tidning

utges har ökat. År 1950 hade 42 utgivningsorter endast en tidning,

medan motsvarande antal år 1968 var 62. Antalet fler-tidningsorter minskade

under samma period från 51 till 20.

Nedläggningarna har i hög grad koncentrerats till de s. k. andratidningarna,

dvs. de tidningar som har en upplagemässigt större konkurrent på sin

utgivningsort.

Under perioden 1945—1968 har 62 andratidningar lagts ned jämfört med

15 förstatidningar. Parallellt med nedläggningen av andratidningar har

skett en kraftig reduktion av dessa tidningars upplageandel. År 1950 hade

andratidningarna 40 % av de abonnerade upplagorna på vardagar, år 1967

knappt 23 %. Totalt har tidningsläsandet ökat. År 1950 såldes 490 tidningsexemplar

per 1 000 invånare under vardagar, år 1967 539 exemplar. Ökningen

har helt tillfallit lösnummertidningarna. De abonnerade tidningarnas

upplaga har under perioden i stort sett ökat i samma takt som befolkningen.

Under de senaste åren har dock en nedgång noterats.

För åren 1963 och 1967 kan vissa jämförelser göras mellan förstatidningarnas

och andratidningarnas ekonomiska utveckling. För hela branschen

gäller att bruttoresultatet förbättrats mellan år 1963 och år 1967. Ekonomiska

svårigheter har drabbat främst andratidningarna. I genomsnitt

har deras intäktsökning varit mindre än förstatidningarnas. Det beror framför

allt på att en avsevärd försämring inträffat på annonsmarknaden. Andratidningarnas

finansiella position var år 1967 avsevärt svagare än år 1963.

År 1967 erhöll 13 andratidningar vederlagsfria tillskott.

Det är mot denna bakgrund — nedläggningen av och det försämrade

ekonomiska resultatet för främst andratidningar — som debatten om behovet

av statligt stöd till dagstidningarna har förts. Utvecklingen på tidningsmarknaden

inger berättigad oro för att dagstidningarna inte skall kunna

fylla sin funktion som ett viktigt opinionsbildande medel. 1967 års pressutredning

har, enligt min mening på ett övertygande sätt, visat att behov

av statligt stöd föreligger i syfte att säkra en livskraftig press. Ingen av remissinstanserna

har heller ifrågasatt detta behov.

Pressutredningen har föreslagit att ett stöd i form av en samdistribu
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969

tionsrabatt införs för de dagstidningar som enligt vissa regler går samman

om distributionen och att en lånefond inrättas för investeringar. Jag ansluter

mig i allt väsentligt till de förslag, som utredningen framlagt i dessa

avseenden.

Frågan om mervärdeskatt på dagstidningar har aktualiserats genom de

särskilda yttranden som gjorts i pressutredningen och av vissa remissinstanser.

Omläggningen från allmän varuskatt till mervärdeskatt innebar att skatt

infördes på annonser och annonstjänster. Detta medför dock ingen reell

beskattning för merparten av annonserna eftersom den uttagna skatten hos

de annonserande företagen ger rätt till avdrag i mervärdeskattesystemet.

I förslag till förordning om mervärdeskatt m. m. (prop. 1968: 100, BeU,

62, rskr 352) anfördes att ställningstagande till frågan om mervärdeskatt

för dagstidningar skulle anstå i avvaktan på resultatet av pressutredningen.

Jag anser att erfarenheterna såväl av skatten på annonser som av de åtgärder

för direkt statligt stöd till dagspressen, som nu föreslås, bör avvaktas

innan slutlig ställning tas till frågan om mervärdeskatt på dagstidningar.

Pressutredningen och remissinstanserna har tagit upp ett antal andra

frågor till behandling. I huvudsak rör det sig om förslag till åtgärder inom

utbildnings- och forskningsområdena. Dessa förslag får prövas i annat

sammanhang.

I riksstatsförslaget för budgetåret 1969/70 har under justitiehuvudtiteln,

i avvaktan på särskild proposition i ämnet, uppförts ett förslagsanslag på

35 milj. kr. till presstöd. Detta anslag bör utgå. I stället bör på driftbudgeten

under finanshuvudtiteln anvisas ett förslagsanslag till samdistributionsrabatt

för dagstidningar. Dessutom bör på kapitalbudgeten, fonden

för låneunderstöd, anvisas ett anslag till pressens lånefond. Till anslagsberäkningarna

återkommer jag senare.

Samdistributionsrabatt

Distributionen av dagstidningar ombesörjs i dagsläget av flera huvudmän.

De möjligheter till rationalisering av distributionen som ett samarbete

skulle erbjuda har i många fall inte utnyttjats. Av landsortstidningarnas

upplagor distribueras fortfarande 41 % i egen regi. 41 % distribueras av

postverket medan återstoden, 18 %, distribueras av tidningarna gemensamt.

Av storstadstidningarna har endast morgontidningarna i Stockholm genomfört

en mera omfattande samdistribution.

Pressutredningen har visat att från allmän synpunkt vissa invändningar

kan resas mot den gängse kostnadsfördelningen mellan tidningsföretagen

vid samdistribution i tidningarnas egen regi. Effekten kan sägas vara att

de upplage- och formatmässigt mindre tidningarna subventionerar de större

och tyngre tidningarnas distribution. Utdelningskostnaden för den minsta

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr A8 år 1969

tidningen i ett samdistributionsarrangemang kan sålunda bli den dubbla

eller tredubbla mot vad den största tidningen betalar per exemplar på samma

ort, detta trots att båda tidningarna får sin distribution till ett lägre

pris än om de tvingats ordna en egen distributionsapparat. Denna kostnadsfördelning

mellan tidningarna innebär en betydande ojämnhet i konkurrensförutsättningarna.

Det finns anledning att från samhällets sida söka stimulera tidningarna

till ökad samdistribution. Ett statligt stöd bör syfta till att sänka distributionskostnaderna

och att därvid särskilt beakta andratidningarnas ekonomiska

läge. Detta syfte kan uppnås genom att staten betalar ett visst belopp

per distribuerat exemplar till de tidningar som är villiga att samdistribuera

med en kostnadsfördelning mellan de deltagande tidningsföretagen

som ger ökad jämställdhet i konkurrensen. Jag anser att en stimulans

i form av en sådan distributionsrabatt även är nödvändig för att de

på varje ort tätast spridda tidningarna skall kunna acceptera en kostnadsfördelning,

som inte tar hänsyn till spridningsintensiteten.

Ett statligt engagemang av detta slag i tidningsdistributionen bygger

på frivillig medverkan från tidningarnas sida. Det finns anledning antaga

att det stora flertalet av tidningsföretagen är beredda pröva den föreslagna

ordningen i positiv anda.

Pressutredningen har uppgett att ett antal tidningar inom Svenska tidningsutgivareföreningen

planerar att utöka samdistributionen och att utjämna

priset per distribuerat exemplar. Utredningen anser att om detta initiativ

leder till tillfredsställande resultat bör den statliga distributionsrabatten

inte införas. I sitt remissyttrande uppger tidningsutgivareföreningen att

beslut föreligger om att inrätta en särskild delegation med uppgift att lösa

eventuellt uppkommande tvister vid uppgörelser om samdistribution i tidningarnas

egen regi.

Delegationen har, enligt vad jag erfarit, startat sitt arbete. Jag hälsar

med tillfredsställelse detta initiativ inom tidningsutgivareföreningen. Då jag

finner det angeläget att snabbt uppnå resultat och då ett statligt stöd inte

hindrar eller försvårar tidningsutgivareföreningens arbete i detta avseende

förordar jag att den statliga samdistributionsrabatten införs den 1 januari

1970.

För förslagets förverkligande bör tillgång skapas till minst två riksomfattande

distributionsföretag. Liksom pressutredningen anser jag att samdistributionsrabatt

skall kunna förmedlas endast av distributionsföretag

som förbundit sig att anordna särskild tidningsutbärningstur på varje ort

där minst två rabattberättigade dagstidningsföretag begär det. I nuläget synes

endast postverket och AB Svenska pressbyrån kunna uppfylla detta

krav.

Pressutredningen har ansett det angeläget att de deltagande företagen

försöker skilja ut samdistributionen från övrig verksamhet. Man har pekat

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969

på lämpligheten att inrätta dotterbolag. Endast därigenom anser utredningen

det möjligt att göra en realistisk bedömning av kostnaderna och att skapa

fullt jämförbara konkurrensvillkor. Jag har övervägt behovet av att tillskapa

dotterbolag för samdistributionen men funnit att inga absoluta krav

bör ställas härpå. AB Svenska pressbyrån har i sitt remissyttrande uppgivit

att man avser att bilda ett dotterbolag för samdistribution av tidningar om

verksamhetens omfattning motiverar det. För postverkets del har chefen

för kommunikationsdepartementet tidigare denna dag anmält fråga om bildandet

av ett särskilt bolag.

Poststyrelsen har i sitt remissyttrande anfört att samdistributionsrabatt

bör utbetalas även när samdistribution sker via postverket i särskilda tidningsutdelningsturer.

Jag delar poststyrelsens uppfattning.

Stöd skall kunna utgå endast till abonnerad dagstidning. Jag finner i likhet

med utredningen att samdistributionsrabatten bör fastställas till 1 kr.

per årgångsexemplar för en-dagstidningar, dvs. dagstidningar som utkommer

en gång per vecka, 2 kr. per årgångsexemplar för två-dagarstidningar,

3 kr. per årgångsexemplar för 3-4-5-dagarstidningar och 5 kr. per årgångsexemplar

för 6-7-dag''ar stidningar.

Med dagstidning avses här allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär

vilken normalt utkommer med minst ett nummer per vecka.

Detta dagstidningsbegrepp torde inte erbjuda några praktiska tillämpningsproblem

i fråga om dagstidningar som utkommer två eller fler gånger

per vecka. Som en-dagstidningar bör räknas de tidningar som postverket i

vissa fall befordrar och utdelar med samma hastighet som brev. Dessa endagstidningar

finns angivna i särskilda Kungl. Maj :ts beslut angående postbefordran

för vissa tidningar.

Distributionsföretagen bör förbinda sig att i sina tidningsutbärningsturer

tillämpa en sådan taxesättning att den enskilda tidningens upplaga inom

distributionsområdet inte inverkar på priset per distribuerat exemplar.

Om uppenbara skillnader i distributionskostnaden uppstår på grund av tidningarnas

olika vikt per exemplar bör i görligaste mån taxan anpassas bärtill

på så sätt att den tyngre tidningen bär den merkostnad som den högre

exemplarvikten medför. Dessa principer för taxesättningen bör tillämpas

generellt. Däremot kan givetvis priset per distribuerat exemplar inte bli detsamma

över hela landet, utan taxorna får anpassas till de kostnader som

tidningarna lokalt och regionalt åsamkar distributionsföretagen.

Distributionsföretagen bör förbinda sig att i de särskilda tidningsutbärningsturerna

medföra samtliga de dagstidningar som vid tiden för utbärningens

start finns tillgängliga på orten.

Tidningsföretaget skall vidare för att komma i åtnjutande av rabatt förbinda

sig att avstå från egen utbärning på alla de orter där rabatterad samdistribution

förekommer vid en tidpunkt då också den egna tidningen kunde

medfölja. Detta innebär att om exempelvis samdistributionen av morgon
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kiingl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969

tidningar på en ort startar kl. 6, bör inte en på orten utkommande tidning

få anordna egen utbärning kl. 5 och likväl deltaga i samdistribution på

andra orter.

Jag finner det också nödvändigt att det enskilda tidningsföretaget för varje

ort där det deltar i rabatterad samdistribution överlämnar hela distributionsarbetet,

inklusive transporter, till distributionsföretaget.

Som jag tidigare nämnt bör systemet med samdistributionsrabatt införas

den 1 januari 1970. Det är möjligt att allt förberedelsearbete hos distributionsföretagen

vid denna tidpunkt inte är avslutat, varför systemet inte kan

träda i funktion på alla de orter där tidningsföretagen önskar. I sådant fall

är det rimligt att rabatt utgår för den samdistribution som tidningsföretagen

driver i egen regi under förutsättning att villkoren i övrigt är uppfyllda.

Så snart distributionsföretagen är beredda att överta denna distribution bör

det ske.

Under förberedelsearbetet och övergångsperioden kan behov av samråd

föreligga mellan distributionsföretagen och tidningarna och deras intresseorganisation,

Svenska tidningsutgivareföreningen. Jag avser föreslå Kungl.

Maj :t att åt statskontoret anförtro uppgiften att handlägga frågor om den

föreslagna rabatten och utöva erforderlig kontroll samt ta initiativ till sådant

samråd.

Jag finner det angeläget understryka att effekterna av den föreslagna

samdistributionsrabatten inte med säkerhet kan fastställas på förhand. När

tillräcklig erfarenhet samlats bör det prövas om det uppställda syftet med

rabatten uppnåtts. Jag förutsätter att statskontoret fortlöpande redovisar

erfarenheter och anmäler behov av ändringar i reglerna för rabatten.

Det ankommer på Kungl. Maj :t att meddela de närmare föreskrifter som

behövs för samdistributionsrabatten.

Jag beräknar kostnaderna för den föreslagna rabatten vid fullt utnyttjande

till 10 milj. kr. per år. För budgetåret 1969/70 beräknar jag anslagsbehovet

till 5 milj. kr.

Pressens lånefond

Som jag tidigare framhållit är de ekonomiska svårigheterna i dagspressen

främst koncentrerade till andratidningarna. Möjlighet att överleva kan för

många tidningar skapas genom att de söker differentiera sin produkt i förhållande

till förstatidningen, så att de av konsumenterna uppfattas som två

olika tidningstyper. Differentieringen kan t. ex. ta sikte på spridningsområdet,

innehållet, utgivningstiden eller det typografiska utförandet. En sådan

differentieringsprocess kräver tid och kapital. Resultatet av de företagna

åtgärderna är ofta ovisst. Andratidningarna saknar i dagens läge resurser

att finansiera de investeringar av olika slag som en process av den

typ jag skisserat kräver.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969

Pressutredningen har mot denna bakgrund föreslagit att dessa företag

bör erbjudas ett statligt kapitalstöd. Målet för stödet skall vara att söka

skapa existensbetingelser för en allsidig press och ett mångsidigt tidningsurval

för konsumenterna. Mot bakgrund av vad jag tidigare anfört bör stödet

utformas som en statlig långivning till dagstidningsföretagen. För detta

ändamål bör inrättas en särskild fond, kallad Pressens lånefond. För långivningen

bör gälla att tidningsföretaget genom en realistisk plan skall kunna

visa att de föreslagna åtgärderna är av betydelse för att säkra företagets

livskraft på längre sikt. Lån bör inte utgå till sådana projekt som till normala

marknadsmässiga villkor och på ett ur företagets synpunkt betryggande

sätt kan finansieras på kreditmarknaden.

Lån bör kunna ges för såväl investeringar som för andra åtgärder som

bedöms vara nödvändiga för att på längre sikt göra ett företag konkurrenskraftigt.

Jag anser att samverkan mellan tidningsföretagen på det tekniska

området kan verka nedpressande på kostnaderna. Åtgärder med detta syfte

bör därför prioriteras vid långivningen.

För prövningen av låneansökningarna bör en särskild fondstyrelse inrättas.

Styrelsen bör bestå av tre personer. I den bör finnas representanter

för högt kvalificerad företagsekonomisk, juridisk och bankmässig expertis.

Ledamöterna bör utses av Kungl. Maj :t. För ledamot bör utses personlig

suppleant. Det bör finnas möjlighet att hemlighålla de uppgifter angående

tidningsföretags affärs- och driftsförhållanden som lämnas till fondstyrelsen

i låneärenden. Detta kan åstadkommas med stöd av 21 § lagen om inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar. Vidare är det

lämpligt att en motsvarande bestämmelse om tystnadsplikt införs. De nu

berörda frågorna torde få anmälas i ett annat sammanhang. Liksom pressutredningen

anser jag att det i instruktion för styrelsen klart bör fastslås att

prövningen av låneansökningarna inte får påverkas av sökandetidningens

politiska inställning eller ställningstagande i särskilda frågor. Fondstyrelsen

bör vid budgetårets utgång avge verksamhetsberättelse till Kungl. Maj:t

för det senast förflutna budgetåret.

Pressutredningen har föreslagit att lånen skall administreras av Sveriges

kreditbank. Banken skulle för detta erhålla ersättning i särskild ordning.

Banken har i sitt remissyttrande förklarat sig villig att på de angivna förutsättningarna

ta på sig denna uppgift. Jag förordar därför att utredningens

förslag genomförs. Kostnaderna för denna verksamhet, liksom kostnaderna

för fondstyrelsens arbete, bör täckas av det för hela verksamheten anvisade

anslaget.

Långivningen från fonden måste generellt bli långsiktig. Utan särskilda

skäl bör dock inte längre lånetider än 20 år medges. Det bör ankomma på

fondstyrelsen att från fall till fall avgöra vilka lånesäkerheter som bör krävas.

För längre lånetider än 10 år bör dock säkerhet i fast egendom eftersträvas.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1969

I likhet med pressutredningen anser jag att lånen under början av sin

löptid bör vara ränte- och amorteringsfria. Amorteringsfriheten bör gälla i

fem år och räntefriheten i tre år. I undantagsfall bör räntebefrielse kunna

ges för en längre tid, dock högst fem år. Förutsättningen härför bör vara

att företaget kan styrka att det föreligger speciella omständigheter som gör

att de planerade åtgärderna kan få någon nämnvärd ekonomiskt sanerande

effekt först efter en längre tid än tre år. För lånen bör tillämpas statens

normalränta.

Införandet av pressens lånefond bör ses som en försöksverksamhet, vilken

redan vid igångsättningen bör bestämmas till varaktighet och omfattning.

Jag anser att en försöksperiod om fem år är lämplig. Fondstyrelsen

bör under denna femårsperiod kunna ikläda sig låneengagemang inom en

ram av 125 milj. kr. Inom denna ram bör även kostnaderna för administrationen

av lånen täckas.

Fondens låneverksamhet bör helt finansieras genom anslag på kapitalbudgeten.

Anslaget bör redovisas under fonden för låneunderstöd. För budgetåret

1969/70 beräknar jag anslagsbehovet till 25 milj. kr.

Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de ytterligare bestämmelser

som erfordras med anledning av detta förslag.

Hemställan

Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag att

Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att

1) godkänna de av mig förordade grunderna för samdistributionsrabatt

till dagstidningar att gälla fr. o. in. den

1 januari 1970,

2) besluta om inrättande av pressens lånefond och godkänna

de av mig förordade grunderna för utlåning från

denna fond,

3) medge att från pressens lånefond får beviljas lån under

budgetåren 1969/70—1973/74 intill ett sammanlagt belopp

av 125 000 000 kr.,

4) till Samdistributionsrabatt för dagstidningar för budgetåret

1969/70 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 5 000 000 kr.,

5) till Pressens lånefond för budgetåret 1969/70 på kapitalbudgeten

under fonden för låneunderstöd, finansdepartementet,

anvisa ett investeringsanslag på 25 000 000 kr.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr k8 år 1969

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margit Edström

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 90164

Doktrin (1)

  1. Utredningsuppdrag, FT 1970 nr 6 s. 319, på s. 326 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. SU 1969:107 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag om inrättande av en pressens lånefond m. m. jämte motioner. s. 1 i texten
  2. SU 1969:108 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss tidningsdistribution genom postverket. s. 10 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. FT 1970 s. 319 Utredningsuppdrag s. 326 i texten