Sök i Ratio Lex

Angående ng organisation av sjöfartsverket, m. m

1969-03-14 · 87 sidor, varav 83 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 83 av 87 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1969:58, Angående ng organisation av sjöfartsverket, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

1

Nr 58

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ng organisation

av sjöfartsverket, m. m.; given Stockholms slott den 14

mars 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag

dels föreslå riksdagen att antaga härvid fogat förslag till förordning om

ändring i folkbokföringsförordningen den 9 juni 1967 (nr 198),

dels inhämta riksdagens yttrande över härvid fogat förslag till förordning

om ändring i mönstringsförordningen den 14 april 1961 (nr 87),

dels föreslå riksdagen att bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande

till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Svante Lundkvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ny organisation av sjöfartsverkets centrala förvaltning.

Verkets uppgifter föreslås koncentrerade till att avse främst handelssjöfartens

farleder och fartyg. Detta innebär att vissa av verkets nuvarande

uppgifter t. ex. i fråga om småbåts- och fiskehamnar och geomagnetisk

verksamhet upphör eller förs över till andra myndigheter. Verksamheten

skall drivas med ekonomisk inriktning och med i princip full kostnadstäckning

som mål.

Verket föreslås stå under ledning av en kollegialt beslutande lekmannastyrelse

bestående av — utom generaldirektören — fyra ledamöter. Den

centrala förvaltningen föreslås indelad i fem avdelningar, nämligen driftavdelningen,

sjökarteavdelningen, sjöfartsinspektionen, ekonomiavdelningen

och administrativa avdelningen.

Vidare föreslås att ett centralt sjömansregister inrättas vid sjömansförmedlingen

i Göteborg. Härvid upphör sjömanshusens och sjöfartsstyrelsens

registrering av sjömän. Sjömanshusens övriga uppgifter — dvs. mönst1

—Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 58

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Mcij:ts proposition nr 58 år 1969

ringsverksamheten — föreslås bli integrerade med sjömansförmedlingen i

den allmänna arbetsförmedlingens lokala organisation. En central sjömansnämnd

ersätter de regionala nämnderna.

Slutligen föreslås att Falsterbokanalen upplåts till småbåtshamn och under

sommarhalvåret i begränsad omfattning hålls öppen för fritidsbåttrafik.

För budgetåret 1969/70 begärs för angivna ändamål sammanlagt

113 740 000 kr. För sjöfartsverket som är försöksmyndighet på programbudgetmetodikens

område föreslås att de nuvarande anslagen ersätts med

tre programbudgetinriktade anslag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

3

Förslag

till

Förordning

om ändring i mönstringsförordningen den 14 april 1961 (nr 87)

Härigenom förordnas, dels att 3 och 9 §§ mönstringsförordningen den 14

april 19611 skall upphöra att gälla, dels att i 49 och 51 §§ förordningen ordet

»sjöfartsstyrelsen» skall bytas ut mot »sjöfartsverket», dels att 1, 5—8, 10,

14, 18, 23, 26, 27, 29, 32, 33, 35, 37—39, 45—48 och 52—55 §§ förordningen

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

1

Svensk sjöman, som är anställd å

svenskt handelsfartyg med en nettodräktighet

av 20 registerton eller mera,

skall vara inskriven vid sjömanshus.

Inskrivning må ock eljest ske

av svensk sjöman, som visar eller

gör sannolikt att han är anställd eller

skall vinna anställning å handelsfartyg.

Inskrivning skall ske vid sjömanshuset

i det sjömanshusdistrikt, inom.

vilket sjömannen är kyrkobokförd,

eller, om han ej är kyrkobokförd i

Sverige, vid Stockholms sjömanshus.

(Föreslagen lydelse)

Svensk sjöman, som är anställd å

svenskt handelsfartyg med en nettodräktighet

av 20 registerton eller

mera, skall vara inskriven som sjöman

i register hos arbetsmarknadsstyrelsen

(sjömansregistret). Inskrivning

må ock eljest ske av

svensk sjöman, som visar eller gör

sannolikt att han är anställd eller

skall vinna anställning å handelsfartyg.

Inskrivning skall ske hos mönstringsförrättare

vid sjömansförmedling

eller hos särskild, av arbetsmarknadsstyrelsen

utsedd mönstringsförrättare.

Arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer

efter samråd med sjöfartsverket

var i riket mönstringsförrättare

skall finnas. Mönstringsförrättare

utom riket är svensk konsul

som av ministern för utrikes ärendena

förordnats därtill. Förteckning

över de orter där mönstringsförrät
-

1 Senaste lydelse av 37 och 46 §§ se 1968: 444.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

tare finnes skall intagas i publika
-

5

I samband med inskrivningen vid

sjömanshus skall för sjömannen utfärdas

sjöfartsbok.

6

För inskrivning skall sjömannen

personligen inställa sig vid det sjömanshus,

som han skall tillhöra;

dock må, om sjömannen befinner sig

på annan ort och sådan inställelse

skulle föranleda betydande olägenhet,

inskrivningen verkställas samt

sjöfartsbok utfärdas av mönstringsförrättare,

som finnes att tillgå på

orten.

tionen »Underrättelser för sjöfarande».

§•

I samband med inskrivningen i

sjömansregistret skall för sjömannen

utfärdas sjöfartsbok.

§•

För inskrivning skall sjömannen

personligen inställa sig hos mönstringsför

rätt are.

7

När sjömannen inskrivits, skall

sjömanshuset därom ofördröjligen

underrätta pastorsämbetet i den församling,

där sjömannen är kyrkobokförd,

samt, beträffande värnpliktig

sjöman, vederbörande inskrivningschef

enligt vad särskilt stadgas.

8

Upphör sjöman, som är inskriven

vid sjömanshus, att utöva sjömansyrket

å handelsfartyg, bör han anmäla

detta till sjömanshuset för att avföras

ur dess inskrivningsregister.

Om sjömannen, såvitt är känt, under

fyra på varandra följande kalenderår

icke utövat yrket å svenskt handelsfartyg,

skall han, även om anmälan

ej skett, avföras ur registret

vid slutet av fjärde året. Är sjöman
-

När sjömannen inskrivits, skall

sjömansregisterföraren därom ofördröjligen

underrätta länsstyrelsen.

Har sjöman, såvitt är känt, under

ett kalenderår icke utövat sjömansyrket

å svenskt handelsfartyg, skall

han avföras ur sjömansregistret. Befinnes

att sjöman, som enligt vad

nu sagts avförts ur sjömansregistret,

alltjämt utövar sjömansyrket å

svenskt handelsfartyg, skall han åter

införas i registret.

När sjöman avföres ur eller återinföres

i sjömansregistret, skall un
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj :ts proposition nr 58 år 1969

(Nuvarande lydelse)

nen nyinskriven i registret och har

han, såvitt är känt, tjänstgjort till

sjöss under högst sex månader av

första året efter inskrivningen men

under det nästfoljande kalenderåret

icke vidare utövat sjömansyrket å

svenskt handelsfartyg, skall han,

även om anmälan ej skett, avföras

ur registret redan vid slutet av

nämnda kalenderår; dock skall sjömannen,

om han kan antagas hava

under någon del av detta år på grund

av annan militärtjänstgöring än som

föranledes av fast anställning vid

krigsmakten varit hindrad att utöva

yrket, avföras ur registret först vid

slutet av det kalenderår, under vilket

sådant hinder icke förelegat. Befinnes

att sjöman, som enligt vad nu

sagts utan anmälan avförts ur inskrivningsregister,

alltjämt utövar

sjömansyrket å svenskt handelsfartyg,

skall han åter införas i registret.

När sjöman avföres ur eller återinföres

i inskrivningsregister, skall

underrättelse därom ofördröjligen

tillställas pastorsämbetet i den församling,

där sjömannen är kyrkobokförd,

samt, beträffande värnpliktig

sjöman, vederbörande inskrivningschef

enligt vad därom särskilt

stadgas.

(.Föreslagen lydelse)

derrättelse därom ofördröjligen tillställas

länsstyrelsen.

10

Från skyldighet enligt 1 § att vara

inskriven vid sjömanshus äger

sjöfartsstyrelsen meddela undantag

i fråga om anställda å fartyg, som

uteslutande nyttjas i svensk inre

fart.

Från skyldighet enligt 1 § att vara

inskriven i sjömansregistret äger arbetsmarknadsstyrelsen

efter samråd

med sjöfartsverket meddela undantag

i fråga om anställda å fartyg, som

uteslutande nyttjas i svensk inre

fart.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14 §.

Svensk sjöman----------—fartyg, om

a) han ej är inskriven vid sjö- a) han ej är inskriven i sjömans
manshus

eller han saknar sjöfarts- registret eller han saknar sjöfartsbok,

bok,

b) han på— —--------------å fartyget.

I fråga-----------motsvarande tillämpning.

Utländsk sjöman--------------såsom pass.

18 §.

Vid påmönstring-----------skall iakttagas

a) att sjömannen är inskriven vid a) att sjömannen är inskriven i

sjömanshus och har sjöfartsbok, sjömansregistret och har sjöfartsbok,

b) att hinder--------------fri hemresa.

Av anställningskontraktet-----------den anställde.

23 §.

Mönstring inom riket förrättas av Mönstring förrättas av mönstföreståndare

för sjömanshus (sjö- ringsförrättare.

manshusombudsman) eller annan

mönstringsförrättare vid sjömanshus

eller ock av särskild av sjöfartsstyrelsen

utsedd mönstringsförrättare.

Mönstring utom riket förrättas av

svensk konsul.

Frånträder sjöman--------------------första stycket.

26

Det åligger sjömanshusombudsman

att, i fall av tvist mellan befälhavare

och besättning eller mellan

besättningsmän inbördes, när han

anmodas därom eller eljest anledningförekommer

söka åstadkomma förlikning.

Det åligger mönstringsförrättare

att, i fall av tvist mellan befälhavare

och besättning eller mellan besättningsmän

inbördes, när han anmodas

därom eller eljest anledning förekommer

söka åstadkomma förlikning.

27 §.

Sjömanshusombudsman må icke Mönstringsförrättare inom riket

utan tillstånd för egen eller annans må icke utan tillstånd för egen eller

räkning driva eller hava del i eller annans räkning driva eller hava del i

anställning vid företag, som omfat- eller anställning vid företag, som om
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

7

(Nuvarande lydelse)

lar rederiverksamhet, eller för sådant

företag åtaga sig uppdrag mot

ersättning, ej heller vara anställd å

fartyg.

Tillstånd meddelas, där ej annorlunda

är stadgat, av arbetsmarknadsstyrelsen

i samråd med sjöfartsstyrelsen.

I samma ordning må utfärdas

erforderliga föreskrifter i fråga

om ombudsmans eller annan vid sjömanshus

verksam mönstringsförrättares

anställning eller uppdrag vid

sidan av tjänsten.

(Föreslagen lydelse)

fattar rederiverksamhet, eller för sådant

företag åtaga sig uppdrag mot

ersättning, ej heller vara anställd å

fartyg.

Tillstånd meddelas, där ej annorlunda

är stadgat, av arbetsmarknadsstyrelsen

efter samråd med sjöfartsverket.

29 §.

Fråga om påmönstringsförbud för

sjöman, som är inskriven vid sjömanshus,

eller om varning av sådan

sjöman prövas och avgöres av en

särskild nämnd, sjömansnämnd, i

det sjömanshusdistrikt, där sjömannen

är inskriven. Beträffande annan

sjöman prövas och avgöres sådan

fråga av sjömans nämnden i det sjömanhus

distrikt, där han senast varit

inskriven, eller, om han icke varit

inskriven, av sjömansnämnden i

Stockholms sjömanshusdistrikt.

Fråga om påmönstringsförbud eller

varning prövas och avgöres av en

särskild nämnd, sjömansnämnden.

32 §.

Har sjömansnämnd utfärdat påmönstringsförbud

eller upphävt sådant

förbud, skall anmälan därom

ofördröj ligen göras till sjöfartsstyrelsen

för anteckning i det centrala

sjömansregistret.

Sjöf artsstyr elsen skall ofördröjligen

underrätta sjömansförmedlingarna

och mönstringsförrättarna i riket

om utfärdade påmönstringsförbud

liksom ock när sådant förbud

Har sjömansnämnden utfärdat påmönstringsförbud

eller upphävt sådant

förbud, skall anmälan därom

ofördröjligen göras till sjömansförmedlingarna

och mönstringsförrättarna

i riket. Sådan underrättelse

skall jämväl, i den utsträckning som

finnes påkallad, tillställas mönstringsförrättarna

utom riket.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

upphävts. Sådan underrättelse skall

jämväl, i den utsträckning som finnes

påkallad, tillställas mönstringsförrättarna

utom riket.

Påmönstringsförbud skall----------klagan däröver.

33

Sjömansnämnd utses av sjöfartsstyrelsen

för ett eller för flera sjömanshusdistrikt

gemensamt. Sjömansnämnd

skall bestå av åtta ledamöter

jämte suppleanter för dem.

Ordföranden samt dennes suppleant,

vilken tillika är vice ordförande i

nämnden, böra vara lagfarna. Av övriga

ledamöter utses två efter förslag

av Sveriges redareförening, en efter

förslag av Sveriges fartygsbefälsförening,

en efter förslag av Svenska

maskinbefälsförbundet, två efter

förslag av Svenska sjöfolksförbundet

och en efter förslag av Svenska stewardsföreningen.

Suppleanter för

dessa ledamöter utses i enahanda

ordning. Ledamöter och suppleanter

skola utses för viss tid, högst tre år.

Sjömansnämnd är beslutför om

jämte ordföranden eller vice ordföranden

minst fyra ledamöter äro närvarande.

Såsom nämndens-------

§■

Sjömansnämnden utses av Konungen.

Sjömansnämnden skall bestå av

åtta ledamöter jämte suppleanter

för dem. Ordföranden samt dennes

suppleant, vilken tillika är vice ordförande

i nämnden, böra vara lagfarna.

Av övriga ledamöter utses två

efter förslag av Sveriges redareförening,

en efter förslag av Sveriges

fartygsbefälsförening, en efter förslag

av Svenska maskinbefälsförbundet,

två efter förslag av Svenska

sjöfolksförbundet och en efter förslag

av Svenska stewardsföreningen.

Suppleanter för dessa ledamöter utses

i enahanda ordning. Ledamöter

och suppleanter skola utses för viss

tid, högst tre år.

Sjömansnämnden är beslutför om

jämte ordföranden eller vice ordföranden

minst fyra ledamöter äro

närvarande.

----tillämpliga delar.

35 §.

Sjömansrulla, som upphört att gälla,

skall i samband med den därav

föranledda avmönstringen omhändertagas

av mönstringsförrättaren

och för förvaring tillställas sjömanshuset

i det sjömanshusdistrikt, där

fartygets hemort är belägen.

Sjömansrulla, som upphört att

gälla, skall i samband med den därav

föranledda avmönstringen omhändertagas

av mönstringsförrättaren

och för förvaring tillställas sjömansregistret.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

9

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

37 §.

För svenskt —-----— -— från upprättandet.

Manskapsförteckning skall upprättas

i två exemplar och godkännas av

mönstringsförrättare. Ena exemplaret

av förteckningen skall finnas ombord

å fartyget och det andra förvaras

vid sjömanshuset i det sjömanshusdistrikt,

inom vilket fartyget

har hemort.

38

Om frånträde eller tillträde av

tjänst ombord å fartyg med manskapsförteckning

skall befälhavaren

göra anteckning i förteckningen samt

snarast genom särskilt upprättad

rapport underrätta sjömanshuset

i det sjömanshusdistrikt, inom vilket

fartyget har hemort.

39

När manskapsförteckning upphört

att gälla, skall det å fartyget förvarade

exemplaret av befälhavaren

översändas till det sjömanshus, där

det andra exemplaret av förteckningen

förvaras.

45

Finner sjömansläkare vid undersökning

av sjöman, att sjömannen

på grund av sitt hälsotillstånd är

olämplig alt utöva sjömansyrket,

åligger det läkaren att ofördröj ligen

göra anmälan därom till sjöfartsstyrelsen

för anteckning i det centrala

sjömansregistret. Sådan anmälan

må, om så finnes lämpligen kunna

ske, begränsas att gälla yrkesutövning

i viss befattning eller i viss fart.

Manskapsförteckning skall upprättas

i två exemplar och godkännas av

mönstringsförrättare. Ena exemplaret

av förteckningen skall finnas ombord

å fartyget och det andra förvaras

vid sjömansregistret.

Om frånträde eller tillträde av

tjänst ombord å fartyg med manskapsförteckning

skall befälhavaren

göra anteckning i förteckningen samt

snarast genom särskilt upprättad

rapport underrätta sjömansregistret.

§•

När manskapsförteckning upphört

att gälla, skall det å fartyget förvarade

exemplaret av befälhavaren

översändas till sjömansregistret.

Finner sjömansläkare vid undersökning

av sjöman, att sjömannen på

grund av sitt hälsotillstånd är olämplig

att utöva sjömansyrket, åligger

det läkaren att ofördröj ligen göra

anmälan därom till sjömansnämnden.

Sådan anmälan må, om så finnes

lämpligen kunna ske, begränsas

att gälla yrkesutövning i viss befattning

eller i viss fart.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

(Nuvarande lydelse)

46

När anmälan---------

Finner socialstyrelsen vid prövning

enligt första stycket att anmälan

icke bort göras, skall besked därom

genast tillställas sjöfartsstyrelsen,

som har att avföra den uppgift

om anmälan som enligt 45 § införts

i det centrala sjömansregistret.

47

Har anmälan enligt 45 § eller besked

enligt 46 § andra stycket inkommit

till sjöfartsstyrelsen, skall styrelsen

snarast möjligt tillställa sjömansförmedlingarna

och mönstringsförrättarna

inom riket underrättelse

därom. Sådan underrättelse

skall jämväl, i den utsträckning som

finnes påkallad, tillställas mönstringsförrättarna

utom riket.

48

Företer sjöman, som till följd av

sjömansläkares anmälan varit förhindrad

att taga anställning å fartyg,

i samband med inskrivning vid

sjömanshus eller påmönstring intyg

från sjömansläkare, att sjömannens

hälsotillstånd icke längre utgör hinder

mot hans anställning ombord å

fartyg, åligger det den som verkställer

inskrivningen eller påmönstringen

att genast giva sjöfartsstyrelsen

meddelande därom. Det åligger därvid

styrelsen att utan dröjsmål underrätta

de sjömansförmedlingar och

mönstringsförrättare, som blivit underrättade

om hindret, att detsamma

upphört.

(Föreslagen lydelse)

§•

— icke föras.

Finner socialstyrelsen vid prövning

enligt första stycket att anmälan

icke bort göras, skall besked därom

genast tillställas sjömansnämnden.

§■

Har anmälan enligt 45 § eller besked

enligt 46 § andra stycket inkommit

till sjömansnämnden, skall

nämnden snarast möjligt tillställa

sjömansförmedlingarna och mönstringsförrättarna

inom riket underrättelse

därom. Sådan underrättelse

skall jämväl, i den utsträckning som

finnes påkallad, tillställas mönstringsförrättarna

utom riket.

§•

Företer sjöman, som till följd av

sjömansläkares anmälan varit förhindrad

att taga anställning å fartyg,

i samband med inskrivning i

sjömansregistret eller påmönstring

intyg från sjömansläkare, att sjömannens

hälsotillstånd icke längre

utgör hinder mot hans anställning

ombord å fartyg, åligger det den som

verkställer inskrivningen eller påmönstringen

att genast giva sjömansnämnden

meddelade därom. Det

åligger därvid nämnden att utan

dröjsmål underrätta de sjömansförmedlingar

och mönstringsförrättare,

som blivit underrättade om hindret,

att detsamma upphört.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 196!)

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

52 §.

som icke atnojes med beslut

som mönstringsförrättare eller sjömansnämnd

meddelar enligt denna

förordning, äger söka ändring i beslutet

hos sjöfartsstyrelsen.

53

Närmare föreskrifter angående inskrivningen

och mönstringen av sjömän

meddelas av sjöf artsstyr elsen,

som därvid har att fastställa formulär

till sjöfartsbok, sjömansrulla och

mönstringsbevis samt manskapsförteckning

jämte tillhörande rapport.

I fråga----------med

54

Fartygs befälhavare, som i strid

mot bestämmelserna i denna förordning

låter sjöman tillträda tjänst

utan påmönstring eller frånträda

tjänst utan avmönstring eller som

underlåter att föranstalta om avmönstring,

när fartygets sjömansrulla

upphört att gälla, straffes med

dagsböter.

Med dagsböter straffes ock befälhavare,

vilken underlåter atL fullgöra

vad som enligt 37—39 §§ åligger

honom eller vilken, utan att sådant

fall föreligger som i första stycket

avses, i strid mot 1 § låter sjöman

tillträda tjänst ombord utan att

Den som icke åtnöjes med beslut

som mönstringsförrättare eller sjömansnämnden

meddelar enligt denna

förordning, äger söka ändring i

beslutet hos sjöfartsverket.

§•

Närmare föreskrifter för tillämpningen

av 7 och 8 §§ meddelas av arbetsmarknadsstyrelsen

efter samråd

med centrala folkbokförings- och

uppbördsnämnden.

Närmare föreskrifter i övrigt angående

inskrivningen och mönstringen

av sjömän meddelas av sjöfartsverket

efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen.

S jöfartsverket

har därvid att fastställa formulär till

sjöfartsbok, sjömansrulla och mönstringsbevis

samt manskapsförteckning

jämte tillhörande rapport,

utrikesdepartementet.

§•

Fartygs befälhavare, som i strid

mot bestämmelserna i denna förordning

låter sjöman tillträda tjänst

utan påmönstring eller frånträda

tjänst utan avmönstring eller som

underlåter att föranstalta om avmönstring,

när fartygets sjömansrulla

upphört att gälla, dömes till böter.

Till böter dömes ock befälhavare,

vilken underlåter att fullgöra vad

som enligt 37—39 §§ åligger honom

eller vilken, utan att sådant fall föreligger

som i första stycket avses,

i strid mot 1 § låter sjöman tillträda

tjänst ombord utan att sjömannen

är inskriven i sjömansregistret.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

sjömannen är inskriven vid sjömanshus.

55

Vägrar befälhavare i strid mot 40

§ att förete sjömansrulla eller manskapsförteckning,

straffes med dagsböter.

§•

Vägrar befälhavare i strid mot 40

§ att förete sjömansrulla eller manskapsförteckning,

dömes till böter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969.

Den som vid utgången av juni 1969 är inskriven vid sjömanshus anses

överförd till sjömansregistret när denna förordning träder i kraft.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 1969

13

Förslag

till

Förordning

om ändring i folkbokföringsförordningen den 9 juni 1967 (nr 198)

Härigenom förordnas, dels att i 32 § folkbokföringsförordningen den

9 juni 1967 ordet »medicinalstyrelsen» skall bytas ut mot »socialstyrelsen»,

dels att 27 och 28 §§ förordningen

nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

27

Den som icke är bosatt på någon

fastighet i den församling där han

skall kyrkobokföras bokföres under

rubrik på församlingen

skrivna, om annat ej följer av

19, 20, 23 eller 24 §. Den som saknar

känt hemvist eller, i fråga om nomadiserande

same, känt huvudviste bokföres

under rubrik utan känt

hemvist.

Pastorsämbete får dock pröva om

person som saknar bestämt hemvist

i församlingen i stället för att bokföras

enligt första stycket kan behålla

sin tidigare kyrkobokföring.

Beslutas vid mantalsskrivning att

han icke skall uppföras på viss fastighet

i mantalslängden, bokföres

han enligt första stycket.

skall erhålla ändrad lydelse på sätt

(Föreslagen lydelse)

§•

Den som icke är bosatt på någon

fastighet i den församling där han

skall kyrkobokföras bokföres under

rubrik på församlingen

skrivna, om annat ej följer av

19, 20, 23 eller 24 §. Den som saknar

känt hemvist eller, i fråga om nomadiserande

same, känt huvudviste bokföres

under rubrik utan känt

h e in v i s t. Den som är inskriven i

sjömansregistret får dock ej bokföras

under rubrik utan känt hemvist.

Pastorsämbete får pröva om person

som saknar bestämt hemvist i

församlingen i stället för att bokföras

enligt första stycket kan behålla

sin tidigare kyrkobokföring.

Beslutas vid mantalsskrivning att

han icke skall uppföras på viss fastighet

i mantalslängden, bokföres

han enligt första stycket.

28 §.

Från kyrkobokföringen ------—■ ■—--— till utlandet.

Som utflyttad---------------i utlandet.

Till obefintligregistret överföres Till obefintligregistret överföres

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

(Nuvarande lydelse)

den som vid två mantalsskrivningar

i följd befunnits sakna känt hemvist.

Den som är inskriven på svenskt sjömanshus

får dock ej överföras till

obefintligregistret.

Andra och -—

(Föreslagen lydelse)

den som vid två mantalsskrivningar

i följd befunnits sakna känt hemvist.

— åtföljer honom.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 58 år 1969

15

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott,

den 14 mars 1969.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, SvenEric

Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odiinoff,

Wickman, Moberg, Bengtsson.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Lundkvist, anmäler

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om

ny organisation av sjöfartsverket, m. m. och anför.

I prop. 1968: 1 (bil. 8 s. 123) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att,

i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Sjöfartsverket m. m. för budgetåret

1969/70 beräkna ett anslag av 113,6 milj. kr. Beredningen av denna

fråga är nu avslutad och jag anhåller att få redogöra för den närmare.

I. Inledning

Sjöfartsutredningen som tillsattes år 1965 för att se över sjöfartsverkets

organisation (ledamöter byråchefen C. Gösta Malmström, ordf., departementsrådet

Göran Appelgren och direktören Arne Sjöberg; direktiv se 1966

års riksdagsberättelse s. 185) har i december 1967 avlämnat betänkandet

Sjöfartsverkets arbetsuppgifter och organisation (Stencil K 1967:10).

Den sakkunnige för att utreda möjligheterna att avveckla den särskilda

sjömansregistreringen m. m. (organisationsdirektören Gunnar Hävermark)

har i juli 1968 avlämnat betänkandet Sjömansregistreringen (Stencil K

1968:7).

Den sakkunnige för att utreda frågan rörande fortsatt drift eller nedläggning

av Falsterbokanalen (avdelningsdirektören Fritz Dellby) har i april

1968 avlämnat betänkandet Falsterbokanalen (Stencil K 1968: 3).

Yttranden över betänkandet Sjöfartsverkets arbetsuppgifter och organisation

har avgetts av riksåklagaren, överbefälhavaren, arbetarskyddsstyrelsen,

televerket, statens järnvägar, sjöfartsstyrelsen, handelsflottans välfärdsråd,

statskontoret, riksrevisionsverket, statens vattenfallsverk, universitetskanslersämbetet,

skolöverstyrelsen, rikets allmänna kartverk, fiskeristyrelsen,

statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, Stockholms

rådhusrätt, ordföranden i sjölagskommittén, ordföranden i 1964 års sjö
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

manslagskommitté, 1964 års sjöarbetstidsutredning, hamnutredningen, 1967

års fiskehamnsutredning, räddningstjänstutredningen, affärsverksutredningen,

utredningen om handräckningsvärnpliktiga, Sveriges geologiska undersökning,

Näringslivets trafikdelegation, Sveriges redareförening, Rederiföreningen

för mindre fartyg, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet,

Svenska sjöfolksförbundet, Svenska ste-wardsföreningen,

Landsorganisationen i Sverige (LO), Statstjänstemännens riksförbund

(SR), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Tjänstemännens

centralorganisation (TCO), Svenska hamnförbundet, Sveriges varvsindustriförening,

Svenska Reproduktions ÅR, Sjösportens samarbetsdelegation,

Nordiska oljeskyddsunionen, Svenska naturskyddsföreningen, Sveriges

väg- och vattenbyggares riksförbund.

Yttranden över betänkandet Sjömansregistreringen har avgetts av värnpliktsverket,

riksförsäkringsverket, sjöfartsstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket,

centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden, sjömansskattenämnden,

arbetsmarknadsstyrelsen, handelsflottans pensionsanstalt,

sjömansnämnderna, 1964 års sjömanslagskommitté, sjöf artsutredningen,

sjömanspensionskommittén, 1967 års sjömansskattekommitté, Sveriges

redareförening, Rederiföreningen för mindre fartyg, Svenska sjöfolksförbundet,

Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet,

Svenska stewardsföreningen, SR och TCO.

Yttranden över betänkandet Falsterbokanalen har avgetts av överbefälhavaren,

statens järnvägar, statens vägverk, sjöfartsstyrelsen, riksrevisionsverket,

statens naturvårdsverk, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap,

länsstyrelsen i Malmöhus län, civilbefälhavaren i södra civilområdet,

lotsorganisationsutredningen, sjöfartsutredningen, Näringslivets trafikdelegation,

Sveriges redareförening, Rederiföreningen för mindre fartyg, Sveriges

fartygsbefälsförening, Föreningen för inre vattenvägar och Sjösportens

samarbetsdelegation.

II. Sjöfartsverkets arbetsuppgifter och organisation

1. Nuvarande förhållanden

Sjöfartsverket består av sjöfartsstyrelsen med lots- och fyrstaten samt

statens fartygsinspektion. Sjöfartsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet

för sjöfartsärenden. Till styrelsens arbetsuppgifter hör frågor rörande

de allmänna sjövägarna. Styrelsen verkar sålunda för att nödvändiga säkerhetsanordningar

inrättas och vakar över att anordningarna underhålls

och betjänas. Styrelsen bestämmer om utprickning, fyrbelysning och annan

farledsutmärkning samt ser till att sådana åtgärder inte vidtas att

sjöfarten försvåras eller förhindras. Vidare svarar styrelsen för lotsningen

vid rikets kuster och i Mälaren. Härtill kommer vissa samordnande upp
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

gifter i fråga om sjöräddningsväsendet. På samtliga nämnda områden vilar

den lokala verksamheten på personalen vid lots- och fyrstaten, för vilken

styrelsen är chefsmyndighet. Styrelsen leder vidare statens isbrytarverksamhet.

I frågor av större vikt eller av allmän räckvidd skall styrelsen

höra en rådgivande nämnd, statens isbrytarnämnd.

Sjöfartsstyrelsen svarar också för det statliga sjökarteväsendet och utför

härvid i huvudsak mätningar och undersökningar av farvatten för sjöfartens

och försvarets behov samt utarbetar och ger ut allmänna och militära

sjökort och seglingsbeskrivningar.

Sjöfartsstyrelsen handlägger frågor om fartygs sjövärdighet m. in. och

om säkerheten ombord. Den lokala tillsynsverksamheten ankommer på

statens fartygsinspektion, för vilken styrelsen är chefsmyndighet. Inspektionen

svarar även för den lokala verksamheten beträffande skeppsmätning

samt kontroll av vissa nautiska instrument.

Sjöfartsstyrelsen handhar vidare frågor avseende bl. a. fartygs bemanning.

Bland de sjöfartssociala uppgifterna märks frågor om mönstring och

registrering av sjömän samt frågor i anslutning till den särskilda sjöarbetstidslagstiftningen.

Andra ärenden som styrelsen handhar är registrering

av fartyg samt åtal med stöd av viss lagstiftning på sjöfartens område.

På det ekonomiska området handlägger styrelsen trafikekonomiska frågor

för främst hamnar och farleder samt frågor om sjöfartsavgifter. Styrelsen

handhar även frågor om statsbidrag till hamnar och farleder samt ärenden

om hamntaxor, hamnordningar och andra föreskrifter för hamnar och farleder.

Vidare förvaltar styrelsen de ca 30 statliga fiskehamnarna och vissa

kanaler.

Slutligen utför styrelsen bl. a. geomagnetiska mätningar, utövar tillsyn

över skeppsklarerare, ombesörjer beredskapsplanläggning för sjötransporter

och följer frågan om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.

Bestämmelser om sjöfartsverkets organisation återfinns i instruktionen

den 3 december 1965 (nr 689) samt i arbetsordning fastställd av stvrelsen

den 5 januari 1956 med senare ändringar.

Chef för sjöfartsstyrelsen är en generaldirektör. Hos styrelsen finns en

överdirektör som tillika är generaldirektörens ställföreträdare. Under

verksledningen sorterar åtta byråer, nämligen nautiska byrån, fyr- och

elektrobyrån, byggnadsbyrån, sjökartebyrån, fartygsbyrån, juridisk-sociala

byrån, ekonomiska byrån och kanslibyrån samt ett försvarskontor. Varje

byrå leds av ett sjöfartsråd.

Den regionala verksamheten inom lots- och fyrväsendet är uppdelad på

sex lotsdistrikt med huvudorter i Umeå, Gävle, Stockholm, Kalmar, Malmö

och Göteborg. Varje distrikt står under ledning av en lotsdirektör.

Den regionala inspektionsverksamheten är uppdelad på sju fartygsinspektionsdistrikt

med huvudorter i Skellefteå, Sundsvall, Stockholm, Kalmar,

Malmö, Göteborg och Karlstad. Varje distrikt står under ledning av

en överinspektör.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 saml. Nr 58

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

Utom de nämnda regionala organisationerna finns ytterligare regionala

och lokala organ. Hit hör de fyra deccakedjorna med tillhörande radionavigeringsstationer,

som tekniskt sorterar under fyr- och elektrobyrån. För

byggnadsverksamheten finns under byggnadsbyrån två regionala organisationer.

Den ena, som omfattar tre byggnadskontor, är avsedd främst för

fiske- och småbåtshamnar. Den andra, som leds direkt från byggnadsbyrån,

är avsedd för lots- och fyrväsendet. Tillsynen av de statliga fiskehamnarna

sköts av arvodesanställda hamnmästare. Härutöver kan nämnas de särskilda

mönstringsförrättarna samt de organisationer som under resp. säsong

upprättas för isbrytning och sjömätning.

Totalt omfattade sjöfartsverket den 1 juli 1968 ca 2 050 personer (inkl.

deltidsanställda), varav drygt 300 tillhörde verkets centrala förvaltning.

Härtill kommer militär personal om ca 480 man för sjömätning och isbrytning.

En tablå över sjöfartsverkets nuvarande organisation och personalens

fördelning på olika organisationsenheter torde få fogas till statsrådsprotokollet

i detta ärende som bilaga 1.

2. Sjöfartsutredningen

Allmänna förutsättningar för sjöfartsverkets arbetsuppgifter

Sjöfartsutredningen har utgått ifrån att sjöfartsverket även i fortsättningen

skall vara centralt statligt organ i frågor som rör sjöfarten. Utredningen

konstaterar emellertid att förutsättningarna för verkets arbete ändrats

avsevärt under senare år och framhåller att omstruktureringen inom

sjöfarten ställer nya krav på inriktningen och dimensioneringen av de

tjänster som sjöfartsverket tillhandahåller. Tendenserna till koncentration

av trafiken till färre och större hamnar skapar nya geografiska mönster

för de farleder som bör hållas öppna för sjöfarten. De ändrade trafikförutsättningarna

kräver därmed en fortlöpande anpassning av såväl lotsplatsorganisationen

och fyrväsendet som sjömätnings- och isbrytarverksamheten.

Av tonnagets utveckling mot större och snabbare enheter följer

ökade krav på säkerhetsanordningarnas och sjömätningarnas tillförlitlighet.

Förändringar i fartygens navigeringsutrustning kräver motsvarande

anpassning av sjöfartsverkets anläggningar och utrustning och skapar

samtidigt nya förutsättningar för verket att möta sjöfartens behov av

farledsservice i dess olika former.

Denna snabba utveckling medför att den långsiktiga planeringen av sjöfartsverkets

farledsaktiviteter bör ges en central funktion. I än högre grad

måste också planeringen av de olika tjänster och anordningar som verket

tillhandahåller integreras.

Den fartygstekniska utvecklingen och mekaniseringen av arbetet ombord

återverkar på de uppgifter som åvilar sjöfartsverket i fråga om till
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

syn av fartygens säkerhet och de ombordanställdas arbetsförhållanden.

Tillsynsmyndigheten ställs inför problem som kräver hög teknisk kompetens.

Samtidigt är det enligt utredningen nödvändigt att myndigheten är

öppen för de möjligheter den tekniska utvecklingen skapar för en ändamålsenlig

drift av fartygen.

Sjöfartsnäringens strukturomvandling kräver också att lagstiftningen

följer utvecklingen så att förutsättningar skapas för sjöfartsnäringen att

anpassa sig till vad som gäller för andra näringsgrenar och transportmedel.

Den statliga trafikpolitiken ger enligt utredningen sjöfartsverket en ny

ekonomisk målsättning. Denna medför krav från dem som har att bära verkets

kostnader att verket tillhandahåller sina tjänster så effektivt som möjligt

och till lägsta möjliga kostnad. Det är därvid enligt utredningens mening

naturligt att verket koncentrerar verksamheten i första hand till vad som är

väsentligt för handelssjöfarten. De trafikpolitiska kraven på effektiv konkurrens

på lika villkor och kraven på kostnadstäckning understryker också

nödvändigheten av att sjöfartsnäringen ges möjlighet att anpassa sig till

vad som gäller för andra näringsgrenar. Sjöfartsnäringen bör därför inte

åtnjuta särskilda privilegier men å andra sidan inte heller åläggas särförpliktelser

av olika slag.

Avgränsning av sjöfartsverkets uppgifter

Mot bakgrund av de ändrade förutsättningar för verksamheten som redovisats

i det föregående har utredningen gått igenom verkets arbetsuppgifter

utom vad gäller lots- och fyrväsendet, som behandlas i det av lotsorganisationsutredningen

avgivna betänkandet Lots- och fyrväsendets organisation

(Stencil K 1968:8). Utredningen ifrågasätter därvid bl. a. om inte

vissa uppgifter hör närmare samman med andra statliga specialorgans ämbetsområden.

I det följande redovisas utredningens synpunkter på de delar

av verksamheten som utredningen funnit anledning att närmare diskutera

från dessa utgångspunkter.

Isbrytning

Isbrytarverksamheten hör till de aktiviteter som avser att trygga framkomligheten

i de svenska farvattnen och på sjövägarna dit. Det är därför

naturligt att sjöfartsverket även i fortsättningen får ett avgörande

inflytande över denna verksamhet. För att isbrytningen skall kunna bedrivas

så effektivt som möjligt och till lägsta kostnad krävs en långsiktig

planering av verksamheten och en sådan operativ ledning att största möjliga

flexibilitet erhålls vid utnyttjande av resurserna. Utredningen har funnit

nuvarande fördelning av isbrytarärenden mellan sjöfartsverket och

marinen vara förenlig med dessa krav och anser att sjöfartsverket även

i fortsättningen bör ha det fulla ansvaret för ledningen av verksamheten.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

Allmänt konstateras att det visat sig nödvändigt att i allt liögre grad

se samtliga transportmedel som delar i ett sammanhängande transportsystem.

Enligt utredningens uppfattning bör ett förhållandevis detaljerat program

läggas upp för att styra isbrytarverksamheten. Ett sådant program

bör helst ingå som en integrerad del i ett samordnat program för landets

transportförsör j ning.

Utredningen erinrar om att hamnutredningen, som har att ange den

lämpligaste utformningen av del framtida hamnväsendet, även har att undersöka

och lägga fram förslag rörande en ändamålsenlig uppläggning av

vinter sjöfarten på Norrland.

Alltsedan den första isbrytaren togs i bruk år 1928 har vården och driften

av statens isbrytarfartyg vilat på de marina myndigheterna. Isbrytarna

har också hela tiden haft militär bemanning. Sjöfartsverket har haft ringa

inflytande på kostnaderna för denna verksamhet. Med hänsyn till att kostnaderna

för isbrytningen skall täckas genom avgifter bör sjöfartsverket ha

det yttersta ansvaret för och därmed ett avgörande inflytande över kostnaderna

för denna verksamhet. Eftersom parallella resurser för likartade

arbetsuppgifter inte bör byggas upp bör i första hand marinens befintliga

resurser för drift- och underhållsarbetet utnyttjas även i fortsättningen.

Verket bör emellertid ha möjlighet att senare pröva annan entreprenör om

det är motiverat av ekonomiska eller andra skäl.

Oavsett vem som skall ombesörja vården och driften av isbrytarna förordar

utredningen att fartygen även i fortsättningen bemannas med militär

personal.

Slutligen föreslås viss förstärkning av isbrytarledningen som f. n. består

av isbrytardirektören jämte en assistent.

Den av utredningen i ett senare avsnitt föreslagna lekmannastyrelsen

ger enligt utredningens mening verkets ledning tillräckliga förutsättningar

att själv fatta beslut i isbrytarfrågor. Utredningen föreslår därför att statens

isbrgtarnämnd upplöses.

Radionavigeringsanläggningar

I fråga om radionavigeringsanläggningarnas drift och underhåll bör enligt

utredningens uppfattning sjöfartsverket efter företagsekonomiska överväganden

få avgöra om denna verksamhet bör ske i egen eller utomståendes

regi. Som en tänkbar lösning anges en samordning med driften av televerkets

anläggningar.

Fiskehamnar, småbåtshamnar och kanaler

Driften och förvaltningen av de statliga fiskehamnarna är enligt sjöfartsutredningen

exempel på arbetsuppgifter som är främmande för sjöfarts
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

verket. Sedan hösten 1966 arbetar fiskehamnsutredningen med frågan om

den fortsatta omfattningen och inriktningen samt utformningen av det

statliga stödet till fiskehamnarna. Denna utredning torde bl. a. komma att

behandla frågan huruvida statliga fiskehamnar även i fortsättningen bör

finnas inrättade. I den mån sådana hamnar kommer att finnas i framtiden

bör huvudansvaret för dem vila på fiskeristyrelsen eller annan lämplig

myndighet för fiskerinäringsfrågor. Sjöfartsverket bör emellertid kunna

åta sig uppdrag att mot särskild ersättning för denna myndighets räkning

driva och förvalta fiskehamnar.

Även ärenden om statsbidrag till fiskehamnar, vilka främst bör bedömas

från näringspolitiska synpunkter, bör föras över till fiskeristyrelsen.

Inte heller den statliga bidragsgivningen till småbåtshamnar är enligt

utredningens mening en uppgift som ryms inom den framtida målsättningen

för sjöfartsverket. Utredningen anser att ansvaret för planeringen och prioriteringen

av fritidshamnar bör föras över till naturvårdsverket som är central

förvaltningsmyndighet för frågor om bl. a. statligt stöd till det rörliga

friluftslivet.

Ett genomförande av utredningens förslag i fråga om fiskehamnar och

småbåtshamnar utgör inte något hinder mot att sjöfartsverket på uppdrag

av resp. myndighet utför teknisk granskning av bidragsärenden om sådan

anses erforderlig. I sammanhanget ifrågasätter utredningen om inte de

författningar som reglerar bidragsgivningen bör ses över i syfte att förenkla

handläggningen av bidragsärendena.

Vid sjöfartsverkets tillkomst överfördes dit förvaltningen av ett antal

statliga kanaler från dåvarande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. De största

av dessa är Södertälje kanal och Falsterbokanalen. Då sjöfartsverket ansvarar

för det statliga 1''arledsväsendet i övrigt bör enligt utredningens mening

även Trollhätte kanalverk överföras till sjöfartsverkets förvaltning.

Innan slutlig ställning tas till denna fråga behövs dock ytterligare utredningsarbete

som bör kunna utföras av vattenfallsverket och sjöfartsverket i

samråd.

Projekterande och byggande verksamhet

Den projekterande och byggande verksamheten inom verket omfattar dels

egna anläggningar, varav huvuddelen faller på lots- och fyrväsendet, dels

externa objekt, främst fiske- och småbåtshamnar.

Vad gäller projektering och byggande av verkets egna anläggningar bör

dimensioneringen av de egna resurserna bestämmas av att arbetena skall

utföras till lägsta möjliga kostnad. Detta torde enligt utredningen i praktiken

innebära att utomstående entreprenörer kommer att anlitas i betydande

utsträckning och att den egna fasta arbetsstyrkan begränsas.

I konsekvens med utredningens tidigare förslag och med hänsyn till den

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 196!)

förordade allmänna målsättningen för sjöfartsverket bör verket i princip i

fortsättningen inte projektera och bygga fiske- och småbåtshamnar.

Sjömätning och sjölcortsf ramställning

Sjömätningen utförs med sjöfartsverkets egna fartyg och båtar, vilka

till övervägande del bemannas genom marinens försorg. Huvuddelen av

löpande underhåll av fartyg, båtar och annan materiel sker i styrelsens

egen regi och med anlitande av sjöfartsverkets och marinens personal.

Sjömätningen har under senare år förändrats till att innebära en mätningsteknisk

verksamhet med komplicerade metoder och hjälpmedel. Arbetsuppgifterna

anses böra ligga kvar hos sjöfartsverket och det framhålls som

viktigt att personalen har sådan utbildning och erfarenhet att den effektivt

kan utnyttja sjömätningshjälpmedlen. Utredningen finner det möjligt att

tillgodose sjömätningens speciella krav med nuvarande militära bemanningsform

och föreslår ingen förändring i detta avseende.

Utredningen förordar en ytterligare samordning mellan sjöfartsverket

och de marina myndigheterna i fråga om såväl vård och drift av sjömätarflottan

som utbildning av sjömätningspersonalen, men anser att det slutgiltigt

bör ankomma på sjöfartsverket självt att från ekonomiska synpunkter

avgöra var och på vilket sätt underhållet av sjömätarflottan bör ske.

Vissa tekniska och personella skäl talar enligt utredningen för att framställningen

av sjökort flyttas över till rikets allmänna kartverk, som svarar

för huvuddelen av övrig statlig kartframställning. Detta skulle emellertid

också medföra olägenheter för sjömätningen i form av avsevärda samordningssvårigheter.

Den tekniska förplaneringen av mätningarna, fältarbetet

och utvärderingen av mätningsresultaten utgör delar i ett integrerat system.

Konsekvensen skulle enligt utredningen bli att även sjömätningen fördes

över till kartverket. Denna skiljer sig dock helt från den typ av fältarbete

som kartverket bedriver. Vidare skulle handläggningen av farledsfrågor i

sjöfartsverket tyngas och kompliceras. Utredningen förordar därför att

sjökortsframställningen ligger kvar hos sjöfartsverket.

Sjöfartsverkets tryck av sjökort omfattar allmänna sjökort, sjökort för

försvarets räkning och s. k. båtsportkort. Utredningen förordar att verket

undersöker om nuvarande omfattning och inriktning av den allmänna sjökortsproduktionen

med bl. a. täta omtryckningar och små upplagor motsvarar

det faktiska behovet. I övrigt bör sjöfartsverket enligt utredningens

uppfattning från företagsekonomiska utgångspunkter ta ställning till om

verket bör trycka sjökorten i egen regi eller inte. Härvid bör samråd ske

med statskontoret.

Vad gäller båtsportkorten bör sjöfartsverket enligt utredningens uppfattning

inte ägna sig åt sådan kommersiell verksamhet som produktionen av

dessa innebär bl. a. därför att verket har begränsade möjligheter att bedöma

marknadens behov och att utöva en aktiv marknadsföring. Utgivningen

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

23

och tryckningen av båtsportkort bör därför föras över till Svenska Reproduktions

AB (SRA).

Oberoende av ställningstagandet till sjöfartsverkets tryckeriverksamhet

kan övervägas i vilka former distributionen och försäljningen av sjökorten

bör ske. SRA, som bl. a. svarar för distribution och försäljning av de officiella

kartorna, är med sin erfarenhet och väl utbyggda försäljningsorganisation

ägnat att svara för distribution och försäljning även av sjökorten och

bör därför enligt utredningen överta denna verksamhet.

Utredningen föreslår också att detalj distributionen av de militära sjökorten

och de kontrolluppgifter som berör handhavandet av dessa förs över

från sjöfartsverkets militärkartografiska sektion till vederbörande centrala

marina myndighet.

Geomagnetisk verksamhet

Den verksamhet som bedrivs av den geomagnetiska sektionen inom sjökartebyrån

är av vetenskaplig art med viss praktisk tillämpning med avseende

på sjökort och seglationsbeskrivningar. Enligt utredningens uppfattning

är den geomagnetiska verksamheten på grund av sin vetenskapliga

karaktär så väsensskild från de uppgifter sjöfartsverket bör inrikta sig på,

att den bör avskiljas från verket och föras över till lämplig vetenskaplig institution.

Tillsyn över säkerheten på fartyg

Tillsyn över säkerheten på fartyg utövas av personal inom fartygsinspektionsdistrikten

under ledning av styrelsens fartygsbyrå. En viktig del av

fartygsinspektionens uppgifter avser tillsynen av arbetarskyddet ombord

i fartygen. Dessutom kontrollerar inspektionen bl. a. efterlevnaden av sjöarbetstidslagen.

Arbetarskyddet inom sjöfartsnäringen kräver och får allt

större uppmärksamhet. I vidare mening kan sägas att samtliga centrala

frågor rörande fartygs säkerhet, såsom sjövärdighet, lastning och bemanning

är arbetarskyddsfrågor. Mot bakgrund härav har utredningen övervägt

möjligheten att föra över ansvaret för fartygsinspektionen, vars uppgifter

är artskilda från sjöfartsverkets farledsverksamhet, till den centrala

myndigheten för arbetarskyddsfrågor, dvs. arbetarskyddsstyrelsen. För en

sådan åtgärd talar också att arbetsförhållandena till lands och sjöss i görligaste

mån bör jämställas.

Arbetarskyddsstyrelsen utövar genom yrkesinspektionen tillsyn över lastning

och lossning av fartyg, medan sjöfartsstyrelsen genom fartygsinspektionen

har tillsynen av arbetarskyddet ombord. Därmed faller sådana anordningar

ombord som används vid lastning och lossning samt visst stuveriarbete

ombord utanför yrkesinspektionens kompetensområde, något

som visat sig mindre ändamålsenligt. Fartygsinspektionens tillsyn av arbetarskyddet

ombord skall dock enligt den nya lagen om säkerheten på fartyg

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

ske under samverkan med arbetarskyddsstyrelsen. Enligt tillämpningskungörelsen

till lagen skall närmare föreskrifter om denna samverkan meddelas

av sjöfartsstyrelsen i samråd med arbetarskyddsstyrelsen. Enligt dessa föreskrifter,

som dock ännu inte utfärdats, torde yrkesinspektörernas kompetensområde

komma att utökas till att omfatta sådana anordningar ombord

som är avsedda för lastning och lossning av fartyget. Därutöver torde yrkesinspektörerna

komma att anlitas även i sådana frågor där de men inte

fartygsinspektörerna besitter särskild kompetens.

Utredningen anser att arbetarskyddsstyrelsens inflytande över de frågor

som rör arbetarskyddet i fartyg bör stärkas. Detta kan ske genom att fartygsinspektionen

i sin helhet flyttas över till arbetarskyddsstyrelsen. Med

hänsyn till att tyngdpunkten i fartygsinspektionens arbete ligger på den

rent tekniska och nautiska besiktnings- och inspektionsverksamheten anser

utredningen emellertid inte tillräckliga skäl föreligga härför. Det principiella

ansvaret för arbetarskyddet ombord bör dock enligt utredningen

föras över till arbetarskyddsstyrelsen. Arbetarskyddslagens tillämpningsområde

kommer därmed att innefatta även skeppstjänst. Tillsynsuppgifterna

kan liksom nu är fallet på lämpligt sätt fördelas mellan fartygsinspektionen

och yrkesinspektionen. Formellt kan detta lösas genom att fartygsinspektörerna

får ställning som specialinspektörer i yrkesinspektionen.

Genom detta förslag bör förutsättningar skapas för ett effektivare arbetarskydd

ombord. Samtidigt ökar möjligheterna att också i arbetarskyddsfrågor

jämställa sjöfarten med övriga grenar av näringslivet. Förslaget

förutsätter en viss mindre av utredningen icke specificerad förstärkning

av resurserna hos arbetarskyddsstyrelsen.

Sjöar be tstidsfrågor

Det är enligt utredningens mening naturligt att de uppgifter som enligt

sjöarbetstidslagstiftningen ankommer på sjöfarts styrelsen i princip

förs till arbetarskyddsstyrelsen, som har motsvarande uppgifter i fråga om

övrig arbetstidslagstiftning. Den fortsatta anpassningen av arbetstidsförhållandena

till sjöss till vad som gäller för arbetsmarknaden i övrigt bör därmed

underlättas. Liksom i fråga om arbetarskyddet kan tillsynen över efterlevnaden

av arbetstidsbestämmelserna också i fortsättningen utövas genom

fartygsinspektionen.

Tillsyn över sjömanshusstiftelserna

Sjöfartsstyrelsen utövar tillsyn över de sjömanshusstiftelser som bildades

vid omorganisationen av sjömanshusinstitutionen år 1961 för att förvalta

sjömanshus tillhörande kassor och fonder för understöd åt sjöfolk

och deras anhöriga. Styrelsen utser ledamöter och suppleanter i de direktioner

som förvaltar stiftelserna samt förvaltar själv vissa medel. Utredningen

föreslår att förvaltningen av de medel som nu förvaltas av sjöfartsstyrelsen

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

och sjömanshusstiftelserna förs över till statskontorets fondbyrå. Detta

bör kunna ske även om de nuvarande stiftelserna slås samman och innebär

inte någon ändring i stiftelsestyrelsernas rätt att besluta över avkastningen

av tillgångarna. Sjöfartsverket bör dock även i fortsättningen — i avsaknad

av annan härför lämpad myndighet —- utse styrelseledamöter i och utöva

tillsyn av stiftelserna.

Fartygsregistret

Fartygsregistret utgör grundval för fartygsinteckningsinstitutet. Enligt

1901 års lag om inteckning i fartyg kan endast vissa i fartygsregistret införda

fartyg utgöra inteclcningsobjekt. Ärende angående inteckning av fartyg handläggs

av en inskrivningsdomare vid Stockholms rådhusrätt. Registrering och

inteckning av fartyg har i princip samma rättsverkningar som lagfart och

inteckning på fastighetsrättens område. Ett likartat handläggningsförfarande

bör då också tillämpas och utredningen föreslår att fartygsregistret organisatoriskt

och administrativt inordnas under domstol, lämpligen Stockholms

rådhusrätt.

S jöfartsstgrelsens åklagar funktioner

Sjöfartsstyrelsens åtalsuppgifter handläggs i första hand av förste sjöfiskalen.

En allmän tendens under senare år har varit att avskaffa specialåklagarna

och inordna dem i det allmänna åklagarväsendet. Härtill kommer

att denna typ av verksamhet inte kan inrymmas i ett sjöfartsverk med

den utformning och målsättning som utredningen föreslår. Sj öfartsstyrelsens

åklagarfunktioner bör därför upphöra. Förste sjöfiskalen bör inordnas i

det allmänna åklagarväsendet under riksåklagaren. Sjöfartsverket bör emellertid

även i fortsättningen kunna tillhandahålla behövligt sjötekniskt underlag

för åklagarmyndighetens åtalsprövning.

Oljeskyddsfrågor

Sjöfartssstyrelsen har att följa frågan om åtgärder mot vattenförorening

från fartyg. Till styrelsen är i dessa frågor som rådgivande organ knutet

statens oljeskyddsråd. Rådet synes ha tillkommit närmast för att formellt

uppfylla den vid 1954 års oljeskyddskonvention fogade rekommendationen

nr 7 om inrättande av nationella oljeföroreningskommittéer med uppgift

att följa utvecklingen av oljeföroreningsproblemet och att anvisa praktiska

åtgärder för dess lösning. Utredningen ifrågasätter om oljeskyddsrådet

fyller någon egentlig praktisk funktion och anser att rådet bör kunna upplösas

om nämnda formella skäl inte utgör hinder häremot.

De frågor som hänger samman med olj ef öroreningar från fartyg berör

många andra än sjöfartsintressena, bl. a. naturvården och friluftslivet. Det

finns därför skäl för att de handläggs inom en vidare ram än som nu är

fallet. Om huvudansvaret för dessa frågor förs över till annan myndighet

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

lämpligen naturvårdsverket skulle sjöfartsverkets uppgifter kunna begränsas

till att avse tillsynen över att fartygen utrustas och framförs så att de

uppfyller de krav som uppställs av den myndighet vilken har den samlade

överblicken över oljeskyddsfrågorna. Om oljeskyddsfrågorna förs över till

naturvårdsverket torde enligt utredningen oljeskyddsrådets uppgifter kunna

övertas av det till verket knutna vattenvårdsrådet, i vilket sjöfartsverket

därvid bör vara representerat.

S jövettskommittén

Samarbetskommittén för befrämjande av sjövett har bildats på sjöfartsstyrelsens

initiativ för att genom upplysning och propaganda sprida kunskaper

om rätt uppträdande på sjön och verka för ökad säkerhet i sjötrafiken.

Till kommittén är en rad myndigheter och organisationer anslutna.

Utredningen understryker att småbåtstrafikens kraftiga tillväxt under

senare år nödvändiggör en aktiv sjösäkerhetspropaganda. Denna tjänar

såväl nöjestrafikens som handelssjöfartens intressen. Kostnaderna för propagandan

bör därför delas av intressenterna. Utredningen anser att sjövettskommittén

inte endast formellt utan även reellt bör vara ett fristående

organ.

Handelsflottans välfärdsråd

Handelsflottans välfärdsråd är ett från sjöfartsverket formellt fristående

organ som handlägger frågor om olika välfärdsanordningar för sjöfolk både

på land och ombord i fartyg. Utredningen understryker betydelsen av att

rådet även i ekonomiskt avseende hålls skilt från sjöfartsverket. Detta innebär

bl. a. att sjöfartsverket bör få full ersättning för lokaler, kameralt biträde

etc. från rådet.

Synpunkter på ny organisation

Målsättning och företagspolitik

Sjöfartsutredningens förslag i fråga om avgränsningen av sjöfartsverkets

arbetsuppgifter innebär att verket så långt möjligt skall jämställas med

övriga trafikverk. Verksamheten inriktas på sådana uppgifter som kan

antas vara meningsfyllda från främst handelssjöf artens synpunkter. De

arbetsuppgifter som förutsätts ankomma på sjöfartsverket i framtiden hänför

sig i huvudsak till farlederna och till fartygen.

Den grundläggande målsättningen för en effektivt bedriven farledsverksamhet

måste enligt utredningen vara att verket tillhandahåller de tjänster,

för vilka det finns efterfrågan och motsvarande villighet att betala kostnaderna.

Servicenivån bör sålunda vara efterfrågeanpassad.

Farledsverksaxnheten syftar till att möjliggöra fartygens säkra framförande

i svenska farvatten och på sjövägarna dit. Säker hetsanläggningar

och övrig farledsservice måste hålla sådan nivå och kvalitet att förtroendet

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 196!)

för deras möjligheter att fylla sina sjösäkerhetsuppgifter inte rubbas. Verksamhetens

affärsmässighet begränsas sålunda av sjösäkerhetens krav.

Enligt utredningens uppfattning måste farledsverksamheten bedrivas

med ekonomisk inriktning. Företagsekonomiska bedömningar skall därför

vara vägledande för verksledningen i fråga om inriktning och omfattning

av prestationer inom farledsverksamheten. Även i sådana fall då statsmakterna

av näringspolitiska skäl skulle vilja avvika från den rent företagsekonomiska

inriktningen av verksamheten är det viktigt, att de företagsekonomiska

konsekvenserna för sjöfartsverket av olika alternativa åtgärder

först blivit klarlagda.

Med hänsyn till de betydande strukturella förändringar som kan förutses

för den svenska sjöfarten kommer kravet på en successiv anpassning av

servicenivån till efterfrågan att ställa stora krav på en samlad, långsiktig

och flexibel planering av verkets olika aktiviteter. Den samlade planeringen

skall syfta till att nå en total avvägning mellan de olika delfunktioner som

ingår i farledsverksamheten. Förstärkta åtgärder inom ett område kan

minska behovet av insatser inom ett annat. I denna samlade planering bör

även sjömätningen inordnas.

En förutsättning för åstadkommande av en effektiv långsiktig planering

av sjöfartsverkets arbete är att en fortlöpande trafikekonomisk utredningsverksamhet

kommer till stånd inom verket, vilken kan lämna de för planeringsarbetet

behövliga grundläggande kunskaperna om sjöfartens struktur

och utvecklingstendenser. Sjöfartsverkets resurser i detta avseende

måste enligt utredningens mening väsentligt förstärkas. Ett betydelsefullt

steg i riktning mot att förbättra möjligheterna till planering och ekonomisk

uppföljning har redan tagits genom att ett nytt system för redovisning

och budgetering enligt programbudgeteringens principer genomförts.

Det är vidare viktigt att verket i framtiden följer den ekonomiska och tekniska

utvecklingen inom områden som berör dess tjänster för att kunna

vidta härav betingade ändringar i produktionsmetoderna.

För tillsynsverksamheten gäller i huvudsak samma synpunkter som ovan

anförts i fråga om farledsverksamheten. Utredningen framhåller dock att

inriktning och omfattning i första hand bestäms av icke-ekonomiska faktorer,

dvs. genom lagstiftning som i stor utsträckning är grundad på internationella

konventioner. På sjöfartsverket ankommer att i tillämpningen

av lagstiftningen sträva efter snabb och effektiv handläggning av ärendena

med smidig anpassning till de sig ständigt förändrande tekniska, ekonomiska

och sociala förutsättningarna för sjöfartsnäringen.

En viktig del av sjöfartsverkets företagspolitik är att fastställa riktlinjer

för en enhetlig och aktiv personalpolitik. I personalpolitiken bör bl. a.

ingå en strävan att stärka och anpassa utbildningen till de ändrade krav

på personalen som följer av den tekniska och ekonomiska utvecklingen

inom olika områden.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

Företagsform

Tyngdpunkten i sjöfartsverkets arbetsområde kommer enligt utredningens

förslag att ligga i farledsverksamheten. För att möjliggöra en affärsmässig

drift av i första hand denna verksamhet har utredningen funnit att sjöfartsverket

bör ombildas till affärsdrivande verk. Denna företagsform ger

verket bättre möjligheter att förverkliga den trafikpolitiska målsättningen

och medför en större likställighet med övriga trafikverk. Något hinder

mot affärsverksformen av det skälet att verket fortfarande har viktiga

myndighetsfunktioner, främst fartygsinspektionen, torde enligt utredningen

inte föreligga. Sjöfartsverkets ställning kan i detta hänseende likställas med

luftfartsverkets.

Riksdagen har tidigare fattat ett principbeslut om inrättande av lekmannastyrelser

i bl. a. affärsverken. En konsekvens av utredningens förslag att

ombilda sjöfartsverket till ett affärsdrivande verk är att även sjöfartsverket

underställs en kollegialt beslutande lekmannastgrelse. Ledamöterna i styrelsen

bör vara personer med rik erfarenhet från näringsliv och förvaltning.

De bör inte utses i egenskap av representanter för vissa intressen eller organisationer.

En sådan styrelse bör kunna tillföra verket värdefulla erfarenheter

och impulser. Generaldirektören bör inte vara självskriven ordförande

i styrelsen.

Organisation

Vid sjöfartsverkets tillkomst sammanfördes två tidigare självständiga verk

och vissa delar av andra verk till en myndighet. De olika delarna behöll dock

i huvudsak sina förutvarande funktioner. Då en samlad målsättning för verkets

många arbetsenheter och skiftande aktiviteter saknats, har den önskvärda

integrationen inte kommit till stånd. En annan svaghet i organisationen

är oklarheter i fråga om befogenheter och ansvar såväl horisontellt

som vertikalt. En grundläggande princip vid uppbyggnaden av en ny central

organisation bör vara att dessa oklarheter elimineras. Härigenom möjliggörs

enhetlig ledning och underlättas delegering av befogenheter och

ansvar för bestämda verksamhetsområden liksom en successiv anpassning av

organisationen till ändrade arbetsuppgifter eller arbetsmetoder. Organisationen

bör bygga på principen att chefen för en organisationsenhet har ett

ansvar som helt täcker enhetens verksamhetsområde och i förekommande

fall innefattar även ekonomi- och personalfunktionerna. Det bör också vara

en strävan att med beaktande av funktionella samband begränsa antalet

enheter på skilda nivåer inom verket. Härmed tillgodoses bättre bl. a. behovet

av samordning mellan närbesläktade verksamhetsområden.

Det råder nära samband mellan de olika aktiviteter som berör farledsverksamheten.

Det är därför naturligt att dessa förs samman i en huvudenhet,

innefattande lotsningstjänst, isbrytartjänst, sjötrafikledning, ut
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

märkning och fyrbelysning av farleder samt byggande och underhåll av

till verksamheten hörande anläggningar, utrustning och flytande materiel.

Förslaget innebär att nuvarande nautiska byrån, fyr- och elektrobyrån,

återstående delar av byggnadsbyrån samt drift- och underhållssektionen på

fartygsbyrån förs samman till en enhet.

Rent funktionellt hör även sjömätning med sjökortsframställning samman

med farledsverksamheten. Sjömätningen intar emellertid i åtskilliga

avseenden en särställning gentemot övrig farledsverksamhet vilket gör det

möjligt att klart avgränsa ansvarsområdet. Genom att skapa en fristående

enhet för sjömätning och sjökortsframställning når man också bättre balans

i arbetsvolymen mellan huvudenheterna. En sådan enhet är emellertid

att betrakta som ett serviceorgan åt farledsenheten, vilken har ansvaret

för att farledsservicen håller erforderlig standard och motsvarar det faktiska

behovet. Farledsenheten kommer härigenom att fungera som beställare

av sjömätning och kartmaterial hos sjömätningsenheten.

Övervägande skäl talar enligt utredningen vidare för att till en huvudenhet

föra samman de aktiviteter som avser tillsynen av ett fartyg är ändamålsenligt

utrustade materiellt och personellt. I denna enhet bör ingå

huvuddelen av nuvarande fartygsbyråns uppgifter samt de uppgifter inom

juridisk-sociala byrån som rör fartyget och personalen ombord. Av betydelse

för sjösäkerheten är emellertid också att sjöfartsverkets egna anläggningar

är tillförlitliga liksom att verkets farledsservice i övrigt motsvarar rimliga

anspråk på säkerhet. Att fastställa säkerhetskrav och säkerhetsnormer för

verkets egna anläggningar och aktiviteter är en funktion som i princip är

jämförlig med tillsynen av säkerheten på fartyg och bör skiljas från den

på i första hand företagsekonomiska överväganden baserade farledsenhetens

verksamhet. Denna funktion bör därför vila på tillsynsenheten. Givetvis

bör man vid uppställande av sådana krav och normer beakta deras skälighet

med hänsyn även till de ekonomiska konsekvenserna. De besvärliga

avvägningsfrågor som härvid kan uppkomma motiverar enligt utredningen

att chefen för tillsynsenheten skall äga hänskjuta ärenden som rör säkerhetskrav

och säkerhetsnormer till styrelsen för avgörande.

Utredningens förslag innebär att även skeppsmätningsverksamheten tillförs

tillsynsenheten. Visserligen har denna verksamhet närmast en ekonomisk

innebörd, då syftet bl. a. är att fastställa fartygs dräktighet som underlag

för beräkning av sjöfartsavgifter m. m. Avgörande för placeringen

bör emellertid vara det nära praktiska sambandet med övrig verksamhet

inom fartygsinspektionen. Den integration mellan fartygsinspektion och

skeppsmätning, som avsågs vid sjöfartsverkets tillkomst, har av olika skäl

inte förverkligats men bör enligt utredningens uppfattning alltjämt eftersträvas.

Liknande skäl, som talar för ett sammanförande av farledsverksamheten

resp. tillsynsverksamheten till var sin huvudenhet, kan åberopas för att

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

sammanföra allmänna företagsadministrativa uppgifter inom verket till en

huvudenhet. Till dessa uppgifter räknar utredningen de funktioner som

främst avser ekonomi, personaladministration, rationalisering, inköp, juridisk

rådgivning, utbildning, information samt sakrevision och kameral

revision. Utredningen har visserligen övervägt om de företagsadministrativa

uppgifterna borde fördelas på två huvudenheter, varav en för ekonomi och

en för övrig administration. Ett argument mot en fördelning på två enheter

är den till omfattningen ringa verksamhet som skulle åvila envar av

dessa enheter. Vidare skulle en sådan uppdelning strida mot utredningens

strävan att begränsa antalet enheter i syfte att nå en hög grad av integration.

Förslaget innebär att kanslibyrån, ekonomiska byrån och delar av

juridisk-sociala byrån förs till denna huvudenhet. Tyngdpunkten i verksamheten

kommer att ligga inom det ekonomiska området. Revisionsverksamheten

bör förstärkas och utökas till att omfatta även sakrevision.

Sjöfartsverkets regionala organisation

I enlighet med sina direktiv har utredningen i första hand behandlat

organisatoriska problem som har direkt anknytning till sjöfartsverkets centrala

förvaltning. Med hänsyn till det intima samband som råder mellan

den centrala och regionala organisationen berör emellertid utredningen vissa

aspekter av den vertikala fördelningen av arbetsuppgifter, befogenheter och

ansvar mellan centralförvaltningen och regionala/lokala organ. Det ligger

i linje med utredningens principiella överväganden i fråga om uppbyggnaden

av sjöfartsverkets centrala organisation att arbetsuppgifter, befogenheter

och ansvar i väsentlig grad delegeras till regionala/lokala chefer. En

förutsättning för ökad delegering är dock att arbetet inom de regionala/

lokala organen är sådant att det medger ett effektivt utnyttjande av personalen.

Arbetsomfattningen, kvantitativt och kvalitativt, hos de lokala enheterna

liksom dessas antal samt möjligheten att gruppera dem i tillräckligt

stora regionala enheter är härvid av väsentlig betydelse. Utredningen

anser den nu föreslagna organisationen för sjöfartsverkets centrala förvaltning

väl förenlig med en eventuell utveckling mot t. ex. färre lotsdistrikt och

fartygsinspektionsdistrikt.

Förslag till ny organisation

Verkets ledning

Utredningen föreslår att sjöfartsverket skall stå under ledning av en

kollegialt beslutande styrelse och en generaldirektör som chef för sjöfartsverket.

För lekmannastyrelsen bör användas beteckningen stijrelsen för

sjöfartsverket. Den nuvarande namnformen sjöfartsstyrelsen som beteckning

för den centrala administrationen bör bytas ut mot benämningen

sjöfartsverkets centralförvaltning.

Styrelsen för sjöfartsverket bör bestå av sex ledamöter. I denna bör ge
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 1969

31

neraldirektören ingå som ledamot. Kungl. Maj :t förordnar en av ledamöterna

som ordförande.

Det bör ankomma på styrelsen att i stora drag leda verksamheten, att

handlägga principfrågor och övriga ärenden av vidsträckt ekonomisk eller

allmän betydelse samt att utöva allmän tillsyn över verksamheten. Av styrelsen

bör enligt utredningens mening avgöras följande ärenden: viktigare

författningsfrågor, viktigare frågor rörande organisation, arbetsordning och

tjänsteföreskrifter, frågor om förslag till anslagsframställning hos riksdagen

och andra ekonomiska frågor av större vikt, frågor om disciplinstraff, åtalsanmälan,

flyttningsskyldighet, avstängning från tjänsten eller läkarundersökning,

andra ärenden som generaldirektören hänskjuter till styrelsen

samt frågor om säkerhetskrav och säkerhetsnormer som chefen för sjöfartsinspektionen

vill underställa styrelsen för prövning.

Under styrelsen utövas den direkta ledningen av sjöfartsverket av generaldirektören

biträdd av cheferna för huvudenheterna. Generaldirektören

är i första hand ansvarig för fullgörandet av sjöfartsverkets uppgifter.

Ärenden som inte avgörs av styrelsen, skall avgöras av generaldirektören.

Beslutanderätten i sådant ärende skall dock kunna delegeras åt chef för

huvudenhet eller annan befattningshavare.

Verkets organ för intern kameral- och sakrevision som i administrativt

hänseende bör placeras inom ekonomisk-administrativa avdelningen föreslås

lyda direkt under generaldirektören.

Generaldirektören och cheferna för huvudenheterna bör tillsammans bilda

en direktion. Inom denna, som utgör ett organ för samråd, bör verkets praktiska

företagspolitik utformas i lekmannastyrelsens anda. Regler bör finnas

för direktionens arbete. Direktionen bör sammanträda regelbundet för

att förbereda frågor som skall avgöras av styrelsen och behandla viktigare

frågor som berör flera avdelningar och är av större vikt eller som direlctionsmedlem

önskar ta upp till gemensam överläggning.

En av cheferna för huvudenheterna skall vara generaldirektörens ställföreträdare.

Huvudenheter

I enlighet med vad som anförts i det föregående föreslår utredningen att

sjöfartsverkets centrala förvaltning skall organiseras på fyra huvudenheter,

i fortsättningen benämnda avdelningar, nämligen farledsavdelningen för

farledsverksamheten med underlydande lotsdistrikt samt Södertälje kanalverk,

sjökarteavdelningen för sjömätningsverksamhet med sjökortsframställning,

sjöfartsinspektionen med underlydande sjöfartsinspektionsdistrikt

för tillsyn av säkerheten på fartyg och därmed sammanhängande frågor,

för skeppsmätning samt för frågor rörande säkerhetskrav och säkerhetsnormer

för farledsanordningar och övervakning av dessa anordningars

tillförlitlighet från sjösäkerhetssynpunkt samt ekonomisk-administrativa av
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

delningen för i huvudsak ekonomi, personaladministration, juridisk rådgivning,

utbildning och information.

Farledsavdelningen förestås enligt utredningens förslag av en farledsdirektör,

sjökarteavdelningen av en sjökartedirektör, sjöfartsinspektionen

av en överingenjör och ekonomisk/administrativa avdelningen av en ekonomidirektör.

Farledsavdelningen bör indelas i fyra sektioner, nämligen planeringssektionen,

trafiksektionen, isbrytningssektionen, tekniska sektionen

samt ett fristående försvarskontor.

Planeringssektionen svarar inom ramen för verkets totala planering för

planering av verksamheten inom farledsavdelningen. Sektionen utarbetar

budgetplaner för drift och investeringar inom avdelningens verksamhetsområde.

Sektionen svarar bl. a. för det tekniska utvecklingsarbetet inom

avdelningen.

Trafiksektionen handlägger ärenden som avser lotsningsverksamheten,

ärenden som rör farleders förseende med säkerhetsanordningar, bestämmelser

för trafiken i farleder samt frågor i allmänhet av nautisk beskaffenhet.

Sektionen handlägger de ärenden om sjöräddningsväsendet som

ankommer på verket. Vidare handhar sektionen ärenden som rör anskaffning

och underhåll av verkets flytande materiel, utom isbrytnings- och sjömätningsflottorna,

och svarar för driften av förråd och verkstäder. I mer

komplicerade fartygstekniska frågor bör sjöfartsinspektionen konsulteras.

Isbrytningssektionen, vilken av praktiska skäl även i fortsättningen bör

benämnas isbrytarledningen, svarar för ledning av statens isbrytarverksamhet

och därmed sammanhängande frågor. Sektionen är kontaktorgan gentemot

marinen i ärenden som rör statsisbrytarnas bemanning, underhåll och

drift.

Tekniska sektionen handlägger frågor av fyr-, elektro- och teleteknisk

karaktär samt ärenden som rör byggande och underhåll av verkets fasta

anläggningar, dvs. farleder, lots- och fyrplatser, fyrar och fasta sjömärken

samt byggnader för sjöfartsverkets behov. Sektionen är konsult i tekniska

frågor åt sjökarteavdelningen.

Försvarskontoret har att initiera och samordna krigsplanläggning av farledsväsendet

och förbereda sjöfartsverkets krigsorganisation. Kontoret svarar

för planläggningen inom den ekonomiska försvarsberedskapens område.

Kontorets arbetsuppgifter består sålunda oförändrade bortsett från

att frågor som rör militär bemanning av sjömätarflottan framdeles även

formellt skall handläggas av sjökarteavdelningens sjömätningssektion.

Lotsdistrikten svarar för den regionala farledsverksamheten direkt under

chefen för farledsavdelningen.

Sj ökarteavdelningen bör indelas i sjömätningssektionen, kartografiska

sektionen och militärkartografiska sektionen.

Sjömätningssektionen svarar för den mätningstekniska, operativa och

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

33

administrativa ledningen av såväl den militära som den civila sjömätningen

Sektionen handlägger alla ärenden som rör den militära personalen och

är avdelningens kontaktorgan gentemot marinen i frågor som rör personalen

och den flytande sjömätningsmaterielen. Sektionen skall inom ramen

för verkets totala planering planera avdelningens verksamhet. Sektionen

utarbetar budgetplaner för drift och investeringar inom avdelningens verksamhetsområde.

Kartografiska sektionen svarar för framställning och å-jourhållning av

allmänna sjökort. I det fall sjöfartsverket även i fortsättningen skall bedriva

egen tryckeriverksamhet bör denna verksamhet sortera under kartografiska

sektionen. Sektionen handhar redigering och utgivning av publikationerna

Underrättelser för sjöfarande, Svensk Lots och Svensk Fyrlista.

Militärkartograf iska sektionen svarar för framställning och å-jourhållning

av försvarssjökort och militära ledbeskrivningar.

Sj öfartsinspektionen bör indelas i fartygssektionen, bemanningssektionen,

säkerhetssektionen och skeppsmätningssektionen.

Fartygssektionen handlägger ärenden som rör tillsyn av att fartyg byggs,

vidmakthålls och utrustas enligt krav i säkerhetslagstiftningen. Sektionen

är konsult i frågor som rör verkets flytande materiel. Sektionen handhar

vidare planeringen av avdelningens verksamhet och handlägger för avdelningen

gemensamma administrativa frågor.

Bemanningssektionen handlägger ärenden som rör fartygs bemanning.

Sektionen handhar vidare ärenden avseende behörighetsbevis för befäl på

svenskt handelsfartyg och andra frågor som gäller rätt att utöva befäl samt

ärenden avseende dispenser från av socialstyrelsen fastställda krav på sjöfolks

syn- och hörselsinne. Sektionen är kontaktorgan gentemot arbetarskyddsstyrelsen

i frågor som rör arbetarskyddet och arbetstiden ombord i

fartyg. På sektionen handläggs vidare frågor som rör mönstring och registrering

av sjömän.

Säkerhetssektionen fastställer säkerhetsnormer för verkets egna och

andras farledsanordningar samt övervakar anordningarnas tillförlitlighet

från sjösäkerhetssynpunkt. Sektionen svarar för den sjötekniska utredningsverksamhet

som f. n. handläggs av sjötekniske konsulenten.

Skeppsmätningssektionen handlägger ärenden avseende skeppsmätning.

Sjöfartsinspektionsdistrikten svarar för den regionala tillsynsverksamheten

direkt under chefen för sjöfartsinspektionen.

Ekonomis k-a dministrativa avdelningen bör indelas i

budgetsektionen, redovisningssektionen, personalsektionen och administrativa

sektionen.

Budgetsektionen svarar för prognoser och analyser avseende sjöfartens

struktur och utveckling till grund för planeringen inom verket. Sektionen

utarbetar finansiella och ekonomiska planer på kort och lång sikt för hela

verket. Sektionen samordnar verkets programbudgetering och ansvarar för

3 — Bihang till riksdagens 1959. 1 samt. Nr 58

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

budgeteringsmetoder och budgetkontroll. Vidare svarar sektionen för utarbetande

av verkets anslagsframställningar. Inom sektionen utarbetas förslag

till priser och taxor. Sektionen samordnar inköps- och förrådsverksamheten

för hela verket och svarar för ärenden som rör hamntaxor och

hamnordningar.

Redovisnings sektionen handhar den centrala inkomst- och utgiftsbokföringen

samt sköter utanordningar och annan kassarörelse. Sektionen utarbetar

årsredovisning och rapporter över den ekonomiska förvaltningen

samt svarar för fakturering och löneuträkning.

Personalsektionen svarar för utformningen av verkets personalpolitik,

t.ex. de anställnings- och befordringsförhållanden som skall gälla inom

verket. Sektionen handhar tolkning av anställnings- och löneavtal m. m.

Inom sektionen utarbetas riktlinjer för och samordnas verkets utbildningsverksamhet.

Vidare svarar sektionen för information såväl inom verket

gentemot olika personalgrupper som utåt gentemot allmänheten.

Administrativa sektionen är verkets expertorgan i juridiska frågor. Sektionen

handlägger ärenden avseende sjöfartsverkets rätt i skadeståndsmål,

markfrågor samt ombudsmannaärenden i övrigt. Sektionen handhar frågor

rörande åtal och disciplinär bestraffning. Sektionen svarar vidare för

förvaltnings- och kontorsorganisatoriska frågor samt för expeditionella normer

och system.

Revision och kontroll. Revision.ssektionen skall granska ändamålsenligheten

av vidtagna åtgärder och kontrollera att verksamheten bedrivs

i enlighet med fastställda riktlinjer samt utföra kameral granskning

av verkets räkenskaper.

Som tidigare anförts, bör sektionen ansvara direkt under generaldirektören,

även om den i administrativt avseende är placerad inom ekonomiskadministrativa

avdelningen.

Utredningens förslag till organisation för sjöfartsverkets centralförvaltning

torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

Ekonomiska konsekvenser av utredningens förslag

De föreslagna ändringarna i verkets uppgifter och organisation bör enligt

utredningen medföra att centralförvaltningens personal kan minskas med

ett 50-tal personer. Personalminskningen gäller i första hand byggnadsbyrån,

sjökartebyrån och juridisk-sociala byrån. Vidare bör sammanslagningen

av nuvarande byråer till ett färre antal huvudenheter medföra rationaliseringsvinster

i form av personalminskningar. Utredningen bedömer att dessa

rationaliseringsvinster bör kunna uppväga även den av utredningen förutsatta

förstärkningen av vissa funktioner, främst inom den ekonomisk-administrativa

avdelningen. Minskningen i verkets personalkostnader, inkl.

pålägg för allmänna omkostnader, uppskattar utredningen till ca 2,4 milj.

kr. per år. Härvid har inte medräknats pensionskostnader. Den angivna

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

35

besparingen för sjöfartsverket reduceras emellertid genom att intäkter om

ca 600 000 kr. per år, som tillförts verket genom byggnadsbyråns konsultationsverksamhet

i hamnfrågor, bortfaller. Den årliga minskningen i personalkostnaderna,

exkl. pensionskostnader, skulle således enligt utredningen

komma att uppgå till i runt tal 1,8 milj. kr. I dessa beräkningar har inte

beaktats de besparingar som utredningen anser bör kunna uppnås genom begränsningar

av verkets projektering och byggande av egna anläggningar i

egen regi. Utredningen har heller inte tagit hänsyn till de personalminskningar

som kan följa av de föreslagna utredningarna om driften av deccastationerna,

tryckeriverksamheten samt vården och driften av sjömätarflottan.

Genomförandet av utredningens förslag

Den nya organisationen för sjöfartsverket bör enligt utredningen kunna

genomföras senast vid ingången av budgetåret 1969/70. Vissa detaljutredningar

avseende de olika sektionernas organisatoriska indelning måste emellertid

utföras. I samband med att principbeslut fattas om sjöfartsverkets

organisation bör därför enligt utredningens förslag uppdras åt sjöfartsverket

att i samråd med statskontoret utföra dessa utredningar och för Kungl.

Maj :t redovisa därav föranledda förslag.

III. Sjömansregister m. m.

Sjömanshusen med mönstring och registrering m. m. är liksom sjömansförmedlingen

administrativt inordnade under arbetsmarknadsstyrelsen som

en del av den allmänna arbetsförmedlingen. Sjöfartsstyrelsen har dock

huvudansvaret för mönstrings- och registreringsverksamheten och svarar

för instruktionsgivning och kontroll av denna. Den lokala registreringen vid

sjömanshusen kompletteras sedan år 1961 med en viss central registrering

inom sjöfartsstyrelsen. Fråga om påmönstringsförbud för sjöman eller varning

av sjöman prövas och avgörs av särskilda nämnder, sjömansnämnder.

I en rapport år 1966 föreslog statskontoret att från den nuvarande verksamheten

vid sjömansförinedling och sjömanhus skulle skiljas den del som

låser organisationen geografiskt, nämligen sjömansregistreringen och därmed

sammanhängande verksamhet. Övrig verksamhet — förmedling och

mönstring — skulle då kunna följsamt anpassas efter de lokala servicebehoven

och deras växlingar. Registreringen in. m. borde med fördel kunna

handhas centralt. Sjömanshusen skulle kunna upphöra och de regionala

sjömansnämnderna ersättas av en central nämnd. Förslaget om central

registrering och en central nämnd vann full anslutning vid remissbehandlingen.

För att utröna om särskilda skäl fortfarande finns för en speciell re
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

gistrering av sjöfolk har sjömansregisterutredningen granskat verksamhetens

olika funktioner var för sig.

En av funktionerna är att tillförsäkra sjömän sådana allmänna rättigheter

och förmåner som rösträtt, folkpension, ATP och sjukförsäkring.

Dessa är formellt knutna till mantalsskrivning eller förutsätter en bosättning

i riket som noteras i folkbokföring eller bedöms av försäkringskassa.

Nuvarande bosättningsbegrepp är emellertid för snävt för många sjömän

och de skulle därför bli utestängda från dessa förmåner om ingen särskild

åtgärd vidtogs. Någon form av registrering för detta ändamål torde alltså

behövas även i framtiden. Enklast kan detta ske genom att notera yrkestillhörigheten

och schablonmässigt betrakta sjöman verksam inom den

svenska handelsflottan såsom en person med känt hemvist i riket. Det innebär

en registrering inriktad på en enda funktion, nämligen att ange vilka

svenska medborgare som är yrkessjömän i svensk tjänst.

Med tanke på registreringens syfte, nämligen att ge de ombordanställda

likställdhet med övriga medborgare, får de stå kvar i registret endast så

länge de kan anses som verksamma i yrket. Den ombordanställde skall

under denna tid — om han ej är stadigvarande bosatt i utlandet — anses

ha känt hemvist i riket. Avregistrering föreslås ske efter ett kalenderår

utan sjötjänst, men den som avförs ges ytterligare rådrum. Mantalsskrivningen

bevaras i varje fall under ytterligare två år. Vid försäkringskassa

bör även för ombordanställda tillämpas en särregel enligt vilken vederbörande

anses fortfarande under ett år ha sitt hemvist i Sverige.

De nya principerna för värnpliktsinskrivning och yrkessjömännens värnpliktstjänstgöring

leder till att sjömanshusens medverkan till stora delar

kan upphöra. Det väsentligaste från militär synpunkt är att få besked

om vilka värnpliktiga som är yrkessjömän. Härvid är registret det mest

rationella medlet.

För varje ombordanställd behövs en adress som kan leda lokala och centrala

myndigheter till kontakt. Utredningen anser att en central service med

aktuella adresser är en rationell lösning på problemet. Mönstringsbeskeden

för svenskar och utlänningar skulle lämpligen kunna utgöra adressanmälan

till en central adressupplysning.

Av de funktioner som nuvarande sjömansregistrering m. m. svarar för

kommer således enligt utredningen två att kvarstå såsom huvuduppgifter,

nämligen dels en central registrering av svenska ombordanställda förenklad

till att endast förse folkbokföringen med besked om vilka som är yrkessjömän

dels en central upplysning om aktuella »sjömansadresser» för alla

ombordanställda, både svenskar och utlänningar.

Inom denna begränsade verksamhetsram blir utan särskilda åtgärder

även vissa andra behov tillgodosedda minst lika väl som hittills. För de

ombordanställda viktiga uppgifter säkerställs. Så länge nuvarande pensionssystem

består samlas t. ex. uppgift sunderlag för pensionsberäkning

och upprättas sjötjänstutdrag vid pensionsansökningar.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

37

Utredningen föreslår även vissa ändringar i sjöfartsboken.

Den mest rationella lösningen är enligt utredningen att integrera det centrala

sjömansregistret med sjömansskattekontorets verksamhet. En sådan

ordning kan dock nås först när sjömansskattekontoret infört databehandling

och när ett nytt system för sjöfolks pensionering tillkommit med förankring

till annan uppgiftskälla än den nuvarande. Både sjömansskattekontorets

verksamhet och sjömanspensioneringen utreds f.n. Resultatet av

dessa utredningar måste således avvaktas innan sjömansregistreringen m. in.

kan få en definitiv form. Dessförinnan kan emellertid i en första etapp nuvarande

verksamhet centraliseras och förenklas.

Utredningens förslag till verksamhet under en första etapp innebär organisatoriskt

att mönstringsverksåmheten, integrerad med sjömansförmedlingen,

inordnas i den allmänna arbetsförmedlingens lokala organisation,

medan det som alltjämt bör bestå av sjömanshusens övriga verksamhet

samlas centralt till en ny arbetsenhet, en sektion vid sjömansförmedlingen

i Göteborg. Dit förs också sjöfartsstyrelsens referensregister och utlänningsregister.

De regionala sjömansnämnderna ersätts av en central sjömansnämnd,

som övertar sjöfartsstyrelsens avstängningsregister. Sjömanshusen

och även sjöfartsstyrelsens sektion för sjömansregistrering upphör.

Under detta övergångsskede, då sjömansskattekontorets material inte är

praktiskt tillgängligt, får mönstringsbeskeden vara uppgiftskälla för såväl

adressupplysningen som sjömansregistret och sjömanspensioneringen. Dessa

funktioner blir därför samlade tills vidare.

Arbetsuppgifterna vid den nya sektionen inom sjömansförmedlingen i

Göteborg blir under övergångsskedet att föra sjömansregister, att ge upplysningar

om sjömansadresser, att utfärda sjötjänstutdrag vid bl. a. ansökan

om sjömanspension och att i övrigt ge upplysningar ur tillgängligt

material.

Förslaget beräknas innebära en personalminskning från ca 30 till sju

personer. Personalkostnaderna för sjöfartsstyrelsen och arbetsmarknadsverket

torde kunna reduceras med omkring 500 000 kr.

Förslaget bör kunna genomföras den 1 juli 1969 och föranleder bl. a. vissa

ändringar i mönstringsförordningcn, folkbokföringsförordningen och folkbokföringskungörelsen.

Ett principförslag till slutlig organisation lämnas för att genomföras när

databehandling införts vid sjömansskattekontoret och nuvarande system

för sjöfolks pensionering ersatts av ett nytt. Vid sjömansförmedlingen i

Göteborg kvarstår adressupplysningen i oförändrat skick. Sjömansskattekontoret

övertar sjömansregistret, som då förs över på magnetband. Behöver

något av arbetet för sjömanspensioneringen av praktiska skäl stanna

kvar tills vidare bör kostnaderna härför bestridas av det organ som anförtros

pensioneringen.

Förslaget innebär en ytterligare minskning av personalen, från sju till

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

fyra personer. I stället tillkommer ett mindre belopp maskinkostnader för

sjömansregistret.

IV. Falsterbokanalen

Under åren 1940—1941 byggdes en kanal genom Falsterbonäset för att få

en för krigshandlingar riskfri sjöförbindelse mellan Östersjön och Öresund.

Kanalen har senare haft betydelse som en alternativ, kortare förbindelseled

mellan Öresund och Östersjön vid hårt väder och vid stränga vintrar

med stark isbildning.

Under budgetåren 1949/50—1956/57 byggdes vissa delar av kanalen om

för sammanlagt 3,6 milj. kr. Lotstvång för trafiken genom kanalen upphävdes

år 1961. Fr. o. in. år 1951 infördes avgifter för fartyg med ett nettotonnage

av 20 ton och däröver. Dessförinnan hade kanalen fått passeras av

alla fartyg utan avgift. Sedermera har den ursprungliga taxan höjts i olika

omgångar, senast den 1 oktober 1965.

Den totala trafiken genom kanalen under åren 1946—1951 uppgick till

14 000—16 000 far tyg per år. Efter införande av avgifter för fartyg över

20 ton netto minskade trafiken av sådana fartyg till ca 8 200 år 1953, för

att därefter hålla sig omkring 6 000—7 000 fram till år 1965, med en tillfällig

ökning år 1964 till ca 8 000. Under åren 1966—1967 minskade trafiken

till ca 5 200 per år. Under den svåra issituationen januari—april 1963 då

Falsterbokanalen var den enda framkomliga leden, sedan såväl Bälten som

Kielkanalen och leden runt Falsterborev spärrats av is, passerades kanalen

av 1 229 fartyg.

Kanalen utnyttjas dessutom av ett stort antal småbåtar, som passerar

avgiftsfritt.

Under perioden 1957/58—1967/68 har inkomsterna uppgått till 1 577 000

kr. varav huvuddelen — 1 528 000 kr. — kanalavgifter. Utgifterna har under

samma tid uppgått till 2 788 000 kr. Underskottet har, frånräknat vissa

engångskostnader, uppgått till i medeltal 85 000 kr. per år. Under budgetåret

1967/68 uppgick inkomsterna till 144 000 kr., utgifterna till 285 000 kr.

och underskottet till 141 000 kr.

Praktiskt taget hela det område som tagits i ansråk för kanalen tillhör

prästbostället Räng 10: 1, Rängs socken, och disponerades med nyttjanderätt

för kanalens räkning till den 14 mars 1968. Vid arrendetidens utgång

skall staten enligt vattendomstolens utslag till pastoratet utge ersättning

för de områden, som tagits i anspråk för kanalen. Vid bestämmande av

storleken av den utgående ersättningen skall till grund härför läggas värdet

vid inläsningstiden av andra likartade områden i trakten, överlantmätaren

i Malmöhus län har i en den 9 september 1967 daterad utredning

uppskattat värdet efter ortens pris till fem kr. per kvadratmeter. Hela värdet

av området, som omfattar en areal av ca 181 000 m2, kan således beräknas

till 905 000 kr.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

Under förutsättning att kanalen skall drivas på samma sätt som f. n.

beräknas kostnaden för drift och underhåll fr. o. in. budgetåret 1968/69 till

353 000 kr. per år varav 60 000 kr. avser underhåll, 248 000 kr. lönekostnader

och 45 000 kr. ränta på beräknade nyssnämnda värde av den mark som

taflits i anspråk för kanalen.

Utredningsmannen har haft att bedöma frågan om fortsatt drift eller nedläggning

av Falsterbokanalen och har därvid undersökt följande olika alternativa

lösningar.

1. Drift i nuvarande omfattning

Underskottet beräknas uppgå till 119 000 kr. per år, räknat i prisnivån

den 1 januari 1968.

2. Nedläggning

Att återställa området i förut befintligt skick torde kosta 2 å 3 gånger

det beräknade markvärdet. Något nettoöverskott vid försäljning av till kanalen

hörande materiel och byggnader torde inte kunna påräknas.

3. Nedläggning av driften och upplåtelse av kanalen till småbåtshamn

Enda alternativa möjlighet att utnyttja den utgrävda delen av kanalen är

att upplåta densamma till hamn för småbåtar. Bassängen stängs då av med

en utfylld bank vid inloppet från Kämpingebassängen. Inloppet till småbåtshamnen

kommer att helt gå genom Höllviksbassängen och under bron.

I kanalbassängen beräknas kunna anordnas 600 båtplatser. Någon broöppning

torde inte erfordras eftersom segelbåtarna kan beredas plats i bassängen

utanför bron. Utredningen har räknat med att anläggningen på sikt bör

ge en årlig vinst om 5 000—20 000 ler.

4. Nedläggning av driften på kanalen med bibehållen möjlighet att med

kort varsel återupptaga densamma (malpåse)

Härvid bibehålls alla maskinella anordningar intakta, men kanalen upplåts

till småbåtshamn enligt alternativ 3. Maskiner och annan materiel förutsätts

bli regelbundet kontrollerade. Det årliga underskottet beräknas till

22 000 kr.

5. Fortsatt drift av kanalen med en minskning av personalen med tre

maskinister

Såvida driften av kanalen kan rationaliseras på så sätt att personalen

minskas med tre man beräknas det årliga underskottet till 55 000 kr.

I samband med utredning av möjligheterna att rationalisera driften vid

kanalen har även tagits under övervägande att eventuellt stänga densamma

under viss tid av dygnet. Undersökningen har visat att trafiken under tiden

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

22.00—06.00 (8 tim.) under olika månader har varierat mellan lägst 21 %

och högst 33 % av trafiken under hela dygnet, motsvarande i medeltal 28,5

% för den tredjedel av dygnet som infaller mellan förenämnda tider. Härav

framgår att någon märkbar minskning av trafikintensiteten inte förekommer

under nätterna. Att därför begränsa tiden för öppethållande av kanalen

skulle sannolikt medföra en sådan minskning av trafiken, att kanalen

skulle förlora sitt existensberättigande från allmän trafiksynpunkt.

En omständighet som i viss mån påverkar kanalens ställning under de

närmaste åren är den ifrågasatta nedläggningen av trafiken på järnvägen

Vellinge—Falsterbo. Nedläggningen förutsätts vara genomförd senast år

1972. Järnvägen korsar kanalen via en broförbindelse vid Höllviken. Farbanan

på bron och anslutande delar till denna är gemensam för järnvägen

och vägtrafiken, vilket nödvändiggör att vägtrafiken avstängs då tåg

passerar. Bomfällningen sköts f. n. av den vid kanalen anställda personalen.

På grund av den relativt långa sträcka, som landsvägs- och järnvägstrafiken

har gemensam, anses risken för att landsvägsfordon kan bli instängda

mellan bommarna alltför stor för att bomfällningen skall kunna

automatiseras. Även om kanaldriften skulle upphöra kvarstår således under

alla omständigheter en lönekostnad om ca 45 000 kr. tills järnvägen

läggs ned. För alternativen 3 och 4 enligt det föregående innebär detta i stället

för angivna belopp årliga underskott om ca 40 000 resp. ca 67 000 kr. intill

dess järnvägen lagts ned.

Utredningen föreslår att kanalen i varje fall med nuvarande trafikunderlag

bör bibehållas för avsett ändamål åtminstone till dess att järnvägstrafiken

mellan Vellinge och Falsterbo läggs ned. För det fall att det nuvarande

trafikunderlaget skulle minska bör frågan om nedläggning tas upp

till förnyad prövning.

Beträffande täckning av kostnaderna för beräknat underskott förordas

att erforderliga anslagsmedel ställs till förfogande för inlösen av den för

kanalen erforderliga marken och att denna kostnad på samma sätt som

anläggningskostnaden för kanalanläggningen i övrigt helt skrivs av. Resterande

underskott, som beräknas till 55 000 kr. per år, bör täckas genom

bidrag från anslagen till fiskehamnar m. m. och småbåtshamnar in. m. Detta

anses rimligt som kompensation för att fritids- och fiskebåtar med ett nettotonnage

under 20 ton avgiftsfritt får använda sig av kanalen.

V. Sjöfartsstyrelsens anslagsframställning för budgetåret 1969/70

Programbudget

Sjöfartsstyrelsen har fr. o. m. budgetåret 1966/67 varit försöksmyndighet

på programbudgetmetodikens område. Anslagsframställningen för bud
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969 41

getåret 1968/69 utformades efter ett anslagssystem med fem driftanslag.

Såväl statskontoret som riksrevisionsverket fann sjöfartsstyrelsens förslag

till programbudget vara ägnat ligga till grund för ett ändrat anslagssystem

enligt programbudgetmetodikens principer.

Inom sjöfartsverket har arbetet på en övergång till programbudgetering

av verksamheten fortsatt. För budgetåret 1969/70 föreslår sjöfartsstyrelsen

följande fem anslag: Allmänna sjövägar, Säkerheten på fartyg, Särskilda

åtgärder för yrkesfisket, Särskilda åtgärder för fritidsbåttrafiken och övrig

verksamhet. De fyra första anslagen svarar mot var sitt program. Under

anslaget Övrig verksamhet har ett antal mindre program förts samman.

Verksamhetsvolymerna har i viss utsträckning gått att belysa med hjälp

av prestationsmått eller liknande. Detta har lättast låtit sig göra i form av

mätning av och prognos för trafikvolymen, antal lotsningar o. d. I fråga

om administrativa funktioner har programbudgetarbetet ännu inte lett till

praktiskt användbara mätningsmetoder. För sådan verksamhet har anslagsberäkningarna

baserats på oförändrad ambitionsgrad och organisation

med beaktande av kostnadsbesparingar, som går att ernå med hjälp av

främst administrativ rationalisering. För funktioner av juridisk och myndighetskaraktär

kan arbetsbelastningen vanligen inte förutsägas. Antalet inkommande

ärenden kan växla från år till år och deras komplexitet likaså.

För funktioner av kameral natur kan däremot viss prestationsmätning

ske t. ex. av antalet redovisningstransaktioner, löneutbetalningar och granskade

reseräkningar.

På de allmänna sjövägarnas område kan efterfrågeutvecklingen för handelssjöfarten

åskådliggöras genom uppgifter om antalet passerande fartyg

i olika storleksklasser. Den form av direkt prestationsmätning som sedan

länge förekommer samt redovisning av antal lotsningar påverkar styrelsens

planering av de lokala programmen för lotsning och farledsutmärkning.

Kostnaden för statens isbrytarorganisation är till stor del fast i förhållande

till de faktiska isbrytningsinsatserna. Planeringen måste i princip

avse de strängaste väderleksförhållandena. Väsentliga nedskärningar av

kostnaderna för de statliga isbrytarna kan inte göras ens under milda

vintrar. Besparingen ligger främst i minskade förhyrningskostnader. Att

mäta gångtimmar, bruten ränna, assistanser e. d. har mindre intresse vid

analys av kostnaderna.

Inom sjökartläggningen kan den hydrografiska verksamheten oftast uttryckas

i lodningskilometer, dvs. den yta som uppmäts av en på visst sätt

sammansatt fartygs- och båtstyrka. Planeringen försvåras av vädrets inverkan,

avstånd till mätplatserna m. in. Lodningskilometern kommer

främst till användning i planeringen då det gäller att beräkna standardkostnader

samt göra kostnadsfördelningar.

Inom fartygsinspektionen undersöks möjligheterna till klassificering och

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

standardisering av förrättningarna. En grov uppdelning av arbetsläget år

1975 specificerat på olika förrättningstyper har genomförts. Materialet är

dock ännu inte sådant, att det går att grunda bedömningar för de närmaste

fem budgetåren på detta.

Styrelsen anser att en övergång till det i fjolårets petita föreslagna andagssystemet

medför anslagsmässiga och redovisningstekniska fördelar.

En jämförelse mellan de anslag som finns upptagna på riksstaten 1968/69

och de anslag som sjöfartsstyrelsen föreslår ges i följande tablå. Inom

parentes anges anslagens littera och nummer i gällande riksstat.

Förslag 1969/70

1. Allmänna sjövägar

2. Säkerheten på fartyg

8. Särskilda åtgärder för yrkesfisket

4. Särskilda åtgärder för

fritidsbåttrafiken

5. Övrig verksamhet

Riksstat 1968/69

Del av Förvaltningskostnader (Fl)

Sjösäkerhet (F3) utom den del av

sjöräddningsväsendet m. m. som faller

på yrkesfisket och fritidsbåttrafiken
Del

av Sjömätning m. in. (F4)

Isbrytning (F5)

Underskott vid vissa statliga hamnar

och farleder (F6)

Del av Förvaltningskostnader (Fl)

Fartygsinspektion m. m. (F2)

Del av Förvaltningskostnader (Fl)

Del av Sjösäkerhet (F3)

Bidrag till fiskehamnar m. m. (F7)

Underskott etc. (F6)

Del av Förvaltningskostnader (Fl)

Del av Sjösäkerhet (F3)

Underskott etc. (F6)

Bidrag till småbåtshamnar m. m.

(F8)

Del av Förvaltningskostnader (Fl)

Del av Fartygsinspektion m. m. (F2,

skeppsmätning)

Del av Sjömätning m. m. (F4, geomagnetisk

verksamhet, militärt sjökarteväsen).

Följande tablå visar hur styrelsens inkomster fördelar sig med hänsyn

till de aktiviteter som ryms inom de nya anslagen.

1. Allmänna sjövägar Fyr- och båkmedel

Lotspenningar

Avgifter för deccamottagare samt

ersättningar för uppdrag

Del av Försäljningsmedel för sjökort

in. m.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

43

2. Säkerheten på fartyg

3. Särskilda åtgärder för

yrkesfisket

4. Särskilda åtgärder för

fritidsbåttrafiken

5. övrig verksamhet

Utvecklingen inom sjöfartsverket

Allmänna sjövägar

Beträffande fyrväsendet har under det gångna budgetåret fyrskeppet

Hävringe dragits in och ersatts av den helautomatiska, bottenfasta fyren

Gustaf Dalén. Svenska Björns fyrkassun har satts på sin station i Ålands

hav och lyftningen av teleskopet genomförts. Fyrskeppet där har dragits

in. Samtidigt drogs bemanningen på Svenska Högarnas fyrplats in. Arbete

på ersättningsfyren för fyrskeppet Finngrundet har pågått under året och

fyrskeppet beräknas kunna dras in under år 1969. Den bottenfasta fyren

på Tylögrund ersätter den bemannade fyren på Tylö.

På ön Ven har den sista bemannade fyrplatsen automatiserats. Samtliga

tre fyrstationer kontrolleras från lotsuppassningen i Hälsingborg.

Mistsignaleringen har under året dragits in vid fyrplatserna Stora Fjäderägg,

Dämman och Smygehuk. Vid Stora Fjäderägg har inistsignalen

ersatts med en radiofyr och ljusfyren automatiserats med fjärrkontroll

från Holmögadd. Den gamla fyrstationen Dämman i Kalmarsund har ersatts

med en elektrisk, bottenfast fyr. Vid Smygehuk har ljusfyren automatiserats.

Personalen på de tre fyrplatserna har dragits in.

Vid Understens fyrplats har genomförts delautomatisering, varigenom

personalen minskats med en man.

Fyren Hällgrund vid inloppet till Söderhamn har genomgått fullständig

modernisering. Renovering av de äldre fyranläggningarna vid Sillåsen och

Krongrundet i Kalmarsund har också påbörjats detta budgetår.

I Flintrännan har en ny fyr, Flinten, uppförts för att ersätta där befintlig

Loj och därigenom förbättra genomfarten i Flintrännan.

I samband med den pågående lotsrationaliseringen har en del kontrollstationer

för fjärrmanövrerade fyrar dragits in. Andra fjärrkontrollanläggningar

har därför måste installeras på en del fyrar, som tidigare automatiserats.

Berörda platser är främst Malören, Rönnskär, Djursten, Häradskär

och Hållö. Arbetena härmed beräknas slutförda under 1968/69. I samband

med dessa arbeten har med ändring av tidigare planer beslutats att Björns

fyrplats skall automatiseras och avbemannas i stället för örskär, som blir

Certifikatavgifter

Del av Försäljningsmedel för sjökort

in. m. (undersökningsavgifter vid

kontrollstationerna)

Intäkter av automobilskattemedel

Ersättningar för uppdrag

Skeppsmätningsavgifter

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

kontrollstation för Djursten, Engelska Grundet och Björn.

I fråga om kanaler och fördjupade farleder har under budgetåret 1967/68

den beslutade förbättringen av Mälarfarleden vid Aggarö genomförts. Utredningen

om förutsättningarna för en fördjupning av Flintrännan har

fortsatt. Sjöfartsstyrelsen avser att i detta avseende tills vidare följa utvecklingen

och att återkomma när större klarhet föreligger om hur sjö1

artens betingelser i denna farled kan gestalta sig i framtiden.

Vintern 1967/68 får för landet som helhet betecknas som i huvudsak

normal från isbrijtningssynpunkt. Statsisbrytarna behövde inte sättas in

söder om Ålandshav. I nordligas le Bottenhavet och i Bottenviken var dock

issvårigheterna avsevärt större än normalt. Under högvintern förhyrdes

hjälpisbrytare för insats företrädesvis i Södra Bottenhavet Och i ÅngermaUälven.

Det totala antalet arbetsdagar för statsisbrytarna uppgick under

året till 499 mot 518 föregående år och 458 i medeltal för femårsperioden

1961/62—1965/66. För förhyrda hjälpisbrytare och bogserbåtar redovisas

totalt 325 arbetsdagar mot 259 föregående år och 646 i medeltal för femårsperioden.

Under året har i statlig regi sammanlagt utförts 2 474 direktassistanser

av fartyg mot 2 452 föregående år och 3 551 i medeltal för

femårsperioden. Av statsisbrytarna utfördes under året sammanlagt 1399

direktassistanser mot 1 325 föregående år och 1 716 i medeltal för femårsperioden.

En ny isbrytare av samma storleksklass som Tor skall levereras

i november 1969.

Sjömätning har under det senaste budgetåret bedrivits huvudsakligen

i öster sjötillfarten öster om Falster, tungtrafikkorridoren i Gotska sjön, ett

begränsat område väster om Jylland och i de två viktiga angöringsområdena

utanför Göteborg och Landsort (Nynäshamn). Speciellt har intresset

knutits till de vattenområden i södra Kattegatt, Stora Bält och södra Östersjön

där de för tung trafik begränsade vattendjupen finns.

Rationaliseringen inom lotsningsverksamheten fortsatte under budgetåret

1967/68 med indragning av Häradskärs lotsplats samt följande lotsuppassningsställen,

nämligen Järnäs lydande under Umeå lotsplats, Fagervik under

Gävle lotsplats, Arkö under Oxelösunds lotsplats samt Ivråkelund under

Västerviks lotsplats. Vidare drogs Söderarms lotsuppassningsställe in, varvid

dock viss båtpersonal övergångsvis bibehölls. De uppgifter i fråga om

sjöövervakning m. m., som tidigare fullgjorts där, överfördes sedermera till

•Söderarm-Tj ärvens fyrplats.

Under året har en viss minskning av främst lotspersonalen skett vid vissa

platser. Detta gäller särskilt lotsplatserna inom mellersta lotsdistriktet. Vidare

berörs Härnösand, Sundsvall och Gävle inom nedre norra distriktet,

Oxelösundsområdet i östra distriktet samt Karlshamn, Sölvesborg och Höganäs

i södra distriktet.

Piteå lotsplats drogs in fr. o. in. den 15 september 1968. Kvarvarande arbetsuppgifter

har överförts till Skellefteå lotsplats. Dessutom föreligger be
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 dr 1969

slut om indragning av lotsuppassningen i Gåsholma under år 1970. Vid

Kalix och Smögens lotsplatser beräknas uppassningstiden komma att kortas

av. Styrelsen planerar vidare att dra in Bergkvara och Sölvesborgs lotsuppassningsställen.

Undersökningar pågår om slopande av båtorganisationen

vid vissa platser.

Den 1 juli 1967 uppgick lotspersonalen inkl. lotsplatschefer till 537 och

båtpersonalen inkl. förste reparatörer till 300. Som följd av främst rationaliseringar

beräknas antalet lotsar den 1 juli 1969 vara 458 och antalet

båtmän 270.

Antalet lotsningar minskade med en tredjedel från år 1965 till år 1967.

Huvuddelen av nedgången beror på minskad benägenhet att anlita lots som

följd av den höjning av avgifterna som genomförts för att uppnå avsedd

kostnadstäckning.

Nedgången i lotsningsverksamheten fortsatte under första halvåret 1968

trots en ökning av trafikvolymen.

Antalet utförda lotsningar minskade med 2 800, dvs. med nära 10 %

jämfört med första halvåret 1967. Nedgången fortsatte under juli. Antalet

lotsningar utgjorde 4 045 mot 4 410 samma månad 1967. Sammanställningen

visar utvecklingen av lotsningsverksamheten under perioden 1965/66—■

1967/68.

Budgetår

Antal lotsningar

debiterade

utförda

utförda i %

av deb.

lotsn.

1965/66..............

88 778

79 179

89,2

1966/67..............

85 895

71 375

83,1

1967/68..............

76 561

55 210

72,1

Säkerheten på fartyg

Utarbetande av förslag till tillämpningsbestämmelser till den s. k. säkerhetskungörelsen

pågår inom en arbetsgrupp, vari ingår representanter för

styrelsen samt berörda myndigheter och organisationer.

Verksamheten inom fartygsinspektionen budgetåret 1967/68 har i hög

grad präglats av de nya arbetsuppgifter som tillkommit med ikraftträdandet

av den nya säkerhetslagstiftningen, bl. a. gäller det att förse svenska

fartyg med tillsynsböcker och lastmärken (nationella fribordscertifikat).

Kontrollen av oljeskyddslagstiftningens efterlevnad ombord har under året

intensifierats. Från och med slutet av budgetåret har två lotsar engagerats

enbart för sådan kontroll inom Stockholms resp. Göteborgs fartygsinspektionsdistrikt.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

Åtgärder för yrkesfisket

I avvaktan på resultat av den pågående fiskehamnsutredningen har verksamheten

huvudsakligen varit inriktad på att fullfölja arbeten, till vilka

statsbidrag tidigare beviljats, samt att fullfölja utlovade projekteringsuppdrag.

Åtgärder för fritidsbåttrafiken

Under budgetåret 1967/68 pågick arbeten på hamnar och farleder för

fritidsbåtar, vilka sammanlagt kostnadsberäknats till 9,1 milj. kr.

Övrig verksamhet

Styrelsen har varit representerad vid ett flertal internationella och nationella

konferenser om åtgärder för att förhindra oljeskador till följd av oljeutsläpp

från fartyg eller undanröja eller begränsa skadeverkningarna av

sådana utsläpp. Utredning pågår om förbättrade anordningar i hamnar för

mottagande av oljerester från fartyg.

1970 års fyrtekniska konferens skall hållas i Stockholm den 7—8 juni

1970. Förberedelserna för konferensen, som sker i samarbete med IALA:s

exekutivkommitté har fortgått planenligt.

Liksom tidigare har under budgetåret 1967/68 försiggått ett vittgående

internationellt samarbete inom IMCO:s ram. Styrelsen har deltagit inom

IMCO:s arbetsgrupper för bl. a. oljeskydd, brandskydd, stabilitet för passagerarfartyg,

stabilitet för fiskefartyg, bulklaster och bärgningsredsltap,

fartygs konstruktion och utrustning, fartygs vattentäta indelning och stabilitet

samt skeppsmätning.

Arbetet med den genom IMCO fastställda signalboken är slutfört. Sjöfartsstyrelsen

har genom observatör varit representerad vid sammanträde

i Leningrad rörande trafikreglering till sjöss i Östersjön. Liknande spörsmål

avseende Öresunds- och Gedserområdena har behandlats vid sammanträde

i Köpenhamn. Styrelsen har vidare deltagit i en konferens i Diisseldorf

angående utveckling av navigeringssystem på sjön och i luften.

Anslag för budgetåret 1969/70

Sjöfartsverket hemställer om en medelstilldelning av 118 754 000 kr. på

driftbudgeten för budgetåret 1969/70 enligt följande fördelning:

Allmänna sjövägar, förslagsanslag......................................... 103 509 000-

Säkerheten på fartyg, förslagsanslag....................................... 5 748 000

Särskilda åtgärder för yrkesfisket, reservationsanslag........................ 1 000

Särskilda åtgärder för fritidsbåttrafiken, reservationsanslag.................... 5 000 000

Övrig verksamhet, förslagsanslag......................................... ’ 4 49g QOO

118 754 000

I förhållande till riksstaten för budgetåret 1968/69 innebär sjöfartsstyrelsens

förslag en ökning med (118,8 — 100,2) ca 18,6 milj. kr. Av ökningen

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 1569 47

hänför sig 12,3 milj. kr. till lönekostnadspålägg och 2,2 milj. kr. till lokalhyror.

En omräkning och fördelning av äskandena på nuvarande anslag visar,

exkl. nämnda komplementkostnader, följande ändringar i förhållande till

riksstaten för budgetåret 1968/69. Härvid uppkommer ett totalt anslagsbelopp

som med 1,3 milj. kr. överstiger vad som äskats under programbudgetanslagen.

Skillnaden beror på att vissa kostnader rörande yrkesfisket

och fritidsbåttrafiken i programbudgetsystemet slutligt beräknas belasta

reservationerna under dessa anslag, medan under nuvarande anslagsrubriker

de anslag varifrån dessa kostnader bestrids inte tillförs motsvarande

belopp från reservationsanslagen.

Riksstat Förändring

1968/69 1969/70

Sjöfartsstyrelsen: Förvaltningskostnader........................ 4 791 000 — 91 000

Fartygsinspektion m. m....................................... 4 389 000 + 192 000

Sjösäkerhet................................................. 59 653 000 + 682 000

Sjömätning m. m............................................. 7 459 000 + 96 000

Isbrytning.................................................. 21 000 000 +2 035 000

Underskott vid vissa statliga hamnar och farleder................ 290 000 + 129 000

Bidrag till fiskehamnar m. m.................................. 1 000 —

Bidrag till småbåtshamnar m. m.............................. 2 600 000 +2 400 000

100 183 000 +5 443 000

Under anslaget Sjöfartsstyrelsen: Förvaltningskostnader har förutsatts

personalminskningar som medför en besparing om ca 110 000 kr. Häremot

skall ställas viss uppräkning av omkostnaderna för bl. a. databehandling,

som kan sägas vara en förutsättning för personalminskningarna. Styrelsen

räknar med en i stort sett oförändrad verksamhetsvolym budgetåret

1969/70.

Under anslaget Fartygsinspektion m.m. beror höjningen till största delen

på löneomräkning.

Uppräkningen under anslaget Sjösäkerhet hänför sig med 2,2 milj. kr.

till ökade kostnader för hyra till sjöfartsverkets fond. Både kapitalkostnaderna

och underhållskostnaderna har tidigare väsentligt undervärderats.

Bland omkostnadsökningarna kan nämnas kostnaderna för IALA:s konferens

i Stockholm år 1970 med 150 000 kr., tekniskt utvecklingsarbete med

likaledes 150 000 kr. samt materialkostnader för utprickning av farleder

med 100 000 kr. Löneomräkningen uppgår till ca 1,6 milj. kr.

Den totala ökningen jämfört med riksstatsbeloppet för innevarande budgetår

begränsas med hänsyn till att personalminskningar medför besparing

av ca 4,1 milj. kr.

Ökningen under anslaget Sjömätning m. m. hänför sig i huvudsak till

löneomräkning och reparations- och underhållskostnader. Omkostnaderna

har sänkts med hänsyn till förbrukningen under 1967/68.

Uppräkningen under anslaget Isbrytning beror på ökningar av kapital
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

kostnaderna med 1,7 milj. kr., drift- och underhållskostnaderna med 1,1

milj. kr. och administration m. m. med 0,1 milj. kr. Dessa ökningar reduceras

av att förhyrningarna torde komma att minska med ungefär 0,9

milj. kr. Kapitalkostnadsökningen beror på insättandet av den nya statsisbrytaren

som skall levereras under hösten 1969. Uppräkningen av driftoch

underhållskostnaderna har skett med ledning av den faktiska förbrukningen

senaste budgetår.

Ökningen under anslaget Underskott vid vissa statliga hamnar och farleder

beror dels på att Falsterbokanalens underskott trots minskade driftkostnader

beräknas öka vid oförändrad trafikvolym och dels på att avvecklingen

av de statliga fiskehamnarna leder till att huvudsakligen ekonomiskt

svaga hamnar kvarstår under styrelsens förvaltning.

Uppräkningen under anslaget Bidrag till småbåtshamnar är motiverad

av bibehållandet av hittillsvarande transfereringsnivå. Så gott som hela

reservationen den 30 juni 1968 under anslaget är disponerad varför vid nuvarande

bidragspraxis ca 3,6 milj. kr. krävs för budgetåret 1969/70. De

förseningar som kommer att uppstå i utbetalningar, hänförliga till redan

beviljade bidrag, gör det dock i och för sig möjligt att begränsa anslaget med

ca 2 milj. kr. utan att därigenom minska byggnadsvolymen.

Styrelsen har, utöver sådana inkomster som tas till uppbörd under resp.

anslag, beräknat följande intäkter för budgetåret 1969/70:

Milj. kr.

Försäljning av sjökort m. m.................................................. 1,7

Lotspenningar.............................................................. 29,0

Fyr- och båkmedel.......................................................... 41,0

Skeppsmätningsavgifter....................................................... 1,5

73,3

Styrelsen förordar inkomstförstärkningar om anslagsframställningarna

efter reduktion med inkomsterna på riksstaten inte kan inrymmas i budgetramen.

VI. Remissyttranden

1. Sjöfartsverkets arbetsuppgifter och organisation

Sjöfartsutredningens redogörelse för de allmänna förutsättningarna

för sjöfartsverkets arbetsuppgifter och organisation

har i allmänhet inte föranlett några erinringar från remissinstanserna.

Hamnutredningen vitsordar utredningens uppfattning beträffande

utvecklingstendenserna inom sjöfarten och uttalar att bakom denna

utveckling framförallt ligger det svenska näringslivets behov av snabba och

säkra transporter till och från utlandet samt tillkomsten av olika slags enhetslaster.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

Utredningens förslag om avgränsning av sjöfartsverkets

arbetsuppgifter, som innebär bl. a. att vissa av de nuvarande

uppgifterna förs över till andra myndigheter lämnas i sin helhet utan erinran

av överbefälhavaren, statens järnvägar, riksrevisionsverket och Svenska

hamnförbundet. Riksrevisionsverket anser sig dock böra framhålla

att de organisatoriska och ekonomiska konsekvenserna för de myndigheter

som skall överta uppgifter bör redovisas innan slutlig ställning tas

till förslagen. Även Sveriges redareförening finner i princip att de föreslagna

överföringarna — utom i fråga om fartygsregistret — är befogade.

Sjöfartsstgrelsen finner det värdefullt att få diskuterat till vilken del

verkets uppgifter med fördel kan läggas över på andra myndigheter eller

helt slopas. Förutsättningen för omläggningar måste enligt styrelsen normalt

vara effektivitetsvinster för den samlade statsförvaltningen eller verkets

kunder. Styrelsen anser att utredningens förslag inte får föra med sig

att huvudmannaskapet för det statliga farledsväsendet splittras och ansluter

sig därför f. n. endast delvis till utredningens förslag om avgränsning

av verkets arbetsuppgifter.

SR och TCO avstyrker utredningens förslag. SR anser att de argument

utredningen anfört för överförande av verksamheter till andra statliga

organ inte är övertygande. TCO finner att — med undantag för den geoinagnetiska

verksamheten — de uppgifter som nu ankommer på sjöfartsverket

med fördel kan ligga kvar på verket.

Förslaget att sjöfartsverket även i fortsättningen bör ha det fulla ansvaret

för ledningen av isbrytarverksam heten tillstyrks uttryckligen

av alla de remissinstanser som berört denna fråga nämligen

statskontoret, Rederiföreningen för mindre fartgg, Sveriges fartggsbefälsförening

och Svenska sjöfolksförbundet. Statskontoret framhåller att det

emellertid är väsentligt att överväganden om bl. a. de ekonomiska förutsättningarna

för verksamheten sker på ett sådant sätt att mera långsiktiga

bedömanden i olika frågor blir möjliga för både sjöfartsverket och

andra berörda. Med det nya budgetsystem som skall ligga till grund härför

kommer enligt statskontoret förutsättningarna för en ekonomisk inriktning

av verksamheten att öka.

Sjöfartsstgrelsen och hamnutredningen finner liksom sjöfartsutredningen

övervägande skäl tala för fortsatt militär bemanning av de statliga

isbrytarf artygen och sj ömätningsf artygen. Nuvarande

system har enligt sjöfartsstyrelsen visat sig övervägande ge fördelar.

Riksrevisionsverket, som intar en mera tveksam hållning, påpekar att

den verkliga kostnaden för den militära bemanningen inte är klarlagd,

varför en direkt jämförelse med motsvarande kostnader för civil bemanning

f. n. inte är möjlig. Även TCO och Sveriges fartggsbefälsförening efterlyser

en noggrannare kostnadsjämförelse mellan de båda alternativen civil

4—Bihang till riksdagens protokoll 1959. Nr 58

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

och militär bemanning. LO, Svenska maskinbefäls förbundet och Svenska

sjöfolks förbundet finner övervägande skäl tala för en i huvudsak civil bemanning

främst med hänsyn till att verksamheten till största delen avser

att tillgodose den civila sjöfartens behov. Utredningen för handräckning svärnpliktiga

— vars uppdrag även omfattar den värnpliktiga personalen

på sjömätnings- och isbrytarfartygen — hemställer att ställningstagande i

denna fråga inte sker förrän resultaten av utredningens undersökningar

inom dessa verksamhetsfält lagts fram.

Ett fåtal remissinstanser har uttalat sig om utredningens förslag att marinen

som entreprenör skall ombesörja vård och drift av statsisbrytarna

och sjömätningsväsendets fartyg och båtar.

Riksrevisionsverket har i och för sig ingen erinran häremot men

förutsätter, att vid beräkningen av den ersättning som skall utgå hänsyn

tas till samtliga de kostnader som uppstår vid utnyttjandet av marinens

personal och anläggningar och att därefter kostnadsfrågan prövas förutsättningslöst.

Såväl LO som Sveriges fartyg sbefäls förening och Svenska sjöfolksförbundet

anser att sjöfartsverket bör ha det fulla ansvaret inte endast

för ledningen av isbrytarverksamheten utan även för drift och underhåll

av fartygen. LO framhåller i sammanhanget att det bör stå sjöfartsverket

fritt att lösa underhållsfrågan på annat sätt än genom marinen om detta

skulle visa sig lämpligt. Överbefälhavaren påpekar att man vid utbyggnaden

av Muskövarvet inte förutsatt att arbeten för civila beställare skall förekomma.

Den årliga översynen av isbrytare och sjömätningsfartyg bör därför

ske vid annat varv. överbefälhavaren framhåller att de största varvsresurserna

på ostkusten finns vid Karlskronavarvet AB.

Sveriges redareförening och Svenska maskinbefälsförbundet delar utredningens

uppfattning att statens isbrytarnämnd kan avvecklas

om sjöfartsverket ställs under ledning av en kollegialt beslutande lekmannastyrelse

med lämplig sammansättning. Redareföreningen uttalar att det

bör ankomma på lekmannastyrelsen att avgöra hur verkets behov av informationer

och synpunkter i dessa frågor i fortsättningen skall tillgodoses.

Övriga remissinstanser som tar upp denna fråga däribland sjöfartsstyrelsen,

statskontoret, Näringslivets trafikdelegation, Sveriges fartygsbefälsförening,

SR och Svenska hamnförbundet förordar en rådgivande isbrytarnämnd

jämsides med lekmannastyrelsen samt framhåller de goda erfarenheterna

av nämndens hittillsvarande verksamhet.

Förslaget om en eventuell samordning av driften av sjöfartsverkets radionavigeringsstationer

med televerkets anläggningar föranleder

ingen erinran från televerket, som dock liksom utredningen understryker

att det bör ankomma på sjöfartsverket att efter företagsekonomiska

överväganden avgöra om denna verksamhet bör ske i egen eller utomståendes

regi.

Utredningens förslag att drift och förvaltning av statens

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1960

fiskehamnar förs över till annan myndighet, förslagsvis fiskeristyrelsen,

tillstyrks eller lämnas utan erinran av statskontoret, fiskeristyrelsen

— under förutsättning att styrelsen tillförs viss teknisk sakkunskap

—, fiskehamnsutredningen, Näringslivets trafikdelegation, Rederiföreningen

för mindre fartyg och Svenska hamnförbundet. Statskontoret anser det

dock lämpligt att slutlig ställning till frågan tas först då fiskehamnsutredningen

slutfört sitt uppdrag. Fiskehamnsutredningen finner statens

jordbruksnämnd bättre lämpad att handha de aktuella frågorna än fiskeristyrelsen.

Sjöfartsstyrelsen anser att statlig förvaltning av fiskehamnar helt bör

upphöra och hamnarna överlåtas till andra intressenter. Denna omläggning

är redan påbörjad och det synes enligt sjöfartsstyrelsen mest praktiskt

att styrelsen får slutföra densamma. SR avstyrker utredningens förslag i

denna del.

Sjöfartsstyrelsen, hamnutredningen och Näringslivets trafikdelegation

tillstyrker uttryckligen förslaget att förvaltningen av Trollhätte

kanalverk efter viss utredning förs över till sjöfartsverket.

Statens vattenfallsverk har ingen erinran mot förslaget om gemensamt

utredningsarbete mellan de båda berörda verken men anser sig böra vänta

med sitt ställningstagande i sakfrågan tills detta arbete slutförts.

Utredningens förslag att även bidragsgivningen till fiskeh

a m n a r förs över till fiskeristyrelsen eller annan lämplig myndighet

och att bidragsgivningen till småbåtshamnar förs över

till naturvårdsverket lämnas utan erinran av bl. a. fiskehamnsutredningen,

Näringslivets trafikdelegation och — beträffande småbåtshamnsfrågorna

— av statskontoret och riksrevisionsverket. De båda sistnämnda myndigheterna

anser det lämpligt att avgörandet i fråga om fiskehamnarna

får anstå tills fiskehamnsutredningen slutfört sitt uppdrag. Fiskerislyrelsen

är beredd att godta förslaget i fråga om fiskehamnarna under samma

förutsättning som beträffande förvaltningen av statliga fiskehamnar. Styrelsen

anför i detta sammanhang att om handläggningen av fiskehamnsfrågorna

förs över till styrelsen bör den också ansvara för fiskets säkerhetsanordningar

och de medel som disponeras härför.

Vissa remissinstanser har framhållit att bidragsgivningen kräver både

behovsprövning och en kvalificerad teknisk bedömning och menar att den

splittring av den statliga hamnbyggnadstekniska sakkunskapen som

skulle följa av utredningens förslag medför nackdelar. Härav dras varierande

slutsatser. Sjöfartsstyrelsen, som anser det riktigt att fiskeristyrelsen

och naturvårdsverket får utökade uppgifter vad gäller angelägenhetsprövning

och bidragsgivning, förutsätter sålunda att sjöfartsverket som

entereprenör skall svara för de tekniska uppgifterna. Naturvårdsverket

anser i fråga om småbåtshamnarna att ytterligare överväganden behövs innan

slutlig ställning tas, även om det kan vara principiellt riktigt att den
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

na verksamhet inordnas i det statliga stödet till rörligt friluftsliv som

i övrigt handläggs av verket. Hamnutredningen är tveksam till förslaget

och SR, SACO, Sveriges väg- och vattenbyggares riksförbund, Sjösportens

samarbetsdelegation samt — i fråga om småbåtshamnarna — Svenska

hamnförbundet avstyrker det.

Förslaget att sjöfartsverkets befattning med projektering och

byggande av fiske- och småbåtshamnar bör upphöra i anslutning

till överföring av bidragsärendena och med hänsyn till den förordade

allmänna målsättningen för sjöfartsverket tillstyrks av fiskehamnsutredningen

och Näringslivets trafikdelegation. Fiskehamnsutredningen

anser det dock värdefullt om sjöfartsstyrelsen mot avgift kan utöva

viss kontroll i sammanhanget. Sveriges väg- och vattenbyggares riksförbund

anser att förproj ekteringen som underlag för bidragsbedömningen

liksom projekteringen av verkets egna anläggningar bör skötas av verket.

Näringslivets trafikdelegation har heller inte någon erinran mot att

resurserna för projektering och byggande av verkets egna

anläggningar i enlighet med utredningens förslag bestämmes

av att arbetena skall utföras till lägsta möjliga kostnad. Delegationen framhåller

särskilt vikten av att företagsekonomiska kriterier blir vägledande

vid valet mellan egen regi och utomstående entreprenörer. Sveriges vägoch

vattenbyggares riksförbund, LO och SACO anser i denna del allmänt

att utredningen förutsatt en alltför kraftig begränsning av sjöfartsstyrelsens

byggnadsverksamhet.

I detta sammanhang kan nämnas att hamnutredningen anser att utvecklingen

inom sjöfarten stärker kraven på sjöfartsverkets insatser som

bl. a. rådgivande och övervakande organ för handelshamnsverksamheten

i landet samt som granskande myndighet för planer för och utbyggnader

av hamnarna. Dessa uppgifter är enligt utredningens mening av stor ekonomisk

betydelse i strävandena mot en riktig avvägning mellan olika transportmedel.

Utredningens förslag när det gäller den framtida organisationen m. in.

för sj ömätningsverksamheten har lämnats utan kommentarer

av flertalet remissinstanser. Några har tagit upp frågan om den framtida

målsättningen för sjömätningen och framhållit behovet av en sådan

samt av effektiva insatser på sjömätningsområdet. Enligt sjöf artsstyrelsen

och SR är sålunda en modern sjökartläggning en del av ett lands

infrastruktur som är av väsentlig betydelse för näringspolitiska avgöranden

av olika slag vilket medför krav som de nuvarande sjökorten inte kan

uppfylla. Rikets allmänna kartverk framhåller liknande synpunkter och

anser att ett långsiktigt program för nymätning av landets kusttrakter med

näraliggande sjöområden samt av de största insjöarna bör utarbetas för

statsmakternas prövning och beslut. Sveriges geologiska undersökning,

hamnutredningen och Sveriges fartygsbefälsförening betonar vikten av till
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

gång på goda sjökort. De båda sistnämnda instanserna pekar på de ökade

risker som utvecklingen mot allt större fartyg för speciellt olje- och malmtransporter

för med sig vilket skärper kraven på tillförlitligheten av både

djupbestämningar och sjösäkerhetsanordningar.

Vad gäller sjökortsfram ställningen har endast ett fåtal remissinstanser

yttrat sig. Sjöfartsstyrelsen och Sjösportens samarbetsdelegation

har ingen erinran mot att framställningen av grundmaterialet blir

kvar hos sjöfartsstyrelsen i enlighet med utredningens förslag. Sjöfartsstyrelsen

framhåller sin avsikt att så snart som möjligt pröva förutsättningarna

för egenregiverksamheten och vidta därav betingade åtgärder.

Rikets allmänna kartverk har en motsatt mening och anser mot bakgrund

av en utförlig redogörelse för bl. a. den likartade strukturen i verkets

kartframställning och sjökortsframställningen att kartläggningen av såväl

land- som sjöterritoriet bör sammanhållas i en organisation. Därav bör

även följa vissa samordningsvinster i form av bättre utnyttjande av personal

och utrustning.

Sjöfartsstyrelsens nyssnämnda synpunkter gäller även tryckningen,

distributionen och försäljningen av sjökort. Att en företagsekonomisk

bedömning bör vara avgörande för om tryckningen skall

ske i sjöfartsstyrelsens regi eller inte framhålls också av statskontoret.

Svenska Reproduktions AB pekar på att bolaget förfogar över en modern

för ändamålet lämplig maskinpark och anser det företagsekonomiskt

riktigt att denna utnyttjas för tryckningen. Bolaget anser det även naturligt

att distribution och försäljning i enlighet med utredningens förslag

ombesörjs av bolaget. Dess försäljningsavdelning byggs kontinuerligt ut

och bolagets inarbetning på och kännedom om marknaden har idag enligt

bolaget ingen motsvarighet inom annan statlig verksamhet. Samtidigt

tramhåller bolaget att även frågan om tryckning och distribution av sjöfartsstyrelsens

övriga publikationer bör ses över.

Remissinstansernas synpunkter på frågan om bemanning samt

vård och drift av sjömätningsfartygen har behandlats i

samband med isbrytningen i det föregående.

Sjöfartsstyrelsen biträder i likhet med TCO utredningens förslag att

sjöfartsverkets geomagnetiska verksamhet förs över till lämplig

vetenskaplig institution. Universitetskanslersämbetet säger sig kunna

acceptera en sådan lösning som ett provisorium om en förändring av den

rådande organisationen är angelägen. Ämbetet erinrar samtidigt om att

frågan om målet för samt organisationen och finansieringen m. m. av

svensk geokosmofysisk forskning f. n. diskuteras ingående. Spörsmålet

om sjöfartsverkets geomagnetiska sektion utgör härvid endast ett delproblem.

Ett slutligt ställningstagande till den geomagnetiska verksamhetens

organisation och lokalisering kan därför ännu inte ske. Rikets

allmänna kartverk har däremot uppfattningen att de geomagnetiska upp
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kilhgl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

gifterna har en sådan servicekaraktär att en placering av dem vid en universitetsinstitution

inte kan bedömas lämplig. Kartverket anser som tidigare

nämnts att kartläggningen av såväl land- som sjöterritorium bör hållas

samman i en organisation. Till denna bör även den geomagnetiska verksamheten

föras. Det påpekas också att det är nödvändigt att fastställa en

målsättning även för den geomagnetiska verksamheten.

Utredningens förslag att det principiella ansvaret för arbetarskyddet

ombord förs över till arbetarskyddsstyrelsen medan tillsynsuppgifterna

liksom nu på lämpligt sätt fördelas mellan fartygsinspektionen

och yrkesinspektionen tillstyrks av bl. a. arbetarskyddsstyrelsen, Sveriges

redareförening, Svenska sjöfolksförbundet, LO och Svenska stewardsföreningen.

Remissinstanserna kommenterar sin uppfattning på olika sätt.

Arbetarskyddsstyrelsen framhåller att en personalförstärkning för dess del

är nödvändig om den skall kunna klara de nya arbetsuppgifterna samt

påpekar att representanter för sjöfartsnäringen bör ingå i styrelsen vid

behandling av här aktuella frågor. Sveriges redareförening och Svenska

sjöfolksförbundet anför att en minskning av olycksfallsfrekvensen möjligen

kan vinnas genom att arbetarskyddsstyrelsen kan utnyttja erfarenheter

från sin övriga verksamhet. Sjöfolksförbundet framhåller vidare att

själva tillsynsuppgifterna inte kan lösas enbart genom att fartygsinspektörerna

ges ställning av specialinspektörer i yrkesinspektionen utan att huvudansvaret

bör ankomma direkt på yrkesinspektionen i samverkan med

fartygsinspektionen. Fartygsinspektionens besiktnings- och inspektionsverksamhet

anses nämligen ligga huvudsakligen på det tekniska och nautiska

planet varför fartygsinspektörerna inte torde ha tillfredsställande utbildning

i arbetarskyddsfrågor. LO slutligen understryker också vikten

av att det nödvändiga samarbetet i arbetarskyddsfrågor säkerställs samt

nödvändigheten av att arbetarskyddsstyrelsen får en personalförstärkning

om utredningens förslag genomförs.

Statskontoret är på grundval av utredningsmaterialet inte berett alt

ta slutlig ståndpunkt till frågan och anser att den ytterligare bör övervägas,

varvid bl. a. bör i detalj klarläggas, hur ansvaret mellan de olika

myndigheterna skall fördelas och vilka uppgifter som skall ankomma på

var och en av dem. Även Svenska maskinbcfälsförbundet förordar ytterligare

utredning före det slutliga ställningstagandet.

Näringslivets trafikdelegation ställer sig tveksam till utredningens förslag

i denna del och sjöf artsstyr elsen, SR, SACO och Sveriges varvsindustriförening

avstyrker det. Sjöfartsstyrelsen framhåller att en väsentlig del

av de med skeppstjänsten sammanhängande skyddsproblemen är av sådan

natur, att de måste beaktas redan vid granskning av konstruktionsritningar

och vid fartygets byggande och utrustning. Ett ändamålsenligt

arbetarskydd ombord i fartygen förutsätter därför ett intimt samarbete

mellan de för arbetarskyddet och de för fartygens konstruktion och utrust
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

ning ansvariga, ett samarbete som styrelsen anser inte lämpligen bör delas

upp på två myndigheter. Styrelsen framhåller emellertid betydelsen av

nära samarbete med arbetarskyddsstyrelsen. Liknande synpunkter framförs

av flera remissinstanser vilka även de betonar betydelsen av samarbete

mellan arbetarskyddsstyrelsen och sjöfartsstyrelsen.

TCO understryker, i likhet med Svenska maskinbefälsförbundet m. fl.,

vikten av att en effektivare handläggning av arbe tar skyddsfrågorna kommer

till stånd. TCO anser dock liksom Sveriges fartygsbefälsförening att

ansvaret för arbetarskyddet till sjöss bör ligga kvar hos sjöfartsstyrelsen

bl. a. med hänsyn till det dubbelarbete som blir följden av en uppdelning

av arbetarskyddsuppgifterna.

Utredningens förslag att även de uppgifter som hänger samman med

sjöarbetstidslagstift ningen förs över till arbetarskyddsstyrelsen

tillstyrks i princip av arbetarskyddsstyrelsen samt av Svenska sjöfolksförbundet,

som anser det nödvändigt att tillsynen skärps även över sjöarbetstidslagens

efterlevnad.

196i års sjöarbetstidsutredning säger sig inte ha någon bestämd uppfattning

i denna fråga men anser, att goda skäl kan anföras för att arbetarskyddsfrågor

och arbetstidsfrågor bör handläggas inom samma myndighet

och då närmast arbetarskyddsstyrelsen.

Näringslivets trafikdelegation anser att den översyn av arbetstidslagen

som pågår inom 1964 års sjöarbetstidsutredning bör avvaktas innan slutlig

ställning tas.

Sjöfartsstyrelsen, Rederiföreningen för mindre fartyg, Sveriges fartygsbefälsförening

och TCO anser att tillsynen över sjöarbetstidslagens efterlevnad

även i fortsättningen bör ligga på sjöfartsstyrelsen, bl. a. därför att

den sakkunskap och erfarenhet som krävs för denna relativt lilla grupp

av arbetsuppgifter redan finns inom sjöfartsverket.

Sjöfartsutredningens förslag att förvaltningen av sjömanshusstiftelsernas

fondmedel och övriga fondmedel som nu has

om hand av sjöfartsstyrelsen och sjömanshusstiftelserna förs över till statskontorets

fondbyrå, men att styrelsen även i fortsättningen utser styrelseledamöter

i och utövar tillsyn av stiftelserna, tillstyrks av Svenska sjöfolksförbundet

och Svenska stewardsföreningen. Även sjöfartsstyrelsen delar

utredningens uppfattning, men tillägger att medlen är att betrakta som

sjömanskårens tillhörighet varför ett överförande av medelsförvaltningen

utan uppdrag av sjömanshusstiftelserna inte bör ske. Liknande synpunkter

framhålls av Rederiföreningen för mindre fartyg och Sveriges

fartygsbefälsförening.

Utredningens förslag att far tygsregistret förs över till Stockholms

rådhusrätt avstyrks av Stockholms rådhusrätt, Sveriges redareförening,

Rederiföreningen för mindre fartyg, Sveriges fartygsbefälsförening,

Svenska sjöfolksförbundet och SACO. Flera av remissinstanserna befarar

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

att ett överförande av registret till annan myndighet skulle medföra att

handläggningstiden av de ofta brådskande ärendena förlängs och påpekar

att det även internt inom verket skulle vålla olägenheter att inte snabbt

kunna rådfråga registret. Stockholms rådhusrätt anser inte heller den av

utredningen angivna principiella motiveringen för förslaget hållbar. Rederiföreningen

för mindre fartyg m. fl. framhåller att fartygsregistret i sin

nuvarande offentligrättsliga form har större samband med andra frågor

— exempelvis skeppsmätning — än med de civilrättsliga inteckningsfrågorna.

Flera remissinstanser — sjöfartsstyrelsen, ordföranden i sjölagskommittén,

Näringslivets trafikdelegation och SR anser att sjölagskommitténs

förslag till frågan rörande ändrade författningsbestämmelser angående

fartygsregistrering in. in. bör avvaktas innan fartygsregistrets organisatoriska

ställning avgörs.

Utredningens förslag att sjöfartsstyrelsens åk lagarfunktioner

upphör och att förste sjöfiskalen organisatoriskt och administrativt

inordnas i det allmänna åklagarväsendet under riksåklagaren tillstyrks

eller lämnas utan erinran av riksåklagaren, sjöfartsstyrelsen, Stockholms

rådhushätt, ordföranden i 1964 års sjömanslagskommitté, 1964 års sjöarbetstidsutredning,

Sveriges redareförening, Svenska maskinbefälsförbundet,

Svenska sjöfolksförbundet och Svenska stewardsföreningen. Lämpligen bör

enligt riksåklagaren förste sjöfiskalen föras över till åklagarmyndigheten

i Stockholms åklagardistrikt och där handlägga de sjörättsmål som ankommer

på myndigheten. Aklagarverksamheten i sjörättsmål bör inte

centraliseras till stockholmsmyndigheten utan fullgöras av åklagarmyndigheterna

i de distrikt i landet där sådana mål förekommer. I speciellt

kvalificerade mål kan åklagare med särskild erfarenhet av sjörättsmål

förordnas att fullgöra åklagaruppgifterna. Sjöfartsstyrelsen godtar förslaget

under förutsättning att åtalsärenden i sjöf artsfrågor kommer att handhas

av specialkompetent åklagare. Sjöåklagaren har enligt styrelsen dagligen

behov av sjöfartsverkets material och sakkunskap och bör därför även ha

sin arbetsplats i anslutning till verket. Sveriges fartygsbefälsförening och

SACO framför i denna del liknande synpunkter men anser att nuvarande

ordning är tillfredsställande och bör bibehållas. Till denna mening ansluter

sig även Rederiföreningen för mindre fartyg.

Utredningens åsikt att oljeskydds rådet kan upplösas om inte

formella hinder föreligger samt att oljeskyddsfrågorna bör handläggas

inom en vidare ram än som nu är fallet och föras över till annan

myndighet, t. ex. naturvårdsverket, tillstyrks av naturvårdsverket, räddningstjänstutredningen,

Svenska maskinbefälsförbundet och Svenska hamnförbundet.

Naturvårdsverket erinrar dock om att kontrollen över efterlevnaden

av den internationella konventionen för förhindrande av vattenförorening

genom olja sker bl. a. genom inspektion av fartygens utrustning

och genom granskning av fartygens oljedagböcker i vilka hanteringen

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

57

med olja ombord upptecknas. Denna övervakning kan enligt verket endast

ske genom sjöfartsverket. Naturvårdsverket föreslår därför att dessa

uppgifter även i fortsättningen skall tillhöra sjöfartsverkets åligganden

men framhåller angelägenheten av att nära samråd sker mellan sjöfartsoch

naturvårdsverken. Vidare framhålls att om oljeskyddsrådets uppgifter

övertas av naturvårdsverkets vattenvårdsråd bör sjöfartsverket vara

representerat i detta. Räddningstjänsutredningen framhåller, att frågan om

huvudansvaret för den centrala ledningen och tillsynen över en beredskapsorganisation

som är avsedd för alla former av olyckor och katastrofer,

däribland oljeutsläpp, skall prövas av räddningstjänstutredningen.

Utredningen finner mot denna bakgrund lämpligt att sjöfartsverkets uppgifter

i samband med oljeskyddsberedskapen i fortsättningen begränsas

till att i enlighet med sjöfartsutredningens förslag avse tillsynen över

att fartygen utrustas och framförs så att de uppfyller vissa krav.

Vissa remissinstanser redovisar en olika syn på oljeskyddsrådets upplösning

å ena sidan och huvudmannaskapet för oljeskyddsfrågorna å den

andra. Sveriges redareförening har ingen erinran mot att oljeskyddsrådet

upplöses. Sjöfartsstyrelsen, Näringslivets trafikdelegation och Nordiska

oljeskgddsunionen uttalar sig däremot för att oljeskyddsrådet bibehålls

i sjöfartsverket. Näringslivets trafikdelegation framhåller i sammanhanget

allmänt att den samlade erfarenhet som rådet representerar varit

värdefull för styrelsen vid handläggningen av hithörande frågor. Nordiska

oljeskyddsunionen förordar, att frågan om oljeskyddsrådets ställning, uppgifter

och sammansättning tas upp till närmare prövning, eftersom rådet

inte anses hittills ha fyllt sitt ändamål på ett tillfredsställande sätt.

När det gäller huvudmannaskapet för oljeskyddsfrågorna framhåller

både sjöfartsstyrelsen och Sveriges redareförening sambandet med de

nautiska och fartygstekniska bedömningarna och förordar att huvudmannaskapet

bibehålls hos sjöfartsstyrelsen.

Sjöfartsstyrelsen ansluter sig till sjöfartsutredningens förslag att sjövet

t s k o in in i 11 é n inte endast formellt utan också reellt bör vara ett

från sjöfartsverket fristående organ och uttalar att kommittén kan och

bör spela en central roll i det fortsatta säkerhetsarbetet. Styrelsen anser

övervägande skäl tala för en fortsatt lokal anknytning till sjöfartsverket,

som också mot ersättning bör kunna ombesörja kommitténs kamerala

förvaltning. Svenska sjöfolksförbundet framhåller liknande synpunkter

och säger vidare att eftersom upplysnings- och propagandaverksamheten

gagnar såväl den yrkesmässiga som den nöjesbetonde trafiken är det naturligt

att båda trafikantgrupperna bidrar till verksamhetens löpande kostnader.

Utredningens huvudsynpunkter i fråga om målsättning och företagspolitik

för sjöfartsverket biträds av överbefälhavaren, statens

järnvägar, statskontoret, Svenska maskinbefäls förbundet, Svenska stewards
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

föreningen, LO, SACO, Svenska hamnförbundet och Sveriges väg- och vattenbyggares

riksförbund. Flera av dessa remissorgan understryker dock

vikten av att sjöfartsverket även i fortsättningen får möjligheter att sköta

funktioner som inte är affärsmässigt motiverade.

SR, som har en mera kritisk inställning, framhåller de väsentliga fördelarna

av att samtliga sjöfartsorgan är sammanförda i ett verk och anser

i anslutning till tidigare uttalanden beträffande olika delar av betänkandet

att det är uppenbart olämpligt att endast tolv år efter sjöfartsverkets inrättande

avskilja vissa verksamheter från verkets ansvar.

Näringslivets trafikdelegation, Sveriges redareförening, Svenska stewardsföreningen

och LO tillstyrker utredningens förslag att sjöfartsverket

ombildas till affärsdrivande verk. Affärsverksutredningen

delar utredningens uppfattning att sjöfartsverket bör bedriva sin verksamhet

under former som främjar effektivitet och affärsmässighet men

understryker att affärsverksformen inte är en förutsättning härför. Affärsverksutredningen

förordar att prövningen av sjöfartsverkets företagsform

får anstå till dess underlag föreligger för bedömningen av bl. a. möjligheterna

att hålla isär verkets affärsmässiga och samhällsekonomiska uppgifter

beträffande pris- och servicepolitik. Även riksrevisionsverket uttalar

tveksamhet i denna del bl. a. därför att frågan om finansieringen av

sjöfartsverkets kostnader alltjämt står öppen. Riksrevisionsverket föreslår

därför att ställning till frågan om ändrad företagsform tas först sedan

dels sjöfartsutredningens förslag rörande finansieringsformerna för

sjöfartsverkets kostnader, dels resultaten från den inom verket pågående

försöksverksamheten med programbudgetering in. m. inom sjöfartsverkets

arbetsområde kunnat bedömas i belysning av affärsverksutredningens förslag.

Liknande synpunkter framförs av sjöfartsstyrelsen.

Förslaget att sjöfartsverket skall stå under ledning av en kollegialt

beslutande lekmannastyrelse biträds allmänt av remissorganen.

Flera remissinstanser — bl. a. överbefälhavaren, Näringslivets trafikdelegation

och TCO — framför dock särskilda önskemål om att representanter

för intresseorganisationer, myndigheter och avlastare ingår i styrelsen.

Statens järnvägar, hamnutredningen, affärsverksutredningen, Sveriges

redareförening, Svenska hamnförbundet och Svenska stewardsföreningen

finner det av utredningen framlagda förslaget till ny organisation

för sjöfartsverket i stort svara väl mot de arbetsuppgifter som

verket avses få. Statens järnvägar understryker i likhet med Sveriges

redareförening betydelsen av att de av utredningen föreslagna organisationsprinciperna

genomförs. Sjöfartsstyrelsen delar utredningens uppfattning

att förändringar av sjöfartsverkets centrala organisation behövs för

att ge verket ökad effektivitet. Byråerna bör liksom skett i andra trafikverk

föras samman till avdelningar och entydiga ansvarsområden skapas.

Styrelsen anser det emellertid vara en fördel om denna omorganisation

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

sker i etapper för att från budgetåret 1971/72 föra fram till en ny organisation.

Enligt styrelsens uppfattning bör organisationen påverkas av bl. a.

det fortsatta arbetet med programbudgeteringen och av utformningen

av verkets regionala och lokala organ. Styrelsen understryker att med de

starka förändringar som sker inom sjöfarten bör även den nya organisationen

vara elastisk. Liknande synpunkter anlägger Näringslivets trafikdelegation.

Statskontoret anser att klarhet bör skapas i fråga om bl. a. konsekvenserna

av pågående utredningar innan sjöfartsverkets framtida ställning

och organisation slutligt prövas.

I detta sammanhang framhåller sjöfartsstyrelsen att man — för att

inte begränsa den krets i vilken chefer för olika avdelningar kan sökas —

inte bör låta benämningarna på avdelningscheferna anknyta till viss utbildning.

Utredningens förslag till huvudenheter har föranlett uttalanden

av ett antal remissinstanser. Sålunda anser SR att utredningens förslag

att sammanföra de verksamheter som rör sjöfartens framkomstmöjligheter

till farledsav delningen är ägnat att skapa förutsättningar för

en mer rationell drift. SR anser dock att även sjömätningsverksamheten

följdriktigt bör föras till denna avdelning. SACO anför synpunkter på avdelningens

sektionsindelning och föreslår med hänsyn till bl. a. de skilda

aktiviteternas omfattning att avdelningen bör delas upp i planeringssektion

omfattande även den fartygstekniska verksamheten, elektroteknisk

sektion, byggnadsteknisk sektion, trafikteknisk sektion, isbrytningssektion

samt ett försvarskontor. Affärsverksutredningen och Sveriges väg- och vattenbyggares

riksförbund för som ett alternativ till avdelningens planeringssektion

fram tanken att ha en generaldirektören direkt underordnad stabsavdelning

med uppdrag att handha verkets planering.

Utredningens förslag beträffande sj ökartea v del ningen har —

utom vad som nämnts i det föregående — inte föranlett några erinringar.

Förslaget att de enheter inom sjöfartsverket som svarar för sjösäkerhetens

övervakning sammanförs till en avdelning — sj öf artsinspektionen

— tillstyrks av bl. a. SACO och Svenska maskinbefälsförbundet.

SACO ifrågasätter dock lämpligheten av att inordna den nuvarande juridisk-administrativa

sektionen på fartygsbyrån i fartygssektionen av sjöfartsinspektionen

och anser att om det fordras juridisk sakkunskap på

inspektionen bör denna vara organiserad på en särskild sektion under avdelningschefen.

Maskinbefälsförbundet anser det tveksamt om det är ändamålsenligt

att sjöfartsinspektionen fastställer säkerhetsnormer även för

verkets egna farledsanordningar. Liknande synpunkter framför SR som

i övrigt lämnar förslaget utan erinran. Svenska stewardsföreningen anser

en resursförstärkning nödvändig för sjöfartsinspektionens såväl centrala

som regionala verksamhet.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

Sveriges fartygsbefälsförening framhåller den betydelse som praktisk

nautisk och teknisk erfarenhet har för de här aktuella uppgifterna och anser

att den nautiska erfarenheten hittills undervärderats vid utnämningar

till chefsposterna inom sjöfartsverket. Även SR anser att sjöfartsverket

skulle vinna på om fartygsinspektionens chef har erfarenhet av och anknytning

till sjöfarten.

I sammanhanget tar Sveriges varvsindustriförening upp vissa förslag

som rör varvsindustrins förhållande till sjöfartsinspektionen och framhåller

industrins behov av fasta regler och snabb behandling av ärenden

inom inspektionen.

Utredningens förslag till ekonomisk-administrativ avdelning

har föranlett synpunkter från endast några få remissorgan. Sålunda

anser sjöfartsstyrelsen att vissa skäl talar för att åtminstone tills

vidare ha skilda enheter för ekonomiska resp. personal- och juridiska frågor,

eftersom var och en av dessa funktioner under lång tid framåt kommer

att kräva avsevärda arbetsinsatser. Sveriges väg- och vattenbyggares riksförbund,

som också förordar en uppdelning på två avdelningar påpekar

att erfarenheter från andra verk med en organisation liknande den utredningen

föreslagit visar att chefen för en sammanslagen ekonomisk-administrativ

avdelning mer kommer att företräda ekonomifunktionen, vilket

medför vissa nackdelar.

Enligt SACO.-s mening bör juristfunktionerna i verket i lämplig utsträckning

sammanföras till ett stabsorgan, direkt underställt generaldirektören.

SACO ser det också som väsentligt att någon jurist ingår i verkets direktion.

Statskontoret ifrågasätter om inte organisations- och rationaliseringsfrågorna

bör hänföras till en särskild sektion med motsvarande ställning som

den revisionssektionen föreslagits få. Sektionen skulle alltså sortera direkt

under generaldirektören även om den i administrativt avseende skulle inplaceras

i ekonomisk-administrativa avdelningen.

Riksrevisionsverket understryker i fråga om revision och kontroll

inom verket att förekomsten av ett starkt och oberoende internt

revisionsorgan med tyngdpunkt på förvaltningsrevision utgör ett väsentligt

inslag i den organisation som bör kontrollera att sjöfartsverkets åtgärder

är rationella och ekonomiskt ändamålsenliga.

Utredningen beräknar i fråga om de ekonomiska konsekvenserna

av de framförda förslagen att förändringarna i verkets arbetsuppgifter

bl. a. skall medföra att centralförvaltningens personal kan minskas

med ett femtiotal personer. Flera remissinstanser, bl. a. statskontoret

och LO, påpekar att detta emellertid inte utgör något mått på de slutliga

besparingar som uppkommer till följd av omorganisationen, eftersom utredningen

inte ger något underlag för bedömande av de kostnader som följer

med de arbetsuppgifter som kan komma att överföras till andra myndig
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

heter. LO anser att de stora vinsterna av omläggningen inte ligger i den

eventuella nettobesparingen för staten utan i den förbättrade service man

kan vänta sig för verkets kunder. LO beklagar att inte dessa aspekter närmare

belysts av utredningen.

LO understryker i sammanhanget betydelsen av kontinuerlig information

till personalen och dess organisationer om de fortsatta detaljutredningarnas

inriktning och resultat. Svenska maskinbefälsförbundet

förutsätter att en eventuell reducering av personal sker successivt och

inte snabbare än den naturliga avgången medger. SACO förutsätter att den

del av verkets personal som skulle beröras av en eventuell begränsning av

byggnadsverksamheten förs över till de verk som därvid skulle vara i behov

av hamnbyggnadsspecialister. I andra hand anser SACO att denna personal

bör beredas sysselsättning vid andra statliga tekniska verk, t. ex.

vägverket.

2. Sjömansregister m. m.

Sjömansregisterutredningens förslag har i princip tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av samtliga remissinstanser utom sjömansnämnden i Kalmar

som avstyrker förslaget i sin helhet. Förslaget om ett centralt sjömansregister

m. in. i Göteborg och en central sjömansnämnd

anses av de flesta remissinstanser rationellt och väl genomtänkt.

Vissa tekniska frågor i organisationen tas emellertid upp till diskussion.

I fråga om organisationen under den första etappen

yrkar sjöfartsstyrelsen att sjömansregistret och adressregistret förläggs till

sjöfartsstyrelsen i Stockholm. En förläggning till Göteborg skulle i hög grad

försämra styrelsens möjlighet att leda verksamheten för registrering och

mönstring. Även den föreslagna centrala sjömansnämnden bör i anledning

härav om möjligt förläggas till samma lokaler som sjöfartsstyrelsen. Styrelsen

förutsätter att utredningen avsett att styrelsen även fortsättningsvis

skall förordna mönstringsförrättare och anser vidare att sjöfartsstyrelsen

och inte arbetsmarknadsverket skall besluta om de orter där särskilda mönstringsförrättare

skall finnas.

Sjöfartsutredningen finner det ligga helt i linje med dess allmänna syn

på det nya sjöfartsverkets inriktning att sjöfartsstyrelsen med förslaget frigörs

från det praktiska liandhavandet av och ansvaret för registreringsverksamheten.

Förutom sjöfartsstyrelsen berör även ett flertal andra remissinstanser,

bl. a. Sveriges redareförening, Svenska steivardsföreningen och sjömansnämnderna

i Malmö och Göteborg, frågan om den centrala sjömansnämndens

lokala förläggning. Samtliga förordar att nämnden blir förlagd i Göteborg.

Arbetsmarknadsstyrelsen finner de av utredningen beräknade kostnaderna

för löner m. m. något lågt beräknade. En ökning med ett par befatt
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

ningshavare utöver vad utredningen föreslagit torde vara nödvändig. Styrelsen

förutsätter att en ny organisation för sjömansförmedlingen genomförs samtidigt

som registren centraliseras och sjömanshusen upphör.

Handelsflottans pensionsanstalt framhåller att uppgifterna om sjömännens

seglationstid måste bevaras under lång tid och finner det därför osäkert

om det föreslagna systemet är tillräckligt betryggande från pensioneringens

synpunkter. Anstalten avstyrker att avmönstringsbeskeden utan

bearbetning används som register och förordar i stället att hittills tillämpad

ordning fortsätter under övergångsperioden eller att de för pensioneringen

hos pensionsanstalten nödvändiga uppgifterna bevaras på annat betryggande

sätt. Även arbetsmarknadsstyrelsen erinrar om att erfarenheterna av

de nuvarande mönstringsbeskeden inte är helt tdlfredsställande. Styrelsen

finner emellertid systemet att utnyttja mönstringsbeskeden som register

vara både arbetsbesparande och rationellt och föreslår för den skull att

sjömansrullan behålls i nuvarande bundna form för att utgöra komplement

till mönstringsbeskeden intill dess formulärets utformning och rutiner vid

utskrift m. m. förbättrats. Rederiföreningen för mindre fartyg anser att den

föreslagna tiden innan en sjöman avförs ur registret är alltför kort. SR föreslår

att de nya bestämmelserna skall träda i kraft först den 1 januari 1970

för att bereda berörda myndigheter tid att utfärda anvisningar m. m. TCO

ifrågasätter huruvida det är rationellt att övergångsvis innan registreringen

överförts till databehandling tekniskt ändra registerföringen.

Beträffande förslaget om en central sjömansnämnd råder bland

de nuvarande lokala sjömansnämnderna delade meningar, medan samtliga

övriga remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. Sjömanslagskommittén

ställer sig positiv till förslaget bl. a. med hänsyn till att

olika fördelar kan vinnas med ett fast inrättat kansli och att större likformighet

i avgörandet av ärenden kan nås. Kommittén erinrar emellertid, liksom

flertalet sjömans nämnder, om den rättssäkerhet som ligger i att sjömännen

har möjlighet att personligen inställa sig inför sjömansnämnderna. En central

nämnd skulle försvåra dessa möjligheter. En sjöman som cj kan inställa

sig bör enligt kommitténs mening kunna få hjälp att utveckla sina

synpunkter av tjänsteman vid sjömansförmedling. Sjömansnämnden i Gävle

erinrar om att i praktiken har även de nuvarande sjömanshusombudsmännen

haft motsvarande uppgifter. Enligt nämnden torde förutsättningarna

för att erhålla en från rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande utredning

i varje enskilt ärende öka genom de personella resurser som den centrala

nämnden avses få.

Principförslaget till slutlig organisation förutsätter bl. a. att

databehandling införts vid sjömansskattekontoret. 1967 års sjömansskattekommitté

erinrar härom och påpekar att ett säkert ADB-system för sjömansregistret

med anknytning till skattebandet förutsätter en visuell kon
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

troll vid adressregistret innan avregistrering sker. Med hänsyn till att ADB

för sjömansskatten kan få avgörande betydelse även för sjömansregistreringen

och sjömanspensioneringen finner kommittén det önskvärt att en

samordning kommer till stånd i fråga om datateknikens utnyttjande på de

olika områdena. En särskild expertgrupp bör tillsättas för denna samordning.

Rederiföreningen för mindre fartyg understryker att även sjömän på fartyg

under 100 tons bruttodräktighet och på fartyg i inre fart bör omfattas

av registreringen när denna knyts an till sjömansskatten. Visserligen behövs

inte registrering för att förenkla bosättningsbegreppet för deras del, men

det är av stor betydelse på annat sätt att alla i yrket verksamma registreras.

Om i den slutliga organisationen gränserna för inskrivning i registret skall

samordnas med gränserna för sjömansskatteplikt kan enligt sjöfartsstyrelsens

mening mönstringsplikten inte begränsas på motsvarande sätt utan

olägenhet för den bemanningskontroll mönstringsförrättare har att utöva.

Till kostnaderna för sj ömansregistreringen i den slutliga organisationen

har utredningen inte räknat eventuella kostnader för registrering av pensionsgrundande

uppgifter utan utgått från att dessa skall falla på det organ

som anförtros pensioneringen. Handelsflottans pensionsanstalt påpekar att

dessa kostnader f. n. bestrids av staten och att det enligt anstaltens uppfattning

finns starka skäl att så sker även i fortsättningen.

Även vissa frågor utanför utredningens uppdrag

berörs. TCO och Sveriges fartyg sb ef åls förening anser att en kompletterande

utredning bör ske i syfte att vinna en ökad kontroll över fartygens bemanning.

Med föreliggande förslag underlättas troligen stickprovskontroller

men det hävdas att en effektiv tillsyn endast kan nås om en fortlöpande

kontroll införs vid sidan av de rutinmässiga kontroller som sker bl. a. vid

på- och avmönstring. Enligt fartygsbefälsföreningen kan en kontinuerlig

kontroll uppnås genom att det centrala sjömansregistret jämte adresskartoteket

kompletteras med ett fartygskartotek som hålls aktuellt med extra

exemplar av inkommande mönstringsbesked.

3. Falsterhokanalen

De remissinstanser som uttalat sig om utredningens bedömning att en

fortsatt drift av Falsterbokanalen inte torde kunna göras

företagsekonomiskt lönsam har inget att invända häremot.

Föreningen för inre vattenvägar anser dock att i ett vidare perspektiv fortsatt

drift skulle bli i varje fall samhällsekonomiskt lönsam. Statens vägverk

antyder härvidlag en motsatt uppfattning genom att erinra om att utredningen

inte tagit någon som helst hänsyn till de betydande samhällsekonomiska

kostnader som åsamkas bl.a. vägtrafiken genom väntetider i samband

med broöppningar för fartygspassager. När det gäller utredningens företags
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

ekonomiska kalkyler påpekar Föreningen för inre vattenvägar att resultaten

vid fortsatt drift bör kunna förbättras genom att vissa nu avgiftsfria fartyg

avgiftsbeläggs. Även sjöfartsstgrelsen anser att utredningens driftkalkyler

bör justeras i gynnsam riktning, främst dock därför att inte alla kostnadssänkande

faktorer anses ha beaktats. Riksrevisionsverket framhåller däremot

att en uppjustering av vissa kostnadsposter torde vara motiverad vilket

påverkar driftsresultaten i motsatt riktning.

Remissinstanserna har i allmänhet inte heller riktat några invändningar

mot utredningens slutsatser att kanalen i dag har ringa betydelse

för handelssjöfarten under normala förhållanden.

Sjöfartsstgrelsen vitsordar uttryckligen detta vad gäller den kommersiella

sjöfarten. Även Sveriges redareförening ger uttryck för denna ståndpunkt

men poängterar liksom Rederiföreningen för mindre fartyg att kanalen

alltjämt har betydelse för det kommersiella mindre tonnaget som använder

den i samma utsträckning nu som tidigare. Naturvårdsverket och Sjösportens

samarbetsdelegation understryker i sammanhanget kanalens betydelse

för båtsportens utövare inte minst från säkerhetssynpunkt eftersom farvattnen

utanför Falsterborev är svårnavigabla på grund av strömmar, vågbildning

och ofta förekommande dåliga siktförhållanden.

De flesta remissinstanserna, nämligen överbefälhavaren, statens järnvägar,

sjöfartsstgrelsen, statens naturvårdsverk, överstyrelsen för ekonomisk

försvarsberedskap, länsstyrelsen i Malmöhus län, civilbefälhavaren i södra

civilområdet, lotsorganisationsutredningen, Näringslivets trafikdelegation,

Sveriges redareförening, Rederiföreningen för mindre fartyg, Föreningen

för inre vattenvägar och Sjösportens samarbetsdelegation tillstyrker likväl

eller lämnar utan erinran det alternativ som utredningen stannat för dvs.

att åtminstone till dess järnvägstrafiken nedlagts fortsätta driften

av kanalen med reducerad personal. Naturvårdsverket och

Sjösportens samarbetsdelegation gör detta närmast med hänsyn till båtsportens

intressen. Övriga remissinstanser som motiverat sitt ställningstagande

har antingen åberopat handelssjöfartens intresse av

att vid besvärliga väderleksförhållanden — särskilt vid stränga isvintrar -—

ha tillgång till kanalen eller pekat på dess betydelse från totalförsvarssynpunkt.

Sjöfartsstgrelsen, länsstyrelsen i Malmöhus län och

Näringslivets trafikdelegation framhåller båda skälen som väsentliga. Handelssjöfartens

speciella intresse understryks i övrigt av lotsorganisationsutredningen,

Sveriges redareförening och Rederiföreningen för mindre fartyg

medan totalförsvarsaspekterna framhålls av överbefälhavaren, överstyrelsen

för ekonomisk försvarsberedskap och civilbefälhavaren i södra civilområdet.

Sjöfartsstyrelsen påpekar bl. a. att vid Falsterborev kan med hänsyn

till förekommande växlingar i vind och strömförhållanden aktuell

issituation snabbt förändras, vilket gör passagen mycket riskabel för

handelsfartygen om inte stat sisbrytare ständigt kan avdelas för att över
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

vaka trafiken. Maskinsvaga fartyg kan även i lättare is snabbt föras mot

grund eller ut i fortfarande som minfarliga angivna områden. Styrelsen

framhåller dock i sammanhanget som en alternativ möjlighet att kanalen

hålls öppen endast sommartid för fritidsbåttrafiken varigenom kostnaderna

skulle kunna begränsas. När ett sådant alternativ skulle kunna genomföras

bör emellertid bedömas med hänsyn till bl. a. utvecklingen av kanalinkomsterna

och tidpunkten för järnvägsnedläggningen. Överbefälhavaren framhåller

att en nedläggning av kanalen skulle allvarligt försämra landets

situation i ett läge liknande det under andra världskriget och vara direkt

olämplig från totalförsvarssynpunkt. Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap

och civilbefälhavaren i södra civilområdet framhåller liknande

synpunkter men ställer sig inte helt avvisande till att kanalen utnyttjas som

småbåtshamn om den snabbt kan återställas i driftsdugligt skick.

Ett par remissinstanser nämligen Näringslivets trafikdelegation och lotsorganisationsutredningen

förutsätter i sammanhanget uttryckligen att en

omprövning av frågan om kanalens framtid under alla omständigheter sker

när järnvägstrafiken lagts ned.

Utredningens förslag att det i kanalen investerade kapitalet

omedelbart avskrivs samt att underskottet vid fortsatt

drift finansieras av bidragsmedel till fiske- och småbåtshamnar

lämnas utan erinran av sjöfartsstyr elsen, naturvårdsverket,

lotsorganisationsutredningen, Sveriges redareförening, Föreningen för

inre vattenvägar och Sjösportens samarbetsdelegation. Sjöfartsstyrelsen hävdar

dock att underskottet vid en fortsatt drift av kanalen bör täckas till

hälften av fyr- och båkmedel med hänsyn till beredskap för handelssjöfarten.

Sjöfartsutredningen anser att om kanalen besitter det speciella värde för

handelssjöfarten som utredningen kommit till, bör handelssjöfarten också

täcka hela kostnaden för driften. Riksrevisionsverket påpekar att om en

fortsatt drift av kanalen anses motiverad av beredskapsskäl bör underskottet

täckas av försvarsmedel.

Några remissinstanser förordar att andra av utredningens alternativ läggs

till grund för ett beslut om kanalens framtid. Sålunda framhåller Sveriges

far ty g sb ef älsförening i likhet med flera förenämnda instanser kanalens betydelse

vid en eventuell avspärrning av farleden runt Falsterbo eller vid en

försvårad issituation men framhåller samtidigt att den trafik som f. n. utnyttjar

kanalen kan under normala förhållanden utan större olägenheter

gå runt Falsterbo och tillstyrker med hänsyn härtill alternativet att lägga

ned driften och utnyttja kanalen som småbåtshamn

men bibehålla möjligheten att med kort varsel kunna

lppta driften om så erfordras. Riksrevisionsverket och statens

vägverk förordar definitiv nedläggning av driften och ett utnyttjande

av kanalen som småbåtshamn med motivering

att delta är den ekonomiskt mest gynnsamma lösningen — enligt riltsrevi5

—Rihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 58

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

sionsverket t.o. m. gynnsammare än utredningen beräknat. Riksrevisionsverket

påpekar också att det föreligger en stor efterfrågan på båtplatser

i regionen samt att det föreslagna utnyttjandet av kanalen är det lämpligaste

sättet att tillgodose denna efterfrågan.

I anslutning till sina uttalanden har slutligen några remissinstanser funnit

det motiverat att allmänt beröra förhållandena för vägtrafiken

över kanalen. Statens vägverk, riksrevisionsverket och länsstgrelsen

i Malmöhus län framhåller sålunda att de ofta förekommande broöppningarna

utgör ett avsevärt hinder och orsakar betydande samhällsekonomiska

kostnader. Broöppningar bör inte tillåtas under högtrafiktid, särskilt inte

under sommaren. Sjösportens samarbetsdelegation hävdar däremot att broöppningarna

inte i större utsträckning påverkar landsvägstrafiken och att

trafikstockningarna uppstår av andra orsaker.

VII. Departementschefen

Sjöfartsverket

Den snabba utvecklingen inom transportväsendet har medfört strukturella

förändringar av transportapparaten och nya tekniska och ekonomiska förutsättningar

att tillgodose transportbehoven. Transporterna omfördelas såväl

mellan de olika transportgrenarna som mellan transportmedlen inom samma

transportgren. Sjöfarten har mött ökad konkurrens såväl nationellt som

internationellt. Detta har medverkat till de betydande strukturförändringarna

inom sjöfartsnäringen. Anpassningen till kraven på effektiva, billiga

och konkurrenskraftiga transporter har skett genom anskaffning av större,

snabbare, mer specialiserade och i allt högre grad mekaniserade fartyg.

Rationellare godshantering har minskat fartygens liggetider i hamn och

därmed ökat deras effektiva utnyttjande. Den ökade användningen av s. k.

enhetslaster skapar förutsättningar för en vidgad samordning med andra

transportmedel. Ett led i strävandena att förbilliga och effektivisera fartygens

drift är vidare den tekniska rationaliseringen av arbetet ombord i

fartygen, som medfört en långtgående automation och ökad säkerhet i fråga

om fartygens manövrering och skötsel.

De strukturella förändringarna bär också påverkat den geografiska inriktningen

av sjöfarten på Sverige. Trafiken omfördelas mellan hamnar och

kustavsnitt. Förändringarna i fartygens utformning och prestanda medför

nya krav på såväl hamnarnas lokalisering som deras utformning och utrustning.

Det finns skäl att vänta sig en fortsatt utveckling i denna riktning med

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969 67

ytterligare koncentration till ett begränsat antal modernt utformade och tekniskt

välutrustade hamnar.

En väsentlig förutsättning för transportväsendets utveckling är de av 1963

års riksdag antagna riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken. Varje trafikgren

skall bära de kostnader den förorsakar det allmänna så att den samlade

transportapparaten får den från samhällsekonomisk synpunkt mest

ändamålsenliga inriktningen och dimensioneringen.

Sjöfartsverket bildades år 1956 genom att handläggningen av en stor del

av de ärenden rörande sjöfarten som tidigare varit fördelade på flera olika

myndigheter fördes samman till ett verk. Den integration av arbetet, som

eftersträvades, har emellertid inte blivit tillfredsställande genomförd. Detta

beror bl. a. på att en samlad klart uttalad målsättning för de skilda enheterna

och funktionerna inom verket saknats. Vidare har oklarheter i organisationen

förelegat i fråga om bl. a. ansvarsfördelningen inom verket vilket har

lett till brister i samarbetet och svårigheter i beslutsprocessen.

Sjöfartsutredningen har i enlighet med direktiven utgått från att sjöfartsverket

även i fortsättningen skall vara central myndighet i ärenden som rör

sjöfarten och att verket skall ha hand om huvuddelen av de statliga förvaltningsuppgifterna

på detta område. Den övervägande delen av verkets kostnader

avser han delssjöfarten. Med hänsyn bl. a. härtill har utredningen ansett

det naturligt att verkets uppgifter koncentreras till att gälla i första

hand handelssjöfartens farleder och fartyg. Detta för med sig att vissa uppgifter

bör avskiljas från verket och antingen upphöra eller föras över till

andra för ifrågavarande uppgifter bättre lämpade myndigheter.

Jag ansluter mig till utredningens principiella syn i fråga om sjöfartsverkets

huvudsakliga uppgifter. Riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken

bör vara avgörande för inriktningen och utformningen av sjöfartsverkets

arbete. Under beaktande av sjösäkerhetens krav bör verksamheten drivas

med ökad ekonomisk inriktning med i princip full kostnadstäckning som

mål. Beträffande den närmare avgränsningen av verkets uppgifter finner

jag främst praktiska överväganden böra leda till vissa avvikelser från utredningsförslaget.

Jag anser i likhet med utredningen att ledningen av isbrytarverksamheten

även i fortsättningen bör åligga sjöfartsverket. Enligt utredningen bör isbrytarfartygen

fortfarande bemannas med militär personal och beträffande

underhåll och drift av fartygen som f. n. handhas av marinen föreslås ingen

annan ändring än att sjöfartsverket ges ökat inflytande över kostnaderna

för verksamheten genom att marinen får ställning som entreprenör. Utredningen

anser emellertid att verket på sikt bör från företagsekonomiska synpunkter

få avgöra om det är motiverat med en annan ordning. I fråga om

bemanningen av isbrytarna har vissa remissinstanser efterlyst ett bättre

underlag för en kostnadsjämförelse mellan civil och militär bemanning.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

Bemanningsformen för isbrytarna ingår bland de frågor som f. n. övervägs

av utredningen om handräckningsvärnpliktiga. Innan ställning tas till frågan

anser jag att denna utrednings förslag bör avvaktas. När det gäller underhåll

och drift av isbrytarna har överbefälhavaren påpekat att överförandet

av de marina verkstäderna till Muskö medför att de årliga översynerna

av isbrytarna bör ske vid annat varv. Härför kan Karlskronavarvet komma

i fråga. Det bör ankomma på sjöfartsverket att under hänsynstagande till

bl. a. företagsekonomiska förhållanden besluta om vid vilket eller vilka varv

översynerna skall äga rum.

Vad jag här sagt i fråga om i sbry tar far tygen bör i tillämpliga delar gälla

även för drift, underhåll och bemanning av sjömätningsfartygen.

Statens isbrytarnämnd skapades för att tillgodose sjöfartsverkets behov

av samråd med olika intressenter i fråga om inriktningen av isbrytarverksamheten.

Utredningen har föreslagit att nämnden avvecklas om verket

ställs under ledning av en lekmannastyrelse med lämplig sammansättning.

Flertalet remissinstanser som berört denna fråga förordar dock att detta

rådgivande organ bibehålls jämsides med lekmannastyrelsen. I det följande

kommer jag att tillstyrka förslaget att inrätta en lekmannastyrelse vid sjöfartsverket

i enlighet med utredningens förslag. Jag delar uppfattningen att

tillkomsten av en sådan styrelse kan komma att förändra behovet av att ha

isbrytarnämnden kvar. Jag anser emellertid i likhet med Sveriges redareförening

att det bör överlåtas på lekmannastyrelsen att avgöra hur verkets

behov av information och synpunkter rörande isbrytarverksamheten i fortsättningen

skall tillgodoses. Detta innebär att den nuvarande isbrytarnämnden,

som är tillsatt av Kungl. Maj :t, bör upphöra.

Driften och förvaltningen av de statliga fiskehamnarna och ärendena om

statsbidrag till fiskehamnar är uppgifter som inte hör till sjöfartsverkets

naturliga verksamhetsområde. De bör därför i enlighet med utredningens

förslag föras över till en myndighet som har överblick över fiskerinäringens

struktur och utveckling. Efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet

förordar jag fiskeristyrelsen varvid dock redan upptagna överläggningar

om överlåtelse av statliga fiskehamnar bör slutföras av sjöfartsverket. För

de nya arbetsuppgifterna behöver fiskeristyrelsen förstärkas med en handläggande

tjänsteman. Härvid förutsätts att någon detaljerad byggnadsteknisk

granskning i samband med bidragsgivningen normalt inte behövs.

Utredningen har vidare föreslagit att den statliga bidragsgivningen till

småbåtshamnar skall föras över till statens naturvårdsverk med motiveringen

att denna myndighet handlägger frågor rörande fördelningen av det

statliga stödet till det rörliga friluftslivet i övrigt. Efter samråd med chefen

för jordbruksdepartementet biträder jag detta förslag.

Naturvårdsverkets uppgifter i samband med bidragsgivningen bör avse

en angelägenhetsprövning av de olika projekten under jämförelse med andra

statliga insatser för att slödja friluftslivet samt därutöver själva bidrags
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

givningen. Liksom i fråga om fiskehamnsärendena förutsätter jag att det

normalt inte behövs byggnadsteknisk granskning i samband med bidragsgivningen.

För de nytillkommande arbetsuppgifterna bör naturvårdsverket

förstärkas med en handläggande tjänsteman.

Sjöfartsverket har en relativt omfattande projekterande och byggande

verksamhet som avser externa objekt, främst småbåtshamnar. Denna sysselsätter

f. n. ca 15 tjänstemän, ca 15 arbetsledare och muddermästare och ca

50 arbetare. Utredningen har ifrågasatt behovet av denna verksamhet och

föreslår att den skall upphöra i varje fall i vad gäller småbåtshamnar. Jag

är ense med utredningen om att ett bibehållande av denna verksamhet inom

sjöfartsverket inte stämmer med den framtida målsättningen för verket.

För många bidragssökande som saknar möjligheter att i egen regi svara för

genomförandet av aktuella projekt kan det dock vara värdefullt att staten

mot ersättning ställer resurser till förfogande.

Jag föreslår därför att den projekterande och byggande verksamheten i

fråga om hamnar i fortsättningen handhas av statens vägverk. Vägverket

bör således mot ersättning kunna åta sig att projektera och bygga denna typ

av anläggningar. Den samordning som härigenom kan ske med den väg- och

brobyggnadsverksamhet som bedrivs i vägverkets regi bör möjliggöra en allmän

effektivisering av statens insatser i fråga om projekterings- och anläggningsverksamhet.

Sjöfartsverket bör däremot på kort sikt avveckla sin befattning

med dessa frågor och söka bereda personalen annan sysselsättning

inom eller utom verket. EU mindre antal torde kunna ges arbetsuppgiftei

inom vägverket.

Vad gäller projektering och byggande av verkets egna anläggningar bör

som utredningen förutsatt dimensioneringen av sjöfartsverkets egna resurser

bestämmas av kravet att arbetena skall utföras till lägsta möjliga kostnad.

Utredningen har också tagit upp frågan om den organisatoriska och förvaltningsmässiga

tillhörigheLen av Trollhätte kanalverk. Jag delar statens

vattenlallsverks synpunkt att denna fråga bör avgöras först sedan de praktiska

och ekonomiska konsekvenserna av olika alternativ klargjorts i en

utredning som bör utföras gemensamt av vattenfallsverket och sjöfartsverket.

Några remissinstanser har tagit upp frågan om den framtida målsättningen

för sjömätningsverksamheten och framhåller att en modern sjökartläggning

är en del av ett lands infrastruktur och tjänar flera syften.

Med den inriktning av de statliga insatserna på sjöfartens område som nu

förordas är det utan tvivel av väsentligt intresse alt olika aktiviteter klart

avgränsas till syfte och omfattning. På flera områden måste detta ske under

beaktande av bl. a. närings- och lokaliseringspolitiska överväganden som

görs i annat sammanhang. Sjömätningens omfattning och inriktning är beroende

av många faktorer. Den närmare målsättningen för verksamheten

torde därför inte kunna fastläggas utan att en översyn sker av de olika frå
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

gorna i sammanhanget. Jag avser att senare föreslå Kungl. Maj :t att en sådan

översyn kommer till stånd.

Vad gäller frågorna om i vilken omfattning sjöfartsverket bör trycka,

distribuera och sälja allmänna sjökort, båtsportkort och övriga publikationer

anser jag att detta liksom frågan om tryckning av militära sjökort bör

avgöras av sjöfartsverket efter företagsekonomiska överväganden. Verket bör

härvid samråda med allmänna förlaget. Distribution av militära sjökort bör

dock i fortsättningen handhas av marinen. Även handläggningen av driften

och underhållet av verkets radionavigeringsanläggningar bör bestämmas av

målsättningen om en minimering av kostnaderna.

Den geomagnetiska verksamhet som bedrivs vid sjöfartsverkets geomagnetislca

sektion omfattar dels forskning rörande det jordmagnetiska

fältet, dels den kontinuerliga registreringen av detta fält i

Lovö observatorium. Båda dessa uppgifter har en naturlig anknytning

till institutioner inriktade på allmän geofysik. De remissinstanser som

yttrat sig i frågan delar utredningens uppfattning att verksamheten bör

skiljas från sjöfartsverket. Olika förslag bar framförts om den framtida

placeringen. Efter samråd med cheferna för utbildnings- och industridepartementen

förordar jag att sjöfartsverkets geomagnetiska verksamhet förs

över till Sveriges geologiska undersökning (SGU). Härvid förutsätts att

sjöfartsverkets och övriga berörda myndigheters behov av data för t. ex.

magnetisk missvisning tillgodoses genom SGU:s försorg i samma omfattning

som sådant material f. n. är tillgängligt.

Sjöfartsutredningen har föreslagit att det principiella ansvaret för arbetarskyddet

ombord i fartygen skall föras över till arbetarskyddsverket.

Arbete som är att hänföra till skeppstjänst är undantaget från arbetarskyddslagens

tillämpning och bestämmelser härom återfinns i lagstiftningen

om säkerheten på fartyg. Utredningen har vid remissbehandlingen

fått stöd för sitt förslag. Flera av de remissinstanser — främst de ombordanställdas

organisationer — som har yttrat sig i denna del har

framfört kritik mot den nuvarande handläggningen av arbetarskyddsfrågorna

för de ombordanställda och framhållit nödvändigheten av att denna

blir effektivare.

Arbetsförhållandena till sjöss har under senare år alltmer kommit att

närmas förhållandena i land. Den fartygstekniska utvecklingen har gått

mot specialfartyg och allt större enheter med automatiserad drift av industriell

typ. Denna utveckling beräknas fortsätta. Vissa skillnader står

dock kvar, vilket ger arbetarskyddet ombord i fartyg en särskild betydelse.

Det har också framhållits att olycksfallsfrekvensen hland de ombordanställda

är hög.

Jag delar uppfattningen att åtgärder måste vidtas för att förbättra

tillsynen över arbetarskyddet. I stor utsträckning är de förhållanden som

rör de anställdas skydd mot ohälsa och olycksfall likartade inom sjöfarten

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

och andra delar av arbetslivet. Det är därför önskvärt att den erfarenhet

som finns av arbetarskydd från arbetslivet i land i tillämpliga delar tas till

vara på ett effektivt sätt. Detta var också syftet när i den nya lagen om

säkerheten på fartyg i fråga om skyddet mot ohälsa och olycksfall togs in

föreskriften att sjöfartsstyrelsen skall utöva tillsynen under samverkan

med arbetarskyddsstyrelsen och när i tillämpningskungörelsen föreskrevs

att tillsyn utövas även av tjänsteman vid yrkesinspektionen. Dessa föreskrifter

om samarbete mellan sjöf artsstyrelsen och arbetarskyddsstyrelsen

synes inte hittills ha haft avsedd verkan.

Etter samråd med chefen för socialdepartementet har jag dock inte

funnit skäl att f. n. förorda någon ändring i fråga om huvudansvaret för

arbetarskyddet ombord i fartyg. Detta bör således alltjämt åvila sjöfartsverket,

men yrkesinspektionen bör i ökad omfattning kunna utnyttjas i

tillsynsverksamheten. Yrkesinspektionens möjligheter att självständigt utföra

inspektioner ombord i fartygen, t. ex. i samband med tillsyn av stuveriarbete,

bör alltså förbättras. För att åstadkomma detta och ge sjöfartsverket

och arbetarskyddsverket större möjligheter att inom ramen för

nuvarande lagstiftning effektivisera arbetarskyddet ombord i fartyg och i

samband med lossning och lastning bör arbetarskyddsverkets personal förstärkas

med fem tjänster på regional nivå inom yrkesinspektionen samt

med en handläggande tjänsteman för att centralt arbeta för bl. a. samordning

av de båda verkens uppgifter på området. Vidare anser jag att

särskilda medel bör beräknas för utbildning av sjöfartsverkets fartygsinspektörer

i arbetarskyddsfrågor.

I visst samband med arbetarskyddet står sjöarbetstidsfrågorna. Ansvaret

för att gällande arbetstidsbestämmelser efterlevs åvilar sjöfartsverket. 1964

års sjöarbetstidsutredning har nyligen lagt fram sitt betänkande vilket

1. n. remissbehandlas. I avvaktan härpå bör med behandlingen av frågan

om tillsynen över sjöarbetstidsbestämmelsernas efterlevnad in. m. anstå t. v.

Sjöfartsverket bör undersöka förutsättningarna för en överföring till

statskontorets fondbyrå av förvaltningen av sjömanshusstiftelsernas fondmedel.

De övriga fondmedel som f. n. förvaltas av sjöf artsstyrelsen bör

också snarast möjligt föras över till statskontorets fondbyrå. I enlighet

med sjöfartsutredningens förslag bör dock sjöfartsverket även i fortsättningen

utse styrelseledamöter i sjömanshusstiftelserna och ha kvar tillsynen

i övrigt över stiftelserna.

Förslaget att fartygsregistret bör föras över till Stockholms rådhusrätt

har mött kritik vid remissbehandlingen. Denna kritik får anses befogad

med hänsyn till att fartygsregistret i sin nuvarande offentligrättsliga form

har större samband med andra frågor, t. ex. skeppsmätning, än med de civilrättsliga

inteckningsfrågorna. Sjöfartsverket bör därför ha kvar dessa

registreringsuppgifter.

Sjöfartsslyrelsens åklagarfunktioner som innefattar vissa åtalsuppgifter

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

enligt bl. a. sjölagen, sjömanslagen och lagen om säkerheten på fartyg har

föreslagits upphöra. Den vid sjöfartsverket placerade förste sjöfiskalen skall

därvid administrativt inordnas i det allmänna åklagarväsendet. Remissinstanserna

har ingen erinran mot förslaget. Det har under senare tid

varit en allmän strävan att avskaffa specialåklagare och inordna dem i

det allmänna åklagarväsendet. Jag tillstyrker förslaget och förordar att

dessa uppgifter i fortsättningen handläggs i enlighet med riksåklagarens

förslag. Detta innebär att förste sjöfiskalen förs över till Stockholms åklagardistrikt

för att där handlägga stockholmsmyndighetens sjörättsmål, att

åklagarverksamheten i sjörättsmål i övrigt handläggs av resp. lokala åklagarmyndigheter

samt att i särskilda fall specialkompetent åklagare kan

förordnas. Sjöfartsverket bör tillhandahålla behövligt sjötekniskt underlag

för åklagarmyndigheternas åtalsprövning.

Huvudansvaret för åtgärder mot vattenförorening från fartyg åvilar

f. n. sjöfartsverket. Som rådgivande organ vid handläggningen av dessa

frågor fungerar bl. a. oljeskyddsrådet. Sjöfartsutredningen har föreslagit

att naturvårdsverket skall överta ansvaret för föroreningsfrågorna samt att

oljeskyddsrådet upplöses och dess uppgifter övertas av naturvårdsverkets

vattenvårdsråd. Flertalet av de remissinstanser som uttalat sig i denna fråga

anser det riktigt att dessa arbetsuppgifter handläggs inom en vidare ram

än som nu är fallet. Vissa remissinstanser framhåller emellertid att praktiska

svårigheter avseende tillsyn in. m. torde uppslå om huvudansvaret

förs över till naturvårdsverket.

För den tillsyn som är nödvändig i fråga om såväl oljeskyddsanordningar

ombord i fartyg som oljedagböckerna har naturvårdsverket ingen lämplig

regional organisation.

Med hänsyn bl. a. härtill finner jag att frågor rörande åtgärder mot vattenförorening

från fartyg som hittills bör handläggas av sjöfartsverket.

Oljeskyddsrådet bör dock som utredningen föreslagit upphöra. Dess

uppgift att som rådgivande organ biträda sjöfartsverket vid handläggning

av oljeskyddsfrågor bör övertas av naturvårdsverkets vattenvårdsråd, vari

bör ingå en representant från sjöfartsverket. Härigenom skapas en naturlig

kanal för samråd i dessa frågor mellan sjöfartsverket och naturvårdsverket.

Utredningen har påpekat behovet av en aktiv sjösäkerhets propaganda.

Jag förordar att ett sjösäkerhetsråd inrättas för detta ändamål. Rådet bör

ha till uppgift att med inriktning på fritidsbåttrafiken bland allmänheten

upplysa om och propagera för ett riktigt och säkert uppträdande till sjöss.

Det ankommer på Kungl. Maj :t att besluta om instruktion för rådet och

utse ledamöter i det. Antalet ledamöter bör begränsas till tio bland vilka

skall ingå erfaret och kunnigt sjöfolk. Representanter för bl. a. sjöfartsverket,

general tullstyrelsen, statens naturvårdsverk, försäkringsbolagen,

redarna, Svenska Sällskapet för Räddning af Skeppsbrutne och båtorganisationerna

hör ingå i rådet. För det löpande arbetet bör finnas en hel
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

tidsanställd sekreterare, som lokalt bör vara knuten till sjöfartsverket.

Kostnaderna bör belasta bidragsanslaget till fritidsbåttrafiken med undantag

av lokal- och kamerala kostnader.

Jag övergår nu till att närmare behandla utredningens förslag till ny

organisation av sjöfartsverket.

Några remissinstanser — Näringslivets trafikdelegation och Sveriges redareförening

m. fl. — tillstyrker förslaget att ombilda sjöfartsverket till

affärsdrivande verk. Affärsverksutredningen, riksrevisionsverket och sjöfartsstyrelsen

delar utredningens uppfattning att sjöfartsverkets arbete

bör drivas under verksamhetsformer som främjar effektivitet och affärsmässighet

men framhåller att affärsverksformen inte är någon förutsättning

härför.

Vid sjöfartsverket bedrivs f. n. försöksverksamhet med programbudgetering.

Genom de nya former för budget- och redovisningsförfarande, uppföljning

och planering som härvid införs får man på sikt nya styrinstrument

som inom nuvarande företagsform avsevärt ökar förutsättningarna

för effektiv och affärsmässig drift. Bl. a. mot denna bakgrund har jag

funnit övervägande skäl tala för att bibehålla nuvarande verksform.

I likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag att sjöfartsverket

i fortsättningen bör stå under ledning av en kollegialt beslutande

lekmannastyrelse. Styrelsen bör i enlighet med förslaget bestå av personer

med bred erfarenhet av näringsliv och förvaltning utan särskild anknytning

till vissa intressen eller organisationer. Kungl. Maj :t bör få besluta om

antalet ledamöter. Jag har för avsikt att förorda att antalet bestäms till

fem med generaldirektören som ordförande.

Jag anser att utredningens organisationsförslag i stort svarar väl mot de

uppgifter verket avses få. Jag förordar dock en ändring av antalet huvudenheter.

Med hänsyn till den stora betydelse som var och en av de ekonomiska

resp. personal- och juridiska frågorna under lång tid framöver

kommer att ha inte minst på grund av förändringarna i verkets lokala organisation

bör enligt min mening dessa uppgifter delas på en ekonomisk och

en administrativ avdelning. Den av utredningen föreslagna farledsavdelningen

benämns i det följande driftavdelningen. Slutligen anser jag att sjöfartsinspektionen

bör ges en självständig ställning inom verksorganisationen

vid handläggning av ärenden som rör tillsyn från sjösäkerhetssynpunkt över

såväl sjöfartsverkets som andras farledsanordningar. Det ankommer på

Kungl. Maj :t att i det avseendet meddela bestämmelser i instruktionen för

sjöfartsverket.

För att ge riksdagen underlag för bedömningen av anslagsbehovet vill

jag lämna en närmare redogörelse för mina ställningstaganden till avdelningarnas

indelning i sektioner. I huvudsak finner jag utredningens förslag

till sektionsindelning ändamålsenligt. På ett par punkter föreslår jag

6 — B ihan g till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 58

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

emellertid avvikelser. Den av utredningen föreslagna tekniska sektionen

bör sålunda delas i en fyr- och elektrosektion och en byggnadssektion.

Dessa båda områden är så artskilda och var för sig så omfattande att de

tillgängliga resurserna bäst torde tas till vara med två självständiga sektioner.

Byggnadssektionens verksamhet bör dimensioneras efter verkets

planer att under budgetåret 1972/73 slutföra byggnadsprogrammet beträffande

bottenfasta fyrar och automatisering av fyrar. När detta arbete avslutats

bör frågan om sektionens uppgående i annan sektion tas upp till

förnyad prövning. Jag anser vidare att en särskild sektion för underhålls-,

inköps- och förrådsfrågor inom driftavdelningen bör ansvara för underhåll

av all verkets flytande materiel samt för inköpsverksamhet och förrådshållning.

Det bör från ekonomiska synpunkter vara värdefullt att ha upphandlingen

av underhåll stjänster för verkets samtliga fartyg samlad inom

en sektion. Med hänsyn till angelägenheten av att inköps- och förrådsfrågorna

handläggs i former som garanterar att de ekonomiska synpunkterna

kan hävdas mot de krav som från driftsidan och den tekniska sidan

ställs på materielförsörjningen kunde det i och för sig vara motiverat att

lägga ansvaret för dessa uppgifter på den ekonomiska huvudenheten. Inköps-

och förrådsverksamhetens nära anknytning till driftavdelningens

uppgifter i fråga om drift och underhåll av verkets anläggningar och övriga

tillgångar talar i detta fall för att ansvaret för dessa funktioner placeras

under driftavdelningen. Detta minskar dock inte kravet på att de ekonomiska

aspekterna beaktas i verksamheten.

Slutligen förordar jag att för svar skontoret anknyts till administrativa

avdelningen.

Sjöfartsverket bör således indelas i följande avdelningar och sektioner.

Driftavdelningen indelas i planeringssektionen, trafiksektionen,

isbrytningssektionen, fyr- och elektrosektionen, byggnadssektionen och

underhållssektionen. Under avdelningen sorterar också lotsdistrikten och

Södertälje kanalverk.

Planeringssektionen svarar för planering av verksamheten inom avdelningen,

utarbetande av budgetplaner för drift och investeringar inom avdelningens

verksamhetsområde, ledning av det tekniska utvecklingsarbetet

inom avdelningen samt sådana administrativa frågor som är gemensamma

för hela avdelningen.

Trafiksektionen handlägger ärenden rörande lotsningsverksamheten, farleders

förseende med säkerhetsanordningar från nautiska synpunkter, bestämmelser

för trafiken i farleder, frågor i allmänhet av nautisk beskaffenhet

och samordningsfrågor rörande sjöräddningsväsendet.

Isbrytningssektionen svarar för ledning av statens isbrytarverksamhet och

därmed sammanhängande frågor samt kontakt med marinen rörande statsisbrytarnas

bemanning och drift.

Fyr- och elektrosektionen handlägger frågor rörande drift och underhåll

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

av fyr-, elektro- och teletekniska utrustningar avseende verkets såväl fasta

som flytande säkerhetsanordningar liksom drift av verkets elverkstäder.

Byggnadssektionen handlägger frågor rörande byggande, drift och underhåll

av verkets fasta anläggningar, dvs. farleder, kanaler, byggnader för

fyrar och lotsplatser samt andra fastigheter för verkets behov, liksom harnnoch

farledstekniska bedömningar i den mån sådana frågor ankommer på

verket.

Underhållssektionen svarar för anskaffning, reparation, underhåll och

utrustning av verkets flytande materiel med därtill hörande egen verkstadsrörelse

samt för inköp av materiel och drift av förråd.

I mer komplicerade fartygstekniska frågor bör sjöfartsinspektionen konsulteras

samt i frågor rörande inköp och upphandling ekonomiavdelningen.

Lotsdistrikten svarar för den regionala farledsverksamheten direkt under

chefen för driftavdelningen.

Sjökar te nu delningen får en sjömätningssektion, en kartografisk

sektion och en militärkartografisk sektion.

Sjömätnings sektionen svarar för planering av avdelningens verksamhet

inom ramen för verkets totala planering, utarbetande av budgetplaner för

drift och investeringar inom avdelningens verksamhetsområde, mätningsteknisk,

operativ och administrativ ledning av civil och militär sjömätning

samt handläggning av ärenden som rör den militära personalen och kontakter

med marinen i frågor som rör personal och drift av den flytande

sjömätningsmaterielen.

Kartografiska sektionen svarar för framställning och å-jourhållning a\

allmänna sjökort, tryckeriverksamheten, redigering och utgivning av publikationerna

Underrättelser för sjöfarande, Svensk lots och Svensk fyrlista

samt sådana administrativa frågor som är gemensamma för hela avdelningen.

Militärkartograf iska sektionen svarar för framställning och å-jourhållning

av försvarssjökort och militära ledbeskrivningar.

Sjöfartsinspektionen indelas i en fartygssektion, en bemanningssektion,

en säkerhetssektion och en skeppsmätningssektion. Under

inspektionen hör sjöfartsinspektionsdistrikten.

Fartyg ssektionen handhar planering av sjöfartsinspektionens verksamhet,

tillsyn av att fartyg byggs, vidmakthålls och utrustas enligt krav i säkerhetslagstiftningen

samt för avdelningen gemensamma administrativa frågor.

Sektionen samråder med arbetarskyddsstyrelsen i frågor som rör säkerheten

på fartyg och med naturvårdsverket i frågor som rör vattenförorening

från fartyg. Sektionen är konsult i tekniska frågor som rör verkets flytande

materiel.

Bemanningssektionen handlägger ärenden rörande fartygs bemanning,

sjöarbetstidsfrågor, behörighetsbevis för befäl på svenskt handelsfartyg och

andra frågor som gäller rätt att utöva befäl, dispenser från socialstyrelsens

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

krav på sjöfolks syn- och hörselsinne samt frågor om mönstring av sjömän

i den mån dessa frågor inte ankommer på arbetsmarknadsstyrelsen.

Säkerhetssektionen svarar för fastställande av säkerhetsnormer för verkets

egna och övrigas farledsanordningar samt övervakning av anordningars

tillförlitlighet från sjösäkerhetssynpunkt samt för sådan sjöteknisk utredningsverksamhet

som f. n. handläggs av sjötekniske konsulenten.

Skeppsmätningssektionen handlägger ärenden rörande skeppsmätning.

Sjöfartsinspektionsdistrikten svarar för den regionala verksamheten direkt

under chefen för sjöfartsinspektionen.

Ekonomiska avdelningen indelas i en budgetsektion och en

redovisningssektion.

Budgetsektionen svarar för prognoser och analyser avseende sjöfartens

struktur och utveckling till grund för planeringen inom verket, finansiella

och ekonomiska planer på kort och lång sikt för hela verket, budgeteringsmetoder

och budgetkontroll, ärenden angående hamntaxor och skeppsklarering

samt samordning av verkets programbudgetering, anslagsframställningar

och förslag till priser och taxor. Sektionen är konsult i frågor som

rör inköp och upphandling.

Redovisningssektionen handhar centrala inkomst- och utgiftsbokföringen,

utanordningar och annan kassarörelse, utarbetande av årsredovisning och

rapporter över den ekonomiska förvaltningen samt fakturering.

Administrativa avdelningen indelas i allmänna sektionen,

personalsektionen och försvarskontoret.

Allmänna sektionen handlägger allmänna juridiska frågor, ärenden avseende

verkets rätt i skadeståndsmål, hamnordningar, markfrågor samt

ombudsmannaärenden i övrigt, frågor rörande åtal och disciplinär bestraffning,

fartygsregistret, uppbörd och redovisning av stämpelskatt samt upprättande,

redigering och utgivning av Sveriges skeppslista.

Personalsektionen svarar för utformningen av verkets personalpolitik,

t. ex. de anställnings- och befordringsförhållanden som skall gälla inom verket,

tolkning av de anställnings- och löneavtal m. in., löneuträkning, utarbetande

av riktlinjer för och samordning av verkets utbildningsverksamhet, förvaltnings-

och kontorstekniska frågor samt information inom verket gentemot

olika personalgrupper och utåt gentemot allmänheten.

Försvarskontoret svarar för initiering och samordning av krigsplanläggningen

för farledsväsendet, förberedelser av verkets krigsorganisation samt

planläggning inom den ekonomiska försvarsberedskapens område.

Revision och kontroll. Revisionssektionen skall granska ändamålsenligheten

av vidtagna åtgärder, kontrollera att verksamheten bedrivs i

enlighet med fastställda riktlinjer samt utföra kameral granskning av verkets

räkenskaper. Sektionen bör ansvara direkt under generaldirektören.

Mitt förslag till organisation för sjöfartsverkets centralförvaltning torde

få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 8.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

77

I fråga om personalbehovet vill jag anföra följande.

Vid sjöfartsverkets centrala förvaltning fanns den 1 juli 1968 311 personer.

Genom att vissa verksamheter enligt mitt förslag upphör eller förs

över till andra myndigheter minskar personalbehovet. Minskningen uppvägs

delvis av att vissa funktioner i enlighet med utredningens förslag förstärks.

För driftavdelningen beräknar jag 86 tjänster, för sjökarteavdelningen

84 tjänster, för sjöfartsinspektionen 40 tjänster, för ekonomiavdelningen

22 tjänster samt för administrativa avdelningen och revisionssektionen

51 tjänster. Härutöver förutsätts att säkerhetssektionen vid behov kan förstärkas

med en lots från den lokala organisationen. Inkl. generaldirektören

och dennes sekreterare blir det sammanlagda personalbehovet för sjöfartsverkets

centralförvaltning 285 tjänster. Den nya organisationen innebär alltså

en minskning med 26 tjänster inkl. de ca 15 tjänster för den projekterande

och byggande verksamheten i fråga om hamnar, som förutsätts avvecklas.

Minskningen i övrigt uppkommer i huvudsak genom att tjänster förs över

till Sveriges geologiska undersökning (6), allmänna åklagarväsendet (1) och

sjösäkerhetsrådet (1). Vidare tillkommer tjänster vid fiskeristyrelsen (1),

naturvårdsverket (1) och arbetarskyddsverket (6).

Fem extra ordinarie tjänster för cheferna för avdelningarna bör inrättas.

Följande tjänster bör utgå ur organisationen, nämligen en tjänst som överdirektör

i Cp 4 och åtta tjänster som sjöfartsråd i Co 1.

I de delar anställnings- och arbetsvillkor är förhandlingsfrågor avser jag

att ge statens avtalsverk förhandlingsuppdrag.

Det är angeläget att den nya organisationen genomförs så snart som

möjligt. Jag räknar med att detta skall kunna ske i sin helhet under

hösten 1969.

Vissa övergångsanordningar torde bli nödvändiga i samband med omorganisationen.

I den utsträckning som behövs bör Kungl. Maj:t i samband

med genomförandet kunna föra tjänster på övergångsstat och meddela erforderliga

övergångsbestämmelser. Riksdagens bemyndigande att vidta sådana

åtgärder bör därför inhämtas.

Sjömansregister m. m.

Sjömanshusens verksamhet bygger på sekelgamla traditioner. Förhållandena

inom sjöfarten och yrkeslivet till sjöss har motiverat bestämmelser

om bl. a. mönstring och registrering av sjömän. Sedan år 1961 hör sjömanshusen

liksom sjömansförmedlingen administrativt under arbetsmarknadsstyrelsen

som en del av den allmänna förmedlingen. Sjöfartsstyrelsen

har dock huvudansvaret för mönstring och registrering. De regionala sjömansnämnderna

fattar beslut om bl. a. avstängning av sjöman från sjötjänst.

Besluten antecknas i ett avstängningsregister hos sjöfartsstyrelsen,

som underrättar sjömansförmedlingar och mönstringsförrättare om

besluten för beaktande.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

Systemet med ett flertal sjömanshus och ett lika stort antal regionala

register är orationellt och personalkrävande. Det kan också sättas i fråga

om särskilda skäl fortfarande finns för en speciell registrering av sjöfolk.

Den sakkunnige finner att en registrering av svenska sjömän fortfarande

behövs, men i förenklad form. Härför talar främst den omständigheten

att vissa allmänna rättigheter och förmåner är knutna till mantalsskrivning

eller förutsätter bosättning i riket och vidare den särställning som ges ombordanställda

i värnpliktshänseende. Registreringens enda funktion blir

att ange vilka som är yrkessjömän i svensk tjänst. Den som är inskriven

i registret och inte är stadigvarande bosatt i utlandet skall anses ha känt

hemvist i riket tills han avförs ur registret. Avregistrering föreslås ske efter

ett kalenderår ulan sjötjänst, men den som avförs ges ett rådrum både

i fråga om mantalskrivning och vid försäkringskassa. Den sakkunniges

förslag till organisation innebär i den första etapp som nu är i fråga att

ett centralt sjömansregister jämte en upplysningscentral för sjömäns adresser

m. in. inrättas i Göteborg såsom en sektion vid sjömansförmedlingen

där. Sjöfartsstyrelsens referens- och utlänningsregister förs också dit.

Den sakkunnige föreslår vidare att sjömanshusens övriga uppgifter, dvs.

mönstringsverksamhetcn, ingår integrerad med sjömansförmedlingen i den

allmänna arbetsförmedlingens lokala organisation. En central sjömansnämnd

ersätter de regionala nämnderna och övertar sjöfartsstyrelsens avstängningsregister.

Sjömanshusen och även sjöfartsstyrelsens sektion för

sjömansregistrering upphör. Omorganisationen föreslås ske den 1 juli 1969.

Jag biträder den sakkunniges förslag och avser att föreslå Kungl. Maj :t

att den centrala sjömansnämnden förläggs till Göteborg. Jag förutsätter

att de uppgifter som behövs för sjömanspensioneringen skall kunna samlas

vid registret på betryggande sätt.

I det principförslag till slutlig organisation som den sakkunnige lagt fram

föreslås att sjömansskattekontoret övertar sjömansregistret i samband med

att kontoret inför databehandling av sitt arbetsmaterial. Adressupplysningen

skulle bestå i oförändrat skick. Tidpunkten för överförandet av sjömansregistret

är beroende av när databehandling införs vid sjömansskattekontoret

och när ett nytt pensionssystem för sjöfolk genomförs. Förslaget

till slutlig organisation får tas upp till avgörande senare.

För kanslipersonal beräknar jag fem tjänster vid sjömansnämnden och

sju vid sjömansregistret. Ärende som är anhängigt hos sjömansnämnd vid

utgången av juni 1969 överlämnas till den nya sjömansnämnden.

I enlighet med det anförda har inom kommunikationsdepartementet

upprättats förslag till dels förordning om ändring i mönstringsförordningen

den 14 april 1961 (nr 87), dels förordning om ändring i folkbokföringsförordningen

den 9 juni 1967 (nr 198).

Jag vill framhålla följande i fråga om ett par punkter i ändringsförslagen.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 1969

79

Enligt 8 § mönstringsförordningen i dess nuvarande lydelse avförs

sjöman ur inskrivningsregistret när han, såvitt är känt, inte utövat sjömansyrket

under fyra år. För nyinskriven sjöman gäller kortare tid. Med

hänsyn till sjömansregistreringens syfte bör sjöman stå kvar i registret

så lång tid efter avmönstring som motsvarar normalt uppehåll mellan

ombordanställningar. Tiden bör inte utsträckas längre än att den avmönstrade

fortfarande kan anses vara sjöman. Enligt den föreslagna lydelsen

av 8 § mönstringsförordningen skall sjöman avföras ur sjömansregistret

om han, såvitt är känt, inte utövat sjömansyrket under ett år.

1 28 § folkbokföringsförordningen finns nu en spärregel som innebär, att

den som är inskriven på svenskt sjömanshus vid kyrkobokföring inte får

överföras till obefintligregistret. Däremot kan sjöman med stöd av 27 §

förordningen bokföras under rubriken utan känt hemvist. Detta får till

följd att sjöman i vissa fall kan överföras till obefintligregistret tidigare

än ett år efter det att han avfördes ur inskrivningsregistret. Med hänsyn

till att den som är inskriven i sjömansregistret har eller skall anses ha känd

adress, har i förslaget spärregeln flyttats till 27 § och givits den innebörden,

att sjömannen vid kyrkobokföringen inte får anses sakna känt hemvist.

Sjömannen skall i stället kyrkobokföras på fastighet eller under rubriken

på församlingen skrivna. Till följd härav kommer sjömannen att kunna

överföras till obefintligregistret tidigast i samband med den andra mantalsskrivningen

efter det att han avfördes ur sjömansregistret.

Falsterbokanalen

Falsterbokanalens betydelse i fredstid har successivt minskat och är i dag

ytterst ringa bortsett från vissa extremt svåra isvintrar då fartyg under ca

5 500 ton kan passera genom kanalen för att undvika ishinder i södra Öresund.

Kanalen är inte lönsam och jag finner i likhet med den sakkunnige

ingen möjlighet att ändra detta förhållande vid en fortsatt drift enligt hittillsvarande

ordning. Kostnaderna kan inte nämnvärt begränsas och erfarenheten

visar att en avgiftshöjning medför ett motsvarande trafikbortfall.

Remissbehandlingen av betänkandet har emellertid givit vid handen att

det främst för handelssjöfarten är av viss betydelse att ha tillgång till kanalen

under tid då farvattnen runt Falsterbo kan vara stängda på grund av

minfara eller blockerade av andra krigshandlingar. Med hänsyn härtill föreligger

skäl att behålla kanalen åtminstone i ett sådant skick att driften av

den kan återupptas med kort varsel. Vidare har bl. a. företrädarna för fritidsbåtintressena

framhållit behovet av båtplatser i regionen och förordat

att kanalen upplåts för sådant ändamål. Kanalen beräknas kunna rymma

ca 600 båtar.

Vid överväganden angående kanalens framtid måste beaktas att staten

i enlighet med föreskrift i det av vattendomstolen fastställda avtalet om

upplåtelse av marken för kanalen är skyldig att inlösa marken, överens
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj. ts proposition nr 58 år 1969

kommelse med nuvarande ägare om inlösen av marken har ännu inte träffats.

Vidare gäller att viss bemanning t. v. erfordras för att reglera trafiken

över den kombinerade järnvägs- och landsvägsbron vid Höllviken. I den

vattendom som reglerade kanalbygget föreskrevs dessutom att tångrensning

regelbundet skall företas samt att en badbrygga skall sättas ut och tas in

vår och höst.

Efter att ingående ha prövat olika lösningar förordar jag efter samråd med

chefen för jordbruksdepartementet att kanaldriften i nuvarande form läggs

ned den 1 november 1969. Statens naturvårdsverk övertar därefter förvaltningen

av kanalen och svarar för att kanalluckorna och klaffbron med

tillhörande maskineri hålls i sådant skick att driften vid behov med relativt

kort varsel kan återupptas. Naturvårdsverket svarar även för de förpliktelser

som föreskrivits i vattendom. Kanalen upplåts för småbåtshamnsändamål

och kan sommartid i begränsad omfattning hållas öppen för fritidsbåtar.

Eventuella underskott vid förvaltningen av kanalen tills småbåtshamnen

byggts ut och järnvägstrafiken lagts ned bör bestridas från

bidragsanslaget till fritidsbåttrafiken. Därefter bör täckning för kostnaderna,

inkl. kapitalkostnaderna för marken, kunna erhållas genom inflytande

avgifter för båtplatser m. m. I den mån kanalens utnyttjande för handelssjöfarten

påkallas bör givetvis särskilda avgifter erläggas härför. Eventuella

överskott bör tillföras nyssnämnda anslag. Innan kostnadstäckning

uppnås bör kapitalkostnaderna för marken, som bör bokföras på sjöfartsverkets

fond, betalas av handelssjöfarten, till hälften som en totalförsvarskostnad.

Anslag in. m.

För budgetåret 1968/69 finns för sjöfartsverkets verksamhet följande anslag

uppförda på riksstaten, nämligen Sjöfartsstyrelsen: Förvaltningskostnader,

Fartygsinspektion in. in., Sjösäkerhet, Sjömätning m. in., Isbrytning,

Underskott vid vissa statliga hamnar och farleder, Bidrag till fiskehamnar

in. m., Bidrag till småbåtshamnar in. m. Med undantag av de två sistnämnda,

till vilka jag återkommer i det följande, är anslagen uppförda med sammanlagt

ca 97,6 milj. kr. Sjöfartsstyrelsens anslagsframställning för budgetåret

1969/70 ansluter sig till programbudgetmetodikens principer och omfattar

tre förslagsanslag: Allmänna sjövägar, Säkerheten på fartyg och

Övrig verksamhet. Styrelsen föreslår att anslagen förs upp med 103 509 000

kr., 5 748 000 kr. resp. 4 496 000 kr. eller sammanlagt ca 113,7 milj. kr.,

vilket innebär en ökning med ca 16,2 milj. kr. Bland de större ökningsposterna

kan nämnas 14,5 milj. kr. till pensioner in. m., drygt 2 milj.

kr. till vardera löneomräkning, reviderade kapital- och underhållskostnader

samt isbrytning. Behovet av medel minskas främst genom rationaliseringsåtgärder

inom lots- och fyrväsendet motsvarande ca 4,3 milj. kr.

Jag finner sjöfartsstyrelsens förslag till prograinbudgetinriktade anslag

väl anpassat till det organisationsförslag jag förordat i det föregående

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

81

och förordar att styrelsens förslag till ändrat anslagssystem genomförs

med verkan fr. o. m. budgetåret 1969/70 i tillämpliga delar. Ett sådant anslagssystem

torde öka verksledningens möjligheter att från bl. a. ekonomiska

synpunkter effektivt planera och styra verksamheten.

Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1969/70 under anslaget Allmänna

sjövägar till 103 120 000 kr. Vid bifall till vad jag förordat i det

föregående angående Falsterbokanalen bortfaller det av sjöfartsverket beräknade

underskottet med undantag av den kapitaltjänstkostnad som följer

av markinlösen. Kostnader för arvoden m. in. för styrelsen har jag

beräknat till 25 000 kr. Vidare har jag räknat ned sjöfartsverkets förslag

med sammanlagt ca 175 000 kr.

Anslaget Säkerheten på fartyg beräknar jag till 5 610 000 kr. Jag har därvid

räknat bort kostnader för nuvarande sjömansnämnder och särskilda

mönstringsförrättare (263 000 kr.) samt nuvarande sjömansregistrering vid

sjöfartsverket (125 000 kr.) Kostnaderna för den nya sjömansnämnden beräknar

jag till 240 000 kr. och för utbildning av fartygsinspektörer i arbetarskydd

beräknar jag 10 000 kr.

Anslaget Övrig verksamhet beräknar jag till 3 993 000 kr. Jag har därvid

minskat anslaget med kostnader för den geomagnetiska verksamheten

(413 000 kr.) och för förste sjöfiskalen (90 000 kr.).

I enlighet med vad jag anfört i det föregående om överförande den 1 juli

1969 av de statliga fiskehamnarna samt bidragsgivningen i fråga om övriga

fiskehamnar och småbåtshamnar till fiskeristyrelsen resp. statens naturvårdsverk

förordar jag efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet

att reservationsanslagen Bidrag till fiskehamnar m. in. och Bidrag till

småbåtshamnar m. m. redovisas under nionde huvudtiteln. Benämningen

på det senare anslaget bör ändras till Åtgärder för fritidsbåttrafiken. Detta

anslag bör avräknas mot automobilskattemedlen. Vid utgången av innevarande

budgetår befintliga reservationer under de äldre anslagen bör föras

över till de nya. Med hänsyn till beräknade reservationer (den 1 juli

1968 6,1 resp. 8,2 milj. kr.) bör vart och ett av anslagen för budgetåret

1969/70 föras upp med formellt belopp av 1 000 kr. Från dessa reservationsanslag

bör bestridas sjöfartsverkets beräknade kostnader under budgetåret

1969/70 för underhåll och drift av fiskefyrar (50 000 kr.), för fritidsbåttrafikens

andel i kostnaden för fyrar och andra säkerhetsanstalter (209 000

kr.), för fiskets och fritidsbåttrafikens andel i sjöräddningsväsendet (78 000

kr. resp. 298 000 kr.), för kanaler och fördjupade farleder (67 000 kr.)

samt för sjösäkerhetsrådet (200 000 kr.). Beträffande anslaget Bidrag till

småbåtshamnar in. in. är i princip hela den befintliga reservationen bunden

genom beviljade bidrag. Utbetalningarna från sjöfartsstyrelsen äger dock

ofta rum avsevärd tid efter det bidrag beviljats. Vidare förekommer att vissa

beviljade bidrag inte tas i anspråk. Med hänsyn härtill behövs inte ny

medelsanvisning för nästa budgetår. Däremot förordar jag att Kungl. Maj it

inhämtar riksdagens bemyndigande att under budgetåret 1969/70 bevilja

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

bidrag till byggande av småbåtshamnar med sammanlagt högst 4 milj. kr.

Avlöningar och omkostnader för de i det föregående beräknade personalförstärkningarna

vid fiskeristyrelsen och statens naturvårdsverk, som

föranleds av överförandet av arbetsuppgifterna rörande fiskehamnar resp.

småbåtshamnar, beräknas för budgetåret 1969/70 till vardera 70 000 kr.

inkl. lönekostnadspålägg, lokalhyra och kostnader av engångskaraktär.

Vid bifall till förslagen angående förstärkning av arbetarskyddet ombord

i fartyg uppkommer ett ökat medelsbehov för arbetarskyddet. Kostnaderna

vid arbetarskyddsstyrelsen för budgetåret 1969/70 beräknas på samma sätt

till 70 000 kr. Kostnaderna vid yrkesinspektionen beräknas till 293 000 kr.,

varav för avlöningar (inkl. lönekostnadspålägg) 237 000 kr., för sjukvård

1 000 kr., för reseersättningar 30 000 kr., för expenser (inkl. lokalhyra)

15 000 kr. och för engångskostnader 10 000 kr.

Vidare uppkommer ett ökat medelsbehov för Sveriges geologiska undersökning

vid bifall till förslaget att den 1 juli 1969 dit överföra den geomagnetiska

verksamheten vid sjöfartsstyrelsen. Kostnaderna för budgetåret

1969/70 beräknas till 424 000 kr., varav för avlöningar (inkl. lönekostnadspålägg)

293 000 kr., för sjukvård 1 000 kr., för reseersättningar 30 000 kr.,

för expenser 24 000 kr., för lokalhyra m. m. 66 000 kr. och för engångskostnader

10 000 kr.

Vid överförande av förste sjöfiskalen till allmänna åklagarväsendet uppkommer

under budgetåret 1969/70 ett ökat anslagsbehov av 90 000 kr. för

läns- och distriktsåklagarväsendet.

För täckning av nu uppräknade kostnader förordar jag att på riksstaten

under sjätte huvudtiteln för budgetåret 1969/70 förs upp ett förslagsanslag

av 1 017 000 kr. kallat Vissa kostnader i samband med ny organisation av

sjöfartsverket. Av praktiska skäl bör emellertid fiskeristyrelsens, statens

naturvårdsverks, arbetarskyddsverkets, Sveriges geologiska undersöknings

och läns- och distriktsåklagarväsendets kostnader för avlöningar och omkostnader

m. in. bestridas från ifrågakommande anslag för dessa ändamål.

Dessa anslag kommer härigenom att belastas med högre belopp än som

beräknats i statsverkspropositionen. Det av mig här förordade anslaget

kommer i fråga om dessa kostnader att fungera som s. k. täckningsanslag.

Jag uppskattar kostnaderna under budgetåret 1969/70 för det centrala sjömansregistret

till ca 350 000 kr. och för de särskilda mönstringsförrättarna

till ca 120 000 kr. Dessa kostnader skall i fortsättningen bestridas från

det under elfte huvudtiteln uppförda anslaget Arbetsförmedlingen. För

budgetåret 1969/70 kommer besparingar att uppkomma under detta anslag

till följd av den föreslagna centraliseringen av sjömansregistret och sjömansnämndernas

verksamhet. Hänsyn måste dock tas till kostnaden för

erforderliga övergångsanordningar under nämnda budgetår. Helårseffekten

av denna besparing beräknas i den första etappen till ca 600 000 kr. Chefen

för inrikesdepartementet avser att förorda att Kungl. Maj :t föreslår höstriksdagen

att sjömanshusen läggs ned och att sjömansförmedlingsexpeditionerna

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 196!)

83

omorganiseras den 1 januari 1970. De ekonomiska konsekvenserna liärav

kan f. n. inte närmare anges. Kostnaderna för det centrala sjömansregistret

och mönstringsförrättarna heräknas i stort komma att uppvägas av besparingar

under budgetåret 1969/70 under anslaget Arbetsförmedlingen. Några

medel härför behöver således inte anslås.

VIII. Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t

1. föreslår riksdagen att antaga förslag till ändring i folkbokföringsförordningen

den 9 juni 1967 (nr 198),

2. inhämtar riksdagens yttrande över förslag till ändring i mönstringsförordningen

den 14 april 1961 (nr 87),

3. föreslår riksdagen att godkänna de riktlinjer som jag angett för organisation

m. m. av sjöfartsverket,

4. föreslår riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att vid sjöfartsverket

inrätta fem extra ordinarie tjänster för chefer för avdelningar,

5. föreslår riksdagen att besluta att den 1 juli 1969 skall inrättas ett centralt

sjömansregister och en central sjömansnämnd i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag förordat i det föregående,

6. föreslår riksdagen att godkänna vad jag förordat rörande Falsterbokanalen,

7. föreslår riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att vidta de övergångsanordningar

och åtgärder i övrigt, som behövs för att genomföra förslagen,

8. föreslår riksdagen att för budgetåret 1969/70 på driftbudgeten under

sjätte huvudtiteln anvisa

a) till Allmänna sjövägar ett förslagsanslag av 103 120 000 kr.,

b) till Säkerheten på fartyg ett förslagsanslag av 5 610 000 kr.,

c) till Övrig verksamhet ett förslagsanslag av 3 993 000 kr.,

d) till Vissa kostnader i samband med ny organisation av sjöfarts•

verket ett förslagsanslag av 1 017 000 kr.,

9. föreslår riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att under budgetåret

1969/70 bevilja bidrag till småbåtshamnar med sammanlagt högst 4 000 000

kr.

10. föreslår riksdagen att för budgetåret 1969/70 på driftbudgeten under

nionde huvudtiteln anvisa

a) till Bidrag till fiskehamnar m. in. ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

b) till Åtgärder för fritidsbåt trafiken ett reservationsanslag av 1 000

kr., att avräknas mot autoinobilskattemedlen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margit Edström

opaginerad Kontrollera mot PDF

SJÖFARTSVERKETS NUVARANDE ORGANISATION (1 JULI 1968)

Anm. Inom parenfes anges för sjöfartssfyrelsen antalet

anställda inom resp. orgpnisationsenhet.

Totalt omfattade sjöfarrsstyrelsen 311 tjänstemän.

-| Byråexpedition (I)

1) Varav 26 kartritare. Dessa utför ritningsarbeten för somtliga sektioner.

2) Härtill kommer ett 15-fal kollektivanställda.

Isbrytar
-

ledningen{3)

NAUTISKA

BYRÅN (14)

FÖRSVARSKONTORET

(4!

Drift-och underhålls

sektionen (20)

sektionen (7)

nbyggnads
-

Fyrbyggnadssektionen

(6)

M ilitärkartografiska

sektionen O?)^

Fartygsregistroringssektionen

(5)

Sociala

sektionen (8)

Fyrplaneringssektionen

(6)

Juridisk-administr.

sektionen (12)

Kartografiska

sektionen (24)

SÖDERTÄLJE

KANALVERK

Byggnadsorg för

lots-och fyrstaten

Geomagnetiska

sektionen (6)

3 Lokalkontor för

hamnbyggande

Redaktionen

30 STATLIGA

FISKEHAMNAR

Sjöplyckssektionen

(4)

6 LOTSDISTRIKT
-

Konstruktionssektionen

(4 )

sektionen (3)

Juridiska

fyrteknik (4)

FALSTERBO
KÄNALEN
-

Tele
sektionen

(13)

Fartygsinspektionssektionen

(13)’

Allmänn,

sektionen (6)

Kraft
lektionen

(6 )

Administrativa

sektionen (7)

Gemensam

Hydrografiska

sektionen (4)

Kameral —

sektionen (20)

Allmänna

sektionen (4)

Personalsektionen

(15)

Skeppsmätningssektionen

(3.)

Mätningstekniska

sektionen (10)

Projekteringssektionen

(7 )

FYR-OCH ELEKTROBYRÅN

(32)

BYGGNADSBYRÅN

(37 )

FARTYGSBYRÅN

(50)

SJÖKARTEBYRÅN

(89)

EKONOMISKA

BYRÅN (8)

J URI DISK-SOCIALA

BYRÅN (25)

KANSLIBYRÅN

(48)

GENERALDIREKTÖR

7 FARTYGSINSPEKTIONSDISTR

I KT

12 RADIONAVIGERINGS

STATIONER

ÖVERDIREKTÖR

Ca 37 SÄRSKILDA

MÖN STRINGSFÖR RÄTTARE

STATENS ISBRYTARNÄMND

STATENS OUESKYDDSRÅD

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjöfartsutredningens förslag till ny organisation för sjöfartsverkets centralförvaltning

FARLEDSAVDELN INGEN

(90)_

- Planeringssektionen

-j Trafiksektionen

- lsbrytningssektionen

Tekniska sektionen

- Försvarskontoret

- LOTS Dl STRIKT

L SÖDERTÄLJE KANALVERK

SJÖFARTSSTVRELSEN

GENERALDIREKTÖREN

SJOKARTEAVDELN INGEN

_(75)_

Sjömätningssektionen

Kartografiska sekt.

Militärkartografiska

sektionen

Fartygssektionen

Bemanningssektionen

Säkerhetssektionen

Skeppsmätningssektionen

SJÖFARTSINSPEKTIONEN

(40)

EKONOM ISK/ADM1NISTRATI- VA AVDELNINGEN (65)

Budgetsektionen

Redovisningssektionen

Personalsektionen

Administrativa sekt.

Revisionssektionen

SJÖFARTSINSPEKTIONSDISTRIKT

Anm. Centralförvaltningens personal beräknas totalt omfatta ca. 270 personer.

.Inom parentes anges den ungefärliga fördelningen av personalen på huvudenheterna.

OD

yi

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departementschefens förslag till organisation för sjöfartsverkets centralförvaltning

LOTSDISTRIKT

Fartygssektion

Bemanningssektion

Säkerhetssektion

Skeppsmätningssektion

Budgetsektion

EKONOMIAVDELNING

Försvarskontor

Underhåll ssektion

Personalsektion

Byggnadssektion

Redovisningssektion

SJÖFARTSINSPEKTION

Fyr- och elektrosektion

Revisionsscktion

SJÖKARTEAVDELNING

Allmän sektion

Sjömätningssektion

Isbrytningssektion

Trafiksektion

Planering ssektion

Kartografisk sektion

DRIFTAVDELNING

SÖDERTÄLJE

KANALVERK

SJÖFARTSINSPEK
TIONSDISTRIKT
-

Militärkartografisk

sektion

ADMINISTRATIV

AVDELNING

GENERALDIREKTÖR

VERKSSTYRELSE

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år i969

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1969

87

Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll..................................... 1

Författningsförslag..................................................... 3

I. Inledning........................................................ 15

II. Sjöfartsverkets arbetsuppgifter och organisation

1. Nuvarande förhållanden........................................ 16

2. Sjöfartsutredningen

Allmänna förutsättningar för sjöfartsverket arbetsuppgifter........ 18

Avgränsning av sjöfartsverkets uppgifter......................... 19

Synpunkter på ny organisation.................................. 26

Förslag till ny organisation..................................... 30

III. Sjömansregister m. m............................................. 35

IV. Falsterbokanalen................................................. 38

V. Sjöfartsstyrelsens anslagsframställning för budgetåret 1969/70

Programbudget ................................................. 40

Utvecklingen inom sjöfartsverket.................................. 43

Anslag för budgetåret 1969/70 ..................................... 46

VI. Remissyttranden

1. Sjöfartsverkets arbetsuppgifter och organisation................... 48

2. Sjömansregister m. m........................................... 61

3. Falsterbokanalen.............................................. 63

VII. Departementschefen

Sjöfartsverket................................................ 66

Sjömansregister m. m.......................................... 77

Falsterbokanalen.............................................. 79

Anslag m. m.................................................. 80

VIII. Hemställan...................................................... 83

Bilaga 1. Sjöfartsverkets nuvarande organisation och personalens fördelning

på olika organisationsenheter

Bilaga 2. Sjöf artsutredningens förslag till ny organisation för sjöfartsverkets

central örvaltnin g

Bilaga 3. Departementschefens förslag till ny organisation för sjöfartsverkets

centralförvaltning

Doktrin (1)

  1. Utredningsuppdrag, FT 1973 nr 4 s. 168, på s. 169 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. 3LU 1969:57 Utlåtande i anledning av motioner om regler för trafik med fritidsbåtar. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisa s. 4 i texten
  2. SU 1969:96 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen gjorda framställning rörande farleder m. m. i Hjälmaren och Kungl. Maj:ts proposition angående s. 1 i texten
  3. 2LU 1969:50 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ng organisation av sjöfartsverket, m. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott. s. 1 i texten
  4. JoU 1969:17 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ny organisation av sjöfartsverket, m. in. jämte motioner, såvitt propositionen och motionerna hänvis s. 1 i texten
  5. SU 1969:45 Memorial angående överlämnande till jordbruksutskottet av vissa till statsutskottet hänvisade motioner. a1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. FT 1973 s. 168 Utredningsuppdrag s. 169 i texten