Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om upphävande av lagen den 14 juni 1917 (nr 381) om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket

1969-03-21 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1969:69, Med förslag till lag om upphävande av lagen den 14 juni 1917 (nr 381) om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1969

1

Nr 69

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

upphävande av lagen den 14 juni 1917 (nr 381) om

förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från

riket; given Stockholms slott den 21 mars 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om upphävande av lagen den

14 juni 1917 (nr 381) om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta

från riket.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att lagen om förbud för vissa underhållsskyldiga

att avflytta från riket skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1969 och

att avflyttningsförbud som är meddelat dessförinnan därefter är utan verkan.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 69

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1969

Förslag

till

Lag

om upphävande av lagen den 14 juni 1917 (nr 381) om förbud för vissa

underhållsskyldiga att avflytta från riket

Härigenom förordnas, att lagen den 14 juni 1917 om förbud för vissa underhållsskyldiga

att avflytta från riket skall upphöra att gälla vid utgången

av juni 1969. Avflyttningsförbud som är meddelat dessförinnan är därefter

utan verkan. I fråga om pant eller borgen som ställts för underhållsskyldighetens

fullgörande enligt 1 § eller kapitalvärde som nedsatts enligt 9 § gäller

dock alltjämt äldre bestämmelser.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1969

3

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

7 februari 1969.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme

Sven-Eric Nilsson, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman

Moberg, Bengtsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om upphävande av

lagen om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket och anför.

1. Inledning

Enligt lagen den 14 juni 1917 (nr 381) om förbud för vissa underhållsskyldiga

att avflytta från riket gäller i princip förbud för den som är underhållsskyldig

mot barn under sexton år att flytta från riket.

Lagberedningen behandlade under sitt arbete med nya bestämmelser om

införsel och annan exekution i lön lagen om avflyttningsförbud. Beredningen

övervägde därvid om inte lagen kunde upphävas. I ämnet upprättades

en promemoria år 1964. Promemorian remitterades till ett antal myndigheter

och organisationer (se SOU 1964: 57 s. 315).

Lagberedningen stannade emellertid vid sina slutliga överväganden i ämnet

för att lagen om avflyttningsförbud inte f. n. borde upphävas. Beredningen

lade dock fram förslag till vissa ändringar i lagen (nyssnämnda betänkande

s. 37 och 317). Även beredningens slutliga förslag remissbehandlades

(se prop. 1968: 130 s. 34).

I proposition den 25 juli 1968 med förslag till ny lagstiftning om införsel

in. m. uttalade jag, att lagen om avflyttningsförbud enligt min mening borde

kunna upphävas (prop. 1968: 130 s. 114). Jag har sedermera inom justitiedepartementet

låtit upprätta en promemoria angående frågan om ett upphävande

av lagen (Stencil Ju 1968: 16). Efter remiss har yttranden över

promemorian avgetts av ett antal myndigheter och organisationer (angivna

under 5.2. i det följande).

lf Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 69

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1969

2. Nuvarande ordning m. m.

2.1. Lagens innehåll och tillämpning

Enligt 1 § lagen om avflyttningsförbud får den som är underhållsskyldig

mot barn eller adoptivbarn under sexton år inte avflytta från riket, om han

inte hos överexekutor ställt av denne godkänd pant eller borgen för underhållsskyldighetens

fullgörande till dess barnet har fyllt sexton år. Skyldigheten

att utge underhållsbidrag skall ha fastställts genom rättens beslut

eller genom skriftligt av två personer bevittnat avtal. Även den som i föreskriven

ordning har förpliktats att till socialnämnd eller barnavårdsnämnd

utge bidrag till försörjning eller vård av barn eller adoptivbarn under sexton

år måste ställa pant eller borgen för att få avflytta. Vad i lagen sägs om

underhållsberättigad gäller i sådant fall vederbörande nämnd, överexekutor

kan enligt 2 § befria den underhållsskyldige från att ställa säkerhet,

om det finns anledning antaga att hans avflyttning inte skall lända den underhållsberättigade

till men. Befrielse kan också meddelas, om ömmande

omständigheter förekommer.

Enligt 3 § äger utmätningsman på begäran av den underhållsberättigade,

socialnämnd eller barnavårdsnämnd meddela förbud för underhållsskyldig

att avflytta, om det föreligger fara att han flyttar från riket utan att ha

ställt säkerhet. Förbudet skall genast underställas överexekutors prövning

men går omedelbart i verkställighet, om inte överexekutor förordnar annat.

I 5 § föreskrivs, att överexekutor skall upphäva avflyttningsförbud, om de

omständigheter som har föranlett förbudet visas ej vidare vara för handen.

Avflyttningsförbud skall enligt 8 § kungöras för rikets polismyndigheter.

Om den underhållsskyldige söker avflytta från riket, åligger det polismyndighet

att hindra hans resa. Vidare skall kungöras, om avflyttningsförbud,

som utmätningsman meddelat, inte har fastställts av överexekutor, om förbud

har upphävts av överexekutor enligt 5 § eller om vederbörande hos

överexekutor visar att han har blivit befriad från förbud. Kungörandet sker

genom införande i bilaga till publikationen »Polisunderrättelser».

Om underhållsskyldig har flyttat från riket utan att ha fullgjort sin skyldighet

att ställa säkerhet eller kan befaras avflytta utan att fullgöra denna

skyldighet, äger överexekutor enligt 9 § på yrkande av den underhållsberättigade

förplikta honom att genast nedsätta kapitalvärdet av underhållsbidrag

som inte är förfallet. Om sådant mål gäller i tillämpliga delar vad

som är föreskrivet om lagsökning. Det åligger överexekutor att ofördröjligen

låta uttaga beloppet. Influtna medel skall göras räntebärande och genom

överexekutors försorg tillhandahållas den berättigade i den mån bidraget

förfaller. Om underhållsskyldigheten upphör, äger den underhållspliktige

återfå resterande belopp. Om underhållsskyldighet är fastställd genom in
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1969

terimistiskt beslut eller dom som inte har vunnit laga kraft, får utmätt

egendom säljas endast i den mån det behövs för att betala förfallet bidrag.

Blir talan om underhållsskyldigheten slutligen ogillad, skall vad som finns

i behåll av egendomen återställas. Vidare föreskrivs i 10 §, att utvandraragent

eller annan, som med vetskap om att underhållsskyldig inte har fullgjort

honom åliggande skyldighet att ställa säkerhet befordrar honom till

främmande land, själv har att svara för hans underhållsskyldighet.

Avflyttningsförbud inskränker den underhållsskyldiges möjlighet att erhålla

pass. Enligt 6 § sista st. passkungörelsen den 31 maj 1940 får nämligen,

om sökanden är underkastad sådant förbud, pass utfärdas endast om

passmyndigheten finner honom kunna hetros med pass. Anses pass kunna

utfärdas, får det inte ges längre giltighetstid än sex månader och dess giltighetsområde

skall begränsas, om det anses behövligt (jfr 9 § 2 mom.

andra st. utrikesförvaltningens passkungörelse den 14 juni 1940 där delvis

andra regler upptagits). Vad som nu har sagts gäller även, när passmyndigheten

har kännedom om eller skälig anledning antaga att sådana omständigheter

föreligger som kan föranleda avflyttningsförbud. Om vederbörande

redan har pass, skall passmyndigheten återkalla passet, om den

finner att passinnehavaren inte kan betros med att inneha pass, och i annat

fall begränsa passets giltighetstid och giltighetsområde (14 § andra st. passkungörelsen;

jfr 10 § första st. f) utrikesförvaltningens passkungörelse).

Rörande tillämpningen av lagen om avflyttningsförbud kan lämnas följande

uppgifter. Enligt den officiella statistiken utgjorde antalet mål om

avflyttningsförbud hos överexekutorerna år 1964 42, år 1965 65, år 1966 43

och år 1967 43. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande siffror utgjorde

år 1957 80, år 1958 58, år 1959 70 och år 1960 74. Den senast utfärdade

förteckningen, dagtecknad den 2 januari 1969, över personer som är underkastade

alltjämt gällande avflyttningsförbud upptar ca 250 namn. Motsvarande

antal i förteckningen den 3 januari 1964 utgör ca 450. I många

fält har ett gällande förbud meddelats för lång tid sedan. Att förbud är mer

än tio år gammalt är inte ovanligt.

Den officiella statistiken visar inte i vilken utsträckning det har förekommit

att säkerhet har ställts eller att tillämpning av 9 § i lagen har påkallats.

Uppgifter från ett antal överexekutorer och andra berörda myndigheter

tyder emellertid på att det är sällsynt att säkerhet ställs hos överexekutor.

I någon utsträckning förekommer dock privata uppgörelser mellan

den underhållsskyldige samt den underhållsberättigade eller barnavårdsnämnden.

Tillämpning av 9 § lär inte ens ha förekommit under senare

år.

Det är inte möjligt att ange, i vilken utsträckning lagen har medfört att

en tilltänkt avflyttning har hindrats. Mycket talar emellertid för att avflyttningsförbud

ofta inte har effekt i fråga om utländska medborgare och att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1969

även svenska medborgare ibland avflyttar trots meddelat förbud. Särskilt

passfriheten inom Norden torde medverka till att avflyttningsförbud manga

gånger blir verkningslöst.

2.2. Lagens motsvarigheter i övriga nordiska länder

Även i Danmark, Finland och Norge gäller regler, som syftar till att

hindra att underhållsskyldig avflyttar utan att ha ställt säkerhet för underhållsskyldighetens

fullgörande.

De norska reglerna, som är upptagna i lov den 9 des. 1955 om innkrevmg

av underholdsbidrag m. v., är lika de svenska men säkerställer även indrivning

av underhållsbidrag till make.

I Finland gäller enligt 9 § lagen den 20 augusti 1948 om tryggande av

underhållsbidrag åt barn i vissa fall, att länsstyrelsen under vissa förutsättningar

kan förbjuda underhållsskyldig att lämna landet, om han inte ställer

säkerhet för bidragets eriäggande till dess barnet fyllt sexton år.

I Danmark gäller enligt lagen den 24 april 1963 om inddrivelse af underholdsbidrag,

att underhållsskyldig, som ämnar bosätta sig i utlandet, är

pliktig att innan han avreser ställa säkerhet för bidragsskyldighetens fullgörande

för tid som polismästaren eller, i Köpenhamn, överpresidenten bestämmer.

Försummar den underhållsskyldige detta, kan framdeles förfallande

bidragsposter genast uttagas. Med underhållsskyldig förstås i detta

sammanhang den som är pliktig att utge bidrag till barn, make eller kvinna

med vilken han utom äktenskap avlat barn. Skyldighet att ställa säkerhet

föreligger dock inte, om vederbörande bosätter sig i Finland, Island, Norge

eller Sverige och — i den omfattning justitieministern bestämmer — ej heller

om han bosätter sig i annat land med vilket ingåtts avtal om bistånd vid

indrivning av underhållsbidrag.

2.3. Indrivning av underhållsbidrag utomlands på svensk exekutionsurkund

ni. m.

De nordiska länderna har den 23 mars 1962 slutit en konvention angående

indrivning av underhållsbidrag. Enligt denna kan underhållsberättigad

medborgare i fördragsslutande stat få omedelbar verkställighet i annan

stat på grund av dom, beslut eller skriftlig förbindelse om underhåll. En

svensk dom varigenom någon förpliktats att utge underhållsbidrag till anhörig

kan exempelvis verkställas i Danmark, Finland, Island och Norge.

Sverige har även ratificerat en i New York den 20 juni 1956 dagtecknad

konvention om indrivning av underhållsbidrag i utlandet. Enligt denna är

fördragsslutande stat pliktig att genom ett förmedlande organ vidarebefordra

framställning av underhållsberättigad om indrivning av underhållsbidrag

från underhållsskyldig som vistas i annan sådan stat. I den andra staten

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1969

har ett mottagande organ att vidta alla ändamålsenliga åtgärder för bidragets

utfående, såsom att träffa uppgörelse, att väcka och utföra talan, om

så erfordras, samt att söka verkställighet. Förutom Sverige har konventionen

ratificerats av ett trettiotal stater, bl. a. Belgien, Brasilien, Frankrike,

Grekland, Israel, Italien, Jugoslavien, Nederländerna, Polen, Portugal, Spanien,

Tjeckoslovakien, Förbundsrepubliken Tyskland och Ungern.

Sverige har vidare år 1965 ratificerat en i Haag den 15 april 1958 dagtecknad

konvention om erkännande och verkställighet av avgöranden om

underhåll till barn. Enligt denna konvention, som i övrigt har ratificerats

av bl. a. Belgien, Frankrike, Italien, Nederländerna, Schweiz, Förbundsrepubliken

Tyskland och Österrike, kan omedelbar verkställighet fås på dom eller

beslut som i annat konventionsland har meddelats om underhåll åt barn

under tjuguett år. Konventionens förpliktelser har inte begränsats till att

gälla enbart sådana parter som är medborgare i konventionsstater. Den underhållsberättigades

eller den underhållsskyldiges nationalitet är således

utan betydelse.

3. 1964 års promemoria

3.1. Lagberedningen

I den förutnämnda promemorian övervägde lagberedningen om inte lagen

om avflyttningsförbud kunde upphävas.

Angående tillkomsten av lagen framhålls i promemorian följande.

Lagen om avflyttningsförbud motiverades av svårigheterna att i rättslig

väg få ut underhåll av försörjningsskyldig som avflyttat från riket. På dom

eller utslag som meddelats i Sverige kunde verkställighet inte erhållas i annat

främmande land än Danmark, och här träffat avtal om bidragsplikt

kunde över huvud inte verkställas utom riket. Att föra talan om underhåll

i annat land medförde i allmänhet stort besvär och avsevärda kostnader

Stundom mötte rättsligt hinder för bifall till sådan talan. Försörjningsskyldigs

avflyttning hade därför ofta till följd, att hans närmaste kom att lida

nöd och att samhället måste träda hjälpande emellan. Med hänsyn till de

skärpta bestämmelser om underhållsskyldighet och dess realiserande som

upptogs bl. a. i de samtidigt framlagda förslagen till lagar om barn utom

äktenskap och om införsel befarades, att underhållsskyldiga skulle i ökad

omfattning söka undandra sig sina förpliktelser genom att bosätta sig utomlands.

I Norge och Danmark hade antagits regler som syftade till att hindra

underhållsskyldig att avflytta från landet utan att ha ställt säkerhet för

underhållsskyldighetens fullgörande. Starka skäl talade enligt motiven för

att liknande regler borde införas även i Sverige. Å andra sidan måste beaktas,

att regler som hindrade utflyttning innefattade ett väsentligt ingrepp

i den enskildes frihet och rätt att välja den plats där utkomstmöjligheterna

syntes honom bäst. Lagstiftaren borde därför iaktta nödig varsamhet. All

för sörjningsskyldighet mellan anhöriga syntes sålunda inte böra tas i betraktande

utan endast de praktiskt viktigaste och mest behjärtansvärda

fallen. — Enligt vad som vidare uttalades i motiven borde lagen endast av
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1969

se situationer då avflyttning från riket var i fråga, dvs. då den underhållsskyldige

ville avresa från riket i avsikt att bosätta sig i främmande land.

Lagen borde sålunda inte få tillämpning på turister, handelsresande eller

personer, som eljest i ett eller annat ärende besökte utlandet, även om deras

vistelse utomlands skulle vara ganska länge. Ej heller sjömän som tog hyra

till främmande land borde omfattas av lagen. Sin huvudsakliga betydelse

antogs lagen komma att få i fråga om emigrationen till Amerika.

Beredningen påpekar att förhållandena i flera hänseenden har ändrats

sedan lagen om avflyttningsförbud tillkom. Någon emigration i tidigare mening

förekommer inte längre, fastän det givetvis fortfarande i någon utsträckning

händer att svenska medborgare flyttar för att slå sig ned i utlandet.

En nytillkommen faktor är den invandring av utländsk arbetskraft till

Sverige som har förekommit under senare decennier och alltjämt fortgår.

Många återvänder efter något eller några år till hemlandet eller flyttar åt

annat håll.

Beredningen framhåller vidare att barn under sexton år, som inte får ut

fastställt underhållsbidrag, numera har rätt till bidragsförskott av det allmänna.

I princip krävs dock, att barnet är svensk medborgare eller medborgare

i annat nordiskt land.

Enligt beredningen har de väsentliga ändringar som nu inträtt uppenbarligen

minskat behovet av att kunna tvångsvis kvarhålla en underhållsskyldig

inom landet. Beredningen nämner särskilt att emigration i tidigare mening

har upphört, möjligheterna att få underhållsbidrag uttaget i utlandet

har ökat och genom lagstiftningen om bidragsförskott har de underhållsberättigade

barnen tillförsäkrats ett grundskydd, låt vara att kravet på medborgarskap

undantagsvis kan medföra att bidragsförskott inte utgår. Inte

minst bidragsförskotten måste tillmätas stor betydelse i detta sammanhang.

Bisken för att bidraget i fortsättningen inte kan drivas in drabbar det allmänna

och inte barnet inom bidragsförskottets ram. Det synes tveksamt,

om de fördelar lagen erbjuder uppväger olägenheterna för dem som drabbas

av avflyttningsförbud och de administrativa myndigheternas arbete i

tillämpningen. Till beredningen har uttalats, att nuvarande bestämmelser

stundom ställer myndigheterna inför vanskliga avgöranden, och önskemål

har framförts om att lagen upphävs.

3.2. Remissyttranden

Av de remissinstanser som avgav yttrande över lagberedningens promemoria

tillstyrkte samtliga utom tre att lagen om avflyttningsförbud upphävdes.

Positivt inställda till upphävande var socialstyrelsen, överståthållarämbetet,

länsstyrelsen i Malmöhus län, överexekutorerna i Göteborg, Malmö

och Borås, indrivningsverket i Stockholm, barnavårdsnämnderna i Stockholm,

Göteborg, Malmö, Borås och Västerås, socialpolitiska kommittén,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts proposition nr 69 år 1969 9

Svenska socialvårdsförbundet, Svenska kommunförbundet och Svenska

stadsförbundet.

De tre remissinstanser som inte ansåg sig kunna tillstyrka att lagen upphävdes

var länsstyrelsen i Stockholms län, Sveriges advokatsamfund och

Föreningen Sveriges rättshjälps jurister.

Socialstyrelsen betonar, liksom Svenska stadsförbundet och flera andra

remissinstanser, att ett avskaffande av institutet avflyttningsförbud skulle

stå i samklang med att reglerna om arbetsföreläggande hade upphävts. Socialstyrelsen

framhåller att man i båda fallen i princip tar avstånd från

metoden att garantera underhållsskyldighetens fullgörande genom inskränkningar

i den personliga friheten. Till stöd för lagändringen kan också åberopas

att behovet av den strängare lagstiftningen minskat dels på grund av

att internationella överenskommelser rörande verkställighet på svenskt bidragsinstrument

numera hade träffats med ett stort antal länder och dels

på grund av att lagstiftningen om bidragsförskott numera ger ett bättre generellt

skydd än tidigare. Socialstyrelsen erinrar också om att en rimlig tilllämpning

av lagen kräver omfattande arbete av barnavårds- och socialnämnder.

Överexekutor i Malmö framhåller, att med den rörlighet som numera utmärker

allmänhetens bosättningsvanor möjligheterna att påkalla tillämpning

av lagen torde vara slumpartat begränsade till ett ringa antal av de

fall som har avsetts. Lagens reella betydelse torde ligga i möjligheten att

utverka avflyttningsförbud för den som varit obetänksam nog att röja sina

avflyttningsplaner för den underhållsberättigade eller någon som bevakar

dennes intressen.

Barnavårdsnämnden i Västerås säger, att nämnden under senare år inte

har funnit anledning utnyttja möjligheten att begära avflyttningsförbud. I

flera fall har fråga om avflyttningsförbud aktualiserats genom att den underhåll

sskyldige erhållit anställning hos svenskt eller svensklett företag i

utlandet. Härvid har emellertid från arbetsgivarens sida lämnats värdefull

hjälp för genomförande av frivilliga överenskommelser om underhållsskyldighetens

framtida fullgörande. Nämnden betonar också, att avflyttningsförbud

i realiteten riktar sig inte blott mot den underhållsskyldige utan även

mot hans ev. familj och väsentligt försämrar deras framtida utkomstmöjligheter.

Svenska socialvårdsförbundet framhåller, att en så betydande frihetsinskränkning

som förbud att avflytta från det egna landet numera inte synes

motiverad från den underhållsskyldiges synpunkt. Som ett medel för samhället

att undvika utgifter eller att hindra att möjligheterna till ersättning

beskäres framstår avflyttningsförbudet såsom alltför drastiskt.

Från de avstyrkande remissinstansernas sida anförs följande. Enligt

länsstyrelsen i Stockholms län bör betydelsen av de ändringar som har

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Maj:ts proposition nr 69 år 1969

inträtt efter lagens antagande inte överdrivas. Länsstyrelsen finner sig inte

övertygad om lämpligheten att upphäva lagen. Sveriges advokatsamfund

anför, att den samstämmiga uppfattningen bland tillfrågade advokater varit

att det visserligen sällan går så långt att avflyttningsförbud behöver begäras

men att lagens existens i vissa fall utgör ett verksamt medel att få en

reglering av utestående bidrag och säkerhet för utbetalning av framdeles

förfallande belopp. Vidare framhålls, att de faktiskt utgående underhållsbidragen

ofta är betydligt högre än bidragsförskottet. Mot ett upphävande

av lagen talar enligt advokatsamfundets mening också den omständigheten

att sådana länder som Storbritannien, USA, Canada och Australien inte bär

biträtt 1956 års konvention om indrivning av underhållsbidrag. Föreningen

Sveriges rättshjcilpsjurister framhåller bl. a., att hänsynen till den underhållsberättigade

måste gå före gäldenärens intresse. Det måste också beaktas,

att bidragsförskott, som inte kan återkrävas av den underhållsskyldige,

slutligt stannar på det allmänna, dvs. skattebetalarna. Föreningen anför vidare,

att möjligheten att indriva underhållsbidrag utom Norden i praktiken

är förenad med åtskilliga inskränkningar och att indrivningen i allt fall är

tidsödande. Först om en alla länder omfattande konvention liknande den

nordiska kommer till stånd skulle behovet av en lagstiftning om avflyttningsförbud

helt falla bort.

Även företrädare för de nordiska grannländerna fick ta del av lagberedningens

promemoria. Det uttalades därvid från dansk sida att det inte fanns

något att invända mot att den svenska lagen om avflyttningsförbud upphävdes.

Från norskt håll däremot kom önskemål om att den svenska lagen

skulle bestå. Om den svenska lagen upphävdes, skulle indrivningsmöjligheten

försämras när den underhållsberättigade finns i Norge och den underhållsskyldige

i Sverige eller reser dit för att därefter avflytta från Norden.

4. Förslaget i SOU 1964: 57

4.1. Lagberedningen

Lagberedningen stannade vid sina slutliga överväganden i ämnet för att

lagen om avflyttningsförbud inte borde upphävas nu.

Beredningen framhåller att, eftersom möjligheterna att uttaga underhållsbidrag

utom Norden alltjämt är begränsade, det kan befaras, att ett

upphävande av lagen skulle medföra ogynnsamma verkningar. De bidragsberättigade

barnen kan visserligen i flertalet fall påräkna ett visst grundskydd

i form av bidragsförskott men detta utgår med belopp som ofta avsevärt

understiger det fastställda underhållsbidraget. Från den underhållsberättigades

synpunkt är det rimligt, att den som är underhållsskyldig inte

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1969

utan vidare får avflytta från riket, om inte betalningen eller indrivningen

av underhållet har blivit skäligen säkerställd. Det allmännas intresse av att

utgivet bidragsförskott återbetalas bör också beaktas. I längden torde det

visserligen inte vara praktiskt möjligt att kvarhålla en underhållsskyldig

mot hans vilja. Avflyttningsförbudet lär emellertid ha sin främsta betydelse

däri, att det ger rådrum för förhandlingar och överenskommelser. Det har

ju också visat sig, att blotta hotet om avflyttningsförbud är ett verksamt

medel i många fall. Representanter för det praktiska rättslivet som beredningen

har samrått med har särskilt understrukit lagens betydelse i sådant

sammanhang. Beredningen erinrar om att liknande regler gäller i Danmark,

Finland och Norge. Enligt vad beredningen har inhämtat anses det i grannländerna

inte aktuellt att ta upp hithörande frågor till övervägande.

Avslutningsvis framhåller beredningen att utvecklingen på det internationella

området kan leda till att lagen framdeles kan undvaras. Beredningen

säger sig få anledning att återkomma till dessa spörsmål längre fram,

när lagen skall inarbetas i den blivande utsökningsbalken. I avvaktan härpå

och i anslutning till förslag till nya regler om exekution i lön m. m. lägger

beredningen fram förslag till vissa ändringar i lagen av mera begränsad

räckvidd.

4.2. Remissyttranden

Frågan huruvida lagen om avflyttningsförbud hör upphävas har behandlats

endast av ett begränsat antal remissinstanser. Av dessa har de som redan

i remissyttranden över beredningens promemoria uttalat sig i ämnet

vidhållit tidigare intagen ståndpunkt. Sålunda anför t. ex. socialstyrelsen

att de skäl för att behålla lagen som i olika sammanhang har åberopats

redan har bemötts i styrelsens tidigare yttrande och att beredningen inte

har förebragt några nya skäl för ett bibehållande. Sveriges advokatsamfund

däremot finner av skäl som samfundet tidigare har redovisat att det

är tillfredsställande att beredningen föreslår att lagen skall bibehållas.

Remissutfallet såvitt det angår sådana remissinstanser som för första

gången tog ställning till frågan om ett upphävande av lagen kan redovisas

på följande sätt.

Göta hovrätt, länsstyrelserna i Värmlands och Gävleborgs län, polismyndigheten

i Malmö m. fl. remissinstanser uttalar sig för ett upphävande av

lagen. Motsatt ståndpunkt intas av styrelsen för Föreningen Sveriges stadsdomare

(dock med reservation).

Göta hovrätt framhåller att majoriteten av de personer varom bär är

fråga endast sällan torde, om de tvingas kvarstanna i landet, bli i stånd att

betala underhållsbidrag som överstiger bidragsförskottet. De bidragsberättigade

torde därför i ekonomiskt avseende inte beröras nämnvärt om lagen

upphävs. Det allmännas ekonomiska förluster kan antas vara relativt obe
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1969

tydliga. Det synes enligt hovrätten något stötande att begagna hotet om

avflyttningsförbud som bakgrund till förhandlingar och överenskommelser.

Enligt länsstyrelsen i Värmlands län finns knappast längre något påtagligt

behov av lagen. Med hänsyn till angelägenheten av största möjliga likformighet

de nordiska länderna emellan på lagstiftningens område förordar

länsstyrelsen, att frågan om lagens upphävande tas upp till behandling med

övriga nordiska länder.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har den erfarenheten att lagen om avflyttningsförbud

är av ringa betydelse och saklöst bör kunna upphävas. Länsstyrelsen

har under senaste femårsperioden i egenskap av överexekutor inte

haft att handlägga något ärende enligt lagen. Närmast föregående femårsperiod

förekom ett tiotal ärenden, senast tre ärenden år 1958. Som passmyndighet

har länsstyrelsen inte haft att pröva frågan om underhåll sskyldig

bör betros med pass sedan år 1960.

Styrelsen för Föreningen Sveriges stadsdomare anser att man på längre

sikt bör sträva efter att rasera hindren för fri resa mellan olika länder.

Styrelsen, som har erfarenhet av att den nu gällande lagen några gånger

verksamt har bidragit till att ekonomiska skyldigheter blivit säkerställda,

delar dock beredningens uppfattning att lagen om avflyttningsförbud inte

f. n. bör upphävas.

5. 1968 års förslag

5.1. Departementspromemorian

Mot bakgrunden av lagberedningens överväganden och remissyttrandena

däröver framhålls i departementspromemorian till en början, att den ökade

internationaliseringen talar starkt för att lagen om avflyttningsförbud

upphävs. Många personer, både svenskar och utlänningar, får under sin anställning

hos svenska företag sin arbetsplats förlagd i utlandet. Att i sådana

lägen ingripa med avflyttningsförbud ter sig föga ändamålsenligt. Vidare

påpekas att lagen om avflyttningsförbud i viss mån har karaktär av klasslagstiftning.

Medan den som har ekonomiska resurser att ställa pant eller

borgen för underhållsskyldighetens fullgörande är oförhindrad att avflytta,

kan den som saknar dessa resurser men som för sin utkomst kanske har

större behov av att få resa hindras därifrån.

Sanktionen med avflyttningsförbud är enligt vad som uttalas föga effektiv.

Endast om den underhållsskyldige röjer sina avflyttningsplaner får den

underhållsberättigade möjlighet att reagera.

I promemorian framhålls även att de bidragsberättigade barnen i flertalet

fall kan påräkna ett visst grundskydd i form av bidragsförskott. Detta utgår

visserligen ofta med belopp som understiger det fastställda underhållsbi
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1969

draget. I allmänhet torde emellertid de underhållsskyldiga inte genom att

tvingas stanna kvar i landet bli i stånd att betala de överskjutande beloppen.

De bidragsberättigade lär därför i ekonomiskt avseende inte nämnvärt

komma att beröras av lagens upphävande.

Frågan om lagen behövs för att tillgodose det allmännas intresse av att

utgivet bidragsförskott eller medel som annars har förskjutits betalas åter

besvaras nekande. Det anses sålunda föråldrat att en kommunal myndighet

för indrivning av samhällets regresskrav kan utverka avflyttningsförbud för

den betalningsskyldige.

Enligt vad som framhålls i promemorian förbättras successivt möjligheterna

att utomlands driva in underhållsbidrag som grundas på svensk dom

eller annan svensk exekutionsurkund. Inom övriga nordiska länder kan enligt

konvention av år 1962 omedelbar verkställighet fås på dom, beslut eller

förbindelse som har tillkommit i Sverige. Viktigast för de senaste årens utveckling

är att Sverige år 1965 ratificerat 1958 års Haag-konvention om erkännande

och verkställighet av avgöranden om underhåll till barn. Enligt

denna konvention kan omedelbar verkställighet fås på dom eller beslut som

i annat konventionsland har meddelats om underhåll åt barn under tjuguett

år.

Avslutningsvis sägs i promemorian att övervägande skäl talar för att lagen

om avflyttningsförbud upphävs. Emellertid har lagberedningen i sina slutliga

överväganden stannat för att lagen, åtminstone t. v., bör behållas. Även

ett mindre antal remissinstanser har ansett att lagen alltjämt har en funktion

att fylla och att den därför bör behållas. I detta läge har det ansetts

riktigast att vissa av de närmast berörda myndigheterna och organisationerna

på nytt hörs om sin inställning till lagens upphävande.

Om lagen upphävs, bör även en del andra författningsändringar genomföras.

Förslag till sådana ändringar är intagna i promemorian.

5.2. Remissyttranden

Yttrande över departementspromemorian har avgetts av hovrätten över

Skåne och Blekinge, rikspolisstyrelsen, exekutionsväsendets organisationsnämnd,

länsstyrelserna i Stockholms samt i Göteborgs och Bohus län, Föreningen

Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, Föreningen Sveriges

rättshjälps jurister, Sveriges advokatsamfund samt Föreningen Sveriges kronofogdar.

Länsstyrelserna har i anledning av remissen infordrat yttranden,

länsstyrelsen i Stockholms län från barnavårdsdirektören i Stockholm, kronodirektören

i Stockholm och kronofogden i Huddinge kronofogdedistrikt

samt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län från kronofogdemyndigheterna

i Göteborgs och Uddevalla distrikt.

Samtliga remissinstanser utom Sveriges advokatsamfund tillstyrker eller

lämnar utan erinran förslaget att lagen om avflyttningsförbud upphävs.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1969

Föreningen Sveriges rättshjälps jurister är tveksam om det är lämpligt att

upphäva lagen.

Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller, att lagberedningen har

angett skälen för ett upphävande i 1964 års promemoria. De skäl som lagberedningen

därefter anger för sitt slutliga förslag i betänkandet samma

år att t. v. behålla lagen är däremot föga övertygande. Lagen har tillkommit

under helt andra förhållanden än de nu rådande och det kan inte

antas att den i någon beaktansvärd grad säkerställer den underhållsberättigade.

Tvärtom synes dess verkningar vara godtyckliga och föga effektiva.

Hovrätten ansluter sig helt till den närmare analys av skälen för upphävande

av lagen som läggs fram i departementspromemorian.

Exekutionsväsendets organisationsnämnd, som också tillstyrker att lagen

om avflyttningsförbud upphävs, framhåller bl. a. att det i några typiska

emigrantstater — Australien, Canada och USA — inte är möjligt att få

indrivning på svensk exekutionsurkund. Enligt vad nämnden har erfarit

tillämpar emellertid dessa länders ambassader i Sverige den praxisen, att

svensk medborgare, som önskar emigrera till något av länderna, måste lämna

uppgift om ev. underhållsskyldighet gentemot person i Sverige. Föreligger

sådan skyldighet, måste den underhållsskyldige inkomma till ambassaden

med skriftligt bevis om att underhållsfrågan har ordnats på ett för

den underhållsberättigade tillfredsställande sätt eller att underhållsberättigad

eller barnavårdsman inte har något att erinra mot avflyttning.

Länsstyrelsen i Stockholms län har tidigare uttalat sig mot ett upphävande

av lagen om avflyttningsförbud men har nu ändrat uppfattning.

Länsstyrelsen anser att lagen numera inte innefattar fördelar som står i

rimlig proportion till olägenheterna för dem som drabbas av avflyttningsförbud.

Enligt länsstyrelsen kan det sjunkande antalet mål om avflyttningsförbud

i inte ringa grad tillskrivas den rörlighet som på grund av bl. a. den

ökade internationaliseringen numera utmärker arbetsmarknaden och allmänhetens

bosättningsvanor. Det torde i själva verket förhålla sig så, att

våra dagars i skilda hänseenden mycket snabba utveckling över huvud

har undergrävt lagens effektiva tillämpning i sådan grad att den numera

framstår som föga tidsenlig.

Sveriges advokatsamfund, vilket, som har nämnts, alltjämt avstyrker ett

upphävande, uttalar att den omständigheten att avflyttningsförbud utverkas

i en förhållandevis ringa utsträckning inte innebär att lagen i ämnet saknar

betydelse. Redan lagens existens utgör sålunda ett verksamt medel att få en

reglering till stånd av utestående underhållsbidrag samt säkerhet för utbetalning

av framdeles förfallande belopp. I motsats till vad Göta hovrätt har

framhållit i sitt yttrande över lagberedningens slutliga förslag i ämnet, kan

samfundet inte se något stötande i att hotet om avflyttningsförbud begagnas

i hithörande förhandlingssammanhang.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1969

15

6. Departementschefen

År 1917 reformerades lagstiftningen så, att barns rättsställning i olika

avseenden väsentligt förbättrades. Reformerna byggde bl. a. på principen

om föräldrars ovillkorliga skyldighet att underhålla sina barn. Sålunda antogs

skärpta bestämmelser om underhållsplikt i lagen om barn utom äktenskap.

Möjligheterna att driva in underhållsbidrag som inte betalades frivilligt

ökades genom lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta.

I samband härmed tillkom också lagen om avflyttningsförbud. Till grund

för denna låg tanken att den enskildes plikt att bidra till sina anhörigas

underhåll måste ta över hans intresse att få avflytta från landet och bosätta

sig utomlands. Möjligheten att utomlands driva in underhållsbidrag i exekutiv

ordning på grundval av svensk exekutionstitel var vid lagens tillkomst

praktiskt taget obefintlig. Utvägen att utverka en exekutionstitel i det främmande

landet var i allmänhet förenad med så stora besvär och kostnader att

den endast undantagsvis kunde utnyttjas. Detta innebar att i den mån en

för sörj ningspliktig avflyttade till utlandet, den försörj ningsberättigade blev

hänvisad till samhälleligt stöd som var av begränsad omfattning.

Vilken underhållsskyldighet som helst ansågs dock inte böra få till följd

att den för sörj ningspliktige skulle kunna tvingas att stanna kvar här i landet.

Endast om underhållsskyldigheten avsåg minderåriga barn ansågs den

böra beaktas.

Lagen om avflyttningsförbud innehåller i korthet följande bestämmelser.

Den som är underhållsskyldig mot barn under sexton år får avflytta från

riket endast om han hos överexekutor har ställt av denne godkänd pant eller

borgen för underhållsskyldighetens fullgörande. Att avflytta innebär enligt

lagen att avresa från riket i avsikt att bosätta sig i främmande land. Lagen

äger alltså inte tillämpning på den som såsom turist eller affärsman eller den

som annars i ett eller annat ärende besöker utlandet, även om vistelsen utomlands

skulle bli ganska långvarig. Överexekutor kan befria den underhållsskyldige

från att ställa säkerhet, om anledning finns att anta att hans avflyttning

inte skall lända den underhållsberättigade till men eller om ömmande

omständigheter förekommer. Utmätningsman kan på begäran av den

underhållsberättigade meddela förbud för den underhållsskyldige att avflytta,

om fara är för handen att han avflyttar från riket utan att ha ställt

säkerhet. Förbudet skall genast underställas överexekutors prövning. Överexekutor

skall upphäva avflyttningsförbud om de omständigheter som har

föranlett förbudet inte föreligger längre. Avflyttningsförbud skall kungöras

för landets polismyndigheter. Det åligger polismyndighet att hindra en underhållsskyldig

som söker avflytta trots meddelat avflyttningsförbud. Lagens

bestämmelser gäller även för dem som i vederbörlig ordning har förpliktats

att till socialnämnd eller barnavårdsnämnd betala bidrag till underhåll av

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1969

barn under sexton år. Vad i lagen sägs om underhållsberättigad gäller i

sådant fall nämnden. Om underhållsskyldig har avflyttat från riket utan att

ha fullgjort sin skyldighet att ställa säkerhet eller kan befaras avflytta utan

att fullgöra denna skyldighet, kan överexekutor förplikta honom att genast

nedsätta kapitalvärdet av underhållsbidrag som inte är förfallet.

Avflyttningsförbud har vissa konsekvenser i passhänseende för den underhållsskyldige.

Är han underkastad sådant förbud, får pass utfärdas för

honom endast om passmyndigheten anser att han kan betros med sådant.

Har den underhållsskyldige redan pass, skall passmyndigheten återkalla

passet, om den finner att passinnehavaren inte kan betros med att inneha

det.

Antalet mål om avflyttningsförbud har under senare år sjunkit betydligt.

Under åren 1957—1960 utgjorde antalet mål hos överexekutorerna i genomsnitt

71 om året. Motsvarande siffra för åren 1964—1967 är 48. Den i januari

1964 utfärdade förteckningen över personer underkastade gällande avflyttningsförbud

innehåller omkring 450 namn. I motsvarande förteckning för

januari 1969 har antalet namn sjunkit till omkring 250.

Att avflyttningsförbud utverkas i allt mindre utsträckning måste bero på

att bl. a. barnavårdsnämnderna som handlägger ett mycket stort antal kravärenden

(i synnerhet bidragsförskottsärenden), undviker att väcka fråga

om sådana förbud. Det kan antas att man särskilt på barnavårdshåll numera

anser att förbud för en underhållspliktig att avflytta utgör ett mindre lämpligt

sätt att garantera underhållspliktens fullgörande.

Frågan huruvida det alltjämt föreligger behov av lagen om avflyttningsförbud

har senast behandlats i en inom justitiedepartementet upprättad promemoria.

I denna uttalas, att övervägande skäl talar för att lagen upphävs,

och det föreslås att så sker. Promemorian har remissbehandlats. Samtliga

remissinstanser utom två tillstyrker förslaget eller lämnar det utan

erinran.

För egen del vill jag först betona, att rätten att lämna det land där man

vistas, även ens hemland, hör i ett demokratiskt samhälle till de grundläggande

rättigheterna. Denna rättighet bör vara underkastad endast sådana inskränkningar

som är strängt nödvändiga. För att inskränkningar till skydd

för annans ekonomiska anspråk skall framstå som försvarliga måste krävas

att det är ytterst angeläget att den berättigades intressen blir tillgodosedda.

Skälen för den inskränkning som görs genom lagen om avflyttningsförbud

väger enligt min mening inte längre lika tungt som tidigare. Jag vill därvid

särskilt framhålla följande faktorer såsom viktiga.

De bidragsberättigade barnen kan numera i flertalet fall påräkna ett visst

grundskydd i form av bidragsförskott. För de underhållsberättigades trygghet

torde därför möjligheten att ingripa med avflyttningsförbud mot en underhållsskyldig

inte längre spela så stor roll. Det allmännas krav på återbetalning

av utgivet bidragsförskott eller av medel som annars har för
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1969 17

skjutits måste självfallet tillgodoses, men det kan inte anses ha sådan angelägenhetsgrad

att man behöver tillgripa avflyttningsförbud eller hot om

avflyttningsförbud som påtryckningsmedel.

Arbetsmarknaden och allmänhetens bosättningsvanor kännetecknas nu

av en helt annan internationell rörlighet än tidigare. Denna omständighet har

hl. a. lett till internationella överenskommelser om indrivning av underhållsbidrag.

Mellan de nordiska länderna finns en konvention i ämnet av år

1962. Enligt denna kan omedelbar verkställighet fås i övriga nordiska länder

på dom, beslut eller förbindelse om underhåll som har tillkommit i

Sverige. Vidare har Sverige ratificerat 1958 års Haag-konvention om erkännande

och verkställighet av avgöranden om underhåll till barn. Enligt denna

konvention, som hittills i övrigt har ratificerats av bl. a. Belgien, Frankrike,

Italien, Nederländerna, Schweiz, Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike,

kan omedelbar verkställighet fås på dom eller beslut som har meddelats

i annat konventionsland om underhåll åt barn under tjuguett år. Slutligen

har Sverige jämte ett trettiotal andra stater ratificerat 1956 års New

York-konvention om indrivning av underhållsbidrag i utlandet. Enligt konventionen

åligger det ett särskilt utsett organ i varje konventionsstat att på

begäran vidta ändamålsenliga åtgärder för att få ut underhållsbidrag, såsom

att väcka och utföra talan samt att söka verkställighet.

Sverige har sålunda gällande överenskommelser om indrivning av underhållsbidrag

med åtskilliga andra länder. I några för svenska medborgare

typiska utvandrarstater — Australien, Canada och USA — är det emellertid

fortfarande omöjligt att få indrivning på svensk exekutionsurkund eller att

få officiellt bistånd med indrivningen av underhållsbidrag. Denna omständighet

är dock av underordnad betydelse eftersom dessa länder för att en

underhåll sskyldig person skall få tillstånd att invandra kräver att denne

har ordnat underhållsfrågan på ett för den underliållsberättigade tillfredsställande

sätt.

Det har påståtts, att avflyttningsförbudets främsta betydelse ligger i att

det främjar förhandlingar och överenskommelser mellan underhållsberättigad

och underhållsskyldig. Att behålla lagen i ämnet av detta skäl bör emellertid

inte komma i fråga. Inte heller finns det anledning att behålla lagen

av hänsyn till våra nordiska grannländer som har liknande regler. En olikhet

de nordiska länderna emellan på detta område är av mycket begränsad

betydelse.

Under hänvisning till vad jag nu har anfört ansluter jag mig till uppfattningen

att lagen om avflyttningsförbud bör utmönstras nr lagstiftningen.

Som förordas i departementspromemorian bör upphävandet ske i och med

utgången av juni 1969.

Avflyttningsförbud som är meddelade före sistnämnda tidpunkt bör därefter

vara utan verkan. Underhållsskyldig som har ställt pant eller borgen

för underhållsskyldighetens fullgörande eller nedsatt kapitalvärdet av viss

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kurigl. Maj:ts proposition nr 69 år 1969

del av underhållsbidraget bör dock även framdeles vara bunden härav.

Den sålunda förordade lagstiftningen gör det nödvändigt att se över passkungörelsen

den 31 maj 1940 (nr 471), utrikesförvaltningens passkungörelse

den 14 juni 1940 (nr 548) och kungörelsen den 9 april 1965 (nr 98) om

polisregister m. m.

7. Hemställan

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag

till lag om upphävande av lagen den 14- juni 1917 (nr 381) om förbud

för vissa underhålls skyldiga att avflytta från riket.

Lagförslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som

Bilaga.1

Jag hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslaget inhämtas enligt

87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

1 Förslaget, som är likalydande med motsvarande vid propositionen fogade förslag, liar uteslutits

här.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1969

19

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 14 mars 1969.

Närvarande:

f. d. justitierådet Lind,

justitierådet Alexanderson,

regeringsrådet Ringdén,

justitierådet Conradi.

Enligt lagrådet den 6 mars 1969 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitieärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den

7 februari 1969, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om upphävande av lagen den 14 juni 1917 (nr 381) om förbud

för vissa underhållsskgldiga att avflytta från riket.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

rådmannen Arne Wilhelmsson.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Brita Dydrick

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1969

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj. t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

21 mars 1969.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Sven-Erig

Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman,

Bengtsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över

förslag till lag om upphävande av lagen den li juni 1917 (nr 381) om förbud

för vissa underhållsskgldiga att avflytta från riket.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat förslaget utan erinran, och

hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga

förslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690104

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 1LU 1969:39 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om upphävande av lagen den Ur juni 1917 s. 1 i texten