Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt

1969-02-28 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1969:92, Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1969

1

Nr 92

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr

577) om statlig förmögenhetsskatt; given Stockholms

slott den 28 februari 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogat förslag till förordning om ändring i förordningen den

26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I syfte att förhindra omotiverade skattelättnader genom överföring av förmögenhet

till barn föreslås att skatt för förmögenhet, tillhörande barn under

20 år som bor hos föräldrarna, alltid skall beräknas med hänsyn till

föräldrarnas och barnets sammanlagda förmögenhet. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 92

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1969

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig

fömögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 12 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om

statlig förmögenhetsskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

12 §.

1 mom. För äkta makar, som

under beskattningsåret levt tillsammans,

beräknas den skattepliktiga

förmögenheten för makarna var för

sig, varvid boets gemensamma förmögenhet

inräknas i mannens skattepliktiga

förmögenhet. Har därvid

skuld, som i 5 § avses, helt eller delvis

ej kunnat utnyttjas å den därtill

närmast berättigade makens förmögenhet,

må bristen avräknas å den

andra makens förmögenhet. Den beskattningsbara

förmögenheten beräknas

för makarna gemensamt under

hänsyntagande, vid tillämpning

av 9 § tredje och fjärde styckena,

till makarnas sammanlagda nettoinkomst.

Frågan om skatteplikt enligt

10 § bedömes med hänsyn till makarnas

sålunda bestämda beskattningsbara

förmögenhet. Skatt beräknas

likaledes efter nämnda förmögenhet

samt fördelas å makarna

efter deras skattepliktiga förmögenheter.

Vad i 11 § 3 mom. sägs, skall

därvid iakttagas. 1

1 mom. För äkta makar, som

under beskattningsåret levt tillsammans,

beräknas den skattepliktiga

förmögenheten för makarna var för

sig, varvid boets gemensamma förmögenhet

inräknas i mannens skattepliktiga

förmögenhet. Har därvid

skuld, som i 5 § avses, helt eller delvis

ej kunnat utnyttjas å den därtill

närmast berättigade makens förmögenhet,

må bristen avräknas å den

andra makens förmögenhet.

Har skattskyldig hemmavarande

barn, som icke fyllt 20 år, och uppgår

barnets till statlig inkomstskatt

beräknade beskattningsbara inkomst

till minst 100 kronor, beräknas den

skattepliktiga förmögenheten för

den skattskyldige och barnet var för

sig.

Den beskattningsbara förmögenheten

beräknas, i fall som avses i

första stycket gemensamt för makarna

och i fall som avses i andra

stycket gemensamt för föräldrar och

barn. Härvid skall, vid tillämpning

av 9 § tredje och fjärde styckena,

hänsyn tagas till den sammanlagda

nettoinkomsten hos dem för vilka

gemensam beräkning av förmögenheten

sker. Frågan om skatteplikt

enligt 10 § bedömes med hänsyn till

1 Senaste lydelse av 12 § 1 mom. se 1953: 276.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

den sålunda gemensamt bestämda

beskattningsbara förmögenheten.

Skatt beräknas likaledes efter nämnda

förmögenhet och fördelas på envar

efter hans skattepliktiga förmögenhet.

Vad i 11 § 3 mom. sägs, skall

därvid iakttagas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969. Äldre bestämmelser tilllämpas

dock vid 1969 års taxering och vid eftertaxering för år 1969 eller

tidigare år.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 92 år 1969

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

28 februari 1969.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric

Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman,

Moberg, Bengtsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade regler

för barns förmögenhetsbeskattning och anför.

Inledning

Skatt på förmögenhet infördes år 1910. Beträffande skattskyldighet för

barns förmögenhet utformades bestämmelserna redan från början så att

skattskyldig taxerades för hemmavarande omyndigt barns förmögenhet,

om inte barnet självt taxerades till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Bestämmelserna om barns förmögenhetsbeskattning har därefter inte ändrats

i sakligt hänseende.

Gällande bestämmelser i 8 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om

statlig förmögenhetsskatt (SF) innebär att den som har hemmavarande

barn under 21 år även är skattskyldig för barnets förmögenhet, om barnets

till statlig inkomstskatt beräknade beskattningsbara inkomst inte uppgår

till minst 100 kr. Adoptivbarn och styvbarn behandlas efter samma

regler som gäller för andra hemmavarande barn, däremot inte fosterbarn.

Huruvida den skattskyldige haft barn eller om barn är att räkna som:

hemmavarande, liksom även frågan om barnets ålder, skall bedömas med

hänsyn till förhållandena den 1 november året före taxeringsåret. Om föräldrarna

sammanlever torde i regel fadern taxeras för barns förmögenhet.

I ett rättsfall (RÅ 1955:1654) har fadern taxerats för sina barns förmögenhet,

trots att föräldrarna -—- som samtaxerades — åsattes taxeringar i olika

kommuner och barnen bodde hos modern. Förutsättning för beskattning

enligt 8 § SF är att barnets och föräldrarnas sammanlagda förmögenhet

överstiger 100 000 kr.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1969

Gällande ordning liar kritiserats i olika sammanhang. I två likalydande

motioner till 1950 års riksdag (1:29, 11:29) påtalades att skillnaden mellan

det fall då fadern och det fall då barnet självt taxerades för förmögenheten

var betydande. Motionärerna fann det från rättvisesynpunkt ytterst

önskvärt att man tillskapade likformighet rörande omyndiga barns förmögenhetsbeskattning

och yrkade att hemmavarande omyndigt barns

förmögenhet skulle sammanläggas med föräldrarnas förmögenhet endast

om och i den mån barnets förmögenhet översteg den då gällande skattepliktsgränsen,

30 000 kr. På förslag av bevillningsutskottet (BeU 1950: 37)

avslog riksdagen motionerna. Utskottet anförde bl. a. att vid tillämpningen

av 8 § SF uppenbarligen mycket ojämna verkningar måste uppkomma

samt att dessa verkningar ej kunde anses tillfredsställande. Utskottet kunde

ändå inte förorda en omedelbar författningsändring i enlighet med motionärernas

förslag, eftersom en ändring av denna art kunde medföra konsekvenser

som inte kunde överblickas.

Frågan upptogs av 1949 års skatteutredning, som delade uppfattningen

att läget inte kunde anses tillfredsställande. Utredningen föreslog (SOU

1951:51 s. 242—247) att skattskyldigheten gjordes beroende uteslutande

av barnets ålder. Eftersom barnbidrag utgick intill 16 år, oberoende av

om barnet hade egen inkomst eller förmögenhet, syntes det utredningen

skäligt att alltid låta hemmavarande barns förmögenhet beskattas tillsammans

med föräldrarnas intill denna åldersgräns för barnen. Däremot

borde barnen efter fyllda 16 år enligt utredningen alltid behandlas som

självständiga skattesubjekt. Utredningen föreslog att barnets förmögenhet

taxerades hos föräldrarna och skatten påfördes dem i sådana fall, då barnet

inte självt påfördes statlig inkomstskatt. Beträffande de fall, då barnet

självt betalade statlig inkomstskatt fann sig utredningen däremot nödsakad

föreslå en formell samtaxering innebärande att den beskattningsbara

förmögenheten beräknades gemensamt för föräldrar och barn, varefter

skatten fördelades efter vars och ens beskattningsbara förmögenhet.

Vid remissbehandlingen av utredningens förslag ansågs förslaget förenat

med taxeringstekniska komplikationer. Förslaget ledde icke till lagstiftning

(prop.1952: 213 s. 127).

I prop. 1969: 25 har Kungl. Maj :t på föredragning av chefen för justitiedepartementet

föreslagit att myndighetsåldern sänks från 21 till 20 år.

Förslaget har ansetts böra föranleda motsvarande åtgärd i vissa författningar

där åldersgränsen 21 år f. n. har betydelse. Bl. a. förordas i propositionen

ändring i 8 § SF.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1969

Departementschefen

Förmögenhet, som tillhör hemmavarande barn, beskattas f. n. efter olika

bestämmelser beroende på barnets inkomster. Om barnets inkomster är så

stora att barnet påförs till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst,

dvs. i regel ca 5 000 kr., taxeras barnet självt för sin förmögenhet. Har barnet

inte tillräckliga inkomster för att få sådan beskattningsbar inkomst

läggs barnets förmögenhet vid beskattningen tillsammans med föräldrarnas.

Bestämmelserna gäller f. n. så länge barnet inte fyllt 21 år. Äldre barn

är självt skattskyldigt för sin förmögenhet. I proposition till årets riksdag

har Kungl. Maj :t föreslagit att åldersgränsen sänks till 20 år.

Mot gällande bestämmelser om omyndiga barns förmögenhetsbeskattning

har tidigare anmärkts att de medför ojämna verkningar. Skatten för en

mindre förmögenhet som tillhör ett barn kan — genom att förmögenheten

beskattas hos barnets föräldrar — utgå efter en väsentligt högre skattesats

än skatten för en större förmögenhet, som till följd av avkastningens eller

annan inkomsts storlek beskattas hos barnet.

Frågan om en ändring av hithörande bestämmelser har tidigare uppmärksammats

av 1949 års skatteutredning. Därvid prövades i första hand

möjligheten att alltid låta föräldrarna redovisa barns förmögenhet så länge

barnet inte fyllt 16 år. Barnets förmögenhet skulle taxeras hos endera av

föräldrarna på samma sätt som nu sker när barnet inte självt påförs statlig

inkomstskatt. Denna lösning avvisade dock utredningen som underströk

att föräldrar saknade laglig möjlighet att få täckning ur barnets förmögenhet

eller inkomst för skatt som påförts för barnets förmögenhet. Med

hänsyn härtill torde utredningen ha funnit det obilligt att påföra föräldrarna

skatt för större förmögenhetstillgångar tillhöriga barn. Utredningen

fann sig därför nödsakad att för alla de fall, då barnet hade egen skatteplikt

till statsskatt, föreslå en formell samtaxering mellan föräldrar och

barn, innebärande att den beskattningsbara förmögenheten beräknades

för dem gemensamt och den därå uträknade skatten sedermera fördelades

mellan dem efter vars och ens förmögenhet. Utredningens förslag föranledde

inte lagstiftning.

Enligt min uppfattning är läget beträffande hemmavarande barns förmögenhetsbeskattning

så otillfredsställande att en omedelbar lagstiftningsåtgärd

är motiverad. Gällande bestämmelser gynnar i praktiken de större

förmögenhetsinnehavarna. Bestämmelserna inbjuder i sin nuvarande utformning

till åtgärder i skatteflyktssyfte. Föräldrar med större förmögenhetstillgångar

kan exempelvis överföra till ett barn tillgångar, som lämnar

så stor avkastning att beskattningsbar inkomst till statlig inkomstskatt

uppkommer för barnet. Härigenom nedbringas skattebelastningen, vilket

oftast framstår som omotiverat med hänsyn till att barnets förmögenhet

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 92 år 1969

regelmässigt står under föräldrarnas förvaltning och kan sägas ingå i den

förmögenhet som totalt sett disponeras av familjen. Härtill kommer att

barns förmögenhet i regel härrör från föräldrar eller andra närståede. Det

kan därför inte anses obilligt att beräkningen av förmögenhetsskatten sker

under hänsynstagande till föräldrarnas och barnets sammanlagda förmögenhet.

Vissa tekniska svårigheter uppkommer när det gäller att omsätta förslaget

i praktiken. Att nå en från alla synpunkter tillfredsställande lösning har

visat sig svårt. Som tidigare framhållits är syftet med lagstiftningen att förhindra

att föräldrar erhåller omotiverade skattelättnader genom att överföra

förmögenhet till barn. De anmärkningar av taxeringsteknisk natur

som riktades mot 1949 års skat teutrednings förslag har efter det att ADBsystemet

införts förlorat i styrka. Eftersom förslaget sakligt sett synes mig

ändamålsenligt förordar jag en ändring som i stort sett överensstämmer med

skatteutredningens förslag. Detta innebär att någon ändring inte görs i nuvarande

regler för det fall att barnet har så låg inkomst att det inte blir påfört

statlig inkomstskatt. För dessa fall har nu gällande ordning fungerat

utan anmärkning. Föräldrar, som nu beskattas för förmögenhet tillhörande

hemmavarande omyndigt barn, skall alltså även i fortsättningen ta upp

barnens förmögenhet i sina deklarationer. Beträffande barn med så höga inkomster

att de har egen skatteplikt till statlig inkomstskatt, bör däremot

nya bestämmelser införas. I dessa fall lämnar barnet egen självdeklaration

och är därigenom uppgiftsskyldigt för sin förmögenhet. Syftet med lagstiftningen

uppnås om man för hithörande fall föreskriver att förmögenhetsskatt

för föräldrarna och barnet skall beräknas med hänsyn till deras

sammanlagda förmögenheter och fördelas på dem efter förhållandet mellan

de skattepliktiga förmögenheterna. De föreslagna bestämmelserna liknar

dem som nu gäller för äkta makars förmögenhetsbeskattning.

Den i 9 § tredje stycket SF angivna reduceringsregeln (den s. k. 30- gångerregeln) föreslås tillämpas med beaktande av föräldrarnas och barnets

sammanlagda nettoinkomst. Enligt min mening finns inget behov av att införa

ömsesidig rätt till avdrag för skulder på sätt gäller mellan makar.

Mitt förslag medför inte någon utökad deklarationsskyldighet. Eftersom

debetsedel i alla fall måste utfärdas för barn med egen skatteplikt till statlig

inkomstskatt innebär den här valda lösningen icke någon väsentligt ökad

belastning på taxeringsapparaten. Ändringen bör lämpligen genomföras samtidigt

med att myndighetsåldern sänks till 20 år.

I fråga om inkomstbeskattningen av omyndiga barn finns inga särskilda

bestämmelser utan de behandlas i detta hänseende på samma sätt som andra

skattskyldiga. Detta innebär bl. a. att barn medges ortsavdrag på vanligt

sätt. Har barnet ingen annan inkomst än inkomst av kapital reduceras således

avkastningen av barnets förmögenhet med ortsavdrag vid beskattningen

och inkomstskatt beräknas på vad som eventuellt återstår. Någon

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1969

samtaxering av barns inkomster med föräldrarnas existerar således inte i

vårt land. När det gäller barns inkomst av förvärvsarbete torde det nu tilllämpade

systemet vara naturligt. Beträffande barns kapitalinkomster kan

däremot ifrågasättas om de nuvarande beskattningsbestämmelserna är tillfredsställande

från rättvisesynpunkt. Jag är emellertid inte beredd att nu

framlägga ändringsförslag i denna fråga, som är av tämligen komplicerad

natur. Frågan torde kräva ytterligare överväganden.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t genom

proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättat

förslag till

förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig

förmögenhetsskatt.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

MARCUS bOKTR. STHLM 1969 6901 53

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1969:40 Betänkande med anledning av Kungl. Maj.ts propositioner med förslag till ändringar i förordningen den 26 juli 1947 s. 1 i texten