Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m.m

1969-03-28 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1969:95, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m.m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1969

1

Nr 95

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370), m.m.; given Stockholms slott den 28

mars 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370),

2) förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om

statlig inkomstskatt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändrade regler för folkpensionärers rätt till avdrag

för nedsatt skatteförmåga. Förslaget innebär ökad avdragsrätt för folkpensionärer

med inkomster vid sidan av folkpension. Genom förslaget anpassas

de särskilda skatteavdragsreglerna för folkpensionärer till den i prop.

1969:38 föreslagna uppmjukningen av reglerna för inkomstprövning av

hustrutillägg och kommunala bostadstillägg till folkpension.

De nya bestämmelserna föreslås gälla första gången vid 1970 års taxering.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 95

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1969

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 50 § 2 mom. och punkt 2 av anvisningarna till

50 § kommunalskattelagen den 28 september 19281 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

50

2 mom. För fysisk------

Finnes skattskyldigs —-— ---—■-

Om skattskyldigs------■ ——■-

Skattskyldig, vars inkomst helt eller

till huvudsaklig del utgjorts av

folkpension, skall — om särskilda

omständigheter icke föranleda annat

— anses ha haft nedsatt skatteförmåga

enligt andra stycket. Att bestämmelsen

i andra stycket om visst

högsta avdragsbelopp icke gäller vid

fastställandet av avdrag i detta fall

framgår av punkt 2 av anvisningarna.

Vad härefter--------

(Föreslagen lydelse)

§•

----kronor, bortfaller.

--— --jämkning medgivits.

---motsvarande tillämpning.

Skattskyldig, vars inkomst till

icke obetydlig del utgjorts av folkpension,

skall — om särskilda omständigheter

icke föranleda annat —

anses ha haft nedsatt skatteförmåga

enligt andra stycket. Att bestämmelsen

i andra stycket om visst högsta

avdragsbelopp icke gäller vid fastställandet

av avdrag i detta fall

framgår av punkt 2 av anvisningarna.

— beskattningsbar inkomst.

Anvisningar

till 50 §.

2. Därest skattskyldig varit för sin

försörjning helt beroende av vad

han i form av folkpension uppburit,

bör den taxerade inkomsten regelmässigt

minskas med vad han sålunda

pppburit, även om det belopp

som angives i 50 § 2 mom. andra

stycket därigenom överskrides. Om

den skattskyldige mot låg avgift

vistats å sjukhus eller annan anstalt

eller om hans levnadskostnader rönt

inverkan av annan därmed jämförlig

2. För skattskyldig, som varit för

sin försörjning helt beroende av vad

han uppburit i form av folkpension,

bör den taxerade inkomsten regelmässigt

minskas med vad han sålunda

uppburit, även om det belopp

som angives i 50 § 2 mom. andra

stycket därigenom överskrides. Om

den skattskyldige mot låg avgift vistats

å sjukhus eller annan anstalt

eller om hans levnadskostnader rönt

inverkan av annan därmed jämförlig

1 Senaste lydelse av 50 § 2 mom. och punkt 2 av anvisningarna till 50 § se 1968: 718.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1969

(Nuvarande lydelse)

omständighet, bör det belopp, varmed

den taxerade inkomsten enligt

vad nyss sagts må minskas, jämkas

med hänsyn därtill.

Om skattskyldig åtnjutit jämväl

annan inkomst än folkpension, men

pensionen likväl utgjort den h uv

udsakliga delen av hans inkomst,

bör den skattskyldige regelmässigt

medgivas ett med hänsyn

till omständigheterna jämkat avdrag

för nedsatt skatteförmåga. Även i

detta fall får det i 50 § 2 mom. andra

stycket angivna maximibeloppet

överskridas.

Därest folkpensionen icke uppgått

till minst hälften av den sammanlagda

inkomsten, bör avdrag, som ovan

sägs, medgivas allenast då särskilda

skäl därtill föranleda.

(Föreslagen lydelse)

omständighet, bör det belopp, varmed

den taxerade inkomsten enligt

vad nyss sagts må minskas, jämkas

med hänsyn därtill.

Om skattskyldig åtnjutit jämväl

annan inkomst än folkpension, bör

den skattskyldige medgivas ett med

hänsyn till omständigheterna jämkat

avdrag för nedsatt skatteförmåga.

Även i detta fall får det i 50 § 2

mom. andra stycket angivna maximibeloppet

överskridas.

Vid tillämpningen av denna anvisningspunkt

skall som folkpension

behandlas även tilläggspension i den

mån den enligt lagen om pensionstillskott

föranlett avräkning av

pensionstillskott.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas

första gången vid 1970 års taxering. Äldre bestämmelser äger dock alltjämt

tillämpning vid eftertaxering för år 1969 eller tidigare år.

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 95

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1969

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)

om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 9 § 2 mom. förordningen den 26 juli 1947 om

statlig inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

9

2 mom. För skattskyldig—-—--

Finnes skattskyldigs skatteförmåga

hava varit väsentligen nedsatt av

anledning, varom i 50 § 2 mom. andra,

tredje eller fjärde stycket kommunalskattelagen

förmäles, må efter

taxeringsnämndens eller, om besvär

anförts eller ock särskild framställning

därom gjorts senast den 30 juni

året näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens

beprövande den

skattskyldiges taxerade inkomst

minskas, förutom med statligt ortsavdrag,

med ytterligare ett efter omständigheterna

avpassat belopp, dock

högst med belopp som stadgas i 50 §

2 mom. andra och tredje styckena

kommunalskattelagen. Detta belopp

får dock överskridas, om skattskyldig

varit för sin försörjning helt eller

huvudsakligen beroende av vad han

uppburit i form av folkpension. Har

skattskyldig på grund av jämkning

vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit

avdrag för nedsatt skatteförmåga,

skall avdrag, som nu sagts,

minskas med det belopp, varmed

jämkning medgivits.

Vad härefter —----— —--

(Föreslagen lydelse)

§•

— •—--—-—- kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmå
ga

hava varit väsentligen nedsatt av

anledning, varom i 50 § 2 mom. andra,

tredje eller fjärde stycket kommunalskattelagen

förmäles, må efter

taxeringsnämndens eller, om besvär

anförts eller ock särskild framställning

därom gjorts senast den 30 juni

året näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens

beprövande den

skattskyldiges taxerade inkomst

minskas, förutom med statligt ortsavdrag,

med ytterligare ett efter omständigheterna

avpassat belopp, dock

högst med belopp som stadgas i 50 §

2 mom. andra och tredje styckena

kommunalskattelagen. Detta belopp

får dock överskridas, om skattskyldig

varit för sin försörjning till icke

obetydlig del beroende av vad han

uppburit i form av folkpension. Har

skattskyldig på grund av jämkning

vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit

avdrag för nedsatt skatteförmåga,

skall avdrag, som nu sagts,

minskas med det belopp, varmed

jämkning medgivits.

— beskattningsbar inkomst.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

och tillämpas första gången vid 1970 års taxering. Äldre bestämmelser äger

dock alltjämt tillämpning vid eftertaxering för år 1969 eller tidigare år.

1 Senaste lydelse av 9 § 2 mom. se 1968:719.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1969

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

28 mars 1969.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson,

Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om folkpensionärers

avdrag för nedsatt skatteförmåga och anför.

Inledning

I prop. 1967: 7 lades fram bl. a. förslag om upphävande av den maximigräns

för extra avdrag som vid inkomsttaxeringen medges folkpensionär

vilkens inkomst helt eller huvudsakligen utgörs av folkpension. Jag anförde

i propositionen bl. a. (s. 22) att jag var medveten om att den ordning som

rådde för folkpensionärer i avdragshänseende inte var tillfredsställande och

att en ändring var påkallad. Jag nämnde vidare att det inom finansdepartementet

pågick vissa undersökningar i syfte att så långt möjligt råda bot på

de åsyftade bristerna i pensionärernas beskattning. Frågan var emellertid

komplicerad, påpekade jag, och måste ses i samband med ställningstagandena

beträffande de inkomstprövade förmånerna som då sågs över av pensionsförsäkringskommittén.

Mitt förslag till höjning av det extra avdraget

för folkpensionärerna var avsett som ett provisorium i avvaktan på resultatet

av denna undersökning.

Bevillningsutskottet (BeU 1967:2) hemställde att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t skulle hemställa om skyndsam utredning av frågan om beskattning

av folkpensionärernas sidoinkomster, varvid särskilt borde övervägas

möjligheten att införa definitiv källskatt för folkpensionärer.

Riksdagen fattade beslut i överensstämmelse med bevillningsutskottets

hemställan (rskr 1967: 51).

I prop. 1969: 38 till årets riksdag har föreslagits bl. a. ändrade regler i

inkomstprövningshänseende för hustrutillägg och kommunalt bostadstill
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år J969

lägg till folkpension. De ändrade reglerna påverkar bestämmelserna om

skattelättnader för folkpensionärer. I nämnda proposition (s. 49) har för utskickats

att chefen för finansdepartementet skall anmäla frågan om folkpensionärernas

beskattning. Min avsikt är nu att ta upp denna fråga.

Nuvarande ordning

Enligt 31 § andra stycket kommunalskattelagen (KL) den 28 september

1928 (nr 370) likställs med tjänst bl. a. rätt till pension. Med pension förstås,

enligt punkt 1 av anvisningarna till nämnda paragraf, belopp som på

grund av lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring utgår i form

av folkpension. Tilläggsförmån till folkpension är enligt 9 kap. 5 § nämnda

lag hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg. De närmare reglerna om

sådana tillägg finns intagna i lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutilllägg

och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Hustrutillägg och kommunalt

bostadstillägg är underkastade inkomstprövning. Reglerna för nämnda

förmåner skall strax beröras ytterligare.

Enligt 50 § 2 mom. andra stycket KL föreligger rätt till avdrag utöver

kommunalt ortsavdrag om den skattskyldiges skatteförmåga under beskattningsåret

varit väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse,

ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka den

skattskyldige varit berättigad till allmänt barnbidrag, eller annan därmed

jämförlig omständighet. Avdragsbeloppet skall avpassas efter omständigheterna

men är maximerat till f. n. 6 000 kr.

Skattskyldig vars inkomst helt eller till huvudsaklig del utgjorts av folkpension

skall — om särskilda omständigheter inte föranleder annat — enligt

50 § 2 mom. fjärde stycket KL anses ha haft nedsatt skatteförmåga enligt

de nyss återgivna bestämmelserna i 50 § 2 mom. andra stycket. Vid fastställandet

av avdrag gäller i detta fall inte någon maximering. Om den

skattskyldige varit för sin försörjning helt beroende av sin folkpension, bör

den taxerade inkomsten enligt punkt 2 av anvisningarna till 50 § KL regelmässigt

minskas med ett belopp motsvarande hela folkpensionen. Har den

skattskyldige haft även annan inkomst än folkpension men folkpensionen

ändå utgjort den huvudsakliga delen av hans inkomst, bör den skattskyldige,

enligt samma anvisningspunkt, regelmässigt medges ett med hänsyn till omständigheterna

jämkat avdrag för nedsatt skatteförmåga. För det fall att

folkpensionen inte uppgått till minst hälften av den sammanlagda inkomsten,

bör däremot extra avdrag medges endast när särskilda skäl föranleder

det.

De regler för vilka nu redogjorts gäller även vid taxering till statlig inkomstskatt,

se 9 § 2 mom. andra stycket förordningen den 26 juli 1947 (nr

576) om statlig inkomstskatt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1969

Riksskattenämnden har meddelat anvisningar till ledning för bestämmandet

av det extra avdraget för folkpensionärer, senast den 29 januari 1969.

Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg är, som nyss framhållits, underkastade

inkomstprövning. Bestämmelserna härom innebär att dessa förmåner

på visst sätt minskar med hänsyn till pensionärens inkomster vid

sidan av folkpensionen. Överstiger sidoinkomsten 1 700 kr. för ensamstående,

sker minskning med en tredjedel av inkomst som ligger mellan 1 700

och 2 400 kr. och med två tredjedelar av inkomst därutöver. För man och

hustru är motsvarande gränsbelopp sammanlagt 2 400 och 3 400 kr. Årsinkomst

under 1 700 kr. för ensam och 2 400 kr. för makar medför ej något

avdrag. Med årsinkomst avses den inkomst, för år räknat, som någon kan

antas komma att åtnjuta under den närmaste tiden. Som inkomst räknas

inte allmänt barnbidrag, folkpension, tilläggspension enligt lagen om allmän

försäkring till den del pensionen enligt 9 kap. 1 § sista stycket nämnda lag

föranlett minskning av barntillägg, som där avses, livränta som avses i 17

kap. 2 § nyssnämnda lag i den mån den enligt samma lagrum dragits av

från pension, ersättning på grund av sjukförsäkring i allmän försäkringskassa

eller understöd som någon kan vara föranledd att utge på grund av

skyldskap eller svågerlag. Vid uppskattning av avkastning på förmögenhet

skall avkastningen höjas med 10 % av det belopp varmed förmögenheten

överstiger för den som är gift 30 000 kr. För sammanlevande makar beräknas

vardera makens inkomst utgöra hälften av makarnas sammanlagda årsinkomst

och värdet av förmögenhet hälften av deras sammanlagda förmögenhet.

I prop. 1969: 38 föreslås en ytterligare tilläggsförmån till folkpension,

nämligen pensionstillskott. Pensionstillskott avses utgå, på grundval av 9

kap. 5 § lagen om allmän försäkring, enligt en särskild lag om pensionstillskott.

Pensionstillskottet avses under en tioårsperiod höja den nuvarande

folkpensionsnivån med sammanlagt 30 % av basbeloppet. Från pensionstillskottet

avräknas allmän tilläggspension i den mån tilläggspensionen tillsammans

med det pensionstillskott som skall utgå under ett visst år överstiger

pensionstillskottets nivå vid tioårsperiodens slut. Pensionstillskottet

och allmän tilläggspension till den del sådan pension föranleder minskning

av pensionstillskott skall enligt förslaget i prop. 1969: 38 inte anses utgöra

årsinkomst som minskar de inkomstprövade förmånerna.

I prop. 1969: 38 föreslås, som förut nämnts, även en ändring i inkomstprövningsreglerna

för hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.

Den föreslagna ändringen innebär att det belopp som inte medför

avdrag höjs till 2 000 kr. för ensam pensionär och till 3 000 kr. för makar

tillsammans samt att reduktionen för inkomster över nämnda belopp görs

enhetlig och bestäms till 50 % av den överskjutande inkomsten.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1969

Departementschefen

Nuvarande regler i inkomstskattehänseende för den vars inkomst helt

eller till huvudsaklig del utgjorts av folkpension innebär bl. a. att utöver

ortsavdraget skall medges avdrag för nedsatt skatteförmåga, ett s. k. extra

avdrag. Om den skattskyldige varit för sin försörjning helt beroende av folkpensionen,

bör den taxerade inkomsten regelmässigt minskas med hela beloppet

av folkpensionen. Om han har haft även annan inkomst, men pensionen

utgjort den huvudsakliga delen av hans inkomst, bör han medges ett

jämkat extra avdrag. Har folkpensionen inte uppgått till minst hälften av

den sammanlagda inkomsten, bör avdrag medges endast om särskilda omständigheter

föreligger. I de fall jag nu nämnt är det extra avdraget inte

maximerat. Riksskattenämnden har meddelat anvisningar till ledning för

beräkning av avdragets storlek och dess avtrappning vid ökande inkomster

vid sidan av folkpensionen.

Bestämmelserna om extra avdrag för skattskyldig, som varit för sin försörjning

helt eller till den huvudsakliga delen beroende av folkpension, är

att betrakta som ett provisorium. Beskattningsreglerna för nämnda kategorier

av skattskyldiga måste anses som gynnsamma vid en jämförelse med

vad som gäller för andra skattskyldiga i motsvarande inkomstlägen. Den

samlade ekonomiska effekten för vederbörande folkpensionär påverkas

emellertid inte enbart av reglerna i skattesystemet utan även av reglerna i

pensionssystemet. Den nuvarande konstruktionen av reglerna i de båda

systemen leder i vissa situationer fram till verkningar som inte är avsedda.

De situationer jag här har i tankarna gäller de fall då pensionärer, som

har inkomster understigande folkpensionsförmånerna och som sålunda

fortfarande åtnjuter det extra avdraget, får en ökning av sidoinkomsterna.

Jag vill belysa det anförda med följande. F. n. utgår kommunalt bostadstillägg

i varje kommun i landet. Som jag framhållit i det föregående är det

kommunala bostadstillägget inkomstprövat. En folkpensionär med sidoinkomster,

som når över den gräns vid vilken det kommunala bostadstillägget

börjar avtrappas, får lägre kommunalt bostadstillägg. Samtidigt bortfaller

emellertid med nuvarande regler också en del av underlaget för beräkning

av det extra avdragets storlek. Detta avdrag skall ju, som jag nyss påpekat,

jämkas efter förhållandet mellan sidoinkomsten och folkpensionen. Den

sammanlagda effekten av pensions- och skattereglerna blir sålunda att pensionärens

bruttoinkomstökning i vissa inkomstlägen kommer att motsvaras

av en mycket blygsam ökning av hans nettobehållning. I vissa andra inkomstlägen

inträder ingen ökning alls och ibland t. o. m. en minskning.

Tröskel- eller marginaleffekter av den art jag har antytt är ofrånkomliga

både i ett inkomstprövat bidragssystem och i ett system som innehåller av
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1969

trappade skattelindringsavdrag. Övergångarna kan emellertid göras mjukare

än vad de f. n. är. En åtgärd i detta syfte är det förslag om uppmjukning

av inkomstprövningsreglerna som lagts fram i prop. 1969: 38.

Som framgår av min redogörelse i det föregående, hindrar bestämmelserna

i 50 § 2 mom. fjärde stycket KL och i anvisningarna till nämnda författningsrum

f. n. vanligen extra avdrag när folkpensionen — inklusive således

hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg och, efter ett genomförande av

förslaget i prop. 1969: 38, även pensionstillskott — till sitt belopp inte når

upp till minst samma belopp som inkomsten vid sidan av folkpensionen.

Denna bestämmelse är i sin nuvarande utformning en av orsakerna till de

ojämna ekonomiska effekterna vid successivt stigande si doinkomster och

bör därför ändras. Självfallet kan, i likhet med hittills gällande principer,

det extra avdraget inte få åtnjutas oavkortat vid stigande sidoinkomster.

Ändras nyssnämnda regler i KL kan emellertid den successiva minskningen

av det extra avdraget vid stigande inkomster avpassas så, att den samlade

effekten av bortfall av folkpensionsförmåner och minskat extra avdrag blir

mindre kännbar för den enskilde folkpensionären. Det bör ankomma på riksskattenämnden

att, såsom hittills, lämna anvisningar och upprätta tabeller

för de extra avdragens storlek vid ökande sidoinkomster. Utgångspunkten bör

givetvis vara att ökade sidoinkomster inte helt konsumeras. Jag vill framhålla

att, för det fall att sidoinkomsten är så låg att den inte leder till minskning

av den inlcomstprövade folkpensionsförmånen, den nuvarande tillämpning

som riksskattenämnden anvisat synes böra bibehållas.

Fastän de nu föreslagna ändringarna leder till avsevärda förbättringar

kan det även i fortsättningen förekomma höga marginaleffekter. Som jag

framhållit i det föregående är hela systemet med ett särskilt, i princip till

sitt belopp obegränsat extra avdrag för folkpensionärer ett provisorium.

Jag finner det angeläget att betona att man inte kan nå tillfredsställande

resultat genom att betrakta folkpensionärernas situation i skattehänseende

skilt från övriga skattskyldigas. Redan nu är folkpensionärerna gynnade i

förhållande till andra kategorier skattskyldiga i motsvarande bruttoinkomstläge.

De här föreslagna ändringarna kommer att innebära ett ytterligare

gynnande av folkpensionärerna i detta avseende. Jag vill i detta sammanhang

meddela att jag har för avsikt att låta se över skattereglerna för alla

kategorier av lägre inkomsttagare och således även folkpensionärer, varefter

förslag kommer att föreläggas riksdagen. Med hänsyn härtill finns det

ingen anledning att föreslå några ytterligare ändringar i beskattningsreglerna

för folkpensionärer än dem jag här behandlat.

I rskr 1967: 51 har riksdagen antytt möjligheten att införa en definitiv

källskatt för folkpensionärer. Jag kan inte inse att problemet med beskattningen

av folkpensionärernas sidoinkomster skulle få en bättre lösning på

den vägen. Enligt min mening bör den ytterligt komplicerade frågan om en

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1969

definitiv källskatt prövas generellt, vilket f. n. görs av källskatteutredningen.

Jag är därför inte beredd att nu ta upp frågan om definitiv källskatt för

folkpensionärer särskilt.

För att mitt förslag skall kunna genomföras krävs ändring av KL. I 50 §

2 mom. fjärde stycket bör, med hänsyn till att enligt vad jag framhållit i det

föregående det extra avdraget skall kunna medges även när sidoinkomsten

är större än folkpensionen, således uttrycket »till huvudsaklig del» bytas

mot uttrycket »till icke obetydlig del». Som konsekvens härav bör göras

motsvarande ändring i 9 § 2 mom. andra stycket förordningen om statlig

inkomstskatt. Vidare bör punkt 2 av anvisningarna till 50 § KL omarbetas.

På grund av 3 § i den föreslagna lagen om pensionstillskott skall i vissa

fall tilläggspension avräknas från pensionstillskott. För detta fall vill jag

förorda en regel, som innebär att tilläggspension får räknas som folkpension

vid beräkning av det extra avdraget i den mån den föranlett sådan avräkning.

De nya inkomstprövningsreglerna för hustrutillägget och det kommunala

bostadstillägget avses träda i kraft den 1 juli 1969. De beskattningsregler jag

nu föreslagit bör således tillämpas första gången vid 1970 års taxering.

Ett genomförande av förslaget till ändrade bestämmelser för det extra

avdraget kan, med de förutsättningar som här angetts, beräknas medföra ett

skattebortfall för statsverket på ca 10 milj. kr. och för kommunerna på ca

20 milj. kr.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom

proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade

förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370),

2) förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om

statlig inkomstskatt.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 6 9 0 2 1 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1969:46 Betänkande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten