Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m.m
1969-03-28 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1969:95, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m.m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1969
1
Nr 95
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m.m.; given Stockholms slott den 28
mars 1969.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370),
2) förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om
statlig inkomstskatt.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändrade regler för folkpensionärers rätt till avdrag
för nedsatt skatteförmåga. Förslaget innebär ökad avdragsrätt för folkpensionärer
med inkomster vid sidan av folkpension. Genom förslaget anpassas
de särskilda skatteavdragsreglerna för folkpensionärer till den i prop.
1969:38 föreslagna uppmjukningen av reglerna för inkomstprövning av
hustrutillägg och kommunala bostadstillägg till folkpension.
De nya bestämmelserna föreslås gälla första gången vid 1970 års taxering.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 95
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1969
Förslag
till
Lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 50 § 2 mom. och punkt 2 av anvisningarna till
50 § kommunalskattelagen den 28 september 19281 skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
50
2 mom. För fysisk------
Finnes skattskyldigs —-— ---—■-
Om skattskyldigs------■ ——■-
Skattskyldig, vars inkomst helt eller
till huvudsaklig del utgjorts av
folkpension, skall — om särskilda
omständigheter icke föranleda annat
— anses ha haft nedsatt skatteförmåga
enligt andra stycket. Att bestämmelsen
i andra stycket om visst
högsta avdragsbelopp icke gäller vid
fastställandet av avdrag i detta fall
framgår av punkt 2 av anvisningarna.
Vad härefter--------
(Föreslagen lydelse)
§•
----kronor, bortfaller.
--— --jämkning medgivits.
---motsvarande tillämpning.
Skattskyldig, vars inkomst till
icke obetydlig del utgjorts av folkpension,
skall — om särskilda omständigheter
icke föranleda annat —
anses ha haft nedsatt skatteförmåga
enligt andra stycket. Att bestämmelsen
i andra stycket om visst högsta
avdragsbelopp icke gäller vid fastställandet
av avdrag i detta fall
framgår av punkt 2 av anvisningarna.
— beskattningsbar inkomst.
Anvisningar
till 50 §.
2. Därest skattskyldig varit för sin
försörjning helt beroende av vad
han i form av folkpension uppburit,
bör den taxerade inkomsten regelmässigt
minskas med vad han sålunda
pppburit, även om det belopp
som angives i 50 § 2 mom. andra
stycket därigenom överskrides. Om
den skattskyldige mot låg avgift
vistats å sjukhus eller annan anstalt
eller om hans levnadskostnader rönt
inverkan av annan därmed jämförlig
2. För skattskyldig, som varit för
sin försörjning helt beroende av vad
han uppburit i form av folkpension,
bör den taxerade inkomsten regelmässigt
minskas med vad han sålunda
uppburit, även om det belopp
som angives i 50 § 2 mom. andra
stycket därigenom överskrides. Om
den skattskyldige mot låg avgift vistats
å sjukhus eller annan anstalt
eller om hans levnadskostnader rönt
inverkan av annan därmed jämförlig
1 Senaste lydelse av 50 § 2 mom. och punkt 2 av anvisningarna till 50 § se 1968: 718.
3
Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1969
(Nuvarande lydelse)
omständighet, bör det belopp, varmed
den taxerade inkomsten enligt
vad nyss sagts må minskas, jämkas
med hänsyn därtill.
Om skattskyldig åtnjutit jämväl
annan inkomst än folkpension, men
pensionen likväl utgjort den h uv
udsakliga delen av hans inkomst,
bör den skattskyldige regelmässigt
medgivas ett med hänsyn
till omständigheterna jämkat avdrag
för nedsatt skatteförmåga. Även i
detta fall får det i 50 § 2 mom. andra
stycket angivna maximibeloppet
överskridas.
Därest folkpensionen icke uppgått
till minst hälften av den sammanlagda
inkomsten, bör avdrag, som ovan
sägs, medgivas allenast då särskilda
skäl därtill föranleda.
(Föreslagen lydelse)
omständighet, bör det belopp, varmed
den taxerade inkomsten enligt
vad nyss sagts må minskas, jämkas
med hänsyn därtill.
Om skattskyldig åtnjutit jämväl
annan inkomst än folkpension, bör
den skattskyldige medgivas ett med
hänsyn till omständigheterna jämkat
avdrag för nedsatt skatteförmåga.
Även i detta fall får det i 50 § 2
mom. andra stycket angivna maximibeloppet
överskridas.
Vid tillämpningen av denna anvisningspunkt
skall som folkpension
behandlas även tilläggspension i den
mån den enligt lagen om pensionstillskott
föranlett avräkning av
pensionstillskott.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas
första gången vid 1970 års taxering. Äldre bestämmelser äger dock alltjämt
tillämpning vid eftertaxering för år 1969 eller tidigare år.
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 95
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1969
Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)
om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 9 § 2 mom. förordningen den 26 juli 1947 om
statlig inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
9
2 mom. För skattskyldig—-—--
Finnes skattskyldigs skatteförmåga
hava varit väsentligen nedsatt av
anledning, varom i 50 § 2 mom. andra,
tredje eller fjärde stycket kommunalskattelagen
förmäles, må efter
taxeringsnämndens eller, om besvär
anförts eller ock särskild framställning
därom gjorts senast den 30 juni
året näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens
beprövande den
skattskyldiges taxerade inkomst
minskas, förutom med statligt ortsavdrag,
med ytterligare ett efter omständigheterna
avpassat belopp, dock
högst med belopp som stadgas i 50 §
2 mom. andra och tredje styckena
kommunalskattelagen. Detta belopp
får dock överskridas, om skattskyldig
varit för sin försörjning helt eller
huvudsakligen beroende av vad han
uppburit i form av folkpension. Har
skattskyldig på grund av jämkning
vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit
avdrag för nedsatt skatteförmåga,
skall avdrag, som nu sagts,
minskas med det belopp, varmed
jämkning medgivits.
Vad härefter —----— —--
(Föreslagen lydelse)
§•
— •—--—-—- kronor, bortfaller.
Finnes skattskyldigs skatteförmå
ga
hava varit väsentligen nedsatt av
anledning, varom i 50 § 2 mom. andra,
tredje eller fjärde stycket kommunalskattelagen
förmäles, må efter
taxeringsnämndens eller, om besvär
anförts eller ock särskild framställning
därom gjorts senast den 30 juni
året näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens
beprövande den
skattskyldiges taxerade inkomst
minskas, förutom med statligt ortsavdrag,
med ytterligare ett efter omständigheterna
avpassat belopp, dock
högst med belopp som stadgas i 50 §
2 mom. andra och tredje styckena
kommunalskattelagen. Detta belopp
får dock överskridas, om skattskyldig
varit för sin försörjning till icke
obetydlig del beroende av vad han
uppburit i form av folkpension. Har
skattskyldig på grund av jämkning
vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit
avdrag för nedsatt skatteförmåga,
skall avdrag, som nu sagts,
minskas med det belopp, varmed
jämkning medgivits.
— beskattningsbar inkomst.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och tillämpas första gången vid 1970 års taxering. Äldre bestämmelser äger
dock alltjämt tillämpning vid eftertaxering för år 1969 eller tidigare år.
1 Senaste lydelse av 9 § 2 mom. se 1968:719.
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1969
5
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
28 mars 1969.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,
Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson,
Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om folkpensionärers
avdrag för nedsatt skatteförmåga och anför.
Inledning
I prop. 1967: 7 lades fram bl. a. förslag om upphävande av den maximigräns
för extra avdrag som vid inkomsttaxeringen medges folkpensionär
vilkens inkomst helt eller huvudsakligen utgörs av folkpension. Jag anförde
i propositionen bl. a. (s. 22) att jag var medveten om att den ordning som
rådde för folkpensionärer i avdragshänseende inte var tillfredsställande och
att en ändring var påkallad. Jag nämnde vidare att det inom finansdepartementet
pågick vissa undersökningar i syfte att så långt möjligt råda bot på
de åsyftade bristerna i pensionärernas beskattning. Frågan var emellertid
komplicerad, påpekade jag, och måste ses i samband med ställningstagandena
beträffande de inkomstprövade förmånerna som då sågs över av pensionsförsäkringskommittén.
Mitt förslag till höjning av det extra avdraget
för folkpensionärerna var avsett som ett provisorium i avvaktan på resultatet
av denna undersökning.
Bevillningsutskottet (BeU 1967:2) hemställde att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t skulle hemställa om skyndsam utredning av frågan om beskattning
av folkpensionärernas sidoinkomster, varvid särskilt borde övervägas
möjligheten att införa definitiv källskatt för folkpensionärer.
Riksdagen fattade beslut i överensstämmelse med bevillningsutskottets
hemställan (rskr 1967: 51).
I prop. 1969: 38 till årets riksdag har föreslagits bl. a. ändrade regler i
inkomstprövningshänseende för hustrutillägg och kommunalt bostadstill
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år J969
lägg till folkpension. De ändrade reglerna påverkar bestämmelserna om
skattelättnader för folkpensionärer. I nämnda proposition (s. 49) har för utskickats
att chefen för finansdepartementet skall anmäla frågan om folkpensionärernas
beskattning. Min avsikt är nu att ta upp denna fråga.
Nuvarande ordning
Enligt 31 § andra stycket kommunalskattelagen (KL) den 28 september
1928 (nr 370) likställs med tjänst bl. a. rätt till pension. Med pension förstås,
enligt punkt 1 av anvisningarna till nämnda paragraf, belopp som på
grund av lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring utgår i form
av folkpension. Tilläggsförmån till folkpension är enligt 9 kap. 5 § nämnda
lag hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg. De närmare reglerna om
sådana tillägg finns intagna i lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutilllägg
och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg är underkastade inkomstprövning. Reglerna för nämnda
förmåner skall strax beröras ytterligare.
Enligt 50 § 2 mom. andra stycket KL föreligger rätt till avdrag utöver
kommunalt ortsavdrag om den skattskyldiges skatteförmåga under beskattningsåret
varit väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse,
ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka den
skattskyldige varit berättigad till allmänt barnbidrag, eller annan därmed
jämförlig omständighet. Avdragsbeloppet skall avpassas efter omständigheterna
men är maximerat till f. n. 6 000 kr.
Skattskyldig vars inkomst helt eller till huvudsaklig del utgjorts av folkpension
skall — om särskilda omständigheter inte föranleder annat — enligt
50 § 2 mom. fjärde stycket KL anses ha haft nedsatt skatteförmåga enligt
de nyss återgivna bestämmelserna i 50 § 2 mom. andra stycket. Vid fastställandet
av avdrag gäller i detta fall inte någon maximering. Om den
skattskyldige varit för sin försörjning helt beroende av sin folkpension, bör
den taxerade inkomsten enligt punkt 2 av anvisningarna till 50 § KL regelmässigt
minskas med ett belopp motsvarande hela folkpensionen. Har den
skattskyldige haft även annan inkomst än folkpension men folkpensionen
ändå utgjort den huvudsakliga delen av hans inkomst, bör den skattskyldige,
enligt samma anvisningspunkt, regelmässigt medges ett med hänsyn till omständigheterna
jämkat avdrag för nedsatt skatteförmåga. För det fall att
folkpensionen inte uppgått till minst hälften av den sammanlagda inkomsten,
bör däremot extra avdrag medges endast när särskilda skäl föranleder
det.
De regler för vilka nu redogjorts gäller även vid taxering till statlig inkomstskatt,
se 9 § 2 mom. andra stycket förordningen den 26 juli 1947 (nr
576) om statlig inkomstskatt.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1969
Riksskattenämnden har meddelat anvisningar till ledning för bestämmandet
av det extra avdraget för folkpensionärer, senast den 29 januari 1969.
Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg är, som nyss framhållits, underkastade
inkomstprövning. Bestämmelserna härom innebär att dessa förmåner
på visst sätt minskar med hänsyn till pensionärens inkomster vid
sidan av folkpensionen. Överstiger sidoinkomsten 1 700 kr. för ensamstående,
sker minskning med en tredjedel av inkomst som ligger mellan 1 700
och 2 400 kr. och med två tredjedelar av inkomst därutöver. För man och
hustru är motsvarande gränsbelopp sammanlagt 2 400 och 3 400 kr. Årsinkomst
under 1 700 kr. för ensam och 2 400 kr. för makar medför ej något
avdrag. Med årsinkomst avses den inkomst, för år räknat, som någon kan
antas komma att åtnjuta under den närmaste tiden. Som inkomst räknas
inte allmänt barnbidrag, folkpension, tilläggspension enligt lagen om allmän
försäkring till den del pensionen enligt 9 kap. 1 § sista stycket nämnda lag
föranlett minskning av barntillägg, som där avses, livränta som avses i 17
kap. 2 § nyssnämnda lag i den mån den enligt samma lagrum dragits av
från pension, ersättning på grund av sjukförsäkring i allmän försäkringskassa
eller understöd som någon kan vara föranledd att utge på grund av
skyldskap eller svågerlag. Vid uppskattning av avkastning på förmögenhet
skall avkastningen höjas med 10 % av det belopp varmed förmögenheten
överstiger för den som är gift 30 000 kr. För sammanlevande makar beräknas
vardera makens inkomst utgöra hälften av makarnas sammanlagda årsinkomst
och värdet av förmögenhet hälften av deras sammanlagda förmögenhet.
I prop. 1969: 38 föreslås en ytterligare tilläggsförmån till folkpension,
nämligen pensionstillskott. Pensionstillskott avses utgå, på grundval av 9
kap. 5 § lagen om allmän försäkring, enligt en särskild lag om pensionstillskott.
Pensionstillskottet avses under en tioårsperiod höja den nuvarande
folkpensionsnivån med sammanlagt 30 % av basbeloppet. Från pensionstillskottet
avräknas allmän tilläggspension i den mån tilläggspensionen tillsammans
med det pensionstillskott som skall utgå under ett visst år överstiger
pensionstillskottets nivå vid tioårsperiodens slut. Pensionstillskottet
och allmän tilläggspension till den del sådan pension föranleder minskning
av pensionstillskott skall enligt förslaget i prop. 1969: 38 inte anses utgöra
årsinkomst som minskar de inkomstprövade förmånerna.
I prop. 1969: 38 föreslås, som förut nämnts, även en ändring i inkomstprövningsreglerna
för hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.
Den föreslagna ändringen innebär att det belopp som inte medför
avdrag höjs till 2 000 kr. för ensam pensionär och till 3 000 kr. för makar
tillsammans samt att reduktionen för inkomster över nämnda belopp görs
enhetlig och bestäms till 50 % av den överskjutande inkomsten.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1969
Departementschefen
Nuvarande regler i inkomstskattehänseende för den vars inkomst helt
eller till huvudsaklig del utgjorts av folkpension innebär bl. a. att utöver
ortsavdraget skall medges avdrag för nedsatt skatteförmåga, ett s. k. extra
avdrag. Om den skattskyldige varit för sin försörjning helt beroende av folkpensionen,
bör den taxerade inkomsten regelmässigt minskas med hela beloppet
av folkpensionen. Om han har haft även annan inkomst, men pensionen
utgjort den huvudsakliga delen av hans inkomst, bör han medges ett
jämkat extra avdrag. Har folkpensionen inte uppgått till minst hälften av
den sammanlagda inkomsten, bör avdrag medges endast om särskilda omständigheter
föreligger. I de fall jag nu nämnt är det extra avdraget inte
maximerat. Riksskattenämnden har meddelat anvisningar till ledning för
beräkning av avdragets storlek och dess avtrappning vid ökande inkomster
vid sidan av folkpensionen.
Bestämmelserna om extra avdrag för skattskyldig, som varit för sin försörjning
helt eller till den huvudsakliga delen beroende av folkpension, är
att betrakta som ett provisorium. Beskattningsreglerna för nämnda kategorier
av skattskyldiga måste anses som gynnsamma vid en jämförelse med
vad som gäller för andra skattskyldiga i motsvarande inkomstlägen. Den
samlade ekonomiska effekten för vederbörande folkpensionär påverkas
emellertid inte enbart av reglerna i skattesystemet utan även av reglerna i
pensionssystemet. Den nuvarande konstruktionen av reglerna i de båda
systemen leder i vissa situationer fram till verkningar som inte är avsedda.
De situationer jag här har i tankarna gäller de fall då pensionärer, som
har inkomster understigande folkpensionsförmånerna och som sålunda
fortfarande åtnjuter det extra avdraget, får en ökning av sidoinkomsterna.
Jag vill belysa det anförda med följande. F. n. utgår kommunalt bostadstillägg
i varje kommun i landet. Som jag framhållit i det föregående är det
kommunala bostadstillägget inkomstprövat. En folkpensionär med sidoinkomster,
som når över den gräns vid vilken det kommunala bostadstillägget
börjar avtrappas, får lägre kommunalt bostadstillägg. Samtidigt bortfaller
emellertid med nuvarande regler också en del av underlaget för beräkning
av det extra avdragets storlek. Detta avdrag skall ju, som jag nyss påpekat,
jämkas efter förhållandet mellan sidoinkomsten och folkpensionen. Den
sammanlagda effekten av pensions- och skattereglerna blir sålunda att pensionärens
bruttoinkomstökning i vissa inkomstlägen kommer att motsvaras
av en mycket blygsam ökning av hans nettobehållning. I vissa andra inkomstlägen
inträder ingen ökning alls och ibland t. o. m. en minskning.
Tröskel- eller marginaleffekter av den art jag har antytt är ofrånkomliga
både i ett inkomstprövat bidragssystem och i ett system som innehåller av
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1969
trappade skattelindringsavdrag. Övergångarna kan emellertid göras mjukare
än vad de f. n. är. En åtgärd i detta syfte är det förslag om uppmjukning
av inkomstprövningsreglerna som lagts fram i prop. 1969: 38.
Som framgår av min redogörelse i det föregående, hindrar bestämmelserna
i 50 § 2 mom. fjärde stycket KL och i anvisningarna till nämnda författningsrum
f. n. vanligen extra avdrag när folkpensionen — inklusive således
hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg och, efter ett genomförande av
förslaget i prop. 1969: 38, även pensionstillskott — till sitt belopp inte når
upp till minst samma belopp som inkomsten vid sidan av folkpensionen.
Denna bestämmelse är i sin nuvarande utformning en av orsakerna till de
ojämna ekonomiska effekterna vid successivt stigande si doinkomster och
bör därför ändras. Självfallet kan, i likhet med hittills gällande principer,
det extra avdraget inte få åtnjutas oavkortat vid stigande sidoinkomster.
Ändras nyssnämnda regler i KL kan emellertid den successiva minskningen
av det extra avdraget vid stigande inkomster avpassas så, att den samlade
effekten av bortfall av folkpensionsförmåner och minskat extra avdrag blir
mindre kännbar för den enskilde folkpensionären. Det bör ankomma på riksskattenämnden
att, såsom hittills, lämna anvisningar och upprätta tabeller
för de extra avdragens storlek vid ökande sidoinkomster. Utgångspunkten bör
givetvis vara att ökade sidoinkomster inte helt konsumeras. Jag vill framhålla
att, för det fall att sidoinkomsten är så låg att den inte leder till minskning
av den inlcomstprövade folkpensionsförmånen, den nuvarande tillämpning
som riksskattenämnden anvisat synes böra bibehållas.
Fastän de nu föreslagna ändringarna leder till avsevärda förbättringar
kan det även i fortsättningen förekomma höga marginaleffekter. Som jag
framhållit i det föregående är hela systemet med ett särskilt, i princip till
sitt belopp obegränsat extra avdrag för folkpensionärer ett provisorium.
Jag finner det angeläget att betona att man inte kan nå tillfredsställande
resultat genom att betrakta folkpensionärernas situation i skattehänseende
skilt från övriga skattskyldigas. Redan nu är folkpensionärerna gynnade i
förhållande till andra kategorier skattskyldiga i motsvarande bruttoinkomstläge.
De här föreslagna ändringarna kommer att innebära ett ytterligare
gynnande av folkpensionärerna i detta avseende. Jag vill i detta sammanhang
meddela att jag har för avsikt att låta se över skattereglerna för alla
kategorier av lägre inkomsttagare och således även folkpensionärer, varefter
förslag kommer att föreläggas riksdagen. Med hänsyn härtill finns det
ingen anledning att föreslå några ytterligare ändringar i beskattningsreglerna
för folkpensionärer än dem jag här behandlat.
I rskr 1967: 51 har riksdagen antytt möjligheten att införa en definitiv
källskatt för folkpensionärer. Jag kan inte inse att problemet med beskattningen
av folkpensionärernas sidoinkomster skulle få en bättre lösning på
den vägen. Enligt min mening bör den ytterligt komplicerade frågan om en
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1969
definitiv källskatt prövas generellt, vilket f. n. görs av källskatteutredningen.
Jag är därför inte beredd att nu ta upp frågan om definitiv källskatt för
folkpensionärer särskilt.
För att mitt förslag skall kunna genomföras krävs ändring av KL. I 50 §
2 mom. fjärde stycket bör, med hänsyn till att enligt vad jag framhållit i det
föregående det extra avdraget skall kunna medges även när sidoinkomsten
är större än folkpensionen, således uttrycket »till huvudsaklig del» bytas
mot uttrycket »till icke obetydlig del». Som konsekvens härav bör göras
motsvarande ändring i 9 § 2 mom. andra stycket förordningen om statlig
inkomstskatt. Vidare bör punkt 2 av anvisningarna till 50 § KL omarbetas.
På grund av 3 § i den föreslagna lagen om pensionstillskott skall i vissa
fall tilläggspension avräknas från pensionstillskott. För detta fall vill jag
förorda en regel, som innebär att tilläggspension får räknas som folkpension
vid beräkning av det extra avdraget i den mån den föranlett sådan avräkning.
De nya inkomstprövningsreglerna för hustrutillägget och det kommunala
bostadstillägget avses träda i kraft den 1 juli 1969. De beskattningsregler jag
nu föreslagit bör således tillämpas första gången vid 1970 års taxering.
Ett genomförande av förslaget till ändrade bestämmelser för det extra
avdraget kan, med de förutsättningar som här angetts, beräknas medföra ett
skattebortfall för statsverket på ca 10 milj. kr. och för kommunerna på ca
20 milj. kr.
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom
proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade
förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370),
2) förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om
statlig inkomstskatt.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Gunnel Anderson
MARCUS BOKTR. STHLM 1969 6 9 0 2 1 2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BevU 1969:46 Betänkande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten