Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om beräkning av skogsvärde vid 1970 års allmänna fastighetstaxering, m. m

1969-03-28 · 22 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1969:97, Med förslag till förordning om beräkning av skogsvärde vid 1970 års allmänna fastighetstaxering, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1969

1

Nr 97

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om beräkning av skogsvärde vid 1970 års allmänna

fastighetstaxering, m. m.; given Stockholms

slott den 28 mars 1969.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning om beräkning av skogsvärde vid 1970 års allmänna fastighetstaxering,

2) förordning om ändring i förordningen den 27 mars 1954 (nr 142) om

taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås beträffande 1970 års allmänna fastighetstaxering

att de skogsbruksvärden som skulle framkomma med tillämpning av

gällande värderingsgrunder reduceras i viss utsträckning. Härigenom undviks

att taxeringsvärdena på skogsfastigheter blir alltför höga. Reduktionen

föreslås till 100 kr. per hektar skogsmark, dock högst 30 % av det oreducerade

skogsbruksvärdet.

Vidare föreslås i anslutning till de nya reglerna om beskattning i vissa

fall av dödsbo såsom handelsbolag att delägare i sådant dödsbo — i likhet

med delägare i handelsbolag — inte skall ha rätt att avsätta medel till skogskonto.

Medel som sådant dödsbo har innestående på skogskonto skall återföras

till beskattning.

1 tlihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 97

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1969

1) Förslag

till

Förordning

om beräkning av skogsvärde vid 1970 års allmänna fastighetstaxering

Härigenom förordnas, att vid 1970 års allmänna fastighetstaxering det belopp

som erhålles vid beräkning av skogsvärdet enligt avdelning B punkt 9

skogsvärderingsinstruktionen den 1 juni 1951 (nr 440) skall nedsättas med

etthundra kronor för varje fullt hektar skogsmark av fastighetens areal,

dock högst med trettio procent av summan av skogsvärdet, beräknat utan

nedsättning, och det i samma avdelning punkt 10 angivna skogsmarksvärdet.

2) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 27 mars 1954 (nr 142) om taxering för

inkomst av medel, som insatts å skogskonto

Härigenom förordnas, att 1 och 9 §§ förordningen den 27 mars 1954 om

taxering tor inkomst av medel, som i

rad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

1

Fysisk person, oskift dödsbo eller

familjestiftelse, som i självdeklaration

till ledning för taxering för inkomst

har att uppgiva intäkt av

skogsbruk, må under de förutsättningar

och i den utsträckning nedan

stadgas erhålla uppskov med taxering

till kommunal och statlig inkomstskatt

för den del av intäkten,

som insatts å särskilt konto i bank

(skogskonto). Rätt att erhålla uppskov,

som nu sagts, tillkommer icke

delägare i handelsbolag eller kommanditbolag

för någon del av den

a skogskonto, skall erhalla and
-

(Föreslagen lydelse)

§•

Fysisk person, oskift dödsbo eller

familjestiftelse, som i självdeklaration

till ledning för taxering för inkomst

har att uppgiva intäkt av

skogsbruk, må under de förutsättningar

och i den utsträckning nedan

stadgas erhålla uppskov med taxering

till kommunal och statlig inkomstskatt

för den del av intäkten,

som insatts å särskilt konto i bank

(skogskonto). Rätt att erhålla uppskov,

som nu sagts, tillkommer icke

delägare i handelsbolag eller kommanditbolag

för någon del av den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1969

O

(Nuvarande lydelse)

inkomst, han åtnjutit av bolagets

verksamhet.

Med bank--------------

Skattskyldig må-------

9

Överlåter skattskyldig------

Har oskiftat dödsbo medel inneståendc

å skogskonto skola medlen

upptagas såsom bruttointäkt av

skogsbruk för det beskattningsår,

under vilket dödsboet skiftas.

Har vid

Har avtal

(Föreslagen lydelse)

inkomst, han åtnjutit av bolagets

verksamhet. Ej heller tillkommer

sådan rätt delägare i oskiftat dödsbo,

på vilket 53 § 3 inom. fjärde

stycket kommunalskattelagen tilllämpas,

för någon del av den inkomst

han åtnjutit av dödsboets

verksamhet.

för jordbrukskredit.

— öppnade kontot.

— överlåtelsen ägt rum.

Har oskiftat dödsbo medel inneslående

å skogskonto skola medlen

upptagas såsom bruttointäkt av

skogsbruk för det beskattningsår,

under vilket dödsboet skiftas, eller,

om 53 § 3 mom. f järde stycket kommunalskattelagen

tillämpas på dödsboet,

för det beskattningsår då

nämnda stycke första gången tilllämpas.

bodelningen ägt rum.

avtalet träffats.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

och skall tillämpas första gången, såvitt avser l § vid 1969 års taxering och

såvitt avser 9 § vid 1970 års taxering. I fråga om dödsbo, på vilket 53 §

3 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen tillämpats första gången vid

1969 års taxering, skall i stället för vad i 9 § förordningen stadgas gälla,

att å skogskonto innestående medel skola upptagas såsom bruttointäkt av

skogsbruk för det beskattningsår för vilket taxering i första instans sker

närmast efter år 1969.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1969

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

28 mars 1969.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Lange,

Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson,

Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om beräkning av

skogsvärde vid 1970 års allmänna fastighetstaxering, m.m. och anför.

Inledning

Allmän fastighetstaxering sker normalt Aart femte år och skall nästa

gång äga rum år 1970. Förberedelsearbetet för denna fastighetstaxering

pågår.

Skogsstyrelsen och skogshögskolan har den 28 januari 1969 till chefen

för finansdepartementet överlämnat en promemoria med vissa synpunkter

rörande värdenivå in. in. i fråga om skogsbruksvärdena vid 1970 års allmänna

fastighetstaxering. Promemorian kompletterades med vissa ytterligare

beräkningar som inkom till finansdepartementet den 7 februari 1969.

Över promemorian med de kompletterande beräkningarna har efter remiss

yttranden a\rgetls av riksskattenämnden, domänverket, lantbruksstyrelsen,

länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Kalmar,

Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs,

Skaraborgs, Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län, Svenska kommunförbundet, Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet

landsbygdens folk (RLF), Samfundet för fastighetsvärdering,

Skogsindustriernas samarbetsutskott och Sveriges jordägareförbund. Härvid

har länsstyrelserna i Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Älvsborgs, Skaraborgs

och Västerbottens län såsom eget yttrande åberopat utlåtanden av sina skogssakkunniga.

Länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Blekinge, Kristianstads,

Hallands, Västmanlands och Norrbottens län har bifogat yttranden

som inhämtats från länsstyrelsernas skogssakkunniga. Länsstyrelsen i

Jämtlands län har bifogat ett från skogsvårdsstyrelsen i länet inhämtat ytt
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1969

rande. Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges lantbruksförbund

och RLF har åberopat yttrande av lantbrukets slcattedelegation.

I detta sammanhang tar jag också upp en fråga om ändring av förordningen

den 27 mars 1954 (nr 142) om taxering för inkomst av medel, som

insatts å skogskonto. Ändringen har samband med de nya bestämmelserna

om beskattning i vissa fall av dödsbo såsom handelsbolag.

Nuvarande ordning m. m.

Taxeringsvärdet för fastighet skall redovisas i särskilda delvärden. I

fråga om jordbruksfastighet gäller i detta hänseende nya regler fr. o. m.

1970 års taxering enligt lagen den 13 december 1968 (nr 729) om ändring

i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370). För jordbruksfastighet

skall anges bl. a. skogsbruksvärde. Detta värde utgör summan

av skogsvärdet och skogsmarksvärdet. Med skogsvärde förstås värdet

av den växande skogen på all i fastigheten ingående skogsmark, däri inberäknat

värdet av de byggnader och andra anläggningar som behövs för

skogsbruksdrift. Skogsmarksvärdet är värdet av all icke odlad mark som

är lämplig att använda för skogsproduktion. Då skogsbruksvärdet bestäms

skall skogsmarksvärdet urskiljas ur totalvärdet och anges särskilt.

De allmänna grunderna för värdering av skogsmark och växande skog

vid fastighetstaxering ges i skogsvärderingsinstruktionen den 1 juni 1951

(nr 440).

Skogsmark med växande skog skall enligt huvudregeln värderas med

hänsyn till markens produktionsförmåga, den växande skogens tillstånd och

den avkastning i pengar som kan antagas för framtiden bli uttagen under

förutsättning att ett efter förhållandena avpassat uthålligt skogsbruk bedrivs

på fastigheten. Taxeringsvärdet för skogsmark med växande skog bestäms

sålunda med hänsyn till avkastningen. Taxeringsvärdet för fastigheter

i övrigt skall däremot utgöras av det s. k. allmänna saluvärdet.

Eftersom priserna på virket under taxeringsperioden inte kan förutses,

görs för beräkningen av den framtida avkastningen vissa antaganden beträffande

priserna. Priserna på rotstående skog av olika slag bestäms för olika

avsättnings]ägen inom särskilda prisområden. Till grund för prissättningen

läggs medeltalen av gällande medelhöstpriser under den period om fem

kalenderår, som utgår med tredje kalenderåret före taxeringsåret (priser

enligt femårsregeln). Den vid taxeringstillfället antagna prisnivån förutsätts

bli bestående och gällande för framtida avverkningar. Vid 1970 års

fastighetstaxering utgår man således från priserna under tiden 1963—1967

(avverkningsåren 1963/64—1967/68).

Från de nu angivna bruttopriserna görs avdrag med motsvarande femårsmedeltal

för direkta avverknings- och transportkostnader. Från åter
lf

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 97

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1969

stoden görs avdrag för allmänna kostnader med i princip 33 %. Den neltoavkastning

i pengar som därvid erhålls diskonteras efter 5 % till nuvärde.

Det är detta värde som taxeringen avser att utröna.

Skogsvärderingsinstruktionens bestämmelser om värdering med hänsyn

till priser enligt femårsregeln har inte tillämpats fullt ut vid senare

allmänna fastighetstaxeringar. Vid 1957 års fastighetstaxering lades till

grund för prissättningen medelhöstpriserna under kalenderåren 1950 och

1952—1954, varvid samtidigt bruttopriserna reducerades med 20 % (prop.

1956: 71, BeU 37, rskr 211, SFS 179).

Vid 1965 års fastighetstaxering tillämpades en reduktionsregel av innebörd

att skogsvärdena minskades med 3 kr. per skogskubikmeter virkesförråd,

dock högst med 30 % av skogsvärdet per kubikmeter (prop. 1964: 103,

BeU 46, rskr 165, SFS 117). Rörande dessa särskilda bestämmelser anförde

departementschefen (prop. s. 24) bl. a.

Vid en allmän bedömning av skogsbrukets framtidsutsikter rör man sig

med många okända faktorer. Sålunda är prisutvecklingen oviss med betydande

prisvariationer mellan olika år. Vidare visar utvecklingen en stegring

av omkostnaderna, som verkar så att, även vid stigande priser, lönsamheten

kan visa en mindre gynnsam tendens.

Dessa förhållanden föranledde att man vid 1957 års allmänna fastighetstaxering

vidtog särskilda åtgärder för att åstadkomma en försiktigare värdering

av skogen än som följer av skogsvärderingsinstruktionens bestämmelser.

Dels bortsåg man från det i den då gällande jämförelseperioden ingående

året 1951 med dess speciella prisförhållanden och dels infördes eu

särskild säkerhetsmarginal vid värderingen. Denna marginal erhölls genom

att jämförelseårens bruttopriser minskades med 20 % vid fastställandet av

de jämförelsetal som lag till grund för beräkningen av det framtida avkastningsvärdet

av skogen.

Departementschefen fann en säkerhetsmarginal befogad även vid 1965

års fastighetstaxering. I fråga om valet av metod för att få önskad reduktion

framhöll departementschefen att den tidigare tillämpade regeln om

ett avdrag i procent av jämförelseårens bruttopriser hade vissa nackdelar.

Eftersom bruttopriserna varierade lokalt, gav denna metod en marginal

som i kronor räknat var mindre för fastigheter i de nordliga delarna av landet,

trots att för dessa fastigheter behovet av en försiktig värdering i varje

fall inte var mindre än för bättre belägna fastigheter. En regel som innebar

ett fast avdrag i kronor räknat ansågs i detta hänseende ge bättre

resultat.

Beträffande spärregeln att nedsättningen fick uppgå till högst 30 % av

skogsvärdet framhöll departementschefen att en sådan regel var nödvändig

för att taxeringsvärdena i övre och inre Norrland inte skulle bli orealistiskt

låga. Starka skäl talade enligt departementschefen, som härvid bortsåg

från statens fiskala intressen, för att en sänkning av taxeringsvärdena

genom reduktionsregeln begränsades till vad som fick anses nödvändigt för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1969

7

att man skulle vara garderad vid en ogynnsam konjunkturutveckling. Såväl

kommunerna som skogsägarna hade ett berättigat intresse av att fastigheternas

taxeringsvärden inte alltför påtagligt skilde sig från deras verkliga

värden.

Skogsstyrelsens och skogshögskolans promemoria

I promemorian redovisas inledningsvis förändringarna i skogsavkastningens

rånettovärden, dvs. bruttopriserna minskade med bl. a. direkta och indirekta

avverkningskostnader. De följande uppgifterna avser den svenska

totalavverkningens beräknade värde per skogskubikmeter för avverkningsåren

1950/51—1967/68.

Avverkningsår

Avverkning

milj. mask

Beräknat värde

Bruttovärde

i kronor/m*sk

Rånettovärde

1950/51 .............

....... 45,7

42

31

1951/52 .............

....... 49,3

62

45

1952/53 .............

....... 40,8

43

26

1953/54 .............

....... 48,8

46

29

1954/55 .............

....... 49,1

48

28

1955/56 .............

....... 49,4

50

30

1956/57 .............

....... 49,2

45

24

1957/58 .............

....... 48,2

44

24

1958/59 .............

....... 43,6

39

18

1959/60 .............

....... 52,8

43

22 Bas lör 1965

1960/61 .............

....... 53,0

48

25 års lastig-

1961/62 .............

....... 53,9

47

24 hetstaxering

1962/63 .............

....... 51,7

43

19

1963/64 .............

....... 58,4

46

21

1964/65 .............

....... 59,6

49

26 Bas för 1970

1965/66 .............

....... 58,8

49

25 års fastig-

1966/67 .............

....... 64,6

46

22 hetstaxering

1967/68 .............

....... 60,1

42

18

I anslutning till dessa uppgifter framhålls bl. a.

Det framgår att bruttovärdena ligger på en i stort sett jämn nivå men att

de enskilda årens värden svänger mellan ett lägsta belopp av 39 kr. 1958/59

och ett högsta av 50 kr. 1955/56 — här bortses från det extrema »koreaåret»

1951/52. Rånettovärdena visar däremot en, om hela perioden tas i

betraktande, svagt nedåtgående trend. Av särskilt intresse är emellertid att

nu göra en jämförelse mellan den årsserie som låg till grund för 1965 års

taxering (1958/59—1962/63) och den som enligt skogsvärderingsinstruktionen

skall ligga till grund för 1970 års taxering (1963/64—1967/68). Vid

en sådan jämförelse finner man att rånettovärdena i de båda årsserierna i

stort sett hållit sig på samma nivå beräknat som genomsnitt för landet.

Den redovisade översiktliga värdeberäkningen tyder enligt promemorian

på att utvecklingen varit något gynnsammare än som antogs i skogsstyrel
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majrts proposition nr 97 år 1969

sens och skogshögskolans promemoria inför 1965 års fastighetstaxering.

Den allmänna värdeutvecklingen ter sig ännu något gynnsammare, sägs det,

om den belyses med hjälp av köpeskillingarna för skogsfastigheter. Lantbruksnämndernas

statistik beträffande fastigheter som sålts under perioden

1964—1967 och där skogen åsatts särskilt pris visar sålunda att köpeskillingarna

i allmänhet ökat med 5 å 10 % årligen, lokalt ännu mer.

Det anförda gäller dock inte huvuddelen av Norrlands inland och sannolikt

inte heller nordvästra Dalarna. I promemorian framhålls att utvecklingen

inom de dåliga avsättningslägen som finns där varit betydligt sämre

än för landet i övrigt.

I promemorian erinras fortsättningsvis om att 1970 års fastighetstaxeringsvärden

skall gälla fram till 1975. Det sägs därför vara av intresse att

inte blott se på den gångna perioden utan även söka bedöma utvecklingen

något framåt i tiden. Bruttovärdena för det avverkade virket är nästan helt

beroende på avsättningsmöjligheter och priser på världsmarknaden för

skogsindustrins produkter. De senaste åren har periodvis präglats av ogynnsamma

förhållanden men prognoser utförda av Food and Agriculture Organization

of the United Nations (FAO) visar att på något längre sikt efterfrågan

på särskilt massa- och pappersindustrins produkter torde komma

att stiga kraftigt och att Västeuropa, som utgör vår dominerande exportmarknad,

utvecklas mot ett alltmer utpräglat underskottsområde. För de

närmast liggande åren torde emellertid enligt promemorian en viss fortsatt

överkapacitet i världens massaproduktion kunna befaras. Det anses därför

knappast troligt att mera avsevärda prishöjningar på massa- och pappersindustrins

alster är att vänta under den tid som nu kan överblickas. I södra

Sverige finns enligt promemorian stora förråd av grov skog, som borde avverkas.

Möjligheterna att snabbt öka avsättningen av sågade varor torde

emellertid vara begränsade samtidigt som avsättningen för sågverksflis

möter svårigheter på grund av otillräckligt utbyggd cellulosaindustri. Den

förbättring av skogsbrukets intäkter som ett nyttiggörande av dessa värdefulla

virkesförråd kunde ge måste därför bedömas försiktigt heter det vidare

i promemorian.

För de allra närmaste åren under vilka 1970 års fastighetstaxeringsvärden

skall gälla måste man sålunda enligt promemorian inta en försiktig

hållning vid bedömningen av rånettovärdenas utveckling. Från 1966/67

har bruttovärdena för det avverkade virket sjunkit och rånettovärdena redan

fr. o. m. 1965/66. Hösten 1968 skedde en viss, men obetydlig återhämtning

av bruttopriserna, men något positivt genomslag på rånettovärdena

torde knappast kunna förväntas. En betydande osäkerhet råder alltså i fråga

om möjligheterna att uppnå samma nivå för rånettovärdena under åren

1970—1975 som under de basår, vilka ligger till grund för 1970 års fastighetstaxering.

I promemorian berörs vidare avdraget för allmänna kostnader. Det fram
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1969

hålls att avdraget, 33 %, i stora delar av landet inte svarar mot verkliga

kostnader, i vart fall inte i trakter där rotvärdena är mycket låga. Med åren

har, sägs det, blivit allt tydligare att metoden med ett procentuellt avdrag

på nettovärdena medför ojämnheter i värderingen såvitt gäller områden

med höga och låga rotvärden. Förhållandet har påpekats i 1966 års fastighetstaxeringskommittéers

betänkande (SOU 1968:32) och i prop. 1968: 154.

Vidare anförs i promemorian att det inom ramen för gällande skogsvärderingsinstruktion

inte är möjligt att helt korrigera dessa svagheter. Genom

att införa ett extra avdrag, som är oberoende av nettovärdet, kan man

emellertid uppnå en effekt som verkar i rätt riktning, dvs. verkar förhållandevis

starkare inom områden med svaga rotvärden. Ett sådant avdrag

kan ges karaktären av ett extra avdrag för allmänna omkostnader knutet

till antingen arealen eller virkesförrådet, vilka faktorer båda påverkar förvaltningsarbetets

omfattning och kostnad. Samtidigt kan avdraget i viss

mån utgöra en säkerhetsmarginal för att taxeringsvärdena inte blir för

höga, om pris- och kostnadsutvecklingen under de kommande åren skulle

bli sämre än under de år som ligger till grund för 1970 års fastighetstaxering.

Den säkerhetsmarginal som tillämpades vid 1965 års taxering var av

denna art. Genom att man då valde kombinationen 3 kr. av skogsvärdet

per kubikmeter dock högst 30 % kom emellertid effekten inte att bli tillfredsställande.

Avdragen i de bättre belägna områdena kom att bli alltför

höga i förhållande till de avdrag som blev regel i de svagare områdena,

där spärregeln 30 % utlöstes i stor omfattning.

Sammanfattningsvis uttalas i promemorian att den generella säkerhetsmarginalen

vid 1970 års fastighetstaxering mot bakgrunden av den väntade

pris- och omkostnadsulvecklingen bör kunna sättas något lägre än år 1965.

Den bör dock få slå igenom hårdare i de svagare avsättningslägena, där de

reella skogsbruksvärdena uppenbarligen är mycket låga.

I promemorian redovisas beräkningar som utförts för »genomsnittsskogen»

i ett antal län för att studera den väntade värdenivån vid 1970 års

taxering med och utan säkerhetsmarginal. Härvid har vissa län fått representera

ett antal näraliggande län med likartade förhållanden. Genomsnittsskogarna

har konstruerats så att de med avseende på de olika på värderingen

inverkande faktorerna skall så nära som möjligt motsvara medeltalet

för länet (resp. länsgruppen) i fråga. Dessutom har beräkningar utförts

för eu medelskog i dåligt, men inte extremt svagt avsättningsläge i

Norrbottens läns inland. Resultatet av beräkningarna framgår av följande

tabell. I tabellen presenteras materialet dels som skogsbruksvärden i kr.

per hektar, dels i relativa tal i förhållande till värdena enligt 1985 års taxeringsanvisningar,

varvid dessa värden med inbyggd säkerhetsmarginal på

3 kr. av skogsvärdet per kubikmeter, dock högst 30 %, satts lika med 100

enheter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj.ts proposition nr 97 år 1969

Överslagsberäkning av väntade ändringar i genomsnittlig värdenivå vid 1970 års fastighetstaxering

(Skogsbruksvärden i kr/hektar resp. relativtal.)

Hela

länet

BD AC

Lapp- marken

Z

Y

W

(X)

S

(U)

D R

(B,C,E, (P)

I,T)

G N Hela

(F, H) (K,L, landet

M,0)

Arealrepresentation ..............................

0/

/o

16

_

15

12

8

15

7

10

4

9

4

100

1965 års oreducerade värden ......................

kr

200

141

360

344

571

761

1 150

1 291 1 495

1 591

1 268

750

rel

tal

141

141

140

143

140

141

135

130

125

123

129

133

1965 års reducerade värden........................

kr

142

100

258

240

407

541

850

991 1 195

1 291

981

565

rel

tal

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

1970 års oreducerade värden ......................

kr

178

123

293

282

535

750

1 157

1 238 1 520

1 552

1 149

713

Alternativa förslag till reduceringar

rel

tal

125

123

114

118

131

139

136

125

127

120

117

125

1. 1970 års värden reducerade med 100 kr per ha dock

kr

89

62

193

182

435

650

1 057

1 138 1 420

1 452

1 049

616

högst 50 % på skogsbruksvärdet ................

rel

tal

63

62

75

76

107

120

124

115

119

112

107

109

2.1970 års värden med en reduktion av 1 kr på skogs-

kr

133

87

233

212

445

660

1 057

1 138 1 420

1 452

1 069

634

värdet per kubikmeter dock högst 50 % på detta värde

rel

tal

94

87

90

88

109

122

124

115

119

112

109

112

3.1970 års värden reducerade med 150 kr per ha dock

kr

89

62

147

141

385

600

1 007

1 088 1 370

1 402

999

574

högst 50 % på skogsbruksvärdet ................

rel

tal

63

62

57

59

95

111

118

no

115

109

102

101

4. 1970 års värden med en reduktion av 1,50 kr på skogs-

kr

no

69

203

177

400

615

1 007

1 088 1 370

1 402

999

594

värdet per kubikmeter dock högst 50 % på detta

rel

tal

77

69

79

74

98

114

118

no

115

109

102

105

o

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1969

11

Beräkningarna i tabellen har gjorts för extra avdrag (säkerhetsmarginal)

enligt två huvudalternativ med vardera två varianter. Det första alternativet

är av principiellt samma konstruktion som år 1965, alltså ett fast avdrag

per skogskubikmeter, här med varianterna 1 kr. resp. 1: 50 kr. per

kubikmeter. Det andra alternativet är ett fast avdrag per hektar med varianterna

100 kr./hektar resp. 150 kr./hektar. Även med dessa förhållandevis

låga extra avdrag måste en spärregel införas. Inom de sämsta avsättningslägena

skulle annars värdena kunna bli sänkta till en bråkdel av de

oreducerade värdena och i vissa fall gå under noll. Spärregeln kan förslagsvis

sättas till 50 % av skogsvärdet per kubikmeter i första alternativet och

till 50 % av skogsbruksvärdet (inkl. markvärdet) i senare alternativet. Av

räknetekniska skäl kan nämligen spärregeln inte lämpligen uttryckas på

samma sätt i bägge fallen.

I promemorian förordas att metoden med fast avdrag per hektar väljs,

eftersom den relativt sett ger största reduktionen för fastigheter med dåliga

lägen. Huruvida beloppet bör sättas till 100 kr. eller 150 kr. per hektar sägs

bero på uppfattningen om rånettovärdenas utveckling och den allmänna

värdenivån på skogsfastigheter. Vid det högre värdet utlöses spärregeln

50 % även för genomsnittsskogarna i Västerbottens och Jämtlands län, vilka

alltså skulle få taxeringsvärdena bestämda till hälften av vad en direkt

tillämpning av skogsvärderingsinstruktionen ger. (I Norrbottens län utlöses

spärregeln redan vid avdrag med 100 kr. per hektar.) Vidare sänks värdena

i hela landet söder om de nämnda länen med ytterligare 50 kr. per hektar.

I promemorian ges närmast förord åt ett avdrag med 100 kr. per hektar,

dock högst med 50 % av skogsbruksvärdet. Det innebär att 1970 års värdenivå

blir i genomsnitt för hela landet ca 10 % högre än de reducerade värdena

år 1965.

Remissyttrandena

Praktiskt laget alla remissinstanser delar den uppfattning som kommit

till synes i promemorian att en säkerhetsmarginal behövs också vid 1970

års fastighetstaxering. Endast länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lån

ifrågasätter om någon säkerhetsmarginal bör förekomma generellt för hela

landet. Till stöd för denna mening åberopar länsstyrelsen bl. a. den betydande

överprisprocent som föreligger vid försäljning av skogsfastigheter.

Den i promemorian gjorda allmänna bedömningen av rånettovärdenas

utveckling och den kommande värdenivån på skogsfastigheter har motiverat

rekommendationen att säkerhetsmarginalen vid 1970 års fastighetstaxering

sätts lägre än vid 1965 års taxering. Denna bedömning delas av ett

flertal remissinstanser. I flera yttranden ges dock uttryck för eu mera pessimistisk

bedömning av skogsbrukets lönsamhet och därav motiverat behov

av större säkerhetsmarginal.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1969

Den allmänna bedömningen av pris- och kostnadsutvecklingen inom

skogsbruket som gjorts i promemorian delas i huvudsak av riksskattenämnden,

länsstyrelserna i Blekinge, Kristianstads, Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs,

Västmanlands, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län, Svenska kommunförbundet och Samfundet för fastighetsvärdering.

Riksskattenämnden uttalar i anslutning till den inledningsvis redovisade

tablån över bl. a. rånettovärdenas utveckling att — vid en jämförelse mellan

baserna för 1965 års och 1970 års fastighetstaxeringar — rånettovärdena

för den sista perioden är en aning bättre men att perioderna i stort sett visar

samma bild. Om man grundar bedömningen endast på uppgifterna i tabellen

borde sålunda 1970 års fastighetstaxering inte medföra någon nämnvärd

höjning av skogsvärdena. Nämnden anför vidare att även andra omständigheter

bör beaktas. Sålunda finns, såvitt nämnden kan bedöma, anledning

att räkna med en viss förbättring av vedpriserna för de närmaste

åren. Vidare måste beaktas att köpeskillingarna för skogsfastigheter klart

varit i stigande under den sistförflutna basperioden. Ävenså bör enligt

nämnden observeras det i promemorian gjorda uttalandet att värdenivån

vid 1965 års taxering allmänt sett snarast torde ha blivit något för låg på

grund av en viss pessimism vid bedömningarna år 1964.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser att det mot bakgrunden av utvecklingen

finns fog för en viss måttlig höjning av skogsvärdena i södra Sverige

vid 1970 års fastighetstaxering. Även om överkapaciteten inom skogsnäringen

inte minst i södra Sverige är betydande torde man enligt länsstyrelsen

inte kunna bortse från att vissa prisjusteringar uppåt inträffat under

slutet av år 1968. En viss fortsatt konjunkturuppgång även inom skogsbruket

med ytterligare justering uppåt av priserna synes länsstyrelsen antaglig
En

mera pessimistisk syn på skogsbrukets lönsamhet under den kommande

femårsperioden framförs av domänverket, länsstyrelserna i Östergötlands,

Kronobergs, Kalmar och Kopparbergs län, lantbrukets skattedelegation,

Skogsindustriernas samarb et sutskott och Sveriges jordägareförbund.

Ledamoten av riksskattenämnden B. Äger har i ett vid nämndens

protokoll fogat särskilt yttrande framfört en uppfattning som i huvudsak

överensstämmer med den som uttalas av lantbrukets skattedelegation.

Domänverket anknyter till tablån över bl. a. rånettovärdenas utveckling

och framhåller att värdeberäkningarna i tabellen tyder på att den faktiska

utvecklingen varit något gynnsammare än den bedömning som gjordes i

förevarande hänseende vid 1965 års fastighetstaxering. Vidare konstateras

i promemorian, säger verket, att rånettovärdena för virkesuttagen i kronans

skogar under perioden 1964—1967 legat något över motsvarande värden

1959—1963. Detta ger dock enligt verket inte en riktig bild av läget. I

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1969

själva verket pekar domänverkets rånettovärden på en ogynnsammare utveckling

om hänsyn tas till vissa faktorer som inte direkt avspeglas i rånettot,

såsom penningvärdeförsämring och stigande kostnader för planering,

utbildning osv. Verket framhåller vidare att för ett flertal revir i

Norrlands inland och längs fjällkedjan rånettot av allt försålt virke understiger

10 kr. per skogskubikmeter. För några revir pendlar rånettovärdet

kring noll. Det måste därför enligt verket ifrågasättas om det nuvarande

värderingssystemet över huvud kan ge rättvis taxering för ett skogsföretag

som under nämnda förhållanden driver ett uthålligt skogsbruk.

Länsstyrelsen i Östergötlands län åberopar ett yttrande av sin skogssakkunnige,

som påpekar att i promemorian nämnts flera faktorer som medför

att prisstatistikerna övervärderar skogsbrukets lönsamhet. Härtill kommer,

framhåller den sakkunnige, att avverkningarna i stor utsträckning

koncentrerats till större samlade uttag med minskade kostnader och högre

bruttopriser som följd. Vidare har i många fall avverkats bestånd som i

förhållande till fastighetens förutsättningar lämnat genomsnittligt högre

kvalitet. Enligt den sakkunnige kan därför förmodas att den under perioden

1963/64—1967/68 avverkade skogen har grövre dimension och bättre

kvalitet än genomsnittet för fastigheten vid uthålligt skogsbruk. Bedömningen

av skogsbrukets förutsättningar under den kommande femårsperioden

synes den sakkunnige så osäker att en större säkerhetsmarginal än den

i promemorian förordade är befogad.

Skogsindustriernas samarbetsutskott vänder sig mot uttalandena i promemorian

att bedömningen av de framtida skogsvärdena år 1965 var för pessimistisk

och att gynnsammare konjunkturer kan väntas under 1970-talet.

Samarbetsutskottet finner de överväganden som legat till grund för dessa

uttalanden alltför kortsiktiga och inte underbyggda med tillräckligt hänsynstagande

till kostnadsutvecklingen inom skogsbruket. Det torde enligt samarbetsutskottets

mening snarare vara så att skogsbrukets ekonomiska läge

under de sista åren reellt sett varit sämre än vad man 1964/65 hade anledning

att befara. Detta gäller inte minst om hänsyn tas till att de allmänna

omkostnaderna inte kunnat minskas genom rationalisering i erforderlig

utsträckning. Med hänsyn till väntade kostnadsökningar för skogsbruket

och skogsindustrins svaga lönsamhet även vid något högre produktpriser

än de som gällt de senaste åren bör därför taxeringsvärdena enligt samarbetsutskottets

mening inte höjas. Tvärtom skulle en måttlig sänkning

av värdenivån jämfört med år 1965 före virkesförrådsändringar och belägenhetsfaktorer

vara motiverad.

Även lantbrukets slcattedelegation understryker att skogsbrukets möjligheter

under de närmaste åren måste bedömas försiktigt. Härvid anförs

bl. a. att den nuvarande kostnadsutvecklingen inom skogsbruket såvitt kan

bedömas inte kommer att kunna kompenseras genom rationaliseringsvinster

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj.ts proposition nr 97 år 1969

och att avsättningsmöjligheterna för »riktiga avverkningskvantiteter» i

mellersta och södra Sverige är begränsade på grnnd av otillräckligt utbyggd

skogsindustri.

Som skäl för en viss optimism beträffande värdeutvecklingen för skogsfastigheter

kan enligt promemorian åberopas bl. a. köpeskillingsstatistik.

Flera remissinstanser delar denna uppfattning.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller att för länets vidkommande

överpriserna på skogsfastigheter varit betydande efter den senaste fastighetstaxeringen.

Statistik från lantbruksnämnden i länet visar, säger länsstyrelsen,

en överprisprocent varierande mellan 152,7 och 191,9 för åren

1965—1968. Även om överpriserna inte i och för sig tyder på en förbättrad

lönsamhet för skogsbruket kan å andra sidan enligt länsstyrelsens mening

överpriserna inte enbart anses ge uttryck för en strävan till placering

av kapital i realtillgångar. Liknande bedömningar görs av länsstyrelserna

i Göteborgs och Bohus och Norrbottens län samt länsstyrelserna i

Älvsborgs och Västmanlands län.

I åtskilliga yttranden har man emellertid ifrågasatt köpeskillingsstatistiken

såsom värdemätare för skogsfastigheter. Lantbruksstyrelscn framhåller

att den nominella ökningen av köpeskillingarna, utöver vad som påpekas

i promemorian, kan bero på att den statliga inköpsverksamheten i

samband med den nya jordbrukspolitiken allt mer inriktats mot jordbruksbygderna

där skogsproduktionen är högre per arealenhet samt avsättningsläge

och arbetskraftsförhållanden är gynnsammare. Hur stor del av köpeskillingarna

som belöper på bättre primärförutsättningar än förut kan inte

avgöras. Det är styrelsens uppfattning att slutsatser med utgångspunkt från

den skenbara prisökningen måste dras med stor försiktighet. Liknande synpunkter

framförs av länsstyrelsens skogssakkunnige i Södermanlands lön,

länsstyrelserna i Östergötlands och Kalmar län samt lantbrukets skattedelegation.

Skogsindustriernas samarbetsutskott uttalar att köpeskillingsstatistiken

saknar relevans vid bedömning av värdenivån vid taxering av

skogsfastigheter.

Nästan alla remissinstanser ansluter sig till den uppfattning som kommit

till uttryck i promemorian om att reduktionen bör ske med ett fast avdrag

per hektar. Härvid har man allmänt fäst avgörande vikt vid att detta slags

avdrag bättre än ett avdrag per skogskubikmeter differentierar taxeringsvärdena

med hänsyn till fastigheternas bättre eller sämre avsättningsläge.

Endast länsstyrelserna i Kalmar och Älvsborgs län samt den skogssakkunnige

i Kristianstads län anser ett avdrag per skogskubikmeter vara lämpligare.

I fråga om det särskilda avdragets storlek och spärregelns höjd är remissopinionen

delad. Ett ganska stort antal remissinstanser tillstyrker rekommendationen

i promemorian eller lämnar den utan erinran. De myndigheter

och institutioner som enligt vad förut nämnts haft en mera pessi
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1969

mistisk syn på skogsbrukets framtida lönsamhet har i allmänhet förordat

ett högre avdrag än 100 kr. Beträffande spärregeln föreslås från flera håll

lägre procenttal än 50, men även högre procenttal har ansetts böra ifrågakomma.

Avdraget med 100 kr. per hektar tillstyrks eller lämnas utan erinran av

riksskattenämnden, lantbruksstyrelsen, länsstyrelserna i Södermanlands,

Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Skaraborgs, Västmanlands,

Västernorrlands och Västerbottens län, Svenska kommunförbundet och

Samfundet för fastighetsvärdering.

Ett avdrag på 150 kr. per hektar förordas av domänverket, länsstyrelserna

i Östergötlands och Jämtlands län samt lantbrukets skattedelegation. De

synpunkter som härvid åberopas är i huvudsak de som förut återgivits

såsom grund för en mer pessimistisk bedömning av skogsbrukets lönsamhet.

I utlåtande från länets skogssakkunnige som fogats vid länsstyrelsens

i Jämtlands läns yttrande framhålls också att beslutad och påbörjad transportomläggning

kan vålla inkörningssvårigheter med försämrad lönsamhet

för skogsbruket som följd. Lantbrukets skattedelegation påpekar att ett

avdrag med 100 kr. per hektar innebär att säkerhetsmarginalen vid jämförelse

med 1965 års fastighetstaxering minskar med ca två tredjedelar.

Man bör emellertid, anför delegationen, inte göra så stora ändringar i beräkningsgrunderna

mellan två på varandra följande taxeringar att alltför

kraftiga svängningar uppkommer.

Länsstyrelsen i Kronobergs län förordar ett avdrag på 200 kr. per hektar.

Också länsstyrelsen i Kopparbergs län och Skogsindustriernas samarbetsutskott

förordar ett högre avdrag än som rekommenderas i promemorian,

dock utan att beloppet preciseras.

Den i promemorian föreslagna spärregeln vid 50 % ger utrymme åt alltför

stora sänkningar, anser flera remissinstanser. Riksskattenämnden anser

40 % vara en lämpligare gräns. Nämnden påpekar att en spärr vid

50 % medför en sänkning av värdenivån i Norrbottens län med 37 % och i

Västerbottens och Jämtlands län med 25 resp. 24 %. Enligt nämndens mening

är värdesänkningar av denna storleksordning knappast godtagbara.

Bland annat bör beaktas den för markägarna ogynnsamma inverkan på

belåningsvärdena, som sänkningarna skulle medföra.

Lantbrukets skattedelegation förordar en spärr vid 30 % och uttalar

bl. a. En spärregel kommer att utlösas i huvudsak bara i de nordligaste

länen. I dessa delar av landet råder f. n. en förhållandevis god balans

mellan tillgång och efterfrågan på skoglig råvara och några avsättningsproblein

på grund av otillräcklig industriutbyggnad bör inte vara aktuella

under taxeringsperioden. Detta kommer att positivt påverka skogspriserna.

Alltför kraftiga sänkningar av taxeringsvärdena i Norrland kan få betydande

konsekvenser såsom försämrade belåningsvärden vilket har betydelse

för nyetableringar Vidare minskar skatteunderlaget i redan hårt

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1969

skattetyngda kommuner. Man får inte heller se bort ifrån den negativa

psykologiska effekt som en markant sänkning av taxeringsvärdena kan

få på framtidssynen och totalaktiviteten inom en bygd.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför att en avsevärd nedsättning av de

nuvarande taxeringsvärdena torde bli följden om den föreliggande prisstatistiken

på skogsprodukter kommer alt slå igenom vid 1970 års fastighetstaxering.

Med hänsyn till den överprisprocent som föreligger enligt köpeskillingsstalistik

på skogsfastigheter ifrågasätter länsstyrelsen riktigheten

av en sådan nedsättning. Den pessimistiska bedömning, som låg till grund

vid bestämmandet av säkerhetsmarginalen vid 1965 års fastighetstaxering

— taxeringsvärdena i Norrbottens län sänktes trots överpris med i genomsnitt

3,2 % — har visat sig vara överdriven påpekar länsstyrelsen, som tillråder

stor försiktighet vid beräkningen av säkerhetsmarginal vid 1970 års

taxering. Länsstyrelsen understryker att en mera betydande sänkning av

taxeringsvärdena på jordbruksfastigheter skulle vara ogynnsam från flera

synpunkter. Även Skogsindustriernas samarbetsutskott uttalar sig i liknande

riktning.

Ett högre procenttal för spärregeln förordas av lantbruksstyrelsen, som

framhåller att de sämsta markerna i dagens läge bör åsättas mycket låga

taxeringsvärden för att inte få en sämre värderelation till det verkliga saluvärdet

än de bättre markerna. Styrelsen anser 70 eller 80 % av skogsbruksvärdet

såsom en realistisk gräns.„

Rörande utformningen av reduktionsregeln anför länsstyrelsen i Kalmar

län hl. a. följande. Den i promemorian förordade avdragsmetoden, som relativt

sett reducerar skogsvärdena mer i de sämre avsättningslägena, är

i och för sig riktig. Resultatet bör dock inte bli att skogsbruksvärdena i

södra Sverige höjs till en så hög nivå att de skall kompensera det skattebortfall

som inträffar där skogsbruksvärdena sjunker. En avdragsmetod som

differentieras för olika delar av landet är därför lämpligare. För Kalmar

län förordas avdrag med minst 2 kr. per skogskubikmeter. Härvid höjs

skogsbruksvärdena i länet med ca 10 %. Därtill kommer en automatisk

höjning med ca 6 % beroende på förråds- och dimensionsökning.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län förordar ett avdrag med 1 kr. per skogskubikmeter

med hänsyn till att detta ger ett något högre värde än det i promemorian

rekommenderade.

Departementschefen

Taxeringsvärdet för fastighet skall enligt huvudregeln motsvara det allmänna

saluvärdet. Område som utgörs av skogsmark och växande skog skall

dock vid fastighetstaxeringen normalt tas upp till det värde det har vid uthålligt

skogsbruk. I detta fall är taxeringsvärdet alltså ett avkastningsvärde.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1969

De närmare beslämmelserna för värderingen av skogsmark och växande

skog finns i skogsvärderingsinstruktionen. Hänsyn skall tas till markens

produktiva förmåga, den växande skogens tillstånd och den avkastning i

pengar som kan tas ut genom lämpliga avverkningar. Priset på virket vid

avverkningarna beräknas på grundval av medeltalen av gällande medelhöstpriser

under den period av fem kalenderår som utgår med tredje kalenderåret

före taxeringsåret (basperioden). Den prisnivå som sålunda antagits

vid laxeringstillfället förutsätts bli bestående och gällande för framtida avverkningar.

Vid 1970 års fastighetstaxering utgår man således från priserna

under tiden 1903—19G7 (avverkningsåren 1963/64—1967/68).

En fastighetsvärdering som grundar sig på en beräkning av framtida avkastningar

rymmer självfallet betydande osäkerhetsmoment. Den verkliga

prisnivån påverkas av många förhållanden som är svåra att förutse. För

att få en säkerhetsmarginal har man därför vid de senaste fastighetstaxeringarna

reducerat de värden som räknats fram enligt skogsvärderingsinslruktionen.

Vid 1952 och 1957 års allmänna fastighetstaxeringar skedde

reduktionen med 20 % av bruttopriserna på skogen. Vid 1965 års fastighetstaxering

var reduktionen 3 kr. av skogsvärdet per skogskubikmeter, dock

högst 30 % av det oreducerade skogsvärdet.

Skogsstyrelsen och skogshögskolan har överlämnat en promemoria angående

väntad värdenivå vid 1970 års allmänna fastighetstaxering. Av prisstatistiken

i promemorian framgår att rånettovärdena för avverkningen i

landet under basperioden för 1970 års taxering har hållit sig på i stort sett

samma nivå som basperioden för 1965 års taxering. Rånettovärdena ger en

grov bild av skogsbrukets lönsamhet. Prisstatistiken tyder alltså närmast på

att man vid 1970 års taxering skulle kunna utgå från en i huvudsak oförändrad

lönsamhet. Med hänsyn till vissa faktorer som påverkar statistiken

kan emellertid den bild som statistiken ger vara något för gynnsam. Det

gäller här sådana faktorer som att avverkningen under den senare delen av

perioden förskjutits mot större dimensioner och bättre avsättningslägen.

Del bör också framhållas att prisutvecklingen inom dåliga avsättningslägen

i Norrlands inland varit betydligt sämre än för landet i övrigt.

Vid bedömningen av den allmänna värdeutvecklingen för skogsfastiglieler

kan man jämföra med lantbruksnämndernas köpeskillingsstatistik.

Denna utvisar alt köpeskillingarna för fastigheter som köpts och sålts

av nämnderna under åren 1964—1967 och där skogen åsatts särskilt pris

i allmänhet ökat med 5 å 10 % årligen. Det sagda gäller dock ej Norrlands

inland där tillfredsställande statistik saknas.

Beräkningarna i promemorian har lett fram till en väntad värdenivå

vid 1970 års fastighetstaxering som ligger ca 25 % över 1965 års reducerade

värden om någon särskild reduktionsfaktor inte tillämpas. I promemorian

rekommenderas en särskild reduktion också vid 1970 års fastighetstaxering.

Efter reduktionen skulle värdenivån ligga i genomsnitt ca

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1969

10 % högre än år 1965. Som skäl för en reduktion anförs i promemorian

att bruttovärdena för det avverkade virket nästan helt är beroende på avsättningsmöjligheter

och priser på världsmarknaden för skogsindustrins

produkter. En prognos av FAO visar att efterfrågan på särskilt massa- och

pappersindustrins produkter kommer att stiga kraftigt på längre sikt. För

de närmast liggande åren torde emellertid en viss fortsatt överkapacitet i

världens massaproduktion kunna befaras. Det anses därför knappast troligt

att mera avsevärda prishöjningar på massa- och pappersindustrins produkter

är att vänta under den tid som nu kan överblickas. Möjligheterna

att genom mekanisering och annan rationalisering minska avverkningskostnaderna

torde också vara begränsade, särskilt på mark där boniteten är

låg och avsättningsläget dåligt. För de år under vilka 1970 års fastighetstaxering

skall gälla måste man sålunda bedöma rånettovärdenas utveckling

försiktigt. Från 1966/67 har bruttovärdena för det avverkade virket sjunkit.

Rånettovärdena har sjunkit redan från 1965/66. Hösten 1968 skedde

en viss återhämtning av bruttopriserna men något positivt genomslag på

rånettovärdena torde knappast kunna förväntas. En betydande osäkerhet

råder i fråga om möjligheterna att uppnå samma nivå för rånettovärdena

under åren 1970—1975 som under basperioden för taxeringen.

I statistiken över rånettovärdenas utveckling har förvaltningskostnaderna

och övriga indirekta kostnader inte beaktats. Enligt skogsvärderingsinstruktionen

medges avdrag för dessa kostnader. Nuvärdet av detta avdrag beräknas

till 33 % av det värde som skulle tillkomma skogsmarken och den

växande skogen om sådant avdrag inte medgavs. Inom stora delar av landet

torde avdraget inte svara mot verkliga kostnaderna, i vart fall inte i

trakter där rotvärdena är mycket låga. Metoden med ett procentuellt avdrag

på nettovärdena leder till omotiverade skillnader mellan å ena sidan

fastigheter där rotvärdet är högt och å andra sidan fastigheter med låga

rotvärden. Genom att medge ett extra avdrag som är oberoende av nettovärdet

kan man dock motverka sistnämnda effekt.

Promemorian utmynnar i en rekommendation som innebär att skogsbruksvärdena

reduceras med 100 kr. per hektar, dock högst med 50 %

av det oreducerade skogsbruksvärdet.

Praktiskt taget alla remissinstanser delar uppfattningen att en säkerhetsmarginal

behövs också vid 1970 års allmänna fastighetstaxering. Även

jag har denna mening.

När det gäller att bedöma hur stor säkerhetsmarginalen bör vara kan

flera synpunkter anföras. Å ena sidan anses det önskvärt att värderingen av

skogsmark och växande skog inte leder till ett resultat som alltför mycket

avviker från resultatet vid 1965 års allmänna fastighetstaxering. Detta resonemang

gäller avvikelser både i höjande och i sänkande riktning. Enligt de

i promemorian gjorda beräkningarna torde 1970 års oreducerade värdenivå

för skogsfastigheter bli ca 25 % högre än 1965 års taxeringsvärden. Det

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 7969

19

är dock, som bl. a. framhållits av domänverket, nödvändigt att iaktta

försiktighet vid värderingar av detta slag. Å andra sidan kan ingen vara

betjänad av en värdering som ter sig orealistisk t. ex. vid en jämförelse

med värden som framkommer vid försäljning eller som bör ligga till grund

vid belåning. Så t. ex. har köpeskillingsstatistikens betydelse för taxeringsvärdet

på skogsmark och växande skog berörts i flera remissyttranden. Statistiken

visar en betydande överprisprocent. Statistiska centralbyråns köpeskillingsstatistik

för jordbruksfastigheter visar för år 1967 — det senaste år

för vilket statistiken hittills publicerats — en överprisprocent på 87,2 i genomsnitt

för hela landet (Statistiska meddelanden P 1969: 6). För fastigheter

där värdet av skogsmark och växande skog uppgår till högst 50 % av

taxeringsvärdet är överprisprocenten 84,9. För fastigheter där värdet av

skogsmark och skog överstiger 50 % av taxeringsvärdet är överprisprocenten

92,7. De mer skogrika fastigheterna visar alltså den högsta överprisprocenten.

Samma förhållande gällde också för åren 1966 och 1965. Motsvarande

tal för överprisprocenten var för år 1966 75,2, 70,2 och 92,8 samt för år

1965 50,4, 45,9 och 67,2. Några remissinstanser har emellertid ifrågasatt statistiken

som värdemätare. Själv är jag av den uppfattningen, av skäl som

jag just har berört, att man inte kan undvika all la viss hänsyn till denna

statistik. Mot bakgrunden av det anförda anser jag att säkerhetsmarginalen

denna gång, som också framhållits i promemorian, bör vara mindre än den

var vid 1965 års fastighetstaxering.

När det gäller säkerhetsmarginalens tekniska utformning har nästan

alla remissinstanserna godtagit förslaget i promemorian om ett fast avdrag

per hektar skogsmark. Bara i ett par yttranden från länsstyrelsehåll har

förordats ett avdrag räknat i kr. per skogskubikmeter. Som skäl har anförts

att ett sådant avdrag ger en större reduktion för länet än förslaget i

promemorian. För egen del anser jag ett avdrag per hektar skogsmark

vara att föredra med hänsyn till alt denna metod ger bättre möjligheter

att tillgodose fastigheter med sämre avsätlningsläge vad beträffar bl. a.

de allmänna kostnaderna för skogsbruket. Metoden är dock inte helt tillfredsställande.

.Tåg vill här erinra om att skogsvärderingsinstruktionen f. n. överses av

1966 års fastighetstaxeringskommittéer. Detta arbete kan dock inte bli färdigt

till 1970 års allmänna fastighetstaxering utan först till 1975 års taxering.

I fråga om avdragets storlek är remissopinionen inte entydig. Det i promemorian

rekommenderade beloppet 100 kr. per hektar godtas av bl. a. riksskattenämnden,

lantbruksstyrelsen, flertalet länsstyrelser samt Svenska

kommunförbundet. EU avdrag på 150 kr. per hektar förordas av bl. a. domänverket,

ett par länsstyrelser och skogssakkunniga samt lantbrukets skatledelegation.

Förslag om ännu högre avdrag har också framförts. Till grund

för de olika ställningstagandena ligger därvid i första hand en allmän be
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1969

dömning av skogsbrukets lönsamhetsutveckling. I ett par fall har också

åberopats lokala förhållanden. Lantbrukets skattedelegation har också framhållit

att det lägre avdraget kan medverka till att 1970 års fastighetstaxeringsvärden

alltför mycket avviker från 1965 års värden. För min del

anser jag ett avdrag på 100 kr. per hektar ge en tillräcklig säkerhetsmarginal.

Med detta avdrag torde värdenivån vid 1970 års fastighetstaxering

bli i genomsnitt för hela landet ca 10 % högre än 1965 års nivå.

Promemorieförslaget innehåller en spärregel som utlöses om reduktionen

skulle leda till en nedsättning av skogsbruksvärdet med mer än

50 %. Utformningen av spärregeln har mött viss kritik. Riksskattenämnden

anser spärren böra sättas redan vid 40 %. Lantbrukets skattedelegation

förordar 30 %. Även länsstyrelsen i Norrbottens län och Skogsindustriernas

samarbetsutskott uttalar sig för en låg procentsats. Härvid har

framhållits att en nedsättning med 50 % skulle ge taxeringsvärden som låg

väsentligt under försäljningsvärdena och att detta kunde få negativa verkningar

för fastighetsägarna i olika hänseenden. Lantbruksstyrelsen å andra

sidan anser en spärr vid 70 eller SO % vara befogad.

Vid en reduktion av skogsbruksvärdet med 100 kr. per hektar utlöses

den spärregel som föreslagits i promemorian i huvudsak bara i Jämtlands

län och i Västerbottens och Norrbottens läns inland. De uppgifter som lämnats

i promemorian visar på att 1970 års reducerade taxeringsvärden i norra

Norrlands inland kommer alt ligga under de vid 1965 års fastighetstaxering

fastställda värdena. Å andra sidan tyder, såsom länsstyrelsen i Norrbottens

län påpekat, föreliggande köpeskillingsstatistik på ett betydande överpris

på skogsfastigheter i åtminstone detta län. Dessa förhållanden bör, av skäl

som jag berört i det föregående, enligt min mening föranleda att den särskilda

nedsättningen inte görs större än nödvändigt. En högsta nedsättning

med 30 % torde innebära en lämplig avvägning.

En nedsättning med 100 kr. per hektar kommer i praktiskt taget alla fall

att rymmas inom fastighetens skogsvärde. Av flera skäl är också lämpligt

att enbart detta värde berörs. En reduktion även av skogsmarksvärdet medför

komplikationer, bl. a. på grund av att detta värde kan utgöra underlag

för beräkning av värdeminskningsavdrag. Spärregeln bör dock lämpligen

tillämpas med utgångspunkt från skogsbruksvärdet i dess helhet för att inte

träda i funktion alltför tidigt beträffande fastigheter med låga rotvärden.

Sammanfattningsvis förordar jag således att man vid 1970 års allmänna

fastighetstaxering reducerar skogsvärdena med 100 kr. per hektar dock

högst med 30 % av det oreducerade skogsbruksvärdet. Bestämmelserna bör,

såsom skedde inför föregående allmänna fastighetstaxering, tas upp i en

särskild förordning.

I detta sammanhang vill jag ta upp en fråga, som rör bestämmelserna om

skogskonto.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1969

I skrivelse den 27 november 1968 har riksskattenämnden anfört bl. a.

följande. Enligt 9 § förordningen den 27 mars 1954 (nr 142) om taxering för

inkomst av medel, som insalts å skogskonto, skall, om oskiftat dödsbo har

medel inneståendc på skogskonto, medlen tas npp såsom bruttointäkt av

skogsbruk för det beskattningsår under vilket dödsboet skiftas. Vidare föreskrivs

att, om make vid bodelning tillagts fastighet som förut tillhört andra

maken, på skogskonto inneslående medel skall tas upp som bruttointäkt avskogsbruk

för det beskattningsår under vilket bodelningen ägde rum. Någon

komplettering av- nämnda regler skedde inte i samband med 1966 års lagstiftning

om att vissa dödsbon skall i beskattningshänseende behandlas som

handelsbolag. Enligt nämndens mening ligger det i linje med syftet med

sistnämnda regler, att på skogskonto innestående medel återförs till beskattning

för det beskattningsår, då reglerna om handelsbolag först blir tillämpliga

på ett oskiftat dödsbo. Riksskattenämnden föreslår sålunda, att förordningen

om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto, kompletteras

med en bestämmelse härom.

Den av riksskattenämnden åberopade lagstiftningen (prop. 1966: 85, BeU

55, rskr 339) innebär att oskiftat dödsbo fr. o. in. det femte taxeringsåret

efter det år då dödsfallet inträffade behandlas enligt de regler som gäller för

handelsbolag, om dödsboet har en inkomst överstigande 10 000 kr. taxerad

inkomst eller en förmögenhet överstigande 100 000 kr. skattepliktig förmögenhet.

Dödsbo på vilket bestämmelserna om handelsbolag varit tillämpliga

något beskattningsår anses därefter som sådant bolag i beskattningshänseende

oavsett storleken av boets inkomst eller förmögenhet (53 § 3 mom.

fjärde stycket kommunalskattelagen, KL, den 28 september 1928, nr 370).

Detta innebär att boets inkomst och förmögenhet beskattas hos dödsbodelägarna

i förhållande till deras andelar i boet. Därvid anses delägares andel

i boets inkomst motsvara hans andel i boets behållning enligt lag och testamente,

om annat icke följer av arvsavsägelse eller avtal om sammanlevnad

i oskiftat dödsbo (punkt 4 av anvisningarna till 53 § KL). Riksskattenämnden

kan på ansökan medge undantag från de nya bestämmelserna (53 § 3

inom. sista stycket KL). Undantag kan medges exempelvis när frågan vilka

som är dödsbodelägare är oklar till följd av- tvist om testamente eller avannan

anledning (punkt 4 av anvisningarna till 53 § KL). Bestämmelserna

lillämpas fr. o. m. 1969 års taxering.

Grunden för förslaget att vissa dödsbon efter någon tid skall behandlas

såsom handelsbolag var, som jag framhöll i prop. 1966: 85, att sådana bon

egentligen hade kunnat skiftas. Förslaget avsåg inte minst att skapa ökad

likformighet i beskattningen. Enligt min mening borde man under sådana

förhållanden inte ställa dödsbon som frivilligt skiftas i sämre läge än sådana

dödsbon som lever kvar och underkastas de föreslagna reglerna. Eftersom

medel som oskiftat dödsbo har innestående på skogskonto skall tas

upp som bruttointäkt av- skogsbruk för det beskattningsår, under vilket

dödsboet skiftas, framstår riksskattenämndens förslag om att samma åt
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1969

gärd skall vidtagas, när dödsbon skattemässigt behandlas som handelsbolag,

som följdriktigt. I annat fall skulle dödsbon på vilka handelsbolagsregIerna

tillämpas bl. a. med hänsyn till den relativt långa tid, innan skogskontomedel

av vederbörande bank skall återbetalas och av denna grund återföras

till beskattning, avsevärt gynnas framför sådana dödsbon som frivilligt

skiftas. Jag förordar därför att riksskattenämndens förslag genomförs

med verkan fr. o. m. 1970 års taxering.

Enligt 1 § förordningen har delägare i handelsbolag inte rätt att göra insättning

på skogskonto för någon del av den inkomst han åtnjutit av bolagets

verksamhet. I förtydligande syfte bör paragrafen ändras så att delägare

i dödsbon som här avses uttryckligen likställs med delägare i handelsbolag

i detta hänseende. Rätt att göra insättning på skogskonto bör således ej

heller tillkomma dessa dödsbodelägare. Att sådan rätt ej heller tillkommer

dödsbon av hithörande slag framgår redan av den nu gällande ordalydelsen

i 1 §. Dödsbon som behandlas som handelsbolag skall nämligen inte lämna

deklarationer till ledning för taxering. Den nu förordade ändringen bör tilllämpas

redan fr. o. m. 1969 års taxering med hänsyn till att bestämmelserna

om att dödsbo i vissa fall skall behandlas som handelsbolag första gången

äger tillämpning vid årets taxering.

Slutligen får jag erinra om att riksskattenämnden i vissa fall kan medge

undantag från bestämmelserna om att dödsbo skall behandlas som handelsbolag.

Då sådan dispens meddelas får detta betydelse även för de nu föreslagna

ändringarna.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t genom

proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade

förslag till

1) förordning om beräkning av skogsvärdc vid 1970 års allmänna fastighetstaxering,

2) förordning om ändring i förordningen den 27 mars 1954 (nr 142) om

taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

MARCU5 BOKTR. STHLM 1969 690233

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1969:44 Betänkande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om beräkning av skogsvärde vid 1970 års allmänna fastighetstaxering, m. m. jäm s. 1 i texten