Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

1969-03-28 · 32 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 32 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1969:99, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969

1

Nr 99

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott den 28

mars 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

2) förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om

statlig inkomstskatt;

3) förordning om ändring i förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) om

investeringsfonder för konjunkturutjämning;

4) förordning om befrielse från skattskyldighet vid fusion inom stadshypoteks-

och bostadskreditinstitutionerna, m. in.;

5) förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om

statlig förmögenhetsskatt;

6) förordning om ändring i förordningen den 6 november 1908 (nr 129)

angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper;

7) förordning om ändring i stämpelskatteförordningen den 21 maj 1964

(nr 308).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändrade beskattningsregler i anslutning till 1968

års riksdagsbeslut om samordnad banklagstiftning. Förslagen syftar till en

likabehandling i beskattningshänseende av affärsbanker, sparbanker, sparbankernas

säkerhetskassa och ekonomiska föreningar som ingår i jordbrukskasserörelsen.

I denna avsikt föreslås att skattesatsen för sparbanker,

sparbankernas säkerhetskassa och jordbrukskasserörelsen vid den statliga

beskattningen höjs till 40 % och att sparbankernas rätt till viss avdragsgill

avsättning till reservfond slopas.

Vidare föreslås att skatteplikt inte skall uppkomma med anledning av den

fusion som skett enligt förordningen den 6 december 1968 (nr 575) om fusion

inom stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 99

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 29 § 3 mom., punkt 9 av anvisningarna till 29 §

och punkt 5 av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen den 28 september

19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(.Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

29 §.

3 in o in. För sparbank må avdrag

ske för belopp, som avsatts till

reservfond, i den mån avsättningen

är nödvändig för uppbringande av

sparbankens fonder till det enligt

gällande lag i förhållande till sparbankens

inlåning erforderliga minsta

belopp eller, i förekommande fall,

till det belopp, som skolat minst erfordras,

därest från sparbankens

fonder avdragits säkerhetsfond eller,

under de tio första räkenskapsåren

efter sparbankens bildande,

grundfond. Sparbank må jämväl åtnjuta

avdrag för bidrag till sparbankernas

säkerhetskassa.

Sparbankernas säkerhetskassa--

Sveriges allmänna hypoteksbank,

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

och hy pot eks förening må

avdraga belopp, som avsatts till reserv-

eller säkerhetsfond, i den mån

avsättningen är nödvändig för uppbringande

av fonden till ett belopp

motsvarande två procent av inrättningens

skulder.

Svenska bostadskreditkassan och

bostadskreditförening må avdraga

belopp, som avsatts till reserv- eller

säkerhetsfond, i den mån avsättning
-

3 m o in. Sparbank må göra avdrag

för bidrag till sparbankernas

säkerhetskassa.

— till sparbankerna.

Sveriges allmänna hypoteksbank,

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

och landshypoteksförening

må avdraga belopp, som avsatts till

reservfond, i den mån avsättningen

är nödvändig för uppbringande av

fonden till ett belopp motsvarande

två procent av inrättningens skulder.

Stadshypoteksförening må avdraga

belopp, som avsatts till säkerhetsfond,

i den mån avsättningen är nödvändig

för att uppbringa fonden till

1 Senaste lydelse av 29 § 3 mom. se 1942:274, av punkt 9 av anvisningarna till 29 § se 1951:324

och av punkt 5 av anvisningarna till 35 § se 1964:54.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969

(Nuvarande lijdelse)

en är nödvändig för uppbringande

av fonden till ett belopp motsvarande

i fråga om kassan tre och såvitt

gäller förening sex procent av inrättningens

skulder.

(Föreslagen lydelse)

ett belopp motsvarande två och en

halv procent av föreningens skulder.

Anvisningar

till

9. Såsom speciella för rörelse utgående

skatter eller avgifter till det

allmänna må nämnas vissa tillverkningsskatter,

stämpelavgifter, tulloch

hamnumgälder, nöjesskatt m. m.

dyl. Däremot få svenska allmänna

skatter icke avdragas (se 20 §).

till

5. Skattepliktig realisationsvinst

eller avdragsgill realisationsförlust

skall i intet fall anses uppkomma,

då aktiebolag övertager tillgångar

genom fusion, som i 28 § 3 mom.

första stycket avses. Har moderbolag

avyttrat egendom, som bolaget genom

sådan fusion övertagit från dotterbolag,

skall vid bedömandet av

frågan om skattepliktig realisationsvinst

eller avdragsgill realisationsförlust

uppkommit så anses, som om

moder- och dotterbolag utgjort en

skattskyldig. Vad nu sagts skall äga

motsvarande tillämpning vid sådan

fusion mellan föreningar, som i 28 §

3 mom. andra stycket avses, och vid

fusion mellan sparbanker enligt 78 §

lagen den 3 juni 1955 om sparbanker

samt då ett försäkringsbolags

hela försäkringsbestånd övertagits

av ett annat försäkringsbolag.

29 §.

9. Såsom speciella för rörelse utgående

skatter eller avgifter till det

allmänna må nämnas vissa tillverkningsskatter,

stämpelavgifter, tulloch

hamnumgälder m. m. dyl. Däremot

få svenska allmänna skatter

icke avdragas (se 20 §).

35 §.

5. Skattepliktig realisationsvinst

eller avdragsgill realisationsförlust

skall i intet fall anses uppkomma, då

aktiebolag övertager tillgångar genom

fusion, som i 28 § 3 mom. första

stycket avses. Har moderbolag avyttrat

egendom, som bolaget genom

sådan fusion övertagit från dotterbolag,

skall vid bedömandet av frågan

om skattepliktig realisationsvinst

eller avdragsgill realisationsförlust

uppkommit så anses, som om

moder- och dotterbolag utgjort en

skattskyldig. Vad nu sagts skall äga

motsvarande tillämpning vid sådan

fusion mellan föreningar, som i 28 §

3 mom. andra stycket avses, och vid

fusion mellan sparbanker enligt 78 §

lagen den 3 juni 1955 om sparbanker

samt då ett bankaktiebolags hela

bankrörelse övertagits av ett annat

bankbolag eller ett försäkringsbolags

hela försäkringsbestånd övertagits

av ett annat försäkringsbolag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Bestämmelserna

i 29 § 3 mom. första stycket i dess nya lydelse skall tillämpas första

gängen vid 1972 års taxering. Äldre bestämmelser i denna del äger dock alltjämt

tillämpning vid eftertaxering för år 1971 eller tidigare år. Övriga bestämmelser

tillämpas första gången vid 1970 års taxering. Motsvarande äldre

bestämmelser äger alltjämt tillämpning vid eftertaxering för år 1969 eller

tidigare år.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1969

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig

inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 2 §, 4 § 1 mom. och 10 § 2 mom. förordningen

den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §•

Om vad---beräknade netto

Har sådan fusion mellan aktiebolag

eller föreningar ägt rum, som i

28 § 3 mom. första eller andra stycket

kommunalskattelagen avses,

skall restituerad, avkortad eller avskriven

skatt, som enligt vad ovan

sagts skulle hava utgjort skattepliktig

intäkt för dotterbolaget eller den

överlåtande föreningen, utgöra skattepliktig

intäkt för moderbolaget eller

den övertagande föreningen. Vad

nu sagts skall äga motsvarande tilllämpning

vid fusion mellan sparbanker

enligt 78 § lagen den 3 juni 1955

om sparbanker samt då ett försäkringsbolags

hela försäkringsbestånd

övertagits av ett annat försäkringsbolag

och beloppet i fråga icke uppgivits

till beskattning hos det överlåtande

bolaget.

Har sådan fusion mellan aktiebolag

eller föreningar ägt rum, som i

28 § 3 mom. första eller andra stycket

kommunalskattelagen avses,

skall restituerad, avkortad eller avskriven

skatt, som enligt vad ovan

sagts skulle hava utgjort skattepliktig

intäkt för dotterbolaget eller den

överlåtande föreningen, utgöra skattepliktig

intäkt för moderbolaget eller

den övertagande föreningen. Vad

nu sagts skall äga motsvarande tilllämpning

vid fusion mellan sparbanker

enligt 78 § lagen den 3 juni 1955

om sparbanker samt då ett bankaktiebolags

hela bankrörelse övertagits

av ett annat bankbolag eller ett försäkringsbolags

hela försäkringsbestånd

övertagits av ett annat försäkringsbolag

och beloppet i fråga icke

uppgivits till beskattning hos det

överlåtande bolaget.

4 §•

1 m o in. Från sammanlagda---fråga är.

Skattskyldig, som---kommunalskattelagen sags.

SlfsMmlusTormTlfM aktiebo- Har sådan fusion mellan aktiebolag

eller föreningar ägt rum, som i lag eller föreningar agt rum, som i

i Senaste lydelse av 2 § se 1966:275, av 4 § 1 mom. se 1968:421 och av 10 § 2 mom. se

1959:295.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969

5

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

28 § 3 mom. första eller andra stycket

kommnnalskattelagen avses, äger

moderbolaget eller den övertagande

föreningen åtnjuta avdrag för sådan

dotterbolagets eller den överlåtande

föreningens skatt, vilken enligt första

stycket skulle hava varit avdragsgill

för dotterbolaget eller den överlåtande

föreningen. Vad nu sagts skall

äga motsvarande tillämpning vid fusion

mellan sparbanker enligt 78 §

lagen den 3 juni 1955 om sparbanker

samt då ett försäkringsbolags hela

försäkringsbestånd övertagits av ett

annat försäkringsbolag och det överlåtande

bolaget avstår från att yrka

avdraget i fråga.

28 § 3 mom. första eller andra stycket

kommnnalskattelagen avses, äger

moderbolaget eller den övertagande

föreningen åtnjuta avdrag för sådan

dotterbolagets eller den överlåtande

föreningens skatt, vilken enligt första

stycket skulle hava varit avdragsgill

för dotterbolaget eller den överlåtande

föreningen. Vad nu sagts

skall äga motsvarande tillämpning

vid fusion mellan sparbanker enligt

78 § lagen den 3 juni 1955 om sparbanker

samt då ett bankaktiebolags

hela bankrörelse övertagits av ett annat

bankbolag eller ett försäkringsbolags

hela försäkringsbestånd övertagits

av ett annat försäkringsbolag

och det överlåtande bolaget avstår

från att yrka avdraget i fråga.

10

2 mom. Den statliga inkomstskatten utgör:

a) för svenska aktiebolag, svenska

försäkringsanstalter som icke äro

aktiebolag samt sådana utländska

juridiska personer som ej beskattas

enligt 1 mom.:

a) för svenska aktiebolag, sparbanker,

sparbankernas säkerhetskassa,

ekonomiska föreningar som ingå

i jordbrukskasserörelsen, svenska

försäkringsanstalter som icke äro aktiebolag

samt sådana utländska juridiska

personer som ej beskattas enligt

1 mom.:

fyrtio procent---------här nedan;

b) för andra svenska ekonomiska

föreningar än sambruksföreningar

ävensom för sparbanker, sparbankernas

säkerhetskassa, Sveriges allmänna

hypoteksbank, Konungariket

Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningar,

svenska bostadskreditkassan

och bostadskreditförening
-

b) för andra svenska ekonomiska

föreningar än sådana, som ingå i

jordbrukskasserörelsen, och sambruksföreningar

ävensom för Sveriges

allmänna hypoteksbank, Konungariket

Sveriges stadshypotekskassa

och hypoteksföreningar:

ar:

trettiotvå procent---beskattningsbara inkomsten;

c) för försäkringsanstalter,---beskattningsbara inkomsten.

Vid tillämpningen---å livförsäkringsrörelsen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Bestämmelserna i 10 § 2 mom. i dess nya lydelse skall tillämpas första

gången vid 1971 års taxering. Äldre bestämmelser i denna del äger dock alltjämt

tillämpning vid eftertaxering för år 1970 eller tidigare år. Övriga bestämmelser

tillämpas första gången vid 1970 års taxering. Motsvarande äldre

bestämmelser äger alltjämt tillämpning vid eftertaxering för år 1969 eller

tidigare år.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj. ts proposition nr 99 år 1969

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder

för konjunktur utjämning

Härigenom förordnas, att 3, 5, 10, 17, 18 och 22 §§ samt anvisningarna till

3 § förordningen den 27 maj 1955 om investeringsfonder för konjunkturutjämning1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §•

Avdrag för---rörelse, fyrtio procent av årsvinsten.

Har till---högst fyrtio procent av årsvinsten.

Avdrag enligt denna förordning

må åtnjutas allenast därest ett belopp

motsvarande, för aktiebolag,

fyrtiosex procent och, för ekonomisk

förening samt sparbank, fyrtio

procent av den gjorda avsättningen

inbetalats å särskilt konto (konto

för investering i skogsbruk respektive

i rörelse) i riksbanken.

(Se vidare anvisningarna.)

5

Å konto---—• -------

Sedan fem år förflutit från ingången

av det kalenderår varunder

inbetalningen verkställts, äger företaget

att efter uppsägning hos riksbanken

uttaga högst trettio procent

av det ursprungligen inbetalta beloppet

eller, i förekommande fall, av

vad därav återstår efter återbetalning

enligt 18 §. Det belopp som

sålunda ifrågakommer till uttag efter

uppsägning skall minskas med

vad som må hava återbetalats enligt

1 Senaste lydelse av 3, 5, 10, 17, 18 och 22 §

Avdrag enligt denna förordning

må åtnjutas allenast därest ett belopp

motsvarande, för aktiebolag,

sparbank och ekonomisk förening

som ingår i jordbrukskas ser öreisen,

fyrtiosex procent och, för annan

ekonomisk förening, fyrtio procent

av den gjorda avsättningen inbetalats

å särskilt konto (konto för investering

i skogsbruk respektive i

rörelse) i riksbanken.

(Se vidare anvisningarna.)

§•

---§§ stadgas.

Sedan fem år förflutit från ingången

av det kalenderår varunder

inbetalningen verkställts, äger företaget

att efter uppsägning hos riksbanken

uttaga högst trettio procent

av det ursprungligen inbetalta beloppet

eller, i förekommande fall, av

vad därav återstår efter återbetalning

enligt 18 §. Det belopp som

sålunda ifrågakommer till uttag efter

uppsägning skall minskas med

vad som må hava återbetalats enligt

samt av anvisningarna till 3 § se 1963:215.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969

7

(Nuvarande lydelse)

17 och 22 §§ eller överförts till annat

företags konto för investering

enligt 20 § 2 mom. Har uttag efter

uppsägning skett, åligger det riksbanken

att lämna underrättelse därom

till arbetsmarknadsstyrelsen

samt, för att tillställas vederbörande

taxeringsmyndighet, länsstyrelsen.

Särskild underrättelse skall

lämnas för varje i 3 § angivet konto

från vilket uttag skett samt innehålla

uppgift om företagets namn

och adress ävensom det uttagna beloppets

storlek med angivande jämväl

av, för aktiebolag, hur mycket

av de uttagna medlen, som inbetalats

efter den 30 juni 1960, samt, för

ekonomisk förening, hur mycket av

de uttagna medlen, som inbetalats

efter nämnda dag men före den 1

juli 1963.

Vad i------------

När medel--------—

10

Företag, som jämlikt 5 § andra

stycket uttagit medel från konto för

investering, skall det beskattningsår,

varunder sådant uttag gjorts, av vederbörande

investeringsfond för i

11 § angivet ändamål taga i anspråk

ett så stort belopp att fyrtio procent

därav eller, om aktiebolag uttagit

medel som inbetalats efter den 30

juni 1960 eller ekonomisk förening

uttagit medel som inbetalats efter

nämnda dag men före den 1 juli

1963, fyrtiosex procent därav motsvarar

det från kontot uttagna beloppet.

(Föreslagen lydelse)

17 och 22 §§ eller överförts till annat

företags konto för investering

enligt 20 § 2 mom. Har uttag efter

uppsägning skett, åligger det riksbanken

att lämna underrättelse därom

till arbetsmarknadsstyrelsen

samt, för att tillställas vederbörande

taxeringsmyndighet, länsstyrelsen.

Särskild underrättelse skall

lämnas för varje i 3 § angivet konto

från vilket uttag skett samt innehålla

uppgift om företagets namn

och adress ävensom det uttagna beloppets

storlek med angivande jämväl

av, för aktiebolag, hur mycket

av de uttagna medlen, som inbetalats

efter den 30 juni 1960, samt, för

ekonomisk förening, hur mycket av

de uttagna medlen, som inbetalats

efter nämnda dag men före den 1

juli 1963. För ekonomisk förening

som ingår i jordbrukskasserörelsen

och för sparbank skall vidare angivas

hur mycket av de uttagna medlen,

som inbetalats efter den 30 juni

1963 och avsett beskattningsår som

gått till ända före den 1 mars 1970.

— annat företag.

senare insättningar.

§•

Företag, som jämlikt 5 § andra

stycket uttagit medel från konto för

investering, skall det beskattningsår,

varunder sådant uttag gjorts, av vederbörande

investeringsfond för i

11 § angivet ändamål taga i anspråk

ett så stort belopp att fyrtio procent

därav eller, om aktiebolag uttagit

medel som inbetalats efter den 30

juni 1960, eller om ekonomisk förening

uttagit medel som inbetalats

efter nämnda dag men före den 1

juli 1963, eller om ekonomisk förening,

som ingår i jordbrukskasserörelsen,

eller sparbank uttagit medel

vilka inbetalats för beskattningsår

som gått till ända efter utgången

av februari 1970, fyrtiosex procent

därav motsvarar det från kontot uttagna

beloppet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 ar 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

17 §.

Beslutar Kungl. Maj :t eller arbetsmarknadsstyrelsen

att investeringsfond

skall eller må helt eller delvis

tagas i anspråk, skall i beslutet angivas

den tid, under vilken ianspråktagandet

skall ske, samt, därest beslutet

avser investering för visst ändamål,

uppgift härom ävensom uppgift

huruvida investeringsavdrag enligt

16 § må åtnjutas. Beslutet skall

tillställas, förutom det eller de företag

varom fråga är, länsstyrelsen,

för att överlämnas till vederbörande

taxeringsmyndighet, samt riksbanken.

Har beslut som nu sagts meddelats

och är icke fråga om preliminärt

beslut enligt 9 § 3 mom., äger

företaget hos riksbanken från konto

för investering utfå fyrtio procent

eller, om aktiebolag uttager medel

som inbetalats efter den 30 juni 1960

eller ekonomisk förening uttager medel

som inbetalats efter nämnda dag

men före den 1 juli 1963, fyrtiosex

procent av det belopp av investeringsfonden

som i enlighet med beslutet

skall eller må tagas i anspråk.

Sedan utbetalning skett, skall riksbanken

lämna underrättelse därom

till arbetsmarknadsstyrelsen samt,

för att tillställas vederbörande taxeringsmyndighet,

länsstyrelsen, med

angivande av ej mindre företagets

namn och adress samt det utbetalade

beloppets storlek än även, för aktiebolag,

hur mycket av de uttagna

medlen, som inbetalats efter den 30

juni 1960, och, för ekonomisk förening,

hur mycket av de uttagna

medlen, som inbetalats efter nämnda

dag men före den 1 juli 1963, även
-

Beslutar Kungl. Maj :t eller arbetsmarknadsstyrelsen

att investeringsfond

skall eller må helt eller delvis

tagas i anspråk, skall i beslutet angivas

den tid, under vilken ianspråktagandet

skall ske, samt, därest beslutet

avser investering för visst ändamål,

uppgift härom ävensom uppgift

huruvida investeringsavdrag enligt

16 § må åtnjutas. Beslutet skall

tillställas, förutom det eller de företag

varom fråga är, länsstyrelsen, för

att överlämnas till vederbörande

taxeringsmyndighet, samt riksbanken.

Har beslut som nu sagts meddelats

och är icke fråga om preliminärt

beslut enligt 9 § 3 mom., äger

företaget hos riksbanken från konto

för investering utfå fyrtio procent av

det belopp av investeringsfonden som

i enlighet med beslutet skall eller må

tagas i anspråk. Aktiebolag, ekonomisk

förening eller sparbank äger

dock utfå fyrtiosex procent av nämnda

belopp av investeringsfonden om

aktiebolag uttager medel som inbetalats

efter den 30 juni 1960, eller om

ekonomisk förening uttager medel

som inbetalats efter nämnda dag men

före den 1 juli 1963, eller om ekonomisk

förening, som ingår i jordbrukskasserörelsen,

eller sparbank

uttager medel vilka inbetalats för

beskattningsår som gått till ända efter

utgången av februari 1970.

Sedan utbetalning skett, skall riksbanken

lämna underrättelse därom

till arbetsmarknadsstyrelsen samt,

för att tillställas vederbörande taxeringsmyndighet,

länsstyrelsen, med

angivande av företagets namn och

adress samt det utbetalade beloppets

storlek och från vilket konto för investering

uttag skett. Vidare skall angivas

för aktiebolag hur mycket av

de uttagna medlen, som inbetalats

efter den 30 juni 1960, och för ekonomisk

förening hur mycket av de

uttagna medlen, som inbetalats efter

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

som från vilket konto för investering nämnda dag men före den 1 juli 1963,

uttag skett. samt för ekonomisk förening som

ingår i jordbrukskasserörelsen ävensom

för sparbank hur mycket av de

uttagna medlen som avsett beskattningsår

som gått till ända efter utgången

av februari 1970.

Har förordnats------med beslutet.

18

Har företag för visst beskattningsår

å konto för investering inbetalt,

då fråga är om aktiebolag, mer än

fyrtiosex procent och, då fråga är

om ekonomisk förening eller sparbank,

mer än fyrtio procent av det

belopp, vilket företaget avser att avsätta

till investeringsfond eller för

vilket vid taxeringen avdrag åtnjutits

i enlighet med bestämmelserna

i 3 §, skall länsstyrelsen, på framställning

av företaget, förordna om

återbetalning av det till kontot för

mycket inbetalta beloppet. Vid återbetalning

som nu sagts skola, om

insättningar verkställts vid olika tillfällen,

tidigare för beskattningsåret

gjorda inbetalningar tagas i anspråk

före senare insättningar.

22

Har investeringsfond helt eller delvis

återförts till beskattning, skall

länsstyrelsen, på framställning av

företaget, förordna om återbetalning

från vederbörligt konto för investering

av ett belopp motsvarande fyrtio

procent eller, om återbetalningen

avser medel som aktiebolag inbetalat

efter den 30 juni 1960 eller som

ekonomisk förening inbetalat efter

nämnda dag men före den 1 juli

1963, fyrtiosex procent av den återförda

fondavsättningen i den mån

medlen icke tidigare återgått till företaget.

Förordnande som nu sagts

må ej utan medgivande av vederbö|2

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1

§•

Har företag för visst beskattningsår

å konto för investering inbetalt,

då fråga är om aktiebolag, sparbank

eller ekonomisk förening som ingår

i jordbrukskasserörelsen, mer än

fyrtiosex procent och, då fråga är

om annan ekonomisk förening, mer

än fyrtio procent av det belopp, vilket

företaget avser att avsätta till investeringsfond

eller för vilket vid

taxeringen avdrag åtnjutits i enlighet

med bestämmelserna i 3 §, skall länsstyrelsen,

på framställning av företaget,

förordna om återbetalning av

det till kontot för mycket inbetalta

beloppet. Vid återbetalning som nu

sagts skola, om insättningar verkställts

vid olika tillfällen, tidigare

för beskattningsåret gjorda inbetalningar

tagas i anspråk före senare

insättningar.

§•

Har investeringsfond helt eller delvis

återförts till beskattning, skall

länsstyrelsen, på framställning av

företaget, förordna om återbetalning

från vederbörligt konto för investering

av ett belopp motsvarande fyrtio

procent av den återförda fondavsättningen

i den mån medlen icke

tidigare återgått till företaget. För

aktiebolag, ekonomisk förening och

sparbank gäller härvid att —■ om

återbetalningen avser medel som aktiebolag

inbetalat efter den 30 juni

1960 eller som ekonomisk förening

inbetalat efter nämnda dag men före

den 1 juli 1963 eller som ekonosaml.

Nr gg

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969

(Nuvarande lydelse)

rande taxeringsintendent meddelas

förrän taxeringen vunnit laga kraft.

(Föreslagen lydelse)

misk förening, som ingår i jordbrukskasserörelsen,

eller sparbank

inbetalat för beskattningsår som gått

till ända efter utgången av februari

1970 — länsstyrelsen skall förordna

om återbetalning från vederbörligt

konto av ett belopp motsvarande fyrtiosex

procent av den återförda fondavsättningen

i den mån medlen icke

tidigare återgått till företaget. Förordnande

som nu sagts må ej utan

medgivande av vederbörande taxeringsintendent

meddelas förrän taxeringen

vunnit laga kraft.

Anvisningar

till 3 §.

Med bruttointäkt------denna förordning.

Med årsvinst---*---från lagerinvesteringskonto.

Har investeringsfond-----

Har inbetalning å något i 3 § tredje

stycket omförmält konto verkställts

med lägre belopp än som svarar

mot, för aktiebolag, fyrtiosex

procent och, för ekonomisk förening

eller sparbank, fyrtio procent av

fondavsättningen, skall avdrag medgivas

med ett så stort belopp att

fyrtiosex respektive fyrtio procent

därav motsvarar det inbetalta beloppet.

- icke skett.

Har inbetalning å något i 3 § tredje

stycket omförmält konto verkställts

med lägre belopp än som svarar mot,

för aktiebolag, sparbank eller ekonomisk

förening som ingår i jordbrukskasserörelsen,

fyrtiosex procent och,

för annan ekonomisk förening, fyrtio

procent av fondavsättningen,

skall avdrag medgivas med ett så

stort belopp att fyrtiosex respektive

fyrtio procent därav motsvarar det

inbetalta beloppet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1970 och tillämpas första

gången vid avsättning till investeringsfond som avser beskattningsår för vi - ket taxering i första instans verkställes år 1971. Äldre bestämmelser äger

dock alltjämt tillämpning vid eftertaxering för år 1970 eller tidigare år.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969

11

Förslag

till

Förordning

om befrielse från skattskyldighet vid fusion inom stadshypoteksoch

bostadskreditinstitutionerna, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan,

stadshypoteksförening och bostadskreditförening är befriade från skyldighet

att erlägga skatt med anledning av fusion som skett enligt förordningen

den 6 december 1968 (nr 575) om fusion inom stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna.

Övertagande kassa eller förening har vid taxering till

statlig inkomstskatt rätt till avdrag för sådan den överlåtande kassans eller

föreningens skatt, vilken enligt 4 § 1 mom. första stycket förordningen den

26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt skulle ha varit avdragsgill för

den överlåtande kassan eller föreningen. Restituerad, avkortad eller avskriven

skatt som enligt 2 § första stycket sistnämnda förordning skulle ha utgjort

skattepliktig intäkt för den överlåtande kassan eller föreningen utgör

skattepliktig intäkt för den övertagande kassan eller föreningen vid taxering

till statlig inkomstskatt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts proposition nr 99 år 1969

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om

statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 6 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om

statlig förmögenhetsskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 §•

1 m o m. Skyldighet att---—--—iriket.

Medlem av — —------för förmögenhet.

För skattskyldiga,----meddelade föreskrifter.

Hypoteksföreningar, bostadskre- Hypoteksföreningar och jordbruditföreningar

och jordbrukets kre- kets kreditkassor äro frikallade från

ditkassor äro frikallade från skatt- skattskyldighet för förmögenhet,

skyldighet för förmögenhet.

Utländska försäkringsanstalter--— bedriven livförsäkringsrörelse.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1970. Äldre bestämmelser

äger dock alltjämt tillämpning vid ef ter taxer ing för år 1969 eller tidigare år.

1 Senaste lydelse av 6 § 1 mom. se 1966:726.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969

13

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 6 november 1908 (nr 129) angående

en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper

Härigenom förordnas, att 3 § 2 mom. förordningen den 6 november 1908

angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper1 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(•Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §.

2. Stämpelplikt äger---ränte

d) vid köp av obligationer, som utfärdats

eller garanterats av svenska

staten, eller då vid överlåtelse av

aktie eller obligation den ene kontrahenten

är svenska staten eller svenska

statsförvaltningen tillhörande

allmänt verk eller styrelse, riksdagens

verk, Sveriges allmänna hypoteksbank,

Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan,

Svenska skeppshypotekskassan

eller Skeppsfartens

selcundärlånekassa;

e) vid utlämnande---—--

: och till enahanda eller lägre belopp;

d) vid köp av obligationer, som utfärdats

eller garanterats av svenska

staten, eller då vid överlåtelse av

aktie eller obligation den ene kontrahenten

är svenska staten eller svenska

statsförvaltningen tillhörande allmänt

verk eller styrelse, riksdagens

verk, Sveriges allmänna hypoteksbank,

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

Svenska skeppshypotekskassan

eller Skeppsfartens sekundärlånekassa;
-

sådant organ.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse av 3 § 2 mom. se 1965:129.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1969

Förslag

till

Förordning

om ändring i stämpelskatteförordningen den 21 maj 1964 (nr 308)

Härigenom förordnas, att 22 § stämpelskatteförordningen den 21 maj

19641 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

22

Skatteplikt föreligger icke för obligationer,

som staten garanterar, ej

heller för obligationer, som utfärdas

av svensk kommun eller landstingskommun

eller av Sveriges allmänna

hypoteksbank, Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan,

Svenska skeppshypotekskassan,

Skeppsfartens sekundärlånekassa,

Kommunkredit

Aktiebolag eller Kommunlåneinstitutet

Aktiebolag eller av svenskt aktiebolag

med ändamål att idka belåning

av fast egendom eller tomträtt.

§•

Skatteplikt föreligger icke för obligationer,

som staten garanterar, ej

heller för obligationer, som utfärdas

av svensk kommun eller landstingskommun

eller av Sveriges allmänna

hypoteksbank, Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa, Svenska

skeppshypotekskassan, Skeppsfartens

sekundärlånekassa, Ivommunkredit

Aktiebolag eller Kommunlåneinstitutet

Aktiebolag eller av

svenskt aktiebolag med ändamål att

idka belåning av fast egendom eller

tomträtt.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse av 22 § se 1965:122.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969

15

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 28

mars 1969.

N ärvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson,

Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade regler

för beskattning av sparbanker, jordbrukets kreditkassor, stadshypoteksföreningar

m. m. och anför.

Inledning

Genom beslut av 1968 års riksdag samordnades rörelsereglerna för affärsbanker,

sparbanker och jordbrukets kreditkassor så att dessa bankinstitut

får möjlighet att på väsentligen samma villkor driva alla inom bankväsendet

förekommande rörelsegrenar (prop. 1968: 143, BaU 60, rskr 368, SFS 601,

602 och 605). I prop 1968: 143, som låg till grund för beslutet, påpekade

jag att olika beskattningsregler gäller för de skilda bankinstituten och att

frågan om i vad mån dessa regler borde påverkas av samordningen övervägdes

inom finansdepartementet.

I en inom finansdepartementet i november 1968 upprättad promemoria

(Stencil Fi 1968: 13) framlades därefter förslag till ändrade bestämmelser

angående beskattningen av sparbanker, jordbrukets kreditkassor m. m. Förslaget

avsåg att skapa i huvudsak likartade beskattningsregler för affärsbanker,

sparbanker och jordbrukets kreditkassor.

Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgetts av kammarrätten,

bankinspektionen, riksskattenämnden, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Jämtlands län, Svenska kommunförbundet,

Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen och Sveriges

jordbrukskasseförbund.

Vidare framlades i prop. 1968: 153, som även den antogs av 1968 års

höstriksdag (prop. 1968: 153, BaU 62, rskr 370, SFS 575), förslag till bestämmelser

om sammanslagning av stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna

m. m. Avsikten med förslaget var att bostadskreditinstitutionen skulle

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969

upplösas och ingå i stadshypoteksinstitutionen. Jag angav i propositionen

att jag under våren 1969 avsåg ta upp frågor om beskattningsproblemen i

samband med sammanslagningen.

Beskattningen av sparbanker, jordbrukets kreditkassor m. m.

Gällande rätt m. m.

Affärsbankerna drivs alltid i aktiebolagsform. Sparbankerna däremot har

inte som aktiebolag och föreningar egenskapen av sammanslutningar. De är

juridiska personer av särskilt slag. Deras väsentliga underlag och innehåll

är själva rörelsen och förmögenhetsmassan. Denna förvaltas av styrelse och

huvudmän som representanter för insättarna. Styrelse och huvudmän äger

inte sparbanken och har inte andel i tillgångarna. För sparbankerna finns

en gemensam fond, Sparbankernas säkerhetskassa, med uppgift att trygga

sparbankernas verksamhet och insättarnas rätt.

I jordbrukskasserörelsen ingår dels en riksorganisation, Sveriges Jordbrukskasseförbund

(ursprungligen Svenska Jordbrukskreditkassan) dels

jordbrukets kreditkassor, vilka utgörs av jordbrukskassor och centralkassor

för jordbrukskredit. Kreditkassorna och riksorganisationen registreras som

ekonomiska föreningar. Lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om ekonomiska föreningar

äger motsvarande tillämpning i fråga om kreditkassorna och riksorganisationen

om inte annat följer av den särskilda lagstiftningen om jordbrukskasserörelsen.

Den verksamhet dessa institut får driva är reglerad i följande lagar, nämligen

för affärsbankerna lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse,

för sparbankerna lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker, för sparbankernas

säkerhetskassa lagen den 15 juni 1934 (nr 300) om sparbankernas

säkerhetskassa och för jordbrukskasserörelsen lagen den 25 maj 1956

(nr 216) om jordbrukskasserörelsen.

Samtliga här nämnda institut är i princip skattskyldiga för inkomst enligt

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) (KL) och förordningen

den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt (SI).

Enligt 10 § 2 mom. SI utgår statlig inkomstskatt för affärsbanker och flertalet

andra svenska aktiebolag efter 40 % av den beskattningsbara inkomsten

samt för jordbrukets kreditkassor och flertalet andra ekonomiska föreningar,

för sparbanker och sparbankernas säkerhetskassa efter 32 % av

den beskattningsbara inkomsten.

För beräkning av nettointäkten av institutens verksamhet gäller i huvudsak

den allmänna regeln för inkomstbeskattningen att samtliga intäkter i

olika förvärvskällor är skattepliktiga och att avdrag medges för alla om
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969

17

kostnader för intäkternas förvärvande och bibehållande. De speciella undantag

härifrån som ansetts motiverade i olika hänseenden framgår av det

följande.

Enligt första stycket i 29 § 3 mom. KL får sparbank göra avdrag för avsättning

till reservfond, i den mån avsättningen är nödvändig för att uppbringa

sparbankens fonder till det enligt gällande lag i förhållande till sparbankens

inlåning erforderliga minsta belopp eller till det belopp som minst

erfordras, om från sparbankens fonder avdras säkerhetsfond, eller, under

de tio första räkenskapsåren efter sparbankens bildande, grundfond. Dessutom

får sparbank göra avdrag för bidrag till sparbankernas säkerhetskassa.

Enligt andra stycket i samma moment medges säkerhetskassan avdrag för

utdelning till sparbankerna.

Penningrörelsedrivande företag i aktiebolags eller ekonomisk förenings

form är enligt 54 § KL inte skattskyldigt för utdelningar på aktier eller andelar

som innehas som ett led i bl. a. penningrörelsen. Detta innebär att

affärsbankerna som är konstruerade som aktiebolag samt ekonomiska föreningar

som ingår i jordbrukskasserörelsen åtnjuter sådan skattefrihet.

Sparbankerna är däremot skattskyldiga för all utdelning på aktier och andelar.

Denna olikhet betingas av att sparbankernas vinster i motsats till

vinster i affärsbanker och jordbrukets kreditkassor inte är underkastade

dubbelbeskattning.

Avdragsrätt för s. k. öppna koncernbidrag tillkommer enligt 43 § KL i

princip svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar — alltså bl. a.

affärsbanker och jordbrukets kreditkassor men inte sparbanker — som äger

mer än 90 % av aktierna i ett eller flera svenska aktiebolag. Avdragsrätten är

emellertid i det enskilda fallet beroende på bl. a. huruvida moderföretaget i

koncernen är skattskyldigt för utdelning.

Bestämmelser angående värdering av varulager återfinns i anvisningspunkt

1 till 41 § KL. Enligt åttonde stycket i denna anvisningspunkt skall

värdet av bl. a. penningförvaltande företags placeringar av förvaltade medel

i aktier, obligationer, lånefordringar m. m. eller skattskyldigs lager av

fastigheter och liknande tillgångar tas upp till vad som med hänsyn till risk

för förlust, prisfall m. m. framstår som skäligt. Närmare bestämmelser har

inte ansetts kunna utfärdas i lagen utan det har förutsatts att praxis skall

fastställa gränserna för skälig nedskrivning. För värdesättningen av affärsbankernas

och sparbankernas lager har också tämligen fasta normer utbildat

sig i praxis. För affärsbankernas del grundar sig dessa på mellankommunala

prövningsnämndens praxis och för sparbankerna gäller riksskattenämndens

anvisningar 1966 nr 2: 3.

Vissa lättnader i beskattningen har ansetts påkallade för att undanröja

hinder för fusioner mellan aktiebolag och mellan ekonomiska föreningar.

Från denna lagstiftning, som ursprungligen tillkom vid 1950 års riksdag, har

undantagits bl. a. företag, som driver penningrörelse, med hänsyn till de

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969

speciella skatteproblem som i allmänhet uppkommer vid fusion mellan sådana

företag. Genom lagstiftning år 1962 utsträcktes emellertid lagstiftningen

till att omfatta jordbrukets kreditkassor. Mot bakgrunden av den detaljreglering,

som dessa företag är underkastade enligt jordbrukskasselagen, fann

man nämligen att några särskilda skatteproblem för dem inte kunde uppkomma

på den grund att de driver penningrörelse. De ifrågavarande beskattningslättnaderna

går beträffande inkomstbeskattningen i princip ut på

att dotterföretagets tillgångar och skulder vid fusionen övergår på moderföretaget

till skattemässiga restvärden (dvs. vid beskattningen nedskrivna

värden) samt att skattepliktig utdelning från överlåtande förening till mottagande

förening normalt inte skall föreligga. Skattelättnaderna vid fusion

utvidgades vidare genom lagstiftning år 1964 till att omfatta fusioner mellan

bl. a. sparbanker. I fråga om sparbanker innebär detta att fusionen

inte skall medföra beskattning för realisationsvinst, när sådan annars skulle

bli aktuell, och vidare att övertagande sparbank skall äga rätt att erhålla

avdrag för kommunalskatt som påförts den upplösta sparbanken.

Enligt förordningen den 7 april 1967 (nr 94) om avdrag vid inkomsttaxeringen

för viss aktieutdelning, vilken förordning ersatt tidigare bestämmelser

i ämnet, kan aktiebolag tillgodogöra sig avdrag vid inkomstbeskattningen

för utdelning som bolaget utbetalat på nyemitterade aktier.

Avdrag medges med högst 5 % under tio år på kapital som emitterats

efter den 30 juni 1966. För rätt till avdrag krävs att bolagets aktier vid

beskattningsårets utgång inte till mer än 50 % tillsammans ägs av sådana

svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar som är frikallade

från skattskyldighet för utdelning från bolaget.

Enligt förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder

för konjunkturutjämning har affärsbanker, sparbanker samt ekonomiska

föreningar som ingår i jordbrukskasseröreisen möjlighet att göra avsättning''

till sådana fonder. Rätten tillkom ursprungligen endast svenska aktiebolag

och svenska ekonomiska föreningar men utvidgades genom lagstiftning

år 1963 att avse även sparbanker. Avsättning kan enligt förordningen

ske till investeringsfond för skogsbruk med högst 10 % av den för

beskattningsåret redovisade bruttointäkten av skogsbruk och till investeringsfond

för rörelse med högst 40 % av årsvinsten före skatt. Avdrag får

åtnjutas endast under förutsättning att visst belopp av avsättningen inbetalts

på särskilt konto i riksbanken. Detta belopp skulle tidigare för

såväl aktiebolag som ekonomiska föreningar motsvara 46 % av avsättningen.

Genom författningsändringen år 1963 sänktes procentsatsen till 40 för

ekonomiska föreningar, varvid samtidigt insättningsskyldigheten för sparbanker

bestämdes till 40 %.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969

19

Historik

I departementspromemorian har lämnats en utförlig historisk redogörelse.

Här skall endast i korthet redovisas bakgrunden till vissa nu gällande

bestämmelser.

År 1910 infördes skattskyldighet för sparbanker vilkas reservfond vid

senaste bokslut uppgått till 5 % eller däröver av insättarnas behållning.

Sedermera utvidgades skattskyldigheten till att avse samtliga sparbanker.

Jordbrukets kreditkassor och dess riksorganisation har som ekonomiska

föreningar alltsedan sin tillkomst år 1915 varit underkastade skattskyldighet.

I prop. 1927: 102 framlades ursprungligen förslaget om sparbanks skattefrihet

för så stor del av vinsten som användes för den enligt sparbankslagen

nödvändiga fondavsättningen. Departementschefen anförde härvid

att avdragsrätten för fondavsättning inte var av någon större betydelse

för i gång varande någorlunda bärkraftiga sparbanker. Endast när en

sparbank under beskattningsåret ökat sin inlåning och på den grund krävde

en starkare obligatorisk fondbildning borde bestämmelsen kunna tilllämpas.

Såväl sparbankerna och jordbrukskasserörelsen som affärsbankerna erlade

under slutet av 1930-talet och 1940-talet, fram till år 1948, statlig inkomstskatt

efter samma procentsats, vilken efter budgetåret 1942/43 inklusive

värnskatt utgjorde 32 %.

1945 års statsskatteberedning föreslog (SOU 1946: 74) att bl. a. svenska

aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, sparbanker och sparbankernas

säkerhetskassa skulle utge statlig inkomstskatt efter 40 % av den beskattningsbara

inkomsten. Departementschefen anslöt sig i prop. 1947:212

till detta förslag.

Bevillningsutskottet (BeU 1947:50) tillstyrkte att skattesatsen för aktiebolag

bestämdes till 40 % men föreslog att ekonomiska föreningar skulle

bibehållas vid gällande 32 %. Utskottet anförde att det utan tvivel kunde

antas att föreningarnas medlemmar i genomsnitt hade lägre inkomster än

aktiebolagens delägare. Bland dessa föreningar borde även finnas ett stort

antal föreningar med små inkomster och många av dessa hade inte heller

till syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Särskilt med

hänsyn till sistnämnda fall syntes det utskottet önskvärt att en något lägre

skattesats fastställdes för föreningarna.

Under riksdagsbehandlingen yrkades i båda kamrarna att även sparbankerna

skulle beskattas efter 32 %. Det påpekades bl. a. att sparbankerna

inför en högre statlig beskattning hade anledning att känna oro beträffande

möjligheten att konkurrera med jordbrukets kreditkassor och att man

rimligen inte borde upprätthålla två olika slag av beskattning för anstalter

som drev likartad verksamhet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969

Riksdagen biföll vad utskottet hemställt med den justeringen att även

sparbankerna skulle beskattas efter 32 % (rskr 1947: 487).

I en vid 1949 års riksdag väckt motion, som antogs av riksdagen på hemställan

av bevillningsutskottet (BeU 1949: 1) yrkades att sparbankernas

säkerhetskassa skulle beskattas efter samma procentsats som sparbankerna.

Det framhölls att kassan var en med sparbankernas medel bildad fond

och att dess syfte i princip var detsamma som normalt fylldes av sparbankernas

överskottsmedel genom avsättning till reservfonderna. Det torde

ha berott på ett rent förbiseende att kassan inte ursprungligen kom att i beskattningsavseende

hänföras till samma grupp av juridiska personer som

sparbankerna.

Skattesatserna har därefter varit oförändrade för de olika bankinstituten

bortsett från den tillfälliga höjningen som under några år gällde för aktiebolag

och ekonomiska föreningar.

Enligt förordningen om investeringsfonder för konjunkturutjämning

i dess ursprungliga lydelse gällde som förutsättning för att avdrag för avsättning

till sådan fond skulle medges att ett belopp motsvarande 40 % av

den gjorda avsättningen inbetalats på särskilt konto i riksbanken. Rätt att

göra sådant avdrag tillkom då svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk

förening. I prop. 1960: 157 föreslogs en höjning av inbetalningskravet till

50 %. Enligt riksdagens beslut bestämdes emellertid procenttalet till 46. Genom

lagstiftning år 1963 sänktes insättningsskyldigheten vad beträffar ekonomiska

föreningar till 40 %. Samtidigt medgavs svensk sparbank rätt till

avdrag för avsättning till konjunkturutjämningsfond. Samma insättningsskyldighet

fastställdes för sparbanker som för ekonomiska föreningar. Sänkningen

av procentsatsen beträffande ekonomiska föreningar skall ses mot

bakgrunden av att insättningsskyldigheten om 46 % inverkat bromsande på

ekonomiska föreningars intresse att göra fondavsättningar, eftersom insättningsskyldigheten

för dessa — i motsats till aktiebolagen — översteg den

skatt, som eljest skulle erlagts.

Departementspromemorian

I departementspromemorian påpekas att affärsbanker, sparbanker och

jordbrukskasserörelsen av tradition och tidigare genom lagstiftning tilldelats

delvis olika funktioner på kreditmarknaden. Utvecklingen har emellertid

medfört en fortgående minskning av de faktiska skillnaderna mellan

de olika instituten i fråga om deras verksamhetsinriktning och därmed

medfört en ökad konkurrens dem emellan. Detta framträder särskilt på inlåningssidan

men har sin giltighet till en del även för kreditgivningen.

Genom lagändringar under hösten 1968 har i huvudsak enhetliga civilrättsliga

regler skapats för de olika instituten. Även om lagändringarna inte

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969

syftar till att utjämna skillnaderna i associationsrättslig ställning mellan

instituten, är dock en följd härav att instituten får legal rätt att driva i

princip alla inom bankväsendet förekommande rörelsegrenar. Målsättningen

för den nya lagstiftningen är således att skapa förutsättningar för konkurrens

på lika villkor. Ett fullföljande av denna målsättning i skatterättsligt

hänseende medför krav på att skattereglerna för instituten görs likartade.

I promemorian läggs fram förslag till ändrade regler i fråga om dels

skattesatsen vid den statliga beskattningen för sparbanker, sparbankernas

säkerhetskassa och ekonomiska föreningar som ingår i jordbrukskasserörelsen,

dels insättningsskyldigheten i riksbanken vid avsättning till

konjunkturutjämningsfond för sparbanker och nyssnämnda ekonomiska

föreningar och dels sparbanks avsättning till reservfond. Övriga skiljaktigheter

i beskattningsreglerna de olika instituten emellan bör enligt promemorian

bibehållas.

I promemorian föreslås att statlig inkomstskatt skall utgå för samtliga

här diskuterade bankinstitut efter 40 % av beskattningsbar inkomst. Det

påpekas att samma konkurrenssynpunkter som framfördes vid riksdagsbehandlingen

år 1947 till förmån för en likabehandling av sparbanker och

jordbrukets kreditkassor i fråga om skatteuttaget i dag kan anföras som skäl

för att skattesatserna för samtliga institut bringas i paritet med varandra.

Som en följd av förslaget om höjning av procentsatsen vid den statliga

inkomstbeskattningen bör skyldigheten för jordbrukskasserörelsen och

sparbanker att sätta in viss del av avsättning till konjunkturutjämningsfond

i riksbanken höjas till 46 % av avsättningen, motsvarande vad i dag gäller

för bl. a. affärsbankerna.

Sparbank får enligt gällande bestämmelser skattefritt avsätta medel till

reservfond i den mån avsättningen är nödvändig för att uppnå det i gällande

lag stadgade förhållandet mellan sparbanks inlåning och fonder. Vid tilllämpning

av denna regel inräknas inte i fondmedel säkerhetsfond (numera

ersatt av garantifond). Vidare frånräknas under de första tio åren efter

sparbankens bildande även grundfond.

Förhållandet mellan sparbanks inlåning och fonder anges i 27 § sparbankslagen.

Av tabell i prop. 1968: 143 s. 152 framgår att summan av eget

kapital och förlagslån vid utgången av år 1966 hos i tabellen angivna sparbanker

betydligt översteg då gällande kapitalkrav för inlåning. Det nya kapitalkravet

som gäller fr. o. m. år 1969 kan vidare i medeltal beräknas innebära

en sänkning av kapitalkravet med 21 %. Visserligen medför de nya

bestämmelserna för några sparbanker en skärpning. I dessa fall täcker dock

sparbankernas eget kapital och förlagslån väl det ökade kapitalkravet. Slutligen

innehåller övergångsbestämmelserna en föreskrift om att i fråga om

krav på egna fonder och om skyldigheten att hålla kassareserv sparbank

får tillämpa äldre bestämmelser till utgången av år 1973.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969

Garantifond bildas om det anses påkallat för att upprätthålla en sparbanks

verksamhet. Detta kan främst anses vara fallet beträffande sparbanker

med svag fondställning. Emellertid saknas numera i de flesta fall garantifond.

Sparbankernas sammanlagda fonder uppgick nämligen vid 1967

års utgång till 960 milj. kr., varav reservfonderna utgjorde 958 milj. kr.

Motsvarande siffror vid 1966 års utgång var 906 milj. kr. och 903 milj. kr.

Inom sparbankerna har under senare år förekommit en betydande fusionsverksamhet.

Från år 1924 till år 1954 sjönk antalet sparbanker från

494 st. till 448 st. Under den därpå följande tioårsperioden sjönk antalet

sparbanker med 50 st. under det att minskningen under de två därpå följande

åren uppgick till sammanlagt 36 st. Minskningen av antalet sparbanker

är dock liten i förhållande till vad som väntas ske inom de närmaste

åren. Med hänsyn härtill förutsätts i departementspromemorian att några

nya sparbanker inte kommer att grundas.

Enligt sparbankslagen gäller att fondbildning måste äga rum innan nyinlåning

sker. Lagligen föreligger således inte någon möjlighet att inlåna

mer än den föreskrivna minimirelationen till fonderna medger. Som nyss

nämnts förekommer garantifonder i ringa utsträckning och nya sparbanker

bildas inte. Med hänsyn härtill kan enligt promemorian de nuvarande reglerna

om avdrag för sparbanks avsättning till reservfond anses sakna betydelse

för sparbankerna.

Kapitalanskaffningen ställer sig olika för affärsbanker, sparbanker och

jordbrukets kreditkassor. Affärsbankerna kan erhålla en stor del av sitt

kapital genom aktieteckning. Sparbankerna är för sin normala kapitalbildning

hänvisade till sina beskattade vinster. Härtill kommer beträffande sparbanker

med svag fondställning att garantifond kan tillskjutas. Jordbrukskasserörelsen

erhåller stor del av sitt kapital dels genom insatser och avgifter

dels genom att innehålla ränterabatter. Beslutade ränterabatter utgör

avdragsgill kostnad för kassan och skattepliktig inkomst för medlemmarna.

De bokförs som utbetalning men tillförs samtidigt insatskapitalet.

De olikheter som föreligger i möjligheterna för affärsbanker, sparbanker

och jordbrukets kreditkassor att bilda eget kapital sammanhänger med de

olika institutens associationsrättsliga ställning. För affärsbankernas vidkommande

bör i sammanhanget uppmärksammas att dessa instituts aktieutdelningar

i princip skall ske med beskattade medel. Vad angår sparbankerna

har relationstalet — dvs. sparbankernas egna fonder i relation till insättarbehållningen

— i stort varit oförändrad under perioden 1957—1966.

Vidare överstiger summan av sparbankernas eget kapital och förlagslån

väsentligt såväl det intill utgången av år 1968 gällande kapitalkravet — vilket

under en övergångstid av fem år ännu kan användas -— som det nya

kapitalkrav som gäller fr. o. m. år 1969.

I departementspromemorian uttalas att det för att man skall kunna tala om

konkurrens på lika villkor är nödvändigt att likställighet i största möjliga

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969

utsträckning föreligger även i fråga om avdragsrätten för fondavsättningar.

Ett medgivande av skattelättnader i form av avdragsgilla fondavsättningar

för ett eller några av de här berörda instituten skulle kunna anses liktydigt

med att understöd från det allmännas sida lämnas för den verksamhet som

är i fråga. Vidare kan behov inte anses föreligga för sparbankerna att behålla

en avdragsrätt konstruerad på sätt nu gäller. Med hänsyn till konkurrenssynpunkten

och övriga angivna skäl föreslås därför att sparbankernas

avdragsrätt för viss avsättning till reservfond slopas.

I departementspromemorian föreslås vidare att värderingen av de olika

institutens tillgångar bör ske efter enhetliga regler. Det bör överlåtas åt

riksskattenämnden att lämna vägledande anvisningar i frågan.

Som framgår av avsnittet om gällande rätt tillämpas — förutom beträffande

procentsatsen vid den statliga beskattningen, insättningsskyldigheten i

riksbanken vid avsättning till konjunkturutjämningsfond och avdragsrätten

vid avsättning till reservfond — olika regler vid beskattning av de olika instituten

i fråga om skattskyldighet för utdelning på organisationsaktier och

organisationsandelar, rätt till avdrag i samband med nyemission, koncernbidrag

och vissa andra bidrag samt vid fusioner. Flertalet skiljaktigheter i

dessa hänseenden hänger samman med associationsrättsliga skillnader mellan

instituten och får med hänsyn härtill anses vara en följd av vårt skattesystems

principiella utformning. I promemorian uttalas vidare att det kan

förutsättas att avdragsrätten för sparbanks bidrag till säkerhetskassan och

för säkerhetskassans utdelning till sparbankerna saknar betydelse. Kassans

behållning överstiger nämligen betydligt 10 milj. kr. och sparbankernas

skyldighet att årligen erlägga visst belopp i förhållande till de av banken

förvaltade medlen upphör vid 10 milj. kr. Tidigare gällde vidare att om kassans

behållning översteg visst belopp, skulle viss utdelning ske till sparbankerna.

Denna bestämmelse har emellertid slopats genom lagändring år

1968. I promemorian sägs likväl att det av olika skäl inte föreligger anledning

att nu göra ändring i dessa regler om avdragsrätt.

Vad angår skattereglerna vid fusion framhålls i promemorian, att vad som

gäller för aktiebolag och ekonomiska föreningar i princip inte äger tillämpning

på bolag eller förening som driver penningrörelse. Detta hänger samman

med att tillgång i samband med fusion kan övergå från att vara anläggningstillgång

till att bli omsättningstillgång eller tvärtom. Det undantag

som år 1962 infördes för jordbrukets kreditkassor skall ses mot bakgrunden

av att den i detalj lagreglerade verksamheten för dessa föreningar utesluter

att tillgång vid fusion kan ändra karaktär. För sparbanker infördes år 1964

särskilda skatterättsliga fusionsregler varigenom den överlåtande och den

övertagande sparbanken i realisationstvinsthänseende skall anses utgöra en

skattskyldig. I övrigt intogs inte i KL några bestämmelser om sparbankers

fusion, enär sparbankerna som ju saknar enskilt vinstintresse vid fusion

antogs överta tillgångarna till bokförda värden. I SI infördes däremot en

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969

bestämmelse om överlåtande sparbanks kommunalutskylder. För affärsbanker

gäller inte några särskilda regler vid fusion och i promemorian uttalas

att det inte finns anledning att i detta hänsende göra någon ändring i

skattebestämmelserna.

Remissyttrandena

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslagen i departementspromemorian.

I fråga om procentsatsen vid den statliga inkomstbeskattningen förklarar

sig dock Svenska sparbanksföreningen beredd att acceptera förslaget

endast under förutsättning att i viss omfattning avdragsrätt medges för

sparbankernas egenkapitalbildning. Sveriges jordbrukskasseförbund påpekar

att kapitalkravet enligt de nya bestämmelserna i jordbrukskasselagen

kan beräknas medföra en ökning för centralkassorna för jordbrukskredit

med 5 % i förhållande till tidigare inlåningsregler. Då kapitaluppbyggnaden

hädanefter av praktiska skäl främst måste ske med beskattade medel kommer

därför jordbrukskasserörelsen inom den närmaste tiden att drabbas

hårdast av den föreslagna höjningen. Förbundet vill likväl inte emotsätta

sig att skattesatserna för samtliga bankinstitut bringas i paritet med varandra

under förutsättning att den föreslagna höjningen av skattesatsen

för kreditkassornas del inte sätts i kraft förrän efter en övergångstid av

fem år. Förbundet hänvisar härvid till den övergångstid som gäller för

ikraftträdandet av de skärpta kapitaltäckningsreglerna.

Beträffande nuvarande bestämmelser om sparbanks rätt till avdrag för

avsättning till reservfond påpekar bankinspektionen att vid vardera av

taxeringarna under åren 1961—1968 mellan två och nio sparbanker varit

berättigade till sådana avdrag. Sammanlagt rör det sig om sexton sparbanker,

som under ett eller flera år haft rätt till avdrag. Tolv av dessa

sparbanker har garantifond och en har upptagit förlagslån. Av de nio sparbanker

som vid 1968 års taxering kunde göra avdragen utnyttjade fem sin

rätt, därav två större sparbanker. Enligt vad inspektionen under hand erfarit

skulle dessa och ytterligare två större sparbanker yrka avdrag vid 1969

års taxering för avsättning till reservfond.

Bankinspektionen finner mot bakgrunden av sparbankernas kapitalanskaffningsproblem

det från dem uttalade önskemålet om bibehållen avdragsrätt

för avsättning till reservfond förståelig. Emellertid anser inspektionen

det knappast rimligt att i ett läge då man eftersträvar en konkurrens

på lika villkor instituten emellan söka lösa sparbankernas problem med

generella regler som inte kommer andra institut till godo. I stället bör undersökas

om inte nya former för anskaffandet av det för en expansion erforderliga

kapitalet kan skapas. Enligt inspektionens mening bör dock en

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969

begränsad skattelättnad kunna övervägas för det fall en sparbank med

svag kapitalställning genom kredit- eller andra förluster får sitt kapital

så minskat att det inte längre uppfyller lagens minimikrav. Avdragsregeln

bör dock konstrueras på annat sätt än den nuvarande som i varje fall

teoretiskt ger sparbankerna generell möjlighet att skattefritt bygga upp

eget kapital.

Svenska sparbanksföreningen anser att vid utformningen av beskattningsreglerna

hänsyn måste tas till sparbankernas särskilda associationsrättsliga

ställning och innebörden därav för deras möjligheter till kapitalbildning,

om konkurrensbetingelserna för sparbankerna inte väsentligen

skall rubbas. Detta kan ske på i princip två vägar. Antingen kan skattesatsen

vid den statliga beskattningen avvägas med hänsyn därtill och göras

lägre än för övriga bankinstitut eller också kan en avdragsrätt medges

för kapitalbildning i viss omfattning. För föreningen är det mera logiskt

att följa den senare vägen. Avdragsregeln borde kunna konstrueras så att

viss del av redovisad vinst — förslagsvis angiven i relation till tillgångarnas

ökning under året — skulle bli avdragsgill så länge den totala reservfondstorleken

inte med mer än en viss angiven marginal överstiger vad

som civilrättsligt krävs.

Sparbanksföreningen anser vidare att en likformig behandling i beskattningshänseende

kräver att även sparbankerna skall vara befriade från beskattning

av utdelningar på organisationsaktier.

Vad angår de skatterättsliga fusionsreglerna uttalar riksskattenämnden

som sin mening att det inte föreligger några principiella skäl att inte medge

affärsbankerna samma lättnad vid fusion som sparbankerna åtnjuter dvs.

att överlåtande och övertagande sparbank i realisationsvinsthänseende anses

utgöra eu skattskyldig samt övertagande sparbank äger åtnjuta avdrag

för sådan den överlåtande sparbankens skatt, vilken skulle varit avdragsgill

för den överlåtande sparbanken. Nämnden förklarar sig dock medveten

om att berörda fråga inte för dagen har någon egentlig aktualitet. Även

Svenska Bankföreningen anser att sådan ändring av skattereglerna vid

fusion bör ske, att större likställighet uppnås.

Riksskattenämnden anser vidare att normerna för värdering av institutens

tillgångar bör förenhetligas i den mån det är möjligt. Härvid torde

emellertid ett fullständigt förenhetligande inte vara möjligt. Det torde nämligen

vara ofrånkomligt att vid utformandet av värderingsreglerna beakta

bl. a. beträffande affärsbankerna deras större risktagning vid beviljande

av krediter och beträffande sparbankerna den fondbildning som skattefritt

sker i säkerhetskassan.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969

Departementschefen

De ändringar i banklagstiftningen som trädde i kraft den 1 januari i

år innebär att varje bankinstitut i princip får legal rätt att driva alla inom

bankväsendet förekommande rörelsegrenar. Ändringarna utjämnar naturligtvis

inte skillnaderna i associationsrättslig ställning mellan instituten,

men dessa får — oberoende av företagsform, ägare och historiskt betingade

omständigheter — frihet att gå in på verksamheter som tidigare i vissa fall

varit förbehållna något annat institut. I vad mån instituten kommer att utnyttja

denna frihet är svårt att med bestämdhet förutse. Avgörande härvidlag

kommer att bli institutets ambitioner, resurser och inte minst storlek.

Vad angår de små enheterna inom sparbanksväsendet och jordbrukskas

serör elsen har dessa självfallet inte de ekonomiska resurser som krävs

för att driva »affärsbanksrörelse» i full skala. De största sparbankerna

och någon centralkassa torde däremot redan nu ha nödvändiga resurser för

en utvidgning av verksamheten utöver nuvarande gränser. Härtill kommer

vidare den betydande fusionsverksamheten inom sparbankerna. Genom denna

kan flera sparbanker förväntas uppnå en även i jämförelse med de stora

affärsbankerna betydande storlek. Målsättningen för sparbanksväsendets

strukturrationalisering bygger på en indelning av landet i ett 70-tal områden

med en sparbank i varje område.

Avsikten med den nya banklagstiftningen är att skapa förutsättningar

för att alla bankinstitut skall kunna drivas på i princip likartade villkor.

Mot bakgrunden härav är det enligt min mening naturligt att även skattereglerna

för instituten i möjligaste mån utformas så att de ger en likartad

effekt. En sådan åtgärd är nödvändig för att man skall kunna tala om konkurrens

på lika villkor mellan instituten.

I departementspromemorian föreslås först en höjning av procentsatsen

vid den statliga beskattningen till 40 för sparbanker, sparbankernas säkerhetskassa

och ekonomiska föreningar som ingår i jordbrukskasserörelsen,

dvs. till den procentsats som i dag gäller för affärsbankerna. Jag tillstyrker

detta förslag eftersom konkurrensutjämnande synpunkter talar för att

skattesatserna för alla bankinstituten bringas i paritet med varandra och

någon sänkning av procentsatsen för affärsbankerna inte är motiverad. Jag

återkommer till frågan om sparbankernas fondavsättningar. Jag anser vidare

att anledning inte finns att på sätt Sveriges jordbrukskasseförbund föreslår

låta den höjda skattesatsen för kassornas del träda i kraft efter en övergångstid

av fem år. Det är visserligen riktigt att kapitalkravet genom den nya

banklagstiftningen i medeltal i förhållande till tidigare inlåningsregler inneburit

en höjning för centralkassornas del med 5 %. Emellertid torde kassorna

redan nu ha ett betydligt större eget kapital än som behövs enligt de nya

bestämmelserna. Vidare får kassorna under en övergångstid av fem år till
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1969

lämpa de intill utgången av år 1968 gällande reglerna om kapitalkrav. Med

hänsyn härtill föreligger enligt min mening inte behov att uppskjuta ikraftträdandet

av bestämmelser angående skattesatsen vid den statliga beskattningen.

Som en följd av den föreslagna höjningen av procentsatsen vid den statliga

beskattningen bör vidare ändringar företas i förordningen om investeringsfonder

för konjunktur utjämning. För ekonomiska föreningar och sparbanker

gäller för avdragsgill avsättning till sådan fond att ett belopp motsvarande

40 % av avsättningen skall insättas i riksbanken. Motsvarande

procentsats för affärsbanker och andra aktiebolag är 46. Den lägre procentsatsen

för ekonomiska föreningar och sparbanker bör ses mot bakgrunden

av att en lägre procentsats till statlig inkomstskatt gäller för dessa

rättssubjekt. Som en konsekvens av mitt förslag beträffande skattesatsen

bör insättningsskyldigheten höjas till 46 %. Mitt förslag föranleder ändring i

första hand i 3 § i förordningen. Härutöver erfordras dock ändringar i ett

flertal andra paragrafer, därvid hänsyn måste tas till att insättningsskyldigheten

under en mellantid uppgått till endast 40 %.

I departementspromemorian föreslås vidare att sparbanks rätt att under

vissa förutsättningar skattefritt få avsätta medel till reservfond skall slopas.

Det uttalas härvid att avdragsregeln kan anses sakna betydelse för

sparbankerna. Till stöd härför åberopas bl. a. att garantifonder finns endast

i ringa utsträckning. Bankinspektionen påpekar emellertid i sitt remissvar

alt några sparbanker under senare år erhållit avdrag för avsättning till

reservfond. I sammanhanget bör uppmärksammas att kapitalkravet för

sparbankerna genom ändringen i sparbankslagen kan i förhållande till tidigare

inlåningsregler beräknas i medeltal minska med 21 %. Även om de nya

bestämmelserna i några fall kan innebära skärpt kapitalkrav får dock sparbank

under en övergångstid av fem år använda tidigare inlåningsregler.

Jag anser bl. a. med hänsyn till det genomsnittligen sänkta kapitalkravet

alt man inte bör ge sparbankerna generella möjligheter att skattefritt bygga

upp ett eget kapital genom viss avdragsgill avsättning till reservfond. Kapitalanskaffningen

ställer sig visserligen i viss mån olika för de olika instituten

beroende på deras olika associationsrättsliga ställning. Detta torde dock

inte kunna åberopas som skäl för att man i ett system som syftar till en

konkurrens på lika villkor bankinstituten emellan skulle medge sparbankerna

möjlighet till kapitalanskaffning genom generella skattelättnader

som inte kommer de andra instituten till godo. Olikheterna i associationsrättsligt

hänseende medför nämligen olikheter även i andra avseenden. Jag

vill här bara erinra om att aktiebolags utdelningar i princip sker med beskattade

medel. Jag delar alltså förslaget i promemorian och förordar att

den avdragsgilla avsättningsrätten slopas. Vissa skäl talar emellertid för att

sparbankerna under en kort övergångsperiod skall få behålla nuvarande

rätt till avdrag för sin avsättning till reservfond. Jag anser därför att nuva
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969

rande bestämmelser i detta avseende bör gälla även vid 1971 års taxering

oavsett att sparbankerna och övriga av förslaget berörda institut bör erlägga

statlig inkomstskatt efter 40 % vid samma taxering. Bankinspektionen anser

att det bör övervägas begränsad skattelättnad i det fall då sparbank med

svag kapitalställning genom kredit- eller andra förluster får sitt eget kapital

så minskat att det inte längre uppfyller lagens minimikrav. Det är givetvis

tänkbart att sådant förhållande kan uppkomma, särskilt inom små sparbanker.

I dessa fall är det givetvis av många skäl angeläget att kapitalställningen

återuppbyggs. Jag anser emellertid inte att behov föreligger att underlätta

en sådan konsolidering genom en avdragsgill avsättningsrätt.

I departementspromemorian uttalas vidare att de i stort sett enhetliga

civilrättsliga reglerna för bankinstituten bör föra med sig enhetliga normer

för värdering av institutens tillgångar. Enligt min uppfattning bör normerna

för enhetligas i den mån det är möjligt. Emellertid kan det som riksskattenämnden

påpekar härvid vara anledning att beakta bl. a. beträffande affärsbankerna

deras större risktagning vid beviljande av krediter. Gällande

lagstiftning vilar på uppfattningen att det inte låter sig göra att ställa upp

bestämda gränser för skälig lagernedskrivning för bl. a. bankinstituten. Det

bör därför som hittills få ankomma på praxis att fastställa dessa gränser,

varvid givetvis vägledande uttalanden från riksskattenämnden är önskvärda

bl. a. från synpunkten att åstadkomma enhetlig tillämpning.

Under remissbehandlingen har väckts frågan om att medge vissa lättnader

vid sammanslagning av två affärsbanker. Jag delar uppfattningen att

affärsbankerna bör medges samma lättnader som sparbankerna åtnjuter

vid fusion. Jag föreslår därför att då affärsbank övertar annan banks rörelse

den övertagande affärsbanken och den överlåtande affärsbanken i realisationsvinsthänseende

skall anses utgöra en skattskyldig. Vidare skall den

övertagande affärsbanken ha rätt till avdrag för den överlåtande affärsbankens

skatt, i den mån skatten skulle varit avdragsgill för den överlåtande

affärsbanken. Jag anser att förslaget i dessa hänseenden bör gälla redan vid

1970 års taxering. Det har även framförts att en likformig behandling i beskattningshänseende

kräver att sparbankerna i likhet med de övriga bankinstituten

skall vara befriade från beskattning av utdelningar på organisationsaktier.

Denna sistnämnda skattefrihet skall emellertid ses mot bakgrunden

av att dessa instituts vinster är underkastade dubbelbeskattning. Eftersom

så inte är fallet beträffande sparbankernas vinster finns inte anledning

att utvidga nämnda skattefrihet till att avse även sparbanks utdelningar på

organisationsaktier.

I detta sammanhang föreslår jag slutligen en redaktionell ändring av

punkt 9 av anvisningarna till 29 § KL. Bland speciella för rörelse utgående

skatter anges där nöjesskatt. Förordningen om nöjesskatt har emellertid

upphävts genom förordning den 31 maj 1963 (nr 168). Nöjesskatten bör

därför utgå ur anvisningspunkten.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969

29

Beskattningen av stadshypoteksföreningar m. m.

Gällande rätt m. in.

Enligt 1 § förordningen den 6 december 1968 (nr 575) om fusion inom

stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna får Kungl. Maj :t lämna tillstånd

till verkställande av avtal om fusion mellan Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa och Svenska bostadskreditkassan innebärande att bostadskreditkassan

skall uppgå i stadshypotekskassan på så sätt att bostadskreditkassan

upplöses utan likvidation och alla dess tillgångar och skulder

övertas av stadshypotekskassan. I 2 g samma förordning finns motsvarande

bestämmelser för stadshypoteksförening och bostadskreditförening som har

samma verksamhetsområde. Fusion enligt någon av dessa paragrafer skall

enligt 3 § förordningen anses genomförd den dag Kungl. Maj :t bestämmer.

Genom beslut den 13 december 1968 lämnade Kungl. Maj:t tillstånd till

verkställande av fusionsavtal dels mellan stadshypotekskassan och bostadskreditkassan,

dels mellan stadshypoteksförening och bostadskreditförening

med samma verksamhetsområde. Fusionerna skulle anses genomförda den

l januari 1969.

Sammanslagningen av stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna

har föranlett en samordning av fondreglerna beträffande dessa institutioner.

Reglerna om reserv- och säkerhetsfond finns i förordningen den 6 december

1968 (nr 576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar.

Förordningen, som trätt i kraft den 1 januari 1969,

innehåller i förhållande till tidigare gällande förordning av den 29 november

1963 (nr 573) en ny konstruktion av fondreglerna. Kassans reservfond skall

numera uppgå till lägst ett belopp som svarar mot 1 % av kassans skulder

och förenings säkerhetsfond skall uppgå till lägst ett belopp svarande mot

1 % av föreningens skulder. Detta innebär ett fondkrav för institutionen

som helhet på 2 %. Fondkravet kan i vissa fall medföra svårigheter för föreningarna.

Därför har införts en subsidiär bestämmelse som innebär, att om

en förenings säkerhetsfond inte svarar mot 1 % av föreningens skulder så

skall i stället samtliga föreningars säkerhetsfonder tillsammans svara mot

samma procenttal av kassans skulder. Uppgår kassans reservfond till 2 % av

kassans skidder, får kassans vinstmedel användas för syfte som hänger samman

med kassans ändamål. Förening får efter medgivande av kassan använda

avkastningen av säkerhetsfonden till att bestrida förvaltningskostnader

eller, i den mån detta ej behövs, till att underlätta medlemmarnas lånevillkor

under förutsättning att säkerhetsfonden överstiger 2 % av föreningens

skulder.

För bostadskreditkassan och bostadskreditföreningarna gällde tidigare

förordningen den 29 november 1963 (nr 575). I fråga om fondregler gällde

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969

intill den 1 januari 1969 bl. a. följande. Behållen årsvinst i stadshypotekskassan

och bostadskreditkassan skulle avsättas till reservfond för vardera

kassan. Om reservfonden uppgick till, för stadshypotekskassan 2 % och för

bostadskreditkassan 3 % av kassan skulder, fick dock uppkommen vinst

enligt kassastyrelsens prövning användas till att främja syfte som hängde

samman med kassans ändamål. Avkastningen av stadshypoteksförenings

säkerhetsfond fick användas till att bestrida förvaltningskostnader endast

om fonden vid senaste bokslut gått upp till minst 2 % av föreningens skuld

till kassan. Enligt motsvarande bestämmelse för bostadskreditförening fick

— under förutsättning att säkerhetsfonden översteg 6 % av föreningens

skulder -— säkerhetsfondens avkastning användas till att bestrida föreningens

förvaltningskostnader eller, i den mån detta inte behövdes, till

att ge medlemmarna annan lättnad i lånevillkoren.

Bestämmelser om vid beskattningen avdragsgill avsättning till reserveller

säkerhetsfond för dessa institutioner finns i 29 § 3 mom. tredje och

fjärde styckena kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

(KL). Bestämmelserna innebär att stadshypotekskassan och hypoteksföreningarna

skattefritt kan avsätta medel till reserv- eller säkerhetsfond intill

dess fonden uppgår till 2 % av inrättningens skulder. Motsvarande procenttal

uppgår för bostadskreditkassan till 3 % och för bostadskreditföreningarna

till 6 %.

Departementschefen

Sammanslagningen av stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna

skall ses mot bakgrunden av den nya typ av lån, s. k. enhetslån, som på

riksbankens initiativ infördes inom bostadssektorn i november 1965 och

som ryckt undan grunden för ett fortsatt särhållande av de båda institutionerna.

Fusionen har tillgått på så sätt att bostadskreditkassan och bostadskreditföreningarna

upplösts utan likvidation samt deras tillgångar

och skulder övertagits av stadshypoteksinstitutionen.

Med hänsyn bl. a. till de speciella omständigheter som ligger bakom

sammanslagningen anser jag det framstå klart att skatteplikt inte skall

föreligga för någon av de berörda inrättningarna på grund av fusionen.

Vidare bör övertagande kassa eller förening erhålla avdrag för överlåtande

kassas eller förenings skatt, i den mån skatten skulle varit avdragsgill för

överlåtande institution. Å andra sidan bör restituerad, avkortad eller avskriven

skatt, som skulle ha utgjort skattepliktig intäkt för överlåtande kassa

eller förening, utgöra skattepliktig intäkt för övertagande kassa eller förening.

De skattekonsekvenser som enligt gällande bestämmelser skulle kunna

bli en följd av sammanslagningen inverkar främst vid 1970 års taxering.

Jag anser det onödigt att belasta nu gällande beskattningsregler med be
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969

stämmelser om att fusionen inte skall föranleda beskattning och föreslår i

stället att en särskild förordning beslutas i ämnet.

Som en följd av sammanslagningen är det nödvändigt att de nuvarande

bestämmelserna om avdragsgill avsättning till reserv- och säkerhetsfond

för inrättningarna ändras. Nuvarande regler i 29 § 3 mom. KL får anses

innebära att skattefri avsättning kan ske intill en civilrättsligt bestämd

övre gräns. Yad hypotekskassan angår anser jag att för denna bör även

fortsättningsvis gälla en sådan begränsning av avdragsgill avsättning. Kassan

bör alltså enligt min mening bibehållas vid sin rätt till avdragsgill

avsättning intill dess fonden uppgår till 2 % av kassans skulder. I fråga

om stadshypoteksföreningarna är däremot situationen en annan. Den

subsidiära fondregeln för föreningarna innebär att om nagon förening inte

uppfyller fondrelationskravet på 1 % skall föreningarnas säkerhetsfonder

sammanlagda svara mot 1 % av kassans skulder. Detta medför att förening

av kassan kan bli ålagd att förstärka sin säkerhetsfond sa att den kommer

att svara mot mer än 2 % av skulderna för att därigenom medverka till att

det samlade kravet för föreningarna uppfylls. Det framstår som naturligt att

förening som åläggs av kassan att förstärka fonden utöver 2 % av skulderna

skall få göra detta med obeskattade medel. Detta resultat kan givetvis uppnås

genom bestämmelser av innebörd att avdragsgill avsättning över 2 % av

skulderna får ske, när kassan ålagt förening sadan avsättning. Bestämmelser

av sådan innebörd skulle emellertid verka onödigt betungande såväl för

skattemyndigheterna som för inrättningarna. Vidare borde en konsekvens

av bestämmelserna vara, att avsättningen över 2 % av skulderna skulle beskattas

så snart avsättning över 2 % inte längre är ålagd föreningen. Enligt

min mening är det en smidigare lösning att i stället sätta gränsen för skattefria

avsättningar något över den civilrättsligt bestämda övre gränsen. Jag

förordar därför att föreningarna medges avdragsrätt för avsättning till säkerhetsfond

upp till 2,5 % av föreningens skulder.

Med hänsyn till sammanslagningen bör ändringar av redaktionell art ske

i 10 § 2 mom. första stycket b förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)

om statlig inkomstskatt, 6 § 1 mom. fjärde stycket förordningen den 26

juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt, 3 § 2 mom. d förordningen

den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid

köp och byte av fondpapper och 22 § stämpelförordningen den 21 maj 1964

(nr 308).

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom

proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade

förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969

2) förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om

statlig inkomstskatt;

3) förordning om ändring i förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) om

investeringsfonder för konjunkturutjämning;

4) förordning om befrielse från skattskgldighet vid fusion inom stadshgpoteks-

och bostadskreditinstitutionerna, m. m.;

5) förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om

statlig förmögenhetsskatt;

6) förordning om ändring i förordningen den 6 november 1908 (nr 129)

angående en särskild stämpelavgift vid köp och bgte av fondpapper;

7) förordning om ändring i stämpelskatteförordningen den 21 maj 1964

(nr 308).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690232

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BevU 1969:58 Betänkande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten
  2. BevU 1969:49 Memorial angående uppskov med behandlingen av vissa till utskottet hänvisade ärenden. s. 1 i texten