Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m
1969-03-28 · 32 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 32 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1969:99, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969
1
Nr 99
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott den 28
mars 1969.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370);
2) förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om
statlig inkomstskatt;
3) förordning om ändring i förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) om
investeringsfonder för konjunkturutjämning;
4) förordning om befrielse från skattskyldighet vid fusion inom stadshypoteks-
och bostadskreditinstitutionerna, m. in.;
5) förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om
statlig förmögenhetsskatt;
6) förordning om ändring i förordningen den 6 november 1908 (nr 129)
angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper;
7) förordning om ändring i stämpelskatteförordningen den 21 maj 1964
(nr 308).
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändrade beskattningsregler i anslutning till 1968
års riksdagsbeslut om samordnad banklagstiftning. Förslagen syftar till en
likabehandling i beskattningshänseende av affärsbanker, sparbanker, sparbankernas
säkerhetskassa och ekonomiska föreningar som ingår i jordbrukskasserörelsen.
I denna avsikt föreslås att skattesatsen för sparbanker,
sparbankernas säkerhetskassa och jordbrukskasserörelsen vid den statliga
beskattningen höjs till 40 % och att sparbankernas rätt till viss avdragsgill
avsättning till reservfond slopas.
Vidare föreslås att skatteplikt inte skall uppkomma med anledning av den
fusion som skett enligt förordningen den 6 december 1968 (nr 575) om fusion
inom stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 99
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969
Förslag
till
Lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 29 § 3 mom., punkt 9 av anvisningarna till 29 §
och punkt 5 av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen den 28 september
19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(.Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
29 §.
3 in o in. För sparbank må avdrag
ske för belopp, som avsatts till
reservfond, i den mån avsättningen
är nödvändig för uppbringande av
sparbankens fonder till det enligt
gällande lag i förhållande till sparbankens
inlåning erforderliga minsta
belopp eller, i förekommande fall,
till det belopp, som skolat minst erfordras,
därest från sparbankens
fonder avdragits säkerhetsfond eller,
under de tio första räkenskapsåren
efter sparbankens bildande,
grundfond. Sparbank må jämväl åtnjuta
avdrag för bidrag till sparbankernas
säkerhetskassa.
Sparbankernas säkerhetskassa--
Sveriges allmänna hypoteksbank,
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
och hy pot eks förening må
avdraga belopp, som avsatts till reserv-
eller säkerhetsfond, i den mån
avsättningen är nödvändig för uppbringande
av fonden till ett belopp
motsvarande två procent av inrättningens
skulder.
Svenska bostadskreditkassan och
bostadskreditförening må avdraga
belopp, som avsatts till reserv- eller
säkerhetsfond, i den mån avsättning
-
3 m o in. Sparbank må göra avdrag
för bidrag till sparbankernas
säkerhetskassa.
— till sparbankerna.
Sveriges allmänna hypoteksbank,
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
och landshypoteksförening
må avdraga belopp, som avsatts till
reservfond, i den mån avsättningen
är nödvändig för uppbringande av
fonden till ett belopp motsvarande
två procent av inrättningens skulder.
Stadshypoteksförening må avdraga
belopp, som avsatts till säkerhetsfond,
i den mån avsättningen är nödvändig
för att uppbringa fonden till
1 Senaste lydelse av 29 § 3 mom. se 1942:274, av punkt 9 av anvisningarna till 29 § se 1951:324
och av punkt 5 av anvisningarna till 35 § se 1964:54.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969
(Nuvarande lijdelse)
en är nödvändig för uppbringande
av fonden till ett belopp motsvarande
i fråga om kassan tre och såvitt
gäller förening sex procent av inrättningens
skulder.
(Föreslagen lydelse)
ett belopp motsvarande två och en
halv procent av föreningens skulder.
Anvisningar
till
9. Såsom speciella för rörelse utgående
skatter eller avgifter till det
allmänna må nämnas vissa tillverkningsskatter,
stämpelavgifter, tulloch
hamnumgälder, nöjesskatt m. m.
dyl. Däremot få svenska allmänna
skatter icke avdragas (se 20 §).
till
5. Skattepliktig realisationsvinst
eller avdragsgill realisationsförlust
skall i intet fall anses uppkomma,
då aktiebolag övertager tillgångar
genom fusion, som i 28 § 3 mom.
första stycket avses. Har moderbolag
avyttrat egendom, som bolaget genom
sådan fusion övertagit från dotterbolag,
skall vid bedömandet av
frågan om skattepliktig realisationsvinst
eller avdragsgill realisationsförlust
uppkommit så anses, som om
moder- och dotterbolag utgjort en
skattskyldig. Vad nu sagts skall äga
motsvarande tillämpning vid sådan
fusion mellan föreningar, som i 28 §
3 mom. andra stycket avses, och vid
fusion mellan sparbanker enligt 78 §
lagen den 3 juni 1955 om sparbanker
samt då ett försäkringsbolags
hela försäkringsbestånd övertagits
av ett annat försäkringsbolag.
29 §.
9. Såsom speciella för rörelse utgående
skatter eller avgifter till det
allmänna må nämnas vissa tillverkningsskatter,
stämpelavgifter, tulloch
hamnumgälder m. m. dyl. Däremot
få svenska allmänna skatter
icke avdragas (se 20 §).
35 §.
5. Skattepliktig realisationsvinst
eller avdragsgill realisationsförlust
skall i intet fall anses uppkomma, då
aktiebolag övertager tillgångar genom
fusion, som i 28 § 3 mom. första
stycket avses. Har moderbolag avyttrat
egendom, som bolaget genom
sådan fusion övertagit från dotterbolag,
skall vid bedömandet av frågan
om skattepliktig realisationsvinst
eller avdragsgill realisationsförlust
uppkommit så anses, som om
moder- och dotterbolag utgjort en
skattskyldig. Vad nu sagts skall äga
motsvarande tillämpning vid sådan
fusion mellan föreningar, som i 28 §
3 mom. andra stycket avses, och vid
fusion mellan sparbanker enligt 78 §
lagen den 3 juni 1955 om sparbanker
samt då ett bankaktiebolags hela
bankrörelse övertagits av ett annat
bankbolag eller ett försäkringsbolags
hela försäkringsbestånd övertagits
av ett annat försäkringsbolag.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Bestämmelserna
i 29 § 3 mom. första stycket i dess nya lydelse skall tillämpas första
gängen vid 1972 års taxering. Äldre bestämmelser i denna del äger dock alltjämt
tillämpning vid eftertaxering för år 1971 eller tidigare år. Övriga bestämmelser
tillämpas första gången vid 1970 års taxering. Motsvarande äldre
bestämmelser äger alltjämt tillämpning vid eftertaxering för år 1969 eller
tidigare år.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 99 år 1969
Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig
inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 2 §, 4 § 1 mom. och 10 § 2 mom. förordningen
den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
2 §•
Om vad---beräknade netto
Har sådan fusion mellan aktiebolag
eller föreningar ägt rum, som i
28 § 3 mom. första eller andra stycket
kommunalskattelagen avses,
skall restituerad, avkortad eller avskriven
skatt, som enligt vad ovan
sagts skulle hava utgjort skattepliktig
intäkt för dotterbolaget eller den
överlåtande föreningen, utgöra skattepliktig
intäkt för moderbolaget eller
den övertagande föreningen. Vad
nu sagts skall äga motsvarande tilllämpning
vid fusion mellan sparbanker
enligt 78 § lagen den 3 juni 1955
om sparbanker samt då ett försäkringsbolags
hela försäkringsbestånd
övertagits av ett annat försäkringsbolag
och beloppet i fråga icke uppgivits
till beskattning hos det överlåtande
bolaget.
Har sådan fusion mellan aktiebolag
eller föreningar ägt rum, som i
28 § 3 mom. första eller andra stycket
kommunalskattelagen avses,
skall restituerad, avkortad eller avskriven
skatt, som enligt vad ovan
sagts skulle hava utgjort skattepliktig
intäkt för dotterbolaget eller den
överlåtande föreningen, utgöra skattepliktig
intäkt för moderbolaget eller
den övertagande föreningen. Vad
nu sagts skall äga motsvarande tilllämpning
vid fusion mellan sparbanker
enligt 78 § lagen den 3 juni 1955
om sparbanker samt då ett bankaktiebolags
hela bankrörelse övertagits
av ett annat bankbolag eller ett försäkringsbolags
hela försäkringsbestånd
övertagits av ett annat försäkringsbolag
och beloppet i fråga icke
uppgivits till beskattning hos det
överlåtande bolaget.
4 §•
1 m o in. Från sammanlagda---fråga är.
Skattskyldig, som---kommunalskattelagen sags.
SlfsMmlusTormTlfM aktiebo- Har sådan fusion mellan aktiebolag
eller föreningar ägt rum, som i lag eller föreningar agt rum, som i
i Senaste lydelse av 2 § se 1966:275, av 4 § 1 mom. se 1968:421 och av 10 § 2 mom. se
1959:295.
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969
5
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
28 § 3 mom. första eller andra stycket
kommnnalskattelagen avses, äger
moderbolaget eller den övertagande
föreningen åtnjuta avdrag för sådan
dotterbolagets eller den överlåtande
föreningens skatt, vilken enligt första
stycket skulle hava varit avdragsgill
för dotterbolaget eller den överlåtande
föreningen. Vad nu sagts skall
äga motsvarande tillämpning vid fusion
mellan sparbanker enligt 78 §
lagen den 3 juni 1955 om sparbanker
samt då ett försäkringsbolags hela
försäkringsbestånd övertagits av ett
annat försäkringsbolag och det överlåtande
bolaget avstår från att yrka
avdraget i fråga.
28 § 3 mom. första eller andra stycket
kommnnalskattelagen avses, äger
moderbolaget eller den övertagande
föreningen åtnjuta avdrag för sådan
dotterbolagets eller den överlåtande
föreningens skatt, vilken enligt första
stycket skulle hava varit avdragsgill
för dotterbolaget eller den överlåtande
föreningen. Vad nu sagts
skall äga motsvarande tillämpning
vid fusion mellan sparbanker enligt
78 § lagen den 3 juni 1955 om sparbanker
samt då ett bankaktiebolags
hela bankrörelse övertagits av ett annat
bankbolag eller ett försäkringsbolags
hela försäkringsbestånd övertagits
av ett annat försäkringsbolag
och det överlåtande bolaget avstår
från att yrka avdraget i fråga.
10
2 mom. Den statliga inkomstskatten utgör:
a) för svenska aktiebolag, svenska
försäkringsanstalter som icke äro
aktiebolag samt sådana utländska
juridiska personer som ej beskattas
enligt 1 mom.:
a) för svenska aktiebolag, sparbanker,
sparbankernas säkerhetskassa,
ekonomiska föreningar som ingå
i jordbrukskasserörelsen, svenska
försäkringsanstalter som icke äro aktiebolag
samt sådana utländska juridiska
personer som ej beskattas enligt
1 mom.:
fyrtio procent---------här nedan;
b) för andra svenska ekonomiska
föreningar än sambruksföreningar
ävensom för sparbanker, sparbankernas
säkerhetskassa, Sveriges allmänna
hypoteksbank, Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningar,
svenska bostadskreditkassan
och bostadskreditförening
-
b) för andra svenska ekonomiska
föreningar än sådana, som ingå i
jordbrukskasserörelsen, och sambruksföreningar
ävensom för Sveriges
allmänna hypoteksbank, Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa
och hypoteksföreningar:
ar:
trettiotvå procent---beskattningsbara inkomsten;
c) för försäkringsanstalter,---beskattningsbara inkomsten.
Vid tillämpningen---å livförsäkringsrörelsen.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Bestämmelserna i 10 § 2 mom. i dess nya lydelse skall tillämpas första
gången vid 1971 års taxering. Äldre bestämmelser i denna del äger dock alltjämt
tillämpning vid eftertaxering för år 1970 eller tidigare år. Övriga bestämmelser
tillämpas första gången vid 1970 års taxering. Motsvarande äldre
bestämmelser äger alltjämt tillämpning vid eftertaxering för år 1969 eller
tidigare år.
6
Kungi. Maj. ts proposition nr 99 år 1969
Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder
för konjunktur utjämning
Härigenom förordnas, att 3, 5, 10, 17, 18 och 22 §§ samt anvisningarna till
3 § förordningen den 27 maj 1955 om investeringsfonder för konjunkturutjämning1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
3 §•
Avdrag för---rörelse, fyrtio procent av årsvinsten.
Har till---högst fyrtio procent av årsvinsten.
Avdrag enligt denna förordning
må åtnjutas allenast därest ett belopp
motsvarande, för aktiebolag,
fyrtiosex procent och, för ekonomisk
förening samt sparbank, fyrtio
procent av den gjorda avsättningen
inbetalats å särskilt konto (konto
för investering i skogsbruk respektive
i rörelse) i riksbanken.
(Se vidare anvisningarna.)
5
Å konto---—• -------
Sedan fem år förflutit från ingången
av det kalenderår varunder
inbetalningen verkställts, äger företaget
att efter uppsägning hos riksbanken
uttaga högst trettio procent
av det ursprungligen inbetalta beloppet
eller, i förekommande fall, av
vad därav återstår efter återbetalning
enligt 18 §. Det belopp som
sålunda ifrågakommer till uttag efter
uppsägning skall minskas med
vad som må hava återbetalats enligt
1 Senaste lydelse av 3, 5, 10, 17, 18 och 22 §
Avdrag enligt denna förordning
må åtnjutas allenast därest ett belopp
motsvarande, för aktiebolag,
sparbank och ekonomisk förening
som ingår i jordbrukskas ser öreisen,
fyrtiosex procent och, för annan
ekonomisk förening, fyrtio procent
av den gjorda avsättningen inbetalats
å särskilt konto (konto för investering
i skogsbruk respektive i
rörelse) i riksbanken.
(Se vidare anvisningarna.)
§•
---§§ stadgas.
Sedan fem år förflutit från ingången
av det kalenderår varunder
inbetalningen verkställts, äger företaget
att efter uppsägning hos riksbanken
uttaga högst trettio procent
av det ursprungligen inbetalta beloppet
eller, i förekommande fall, av
vad därav återstår efter återbetalning
enligt 18 §. Det belopp som
sålunda ifrågakommer till uttag efter
uppsägning skall minskas med
vad som må hava återbetalats enligt
samt av anvisningarna till 3 § se 1963:215.
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969
7
(Nuvarande lydelse)
17 och 22 §§ eller överförts till annat
företags konto för investering
enligt 20 § 2 mom. Har uttag efter
uppsägning skett, åligger det riksbanken
att lämna underrättelse därom
till arbetsmarknadsstyrelsen
samt, för att tillställas vederbörande
taxeringsmyndighet, länsstyrelsen.
Särskild underrättelse skall
lämnas för varje i 3 § angivet konto
från vilket uttag skett samt innehålla
uppgift om företagets namn
och adress ävensom det uttagna beloppets
storlek med angivande jämväl
av, för aktiebolag, hur mycket
av de uttagna medlen, som inbetalats
efter den 30 juni 1960, samt, för
ekonomisk förening, hur mycket av
de uttagna medlen, som inbetalats
efter nämnda dag men före den 1
juli 1963.
Vad i------------
När medel--------—
10
Företag, som jämlikt 5 § andra
stycket uttagit medel från konto för
investering, skall det beskattningsår,
varunder sådant uttag gjorts, av vederbörande
investeringsfond för i
11 § angivet ändamål taga i anspråk
ett så stort belopp att fyrtio procent
därav eller, om aktiebolag uttagit
medel som inbetalats efter den 30
juni 1960 eller ekonomisk förening
uttagit medel som inbetalats efter
nämnda dag men före den 1 juli
1963, fyrtiosex procent därav motsvarar
det från kontot uttagna beloppet.
(Föreslagen lydelse)
17 och 22 §§ eller överförts till annat
företags konto för investering
enligt 20 § 2 mom. Har uttag efter
uppsägning skett, åligger det riksbanken
att lämna underrättelse därom
till arbetsmarknadsstyrelsen
samt, för att tillställas vederbörande
taxeringsmyndighet, länsstyrelsen.
Särskild underrättelse skall
lämnas för varje i 3 § angivet konto
från vilket uttag skett samt innehålla
uppgift om företagets namn
och adress ävensom det uttagna beloppets
storlek med angivande jämväl
av, för aktiebolag, hur mycket
av de uttagna medlen, som inbetalats
efter den 30 juni 1960, samt, för
ekonomisk förening, hur mycket av
de uttagna medlen, som inbetalats
efter nämnda dag men före den 1
juli 1963. För ekonomisk förening
som ingår i jordbrukskasserörelsen
och för sparbank skall vidare angivas
hur mycket av de uttagna medlen,
som inbetalats efter den 30 juni
1963 och avsett beskattningsår som
gått till ända före den 1 mars 1970.
— annat företag.
senare insättningar.
§•
Företag, som jämlikt 5 § andra
stycket uttagit medel från konto för
investering, skall det beskattningsår,
varunder sådant uttag gjorts, av vederbörande
investeringsfond för i
11 § angivet ändamål taga i anspråk
ett så stort belopp att fyrtio procent
därav eller, om aktiebolag uttagit
medel som inbetalats efter den 30
juni 1960, eller om ekonomisk förening
uttagit medel som inbetalats
efter nämnda dag men före den 1
juli 1963, eller om ekonomisk förening,
som ingår i jordbrukskasserörelsen,
eller sparbank uttagit medel
vilka inbetalats för beskattningsår
som gått till ända efter utgången
av februari 1970, fyrtiosex procent
därav motsvarar det från kontot uttagna
beloppet.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 ar 1969
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
17 §.
Beslutar Kungl. Maj :t eller arbetsmarknadsstyrelsen
att investeringsfond
skall eller må helt eller delvis
tagas i anspråk, skall i beslutet angivas
den tid, under vilken ianspråktagandet
skall ske, samt, därest beslutet
avser investering för visst ändamål,
uppgift härom ävensom uppgift
huruvida investeringsavdrag enligt
16 § må åtnjutas. Beslutet skall
tillställas, förutom det eller de företag
varom fråga är, länsstyrelsen,
för att överlämnas till vederbörande
taxeringsmyndighet, samt riksbanken.
Har beslut som nu sagts meddelats
och är icke fråga om preliminärt
beslut enligt 9 § 3 mom., äger
företaget hos riksbanken från konto
för investering utfå fyrtio procent
eller, om aktiebolag uttager medel
som inbetalats efter den 30 juni 1960
eller ekonomisk förening uttager medel
som inbetalats efter nämnda dag
men före den 1 juli 1963, fyrtiosex
procent av det belopp av investeringsfonden
som i enlighet med beslutet
skall eller må tagas i anspråk.
Sedan utbetalning skett, skall riksbanken
lämna underrättelse därom
till arbetsmarknadsstyrelsen samt,
för att tillställas vederbörande taxeringsmyndighet,
länsstyrelsen, med
angivande av ej mindre företagets
namn och adress samt det utbetalade
beloppets storlek än även, för aktiebolag,
hur mycket av de uttagna
medlen, som inbetalats efter den 30
juni 1960, och, för ekonomisk förening,
hur mycket av de uttagna
medlen, som inbetalats efter nämnda
dag men före den 1 juli 1963, även
-
Beslutar Kungl. Maj :t eller arbetsmarknadsstyrelsen
att investeringsfond
skall eller må helt eller delvis
tagas i anspråk, skall i beslutet angivas
den tid, under vilken ianspråktagandet
skall ske, samt, därest beslutet
avser investering för visst ändamål,
uppgift härom ävensom uppgift
huruvida investeringsavdrag enligt
16 § må åtnjutas. Beslutet skall
tillställas, förutom det eller de företag
varom fråga är, länsstyrelsen, för
att överlämnas till vederbörande
taxeringsmyndighet, samt riksbanken.
Har beslut som nu sagts meddelats
och är icke fråga om preliminärt
beslut enligt 9 § 3 mom., äger
företaget hos riksbanken från konto
för investering utfå fyrtio procent av
det belopp av investeringsfonden som
i enlighet med beslutet skall eller må
tagas i anspråk. Aktiebolag, ekonomisk
förening eller sparbank äger
dock utfå fyrtiosex procent av nämnda
belopp av investeringsfonden om
aktiebolag uttager medel som inbetalats
efter den 30 juni 1960, eller om
ekonomisk förening uttager medel
som inbetalats efter nämnda dag men
före den 1 juli 1963, eller om ekonomisk
förening, som ingår i jordbrukskasserörelsen,
eller sparbank
uttager medel vilka inbetalats för
beskattningsår som gått till ända efter
utgången av februari 1970.
Sedan utbetalning skett, skall riksbanken
lämna underrättelse därom
till arbetsmarknadsstyrelsen samt,
för att tillställas vederbörande taxeringsmyndighet,
länsstyrelsen, med
angivande av företagets namn och
adress samt det utbetalade beloppets
storlek och från vilket konto för investering
uttag skett. Vidare skall angivas
för aktiebolag hur mycket av
de uttagna medlen, som inbetalats
efter den 30 juni 1960, och för ekonomisk
förening hur mycket av de
uttagna medlen, som inbetalats efter
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
som från vilket konto för investering nämnda dag men före den 1 juli 1963,
uttag skett. samt för ekonomisk förening som
ingår i jordbrukskasserörelsen ävensom
för sparbank hur mycket av de
uttagna medlen som avsett beskattningsår
som gått till ända efter utgången
av februari 1970.
Har förordnats------med beslutet.
18
Har företag för visst beskattningsår
å konto för investering inbetalt,
då fråga är om aktiebolag, mer än
fyrtiosex procent och, då fråga är
om ekonomisk förening eller sparbank,
mer än fyrtio procent av det
belopp, vilket företaget avser att avsätta
till investeringsfond eller för
vilket vid taxeringen avdrag åtnjutits
i enlighet med bestämmelserna
i 3 §, skall länsstyrelsen, på framställning
av företaget, förordna om
återbetalning av det till kontot för
mycket inbetalta beloppet. Vid återbetalning
som nu sagts skola, om
insättningar verkställts vid olika tillfällen,
tidigare för beskattningsåret
gjorda inbetalningar tagas i anspråk
före senare insättningar.
22
Har investeringsfond helt eller delvis
återförts till beskattning, skall
länsstyrelsen, på framställning av
företaget, förordna om återbetalning
från vederbörligt konto för investering
av ett belopp motsvarande fyrtio
procent eller, om återbetalningen
avser medel som aktiebolag inbetalat
efter den 30 juni 1960 eller som
ekonomisk förening inbetalat efter
nämnda dag men före den 1 juli
1963, fyrtiosex procent av den återförda
fondavsättningen i den mån
medlen icke tidigare återgått till företaget.
Förordnande som nu sagts
må ej utan medgivande av vederbö|2
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1
§•
Har företag för visst beskattningsår
å konto för investering inbetalt,
då fråga är om aktiebolag, sparbank
eller ekonomisk förening som ingår
i jordbrukskasserörelsen, mer än
fyrtiosex procent och, då fråga är
om annan ekonomisk förening, mer
än fyrtio procent av det belopp, vilket
företaget avser att avsätta till investeringsfond
eller för vilket vid
taxeringen avdrag åtnjutits i enlighet
med bestämmelserna i 3 §, skall länsstyrelsen,
på framställning av företaget,
förordna om återbetalning av
det till kontot för mycket inbetalta
beloppet. Vid återbetalning som nu
sagts skola, om insättningar verkställts
vid olika tillfällen, tidigare
för beskattningsåret gjorda inbetalningar
tagas i anspråk före senare
insättningar.
§•
Har investeringsfond helt eller delvis
återförts till beskattning, skall
länsstyrelsen, på framställning av
företaget, förordna om återbetalning
från vederbörligt konto för investering
av ett belopp motsvarande fyrtio
procent av den återförda fondavsättningen
i den mån medlen icke
tidigare återgått till företaget. För
aktiebolag, ekonomisk förening och
sparbank gäller härvid att —■ om
återbetalningen avser medel som aktiebolag
inbetalat efter den 30 juni
1960 eller som ekonomisk förening
inbetalat efter nämnda dag men före
den 1 juli 1963 eller som ekonosaml.
Nr gg
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969
(Nuvarande lydelse)
rande taxeringsintendent meddelas
förrän taxeringen vunnit laga kraft.
(Föreslagen lydelse)
misk förening, som ingår i jordbrukskasserörelsen,
eller sparbank
inbetalat för beskattningsår som gått
till ända efter utgången av februari
1970 — länsstyrelsen skall förordna
om återbetalning från vederbörligt
konto av ett belopp motsvarande fyrtiosex
procent av den återförda fondavsättningen
i den mån medlen icke
tidigare återgått till företaget. Förordnande
som nu sagts må ej utan
medgivande av vederbörande taxeringsintendent
meddelas förrän taxeringen
vunnit laga kraft.
Anvisningar
till 3 §.
Med bruttointäkt------denna förordning.
Med årsvinst---*---från lagerinvesteringskonto.
Har investeringsfond-----
Har inbetalning å något i 3 § tredje
stycket omförmält konto verkställts
med lägre belopp än som svarar
mot, för aktiebolag, fyrtiosex
procent och, för ekonomisk förening
eller sparbank, fyrtio procent av
fondavsättningen, skall avdrag medgivas
med ett så stort belopp att
fyrtiosex respektive fyrtio procent
därav motsvarar det inbetalta beloppet.
- icke skett.
Har inbetalning å något i 3 § tredje
stycket omförmält konto verkställts
med lägre belopp än som svarar mot,
för aktiebolag, sparbank eller ekonomisk
förening som ingår i jordbrukskasserörelsen,
fyrtiosex procent och,
för annan ekonomisk förening, fyrtio
procent av fondavsättningen,
skall avdrag medgivas med ett så
stort belopp att fyrtiosex respektive
fyrtio procent därav motsvarar det
inbetalta beloppet.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1970 och tillämpas första
gången vid avsättning till investeringsfond som avser beskattningsår för vi - ket taxering i första instans verkställes år 1971. Äldre bestämmelser äger
dock alltjämt tillämpning vid eftertaxering för år 1970 eller tidigare år.
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969
11
Förslag
till
Förordning
om befrielse från skattskyldighet vid fusion inom stadshypoteksoch
bostadskreditinstitutionerna, m. m.
Härigenom förordnas som följer.
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan,
stadshypoteksförening och bostadskreditförening är befriade från skyldighet
att erlägga skatt med anledning av fusion som skett enligt förordningen
den 6 december 1968 (nr 575) om fusion inom stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna.
Övertagande kassa eller förening har vid taxering till
statlig inkomstskatt rätt till avdrag för sådan den överlåtande kassans eller
föreningens skatt, vilken enligt 4 § 1 mom. första stycket förordningen den
26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt skulle ha varit avdragsgill för
den överlåtande kassan eller föreningen. Restituerad, avkortad eller avskriven
skatt som enligt 2 § första stycket sistnämnda förordning skulle ha utgjort
skattepliktig intäkt för den överlåtande kassan eller föreningen utgör
skattepliktig intäkt för den övertagande kassan eller föreningen vid taxering
till statlig inkomstskatt.
12
Kungl. May.ts proposition nr 99 år 1969
Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om
statlig förmögenhetsskatt
Härigenom förordnas, att 6 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om
statlig förmögenhetsskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
6 §•
1 m o m. Skyldighet att---—--—iriket.
Medlem av — —------för förmögenhet.
För skattskyldiga,----meddelade föreskrifter.
Hypoteksföreningar, bostadskre- Hypoteksföreningar och jordbruditföreningar
och jordbrukets kre- kets kreditkassor äro frikallade från
ditkassor äro frikallade från skatt- skattskyldighet för förmögenhet,
skyldighet för förmögenhet.
Utländska försäkringsanstalter--— bedriven livförsäkringsrörelse.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1970. Äldre bestämmelser
äger dock alltjämt tillämpning vid ef ter taxer ing för år 1969 eller tidigare år.
1 Senaste lydelse av 6 § 1 mom. se 1966:726.
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969
13
Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen den 6 november 1908 (nr 129) angående
en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper
Härigenom förordnas, att 3 § 2 mom. förordningen den 6 november 1908
angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper1 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(•Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
3 §.
2. Stämpelplikt äger---ränte
d) vid köp av obligationer, som utfärdats
eller garanterats av svenska
staten, eller då vid överlåtelse av
aktie eller obligation den ene kontrahenten
är svenska staten eller svenska
statsförvaltningen tillhörande
allmänt verk eller styrelse, riksdagens
verk, Sveriges allmänna hypoteksbank,
Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan,
Svenska skeppshypotekskassan
eller Skeppsfartens
selcundärlånekassa;
e) vid utlämnande---—--
: och till enahanda eller lägre belopp;
d) vid köp av obligationer, som utfärdats
eller garanterats av svenska
staten, eller då vid överlåtelse av
aktie eller obligation den ene kontrahenten
är svenska staten eller svenska
statsförvaltningen tillhörande allmänt
verk eller styrelse, riksdagens
verk, Sveriges allmänna hypoteksbank,
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
Svenska skeppshypotekskassan
eller Skeppsfartens sekundärlånekassa;
-
sådant organ.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1 Senaste lydelse av 3 § 2 mom. se 1965:129.
14
Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1969
Förslag
till
Förordning
om ändring i stämpelskatteförordningen den 21 maj 1964 (nr 308)
Härigenom förordnas, att 22 § stämpelskatteförordningen den 21 maj
19641 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
22
Skatteplikt föreligger icke för obligationer,
som staten garanterar, ej
heller för obligationer, som utfärdas
av svensk kommun eller landstingskommun
eller av Sveriges allmänna
hypoteksbank, Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan,
Svenska skeppshypotekskassan,
Skeppsfartens sekundärlånekassa,
Kommunkredit
Aktiebolag eller Kommunlåneinstitutet
Aktiebolag eller av svenskt aktiebolag
med ändamål att idka belåning
av fast egendom eller tomträtt.
§•
Skatteplikt föreligger icke för obligationer,
som staten garanterar, ej
heller för obligationer, som utfärdas
av svensk kommun eller landstingskommun
eller av Sveriges allmänna
hypoteksbank, Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa, Svenska
skeppshypotekskassan, Skeppsfartens
sekundärlånekassa, Ivommunkredit
Aktiebolag eller Kommunlåneinstitutet
Aktiebolag eller av
svenskt aktiebolag med ändamål att
idka belåning av fast egendom eller
tomträtt.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1 Senaste lydelse av 22 § se 1965:122.
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969
15
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 28
mars 1969.
N ärvarande:
Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,
Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson,
Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade regler
för beskattning av sparbanker, jordbrukets kreditkassor, stadshypoteksföreningar
m. m. och anför.
Inledning
Genom beslut av 1968 års riksdag samordnades rörelsereglerna för affärsbanker,
sparbanker och jordbrukets kreditkassor så att dessa bankinstitut
får möjlighet att på väsentligen samma villkor driva alla inom bankväsendet
förekommande rörelsegrenar (prop. 1968: 143, BaU 60, rskr 368, SFS 601,
602 och 605). I prop 1968: 143, som låg till grund för beslutet, påpekade
jag att olika beskattningsregler gäller för de skilda bankinstituten och att
frågan om i vad mån dessa regler borde påverkas av samordningen övervägdes
inom finansdepartementet.
I en inom finansdepartementet i november 1968 upprättad promemoria
(Stencil Fi 1968: 13) framlades därefter förslag till ändrade bestämmelser
angående beskattningen av sparbanker, jordbrukets kreditkassor m. m. Förslaget
avsåg att skapa i huvudsak likartade beskattningsregler för affärsbanker,
sparbanker och jordbrukets kreditkassor.
Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgetts av kammarrätten,
bankinspektionen, riksskattenämnden, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Jämtlands län, Svenska kommunförbundet,
Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen och Sveriges
jordbrukskasseförbund.
Vidare framlades i prop. 1968: 153, som även den antogs av 1968 års
höstriksdag (prop. 1968: 153, BaU 62, rskr 370, SFS 575), förslag till bestämmelser
om sammanslagning av stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna
m. m. Avsikten med förslaget var att bostadskreditinstitutionen skulle
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969
upplösas och ingå i stadshypoteksinstitutionen. Jag angav i propositionen
att jag under våren 1969 avsåg ta upp frågor om beskattningsproblemen i
samband med sammanslagningen.
Beskattningen av sparbanker, jordbrukets kreditkassor m. m.
Gällande rätt m. m.
Affärsbankerna drivs alltid i aktiebolagsform. Sparbankerna däremot har
inte som aktiebolag och föreningar egenskapen av sammanslutningar. De är
juridiska personer av särskilt slag. Deras väsentliga underlag och innehåll
är själva rörelsen och förmögenhetsmassan. Denna förvaltas av styrelse och
huvudmän som representanter för insättarna. Styrelse och huvudmän äger
inte sparbanken och har inte andel i tillgångarna. För sparbankerna finns
en gemensam fond, Sparbankernas säkerhetskassa, med uppgift att trygga
sparbankernas verksamhet och insättarnas rätt.
I jordbrukskasserörelsen ingår dels en riksorganisation, Sveriges Jordbrukskasseförbund
(ursprungligen Svenska Jordbrukskreditkassan) dels
jordbrukets kreditkassor, vilka utgörs av jordbrukskassor och centralkassor
för jordbrukskredit. Kreditkassorna och riksorganisationen registreras som
ekonomiska föreningar. Lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om ekonomiska föreningar
äger motsvarande tillämpning i fråga om kreditkassorna och riksorganisationen
om inte annat följer av den särskilda lagstiftningen om jordbrukskasserörelsen.
Den verksamhet dessa institut får driva är reglerad i följande lagar, nämligen
för affärsbankerna lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse,
för sparbankerna lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker, för sparbankernas
säkerhetskassa lagen den 15 juni 1934 (nr 300) om sparbankernas
säkerhetskassa och för jordbrukskasserörelsen lagen den 25 maj 1956
(nr 216) om jordbrukskasserörelsen.
Samtliga här nämnda institut är i princip skattskyldiga för inkomst enligt
kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) (KL) och förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt (SI).
Enligt 10 § 2 mom. SI utgår statlig inkomstskatt för affärsbanker och flertalet
andra svenska aktiebolag efter 40 % av den beskattningsbara inkomsten
samt för jordbrukets kreditkassor och flertalet andra ekonomiska föreningar,
för sparbanker och sparbankernas säkerhetskassa efter 32 % av
den beskattningsbara inkomsten.
För beräkning av nettointäkten av institutens verksamhet gäller i huvudsak
den allmänna regeln för inkomstbeskattningen att samtliga intäkter i
olika förvärvskällor är skattepliktiga och att avdrag medges för alla om
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969
17
kostnader för intäkternas förvärvande och bibehållande. De speciella undantag
härifrån som ansetts motiverade i olika hänseenden framgår av det
följande.
Enligt första stycket i 29 § 3 mom. KL får sparbank göra avdrag för avsättning
till reservfond, i den mån avsättningen är nödvändig för att uppbringa
sparbankens fonder till det enligt gällande lag i förhållande till sparbankens
inlåning erforderliga minsta belopp eller till det belopp som minst
erfordras, om från sparbankens fonder avdras säkerhetsfond, eller, under
de tio första räkenskapsåren efter sparbankens bildande, grundfond. Dessutom
får sparbank göra avdrag för bidrag till sparbankernas säkerhetskassa.
Enligt andra stycket i samma moment medges säkerhetskassan avdrag för
utdelning till sparbankerna.
Penningrörelsedrivande företag i aktiebolags eller ekonomisk förenings
form är enligt 54 § KL inte skattskyldigt för utdelningar på aktier eller andelar
som innehas som ett led i bl. a. penningrörelsen. Detta innebär att
affärsbankerna som är konstruerade som aktiebolag samt ekonomiska föreningar
som ingår i jordbrukskasserörelsen åtnjuter sådan skattefrihet.
Sparbankerna är däremot skattskyldiga för all utdelning på aktier och andelar.
Denna olikhet betingas av att sparbankernas vinster i motsats till
vinster i affärsbanker och jordbrukets kreditkassor inte är underkastade
dubbelbeskattning.
Avdragsrätt för s. k. öppna koncernbidrag tillkommer enligt 43 § KL i
princip svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar — alltså bl. a.
affärsbanker och jordbrukets kreditkassor men inte sparbanker — som äger
mer än 90 % av aktierna i ett eller flera svenska aktiebolag. Avdragsrätten är
emellertid i det enskilda fallet beroende på bl. a. huruvida moderföretaget i
koncernen är skattskyldigt för utdelning.
Bestämmelser angående värdering av varulager återfinns i anvisningspunkt
1 till 41 § KL. Enligt åttonde stycket i denna anvisningspunkt skall
värdet av bl. a. penningförvaltande företags placeringar av förvaltade medel
i aktier, obligationer, lånefordringar m. m. eller skattskyldigs lager av
fastigheter och liknande tillgångar tas upp till vad som med hänsyn till risk
för förlust, prisfall m. m. framstår som skäligt. Närmare bestämmelser har
inte ansetts kunna utfärdas i lagen utan det har förutsatts att praxis skall
fastställa gränserna för skälig nedskrivning. För värdesättningen av affärsbankernas
och sparbankernas lager har också tämligen fasta normer utbildat
sig i praxis. För affärsbankernas del grundar sig dessa på mellankommunala
prövningsnämndens praxis och för sparbankerna gäller riksskattenämndens
anvisningar 1966 nr 2: 3.
Vissa lättnader i beskattningen har ansetts påkallade för att undanröja
hinder för fusioner mellan aktiebolag och mellan ekonomiska föreningar.
Från denna lagstiftning, som ursprungligen tillkom vid 1950 års riksdag, har
undantagits bl. a. företag, som driver penningrörelse, med hänsyn till de
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969
speciella skatteproblem som i allmänhet uppkommer vid fusion mellan sådana
företag. Genom lagstiftning år 1962 utsträcktes emellertid lagstiftningen
till att omfatta jordbrukets kreditkassor. Mot bakgrunden av den detaljreglering,
som dessa företag är underkastade enligt jordbrukskasselagen, fann
man nämligen att några särskilda skatteproblem för dem inte kunde uppkomma
på den grund att de driver penningrörelse. De ifrågavarande beskattningslättnaderna
går beträffande inkomstbeskattningen i princip ut på
att dotterföretagets tillgångar och skulder vid fusionen övergår på moderföretaget
till skattemässiga restvärden (dvs. vid beskattningen nedskrivna
värden) samt att skattepliktig utdelning från överlåtande förening till mottagande
förening normalt inte skall föreligga. Skattelättnaderna vid fusion
utvidgades vidare genom lagstiftning år 1964 till att omfatta fusioner mellan
bl. a. sparbanker. I fråga om sparbanker innebär detta att fusionen
inte skall medföra beskattning för realisationsvinst, när sådan annars skulle
bli aktuell, och vidare att övertagande sparbank skall äga rätt att erhålla
avdrag för kommunalskatt som påförts den upplösta sparbanken.
Enligt förordningen den 7 april 1967 (nr 94) om avdrag vid inkomsttaxeringen
för viss aktieutdelning, vilken förordning ersatt tidigare bestämmelser
i ämnet, kan aktiebolag tillgodogöra sig avdrag vid inkomstbeskattningen
för utdelning som bolaget utbetalat på nyemitterade aktier.
Avdrag medges med högst 5 % under tio år på kapital som emitterats
efter den 30 juni 1966. För rätt till avdrag krävs att bolagets aktier vid
beskattningsårets utgång inte till mer än 50 % tillsammans ägs av sådana
svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar som är frikallade
från skattskyldighet för utdelning från bolaget.
Enligt förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder
för konjunkturutjämning har affärsbanker, sparbanker samt ekonomiska
föreningar som ingår i jordbrukskasseröreisen möjlighet att göra avsättning''
till sådana fonder. Rätten tillkom ursprungligen endast svenska aktiebolag
och svenska ekonomiska föreningar men utvidgades genom lagstiftning
år 1963 att avse även sparbanker. Avsättning kan enligt förordningen
ske till investeringsfond för skogsbruk med högst 10 % av den för
beskattningsåret redovisade bruttointäkten av skogsbruk och till investeringsfond
för rörelse med högst 40 % av årsvinsten före skatt. Avdrag får
åtnjutas endast under förutsättning att visst belopp av avsättningen inbetalts
på särskilt konto i riksbanken. Detta belopp skulle tidigare för
såväl aktiebolag som ekonomiska föreningar motsvara 46 % av avsättningen.
Genom författningsändringen år 1963 sänktes procentsatsen till 40 för
ekonomiska föreningar, varvid samtidigt insättningsskyldigheten för sparbanker
bestämdes till 40 %.
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969
19
Historik
I departementspromemorian har lämnats en utförlig historisk redogörelse.
Här skall endast i korthet redovisas bakgrunden till vissa nu gällande
bestämmelser.
År 1910 infördes skattskyldighet för sparbanker vilkas reservfond vid
senaste bokslut uppgått till 5 % eller däröver av insättarnas behållning.
Sedermera utvidgades skattskyldigheten till att avse samtliga sparbanker.
Jordbrukets kreditkassor och dess riksorganisation har som ekonomiska
föreningar alltsedan sin tillkomst år 1915 varit underkastade skattskyldighet.
I prop. 1927: 102 framlades ursprungligen förslaget om sparbanks skattefrihet
för så stor del av vinsten som användes för den enligt sparbankslagen
nödvändiga fondavsättningen. Departementschefen anförde härvid
att avdragsrätten för fondavsättning inte var av någon större betydelse
för i gång varande någorlunda bärkraftiga sparbanker. Endast när en
sparbank under beskattningsåret ökat sin inlåning och på den grund krävde
en starkare obligatorisk fondbildning borde bestämmelsen kunna tilllämpas.
Såväl sparbankerna och jordbrukskasserörelsen som affärsbankerna erlade
under slutet av 1930-talet och 1940-talet, fram till år 1948, statlig inkomstskatt
efter samma procentsats, vilken efter budgetåret 1942/43 inklusive
värnskatt utgjorde 32 %.
1945 års statsskatteberedning föreslog (SOU 1946: 74) att bl. a. svenska
aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, sparbanker och sparbankernas
säkerhetskassa skulle utge statlig inkomstskatt efter 40 % av den beskattningsbara
inkomsten. Departementschefen anslöt sig i prop. 1947:212
till detta förslag.
Bevillningsutskottet (BeU 1947:50) tillstyrkte att skattesatsen för aktiebolag
bestämdes till 40 % men föreslog att ekonomiska föreningar skulle
bibehållas vid gällande 32 %. Utskottet anförde att det utan tvivel kunde
antas att föreningarnas medlemmar i genomsnitt hade lägre inkomster än
aktiebolagens delägare. Bland dessa föreningar borde även finnas ett stort
antal föreningar med små inkomster och många av dessa hade inte heller
till syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Särskilt med
hänsyn till sistnämnda fall syntes det utskottet önskvärt att en något lägre
skattesats fastställdes för föreningarna.
Under riksdagsbehandlingen yrkades i båda kamrarna att även sparbankerna
skulle beskattas efter 32 %. Det påpekades bl. a. att sparbankerna
inför en högre statlig beskattning hade anledning att känna oro beträffande
möjligheten att konkurrera med jordbrukets kreditkassor och att man
rimligen inte borde upprätthålla två olika slag av beskattning för anstalter
som drev likartad verksamhet.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969
Riksdagen biföll vad utskottet hemställt med den justeringen att även
sparbankerna skulle beskattas efter 32 % (rskr 1947: 487).
I en vid 1949 års riksdag väckt motion, som antogs av riksdagen på hemställan
av bevillningsutskottet (BeU 1949: 1) yrkades att sparbankernas
säkerhetskassa skulle beskattas efter samma procentsats som sparbankerna.
Det framhölls att kassan var en med sparbankernas medel bildad fond
och att dess syfte i princip var detsamma som normalt fylldes av sparbankernas
överskottsmedel genom avsättning till reservfonderna. Det torde
ha berott på ett rent förbiseende att kassan inte ursprungligen kom att i beskattningsavseende
hänföras till samma grupp av juridiska personer som
sparbankerna.
Skattesatserna har därefter varit oförändrade för de olika bankinstituten
bortsett från den tillfälliga höjningen som under några år gällde för aktiebolag
och ekonomiska föreningar.
Enligt förordningen om investeringsfonder för konjunkturutjämning
i dess ursprungliga lydelse gällde som förutsättning för att avdrag för avsättning
till sådan fond skulle medges att ett belopp motsvarande 40 % av
den gjorda avsättningen inbetalats på särskilt konto i riksbanken. Rätt att
göra sådant avdrag tillkom då svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk
förening. I prop. 1960: 157 föreslogs en höjning av inbetalningskravet till
50 %. Enligt riksdagens beslut bestämdes emellertid procenttalet till 46. Genom
lagstiftning år 1963 sänktes insättningsskyldigheten vad beträffar ekonomiska
föreningar till 40 %. Samtidigt medgavs svensk sparbank rätt till
avdrag för avsättning till konjunkturutjämningsfond. Samma insättningsskyldighet
fastställdes för sparbanker som för ekonomiska föreningar. Sänkningen
av procentsatsen beträffande ekonomiska föreningar skall ses mot
bakgrunden av att insättningsskyldigheten om 46 % inverkat bromsande på
ekonomiska föreningars intresse att göra fondavsättningar, eftersom insättningsskyldigheten
för dessa — i motsats till aktiebolagen — översteg den
skatt, som eljest skulle erlagts.
Departementspromemorian
I departementspromemorian påpekas att affärsbanker, sparbanker och
jordbrukskasserörelsen av tradition och tidigare genom lagstiftning tilldelats
delvis olika funktioner på kreditmarknaden. Utvecklingen har emellertid
medfört en fortgående minskning av de faktiska skillnaderna mellan
de olika instituten i fråga om deras verksamhetsinriktning och därmed
medfört en ökad konkurrens dem emellan. Detta framträder särskilt på inlåningssidan
men har sin giltighet till en del även för kreditgivningen.
Genom lagändringar under hösten 1968 har i huvudsak enhetliga civilrättsliga
regler skapats för de olika instituten. Även om lagändringarna inte
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969
syftar till att utjämna skillnaderna i associationsrättslig ställning mellan
instituten, är dock en följd härav att instituten får legal rätt att driva i
princip alla inom bankväsendet förekommande rörelsegrenar. Målsättningen
för den nya lagstiftningen är således att skapa förutsättningar för konkurrens
på lika villkor. Ett fullföljande av denna målsättning i skatterättsligt
hänseende medför krav på att skattereglerna för instituten görs likartade.
I promemorian läggs fram förslag till ändrade regler i fråga om dels
skattesatsen vid den statliga beskattningen för sparbanker, sparbankernas
säkerhetskassa och ekonomiska föreningar som ingår i jordbrukskasserörelsen,
dels insättningsskyldigheten i riksbanken vid avsättning till
konjunkturutjämningsfond för sparbanker och nyssnämnda ekonomiska
föreningar och dels sparbanks avsättning till reservfond. Övriga skiljaktigheter
i beskattningsreglerna de olika instituten emellan bör enligt promemorian
bibehållas.
I promemorian föreslås att statlig inkomstskatt skall utgå för samtliga
här diskuterade bankinstitut efter 40 % av beskattningsbar inkomst. Det
påpekas att samma konkurrenssynpunkter som framfördes vid riksdagsbehandlingen
år 1947 till förmån för en likabehandling av sparbanker och
jordbrukets kreditkassor i fråga om skatteuttaget i dag kan anföras som skäl
för att skattesatserna för samtliga institut bringas i paritet med varandra.
Som en följd av förslaget om höjning av procentsatsen vid den statliga
inkomstbeskattningen bör skyldigheten för jordbrukskasserörelsen och
sparbanker att sätta in viss del av avsättning till konjunkturutjämningsfond
i riksbanken höjas till 46 % av avsättningen, motsvarande vad i dag gäller
för bl. a. affärsbankerna.
Sparbank får enligt gällande bestämmelser skattefritt avsätta medel till
reservfond i den mån avsättningen är nödvändig för att uppnå det i gällande
lag stadgade förhållandet mellan sparbanks inlåning och fonder. Vid tilllämpning
av denna regel inräknas inte i fondmedel säkerhetsfond (numera
ersatt av garantifond). Vidare frånräknas under de första tio åren efter
sparbankens bildande även grundfond.
Förhållandet mellan sparbanks inlåning och fonder anges i 27 § sparbankslagen.
Av tabell i prop. 1968: 143 s. 152 framgår att summan av eget
kapital och förlagslån vid utgången av år 1966 hos i tabellen angivna sparbanker
betydligt översteg då gällande kapitalkrav för inlåning. Det nya kapitalkravet
som gäller fr. o. m. år 1969 kan vidare i medeltal beräknas innebära
en sänkning av kapitalkravet med 21 %. Visserligen medför de nya
bestämmelserna för några sparbanker en skärpning. I dessa fall täcker dock
sparbankernas eget kapital och förlagslån väl det ökade kapitalkravet. Slutligen
innehåller övergångsbestämmelserna en föreskrift om att i fråga om
krav på egna fonder och om skyldigheten att hålla kassareserv sparbank
får tillämpa äldre bestämmelser till utgången av år 1973.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969
Garantifond bildas om det anses påkallat för att upprätthålla en sparbanks
verksamhet. Detta kan främst anses vara fallet beträffande sparbanker
med svag fondställning. Emellertid saknas numera i de flesta fall garantifond.
Sparbankernas sammanlagda fonder uppgick nämligen vid 1967
års utgång till 960 milj. kr., varav reservfonderna utgjorde 958 milj. kr.
Motsvarande siffror vid 1966 års utgång var 906 milj. kr. och 903 milj. kr.
Inom sparbankerna har under senare år förekommit en betydande fusionsverksamhet.
Från år 1924 till år 1954 sjönk antalet sparbanker från
494 st. till 448 st. Under den därpå följande tioårsperioden sjönk antalet
sparbanker med 50 st. under det att minskningen under de två därpå följande
åren uppgick till sammanlagt 36 st. Minskningen av antalet sparbanker
är dock liten i förhållande till vad som väntas ske inom de närmaste
åren. Med hänsyn härtill förutsätts i departementspromemorian att några
nya sparbanker inte kommer att grundas.
Enligt sparbankslagen gäller att fondbildning måste äga rum innan nyinlåning
sker. Lagligen föreligger således inte någon möjlighet att inlåna
mer än den föreskrivna minimirelationen till fonderna medger. Som nyss
nämnts förekommer garantifonder i ringa utsträckning och nya sparbanker
bildas inte. Med hänsyn härtill kan enligt promemorian de nuvarande reglerna
om avdrag för sparbanks avsättning till reservfond anses sakna betydelse
för sparbankerna.
Kapitalanskaffningen ställer sig olika för affärsbanker, sparbanker och
jordbrukets kreditkassor. Affärsbankerna kan erhålla en stor del av sitt
kapital genom aktieteckning. Sparbankerna är för sin normala kapitalbildning
hänvisade till sina beskattade vinster. Härtill kommer beträffande sparbanker
med svag fondställning att garantifond kan tillskjutas. Jordbrukskasserörelsen
erhåller stor del av sitt kapital dels genom insatser och avgifter
dels genom att innehålla ränterabatter. Beslutade ränterabatter utgör
avdragsgill kostnad för kassan och skattepliktig inkomst för medlemmarna.
De bokförs som utbetalning men tillförs samtidigt insatskapitalet.
De olikheter som föreligger i möjligheterna för affärsbanker, sparbanker
och jordbrukets kreditkassor att bilda eget kapital sammanhänger med de
olika institutens associationsrättsliga ställning. För affärsbankernas vidkommande
bör i sammanhanget uppmärksammas att dessa instituts aktieutdelningar
i princip skall ske med beskattade medel. Vad angår sparbankerna
har relationstalet — dvs. sparbankernas egna fonder i relation till insättarbehållningen
— i stort varit oförändrad under perioden 1957—1966.
Vidare överstiger summan av sparbankernas eget kapital och förlagslån
väsentligt såväl det intill utgången av år 1968 gällande kapitalkravet — vilket
under en övergångstid av fem år ännu kan användas -— som det nya
kapitalkrav som gäller fr. o. m. år 1969.
I departementspromemorian uttalas att det för att man skall kunna tala om
konkurrens på lika villkor är nödvändigt att likställighet i största möjliga
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969
utsträckning föreligger även i fråga om avdragsrätten för fondavsättningar.
Ett medgivande av skattelättnader i form av avdragsgilla fondavsättningar
för ett eller några av de här berörda instituten skulle kunna anses liktydigt
med att understöd från det allmännas sida lämnas för den verksamhet som
är i fråga. Vidare kan behov inte anses föreligga för sparbankerna att behålla
en avdragsrätt konstruerad på sätt nu gäller. Med hänsyn till konkurrenssynpunkten
och övriga angivna skäl föreslås därför att sparbankernas
avdragsrätt för viss avsättning till reservfond slopas.
I departementspromemorian föreslås vidare att värderingen av de olika
institutens tillgångar bör ske efter enhetliga regler. Det bör överlåtas åt
riksskattenämnden att lämna vägledande anvisningar i frågan.
Som framgår av avsnittet om gällande rätt tillämpas — förutom beträffande
procentsatsen vid den statliga beskattningen, insättningsskyldigheten i
riksbanken vid avsättning till konjunkturutjämningsfond och avdragsrätten
vid avsättning till reservfond — olika regler vid beskattning av de olika instituten
i fråga om skattskyldighet för utdelning på organisationsaktier och
organisationsandelar, rätt till avdrag i samband med nyemission, koncernbidrag
och vissa andra bidrag samt vid fusioner. Flertalet skiljaktigheter i
dessa hänseenden hänger samman med associationsrättsliga skillnader mellan
instituten och får med hänsyn härtill anses vara en följd av vårt skattesystems
principiella utformning. I promemorian uttalas vidare att det kan
förutsättas att avdragsrätten för sparbanks bidrag till säkerhetskassan och
för säkerhetskassans utdelning till sparbankerna saknar betydelse. Kassans
behållning överstiger nämligen betydligt 10 milj. kr. och sparbankernas
skyldighet att årligen erlägga visst belopp i förhållande till de av banken
förvaltade medlen upphör vid 10 milj. kr. Tidigare gällde vidare att om kassans
behållning översteg visst belopp, skulle viss utdelning ske till sparbankerna.
Denna bestämmelse har emellertid slopats genom lagändring år
1968. I promemorian sägs likväl att det av olika skäl inte föreligger anledning
att nu göra ändring i dessa regler om avdragsrätt.
Vad angår skattereglerna vid fusion framhålls i promemorian, att vad som
gäller för aktiebolag och ekonomiska föreningar i princip inte äger tillämpning
på bolag eller förening som driver penningrörelse. Detta hänger samman
med att tillgång i samband med fusion kan övergå från att vara anläggningstillgång
till att bli omsättningstillgång eller tvärtom. Det undantag
som år 1962 infördes för jordbrukets kreditkassor skall ses mot bakgrunden
av att den i detalj lagreglerade verksamheten för dessa föreningar utesluter
att tillgång vid fusion kan ändra karaktär. För sparbanker infördes år 1964
särskilda skatterättsliga fusionsregler varigenom den överlåtande och den
övertagande sparbanken i realisationstvinsthänseende skall anses utgöra en
skattskyldig. I övrigt intogs inte i KL några bestämmelser om sparbankers
fusion, enär sparbankerna som ju saknar enskilt vinstintresse vid fusion
antogs överta tillgångarna till bokförda värden. I SI infördes däremot en
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969
bestämmelse om överlåtande sparbanks kommunalutskylder. För affärsbanker
gäller inte några särskilda regler vid fusion och i promemorian uttalas
att det inte finns anledning att i detta hänsende göra någon ändring i
skattebestämmelserna.
Remissyttrandena
Flertalet remissinstanser tillstyrker förslagen i departementspromemorian.
I fråga om procentsatsen vid den statliga inkomstbeskattningen förklarar
sig dock Svenska sparbanksföreningen beredd att acceptera förslaget
endast under förutsättning att i viss omfattning avdragsrätt medges för
sparbankernas egenkapitalbildning. Sveriges jordbrukskasseförbund påpekar
att kapitalkravet enligt de nya bestämmelserna i jordbrukskasselagen
kan beräknas medföra en ökning för centralkassorna för jordbrukskredit
med 5 % i förhållande till tidigare inlåningsregler. Då kapitaluppbyggnaden
hädanefter av praktiska skäl främst måste ske med beskattade medel kommer
därför jordbrukskasserörelsen inom den närmaste tiden att drabbas
hårdast av den föreslagna höjningen. Förbundet vill likväl inte emotsätta
sig att skattesatserna för samtliga bankinstitut bringas i paritet med varandra
under förutsättning att den föreslagna höjningen av skattesatsen
för kreditkassornas del inte sätts i kraft förrän efter en övergångstid av
fem år. Förbundet hänvisar härvid till den övergångstid som gäller för
ikraftträdandet av de skärpta kapitaltäckningsreglerna.
Beträffande nuvarande bestämmelser om sparbanks rätt till avdrag för
avsättning till reservfond påpekar bankinspektionen att vid vardera av
taxeringarna under åren 1961—1968 mellan två och nio sparbanker varit
berättigade till sådana avdrag. Sammanlagt rör det sig om sexton sparbanker,
som under ett eller flera år haft rätt till avdrag. Tolv av dessa
sparbanker har garantifond och en har upptagit förlagslån. Av de nio sparbanker
som vid 1968 års taxering kunde göra avdragen utnyttjade fem sin
rätt, därav två större sparbanker. Enligt vad inspektionen under hand erfarit
skulle dessa och ytterligare två större sparbanker yrka avdrag vid 1969
års taxering för avsättning till reservfond.
Bankinspektionen finner mot bakgrunden av sparbankernas kapitalanskaffningsproblem
det från dem uttalade önskemålet om bibehållen avdragsrätt
för avsättning till reservfond förståelig. Emellertid anser inspektionen
det knappast rimligt att i ett läge då man eftersträvar en konkurrens
på lika villkor instituten emellan söka lösa sparbankernas problem med
generella regler som inte kommer andra institut till godo. I stället bör undersökas
om inte nya former för anskaffandet av det för en expansion erforderliga
kapitalet kan skapas. Enligt inspektionens mening bör dock en
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969
begränsad skattelättnad kunna övervägas för det fall en sparbank med
svag kapitalställning genom kredit- eller andra förluster får sitt kapital
så minskat att det inte längre uppfyller lagens minimikrav. Avdragsregeln
bör dock konstrueras på annat sätt än den nuvarande som i varje fall
teoretiskt ger sparbankerna generell möjlighet att skattefritt bygga upp
eget kapital.
Svenska sparbanksföreningen anser att vid utformningen av beskattningsreglerna
hänsyn måste tas till sparbankernas särskilda associationsrättsliga
ställning och innebörden därav för deras möjligheter till kapitalbildning,
om konkurrensbetingelserna för sparbankerna inte väsentligen
skall rubbas. Detta kan ske på i princip två vägar. Antingen kan skattesatsen
vid den statliga beskattningen avvägas med hänsyn därtill och göras
lägre än för övriga bankinstitut eller också kan en avdragsrätt medges
för kapitalbildning i viss omfattning. För föreningen är det mera logiskt
att följa den senare vägen. Avdragsregeln borde kunna konstrueras så att
viss del av redovisad vinst — förslagsvis angiven i relation till tillgångarnas
ökning under året — skulle bli avdragsgill så länge den totala reservfondstorleken
inte med mer än en viss angiven marginal överstiger vad
som civilrättsligt krävs.
Sparbanksföreningen anser vidare att en likformig behandling i beskattningshänseende
kräver att även sparbankerna skall vara befriade från beskattning
av utdelningar på organisationsaktier.
Vad angår de skatterättsliga fusionsreglerna uttalar riksskattenämnden
som sin mening att det inte föreligger några principiella skäl att inte medge
affärsbankerna samma lättnad vid fusion som sparbankerna åtnjuter dvs.
att överlåtande och övertagande sparbank i realisationsvinsthänseende anses
utgöra eu skattskyldig samt övertagande sparbank äger åtnjuta avdrag
för sådan den överlåtande sparbankens skatt, vilken skulle varit avdragsgill
för den överlåtande sparbanken. Nämnden förklarar sig dock medveten
om att berörda fråga inte för dagen har någon egentlig aktualitet. Även
Svenska Bankföreningen anser att sådan ändring av skattereglerna vid
fusion bör ske, att större likställighet uppnås.
Riksskattenämnden anser vidare att normerna för värdering av institutens
tillgångar bör förenhetligas i den mån det är möjligt. Härvid torde
emellertid ett fullständigt förenhetligande inte vara möjligt. Det torde nämligen
vara ofrånkomligt att vid utformandet av värderingsreglerna beakta
bl. a. beträffande affärsbankerna deras större risktagning vid beviljande
av krediter och beträffande sparbankerna den fondbildning som skattefritt
sker i säkerhetskassan.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969
Departementschefen
De ändringar i banklagstiftningen som trädde i kraft den 1 januari i
år innebär att varje bankinstitut i princip får legal rätt att driva alla inom
bankväsendet förekommande rörelsegrenar. Ändringarna utjämnar naturligtvis
inte skillnaderna i associationsrättslig ställning mellan instituten,
men dessa får — oberoende av företagsform, ägare och historiskt betingade
omständigheter — frihet att gå in på verksamheter som tidigare i vissa fall
varit förbehållna något annat institut. I vad mån instituten kommer att utnyttja
denna frihet är svårt att med bestämdhet förutse. Avgörande härvidlag
kommer att bli institutets ambitioner, resurser och inte minst storlek.
Vad angår de små enheterna inom sparbanksväsendet och jordbrukskas
serör elsen har dessa självfallet inte de ekonomiska resurser som krävs
för att driva »affärsbanksrörelse» i full skala. De största sparbankerna
och någon centralkassa torde däremot redan nu ha nödvändiga resurser för
en utvidgning av verksamheten utöver nuvarande gränser. Härtill kommer
vidare den betydande fusionsverksamheten inom sparbankerna. Genom denna
kan flera sparbanker förväntas uppnå en även i jämförelse med de stora
affärsbankerna betydande storlek. Målsättningen för sparbanksväsendets
strukturrationalisering bygger på en indelning av landet i ett 70-tal områden
med en sparbank i varje område.
Avsikten med den nya banklagstiftningen är att skapa förutsättningar
för att alla bankinstitut skall kunna drivas på i princip likartade villkor.
Mot bakgrunden härav är det enligt min mening naturligt att även skattereglerna
för instituten i möjligaste mån utformas så att de ger en likartad
effekt. En sådan åtgärd är nödvändig för att man skall kunna tala om konkurrens
på lika villkor mellan instituten.
I departementspromemorian föreslås först en höjning av procentsatsen
vid den statliga beskattningen till 40 för sparbanker, sparbankernas säkerhetskassa
och ekonomiska föreningar som ingår i jordbrukskasserörelsen,
dvs. till den procentsats som i dag gäller för affärsbankerna. Jag tillstyrker
detta förslag eftersom konkurrensutjämnande synpunkter talar för att
skattesatserna för alla bankinstituten bringas i paritet med varandra och
någon sänkning av procentsatsen för affärsbankerna inte är motiverad. Jag
återkommer till frågan om sparbankernas fondavsättningar. Jag anser vidare
att anledning inte finns att på sätt Sveriges jordbrukskasseförbund föreslår
låta den höjda skattesatsen för kassornas del träda i kraft efter en övergångstid
av fem år. Det är visserligen riktigt att kapitalkravet genom den nya
banklagstiftningen i medeltal i förhållande till tidigare inlåningsregler inneburit
en höjning för centralkassornas del med 5 %. Emellertid torde kassorna
redan nu ha ett betydligt större eget kapital än som behövs enligt de nya
bestämmelserna. Vidare får kassorna under en övergångstid av fem år till
-
27
Kungl. Maj. ts proposition nr 99 år 1969
lämpa de intill utgången av år 1968 gällande reglerna om kapitalkrav. Med
hänsyn härtill föreligger enligt min mening inte behov att uppskjuta ikraftträdandet
av bestämmelser angående skattesatsen vid den statliga beskattningen.
Som en följd av den föreslagna höjningen av procentsatsen vid den statliga
beskattningen bör vidare ändringar företas i förordningen om investeringsfonder
för konjunktur utjämning. För ekonomiska föreningar och sparbanker
gäller för avdragsgill avsättning till sådan fond att ett belopp motsvarande
40 % av avsättningen skall insättas i riksbanken. Motsvarande
procentsats för affärsbanker och andra aktiebolag är 46. Den lägre procentsatsen
för ekonomiska föreningar och sparbanker bör ses mot bakgrunden
av att en lägre procentsats till statlig inkomstskatt gäller för dessa
rättssubjekt. Som en konsekvens av mitt förslag beträffande skattesatsen
bör insättningsskyldigheten höjas till 46 %. Mitt förslag föranleder ändring i
första hand i 3 § i förordningen. Härutöver erfordras dock ändringar i ett
flertal andra paragrafer, därvid hänsyn måste tas till att insättningsskyldigheten
under en mellantid uppgått till endast 40 %.
I departementspromemorian föreslås vidare att sparbanks rätt att under
vissa förutsättningar skattefritt få avsätta medel till reservfond skall slopas.
Det uttalas härvid att avdragsregeln kan anses sakna betydelse för
sparbankerna. Till stöd härför åberopas bl. a. att garantifonder finns endast
i ringa utsträckning. Bankinspektionen påpekar emellertid i sitt remissvar
alt några sparbanker under senare år erhållit avdrag för avsättning till
reservfond. I sammanhanget bör uppmärksammas att kapitalkravet för
sparbankerna genom ändringen i sparbankslagen kan i förhållande till tidigare
inlåningsregler beräknas i medeltal minska med 21 %. Även om de nya
bestämmelserna i några fall kan innebära skärpt kapitalkrav får dock sparbank
under en övergångstid av fem år använda tidigare inlåningsregler.
Jag anser bl. a. med hänsyn till det genomsnittligen sänkta kapitalkravet
alt man inte bör ge sparbankerna generella möjligheter att skattefritt bygga
upp ett eget kapital genom viss avdragsgill avsättning till reservfond. Kapitalanskaffningen
ställer sig visserligen i viss mån olika för de olika instituten
beroende på deras olika associationsrättsliga ställning. Detta torde dock
inte kunna åberopas som skäl för att man i ett system som syftar till en
konkurrens på lika villkor bankinstituten emellan skulle medge sparbankerna
möjlighet till kapitalanskaffning genom generella skattelättnader
som inte kommer de andra instituten till godo. Olikheterna i associationsrättsligt
hänseende medför nämligen olikheter även i andra avseenden. Jag
vill här bara erinra om att aktiebolags utdelningar i princip sker med beskattade
medel. Jag delar alltså förslaget i promemorian och förordar att
den avdragsgilla avsättningsrätten slopas. Vissa skäl talar emellertid för att
sparbankerna under en kort övergångsperiod skall få behålla nuvarande
rätt till avdrag för sin avsättning till reservfond. Jag anser därför att nuva
-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969
rande bestämmelser i detta avseende bör gälla även vid 1971 års taxering
oavsett att sparbankerna och övriga av förslaget berörda institut bör erlägga
statlig inkomstskatt efter 40 % vid samma taxering. Bankinspektionen anser
att det bör övervägas begränsad skattelättnad i det fall då sparbank med
svag kapitalställning genom kredit- eller andra förluster får sitt eget kapital
så minskat att det inte längre uppfyller lagens minimikrav. Det är givetvis
tänkbart att sådant förhållande kan uppkomma, särskilt inom små sparbanker.
I dessa fall är det givetvis av många skäl angeläget att kapitalställningen
återuppbyggs. Jag anser emellertid inte att behov föreligger att underlätta
en sådan konsolidering genom en avdragsgill avsättningsrätt.
I departementspromemorian uttalas vidare att de i stort sett enhetliga
civilrättsliga reglerna för bankinstituten bör föra med sig enhetliga normer
för värdering av institutens tillgångar. Enligt min uppfattning bör normerna
för enhetligas i den mån det är möjligt. Emellertid kan det som riksskattenämnden
påpekar härvid vara anledning att beakta bl. a. beträffande affärsbankerna
deras större risktagning vid beviljande av krediter. Gällande
lagstiftning vilar på uppfattningen att det inte låter sig göra att ställa upp
bestämda gränser för skälig lagernedskrivning för bl. a. bankinstituten. Det
bör därför som hittills få ankomma på praxis att fastställa dessa gränser,
varvid givetvis vägledande uttalanden från riksskattenämnden är önskvärda
bl. a. från synpunkten att åstadkomma enhetlig tillämpning.
Under remissbehandlingen har väckts frågan om att medge vissa lättnader
vid sammanslagning av två affärsbanker. Jag delar uppfattningen att
affärsbankerna bör medges samma lättnader som sparbankerna åtnjuter
vid fusion. Jag föreslår därför att då affärsbank övertar annan banks rörelse
den övertagande affärsbanken och den överlåtande affärsbanken i realisationsvinsthänseende
skall anses utgöra en skattskyldig. Vidare skall den
övertagande affärsbanken ha rätt till avdrag för den överlåtande affärsbankens
skatt, i den mån skatten skulle varit avdragsgill för den överlåtande
affärsbanken. Jag anser att förslaget i dessa hänseenden bör gälla redan vid
1970 års taxering. Det har även framförts att en likformig behandling i beskattningshänseende
kräver att sparbankerna i likhet med de övriga bankinstituten
skall vara befriade från beskattning av utdelningar på organisationsaktier.
Denna sistnämnda skattefrihet skall emellertid ses mot bakgrunden
av att dessa instituts vinster är underkastade dubbelbeskattning. Eftersom
så inte är fallet beträffande sparbankernas vinster finns inte anledning
att utvidga nämnda skattefrihet till att avse även sparbanks utdelningar på
organisationsaktier.
I detta sammanhang föreslår jag slutligen en redaktionell ändring av
punkt 9 av anvisningarna till 29 § KL. Bland speciella för rörelse utgående
skatter anges där nöjesskatt. Förordningen om nöjesskatt har emellertid
upphävts genom förordning den 31 maj 1963 (nr 168). Nöjesskatten bör
därför utgå ur anvisningspunkten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969
29
Beskattningen av stadshypoteksföreningar m. m.
Gällande rätt m. in.
Enligt 1 § förordningen den 6 december 1968 (nr 575) om fusion inom
stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna får Kungl. Maj :t lämna tillstånd
till verkställande av avtal om fusion mellan Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och Svenska bostadskreditkassan innebärande att bostadskreditkassan
skall uppgå i stadshypotekskassan på så sätt att bostadskreditkassan
upplöses utan likvidation och alla dess tillgångar och skulder
övertas av stadshypotekskassan. I 2 g samma förordning finns motsvarande
bestämmelser för stadshypoteksförening och bostadskreditförening som har
samma verksamhetsområde. Fusion enligt någon av dessa paragrafer skall
enligt 3 § förordningen anses genomförd den dag Kungl. Maj :t bestämmer.
Genom beslut den 13 december 1968 lämnade Kungl. Maj:t tillstånd till
verkställande av fusionsavtal dels mellan stadshypotekskassan och bostadskreditkassan,
dels mellan stadshypoteksförening och bostadskreditförening
med samma verksamhetsområde. Fusionerna skulle anses genomförda den
l januari 1969.
Sammanslagningen av stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna
har föranlett en samordning av fondreglerna beträffande dessa institutioner.
Reglerna om reserv- och säkerhetsfond finns i förordningen den 6 december
1968 (nr 576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar.
Förordningen, som trätt i kraft den 1 januari 1969,
innehåller i förhållande till tidigare gällande förordning av den 29 november
1963 (nr 573) en ny konstruktion av fondreglerna. Kassans reservfond skall
numera uppgå till lägst ett belopp som svarar mot 1 % av kassans skulder
och förenings säkerhetsfond skall uppgå till lägst ett belopp svarande mot
1 % av föreningens skulder. Detta innebär ett fondkrav för institutionen
som helhet på 2 %. Fondkravet kan i vissa fall medföra svårigheter för föreningarna.
Därför har införts en subsidiär bestämmelse som innebär, att om
en förenings säkerhetsfond inte svarar mot 1 % av föreningens skulder så
skall i stället samtliga föreningars säkerhetsfonder tillsammans svara mot
samma procenttal av kassans skulder. Uppgår kassans reservfond till 2 % av
kassans skidder, får kassans vinstmedel användas för syfte som hänger samman
med kassans ändamål. Förening får efter medgivande av kassan använda
avkastningen av säkerhetsfonden till att bestrida förvaltningskostnader
eller, i den mån detta ej behövs, till att underlätta medlemmarnas lånevillkor
under förutsättning att säkerhetsfonden överstiger 2 % av föreningens
skulder.
För bostadskreditkassan och bostadskreditföreningarna gällde tidigare
förordningen den 29 november 1963 (nr 575). I fråga om fondregler gällde
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969
intill den 1 januari 1969 bl. a. följande. Behållen årsvinst i stadshypotekskassan
och bostadskreditkassan skulle avsättas till reservfond för vardera
kassan. Om reservfonden uppgick till, för stadshypotekskassan 2 % och för
bostadskreditkassan 3 % av kassan skulder, fick dock uppkommen vinst
enligt kassastyrelsens prövning användas till att främja syfte som hängde
samman med kassans ändamål. Avkastningen av stadshypoteksförenings
säkerhetsfond fick användas till att bestrida förvaltningskostnader endast
om fonden vid senaste bokslut gått upp till minst 2 % av föreningens skuld
till kassan. Enligt motsvarande bestämmelse för bostadskreditförening fick
— under förutsättning att säkerhetsfonden översteg 6 % av föreningens
skulder -— säkerhetsfondens avkastning användas till att bestrida föreningens
förvaltningskostnader eller, i den mån detta inte behövdes, till
att ge medlemmarna annan lättnad i lånevillkoren.
Bestämmelser om vid beskattningen avdragsgill avsättning till reserveller
säkerhetsfond för dessa institutioner finns i 29 § 3 mom. tredje och
fjärde styckena kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
(KL). Bestämmelserna innebär att stadshypotekskassan och hypoteksföreningarna
skattefritt kan avsätta medel till reserv- eller säkerhetsfond intill
dess fonden uppgår till 2 % av inrättningens skulder. Motsvarande procenttal
uppgår för bostadskreditkassan till 3 % och för bostadskreditföreningarna
till 6 %.
Departementschefen
Sammanslagningen av stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna
skall ses mot bakgrunden av den nya typ av lån, s. k. enhetslån, som på
riksbankens initiativ infördes inom bostadssektorn i november 1965 och
som ryckt undan grunden för ett fortsatt särhållande av de båda institutionerna.
Fusionen har tillgått på så sätt att bostadskreditkassan och bostadskreditföreningarna
upplösts utan likvidation samt deras tillgångar
och skulder övertagits av stadshypoteksinstitutionen.
Med hänsyn bl. a. till de speciella omständigheter som ligger bakom
sammanslagningen anser jag det framstå klart att skatteplikt inte skall
föreligga för någon av de berörda inrättningarna på grund av fusionen.
Vidare bör övertagande kassa eller förening erhålla avdrag för överlåtande
kassas eller förenings skatt, i den mån skatten skulle varit avdragsgill för
överlåtande institution. Å andra sidan bör restituerad, avkortad eller avskriven
skatt, som skulle ha utgjort skattepliktig intäkt för överlåtande kassa
eller förening, utgöra skattepliktig intäkt för övertagande kassa eller förening.
De skattekonsekvenser som enligt gällande bestämmelser skulle kunna
bli en följd av sammanslagningen inverkar främst vid 1970 års taxering.
Jag anser det onödigt att belasta nu gällande beskattningsregler med be
-
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969
stämmelser om att fusionen inte skall föranleda beskattning och föreslår i
stället att en särskild förordning beslutas i ämnet.
Som en följd av sammanslagningen är det nödvändigt att de nuvarande
bestämmelserna om avdragsgill avsättning till reserv- och säkerhetsfond
för inrättningarna ändras. Nuvarande regler i 29 § 3 mom. KL får anses
innebära att skattefri avsättning kan ske intill en civilrättsligt bestämd
övre gräns. Yad hypotekskassan angår anser jag att för denna bör även
fortsättningsvis gälla en sådan begränsning av avdragsgill avsättning. Kassan
bör alltså enligt min mening bibehållas vid sin rätt till avdragsgill
avsättning intill dess fonden uppgår till 2 % av kassans skulder. I fråga
om stadshypoteksföreningarna är däremot situationen en annan. Den
subsidiära fondregeln för föreningarna innebär att om nagon förening inte
uppfyller fondrelationskravet på 1 % skall föreningarnas säkerhetsfonder
sammanlagda svara mot 1 % av kassans skulder. Detta medför att förening
av kassan kan bli ålagd att förstärka sin säkerhetsfond sa att den kommer
att svara mot mer än 2 % av skulderna för att därigenom medverka till att
det samlade kravet för föreningarna uppfylls. Det framstår som naturligt att
förening som åläggs av kassan att förstärka fonden utöver 2 % av skulderna
skall få göra detta med obeskattade medel. Detta resultat kan givetvis uppnås
genom bestämmelser av innebörd att avdragsgill avsättning över 2 % av
skulderna får ske, när kassan ålagt förening sadan avsättning. Bestämmelser
av sådan innebörd skulle emellertid verka onödigt betungande såväl för
skattemyndigheterna som för inrättningarna. Vidare borde en konsekvens
av bestämmelserna vara, att avsättningen över 2 % av skulderna skulle beskattas
så snart avsättning över 2 % inte längre är ålagd föreningen. Enligt
min mening är det en smidigare lösning att i stället sätta gränsen för skattefria
avsättningar något över den civilrättsligt bestämda övre gränsen. Jag
förordar därför att föreningarna medges avdragsrätt för avsättning till säkerhetsfond
upp till 2,5 % av föreningens skulder.
Med hänsyn till sammanslagningen bör ändringar av redaktionell art ske
i 10 § 2 mom. första stycket b förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)
om statlig inkomstskatt, 6 § 1 mom. fjärde stycket förordningen den 26
juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt, 3 § 2 mom. d förordningen
den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid
köp och byte av fondpapper och 22 § stämpelförordningen den 21 maj 1964
(nr 308).
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom
proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade
förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370);
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 99 år 1969
2) förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om
statlig inkomstskatt;
3) förordning om ändring i förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) om
investeringsfonder för konjunkturutjämning;
4) förordning om befrielse från skattskgldighet vid fusion inom stadshgpoteks-
och bostadskreditinstitutionerna, m. m.;
5) förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om
statlig förmögenhetsskatt;
6) förordning om ändring i förordningen den 6 november 1908 (nr 129)
angående en särskild stämpelavgift vid köp och bgte av fondpapper;
7) förordning om ändring i stämpelskatteförordningen den 21 maj 1964
(nr 308).
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gunnel Anderson
MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690232
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- BevU 1969:58 Betänkande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten
- BevU 1969:49 Memorial angående uppskov med behandlingen av vissa till utskottet hänvisade ärenden. s. 1 i texten