Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1942:429)
1971 · 70 sidor, varav 54 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 54 av 70 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1971:103, Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1942:429)
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kimgl.
Maj:ts proposition nr 103 år 1971 Prop. 1971:103
Nr 103
Kungl.
Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om dels fortsatt
giltighet av lagen (1942: 429) om hyresreglering m. m. dels ändring i samma
lag, m. m.; given Stockholms slott den 19 mars 1971.
Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprolokollel
över justitieärenden, föreslå riksdagen all bifalla de förslag om vars avlålande
till riksdagen föredragande departemenlschefen hemställt.
Under
Hans Maj:ls
Min
allernådigsle Konungs och Herres frånvaro,
enligl
Dess nådiga beslut:
BERTIL
LENNART
GEIJER
Propositionens
huvudsakliga innehåU
I
propositionen föreslås alt hyresregleringslagens gUtighetstid förlängs till
utgången av år 1974 och att lagen ändras i vissa hänseenden.
Bostadslägenheter
som har färdigstäUts under åren 19581968 saml alla lokaler undantas enligl
förslaget från hyresregleringen.
Med
hänsyn till de ölägenheter som i längden har visat sig vara förenade med
systemet med generella hyreshöjningar på grund av ökade omkostnader för
fastighetsförvaltning föreslås atl bestämmelsema härom upphävs. I stället
föreslås att ökade omkostnader i likhet med vad som nu gäller beträffande
förbättringsarbete skall kunna utgöra gmnd för höjning av lägenhets bashyra.
Härigenom skapas större möjligheter att beakta den enskilda fastighetens
särskilda förhållanden.
En
särskild spärregel föreslås, enligt vUken höjning inle får ske så, alt hyran
kommer alt överstiga vad som med hänsyn till hyresläget för jämförliga
lägenheter i orten och övriga omständigheter är skäligt.
1
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 103
Prop. 1971:103 2
Garantierna
mol oskäliga hyreshöjningar beslår således av två hyres-spärrar. Den ena
motsvarar hyreslagens bruksvärderegel. Den andra motsvaras av
hyresregleringslagens nuvarande regel, alt hyreshöjningar inle får las ul
utöver vad som föranleds av ökade förvaltningskostnader.
I syfte all förenkla
förfarandet och möjliggöra den mera individuella prövningen föreslås en ny
ordning för fastställelse eller ändring av bashyra. Bashyra skall enligt
förslaget kunna fastställas eller ändras genom överenskommelse mellan å ena
sidan hyresvärd eller fastighetsägare-förening och å andra sidan
hyresgästförening. Motsvarande prövning skall som hittills kunna ske av
hyresnämnd. Hyresnämnden skall dock i regel inle få la upp ansökan av hyresvärd
lill prövning ulan all förhandling med hyresgästorganisation har ägt rum. Om
hyresvärd eller hyresgäst är missnöjd med överenskommelse som organisation har
träffat har han rält all få överenskommelsen prövad av hyresnämnden.
Lagändringarna
föreslås träda i krafl den 1 oktober 1972. Den nya ordningen för faslstäUelse
eller ändring av bashyra skall emellertid kunna tillämpas redan dessförinnan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1971:103
Förslag till
Lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1942: 429) om
hyresreglering m. m. dels ändring i samma lag
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1942: 429) om
hyresreglering m. m.,1
dels atl lagen, som enligl lag (1968: 344) gäller tUl
utgången av år 1971, skall äga fortsalt giltighet tiU utgången av år 1974,
dels att 5, 7 och 8 a §§ skaU upphöra alt gälla,
dels all rubriken närmast före 7 § skall ulgå,
dels atl 24, 6, 13, 18, 23 och 26 §§ skaU ha nedan
angivna lydelse,
dels atl i
lagen skall införas en ny paragraf, 3 a §, av nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
För lägenhet, som är avsedd att helt eller lill väsentlig
del nyttjas till bostad och ej uthyres i möblerat skick, regleras hyran enligt
bestämmelserna i 35 §§. Samma lag vare beträffande lägenhet, som icke är
avsedd all helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad, såframt ej
hyran den 1 januari 1942 var fastställd att ulgå med växlande belopp för
skilda tider.
Föreslagen lydelse
2 §
För bosladslägenhet regleras hyran enligl bestämmelserna i
3 och 4 §§, om ej lägenheten
1.
uthyres
i möblerat skick,
2.
är
belägen i en- eller tvåfamiljshus,
3.
av upplåiaren
innehas med bostadsrätt eller
4.
är
upplåten i andra hand och belägen i hus, som avses i 26 § första stycket 4.
Med bostadslägenhet avses i denna lag lägenhet som
upplåtits för att helt eller till icke oväsentlig del användas såsom bostad.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Hyresvärden
må icke mottaga, träffa avtal om eller begära högre hyra än som motsvarar den
för lägenheten tillåtna bashyran, där ej annat föranledes av vad nedan sägs.
Såsom bashyra anses det hyresbelopp, som enligt denna lag eller myndighels
beslut gällde för lägenheten den 31 december 1968. Finnes ej sådan hyra, fastställes
bashyran av den i 13 § omförmälda hyresnämnden lill del belopp som med
hänsyn till hyresläget
" Senaste lydelse av
5, 7 och 8 a §§ 1968: 344
rubriken närmast före 7 § 1946: 87. ' Senaste lydelse
1968: 344.
Hyresvärden
må icke mottaga, träffa avtal om eller begära högre hyra än som motsvarar den
för lägenheten tillåtna bashyran, där ej annat föranledes av vad nedan sägs.
Såsom bashyra anses det hyresbelopp, som enligl denna lag eller myndighels
beslut gällde för lägenheten den 30 september 1972 och som ej avser sådan
särskilt medgiven hyreshöjning som belöper på ersättning enligt 4 § första
stycket 1. Finnes ej sådan hyra,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
vid nämnda tid för jämförliga lägenheter i orten och
övriga omständigheter är skäligt.
Har lägenhetens värde ökats genom sådant ombyggnads-,
ändrings- eller underhållsarbete som är av ej endast ringa omfattning eller
föreligger för visst fall annat skäl av därmed jämförlig betydelse, äger
nämnden på framställning av hyresvärden höja bashyran till det belopp, som
därav föranledes. Har ombyggnads-, ändrUigs- eller underhållsarbete eller
åtgärd av därmed jämförlig betydelse bekostats av hyresgästen, må bashyran i
anledning därav höjas endast om särskUda skäl äro därtill. Har lägenhetens
skick avsevärt försämrats eller hyresgäst tillkommande förmåner påtagligt
inskränkts, äger nämnden på framställning av hyresgästen eller hyressökande
nedsätta bashyran till skäligt belopp.
Föreslagen lydebe
faslställes bashyran till del belopp som med hänsyn lill hyresläget
för jämförliga lägenheter i orten och övriga omständigheter är skäligt. Bashyra
må höjas, om det är påkallat med hänsyn
1.
till att
lägenhetens värde ökats genom sådant ombyggnads-, ändrings- eller
underhållsarbete som är av ej endast ringa omfattning eller UU annat skäl av
därmed jämförlig betydelse,
2.
/(//
ökade omkostnader för räntor, tomträttsavgäld, löner eller eljest för
fastighetens förvallning.
Har ombyggnads-, ändrings- eller underhållsarbete eller
åtgärd av därmed jämförlig betydelse bekostats av hyresgästen, må bashyran i
anledning därav höjas endasl om särskilda skäl äro därtill.
Höjning av bashyra må ej ske så, att hyran kommer att
överstiga vad som med hänsyn till hyresläget för jämförliga lägenheter i orten
och övriga omständigheter är skäligt.
Har lägenhetens skick avsevärt försämrats eller hyresgäst
tillkommande förmåner påtagligt inskränkts, skall bashyran nedsättas till
skäligt belopp.
Höjning av
bashyran medför ej ändring av gällande hyresavtal. Nedsältes bashyran, skall nedsättningen
lända lill efterrättelse, oavsett vad parterna avtalat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Hyresvärden
må ej utan nämndens tillstånd såsom villkor för uthyrning träffa avtal om
eller begära försträcknmg eller borgensförbindelse av hyresgästen eller av
denne taga eller begära annan liknande utfästelse.
Hyresvärden
må ej ulan t'ill-slånd av hyresnämnden såsom villkor för uthyrning träffa avlal
om eller begära försträckning eller borgensförbindelse av hyresgästen eller av
denne laga eller begära annan liknande utfästelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 a§
Bashyra faslsläUes eller ändras genom skriftlig
överenskommelse mellan å ena sidan hyresvärd eller organisation av
fastighetsägare, i
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1971:103
Nuvarande lydebe Föreslagen lydelse
vilken hyresvärden är medlem, och å andra sidan
organisation av hyresgäster. Med organisation avses därvid riksorganisation
eller förening, som är ansluten Ull sådan organisation och inom vars verksamhetsområde
lägenheten är belägen.
Har överenskommelse som avses i första stycket ej
träffats, får hyresnämnden på framställning av hyresvärd, hyresgäst eller hyressökande
pröva frågan om fastställelse eller ändring av bashyran. Hyresnämnden får ej
upptaga sådan fråga på ansökan av hyresvärd utan att förhandUng ägt rum med
organisation av hyresgäster som avses i första stycket eller mot förhandlingen
mött hinder, som ej berott på hyresvärden eller organisation av
fastighetsägare, i vilken han är medlem, eller hyresvärden eljest icke skäligen
kan anses ha varit skyldig att träda i sådan förhandling.
Har bashyra genom överenskommelse, som avses i första
stycket, bestämts till belopp, som väsentligt avviker från vad som följer av
3 §, skall hyresnämnden på begäran av hyresgästen, hyressökande eller
hyresvärden, om han ej själv träffat överenskommelsen, bestämma hyran till
skäligt belopp.
4 § 3
Utöver bashyran må hyresvärden träffa avtal om skälig
ersättning för
1.
vad lägenheten
ökat i värde genom sådant ombyggnads-, ändrings-eUer underhåUsarbete som är av
ej endast ringa omfattning eller genom åtgärd av därmed jämförlig betydelse,
2.
lägenhetens
uppvärmning och förseende med varmvatten eller, om gottgörelse därför ingår i
bashyran, för den ökade kostnad, som för sådant ändamål åsanJtas hyresvärden,
3.
sådan ökning av
avgifter för vallen och avlopp, som inträtt efter den 1 juli 1955.
» Senaste lydelse 1968: 344.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
Har hyresgästen åtagit sig att utgiva ersättning som
avses i första stycket, skall hyresnämnden pröva ersättningen, om hyresgasten
begär del. Om åtagandet gäller ersättning som avses i första stycket 1,
skall prövningen ske eiUigl 3 § andra, iredje och fjärde styckena och
bashyran ändras i enlighet därmed. I fråga om ersältning, som avses i första
stycket 2 eller 3, äger hyresnämnden förordna, att de grunder, som finnas
skäliga, skola tillämpas. Nämnden må ock bestämma, hur stor del av hyra, som skäligen
skall anses belöpa på dylik ersättning.
Nuvarande lydelse
Har hyresgästen åtagit sig all utgiva ersältning som avses
i första stycket, skall hyresnämnden pröva ersättningen, om hyresgästen begär
det. Om åtagandet gäller ersättning som avses i första stycket 1, skall
prövningen ske enligt 3 § andra stycket och bashyran ändras i enlighet
därmed. I fråga om ersättning, som avses i första stycket 2 eller 3, äger hyresnämnden
förordna, atl de grunder, som finnas skäliga, skola till-lämpas. Nämnden må
ock bestämma, hur stor del av hyra, som skäligen skaU anses belöpa på dylik ersältning.
Konungen eller, efler Konungens bemyndigande, statens
hyresråd äger meddela föreskrifter att av nämnden tillämpas vid prövning enligt
andra stycket av fråga om ersättning som avses i första stycket 2 eUer 3.
6 §*
opaginerad Kontrollera mot PDF
Är lägenhet, som icke enligl 2 § är underkastad
hyresreglering, uthyrd mot en hyra, som är avsevärt högre än lägenhetens
beskaffenhet och övriga omständigheter föranleda, äger hyresnämnden nedsätta
hyran efler vad som finnes skäligt. I fråga om ersättning för lägenhetens
uppvärmning eller förseende med varmvallen skall vad i 4 § andra och Iredje
styckena stadgas äga motsvarande tillämpning.
Vid meddelande av beslut om nedsättning av hyran enligl
första styckel äger nämnden föreskriva, att lägenheten skall vara underkastad
bestämmelserna i 35 §§. Därvid skall såsom lägenhetens bashyra gälla del
belopp, /(7i vilket hyran blivit nedsatt, eller, om beslut enligt 5 §
meddelats, det lägre belopp, som nämnden med hänsyn därliU fastställer.
Är bostadslägenhet, som icke enligl 2 § är underkastad
hyresreglering, uthyrd mot en hyra, som är avsevärt högre än lägenhetens
beskaffenhet och övriga omständigheter föranleda, äger hyresnämnden nedsätta
hyran efter vad som finnes skäligt. I fråga om ersältning för lägenhetens
uppvärmning eller förseende med varmvat ten skall vad i 4 § andra och Iredje
styckena stadgas äga motsvarande tUlämpning.
Vid meddelande av beslut om nedsättning av hyran enligl
första stycket äger nämnden föreskriva, all lägenheten skall vara underkastad
bestämmelserna i 3 och 4 §§. Därvid skall såsom lägenhetens bashyra gälla del
belopp, som nämnden fastställer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Senaste lydelse 1968:344.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
13 §ä
Ärende enligt denna lag prövas av hyresnämnd som avses i 3
kap. lagen om nyttjanderätt till fast egendom.
18 1 fråga om förfarandet inför hyresnämnd i ärende enligl
denna lag äga 1 § andra stycket samt 57, 9, 10, 1316, 18, 19 och 21 §§ lagen
den 28 maj 1968 (nr 349) om hyresnämnder motsvarande tillämpning. Bestämmelse
om tvist som avses i i 2 sistnämnda lag gäller därvid ärende enligt denna
lag.
Ärende enligl denna lag prövas av hyresnämnd som avses i
12 kap. 68 § jordabalken.
I fråga om förfarandet inför hyresnämnd i ärende enligl
denna lag äga 4 § andra stycket samt 8, 10, 12, 1621, 24, 25 och 27 §§ lagen
(1970:998) om arrendenämnder och hyresnämnder motsvarande tillämpning.
Bestämmelse om tvist som avses i 4 § första stycket 2 sistnämnda lag gäller
därvid ärende enligl denna lag.
Nämnden skall kalla parterna atl inställa sig inför
nämnden, om ej förhandling är onödig.
opaginerad Kontrollera mot PDF
23 § -
Den som
bryter mol vad i 3 § första eller fjärde stycket, 9 § första stycket eller 11 §
sägs eller mot förbud, som meddelats med stöd av 9 § andra stycket, straffes
med dagsböter eller fängelse.
Den som
bryter mol vad i 3 § första eller sjunde stycket, 9 § första stycket eller 11 §
sägs eller mot förbud, som meddelats med stöd av 9 § andra stycket, straffes
med böter eller fängelse i högst ett
opaginerad Kontrollera mot PDF
26 §8
Denna lag gäller ej Denna lag gäller ej
1.
lägenhet
i hus eller del av 1. lägenhet i hus eller del av hus
som färdigställts efter utgång- hus som färdigställts efter utgången av år
1968, en av år 1957,
2.
lägenhet som
utgör del av upplåtarens egen bostad,
3.
upplåtelse av
bostad som är förenad med allmän tjänst eller bostadsupplålelse i sådan
hotell- eller pensionalrörelse, för vilken fordras myndighels tillstånd,
4.
upplålelse i
första hand av lägenhet i sådani av kommun eller av kommunall eller därmed
jämställt bostadsföretag förvallat hus, som Konungen bestämmer,
opaginerad Kontrollera mot PDF
5. statiig
myndighets upplåtelse av lägenhet, som är avsedd att helt eller till väsentlig
del nyttjas UU bostad.
Har hus
eller del av hus undergått omfattande ombyggnad som avslutats efler
utgången av år
' Senaste lydelse 1968: 344. Senaste lydelse 1968: 344. '
Senaste lydelse 1945: 798. ' Senaste lydelse 1968: 344.
5. statlig
myndighets upplåtelse av lägenhet.
Har hus eller del av hus undergått omfattande ombyggnad
som avslutats efter utgången av år
Prop.
1971:103 8
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1968, skall hyresnämnden på 1968, skall
hyresnämnden på framställning av hyresvärd eller framställning av
hyresvärd eller hyresgäst förordna all denna lag hyresgäst förordna all
denna lag skall upphöra alt gälla för huset skall upphöra all gälla för
huset eller husdelen. Vad som sagts nu eller husdelen. gäUer ej, om fråga
rörande höjning av bashyran på grund av arbetet slutligen avgjorts.
1.
Denna lag
träder i kraft, såvitt avser ändringarna av 13 och 18 §§, den 1 januari 1972
och, såvitt avser övriga ändringar och tillägg, den 1 oktober 1972.
2.
Fråga om fastställelse
eller ändring av bashyra för tid före den 1 oktober 1972 prövas enligt 3 § i
dess äldre lydelse. 3 a § gäller ej sådan fråga.
3.
Fråga om fastställelse
eller ändring av bashyra för lid efter utgången av september 1972 prövas, med
iakttagande av vad som i fråga om 13 och 18 §§ följer av 1, enligt de nya
bestämmelserna även före den 1 oktober 1972.
4.
Medgivande lill
hyreshöjning enligl 5 § lagen om hyresreglering m. m. som gäller vid utgången
av år 1971 äger fortsalt giltighet lill utgången av september 1972. I den mån
medgivandel hänför sig till ersättning som hyresgäst enligl 4 § första stycket
1 åtagit sig alt utge, gäller del även efter nämnda tidpunkt, om åtagandet skell
dessförinnan.
5.
Bestämmelserna
i 12 kap. 55 och 65 §§ jordabalken äger ej titl-lämpning på hyresavtal angående
bostadslägenhet, om lagen om hyresreglering m. m. gäUer för avtalet.
Bestämmelserna i 12 kap. 5660 §§ jordabalken äger icke
tillämpning på hyresavtal angående annan lägenhet än bostadslägenhet, om 7
eller 8 a § lagen om hyresreglering m. m. gäller för avtalet.
6.
Bestämmelserna
i 7 § lagen om hyresreglering m. m. äger ej till-lämpning om hyresavtal uppsäges
lill upphörande efter utgången av september 1972. Motsvarande gäller i fall som
avses i 8 a § nämnda lag, om hyresförhåUandet skall upphöra efter nämnda
tidpunkt.
7.
Har hyresvärd
före utgången av juni 1971 sagl upp hyresavtal angående annan lägenhet än bosladslägenhet
till upphörande efter utgången av september 1972 och äger lagen om
hyresreglering m. m. tillämpning på avtalet, gäller i stället för vad som föreskrives
i 3 kap. 58 § lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom om den
lid inom vilken hyresgästen skall lämna sådani meddelande som avses i nämnda
paragraf, all meddelandet skall lämnas senast den 21 juli 1971.
8.
Förlängs
hyresavtal angående bosladslägenhet eller åtnjuter hyresgästen uppskov med
avflyttning från sådan lägenhet sedan avtalet upphört och gäller lagen om
hyresreglering m. m. på upplåtelsen, är hyresgästen, även om annat följer av
12 kap. 48 § jordabalken, ej skyldig att godtaga högre hyra än som är medgiven enligl
nämnda lag.
Prop. 1971:103
Utdrag
av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen I
statsrådet på Stockholms slott den 19 mars 1971.
Närvarande:
statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden
STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER,
MYRDAL, ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM,
CARLSSON, FELDT.
Chefen
för justiliedepartemenlel, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam beredning
med statsrådels övriga ledamöter fråga om flv-veckling av hyresregleringen m. m.
och anför.
1.
Inledning
De
allmänna och grundläggande rättsreglerna om hyresförhållande finns f. n. i 3
kap. lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt lUl fast egendom. Kapitlet, som
brukar betecknas hyreslagen, fick sin nuvarande lydelse år 1968 (SFS 1968:
346). Del kommer fr. o. m. den 1 januari 1972 alt ingå som 12 kap. i den nya
jordabalken, vilken träder i krafl nämnda dag.
Vid sidan av hyreslagen
gäller lagen (1942: 429) om hyresreglering m. m. (ändrad senast 1968: 344; här
kallad hyresregleringslagen). Denna innehåller huvudsakUgen bestämmelser om
reglering av hyrans storlek och om besittningsskydd genom tvångsförlängning av
hyresavtal. Reglerna om besittningsskydd är numera tillämpliga bara på
lokaler, dvs. andra lägenheter än bostadslägenheter. Hyresregleringslagen gavs
från början begränsad giltighetstid, men denna har sedermera successivt förlängts,
senast (SFS 1968: 344) t. o. m. den 31 december 1971.
Kungl. Maj:t uppdrog i januari
1969 åt statens hyresråd att inkomma med förslag i frågan om avveckling av
hyresregleringen efter utgången av år 1971. Hyresrådet har i skrivelse den 4
december 1970 föreslagit dels alt hyresregleringslagens gihighelstid inle
förlängs ytterligare dels atl i hyreslagen införs vissa bestämmelser om
hyresocker m. m.
Yttranden över skrivelsen
har efler remiss avgelts av Svea hovrätt, bostadssiyrelsen, Stockholms
tingsrätt, kommunstyrelserna i Stockholm, Göteborg och Malmö, Sveriges
allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Näringslivets byggnadsdelegalion, Sveriges
köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och induslriorganisation (SHIO),
Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) och
Sveriges advokatsamfund. De tre kommunstyrelsernas yttranden är
Prop. 1971:103 10
inte
enhälliga utan innehåller reservationer. Kommunstyrelserna har bifogat
yttranden från vissa kommunala nämnder och tjänstemän. LO har bifogat yttranden
från Svenska byggnadsarbetareförbundet. Svenska kommunalarbetareförbundet,
Svenska metallinduslriarbetareförbundet och Svenska Iransporlarbetareförbundel.
Skrivelsen
har remitterats även till hyresnämnderna för Stockholms, Göteborgs och Bohus saml
Malmöhus län, vilka dock på grund av ar-belskonflikl inte har kunnat avge
yttranden. Svenska kommunförbundet och Statstjänstemannens riksförbund har
förklarat att de avstår från atl yttra sig.
Under
ärendets beredning har jag hafl överläggningar med Sveriges fastighetsägareförbund
och Hyresgästernas riksförbund.
2.
Historik
Hyresregleringen
kom lill år 1942 och trädde i krafl den 1 juli samma år. Den infördes för all
mildra verkningarna av den brist på bosläder och andra lägenheter som uppstod
efter andra världskrigels utbrott på grund av en markant minskning av byggnadsproduklionen.
Del var då av såväl sociala som samhällsekonomiska skäl angeläget atl motverka
höjning av hyresnivån. Sålunda framhölls all en mera avsevärd hyreshöjning skuUe
vålla stora ekonomiska svårigheter, särskilt som befolkningens realinkomster
hade minskat på grund av krislidsförhållandena. Vidare pekades på de risker för
inflation som hyresökningar skulle medföra.
Hyresregleringen
gällde ursprungligen till utgången av september 1943 och har därefter
successivt förlängts. Betydelsefulla ändringar har vidtagits i lagstiftningen
vid flera tUlfällen, senast år 1968.
Hyresregleringslagen
var i sin ursprungliga lydelse direkt tillämplig i de städer, köpingar och municipalsamhällen
som vid 1942 års ingång hade minst 2 000 invånare. Dessutom kunde lagen genom
särskilda beslut av Kungl. Maj:t göras tillämpUg även i andra tätbebyggda
orter. Sådana beslut meddelades för ell stort antal orter. Lagens huvudsakliga innehåll
utgjordes av bestämmelser om reglering av hyran och om besittningsskydd.
Regleringen av hyresbeloppen skedde för det stora flertalet lägenheter genom ell
system med s. k. grundhyra. Grundhyra var i regel den hyra som lägenheten
betingade den 1 januari 1942. Om lägenheten inle hade varit uthyrd nämnda dag
eller om den hade tillkommit senare genom ombyggnad eller nybyggnad,
fastställdes grundhyran av den lokala hyresnämnden. En kommunal sådan nämnd skulle
finnas i varje ort där lagen gällde. Hyresvärden fick i princip inte la ut
högre hyra än den gällande grundhyran. Denna kunde ändras genom beslut av
hyresnämnden om särskilda i lagen angivna skäl förelåg, såsom att lägenhetens
värde hade ökats avsevärt genom ombyggnads-
Prop. 1971:103 11
eller
ändringsarbete. Vidare kunde Kungl. Maj:t medge generella hyreshöjningar för
alt täcka ökade omkostnader för faslighelsförvallhing. Beträffande möblerade
bosläder och vissa lokaler gällde i stället för reglerna om grundhyra elt annat
system, som innebar all hyran fastställdes först efter framställning av
hyresgästen. Bestämmelserna om besittningsskydd gällde ursprungligen inte för
möblerade bostäder. Redan år 1943 slopades emellerlid della undanlag och
reglerna gjordes tillämpliga på alla slag av lägenheter. Besittningsskyddet
innebar i huvudsak atl hyresnämnden, när hyresvärden hade sagt upp hyresavtal
utan alt hyresrätten var förverkad, kunde förklara uppsägningen ogUtig på
framställning av hyresgästen, om uppsägningen stred mol god sed i
hyresförhållanden eller eljest var obillig.
Under
1940-talet och början av 1950-lalel ansågs del med hänsyn lill den besvärande
bostadsbristen uteslutet all lätta på hyresregleringen. Lagen tillämpades under
den första tiden så all hyrorna i stort sett låstes vid den nivå som förelåg
när regleringen infördes. Först fr. o. m. år 1950 medgavs vissa generella
hyreshöjningar i syfte alt ge fastighetsägarna kompensation för ökningar i fastighelsomkostnaderna.
Sådana hyreshöjningar har därefter medgetts årligen. Del första steget mol en avveckling
av regleringen logs år 1951 genom tillkallandet av hyresregleringskommittén,
som fick i uppdrag all utreda bl. a. vilka ändringar eller tillägg som kunde
vara påkallade beträffande hyresregleringslagen och vilka övergångsbestämmelser
som kunde behövas för den situation som uppkom när hyresregleringen skulle
upphöra. Kommillén avgav slutbetänkande år 1955 med förslag bl. a. om successiv
avveckling av hyresregleringen (SOU 1955: 35). Förslagel ledde följande år till
vissa ändringar i hyresregleringslagen, vilka trädde i krafl den 1 januari 1957
(SFS 1956: 565). Syftet med ändringarna var atl göra del möjligt att påbörja en
avveckling av hyresregleringen. Sålunda fick Kungl. Maj:t rält all besluta om
regional avveckling. Samtidigt gjordes en begränsad kalegorimässig avveckling
genom all från hyreskontrollen undantogs lägenheter i hyresvärden tillhörigt
hus för vilket hade utgått statligt bostadslån som beviljats efter den 31
december 1956 och inle sagts upp till belalning. Beträffande sådana lägenheter
ansågs den kontroll som utövades av det lånebeviljande organet vara
tillräcklig. Genom en ny lagändring (SFS 1957: 233), som trädde i kraft den 1
januari 1958, öppnades möjlighet även till samordnad regional och
kategorimässig avveckling av regleringen. Samtidigt undantogs upplålelse i
första hand av lägenhet i fastighet som förvallas av kommun eller av kommunall eller
allmännyttigt bostadsföretag från hyreskontrollen. Med slöd av de nämnda
lagändringarna har Kungl. Maj:t vid oUka tillfällen förordnal om såväl regional
som. kalegorimässig avveckling av hyresregleringen. Genom lagändring år 1961
(SFS 1961: 213) undantogs från hyreskontrollen statlig myndighets upplåtelse
av bostadslägenhet.
Prop. 1971:103 12
I
och med atl möjUghet öppnades till successiv avveckling av hyresregleringen
ansågs hyresgästemas besittningsskydd böra stärkas. En provisorisk lösning kom
till stånd år 1956 genom lagen (1956: 568) om rätt i vissa fall för hyresgäst
till nytt hyresavtal (besitlningsskyddslagen). Lagen var med vissa undanlag
tillämplig på hyresförhåUanden för vilka hyresregleringslagens
förlängningsregler inle gällde. Som huvudprincip föreskrevs alt hyresgästen
skulle ha rält lill nytt hyresavtal, när hyrestiden gick ut till följd av
uppsägning eller av annan orsak. Redan när lagen kom lill var avsikten atl den
senare skulle ersättas av permanenta regler om besittningsskydd och om
bestämmande av hyresvillkoren. Delta har nu skett genom 1968 års ändringar i
den allmänna hyreslagen. Besitlningsskyddslagen har därför endasl övergångsvis
och i begränsat hänseende getts förlängd giltighet efter utgången av år 1968.
Är 1956 antogs även lagen (1956: 567) med vissa bestämmelser, som skola
iakttagas sedan hyresregleringen upphört (övergångslagen; ändrad 1968: 345).
Denna lag är inle tidsbegränsad och gäller alltså tills vidare.
Samtidigt med att
hyresregleringen reformerades och besiimings-skyddslagen tillkom tillkallades hyreslagskommillén.
Denna avgav år 1961 betänkande med förslag till reviderad hyreslag (SOU 1961:
47). Förslaget byggde på att hyresregleringen skulle behållas även efler den nya
hyreslagens ikraftträdande och all den successiva avvecklingen av regleringen
skulle fortsätta. Är 1963 tillkallades hyreslagsliflningssak-kuniuga för att
utreda frågan om en avveckling av hyresregleringen. I de sakkuimigas uppdrag
ingick atl försöka samordna hyresbestäm-melserna för orter med mera påtaglig lägenhetsbrisl
och orter med en i huvudsak balanserad marknad i en reviderad permanent
hyreslag. I avvaktan på resultatet av de sakkunnigas arbete blev hyreslagskom-milléns
förslag inte föremål för någon lagstiftningsåtgärd. Hyreslag-stiflningssakkunniga
lade år 1966 fram förslag till ny hyreslagsliflning (SOU 1966: 14). Della gick ul
på alt hyresregleringslagen skuUe upphävas och att dess bestämmelser om hyreskonlroll
skulle ersättas med bestämmelser i den allmänna hyreslagen.
På
grundval av hyreslagskommilléns och hyreslagsliflningssakkun-nigas betänkanden
lades i prop. 1967: 141 fram förslag lill en ny allmän hyreslag. Förslaget
syftade lill atl ersätta hyresregleringen med en friare hyresmarknad, där i
princip hyresgäst i bostadslägenhet fick ell direkt besittningsskydd, som
kompletterades med vissa hyresspärrar, och där besittningsskyddet för lokalhyresgäsler
upprätthölls genom ersättningsregler. Hyresreglerings- och
besittningsskyddslagarna skulle enligl förslagel upphävas och ersättas av
bestämmelser i den nya hyreslagen. I propositionen föreslogs även att en
statlig hyresnämnd skulle inrättas för i princip varje län för handläggning av hyrestvister.
Förslag till lag med närmare bestämmelser om dessa hyresnämnder lades fram i prop.
Prop. 1971:103 13
1967:
171. Sedan del visat sig alt önskvärd enighet om den föreslagna reformen inle
kunde uppnås återkallade Kungl. Maj:t de båda propositionerna utom i vad avsåg
frågor om viss förlängning av hyresregleringen (skr. 1967: 174).
Frågan
om en reform av hyreslagstiftningen ansågs emellerlid inte böra ställas helt på
framtiden. Redan vid 1968 års riksdag lades därför genom prop. 1968: 91 på nytt
fram förslag till ny hyreslag, i huvudsak likalydande med del föregående år
framlagda förslagel. Samtidigt föreslogs atl giltighetstiden för
hyresregleringslagen skulle förlängas t. o. m. utgången av år 1971 och atl
vissa ändringar skulle göras i lagen. Förslagen bifölls av riksdagen. Den nya
lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 1969.
Den
år 1968 genomförda reformen innebar i huvudsak följande. Hyresregleringen
behölls i fråga om både bostadslägenheter och lokaler på de orter där
regleringen gällde den 1 januari 1969. På sådan ort kan därför det allmänna hyresläget
inte ändras i annan mån än som följer av hyresregleringslagens bestämmelser om
kompensation för ökade omkostnader för fastighetsförvaltningen. Vissa
uppmjukningar i regleringen förelogs. Sålunda öppnades möjlighet för hyresvärd
och hyresgäst alt träffa avtal om hyreshöjning på grund av
förbättringsarbeten, inbegripet förbättrat underhåll. Vidare undantogs från
regleringen lägenheter som färdigställts efler utgången av år 1968, och det
blev dessutom möjligt för hyresnämnd atl besluta om undantag beträffande hus,
som undergår omfattande ombyggnad. Från regleringen undantogs också
lägenheter, som utgör del av upplålarens bostad. Slutligen genomfördes en
nollställning av hyrorna per den 31 december 1968. Den grandhyra jämte generell
hyreshöjning som då utgick, kallad bashyra, är i princip grundvalen för
eventuell kommande kompensation för ökade förvaltningsomkoslnader. Lagens besitlningsskyddsreg-ler
upphävdes för bostadslägenheter och ersattes av den nya hyreslagens
bestämmelser. För lokaler behöUs däremot besittningsskyddet enligt
hyresregleringslagen. De kommunala hyresnämnderna avskaffades och deras arbetsuppgifter
övertogs av statliga hyresnämnder, i princip en för varje län.
3.
Gällande bestämmelser 3.1. Hyresregieringslagen
Hyresregleringslagen
är enligl 1 § tillämplig i varje stad, köping eller municipalsamhälle som vid
1942 års ingång hade minst 2 000 invånare, om inle Kungl. Maj:t bestämmer
annat. Den gäller dessutom i annan tätbebyggd ort som Kungl. Maj:l bestämmer. Kungl.
Maj:t kan förordna all lagen i ort där den gäller skall äga tillämpning bara i
fråga
Prop.
1971:103 14
om
visst eller vissa slag av lägenheter. Från lagen undantas enligl 26 § generellt
1.
lägenhet i hus eller del av hus
som har färdigställts efler utgången av år 1968,
2.
lägenhet som utgör del av upplålarens
egen bostad,
3.
upplålelse av bostad som är
förenad med allmän tjänst eller bostadsupplålelse i sådan hotell- eUer pensionalrörelse
som fordrar myndighels tillstånd,
4.
upplålelse i forsla hand av
lägenhet i sådana av kommuner och allmännyttiga bosladsföretag förvallade hus
som Kungl. Maj:t bestämmer,
5.
statlig myndighets upplålelse
av bostadslägenhet,
6.
lägenhet i hus eUer del av hus
som efler utgången av år 1968 har undergått omfattande ombyggnad och enligl
beslut av hyresnämnd faller utanför lagens tiUämpningsområde.
Vid
1969 års ingång gällde hyresregleringen i fråga om bostadslägenheter i 159
kommuner (i vissa fall endasl del av kommunen). I 16 kommuner omfattade regleringen
även lokaler. Folkmängden i hyresreglerade områden torde uppgå lill inle fuUt
4,5 miljoner. Del totala antalet hyresreglerade lägenheter uppskatiades år 1967
lUl omkring 600 000. Antalet har sedan minskat genom rivningar m. m.
Regleringen av hyran sker
enligt lagen för flertalet lägenheter enligt ell system med s. k. bashyra.
Delta syslem omfattar alla lägenheter som faller inom lagens tillämpningsområde
utom möblerade bostadslägenheter och vissa lokaler (2 §). Bashyra är den hyra
som gällde för lägenheten den 31 december 1968 enligl lagen i dess dåvarande
lydelse eller enligt beslut av myndighet. Finns ingen sådan hyra för
lägenheten, fastställs bashyra av hyresnämnden lill del belopp som med hänsyn
till hyresläget i orten och övriga omständigheter är skäligt. Förutom bashyran
får las ul skälig ersättning för vissa förbättringsarbeten m. m., för värme och
varmvatten i den mån ersältning därför inte ingår i bashyran samt för sådan
ökning av avgifter för vatten och avlopp som har inträtt efler den 1 juli 1955
(4 §). Dessutom får efter beslut av Kungl. Maj:t tas ul särskUt lUlägg lill
bashyran som kompensation för ökade omkostnader för fastighetsförvaltningen, s.
k. generell hyreshöjning (5 §).
Bortsett
från nämnda ersättningar och lUlägg får hyresvärden inle ta emot, träffa avtal
om eller begära högre hyra än som motsvarar bashyran (3 § första stycket). I
syfte all hindra alt hyresregleringen kringgås genom att hyresgästen vid sidan
av den tillåtna hyran tvingas åla sig andra förpliktelser av ekonomisk arl har
meddelats förbud för hyresvärd att ulan hyresnämndens tUlstånd träffa avlal om
eller begära förslräckning eller borgensförbindelse som villkor för uthyrning
(3 § fjärde styckel). Överträdelse av bestämmelserna om högsta till-
Prop. 1971:103 15
låtna
hyra medför straffansvar (23 §) och skyldighet atl återbetala vad som olovligen
har uppburils (24 §).
En
lägenhets bashyra kan ändras endasl genom beslut av hyresnämnd efter prövning
av omständigheterna i det enskUda fallet. Bashyran kan höjas när lägenhetens
värde har ökats genom ombyggnads-, ändrings- eller underhållsarbete av viss. omfallninjg
eUer när annat skäl av därmed jänaförlig betydelse föreligger (3 § andra
stycket första punkten). Bashyran kan nedsättas när lägenhetens skick har
försämrats avsevärt eller hyresgästen tiUkommande förmåner har inskränkts påtagligt
(3 § andra styckel Iredje punklen). Höjning av bashyran medför ingen ändring
av gällande hyresavtal. Om avtalet inte ger hyresvärden räll alt omedelbart ta
ul den högre hyran, måste denne på vanligt sätt träffa överenskommelse med
hyresgästen om högre hyra för alt få tillgodogöra sig höjningen. Nedsättning av
bashyran påverkar däremot omedelbart den utgående hyran (3 § tredje stycket).
I
fråga om särskild ersättning utöver bashyran för alt lägenhetens värde har ökat
genom förbällrLngsarbelen eUer genom åtgärd av därmed jämförlig betydelse samt
för bränslekoslnader och avgifter för vatten och avlopp råder i princip
avtalsfrihet (4 §). Hyresgästen har emellertid rätt att begära att hyresnämnden
prövar en sådan överenskommelse.
För
möblerade bostadslägenheter och vissa lokaler råder i princip avtalsfrihet i
fråga om hyrans storlek. Är den hyra som har avtalats avsevärt högre än
lägenhetens beskaffenhet och övriga omständigheter föranleder, kan emellertid
hyresnämnden på begäran nedsätta hyran lill skäligt belopp. I samband därmed
kan nämnden även föreskriva all lägenheten i fortsättningen skall vara
underkastad den snävare hyreskontrollen enligl 35 §§.
Hyresregleringslagen
innehåller också regler om ivångsförlängning av hyresavtal. Dessa regler gäller
numera endast lokaler. För bostadslägenheter tiUämpas i stället hyreslagens
besittningsskyddsregler. Enligt 7 § hyresregleringslagen kan hyresnämnden på
framställning av hyresgästen förklara en uppsägning från hyresvärdens sida
ogiltig, om den finnes strida mot god sed i hyresförhåUanden eller eljest vara
obillig. En förutsättning för sådan ogUtighetsförklaring är alt hyresgästen inle
har förverkat sin hyresrätt. Med hyresgästens samtycke kan nämnden även
förlänga hyresförhållandet med vissa ändringar i de tidigare vUlkoren. I 8 a §
finns bestämmelser om räll för medhyresgäst all överta lägenhet i vissa fall.
Hyresregleringslagen
innehåller för vissa fall förbud mot att ändra lägenhets användningssätt (9 §).
Lagen föreskriver också förbud i vissa fall mol förmedlingsprovision för
anvisning av bostadslägenhet (11 §). Vid yrkesmässig bostadsförmedling får dock
sådan gottgörelse utgå efler grunder som bestäms av hyresnämnden. Överträdelse
av de nämnda
Prop. 1971:103 16
förbuden
medför straffansvar (23 §). Den som har mottagit otillåten ersältning eller gottgörelse
är skyldig all återbära vad han olovligen har uppburit (24 §).
Ärenden
enligt hyresregleringslagen prövas av de statliga regionala hyresnämndema, som
har inrättats fr. o. m. den 1 januari 1969 (13 §). I princip skall det finnas
en sådan nämnd i varje län. Nämnden beslår av lagfaren ordförande och två andra
ledamöter. Av dessa skall den ene vara väl förtrogen med förvaltning av
hyresfastighet och den andre väl förtrogen med bostadshyresgäslers förhållanden
eller, när ärende rör annan lägenhet än bosladslägenhet, med näringsidkande
hyresgästers förhållanden. Dessa ledamöter utses efler förslag av riksorganisationer
av fastighetsägare, hyresgäster och näringsidkare. I fråga om förfarandet inför
hyresnämnden i hyresregleringsärenden gäller lagen (1968: 349) om hyresnämnder
i tiUämpliga delar (18 §). Fullföljd av talan mol nämndens beslut sker
emellertid genom besvär hos statens hyresråd (20 § andra stycket), under vars
tillsyn hyresnämnderna skall stå, såvitt gäller ärenden enligt
hyresregleringslagen (17 §). Besvärstiden är tre veckor, räknai från del
klaganden fick del av nämndens beslut. Lagen om hyresnämnder ersätts den 1
januari 1972 av lagen (1970:998) om arrendenämnder och hyresnämnder. Detla
innebär dock inte några sakliga ändringar.
I övergångslagen finns
vissa bestämmelser för lösande av de övergångsproblem som kan uppkomma vid
avveckling av hyresregleringen. I 2 § föreskrivs all hyresavtal som även omfattar
tid efler avvecklingen skall anses uppta den hyra som gällde närmast
dessförinnan. Enligt ett år 1968 infört tredje stycke i paragrafen kan Kungl. Maj:t
vid beslut om avveckling av hyresregleringen för viss eller vissa orter eller
vissa slag av lägenheter sälla ut en övergångslid och förordna om sådan begränsning
av hyreshöjningarna under denna tid all hyran vid dess slut är anpassad liU
hyran för likvärdiga lägenheter (2 § Iredje stycket).
3.2.
Hyreslagens regler om besittningsskydd och hyressättning
Bosladshyresgäslen
har i hyreslagen tUlförsäkrats ell direkt besittningsskydd. Hyresgästen har
alltså i princip rält alt vid hyrestidens utgång få avtalet förlängt. Vissa
inskränkningar i besittningsskyddet har emellerlid gjorts. Hyresgästens
intresse av alt få bo kvar i lägenheten anses nämligen böra vägas mol
fastighetsägarens behov i vissa fall av att kunna disponera över lägenheten på
annat sätt. Bestämmelser som närmare reglerar inskränkningarna i
besittningsskyddet meddelas i 45 och 46 §§. I 45 § anges vissa generella
begränsningar i besittningsskyddet, medan 46 § reglerar under vilka
omständigheter besittningsskyddet bryts i det enskilda fallet.
Enligt
45 § undantas från besittningsskyddet dels hyresförhållande
Prop. 1971:103 17
som
upphör innan det har varat mer än nio månader i följd, dels upplålelse av
lägenhet som utgör del av upplålarens egen bostad, dels hyresförhållande som
upphör på den grund all hyresrätten är förverkad eller att säkerhet som
hyresgästen har ställt försämrats och denne underlåtit alt på anfordran ställa
ny säkerhet. Dessutom kan hyresvärden och hyresgästen komma överens om atl
hyresrätten inte skall vara förenad med rält lill förlängning. Har
överenskommelsen träffats innan hyresförhållandet varat mer än nio månader i
följd,- gäller den dock endast om den har godkänts av hyresnämnden.
Bestämmelserna
i 46 § innebär att hyresgästen har rätt tUl förlängning av avtalet, om inte
någon viss i paragrafen angiven situation föreligger. De besillningsskyddsbrytande
grundema las upp i nio särskUda punkter. De innebär bl. a. alt
besittningsskyddet bryts om hyresgästen har förverkat hyresrätten eller i annat
fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att hyresavtalet skäligen inte
bör förlängas. Detsamma gäller om huset skall rivas, om del skall undergå
större ombyggnad och det inte är uppenbart atl hyresgästen kan bo kvar ulan
nämnvärd olägenhet för genomförandel av ombyggnaden saml om lägenheten inle
vidare skall användas för bostadsändamål, allt dock under föratsättning all del
inle är obUligt mot hyresgästen atl hyresförhållandet upphör. Ell ytterligare
undanlag från besitlningsskyddsreglerna föreligger om hyresavtalet avser
lägenhet i en- eller tvåfamiljshus eller lägenhet som upplåiaren innehar med bosladsrält
och upplåiaren har sådant intresse av atl förfoga över lägenheten alt
hyresgästen skäligen bör flytta. Även när bostad har upplåtits i anslulning tUl
anställning är besittningsskyddet inskränkt. Paragrafen innehåller slutligen etl
allmänt hållet undanlag av innebörd all förlängning kan vägras, om det inte
strider mol god sed i hyresförhållanden eller på annat sätt är obUligt mol
hyresgästen alt hyresförhållandet upphör.
För
atl besittningsskyddet skaU bli fullgott behövs regler som hindrar all del
sätts ur spel genom hyreskrav. Besittningsskyddet måste alltså förenas med
normer för hyressättningen. Bestämmelser om vUlkoren för fortsatt förhyrning
av bostadslägenhet finns i 48 §. 55 § innehåller särskilda regler om prövning
av s. k. förstagångshyra. Dessa regler skall efler förordnande av Kungl. Maj:l
tUlämpas i brislorler, dvs. orter där särskild uppmärksamhet är påkallad lill
förekommande av sådan hyresstegring för bostadslägenhet som inle är godtagbar
från samhällssynpunkl. Kungl. Maj:t har meddelat sådant förordnande beträffande
alla orter där hyresregleringslagen gäller.
De
nu angivna bestämmelserna innebär i korthet följande. Vid förhyrning av en
lägenhet bestäms hyran och andra villkor genom överenskommelse mellan
hyresvärden och hyresgästen. Om det är fråga om en ort utan påtaglig
bostadsbrist gäller den avtalade hyran obetingat under hyrestiden. I samband
med förlängning av avtalet kan hyresvär-
2
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 103
Prop. 1971:103 18
den
fordra alt hyran höjs. Hyresgästen är då, om han vill bo kvar i lägenheten,
skyldig att godla den hyra som hyresvärden fordrar, om den inle är oskälig. Vid
tvist kan frågan om hyrans skälighet prövas av hyresnämnden. Den fordrade hyran
skall anses oskälig om den väsentligt överstiger hyran för lägenheter som med
hänsyn lill braksvärdel är likvärdiga. Detla innebär principiellt inle bara atl
jämförliga lägenheter får lika höga hyror ulan också, åtminstone på längre
sikt, all hyrorna i hela lägenhelsbeslåndet anpassas till varandra efler
lägenheternas varierande bruksvärden. Hyrorna blir därigenom relativt bestämda.
Den absoluta nivån avgörs av marknadslägel, dvs. förhållandel mellan tiUgång
och efterfrågan på bostäder. På brislorler där förordnande om prövning av förstagångshyra
enligt 55 § gäller skall särskilda kompletterande regler tillämpas. Sålunda
skall den aktuella hyran prövas inle bara med hänsyn till jämförliga
lägenheters hyra utan också med beaktande av del allmänna hyresläget i orten
för lägenheter i nybyggda bostadshus. Hänsyn skall därvid självfallet las lill skiljakligheter
beträffande lägenheternas modernitetsgrad, underhåll och skick i övrigt m. m.
Eftersom det allmänna hyresläget för lägenheter i nyproduktionen i avgörande
mån kommer all beslämmas av sådana bosladsföretag som lUlämpar självkoslnadsprincipen
i hyressättningen, hindras härigenom oskäliga, av bostadsbristen betingade
hyreshöjningar. I ort där förordnande om prövning av förstagångshyra har
meddelats får hyresvärd eller hyresgäst begära alt hyresnämnden prövar hyra som
har avtalats vid lägenhetens upplåtande eller därefter innan hyresförhållandet
har varat längre än nio månader i följd. Detla gäller dock inle lägenhet som
utgör del av upplålarens egen bostad. Vid prövningen äger de nyss i korthet
beskrivna bestämmelserna motsvarande tillämpning. Genom särbestämmelserna för brislorler
blir hyresnivån i hela lägenhelsbeslåndet i viss mån låst i ell läge som styrs
av hyresnivån i nyproduktionen.
På brislorl
kan enligl 65 § hyresgäst föra lalan om återbäring av vederlag som har erlagts
vid upplåtelse av bostadslägenhet om hyresvärden har utnyttjat hyresgästens
trångmål i följd av läget på bostadsmarknaden lill alt betinga sig sådant
vederlag. Sådan talan kan föras även mot den som har begagnat sig av annans
trängda läge till atl betinga sig ersättning för överlåtelse av hyresrätt tiU
bostadslägenhet.
Besittningsskyddet
utanför bostadssektorn upprätthålls genom ersättningsregler samt bestämmelser
som gör del möjligt för hyresgästen att få skäligt rådrum med avflyttning från
den förhyrda lägenheten. Kort-lidsupplålelser och fall när hyresrätten är
förverkad faller utanför besittningsskyddets tillämpningsområde.
Bestämmelserna innebär i övrigt i huvudsak följande. Om hyresvärden har sagl
upp hyresavtalet ulan befogad anledning och vägrar alt förlänga
hyresförhållandet är han skyldig all ersälta hyresgästen dennes förlust på
grund av atl hyresförhållandet upphör. Ersättningsskyldighet föreligger även
om anledningen
Prop. 1971:103 19
till
alt förlängning inle kommer lill stånd är alt hyresvärden kräver hyra som inte
är skälig eller uppställer villkor som strider mot god sed i hyresförhållanden
eller eljest är obilligt. TUl ersättningsgill förlust torde vara all hänföra
exempelvis flyttningskostnader, sådan värdeminskning på hyresgästens egendom
som är en direkt följd av hyresförhållandets upplösning, förlust av del
kvarvarande värdet av vissa förbättringsarbeten som hyresgästen har bekostat
och skada på grund av hinder eller intrång i den verksamhet som hyresgästen har
drivit i lägenheten. I vissa situationer kan hyresvärden motsätta sig
förlängning av hyresförhållandet ulan atl bli ersätlningsskyldig. Detla gäller
om hyresgästen har åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån atl det inte skäligen
kan krävas all hyresvärden förlänger hyresförhållandet. Ersättningsskyldighet
föreligger vidare inle om uppsägningen beror på alt huset skall rivas eller
undergå större ombyggnad och hyresvärden anvisar annan godtagbar lägenhet och
inte heller om hyresvärden eljest har befogad anledning alt upplösa
hyresförhållandet. När hyresgästen behöver uppskov med avflyttningen får
hyresnämnden medge sådani under skälig tid, högst ett år.
De
statliga hyresnämnderna har viktiga uppgifter också enligt hyreslagen.
Nämndens primära uppgift är alt medla i hyrestvister. Dessutom skall nämnden
pröva bl. a. tvister om förlängning av hyresavtal eller villkor för sådan
förlängning och om förstagångshyra. Som regel kan hyrestvist dras under
domstols prövning. Tvisten skall enligt huvudregeln tas upp av rälten för den
stad som är säte för länsstyrelsen i det län som fastigheten tillhör. Fr. o. m.
den 1 januari 1972 ankommer prövningen på den fastighetsdomstol inom vars
område fastighelen är belägen. Talan får inle föras mol underrätts dom i fråga
om fastställelse av hyresvillkor. I tvister om besittningsskydd är hovrätt
sista instans.
4.
Hyresrådets skrivelse
Hyresrådet
erinrar inledningsvis om den nya hyreslagen, de ändringar i
hyresregleringslagen som genomfördes år 1968 och den nya hyresnämndsorganisationen.
Visserligen har de statliga hyresnämnderna varit i verksamhet alltför kort lid
för all det skaU vara möjligt all dra några mera viltgående slutsatser, men
erfarenheterna hittills synes enligl rådel ge vid handen all nämnderna
fungerar i huvudsak så som föratsattes vid den nya lagstiftningens
ikraftträdande. Erfarenheterna av partsorganisalionernas medverkan i nämnderna
sägs vara goda. Ärendelillströmningen har för landet i dess helhet visat sig
snarast bli mindre än man vid lagstiftningens genomförande hade anledning att
räkna med. Särskilt i Stockholm men i någon mån även i Malmö har
Prop.
1971:103 20
det
dock tUl följd av stor ärendétillströmning varit svårt att motverka en ökande
balans och hålla handläggningsliderna nere. Hyresnämnderna har under den tid
de varit i verksamhet hunnit skaffa sig en lämUgen allsidig erfarenhet av
olika slag av ärenden inom såväl hyreslagen;, som hyresregleringslagens område.
Ell nämnvärt antal ärenden angående prövning av förstagångshyra har dock först
under den senaste liden anhängiggjorts hos nämnderna. Någon erfarenhet av
handläggningen av sådana ärenden föreligger därför inte ännu. Inte heller finns
någon erfarenhet av tillämpning av hyreslagens jämförelseprövning för hyresfaslslällelse
på hyresreglerade orter. Hyresrådet konstaterar därför alt den gångna tiden inle
har bidragit lill alt skapa någon på erfarenhet grandad klarhet i hur hyreslagens
hyressältningssyslem kommer att fungera på en brislorl.
Hyresrådet framhåller att
de två stora riksorganisationerna för parterna på hyresmarknaden, Sveriges
fastighetsägareförbund och Hyresgästernas riksförbund, under den lid som har
förflutit sedan den nya lagstiftningen antogs av riksdagen på olika sätt har
medverkat vid utformningen av praxis och vid handläggningen av tvister i anslulning
till hyresregleringslagen. De har sålunda kommit överens om normer för
beräkningen av ersättning för ombyggnads-, ändrings- och underhållsarbeten,
vilka har blivit vägledande för rättstillämpningen, och Kungl. Maj:ls beslut om
generell hyreshöjning för liden lill utgången av år 1971 bygger helt på en
uppgörelse mellan organisationerna. Dessa har vidare under hösten 1970 träffat
vissa överenskommelser, vilka enligt hyresrådet måste tillmätas stor betydelse
vid bedömandet av frågan om hyresregleringens avveckling. Sålunda har de den 2
oktober 1970, i anslulning till ell gemensamt uttalande alt hyresregleringen inle
bör förlängas efter den 31 december 1971, kommit överens om alt genom
förhandlingar försöka bemästra de svårigheter och lösa de problem som kan
uppstå vid övergången till ell hyressältningssyslem byggt på bruksvärdering. I anslulning
härtill rekommenderas lill organisationema knutna föreningar all anta en
särskild av organisationerna utarbetad förhandlingsordning. Vidare har
inrättats en särskUd kommitté för centrala förhandlingar mellan parterna,
avsedd att träda i verksamhet den 1 januari 1971. Organisationerna har också
enats om atl snarast möjligt efter det att Kungl. Maj:l har meddelat beslut all
inle förlänga hyresregleringen la upp förhandlingar om riktlinjer för
behandlingen av uppkommande krav på högre hyror för tiden efler regleringens
upphörande. De har i anslutning härtUl uttalat alt de i syfte alt medverka lill
en successiv och smidig övergång lill systemet med braksvärdehy-ror skall
försöka komma överens om en hyreshöjning av viss storlek, som skall kunna
godtas under fömlsällning alt hyran i det enskUda fallet inte därigenom kommer
alt överstiga bruksvärdet.
Hyresrådet
påpekar atl del sedan hyreslagsreformen rådande lägel på
Prop. 1971:103 21
kapitalmarknaden
har försvårat eller omöjliggjort den upprustning och modernisering av
fastighetsbeståndet som reformerna i hyresregleringslagen syftade lill all
underlätta. Vidare har ränteläget visat sig komma all ligga högre än man hade
anledning alt räkna med när förslag om nu gällande generella hyreshöjningar för
åren 19691971 lades fram. Dessa framstår därför redan nu som alllför låga.
Någon ytterligare höjning är emellertid inle avsedd under den löpande
perioden. Vid en bedömning av möjligheterna all avveckla hyresregleringen
måste särskild uppmärksamhet ägnas åt det förhållandet att behov av
hyreshöjningar på grund av ökade ränteutgifter sannolikt gör sig gällande. En
anhopning av ansökningar hos hyresnämnderna, som faktiskt avser hyreshöjning
av detla skäl men som formellt sker under åberopande av hyreslagens regler om
bruksvärdeprövning, skulle sannolikt allvarligt anstränga den befintliga
nämndorganisationen. Om partsorganisalionerna kommer överens om en hyreshöjning
som skall kunna godtas under förutsättning atl hyrorna i del enskilda fallet inle
därigenom kommer all överstiga bruksvärdet, bör emellerlid delta kunna bidra lill
att uppgörelser om hyreshöjning kan träffas i det övervägande antalet fall
utan all hyresnämndens prövning behöver påkallas.
När del gäller alt ta
ställning lill frågan om hyresregleringens avveckling är det enligl hyresrådet
väsentligt atl försöka bilda sig en uppfattning om i vUken mån hyresläget i de
största bristorterna uppvisar sådana differenser inom ell i och för sig
jämförbart lägenhelsbestånd atl vid en hyressättning enligl bruksvärdeprincipen
fråga kan uppslå om hyreshöjningar som, trots de olika hyresspärrarna, blir så
stora alt de med hänsyn lill sociala och ekonomiska konsekvenser framstår som oanlagbara.
Någon statistik som är ägnad alt ligga lill grund för en bedömning härvidlag
föreligger inte och del lorde f. ö. vara svårt alt i en statistisk undersökning
läcka in aUa de faktorer som inverkar på en bruksvärdeprövning. Genom
hyresnämndskanslierna i Stockholm, Göteborg och Malmö har emellerlid vissa
undersökningar utförts i syfte alt få underlag för en bedömning av verkningarna
av en övergång tUl hyreslagens bmksvärdeprövning. Vid undersökningarna har i
samråd med de lokala partsorganisalionerna uppgifter införskaffats angående
hyresnivåerna i de tre kommunerna. I Stockholm och Göteborg har även förelagils
besiktningar inom olika såväl privata som allmännyttiga fastighetsbestånd.
Resultatet av undersökningarna anses visa all en tillämpning av
bruksvärdeprincipen med undantag för enstaka fall sannolikt inte kommer alt
leda tiU hyreshöjningar av sådan storlek atl några oanlagbara konsekvenser
behöver uppslå.
Vad
gäller lokalerna anför hyresrådet alt någon påtaglig brist på sådana lägenheter
inte kan anses råda ens inom de tre storstadsområdena även om
hyresregleringslagens direkta besittningsskydd har påkallats i elt
förhållandevis storl anlal fall, särskilt i Stockholm och Göteborg.
Prop. 1971:103 22
Avgörande
för frågan om hyresregleringens avveckling för lokaler är emellerlid att den
allmänna hyreslagen erbjuder etl starkt besittningsskydd för lokalhyresgäsler.
Med hänsyn härtill lorde man enligt rådel kunna bortse från alt del för viss
ort eller viss kategori av lokaler lill äventyrs kan göras gällande alt en viss
bristsituation alltjämt föreligger.
Sammanfattningsvis
finner hyresrådet all hyreslagens regler om besittningsskydd och om spärrar mol
obilliga hyreskrav saml parisorganisationernas förmåga atl bidra lill
lösningar av hyrestvister och övergångsproblem utgör sådana trygghetsgaranlier
för hyresgästerna också på orter där hyresmarknaden kännetecknas av bristande
balans mellan tillgång och efterfrågan på bostadslägenheter atl förutsättningar
nu finns för all avveckla hyresregleringen. Med hänsyn lill de möjligen
uppkommande fall där partsorganisalionernas överenskommelser inle följs bör det
emellerlid under en övergångstid finnas särskilda spärrar mol oskäliga hyreshöjningar.
Vidare är del i varje fall på sådana orter där det råder en markant skillnad
mellan tillgång och efterfrågan på bostäder angelägel alt kunna ingripa mol
och beivra all de hyressökandes trångmål utnyttjas genom svartabörsaffärer med
hyreslägenheter och hyresocker. Om hyresregleringen avvecklas bör därför eitligt
rådels mening bestämmelserna i 65 § hyreslagen byggas ul och skärpas till
närmare överensstämmelse med reglerna i 11, 23 och 24 §§ hyresregleringslagen.
På
grund av del anförda föreslår hyresrådet sammanfattningsvis följande.
1.
Hyresregleringslagens
giltighetstid förlängs inte efter den 31 december 1971.
2.
Kungl. Maj:t förordnar med stöd
av 54 § hyreslagen alt bestämmelserna i 55 § samma lag angående prövning av förstagångshyra
i vissa orter skall tillämpas i kommun eller del av kommun där hyresregleringslagen
gäller den 31 december 1971.
3.
Kungl. Maj:l förordnar med slöd
av 2 § tredje stycket övergångslagen om begränsning under en övergångslid av
två år av det belopp med vilket hyran får höjas vid förlängning av hyresavtal.
I förordnandet, som skall gäUa i kommun eller del av kommun där
hyresregleringslagen gäller den 31 december 1971, anges vissa belopp vilka är
avsedda alt tjäna till ledning vid bestämmande av hyreshöjning under
övergångstiden. Rådet diskuterar i skrivelsen närmare hur förordnandet bör
utformas.
4.
Förbudet i 11 §
hyresregleringslagen mot förmedlingsprovision, den häremot svarande
straffbestämmelsen i 23 § och bestämmelsen om återbetalningsskyldighel i 24 §
överflyttas lill hyreslagen all gälla i ort, som omfattas av förordnande enligl
54 § samma lag. Bestämmelserna i 65 § hyreslagen om ogiltighel av vUlkor som
föreskriver särskUt vederlag för upplåtelse av bostadslägenhet i ort där
förordnande gäller eller för överlåtelse av hyresrätt till sådan lägenhet
ändras liU all avse förbud
Prop. 1971:103 23
mol
sådant villkor i förening med straffsanktion för överträdelse av förbudet.
Hyresrådet fäster
slutligen uppmärksamheten på vissa problem som möter, om hyresregleringslagens
giltighetstid förlängs. Härvid påpekas atl den nuvarande ordningen, enligl
vilken besittningsskyddet för bosläder regleras i hyreslagen och för lokaler i
hyresregleringslagen, innebär alt hyresnämndens beslut i sådana frågor
överprövas av olika instanser, vilket kan skapa komplikationer i fall då båda
typerna av lägenheter är aktuella samtidigt, exempelvis inför en rivning.
Vidare framhålls all möjligheterna alt höja bashyra på grund av
underhållsarbeten på sikt kan leda till en bashyra som överstiger hyran i en
motsvarande nybyggd lägenhet. Rådet berör också frågor om behandlingen av kapitalkostnaderna
vid bestämmandel av generell hyreshöjning och påpekar bl. a. att man får räkna
med all del till följd av de senaste årens höga ränteläge kan uppstå behov av
möjligheter till särskild kompensation för ökade ränteutgifter vid sidan av
den genereUa hyreshöjningen. Ett annat problem som rådel berör är frågan om
kompensation för höjda tomlrättsavgälder. Någon möjlighet att få bashyran
ändrad i det enskilda fallet av sådan anledning finns inle f. n., och systemet
med generell hyreshöjning passar inte i detta sammanhang.
5.
Remissyttrandena
Vid
remissbehandlingen har olika meningar kommit till ullryck rörande hyresrådets
förslag. En knapp majorUel bland remissinstanserna tillstyrker förslagel i
huvudsak eller lämnar del ulan erinran. Till denna grupp hör Svea hovrätt,
Göteborgs kommunstyrelse. Näringslivets byggnadsdelegalion. Köpmannaförbundet,
SHIO, KF, SACO och Advokatsamfundet. Bostadsstyrelsen anser atl principbeslut
om avveckling av hyresregleringen bör kunna fallas nu men alt som tidpunkt för
avvecklingen bör väljas den 31 december 1974. Till dem som uttalar sig i
avstyrkande riktning hör Stockholms tingsrätt, Stockholms och Malmö kommunstyrelser,
SABO, LO och TCO. Även dessa remissinstanser stäUer sig dock positiva lill en
utveckling mol friare förhållanden på hyresmarknaden och lägger fram vissa
förslag i denna riktning.
De remissinstanser som
tillstyrker hyresrådets förslag lämnar i regel inle någon mer ingående
motivering för sitt ställningstagande. De som anser att en total avveckling av
hyresregleringen inte bör ske nu åberopar i allmänhet atl del inle finns
tillräckliga garantier mot oskäliga hyreshöjningar på brislorler. Särskilt
påpekas atl man ännu saknar nämnvärda erfarenheter av hyreslagens
bruksvärdeprövning och att del är svårt att bedöma hur hyressättningen kommer atl
ulfalla i praktiken.
Prop.1971:103 24
Stockholms tingsrätt framhåUer atl hyresrådet har fäst
avgörande vikt vid de trygghetsgaranlier för hyresgästerna som innefattas i bl.
a. hyreslagens regler om besittningsskydd och spärrar mol obilliga hyreskrav. SärskUt
beträffande det äldre bostadsbeståndet på brislorler är del emellertid svårt
all förutse hur en hyressättning enligl bestämmelserna i 48 § hyreslagen kommer
atl utfalla i praktiken. Särbestämmelsen om hyressättning på brislorter lämnar
utrymme för skiftande tillämpning. Tings-rätlen har ännu inte hafl atl tillämpa
någon av hyressättningsbestäm-melserna i paragrafen.
Stockholms kommunstyrelse anser att riskerna med en
omedelbar avveckling av hyresregleringen för bostadslägenheter inle är
klarlagda till alla delar. Bostadsbristen i stockholmsområdet är fortfarande
betydande. Del finns därför enligt kommunstyrelsen risk för atl en omedelbar avveckling
av regleringen pressar upp de frisläppta hyrorna betydligt. Framför allt gäller
detla de äldre lägenheterna, där det finns alltför få jämförelseobjekt i det
allmännyttiga beståndet, med vars hjälp elt rimligt bruksvärde kan fastställas.
Kommunstyrelsen kan därför i vart fall inte tillstyrka en omedelbar avveckling
för det äldre lägenhetsbeståndet utan förordar en förlängning av regleringen
tills vidare eller på minst tre år.
LO anser atl en i princip fri hyresmarknad bör genomföras
på sikt och ansluter sig också lill uppfattningen alt den nya hyreslagen liksom
hyresmarknadens parter innebär vissa garantier mol oskäliga hyreshöjningar. LO
ställer sig dock tveksam till en total avveckling av hyresregleringen innan
bättre underbyggda analyser i fråga om verkningarna av en sådan åtgärd
föreligger och mera långtgående garantier mol ogynnsamma konsekvenser har
tillskapats, speciellt i de utpräglade bristorterna. LO föreslår all
hyresregleringen bibehålls i ytterligare tre år.
Bostadsstyrelsen framhåller alt del i åtskilliga kommuner
råder en påtaglig bostadsbrist. Del är ofrånkomligt all en fri hyressättning
skulle åstadkomma ell tryck uppåt på hyresnivån i en marknad som kännetecknas
av sådan brist. Den bristande balansen mellan tillgång och efterfrågan kommer atl
innebära risker för en knapphetsbetingad hyresstegring utöver den som
uppkommer vid en anpassning till bruksvärdet. Dessa risker är uppenbara
särskilt i de tre storstadsområdena. En stegring av bostadskostnaderna blir särskUl
kännbar för konsumentgrupper med låga inkomster. Styrelsen understryker därför
behovet av en sådan omfördelning av samhällets bostadspolitiska och ekonomiska
insatser all en eventuell avveckling av hyresregleringen inte får sociala
skadeverkningar. Del är angelägel atl del allmännas slöd lill inkomst-svaga
gruppers bostadsförsörjning fortlöpande ses över och vid behov förstärks.
Styrelsen erinrar om den översyn av bestämmelserna om bostadstillägg för
barnfamiljer som famUjepolitiska kommittén har fåll i uppdrag atl utföra och
framhåller atl resultatet av denna översyn bör
Prop. 1971:103 25
föreligga
innan hyresregleringen avvecklas. Som tidpunkt för avvecklingen förordar
styrelsen den 31 december 1974. Begreppet braksvärde får vid denna tidpunkt
antas ha blivit mera tUlfredsstäUande klarlagt.
I
några remissyltlranden berörs de undersökningar angående hyresnivåerna som har
ulförts av hyresnämndskanslierna i Stockholm, Göteborg och Malmö. SHIO påpekar
all hyrorna i de undersökta hyresreglerade lägenheterna i del centrala
Stockholm med ett undantag varierar mellan 38 och 76 kr. per m-. Samtliga
lägenheter är försedda med centralvärme, varmvatten och bad. Från
hyresgästernas synpunkt lorde de inte ha mycket lägre värde än många nybyggda
lägenheter, och organisationen ifrågasätter om slutsatsen atl bruksvärdemetoden
inle kommer atl medföra några mera betydande hyreshöjningar annat än i enstaka
undanlagsfall är riklig. Malmö kommunstyrelse, TCO, Byggnadsarbetareförbundet
och Metallindustriarbelareförbundet framhåller alt undersökningarna är alllför
begränsade för att tillåta några mer bestämda slutsatser.
Några
remissinstanser diskuterar betydelsen av alt partsorganisalionerna på
hyresmarknaden har kommit överens om att genom förhandlingar försöka lösa de
problem som kan uppstå vid övergång lill ell hyressältningssyslem byggt på
bruksvärdering. Byggnadsarbetareförbundet säger sig inte vara övertygat om atl
sådana utfästelser kommer all bli helt effektiva på de utpräglade bristorlerna.
Ell stort antal fastighetsägare och hyresgäster slår f. n. utanför
organisationerna och del finns anledning atl förmoda atl andelen oorganiserade
hyresgäster är avsevärt större på den privata hyresmarknaden än inom den kooperativa
eller allmännyttiga sektorn. Även om man kan räkna med all antalet organiserade
hyresgäster ökar något vid en eventuell avveckling av hyresregleringen torde
även i fortsättningen många komma all slå utanför. Dessa kommer att vara
relativt oskyddade mol hyreshöjningar. Liknande uttalanden görs av Malmö
kommunstyrelse. SHIO påpekar atl del är oklart vad som kommer alt ske
beträffande de icke organiserade hyresvärdarna och hyresgästerna om
hyresregleringen avvecklas. Organisationen hänvisar särskilt lill lokalhyresgästernas
problem. Näringslivets byggnadsdelegalion instämmer i vad hyresrådet anför
beträffande partsorganisalionernas roll för utvecklingen på hyresmarknaden och
bedömer det som realistiskt alt utgå från att organisationerna skall kunna lösa
uppkommande problem.
Kommunalarbetareförbundet,
Metallindustriarbelareförbundet och Transportarbetareförbundet anför att det
med hänsyn till det rådande ekonomiska läget inte bör vidtas några ålgärder som
leder till hyreshöjningar. Förbunden hänvisar särskilt lill låginkomslgmppernas
problem. Även Stockholms kommunstyrelse menar all det ekonomiska läget, som
motiverar återhållsamhet med prishöjningar på alla områden, talar mol avveckling
av hyresregleringen.
Prop. 1971:103 26
En minoritet inom Göteborgs kommunstyrelse framhåller atl ell
slopande av hyresregleringen på bristorlerna medför, alt hyresintäkterna ökar
och atl fastighetsvärdena stiger. Fastighetsägarna får härigenom en oförtjänt
förmögenhetsökning. Hyresrådels förslag bör kompletteras med regler som
motverkar oförtjänta inkomst- och förmögenhetsökningar. TCO anför Uknande
synpunkter.
Bostadssiyrelsen,
SABO, LO, TCO, Byggnadsarbetareförbundet och Transportarbetareförbundet ullalar
sig alla för en regional avveckling av hyresregleringen. Enligl SABO bör som förulsällning
för en sådan avveckling gälla all det allmännyttiga bostadsbeståndet på orten
har nått så stor omfattning atl det har etl avgörande inflytande över den
allmänna hyresnivån. Organisationen finner del naturligt att prövning av förstagångshyra
skall få ske på orter där hyresregleringen avvecklas.
Svårigheten
atl förutse hur en hyressättning enligl braksvärdeprincipen kommer all ulfalla
i praktiken motiverar enligl Stockholms tingsrätt alt avvecklingen av
hyresregleringen sker med varsamhet. Kravet på varsamhet kan i viss
utsträckning tUlgodoses genom lämpligl avpassade övergångsbestämmelser.
Tingsrätten ifrågasätter emellerlid om detla är tillräckligt. En tänkbar
lösning skulle vara atl låta den totala avvecklingen föregås av en ytterligare
partiell avveckling, vilken i så fall lämpligen bör omfatta de senaste 1013
årens nyproduktion. De av hyresnämndskanslierna i Stockholm, Göteborg och Malmö
utförda undersökningarna ger visst stöd för alt en hyressättning enligt braksvärdeprincipen
i regel inte skulle komma all medföra mera anmärkningsvärda hyreshöjningar i
sådana hus. En partiell avveckling av angiven innebörd ligger enligt
tingsrätten i linje med 1968 års reform. Den minskar risken för att
organisationen för prövning av hyrestvister blir överansträngd. Samtidigt ger
den möjlighet lill erfarenheter av hur braksvärdeprincipen fungerar, vilket i
sin lur bör möjliggöra en säkrare bedömning av de konsekvenser som en total
avveckling kan komma att medföra.
Enligl
Stockholms kommunstyrelse kan det övervägas att avveckla regleringen för
samtliga fastigheter som är byggda under 1960-lalet. I denna bebyggelse
dominerar del allmännyttiga beståndet, vilket skapar vissa garantier för en
rimlig hyressättning vid tUlämpning av bruks-värdeprincipen. En avveckling i
denna del av lägenhelsbeslåndet skuUe troligtvis inle behöva innebära några
större hyreshöjningar. Av de lägenheter i flerfamiljshus som har färdigställts
under åren 19591968 i Stor-Stockholms bosladsförsörjningsområde är 27 000 hyresreglerade
medan 90 000 har uppförts i allmännyttig eller kooperativ regi. En minoritet
inom Göteborgs kommunstyrelse redovisar liknande inställning som Stockholms
kommunstyrelse. Även SABO anser all del bör övervägas all undanta lägenheter
som har färdigställts efler en viss tidpunkt från hyresregleringen. Tidsgränsen
kan variera lokalt eller beslämmas
Prop.
1971:103 27
enhetiigt
för hela landet. Enligt SABO:s bedömning är del allmännyttiga inslaget bland de
lägenheter som har producerats under 1960-lalet så stort alt det kan antas ha
avgörande betydelse för hyresbildningen på bostadsmarknaden. TCO anser all del
bör övervägas alt avveckla hyresregleringen för samtliga efler år 1955
uppförda fastigheter.
SABO
pekar på alt en omprövning av hyresregleringen för lokaler kan aktualiseras i
strävan mot en friare hyresmarknad. Stockholms kommunstyrelse tillstyrker
uttryckligen alt hyresregleringen avvecklas för lokaler. Näringslivets byggnadsdelegalion
framhåller atl någon brist på lokaler inte kan anses föreligga annat än möjUgen
temporärt och med stark lokal begränsning. Enligl delegationen behöver några oliUfredsslällande
förhållanden inte befaras i samband med avveckling av regleringen beträffande
lokaler. Köpmannaförbundet betecknar den allmänna situationen på
lokalhyresmarknaden som relativt balanserad. I de större städerna kan man dock
ofta, särskilt inom cilyområdena, konstalera etl visst efterfrågetryck
beträffande de mest attraktiva lägena. Förbundet framhåller att lokalhyrorna i
fastigheter som innehåller både bostäder och lokaler ligger på en relativt sett
betydUgt högre nivå än bostadshyrorna. Del är inte uteslutet atl en större del
av hyran kommer alt övervältras på lokalerna om hyresregleringen avvecklas
endast för dem. Härigenom ökar spännvidden mellan hyrorna i bostäder och lokaler
ytterligare. En ökad belastning för lokalhyresgästerna får dessutom negativ
effekt på deras serviceutbud. Förbundet anser därför att hyresregleringen bör
avvecklas samtidigt för bostäder och lokaler.
Flera
remissinstanser berör frågan om övergångstidens längd och behovet av
övergångsbestämmelser i övrigl. Eftersom del är svårt alt bedöma hur
braksvärdeprincipen för bostadslägenheter kommer alt verka på en brislmarknad
måste man enligl Svea hovrätt räkna med vissa omställningsproblem efler
hyresregleringens avveckling. Del är därför angelägel atl hyreshöjningarna kan
begränsas under en övergångstid. Denna bör lämpligen beslämmas till fyra år
för de tre storstadsregionerna. Även SHIO föreslår all övergångstiden bestäms till
fyra år. LO och Byggnadsarbetareförbundet anser all övergångstiden, om
hyresregleringen avvecklas, bör vara fem år. Göteborgs kommunstyrelse och TCO anför
helt allmänt all den föreslagna övergångstiden om två år är för kort.
Stockholms tingsrätt anser all det även vid en reform av den mera begränsade
omfattning som tingsrätten har föreslagit behövs övergångsbestämmelser som
begränsar hyreshöjningarna under en omställnings-period och nedbringar
tillströmningen av tvister lill de hyresprövandc organen. Tingsrätten finner
del i viss mån tveksamt om hyresrådets förslag tiU övergångsbestämmelser
innebär en helt lämplig lösning och föreslår bl. a. atl övergångstiden bestäms lill
tre år. Svea hovrätt anser alt det bör övervägas om inte lokalhyresgäslerna i
åtminstone de tre storstadsregionerna under en övergångslid bör komma i
åtnjutande av
Prop.
1971:103 28
såväl
direkt besittningsskydd som en begränsning av hyreshöjningarna. Även Stockholms
tingsrätt anser att övergångsbestämmelser beträffande lokaler behövs. LO
föreslår atl möjlighet lill prövning av förstagångshyra införs på alla orter.
Några remissinstanser går
in på frågan om behovet av ändringar i hyresregleringslagen. Stockholms
kommunstyrelse anser all ordningen med generella hyreshöjningar bör ersättas
med etl syslem med kosl-nadskompensalion som fastställs genom förhandlingar
mellan parterna. Härigenom kommer försumliga fastighetsägare inle i åtnjutande
av de generella hyreslilläggen. Bindande uppgörelser bör få träffas endasl mellan
fastighetsägare och hyresgästförening. Som en övre gräns för hyreshöjning bör
gälla atl hyran inle får överstiga vad som skuUe följa vid en tillämpning av
bruksvärdeprincipen. I den mån uppgörelse inle kommer till stånd
förhandlingsvägen bör hyresnämnd kunna pröva frågan. De avlal som träffas
mellan parterna bör registreras av hyresnämnderna och ligga lill grund för
deras beslut i ärenden som hänskjuts dit. Malmö kommunstyrelse framhåller alt
styrningen av hyresmarknaden har lett till en hyressplillring som kan framstå
som orättvis. Schabloniseringen vid bestämmandet av grundhyror (bashyror) och
generella tillägg samt den skiftande underhåUsslandarden har inle varit ägnade
alt undanröja dessa missförhållanden. Kommunstyrelsen anser all inga generella
hyreshöjningar bör ulgå efler år 1971. I släUel bör hyresvärdarna vara skyldiga
all anmäla lill hyresnämnden när hyreshöjning påkallas. Beslut om hyreshöjning
bör grundas bl. a. på verkliga ränteutgifter, normala omkostnader för
fastighetsförvaltning och skälig förräntning av eget kapital. SABO anför att
systemet med generella hyreshöjningar och höjning av bashyra på grund av
förbättringsarbeten i vissa fall har motverkat utvecklingen mol
bruksvärdehyror. Erfarenheterna från den allmännyttiga bostadssektorn lalar enligl
SABO för en friare hyresbildning där hyrorna bestäms efter förhandlingsuppgörelser
mellan hyresgäst- och fastighetsägarorganisationerna. SABO finner det från
flera synpunkter önskvärt all sådana överenskommelser konfirmeras eller
registreras av hyresnämnd. Därigenom blir del möjligt alt i ett enskilt fall
fastställa hyra med utgångspunkt i vad organisationerna har kommit överens om.
Den
föreslagna ändringen i 65 § hyreslagen avstyrks av Näringslivets byggnadsdelegation,
som hävdar att förslaget innebär kriminalisering av förfaranden som i vissa
fall ler sig rimliga och helt berättigade.
Prop. 1971:103 29
6
Departementschefen
6.1
Frågan om total avveckling av hyresregleringen
Hyresregleringen
lUlkom för all mildra verkningarna av den kännbara bostadsbrist som uppstod på
många håll i början av 1940-lalet till följd av atl del andra världskrigels
utbrott hade medfört en kraftig minskning av bostadsbyggandet. Lagen, som i
princip gjordes tillämplig i alla tätorter med mer än 2 000 invånare, innehöll
bestämmelser inte bara om reglering av hyran utan även om besittningsskydd för
hyresgästen. Den var ursprungligen provisorisk med begränsad giltighetstid men
kom efler hand atl få en mera permanent karaktär genom all den förlängdes vid
upprepade tUlfällen. Efler den senaste förlängningen gäUer lagen lill utgången
av år 1971.
Hyresregleringslagen
har inte hafl oförändrat innehåll under sin snart trettioåriga gUtighetstid. Av
särskUd betydelse är atl reglerna om besittningsskydd beträffande
bostadslägenheter år 1968 avlöstes av permanenta bestämmelser i den allmänna
hyreslagen. Denna lag ger hyresgästen rätt till förlängning av
hyresförhållandet utom i vissa angivna situationer. I fråga om
bostadslägenheter är alltså numera hyresregleringslagen en ren priskontrollag.
Även
i hyresförhållanden utanför bostadssektorn innefattar den allmänna hyreslagen etl
besittningsskydd för hyresgästen. Della innebär alt hyresgästen har räll lill
ersättning för förlusl på grund av hyresförhållandets upplösning, om
hyresvärden ulan befogad anledning vägrar alt förlänga hyresavtalet eller för
dess förlängning uppställer villkor som är obilliga, s. k. indirekt
besittningsskydd. Beträffande lokaler som omfattas av hyresregleringslagen
gäller dock i stället alltjämt den lagens direkta besittningsskydd.
Bortsett
från reglerna om besittningsskydd för lokalhyresgäster utgörs, som framgår av
del anförda, hyresregleringslagens huvudsakliga innehåll av bestämmelser om
reglering av hyran. Tillämpningsområdet för dessa bestämmelser är nu väsentUgt
mindre än det ursprungligen var. Alltsedan mitten av 1950-lalel har nämligen
regleringen stegvis avvecklats för stora kategorier av lägenheter. Delta har
skett dels genom lagändringar och dels genom beslut av Kungl. Maj:l. Särskilt
betydelsefulla lagändringar antogs år 1957, då upplåtelser i första hand av
lägenheter i allmännyttiga och därmed jämställda bostadsföretags hus undantogs
från regleringen, och år 1968, då det föreskrevs all lägenheter i hus eller del
av hus som färdigställdes efler utgången av samma år inle skulle omfattas av
denna. Vid sistnämnda tillfälle infördes möjlighet för hyresnämnd att besluta
om undanlagande från regleringen av hus eller del av hus som undergått
omfattande ombyggnad. Kungl. Maj:t har vidare genom en serie beslut under åren
19591964 förordnal om
Prop.1971:103 30
såväl
regional som kalegorimässig avveckling av hyresregleringen. Från alt ursprangligen
ha varit i krafl i ca 500 orter gällde hyresregleringen för bostadslägenheter
vid 1969 års ingång i 159 kommuner eller delar av kommuner. Hyresregleringen
för lokaler omfattade endasl 16 av de största städerna. Det kan beräknas all av
de totalt omkring 3 milj. bostadslägenheter som finns i landet mindre än 600
000 är underkastade hyresreglering.
Del
är sålunda numera en ganska liten del av bostadsmarknaden som omfattas av
prisregleringen. Den reglerade delen minskar också starkt framför allt relativt
sett men även i absoluta tal genom rivning m. m. Del sagda skall emellertid inle
undanskymma alt regleringen alltjämt, särskUl i storstadsregionerna, omfattar elt
myckel betydande bostadsbestånd. De hyresreglerade lägenhetema finns framför
allt i äldre fastigheter och lägenheterna bebos i stor utsträckning av
låginkomsttagare för vilka hyreshöjningar blir särskUl kännbara.
Hyresregleringslagens
bestämmelser om hyressättningen innebär atl för hyran har fixerats en viss högsla
nivå och all höjning däröver i princip inle får ske ulan tillstånd av
myndighet. Regleringen av hyresbeloppen utgick ursprungligen från en för varje
lägenhet gällande grundhyra. Grundhyran motsvarade för lägenheter som var
uthyrda den 1 januari 1942 det hyresbelopp som lägenheten då betingade. För
lägenheter som hade tiilkommil därefter fastställdes grundhyran av hyresnämnden.
Grundhyran kunde ändras genom beslut av nämnden på grund av förändringar i
lägenhetens skick men den påverkades inte av ökningar i fastighelsomkostnaderna.
I stället kunde Kungl. Maj:t som kompensation för sådana kostnadsökningar medge
tillägg lill grundhyran, s. k. generell hyreshöjning. Sådana generella
hyreshöjningar har sedan början av 1950-lalel fastställts för varje år t. o. m.
år 1968 och därefter för perioden 19691971. Genom 1968 års ändringar i hyresregleringslagen
har begreppet grundhyra slopats och ersatts av bashyra. Della utgör dock bara
en teknisk reform och innebär inle någon saklig förändring av regleringens
konstruktion. Bashyran motsvarar i princip grundhyran jämte den generella
hyreshöjning som var medgiven den 31 december 1968. Hyresvärden får vid
straffansvar inte la emot, träffa avtal om eUer begära högre hyra än bashyran.
Hyresnämnden kan på begäran av hyresvärden höja bashyran om lägenhetens värde
har ökats genom ombyggnads-, ändrings- eller underhållsarbete som är av ej endast
ringa omfallning eller om annat liknande skäl föreligger. Genom 1968 års
lagändringar har också införts vissa möjligheter för parterna atl träffa avlal
om hyreshöjningar. Om lägenheten har ökat i värde genom sådant ombyggnads-,
ändrings- eller underhållsarbete, som är av ej endasl ringa omfattning, eller
genom åtgärd av därmed jämförlig betydelse har hyresvärden räll all komma
överens med hyresgästen om tillägg till bashyran som ersältning för dessa
arbeten. I ell par andra fall
Prop. 1971:103 31
har
redan tidigare viss avtalsfrihet förelegat. Sålunda kan parterna komma överens
om ersältning för bränslekostnader och för vissa vatten- och avloppsavgifter.
Överenskommelser av nu nämnda slag kan på hyresgästens begäran prövas av
hyresnämnden. Liksom tidigare kan Kungl. Maj:l besluta om kompensation tUl
fastighetsägarna för ökade omkostnader för fastighetsförvaltning i form av
generell hyreshöjning.
För
bostadslägenhet som inle omfattas av hyresregleringen tillämpas de normer för hyressättningen
som finns i hyreslagen och som infördes genom 1968 års hyreslagsreform.
Reglerna i hyreslagen om bestämmande av hyra har den primära uppgiflen all
trygga hyresgästens besittningsskydd. Delta skydd kan nämligen inle bli
fullgott ulan regler som hindrar obilliga hyreskrav. Däratöver syftar hyressältningsnormer-na
till alt hindra sådan hyreshöjning som beror på bostadsbristen. Karakteristiskt
är alt enligt hyreslagens regler fastighetens produktions-och driftskostnader inle
har omedelbar betydelse för bestämmande av hyran. I stället skall hyran ställas
i relation till hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är
likvärdiga. För brislorter gäUer därvid att hyresnivån för nybyggda lägenheter
utgör en särskUd spärr mot oskälig hyresstegring, och inom denna nivå blir i
regel de allmännyttiga företagens på självkostnaderna gmndade hyror riklgivande.
Sammanfattningsvis
kan hyressältningsbeslämmelserna i hyreslagen beskrivas på följande sätt. Om hyresvärden
fordrar höjd hyra för atl gå med på förlängning av hyresavtalet är hyresgästen
skyldig att godla den fordrade hyran bara om denna inte är oskälig. Hyran är
alt anse som oskälig om den väsentligt överstiger hyran för lägenheter som, med
hänsyn lill bruksvärdet är likvärdiga. Om parterna inle kan komma överens kan
hyresgästen dra tvisten inför hyresnämnden. Reglerna om prövning av villkoren
för förlängning av hyresavtal kompletteras av särskilda bestämmelser för
bristorter. Den aktuella hyran skall där prövas inte bara med hänsyn lill
jämförliga lägenheters hyra ulan också med beaktande av det allmänna hyresläget
för närmast jämförliga lägenheter i nybyggda bostadshus. På brislort har
hyresvärd och hyresgäst dessutom rätt atl begära alt hyresnämnden prövar den
hyra som har överenskommits vid hyresgästens inflyttning i lägenheten eller
inom viss kortare tid därefter, den s. k. förstagångshyran. De särskilda bestämmelserna
för brislorler gäller enligl Kungl. Maj:ls förordnande i kommun eller del av
kommun där hyresregleringslagen är tillämplig.
Statens
hyresråd har nu föreslagit att hyresregleringen skall avvecklas definitivt
genom atl lagens giltighetstid inte förlängs efter utgången av år 1971.
Hyresrådet föreslår vidare bl. a. alt Kungl. Maj:t dels föreskriver atl
hyreslagens bestämmelser om prövning av förstagångshyra skall tillämpas i
kommun eller del av kommun där hyresregleringslagen gäller vid nämnda tidpunkt,
dels med stöd av den s. k. övergångslagen förordnar om begränsning under en
övergångstid av två år av det be-
Prop. 1971:103 32
lopp
med vilket hyran får höjas vid förlängning av hyresavtal. Hyresrådet
framlägger även vissa förslag om förbud mot hyresocker m. m. Som slöd för sitt
förslag om avveckling av regleringen anför rådet bl. a. all erfarenheterna av
den nya hyreslagen och av de nya hyresnämndemas verksamhet är goda samt all partsorganisalionerna
på hyresmarknaden har tagit ställning för en avveckling av hyresregleringen och
uttalat sin avsikt alt genom överenskommelser försöka lösa de problem som uppkommer
i samband med övergången från en reglerad lill en friare hyresmarknad.
Hyreslagens regler om besittningsskydd och om spärrar mot obilliga hyreskrav saml
partsorganisalionernas förmåga att bidra till lösningar av hyrestvister och
övergångsproblem utgör enligt rådets mening sådana Irygghelsgarantier för
hyresgästerna också på orter där hyresmarknaden kännetecknas av bristande
balans mellan tillgång och efterfrågan på bostadslägenheter alt förutsättningar
nu finns för alt avveckla hyresregleringen.
Hyresrådet
redovisar vissa bedömningar beträffande effekten på hyresnivån i bristorter av
en avveckling av hyresregleringen. Bedömningarna grundar sig på undersökningar
som har utförts inom hyresnämndskanslierna i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Undersökningarna anses visa atl en tillämpning av bruksvärdeprincipen med
undanlag för enstaka fall sannolikt inle kommer alt leda till hyreshöjningar av
sådan storlek alt några oanlagbara konsekvenser uppstår.
Remissopinionen
i avvecklingsfrågan är splittrad. Hyresrådels förslag tillstyrks eller lämnas
utan erinran av Svea hovrätt, Göteborgs kommunstyrelse. Näringslivets byggnadsdelegalion.
Köpmannaförbundet, SHIO, KF, SACO och Advokatsamfundet. Bostadssiyrelsen anser atl
principbeslut om avveckling av hyresregleringen bör fattas nu men all som
tidpunkt för avvecklingen bör väljas den 31 december 1974. I avstyrkande
riktning ullalar sig Stockholms tingsrätt, Stockholms och Malmö
kommunstyrelser, SABO, LO och TCO. Även dessa remissinstanser ställer sig dock
i princip positiva lill en övergång lill friare förhållanden på hyresmarknaden.
Till slöd för sin uppfattning alt en omedelbar avveckling av hyresregleringen
inte bör ske åberopar de i allmänhet alt hyreslagens bruksvärdesyslem ännu inle
har tillämpats i någon nämnvärd utsträckning och atl tillräckliga garantier mol
oskäliga hyreshöjningar på orter med bostadsbrist kommer atl saknas, om
regleringen avvecklas. Flera av dessa remissinstanser ullalar sig däremot för
en fortsatt regional avveckling av regleringen och det förs också fram förslag
om all undanta lägenheter som har färdigställts efter viss lidpunkt.
Förhållandena
på bostadsmarknaden skiljer sig i dag väsentligt från vad som gällde när
hyresregleringen infördes. Bostadsbyggandet har under senare år legat på myckel
hög nivå. Av del program för byggande av en miljon lägenheter under perioden
19651974 som riks-
Prop. 1971:103 33
dagen
har uttalat sig för har mer än 60 "/o genomförts när sex år nu har
förflutit. På många orter råder inle längre någon egentlig brist på bosläder.
På andra håll präglas dock marknaden alltjämt av etl betydande efterfrågeöverskott.
Genom hyresregleringen har
hyresnivån i äldre hus fixerats lill förhållandena den 1 januari 1942 och i
senare färdigstäUda hus till det kostnadsläge och de finansieringsmöjligheter
som gällde då husen byggdes. Genom procentuella tillägg har hyresvärdarna
kompenserats för ökningar i fastighelsomkostnaderna. Regleringens konstruktion
har lett till betydande skUlnader mellan hyrorna i hus av olika ålder och med olika
finansiering. Tämligen genomgående stiger de genomsnittliga hyrorna från den
äldsta åldersgruppen lUl den yngsta. HyresskUlnaderna motsvarar delvis av skUjakligheler
beträffande sådana faktorer som skall beaktas vid bruksvärdeprövning såsom
lägenheternas modernitets-grad, underhåll och skick i övrigt, men del är fullt
klart att det i många fall inte finns något sådant samband. Sålunda kommer
exempelvis de olikheter i bruksvärde som särskilt i de större städerna
föreligger mellan centralt och periferi belägna lägenheter endast i ringa grad
till uttryck i hyresnivån. Det finns uppenbarligen, framför allt i slädemas
centrala delar, många lägenheter där hyran ligger betydligt under vad som
skulle kunna las ul, om lägenhetens bruksvärde lades lill grund för hyressättningen.
De
nu angivna omständigheterna innebär otvivelaktigt vissa risker för alt
hyresnivån kan komma all höjas på ell inle godtagbart sätt om hyresregleringen
avskaffas. Risken för en sådan utveckUng blir särskilt påtaglig mot bakgmnd av
alt de allmännyttiga bostadsföretagen med hänsyn till sin ringa andel av del
äldre lägenhetsbeslåndet inle har samma prisledande ställning inom delta som
inom nyproduktionen.
Hyreslagens
huvudregel fÖr hyressättningen för bostadslägenheter är avpassad för en i
huvudsak balanserad hyresmarknad, där hyresstegringar som beror på knapphet på
bosläder inte behöver befaras. På en sådan marknad ger en jämförelse med
hyresnivån för likvärdiga lägenheter en tUlfredsstäUande utgångsunkt när del
gäller atl bestämma skälig hyra för en viss lägenhet. På en marknad med mera
påtaglig lägenhetsbrisl är förhållandena annorlunda. Där uppslår etl starkt
tryck uppåt på hyresnivån. Den jämförelseprövning som skall ske enligt huvudregeln
är i en sådan situation inte något effektivt hinder mot hyresstegringar som
beror på brislen på bosläder. Jämförelseprövningen är nämUgen relativ och kan
inte hindra alt hyrorna över lag drivs upp till en hög nivå. Hyreslagens
särskilda regler för orter med mera pålagUg bostadsbrist syftar till atl
motverka en sådan utveckling. Den aktuella hyran skall där, som förut anmärkts,
prövas inle bara med hänsyn till jämförliga lägenheters hyra ulan också med
beaktande av det allmänna hyresläget i orten för lägenheter i nybyggda
bostadshus. Inom nypro-
3
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 103
Prop.
1971:103 34
duklionen
av flerfamiljshus har de allmännyttiga företagen en dominerande ställning.
Dessa förelag tillämpar självkostnadsprincipen, vilket innebär att deras hyror
motsvarar de faktiska kostnaderna på lång sikt för fastighetsförvaltningen. På
så sätt skapas en spärr mot hyror som inle står i rimligt förhållande till självkostnadshyrorna
i nyproduktionen.
I
1968 års lagstiftningsärende anförde min företrädare all utgångspunkten vid
bedömandet i fortsättningen av frågan om hyresregleringens behållande måste
vara atl hyreslagen innehåller normer för hyressättningen, vilka i och för sig
är lämpade även för en hyresmarknad med bristande balans mellan tillgång och efterfrågan.
på bostadslägenheter. Jag instämmer i denna bedömning. Några egentliga
erfarenheter av hur hyreslagens system fungerar på en brislort föreUgger dock
ännu inte. Hyresrådet ullalar sig också med viss försiktighet när del gäller
frågan om vilka verkningar en avveckling av hyresregleringen skulle få. Rådel anser
sig sålunda av den förut nämnda undersökningen av hyresnivåerna i Stockholm,
Göteborg och Malmö inle kunna dra längre gående slutsals än all en tillämpning
av hyreslagens bruksvärdeprincip med undantag för enstaka fall sannolikt inle
kommer alt leda till hyreshöjningar av sådan storlek all några oanlagbara
konsekvenser behöver uppstå. Remissopinionen i frågan är splittrad. Från många håU,
även från remissinstanser som är positiva till förslagel om total avveckling
av regleringen, betonas alt del är svårt all bedöma hur hyreslagens
bruksvärde-system kommer all verka beträffande bosladslägerUieler på orter med
påtaglig bostadsbrist. En avveckling av regleringen på sådana orter befaras
leda till icke godtagbara hyreshöjningar. Delta är ägnat att stämma till
varsamhet. Farhågor av denna natur bland stora grupper hyresgäster skapar inle
något gynnsamt klimat för genomförande av en avveckling. Jag anser mig mol den
nu angivna bakgranden ha anledning att starkt ifrågasätta lämpligheten av att
nu avveckla hyresregleringen.
En
faktor av betydelse för ställningstagandet i avvecklingsfrågan är vilka
möjligheter hyresnämnderna och domstolarna har all bemästra den ökade belastning
som övergångstiden kan föra med sig. En avveckling kommer på sikt all leda
till all hyrorna i hela lägenhelsbeslåndet anpassas till lägenheternas
varierande bruksvärden. Denna anpassning kommer all föranleda större eller
mindre justeringar av hyrorna för elt stort antal lägenheter. Visserligen finns
det anledning att räkna med att hyresmarknadens partsorganisalioner skall komma
överens om en gradvis genomförd anpassning av de utgående hyrorna till del hyresläge
som skaU råda vid övergångstidens slut och all dessa överenskommelser i viss
utsträckning skall tjäna som vägledning för hyressättningen även utanför del
område som organisationerna läcker. Säkerligen finns det emellerlid hyresvärdar
och hyresgäster som inle är villiga att rätta sig efter sådana
överenskommelser. Man kan därför inle bortse från risken för atl en avveckling
av hyresregleringen kan medföra en kraftig till-
Prop.1971:103 35
strömning
av tvister till hyresnämnderna och domstolarna. Hyresrådet har för sin del
framhållit att särskild uppmärksamhet härvidlag är påkallad med hänsyn till atl
ränteläget har visat sig komma alt ligga högre än partsorganisalionerna utgick
från när de utarbetade sitt förslag lill generella hyreshöjningar för åren
19691971. Många hyresvärdar kan därför anse sig ha krav på kompensation för
ökade kapitalkostnader under den nämnda perioden. Detla kan föranleda en
anhopning av ärenden hos hyresnämnderna där hyresvärdens anspråk i realiteten
grundas på nämnda skäl men i vilka hyreslagens regler om bruksvärdeprövning åberopas.
Hyresnämndsorganisalionen
har nu byggts upp och varit i verksamhet en tid men del är uppenbart alt en
starkt ökad tillströmning av ärenden skulle medföra allvarliga påfrestningar.
Risken härför är så myckel större som någon nämnvärd erfarenhet av
handläggningen av hyrestvister enligt hyreslagen och några vägledande
avgöranden ännu inle föreligger. En ökad tillströmning av ärenden lill
hyresnämnderna kommer självfallet alt ge utslag även i fråga om domstolarnas
arbetsbörda. Hyresmålen skall fr. o. m. den 1 januari 1972 handläggas av
fastighetsdomstolarna. Dessa får samtidigt omfattande uppgifter med tillämpningen
av ny lagstiftning, särskilt på fastighetsbildningsområdel. En kraftig ökning
av antalet hyrestvister skulle mot bakgrund härav kunna skapa betydande problem
inom domstolsväsendet.
De
ändringar som genomfördes i hyresregleringslagen är 1968 hade bl. a. till
ändamål att främja underhåll och förbättring av äldre fastigheter. I detla
syfte öppnades möjlighet all från hyresregleringen undanta hus som undergår
omfattande ombyggnad. Vidare utsträcktes de då gällande reglerna om räll till
hyreshöjning med anledning av förbättringsarbeten i lägenheten eller
fastigheten lill all avse även mer omfattande underhållsarbeten som ökade
lägenhetens värde. Den kritik som har riktats mol hyresregleringssystemel för
all det skulle motverka eller i varje fall inte tillräckligt främja underhåll
och förbättring av det äldre lägenhelsbeslåndet har härigenom i hög grad
förlorat i styrka.
Det
hittills anförda lalar enligl min mening starkt mol alt hyresregleringen
avvecklas nu. Det föreligger emellerlid också viktiga skäl som talar för en
avveckling. Jag har förut pekat på den naturliga följden av hyrespriskontrollen
att hyrorna i många lägenheter kommit atl ligga väsentligt lägre än som i och
för sig motiveras av lägenhetens bruksvärde. Olika omständigheter, vilka
hänger samman med grundläggande bristfälligheter i hyresregleringssystemel och
som fåll ökad betydelse ju längre regleringen har kommit atl gälla, har å andra
sidan medfört att hyrorna i andra lägenheter ligger på en hög nivå i
förhållande till lägen-helens bruksvärde. De negativa verkningarna härav blir
särskilt påtagliga, om vid ell bibehållande av hyresregleringen utvecklingen
skulle kräva en generell hyreshöjning av större omfattning. Jag vill
understryka
3t Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 103
Prop.
1971:103 36
att del nu anförda inle tar sikte bara på privalbyggda
hyresfastigheter som uppförts under senare år ulan även på äldre hus där
lägenheternas bruksvärde sjunkit genom bristande underhåll eller underlåtenhet
alt vidta rimliga förbättringsåtgärder. Del är mol bakgrund härav förståeligt
att hyresgäströrelsen motsätter sig all hyresregleringen i sill nuvarande
skick förlängs och i stället förlitar sig på del skydd mot ej godtagbara
hyreshöjningar som den allmänna hyreslagen är avsedd all ge.
Trots del sist sagda har jag kommit lill den övertygelsen atl
det i dagens läge är nödvändigt atl behålla den garanli mol ej godtagbara hyreshöjningar
i främst del äldre privatägda fastighetsbeståndet som hyresregleringen
obestridligen innebär. Det får dock anses lika nödvändigt atl samtidigt
genomföra sådana förändringar av regleringssystemet atl de mest besvärande
ölägenheterna med regleringen såvitt möjligt. undanröjs. Jag har den
uppfattningen all hyresregleringen på sikt bör ersättas av effektiva hyresspärrar
i den allmänna hyreslagen. De ändringar som nu kommer i fråga bör därför ha
sådan inriktning atl de underlättar en framtida avveckling av regleringen. I della
sammanhang vill jag sammanfatta min principiella inställning till de lösningar
som kan tänkas. De skilda andringsförslagen kommer att motiveras närmare i del
följande.
I 1968 års lagstiftningsärende uttalades all hyreslagens
normer för hyressättningen i och för sig är lämpade även för en hyresmarknad
med bristande balans mellan tillgång och efterfrågan på bosläder. En allvarlig
olägenhet i dagens läge är emellerlid all erfarenhet saknas av hur hyresnämnder
och domstolar kommer all tillämpa dessa normer på en hyresmarknad med
bostadsbrist. Del förhållandet atl bostadshus som färdigställts efler utgången
av år 1968 inte är underkastade hyresreglering ger inle tillräcklig erfarenhet
under de närmaste åren. En försiktig ytterligare avveckling av hyresregleringen
i fastigheter som har tillkommit under senare år bör därför ske. Avvecklingen
bör dock begränsas lill sådana kategorier av lägenheter där riskerna för
ogynnsamma verkningar av elt awecklingsbeslul är obetydliga. I linje med vad
jag nu har sagl ligger vidare alt genomföra en viss regional avveckling av
regleringen.
Erfarenheterna under senare år såväl från den sektor av
bostadsmarknaden för vilken de allmännyttiga bostadsföretagen svarar som från
den sektor där hyresfastigheterna ägs av enskilda ger vid handen atl organisationerna
på hyresmarknaden har synnerligen stor betydelse för alt denna marknad skall
kunna fungera väl i del nutida samhället. 1968 års reform av hyreslagstiftningen
präglades av denna inställning lill organisationernas roll på hyresområdet.
Särskilt kom detla lill uttryck vid uppbyggnaden av de nya hyresnämnderna. Jag
vill också peka på de viktiga överenskommelser rörande bl. a. generell
hyreshöjning och
Prop.
1971:103 37
tillämpningen av hyresregleringslagens regler angående
hyreshöjning på grund av förbättringsarbeten som träffades mellan Sveriges
Fastighetsägareförbund och Hyresgästernas Riksförbund i anledning av att hyresregleringslagens
gUtighetstid senast förlängdes och regleringen ändrades i vissa avseenden.
Även den uppgörelse mellan förbunden som har föregått hyresrådels nu
ifrågavarande framställning om hyresregleringens avveckling vittnar starkt om
organisationernas vilja och förmåga all komma till samförståndslösningar i
vikliga frågor.
Mol
bakgrund härav anser jag liden vara mogen all ge organisationerna en väsentiigt
större roll inom hyresregleringssystemel än som tidigare varit fallet. Kan man
härigenom skapa former för elt väl fungerande förhandlingssystem mellan
organisationerna som tillgodoser parternas intresse av en rättvis behandling
av hyresproblemen har man enligl min mening lagt en god grund inte bara för en
kommande slutlig avveckling av hyresregleringen ulan även för en sund
utveckling på hyresmarknaden i framliden. Jag avser atl förorda ändringar av
hyresregleringslagen, som innebär all hyressättningen inle som hittills i huvudsak
helt grundas på myndighetsbeslul ulan all i stället förhandlingsöverenskommelser
mellan organisationerna blir del normala. En sådan ordning är också ägnad all
minska belastningen på hyresnämnderna, vilket jag tillmäter stor betydelse.
Jag har
redan påpekat all hyresregleringen inle har hindrat atl hyrorna för vissa
lägenheter kommit atl ligga på en nivå som inle är rimlig med hänsyn lill
lägenheternas bruksvärden. Delta hänger framför allt samman med all reglerna om
generell hyreshöjning har varit alltför schablonmässiga lill sina verkningar
och därigenom tillåtit alltför stor hyreshöjning i vissa fall och med all
förändringar i lägenheternas bruksvärden inle i tillräcklig grad har fåll
påverka hyressättningen. Som jag redan har antytt ser jag som en förulsällning
för alt hyresregleringen skall kunna ges förlängd gUtighet all lagen ändras på sådani
sätt all man kommer till rätta med denna svaghet i systemet. Del lorde härvid
finnas endasl en väg all gå, nämligen atl överge den nuvarande ordningen med
generell hyreshöjning lill förmän för ell syslem där höjning av hyran kommer i
fråga endasl när delta finnes motiverat efter bedömning av den enskilda
fastighetens förhållanden. En sådan individuell melod kan givelvis innebära en
betydande belastning på de bytes-prövande organen men underlättas i den mån
organisationerna pä hyresmarknaden tillåts spela en aktivare roll än hittills.
Det är min övertygelse all en sådan ordning är möjlig. Jag kommer därför alt
föreslå atl hyresregleringslagen ändras på så sätt att reglerna om generell hyreshöjning
utgår och atl i stället hyran kan ändras som följd av ökade fastighetsomkoslnader
efler individuell bedömning av den enskilda fastighetens förhållanden.
Prop. 1971:103 38
6.2
Frågan om partiell avveckling av hyresregleringen
Som
förut har nämnts innebar 1968 års ändringar i hyresreglerings lagen bl. a. atl
lägenheter i hus eller del av hus som har färdigställts efler utgången av delta
år generellt är undantagna från hyresregleringen. Del finns som jag har anfört
i del föregående anledning all nu överväga om inle ytterligare ett steg kan las
på den sålunda inslagna vägen genom att regleringen avvecklas i fråga om
lägenheter som har färdigställts åren närmast före år 1969.
Hyran för hyresreglerade
lägenheter i hus som har färdigställts efter den 1 januari 1942 har i princip bestämls
på grundval av de faktiska produktionskostnaderna och
finansieringsförhållandena. Under den tid som regleringen har gällt har
byggnadskostnaderna stigit kraftigt. Särskilt stora koslnadsstegringar
inträffade i början av 1950-lalet. Vid sidan av stegringen av byggnadskostnadema
har höjningen av räntenivån och stigande kostnader för fastighetsförvaltningen
i övrigl bidragit till alt skjuta hyrorna i höjden såväl i äldre som nyare hus.
Tidvis har del varit svårt all omedelbart finna avsättning för nybyggda
lägenheter, därför all hyrorna har varit för höga. Hyrorna i det nyare
lägenhetsbeståndet ligger generellt sett på hög nivå, medan skUlnaderna mellan
hus av olika årgångar i regel är av begränsad omfallning. Detla lalar för all
en avveckling av hyresregleringen beträffande dessa lägenheter knappast skulle
få några märkbara effekter på hyresnivån. Härtill kommer alt de allmännyttiga
och kooperativa bostadsföretagen under senare år har fått en helt dominerande
ställning inom produktionen av flerfamUjshus. Under senare hälften av 1940-lalel
svarade sådana förelag för mindre än hälften av bostadsbyggandet. Mer än 80 "/o
av lägenheterna i flerfamiljshus var då i enskild ägo. Äganderättsförhållandena
har därefter successivt förskjutits. Allt större del av våra bosläder förvallas
av allmännyttiga och kooperativa förelag. Deras sammanlagda andel av
nyproduktionen ökade särskilt kraftigt i slutet av 1950-talel och omfattar nu
ungefär 80 o/o av de nybyggda lägenheterna i flerfamiljshus och närmare 60 "/o
av del totala lägenhetsbeslåndet i sådana hus. De allmännyttiga förelagen
tillämpar som jag förut har påpekat självkoslnadsprincipen, vilket innebär alt
deras hyror motsvarar de faktiska kostnaderna på lång sikt för
fastighetsförvaltningen. Genom sin stora andel av nyproduktionen intar de en
prisledande och prisbildande ställning som slår igenom vid braksvärdeprövningen
enligl hyreslagen. Deras hyror blir i stor utsträckning vägledande och
normgivande vid prövningen av vad som är skälig hyra för lägenheter i hus som
ägs av enskilda.
Jag
har med hänsyn lill del anförda i likhet med ett par remissinstanser
kommit till den uppfattningen att hyresregleringen bör kunna avvecklas i fråga
om etl anlal årgångar nyare hus. Någon mera omfattande avveckling kan det
uppenbarligen inle bli fråga om. Den
Prop. 1971:103 39
bör dock beslämmas på sådani sätt att det blir möjligt att
bilda sig en någorlunda säker uppfattning om hur hyreslagens bruksvärdesyslem
fungerar beträffande elt något äldre lägenhetsbestånd på brislorler. Utgångspunkten
bör vara all övergången till hyressättning enligl hyreslagens regler skall
kunna ske smidigt och utan atl några nämnvärda övergångsproblem uppslår. De allmännyttiga
företagen bör vara väl företrädda i de årgångar av hus som undantas från
regleringen. Som jag nyss har nämnl ökade dessa förelag kraftigt sin andel av
nyproduktionen av flerfamUjshus i slutet av 1950-lalel. Jag har mol bakgrund
av det nu anförda stannat för all förorda alt hyresregleringen avvecklas beträffande
hus som har färdigställts efter utgången av år 1957. Antalet lägenheter som
härigenom undantas från regleringen kan uppskattas lill omkring 90 000. Några
särskilda regler angående avvecklingen utöver dem som finns i övergångslagen
torde inte behövas.
I della sammanhang bör även frågan om en fortsatt regional
avveckling av hyresregleringen las upp. Vid 1956 års riksdag beslöts i princip
all hyresregleringen skulle avvecklas successivt. Enligl de riktlinjer som
riksdagen antog skulle regleringen slopas i orter, där det inle längre förelåg
någon påtaglig bostadsbrist. I anledning av riksdagens beslut uppdrog Kungl. Maj:l
hösten 1957 ål hyresrådet alt i den omfattning rådet fann lämpligl verkställa
utredning angående läget på hyresmarknaden och, efler hörande av vederbörande
kommunala myndigheter, komma in med de förslag lill avveckling av
hyresregleringen som utredningen kunde ge anledning lill. Kungl. Maj:l har sedermera
vid olika tillfällen efler framställningar av hyresrådet förordnat om såväl
regional som kalegorimässig avveckling av regleringen. Del senaste beslutet härom
meddelades hösten 1964. Våren 1965 lade hyresrådet fram förslag till
ytterligare regional avveckling. Förslaget innebar att regleringen skulle
avvecklas helt i 74 kommuner och i fråga om lokaler i ytterligare 13 kommuner.
Något beslut i anledning av detta förslag har emellerlid inle meddelats.
Sedan frågan om regional avveckling av hyresregleringen
senast övervägdes har lägel på bostadsmarknaden ändrats åtskilligt. Inom
landet har skell en omfattande befolkningsomflyttning. Flera orter där hyresregleringen
nu gäller visar vikande eller stagnerande befolkningstal. Samtidigt har
marknaden, räknat fr. o. m. år 1965, tillförts omkring 600 000 nya lägenheter.
Som jag tidigare har framhållit råder dock i vissa orter alltjämt stor
efterfrågan på bostäder. Någon närmare utredning om del nu rådande lägel på
hyresmarknaden i de olika hyresreglerade orterna föreligger inle men del finns
skäl all anta atl bilden nu delvis är en annan än i millen av 1960-talet. Av
största betydelse för bedömning av avvecklingsfrågan är naturligtvis också all
vi nu har en modern hyreslag, som ger hyresgästen etl starkt besittningsskydd
och skydd mol oskäliga hyreshöjningar. Jag anser därför atl det finns anled-
Prop.1971:103 40
ning atl nu .på nytt pröva frågan med sikte på en relativt
omfattande regional avveckling av hyresregleringen. Remissytirandena ger också
starkt slöd för denna bedömning.
Under förulsällning
all förlängning av hyresregleringslagens giltighetstid kommer lill stånd bör
hyresrådet av Kungl Maj:l få i uppdrag all efter utredning angående läget på
hyresmarknaden komma in med förslag lill regional avveckling av
hyresregleringen. I första hand finns anledning atl beträffande de orter som
togs upp i rådets förslag år 1965 undersöka om någonting har inträffat som
föranleder ändrad bedömning eller om övervägande skäl enligl rådels mening
alltjämt lalar för en avveckling. Undersökningen bör emellerlid inle begränsas
till dessa orter. Liksom tidigare bör rådels förslag bygga på utredning
angående förhållandena på resp. orters hyresmarknad. Del synes lämpligt all
utredningsarbetet bedrivs på så sätt atl hyresnämnderna får i uppdrag atl
samla in erforderliga uppgifter och överlämna dem till rådel jämte eget
yttrande. Vid prövningen bör avseende fästas vid bl. a. befolkningens storlek
och förändringar under de senaste åren, antalet bostadssökande av olika
kategorier saml genomförd och planerad nyproduktion av bostäder. Av betydelse
för bedömningen av avvecklingsfrågan är också i vad mån det på orten finns ell
mera omfattande bestånd av äldre hyresreglerade lägenheter liksom den
ställning som de allmännyttiga bostadsföretagen har på den lokala
hyresmarknaden.' Även relationen mellan hyresnivåerna i del hyresreglerade
resp. icke hyresreglerade bostadsbeståndet bör beaktas.
Jag har hittills i huvudsak uppehållit mig vid frågan om
avveckling av hyresregleringen för bostadslägenheter. I fråga om lokalerna
anförde min företrädare i 1968 års lagstiftningsärende atl hyresmarknaden
skilde sig väsentligt från vad som gällde bosläder. Någon påtaglig brist på
lokaler kunde inte sägas råda ens i storstadsområdenas centrala delar.
Hyresrådet har nu ullalat samma uppfattning, och denna får anses ha bekräftats
vid remissbehandUngen. Visserligen har tillämpning av hyresregleringslagens besillningsskyddsregler
påkallats i etl förhållandevis stort anlal fall under den senaste liden,
särskilt i Stockholm och Göteborg. Della utgör dock inte något avgörande skäl mol
en avveckling, eftersom även den allmänna hyreslagen erbjuder etl starkt besittningsskydd
för lokalhyresgäster.
Köpmannaförbundet har uttryckt farhågor för all en
avveckling söm bara gäller lokaler skulle kunna leda till atl en större del av
hyrorna i hus, som inrymmer både bostäder och lokaler, övervältras på
lokal-hyresgästerna. Förbundet motsätter sig därför att hyresregleringen avvecklas
separat för lokaler. I anledning härav vill jag framhålla all bostadslägenheter
och lokaler bildar två olika marknader, som i princip är oberoende av varandra.
Lokalhyresmarknaden är som jag nyss nämnde i huvudsak balanserad. Där finns
alltså inle något utrymme för
Prop. 1971:103 41
andra
hyreshöjningar än sådana som föranleds av anpassning lill lokalernas
varierande marknadsvärde. Övervältring av del slag som Köpmannaförbundet
åsyftar behöver därför inle befaras vid en separat avveckling av
hyresregleringen för lokaler. Jag förordar all en sådan avveckling nu sker.
Förslaget leder bl. a. lill atl 7 och 8 a §§, som endasl gäller lokaler, kan
upphävas.
6.3
Utformningen av bestämmelserna om hyresreglering
Enligt
huvudregeln i 3 § hyresregleringslagen får hyresvärden inle la emot, träffa avlal
om eller begära högre hyra än som motsvarar bashyran, dvs. i princip den hyra
som gällde för lägenheten den 31 december 1968. En lägenhets bashyra kan
ändras genom beslut av hyresnämnden efter prövning av omständigheterna i del
särskilda fallet. Bashyran kan höjas när lägenhetens värde har ökats genom
ombyggnads-, ändrings- eller underhållsarbete som inte är av endasl ringa
omfattning. Den kan sänkas när lägenhetens skick har försämrats avsevärt eller
hyresgästens förmåner har inskränkts påtagligt. Hyresvärden får vidare med slöd
av 4 § hyresregleringslagen komma överens med hyresgästen om tillägg till
bashyran. I denna form kan ersältning utgå för förbättringsarbeten som inte
har föranlett höjning av bashyran saml för vissa kostnader för bränsle, vallen
och avlopp. På begäran av hyresgästen har hyresnämnden atl pröva den ersättning
utöver bashyran som hyresgästen har åtagit sig all utge.
En ändring av högsla
tillåtna hyra enligl de nu nämnda bestämmelserna förutsätter alltså antingen
att hyresnämnden prövar om höjningen är befogad med hänsyn till
omständigheterna i det enskilda fallet eller att hyresgästen frivUligl går med
på höjningen med räll för honom till prövning hos hyresnämnden i efterhand.
Denna möjlighet till individuell bedömning av del befogade i en höjning av
hyran saknas i det återstående fall där ändring av hyran kan komma i fråga, nämligen
s. k. generell hyreshöjning enligt 5 § hyresregleringslagen. Sådan höjning får
tas ut utan föregående prövning efler beslut av Kungl. Maj:t. Som jag redan har
anfört är del i första hand de nuvarande reglerna om generell hyreshöjning som
kräver uppmärksamhet vid översynen av hyresregleringen.
Kompensation för
stegringar i de löpande omkostnaderna för fastig-helsförvaltning har sedan
början av 1950-lalet utgått i form av generell hyreshöjning. I Kungl. Maj:ls
beslut härom har med hänsyn till olikheter i kostnadsutvecklingen de
procenttal efler vilka hyreshöjningen fått tas ul differentierats beroende på
den finansieringsform som har använts, den ort där fastighelen är belägen och
byggnadsåret. Besluten om generell hyreshöjning var till en början rätt enkla
men blev efter hand alltmer svåröverskådliga. En förenkling ansågs till slut
nödvändig.
Prop.
1971:103 42
En sådan kom till slånd genom den nollställning av hyrorna
per den 31 december 1968 som övergången lill bashyra innebar.
Den sålunda genomförda ändringen har emellertid inle
undanröjt den grundläggande svaghet hos systemet som ligger i atl
hyreshöjningarna inle kan avpassas efler vad som är motiverat i del enskilda
fallet. Vissa hyresvärdar blir överkompenserade medan andra inte får full
kompensation för koslnadsstegringar. Sålunda kan för all la ell exempel
ändringar i ränteläget verka mycket olika beroende på i vilken utsträckning fastighetens
lån är bundna. Om de härav föranledda kostnadsstegringarna slås ul lika på
alla fastigheter bUr resultatet orättvist. Della kan le sig stötande åtminstone
vid mera betydande förändringar i räntelägel. Under åren 19591968 genomfördes
därför en särskild reglering i form av en speciell sorts generell hyreshöjning
på grund av ökade ränteutgifter, s. k. lilläggskompensalion. Denna höjning fick
efter beslut av hyresnämnden las ul i fastigheter där ökningen av
ränteutgifterna överskred ell visst tröskellal. Med denna utbyggnad blev
systemet för generell hyreshöjning en kombination av generell och individuell
prövning.
Hyresrådet
har påpekat all man får räkna med alt de senaste årens höga ränteläge på nytt
aktualiserar behovet av särskild kompensation för ökade ränteutgifter. Det
äldre systemet med särskild lilläggskompensalion kan enligt rådets mening inle
tillämpas oförändrat ulan etl nytt system måste utarbetas. Hyresrådet har
vidare fäst uppmärksamheten vid de problem som sammanhänger med omprövning och
höjning av loml-rällsavgälder. Under senare år har i många fall avsevärda
höjningar av sådana avgälder ägt rum. Hyresregleringslagen medger inte atl
kostnadsökningar av detta slag läggs till grund för hyreshöjningar i de
fastigheter som direkt berörs av dem. Ökningarna beaktas i stället på del viset
att de kommer med i det statistiska underlag som läggs till grund för bestämmandet
av generell hyreshöjning. Del är emellertid uppenbart alt inle ens myckel
betydande höjningar av tomlrältsavgälder i någon högre grad ger utslag på de
genomsnittliga kostnaderna för samtliga hyreshu:;. Resultatet blir atl de
hyresvärdar som har fält sina lomträttsavgälder höjda får endasl ringa
kompensation härför, medan andra hyresvärdar gollgörs för omkostnadsökningar
som inle har berört dem. Jag finner i likhet med hyresrådet all sådana effekter
inle är tillfredsställande.
Vad som framför allt gör att systemet med generell
hyreshöjning leder till ej godtagbara konsekvenser är all del inle innehåller
något som helst mått av hänsynslagande till den enskilda lägenhetens
bruksvärde. Beslut om generell hyreshöjning inverkar visserligen i och för sig
inte på del mellan parterna gällande hyresavtalet. Höjningen fär tas ul bara om
hyresgästen har gått med på det. Så gott som undantagslöst innehåller dock
hyreskontrakten en särskild klausul som innebär all hyresgästen utöver avtalad
hyra ålar sig alt betala del tillägg som kan komma atl
Prop. 1971:103 43
medges genom beslut om generell hyreshöjning. Ökade
omkostnader för fastighetsförvaltning kommer därför mer eller mindre
automatiskt alt leda lill hyreshöjningar. Systemet medger inle någon prövning
av om hyreshöjning är befogad med hänsyn till den enskilda lägenhetens
beskaffenhet och förhållandena i övrigt. Det inträffar därför lätt alt den
tillåtna tolalhyran kommer all överstiga vad som med hänsyn till sådana
faktorer är skäligt.
Systemet med generella hyreshöjningar är som framgår av
del anförda förenat med betydande ölägenheter. Det finns därför anledning atl
överväga om systemet kan ersättas med en ordning som ger större möjligheter alt
beakta den aktuella fastighetens särskilda förhållanden. Elt sådant resultat
skulle uppnås om reglerna om generell hyreshöjning i 5 § hyresregleringslagen
upphävdes samtidigt som ökning av kostnader för fastighetsförvaltning gjordes
till en med förbättringsarbete jämställd grund för höjning av bashyran.
Framför allt är det fördelar i två avseenden som står all vinna genom övergång
till en sådan individuell bedömning av frågan om hyreshöjning på grund av ökade
faslighets-omkostnader. Dels skulle man därigenom kunna ta större hänsyn lill
kostnadsutvecklingen för den enskUda fasligheten, dels blev det möjligt atl i
större utsträckning beakta atl tolalhyran blir skälig med hänsyn lill
lägenhetens bmksvärde.
Del är tydligt all belastningen på
hyresnämndsorganisationen skuUe öka mycket väsentiigt om reglerna om generell
hyreshöjning slopades och ersattes av en ordning där omprövningen av hyran sker
individuellt. En reform av denna innebörd förutsätter därför att förfarandet
vid prövning av frågor om bashyra kan förenklas. Som jag redan har antytt anser
jag all detla kan ske genom all hyresnämndsprövningen ersätts med
överenskommelser under medverkan av partsorganisalionerna på hyresmarknaden.
Utformningen av hyreslagstiftningen bygger i olika
avseenden på förekomsten av starka partsorganisationer. En viktig utgångspunkt
när del gäller reglering av förfarandet i hyrestvister är atl tvisterna i
allmänhet är av den arten all uppgörelse kan nås, om parterna får tillfälle atl
väga sina synpunkter och argument mol varandra, och all flertalet tvister
därför kan biläggas genom enskilda förhandlingar. Vid dessa förhandlingar
förutsätts organisationerna spela en viktig roll. I prövningsförfa-randel
medverkar organisationerna på så sätt all i hyresnämnden ingår företrädare för
fastighetsägarnas och hyresgästernas intressen. Genom denna medverkan
garanteras nämnderna sakkunskap i frågor som rör fastighetsägares och
hyresgästers förhållanden.
På hyresregleringsområdet har partsorganisalionerna sedan
länge spelat en viktig roll, bl. a. genom alt de har varit representerade i hyresnämndema
och hyresrådet. I samband med 1968 års ändringar i hyresregleringslagen kom
den betydelse som statsmakterna tillmäter or-
Prop. 1971:103 44
ganisationerna
tiU ullryck bl. a. däri all dessa förväntades medverka till atl ulbUda normer
till ledning för prövningen av frågor om hyreshöjning på grund av
förbättringsarbeten. Dessa förväntningar har också infriats. Under hösten 1968
träffade sålunda organisationerna överenskommelse angående beräkning av
ersättning för vissa ombyggnads-, ändrings- och underhållsarbeten m. m., vilken
har blivit vägledande vid prövning av anspråk på hyreshöjning på grund av
sådana arbeten och vid prövning av ansökningar om undanlagande från
hyresregleringen av hus som har undergått omfattande ombyggnad. Organisationerna
enades samma höst om den generella hyreshöjning som borde ulgå för åren
19691971. På förslag av hyresrådet meddelade Kungl. Maj:t sedermera beslut om
generell hyreshöjning för nämnda år i enlighet med organisationernas
överenskommelse.
Enligl
min mening bör del nu vara möjligt att lägga en betydande del av ansvaret för
den fortsatta hyresregleringen på hyresmarknadens organisationer. Tankar i
sådan riktning har också förts fram vid remissbehandlingen av hyresrådels
förslag. Jag vill erinra om all även detta bygger på en kraftig insats av
partsorganisationerna. Som framgår av vad som förut anförts är del behovet av
en ändrad ordning för kompensation för ökade fastighetsomkoslnader som i
första hand föranleder all en ökad medverkan från organisationernas sida bör
övervägas. Jag anser emellerlid starka skäl tala för alt man bör gå etl steg
längre och ge organisationerna etl direkt inflytande inom ramen för hyresregleringens
tvingande regler i alla frågor som rör fastställande eller ändring av bashyra.
Dessa frågor är väl ägnade att lösas genom förhandlingar och överenskommelser
under medverkan av organisation.
Mot
bakgrund av del nu anförda har jag kommit lUl den uppfattningen att möjlighet
bör öppnas alt fastställa eller ändra bashyra genom överenskommelse mellan
riksorganisation av hyresgäster eller lokal hyresgästförening å ena sidan och
motsvarande fastighetsägarorganisation å andra sidan. Hyresvärd bör även själv
kunna träffa sådan överenskommelse med hyresgästorganisation. Som hillills bör
frågor om fastställelse eller ändring av bashyra också kunna avgöras genom
beslut av hyresnämnd. Huvudalternativet bör dock vara överenskommelse enligl
vad jag nyss har sagl.
Hyresgästernas
organisationer är naturligtvis i första hand intresserade av att tillvarata
sina medlemmars intressen. Frågor om fastställande och ändring av bashyra
berör emeUertid ofta en större gmpp hyresgäster likformigt och del kan vara lämpligl
alt låta en överenskommelse gälla exempelvis samtliga lägenheter i en viss
fastighet oavsett hyresgästernas organisationstillhörighet. Hinder mol alt
träffa en sådan överenskommelse bör inle föreligga. Det bör alltså inle släUas
upp något krav på alt den enskUde hyresgästen är medlem i hyresgästorganisationen
för all en överenskommelse som rör bashyran för hans lägen-
Prop.
1971:103 45
hel skall bli giltig. En förutsättning för att en höjning
av bashyran skall få verkan mol den enskilde hyresgästen bör dock givelvis även
i fortsättningen vara all dennes kontrakt medger det. Av rättssäkerhetsskäl
bör vidare hyresgäst, vare sig han är organiserad eller inte, ha rätt atl få
överenskommelse om fastställande eller ändring av bashyra prövad av
hyresnämnd. Hyresvärd bör ha motsvarande möjlighet att få överenskommelse som
har träffats av fastighetsägarorganisation prövad. Därjämte bör gälla att
fastighetsägarorganisationens behörighet atl träffa överenskommelse är
begränsad till alt avse fastigheter där ägaren är medlem i organisationen.
Som jag redan har nämnl bör bashyra även i fortsättningen
kunna faststäUas eller ändras genom beslut av hyresnämnd. Den frågan uppställer
sig då om hyresnämndsprövning skall få tillgripas innan försök har gjorts att
nå en uppgörelse i godo. Enligt min mening talar i regel starka skäl för alt
man bör försöka komma fram pä frivillighetens väg innan hyresnämndens prövning
påkallas. Det torde också kunna förutsättas att en sådan ordning blir den
vanliga. Jag anser det emellertid lämpligt atl genom föreskrifter i lagen
anvisa elt visst handlingsmöns-ler. Som villkor för atl hyresvärd skall få
påkalla hyresnämndsprövning bör i princip gälla att förhandling med
hyresgästorganisation har ägt ruin. Först sedan det har visat sig atl frågan
inte har kunnat lösas genom Överenskommelse bör alltså värden få vända sig lill
hyresnämnden. Undanlag frän denna huvudregel synes emellerlid motiverade. Om
hyresgästorganisationen vägrar ta upp förhandlingar med hyresvärden eller
dennes organisation faller givelvis förhandlingsskyldigheten bort. Detsamma bör
gälla om hyresgästorganisationen visserligen i och för sig är villig atl
förhandla men på grund av arbelsanhopning inle kan la upp några förhandlingar
inom rimlig tid.
Jag anser därför att hyresnämndsprövning bör få ske även
om förhandling inte har ägt rum, såvida det av omständigheterna framgår att mol
förhandlingen har mött hinder, som inte har berott på värden eller hans
organisation. Vad som är atl betrakta som rimlig tid i della sammanhang torde
få bero av olika omständigheter, exempelvis den tidpunkt från vilken den
ändrade hyran skall gälla. Om hyresgästorganisationen avböjer alt ta upp
förhandlingar med en enskild hyresvärd, därför att den först vill slutföra
pågående förhandlingar med fastighetsägarorganisation i frågor som är av
betydelse för ställningstagandet lill den enskilde hyresvärdens krav torde
denne som regel fä acceptera det dröjsmål som föranleds härav. Slutiigen bör
förhandlingsskyldighet ej föreligga i sådana fall då hyresvärdssidan inle skäligen
kan anses vara skyldig att träda i förhandling. Jag tänker härvid exempelvis
på fall då varken hyresgästerna eller värden har intresse av
hyresgästorganisationens medverkan.
Del åligger hyresnämnden alt självmant pröva om
bestämmelserna
4 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 103
Prop. 1971:103 46
om
förhandlingsskyldigheten har iakttagils. Har så inle skett skall ansökan
avvisas.
Om
förfarandet vid faststäUande och ändring av bashyra i enlighet med vad jag här
har förordai ändras så atl hyresnämndsprövning i princip skall förekomma endasl
i fall då frivillig uppgörelse inle kan träffas, bortfaller de betänkligheter mol
en vidgning av möjligheterna lill ändring av bashyra som sammanhänger med den
belastning på hyresnämnderna en sådan ändring skuUe medföra. Jag föreslår
därför att del nu införs möjlighet att höja bashyra på grund av ökade omkostnader
för fastighetsförvaltning och all reglerna om generell hyreshöjning upphävs.
Den
föreslagna ändringen skapar som jag redan har sagl möjligheter till en mer
individualiserad prövning av frågor om hyreshöjning på grund av ökade
omkostnader för fastighetsförvaltning. Jag är dock medveten om all praktiska
hänsyn ställer upp bestämda gränser för hur långt den individualiserade
prövningen kan drivas. I betydande utsträckning torde del bli nödvändigt all
tillämpa schablonmeloder. En väsentlig fördel med den föreslagna ordningen blir
dock all del resultat sådana schablonmeloder leder till kan korrigeras när del
i det enskilda fallet blir otillfredsställande.
Hyresmarknadens
partsorganisalioner har under senare år visat sig ha både vilja och förmåga all
lösa många av marknadens problem genom centrala överenskommelser. Sådana
överenskommelser passar väl in i det nya system jag tänker mig. Behovet av
vägledande normer är särskilt stort då det gäller alt bestämma hyreshöjningar
på grund av ökade omkostnader för fastighetsförvaltning. Om sådana normer görs
upp centralt av partsorganisalionerna underlättas i hög grad de lokala
förhandlingarna beträffande enskilda fastigheter. Dessa förhandlingar kan i så
fall inriktas på frågan om del föreligger särskilda skäl för avvikelse från
den centrala överenskommelsen. Ju mera detaljerat innehåll denna får, desto
mindre utrymme föreligger alt vid den lokala förhandlingen avvika från de
överenskomna normerna. Jag anser att hyresmarknadens organisationer själva bör
söka sig fram till en lämplig avvägning mellan vad som bör regleras genom
centralt tillkomna normer och vad som bör hänvisas lill lokal förhandling.
Sådan förhandling är dock alllid nödvändig, eftersom enligt del föreslagna
systemet förhandlingsöverenskommelsen måste avse den enskilda lägenhetens
bashyra.
En
fråga som blir av storl intresse i detla sammanhang är hur ändringar i
räntekostnaderna skall beaktas. Del synes mig av flera skäl knappast möjligt
all nu övergå lill etl system där del för varje fastighet beräknas hur stora
hyresintäkter som behövs för att läcka räntekostnaderna. Är dessa, t. ex. på
grund av överbelåning eller oförmånlig placering av lånen, oskäligt höga bör detla
f. ö. inle drabba hyresgästerna. Jag räknar därför med alt del även i
fortsättningen kommer alt
Prop. 1971:103 47
bli
nödvändigt all bestämma kompensationen för räntekostnader ganska schablonmässigt,
eventuellt med viss differentiering mellan etl begränsat anlal kategorier av
olika fastigheter. Vid sidan av sådana schablonregler kan del kanske vara
motiverat med någon form av lilläggskom-pensation för fastighetsägare som har
drabbats av särskilt stora kostnadsökningar. Utformningen av regler på delta
område synes bli en viktig uppgift för partsorganisalionerna.
Jag har redan flera gånger
framhållit all en höjning av lägenhets hyra på grund av ökade fastighetsomkoslnader
bör ske endasl i den mån delta är skäligt med hänsyn lill lägenhetens
beskaffenhet. Även inom hyresregleringen bör lägenhetens bruksvärde tillmälas betydelse
som en spärr mol oskäliga hyreskrav. Bakgrunden lill del sagda är alt del är
känt att hyran för inte så få hyresreglerade lägenheter är hög i förhållande
till vad som i allmänhet gäUer för jämförliga lägenheter. Delta kan bero på alt
produktionskostnaderna har varit särskilt stora men också på all lägenheten har
försämrats på grund av bristande underhåll eller annan omständighet. En
hyreshöjning på grund av stegrade fastighetsomkoslnader kan i ell sådant fall
leda till en oskälig tolalhyra. Mot bakgrund av del anförda anser jag alt
bestämmelserna om höjning av bashyra bör kompletteras med en särskUd spärregel
av innebörd alt höjning av bashyra inte får ske så atl hyran därigenom kommer atl
överstiga vad som med hänsyn till hyresläget för jämförliga lägenheter i orten
och övriga omständigheter är skäligt. Denna spärregel bör äga tillämpning i
alla situationer när höjning av bashyra kommer i fråga, alltså även när
höjningen motiveras av all lägenhetens värde har ökat på grund av förbättringsarbete.
Vid
prövningen av vad som är skälig hyra bör hyreslagens regler om bruksvärdeprövning
kunna tjäna till ledning. I princip bör sålunda en jämförelse göras med hyran
hos lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga. I den mån
jämförelsen ger vid handen atl den ifrågasatta hyreshöjningen skulle leda till
en tolalhyra som väsentligt överstiger dessa lägenheters hyra, bör
hyreshöjningen inle få genomföras. Vid urvalet av jämförliga lägenheter bör
det inle ha någon betydelse, om jämförelselägenheten omfattas av
hyresregleringen eller ej. Det bör vara lillålel atl göra jämförelseprövningen
mera översiktlig än som i regel torde bli fallet enligt hyreslagen. Organisalionsförelrädar-nas
resp. hyresnämndsledamöternas allmänna kännedom om hyresläget på orten för
skilda kategorier av lägenheter lorde ej sällan vara tillräcklig för all
bedöma huruvida en ifrågasatt hyreshöjning skulle leda lill en oskäligt hög tolalhyra.
Om likvärdiga lägenheter slår atl finna i hus som tillhör allmännyttiga
bostadsföretag, är det naturligt all tillmäta hyresläget hos dessa lägenheter
avgörande betydelse vid jämförelseprövningen.
I
det syslem för fastställande och ändring av bashyra som jag före-
Prop.
1971:103 48
slår
blir det en viktig uppgift för förhandlingsparterna vid den lokala förhandlingen
all ta ställning till om en av kostnadsskäl i och för sig motiverad
hyreshöjning kan medges med hänsyn till den nu beskrivna spärregeln.
För
all del föreslagna systemet för fastställande och ändring av bas-hyra skall
fungera tillfredsställande krävs uppenbarligen all frågor om bashyra kommer all
bedömas efler samma gmnder både vid förhandlingar mellan hyresvärd eller
fastighetsägarorganisation och hyresgästförening och vid prövning hos
hyresnämnd. SärskUl viktigt synes mig vara all hyresnämndema inte utan starka
skäl avviker från de allmänna normer som de centrala organisationerna ställer
upp. Om nämnderna inle iakttar ålerhållsamhel härvidlag blir följden en minskad
benägenhet för frivilliga uppgörelser och ökad ärendétillströmning lill
nämnderna. En sådan utveckling skulle motverka syftet med den föreslagna ordningen
och i hög grad tynga hyresnämndsorganisationen. Förutsättningarna för all nämndernas
och partsorganisalionernas bedömningar skall visa sig samstämmiga synes mig
emellertid vara gynnsamma. En stark garanli härför ligger i all företrädare för
organisationerna medverkar i hyresnämnderna. Vidare förutsätter jag all
hyresrådet kommer alt meddela anvisningar för hyresnämnderna till ledning för
beräkning av hyreshöjning på grund av ökade omkostnader för
fastighetsförvaltning i likhet med vad som tidigare har skell i fråga om
förbättringsarbeten och all dessa anvisningar utformas i nära samråd med partsorganisalionerna
och under beaktande av vad dessa tidigare kan ha kommit överens om.
Förutsältningarna
för del samspel som enligl vad jag nu har sagl bör äga rum mellan nämnderna och
partsorganisationerna torde ytterligare förbättras, om det ordnas så alt
överenskommelser om ändring av bashyra regelmässigt ges in lill nämnderna.
Dessa blir härigenom i stånd alt följa utvecklingen inom den sektor av
marknaden som regleras genom överenskommelser. Samtidigt vinner systemet med
överenskommelser i stadga. Viktigt är också atl nämnderna såsom f. n. ges
möjligheter atl lämna allmänheten upplysningar om gällande bashyror m. m. Frågan
synes enklast kunna lösas på så sätt atl hyresgästernas organisationer får i
uppdrag att till hyresnämnderna inge ell exemplar av alla överenskommelser om fastställelse
eller ändring av bashyra som de träffar. Föreskrifter härom torde kunna
meddelas av Kungl. Maj:l.
Enligl
4 § första styckel hyresregleringslagen finns möjlighet för hyresvärd att
direkt med hyresgäst avtala om ersättning utöver den fastställda bashyran på
grund av förbättringsarbete eller därmed jämförlig åtgärd. Della moment av
avtalsfrihet infördes genom 1968 års lagändringar. Tidigare gällde all varje
fråga om hyreshöjning på grund av förbättringsarbete skulle underställas
hyresnämndens prövning. Della innebar en stor belastning för hyresnämnderna och
en strängare pris-
Prop, 1971:103 , 49
kontroll
än som kunde anses behövlig. Om enligl vad jag har förordat möjlighet öppnas
all höja bashyran genom överenskommelse med hyresgästförening minskar behovet
av den nu berörda särskilda avtalsmöjligheten. Jag anser dock inle all del
finns tillräcklig anledning att nu gå ifrån denna regel, som torde ha fungerat
smidigt i den praktiska tillämpningen. Jag förordar därför alt frågor om
ersättning för förbättringsarbete även i fortsättningen skall kunna regleras
genom överenskommelse direkt mellan hyresvärd och enskUd hyresgäst.
Hyresgäst
som genom avlal med hyresvärden har åtagit sig all utge ersättning för förbällringsarbele
har enligl 4 § andra stycket rätt atl få ersättningens skälighet prövad av
hyresnämnden. Därigenom har skapats garantier för all möjligheten atl träffa
avtal om sådan ersättning inle missbrukas. En motsvarande regel bör av
rättssäkerhetsskäl gälla när hyresvärd eller organisation, som företräder
hyresvärd, har träffat överenskommelse med hyresgästorganisation om fastställelse
eller ändring av bashyra. Jag föreslår därför att hyresgäst eller hyressökande
får räll alt i ell sådant fall få bashyrans skälighet överprövad av hyresnämnden.
Samma rätt bör tillkomma hyresvärd när fastighetsägarorganisation, som han
tillhör, har ingått överenskommelse angående bashyra. Mol bakgrund av vad jag
förut har anfört om atl bashyresfrågor i första hand bör lösas genom
överenskommelse och med hänsyn också till inlresset av alt begränsa
tillströmningen av ärenden till hyresnämnderna bör emellerlid nämndens prövning
begränsas lill alt rätta lill mera påtagliga felaktigheter i
överenskommelsernas materiella innehåll. Utgångspunkten för nämndens prövning
bör vara all överenskommelsen innefattar en riktig avvägning av bashyrans höjd.
Ändring bör i princip få ske endasl om överenskommelsen mera påtagligt avviker
från vad som följer av en tillämpning av bestämmelserna i hyresregleringslagen.
Rena skälighetsuppskattningar bör i allmänhet godtas av nämnden. Jag föreslår atl
regeln härom får den innebörden atl hyresnämnden skall bestämma bashyran lill
skäligt belopp om den beslämts lill belopp som väsentiigt avviker från vad som
följer av bestämmelserna i 3 §.
För
vissa kategorier av bostadslägenheter torde det nu föreslagna systemet vara
mindre ändamålsenligt. Jag syftar på omöblerade lägenheter i en- och tvåfamiljshus
och lägenheter som upplåiaren innehar med bostadsrätt. Hyresregleringen har
emellertid betydande värde även för hyresgäster i dessa lägenheter.
Hyresgästerna blir dock enUgl min mening tillräckligt skyddade, om de
bestämmelser i hyresregleringslagen som gäller för möblerade lägenheter görs
tillämpliga på nu ifrågavarande område. Bestämmelserna, som återfinns i 6 §
hyresregleringslagen, innebär alt hyresvärd och hyresgäst får träffa avlal om
vilken hyra som skall gälla. Hyresgästen är dock alltid berättigad alt få
hyrans skälighet prövad av hyresnämnd. Den avtalade hyran skall nedsättas, om
den är avsevärt högre än som föranleds av lägenhetens beskaffen-
Prop. 1971:103 50
het och övriga omständigheter. Nämnden kan också förordna
att lägenheten i fortsättningen skall vara underkastad den strängare
hyresregle ringen.
Vad jag nu
har sagt gäller i stor utsträckning också omöblerade lägenheter som har
upplåtits i andra hand. Även i fråga om dem passar det föreslagna systemet
mindre väl. Om sådana andrahandsupplåtelser generellt undantogs från den
strängare hyreskontrollen skulle emellertid vidsträckta möjligheter att
kringgå denna öppna sig. En sådan reform bör därför inle genomföras. Däremot
synes del lämpligl alt hänföra andrahandsupplåtelser av lägenheter i hus som
förvallas av kommuner och allmännyttiga företag under 6 § hyresregleringslagen.
Enligt 26 § är upplåtelser i första hand av lägenheter i sådana hus helt
undantagna från hyresregleringen.
Jag föreslår mol bakgrund av del anförda att
tillämpningsområdet för 6 § hyresregleringslagen vidgas lill all omfatta
lägenheter i en- och tvåfamiljshus, lägenheter som upplåiaren innehar med
bostadsrätt samt i andra hand upplåtna lägenheter som förvallas av kommuner och
allmännyttiga företag.
Den
ordning för fastställande eller ändring av bashyra genom överenskommelser som
jag har förordat i del föregående innebär i och för sig en betydande förenkling
av förfarandet i hyresregleringsärenden. Många frågor bör kunna avgöras snabbi,
enkelt och bUligl samtidigt som hyresnämnderna avlastas arbete. Del är emellerlid
också angelägel atl alla möjligheter all utan eftersättande av tillbörliga
anspråk pä rättssäkerhet få lill stånd ell snabbi och smidigt förfarande inför
hyresnämnden tillvaratas. Vid tillkomsten av de nya reglema om handläggning
av hyrestvister förutskickade min företrädare alt det kunde visa sig nödvändigt
all la upp dem lill översyn sedan någon lids erfarenheter vunnits. Den nya hyreslagsliflning
som infördes år 1968 har nu varit i krafl elt par år. Vissa frågor om ändringar
i lagstiftningen har nyligen väckts från hyresgäströrelsens sida. Även
hyresrådet har i sin framställning aktualiserat sådana frågor. Jag anser för
egen dd atl liden nu är mogen för en översyn av förfarandet i hyrestvister och
vissa andra hyresrättsliga frågor och ämnar inom kort la initiativ till en
sådan översyn. Jag vill emellertid redan i della sammanhang la up]) en
detaljfråga rörande handläggningen av hyresregleringsärenden.
Hyresregleringsärende skall handläggas vid sammanträde
inför hyresnämnden, lill vilket parterna skall kallas. Ärende kan avgöras i
sak av ordföranden ensam om parterna samtycker lill del eller saken är
uppenbar, men förhandling måste alllid hållas. Särskilt när ärende rör många
parter skapar en sådan förhandling åtskilligt besvär. Mänga ärenden angående
bl. a. höjning av bashyra är f. n. av enkel beskaffenhet och del kan
förutsättas all ell inle obetydligt antal sådana ärenden även framledes kommer
all dras inför nämnden. Enligl min mening
Prop. 1971:103 51
bör
rulinbetonade ärenden, som gäller mindre värden, eller ärenden där några delade
meningar inte föreligger ofta utan olägenhet kunna avgöras efler elt rent
skriftligt förfarande. För att möjliggöra etl sådani förfarande föreslår jag
alt del i hyresregleringslagen införs en regel som innebär atl nämnden kan
pröva ärende ulan atl ha kallat parterna all inställa sig inför nämnden, om
förhandling är onödig. En liknande regel gäller redan nu för ärenden enligt
lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighel. Förslagel innebär
således inte någon principiell nyhet för hyresnämndernas del.
6.4
Ikraftträdandefrågor m. m.
Hyresregleringslagen
gäller t. o. m. den 31 december 1971. Lagens giltighetstid bör nu förlängas med
tre år eller till utgången av år 1974.
Vad jag har förordai i del
föregående innebär elt helt nytt system för fastställelse eller ändring av
bashyra. Ändringarna beslår framför allt i, alt reglerna om generell
hyreshöjning upphävs, alt möjlighet införs att höja bashyra på grund av ökade
omkostnader för fastighetsförvaltning saml alt partsorganisalionerna får ell
direkt inflytande över frågor som rör fastställelse och ändring av bashyra.
Reformen förutsätter betydande insatser från partsorganisationernas sida och
dessa behöver få viss tid på sig för förberedelseålgärder. Vidare uppkommer
behov av att ändra gällande hyreskontrakt så alt ändringar av bashyra som sker
genom överenskommelse blir bindande för hyresgästen på samma sätt som enligl de
nu vanligen förekommande kontrakten gäller beträffande beslut om generell
hyreshöjning. Tiden lorde nu vara alllför knapp för all erforderliga åtgärder
skall hinna slutföras före årsskiftet. Det är också angelägel atl beslut om
regional avveckling av hyresregleringen kan meddelas i god tid innan
lagändringarna träder i krafl. Ell sådani beslut torde kunna ges tidigast mol
slutet av år 1971. Jag har med hänsyn till det anförda stannat för att förorda
att hyresregleringen behålls i oförändrad form till utgången av september 1972.
De nya bestämmelserna om förfarandet inför hyresnämnd bör dock träda i krafl
redan den 1 januari.
Det är givet alt hinder
inte möter all parterna redan före den 1 oktober 1972 inleder förhandlingar om
de bashyror som skall gälla fr. o. m. nämnda dag. Däremot kan de inte ulan slöd
av uttrycklig bestämmelse träffa bindande överenskommelser före denna
tidpunkt. Del synes emellerlid vara ägnat atl i hög grad underlätta
genomförandet av reformen om parterna så snart som möjligt blir i tUlfälle atl
ingå överenskommelser enligl den nya ordningen. Även hyresnämnderna bör på ett
tidigt stadium kunna tillämpa de nya bestämmelserna i ärenden som gäller
bashyra för lid efler den 30 september 1972. Genom en sådan ordning minskar
risken för en kraftig arbelsanhopning hos
Prop.
1971:103 52
hyresnämnderna närmast efter reformens ikraftträdande
betydligt. Denna synpunkt tillmäter jag stor betydelse. Jag föreslår med
hänsyn lill del sagda att bland övergångsbestämmelserna tas upp en regel som innebär
att fråga om fastställelse eller ändring av bashyra för tid efter utgången av
september 1972 skall handläggas och avgöras enligt den nya ordningen redan före
ikraftträdandet.
Som förut har framgått avser det nu gällande beslutet om genereU
hyreshöjning åren 19691971. Mitt förslag att ändringarna i hyresregleringslagen
skall träda i kraft den 1 oktober 1972 aktualiserar frågan om generell
hyreshöjning för tiden efter utgången av år 1971. Enligt min mening bör något
ytterligare beslut om sådan hyreshöjning inle meddelas. Medgivande lill
generell hyreshöjning som gäller vid utgången av år 1971 bör emellertid äga
fortsall giltighet till utgången av september 1972. Jag vill i sammanhanget
erinra om att även hyresrådets förslag om avveckling av hyresregleringen på
grund av 2 § övergångslagen i flertalet fall skulle leda lill atl
hyresvärdarna gick miste om möjlighet att kompensera sig för ökade omkostnader
för fastighetsförvaltning genom hyreshöjning före den 1 oktober 1972.
7 Lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justiliedeparlemenlet
upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1942: 429) om hyresreglering m.
m. och om fortsatt giltighet av lagen. Rörande innehållet i förslaget vill jag
ytterligare anföra följande.
8 Specialmotivering
2 §
Hyresregleringslagen skiljer mellan bostadslägenheter och
andra lägenheter (lokaler). Till bostadslägenhet hänförs enligt 2 § lägenhet,
som är avsedd all helt eller lill väsentlig del nyttjas till bostad. Om hyresregleringen
avvecklas i fråga om lokaler blir innebörden i begreppet bostadslägenhet
avgörande för hyresregleringslagens tillämpningsområde.
Hyreslagen har en annan gräns mellan bostadslägenheter och
lokaler än den som gäller enligt hyresregleringslagen. Med bostadslägenhet avses
nämligen enligl 1 § hyreslagen lägenhet som har upplåtits för atl helt eiler
till icke oväsentiig del användas som bostad. Begreppet bostadslägenhet är
alltså något mera vidsträckt där än i hyresreglerings-lagen. Jag anser del vara
en fördel om begreppet får samma innebörd i båda lagarna. Delta kan uppnås
genom atl uttrycket bostadslägenhet
Prop.
1971:103 53
förs in i hyresregleringslagen och definieras på samma
sätt som i hyreslagen. 2 § har ändrats i enlighet härmed. Ändringen kan
innebära alt hyresregleringslagens tillämpningsområde vidgas något i orter, där
regleringen f. n. inle omfattar lokaler. Något större antal lägenheter torde
emellertid inte beröras. Fördelarna av en enhetlig gränsdragning mellan
bostadslägenheter och lokaler måste anses klart överväga de nackdelar som kan
följa av en sådan omläggning.
Ändringarna
i övrigl i 2 § sammanhänger med att hyresregleringen föreslås avvecklad
beträffande lokaler och atl 6 § föreslås gälla för vissa nya kategorier av
bostadslägenheter. .
3 §
Denna paragraf har ändrats i sak på flera punkter och bl.
a. till följd därav omredigerats. Paragrafen innehåller i huvudsak de materiella
reglerna om bashyra, medan bestämmelser om förfarandet vid fastställande och
ändring av bashyra har sammanförts i en ny 3 a §.
Övergången till det nya systemet för bestämmande av
kompensation för omkoslnadsökningar kompliceras av all de hyror som nu gäller
innefattar viss generell hyreshöjning som Kungl. Maj:l har medgivit. Detta
medgivande gäller för tiden fram lill utgången av år 1971 men skall enligl vad
jag tidigare har förordai förlängas lill utgången av september 1972. Vid denna
lidpunkt bör en ny nollställning av hyrorna genomföras. I första styckel av
denna paragraf föreslås därför den ändringen att som bashyra i princip skall
anses det hyresbelopp som enligt hyresregleringslagen eller myndighels beslut
gällde för lägenheten den 30 september 1972. Den nya bashyran kommer alt
innefatta den generella hyreshöjning som fick las ut då men inte sådana
tillägg som parterna kan ha kommit överens om med stöd av 4 §. Generell
hyreshöjning utgår även på ersättning som har överenskommits enligl 4 § första
stycket 1. Denna del av hyreshöjningen bör inle ingå i den nya bashyran. Med
hänsyn härtill har gjorts undantag för särskilt medgiven hyreshöjning som
belöper på sådan ersättning.
I andra stycket anges de fall då bashyra får höjas. Punkt
1 har motsvarighet i gällande räll. Någon ändring i materiellt hänseende är
inte åsyftad. Punkt 2 motsvarar bestämmelserna om hyreshöjning på grund av
ökade omkostnader för fastighetsförvaltning enligt 5 § hyresregleringslagen.
Jag har anselt det lämpligl all särskilt nämna elt par av de viktigaste slagen
av kostnader för fastighetsförvaltning. Hil hör i första hand räntor, vilka i
regel utgör den tyngsta kostnadsposten. Som jag har berört i den allmänna
motiveringen har höjningar av lomträttsavgälder hittills beaktats inom
hyresregleringen endast på så sätt att ett antal hus på mark, som har upplåtits
med tomträtt, har ingått i de statistiska undersökningar angående fastighelsomkostnadernas
förändringar som har legat till grund för besluten om generella hyreshöj-
Prop. 1971:103 54
ningar. Någon hänsyn till den enskilda fastighetens särskUda
förhållanden har däremot inle kunnat tas. Tomlrällsavgälderna skiljer sig härvidlag
i princip inle från andra omkostnader men systemet har kommit all framstå som
särskilt otillfredsställande i fråga om dem eftersom höjningarna drabbar myckel
olika och i del enskilda fallet kan uppgå till betydande belopp. Jag har med
hänsyn bl. a. härtill vall att nämna tomlrällsavgäld som ett exempel på
omkostnader som skall beaktas.
Vid beräkning av hyreshöjning på grund av ökade
omkostnader för fastighetsförvaltning lorde det inle sällan bli nödvändigt alt
ta hänsyn till att systemet med generella hyreshöjningar i vissa fall har lett lill
över- eller underkompensalion. Sålunda har exempelvis de fastighetsägare som
har haft för längre lid bundna lån mol låg ränta under en följd av år blivit
överkompenserade. Om lånen nu omsätts lill en högre räntesats får fastighetsägarna
ökade ränteutgifter, men del kan knappast ifrågakomma atl ulan vidare lägga den
faktiska stegringen lill grund för beslut om bashyreshöjning eftersom den
utgående hyran helt eller delvis inrymmer kompensation för del högre
ränteläget. Har de generella hyreshöjningarna inneburit underkompensalion bör
även denna omständighet kunna beaktas. Del är enligt min mening inte behövligt
och knappast heller möjligt atl närmare ange efler vilka normer de bedömningar
som jag senast har berört bör ske. Jag vill dock framhålla all någon aUmän
nollställning med hänsyn till den över- eller underkompensalion som de
generella hyreshöjningarna kan ha lett till inte är möjlig eller lämplig all
genomföra. Jag hänvisar i övrigl till vad jag har anfört i den allmänna
motiveringen angående tillämpningen av schablonmeloder saml behovet av normer
och anvisningar för beräkning av ersättning för ökade omkostnader för
fastighetsförvaltning.
I fjärde stycket har lagils upp den i den allmänna
motiveringen behandlade särskilda spärren mot oskäliga hyreshöjningar.
Enligt 3 § Iredje stycket i den gällande lydelse medför
höjning av bashyran ej ändring av gällande hyresavtal. För att hyresvärden
skall kunna tillgodogöra sig höjningen måste han alltså i vanlig ordning eventuellt
efler uppsägning överenskomma härom med hyresgästen. De flesta hyresavtal innehåUer
emellerlid bestämmelser som berättigar hyresvärden all omedelbart la ul den
högre hyra som kan komma all fastställas av hyresnämnd och höjningen kan då ske
utan uppsägning av hyresavtalet eller särskild överenskommelse om ändrad hyra.
De kon-Iraktsklausuler som nu förekommer lorde endast undanlagsvis vara
utformade så atl bashyreshöjningar som tillkommer genom överenskommelse mellan
hyresvärden eller hans organisation och hyresgästorganisation automatiskt blir
gällande mol den enskilde hyresgästen. De föreslagna nya formerna för ändring
av bashyran torde därför medföra behov av ändringar i många hyreskontrakt.
Prop. 1971:103 55
3a
§
Denna
paragraf innehåller regler om förfarandet vid fastställande och ändring av
bashyra. Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen. Vad
beträffar överenskommelsen har av rättssäkerhets-hänsyn ansetts påkallat att ställa
upp ell krav på skriftlig form. Det synes lämpligl alt hyresrådet meddelar
närmare föreskrifter om de uppgifter som överenskommelse bör innehålla.
4
§
Paragrafen
har jämkats redaktionellt till följd av ändringarna i 3 §.
6
§
Ändringen
i första styckel sammanhänger med. avvecklingen av hyresregleringen för
lokaler och den ändrade innebörden i begreppet bostadslägenhet. Av ändringama
i 2 § följer all tillämpningsområdet för 6 § såvitt avser bosladlägenheler
utvidgas väsentligt.
Ändringen
i andra stycket är föranledd av atl 5 § angående generell hyreshöjning föreslås
upphävd.
13
§
Ändringen
föranleds av all 3 kap. lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 1 januari
1972 ersätts av 12 kap. jordabalken.
18
§
Lagen
om hyresnämnder ersätts den 1 januari 1972 av lagen (1970: 998) om
arrendenämnder och hyresnämnder. Hänvisningarna i paragrafen har ändrats i
enlighet härmed.
Genom ell nytt andra
stycke har införts möjlighet för hyresnämnd att avgöra hyresregleringsärende
ulan förhandling. Skälen för ändringen har berörts i den allmänna
motiveringen.
23
§
Paragrafen
har jämkats redaktionellt till följd av ändringarna i 3 §. Den har vidare
anpassats till brottsbalkens system för angivande av påföljder.
26
§
Genom
ändring i första styckel 1 undantas från hyresregleringen hus eller del av hus
som har färdigställts efter utgången av år 1957. I detta sammanhang kan det
vara skäl atl erinra om vissa uttalanden som gjordes i 1967 års
lagstiftningsärende beträffande de komplikationer som kan uppslå vid
avveckling av hyresregleringen då skillnader i finansieringsbelingelserna eller
andra omständigheter har medverkat till att hyrorna för vissa lägenheter har
kommit alt ligga högre än
Prop. 1971:103 56
hyresläget
i allmänhet för likvärdiga lägenheter. Dessa uttalanden, som jag för min del
kan ansluta mig lill, innebär i huvudsak följande. I enlighet med de normer
som gäller för hyreskontrollen enligl hyresregleringslagen och som innebär atl
hyran bestäms med hänsyn lill vad som bedöms utgöra skäliga
produktionskostnader är ifrågavarande höga hyror godkända av de hyresreglerande
organen. Den omständigheten atl man går över till ell nytt system för hyressättningen
bör inte föranleda all dessa hyror inte längre skall anses godtagbara. Vid
tillämpningen av hyressältningsbeslämmelserna i hyreslagen bör därför en hyra
som fastställts av hyresnämnd eller hyresråd alllid anses skälig, dock inle i
den meningen alt den utan vidare skall godtas som jämförelsehyra när hyran för
annan lägenhet prövas. En förutsättning är självfallet alt lägenhetens skick inle
har försämrats avsevärt eller hyresgästens förmåner inskränkts i väsentlig mån.
I
delta sammanhang anmäler sig ell särskilt problem som gäller bostadslägenheter
i hus som har uppförts ulan stöd av slalligl lån och för vilket ränlelån utgår
enligt räntelånekungörelsen (1967: 553). Sådana lån utgår huvudsakligen till
ägare av bostadshus som har uppförts under åren 19581968.
Enligl
26 § hyresregleringslagen i dess före den 1 januari 1969 gällande lydelse var
från hyreskontrollen undantagen lägenhet i hyresvärden tillhörigt hus, för
vilket utgått statligt bostadslån som beviljats efter den 31 december 1956 och inle
uppsagts till betalning. Beträffande sådan lägenhet ansågs den kontroll som
utövades av del lånebeviljande organet vara tillräcklig. Genom 1968 års
lagändringar upphävdes undantaget för de statligt belånade husen. Dessa fördes
sålunda in under hyresregleringslagens kontrollsystem. I fråga om lägenheter i
hus som uppförts utan slöd av statliga lån och för vilka ränlelån utgår
behölls emellertid viss särskild hyreskonlroll. Enligt punkt 3 i
övergångsbestämmelserna till räntelånekungörelsen skall nämligen sådana
lägenheter enligt bestämmelser som bostadssiyrelsen meddelar vara underkastade
den hyreskonlroll som behövs för all hyran skall anpassas lill den årliga kapitalkostnaden.
Kontrollens syfte är att ge garantier för atl räntelänen kommer hyresgästerna
till godo. Den innebär i fråga om hyresreglerade lägenheter all i beslut om
beviljande av räntelån föreskrivs alt den utgående hyran inte får överstiga
bashyran jämte vissa tillägg minskad med på lägenheten belöpande andel av ränlelånel.
Då hyresregleringen avvecklas i hus som färdigställts under åren 19581968 saknas
den nuvarande utgångspunkten för avdrag för ränlelån. Del torde därför inle
vara möjligt atl i fortsättningen upprätthålla denna särskilda hyreskonlroll. Enligl
min mening finns det inle heller behov av en fortsatt kontroll av della slag.
Jag vill framhålla alt vad jag nyss har sagl om alt hyra, som har fastställts
av hyresnämnd eller hyresrådet alllid skall anses som skälig, i fall då räntelån
har beviljats bör tillämpas med
Prop. 1971:103 57
den modifikationen all hänsyn las till all den utgående
hyran är lägre än den fastställda. I övrigl lorde den erforderliga garantin för
atl ränlelånen kommer hyresgästerna lill godo ligga däri all hyrorna vid bruksvärdeprövning
enligl hyreslagen kommer alt i huvudsak beslämmas med ledning av hyresnivån i
hus som har uppförts med slöd av statliga lån. Efler samråd med chefen för
inrikesdepartementet förordar jag därför atl den särskilda hyreskontrollen
enligt räntelånekungörelsen upphör vid utgången av september 1972.
Ändringen i första stycket 5 sammanhänger med atl
hyresregleringen föreslås avvecklad beträffande lokaler.
Andra styckel innehåller bestämmelser om undantag från
regleringen beträffande hus eller del av hus som har undergått omfattande ombyggnad.
För all hyresnämnd skall få förordna om hyresregleringens upphörande på grund
av ombyggnadsarbete krävs atl arbetet har avslutats efler utgången av år 1968.
Frågan kan väckas av såväl hyresvärd som hyresgäst. Beslut om undantagande kan inle
meddelas efter det att frågan om höjning av bashyran på grund av arbetet
slutligen avgjorts. Delta anses gälla så snart ny bashyra har fastställts för
någon lägenhet i huset. Undantagsbestämmelsen har lillkommil i syfte atl
stimulera fastighetsägare all förbättra äldre fastigheter. Härigenom motverkas
från faslighelsekonomisk synpunkt omotiverade rivningar. Samtidigt uppnås den
fördelen all hyran efler ombyggnaden inle skall beslämmas enbart på grundval av
de nedlagda kostnaderna.
Del är naturligtvis från såväl bostadspolitiska som
allmänt samhällsekonomiska synpunkter betydelsefullt atl del äldre
fastighetsbeståndet hålls i gott skick och blir föremål för lämpliga
förbättringar. Strävanden i denna riktning bör stimuleras. Del kan från denna
utgångspunkt ifrågasättas om inte reglerna i andra styckel har fått en onödigt
snäv avfattning. Bestämmelsen om atl undantagande inte får ske då fråga om
höjning av bashyra på grund av arbetet slutligen avgjorts synes sålunda vara
ägnad att motverka intresset för successiva upprustningar. Jag föreslår att
denna regel får utgå.
Övergångsbestämmelser
Som jag redan har nämnt bör hyresregieringslagens giltighelstid
förlängas med tre år eller lill utgången av år 1974. De nya reglerna om
förfarandet inför hyresnämnden bör träda i krafl den 1 januari 1972. I övrigl
bör lagändringarna träda i krafl den 1 oktober 1972. De erforderliga
bestämmelserna om ikraftträdandet har tagils upp under 1.
Jag har i den allmänna motiveringen framhållit del
angelägna i att den nya ordningen för fastställelse eller ändring av bashyra
kan träda i lill-lämpning så snart som möjligt. Avgörande för om de äldre eller
de nya bestämmelserna skall tillämpas bör vara från vilken tidpunkt den nya
Prop. 1971:103 58
bashyran skall gälla. Fråga som gäller fastställelse eller
ändring av bashyra för lid före den 1 oktober 1972 bör, oavsett när den har anhängiggjorts,
prövas enligt de materiella reglerna om bashyra i 3 § i den äldre lydelsen.
Även förfarandet bör i huvudsak följa den äldre ordningen. Det bör således inle
vara möjligt all fastställa eller ändra bashyra för tid före den 1 oktober 1972
genom överenskommelse enligl 3 a §. Däremot bör de nya reglerna i 18 § om
förfarandet inför hyresnämnden ulan begränsning tUlämpas från ikraftträdandet,
dvs. den 1 januari 1972.1 sak innebär detla endasl den ändringen i förhållande lill
vad som nu gäller alt hyresnämnden kan underlåta all hålla förhandling om sådan
är onödig. Fråga om fastställelse eller ändring av bashyra för tid efler utgången
av september 1972 bör med iakttagande av alt ändringarna i 13 och 18 §§
träder i kraft den 1 januari 1972 utan särskild lidsbegränsning handläggas
och avgöras enligl de nya bestämmelserna. Regler härom har tagits upp under 2
och 3.
Jag vill påpeka all del fortfarande finns åtskilliga
lägenheter, som har färdigställts under år 1968 eller de närmast föregående
åren, för vilka grundhyra ännu inle har fastställts. Dessa lägenheter kommer enligt
mitt förslag atl undantas från regleringen. Jag anser inle all denna
omständighet motiverar några särskilda övergångsregler. Hyra skall således
fastställas enligl äldre bestämmelser. Den eftersläpning som här föreligger kan
emellerlid leda lill en för hyresgästerna betungande betalningsskyldighet för
förfluten tid och jag vill framhålla del angelägna i atl de hyresreglerande
myndigheterna på allt sätt söker påskynda handläggningen av ifrågavarande
ärenden. Efter den 30 september 1972 kommer nya ärenden angående fastställande
av grundhyra för lägenheter i hus, som har färdigställts åren 19581968, inte
all kunna an-hängiggöras.
Som jag framhållit i den allmänna motiveringen bör
medgivande till generell hyreshöjning, som gäller vid utgången av år 1971, äga
fortsalt giltighet till utgången av september 1972. En regel härom har lagils
upp under 4. Vid nämnda lidpunkt nollställs hyrorna på sätt jag nyss har
redovisat i specialmotiveringen till 3 §. Som där framgår kommer den nya
bashyran inle all innefatta generell hyreshöjning som hänför sig lill
ersättning för förbättringsarbete som har överenskommits enligt 4 § första styckel
1. Medgivande till generell hyreshöjning som hänför sig lill sådan ersättning
bör därför äga fortsatt giltighet även efter utgången av september 1972, dock endasl
om hyresgästen har åtagit sig all utge ersättning för förbättringsarbetet dessförinnan.
En regel härom har tagits upp som en andra punkt under 4.
Enligl punkt 1 andra stycket i övergångsbestämmelserna
till 1968 års ändringar i hyreslagen äger bestämmelserna i 55 § om prövning av förstagångshyra
och i 65 § om återbetalningsskyldighel i fråga om vederlag inle tillämpning på
hyresavtal angående bostadslägenhet om
Prop. 1971:103 59
hyresregleringslagen gäller för avtalet. Enligl Iredje styckel
samma punkt äger vidare bestämmelserna i 5660 §§ om lokalhyresgästs rätt till
ersättning vid obefogad uppsägning inle tillämpning, om del direkta
besittningsskyddet i 7 eller 8 a § hyresregleringslagen gäller för avtalet.
Undantagsbestämmelsernas räckvidd är begränsad tUl hyresavtal på vilka 1968
års hyreslag är tillämplig. Motsvarande reglering erfordras i fråga om
hyresavtal som faller in under den nya jordabalken. Regler härom har tagits upp
under 5.
För lokalhyresgästernas del innebär milt förslag bl. a.
all hyresregleringslagens direkta besittningsskydd den 1 oktober 1972 blir
ersatt av det indirekta besittningsskyddet enligl hyreslagen. Frågan om övergången
från det ena slaget av besittningsskydd till del andra fordrar särskild
uppmärksamhet bl. a. med hänsyn lill all hyreslagens regler om vad parterna på
ömse sidor har all iaktta när hyresgästen efter uppsägning önskar erhålla
förlängning av hyresförhållandet skiljer sig frän hyresregleringslagens
bestämmelser. Besillningsskyddsproceduren enligt hyreslagen regleras i 58 §. Om
hyresvärden har sagt upp hyresavtalet men hyresgästen önskar behålla
lägenheten, skall han meddela hyresvärden della inom tre veckor från
uppsägningen. Gör han inle del är hans räll till ersältning förfallen.
Som nyss har framgått är reglerna i 5660 §§ hyreslagen om
lokal-hyresgästs räll lill ersältning vid obefogad uppsägning inle tillämpliga,
om 7 eller 8 a § hyresregleringslagen gäller för avtalet. Kungl. Maj:l har
genom punkt 1 Iredje stycket i övergångsbestämmelserna till 1968 års hyreslag
fåll befogenhet atl meddela de särskilda föreskrifter som behövs för atl 5660 §§
skall kunna vinna tillämpning, om 7 eller 8 a § hyresregleringslagen upphör atl
gälla. I och med atl dessa paragrafer nu upphävs synes det emellertid lämpligl
all della övergångsproblem löses i delta sammanhang. Detla synes kunna ske
genom en föreskrift all 7 § hyresregleringslagen inle skall vara tillämplig om
hyresavtal sägs upp till upphörande efter den 30 september 1972. Inle heller 8
a § bör gälla, om hyresförhållandet skall upphöra efter nämnda tidpunkt. Regler
av denna innebörd har tagils upp under 6. De får lill följd bl. a. all lokalhyresgäsl
som har blivit uppsagd lill den 1 oktober 1972 eller senare tidpunkt men önskar
behålla lägenheten har atl meddela hyresvärden della inom tre veckor från
uppsägningen.
Del kan länkas all hyresavtal för lokal som är underkastad
hyresreglering redan har sagls upp eller under den närmasie tiden kommer alt
sägas upp lill upphörande efler utgången av september 1972. Med hänsyn till
vad jag nyss har föreslagit behövs med tanke på sådana fall en särskUd frist
inom vilken hyresgästen har alt framföra meddelande enligl 58 § hyreslagen
till hyresvärden. Under 7 föreskrivs därför all hyresgäst som sägs upp före
utgången av juni 1971 har rält atl framföra sådani meddelande senast den 21
juli 1971.
Prop.
1971:103 60
I
punkt 6 i övergångsbestämmelserna lill 1968 års ändringar i hyreslagen har
tagits upp bestämmelser om tillämpningen av hyresregleringslagens hyressättningsnormer
vid prövning av fråga om förlängning av hyresavtal beträffande bostadslägenhet,
för vilken hyresregleringen gäller. Bestämmelsen innebär atl hyresgästen, även
om annat följer av 48 § hyreslagen, inte är skyldig att godla högre hyra än som
är medgiven enligl hyresregleringslagen. Bestämmelsen omfattar endast
hyresavtal på vilka 1968 års hyreslag är tillämplig. En motsvarande regel i
fråga om de hyresavtal som faller in under den nya jordabalken har tagits upp
under 8,
Jag vill påpeka all de
särskilda bestämmelserna om tillämpningen av hyresregleringslagens hyressättningsnormer
inle omfattar del fall alt den nya hyran skall tillämpas först från dag efler
del atl hyresregleringen har upphön i fråga om den aktuella lägenheten. I sådani
fall skall hyressättningen ske enligt hyreslagens bruksvärdenormer.
9
Hemställan
Under
åberopande av det anförda hemsläller jag, all Kungl. Maj:l genom proposilion
föreslår riksdagen atl
1)
deb antaga förslagel
till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1942: 429) om hyresreglering m. m.,
dels ändring i samma lag,
2)
dels godkänna vad jag har
anfört i fråga om särskild hyreskonlroll enligl räntelånekungörelsen.
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemslälll förordnar Hans Maj:t Konungen all lill riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga lill delta protokoll utvisar.
Ur protokollet: Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STHLM 1971 710202
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
21 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (17)
17 kopplingar i 11 dokument.
- SOU 2000:33 Bruksvärde, förhandling och hyra - del 1 s. 45 om s. 43 i texten
- Bet. 1974:CU22 Civilutskottets betänkande i anledning av dels propositionen 1974:1 i vad avser anslag till statens hyresråd, dels propositionen 1974:68 med förslag till lag o… s. 1 i texten
- Bet. 1973:LU13 Lagutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:23 med förslag till lag om ändring i jordabalken, m.m., jämte motioner s. 55 i texten
- Prop. 1973:23 Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i jordabalken, m.m. s. 39 om s. 19 · s. 213 om s. 52 i texten
- Bet. 1972:CU29 Civilutskottets betänkande i anledning av propostitionen 1972:94 med förslag till lag om ändring i lagen (1971:418) om dels fortsatt giltighet av lagen (1942:4… s. 6 om s. 40 · s. 9 i texten
Rättsfall (1)
1 koppling.
- RH 2020:15 i texten · dokumentnivå
Doktrin (3)
3 kopplingar.
- Nerep, Aktiebolagsrättslig analys, 2003 s. 353 i texten · dokumentnivå
- Christensen, Hemrätt i hyreshuset, 1994 s. 78 i texten
- Lejman, Den nya hyresrätten efter hyresregleringens avskaffande, 1976 s. 444 i texten