Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om internationella rättsförhållanden rörande adoption, m.m.
1971 · 58 sidor, varav 57 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 57 av 58 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1971:113, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om internationella rättsförhållanden rörande adoption, m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majts
proposition nr 113 år 1971 Prop.
1971:113
Nr 113
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
internationella rättsförhållanden rörande adoption, m. m.; given Stockholms
slott den 16 april 1971.
Kungl. Maj:l vill härmed, under åberopande av bUagda
utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoU,
föreslå riksdagen atl bifalla de förslag om vars avlålande lill riksdagen föredraganden
hemställt.
Under Hans Maj:ls
Min allernådigsle Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
CARL LIDBOM
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag till ny lagstiftning om
internationella rättsförhållanden rörande adoption. Del väsentiiga syftet med
förslaget är att undanröja vissa svårigheter som nuvarande lagstiftning medför
särskilt vid adoption av utiändska barn och all i övrigt åstadkomma en
tidsenlig lagstiftning om inlernalionella rättsförhållanden rörande adoption.
Svensk domstol skall enligl förslagel pröva ansökan om
adoption, om adoptanten eller adoptanterna har svenskt medborgarskap eller har
hemvist i Sverige eller i annat fall om Kungl. Maj:l medgett det. Liksom
hittills skall svensk domstol tillämpa svensk lag vid prövning av ansökan om
adoption, även om anknytning finns lill utlandet. Domstolen skall också ta viss
hänsyn till lagen i främmande stat till vilken barnet eller sökanden har
anknytning. Det uppställs inle som nu något absolut krav på alt adoptionen blir
giltig i främmande stal där adoplanlen eller adoptivbarnet är medborgare, men
adoption skall kunna vägras, om avsevärd olägenhet kan uppstå för barnet på
grund av alt adoptionen inle blir gällande i den främmande staten,
1 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 113
Prop. 1971:113 2
Den
föreslagna lagen innehåller också bestämmelser om när adoptioner som har
gjorts utomlands blir gUliga här i landet. Huvudregeln är att en adoption som
skett i främmande stal där adoplanlen eller adoptanterna var medborgare eUer
hade hemvist skall gälla här i landet, I andra fall kan Kungl. Maj:l godkänna
adoption som har skett utomlands. När adoptivbarnet var svensk medborgare eUer
hade hemvist här, krävs Kungl. Maj:ls godkännande även om adoptanterna var
medborgare eller hade hemvist i adoptionslandel.
Lagförslaget
reglerar också vissa frågor om rättsverkningar av adoption i internationeUa
förhållanden. När närmare anknytning finns lill Sverige men också i en del
andra fall behandlas adoptivbarnet som adoptantens eget barn, även om
adoptionen har skett utomlands.
Den
nya lagstiftningen föreslås träda i krafl den 1 januari 1972.
Prop. 1971:113
1
Förslag till
Lag
om internationella rättsförhållanden rörande adoption
Härigenom
förordnas som följer.
1
§ Ansökan om adoption upplages
av svensk domstol, om den eller de sökande har svenskt medborgarskap eller har
hemvist här i riket eller om Konungen medgivit all ansökningen prövas.
2
§ Ansökan om adoption prövas
enligl svensk lag.
Avser
ansökningen barn under aderton år, skall särskilt beaktas, huruvida sökande
eller barnet genom medborgarskap eller hemvist eller på annat sätt har
anknytning lill främmande stat och det skulle medföra avsevärd olägenhet för
barnet, om adoptionen ej blir gällande där.
3 §
Beslut om adoption som meddelats i främmande stat gäller här i
riket, om den eller de sökande var medborgare eller hade hemvist i
den främmande staten när beslutet meddelades samt, i fall då adoptiv
barnet var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige, adoptionen
godkänts av Konungen eUer myndighet som Konungen bestämmer.
Konungen
eller myndighet som Konungen bestämmer kan även i annat faU förordna, alt ell
utomlands meddelat beslut om adoption skall gälla här i riket.
4 §
När beslut om adoption som meddelats i främmande stat skall
gälla här i riket, anses adoptivbarnet som adoptantens bam i äktenskap
i fråga om vårdnad, förmynderskap och underhåU.
I
fråga om arvsrätt i adoplivförhållanden gäller vad som i allmänhet är
föreskrivet om tillämplig lag beträffande rätten lUl arv, oavsett vilken lag
som tillämpats vid adoptionen. Har denna ägt rum här i riket, anses dock
adoptivbarnet alltid som adoptantens barn i äktenskap.
I
fall då adoptivbarn ej har arvsrätt efler adoptanten kan efter vad som finnes
skäligt beslämmas all bidrag lill barnets underhåll skall utgå av behållningen
i adoptantens dödsbo.
5
§ Konungen eller myndighet som
Konungen bestämmer kan meddela föreskrifter om den utredning som skall äga rum
i ärende som avses i denna lag.
6
§ Beslut om adoption som
meddelats i främmande stat får ej lUl-läggas gUtighet i Sverige, om detta
skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen här i riket.
7
§ I den mån del påkallas lill
uppfyllande av Sveriges förpliktelser enligl avtal med främmande stat kan
Konungen meddela föreskrifter som avviker från bestämmelserna i denna lag.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Beslut
om adoption, som meddelats i främmande stat och vid ikraftträdandet var
gällande här i riket, gäller alltjämt.
I
fråga om räll lill arv i adoplivförhållande är lagen ej tillämplig, pm arvlålaren
avlidit före ikraftträdandet.
Prop.
1971:113
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1904: 26 s. 1) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och
adoption
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1904: 26 s. 1) om
vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adoplion,
dels all 6 kap. skall upphöra att gälla,
dels all lagens rubrik och 7 kap. 5 § skall ha nedan
angivna lydelse.
Lag om vissa internationella rättsförhållanden rörande
äktenskap och förmynderskap
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
5 §»
Konungen äger, efler avlal med Konungen äger, efler avlal med
Danmark, Finland, Island och Danmark, Finland, Island och
Norge eller med en eller flera av Norge eller med en eller flera av
dessa stater, stadga avvikelser från dessa stater, stadga avvikelser från
de i denna lag givna bestämmel- de i denna lag givna bestämmel
ser om internationella rältsförhål- ser om internationella rättsförhål
landen rörande äktenskaps ingåen- landen rörande äktenskaps ingå-
de, återgång av äktenskap, akten- ende, återgång av äktenskap, äk-
skapsskillnad, hemskillnad, för- lenskapsskUlnad, hemskillnad, för
mynderskap för underåriga och mynderskap för underåriga och
omyndigförklarade så ock i öv- omyndigförklarade så ock i öv
rigt meddela föreskrifter i dessa rigl meddela föreskrifter i dessa
hänseenden saml beträffande in- hänseenden.
lernationdla rättsförhållanden rö
rande adoption.
Efter avlal med annan stat än nu är sagl äger Konungen,
med avseende å undersåtar i fördragsslulande stat, stadga avvikelser från de i
4 och 5 kap. meddelade bestämmelserna.
Skall, enligt de i viss främmande stat gällande allmänna
reglerna om internationeUa rättsförhållanden, lagen i den stat, där hemvistet
är, äga tillämpning med avseende å omyndighetsförklaring och anordnande av förmynderskap
för underårig och omyndigförklarad, äger ock Konungen förordna beträffande
undersåtar i den staten, vUka hava hemvist här i riket, all
omyndighetsförklaring må ske och förmynderskap anordnas enligt svensk lag, samt
i fråga om svenska undersåtar, vUka hava hemvist i den främmande staten, alt
omyndighetsförklaring må ske och förmynderskap anordnas i den främmande staten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
' Senaste lydelse av 6 kap. 1949: 384. = Senaste lydelse
1949: 384. = Senaste lydelse 1969:721.
Prop,1971:113
Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 26 mars 1971.
Närvarande: slalsminislern PALME, ministern för utrikes
ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIC
NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM, CARLSSON, FELDT.
Statsrådet Lidbom anmäler efler gemensam beredning med
statsrådets övriga ledamöter fråga om lagstiftning angående internationell
adoptionsrätt och anför.
1. Inledning
Lagen (1904: 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap, förmynderskap och adoption innehåller i 6 kap. vissa
bestämmelser om adoption. Vid sidan härav finns för internordiska förhållanden särskUda
regler om internationellrätlsliga förhållanden rörande adoption i en konvention
som ingåtts den 6 februari 1931 mellan Danmark, Finland, Island, Norge och
Sverige och som innehåller internationeUt privalrättsliga bestämmelser om
äktenskap, adoption och förmynderskap (SÖ 1931: 19). Dessa bestämmelser finns
för svensk rätts vidkommande intagna i förordningen (1931: 429) om vissa internationella
rällsförhåUanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap.
Inom
Haagkonferensen för internationell privaträtt, av vUken Sverige är medlem, har
avslutals en den 15 november 1965 dagtecknad konvention om behörig myndighet,
tillämplig lag och erkännande av beslut rörande adoption. Konventionen har
ännu inle trätt i kraft. Den har ratificerats endasl av Österrike och har
ytterligare undertecknats av Schweiz och Storbritannien.
Med slöd av Kungl. Maj:ls beslut den 30 juni 1965 tiUkaUades
en sakkunnig för att verkställa översyn av den internationellrätlsliga regleringen
rörande adoption. Uppdraget omfattade dock inle de särskilda internordiska
bestämmelserna på området. Den sakkunnige avgav den 31 mars 1969 betänkandet (SOU
1969: 11) Internationell adoptionsrätt.
' Ordföranden i lagberedningen f. d. justitierådet Gösta Walin.
Prop. 1971:113 6
Betänkandet
innehåUer bl. a. förslag lill en ny lag om internationellrätlsliga
förhållanden rörande adoption. Förslagel torde få fogas lill
statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.
Efter remiss har yttranden
över betänkandet avgetls av Svea hovrätt, som bifogat yttrande från Stockholms
tingsrätt, av hovrätten över Skåne och Blekinge, socialstyrelsen, centrala
folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU), familjelagssakkunniga, Stockholms
stads barnavårdsnämnd, styrelsen för socialförvaltningen i Göteborg och barnavårdsnämnden
i Göteborg, Malmö stads barnavårdsnämnd, föreningen Sveriges häradshövdingar
och stadsdomare (domareföreningen), Sveriges advokatsamfund, föreningen
Sveriges rällshjälpsjurisler, föreningen Adoplionscentrum och Utiandssvenskarnas
förening.
Genom lagen (1970: 840) om
ändring i föräldrabalken upphävdes förut gäUande bestämmelser om möjlighet atl
häva adoption. Till grund för den nya lagstiftningen, som i denna del trädde i
kraft den 1 januari 1971, låg en inom justitiedepartementet den 13 april 1970
upprättad promemoria med förslag till ändringar i adoplionslagsliflningen (Ds
Ju 1970: 5). I bilaga liU promemorian redovisades vissa av förslagel till
ändring i den materiella adoplionslagsliflningen föranledda överväganden
rörande internationellrältsliga frågor om hävande av adoplivförhållande.
Samtliga
remissinstanser som yttrat sig över belänkandet har varit i tillfälle atl yttra
sig även över promemorian.
2.
Gällande ordning m. m. 2.1 1904 års lag
1904
års lag om vissa inlernalionella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap
och adoption innehåller inle någon regel om svensk domstols behörighet i inlernalionella
adoptions-förhållanden. Enligl fast praxis anses emellerlid svensk domstol
behörig alt pröva ansökan om adoption när den eller de sökande har svenskt medborgarskap
eller har hemvist i Sverige. Även i vissa andra fall med internationell
anknytning har adoplionsansökan ansetts kunna prövas av svensk domstol (jfr
betänkandet s. 27).
Vad gäller frågan om tillämplig
lag vid prövning av ansökan om adoption bygger 1904 års lag på uppfattningen
alt svensk domstol skall tillämpa svensk lag. Enligl 6 kap. 1 § första stycket
gäller emellertid all utländsk medborgare får adoptera eller adopteras här i
landet bara under förutsättning att adoptionen blir gällande i den stat han tiUhör.
I
fråga om utländskt adoplionsbesluls verkan här i landet gäller enligl 6
kap. 1 § andra stycket 1904 års lag all
Prop.
1971:113 7
svensk
medborgare inle får adoptera eller adopteras utomlands ulan alt Kungl. Maj:l
beträffande viss stat eller visst bestämt fall har medgetl det.
Några
regler om rättsverkan av adoption finns inte i 1904 års lag.
I
6 kap. 2 § nämnda lag regleras frågan om hävande av adoption. När adoptanten
är utlänning får enligl paragrafens första stycke adoplivförhållandel hävas här
i riket bara om hävandet blir gällande i adoptantens hemland. Är adoplanlen
svensk medborgare får enligl andra stycket adoptionen inte hävas utomlands med
verkan här i landet ulan alt Kungl. Maj:t har medgett det beträffande viss stat
eller visst bestämt fall.
De
nu redovisade reglerna i 6 kap. 1904 års lag har i sak inte undergått någon
ändring sedan adoptionsinslitulel infördes i svensk räll år 1917.
2.2
1931 års förordning
Regleringen
av adoplionsfrågor i 1931 års förordning om vissa intemationella
rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap bygger dels på
de nyss återgivna bestämmelserna i 6 kap. 1904 års lag om rält för Kungl. Maj:t
att ge tillstånd lill adoption eller hävande av adoption i viss främmande stat,
dels på en särskild fullmaktsbestämmelse i 7 kap. 5 § första stycket samma
lag, enligt vilken Kungl. Maj:t kan, efler avtal med Danmark, Finland, Island
och Norge eller med en eller flera av dessa stater, meddela föreskrifter
beträffande bl. a. internationella rättsförhållanden rörande adoption.
I 1931 års förordning
föreskrivs i överensstämmelse med bestämmelserna i 1931 års konvention, att om
någon som är medborgare i fördragsslulande stat Sverige, Danmark, Finland,
Island eller Norge och har hemvist i sådan stat vill adoptera någon som har
medborgarskap i en av staterna, ansökningen skall göras i den stat där adoptanten
har hemvist (11 §). Vid prövning av ansökningen tUlämpas i varje stat där gäUande
lag. Är den som skall adopteras under 18 år och har han hemvist i hemlandet,
får ansökningen dock inle bifallas i annat stat ulan att vederbörande barnavårdsmyndighet
i hemlandet har haft tillfälle atl avge yttrande (12 §). Ansökan om hävande av adoplivförhållande
mellan medborgare i fördragsslulande stater skall, om adoptionen ägt mm i sådan
stat, upptagas i den stat där adoplanlen har hemvist eller, om han inte har
hemvist i fördragsslulande stat, där adoptivbarnets hemvist är. Vid prövning av
ansökningen tillämpas i varje stat där gällande lag (13 §). Har beslut om
adoption eller om hävande av adoption meddelats i fördragsslulande stat enligl
konventionens bestämmelser, skall beslutet gälla i övriga stater ulan särskild
stad-
Prop. 1971:113 8
fästelse
och utan prövning av avgörandets riktighet eller av dess förutsättningar med
hänsyn till hemvist eller medborgarskap i den ena eller andra av de
fördragsslutande staterna (22 §),
2.3
Haagkonventionen m. m.
Haagkonvenlionen
den 15 november 1965 om behörig myndighet, tillämplig lag och erkännande av
beslut rörande adoption reglerar i främsta rummet kompetensfrågor, dvs. vilken
stats eller vUka staters myndigheter som är behöriga all upplaga frågor om
adoption. Enligt konventionen behörig myndighet får, med vissa undantag,
tillämpa sill eget lands lag, och dess avgörande skall erkännas i övriga
fördragsslutande stater. Konventionen innehåller inle några bestämmelser om rättsverkningarna
av adoption. Frågan om verkan i en stat av adoption som skett i annan stal och
som enligl konventionen skall erkännas i den förstnämnda staten får sålunda
bedömas enligt den statens internatio-nell-privairällsliga regler. En närmare
redogörelse för innehållet i konventionen lämnas i betänkandet s. 5360.
Svensk översättning av konventionstexlen finns på s. 7174 i betänkandet,
I betänkandet (s, 1626,
2936) finns också en redogörelse för utländsk intern och inlernalionell
adoptionsrätt.
3.
Utredningen
3.1
Allmänna synpunkter
Utredningen
anför inledningsvis, att internationellrättsliga frågor om adoption på senare
lid har fåll allt större betydelse. Del föreligger därför elt ökat praktiskt
behov av en lidsenUg lagstiftning. Bestämmelserna om adoption i 1904 års lag är
föråldrade och har genom de krav som gäller i fråga om de materiell rättsliga
villkoren visat sig försvåra önskvärda adoptioner. Lagen saknar vidare
reglering av svensk myndighets behörighet i internationella adoplionsärenden. Inle
heller har den några bestämmelser om rättsverkningarna av internationella
adoptioner. Utredningen anser all del är praktiskt nödvändigt alt försöka ge
bättre vägledning därom än som nu slår lill buds.
Utredningen anför vidare
all den enligl direktiven skall beakta möjligheterna för Sverige alt tillträda
Haagkonvenlionen om adoption. Utredningen förutsätter för sin del all Sverige
tillträder konventionen, men ullalar samtidigt atl enligl dess mening
konventionens bestämmelser inle är ägnade atl ensamma läggas lill grund för en
ny svensk lag rörande internationell adoptionsrätt, om denna skall ersätta
bestämmelserna i 1904 års lag och således inle kan begränsas lill konventionsfaU.
Del är ovisst, hur många stater som kommer all tillträda konventionen, och
under alla omständigheter behövs regler i förhållande lill stater
Prop. 1971:113 9
som står utanför. Utredningen har därför funnit det
nödvändigt all föreslå dels en generell lagstiftning, dels särskilda
bestämmelser rörande tillämpningen av Haagkonvenlionen för det fall att Sverige
tillträder denna. Utredningen har emellertid strävat efter så stor
överensstämmelse mellan de olika regelkomplexen som möjligt. Förslagel lill
generell lagstiftning bygger därför i görlig mån på bestämmelserna i Haagkonventionen,
Utredningen utgår från alt den svenska internationella familjerätten för
framliden kommer all i ökad omfattning bygga på en kombination av nationalitet
och domicil som anknytningsmoinent. En sådan kompromiss kännetecknar också
Haagkonventionen om adoption. Utredningens förslag lill generell lagstiftning
behandlar i motsats lill Haagkonvenlionen även i viss utsträckning
internationella rättsverkningar av adoptionsbeslul.
3.2 Frågan om tillträde till Haagkonventionen
Utredningen anför, all del slutliga beslutet i frågan om
Sveriges tillträde lill Haagkonvenlionen förutsätter en avvägning, huruvida de
krav som konventionen ställer och de därmed förenade praktiska ölägenheterna
uppvägs av de fördelar som vinns lill följd av atl svenskt adoptionsbeslul
genom konventionen tillförsäkras erkännande i vissa främmande stater. Hur stora
fördelarna blir, beror av hur många och vilka främmande stater som tillträder
konventionen. Underlaget för bedömningen är enligt utredningen ofullständigt i
etl läge då konventionen ratificerats av bara en stal och ytterligare endasl
två stater har undertecknat konventionen.
Utredningen anser del önskvärt, att de nordiska staterna
gemensamt liUträder konventionen. Härigenom skulle vissa internordiska problem
lösas som inle regleras av 1931 års nordiska familjerätts-konvention, främst
frågan om erkännande av adoptionsbeslut som meddelats i nordisk stat och som
rör personer med medborgarskap eller hemvist i icke-nordisk stal, vilken har lillträll
Haagkonvenlionen. Frågan har diskuterats vid överläggningar som utredningen
har hafl med sakkunniga från Danmark, Finland och Norge. De finska och norska
sakkunniga ställde sig positiva lill ell tillträde lill konventionen, medan den
danska representanten räknade med alt konventionen sannolikt inte skulle accepteras
i Danmark. Utredningen anser att Sverige under de förutsättningar i övrigl
som har angetts i det föregående bör kunna ratificera konventionen, även om
Danmark tills vidare står utanför,
3.3 Svensk domstols behörighet
Utredningen anser det naturligt, all ansökan om adoption
prövas i stal till vilken adoptanten har anknytning, bl, a, därför alt det
främst är adoptantens förhållanden som bör utredas, när det gäller att bedöma
Prop. 1971:113 10
om
en adoption är till barnels bästa. Från ulredningssynpunkl skulle del vara mest
konsekvent, att adoption alllid äger rum i stal där adoptanten har sill
hemvist. Utredningen anser dock att del knappast kan komma i fråga all ändra
nuvarande praxis, enligl vilken adoplanl eller adoptanler som är svenska
medborgare kan vända sig till svensk domstol, särskilt som adoptantens resp. adoptanternas
medborgarskap utgör kompetensgrund enligt Haagkonvenlionen. Utredningen anser
därför, all ansökan om adoption alllid skall få upptagas av svensk domstol,
om den eller de sökande är svenska medborgare eller har hemvist här i riket.
När makar ansöker om adoption, bör sålunda krävas, alt båda är svenska
medborgare eller har hemvist här i riket. Utredningen erinrar om all svensk
domstol i rättspraxis har upptagit ansökan om adoption även i vissa
situationer där de sålunda föreslagna kompetensgrunderna inte föreligger. För atl
tillgodose behovet av atl få ansökan om adoption prövad i Sverige i särskilda
fall föreslår utredningen, atl Kungl. Maj:l skall kunna medge all ansökan
upplages av svensk domstol. Kungl. Maj:l har en liknande prövningsrätt enligl
lagen (1964: 726) om svensk domstols prövning av äktenskapsmål i vissa fall.
Utredningen erinrar i detla sammanhang om all Kungl, Maj:t enligt gällande lag
i vissa fall prövar frågan om godkännande av utiändsk adoption.
I
enlighet med dessa överväganden föreslår utredningen atl en ny lag om inlemationellrätlsliga
förhåUanden rörande adoption inleds med en regel av innehåll atl ansökan om
adoption får upplagas av svensk domstol, om den eller de sökande är svenska
medborgare eller har hemvist här i landet eller om Kungl. Maj:l i annat fall
medger atl ansökningen prövas här. En sådan bestämmelse har tagits upp i 1 § i
utredningens lagförslag.
3.4
Tillämplig lag
I
denna del förordar utredningen ett lagfästande av nuvarande praxis alt ansökan
om adoption skall prövas enligt svensk lag. Utredningen erinrar om atl
tillämpning av den prövande myndighetens eget lands lag är huvudregel även enligl
Haagkonvenlionen.
Nuvarande
regel i 6 kap. 1 § första stycket 1904 års lag, atl utlänning får adoptera
eller adopteras här i landet bara om adoptionen blir gällande i hans hemland,
medför enligl utredningen betydande praktiska svårigheter. Av en enkät som
utredningen gjorl framgår all bestämmelsen medfört omgång i åtskilliga adoplionsärenden
och ibland direkt hindrat adoption, åtminstone till dess vederbörande har fått
svenskt medborgarskap. I fall då adoptionsinstilulel inte har någon motsvarighet
i barnels hemland har del sålunda varit nödvändigt atl uppta barnet lill
svensk medborgare för alt adoption skall kunna genomföras
Prop. 1971:113 11
här.
De blivande adoptivföräldrarna har då förordnals tUl förmyndare för barnet och
har därefter ansökt om svenskt medborgarskap för del. Utredningen anser alt
kravet i 6 kap. 1 § första stycket 1904 års lag går för långt och inle lar
hänsyn till att många stater tillämpar domicil-principen. Dessutom är det ofta
förenat med betydande omgång och ibland omöjligt alt utreda, huruvida kravet är
uppfyllt. Utredningen erinrar om atl adoption av barn från utvecklingsländer på
senare lid har blivit allt vanligare. Huruvida adoptionen i elt sådani faU blir
giltig i barnets hemland eller inte, lorde enligt utredningen som regel vara betydelselöst,
såvida barnet finns i Sverige eller i annat land där adoptionen erkänns. Man
behöver inte räkna med alt barnet annat än i enstaka undantagsfall kommer all
återvända lill sitt hemland.
Mol bakgrund av det sagda
bör enligt utredningen inle gälla något absolut krav på all adoptionen skall
bli gällande i den stal där sökanden eller bamet är medborgare. Samtidigt
framhålls emeUertid att o-lägenheler i vissa fall kan uppkomma, ifall ingen
hänsyn tas till frågan om adoptionens gUtighet utomlands. Om t. ex. utländska
makar med hemvist i Sverige adopterar etl barn här och sedan återvänder till
sitt heraland eUer om svenska makar med hemvist utomlands adopterar här i
landet, skulle otvivelaktigt svårigheter uppstå om adoptionen inte blir
gällande i den stat där makarna är medborgare resp. har hemvist. När
adoptivbarnet är underårigl, torde adoptanterna i sådana fall inte kunna
företräda barnet i det främmande landet. I stäUel anses kanske de biologiska
föräldrarna skola företräda barnet och ha rätt alt få barnet utiämnat lill sig.
Sådana ölägenheter som i internationeUa förhållanden kan uppstå till följd av
all en adoption inle blir gällande utomlands bör enligt utredningen beaktas vid
den aUmänna lämplighetsprövning som enligt 4 kap. 6 § föräldrabalken skall ske
i adoptionsärenden. Därvid kan självfallet bedömningen utfalla så, atl en viss
risk för olägenheter anses föreligga men uppvägs av de fördelar som adoptionen
väntas medföra för barnet. Även om en avvägning enligl föräldrabalken skall
äga rum vid alla adoptioner, anser utredningen del vara lämpligl atl del i den
internationellrätlsliga lagstiftningen om adoption tas upp en särskild
bestämmelse i förevarande avseende. Denna bör få del innehållet all del vid
prövningen av en ansökan om adoption av den som ej fyllt 18 år skall beaktas, humvida
sökande eller barnet genom medborgarskap eller hemvist har sådan anknytning lUl
främmande stat alt det skulle lända lill avsevärd olägenhet för barnet, om
adoptionen inle blir gällande där. Om det slår klart, all del inle finns någon
anledning atl la hänsyn lill uppfattningen i främmande stat, behöver enligt
utredningen inte undersökas, huruvida adoptionen faktiskt anses giltig eller inle
i den främmande staten.
2
§ i utredningens lagförslag har utformats i enlighet med nu angivna överväganden.
Prop.
1971:113 12
3.5 Verkan av utländskt adoptionsbeshit
Utredningen erinrar om sill förslag att svensk domstol
skall vara behörig alt pröva ansökan om adoption när sökanden är svensk medborgare
eller är utlänning med hemvist här. I konsekvens härmed bör Sverige enligt
utredningen i princip godtaga beslut som meddelats i främmande stat där den
eller de sökande var medborgare eller hade hemvist, Enligl utredningsförslaget
skall svensk domstol i första hand tUlämpa svensk lag. Utredningen anser, att
Sverige från dessa utgångspunkter bör acceptera, all främmande stats
myndigheter tillämpar sin egen interna lag eller annan lag som är tillämplig enligl
den statens internationella privaträtt. En sådan ordning går också väl samman
med Haagkonventionen,
Utredningen anser dock atl det i vissa fall kan vara
vanskligt att erkänna en utländsk adoption, även om beslut därom meddelats av m.yn-dighet
i en stat till vilken fanns anknytning genom adoptantens eller adoptanternas
medborgarskap eller hemvist. Om en utländsk adoption av minderårig anses
gällande här, följer av 4 § utredningsförslaget, atl adoptanten skall anses
vara vårdnadshavare. Han får därigenom bl, a. rätt alt bestämma om barnets
utresa från Sverige, Detta kan enligl utredningen i vissa fall länkas leda lill
stötande resultat, låt vara all ingripande enligt barnavårdslagen undantagsvis
kan lägga hinder i vägen för utresan, I den mån sådana konsekvenser inträder
enligt bestämmelser i en internationell konvention som Sverige är bundet av,
måste de givetvis godtagas. Vid en generell lagstiftning som avser adoptioner
från hela världen räknar utredningen med större risker för att en utländsk
adoption framstår som olämplig från svensk synpunkt. Om adoptivbarnet genom
medborgarskap eller hemvist har anknytning till Sverige och fallet inle
omfattas av några sådana konventionsbestämmelser som nyss angetts, bör därför enligl
utredningens mening krävas att Kungl, Maj:t godkänner adoptionen.
Enligt utredningen bör det finnas möjlighet för Kungl, Maj:t
alt besluta om erkännande av utländskt adoptionsbeslul även om delta inle har
meddelats i stal där adoptanten eller adoptanterna var medborgare eller hade
hemvist,
I enlighet med del sagda föreskrivs i 3 § första styckel i
utredningens lagförslag som huvudregel atl beslut om adoption som meddelats i
främmande stat även skall gälla här i riket, om den eller de sökande var
medborgare eller hade hemvist i den främmande staten när beslutet meddelades.
Ifall adoptivbarnet var svensk medborgare eller hade hemvist här i riket,
krävs dock att Kungl. Maj:t godkänner adoptionen. Enligl 3 § andra stycket
skall Kungl. Maj:l i sådana fall som inte omfattas av huvudregeln kunna
förordna att adoptionen skall gälla här i landet.
Prop.
1971:113 13
Utredningen framhåller, atl de föreslagna bestämmelserna inle
är avsedda att vara uttömmande. Domstolarna får pröva, huruvida i andra fall etl
sådant adoplivförhållande uppkommit alt del bör respekteras i Sverige, Atl
ovillkorligen kräva Kungl, Maj:ls godkännande för att adoptionen skall anses
gällande, t. ex. när frågan uppkommer vid arvfall, är enligt utredningen inte
lämpligt.
3.6 Rättsverkningar av adoption
Utredningen erinrar om att adoption har olika
rättsverkningar i skUda länder. Man kan schematiskt tala om starka och svaga
adoptionsformer, även om olika varianter förekommer. En adoption som ägt rum enligl
den nuvarande svenska lagstiftningen är med hänsyn till de långtgående
verkningarna utpräglat stark. I många främmande stater däremot kvarstår
åtskilliga rättsverkningar av den biologiska släktskapen t. ex. arvsrätt och
en åtminstone subsidiär underhållsskyldighet medan några rättsverkningar inte
uppkommer i förhållandel mellan barnet och adoptantens släkt. Att en adoption
som meddelats i främmande stat erkänns här i riket behöver enligt utredningen inle
i och för sig medföra, atl den får samma rättsverkningar som en svensk
adoption. Inte heller är det självklart alt en adoption som meddelats i Sverige
men har anknytning också till främmande stat får de rättsverkningar som följer
av svensk adoptionslagstiftning. Frånsett den internordiska arvsregleringen har
vi inga bestämmelser om rättsverkningar av adoption i inlernalionella
rättsförhållanden. Dessa frågor har också lämnats öppna i Haagkonventionen,
Utredningen anför, att hithörande spörsmål är mycket
svårlösta. Utredningen har vall all begränsa regleringen till vårdnad, underhåUsskyldighet
och förmynderskap (4 §) och till arvsrätt i adoplivförhållanden (5§).
Utredningen finner det naturligt all ge del egna landels
lag ell avsevärt inflytande på frågor som rör vårdnad och
underhållsskyldighet. En i cch för sig naturlig lösning skulle därför vara all
sådana frågor i adoplivförhållanden prövas enligt svensk lag, oavsett om
anknytning finns till främmande stat. Grundläggande för svensk lags
bestämmelser om vårdnaden är atl barnets bästa i första hand skall beaktas, och
från denna regel bör enligt utredningen inle göras undanlag av hänsyn till
främmande rätt. Vad angår underhållsskyldigheten är det enligt utredningen
svårt att över huvud tagel finna någon hållbar principiell grund för lagvalel.
Miljön bör emellertid enligt utredningen tillmätas stor betydelse. Beträffande
underhållsskyldighetens omfattning bygger svensk räll pä en allmän skälighetsprövning
vid vilken olika hänsyn kan vägas mol varandra. Därvid får i fråga om
underhållels storlek m. m. las tillbörlig hänsyn lill miljön. Del bör därför enligl
utredningen inle möta någon avgörande invändning att här i landet tUlämpa sveitsk
lag. Be-
Prop.
1971:113 14
träffande förmynderskap i inlernalionellrättsliga förhållanden
torde del däremot enligl utredningen inte vara möjligt atl utan vidare tillämpa
svensk lag. En förmynderskapsförvaltning som består utomlands måste i allmänhet
respekteras av svenska myndigheter, åtminstone så länge inle parterna fåll fast
anknytning till Sverige. I allmänhet torde adoption medföra den rättsverkan
att förmynderskapet överförs från de biologiska föräldrarna lill adoptanterna
eller adoptivfadern. Detla leder enligt utredningen till atl man visserligen
inte utan vidare kan tiUämpa svensk lag i fråga om adoptions rättsverkningar
med avseende på förmynderskap men all del ändå är möjligt att i det hänseendet
betrakta adoptivbarnet som adoptantens barn i äktenskap. Härav följer, atl de
allmänna regler som gäller eller kan komma att gälla om tillämplig lag
beträffande förmynderskap för barn i äktenskap får verkan också i fråga om
adoptivbarn. I utländsk rätt görs emellertid inle alltid någon kla: skUlnad
mellan vårdnaden om barnets person och förvaltningen av dess förmögenhet. Delta
talar enligt utredningen för atl man inle i lag bör ge annan föreskrift om
vårdnaden än om förmynderskap. Även i fråga om vårdnaden bör därför endasl
anges, all barnet räknas som barn i äktenskap. Också beträffande
underhållsskyldighet anser utredningen, alt man i förevarande sammanhang bör
nöja sig med en föreskrift om alt adoptivbarn räknas som barn i äktenskap.
Utredningen går inte in på frågan vilken lag som i nämnda hänseenden skall
anses tillämplig, när det gäller barn i äktenskap. I det hänseendet får man
falla tillbaka på hittills gällande aUmänna inlernalionell-privalrättsliga
regler och grundsatser.
Av nu anförda skäl föreslår utredningen i 4 § en regel av
innehåll, atl när beslut om adoption i främmande stal skall gälla här i landet,
adoptivbarnet räknas som barn i äktenskap i fråga om vårdnad, förmynderskap
och underhåll.
Frågan om rättsverkningarna av adoption med avseende på
arvsrätt i inlernalionella förhållanden är enligt utredningen komplicerad.
Anledningen härtill är, all rätlen till arv i adoptivförhållanden är mycket
olika reglerad i olika länders interna lagstiftning. Enligt utredningens mening
bör rätlen till arv i adoptivförhållanden i regel bedömas enligt del allmänna arvsslatulel,
dvs. den lag som i allmänhet är bestämmande för arvsrätt efter den döde. Enligt
lagen (1937: 81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo är lagen i
den stat där arvlålaren var medborgare arvsslalul. Detta bör enligt utredningen
i princip gälla även om annan lag tUlämpades vid adoptionen.
Om man i princip tillämpar det allmänna arvsstalutet på
arvsrätten i adoplivförhållanden, kan tydligen olika parter ibland bli bättre,
ibland sämre ställda än man tänkte sig när adoptionen ägde rum. Utredningen
anför, atl adoption även enligt främmande rätt i allmänhet skaU prövas med
hänsyn lill sin lämplighet och även i viss mån med hänsyn till
Prop.
1971:113 15
de ekonomiska konsekvenserna för barnet. Om man i adoptionsavlalet
eller vid myndighetens överväganden räknai med arvsrätt efter släktingar eller
full arvsrätt efler adoplanl osv., kan della vara en klar förutsättning för
godkännande av adoptionen. Denna förutsättning kan i vissa fall ha tagit sig
uttryck i ell direkt förbehåll att adoptivbarnet skall ärva sin biologiska
släkt. I andra stater som har både stark och svag adop-lionsform kan förulsällningen
ha lett till alt den ena eller andra formen har valls, beroende på vilka
arvsregler som avselts skola gälla. I de flesta fall ligger förutsättningen
däri atl man utgår från att de bestämmelser i fråga om släktingars arvsrätt
som adoptionslandets lag innehåller skall tiUämpas. Utredningen anser, all del
är ett önskemål, alt man i görlig mån söker undvika att rubba en klar sådan
förutsättning, I synnerhet är del angelägel, atl adoptivbarnet inte blir sämre
ställt än man räknai med vid adoptionen. Detsamma gäller adoptivbarnets avkomlingar.
Vad angår andra släktingar lill adoptivbarnet än dess avkomlingar
krävs det som regel samtycken från barnets närmaste för all adoption skall få
ske. Dessa samtycken kan ha lämnats utifrån förutsättningen atl arvsrätt kommer
atl beslå mellan barnet och dess biologiska släkt, 1. ex. mellan syskon som
skingras på grund av atl föräldrarna omkommit. Även om man inle får tillmäta
sådana antaganden självständig betydelse, synes del enligl utredningen
lämpligt, all lagen lar tillbörlig hänsyn till all samlyckena kan vara givna
med utgångspunkt från adoptions-landets lagstiftning. Utredningen förordar
därför, all även släktingarnas arvsrätt får beslå när del var klart förutsatt
vid adoptionsbeslutet. Däremot anser utredningen inle, alt adoptanten har
något berättigat anspråk på all arvsreglerna inle ändras efler adoptionen på ell
sätt som han anser menligt för honom och hans anförvanter.
Utredningen föreslår på grund av del anförda i 5 § första
stycket första punklen av sitt lagförslag som huvudregel, all i fråga om
arvsrätt i adoplivförhållanden skall gälla vad som i allmänhet är föreskrivet
om tillämplig lag beträffande rälten till arv, även om adoptionen ägt rum med tiUämpning
av annan lag. Vidare föreskrivs i andra punklen av samma lagrum, atl
adoptivbarnet och dess släktingar därigenom dock inle skall gå förlustiga rätt lill
arv som var förutsatt vid adoptionen. Denna senare regel gäller även
adoptivbarnets och dess avkomlingars rält lill arv efler adoptanten och dennes
släkt. Undantagsbestämmelsen rör däremot inle arvsregler spm saknar samband med
adoptionen, t. ex. sådana regler som gäller förhåUandet mellan makes och
släktingars arvsrätt. I dessa delar tillämpas del allmänna arvsstalutet. Vad
beträffar tillämpningen av undantagsregeln i övrigt framhåller utredningen alt
del för all rätt till arv skall anses förutsatt vid adoptionen inle är tillräckligt,
att parterna i del enskilda fallet hade några mer eller mindre dunkla
föreställningar om adoptionens verkan i fråga om arvsrätt. Del
Prop. 1971:113 16
måste
föreligga klara fakta som visar att själva adoptionen verkligen byggde på den
angivna utgångspunkten. I annat fall får arvsstalutet tillämpas. Även om adoplivförhållandel
redan vid sin uppkomst hade inlernalionell anknytning, kan dock enligt utredningen
förhållandena vara ganska entydiga. Om del t. ex. i alla stater lill vilka
parterna hade anknytning fanns endast stark adoplionsform, får adoplionsbeslulel
anses förutsätta, att adoptivbarnet skulle ha därmed förenad räll lill arv efler
adoptantens släkt. Och om på motsvarande sätt alla berörda stater hade endasl
svag adoption, får beslutet anses förutsätta, all adoptivbarnet och dess
släktingar skulle behålla sin inbördes arvsrätt. Även om förhållandena inle är
sådana som nu nämnts, kan del klart framgå vad som avselts vid adoptionen. Om adoplionslandels
lag t. ex. erbjuder två eller flera adoplionsformer med skilda verkningar i arvsrättsligl
hänseende och möjlighet all välja förelåg i del enskUda fallet, måste valel av adoplionsform
anses visa, att man förutsatt sådana arvsrätlsliga verkningar som följer med
den adoplionsformen.
För del fall all underårigt
adoptivbarn inle har arvsrätt efler adoptanten enligt arvsstalutet eller på
grund av vad som var förutsatt vid adoptionen, bör enligl utredningen barnet inle
stå utan underhåll när adoptanten dör. För denna situation föreslår utredningen
i 5 § andra stycket en regel om all av behållningen i adoptantens dödsbo skall
före arvs- och teslamentslolter ulgå skäligt bidrag till barnels underhåll.
3.7
Hävande av adoption
Utredningen
anför alt del är tveksamt, om det kan vara behövligt all över huvud laget
reglera frågan om hävande av adoption i den internationellrätlsliga
lagstiftningen. Eftersom konsekvenserna av ett hävande ibland kan bli myckel
svåröverskådliga, kan det dock enligl utredningens mening föreligga skäl all la
upp vissa frågor om hävande av adoption lill reglering. De frågor som
utredningen funnit skäl atl reglera rör svensk domstols behörighet och tillämplig
lag i frågor om hävande av adoption.
När
det gäller svensk domstols behörighet alt upptaga frågor om hävande av
adoption, anser utredningen atl regleringen i Haagkonventionen bör i första
hand accepteras även för den generella lagstiftningens del. Utredningen
föreslår lUl en början, atl ansökan om hävande av adoplivförhållande får
upptagas av svensk domstol i tre fall, nämligen om adoptivbarnet har hemvist
här i riket, om adoptanten eller, när makar adopterat, båda har hemvist här i
riket eller om adoplionsbeslulet meddelats av svensk domstol. Undanlagsvis kan
det enligl utredningen tänkas uppkomma behov av att kunna upplaga ärende om
hävande av adoption även i andra fall än de nu angivna. Utredningen föreslår
där-
Prop. 1971:113 17
för,
alt Kungl. Maj:t i annat fall skall kunna medge all ansökan prövas av svensk
domstol. Tillträder Sverige Haagkonventionen, kan medgivande inte lämnas i
fråga om adoption på vUken konventionen är tillämplig, eftersom i sådana fall
konventionens behörighetsregler måste anses exklusiva.
I
fråga om förutsättningarna för hävande av adoption bör enligl utredningen
svensk lag tillämpas. Della överensstämmer med både gällande svensk rätt och
Haagkonventionen. Utredningen anser inle, atl man därutöver liksom enligt
gällande räll behöver kräva all beslutet om bävande blir gällande i främmande
stat till vilken viss anknytning finns. Bestämmelser i nu berörda hänseenden
har i utredningens lagförslag tagils upp i 6 §.
Frågan
om erkännande av utländska beslut om hävande regleras inte i utredningens
lagförslag. Den får enligt utredningen bedömas enligt lagstiftningens grunder,
varvid den föreslagna regleringen beträffande svensk domstols behörighet och i
fråga om tillämplig lag i ärenden om hävande torde kunna tillämpas analogiskl.
Om del utländska beslutet med hänsyn till verkningarna för barnet och motiven
till hävandet strider mot grunderna för rättsordningen här i riket (s. k. ordre
public) skall del emellerlid ej godtagas.
3.8
Övriga frågor
Utredningens
lagförslag avslutas med vissa allmänna bestämmelser. Enligl förslagel skall
sålunda närmare bestämmelser om den utredning som skall äga rum i ärenden
enligt den föreslagna lagen meddelas av Kungl. Maj:l(7§).
Vidare
föreslår utredningen, all beslut om adoption som meddelats i främmande stat inle
får tillämpas, om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för
rättsordningen här i riket (8 §). Bestämmelsen är en s. k. ordre public-klausul.
Utredningen
berör också en del andra allmänna inlernalionellt familjerätlsliga frågor men
anser inte atl del behövs några ytterligare bestämmelser i den föreslagna
lagen.
Slutligen
föreslår utredningen, all Kungl. Maj:l efler avtal med främmande stat skall få
föreskriva avvikelser från de bestämmelser som meddelas i den föreslagna lagen
(9 §). Utredningen anför, atl avtal med främmande stal i frågor som behandlas i
den föreslagna lagen enligl 12 § regeringsformen måste godkännas av riksdagen.
När detta krav är tiUgodosett, synes enligt utredningen intet hindra, att de
föreskrifter som skall göra bestämmelserna i avtalet tillämpliga för svenska
myndigheter meddelas av Kungl. Maj:t, och ur olika synpunkter framstår det för
utredningen som mest praktiskt atl så får ske.
2
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 113
Prop. 1971:113 18
3.9
Övergångsbestämmelser
Den
av utredningen föreslagna lagen är avsedd alt ersälta 6 kap. 1904 års lag, och
utredningen föreslår därför, att detla kapitel upphävs genom
övergångsbestämmelserna till den nya lagen.
Bestämmelsen
om adoption i 7 kap. 5 § 1904 års lag som ger Kungl. Maj:l rält all efler avlal
med övriga nordiska stater meddela föreskrifter om internationella rättsförhållanden
rörande adoption behöver enligt utredningen inle särskilt upphävas ulan
förlorar automatiskt sin verkan för framliden genom den nya lagens
ikraftträdande.
Utredningen
föreslår en särskUd övergångsbestämmelse av innebörd alt den nya lagen inle
skall inverka på giltigheten av föreskrifter som Kungl. Maj:t med slöd av äldre
lag har meddelat om internationeUa rättsförhållanden rörande adoption. Härmed
undanröjs enligl utredningen all tvekan om all den adoplionsrällsliga
regleringen i 1931 års förordning, som stöder sig på vissa bestämmdser i 1904
års lag, skall beslå.
Utredningen
föreslår vidare en föreskrift om atl när beslut om adoption, som meddelats
före nya lagens ikraftträdande, var gällande här i riket enligl äldre lag,
beslutet alltjämt skall gälla.
Slutligen
föreslår utredningen en övergångsbestämmelse av innehåll, att om arvlålaren
avlidit före nya lagens ikraftträdande, de föreslagna bestämmelserna om
arvsrätt i adoplivförhållanden inte skall vara tilllämpliga.
4.
Departementspromemorian
I
en bilaga till justitiedepartementets promemoria med förslag till ändringar i adoplionslagstiftningen
(Ds Ju 1970: 5) diskuterades frågan, vUka internationellrätlsliga regler som
bör gälla om hävande av adoption, ifall möjligheten all häva adoption såsom
senare har skett genom lagen (1970: 840) om ändring i föräldrabalken slopas i
intern svensk rält. I promemorian anfördes, atl reglerna i 6 § i utredningens
lagförslag, liksom motsvarande bestämmelser i 1904 års lag, bygger på all den
interna svenska lagstiftningen tillåter hävande av adoption. Om föräldrabalken
inle innehåller några bestämmelser om hävande av adoption, kan enligt
promemorian utredningsförslaget på denna punkt inte genomföras.
I
departementspromemorian påtalas särskilt de ölägenheter som uppkommer om
adoption av utländskt barn kan hävas. Om möjlighet all häva adoption inte finns
i intern svensk rält, bör della erUigl promemorian gälla alla adoptivbarn. Har
adoption skett i Sverige, bör sålunda adoplivförhållandet inte kunna hävas av
svensk domstol, även om adop-
Prop. 1971:113 19
tanten
eller adoptivbarnet är utländsk medborgare eller har hemvist utomlands. Och om
adoption har skett utomlands finns när fråga över huvud taget är om ell
institut som kan jämställas med svensk adoption som regel inle anledning att
göra avsleg från svensk rätts ståndpunkt alt adoption inle får hävas. All
svensk domstol i fråga om möjligheterna lill hävande tillämpar svensk lag
stämmer med vad som gäller redan nu och lorde enligl promemorian inle kunna
föranleda några befogade invändningar från inlernalionell synpunkt. I del hänseendet
erinras i promemorian om atl Haagkonventionen om adoption föreskriver tUlämpning
av lex fori vid hävande av adoplivförhållande.
I enlighet med nu angivna
synpunkter skulle enligl promemorian som alternativ till 6 § i utredningens
lagförslag kunna övervägas en bestämmelse av innehåll, alt adoplivförhållande
inte får hävas här i landet, även om adoptionen ägt mm med tillämpning av
främmande lag. Emellertid framhålls att förslaget i promemorian om att adoption
inte skall kunna hävas måste ses mol bakgrund av den svenska starka adoptionsformen
som enligt elt i promemorian framlagt förslag skulle genomföras och
också kommer all genomföras över hela linjen. I utländsk rätt finns former av
adoption som både med hänsyn till att de kan hävas och i andra hänseenden har
svaga rättsverkningar. Uppkommer fråga om hävande av en adoption som ägt rum
med tillämpning av sådan lag och som sålunda tUlkommit under helt andra
förutsättningar än de adoptioner för vilka den svenska regleringen är avsedd
synes man enligl promemorian inle böra helt utesluta tillämpning av utländsk
lag, om detla skulle leda lill ell i sak lämpligl resultat. Genomförs i övrigt
den reglering som föreslås i betänkandet om internationell adoptionsrätt, torde
man enligl promemorian kunna räkna med alt domslolama bl. a. mol bakgrund därav
normalt kommer att tillämpa svensk rätt också ulan särskild lagbestämmelse i
ämnet och sålunda vägra att häva adoption i internationella rättsförhållanden,
ifall föräldrabalken inle innehåller några bestämmelser om hävande av adoption.
Med hänsyn härtill och lill all frågor om hävande av adoption i inlernalionellrältsligl
sammanhang torde vara mycket sällsynta, finns enligt promemorian inte
tillräckliga skäl all under nämnda förutsättningar över huvud taget reglera
frågan i en ny lagstiftning om internationella rättsförhållanden rörande
adoption.
I
promemorian anförs vidare, atl utredningen inle har behandlat frågan om
ändring i 1931 års förordning eUer i 1931 års nordiska konvention, som ligger tUl
grund för förordningen. Frågan om ändring i den nämnda förordningen och i
konventionen torde eiUigl promemorian böra anslå i avvaktan på mera definitiva
ställningstaganden från övriga nordiska länders sida i frågan om en revision av
de materiella hävandereglerna. Om svensk lag inte medger möjlighet all häva
adoption, inne-
Prop. 1971:113 20
bär
enligl promemorian nordiska familjerätlskonvenlionen i dess nuvarande lydelse,
att hävande i internordiska förhållanden inte kan ske i Sverige.
I proposition (1970: 186)
med förslag liU lag om ändring i föräldrabalken, m, m, anfördes (s, 50) med
anledning av det däri framlagda förslaget om slopande av föräldrabalkens
bestämmelser om hävande av adoption, atl mol bakgrund av all ell förslag lill
lagstiftning om inlernalionell adoptionsrätt kunde beräknas bli framlagt under
år 1971, övervägande skäl talade för att inte omedelbart la upp frågan om
ändring av hävandereglerna i 1904 års lag. Vidare uttalades, alt del i samband
med den nu aktuella lagstiftningen även fick bedömas, om anledning föreligger lill
ändring i 1931 års nordiska konvention och 1931 års förordning.
5,
Remissyttrandena 5.1 Allmänna synpimkter
Utredningens
förslag till lag om internalionellrältsliga förhållanden rörande adoption har
genomgående fått etl positivt mottagande av remissinstanserna. Förslagets
huvuddrag frånsett bestämmelsen om hävande av adoption tillstyrks eller
lämnas uttryckligen ulan eriman av Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och
Blekinge, Stockholms tingsrätt, socialstyrelsen, Stockholms stads
barnavårdsnämnd, styrelsen för socialförvaltningen i Göteborg och
barnavårdsnämnden i Göteborg, Malmö stads barnavårdsnämnd, advokatsamfundet,
föreningen Sveriges rättshjälpsjurister, föreningen Adoptionscentrum och
Utlandssvenskarnas förening. Stockholms tingsrätt anser, all de förfaltningsförslag
som betänkandet mynnar ut i är välbetänkta och ägnade att underlätta adoptioner
med inlernalionell anknytning, sett från både allmänhetens och domstolarnas
synpunkt. Styrelsen för socialförvaltningen i Göteborg och barnavårdsnämnden i
Göteborg anför, alt gällande bestämmelser om inlernalionella adoptioner många
gånger har medfört betydande svårigheter vid adoption av utländska barn. I
flera fall har svenskt medborgarskap först måst sökas innan adoption kunnat
komma till stånd, med därav följande lång väntan och osäkerhet för parterna.
Föreslagna ålgärder lill underlättande av dylika adoptioner hälsas därför med
tillfredsställelse. Advokatsamfundet uttalar, att de nuvarande reglerna angående
internationellrättsliga frågor rörande adoption är ofullständiga och OtUlfredsstäUande.
Med hänsyn bl. a. tUl den alltmer utbredda adoptionen av utländska barn är det
angelägel atl få lill stånd en ny reglering, som underlättar inlernalionella
adoptioner och som ger klarhet om vUka rättsregler som gäller när sådana
situationer skall bedömas i Sverige. Den föreslagna lagen om inlernalionellrältsliga
förhållanden
Prop. 1971:113 21
rörande
adoption innebär enligt samfundet elt ytterligare steg i den riktning som
lagstiftning och rättspraxis sedan länge tagit, dvs. ell avsleg från den
tidigare strikta nationalitetsprincipen till förmån för do-micilprindpen.
Advokatsamfundet anser all de föreslagna reglerna frånsett bestämmelsen om
hävande av adoption är väl ägnade alt upphöjas till lag och tillstyrker
därför förslaget.
Socialstyrelsen anför, atl
de föreslagna bestämmelserna åtminstone i vissa fall synes komma att medföra
omedelbara lättnader i del praktiska arbetet med utländska adoptioner, nämligen
i fall där barnen hämtas från land utan eget adoptionsinslitul, exempelvis
Indien. I sådana fall krävs för närvarande alt barnen blir svenska medborgare
innan de adopteras en omgång som inle behöver komma i fråga, om förslaget antas.
Däremot kan del knappast förväntas all förslagel föranleder någon ändring i
förfarandet vid adoption av barn från Korea eller andra länder med eget adoptionsinslitul.
Etl visst värde kan väl enligt socialstyrelsen även tillmätas den
omständigheten all uttryckliga regler införs angående rättsverkningarna av
internationella adoptioner med avseende på vårdnad, förmynderskap, underhåll
och arvsrätt.
5.2 Frågan
om tillträde till Haagkonventionen
I
frågan huruvida Sverige bör tillträda Haagkonventionen om adoption finner
socialstyrelsen del svårt alt bedöma värdet av konventionen men anser inte all
del föreligger någon speciell anledning för Sverige atl ställa sig utanför
konventionen. Styrelsen för socialförvaltningen i Göteborg och
barnavårdsnämnden i Göteborg vill inle heller motsätta sig en ratificering, när
liden anses mogen därför. Utlandssvenskarnas förening finner det önskvärt alt
Sverige ratificerar konventionen.
5.3 Svensk
domstols behörighet
Utredningens
förslag i fråga om svensk domstols behörighet i inlernalionella
adoptionsförhållanden behandlas endasl av domareföreningen, som anför atl förslagel
i huvudsak överensstämmer med den praxis som utvecklats och inle ger anledning lill
någon erinran.
5.4
Tillämplig lag
Utredningsförslaget
i denna del tillstyrks eller lämnas utan erinran i samtliga de yttranden som
behandlar denna fråga. Stockholms stads barnavårdsnämnd anför, all gällande
rätt har medfört betydande olägenheter med hänsyn till de skiftande
bestämmelserna i skilda länder. Den har om inle förhindrat så dock försvårat
och fördröjt många fall av önskvärda adoptioner. Såvitt barnavårdsnämnden
kunnat finna sy-
Prop. 1971:113 22
nes
förslagel på denna punkt liksom lagförslaget i dess helhet väl ägnat alt läggas
lill grund för en lagstiftning. Del innebär en tidsenlig reglering med klart
beaktande bl. a. av hänsynen till barnels bästa.
Domare föreningen påpekar
all förslagel om att ansökan om adoption skall prövas enligt svensk rätt inte
avviker från vad som hittills lillämpals. Beträffande förslagel om all
sökandens och barnets anknytning lill främmande stat skall beaktas vid
prövningen av frågan huruvida adoptionen länder lill gagn för barnet anför
föreningen, alt det är ägnat atl tiUgodose befogade önskemål om att adoption av
utländska barn skall underlättas för här i riket bosatta svenska medborgare. I
sådana fall saknas tydligen anledning all undersöka om adoptionen blir
gällande i barnets hemland, såvida man inle kan räkna med möjligheten att sökanden
kommer atl bosätta sig i denna stal. När sökanden är utländsk medborgare med
hemvist här i riket, är del däremot enligl föreningen påkallat atl iaktta
försiktighet vid prövningen. Detta gäller kanske särskilt om barnet har samma
nationalitet som sökanden. Även om sökanden varit bosatt i Sverige sedan flera
år tillbaka, kan det enligl föreningen ofta inte anses uteslutet atl han
tillsammans med bamet återvänder liU sill hemland. I sådana fall måste
undersökas om etl här meddelat adoptionsbeslut blir gällande i den främmande
staten. Är della inte fallet, bör enligt föreningens mening adoption medges endasl
om särskilda skäl kan åberopas.
Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister
säger sig utifrån de erfarenheter som på rällshjälpsanslalterna vunnits i
ärenden om adoption av utländska barn kunna bekräfta, all betydande
olägenheter och avsevärd tidsutdräkt med ty åtföljande irritation hos sökandena
har föranletls av bestämmelsen all utländska medborgare inle får adoptera eller
adopteras här i riket om inte adoptionen blir gällande i den stal sökanden
tillhör. Del skulle enligl föreningen vara myckel tillfredsställande, om del i
enlighet med utredningens förslag kunde införas en lämplighetsprövning i del särskUda
fallet.
Föreningen Adoplionscentrum
anser, atl förslaget på förevarande punkt är en väsentlig förbättring jämfört med
nuvarande förhållanden. Nu gällande regler medför en onödig adm.inistraliv
komplikation t. ex. i de faU där del land barnet kommer från saknar regler om
adoption. Beträffande adoption av indiska barn tillämpas för närvarande som regel
del förfaringssättet all svenskt medborgarskap söks och beviljas för barnet
innan en adoptionsansökan godkänns av vederbörande domstol. Delta omständliga
förfarande kan undvikas med den nya lagstiftningen.
Elt mera specielll problem
las upp av domareföreningen mol bakgrund av etl förslag i
departementspromemorian om alt adoptivbarn skall kunna adopteras på nytt med
resultat atl all verkan av den tidigare adoptionen upphör. Med hänsyn till de
i betänkandet föreslagna
Prop. 1971:113 23
reglerna
om hävande av adoplivförhållande anser föreningen, atl ansökan om sådan ny
adoption kan prövas med tillämpning av reglema i utredningsförslaget, även om
inte till följd av den nya adoptionen verkan av den tidigare adoptionen upphör
i den stal där adoptionsbeslutet meddelats.
5.5
Verkan av utländskt adoptionsbeslut
Beträffande
utredningens förslag om erkännande av adoption som skell i ullandel anser
Stockholms tingsrätt, alt avfattningen av den lagbestämmelse som utredningen
har föreslagil kan länkas ge vid handen, alt giltigheten av adoptionsbeslul som
meddelats i främmande stal skulle vara beroende av Kungl. Maj:ts godkännande i
alla de fall som inle omfattas av huvudregeln. Tingsrätten instämmer i etl motivuttalande
i betänkandet, att det inle kan vara lämpligl alt i alla sådana fall kräva Kungl.
Maj:ls godkännande för all adoptionen skall anses gäUande. Tingsrätten
ifrågasätter, om inte lagtexten bör utformas i närmare anslulning till motivullalandet.
I anslulning
till förslagel, atl del för vissa fall skall förutsättas godkännande av Kungl.
Maj:t för alt beslut om adoption som meddelats i främmande stat skall gälla här
i riket, anför familjelagssakkunniga all del med hänsyn lill prövningens art
förefaller lämpligl all ge Kungl. Maj:t möjlighet att delegera beslutanderätten
till myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer.
5.6
Rättsverkningar av adoption
I
fråga om utredningens förslag rörande adoptions rättsverkningar i internationellrätlsliga
förhållanden anför föreningen Adoplionscentrum, all det genom de föreslagna
reglerna lorde slå fullt klart atl de svenska reglerna om stark adoption blir
tillämpliga, när en adoption som genomförts i annat land godkänts av Kungl. Maj:l,
och all den osäkerhet som för närvarande föreligger på denna punkt därigenom
undanröjs.
Beträffande
utredningens förslag all adoptivbarnet och dess släktingar ej på grund av det
allmänna arvsstalutet skall gå förlustiga räll lill arv som var förutsatt vid
adoptionen ifrågasätter domareföreningen, om inte genom en sådan regel alltför
stor vikt fästs vid de förhållanden som rådde vid tiden för adoplionsbeslulet.
Den anknytning till viss stal, som förelåg när adoplionsbeslulel meddelades,
kan ha helt upphört när arvfallet inträffar kanske flera decennier därefter.
Den föreslagna regeln kan få lill följd alt adoptivbarnet och dess avkomlingar
blir berättigade till arv såväl efter sina biologiska släktingar som efter adoptantens
släkt. Denna konsekvens förefaller enligl föreningen inle eftersträvansvärd.
Prop. 1971:113 24
IfaU
en bestämmelse om undantag från del allmänna arvsstalutet inle anses kunna
undvaras, föreslår föreningen att frågan om utformningen av en sådan regel
upptages tUl förnyad prövning.
5.7
Hävande av adoption
Del
i departementspromemorian framlagda förslaget, atl frågan om hävande av
adoption i inlernalionella rättsförhållanden över huvud laget inte skall
regleras i en ny lagstiftning, om den interna rättens regler om hävande av
adoption slopas, tillstyrks av Stockholms tingsräii, socialstyrelsen, familjelagssakkunniga,
Malmö stads barnavårdsnämnd och advokatsamfundet. Förslaget lämnas dessutom ultryckligen
ulan erinran av hovrätten över Skåne och Blekinge. FamUjelagssakkunniga anför, atl
bortsett från atl vissa svaga former av utländsk adoption i undanlagsfall
skulle kunna tänkas bli hävda i Sverige med tillämpning av utiändsk rätt,
svensk domstol normalt kommer atl vägra häva adoption i internalionellrältsUgl
sammanhang, därest nuvarande hävanderegler i föräldrabalken upphävs. Detla
finner de sakkunniga vara följdriktigt från den interna rätlens synpunkt och inle
stridande mol våra internationella åtaganden. Den omständigheten atl den
interna svenska rätten inte kommer alt tillåta hävande av adoption utesluter
dock enligl familjelagssakkunniga inle alt ell utländskt beslut om hävande
måste erkännas i Sverige, även om adoptionen har skett här i landet och enligl
svensk rätt. Ansluter vi oss till Haagkonvenlionen om adoption är vi i förhåUande
tiU annan konvenlionsstat skyldiga att ulan vidare erkänna beslut om hävande
som meddelats i den staten av myndighet som var behörig därtill enligl
bestämmelserna i konventionen. Om utvecklingen i utländsk adoptionsrätt allmänt
går i riktning mot stark adoption, vUkel antyds i betänkandet, lorde
emellertid hävningsmöjligheterna även utomlands komma atl minskas.
5.8
Övriga frågor och övergångsbestämmelser
Utredningens
förslag till allmänna bestämmelser och övergångsbestämmelser har Inte mött
någon kritik under remissbehandlingen.
6.
Föredraganden
6.1
Allmänna synpunkter
Under
senare år har intresset för adoption av utländska barn ökat kraftigt i vårt
land. Utvecklingen har lett till att enskilda och myndigheter allt oftare stäUs
inför internationellrältsliga problem rörande adop-
Prop. 1971:113 25
tion.
Della har aktualiserat frågan om behov föreligger av en reformering av nu gäUande
inlernalionellrällsliga regler på detla område.
Den svenska lagstiftningen
om internationella rättsförhållanden rörande adoption härrör frånsett den
reglering som gäller för internordiska förhåUanden från den första
adoptionslagens tiUkomst år 1917. Bestämmelser i ämnet finns nu intagna i 6
kap. lagen (1904: 26 s. 1) om vissa inlernalionella rättsförhållanden rörande
äktenskap, förmynderskap och adoption (1904 års lag). Bestämmelserna är
kortfattade, och betydelsefulla frågor är inle behandlade. Bl. a. saknas
föreskrifter om när svensk domstol är behörig atl ta upp ansökan om adoption
med inlernalionell anknytning och bestämmelser om rättsverkningarna av sådan
adoption. Även om dessa frågor synes ha fåll sin lösning i praxis utan atl
några nämnvärda svårigheter uppkommit, kan ölägenheterna av alt regleringen är
ofullständig väntas bli mera märkbara efter hand som antalet adoptioner med intemationeU
anknytning ökar. Del är därför önskvärt att ge såväl enskilda medborgare som
myndigheterna bättre ledning än de får f. n. HärtUl kommer all den gällande
regleringen har visat sig försvåra eller åtminstone fördröja adoptioner som är
till barnels bästa och därför i och för sig framstår som lämpliga och önskvärda.
Dessa svårigheter föranleds av att enligt nu gällande rätt en utiändsk medborgare
inle får adoptera eller adopteras i Sverige, om inle adoptionen blir gällande
i den stal han tillhör. Svensk domstol kan därför i sådana fall ofta inle ulan
vidare bifalla en adoplionsansökan. I vissa fall har adoption av utiändskt barn
kunnat genomföras först sedan barnet upplagils lill svensk medborgare. Någon
hänsyn lill den främmande statens reglering har aUlså inte tagits i sak. Naturalisationen
har använts som en metod att komma ifrån kravet i den svenska inlernalionella
adoptionsrätten all adoption av utlänning kan ske bara om adoptionen blir
gällande i dennes hemland. All lagstiftningen måste kringgås på della sätt, för
all elt i sak önskvärt och lämpligt resultat skall uppnås, ger tydligt vid
handen atl lagstiftningen på området är i behov av en översyn.
Vid en sådan översyn måste
beaktas all hithörande frågor tUl viss del har blivit föremål för reglering på
det internationella planet. Haagkonferensen för inlernalionell privaträtt, av
vilken Sverige är medlem, har antagit en den 15 november 1965 dagtecknad
konvention om behörig myndighet, tillämplig lag och erkännande av beslut
rörande adoption (här benämnd Haagkonventionen).
I betänkandet (SOU 1969:
11) Inlernalionell adoptionsrätt har särskilt lUlkallad sakkunnig lagt fram
förslag till en särskild lag om inlernalionellrättsliga förhållanden rörande
adoption, avsedd atl ersälta 6 kap. i 1904 års lag. Lagförslaget innehåUer
bestämmelser om svensk domstols behörighet all pröva ansökan om adoption, om
tillämplig lag vid prövning av sådan ansökan, om erkännande av utländska adoptionsbeslul.
Prop. 1971:113 26
om
vissa rättsverkningar av adoption och om hävande av adoption. Ulan all la någon
beslämd ståndpunkt i frågan om lämpligheten av etl svenskt tUlträde lill Haagkonvenlionen
har utredningen i sitt lagförslag eftersträvat en reglering i nära
överensstämmelse med konventionen. Ell svenskt tillträde till denna förutsätter
emellertid enligt utredningsförslaget vissa särbestämmelser för fall som
omfattas av konventionen. Utredningen förordar atl Kungl. Maj:t genom den nya
lagen bemyndigas all meddela sådana bestämmelser cch har även lagt fram
förslag lill en kungörelse i ämnet.
Genom lagen (1970: 840) om
ändring i föräldrabalken har möjligheterna att häva adoption slopats i svensk
rätt med verkan fr. o. m. den 1 januari 1971. I bUaga lUl den promemoria (Ds Ju
1970: 5) som låg till grund för den nya lagstiftningen diskuteras frågan vilken
verkan ell undanröjande av hävningsmöjligheterna skall ha i internationell-privaträllsligl
hänseende. I promemorian förordas atl de i utredningsförslaget upptagna bestämmelserna
om hävande av adoption inte upphöjs lill lag och alt de inlemationeU-privalrältsliga
frågorna rörande hävande av adoplivförhållande med inlernalionell anknytning
lämnas oreglerade i en blivande lagstiftning om internationella rättsförhållanden
rörande adoption.
Utredningens
lagförslag har i sina huvuddrag frånsett reglerna rörande hävande av
adoption fåll etl genomgående positivt mottagande av remissinstanserna.
Dessa har i allmänhet också anslutit sig till den i promemorian uttalade uppfattningen
att frågan om hävande av adoption inle bör regleras i en ny internationellrältslig
lagstiftning.
Jag biträder
remissinstansernas uppfattning atl utredningens lagförslag om man t. v.
bortser från hävandereglerna i och för sig är väl ägnat all läggas till grund
för lagstiftning. Innan jag går in på själva lagstiftningsärendet vill jag
behandla frågan om Sverige bör tillträda Haagkonventionen, eftersom denna fråga
har nära samband med frågorna om lämpligheten av och formerna för en ny lagstiftning
om internationell adoptionsrätt. Till den speciella frågan om hävande av adoption
med inlernalionell anknytning liksom lill enskUdheterna i övrigl i utredningsförslaget
får jag anledning all återkomma i del följande.
6.2
Frågan om tillträde till Haagkonventionen
Utredningen
har för sin del utgått från atl Sverige förr eller senare tillträder
Haagkonventionen, Enligl utredningens mening förelåg emellertid vid den
tidpunkt då betänkandet lades fram inle etl tillräckligt underlag för en bedömning
av frågan om så bör ske. Enligt utredningen är vissa ölägenheter förenade med etl
tillträde till konventionen. Ett slutligt ställningslagande i ralifikalionsfrågan
förulsätler en avvägning huruvida konventionens krav i olika hänseenden och
därmed förenade
Prop. 1971:113 27
olägenheter
uppvägs av de fördelar som vinns lill följd av att svenska adoptionsbeslul
tillförsäkras erkännande i övriga konventionsslater. Resultatet av en sådan
avvägning blir i sin tur beroende av hur många och vilka främmande stater som
tillträder konventionen. Hittills har som nämnl endasl en stal (Österrike)
ratificerat konventionen och i övrigl bara två stater (Schweiz och SlorbrUannien)
undertecknat den.
Bara ell fåtal
remissinstanser har uttalat sig i ralifikalionsfrågan. Dessa instanser tUlstyrker
eller förklarar sig inle vilja motsätta sig alt Sverige tillträder
konventionen.
För
egen del anser jag i likhet med utredningen och av skäl som utredningen har
anfört att liden ännu inle är mogen alt la ställning lill frågan om Sveriges
tillträde till konventionen. Som utredningen har framhållit bör ett sådani
tillträde om möjligt ske gemensamt med övriga nordiska länder. F. n. har man emellerlid
inle i något av dessa länder aktuella planer på all ratificera konventionen.
6.3
Lämpligheten av lagstiftning
All
frågan om Sveriges ratifikation av Haagkonvenlionen tills vidare skjuls på
framliden hindrar enligl min mening inle all intern lagstiftning omedelbart
genomförs på grundval av utredningsförslaget. Som kommer all framgå av del
följande delar jag utredningens uppfattning all de allmänna internationeU-privaträttsliga
regler rörande adoption, som under alla förhållanden måste finnas med tanke på
förhållandel till icke-konventionsslaler, i vissa hänseenden bör utformas på etl
sätt som innebär avvikelser från konventionens reglering. Det kommer därför
även efter elt svenskt tUlträde lill konventionen all i svensk lag finnas två regelsystem
på detla område bortsett från all del även i framliden kan finnas behov av
särskilda internordiska regler. Bl. a. med hänsyn till all antalet konvenlionsstaler
i varje fall under överskådlig tid kommer all vara begränsat är det naturUgt
att problemet tekniskt löses på det sätt som utredningen har föreslagil och som
innebär atl på konventionen grundade bestämmelser får karaktären av särskilda
regler om undanlag från en allmän lag om internationella rättsförhållanden rörande
adoption. En lagstiftning av delta slag som genomförs nu behöver således inle
ändras ulan endasl kompletteras i samband med en framtida ratifikation av
konventionen. Ell viktigt skäl all inle skjuta frågan om en generell
lagstiftning i ämnet på en obestämd framtid är givetvis det förut påtalade
akuta behovet av en reformering av nuvarande regler.
Det sagda innebär inle alt
den lagstiftning som genomförs nu inte bör utformas med beaktande av innehållet
i Haagkonventionen. Del är tvärtom etl önskemål all en nära anpassning till
konventionens regelsystem sker så långt detla är förenligt med de grundläggande
värderingar på
Prop. 1971:113 28
adoptionsrättens
område som bär upp vår interna adoplionslagsliftning. Del bör härvid beaktas atl
innehållet i Haagkonventionen får anses vara elt uttryck för en i dag
förhärskande internationell opinion i fråga om vad som bör gäUa rörande
adoptioner med internationell anknytning.
I
della sammanhang bör också uppmärksammas frågan om en ny lagstiftnings förhåUande
till det lagsliflningsarbele på den internationella familjerättens område i
övrigt som pågår f. n.
Familjerällskommiltén har
lagt fram förslag lill ny lagstiftning på detta område i betänkandet (SOU 1969:
60) Internationell äktenskaps-och arvsrätt. Förslaget har remissbehandlats och
är f. n. föremål för överväganden inom justitiedepartementet. Oavsett vad
resultatet kan bli av dessa överväganden är det enligl min mening tydligt atl
ett genomförande av den nu aktuella lagstiftningen rörande adoption inle
innebär all man lar ståndpunkt i frågor av principiell räckvidd och därigenom
föregriper en mera omfattande lagstiftning på den internationella
familjerättens område. De båda ulredningsförslagen bygger f. ö. på samma
grundsyn när del gäller den internationella familjerättens centrala problem.
6.4
Formerna för lagstiftningen
1904
års lag framstår i flera hänseenden som föråldrad och familjerällskommiltén
har som nämnl lagt fram förslag lill ny lagstiftning i de frågor om äktenskaps
ingående och upplösning som behandlas där. De regler om adoption som
utredningen har föreslagil bygger på en kombination av nationalitets- och domicUprinciperna,
medan 1904 års lag ger ett dominerande utrymme åt nationaliteten som anknytningsfaklum.
I den delen kan jag i princip ansluta mig till utredningsförslaget. Under dessa
förhållanden anser jag i likhet med utredningen all de nya reglema inle
lämpligen bör inpassas i 1904 års lag ulan som utredningen har föreslagit bör
få sin plats i en frislående lag om internationella rättsförhållanden rörande
adoption.
Utredningen
behandlar inle frågan om behovet av ändring i de internordiska adoplionsregler
som finns i 1931 års nordiska konvention och 1931 års förordning. Jag kommer
emellertid i det följande alt la upp frågan huruvida slopandet av de nuvarande
möjligheterna atl häva adoption bör föranleda att frågan om en revision av
konventionen och förordningen aktualiseras.
Jag
övergår nu till atl behandla de olika frågor som berörs i utredningens förslag
till lag om internationellrältsliga förhållanden rörande adoption.
Prop. 1971:113 29
6.5 Svensk
domstols behörighet
Bestämmelser
om svensk domstols behörighet all pröva ansökan om adoption finns inle i 1904
års lag. Utredningen föreslår, alt ansökan om adoption får prövas av svensk
domstol, om den eller de sökande är svenska medborgare eller har hemvist här i
riket eller om Kungl. Maj:t i annat fall medger all ansökan prövas här. Utredningens
förslag i denna del har inle föranlett några erinringar under
remissbehandlingen.
Såvitt gäller svensk
domstols behörighet i fall då den eller de sökande är svenska medborgare eller
har hemvist här i riket överensstämmer förslaget i huvudsak med svensk
rättspraxis och med Haagkonvenlionen om adoption. I likhet med
remissinstanserna biträder jag förslagel i denna del.
I fall då två makar söker
adoption kan del länkas all ingen av de nyss angivna behörighetsgrunderna
medborgarskap eller hemvist i Sverige föreligger beträffande båda makarna men
all någon av grunderna föreligger beträffande en av dem. I en del sådana fall
har adoplionsansökan upptagits av svensk domstol. Däremot synes ansökan om adoption
inle ha upptagils i fall då sökanden varit utländsk medborgare med hemvist
utomlands. I sådana fall kan det dock undanlagsvis vara önskvärt, all ansökan
om adoption får prövas här, t. ex. i vissa fall när den som skall adopteras är
svensk medborgare eller har hemvist här. Som regel framstår del visserligen som
lämpligast all ansökan om adoption prövas i den stal lill vilken adoptanten
har den närmaste anknytningen, eftersom del är lättast alt i den staten utreda
frågan om adoptionens lämplighet, men förhållandel kan undanlagsvis vara ell
annat. För bl. a. fall av den art som jag här har berört föreslår utredningen
som nämnt all Kungl. Maj:l får pröva om ansökan bör upptas av svensk domstol.
Även jag anser del lämpligt alt adoptionssökande i en del särpräglade
situationer, som inle lämpligen kan preciseras närmare i lag, kan få sin
ansökan prövad av svensk domstol. I likhet med vad som gäller enligl lagen
(1964: 726) om svensk domstols prövning av äklenskapsmål i vissa fall bör som
utredningen har föreslagit prövningen i det enskilda fallet ankomma på Kungl. Maj:l.
Jag biträder sålunda utredningens förslag också i denna del.
6.6 Tillämplig
lag
1904
års lag utgår från all svensk lag skall tillämpas vid svensk domstols prövning
av ansökan om adoption. Della kommer indirekt tUl ullryck genom föreskriften
all utländsk medborgare inle får här i riket adoptera eller adopteras, om inle
adoptionen bli gällande i den stal han tillhör. Det är som jag förut har anfört
framför allt denna bestämmelse som försvårat eller t. o. m. hindrat i och för
sig lämpliga adoptioner av
Prop. 1971:113 30
utländska
barn. Utredningen föreslår, atl ansökan om adoption skall prövas enligl svensk
lag och all, när den som skall adopteras inle har fyllt aderton år, del skall
beaktas, om sökande eller barnet genom medborgarskap eller hemvist har sådan
anknytning till främmande stat alt del skuUe lända lill avsevärd olägenhet för
barnet, om adoptionen inle blir gällande där. Utredningens förslag har
genomgående tillstyrkts under remissbehandlingen.
Förslagel
alt svensk lag skall tillämpas oavsett parternas medborgarskap eller hemvist
överensstämmer med vad som får anses vara gällande rätt. Även Haagkonventionen
om adoption upptar som huvudregel alt myndighet som är behörig atl la upp
ansökan om adoption lUlämpar del egna landels lag. Härifrån gör dock
konventionen två undanlag. Dels skall barnels nationella lag tillämpas i fråga
om samlycken och yttranden som rör barnet, dels skall vissa adoptionshinder i
lagen i den stal där adoptanterna är medborgare tillämpas, om den staten har
gjort uttryckligt förbehåll därom. Del första undanlaget saknar motsvarighet i
gällande svensk rätt, och det andra är utpräglat konventionsbetingat. Det finns
enligt min mening inle anledning all la upp motsvarighet lUl något av dessa
undanlag i den generella lagstiftning som nu skall genomföras. Om Sverige
senare tillträder Haagkonvenlionen, får erforderliga undantag från den
generella lagstiftningen göras i del sammanhanget. Jag biträder sålunda
utredningens förslag i denna del.
Som
jag förut har anfört har kravet på alt svensk adoption blir gällande i utiändsk
parts hemland medfört betydande ölägenheter. Om elt utländskt bam från elt
geografiskt avlägset land har lämnat hemlandet för atl i Sverige adopteras av
svenska medborgare eller andra här bosatta personer, lorde frågan, huruvida
den svenska adoptionen blir rättsligt gällande i barnels hemland eller inle,
regelmässigt sakna varje praktisk betydelse. I hithörande fall har man i
allmänhet inle aiUedning räkna med atl barnet i framtiden kommer all flytta
tillbaka tUl hemlandet, särskUl inte om barnet skall upptas lill svensk
medborgare efter adoptionen. Men i så fall är del också likgUtigt för alla
parter humvida den främmande statens lag erkänner adoptionen. A andra sidan
finns det som domareföreningen har anfört skäl atl iakttaga viss försiktighet
med tanke på bl. a. fall då sökanden är utländsk medborgare med hemvist i
Sverige. Om man i det särskilda fallet har anledning räkna med all adoptanten
flyttar åter till sitt hemland med barnet, bör adoption få ske endasl om den
blir gällande i del landet eller särskilda skäl talar för atl adoptionen är lill
förmån för barnet trots all den inte erkänns i adoptantens hemland. Situationen
kan böra bedömas på samma sätt i etl fall då sökanden har hemvist i främmande
stat utan all vara medborgare där han är t. ex. svensk medborgare. Också i ell
sådani fall bör del beaktas vilken verkan adoptionen får i hemvisllandel.
Som
utrednmgen har påpekat följer visserligen av 4 kap. 6 § för-
Prop. 1971:113 31
äldra
balken, all sådana olägenheter som i internationellrätlsliga förhållanden kan
uppslå lill följd av atl en adoption inle blir gällande utomlands bör beaktas,
när svensk domstol prövar om adoption bör tillåtas. I fråga om adoption av
minderårigt barn finner jag dock i likhet med utredningen att en särskild
bestämmelse i förevarande hänseende lämpligen bör las upp i lagen. Jag anser
det inte vara uteslutet alt del på annat sätt än genom bamets eget eller den
eller de tilltänkta adoptanternas hemvist eller medborgarskap kan föreligga
sådan anknytiung lUl främmande stal att frågan humvida adoptionen blir gällande
i den staten bör liUäggas betydelse. Den ifrågavarande bestämmelsen bör utformas
med beaktande härav. Till frågan om bestämmelsens redaktionella utformning i
övrigt återkommer jag i specialmotiveringen.
6.7
Verkan av utländskt adoptionsbeslut
I
fråga om verkan här i riket av adoption som skett utomlands innehåUer 1904 års
lag alt svensk medborgare inle får adoptera eller adopteras i främmande stal,
om inte Kungl. Maj:l med avseende på viss stal eller för bestämt faU har medgetl
att det får ske. Utredningen föreslår, all beslut om adoption som meddelats i
främmande stal skall gäUa här i riket, om den eller de sökande var medborgare
eller hade hemvist i den främmande staten när beslutet meddelades. Så långt
står utredningens förslag i denna del i huvudsaklig överensstämmelse med Haagkonvenlionens
bestämmelser. Utredningen föreslår emellertid en inskränkande bestämmelse av
innebörd, atl om adoptivbarnet var svensk medborgare eller hade hemvist här i
riket, adoptionen blir gällande här endasl om den godkänns av Kungl. Maj:t. Slutiigen
innehåUer utredningsförslaget en föreskrift enligt vUken Kungl. Maj:l skall
kunna förordna, alt adoption också i annat fall skall gälla här i riket.
Utredningens
förslag i denna del har under remissbehandlingen mött erinringar endast i fråga
cm ett par detaljer som jag strax återkommer tUl.
För
egen del vill jag framhålla, all del i frågor som rör en persons familjerätlsliga
ställning, 1. ex. om han är gift eller skild, är barn till viss man eller är
adopterad, i och för sig är av vikt alt vad som skell i ett land så långt
möjligt respekteras i andra länder. Annars uppstår s. k. "haltande"
rättsförhållanden, när t. ex. en person i en stat anses vara frånskild, men i
en annan anses fortfarande vara gift, eller när i en siat en person anses vara
adopterad, medan han i en annan anses fortfarande vara medlem av den
biologiska famUjen. Konsekvenserna av sådana hallande förhållanden kan medföra
svåra ölägenheter för den som flyttar från den ena staten tUl den andra.
Starka
skäl talar sålunda för all utländska adoptioner i största möjliga utsträckning
respekteras och tilläggs verkan här i landet. Haagkonven-
Prop.
1971:113 32
tionen
uppställer inte annan fömtsättning härför än att den eller de adoptionssökande
vid tiden för adoplionsansökan och adoptionsbeslutet var medborgare eller hade
hemvist i den stat där beslutet meddelades. De fördelar som det vid elt svenskt
tillträde till konventionen innebär all i Sverige meddelade adoptionsbeslul
under de angivna förutsättningarna erkänns i övriga konventionsslater kan
motivera all vi påtar oss så långtgående förpliktelser i fråga om erkännande av
adoptionsbeslul meddelade i annan konventionsslat som konventionen
föreskriver. Situationen är en annan när del nu gäller atl införa generella
regler om verkan i Sverige av utländska adoptionsbeslul, eftersom vi i della
läge helt saknar garantier för en på ömsesidighel grundad likvärdig behandling
i främmande stater av svenska adoptionsbeslul. Svenska medborgare och personer
med hemvist i Sverige har elt berättigat intresse av all här beredas ell
rättsskydd i överensstämmelse med de grundläggande värderingarna i vår
rättsordning. Av särskild betydelse är, som också utredningen har framhållit,
att ell erkännande här av ell utiändskt adoptionsbeslul beträffande en
minderårig medför atl adoplanlen blir vårdnadshavare och därmed kan bestämma
barnets vistelseort. Eftersom del inle kan uteslutas att en utländsk adoption
i elt eller flera hänseenden framstår som olämplig från svensk synpunkt, kan ell
erkännande av adoptionen i fall då barnet är svensk medborgare eller har
hemvist här leda till uppenbart stötande resultat. På nu anförda skäl biträder
jag utredningens förslag att gUtighelen här i landet av ett utländskt beslut
om adoption av den som är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige görs
beroende av särskUd prövning i det enskilda fallet.
I
elt betydande antal av de fall då svensk medborgare eller utlänning med hemvist
här i landet adopterar ett utländskt barn äger adoptionen rum i barnels
hemland. Är 1969 adopterades genom beslut av svensk domstol 183 utländska
medborgare. Av dessa var 176 under 18 år och 143 under 7 år. Under samma år
lämnade Kungl. Maj:t medgivande lill adoption utomlands av utiändska medborgare
i 225 fall. Av dessa adoptivbarn var 206 koreanska medborgare.
Anledningen
lill all adoptionen äger rum i barnets hemland lorde som regel vara, all den
främmande staten som en förulsällning för alt barnet skall få lämna landet
kräver all adoptionen genomförs där. Eftersom adoptanterna i dessa fall typiskt
sett saknar anknytning lill den främmande stat där adoptionen sker, kan man
inte räkna med all beslutet alllid kunnat föregås av en så noggrann prövning
som hänsynen lill barnets bästa kräver. Del synes därför inle lämpligl all utländska
adoptionsbeslut av detla och liknande slag generellt tilläggs giltighet i Sverige.
Också i hithörande fall bör en prövning ske i de enskUda fallen. Jag anser
sålunda i likhet med utredningen, alt när adoplanlen eller adoptanterna inte
var medborgare eller hade hemvist i den stal där
Prop. 1971:113 33
adoptionen
skedde, det bör krävas särskUt godkännande av adoptionen för atl den skall bli
gällande här.
Utredningen har uttalat
att del inle kan vara lämpligl all i fråga om utländsk adoption som inle blir
automatiskt gällande i Sverige ovillkorligen enligl den föreslagna huvudregeln
kräva särskilt godkännande av Kungl. Maj:t för all adoptionen skall respekteras.
Bestämmelserna i 3 § utredningsförslaget är med andra ord inte uttömmande.
Enligt utredningen får det ankomma på domstolarna all pröva humvida i fall då
godkännande saknas ett sådant adoplivförhållande har uppkommit genom beslut i
främmande stat atl del bör respekteras här i landet.
Stockholms tingsrätt har
anslutit sig lill utredningens uppfattning i sak men har ifrågasatt om inle
lagtexten bör utformas i närmare anslulning lill utredningens motivutlalanden.
För egen del anser jag
utgångspunkten böra vara alt särskilt godkännande skall ha lämnats för all del
utländska adoptionsbeslutel skall tilläggas rättsverkningar i Sverige. I varje
fall gäller detla i fråga om sådana verkningar som är av omedelbar betydelse
för adoptivbarnets rättsställning, t. ex. när del gäller vårdnad, förmynderskap
och underhållsskyldighet. I allmänhet synes godkännande böra krävas också när fråga
uppkommer om adoptivbarnets arvsrätlsliga ställning. Så länge åtminstone en av
parterna i adoplivförhållandet lever synes kravet på godkännande av adoptionen
normall inte innebära någon oskälig börda på den intresserade parlen. En arvstvisl
i vUken frågan om adoptionens giltighet är av central betydelse kan emellerlid
uppkomma sedan såväl adoplanlen eller adoptanterna som adoptivbarnet avlidit.
Det är tveksamt om en prövning av adoptionen över huvud laget kan ske på ansökan
av annan än adoptanten eller adoptivbarnet. I elt fall av denna arl bör det
därför inte vara uteslutet alt svensk domstol utan atl godkännande föreligger
prövar adoplionsbeslulel och eventuellt tillägger del verkan i t. ex. arvsrättsligl
hänseende. En motsvarande situation kan f. ö. uppkomma under adoptivbarnets
eller adoptantens livstid, om nämligen barnet eller adoplanlen har intresse av
att adoptionen inle tiUerkänns verkan i Sverige del kan 1. ex. röra sig om
en tvist mellan adoptivbarnet och dess biologiska släktingar om arv efter
barnets naturliga föräldrar.
Frånvaron
av godkännande bör sålunda normalt leda tUl all det utländska adoptionsbeslutel
inle blir gällande i Sverige. Svensk domstol bör dock vara oförhindrad att
pröva giltigheten av elt sådani beslut i fall då godkännande inte kunnat
utverkas eller det av särskUda skäl inle kunnat krävas all godkännande
utverkats.
Till
frågan hur det nu beskrivna rättsläget skall på lämpligl sätt återspeglas i
lagtexten återkommer jag i specialmotiveringen.
Enligt
utredningens förslag skall frågor om godkännande av utländska adoptionsbeslut
prövas av Kungl. Maj:t. Familjelagssakkunniga anser alt
3
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 113
Prop. 1971:113 34
Kungl.
Maj:t bör ha möjlighet atl delegera denna prövningsrätt tiU myndighet som Kungl.
Maj:l bestämmer. Jag delar denna uppfattning. Det kan övervägas atl låta
socialstyrelsen pröva bl. a. frågan om godkännande av adoption i fall då
svensk medborgare med hemvist i Sverige har i främmande stat adopterat någon
som är medborgare i den staten.
6.8
Rättsverkningar av adoption
Om
man bortser från en föreskrift i den internordiska arvsregleringen saknas i
svensk räll bestämmelser om rättsverkningar av adoption i inlernalionella
rättsförhållanden.
Utredningen
föreslår atl bestämmelser nu införs om vårdnad, förmynderskap och underhåll
samt om arv. I förstnämnda tre hänseenden innebär förslaget, att när utomlands
meddelat beslut om adoption skall gälla i Sverige, adoptivbarnet skall räknas
som adoptantens barn i äktenskap. I fråga om arvsrätt i adoplivförhåUanden
föreslår utredningen, all vad som i allmänhet är föreskrivet om tillämplig lag
beträffande rätlen lill arv skall gälla, även om adoptionen ägt rum med
tillämpning av annan lag. Adoptivbarnet och dess släktingar skall dock inle därigenom
gå förlusliga rätt tUl arv som var förutsatt vid adoptionen. I fall då underårigl
adoptivbarn inle får ärva adoptanten skall enligl förslagel skäligt bidrag lill
barnets underhåll ulgå av behållningen i adoptantens dödsbo före arvs- och leslamenlslotter.
Utredningens
förslag i fråga om vårdnad, förmynderskap och underhållsbidrag har inte mött
några erinringar under remissbehandlingen. Däremot ifrågasätter
domareföreningen, om inle utredningen i sitt förslag om rält till arv i adoplivförhållanden
har fäst alllför stor vikt vid de förhållanden som rådde vid liden för adoptionsbeslutel.
Internationella
rättsförhållanden som rör förmynderskap är reglerade i 4 och 5 kap. 1904 års
lag. Beträffande vårdnaden om och underhållsbidrag lill bam i inlernalionella
rättsförhållanden finns spridda bestämmelser i bl. a. lagen (1964: 726) om
svensk domstols prövning av äklenskapsmål i vissa fall saml, för internordiska
förhållanden, 1931 års förordning. I huvudsak är dock dessa frågor överlämnade
ål rättstillämpningen.
Det
kan inle komma i fråga alt i della sammanhang åstadkomma en fullständig
reglering av alla hithörande problem. En internationellrältslig lagstiftning
om adoption bör dock ge besked i frågan, om en utländsk adoption i angivna
hänseenden ger starka eller svaga rättsverkningar, dvs. om adoptivbarnet helt
inlemmas i adoptantens familj eller om vissa rättsverkningar av den biologiska
släktskapen kvarstår. Jag vill i sammaiUianget erinra om all genom lagen (1970:
841) om ändring i lagen (1958: 640) om ändring i föräldrabalken och lagen
(1970:
Prop.
1971:113 35
842)
om ändring i lagen (1958: 638) om införande av nya ärvdabalken beslående äldre,
s. k. svaga adoptioner fr. o. m. den 1 juli 1971 får samma rättsverkningar som s.
k. starka adoptioner dvs. i första hand adoptioner som skell efler den 1 juli
1959. Vidare pågår inom justitiedepartementet en genomgång av lagar och andra
författningar utanför del familjerätlsliga området i syfte att så långt möjligt
avlägsna kvarstående bestämmelser som gör skillnad mellan släktskap på grund
av adoption och biologisk släktskap. De ändringar i den interna lagstiftningen
som sålunda genomförts eller förbereds bygger på den principiella
uppfattningen alt adoption bör i rättsligt hänseende helt likställas med
biologisk släktskap.
Frågor
som rör vårdnad, förmynderskap och underhåll är av central betydelse för
adoptivbarnets rällsslällning. Del finns inle anledning att på grund av
anknytning till utländsk rätt frångå den svenska rättens principiella
ståndpunkt, alt adoptivbarn skall likställas med biologiskt bam i dessa
hänseenden. När adoptionen har skett i Sverige, torde det oavsett parternas
medborgarskap eller hemvist vara uppenbart att den här i landet medför de
rättsverkningar i angivna hänseenden som svensk lag knyter till adoption. Någon
särskild bestämmelse härom synes inte behövlig. Tvekan skulle däremot möjligen
kunna uppkomma i frågan vilka rättsverkningar i dessa hänseenden som i Sverige
skall tUl-läggas sådant utländskt adoptionsbeslut som enligt det föregående
skall vara gällande här. En uttrycklig föreskrift i ämnet bör därför som
utredningen har föreslagil las upp i den nya lagen.
När
del gäller frågan om rätten till arv i adoplivförhåUanden biträder jag i
likhet med remissinstanserna utredningens förslag all som huvudregel skall
gälla alt den lag skall tillämpas som i allmänhet är bestämmande för rätten lill
arv efler den döde, det s. k. arvsstalutet. Enligl svensk rätt är delta
utanför internordiska förhållanden lagen i den stat där den avlidne var
medborgare vid liden för dödsfallet.
En
tillämpning av del allmänna arvsstalutet medför den fördelen atl uppgörelsen i etl
dödsbo till den del den skall ske i Sverige kommer all ske med tillämpning av
en och samma lag. En sådan ordning är uppenbarligen ändamålsenlig, och avsleg
från denna princip bör enligt min mening göras endast om starka skäl lalar för
del.
Vid
övervägande av vilket eller vilka undanlag från huvudregeln som bör göras har
utredningen ansett avgörande vikt böra fästas vid under vilka förutsättningar i
arvsrättsfrågan adoptionen har skell och med denna utgångspunkt föreslagit all
en tiUämpning av huvudregeln inle i något fall skall få leda tUl atl
adoptivbarnet och dess släktingar förlorar den arvsrätt som var förutsatt vid
adoptionen. Jag kan inle biträda detta förslag. Den anknytning lUl viss stat
som kan ha förelegat när adoplionsbeslulel meddelades kan som domareföreningen
påpekar helt ha upphört när arvfallel inträffar. En regel sådan som den av ut-
3t
Riksdagen 1971. I saml. Nr 113
Prop.
1971:113 36
redningen
föreslagna är inle heller så alldeles lätt att tUlämpa, eftersom det vid ett
arvfall som inträffar kanske lång lid efler adoptionsbeslutel kan vara
utomordentligt svårt att förebringa tillförlitlig utredning rörande de berörda
parternas förutsättningar, i all synnerhet när det är fråga om utländskt adoptionsbeslul.
Avgörande betydelse bör emellertid enligt min mening tUlmälas del förhållandet
alt i den svenska adop-tionslagstiflningen, enligl vilken som jag nyss nämnde
samtliga adoptioner fr. o m. den 1 juli 1971 får de rättsverkningar som f. n. tUläggs
s. k. starka adoptioner, parternas förutsättningar i fråga om arvsrätten när
adoptionen skedde helt saknar betydelse. Del finns under dessa förhållanden
enligt min mening inle skäl all la sådana hänsyn i internationella rättsförhållanden.
Jag anser därför att bestämmelserna om arvs-rätlen i adoplivförhållanden inle i
något fall bör grundas på vad som var föratsatt vid adoptionen.
Det sagda iimebär inte att
jag anser den angivna huvudregeln böra tillämpas undantagslöst. En tillämpning
av det allmänna arvsstalutet kan ibland leda tUl att adoptivbarnet inte
likställs med adoptantens barn i äktenskap, ulan atl tvärtom arvsrätt äger rum
inom den biologiska släklen men däremot inte alls eller endast i begränsad
omfattning i adoptantens släkt. Detla kan dock inträffa endast om arvlålaren är
utländsk medborgare. Frågor som rör arv är inle av samma centrala betydelse
för adoptivbarnets ställning som frågor om vårdnad, förmynderskap och
underhåll. Om arvlålaren är utiändsk medborgare och dessutom adoptionen har
skett utonUands, lorde som regel arvsrättsförhållandet inte kunna anses ha så
stark anknytning lill Sverige. En tillämpning av utländsk lag synes därför
kunna godtagas i sådana fall, även om detta leder tiU ell annat resultat än som
skulle ha inträtt om svensk lag tiUämpats. Aimorlunda förhåller det sig i fall
då adoptionen har ägt rum i Sverige.
Den
reglering i lagvalsfrågan som nu sker kommer atl tillämpas vid sådan fördelning
av kvarlålenskap som äger rum här. Det skulle te sig stötande om en adoption
som skell i Sverige vid ell arvskifte som sker Mr inte skulle få de verkningar
som svensk adoptions- och arvslagstiftning tillägger en sådan adoption. Det skiUle
bl. a. innebära all när utländsk medborgare, vars barn har bortadopterats
genom svensk domstols beslut, vid dödsfallet hade hemvist i Sverige eller i
övrigt efterlämnar kvarlålenskap här, adoptivbarnet måste uppspåras och
släktskapen fastställas. Detla slår inle i god överensstämmelse med den svenska
rättens gnmdsyn på adoptionsförhållandet och skulle särskilt vid s. k. inblanco-adoplioner
kunna leda till mycket olyckliga följder. En tUl-lämpning av del allmänna arvsslatulel
i hithörande fall skulle dessutom ibland kunna leda tUl alt adoptivbarnet får
dubbel arvsrätt, dvs. full arvsrätt i såväl den biologiska släklen som adoptantens
släkt, om nämligen olika lagar gäller i fråga om arvet efter olika arvlåtare.
En sådan
Prop. 1971:113 37
ordning
är inte heller väl förenlig med grunderna för vår rättsordning på förevarande
område.'
På
gmndval av dessa överväganden förordar jag att den angivna huvudregeln förses
med del undantaget, atl om adoptionen skell i Sverige adoptivbarnet i arvsrättsligl
hänseende alltid skall jämställas med adoptantens barn i äktenskap. En sådan
undanlagsregel leder till såväl alt någon arvsrätt inom den biologiska släkten
inte äger rum som atl i fråga om arvsrätten meUan adoptivbarnet eller dess avkomlingar,
å ena, samt adoptanten eller dennes släkt, å andra sidan, adoptivbarnet får
samma arvsrätt som adoptantens barn i äktenskap.
För det fall att ett underårigt
adoptivbarn enligt den lag som enligt de föreslagna reglerna skall tUlämpas inle
ärver adoptanten har utredningen föreslagit en föreskrift om alt skäligt
bidrag till barnels underhåll skall ulgå av behållningen i adoptantens dödsbo
före arvs- och testamentslolter. Också enligl de lagvalsregler som jag förordar
kan del undantagsvis inträffa att adoptivbarnet inte får ärva adoplanlen. Så
kan dock bli fallet endast när utiändsk lag är arvsslalul och adoptionen inle
har ägt rum i Sverige. Det föreligger i sådana fall typiskt sett inle så stark anknylnuig
till Sverige atl barnet bör ha en ovUlkorlig rätt tUl underhållsbidrag. I fall
då utländsk medborgare med hemvist utomlands efterlämnar underårigt
adoptivbarn som inle har hemvist i Sverige men den avlidne hade egendom här,
skulle det kunna leda tiU egendomliga och t. o. m. slötande resultat om
adoptivbarnet hade en ovUlkorlig rätt tUl underhållsbidrag ur denna del av kvarlåtenskapen.
En underhåUsregel av detta slag är givelvis mer motiverad i fall då barnet har
hemvist i Sverige och framför allt då även adoptanten hade hemvist här och
under livstiden var underhållsskyldig mot barnet. Jag linser det emellertid tUlräckligt
alt det för fall av den arten liksom cckså för de övriga situationer som
omfattas av bestämmelsen i utredningsförslaget finns en möjlighet att på gmndval
av en skälighetsprövning tUlerkänna barnet underhållsbidrag ur den i Sverige
efterlämnade egendomen. TUl frågan om den närmare utformningen av en bestämmelse
i ämnet återkommer jag i specialmotiveringen.
I
fråga om andra rättsförhållanden än de hittills behandlade vårdnad, förmynderskap,
underhåll och arv anser jag i likhet med utredningen, alt några bestämmelser
om rättsverkningarna av adoption i internationeUa förhållanden inle bör
meddelas. Om en utländsk adoption enligl de regler som här föreslås skall gälla
i Sverige och fråga uppkommer om dess verkan i ett rättsförhållande som enligt
våra inlemationellrätlsliga regler bedöms enligl svensk lag, är del tydligt att
vad som sägs om adoplivförhållande i den svenska lagens bestämmelser i ämnet
skall tUlämpas. I allmänhet innebär detla alt adoptivbarnet likställs med adoptantens
eget barn. Så blir t. ex. fallet vid tillämpning av bestämmelserna om arvs-
och gåvobeskattning. Också när ett
Prop.
1971:113 38
famUjeband
beaktas i praxis, som t. ex. vid tillämpning av medborgarskaps- och
utlänningslagstiftningen, bör en utiändsk adoption som skall gälla i Sverige
som regel få samma verkan som en svensk adoption. I sådana fall finns dock
utrymme för en mera nyanserad bedömning av familjeanknylningens styrka i del enskUda
fallet. Finns anledning antaga, alt adoptionen har kommit tUl slånd
huvudsakligen för alt den adopterade skall få en gynnsammare behandling i just
det ärende som är i fråga, bör delta kunna beaktas, även om förhållandena inte
är sådana all adoptionen kan frånkännas giltighet som stridande mol svensk ordre
public.
Om utländsk lag är
tillämplig på rättsförhållandet i fråga, får med hänsyn till rättsförhållandets
natur och den främmande lagens innehåll avgöras, i vad mån de här föreslagna
reglerna om rättsverkningar av adoption i fråga om vårdnad, förmynderskap och
underhåll kan till-lämpas analogiskl och rättsförhållandet sålunda bedömas
enligt reglerna om barn i äktenskap i den främmande lagen. Omständigheterna kan
här vara mycket växlande och några generella regler kan därför inle uppställas.
6.9
Hävande av adoption
I
fråga om hävande av adoption innehåller 1904 års lag bestämmelser dels för det
fallet all adoptanten är utländsk medborgare och ansöker om hävande av
adoptionen vid svensk domstol, dels för del fallet all adoptanten är svensk
medborgare och fråga är om hävande utomlands. I det förra hänseendet gäller all
adoplivförhållandet inle får hävas här i riket, om inle hävandet blir gällande
i den stat som adoplanlen tillhör. När adoplanlen är svensk rnedborgare, får adoplivförhållandet
inle hävas utomlands med verkan här i riket, om inle Kungl. Maj:l medgett det
med avseende på viss stal eller för bestämt fall.
Även utredningsförslaget
innehåller vissa bestämmelser om hävande. Dels anges i vilka fall ansökan om
hävande av adoption får tas upp av svensk domstol, dels föreskrivs att sådan
ansökan prövas enligl svensk lag. Förslagel innehåller däremot inle några
bestämmelser om verkan av utländskt beslut om hävande av adoption.
Som
jag fömt anfört har genom lagen (1970: 840) om ändring i föräldrabalken möjlighetema
alt häva adoption slopats i svensk rält med verkan fr. o. m. den 1 januari
1971. Del är därför inle möjligt all genomföra utredningsförslaget, som
föreskriver tillämpning av svensk lag på ansökan om hävande. I en bilaga till
departementspromemorian med förslag lill ändringar i adoptionslagstiftningen
anfördes, all ifall föräldrabalken inle tillåter hävande av adoption, del inle
finns tillräckliga skäl all över huvud tagel reglera frågan i en ny
lagstiftning om in-
Prop.
1971:113 39
lernationdla
rättsförhållanden rörande adoption. Detta förslag har fått odelat bifall under
remissbehandlingen.
För
egen del vUl jag framhålla, att alla adoptivbarn bör i princip likställas i
fråga om möjligheterna all häva adoption. Har adoption skett i Sverige, bör
sålunda adoplivförhållandel inle kunna hävas av svensk domstol, och detta bör
gälla även om adoptant eller adoptivbarn är utländsk medborgare eller har
hemvist utomlands. Men inle heller när adoptionen har skett utomlands finns det
som regel anledning alt göra avsteg från den svenska rättens ståndpunkt all
adoption inte kan hävas. Att svensk domstol i fråga om möjligheterna till
hävande lUlämpar svensk lag stämmer med vad som gäller redan nu och lorde inle
strida mol vad som i allmänhet tillämpas i andra länder. I det sammanhanget kan
erinras om att Haagkonvenlionen om adoption föreskriver tillämpning av
domstolslandets lag vid hävande av adoplivförhållande.
I
enlighet med nu angivna synpunkter skulle som alternativ lill utredningsförslaget
kunna övervägas en bestämmelse av innehåll all adoplivförhållande inle får
hävas här i landet, även om adoptionen ägt rum med tillämpning av främmande
lag. Emellerlid måste vår regel om alt adoption inte kan hävas ses mol bakgrund
av den svenska starka adoptionsformen. I utländsk rätt finns former av
adoption som både med hänsyn lill att de kan hävas och i andra hänseenden har
svaga rättsverkningar. Uppkommer fråga om hävande av en adoption som ägt mm
med tillämpning av sådan lag och som sålunda tiilkommil under helt andra
förutsättningar än de adoptioner för vilka den svenska regleringen är avsedd
synes man inle böra helt utesluta möjligheten för svensk domstol alt häva adoplivförhållandel
med tillämpning av utländsk lag, om detta skulle leda till ell i sak lämpligl
resultat. Genomförs den här i övrigt föreslagna regleringen av den inlernalionella
adoptionsrätten, lorde man kunna ulgå från all domstolarna normall kommer all tiUämpa
svensk rätt också utan särskild lagbestämmelse i ämnet och sålunda vägra alt
häva adoption i internationella rättsförhållanden. Med hänsyn härtill och tUl atl
frågor om hävande av adoption som skell enligl utländsk lag torde aktualiseras
ytterst sällan, ansluter jag mig lUl den i promemorian uttalade uppfattningen,
all del inle finns tillräckliga skäl atl över huvud taget reglera frågan i den
nu aktuella lagstiftningen.
Fråga
kan uppkomma om verkan av ell beslut om hävande av adoption som meddelats i
främmande stat. Förhållandena kan här vara mycket växlande. Beslutet kan ha
meddelats i en främmande stat, där såväl adoplanlen som adoptivbarnet var
medborgare och hade hemvist, och kan komma att åberopas i Sverige först sedan
lång lid förflutit och alla berörda hunnit inrätta sig efler beslutet. Del kan
då inle komma i fråga all vi i Sverige skuUe vägra att godtaga beslutets
rättsverkningar. A andra sidan kan det möjligen inträffa, alt efter en adoption
här i riket adoptanten tar hemvist i främmande stat och där utverkar hävande av
Prop. 1971:113 40
adoptionen.
Ett sådant beslut kan som regel inle godtagas i Sverige. Frågan i vilka faU elt
utländskt beslut om hävande av adoption kan och bör tUläggas verkan här i
landet och vUka rättsverkningar som beslutet i så fall skall ha får avgöras i rällslillämpningen
och därvid bedömas enligt de grunder som i aUmänhet gäller om verkan i Sverige
av utländska beslut i slatusfrågor.
Det
bör tUläggas, all om Sverige i framliden tillträder Haagkonvenlionen om adoption,
vissa frågor om ogiltigförklaring av adoptionsbeslul liksom frågan om verkan av
utländska beslut om hävande av adoption måste regleras. En sådan reglering får emellerlid
i så fall antagas komma alt avse endasl fall som omfattas av konventionen.
Som
jag förut har anfört finns i 1931 års nordiska konvention och 1931 års
förordning bestämmelser om hävande av adoption. Enligl dessa bestämmelser skall
ansökan om hävande av adoption som har ägt mm i nordisk stat och avser nordiska
medborgare, las upp i den stat där adoplanlen har hemvist eller, om han inte
har hemvist i nordisk stat, den stat där adoptivbarnet har hemvist. Vid
prövning av ansökningen tillämpas i varje stal där gällande lag. Beslut om
hävande av adoption, som i konventionsfall meddelats i fördragsslutande stat,
gäller i övriga stater ulan särskUd stadfästelse och utan prövning av
avgörandets riktighet eller av dess fömtsättningar med hänsyn lill hemvist eUer
medborgarskap i den ena eller andra av de fördragsslutande staterna.
Från
övriga nordiska länders sida har uttryckts önskemål om att bestämmelserna om
hävande av adoption i 1931 års konvention behålls oförändrade. Sedan
möjligheterna att häva adoption har helt slopats i svensk rätt, innebär bestämmelsema
i sin nuvarande utformning, å ena sidan att adoption inte kan hävas i Sverige i
internordiska förhållanden, men å andra sidan all beslut om hävande som i
konventionsfall har meddelats i annan nordisk stat blir gällande i Sverige. I
sak finner jag en sådan ordning godtagbar. Frågan lorde f. ö. inle ha någon
nämnvärd praktisk betydelse. Jag anser del därför inte vara nödvändigt all man
från svensk sida nu påkallar någon ändring i 1931 års nordiska konvention.
Frågan kan tas upp för den händelse en mera allmän översyn av konventionen
kommer tUl slånd.
6.10
Övriga frågor
Utredningen
föreslår, atl Kungl. Maj:t bemyndigas alt meddela närmare bestämmelser om den
utredning som skall äga mm i ärenden enligt den nya lagen. Något omedelbart
praktiskt behov av föreskrifter i ämnet från Kungl. Maj:ls sida torde
visserligen inle föreligga. I den mån sådant behov ger sig lill känna torde del
f. ö. i allmänhet röra sig endast om rent administrativa föreskrifter, som Kungl.
Maj:t kan meddela utan särskUt bemyndigande. Emellerlid finns i 20 kap. 6 § föräldrabalken
vissa bestämmelser om atl domstol i ärende om anlagande av
Prop.
1971:113 41
adoptivbarn
skaU höra barnavårdsnämnderna i olika orter lUl vUka parterna har anknytning.
I ärenden där parterna eller någon av dem saknar anknytning lUl Sverige kan
bestämmelserna inte alllid tillämpas enligl sin ordalydelse. I praxis har
yttrande från barnavårdsnämnd ansetts kunna ersättas med annan i sak likvärdig
utredning. Skulle det finnas lämpligt atl närmare reglera vilken utredning som
bör ersätta det i 20 kap. 6 § föreskrivna hörandel av barnavårdsnämnd bör
föreskrifter därom kunna meddelas av Kungl. Maj:l eller myndighet som Kungl. Maj:t
bestämmer. Det förulsätler emellerlid ell bemyndigande i lag. Jag förordar
därför, all en bestämmelse av det innehåll utredningen har föreslagil las upp i
den nya lagen.
I
likhet med utredningen anser jag, alt den nya lagen bör innehålla en
bestämmelse om all beslut om adoption som meddelats i främmande stat inle skall
gäUa i Sverige, om delta skulle vara uppenbart oförenligt med gmnderna för
rättsordningen här i landet.
Utredningen
har vidare föreslagil en bestämmelse av innehåll all Kungl. Maj:l efler avlal
med främmande stat kan föreskriva avvikelser från de bestämmelser som meddelas
i lagen. Som utredningen framhåller krävs enligt 12 § regeringsformen
riksdagens medverkan lill avlal med främmande makt i frågor som behandlas i den
föreslagna lagen. Under sådana förhåUanden synes det inle möta betänkligheter
all Kungl. Maj:t bemyndigas alt meddela de föreskrifter som påkallas av
bestämmelserna i ett sådant avlal. I fråga om förhållandet till de nordiska
staterna finns en bestämmelse liknande den föreslagna i 7 kap. 5 § 1904 års
lag. Som jag strax skaU återkornma till anser jag all hänvisningen lill
adoption i nämnda lagrum bör ulgå, när bestämmelser om inlernalionella rättsförhållanden
rörande adoption las upp i en särskUd lag. Etl bemyndigande för Kungl. Maj:t
av den arl som nu är i fråga får därför praktisk betydelse, om de internordiska
bestämmelserna om adoption i 1931 års konvention ändras. Detsamma gäller om
Sverige tUlträder Haagkonventionen om adoption. Jag biträder därför
utredningens förslag i sak. TUl frågan om den redaktionella utformningen av
bestämmelsen återkommer jag i specialmotiveringen.
6.11
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser m. m.
Den
nya lagstiftningen bör träda i krafl den 1 januari 1972. Som utredningen har
förordat bör för övergångsförhållanden föreskrivas, dels all beslut om
adoption, som meddelats i främmande stat före nya lagens ikraftträdande och var
gällande här i riket enligl äldre bestämmelser, alltjämt skall gälla, dels all
i fråga om räll till arv i adoplivförhållande äldre bestämmelser skall gälla,
om arvlålaren avlidit före ikraftträdandet.
Som
framgår av vad jag förut har anfört föreslår jag all de nya bestämmelserna tas
upp i en särskild lag om inlernalionella rättsförhållanden rörande adoption
och alt 6 kap. 1904 års lag samtidigt upphävs.
Prop.
1971:113 42
I
motsats lill utredningen anser jag all hänvisningar lill "adoption" i
rubriken till 1904 års lag och i fuUmaklsbeslämmelsen i 7 kap. 5 § första styckel
samma lag bör utgå. Del lorde utan all särskild föreskrift meddelas vara
uppenbart, atl denna lagändring inle inverkar på giltigheten av föreskrifter om
internationella rättsförhållanden rörande adoption som Kungl. Maj:t har
meddelat före ändringens ikraftträdande med stöd av äldre lag. Sålunda kommer
den internordiska regleringen i 1931 års förordning atl beslå ulan hinder av atl
de fullmaktsbestämmelser på vilka den vilar har utgått ur 1904 års lag.
Det
bör i della sammanhang anmärkas, att också den internordiska regleringen av arvsrätlsliga
frågor i konventionen den 19 november 1934 om arv, testamente och boutredning
och därtill anslutande lagar gäller i de fall som där behandlas i stället för
de här föreslagna bestämmelserna om arvsrätt i adoplivförhållanden.
6.12 Upprättade
lagförslag
I
enlighet med del anförda har inom justiliedeparlemenlet upprättats förslag till
1)
lag om internationella
rättsförhållanden rörande adoption,
2)
lag om ändring i lagen (1904:
26 s. 1) om vissa inlernalionella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap
och adoption.
Förslagen
lorde få fogas till statsrådsprotokollet i detla ärende som bilaga 2.i
Rörande
de enskilda bestämmelserna i lagförslagen vill jag ytterligare anföra följande.
6.13 Specialmotivering
6.13.1
Förslaget till lag om internationeUa rättsförhållanden rörande adoption.
Den
av utredningen föreslagna lagrubriken har i departementsförslaget underkastats
en mindre redaktionell jämkning.
1
§
Denna
paragraf, som motsvarar 1 § i utredningsförslaget, innehåller föreskrift om
svensk domstols behörighet.
I
enlighet med de överväganden som jag har gjort i del föregående (6.5)
föreskrivs i paragrafen, all ansökan om adoption upptages av svensk domstol, om
den eller de sökande är svenska medborgare eller har hemvist här i riket eUer
om Kungl. Maj:t har medgett all ansökningen prövas.
Bilagan har uteslutits här såvitt gäller det under 2 angivna
författningsförslaget. I denna del är bilagan likalydande med den bUaga som är
fogad vid propositionen.
Prop. 1971:113 43
De
jämkningar av paragrafens lydelse som har skett i förhållande tUl
1 §
utredningsförslaget är av uteslutande redaktionell natur.
Det
bör påpekas, att i familjerättskommilléns belänkande om internationell
äktenskaps- och arvsrätt föreslås bestämmelser om innebörden av begreppet
"hemvist" i dilhörande sammanhang. Prövningen av kommitténs förslag
i den delen bör inte föregripas. Jag har därför ansett alt några motsvarande
bestämmelser inte f. n. bör införas i den nu förevarande lagen. När uttrycket
hemvist används i denna paragraf och på andra ställen i lagen avses del internalionellrällsliga
hemvislbegrepp som har ulbUdals i rättspraxis och vars närmare innebörd torde
kunna variera i olika rätlsiiga sammanhang. Om makar gör ansökan om adoption
förutsätts atl båda uppfyller kravet på svenskt medborgarskap eller hemvist i
Sverige.
2 §
Paragrafen
innehåller bestämmelser om tUlämplig lag i ärenden angående ansökan om
adoption. Den motsvarar 2 § i utredningens förslag.
Rörande
de allmänna överväganden som ligger lill gmnd för bestämmelserna i förevarande
paragraf hänvisar jag lill den allmänna motiveringen (6.6). I sak
överensstämmer den reglering av lagvalsfrågan som jag förordar med vad
utredningen har föreslagil. I redaktionellt hänseende bör emellertid 2 §
utredningsförslaget jämkas i förtydligande syfte.
I
enlighet med det anförda föreskrivs i förevarande paragraf i departemenlsförslaget,
att ansökan om adoption prövas enligl svensk lag (första stycket) saml all i
fall då adoplionsansökan avser barn under aderton år, det skall särskilt
beaktas, huruvida sökande eller barnet genom medborgarskap eller hemvist eller
på annat sätt har anknytning till främmande stat och del skulle medföra
avsevärd olägenhet för barnet, om adoptionen inle blir gällande där (andra
stycket).
Tänkbart
är alt utländsk medborgare med hemvist i Sverige vid svensk domstol ansöker om
adoption av en vuxen person, som har medborgarskap och hemvist i det land där
sökanden är medborgare, med det enda syftet atl vederbörande skall få
uppehålls- och arbelslUlslånd i Sverige. Nödvändiga garantier mol missbmk av
denna arl ligger dock redan i den svenska rättens gmndläggande regler om
adoption. Enligl 4 kap. 6 § föräldrabalken får lillslånd lill adoption ges bara
om adoptionen finnes lända tUl gagn för barnet saml sökanden uppfostrat barnet
eller vill uppfostra det eller om del i övrigt finns särskild anledning till
adoptionen. Uppenbart är att enbart ell önskemål om uppehålls-eUer arbetsliUstånd
inle kan utgöra anledning till adoption enligt svensk lag.
Frågan
huravida adoptionen blir gällande i viss främmande stat behöver utredas endast
om det med hänsyn tUl bamets eller sökandes anknytning till denna stat kan
vara av betydelse för barnet huruvida adop-
Prop.
1971:113 44
tionen
blir gällande i den staten. Finner domstolen vid bedömande av omständigheterna
i ärendet alt utredning i denna fråga är av betydelse med avseende på viss
stal, kan domstolen begära biträde av utrikesdepartementets rätlsavdelning.
I första hand är del
barnets eller sökandes anknytning genom medborgarskap eller hemvist i
främmande stal som bör beaktas i della sammanhang. Undanlagsvis kan del dock
länkas att t. ex. adoptions-sökanden på annat sätt har så stark anknytning lill
annan stat att det kan antas bli av stor betydelse för barnet huruvida
adoptionen blir gällande där. Så kan vara fallet om det redan i adoplionsärendel
slår klart all sökanden avser att i en nära framlid la hemvist i viss främmande
stal han har t. ex. överfört sina tillgångar dit och förklarat det vara sin
avsikt alt emigrera lill den staten. Med tanke på fall av denna och liknande arl
talas i paragrafens andra stycke om att barnet eller sökande "på annat
sätt" har anknytning lill främmande stat.
De
ändringar i adoplionslagsliflningen som gjorts genom lagen (1970: 840) om
ändring i föräldrabalken innebär bl. a., att adoptivbarn kan adopteras på nytt,
varvid i allmänhet all verkan av den tidigare adoptionen upphör, såvitt angår
förhållandel mellan adoptivbarnet samt adoptanten och dennes släktingar. Hinder
föreligger inte mol all den som adopterats utomlands genom beslut som är
gällande i Sverige (jfr 3 § departementsförslaget) här i landet adopteras på
nytt med tillämpning av de nya svenska bestämmelserna. En förulsällning är
dock givelvis att svensk domstol är behörig att pröva en sådan ansökan, vilket
enligl 1 § departementsförslaget blir fallet när sökanden eller sökandena är
svenska medborgare eller har hemvist i Sverige eller Kungl. Maj:l har medgett
att ansökningen prövas här. Del kan emellerlid i elt sådani fall medföra
betydande olägenhet för adoptivbarnet, om den nya adoptionen inte blir gäUande
i den stat som meddelat det ursprungliga adoptionsbeslutel. En sådan
omständighet skall beaktas enligl andra stycket i förevarande paragraf.
3
§
Paragrafen
innehåller bestämmelser om verkan här i landet av adoptionsbeslul som
meddelats i främmande stal. Den motsvarar 3 § i utredningens förslag.
I
fråga om grunderna för förevarande bestämmelser hänvisar jag till vad jag har
anfört i den allmänna motiveringen (6.7). Som jag därvid har framhållit kan
någon helt uttömmande reglering av frågan om verkan i Sverige av utländskt adoptionsbeslul
inle ske och bör bestämmelserna ges en sådan utformning att della förhållande
kommer till uttryck på lämpligl sätt. 3 § första styckel utredningsförslaget
bör i detta syfte underkastas en redaktionell jämkning.
I
enlighet med det anförda föreskrivs i första stycket av förevarande
Prop.
1971:113 45
paragraf i departementsförslaget, atl beslut om adoption
som meddelats i främmande stat gäller här i riket, om den eller de sökande var
medborgare eller hade hemvist i den främmande staten när beslutet meddelades saml,
i fall då adoptivbarnet var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige,
adoptionen godkänts av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:l bestämmer.
Enligt andra stycket kan Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t
bestämmer även i annat faU på ansökan förordna, att utomlands meddelat beslut
om adoption skall gälla här i riket.
I motsats lill motsvarande bestämmelse i
utredningsförslaget anger första stycket i förevarande paragraf av departementsförslaget
inle Kungl. Maj:ls godkännande av det utländska beslutet som något oeftergivligt
krav för beslutels giltighet i Sverige i fall då den adopterade var svensk
medborgare eller hade hemvist i Sverige. Med den utformning bestämmelserna här
har fått framgår något tydligare än i utredningsförslaget atl regleringen inte
är uttömmande och all utländskt adoptionsbeslut i och för sig kan tillerkännas
verkan i Sverige också i andra fall än dem som anges i paragrafen.
Godkännande enligt första styckel torde i allmänhet böra
meddelas på grundval av en endast formell prövning i fall då adoptivbarnet vid
liden för beslutet uppnått myndig ålder. En saklig prövning bör däremot ske i
fall då barnet var minderårigt och särskilt givetvis om det varit fråga om elt
så litet barn att det inte kunnat höras i ärendet. Å andra sidan torde del
knappast i något fall finnas anledning alt vägra godkännande om barnet när
ansökan om godkännande görs uppnått vuxen ålder och själv har gjort ansökningen
eller biträtt denna. Prövningen bör nämligen ske uteslutande utifrån
synpunkten av adoptivbarnets bästa, under del alt rent rättsliga synpunkter,
som t. ex. huruvida förutsättningar för adoption varit uppfyllda enligt svensk
lag, i princip inte bör inverka på bedömningen. Av 6 § departementsförslaget
följer dock alt godkännande inle skall lämnas om det skulle strida mot svensk ordre
public all adoplionsbeslulel tilläggs giltighet i Sverige. Till frågan om när
detta kan vara fallet återkommer jag i motiveringen till nämnda paragraf.
Bestämmelserna blir som utredningen har påpekat
tillämpliga endasl när fråga är om ett institut som kan jämställas med en
svensk adoption. För all så skall anses vara fallet behöver inle krävas, all
rättsverkningarna av del utländska beslutet i den stat där det meddelats är
desamma som verkningarna i Sverige av ett svenskt adoptionsbeslul. Men det
måste vara fråga om en situation som karakteriseras av all adoplanlen har
varaktigt upptagit den adopterade som sill barn. Frågan vad som i övrigt bör
krävas får överlämnas åt rättstillämpningen.
Som utredningen anfört bör elt utiändskt adoptionsbeslut
som tiUerkänns giltighet i Sverige få rättsverkningar från den tidpunkt som i
delta
4 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 113
Prop. 1971:113 46
hänseende är avgörande enligt lagen i den stat där
beslutet har meddelats.
Godkännande av utländskt adoptionsbeslul enligl första
eller andra stycket av förevarande paragraf bör som hittills kunna lämnas även efler
del all adoplanlen avlidit. Mera tveksamt är, huruvida sådani godkännande kan
lämnas också efler del all såväl adoptanten som adoptivbarnet avlidit. Något
bestämt uttalande kan inle göras i den frågan som får avgöras under
hänsynslagande lill omständigheterna i de enskilda fallen.
4 §
I denna paragraf meddelas dels i första stycket vissa
särskilda bestämmelser om verkan av utländskt adoptionsbeslul i fråga om
vårdnad, förmynderskap och underhåll, dels i andra och Iredje styckena regler
om tillämplig lag i fråga om arvsrätt i adoptivförhållanden. Paragrafen
motsvarar 4 och 5 §§ i utredningsförslaget.
Första stycket
I enlighet med vad jag har anfört i den allmänna
motiveringen (6.8) föreskrivs i första stycket av förevarande paragraf i departemenlsförslaget,
atl när beslut om adoption som meddelats i främmande stat skall gälla i
Sverige, adoptivbarnet anses som adoptantens barn i äktenskap i fråga om
vårdnad, förmynderskap och underhåll.
De jämkningar som förelagils i bestämmelsens lydelse enligl
utredningsförslaget är av enbart redaktionell natur.
Bestämmelsen innebär att adoptivbarnet i angivna
hänseenden blir helt jämställt med adoptantens barn i äktenskap. Atl
jämställdheten ultryckligen angetts avse barn / äktenskap sammaiUiänger med
att i åtskilliga nationella rättssystem olika regler gäller i berörda
avseenden i fråga om barn i och utom äktenskap.
Bestämmelsen utgör inte någon lagvalsregel. Vilket lands
lag som skall tillämpas vid svensk domstols prövning av frågor om vårdnad, förmynderskap
eller imderhåll blir beroende av vad som följer av svensk rätts allmärma Uilernalionell-privaträllsliga
regler i dessa hänseenden för bam i äktenskap.
När i paragrafen talas om underhåll avses inte endast
adoptivbarnets rätt lill underhållsbidrag av adoptant resp. biologiska
föräldrar ulan också barnels skyldighet alt självt utge underhållsbidrag till
medlemmar av adoptantens släkt resp. den biologiska släkten.
Andra och tredje styckena
I enlighet med vad jag har anfört i den allmänna
motiveringen (6.8) föreskrivs i andra stycket första punkten av förevarande
paragraf i departementsförslaget, atl i fråga om arvsrätt i adoplivförhållanden
gäller
Prop. 1971:113 47
vad
som i allmänhet är föreskrivet om tillämplig lag beträffande rätten till arv,
oavsett vilken lag som tUlämpats vid adoptionen. Enligt andra stycket andra
punkten anses dock adoptivbarn alllid som adoptantens bam i äktenskap, om
adoptionen ägt rum i Sverige. I paragrafens tredje stycke föreskrivs atl i fall
då underårigl adoptivbarn inle har arvsrätt efler adoptanten kan efler vad som
finnes skäligt bestämmas all bidrag lill barnels underhåll skall ulgå av
behållningen i adoptantens dödsbo.
De
avvikelser i förhållande lill motsvarande bestämmelse i 5 § utredningsförslaget
som föreligger med avseende på ulformnUigen av andra stycket första punklen är
av redaktionell natur och ulan saklig betydelse.
Föreskriften
i andra styckel andra punkten innebär atl frågan om adoptivbarnets rätt lill
arv efler adoptanten och medlemmar av dennes släkt liksom barnels räll lill arv
efler medlemmar av dess biologiska släkt vid tillämpning av del allmänna arvsslatulel
skall bedömas som om adoptivbarnet varit adoptantens biologiska barn i äktenskap
och alt motsvarande gäller när fråga uppkommer om rält lill arv efler adoptivbarnet.
Om
del allmänna arvsstalutet skall tillämpas och delta är utiändsk lag som har
olika adoptionsformer saml adoptionen ägt rum i annan stat än den vars lag utgör
arvsslalul, kan tvekan uppkomma huravida arvsrällsreglerna för den ena eller
andra av de olika adoptionsformerna bör tillämpas. Förhållandena kan emellertid
här vara mycket skiftande och det lär inte vara möjligt att ge elt entydigt
svar med giltighet för alla länkbara situationer. Frågan får avgöras i
rättstillämpningen under hänsynslagande till omständigheterna i det enskUda
fallet och med beaktande av allmänna inlernationell-privalrältsliga
grundsatser.
Den
skälighetsprövning i underhållsfrågan som skall äga mm enligt tredje stycket
avser lUl en början frågan huruvida parterna i adoplivförhållandet över huvud
taget har en så nära anknytning lill Sverige att det kan anses föreligga skäl atl
med tillämpning av grunderna för un-derhållsbidragsbeslämmdserna i 8 kap. ärvdabalken
tiUerkänna adoptivbarnet underhållsbidrag ur adoptantens kvarlålenskap i
Sverige. Besvaras den frågan jakande, blir även frågan om bidragels storlek
beroende av en skälighetsprövning, som får grundas på barnets ekonomiska situation
och levnadsförhållanden saml dödsboels ställning med hänsyn lagen även lill
övriga intressenter, främst andra barn som stod den avlidne lika nära.
5
§
I
enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (6.10) föreskrivs i
denna paragraf, som motsvarar 7 § i utredningsförslaget, all Kungl. Maj:l eller
myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer kan
Prop. 1971:113 48
meddela
föreskrifter om den utredning som skall äga rum i ärende som avses i den nya
lagen. Bestämmelsen ger Kungl. Maj:l rält alt föreskriva avvikelser från föräldrabalkens
regler om utredningen, när dessa rör frågor av enbart processuell natur.
Självfallet kan Kungl. Maj:t inle på gund av bestämmelsen dispensera från
materiella adoptionsregler, exempelvis föreskrifterna om samtycke tUl adoption
i 4 kap. föräldrabalken.
6 §
I
förevarande paragraf har tagils upp bestämmelse av innebörd all utländskt
adoptionsbeslut inte får tiUäggas gUtighet i Sverige, om detla skulle vara
uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen här i riket.
Bestämmelserna har i sak sin motsvarighet i 8 § utredningsförslaget. Frågan
under vUka förutsättningar en ordre public-klausul av detta slag bör tUlämpas
kan inte besvaras generellt utan får i varje särskilt fall avgöras av berörda
myndigheter under hänsynstagande lUl samtliga föreliggande omständigheter. Som ell
exempel på när bestämmelsen kan bli tUlämplig vill jag anföra del fallet alt
adoptionen framstår som en skenhandling. En adoption som inte syftar till alt
upprätta en verklig familjeanknytning mellan adoplanlen och den adopterade
torde utan vidare kunna betecknas som stridande mot svensk rättsuppfattning. I
rättspraxis har redan tidigt en adoption, som huvudsakligen tillkommit för att
bereda adoptivbarnet rält till adoptantens släktnamn, ansetts inle böra komma
till slånd mot önskan hos annan bärare av namnet (se NJA 1920 s. 449). Det
skulle kunna länkas alt utländsk medborgare med hemvist i Sverige i sitt
hemland adopterade en vuxen person uteslulande i tanke alt därmed underlätta
för honom att få uppehålls- och arbetstillstånd i Sverige och på längre sikt
svenskt medborgarskap. Har den utländska adoptionen på detta sätt karaktären
av skentransaktion, bör adoptionen inle tUläggas gUtighet här i landet.
7 §
Paragrafen
innehåller bestämmelse om bemyndigande för Kungl. Maj:t atl med avvikelse från
bestämmelserna i den nya lagen meddela de föreskrifter som påkallas av Sveriges
avlal med främmande stat.
Enligt
9 § utredningsförslaget kan Kungl. Maj:t efter avtal med främmande stal
föreskriva avvikelser från bestämmelserna i den föreslagna lagen. Som
utredningen har uttalat är inte avsikten all Kungl. Maj:t skall få bemyndigande
atl ulan riksdagens medverkan ingå avlal med främmande stal angående frågor som
berörs av den nya lagen. Vad som avses är endasl, atl om riksdagen enligl 12 §
regeringsformen har godkänt ell avlal med främmande stat på förevarande område,
Kungl. Maj:l skall kunna ulan riksdagens medverkan meddela de bestämmelser i
svensk lagstiftning som är nödvändiga för all Sveriges för-
Prop. 1971:113 49
pliklelser
enligt avtalet skall bli uppfyllda. Bestämmelsen bör ges en utformning som på ell
tydligare sätt än i utredningsförslaget återspeglar detla förhållande.
I enlighet med det anförda
och i överensstämmelse med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen
föreskrivs i förevarande paragraf i deparlementsförslaget, alt i den mån det
påkallas till uppfyllande av Sveriges förpliktelser enligt avtal med främmande
stat, Kungl. Maj:l kan meddela föreskrifter som avviker från bestämmelserna i
den nya lagen.
Utöver
vad jag har anfört i det föregående lorde bestämmelsen inle kräva någon
kommentar.
Ikraftträdande-
och övergångsbestämmelser m. m.
I
enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (6.11) har
ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna lill den nya lagen med vissa
redaktionella avvikelser utformats i överensstämmelse med motsvarande
föreskrifter i utredningsförslaget.
Den bestämmelse som här
meddelas om giltigheten av utiändsk adoption innebär, atl om en sådan adoption
var gällande i Sverige vid nya lagens ikraftträdande, del inle krävs något
godkännande av Kungl. Maj:t enligt den nya lagen. I fråga om adoptioner som vid
den tidpunkten inle ansågs äga giltighet här blir de nya reglerna i sin helhet
tUlämpliga.
Övriga
hithörande bestämmelser torde inte kräva några kommentarer.
6.13.2
Förslaget till lag om ändring i 1904 års lag
I
fråga om grunderna för och den närmare innebörden av del förslag till
följdändringar i 1904 års lag som jag förordar hänvisar jag lUl vad jag har
anfört i den allmärma motiveringen (6.11). Förslagel kräver inle någon
ytterligare kommentar.
7.
Hemställan
Jag
hemsläller alt lagrådels yttrande över förslagen lUl
1) lag om internationella rättsförhållanden rörande adoption,
2) lag om ändring i lagen (1904: 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap, förmynderskap och adoption
inhämtas
genom utdrag av protokollet.
Prop. 1971:113 50
Vad
föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter
hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur
protokollet: BrUta Gyllensten
Prop. 1971:113 51
Bilaga
1 Utredningens förslag
Förslag
till
Lag
om intemationellrättsliga förhållanden rörande adoption
Härigenom
förordnas som följer.
1 §
Ansökan om adoption får upptagas av svensk domstol,
1. om
den eller de sökande är svenska medborgare,
2.
om den eller de sökande har
hemvist här i riket,
3.
om Konungen i annat fall medger
all ansökan prövas här.
2 §
Ansökan om adoption prövas enligt svensk lag.
När
den som skall adopteras ej fyllt aderton år, skall beaktas, huruvida sökande
eller barnet genom medborgarskap eller hemvist har sådan anknytning till
främmande stat all del skulle lända tiU avsevärd olägenhet för barnet, om
adoptionen ej blir gällande där.
3 §
Beslut om adoption som meddelats i främmande stat skall även
gälla här i riket, om den eller de sökande var medborgare eller hade
hemvist i den främmande staten när beslutet meddelades. Om adop
tivbarnet var svensk medborgare eller hade hemvist här i riket, förat
satts dock, all Konungen godkänner adoptionen.
Konungen
äger förordna, atl adoption även i annat fall skall gäUa här i riket.
4
§ När beslut om adoption som
meddelats i främmande stat skall gälla här i riket, räknas adoptivbarnet som
barn i äktenskap i fråga om vårdnad, förmynderskap och underhåll.
5
§ I fråga om arvsrätt i adoptivförhållanden
skall gälla vad som i allmänhet är föreskrivet om tiUämplig lag beträffande rälten
tiU arv, även om adoptionen ägt rum med tillämpning av annan lag. Adoptivbarnet
och dess skyldemän skall dock ej härigenom gå förlusliga rätt lill arv som var
förutsatt vid adoptionen.
I
fall då underårigt adoptivbarn ej får ärva adoptanten skall av behållningen i
dennes dödsbo före arvs- och testamentslolter ulgå skäligt bidrag tiU barnets
underhåll.
6 §
Ansökan om hävande av adoplivförhållande får upptagas av
svensk domstol,
1.
om adoptivbarnet har hemvist
här i riket,
2.
om adoplanlen eller, när makar
adopterat, båda har hemvist här i riket,
3.
om adoptionsbeslutet meddelats
av svensk domstol,
4. om
Konungen i annat fall medger att ansökan prövas här.
Ansökningen prövas enligl svensk lag.
Prop. 1971:113 52
7
§ Närmare bestämmelser om den
utredning som skall äga rum i ärenden enligt deima lag meddelas av Konungen.
8
§ Beslut om adoption som
meddelats i främmande stal får ej till-lämpas, om det skulle vara uppenbart
oförenligt med granderna för rättsordningen här i riket.
9
§ Efter avtal med främmande
stat äger Konungen föreskriva avvikelser från de bestämmelser som meddelas i
denna lag.
1. Denna
lag träder i kraft den...............
Genom
nya lagen upphävs 6 kap. lagen den 8 juli 1904 (nr 26 s. 1) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och
adoption.
Nya
lagen inverkar icke på gUlighelen av föreskrifter som Konungen med stöd av
äldre lag meddelat om internationella rättsförhållanden rörande adoption.
2.
När beslut om adoption, som
meddelats före nya lagens ikraftträdande, enligt äldre lag var gäUande här i
riket, skall beslutet alltjämt gäUa.
3.
Har arvlålaren avlidit före nya
lagens ikraftträdande, är 5 § nya lagen ej tiUämplig.
Prop. 1971:113 53
Bilaga
2 Till lagrådet remitterade förslag
1
Förslag tiU
Lag
om intemationella rättsförhållanden rörande adoption
Härigenom
förordnas som följer.
1
§ Ansökan om adoption upptages
av svensk domstol, om den eller de sökande är svenska medborgare eUer har
hemvist här i riket eller om Konungen medgivit att ansökningen prövas.
2
§ Ansökan om adoption prövas
enligt svensk lag.
Avser
ansökningen barn under aderton år, skall särskilt beaktas, huruvida sökande
eller barnet genom medborgarskap eller hemvist eller på annat sätt har
anknytning till främmande stat och det skuUe medföra avsevärd olägenhet för
barnet, om adoptionen ej blir gällande där.
3 §
Beslut om adoption som meddelats i främmande stat gäller här i
riket, om den eller de sökande var medborgare eller hade hemvist i
den främmande staten när beslutet meddelades samt, i fall då adoptiv
barnet var svensk medborgare eUer hade hemvist i Sverige, adoptionen
godkänts av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.
Konungen
eller myndighet som Konungen bestämmer kan även i annat fall på ansökan
förordna, att utomlands meddelat beslut om adoption skall gälla här i riket.
4 §
När beslut om adoption som meddelats i främmande stal skall
gäUa här i riket, anses adoptivbarnet som adoptantens bam i äktenskap
i fråga om vårdnad, förmynderskap och underhåll.
I
fråga om arvsrätt i adoplivförhåUanden gäUer vad som i aUmänhet är föreskrivet
om tillämplig lag beträffande rätten till arv, oavsett vUken lag som
tillämpats vid adoptionen. Har denna ägt ram här i riket, anses dock
adoptivbarnet alltid som adoptantens bam i äktenskap.
I
fall då underårigt adoptivbarn ej har arvsrätt efter adoptanten kan efler vad
som finnes skäligt bestämmas all bidrag till barnels underhåll skall utgå av
behållningen i adoptantens dödsbo.
5
§ Konungen eller myndighet som
Konungen bestämmer kan meddela föreskrifter om den utredning som skall äga ram
i ärende som avses i denna lag.
6
§ Beslut om adoption som
meddelats i främmande stat får ej lUl-läggas gUtighet i Sverige, om delta
skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen här i riket.
7
§ I den mån det påkallas lUl uppfyUande
av Sveriges förpUktelser enligt avtal med främmande stat kan Konungen meddela
föreskrifter som avviker från bestämmelserna i denna lag.
Denna
lag träder i krafl den 1 januari 1972.
Prop.1971:113 54
Beslut
om adoption, som meddelats i främmande stat före ikraftträdandet och enligt
äldre bestämmelser var gällande här i riket, gäller alltjämt.
I
fråga om rält till arv i adoptivförhållande gäller äldre bestämmelser, om arvlålaren
avlidit före ikraftträdandet.
Prop.
1971:113 55
Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 14 april 1971.
Närvarande: justitierådet BRUNNBERG,
regeringsrådet HJERN, justitierådet BERGSTEN, justitierådet GYLLENSVÄRD.
Enligt lagrådet den 14 april 1971 tillhandakommet utdrag
av protokoll över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:l Konungen i
statsrådet den 26 mars 1971, hade Kungl. Maj:l förordnal, all lagrådels
yttrande skulle inhämtas över upprättade förslag lill lag om internationella
rättsförhållanden rörande adoption och lag om ändring i lagen (1904: 26 s. 1)
om vissa inlernalionella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap
och adoption.
Förslagen, som finns bilagda della protokoll, föredrogs
inför lagrådet av kanslirådet Staffan Vängby.
Lagrådet yttrade:
Enligt 4 § Iredje stycket förslagel lill lag om inlernalionella
rättsförhållanden rörande adoption skall efler en skälighetsbedömning kunna beslämmas,
all bidrag till underårigt adoptivbarns underhåll skall utgå ur behållningen i adoptantens
dödsbo, om barnet saknar arvsrätt efter adoplanlen. Atl della skall gälla endasl
när adoptivbarnet är underårigl har inte motiverats. En motsvarande begränsning
gällde tidigare enligt 8 kap. ärvdabalken i fråga om den rätt lill
underhållsbidrag ur kvarlålenskap som regleras där. Balkens regler i della
avseende ändrades emellerlid år 1969, och enligl den nuvarande lydelsen av
nämnda kapitel i ärvdabalken kan underhållsbidrag som ur kvarlålenskap utgår lill
bam avse även tid efter del barnet uppnått myndig ålder. Samma skäl som
föranledde denna ändring i ärvdabalken lalar för alt något krav på all barnet
skall vara underårigl ej uppställes i förevarande bestämmelse (se NJA II 1969 s. 578).
Ur protokollet:
Ingrid Hellström
Prop. 1971:113 56
Utdrag
av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten,
Hertigen av Halland, i statsrådet på Stockholms slott den 16 april 1971.
Närvarande:
statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIC NILSSON,
LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, WICKMAN, MOBERG, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.
Statsrådet
Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter
lagrådets yttrande över förslag till
1)
lag om internationella
rättsförhållanden rörande adoption,
2)
lag om ändring i lagen
(1904: 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap
och adoption.
Föredraganden
redogör för lagrådels yttrande och anför.
Enligt
4 § tredje styckel i del remitterade förslaget till lag om internationella
rättsförhållanden rörande adoption kan i fall då underårigl adoptivbarn inte
har arvsrätt efler adoplanlen efler vad som finnes skäligt bestämmas, alt
bidrag lill barnels underhåll skall utgå av behållningen i adoptantens dödsbo.
Lagrådet förordar, att något krav på atl barnet skall vara underårigt inle
uppställs i förevarande bestämmelse, och hänvisar lill all motsvarande
begränsning saknas i fråga om underhållsbidrag enligt 8 kap. ärvdabalken. Jag
kan ansluta mig till vad lagrådet anför i detla hänseende. Bestämmelsen bör
därför ändras i enlighet med lagrådels förslag. Med hänsyn till den skälighetsprövning
som skall ske enligt bestämmelsen, torde endast i sällsynta undanlagsfall underhållsbidrag
komma all ulgå för lid efler det att adoptivbarnet uppnått myndig ålder.
I
övrigt bör vissa redaktionella jämkningar vidtas i det remitterade förslaget
till lag om internationella rättsförhållanden rörande adoption.
Jag
hemstäUer, all Kungl. Maj:t föreslår riksdagen all antaga de av lagrådet
granskade förslagen med vidtagna ändringar. Hinder föreligger inle mol all
ärendet behandlas först under riksdagens höslsession.
Med
bifall lill vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten atl lill riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur
protokollet: Britta Gyllensten
Prop.
1971:113 57
Innehållsförteckning
Sid.
Propositionen I
Propositionens huvudsakliga innehåll 1
Lagförslag 3
Utdrag av slatsrädsprolokoUel den 26 mars 1971 5
1.
Inledning 5
2.
Gällande
ordning m. m. 6
2.1 1904 års lag 6
2.2 1931 års förordning 7
2.3 Haagkonventionen m. m. 8
3. Utredningen 8
3.1 Allmänna synpunkter 8
3.2 Frågan om tillträde tUl
Haagkonventionen 9
3.3 Svensk domstols behörighet 9
3.4 TiUämpUg lag 10
3.5 Verkan av utländskt adoptionsbeslul 12
3.6 Rättsverkningar av adoption 13
3.7 Hävande av adoption 16
3.8 Övriga frågor 17
3.9 Övergångsbestämmelser 18
4.
Departementspromemorian 18
5.
Remissyttrandena 20
5.1 Allmänna synpunkter 20
5.2 Frågan om tiUträde till
Haagkonventionen 21
5.3 Svensk domstols behörighet 21
5.4 Tillämplig lag 21
5.5 Verkan av utländskt adoptionsbeslut 23
5.6 Rättsverkningar av adoption 23
5.7 Hävande av adoption 24
5.8 Övriga frågor och
övergångsbestämmelser 24
6. Föredraganden 24
6.1 Allmänna synpunkter 24
6.2 Frågan om tUlträde tiU
Haagkonventionen 26
6.3 Lämpligheten av lagstiftning 27
6.4 Formerna för lagstiftningen 28
6.5 Svensk domstols behörighet 29
6.6 TUlämplig lag 29
6.7 Verkan av utländskt adoptionsbeslul 31
6.8 Rättsverkningar av adoption 34
6.9 Hävande av adoption 38
6.10 Övriga frågor 40
6.11 Ikraftträdande och
övergångsbestämmelser m. m. 41
6.12 Upprättade lagförslag 42
Prop. 1971:113 58
Sid.
6.13
Specialmotivering 42
6.13.1 Förslagel
till lag om internationella rättsförhållanden
rörande adoption 42
6.13.2 Förslaget
till lag om ändring i 1904 års lag 49
7. HemstäUan 49
BUaga
1: Utredningens lagförslag 51
Bilaga
2: De tiU lagrådet remitterade lagförslagen 53
Utdrag
av lagrådets protokoll den 14 april 1971 55
Utdrag
av statsrådsprotokollet den 16 april 1971 56
MARCUS BOKTR. STHLM 1971 710238
Doktrin (2)
- Michael Bogdan, Svensk rättspraxis: internationell privat- och processrätt 2001–2005, SvJT 2006 s. 601, på s. 609 · Fritt tillgänglig
- Lennart Pålsson, Svensk rättspraxis Internationell privat- och processrätt 1976—1980, SvJT 1982 s. 214, på s. 224 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
57 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (47)
47 kopplingar i 9 dokument.
- SOU 2025:61 Sveriges internationella adoptionsverksamhet om s. 11 · om s. 31 · om s. 48 · s. 793 i texten
- Prop. 2017/18:121 Modernare adoptionsregler s. 70 om s. 47 · s. 116 om s. 27 · s. 116 om s. 28 · s. 116 om s. 43 · och 15 till i texten
- SOU 2009:61 Modernare adoptionsregler s. 67 · s. 233 · s. 247 om s. 45 · s. 280 om s. 45 · och 2 till i texten
- Bet. 2000/01:SfU12 Uppehållstillstånd för adopterade om s. 38 · om s. 48 i texten
- Prop. 2000/01:66 Uppehållstillstånd för adopterade Prop. 2000/01:66 om s. 48 · s. 31 om s. 38 · s. 33 · s. 41 om s. 38 i texten
Rättsfall (1)
1 koppling.
- HFD 2026 ref. 21 om s. 31 i texten
Doktrin (9)
9 kopplingar i 5 dokument.
- Jänterä-Jareborg, Svensk domstol och utländsk rätt, 1997 s. 221 om s. 29 · s. 223 om s. 30 · s. 377 i texten
- Wenander, Erkännande av utländska förvaltningsbeslut, 2010 s. 278 om s. 31 · s. 383 i texten
- SvJT 1982 s. 214 Lennart Pålsson, Svensk rättspraxis Internationell privat- och processrätt 1976—1980 s. 214 · s. 224 i texten
- SvJT 2006 s. 601 Michael Bogdan, Svensk rättspraxis: internationell privat- och processrätt 2001–2005 s. 609 i texten
- Eek, Lagkonflikter i tvistemål 2, 1978 s. 81 i texten