Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen (1958:295) om sjömansskatt

1971 · 33 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 15 av 33 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1971:132, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen (1958:295) om sjömansskatt

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts
proposition nr 132 år 1971 Prop.
1971:132

Nr 132

Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen (1958:
295) om sjömansskatt; given Stockholms slott den 8 oktober 1971.

Kungl.
Maj:t viU härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars avlåtande
tUl riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under
Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

CARL GUSTAF

G.
E. STRÄNG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Propositionen
avser vissa ändringar i förordningen (1958: 295) om sjömansskatt. Bl. a.
föreslås som en följd av de nya skatteskalorna som antogs år 1970 ändrade
bestämmelser om ersättning till kommunerna för minskade skatteintäkter på gmnd
av sjömansskatten. Vidare föreslås att sjömansskattenämnden i vissa fall skall
få medge, att sjömansskatt enligt närfartstabell skall utgå även vid
anställning på fartyg i inre fart. Samtidigt föreslås en del ändringar i
förordningen, vilka i huvudsak sammanhänger med sjömansskattens administration.

1
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 132

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:132

Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1958: 295) om
sjömansskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1958: 295) om
sjö-mansskatt,

dels att 1, 46 §§, 7 § 1 mom., 9 § 2 mom., 12 § 1 mom.,
14 § 2 mom., 17 § 1 och 2 mom., 18 och 20 §§, 21 § 2 mom. och 37 § skall ha
nedan angivna lydelse,

dels att i
förordningen skall införas ett nytt moment, 15 § 4 mom., av nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
Ivdelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

1

Sjömansskatt enligt denna förordning skall erläggas av
envar, som är anställd i redarens tjänst ombord på svenskt handelsfartyg med en
bruttodräktighet av minst 100 registerton, vUket huvudsakligast nyttjas i
sådan närfart eller fjärrfart, som i 2 § sägs.

Den som är
anstäUd uteslutande för fartygs iståndsättande eller uppläggning eller för
tillsyn eller betjäning vid fartygs uppehåll i hamn anses enligt denna
förordning icke vara anställd ombord på fartyget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förordningen
är icke tillämplig vid anställning ombord på svenskt handelsfartyg i fart inom
landet huvudsakligen i hamnar eller på floder, kanaler eller insjöar eller
inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund (inre fart).

(Se vidare anvisningarna.)

Förordningen
är icke tiUämplig vid anställning ombord på svenskt handelsfartyg i fart inom
landet huvudsakligen i hamnar eller på floder, kanaler eller insjöar eller
inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund (inre fart) utom i fall som avses i
7 § 1 mom. tredje stycket.

(Se vidare anvisningarna.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

1
mom. TUl kommun
och landstingskommun ävensom till municipalsamhälle, i vilket utdebiteringen
för samhällets behov för beskattningsåret bestämts till minst en krona för
skattekrona, skall på sätt nedan stadgas utgå ersättning av statsmedel för
minskade skatteintäkter. Allmän försäkringskassa skall åtnjuta ersättning av
statsmedel för minskade sjukförsäkringsavgifter.

2
mom. Ersättning
utgår årligen till stad som icke tillhör lands-

Förordningen omtryckt 1970: 933.

1 mom. Till kommun och landstingskommun skall på sätt
nedan stadgas utgå ersättning av statsmedel för minskade skatteintäkter.
Allmän försäkringskassa skall åtnjuta ersättning av statsmedel för minskade
sjukförsäkringsavgifter.

2 mom. Ersättning utgår årligen till kommun som icke
tillhör

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

tingskommun med femtiofem procent, till annan kommun med
fyrtio procent, till landstingskommun med femton procent, till municipalsamhälle,
varom här är fråga, med två procent och till aUmän försäkringskassa med sex
procent av den sjömansskatt, som under beskattningsåret erlagts av sjömän
bosatta inom kommunen, landstingskommunen eller inom muni-cipalsamhället eller
inom försäkringskassans verksamhetsområde.

Ersättning, som ovan sagts, skall icke utgå till kommun
eller municipalsamhälle om beloppet icke uppgår tUl minst 500 kronor.

Föreslagen lydelse

landstingskommun med sextio procent, till annan kommun
med fyrtiotvå procent, tUl landstingskommun med arton procent, och till aUmän
försäkringskassa med sex procent av den sjömansskatt, som under
beskattningsåret erlagts av sjömän bosatta inom kommunen, landstingskommunen
eller inom försäkringskassans verksamhetsområde.

Ersättning, som ovan sagts, skall icke utgå tUl kommun, om
beloppet icke uppgår tUl minst 500 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid varje
avräkning med sjöman av belopp, som utgör beskattningsbar inkomst, skall
genom redarens försorg sjömansskatt avdragas.

Vid
varje avräkning med sjöman av belopp, som utgör beskattningsbar inkomst, skall
genom redarens försorg sjömansskatt avdragas. Re-dareri är skyldig att anpassa
sättet för utbetalning av lön eller annan ersättning så, att skatteavdrag kan
verkställas i vederbörlig ordning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ärenden
angående sjömansskatt behandlas av riksskatteverket. I den utsträckning som
framgår av denna förordning behandlas ärendena av verkets sjömansskattekontor
eller av en särskild nämnd inom verket, sjömansskattenämnden.

Ärenden
angående sjömansskatt behandlas av riksskatteverket. I den utsträckning som
framgår av denna förordning behandlas ärendena av verkets sjömansskatteko n t
o r eller av en särskild av Kungl. Maj.t förordnad nämnd inom verket, sjömansskattenämnden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 §

1 mom. För här i riket bosatt sjöman skall sjömansskatt
utgå för månad och beräknas

a)
vid anställning
ombord på fartyg, som huvudsakligast användes i fjärrfart, enligt vid denna
förordning fogad sjömansskattetabell F, samt

b) vid anställning ombord på annat
fartyg enligt vid denna förordning fogad sjömansskattetabell N.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I
särskilda fall må sjömansskattenämnden föreskriva, att sjömansskatt skall
erläggas enligt tabell F

1 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 132

I
särskilda fall må sjömansskattenämnden föreskriva, att sjömansskatt skall
erläggas enUgt ta-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

jämväl
vid anställning ombord på fartyg, som användes i närfart.

bell F jämväl vid anställning ombord på fartyg, som
huvudsakligast användes i närfart.

Nämnden må i särskilda fall medgiva, att denna förordning
tillämpas vid anställning ombord på lastfartyg, som huvudsakligast användes i
inre fart, om fartyget har certifikat för stor kustfart och tidvis även nyttjas
i sådan fart samt är försett med giltig sjömansrulla. Därvid skall
sjömansskatt erläggas enligt tabell N.

Bestämmelserna i 65 § kommunalskattelagen äga motsvarande till-lämpning
i fråga om sjömansskatt.

9 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 mom.
Skatten på engångsbelopp beräknas för sig och utgår med den procentandel, som
skatten på den beskattningsbara månadsinkomsten under den månad, när
engångsbeloppet avräknas, utgör av månadsinkomsten jämte värdet av fri kost. Har
sjömannen icke varit anställd i redarens tjänst under nämnda månad, bestämmes
procenttalet med hänsyn till hans närmast dessförinnan uppburna månadsinkomst
och värdet av fri kost. Ojämnt procenttal jämnas uppåt till närmast hela tal.

(Se vidare anvisningarna.)

2 mom.
Skatten på engångsbelopp beräknas för sig och utgår med den procentandel, som
skatten på den beskattningsbara månadsinkomsten under den månad, när
engångsbeloppet avräknas, utgör av månadsinkomsten jämte värdet av fri kost.
Har sjömannen icke varit anställd i redarens tjänst under nämnda månad,
bestämmes procenttalet med hänsyn till hans närmast dessförinnan uppburna
månadsinkomst och värdet av fri kost. Ojämnt procenttal jämnas uppåt till
närmast hela tal. Skatten på engångsbelopp erlägges i helt antal kronor, varvid
överskjutande öretal bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 §

1 mom. Gör sjöman, som har att erlägga sjömansskatt enligt
7 §, sannolikt att han året efter beskattningsåret vid taxering enligt förordningen
om stadig inkomstskatt skulle kunna påräkna avdrag för

a)
underskott å
egen förvärvs- a) underskott å egen eller makes
källa, förvärvskälla,

b)
utbetalning av periodiskt
understöd,

c) avgift för sådan
pensionsförsäkring, som avses i 46 § 2 mom. 2) kommunalskattelagen,

d) för sådant underhåll av icke d) för sådant underhåll av icke

hemmavarande barn under 16 år, hemmavarande barn under 18 år.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:132 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som avses i 46 § 2 mom. 4) kom- som avses i 46 § 2
mom. 4) kom

munalskattelagen, eUer munalskattelagen, eller

e) nedsatt skatteförmåga

må genom beslut om jämkning föreskrivas, att den eljest
beskattningsbara inkomsten skall minskas méd belopp motsvarande vad av sådant
avdrag kan antagas icke bliva utnyttjat vid nu nämnd taxering.

Jämkning i fall som avses vid a)d) må dock endast medgivas,
om den till sjömansskatt beskattningsbara inkomsten därigenom nedsättes med
minst 600 kronor.

14 §

2 m o m.- Inbetalas sjömans- 2 mom. Inbetalas sjömans

skatt senare än i 1 mom. sägs, skatt senare än i 1 mom. sägs,

skall restavgift och tilläggsavgift skall restavgift och tilläggsavgift

utgå beräknade enligt bestämmel- utgå beräknade enligt bestämmel

serna i 58 § 1 mom. första, andra serna i 58 § 1 mom. första, andra

och tredje styckena uppbördsför- och tredje styckena uppbördsför

ordningen. Tilläggsavgiften be- ordningen. TUläggsavgiften be

stämmes därvid i förhållande till stämmes därvid i förhållande till

det antal tidrymder av sex måna- det antal tidrymder av sex måna

der, utöver den första, som på- der, utöver den första, som påbör-

börjats efter utgången av den tid- jats efter utgången av den tid

punkt, då skatten rätteligen sko- punkt, då skatten rätteligen skolat

lat erläggas, intill dessi, skatten erläggas, intill dess skatten inbeta

inbetalas eller av sjömansskatte- las eller av sjömansskattenämnden

nämnden fastställes tUl betalning. fastställes tUl betalning eller, i fall

som avses i 17 a § andra stycket, kravet överlämnas till
indrivning.

Redovisas icke sjömansskatt i behörig ordning, utgår restavgift
beräknad enligt 58 § 1 mom. fjärde stycket uppbördsförordningen.

15 §

4 in o m. Finner sjömansskattenämnden på grund av
anmärkning eller eljest att något nämndens beslut blivit oriktigt på grund av
felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, skall nämnden
meddela beslut om rättelse. Bestämmelserna i 3 mom. andra och tredje styckena
samt, såvitt avser rättelse till sjömannens eller redarens nackdel, fjärde
stycket äga motsvarande tillämpning.

17 § 1 m o m. Underlåter redare, som är skyldig verkstäUa
avdrag för sjömansskatt, utan skälig anledning att vederbörligen fullgöra denna

2 Senaste lydelse 1971:78.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:132 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skyldighet, är han jämte sjömannen ansvarig för skatt,
vilken skatteavdraget skolat avse, till belopp som svarar mot vad han
underlåtit att avdraga.

Har redare verkställt avdrag för sjömansskatt är sjömannen
fri från betalningsansvar för motsvarande skattebelopp.

Bestämmelserna i 77 a § upp- Bestämmelserna i 77 a § upp-

bördsförordningen om betalnings- bördsförordningen äga
motsvaran-skyldighet i vissa fall för arbets- de tillämpning i
fråga om sjö-givares företrädare äga motsva- mansskatt, rande tUlämpning
i fråga om sjömansskatt.

Underlåter redare utan skälig anledning att fullgöra vad
honom enligt 16 § 1 mom. åligger, och har tiU följd härav skatteavdrag
verkställts med lägre belopp än som eljest bort ske, är han jämte sjömannen ansvarig
för skatt, vilken skatteavdraget skolat avse, till belopp som svarar mot vad
han till följd av underlåtenheten icke avdragit.

2 mom. Har skatt icke erlagts eller erlagts med för lågt
belopp, åligger det sjömansskattekontoret att snarast möjligt framställa krav (r
e v i s i o n s k r a v) på felande belopp. Belopp under tio kronor ut-kräves
dock icke.

Revisionskrav skall dock icke Revisionskrav skall dock icke

framställas beträffande skattebe- framställas beträffande
skattebe

lopp som fastställts till betalning lopp som fastställts till betalning

genom beslut om rättelse enligt genom beslut om rättelse enligt

15 § 3 mom. 15 § 3 eller 4 mom.

18 §

Har redare jämlikt 17 §, utan Har
redare, utan att skatteav-

att skatteavdrag verkställts, erlagt drag
verkställts, erlagt skatt för

skatt för sjöman, äger redaren sö- sjöman,
äger redaren söka skatte

ka skattebeloppet åter av sjöman- beloppet
åter av sjömannen. Här-

nen. Härvid har redaren att till vid har
redaren att tUl vederbö-

vederbörande utmätningsman in- rande
utmätningsman ingiva det

giva det indrivningskvitto, som må indrivningskvitto,
som må hava

hava överlämnats till redaren, eller överlämnats
till redaren, eller på

på annat sätt hos utmätningsman- annat sätt
hos utmätningsmannen

nen styrka, att han erlagt skatten. styrka,
att han erlagt skatten.

Utmätningsmannen må hos sjömannen uttaga beloppet i samma
ordning, som stadgas i fråga om indrivning av skatt, dock att införsel ej må
beviljas. Därvid är sjömannen skyldig att å beloppet erlägga restavgift enligt
bestämmelserna i 14 § 2 mom.

20 §

Har redare underlåtit verkställa avdrag för sjömansskatt,
må hans eller sjömannens ansvarighet för skatten icke fastställas och ej heller
åtgärder för uttagande av skatten vidtagas senare än fem år efter utgången av
det år, under vilket skatteavdrag skolat verkställas.

Revisionskrav mot redare i anledning av att innehållen
sjömansskatt icke inbetalats må icke fastställas senare än fem år efter
utgången av det år, under vilket skatteavdraget verkställdes.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Åtgärder för indrivning av innehållen sjömansskatt må
icke vidtagas senare än fem år efter utgången av det år, under vilket fråga
om fastställelse av revisionskravet prövats av sjömansskattenämnden.

Föreslagen lydelse

Åtgärder för indrivning av innehållen sjömansskatt må
icke vidtagas senare än fem år efter utgången av det år, under vilket fråga
om fastställelse av revisionskravet prövats av sjömansskattenämnden eller, i
fall som avses i 17 a § andra stycket, det år under vilket redovisning för den
period skatten avser inkommit till sjömansskattekontoret.

Utan
hinder av vad ovan föreskrivUs må kammarrättens eller Kungl. Maj:ts utslag,
varigenom redare eller sjöman ålagts ansvarighet för sjömansskatt, verkställas
inom en tid av två år från utgången av det år då utslaget meddelades.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har enligt
ackordslagen (1970: 847) god man förordnats före utgången av tid som angives i
det föregående, må utan hinder av vad ovan sägs åtgärder för uttagande av
skatt vidtagas inom två är från utgången av det uppbördsår då förordnandet
skett eller, om ackord kommer tUl stånd, från utgången av det uppbördsår då ackordet
skolat vara fullgjort.

Har enligt
ackordslagen (1970: 847) god man förordnats före utgången av tid som angives i
det föregående, må utan hinder av vad ovan sägs åtgärder för uttagande av
skatt vidtagas inom två år från utgången av det år då förordnandet skett eller,
om ackord kommer till stånd, från utgången av det år då ackordet skolat vara
fullgjort.

opaginerad Kontrollera mot PDF

21 §

2 mom.
Sjömansskattenämnden skall bestå av ordförande och ytterligare fyra ledamöter,
vilka utses för en tid av fyra år. En av ledamöterna skall förordnas till vice
ordförande att vid förfall för ordföranden tjänstgöra i sådan egenskap.
Ordföranden och vice ordföranden skola vara lagfarna och hava erfarenhet i
domarvärv eller i administrativ verksamhet. Av övriga ledamöter skaU en äga
särskild insikt och erfarenhet i allmänna väiv samt två vara i
arbetsförhållandena ombord på fartyg erfarna och kunniga. Av sistnämnda
ledamöter skall en företräda redarna och en de ombordanställda. För envar
ledamot skall utses en suppleant enligt samma regler, som gälla för utseende av
ledamöter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nämnden
är beslutför, då ordföranden och minst två andra ledamöter eller suppleanter äro
tUl-städes, dock att efter nämndens uppdrag beslut må av ordföranden
eller, vid förfall för denne, av vice ordföranden ensam fattas i sådana ärenden
eller grupper av ärenden, som äro av enklare beskaffenhet. Sådant uppdrag må
icke avse ärenden, som om-

Nämnden
är beslutför, då ordföranden och minst två andra ledamöter eller suppleanter äro
tillstädes, dock att efter nämndens uppdrag beslut må av ordföranden
eller, vid förfall för denne, av vice ordföranden ensam fattas i sådana
ärenden eller grupper av ärenden, som äro av enklare beskaffenhet. Nämnden må
uppdraga åt suppleant för ordfö-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:132 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förmäles i 1 mom. vid 1), 2) el- randen respektive
vice ordföran-

ler 7). den att, då särskilda skäl
föreligga,

fatta nu ifrågavarande beslut. Uppdrag som avses i detta
stycke må icke avse ärenden, som omför-mälas i 1 mom. vid 2) eller 7).

37 §

1
mom. Kungl.
Maj:t äger, under förutsättning av ömsesidighet, med annan stats regering
träffa sådan överenskommelse, att sjöman som är bosatt i den andra
avtalsslutande staten skall erlägga sjömansskatt enligt vad som gäller för här
i riket bosatt sjöman.

2
mom. Kungl.
Maj: t må fö- 2 m o m. Kungl. Maj: t må föreskriva,
att sjöman, som utan att reskriva, att sjöman, som utan att
vara här i riket bosatt erlägger vara här i
riket bosatt erlägger skatt enligt bestämmelserna i 7 §, skatt enUgt bestämmelserna i 7 §, må kunna erhålla
nedsättning av må kunna erhålla nedsättning av den
beskattningsbara inkomsten sjömansskatten genom jämkning,
genom jämkning, om sjömannen om
sjömannen visar att hans skat-visar att hans skatteförmåga till teförmåga till följd av underhålls-följd av
underhållsskyldighet mot skyldighet mot barn är nedsatt,
barn är nedsatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972.

Äldre lydelse av 1 och 7 §§ tillämpas beträffande
sjömansskatt som avser år 1971 eller tidigare år. Äldre lydelse av 12 § 1 mom.
a) gäller beträffande sjömansskatt för år 1970 eller tidigare år. Den nya
lydelsen av 4 § gäller även beträffande ersättning för beskattningsåret 1971.

Sjöman som erlagt sjömansskatt för år 1970 äger intill
utgången av år 1973 begära jämkning enligt 12 § 1 mom. d) för underhåll av icke
hemmavarande barn, som den 1 november 1970 fyllt 16 men ej 17 år.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:132

Utdrag
av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
i statsrådet på Stockholms slott den 8 oktober 1971.

Närvarande:
statsministern PALME, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING,
NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM, FELDT.

Chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i förordningen (1958: 295) om
sjömansskatt och anför.

Inledning

Skatt
enligt förordningen (1958: 295) om sjömansskatt (SjF) tillfaller staten. Emellertid
tillkommer en del av skatten kommun eller landsting där sjömannen är bosatt.
Allmän försäkringskassa får ersättning av statsmedel för minskade
sjukförsäkringsavgifter, I 4 § SjF finns regler om skattens fördelning i dessa
hänseenden.

En
omprövning av fördelningsgrunderna har aktualiserats bl. a. genom de nya
skatteskalor som bestämdes år 1970 och först tillämpas i fråga om preliminär
skatt innevarande år.

F. n. är SjF inte
tillämplig vid anställning ombord på handelsfartyg i s. k. inre fart. Anställda
på sådant fartyg taxeras till inkomstskatt i vanlig ordning. Rederiföreningen
för mindre fartyg har i skrivelse den 5 februari 1971 hemställt om sådan
ändring i SjF att sjömansskattenämnden får möjlighet att i särskilda fall
föreskriva att sjömansskatt skall erläggas även av ombordanställda på fartyg
som nyttjas i inre fart. Framställningen betingas av den strukturomvandling som
ägt rum inom rederinäringen, I en gemensam skrivelse den 8 februari 1971 har Svenska
sjöfolksförbundet, Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska maskinbefälsförbundet
framfört liknande önskemål.

Efter
remiss har yttranden över framställningarna avgetts av riksskatteverket,
sjöfartsverket, handelsflottans pensionsanstalt samt Sveriges redareförening.

Dispensregel
för inre fart Gällande ordning

F,
n, är SjF inte tUlämplig vid anställning ombord på fartyg i fart inom landet
huvudsakligen i hamnar eller på floder, kanaler eller in-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:132 10

sjöar
eller inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund (inre fart). Den som är
anställd på fartyg som används i inre fart erlägger således skatt beräknad på
sedvanligt sätt. Sjömansskatt utgår däremot vid anställning ombord på fartyg
som används i närfart eller fjärrfart. Vid fjärrfart beräknas sjömansskatten
enligt en gynnsammare tabell än den som till-lämpas vid närfart.
Sjömansskattenämnden kan dock i särskilda fall föreskriva att sjömansskatt
skall erläggas enligt fjärrfartstabellen även för anställd på fartyg i närfart.

Genom lagstiftning år 1970
(1970: 410) bestämdes tiUämpningsområ-det för närfarten till att avse linjefart
mellan svenska hamnar utanför öppen kust eller utomskärs vid kusterna samt
linjefart mellan svensk och utländsk hamn, dock ej linjefart bortom linjen HanstholmLindesnäs
eller bortom Cuxhaven. Fjärrfarten kom att omfatta annan fart än inre fart och
närfart.

Framställningarna

Rederiföreningen
för mindre fartyg erinrar inledningsvis i sin skrivelse om att SjF inte är tUlämplig
vid anställning ombord på fartyg i inre fart, vilket innebär att de anställda
får betala "landskatt" för sina inkomster. Enligt föreningen var
detta måhända skäligt när förordningen trädde i kraft med hänsyn till att de
fartyg, som då gick i inre fart var små och hade fasta trader. Föreningen anför
emellertid vidare.

Sedan
dess har dock en betydande strukturomvandling ägt rum i rederinäringen. Bl, a,
har motorseglarna praktiskt taget försvunnit och ersatts av större enheter,
vilka dels övertagit de gamla transportuppgif-tema och dels behöver ha större
verksamhetsområde för att vara effektiva och lönsamma. Det kan bli så att de
ett visst år statistiskt sett är övervägande sysselsatta i inre fart, trots att
ett icke ringa antal resor företas i stor kustfart och på Nordsjön, Ett annat
år åter kan beroende på frakttillgången sysselsättningen bli övervägande
nordsjöfart och stor kustfart. Ifrågavarande fartyg är dessutom försedda med
gällande mlla för utrikes fart och utrustade för sådan fart.

För de ombordanställda på
dessa fartyg ter sig "landskatten" synnerligen orättvis eftersom
deras arbetsförhållanden och bortovaro från hemmet på intet sätt skiljer sig
från förhållandena i fartyg, där sjömansskatt är tillämplig. Följden blir att
det redan besvärliga rekryteringsproblemet för den mindre sjöfarten
ytterligare tillspetsas. Även om detta förhållande inte i och för sig utgör
skäl för att vissa fartyg i inre fart bör omfattas av SjF, måste det enligt
vårt förmenande likväl beaktas.

Rederiföreningen
anser därför att sjömansskattenämnden bör få möjlighet att i särskilda fall
föreskriva att sjömansskatt skall erläggas även av ombordanstäUda på fartyg som
nyttjas i inre fart.

Det
må här påpekas att begreppet stor kustfart är definierat i bl, a. 10 § lagen
(1965: 719) om säkerheten på fartyg. Härmed avses annan fart än inre fart enUgt
nämnda lag till eller från in- eller utrikes orter,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:132 11

belägna
vid Östersjön eller därmed i sjöfartsförbindelse varande farvatten, dock ej
bortom linjen HanstholmLindesnäs eller bortom Cuxhaven,

I sin gemensamma skrivelse
hänvisar Svenska sjöfolksförbundet, Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska
maskinbefälsförbundet till ett beslut av sjömansskattenämnden att inte klassificera
vissa angivna fartyg enligt SjF, varigenom de anställda på fartygen kommit i
ett oförmånligt läge jämförda med anställda på andra, likvärdiga fartyg.
Orsaken till beslutet anges vara att SjF inte innehåller möjlighet att förordna
om sjömansskatt för fartyg, som är utrustade och bemannade som fartyg i längre
fart men del av året nyttjas i fart som faller utanför förordningens
bestämmelser. Det nämns att sådana regler finns i de norska och danska
sjömansskatteförordningarna. Enligt de norska reglerna faller alla fartyg på
100 bruttoregisterton eller mer under den norska sjömansskatteförordningen.
Undantag har dock skett för bl. a. fartyg som går i fart på norska insjöar och
älvar och för fartyg med stationär verksamhet. Dispens har medgetts för bl. a.
fartyg under 100 bmttoregister-ton som går i fart längs kusten mellan orter på
minst 30 nautiska mils avstånd.

Organisationerna
framhåller att de anställda på förevarande fartyg drabbas oförmånligt av olika
anledningar. Det gäller här bl. a. olikheterna i skattehänseende beroende på
skillnader i hemortskommunernas skatteuttag samt svårigheterna att uppfylla
deklarationsplikten och bevaka att åsätt taxering blir riktig. Vidare framhålls
att anställningstid på fartyg som faUer utanför SjF:s område inte berättigar
till pension från handelsflottans pensionsanstalt enligt de pensionsregler som
väntas bli gäUande.

Till skillnad från de
fartyg som normalt klassificeras för inre fart är de aktuella fartygen
utrustade och bemannade för att när som helst kunna sysselsättas i
vidsträcktare fart. De anställda rekryteras från sjömansförmedling på den ort
vakans ombord uppstår. De är, till skillnad från anställda i fartyg i
begränsad fart, bosatta på olika platser landet över.

Organisationerna
hemställer i skrivelsen att en dispensregel införs i SjF av innehåll att
fartyg, som uppfyller vissa närmare angivna viOkor, kan klassificeras för
närfart.

Remissyttrandena

Framställningarna
har överlag mottagits positivt av remissinstanserna. De har helt tillstyrkts
av sjöfartsverket.

Riksskatteverket erinrar
om att den sjömansskatt, som uttagits på fartyg i närfart, storleksmässigt inte
i nämnvärd mån skiljt sig frän skatt enligt allmänt gällande regler. Då redare
i s. k. redareuppgift enligt

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:132 12

16
§ SjF uppgivit att hans fartyg använts i närfart, har sjömansskattenämnden
därför i allmänhet utan närmare undersökning beträffande farten förklarat närfartstabellen
vara tillämplig vid skatteavdrag för de ombordanställda. Verket upplyser att de
nya fartsreglerna som gäller fr. o. m. år 1971 medfört att flertalet fartyg som
tidigare klassificerats för närfart numera överförts till fjärrfart. Denna
överflyttning har emellertid föregåtts av utredning om fartygens seglation.
Därvid har framkommit att ett antal fartyg, som huvudsakligast använts i inre
fart år 1970, för nämnda år varit klassificerade för närfart. För år 1971 har
sjömansskattenämnden förklarat att SjF inte är tillämplig vid anställning på
dessa fartyg.

Riksskatteverket
framhåller att olika skäl kan anföras mot dispens från inre fartsregeln för de
anställda på vissa fartyg. För en dispensregel talar dock enligt verket den
omständigheten att sjömannen enligt förslag som är att vänta skulle kunna mista
sin pensionsrätt, om han tjänstgör på fartyg där SjF inte är tillämpUg. En
anknytning av pensioneringen till sjömansskattebetalningen verkar från
administrativ synpunkt riktig med hänsyn till att ett ADB-system för
sjömansskatten är under uppläggning. Möjligheten att den vägen administrera
pensioneringen synes böra tillvaratas. Verket avser här att sjömanspensionskommittén
i sitt betänkande (SOU 1971: 30) Sjömanspension föreslagit att sjömansskattetid
skall läggas till grund för pensionsrätten.

Verket
framhåller vidare att det från redarens synpunkt är av betydelse om de
anställda på hans fartyg får betala sjömansskatt eller inte. Redarens möjlighet
att bemanna fartygen begränsas, om de anställda inte får betala sjömansskatt
eller tillgodoräkna anställningen i pensionshänseende. Utebliven dispens kan
ha negativ effekt för redarnas konkurrensmöjligheter.

Riksskatteverket,
som inte motsätter sig en dispensmöjUghet, uttalar slutligen.

Det
är i och för sig inte önskvärt med undantagsbestämmelser. Med hänsyn till de
konsekvenser nuvarande regler kan medföra för sjömän och redare bör man dock
enligt riksskatteverkets mening inte motsätta sig att SjF görs tillämplig även
vid anställning på vissa fartyg som huvudsakligast nyttjas i inre fart. Detta
bör ske genom sjömansskattenämndens beslut efter prövning i varje särskilt
fall. Förutsättningen för att förordningen skall tillämpas bör vara att
fartyget dels är lastfartyg dels är utrustat för stor kustfart och dels tidvis
också nyttjas i sistnämnda fart. Vidare skall fartyget vara försett med gUtig sjömansmlla.
Fartyg som uppfyller de nämnda villkoren bör anses nyttjat i närfart. Den
förmånligare skatten enligt fjärrfartstabellen bör inte kunna komma i fråga i
de nu aktuella fallen.

Sveriges
redareförening påpekar att 1970 års ändringar av fartsbegreppen lett till inte
oväsentiiga fördelar för de ombordanställda. Emellertid har genom ändringen av
närfartsbegreppet ordet huvudsakligen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:132 13

beträffande den inre farten fått en mer avgörande
betydelse än tidigare, framhåller föreningen och anför vidare.

Föreningen vill erinra om, att åtskilliga fartyg långa
tider trafikerar farvattnen innanför linjen HanstholmLindesnäs men dessemellan
företager resor till såväl Storbritannien som till Medelhavet. Visserligen
kunde dessa fartyg med beaktande av huvudsaklighetsprincipen icke enligt
författningens tidigare lydelse annat än i undantagsfall klassificeras för fjärrfart,
men sjömännen blev dock delaktiga av de fördelar, som följde med SjF genom att
fartygen hänfördes till närfart. Vid tveksamhet syntes man dock såvitt möjligt
gå på det för sjömännen förmånligaste alternativet, dvs. fjärrfart. På
motsvarande sätt handlade man när det gällde fartyg, som enligt den
förutvarande lydelsen av 2 § ömsevis användes i inre fart och närfart.

Ändringen har enligt vad föreningen kunnat finna lett till
en icke oväsentlig försämring för ett relativt stort antal personer, som stadigvarande
ägnar sig åt sjömansyrket.

Liksom riksskatteverket betonar föreningen
pensionsförhållandena. Föreningen föreslår att i 1 § SjF begreppet inre fart
definieras på i huvudsak samma sätt som skett i den norska lagstiftningen
beträffande sjömansskatt. Om så sker, måste emeUertid även närfartsbegreppet i
2 § ändras. Alternativt föreslår föreningen, att sjömansskattenämnden får
befogenhet att medge erforderligt undantag för fartyg, där de ombordanställda
är inskrivna i sjömansregistret och för vUket sjömansrulla utfärdats.

Handelsflottans pensionsanstalt anser den ifrågasatta
utvidgningen av området för sjömansskatten både skälig och rimlig och
tillstyrker att en sådan dispensregel som avses i de remitterade framställningarna
införs.

Departementschefen

Fördelning av sjömansskatten

Sjömansskatten ersätter såväl statlig inkomstskatt och
folkpensionsavgift som kommunalskatt och sjukförsäkringsavgift. Alltsedan tillkomsten
av förordningen (1958: 295) om sjömansskatt (SjF) har kommunerna och kassorna
som kompensation för bortfallet av kommunalskatt resp, sjukförsäkringsavgift
tillerkänts viss andel av sjömansskatt som erlagts av sjömän bosatta inom
kommunen eller kassans verksamhetsområde. Ersättningen beräknas därvid inte
efter den faktiska utdebiteringen utan efter en schablon som grundas på den
vid tiden för bestämmelsernas tUlkomst rådande genomsnittliga kommunala
utdebiteringen och genomsnittsbeloppet av sjukförsäkringsavgifterna samt deras
förhållande till statlig inkomstskatt och folkpensionsavgift.

Bestämmelser härom finns i 4 § SjF, Stad som inte tillhör lands-.tingskommun
får 55 "/o av den sjömansskatt som där boende sjömän har

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:132 14

erlagt
under beskattningsåret, annan primärkommun 40 %, landstingskommun 15 o/o, municipalsamhällen
med en utdebitering av minst en krona för skattekrona 2 "/o och allmän
försäkringskassa 6 o/o. Ersättning utgår inte till kommun eller municipalsamhäUe
om beloppet ej uppgår till minst 500 kr.

De
ursprungliga andelstalen i 4 § har ändrats två gånger. Är 1961 höjdes
primärkommunernas och landstingskommunernas procentuella andel med sammanlagt
fem enheter i samband med fastställandet av nya sjömansskattetabeller. Eftersom
höjningen av de genomsnittliga kommunala utdebiteringarna varit ungefär lika
stora i landstingskommunerna som i de primärkommuner som deltog i landsting,
delades inom landstingsområdena den ökade andelen lika mellan primärkommuner och
landstingskommuner. De nya procentandelarna bestämdes med hänsyn tUl de höjda
kommunala utdebiteringarna, 1959 års sänkning av den statUga inkomstskatten,
den höjda folkpensionsavgiften och de sedan år 1958 inträffade löneökningarna.

De nu gällande bestämmelserna
tUlkom år 1962 (prop. 1962: 69, BeU 1962: 30, rskr 1962: 162, SFS 1962: 142).
Genom 1961 års skattereform höjdes de statUga och kommunala ortsavdragen och
vidare ändrades skalorna för den statUga inkomstskatten. Motsvarande jämkning
skedde i fråga om sjömansskatten. Härigenom reducerades statsskattens relativa
andel i den totala sjömansskatten och med hänsyn härtiU justerades reglerna om
sjömansskattens fördelning. Kommunernas andel i den totala sjömansskatten
ökades med ytterligare fem procentenheter. Ersättning som tiUkommer allmän
försäkringskassa har beräknats till 6 "/o ända sedan SjF:s tUlkomst.

Under den tid som gått
sedan de nuvarande andelstalen bestämdes har betydelsefulla ändringar skett på
beskattningens område. Det kan här hänvisas till att i samband med 1970 års
skattereform även sjömansskattetabellerna ändrades (prop. 1970: 98, BeU 1970:
44, rskr 1970: 298, SFS 1970: 423). Nya regler om kommunindelningen i riket
kräver vidare en del smärre justeringar i 4 § SjF.

Den kompensation för
skattebortfall som även framdeles skall utgå till olika kommuner måste
bestämmas enligt enkla och lättiUämpade regler. Någon anledning att i princip
frångå gällande schablonartade uppbyggnad av systemet föreligger därför inte
enligt min mening. Däremot finns det anledning att närmare söka precisera
grunderna för kommunerna tiUkommande andel i sjömansskatten. En utgångspunkt
erbjuder därvidlag utformningen av de nya sjömansskattetabellerna (prop. 1970:
98, bU. 5).

Till
grund för dessa ligger källskattetabellen för år 1970 vid kommunal
utdebitering 20 kr. per skattekrona med beaktande av de ändringar i
skattelagstiftningen som beslutats av 1970 års vårriksdag. Källskattetabellen
har sedan omräknats enligt följande. Sjömännen tillgodoräknas

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:132 15

dels
avdrag för sjukförsäkringsavgift med belopp motsvarande på sjömansinkomsten
belöpande avgift, dels avdrag för försäkringspremier med 250 kr. för
ensamstående och 500 kr. för gift skattskyldig. Sjukförsäkringsavgiften ingår
i den omräknade tabellen med belopp, motsvarande medeltalet för riket utom
Stockholm av de avgifter som riksförsäkringsverket bestämt för år 1970. Sjömän
i närfart tillgodoräknas schablonavdrag från löneinkomsten med 500 kr. och
sjömän i fjärrfart sådant avdrag med 1 000 kr. Den mot olika månadsinkomster
uträknade källskatten bestäms under förutsättning att den skattskyldige
erhåller dessa avdragsbelopp utöver avdrag enligt 4 § 1 mom. uppbördsförordningen
(1953: 272). Värdet av fri kost bestäms tUl 250 kr. per månad. När det sedan
gäller skatt enligt 7 § SjF bestäms skatten för gift sjöman med beaktande av
att denne skall åtnjuta skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördsförordningen
med 150 kr. per månad. Det skattebelopp som den enligt det sagda omräknade
skattetabellen utvisar har reducerats med 30 »/o, dock med högst 50 kr. och
lägst 25 kr. för sjöman i närfart och med högst 150 kr. och lägst 75 kr. för
sjöman i fjärrfart. Återstående skattebelopp är den slutliga sjömansskatten.

Enligt
min mening bör ett samband råda mellan sjömansskattens beräkning och
kommunernas andel i denna skatt. Den kommunala utdebitering som lagts till
grund för beräkningen av sjömansskattetabellerna bör vara vägledande vid
bestämmandet av kommunandelen i skatten. Sjömansskatten får då sättas i
relation till den kommunalskatt som skulle ha utgått om sjömannen taxerats i
vanlig ordning. Motsvarande beräkningar får göras beträffande
sjukförsäkringsavgiften. Närmare bestämt innebär mitt förslag i princip att
kommunerna skall erhålla den kommunalskatt som ingår i den omräknade källskattetabellen.
På statsverket skulle däremot falla skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördsförordningen,
liksom även den särskilda skattereduktionen på 30 o/o.

Med
utgångspunkt i dessa principer har inom finansdepartementet beräknats
kommunandelen av den sjömansskatt, som erläggs av här bosatta sjömän (för år
1970 ca 137 milj. kr,). Till gmnd för dessa beräkningar har lagts en genomsnittUg
kontant månadsinkomst dels för befäl, dels för manskap i både närfart och fjärrfart.
Vidare har man utgått från att 30 o/o av sjömännen är gifta. Enligt
beräkningarna skulle kommunandelen bestämmas till 60 o/o och således höjas med
fem procentenheter. Eftersom de kraftigaste utdebiteringsökningarna sedan andelstalen
senast bestämdes ligger på landstingssidan, bör en större del av den föreslagna
höjningen eller tre procentenheter komma landstingen till godo. Höjningen för
primärkommun blir då två procentenheter. För kommun som inte ingår i landsting
skulle andelen således bli 60 o/o, för annan kommun 42 o/q samt för landstingskommun 18 o/o mol

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:132 16

nuvarande
resp. 55, 40 och 15 o/o. Beräkningarna ger däremot inte anledning att ändra
andelstalet för försäkringskassorna.

Dispensregel
för inre fart

SjF
gäller inte vid anställning på fartyg i inre fart. Med inre fart förstås fart
inom landet huvudsakligen i hamnar eller på floder, kanaler eller insjöar eller
inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund. Närfart är linjefart mellan svenska
hamnar utanför öppen kust eller utomskärs vid kusterna samt linjefart mellan
svensk och uUändsk hamn, dock ej linjefart bortom linjen HanstholmLindesnäs
eller bortom Cuxhaven. Annan fart än inre fart och närfart är fjärrfart.

Den
gällande uppdelningen mellan fjärrfart och närfart, liksom avgränsningen mot
inre fart, kan självfallet diskuteras från skilda utgångspunkter. Enligt min
mening har man här kommit fram tUl en ordning som i det stora hela är avvägd på
ett rimligt sätt. I sammanhanget bör även erinras om att de ändringar av
fartsbegreppen som genomfördes år 1970 innebar avsevärda fördelar för stora grupper
ombordanställda.

I framställningar från
Rederiföreningen för mindre fartyg och de om-bordanställdas organisationer
berörs situationen i beskattningsavseende för anställda ombord på fartyg som
visserligen huvudsakUgast nyttjas i inre fart men som samtidigt på olika sätt
är utrustade för och tidvis även används i stor kustfart. Med stor kustfart
avses enligt lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg annan fart än inre fart
enligt nämnda lag till eller från in- eller utrikes orter, belägna vid Östersjön
eller därmed i sjöfartsförbindelse varande farvatten, dock ej bortom linjen HanstholmLindesnäs
eller bortom Cuxhaven.

För sjömännen på vissa
fartyg i inre fart uppges förhållandena vara i mångt och mycket desamma som för
anställda ombord på fartyg som klassificerats enligt SjF. Det görs gällande bl.
a. att de anställda drabbas av olikheterna i skattehänseende beroende på
skillnader i hemortskommunernas skatteuttag, att de får svårigheter att
uppfylla deklarationsplikten och bevaka att åsätt taxering blir rättvis samt
att de kan gå miste om pension enligt regler som är att vänta. Man nämner vidare
rekryteringssvårigheterna för redarna. För att åstadkomma större rättvisa
mellan dessa olika kategorier anvisas oUka vägar både i framställningarna och
remissyttrandena. En metod skulle vara att i SjF införa en dispensregel, en
annan att ändra begreppen inre fart och närfart.

Avgränsningen
mellan fall där sjömansskatt skall erläggas och sådana där skatten beräknas
efter vanliga regler går tillbaka tUl år 1958. Härefter har självfallet
sjöfarten vidareutvecklats och en betydelsefull strukturförändring kan noteras.
Genom att de mindre transportenheterna ersatts av större har utrymmet för en
mer renodlad inre fart i äldre

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:132 17

bemärkelse
blivit mindre. Sett ur de anställdas synvinkel kan då många gånger
förhållandena vid anställning på fartyg i inre fart bli i stort sett desamma
som vid anställning på fartyg i närfart. Ett annat skäl för en ändring är
enligt min mening den omständigheten, att den nuvarande uppdelningen kan vålla
rekryteringsproblem och få en negativ effekt för berörda redares
konkurrensmöjligheter. Jag vill i sammanhanget erinra om att ett av skälen för
att införa en definitiv källskatt för sjömän var just vissa
rekryteringssvårigheter. En anledning att söka finna en smidigare
gränsdragning för hithörande fall sammanhänger med beräkningen av
pensionsunderlaget för sjömän. Såväl i framställningarna som i remissyttrandena
betonas denna faktor. Man har framhållit att sjömansskattetid framdeles
troligen kommer att läggas till grund för pensionsrätt hos handelsflottans
pensionsanstalt. Jag vill här nämna att sjömanspensionskommittén i sitt
betänkande (SOU 1971: 30) Sjömanspension föreslagit att sjömansskattetid skall
läggas tUl grund för pensionsrätten. Sistnämnda förslag övervägs f. n. av Kungl.
Maj:t.

Nu
angivna omständigheter talar för en viss utvidgning av området för
sjömansskatt. Närmast till hands ligger att införa en möjlighet att kunna
klassificera vissa fartyg i inre fart för närfart. Enligt min mening bör detta
dock inte ske genom en generell ändring av närfartsbegreppet, eftersom
förhållandena i de enskilda faUen kan variera ganska avsevärt. Någon ändring av
begreppen inre fart eller närfart är jag således inte beredd att föreslå. En
lämpligare lösning torde vara att sjömansskattenämnden får möjlighet att
meddela dispens i särskUt angivna fall.

När
det sedan gäller utformningen av en dispensregel bör enligt min mening stor
vikt fästas vid att regeln blir enkel att tillämpa. Såsom riksskatteverket har
framhållit i sitt yttrande bör dispens medges endast beträffande lastfartyg.
Härigenom kan också åtskilliga eljest svårbedömbara gränsfall undvikas. Det
kan för övrigt knappast föreligga något praktiskt behov av dispens vid
anställning ombord på andra fartyg i detta sammanhang. Det skall givetvis också
vara fråga om fartyg med en bruttodräktighet av minst 100 registerton. För
mindre fartyg är SjF över huvud taget inte tUlämplig.

Det
har föreslagits att en förutsättning för dispens bör vara att fartyget är
utrustat för stor kustfart. Enligt min mening är det lämpligare att som villkor
för dispens införa kravet på certifikat för stor kustfart. Jag vill erinra om
att fartyg som skall gå i stor kustfart måste ha certifikat härför enligt
lagen om säkerheten på fartyg och att utrustningen måste vara anpassad för
sådan fart. För att dispens skall medges bör vidare fordras att fartyget tidvis
även nyttjas i stor kustfart och att denna inte är av endast obetydlig
omfattning. SlutUgen bör det kravet uppställas att sjömansrulla utfärdats för
fartyget. I likhet med riksskatteverket anser jag att den förmånligare fjärrfartstabellen
inte bör komma i fråga för de fall att SjF görs tillämplig vid anställning på
ett fartyg.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:132 18

med stöd av den föreslagna dispensregeln. Dispensregeln
bör avse endast tillämpning av närfartstabellen. Regeln bör tas in i 7 § 1
mom. varjämte en erinran om regeln bör införas i 1 § SjF. Givetvis kan en del
gränsfall uppkomma vid tillämpningen av en regel som den föreslagna. Dispens
bör emellertid inte medges om det inte klart framgår att förutsättningarna
härför är uppfyllda.

Övriga frågor

I det följande vill jag föreslå vissa huvudsakligen
tekniskt betingade ändringar beträffande sjömansskattens administration. De
olika frågorna behandlas i samband med resp. paragrafer i SjF. I några fall
rör det sig om sådana ändringar vilkas innebörd så klart framgår av författningstexten
att särskild kommentar inte erfordras.

5 §. Det
har förekommit att ersättningar till vissa ombordanställda utbetalas på sådant
sätt att skatteavdrag inte kan verkställas i vederbörlig ordning. En
kapellmästare erhåller exempelvis ett visst belopp avsett att utgöra ersättning
till både honom och hans orkester. Denne fördelar sedan ersättningen mellan sig
själv och övriga musiker. I dylika fall kan skatteavdrag inte alltid
verkställas eftersom redaren inte känner till hur den närmare fördelningen har
skett. Enligt min mening bör det åligga redaren att tillse att utbetalningen av
ersättningen sker på sådant sätt att skatteavdrag kan göras. En bestämmelse
härom föreslås införd i 5 §.

12 §. F. n,
kan jämkning ske bl, a, om sjöman vid den statliga inkomstbeskattningen kunnat
påräkna avdrag för underskott å egen för-värvskäOa. Däremot kan för gift sjöman
jämkning inte ske, om underskottet är hänförligt till andre makens
förvärvskälla. Denna uppdelning framstod före 1970 års skattereform som
naturlig med hänsyn till gifta sjömäns särställning i skattehänseende i
förhållande till andra gifta inkomsttagare. När nu en individuell beskattning
i princip genomförts, bör sjömän i förevarande hänseende anses jämställda med
andra inkomsttagare. Problemet har berörts av 1967 års sjömansskattekommitté (SOU
1969: 55 s. 9697).

Frågan har
praktisk betydelse främst för förvärvskällan annan fastighet. I vissa fall är
sjömannen ägare till fastigheten, i andra fall den andre maken. Inte sällan är
andre maken ägare till fastigheten på grund av att sjömannen är utländsk
medborgare. Det kan också ha befunnits praktiskt att låta den hemmavarande stå
som ägare för att underlätta deklarationspliktens fullgörande och andra
åtgärder som rör fastigheten. Jag anser med hänsyn till det nu anförda att även
underskott å andre makens förvärvskälla bör få läggas tUl grund för jämkning.
En förutsättning bör givetvis vara att andre maken inte har utnyttjat avdraget
vid inkomsttaxeringen, I praktiken torde sådan jämkning kunna ske först efter
beskattningsårets utgång.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:132 19

12
§ 1 mom. d) bör ändras i anslutning till 1970 års ändringar (SFS 1970: 162) av
46 § 2 mom. 4) kommunalskattelagen (1928: 370). I anledning av de år 1971
ändrade övergångsbestämmelserna (SFS 1971: 38) till nyssnämnda lagrum bör
meddelas en särskild övergångsbestämmelse rörande tiden för begäran om
jämkning.

14 §
2 mom. Inbetalas sjömansskatt för sent, skall restavgift och till-

läggsavgift utgå. Därvid äger bestämmelserna i 58 § 1 mom. första

tredje styckena uppbördsförordningen (1953: 272) motsvarande tillämp

ning. TUläggsavgiften bestäms i förhållande till det antal tidrymder av

sex månader, utöver den första, som påbörjats efter utgången av den

tidpunkt, då skatten rätteligen skolat erläggas, intill dess skatten inbeta

las eller av sjömansskattenämnden fastställes till betalning.

I de
fall redare har avdragit skatt men inte inbetalat den, skall skattekrav
underställas sjömansskattenämnden endast om redaren bestrider kravets riktighet
(17 a § andra stycket). Även i dessa fall skall tilläggsavgift uttas. Som
bestämmelserna i 14 § 2 mom. nu är utformade sker här ingen begränsning i tiden
för tilläggsavgiften. För att undvika därigenom uppkommande praktiska
olägenheter bör en särskild regel finnas för dessa fall. Jag föreslår därför
att tilläggsavgift skall beräknas intill dess kravet överlämnas till
indrivning.

15 §
4 mom. Redan f. n. får sjömansskattenämnden själv rätta up

penbart felaktiga beslut. Regler härom finns i 15 § sjömansskattekungö

relsen (1958: 301). Andra rättelseformer regleras emellertid i SjF. EnUgt

min mening bör även självrättelsefallén upptas i förordningen, som reg

lerar sjömansskattenämndens befogenheter. Jag föreslår därför att själv-

rättelsemöjligheten överflyttas från kungörelsen till ett nytt, fjärde mo

ment i 15 § SjF.

I
praktiken förekommer självrättelse främst i samband med jämkningsbeslut. Om
redare med stöd av ett tidigare och felaktigt beslut av sjömansskattenämnden
har gjort för lågt skatteavdrag, får kravet riktas mot sjömannen. Däremot
svarar självfaUet redaren för att vederbörligt skatteavdrag sker enligt det nya
och rättade beslutet. Om för högt skatteavdrag har skett tiU följd av ett
felaktigt beslut, skall skatten restitue-ras enligt 36 § SjF,

17 §. I 1 mom. tredje stycket föreslås en ändring som
gör klart att 77 a § uppbördsförordningen i dess helhet skall vara tUlämplig beträffande
sjömansskatt. Nuvarande lydelse kan medföra den tolkningen att endast
bestämmelserna om ställföreträdares betalningsskyldighet gäller beträffande
sjömansskatt.

18 §. Redare kan i vissa fall av sjöman kräva
ersättning för erlagd sjömansskatt. Om sjömansskatt har dragits av med
felaktigt belopp till-lämpas ofta ett enkelt kravförfarande som regleras i 20 §
sjömansskattekungörelsen. Regressrätt enligt 18 § SjF bör gälla även vid detta
enklare förfarande. Hänvisningen till 17 § bör därför utgå.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:132 20

20 §.
GäUande lydelse lämnar inget besked om preskription av ford

ran som avses i 17 a § andra stycket. I dessa fall prövas inte kraven av

sjömansskattenämnden och någon säker utgångspunkt för preskription

finns därför inte med paragrafens nuvarande lydelse. Jag föreslår därför

ett tillägg till 20 § tredje stycket. Utgångspunkten för preskriptionen bör

vara utgången av det år under vilket redovisning för perioden inkommit

till sjömansskattekontoret.

I 20
§ sista stycket talas om uppbördsår, ett uttryck som eljest inte förekommer i SjF.
Uttrycket bör därför utbytas mot "år".

21 §
2 mom. Andra stycket erhöll genom lagstiftning år 1970 (1970:

410) ny lydelse. I samband med senare lagstiftning samma år (prop.

1970: 191, SFS 1970: 933) upptogs emellertid lagmnunet i sin tidigare

lydelse. Momentet föreslås nu få det innehåll som avsetts,

37 §.
För utomlands bosatta sjömän kan f, n, den beskattningsbara inkomsten nedsättas
i vissa fall. Kungl. Maj:t har med stöd av 37 § 2 mom. genom brev (1961: 37)
till sjömansskattenämnden lämnat närmare föreskrifter i förevarande hänseende,
den s. k. bambidragsjämk-ningen.

Den
ändring som jag nu föreslår motsvarar i stort 1967 års sjömansskattekommittés
överväganden (SOU 1969: 55 s. 9899), Jämkningen bör avse sjömansskatten i
stället för den beskattningsbara inkomsten. Förslaget överensstämmer med den
praktiska tillämpningen av gällande regler. Såsom jag framhöll i prop. 1970: 98
(s. 94) som låg till grund för 1970 års ändringar i SjF (1970: 410) bör
emellertid barnbidragsjämkningen även i fortsättningen ske enligt bestämmelser
som Kungl. Maj:t utfärdar. Mitt förslag kommer även att föranleda ändring i
nämnda Kungl, Maj:ts brev.

Hemställan

Under
åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl, Maj:t föreslår riksdagen

att
antaga inom finansdepartementet upprättat förslag till förordning om ändring i
förordningen (1958: 295) om sjömansskatt.

Med
bifall tUl vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur
protokollet:

Britta
Gyllensten

MARCUS BOKTR, STHLM 1971 7104S3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar i 2 dokument.

  1. Prop. 1972:114 Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen (1958:295) om sjömansskatt, m.m. s. 7 · s. 9 om s. 15 i texten
  2. Bet. 1971:Sku63 Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen (1958:295) om sjömansskatt i texten