Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m.m.

1971 · 57 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 31 av 57 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1971:135, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts proposition nr 135 år 1971 Prop. 1971:13S

Nr 135

Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunal-skattelagen
(1928: 370), m. m.; given Stockholms slott den 24 september 1971.

Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokoUet
över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande
till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under
Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro

CARL GUSTAF

G.
E. STRÄNG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås ändrade bestämmelser om beskattningen av marköverföring
vid fastighetsreglering enligt den nya fastighetsbildningslagen, som fr, o, m,
den 1.1.1972 skall ersätta den nuvarande jorddelningslagen. Vidare föreslås
ändrade bestämmelser om uppskov med realisationsvinstbeskattningen i vissa
fall. Förslaget innebär bl. a. att möjlighet ges att erhålla sådant uppskov
även i fall då ersättningsfastighet anskaffats före den realisationsvinstgrundande
avyttringen.

1
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 135

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:135

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas i fråga om korhmunalskattelagen (1928:
370)',

dels att i punkt 4 av anvisningarna till 22 § ordet
"jorddelningsförrättning" skall bytas ut mot "fastighetsbildningsförrättning",

dels att
35 § 2 mom. samt punkt 9 av anvisningarna till 21 §, punkt 4 av anvisningarna
till 35 § och punkt 3 av anvisningarna till 36 § skall ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

35 §

2 m
o m. Avyttras fastighet, som innehafts mindre än två år, är hela
realisationsvinsten skattepliktig utom i fall som avses i nästa stycke. Har
fastigheten vid avyttringen innehafts två år eller mera är endast 75 procent av
vinsten skattepliktig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har fastighet tagits i anspråk genom expropriation eller
liknande förfarande eller eljest avyttrats under sådana förhållanden, att
tvångsförsäljning måste anses vara för handen, och kan det icke skäligen
antagas, att avyttringen skulle ha ägt rum även om tvång icke förelegat, är
endast 75 procent av vinsten skattepliktig även om fastigheten innehafts
mindre än två år. Detsamma gäller i fråga om fastighetsförsäljning, som utgör
led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering, och
sådan avyttring av fastighet till staten som ägt rum, därför att fastigheten
på grund av flygbuller icke kan bebos utan påtaglig olägenhet, samt vidare när
fastighet överföres till ny ägare genom marköverföring enligt 8 kap. 4 a §
eller 13 kap. 2b § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å
landet.

Skattskyldig, som haft skattepliktig realisationsvinst på
grund av avyttring eller marköverföring

Har fastighet tagits i anspråk genom expropriation dier
liknande förfarande eller eljest avyttrats under sådana förhållanden, att
tvångsförsäljning måste anses vara för handen, och kan det icke skäligen
antagas, att avyttringen skulle ha ägt rum även om tvång icke förelegat, är
endast 75 procent av vinsten skattepliktig även om fastigheten innehafts
mindre än två år. Detsamma gäller i fråga om fastighetsförsäljning, som utgör
led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering, och
sådan avyttring av fastighet till staten som ägt rum, därför att fastigheten på
grund av flygbuller icke kan bebos utan påtaglig olägenhet, samt vidare när
mark överföres till ny ägare genom fastighetsreglering enligt 5 kap. fas-tighctsbildningslagen
(1970:988) eller på grund av inlösen enligl 8 kap. samma lag.

Skattskyldig, som haft skattepliktig realisationsvinst på
grund av avyttring eller marköverföring

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 Senaste lydelse av punkt 4 av anvisningarna till 22 § ocli
punkt 3 av anvisningarna tUI 36 § 1967: 748. Senaste lydelse 1968:275,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.1971:135

Nuvarande lydelse

enligt föregående stycke eller på grund av att han fått
engångsersättning för inskränkning i förfoganderätten till sin fastighet enligt
naturvårdslagen den 11 december 1964 (nr 822) eller för m.otsvarande
inskränkningar enligt andra författningar eller för upplåtelse av
nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastigheten på obegränsad tid, kan, om
han avser att förvärva fastighet (ersättningsfastighet), som är jämförlig med
den fastighet till vilken realisationsvinsten hänför sig, få uppskov med
beskattning av realisationsvinsten i enlighet med särskilda bestämmelser
därom. Uppkommer fråga om beskattning av realisationsvinst eller om beräkning
av realisationsförlust på grund av avyttring av ersättningsfastighet, beräknas
vid tillämpning av vad i första stycket sägs innehavstiden för ersättningsfastigheten
som om avyttringen avsett den tidigare innehavda fastigheten. Vad nu sagts
gäller dock endast om den realisationsvinst som uppskovet avser helt eller
delvis avräknats från ersättningsfastighetens ingångsvärde.

Föreslagen lydelse

enligt föregående stycke eller på grund av att han fått
engångsersättning för inskränkning i förfoganderätten till sin fastighet
enligt naturvårdslagen den 11 december 1964 (nr 822) eller för motsvarande
inskränkningar enligt andra författningar eller för upplåtelse av nyttjanderätt
eller servitutsrätt till fastigheten på obegränsad tid, kan, om han förvärvat
eller avser att förvärva fastighet (ersättningsfastighet), som är jämförlig
med den fastighet till vUken realisationsvinsten hänför sig, fä uppskov med
beskattning av realisationsvinsten i enlighet med särskilda bestämmelser
därom. Uppkommer fråga om beskattning av realisationsvinst eller om beräkning
av realisationsförlust på grund av avyttring av ersättnings-faslighet, beräknas
vid tillämpning av vad i första stycket sägs innehavstiden för
ersättningsfastigheten som om avyttringen avsett den tidigare innehavda
fastigheten. Vad nu sagts gäller dock endast om den realisationsvinst som uppskovet
avser helt eller delvis avräknats från ersättningsfastighetens ingångsvärde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har avyttrad fastighet förvärvats av den skattskyldige
genom arv, testamente, gåva, bodelning eller annat fång som icke är jämförligt
med köp eller byte, anses fastigheten förvärvad genom det köp, byte eller
därmed jämförliga fång som skett närmast dessförinnan.

Vad som sägs om realisationsvinst genom avyttring av
fastighet gäller oavsett om fastigheten är belägen inom eller utom riket och
äger till-lämpning även på tomträtt, strömfall och rättighet till vattenkraft.

Anvisningar

tiU 21 S

opaginerad Kontrollera mot PDF

9.' Likvid
som avses i 14 kap. 8 § lagen om delning av jord å landet och som utgår vid
laga skifte eller annan förrättning enligt nämnda lag eller lagen om fastighetsbildning
i stad skall anses såsom likvid för växande skog som

» Senaste lyddse 1959:127.

9. Likvid
som avses i 5 kap 10 § fastighetsbildningslagen (1970: 988) skall till den del
den belöper på växande skog anses som likvid för växande skog som avyttrats i
samband med avyttring av marken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

avyttrats i samband med avyttring av marken.

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skall Ukvid, som i första stycket avses, utgöras i
naturaförmåner och överiåter den skattskyldige rätt tUl förmånerna mot
ersättning i penningar eller annat, skall vad i första stycket sägs äga
motsvarande till-lämpning i fråga om sådan ersättning.

tUl 35
§

opaginerad Kontrollera mot PDF

4. Lika
med avyttring av fastighet anses marköverföring enligt 8 kap. 4 a § eller 13
kap. 2 b § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet. Detsamma
gäller när ägare av fastighet fått engångsersättning på gmnd av sådan
inskränkning i förfoganderätt till fastigheten som skett enligt
naturvårdslagen den 11 december 1964 (nr 822) eller på grand av motsvarande
inskränkningar enligt andra författningar eller när han fått sådan ersättning
på grund av upplåtelse av nyttjanderätt eUer servitutsrätt till fastigheten för
obegränsad tid (jfr punkt 5 andra meningen av anvisningarna till 21 §).
Engångsersättningen är i dessa fall att betrakta som köpeskilling, varvid så
stor del av fastigheten anses avyttrad som ersättningsbeloppet utgör av
fastighetens hela värde vid tiden för beslutet om inskränkningen i förfoganderätten
eller för upplåtelsen av nyttjanderätten eller servitutsrätten. Vid
vinstberäkningen får den skattskyldige från sammanlagda beloppet av den eller
de engångsersättningar han erhållit under ett beskattningsår, om han icke
visar att han haft avdragsgilla omkostnader enligt 36 § till samma eller högre
belopp, i stället åtnjuta avdrag med 500 kronor. Detta avdrag får dock icke
överstiga det sammanlagda ersättningsbeloppet.

4, Lika
med avyttring av fastighet anses sådan marköverföring genom
fastighetsreglering enligt 5 kap. fastighetsbildningslagen (1970: 988) som sker
mot ersättning helt eller delvis i pengar samt marköverföring på grund av inlösen
enligt 8 kap. samma lag. Har skattskyldig avstått mark genom
fastighetsreglering enligt 5 kap. nämnda lag, beskattas uppkommen
realisationsvinst endast om den eller de ersättningar i pengar som den
skattskyldige fått under ett beskattningsår sammanlagt överstigit 5 000
kronor. Så-som skattepliktig inkomst upptages så stor del av hela realisationsvinsten,
beräknad enligt 35 § 2 mom. andra stycket på det totala vederlaget, som belöper
på vad den skattskyldige erhållit i pengar. Vid senare avyttring skall fastighetens
ingångsvärde, om detta ej beräknats med ledning av ett efter regleringen åsätt
taxeringsvärde, minskas med så stor del av ingångsvärdet för den tidigare avstådda
marken som ersättningen i pengar utgör av det totala vederlaget. Det sålunda
minskade ingångsvärdet utgör ingångsvärde för återstående del av fastigheten
jämte mark som erhållits vid fastighetsregleringen. Vad här sägs om minskning
av ingångsvärde gäller även förbättringskostnad, som nedlagts på den avstådda iriarken.

Avyttring av fastighet anses vidare föreligga när ägare
av fastighet fått engångsersättning på

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1968: 275,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

grund
av sådan inskränkning i förfoganderätt till fastigheten som skett enligt
naturvårdslagen den 11 december 1964 (nr 822) eller på grund av motsvarande inskränkningar
enligt andra författningar eller när han fått sådan ersättning på gmnd av
upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastigheten för
obegränsad tid (jfr punkt 5 andra meningen av anvisningarna till 21 §). Engångsersättningen
är i dessa fall att betrakta som köpeskUling, varvid sä stor del av fastigheten
anses avyttrad som ersättningsbeloppet utgör av fastighetens hela värde vid
tiden för beslutet om inskränkningen i förfoganderätten eUer för upplåtelsen
av nyttjanderätten eller servitutsrätten. Vid vinstberäkningen får den skattskyldige
från sammanlagda beloppet av den eller de engångsersättningar han erhållit
under ett beskattningsår, om han icke visar att han haft avdragsgilla omkostnader
enligt 36 § till samma eller högre belopp, i stället åtnjuta avdrag med 2 000
kronor. Detta avdrag får dock icke överstiga det sammanlagda
ersättningsbeloppet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

till

3,5
Förlust genom icke yrkesmässig avyttring (realisationsförlust) får avdragas
vid inkomstberäkningen i enlighet med punkt 4 nedan. Realisationsförlust skall
beräknas på samma sätt som realisationsvinst enligt punkterna 1 och 2. Vid
förlustberäkningen får dock fastighets ingångsvärde icke beräknas på grundval
av taxeringsvärde enligt punkt 2 första eUer andra stycket. Ej heller får
omräkning göras enligt punkt 2 tredje stycket eller tillägg enligt punkt 2
femte stycket. Har den med förlust avyttrade egendomen iime-

'
Senaste lydelse 1967: 748,

t2
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 135

36 §

3.
Förlust genom icke yrkesmässig avyttring (realisationsförlust) får avdragas
vid inkomstberäkningen i enlighet med punkt 4 nedan. Realisationsförlust skall
beräknas på samma sätt som realisationsvinst enUgt punkterna 1 och 2. Vid
förlustberäkningen får dock fastighets ingångsvärde icke beräknas på grundval
av taxeringsvärde enligt punkt 2 första eller andra stycket. Ej heller får
omräkning göras enligt punkt 2 tredje stycket eller tillägg enligt punkt 2
femte stycket. Har den med förlust avyttrade egendomen inne-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:135

Nuvarande lydelse

hafts under sådan tid att, om vinst i stäUet uppstått vid avyttringen,
endast del av vinsten skulle ha räknats till skattepliktig realisationsvinst,
medgives avdrag endast för motsvarande del av förlusten. I fall då motsvarande
realisationsvinst skulle ha beräknats med tUl-lämpning av 35 § 3 mom, andra
stycket får dock ingen del av förlusten avdragas.

Föreslagen lydelse

hafts under sådan tid att, om vinst i stället uppstått vid
avyttringen, endast del av vinsten skulle ha räknats till skattepliktig
realisationsvinst, medgives avdrag endast för motsvarande del av förlusten.
Har förlusten uppkommit vid fastighetsreglering i fall som avses i punkt 4 av
anvisningarna till 35 §, medges avdrag endast för så stor del av förlusten som
belöper på vad den skattskyldige erhållit i pengar. I fall då motsvarande realisationsvinst
skulle ha beräknats med tiUämpning av 35 § 3 mom, andra stycket får ingen del
av förlusten avdragas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enhgt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling och
tillämpas första gången vid 1972 års taxering. Äldre bestämmelser till-lämpas
dock alltjämt på marköverföring enligt lagen (1926: 326) om delning av jord å
landet. I fråga om uppskov med beskattning av realisationsvinst tillämpas de
nya bestämmelserna på vinst som uppkommit efter utgången av år 1967.

2 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1968: 276) om uppskov i
vissa fall

med beskattning av realisationsvinst

Härigenom
förordnas att 25 och 8 §§ förordningen (1968: 276) om uppskov i vissa fall med
beskattning av realisationsvinst skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Uppskov kan erhållas, om den skattskyldige avser att före
utgången av tredje kalenderåret efter det år, då realisationsvinsten uppkommit,
förvärva fastighet (ersättningsfastighet), som är jämförlig med den fastighet
till vilken rea-Usationsvinsten hänför sig.

2 §

Föreslagen
lydelse

Uppskov kan erhåUas, om den skattskyldige avser att före
utgången av tredje kalenderåret efter det år, då realisationsvinsten uppgetts
eller bort uppges till beskattning i den skattskyldiges självdeklaration,
förvärva fastighet (ersättningsfastighet), som är jämförlig med den fastighet
till vilken

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:135

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

realisationsvinsten hänför sig. An ledning till uppskov föreligge,
vidare, om den skattskyldige avyttrar en bebyggd fastighet och avser att inom
nämnda tid förvärva en fastighet och på denna utföra ny-, till- eller
ombyggnad i den omfattning som behövs för att erhålla en ersättningsfastighet
som är jämförlig med den avyttrade fasligheten. Uppskov kan även erhållas för
den vinst som belöper på byggnaden, om den skattskyldige avser att inom samma
tid utföra ny-, till- eller ombyggnad på mark som han äger eller förfogar över
för att därigenom erhålla en byggnad jämförlig med den som funnits på den
avyttrade fastigheten. Har ersättningsfastighet förvärvats eller byggnad uppförts
före den avyttring varigenom realisationsvinsten uppkommit, får uppskov
meddelas, om det kan antagas att förvärvet skett eller byggnaden uppförts för
att ersätta den avyttrade fastigheten eller byggnaden.

Om den skattskyldige icke förvärvat ersättningsfastighet
innan uppskovsbeslut meddelats, gäller som fömtsättning för uppskov, att den
skattskyldige till länsstyrelsen i det län, där han taxeras till statlig inkomstskatt,
överlämnat en av svensk bank eller, efter länsstyrelsens medgivande, annan
svensk kreditinrättning utfärdad garantiförbindelse i vUken kreditinrättningen
förklarat sig svara för ett skattebelopp, avseende stadig eller kommunal
inkomstskatt, som beräknas till 50 procent av den vid taxering tUl statlig
inkomstskatt skattepliktiga realisationsvinst som uppskovet avser.

Länsstyrelsen utfärdar intyg om överlämnad
garantiförbindelse. Garantiförbindelsen skall gälla tiU utgången av andra
taxeringsåret efter det beskattningsår, då ersättningsfastighet enligt första
stycket senast skulle ha förvärvats. Förbindelsen skall vara utfärdad enligt
formulär som riksskattenämnden faststäUer,

3 §

Fråga om uppskov handlägges Fråga om uppskov handlägges

av prövningsnämnden i det län, av skatterätten i det län, där den

där den fastighet, till vilken reali- fastighet, tUl vilken realisations-

sationsvinsten hänför sig, är belä- vinsten hänför sig, är belägen,

gen.

Ansökningshandlingen inges el- Ansökningshandlingen inges el-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

ler insändes till prövningsnämndens kansli och skall vara
inkommen till kansliet före utgången av året efter det år, under vilket den
realisationsvinst uppkommit som ansökningen avser. Har ansökan gjorts hos annan
prövningsnämnd än som avses i första stycket, skall handlingarna omedelbart
översändas tUl kansliet hos den prövningsnämnd som har att pröva ansökningen.

Föreslagen
lydelse

ler insändes tUl skatterättens kansli och skall vara
inkommen till kansliet före utgången av året efter det år, under vilket den
realisationsvinst som ansökningen avser uppgetts eller bort uppges till beskattning
i den skattskyldiges självdeklaration. Har ansökan gjorts hos annan skatterätt
än som avses i första stycket, skall handlingarna omedelbart översändas iiU
kansliet hos den skatterätt som har att pröva ansökningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Medges
uppskov innebär deUa i första hand att frågan om beskattning av
realisationsvinst som avses i 1 § får anstå i avvaktan på att den
skattskyldige förvärvat ersättningsfastighet. Har den skattskyldige icke
inom den föreskrivna tiden förvärvat ersättningsfastighet, skall
realisationsvinsten upptagas till beskattning på samma sätt som vid eftertaxering
för det beskattningsår, då realisationsvinsten uppkom.

Medges uppskov innebär detta i första hand att frågan om
beskattning av realisationsvinst som avses i 1 § får anstå i avvaktan på att
den skattskyldige förvärvat ersättningsfastighet. Har den skattskyldige icke
inom den föreskrivna tiden förvärvat ersättningsfastighet, skall
realisationsvinsten upptagas till beskattning på samma sätt som vid eftertaxering
för det beskattningsår, då skattskyldighet för realisationsvinsten uppkom.

Anskaffar den skattskyldige inom föreskriven tid
ersättningsfastighet upptages frågan om fortsatt uppskov snarast till
behandling och gäller därvid följande,

I den mån
det vederlag, tUl vilket realisationsvinsten hänför sig, efter avdrag för
försäljningsomkostnader eller motsvarande kostnader, motsvarar eller
understiger det för ersättningsfastigheten utgivna vederlaget, anstår frågan om
beskattning av realisationsvinsten till dess ersättningsfastigheten avyttras.
Om förstnämnda vederlag, efter avdrag som nyss nämnts, överstiger det för
ersättningsfastigheten utgivna vederlaget, får uppskov med beskattningen icke
längre åtnjutas för den del av realisationsvinsten som motsvarar det
överskjutande beloppet. Denna del av realisationsvinsten skaU upptagas tUl
beskattning i enlighet med första stycket andra punkten.

Vid
beräkning av realisationsvinst eller realisationsförlust genom avyttring av
ersättningsfastigheten skall det ingångsvärde, som gäller för denna fastighet
enligt anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen, minskas med beloppet av den
skattepliktiga realisationsvinst eller del av sådan vinst som uppskovet avser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Det
åligger skattskyldig som erhållit uppskov att, när anskaffningen skett, utan
dröjsmål anmäla detta för prövningsnämnden.

Det
åligger skattskyldig som erhållit uppskov att, när anskaffningen skett, utan
dröjsmål anmäla detta för skatterätten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avlider
skattskyldig, som erhållit uppskov med beskattningen av realisationsvinst för
att anskaffa ersättningsfastighet, tillämpas för dödsboet vad som enUgt bestämmelserna
i denna förordning skolat gäUa för den avlidne. Upplöses aktiebolag eller
annan juridisk person, som erhåUit sådant uppskov, skall realisationsvinsten
snarast upptagas till beskattning på samma sätt som vid eftertaxering för det
beskattnings-är då realisationsvinsten uppkom.

AvUder
skattskyldig, som erhållit uppskov med beskattningen av realisationsvinst för
att anskaffa ersättningsfastighet, tUläm-pas för dödsboet vad som enligt
bestämmelserna i denna förordning skolat gäUa för den avlidne. Upplöses
aktiebolag eller annan juridisk person, som erhållit sådant uppskov, skall reaUsations-vinsten
snarast upptagas tUl beskattning på samma sätt som vid eftertaxering för det
beskattningsår då skattskyldighet för realisationsvinsten uppkom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om
taxeringen för det år, då den med uppskovet avsedda realisationsvinsten
uppkom, i anledning av anförda besvär eller av annan anledning ändras efter
det att beslut om uppskov meddelats, får besvär med yrkande om därav betingad
ändring i uppskovsbeslutet anföras i särskUd ordning. Besvären skall vara
inkomna inom sex månader från den dag då beslutet om ändring i taxeringen
meddelades men får ej företagas till avgörande förrän beslutet rörande
taxeringen vunnit laga kraft.

Om
taxeringen för det år, då skattskyldighet för den med uppskovet avsedda
realisationsvinsten uppkom, i anledning av anförda besvär eller av annan
anledning ändras efter det att beslut om uppskov meddelats, får besvär med
yrkande om därav betingad ändring i uppskovsbeslutet anföras i särskild
ordning. Besvären skall vara inkomna inom sex månader från den dag då beslutet
om ändring i taxeringen meddelades men får ej företagas till avgörande förrän
beslutet rörande taxeringen vunnit laga kraft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Uppskov
enligt denna lag får meddelas den som under något av åren 1969 1971 taxerats
för realisationsvinst som uppkommit efter utgången av år 1967, om han anför
besvär över taxeringen i särskild ordning. I sådant fall får besvär anföras
även av taxeringsintendent tUl den skattskyldiges förmån. I fråga om besvär
som avses här gäller 100, 101, 103 och 104 §§ taxeringsförordningen (1956: 623)
i tillämpliga delar.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:135 10

3 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1967: 752) om avdrag vid
inkomsttaxeringen för avsättning till fond för återanskaifning av fastighet

Härigenom förordnas att 2 § förordningen (1967: 752) om
avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning tUl fond för återanskaffning av
fastighet skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

2 §

Avdrag erhålles endast om den Avdrag erhålles endast om den

avyttrade
fastigheten använts i rö- avyttrade fastigheten använts i

relsen och den skattskyldige har rörelsen och den skattskyldige har

för avsikt att anskaffa annan fas- för avsikt att anskaffa annan fas

tighet för användning i rörelse. tighet (ersättningsfastighet) för an

vändning i rörelse. Med anskaff

ning av ersättningsfastighet avses

även ny-, till- eller ombyggnad på

fastighet för användning i rörel

sen.

Avdrag får, om ej annat följer av 4 § andra eller tredje
stycket, för ett beskattningsår icke överstiga dubbla det belopp för vilket
garanti ställts enligt 3 §. Avdraget får ej heller överstiga beloppet av den
vid taxering till statlig inkomstskatt skattepliktiga realisationsvinst som uppkommit
genom avyttringen och som belöper på den i rörelsen använda delen av
fastigheten.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och
tillämpas första gången vid 1972 års taxering.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:135 11

Utdrag
av protokollet över iinansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
i statsrådet på Stockholms slott den 24 september 1971.

Närvarande:
statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON,
LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM, FELDT.

Chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade bestämmelser angående
realisationsvinstbeskattningen vid vissa marköverföringar, m. m. och anför.

Inledning

Vid
1967 års höstriksdag antogs nya bestämmelser angående beskattning av
realisationsvinst på fastigheter (prop. 1967: 153, BeU 1967: 64, rskr 1967:
383). De nya bestämmelserna, som skulle tillämpas första gången vid 1969 års
taxering, innebar bl. a. den väsentliga nyheten i förhållande till vad som
tidigare gällt att vinst vid icke yrkesmässig avyttring skulle beskattas
oberoende av den tid fastigheten innehafts.

Redan
i prop. 1967: 153 hade jag i samband med frågan om beskattningen av
realisationsvinst vid expropriation och i vissa andra fall uttalat min avsikt
att om riksdagen antog de föreslagna reglerna för realisationsvinstbeskattningen
senare framlägga förslag till en särskild uppskovsförordning. Förslaget
skulle avse möjlighet till uppskov med beskattningen i de hithörande, särskUt
angivna fallen, om den skattskyldige skaffade ny fastighet av motsvarande
beskaffenhet som den förut innehavda.

Förslag till
uppskovsbestämmelser av nämnda slag lades fram av Kungl. Maj:t vid 1968 års
vårriksdag i prop. 1968: 88. Riksdagen (BeU 1968: 43, rskr 1968: 275) antog i
huvudsak propositionsförslaget. I enlighet därmed utfärdades förordningen
(1968: 276) om uppskov i vissa fall med beskattning av realisationsvinst.
Samtidigt genomfördes vissa ändringar i kommunalskattelagen (1928: 370) (KL)
som föreslagits i samma proposition, avseende vissa realisationsvinstgrundande
marköverföringar och engångsersättningar (SFS 1968: 275). I stort sett skulle
de nya bestämmelserna tillämpas fr. o. m. 1969 års taxering.

Även
om erfarenheterna från den korta tid under vilken uppskovsbe-stämmelsema
tillämpats i allmänhet varit goda, har ofullkomligheter i

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:135 12

lagstiftningen
kunnat konstateras i ett par avseenden som lett till otill-fredsstäUande
resultat i en del fall. Särskilt gäller detta att uppskov med
realisationsvinstbeskattningen ansetts inte kunna medges när ersättningsfastighet
anskaffats av den skattskyldige innan tvångsförsäljning av fastighet som han
tidigare haft genomförts.

I
detta sammanhang viU jag nämna att lantbrukets skattedelegation i en till
finansdepartementet den 2 september 1971 inkommen skrift anfört vissa
synpunkter beträffande uppskovsbestämmelsernas utformning i några hänseenden.

Förutom
de ändringar som är påkallade för att avhjälpa de antydda bristerna i
uppskovsbestämmelserna aktualiseras även vissa ändringar i såväl KL som i
uppskovsbestämmelserna på grund av de nya bestämmelser i fastighetsbildningslagen
(1970: 988; FBL) vUka fr. o. m. den 1.1.1972 avses ersätta tidigare
bestämmelser om ägoutbyte m. m. enligt jordddningslagen (1926: 326; JDL).

I
det sistnämnda avseendet har förslag till ändringar i KL framlagts i en inom
finansdepartementet i maj 1971 upprättad promemoria (Ds Fi 1971: 7). Efter
remiss har yttranden över promemorieförslaget avgetts av riksskatteverket,
domänverket, lantbmksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen,
realisationsvinstkommittén, länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs,
Värmlands, Kopparbergs och Västernorrlands län, skogsindustriernas
samarbetsutskott, lantbrukarnas riksförbund samt Sveriges jordägareförbund.

Eftersom
uppskovsbestämmelsernas utformning i princip fömtsätter att stäUning tagits tUl
de materiella reglerna för realisationsvinstbeskattningen finner jag lämpligt
att först behandla frågan om vinstbeskattning i samband med marköverföringar
enligt FBL och därmed sammanhängande spörsmål innan jag övergår till
uppskovsbestämmelserna.

Marköverföringar
enligt FBL

Gällande
regler

Sedan
gammalt beskattas vinst genom icke yrkesmässig avyttring av egendom, dvs.
realisationsvinst, som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet. De materiella
reglerna om inkomstberäkningen finns i 35 och 36 §§ KL jämte anvisningar. Dessa
regler är enligt 2 § förordningen (1947: 576) om stadig inkomstskatt tUlämpUga
även vid den staUiga inkomstbeskattningen.

Beträffande
fastigheter gäller enligt huvudbestämmelsen i 35 § 2 mom. första stycket KL att
hela vinsten är skattepliktig, om den avyttrade fastigheten innehafts mindre
än två år. Har fastigheten innehafts längre tid vid avyttringen, är endast 75
o/o av vinsten skattepliktig.

I
vissa fall är skatteplikten begränsad till 75 "/o av vinsten trots att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:135 13

innehavstiden
understiger två år. Denna begränsning inträder enligt 35 § 2 mom. andra
stycket, när fastighet tagits i anspråk genom expropriation eller liknande
förfarande eller eljest avyttrats under sådana förhållanden, att
tvångsförsäljning måste anses vara för handen. Förutsättning för den
reducerade skatteplikten vid dessa tvångsförsäljningar är dock att det icke skäligen
kan antagas att avyttringen skulle ha ägt rum även om tvång icke förelegat. Den
begränsade skatteplikten vid avyttring inom kortare tid än två år gäller även i
fråga om fastighets-försäljning som utgör led i åtgärder för jordbmkets eller
skogsbrukets yttre rationalisering och sådan avyttring av fastighet till staten
som ägt rum, därför att fastigheten på grund av flygbuller icke kan bebos utan
påtaglig olägenhet. Detsamma gäller i fråga om skatteplikten när fastighet
överförs till ny ägare genom marköverföring enligt 8 kap, 4 a § dier 13 kap, 2
b § JDL,

Skatteplikten
vid marköverföringar av sistnämnda slag infördes 1968 enligt förslag i prop,
1968: 88, Därvid intogs i punkt 4 av anvisningarna till 35 § KL en föreskrift
varigenom vissa marköverföringar likställdes med avyttring av fastighet.

Den
utvidgning av skattepliktsområdet som därmed skedde hade följande bakgrund.

Realisationsvinstbeskattningen
avser som framgår av det förut sagda i första hand att träffa vinst vid icke
yrkesmässig avyttring av egendom, dvs. i fall när äganderätten till denna
enligt avtal överförts till ny ägare genom köp, byte eller därmed jämförligt
fång. Till sådana överlåtelser har däremot inte hänförts sådan överföring av
mark som kan ske i samband med laga skifte eller ägoutbyte enligt JDL.

I
syfte att åstadkomma en ändamålsenlig fastighetsindelning kan genom en sådan
förrättning mark överföras från en fastighet till en annan så att
fastigheternas ägokrav enligt fastställd fastighetsindelning tillgodoses.
Marköverföringar av dessa slag har ansetts i princip böra falla utanför
realisationsvinstbeskattningen. Även om fastighetsregleringen så långt är möjHgt
sker genom byte av mark mot mark av lika uppskattningsinnehåll kan det
emellertid förekomma att det uppskattade innehållet av mark som tUldelats en
fastighet avviker från fastighetens ägokrav. Skillnaden kan då utjämnas i
pengar. Möjligheterna tUl ägokravsut-jämning av denna art är dock ganska
begränsade i fråga om sådana förrättningar som enligt JDL kan genomföras tvångsmässigt.
Detsamma gäller beträffande vissa frivUliga förrättningar.

Sålunda
gäller för ägokravsutj amning vid tvångsmässigt ägoutbyte enligt de allmänna grundema
i 8 kap. 1 § JDL att avvikelsen i uppskattningsinnehåll mellan de ägor som skaU
utbytas får uppgå till högst 5 o/o. Det är här fråga om ägoutbyte som sker för
att erhålla lämpligare sträckning av rågång och vissa andra fall då en
bekvämare ägoanordning eftersträvas. I fråga om tvångsmässigt ägoutbyte enligt
8 kap.

t3
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 135

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:135 14

1
a § JDL för att anpassa
fastighetsindelningen till fastställd generalplan, stadsplan, byggnadsplan
eller tomtindelning s. k. plangenomförande ägoutbyte gäller att avvikelsen
i uppskattningsinnehåll inte får överstiga 25 o/o. De nu angivna
begränsningarna med hänsyn till de godtagbara avvikelserna i fråga om
uppskattningsinnehåll framgår av 8 kap. 2 § JDL. För frivilligt ägoutbyte i
samband med laga skifte gäller vidare enligt 8 kap. 4 § JDL att motsvarande
avvikelse ej får överstiga 10 o/o. För ägokravsjämkning vid laga skifte i
övrigt finns bestämmelser i 13 kap. 2 § JDL, som motsvarar dem i 8 kap. 2 § JDL,
samt i 13 kap.

2
a § JDL, som motsvarar dem i 8
kap, 4 § JDL.

Vid tvångsmässigt
ägoutbyte enligt lagen 1917: 269 om fastighetsbildning i stad (FBLS) kan
enligt lagens 6 kap. 8 § ägokravsjämkning vid tvångsägoutbyte i fall som avses
i 8 kap. 1 § JDL medges om avvikelsen i uppskattningsinnehållet inte
överstiger 10 o/o. Tioprocentgrän-sen gäller enligt 6 kap. 1 § FBLS även vid
frivilligt ägoutbyte i de fall som avses i 8 kap. 4 § JDL. Vidare gäller på
grund av hänvisningen i 6 kap. 1 § FBLS att JDL:s bestämmelser om jämkning med
25 o/o vid laga skifte och ägoutbyte också gäller vid tUlämpning av FBLS.

Samtliga nu redovisade
fall, då förrättningen innebär att mark överföres från en fastighet till en
annan och avvikelsen från fastigheternas uppskattningsinnehåll inte överskrider
de angivna procentgränsema, är fortfarande enligt gällande regler undantagna
från reglerna för realisationsvinstbeskattningen, trots att en utjämning av
vad som brister i markens uppskattningsinnehåU kan ske i pengar.

Från
och med den 1 april 1968 utvidgades emellertid möjligheterna till frivillig
förändring av fastigheternas storlek i samband med ägoutbyte och laga skifte.
Nya bestämmelser i 8 kap. 4 a § och 13 kap. 2 b § infördes genom SFS 1968: 73 i
JDL på grund av förslag i prop. 1967: 167. De utvidgade möjligheterna till
frivillig marköverföring, som även kan ske mot vederlag i endast pengar, är
avsedd att användas i stället för köp, avstyckning och sammanläggning när
fastighet skall utvidgas med del av annan fastighet.

Det är, som tidigare
nämnts, för marköverföringar enligt de nya bestämmelser i JDL som skatteplikt
infördes år 1968 enligt förslag i prop. 1968: 88. Med hänvisning till att
storleksförändringarna genom marköverföringarna i fråga kunde bli obegränsade
framhöll jag i prop. 1968: 88 bl. a. att från skattesynpunkt kunde genom en
sådan utvidgning av ägoutbytesinstitutets användningsområde ägoutbyte i vissa
fall praktiskt taget likställas med vanliga försäljningar. Detsamma gällde
beträffande marköverföring som sker genom laga skifte. Enligt min åsikt borde därför
reglerna för realisationsvinstbeskattningen bli tillämpliga på marköverföringar
av angivna slag. I enlighet med 1968 års förslag gäller, som jag tidigare sagt,
att eventuell realisationsvinst i nu avsedda fall i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:135 15

likhet med vinst i samband med expropriation m. m. inte
beskattas till större del än 75 "/o, även om innehavstiden understiger två
år.

Promemorieförslaget

I promemorian diskuteras vilka ändringar i KL som
föranleds av att den nya FBL fr. o. m. den 1.1. 1972 ersätter JDL. I fråga om
de fömt berörda marköverföringarna i samband med ägoutbyte m. m. föreslås att
man i stort sett behåller den nuvarande skillnaden mellan sådana övervägande tvångsmässiga
marköverföringar som faller utanför realisationsvinstbeskattningen och å andra
sidan sådana övervägande friviUiga marköverföringar som hänförs till området
för realisationsvinstbeskattningen. Förslaget fömtsätter dock med hänsyn till FBL:s
utformning en viss förskjutning av gränsen meUan de båda kategorierna i förhållande
till den nuvarande ordningen.

De nya regler i FBL som skall träda i stället för nu
gällande bestämmelser är bl. a. följande.

Enligt 5 kap, 1 § FBL får genom fastighetsreglering mark
överföras från en fastighet eller samfällighet till en annan sådan enhet samt
ande! i samfällighet överföras från en fastighet till annan. Genom fastighetsreglering
kan också samfällighet bildas samt servitut bildas, ändras eller upphävas.
Enligt 5 kap. 2 § skall vid marköverföring vederlag i mark utgå, om ej
ersättning i pengar är mera ändamålsenlig.

Enligt 5 kap. 8 § får vid fastighetsreglering en fastighet
inte ändras så att dess graderingsvärde minskas väsentligt eller ökas i sådan
omfattning att avsevärd olägenhet uppkommer för ägaren. Det sagda skall dock
inte utgöra hinder mot inlösen enligt 8 kap. Av förarbetena framgår att man av
flera skäl inte velat bestämma omfattningen av tillåtna storleksförändringar
genom exakta procentgränser. Det framhålls emellertid att gränserna för ägokravsjämkning
i JDL (5 resp. 25 o/o) torde kunna tjäna till ledning på det sättet att en
minskning, som skulle kunna vara möjlig att genomföra enligt JDL, knappast
borde kunna karakteriseras som väsenUig.

En fastighetsreglering får på frivillighetens väg sträckas
längre än som anges i 5 kap. 8 § FBL. Det framgår av 5 kap. 18 § FBL, som också
föreskriver att fastighetens graderingsvärde inte får på grund av ägarens
samtycke genom regleringen minskas utöver vad som är medgivet enUgt 8 §, om ej
samtycket är skriftiigen upprättat.

Bedöms fastighetsreglering böra genomföras, som sträcker
sig längre än 5 kap. 8 § FBL tillåter, och går det inte att få tUl stånd en
frivillig uppgörelse enligt 5 kap. 18 § FBL, kan fastighetsregleringen under
vissa förutsättningar genomdrivas enligt särskilda bestämmelser om inlösen i 8
kap. FBL.

Sammanfattningsvis kan man säga att tvångsvis
marköverföring enligt 5 kap. 8 § FBL motsvarar tvångsvis marköverföring enligt
8 kap. 1, 1 a

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:135 16

och
2 §§ JDL, medan frivillig marköverföring enligt 5 kap. 18 § FBL motsvarar
frivillig marköverföring erUigt såväl 8 kap. 4 § som 8 kap. 4 a § JDL. Inlösen
enligt 8 kap. FBL har sin motsvarighet i den inlösenrätt som gäller enligt 46
§ byggnadslagen och den s. k. dalalagen och som skatterättsligt likställs med
expropriation.

Utgångspunkten
för de överväganden som ligger till grund för promemorians förslag är att
sådan marköverföring enligt FBL, som motsvarar marköverföring enligt 8 kap. 4
a § och 13 kap. 2 b § JDL, skall vara likställd med avyttring av fastighet.

Härom
anförs i promemorian fortsättningsvis.

Närmast
skulle detta betyda att marköverföring, som på grund av fastighetsägarens
samtycke kommer till stånd i vidare mån än som tvångsvis ar möjUgt enligt
bestämmelserna i 5 kap. 8 § FBL, skulle likställas med avyttring. Att observera
är att enligt 5 kap. 18 § FBL sådant samtycke skall upprättas skriftligen och
att beträffande ägarens rätt att lämna samtycket skall gälla samma villkor som
för avhändelse av fast egendom. Det ter sig så mycket naturligare att skatterättsligt
betrakta sådan marköverföring som avyttring då den också dvilrättsligt bedömts
böra behandlas enligt reglerna för avhändelse av fastighet.

Det
är emellertid att märka att bestämmelserna i 5 kap. 18 § om friviUigt avstående
från mark täcker inte bara nuvarande 8 kap. 4 a § JDL utan också 8 kap. 4 § JDL,
som medger marköverföring på fri-vUlig väg under förutsättning att skillnaden i
uppskattningsinnehåU inte överstiger 10 o/o. Sådant frivilligt ägoutbyte har i
KL inte likställts med avyttring och kan alltså f. n. inte föranleda realisationsvinstbeskattning.
A andra sidan är att märka att området för tvångsvis marköverföring enligt 5
kap. 8 § FBL inte som motsvarande område enligt 8 kap. 2 § JDL begränsats genom
fixa procenttal.

Av
uttalandena i förarbetena att döma skulle de tidigare procentgränsema kunna
tjäna till vägledning närmast som minimigränser. Taket kan alltså tänkas ligga
över den tidigare femprocentgränsen allt efter förhållandena i det enskilda
fallet. Det synes dock föga sannolikt att i något fall ett så högt tak som det
för frivilligt ägoutbyte enligt 8 kap. 4 § JDL dvs. 10 o/o, skulle kunna
godtas. Det kan därför visserligen antas att en del fall som för närvarande går
som frivilligt ägoutbyte enligt 8 kap, 4 § JDL kommer att kunna tas som
tvångsvis marköverföring enligt 5 kap, 8 § FBL men att åtskilliga, kanske
merparten, av faUen mellan 5 och 10 o/p ägokravsjämkning måste tas som
frivillig marköverföring enligt 5 kap, 18 § FBL, Vissa kategorier av marköverföring,
som för närvarande kan behandlas enligt 8 kap. 4 § JDL och därmed inte
föranleder beskattning såsom för avyttring av fastighet, skulle till följd
härav bli föremål för sådan beskattning, om marköverföring enligt 5 kap, 18 § FBL
generellt förklaras likställd med avyttring. Detta är en konsekvens som måste
övervägas särskilt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:135 17

Innan
det sker kan emellertid den frågan ställas om inte all marköverföring frivilUg
som tvångsmässig i beskattningshänseende borde likställas med avyttring.

Härom
anförs i promemorian.

Ser
man saken rent principiellt, är det svårt att finna några vägande skäl mot en
sådan enheUig ordning. Den omständigheten att man mot ersättning avhänder sig
mark inom ramen för en fastighetsbildningsförrättning borde rimligen inte
föranleda en annan behandling av av-händelsen än om den sker i form av en
regelrätt försäljning. Det kan med visst fog göras gällande att en
särbehandling innebär en privilegie-ring av de rationaliseringsåtgärder som
sker genom fastighetsreglering framför rationaliseringsåtgärder som äger rum
genom köp och försäljningar.

Saken kan emellertid inte
betraktas enbart ur principiell synvinkel. Det finns också praktiska hänsyn att
beakta. Smärre markjämkningar är från beskattningssynpunkt ointressanta och
såväl skattskyldiga som taxeringsmyndigheter skulle vållas besvär som inte står
i proportion till sakens betydelse, om varje marköverföring skulle betraktas
som avyttring av fastighet och kunna läggas till grund för tillämpning av
realisationsvinstbeskattningsreglerna. För att inte hamna i ett dividerande om
ingångsvärden, försäljningskostnader etc. med ringa eller intet utbyte skulle
man i så fall förmodligen få lov att införa ett särskilt basavdrag e. d. för
att sovra bort den stora massan av smärre marköverföringar. Under sådana förhåUanden
förefaller det vara att föredra att den nuvarande ordningen behålls och de
smärre marköverföringar som kan ske tvångsvägen betraktas som åtgärder vilka
inte är att likställa med fastighetsavyttring och inte skall kunna ge upphov
till realisationsvinstbeskattning.

Det
kan ifrågasättas om den gräns som sätts i 5 kap. 8 § FBL är adekvat från nyss
anlagda beskattningssynpunkter eUer om den medför att inte bara småfall, som av
praktiska skäl bör hållas utanför, utan också fall med mera betydande likvider
kan komma att gå fria i en principiellt sett betänklig omfattning.

Hur
därmed kommer att förhålla sig är vanskligt att på detta stadium bUda sig någon
säker uppfattning om. Mycket beror på vilken praxis som utvecklar sig vid
tillämpningen av rekvisiten i 5 kap. 8 § FBL. Det går inte att bortse från att
en tendens kan komma att göra sig gällande från sakägarnas sida att få en
marköverföring till stånd enligt 5 kap. 8 § FBL just för att därigenom komma
utanför realisationsvinstbeskattningens landamären. Riskerna för en sådan
utveckling bör dock inte överdrivas. Inte heller torde något avgörande avseende
böra fästas vid att i enstaka fall förhållandevis stora likvidbelopp kan komma
att utgå vid marköverföringar enUgt 5 kap. 8 § FBL. Sådana effekter går aldrig
att helt undgå i samband med att generaliserande lösningar väljs. Vidare märks
att likvidema i alla faU indirekt blir föremål för beskattning vid en senare
avyttring av den fastighet som marken frångått. Dennas ingångsvärde nedgår
nämligen med likvidbeloppet och det beskattningsbara nettot ökar i motsvarande
mån.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:135 18

Utöver den tvångsvisa marköverföring, som kan ske enligt 5
kap. 8 §, är att märka den inlösen som kan äga rum enligt 8 kap. FBL. Förfarandet
är närmast att likna vid expropriation och bör i beskattningshänseende naturligen
behandlas på samma sätt. Enligt promemorian bör därför marköverföring enligt 8
kap. FBL också likställas med avyttring av fastighet.

Enligt promemorian finns inte skäl att på grund av
marköverföringsbegreppets något förändrade innehåll ändra specialregeln om att
beträffande sådan marköverföring som skall likställas med avyttring av fastighet
endast 75 o/o av vinsten är skattepliktig även om fastigheten innehafts mindre
än två år. Detsamma gäller de särskilda bestämmelser om uppskov med beskattning
av realisationsvinst för den som avhänt sig mark genom marköverföring och ämnar
köpa ersättningsmark.

I promemorian sammanfattas resultatet av de överväganden
som gjorts sålunda att i punkt 4 av anvisningarna till 35 § KL bör föreskrivas
att lika med avyttring av fastighet skall anses marköverföring vid
fastighetsreglering enligt 5 kap. 18 § första stycket punkt 3 och tredje
stycket samt 8 kap. FBL. Vidare bör hänvisningen i 35 § 2 mom. andra stycket KL
till 8 kap. 4 a § och 13 kap. 2 b § JDL ersättas av en hänvisning till
nyssnämnda lagrum i FBL.

Remissyttrandena

Flertalet av de remissinstanser som inkommit med yttrande
över PM har, utan att anföra några närmare synpunkter, förklarat sig inte ha
några erinringar att göra mot promemorians förslag angående den skattemässiga
behandlingen av marköverföringar vid fastighetsreglering enligt de nya reglerna
i FBL.

Ett par remissinstanser uttalar dock önskemål om att
frågan om vilka marköverföringar som skall kunna föranleda vinstbeskattning och
vilka som skall falla utanför en sådan beskattning skall kunna bedömas efter en
mera bestämd gränsdragning som anknyter till den relativa storleken av den
jämkning som föranleds av marköverföringen.

Sålunda anför lantbruksstyrelsen bl. a.

I tUlämpningen av FBL torde gränsen mellan tvång och frivillighet
i marköverföringen sannolikt komma att ligga vid en jämkning av något över 5
o/o. Alla marköverföringar som innebär större jämkning är då att anse som
avyttring av fast egendom.

Författningsförslaget innebär att de marköverföringar som
genomförs med stöd av 5:18:3 skall göras tUl föremål för reavinstbeskattning.
Med detta följer därför jämfört med nuvarande regelsystem att ett nytt
skikt av marköverföring med jämkningar närmast under 10 o/o i fortsättningen
kommer att reavinstbeskattas. Risk kan tänkas föreligga att denna materiella
förändring kan komma att medföra försämringar för verksamheten med den yttre
rationaliseringen. F. n. tillämpas nästan uteslutande frivUliga metoder och om
så blir fallet även i fortsättningen finns risk for att ett avsevärt antal fall
som nu inte beskattas kommer att

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:135 19

beskattas
efter 1 januari 1972. Det finns visserligen anledning att tro att
fastighetsbildningsmyndigheten kan ge 5: 8 ett något vidare, men likväl
begränsat, utrymme för jämkningar än vad som måste bli fallet vid tvångsmässig
marköverföring enligt JDL. Vid marginella förändringar av fastigheter om
vilket parterna är överens torde t. ex. fastighetsbildningsmyndigheten inte
kunna ägna särskilda resurser åt att fastställa den minskade fastighetens
totala graderingsvärde. Härvid kan viss osäkerhet uppstå huruvida
beskattningssituationen blir sämre än f. n. Det bör ju i angivna fall finnas
ett icke oväsentligt jämkningsutrymme för att motväga eventuella feluppskattningar.
Detta borde kunna ligga den nuvarande 10 o/o-gränsen ganska nära. I de
marginella tvångsfallen däremot måste kraven på bevisning ställas högt av
fastighetsbildningsmyndigheten.

Avgörande
ur skattesynpunkt blir enligt lantbruksstyrelsen om fas-tighetsbUdningsmyndigheten,
när parterna lämnar medgivande till marköverföring eller begär sådan på grund
av ingången överenskommelse, klargör om marköverföring förrättas enligt 5 kap.
8 § eller 5 kap. 18 § 3 punkten FBL. Om fastighetsbildningsmyndigheten i
föreliggande fall av säkerhetsskäl eller bekvämlighet anger 5 kap. 18 § 3
punkten såsom rättsgrund för marköverföring, medför detta ökade skattepåföljder
för parterna.

Även
om FBL inte har ansetts böra ange fixerade procentgränser, anser lantbruksstyrelsen
att det för klarhetens skull bör i anvisningarna till KL införas ett bestämt
procenttal, som kan användas som stöd, om t. ex. fastighetsbildningsgmnden
anges missvisande ur skattesynpunkt. VUl man bibehålla de nuvarande
beskattningsprincipernas materiella innehåll, är motiverat att härvid välja 10
o/o som gräns mot avyttring, framhåller styrelsen.

Även
länsstyrelsen i Jönköpings län ifrågasätter om det inte är lämpligare med en
fix gräns mellan sådan marköverföring som enligt bestämmelserna i KL skall
betraktas som avyttring och annan marköverföring än den föreslagna
anknytningen till bestämmelserna i FBL.

Lantmäteristyrelsen
framhåller angelägenheten av att smärre mark-överföringslikvider av praktiska
hänsyn undantas från realisationsvinstbeskattningen.

Frågan
om dessa smärre likvider skall sovras bort genom ett särskilt basavdrag eller
genom den gräns som sätts i 5 kap. 8 § FBL torde vara av sekundär betydelse.
Den föreslagna avgränsningen innebär såsom framgår av promemorian en skärpt
realisationsvinstbeskattning men är praktisk. Vid marköverföring måste nämligen
alltid av beslutet framgå huruvida åtgärden grundas på en överenskommelse
enligt 5 kap. 18 § första stycket p. 3 eller inlösen enligt 8 kap. fastighetsbUdningslagen.
Vid en sådan avgränsning kan vidare skattekonsekvenserna lätt överblickas i
förväg. Styrelsen har därför inget att invända mot det föreslagna sättet att
från realisationsvinstbeskattning undanta smärre likvider vid
fastighetsbildningsförrättningar.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:135 20

Två
remissinstanser förordar att alla marköverföringar, frivilliga och tvångsmässiga,
i beskattningsavseende likställs med avyttring och alltså hänförs till
realisationsvinstbeskattningen område.

Den
ena är riksskatteverket, som erinrar om de praktiska problem som enligt
promemorian kan befaras uppkomma vid tillämpning av de föreslagna reglerna.

Bl.
a. kan det från sakägarnas sida stundom bli ett intresse att söka få
marköverföringar tiU stånd enligt 5 kap. 8 § i stället för enligt 5 kap. 18 §
för att därigenom undgå realisationsvinstbeskattning. Ändras skogsbeskattningen
enligt förslag framlagt av skogsskattekommittén (SOU 1969: 30) kan detta vidare
leda till att det blir mindre förmånligt vid marköverföring av skogsmark att få
denna bedömd som icke-avyttring än som avyttring medan motsatsen skulle bli
fallet vid marköverföring inom tätort.

Verket
yttrar fortsättningsvis.

Med
den utformning realisationsvinstbeskattningen numera har finns frän
principiella synpunkter inte skäl att från beskattning undanta vinst som
uppkommer genom tvångsvis marköverföring. Det är av praktiska skäl för att
undvika omfattande utredningar för beräkning av obe-tydUga realisationsvinster
som sådant undantagande hittiUs gällt. Detta har ansetts kunna ske med
hänsyn till att möjligheten till tvångsvisa marköverföringar varit starkt
begränsad genom formella regler. Genom fastighetsbildningslagens bestämmelser
i detta hänseende har möjligheterna till sådana överföringar avsevärt utökats.

Enligt
riksskatteverket bör i detta läge den enligt verkets mening principiellt
riktiga ställningen tas, nämligen att beskatta även tvångsvis marköverföring.
Härför talar även att undantagandet som nämnts kan vålla tUlämpningsproblem.
Den åsyftade förenklingen kan, anför verket, uppnås genom att det enligt punkt
4 av anvisningarna till 35 § KL medgivna avdraget på 500 kr. höjs till
förslagsvis 2 000 kr.

I
detta sammanhang kan nämnas att fyra ledamöter av verkets styrelse förklarar
sig vilja tiUstyrka de i promemorian framlagda ändringsförslagen med anledning
av införandet av FBL. Härvid åberopas bl. a. pågående utredningar om
beskattningen av inkomst av jordbruk och beskattningen av realisationsvinst.

Samma
ståndpunkt som riksskatteverkets majoritet intar länsstyrelsen i Värmlands län,
som hänför sig till de i promemorian redovisade två huvudlinjerna, den ena
enligt vilken all marköverföring likställs i beskattningshänseende med
avyttring (alternativ 1) och den andra som med avyttring likställer endast
sådan marköverföring som tvångsvis är möjlig enligt 5 kap, 8 § FBL (alternativ
2),

Enligt
länsstyrelsens bedömning är alternativ 1 överlägset inte bara ur principiell
utan också ur praktisk synvinkel, förutsatt att det på sätt antytts i
promemorian förses med bestämmelser om basavdrag.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:135 21

Ett
fortsatt undantagande från realisationsvinstbeskattning av tvångsvisa
marköverföringar skulle enligt länsstyrelsens uppfattning innebära ett
omotiverat avsteg från gällande principer, enligt vilka expropriation och andra
former för tvångsförsäljning i beskattningshänseende likställes med avyttring.
Det av länsstyrelsen förordade alternativet skulle till skillnad från
alternativ 2 medföra en enhetlig behandling inte bara av tvångsvis respektive
frivillig marköverföring utan också av skoglös respektive skogbevuxen mark.

Länsstyrelsen
säger sig dela uppfattningen att värdemässigt obetydliga marköverföringar bör
undantagas från realisationsvinstbeskattning. Ett särskilt basavdrag
konstruerat på förslagsvis motsvarande sätt som schablonavdraget vid
beskattning av vissa engångsersättningar enligt punkt 4 av anvisningarna till
35 § KL förefaller länsstyrelsen ur allmän jämlikhetssynpunkt vara ett mera
tillfredsställande alternativ än den i promemorian föreslagna skattepliktsgränsen.

Det
nu rådande och i förslaget indirekt bibehållna systemet med skattepliktens
anknytning till viss procentsats av fastighetens uppskattningsinnehåll är
ägnat att skapa orättvisor mellan stora och små fastigheter. Vid
marköverföringar från större fastigheter uppgår den frånträdda markarealen mera
sällan till sådant omfång att skatteplikt inträder, medan förhållandet är det
motsatta vid marköverföringar från små fastigheter. Införandet av ett
basavdrag skulle undanröja denna orättvisa samtidigt som man skuUe undgå, att
skatteplikten görs beroende av i 5 kap. 8 § FBL angivet rekvisit, om vars
praktiska tUlämpning man idag saknar kännedom. Därjämte torde nämnda anordning
bidraga tUl att reducera i promemorian antydda risker för påtryckningar på fastighets-bUdningsmyndigheten
från de skattskyldigas sida i syfte att undgå beskattning.

Skogslikvider

Hänvisningar
till JDL förekommer i de nuvarande lydelserna av punkt 9 av anvisningarna till
21 § KL och punkt 4 av anvisningarna till 22 § KL. Införandet av FBL
aktualiserar därför även frågan om ändring i de båda anvisningspunkterna.

Gällande
rätt

Som
allmän bakgrund bör nämnas att vid inkomstbeskattningen räknas till intäkt av
skogsbruk enligt 21 § KL inte endast intäkt genom avyttring av skogsprodukter
eller genom upplåtelse av avverkningsrätt till skog utan även vad som erhållits
i likvid för växande skog i samband med avyttring av marken till den fastighet
varom fråga är. Vid beräkningen av den skattepliktiga nettoinkomsten får
emellertid avdrag göras för ingående virkesfönåd, det för skogen beräknade
minsta skogspro-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:135 22

ducerande
skogskapitalet eller skogens för ägaren gäUande ingångsvärde.

Beskattningen för
skogsinkomst och för realisationsvinst är samordnad enligt särskild föreskrift
i punkt 2 av anvisningarna till 35 § KL. Av denna föreskrift framgår att, om
genom avyttringen uppkommit realisationsvinst, denna vinst skall beskattas i
första hand. Är realisationsvinsten endast delvis skattepliktig som vid
avyttring efter två års innehav, då endast 75 o/o av vinsten är skattepliktig
skall den överskjutande delen av realisationsvinstens belopp beskattas såsom inkomst
av skogsbruk. Sammanlagt får vid fastighetsavyttringen inte beskattning ske
för mer än realisationsvinstens totala belopp. Det sagda gäller även om
skogsinkomsten är större än hela realisationsvinsten. Detta samband mellan
realisationsvinst och skogsinkomst är något som skaU beaktas även när fråga är
om tUlämpning av de anvisningspunkter som behandlas i det följande.

I de tidigare omnämnda
anvisningspunkterna till 21 och 22 §§ KL har meddelats föreskrifter angående
den skattemässiga behandlingen av skogslikvider som utgår i samband med
förrättningar enligt JDL m. m.

Enligt punkt 9 första
stycket av anvisningarna till 21 § KL gäller således att Ukvid som avses i 14
kap. 8 § JDL och som utgår vid laga skifte eller annan förrättning enligt FBLS
skall anses såsom likvid för växande skog som avyttrats i samband med avyttring
av marken. Härav följer att vid beräkning av nettoinkomsten de fömt nämnda
metoderna för beräkning av skogsvärdeminskningsavdrag blir tillämpliga. I anvisningspunktens
andra stycke ges en föreskrift som innebär att ersättningen skall behandlas på
samma sätt som skogslikviden enligt första stycket, om skogslikviden utgått i
form av naturaförmåner och den skattskyldige överlåter sin rätt till
förmånerna mot ersättning i pengar eller annat.

Den i anvisningspunkten
åberopade bestämmelsen i 14 kap. 8 § JDL föreskriver bl. a. att ersättning
skall tUläggas delägare som vid laga skifte mister ståndskog m. m. eller mark
pä vilken företagits skogskul-turåtgärder. Detsamma gäller beträffande delägare
som vid delning av samfälld mark får mindre av växande skog eller av mark av
nämnt slag,

I punkt 4 tredje stycket
av anvisningarna till 22 § KL regleras beskattningsfrågan beträffande den som
vid jorddelningsförrättningar blivit ålagd att utge skogslikvid. Avverkar han
skog eller upplåter han avverkningsrätt till skog efter tillträde av den mark,
där den skog växer som likviden avser, och sker det inom tre år efter det lagakraftägande
beslut om fastställelse på förrättningen föreUgger, skall nettot beräknas på
ett särskUt sätt om han, så yrkar. Det skall nämligen då antas att skogens
ingångsvärde gått ned med belopp motsvarande rotvärdet av den skog som
avverkningen eller upplåtelsen omfattat. Avdrag får dock

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:135 23

ske
högst med belopp motsvarande skogslikviden. Bestämmelsen har tUlkommit med
tanke på de fall där Ukvidutgivaren är beroende av att ograverat kunna använda
medel från avverkning av den förvärvade skogen för att kunna finansiera
förvärvet.

Promemorieförslaget

I
promemorian erinras om det förslag tUl ändrade regler om skogsbeskattningen som
framlagts i skogsskattekommitténs betänkande (SOU 1969: 30) Skogsbeskattningen
och som ännu inte lett till någon lagstiftning. Med utgångspunkt från att
läget är sådant att det är ovisst hur skogsbeskattningen kommer att gestalta
sig efter den 1.1.1972 diskuteras vissa alternativa lösningar.

Ett
av de behandlade alternativen har till förutsättning att skogsbeskattning vid
avyttring av fastighet avskaffas så att endast realisationsvinstbeskattning
aktualiseras. Även den möjligheten att skogsbeskattningen ändras så att rätten
till avdrag för värdeminskning av skog upphävs diskuteras i detta sammanhang.

En
skogsbeskattning utformad efter nu berörda utgångspunkter som skulle vara
avsedd att träda i kraft vid 1972 års ingång är emellertid inte aktuell.
Anledning saknas därför att här redovisa de lösningar som framförs i dessa
delar.

Därmed
återstår det altemativ som behandlas med utgångspunkt från en skogsbeskattning
som är utformad i huvudsaklig överensstämmelse med den nuvarande.

Med detta alternativ såsom
förutsättning bör enligt promemorian föreskriften i punkt 9 av anvisningarna tiU
21 § KL behållas men hänvisningen tUl 14 kap. 8 § JDL bytas mot en hänvisning
till 5 kap. 10 § FBL. I enlighet härmed kommer vid marköverföring enligt 5 kap.
9 § FBL i princip skogsbeskattning alltid att ske av en likvid tiU den del den
belöper på växande skog med rätt till avdrag för ingående värde eller förråd,
medan vid marköverföring enligt 5 kap. 18 § FBL och 8 kap. FBL skogsbeskattning
kommer i fråga endast om likviden kan ge upphov till intäkt av skogsbruk som
överstiger den skattepliktiga delen av realisationsvinsten beräknad med
utgångspunkt i totallikviden.

Beträffande punkt 4 av
anvisningarna till 22 § KL framhålls att, om man behåller en ordning med skogsvärdeminskningsavdrag,
saknas i och för sig anledning att ändra på den särskilda avdragsrätten för likvidutgivare.
Den enda ändring, som är nödvändig, är att i texten jorddelningsförrättning
byts mot fastighetsbildningsförrättning. Om deima avdragsrätt behålls, torde å
andra sidan något böra göras åt motsvarande situation för tillskottsköpare.
Detta problem tUlhör emellertid dem som måste lösas inom ramen för skogsbeskattningsövervägandena
och har därför inte gett anledning till närmare överväganden i promemorian.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:135 24

Remissyttrandena

Ingen
av remissinstanserna anför några erinringar mot de ändringsförslag som i
promemorian framlagts med utgångspunkt i en oförändrad skogsbeskattning.

Departementschefen

Marköverföringar

Enligt
gällande regler för realisationsvinstbeskattningen likställs med avyttring av
fastighet vissa marköverföringar enligt JDL, Det är närmare bestämt fråga om
marköverföringar som kan komma till stånd frivUligt genom överenskommelse
mellan sakägarna i samband med ägoutbyte enligt 8 kap. 4 a § JDL eller i
samband med laga skifte enligt 13 kap. 2 b § samma lag. Möjligheten till
marköverföring enligt dessa bestämmelser infördes i JDL år 1968. Någon
begränsning av marköverföringens omfattning uppställdes inte för dessa fall
och marköverfö ringen fömtsattes kunna ske även mot vederlag i endast pengar.
Med hänsyn härtill ansågs att från skattesynpunkt dessa marköverföringar i praktiken
var att jämstäUa med vanliga försäljningar och att eventuell reaUsationsvinst
skulle inkomstbeskattas. Såtillvida behandlas dock vinst på grund av dessa
slags marköverföringar förmånligare än vanliga försäljningar att i likhet med
vinst vid markförsäljning på grund av expropriation eller liknande
tvångsförfarande endast 75 o/o av vinsten upptages såsom inkomst även om
innehavstiden är kortare än två år. Likaså föreligger rätt till uppskov med
vinstbeskattningen, om ersättningsfastighet skall anskaffas.

Enligt
JDL kan emellertid marköverföring i samband med ägoutbyte och laga skifte ske
även i vissa andra fall än de nu berörda. Dessa slags marköverföringar är
enligt nu gällande bestämmelser i KL inte likställda med fastighetsavyttring
och följaktligen undantagna från realisationsvinstbeskattning. Gemensamt för
de marköverföringar som icke faller under realisationsvinstbeskattningen är att
storleksförändringarna är begränsade i förhållande till de av förrättningen
berörda fastigheternas uppskattningsinnehåll och inte får överstiga vissa i JDL
angivna procenttal. Dessa varierar mellan 5 och 25 o/o. Det är närmast fråga om
marköverföringar som kan genomföras tvångsmässigt enligt 8 kap. 1 och 1 a §§
och 13 kap. 2 § JDL samt sådana som kan genomföras friviUigt enligt 8 kap, 4 §
och 13 kap, 2 a § JDL,

Reglerna
i JDL om marköverföring i samband med ägoutbyte och laga skifte ersätts fr, o, m,
den 1,1,1972 av nya regler om marköverföring genom fastighetsreglering enUgt FBL:s
5 kap. Härtill kommer möjligheten till inlösen av mark enligt 8 kap, samma lag.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:135 25

Även
enligt de nya reglerna har man att skilja mellan sådana marköverföringar som
kan ske tvångsvis och sådana som kan ske frivilligt. I stort sett motsvaras
tvångsvis marköverföring enligt 8 kap. 1 och 1 a §§ och 13 kap, 2 a § JDL av
tvångsvis marköverföring enligt 5 kap, 8 § FBL medan frivillig marköverföring
enligt 8 kap, 4 och 4 a §§ samt 13 kap. 2 a § motsvaras av frivillig
marköverföring enligt 5 kap. 18 § FBL.

I
en promemoria (Ds Fi 1971: 7) som utarbetats inom finansdepartementet och som remissbehandlats,
föreslås i fråga om realisationsvinstbeskattningen sådana ändringar som
betingas av att i KL hänvisning måste ske till FBL i stäUet för tUl JDL. De
föreslagna ändringarna innebär i stort sett ett bibehållande av den nuvarande
skillnaden mellan sådana övervägande tvångsmässiga marköverföringar som faller
utanför realisationsvinstbeskattningen och sådana mestadels frivUliga marköverföringar
som hänförs tUl området för denna beskattning. Enligt promemorieförslaget
markeras beskattningsområdet genom att med avyttring av fastighet likställs
marköverföring enligt 5 kap, 18 § första stycket p, 3 och tredje stycket samt 8
kap, FBL, De i 8 kap, FBL åsyftade fallen av marköverföring är jämförbara med expropriations-fallen.

De
föreslagna ändringarna kan dock inte betecknas som enbart redaktionella. Av
promemorian framgår att de frivilliga marköverföringar som kan ske enligt 8
kap, 4 § JDL under fömtsättning att skillnaden i uppskattningsinnehåll inte
överstiger 10 o/o och som enligt nuvarande bestämmelser är undantagna från
beskattning, i stället blir underkastade beskattning enligt förslaget, A andra
sidan föreligger beträffande möjligheterna tUl tvångsvis marköverföring enligt
5 kap, 8 § FBL inte längre någon begränsning genom fastställda procentsatser
för högsta godtagbara avvikelser i fråga om fastigheternas uppskattningsinnehåll,
I samtliga fall kan marköverföring enligt FBL ske även mot vederlag i endast
pengar.

Med
hänsyn tUl de sist angivna omständigheterna har i promemorian ifrågasatts om
inte all marköverföring enligt FBL såväl frivillig som tvångsmässig i
beskattningshänseende borde likställas med avyttring och därmed falla inom
beskattningsområdet. Praktiska skäl talar emellertid mot en sådan lösning.
Därvid pekas främst på att särskilt i tvångsfallen en stor mängd smärre markjämkningar
skulle komma att föranleda besvär för både skattskyldiga och
taxeringsmyndigheter som inte skulle stå i rimlig proportion tUl sakens
betydelse, I så fall skulle man enligt promemorian få tänka sig ett särskilt
basavdrag för att sovra bort den stora massan av smärre marköverföringar.

Som
framgått av min tidigare redogörelse har flertalet av de hörda
remissinstanserna, utan att anföra några särskilda synpunkter, förklarat sig
inte ha några erinringar att anföra mot förslaget i denna del.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:135 26

Ett
par remissinstanser, nämligen riksskatteverket och länsstyrelsen i Värmlands
län, ansluter sig dock till uppfattningen att alla marköverföringar enligt FBL:s
regler bör behandlas lika och jämställas med fas-tighetsavyttringar som i
princip faller inom beskattningsområdet. Ett par andra instanser förordar en
bestämd gränsdragning mellan beskattningsbara och icke beskattningsbara
marköverföringar som anknyter till ägojämkningens relativa storlek.

För
egen del får jag anföra följande.

Det ligger självfallet
nära tiU hands att som skett i promemorian försöka i största möjUga
utsträckning bibehålla den nuvarande skillnaden mellan sådana marköverföringar
som i princip kan underkastas vinstbeskattning och sådana som är undantagna
från dylik beskattning. Härför talar bl. a. det förhållandet att man i motiven tUl
FBL uttalat att de tidigare procentgränserna även i fortsättningen bör kunna
tjäna till vägledning för de frivUliga och tvångsvisa marköverföringarna. Därmed
skulle alltså den nuvarande ordningen i princip bestå och anledning alltså
saknas att ändra den skattemässiga behandlingen av de olika slagen av
marköverföringar.

Emellertid kan man enUgt
min mening inte bortse från att reglerna för marköverföring genom
fastighetsreglering enligt FBL som skall till-lämpas fr. o. m. 1.1.1972 innebär
en ganska väsentlig omläggning i förhållande till de nuvarande reglerna i JDL.
Inte ens för de marköverföringar som skall kunna genomföras tvångsmässigt
föreskriver de nya reglerna någon begränsning i fråga om överföringens relativa
storlek. Detta gäller som nämnts både i tvångsfallen och frivilligfallen. Det
kan därför ifrågasättas om det finns någon anledning att behandla de båda
fallen olika.

Ett sätt att nå ett
enhetligt resultat är att gå på den linje som i promemorian angetts såsom den
principiellt riktiga, nämligen att i skattehänseende med avyttring av
fastighet likställa alla marköverföringar på grund av fastighetsreglering utan
undantag. Om man ser saken rent principiellt, är det svårt att finna vägande
skäl mot en sådan enhetlig ordning. En sådan ordning har som förut nämnts även
förordats av ett par remissinstanser.

En generell skatteplikt
efter denna linje skulle emellertid innebära att det i varje enskilt fall, dvs.
för varje part som deltagit i en fastighetsreglering och därvid avstått mark,
fick undersökas om skattepliktig realisationsvinst uppkommit eller ej. Detta gäller
även om skatteplikten skulle kombineras med ett basavdrag för att undvika
beskattning av smärre vinstbelopp. Det måste då kontrolleras om vinsten över-
eller understiger detta basavdrag. Vidare skulle i de fall då vinst framkommit
vinstbeskattning aktualiseras vare sig den skattskyldige fått ersättning för
den avstådda marken i pengar eller i annan mark. Vinstbeskattning skulle
alltså kunna utlösas även om vederlaget utgjort endast

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:135 27

mark.
Detta innebär att beskattningen skulle kunna träffa rena markbyten då ingen av
parterna fått någon i pengar realiserad vinst och då deras fastighetsinnehav i
princip är kvantitativt oförändrat.

Man
kan enligt min mening utgå från att en beskattning efter nu angivna grunder
skulle framstå som obillig i mänga fall och vara i hög grad ägnad att motverka
de fastighetsregleringar som man vill främja genom FBL:s bestämmelser. Jag kan
därför inte förorda en sådan lösning.

Enligt
min mening kan realisationsvinstbeskattningen anses motiverad endast i de fall
då marköverföringen kan sägas innebära en försäljning. En sådan karaktär har
överföringen om och i den mån ersättning för den enUgt 5 kap. FBL avstådda
marken utgår i pengar. Endast i detta läge kan en vinst antas ha tillfört den
skattskyldige ökad skatteförmåga.

Jag
anser därför att reglerna bör utformas så att en vinstbeskattning kan
aktualiseras endast i de fall dä ersättning för avstådd mark helt eller delvis
utgått i pengar. Har mark avståtts mot vederlag i både mark och pengar, bör
beskattningen avse endast den del av vinsten som hänför sig till den erhållna kontantersättningen.

Av
bl. a. praktiska skäl bör emellertid smärre kontantersättningar kunna undantas
från vinstbeskattningen. Var gränsen bör dragas kan givetvis vara föremål för
olika uppfattningar. För egen del föreslår jag att en beskattning skall kunna
komma i fråga, när den eller de ersättningar i pengar som den skattskyldige
fått under ett beskattningsår i samband med fastighetsreglering enligt 5 kap. FBL
överstigit 5 000 kr.

Med
den angivna utgångspunkten att ersättning utgått i pengar är det likgiltigt om
marköverföringen grundar sig på en frivilligt eller en tvångsmässigt genomförd
förrättning. En marköverföring av det senare slaget bör nämligen enligt min
mening i princip inte behandlas annorlunda än om marken varit föremål för
expropriation. Om en fastighet exproprieras beskattas som bekant 75 o/o av den
vinst som realiseras. Bärande skäl saknas därför enligt min mening för att från
beskattning helt undanta en i pengar realiserad vinst vid en tvångsmässig
fastighetsreglering. Ä andra sidan saknas anledning att behandla vinst som på motsvarande
sätt realiseras vid en marköverföring på grund av en frivilligt genomförd
fastighetsreglering hårdare än om denna varit tvångsmässig. I bägge fallen bör
alltså endast 75 o/o av vinsten beskattas, vare sig den avstådda marken
innehafts kortare eller längre tid än två år.

Om
mark avstås genom inlösen enligt 8 kap. FBL, är detta helt jämförbart med expropriationsfallen.
Ersättning utgår enbart i pengar och liksom vid expropriation bör vinsten
beskattas till 75 o/o. Att från beskattning undanta något visst minimibelopp
bör inte komma i fråga.

För
att belysa hur vinstberäkningen skall ske enligt de av mig före-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:135 28

slagna
reglerna i fall då en person genom fastighetsreglering enligt 5 kap. FBL
avstått mark mot vederlag i såväl mark som pengar kan anföras följande
exempel,

A,
avstår mark som uppskattas till 40 000 kr,

I vederlag får han

1)
mark uppskattad till 30
000 kr,

2)
pengar till belopp av 10
000 kr, 40 000 kr.

Det
antas att av köpeskillingen vid A:s köp av fastigheten år 1 belöpt 5 000 kr,
på den avstådda marken. Dennas ingångsvärde har alltså utgjort 5 000 kr. A har
dessutom år 3 haft förbättringskostnader för markområdet om 3 000 kr. Vidare
antas att de tal, som vid beskattningen för år 5, då A fått kontantersättningen,
skall användas för omräkning efter index av ingångsvärdet och
förbättringskostnaderna är 1,25 resp, 1,10.

Realisationsvinsten
beräknas då på följande sätt.

40 000
kr.

6 250
kr.

3 300
kr.

9 550
kr.

30 450
kr.

22 837
kr.

Avstådd
mark för (30 000 -|- 10 000)

Avgår:

Ingångsvärde
(5 000 X 1,25)

Förbättringskostnader
(3 000 x 1,10)

Total
vinst

Beskattningsbar
del därav 75 % =

På
kontantersättningen belöpande andel

härav
(10 000/40 000 =1/4) 5 709 kr.

Som
skattepliktig inkomst för år 5 skall alltså A upptaga 5 709 kr, av den kontantersättning
om 10 000 kr, som han fått i samband med fastighetsregleringen. Hur stor skatt
A faktiskt skall betala på beloppet 5 709 kr. får i vanlig ordning beräknas
efter den procentsatsen som tillämpas på totalinkomsten vid den statliga och
kommunala inkomsttaxeringen.

Det
kan självfallet inte uteslutas att i vissa fall marköverföringen kan resultera
i förlust. Detta kan tänkas inträffa om t, ex, ingångsvärdet på den avstådda
marken är mycket högt i förhållande till det uppskattade värdet vid
fastighetsregleringen. Observeras bör att vid förlustberäkningen någon
indexuppräkning inte får göras enligt gällande regler. Visar beräkningen ändå
förlust, bör förlusten vara avdragsgill enligt de vanliga reglerna, föratsatt
att den eller de ersättningar som den skattskyldige fått i pengar överstigit 5
000 kr. Eftersom vinstbeskattning inte aktualiseras när kontantersättningen
varit lägre, kan förlust i sådana fall inte vara avdragsgill.

Om
den skattskyldige senare säljer den fastighet från vilken han avstått mark,
måste hänsyn tas till den tidigare vinstberäkningen vid prövning av fråga om
beskattning för reaUsationsvinst. Det måste nämligen beaktas att vid denna
beräkning avdrag erhållits för den avstådda

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:135 29

markens
ingångsvärde och att detta värde alltså förbmkats till viss del. Om ersättning
utgått i enbart pengar och följaktiigen hela vinsten beskattats, har den
avstådda markens hela ingångsvärde förbrukats. Om ersättning erhållits även i
form av mark skulle enligt de föreslagna reglerna vinsten beskattats endast
till den del densamma belöpt på penningersättningen, I det senare fallet
skulle aUtså en motsvarande mindre del av ingångsvärdet ha förbrukats. Det
ligger i sakens natur att vid en senare försäljning av fastigheten den
skattskyldige inte i fastighetens ingångsvärde, i fall då detta ej beräknats
med ledning av ett efter fastighetsregleringen åsätt taxeringsvärde, får
medräkna vad som redan förbrukats av ingångsvärdet för den förut avstådda
marken. Detta gäUer oberoende av om den tidigare fastighetsregleringen medfört
vinst eller förlust i skattehänseende och oberoende av om vinsten utlöst
beskattning eller om förlusten utnyttjats genom förlustavdrag. Motsvarande bör
gälla i fråga om avdragsgUla förbättringskostnader som nedlagts på mark som avståtts
genom fastighetsregleringen.

För
att åter anknyta till det förut angivna exemplet beskattades endast en fjärdedel
av realisationsvinsten såsom belöpande på kontantersättningen. Följaktligen
skall av den avstådda markens beräknade ingångsvärde, 5 000 kr,, en fjärdedel
eller 1 250 kr. anses förbrukat genom denna vinstbeskattning. Vid
realisationsvinstberäkningen på grund av fastighetens senare försäljning skall
alltså från fastighetens inköpspris år 1, dvs. det urspmngliga ingångsvärdet,
avräknas 1 250 kr. För återstående 3 750 kr. sker däremot ingen avräkning. Om
fastighetens inköpspris varit 130 000 kr., avräknas alltså 1 250 kr, och
återstående 128 750 kr, uppräknas vid vinstberäkningen efter det omräkningstal
som då skall användas. Som omkostnad vid vinstberäkningen får givetvis inte på
nytt avdragas de förbättringskostnader för vilka avdrag erhållits vid den
tidigare vinstberäkningen.

Som
en konsekvens av att realisationsvinstbeskattning i samband med fastighetsreglering
enligt 5 kap. FBL kan avse endast ersättning som utgår i pengar och alltså inte
ersättning i mark följer att inte heller något särskilt ingångsvärde för den
erhållna marken får avräknas vid den vinstbeskattning som sker när den
skattskyldige senare säljer sin fastighet. Inte heller i detta hänseende har
det hänt något i beskattningsavseende beträffande det ursprungliga
ingångsvärdet. Vad den skatt-skyldige skall beskattas för när han efter
fastighetsregleringen säljer sin fastighet är fortfarande i princip skillnaden
mellan det pris han får för fastigheten och fastighetens ursprungliga
inköpspris. Endast om någon del av detta inköpspris på förut angivet sätt förbmkats
i skattehänseende genom avdrag vid en tidigare realisationsvinstberäkning
skall det ursprungliga inköpspriset reduceras.

I
detta sammanhang vill jag även ta upp frågan om det avdrag om 500 kr. som
enligt gällande bestämmelser kan medges skattskyldig som

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:135 30

realisationsvinstbeskattas
för engångsersättningar av vissa slag. Det gäller här ersättning som han fått
på grund av inskränkning enligt naturvårdslagen (1964: 822) eller enligt andra
författningar i förfoganderätt till fastigheten. Det kan vidare vara fråga om
ersättning på grund av upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt till
fastigheten för obegränsad tid. Engångsersättningen är i dessa fall att
betrakta som köpeskilling, varvid så stor del av fastigheten anses avyttrad som
ersättningsbeloppet utgör av fastighetens hela värde vid tiden för inskränkningen
i förfoganderätten eller för upplåtelsen av nyttjande-rätten eller
servitutsrätten.

Genom
1968 års lagstiftning på grund av prop. 1968: 88 föreskrevs att den
skattskyldige vid vinstberäkningen, om han inte visar att han haft avdragsgilla
omkostnader till samma eller högre belopp, i stället fick åtnjuta avdrag med
500 kr. Detta avdrag fick dock inte överstiga det sammanlagda
ersättningsbeloppet.

I
sitt yttrande över promemorieförslaget angående marköverföringarnas
beskattning, för vilket jag tidigare redogjort, har riksskatteverket med tanke
på nämnda beskattning föreslagit en höjning av det ifrågavarande avdraget till
2 000 kr. I annat sammanhang har lantbrukets skattedelegation föreslagit att
schablonavdraget vid engångsersättningarnas beskattning höjs till 5 000 kr.

En
viss höjning av schablonavdraget synes mig befogad. Det nu föreskrivna avdraget
om 500 kr. framstår som väl lågt, särskilt om man i enlighet med vad jag
föreslagit beträffande marköverföringarna sätter en gräns vid 5 000 kr. för
vinstbeskattning av kontantersättningar Jag är emellertid inte nu beredd att
för engångsersättningarna föreslå ett lika högt avdragsbelopp. Jag föreslår i
stället att schablonavdraget höjs till 2 000 kr.

Rätt
till uppskov med realisationsvinstbeskattningen enligt den särskilda
förordningen därom bör givetvis föreligga även beträffande de skattepliktiga
marköverföringarna enligt de nya reglerna.

Jag
föreslår att reglerna om realisationsvinstbeskattningen utformas i enlighet med
det anförda.

Skogslikvider

Jag
avser att i annat sammanhang anmäla fråga om mera genomgripande ändringar i
såväl skogsbeskattningen som jordbruksbeskattningen. De ändringar som då kan ifrågakomma
torde inte kunna träda i kraft förrän tidigast vid 1973 års ingång. Med hänsyn
härtill kan jag ansluta mig till de förslag av rent redaktionell art som med utgångspunkt
i en i princip oförändrad skogsbeskattning föreslagits i den förut nämnda
departementspromemorian,

I
enlighet härmed föreslår jag att i punkt 9 första stycket av an-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:135 31

visningarna
till 21 § KL hänvisningen tUl 14 kap. 8 § JDL byts ut mot en hänvisning tUl 5
kap. 10 § FBL.

Däremot
anser jag att andra stycket av anvisningspunkten bör behållas. En motsvarighet
tUl bestämmelserna om naturaersättning i 14 kap. 9 § andra stycket JDL finns
nämligen i 5 kap. 31 § FBL (jämför prop. 1969: 128 sid. B 482),

Vidare
föreslår jag att i punkt 4 tredje stycket av anvisningarna tiU 22 § KL ordet
"jorddelningsförrättning" byts ut mot "fastighetsbildningsförrättning".

Uppskovsreglerna
m. m.

Gällande
regler

I
tidigare sammanhang har jag redovisat de fall då en reducerad skatteplikt
inträder vid avyttring inom kortare tid än två år. I dessa fall står
ytterligare en förmån i skatteavseende till buds för den skattskyldige,
nämligen den tidigare berörda uppskovsmöjligheten enligt 1968 års lagstiftning.
Denna uppskovsmöjlighet regleras i 35 § 2 mom. tredje stycket KL.
Uppskovsmöjlighet tUlkommer dessutom den som fått engångsersättning för
inskränkning i förfoganderätten till sin fastighet enligt naturvårdslagen
(1964: 822) eller för motsvarande inskränkningar enligt andra författningar eUer
för upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastigheten på
obegränsad tid.

Enligt
den sistnämnda föreskriften i KL gäller att skattskyldig, som haft
skattepliktig realisationsvinst pä grund av något av de slag av av-yttringar,
marköverföringar eller engångsersättningar som jag nyss berört, kan få uppskov
med beskattning av realisationsvinsten i enlighet med särskUda bestämmelser
därom. Som förutsättning härför anges i lagmmmet, förutom att den skattskyldige
haft skattepliktig reaUsationsvinst av angivna slag, att han "avser att
förvärva fastighet (ersättningsfastighet), som är jämförlig med den fastighet
till vilken realisationsvinsten hänför sig".

De
särskilda bestämmelser tUl vilka lagrummet hänvisar finns i den inledningsvis
nämnda förordningen (1968: 276) om uppskov i vissa fail med beskattning av
realisationsvinst. Även i denna författning knyts förutsättningarna för
erhållande av sådant uppskov till att den skattskyldige haft skattepliktig reaUsationsvinst
av angivna slag. Vinsten skall dock ha uppgått till minst 3 000 kr. (1 §).
Vidare förutsätts liksom i KL att den skattskyldige avser att förvärva
ersättningsfastighet som är jämförlig med den fastighet till vilken
realisationsvinsten hänför sig. Närmare bestämt gäller att han skall ha för
avsikt att före utgången av tredje kalenderåret efter det år då
realisationsvinsten uppkommit förvärva sådan ersättningsfastighet.

Vad
jag här vill fästa uppmärksamheten på är att bestämmelserna i såväl 35 § 2 mom.
tredje stycket KL som 1 och 2 §§ uppskovsför-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:135 32

ordningen
utformats så att den skattepliktiga realisationsvinst för vUken ett uppskov med
beskattningen kan bli aktuell i tiden uppkommit före den tilltänkta
ersättningsanskaffningen.

Lagstiftningens
förarbeten torde också bygga på den allmänna förutsättningen att
realisationsvinsten uppkommit innan ersättningsanskaffningen ägt rum, även om
jag i ett visst sammanhang (prop. 1968: 88 s. 17) använt ordalag som antyder
möjligheten av en annan tidsordning eller en i vart fall mindre markerad tidsskiUnad.

Rättstillämpningen
m. m.

Uppskovsbestämmelserna
har tillämpats under en förhållandevis kort tid. Under den tiden har dock
erfarenheter gjorts som lett tUl krav på att bestämmelserna borde ändras i
vissa hänseenden.

Så
har t. ex. frågan om det tidsmässiga sambandet mellan den realisationsvinstgrundande
avyttringen och förvärvet av ersättningsfastigheten tagits upp i motionerna
1970: 1: 494 och 1970: II: 568.

I
motionerna anfördes bl. a.

Förhandlingar
om tvångsförsäljningar och tvångsupplåtelser försiggår ofta under lång tid
bland annat på grund av att värderingsförfarandet kan ta avsevärd tid i
anspråk. Det händer inte sällan att den skattskyldige under den tid
förhandlingarna pågår finner en lämplig ersättningsfastighet. Eftersom utbudet
av lämpliga ersättningsfastigheter normalt är litet, kan det dröja länge innan
ett nytt objekt kommer fram, varför den skattskyldige måste ta tillfället i akt
och förvärva ersättningsfastigheten, ehuru tvångsförsäljningen eller
tvångsupplåtelsen av den tidigare fastigheten ännu inte är formellt genomförd.
Det är i sådana fall materiellt ostridigt att den skattskyldige förvärvat en
ersättningsfastighet. De nuvarande reglerna synes emellertid förutsätta att tvångsavyttring
eller tvångsupplåtelse först skall äga rum och ersättningfastigheten förvärvas
därefter för att uppskov med skattepliktig realisationsvinst skall kunna erhåUas.

Motionärerna
erinrade om att frågan om möjligheten att erhålla uppskov i dessa fall i några
förhandsbeskedsärenden underställts riksskattenämnden, som funnit att
bestämmelserna i uppskovsförordningen inte medger att fastighet som anskaffats
innan skattepliktig realisationsvinst som avses i 35 § 2 mom. tredje stycket
KL uppkommit betraktas som ersättningsfastighet enligt förordningen. Enligt
motionärerna hade emellertid ärendena, som underställts regeringsrättens
prövning, då ännu inte avgjorts i regeringsrätten. Motionärerna anförde vidare.

Tanken
bakom uppskovsförordningen är uppenbarligen att den skattskyldige skall kunna
återställa det läge vari han befann sig före det att den situation inträdde som
föranledde den skattepliktiga realisationsvinsten. Det primära vid
tillämpningen av uppskovsförordningen bör därför vara att avyttringen av en
fastighet förorsakar förvärvet av en annan fastighet (ersättningsfastighet).
Föreligger detta direkta samband

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:135 33

bör
det rimligen vara likgiltigt för förordningens tillämpning om anskaffningen av
ersättningsfastigheten i tiden Ugger före det formella avhändandet eller
inskränkningen i dispositionsrätten av den ursprungliga fastigheten. Om
uppskovsförordningen endast får tillämpas i de fall då ersättningsfastighet
förvärvas efter det att realisationsvinsten uppkommit, minskar värdet av
förordningen i praktiken avsevärt beroende på vad tidigare sagts om bristen på lämpUga
ersättningsfastigheter.

Enligt
motionärerna borde bestämmelserna i uppskovsförordningen ändras på det sättet,
att uppskov med skattepliktig reaUsationsvinst vid de aktuella fallen av
tvångsförsäljning eller tvångsupplåtelse kan erhållas oavsett om
ersättningsfastigheten förvärvas före eller efter det formella avhändandet av
den tidigare fastigheten.

BevUlningsutskottet
framhöU i sUt utlåtande (BeU 1970: 52), att en av förutsättningarna för uppskov
enligt 35 § 2 mom. tredje stycket KL och 2 § första stycket förordningen om
uppskov i vissa fall med beskattning av realisationsvinst är att den
skattskyldige avser att inom viss tid anskaffa en ersättningsfastighet
jämförlig med den till vilken realisationsvinsten hänför sig: Utskottet
konstaterade vidare att regeringsrätten i utslag den 10 februari 1970
förklarat att den berörda bestämmelsen i uppskovsförordningen inte medger att
fastighet, som anskaffats innan skattepliktig realisationsvinst enligt 35 § 2
mom. tredje stycket KL uppkommit, betraktas som ersättningsfastighet enligt
förordningen.

Utskottet
uttalade i anslutning härtUl.

Utskottet
delar den i motionerna uttalade uppfattningen att tanken bakom
uppskovsförordningen uppenbarligen är att den skattskyldige skall kunna återställa
det läge vari han befann sig före inträdet av den situation som föranlett den
skattepliktiga realisationsvinsten och att, när ett direkt samband föreUgger
mellan avyttringen av en fastighet och förvärvet av en annan, uppskov rimligen
bör kunna erhållas även om anskaffningen av ersättningsfastigheten i tiden
ligger före den formella över- eller upplåtelsen av den ursprungliga
fastigheten.

Avslutningsvis
anförde utskottet att det förutsatte, att den av departementschefen aviserade
utredningen angående realisationsvinstbeskattningen snarast lägger fram
förslag till sådan ändring av gällande bestämmelser, att en skattskyldig i de
överlåtelse- och upplåtelsefall, som avses i 35 § 2 mom. tredje stycket KL,
alltid blir berättigad tUl uppskov när det föreligger ett direkt samband
mellan överlåtelsen resp. upplåtelsen och anskaffandet av en ny fastighet.

En
annan näraliggande fråga rörande uppskovsförordningens rätta innebörd har
indirekt aktualiserats i motionerna 1970: 1: 1355
och 1970: II: 1573. Motionerna, som behandlats av
bevillningsutskottet (BeU 1970: 65), avsåg i första hand tillämpningen av
förordningen (1967: 752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till
fond för återanskaffning av fastighet. Förordningen gäller endast fastighet
som används i

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:135 34

rörelse.
Avdragsrätt för avsättning till återanskaffningsfond enligt nämnda förordning
är i likhet med rätten tUl uppskov enligt uppskovsförordningen beroende av att
den skattskyldige har för avsikt att anskaffa annan fastighet, dvs. en
ersättningsfastighet.

I
motionerna hänvisades till ett ärende angående förhandsbesked, i vilket fråga
uppkommit om vad som skall anses ingå i begreppet annan fastighet eUer s. k.
"ersättningsfastighet" i förordningen om återanskaffningsfond.
Enligt motionärerna hade riksskattenämnden ansett att byggnadsinvesteringar på
redan befintlig mark inte är att hänföra till kostnader för förvärv av
ersättningsfastighet. Regeringsrätten hade i utslag den 19 augusti 1969
beslutat att ej göra ändring i beskedet. Detta utslag kunde enligl motionärerna
knappast sägas stå i överensstämmelse med syftet med förordningen och en
författningsändring borde därför komma till stånd så att begreppet annan fastighet
utbyttes mot ordet "byggnad".

Bevillningsutskottet
erinrade om ett av riksskattenämnden och regeringsrätten prövat förhandsbesked
(Riksskattenämndens meddelanden ser. I nr 5/1970 s. 7) enligt vUket uttalats
att ny- eller tillbyggnad på en fabriksfastighet, som förvärvats under tidigare
år, inte kunde anses som anskaffande av annan fastighet i den mening som avsågs
i 1967 års förordning. Utskottet förklarade att den av motionärerna aktualiserade
frågan hade visst samband med spörsmålet om vad som skall anses som
ersättningsfastighet enligt uppskovsförordningen (1968: 276). Utskottet
hänvisade bl. a. till sitt tidigare uttalande i betänkandet BeU 1970: 52 om att
den sistnämnda frågan borde prövas med förtur av den nyligen tUlsatta
utredningen rörande realisationsvinstbeskattningen.

Att
liknande frågor rörande tolkningen av begreppet ersättningsfastighet fått
aktualitet även med avseende på en direkt tillämpning av uppskovsbestämmelserna
framgår av ett mål angående förhandsbesked som redovisats i regeringsrättens
årsbok (RÄ 1969, ref. 34). Målet gällde en skytteförenings fastigheter med därå
befintliga skjutbanor m. m., vilka delvis skulle tagas i anspråk för vägändamål.
Föreningen avsåg att sälja fastigheterna till kommunen, en stad, som enligt
preliminärt köpekontrakt skulle erlägga dels köpeskUling om 300 000 kr., dels
överlämna ett markområde värt 100 000 kr. och dels betala ytterligare 350 000
kr. De båda sistnämnda vederlagen utgjorde ersättning för skjutbana med
anordningar samt för skada och intrång. Föreningen ämnade investera ca 800 000
kr. på det nya området för skjutbanean-ordningar o. d.

Riksskattenämndens
beslut, som fastställts av regeringsrätten genom utslag den 19 augusti 1969,
innebar att den ifrågasatta avyttringen skulle betraktas som en tvångsavyttring
och att vid en tillämpning av uppskovsbestämmelserna föreningens förvärv av
markområdet kunde anses såsom ett sådant förvärv av ersättningsfastighet som
kunde föranleda

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:135 35

uppskov
med realisationsvinstbeskattningen enligt uppskovsförordningens bestämmelser.
Däremot ansågs kostnaden för de investeringar, som var nödvändiga för att det
nya området skulle fylla samma funktion i föreningens verksamhet som de avyttrade
fastigheterna, icke var att anse som kostnad för förvärv av
ersättningsfastighet enligt uppskovsförordningen.

Av
utgången i detta mål har ansetts följa (se Skattenytt 1970 s. 68) att, om t.
ex. en vUlafastighet tvångsavyttrats och den skattskyldige till ersättning för
den avyttrade fastigheten inom den för uppskovet stipulerade tiden förvärvat
obebyggd tomtmark som han avser att senare bebygga, byggnadskostnaden inte får
medräknas i vederlaget för ersättningsfastigheten.

De
frågor som berörts i det föregående har även påtalats i den inledningsvis
nämnda skrivelsen från lantbrukets skattedelegation.

Departementschefen

Är
1968 infördes särskilda bestämmelser i syfte att ge de skattskyldiga möjlighet
att få uppskov med realisationsvinstbeskattningen i vissa fall. Som framgått av
min redogörelse har erfarenheterna från den jämförelsevis korta tid under
vilken bestämmelserna hittills tUlämpats gett vid handen att dessa varit
behäftade med vissa ofullkomUgheter som lett tUl otillfredsställande resultat.

Dessa
ogynnsamma erfarenheter har även gett anledning till motioner i riksdagen. Vid
riksdagsbehandlingen har bevillningsutskottet hänvisat till den utredning som
fått i uppdrag att se över realisationsvinstbeskattningen och som tillsatts
under 1970 (realisationsvinstkommittén). Kommitténs uppdrag har emellertid
enligt sina direktiv som allmän riktpunkt för utredningsarbetet att finna ett
enhetligt system för kapitalvinstbeskattningen. Det ligger därför i sakens
natur att dess arbete kommer att pågå ännu en tid. Då de olägenheter som
sammanhänger med uppskovsbestämmelsernas nuvarande utformning påkaUar mera omedelbara
åtgärder, har jag funnit det lämpligt att nu ta upp dessa frågor och framlägga
förslag tiU sådana ändringar i de gällande reglerna att de påtalade bristerna
undanröjs.

Enligt
min mening finns i första hand anledning att ta upp det förhållandet att
uppskovsbestämmelserna enligt rådande praxis ansetts inte kunna tillämpas när
ersättningsfastigheten anskaffats före den reaUsa-tionsvinstgrundande avyttringen.

Det
framstår givetvis som ganska naturligt att, som 1968 års lagstiftare tydligen
gjort, anse ett uppskov med realisationsvinstbeskattningen särskUt motiverat i
det vanliga fallet att den skattskyldige avyttrat en fastighet med avsikt att
senare anskaffa en ersättningsfastighet. Fall kan

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:135 36

emellertid
förekomma då ett sådant uppskov kan vara motiverat även om ordningen mellan avyttring
och ersättningsanskaffning blivit en annan än den vanliga. Sådana fall har
aktualiserats särskilt i samband med expropriationsförfaranden. Den avyttring
som ett sådant förfarande syftar tiU kan ofta dra avsevärt ut på tiden. Den
fastighetsägare som genom detta förfarande skall frånhändas fastigheten kan i
många fall ha ett starkt intresse att så snart som möjligt anskaffa en
ersättningsfastighet. Det blir då ofta i hög grad beroende av slumpen, om
förvärvet sker före eller efter den genom expropriationen verkställda avyttringen.
Särskilt belysande är vissa tvångsförsäljningar som aktualiserats för att bereda
plats för det planerade storflygfältet i Stump. Till min kännedom har således
kommit fall där tillträde på grund av ersättningsanskaffningen kommit att ske
dagen före den realisationsvinstgrundande avyttringen. I andra fall har de
ersättningsanskaffningar som föranletts av samma anledning ägt rum en eller ett
par månader före den realisa-tionsvinstgmndande avyttringen och i något fall t.
o. m. omkring ett och ett halvt år före. I flera av dessa fall har fråga varit
om realisationsvinster för vUka således uppskov med beskattningen inte kan
erhållas med stöd av gällande bestämmelser, trots att ersättningsfastighet anskaffats.
I den mån uppskov begärts har taxeringsmyndigheterna vägrat deUa.

EnUgt
min mening har gäUande bestämmelser fått en för snäv utformning i det
hänseende varom här är fråga. Det framstår som rimligt att uppskov kan medges
även i sådana fall som de här redovisade, oavsett om ersättningsanskaffningen
ägt rum före den reaUsationsvinst-grundande avyttringen eller om den är avsedd
att äga rum senare.

Har
ersättningsfastigheten förvärvats före avyttringen bör som förutsättning för
uppskov gälla att det kan antas att samband föreligger mellan förvärvet och avyttringen.
Förvärvet skall således ha skett för att ersätta den fastighet som den
skattskyldige innehar. När fråga är om sådana tvångsbetonade avyttringar på
vilka uppskovsbestämmelserna är tillämpliga bör det inte vara förenat med några
svårigheter för den skattskyldige att påvisa att ett sådant samband
föreligger. Jag finner det därför inte erforderligt att föreslå någon fixerad
tidsgräns inom vilken samband skaU presumeras föreligga. Frågan om uppskov bör
alltså prövas med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet utan att
alltför stränga krav ställs på bevisningen.

Inför
man en uppskovsmöjlighet som i enlighet med vad jag föreslagit står till buds
även i fall då ersättningsfastighet anskaffats före den
realisationsvinstgrundande avyttringen ger detta den skattskyldige ökade
möjligheter att utnyttja uppskovsrätten bl. a. i de av lantbrukets
skattedelegation påtalade fallen då den skattskyldige inte längre kan förfoga över
sin fastighet på grund av s. k, enkelt eller kvalificerat förhandstillträde i
samband med expropriationsförfarande.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:135 37

Jag
finner vidare lämpligt att bestämmelserna i detta sammanhang ändras så att
uppskov med realisationsvinstbeskattning kan ges även för det fall att den
avyttrade fastigheten varit bebyggd men den ersättningsfastighet som den
skattskyldige förvärvat eller avser att förvärva varit obebyggd eller bebyggd i
mindre omfattning än den avyttrade fastigheten. Om det med hänsyn tUl
omständigheterna framstår som sannolikt att den skattskyldige när fråga om
uppskov uppkommer har för avsikt att på ersättningsfastigheten uppföra en
byggnad av ungefär samma slag och samma storlek som på den avyttrade eller att
verkställa en om- eller tillbyggnad för att på så sätt återställa sitt
tidigare innehav, bör uppskovet enligt min mening kunna avse även den del av
realisationsvinsten som kan antas belöpa på dessa byggnadsarbeten. Uppskovsmöjligheten
bör även omfatta det fallet att t, ex, ett företag, som nödgas avyttra en del
av sin fastighet med därpå befintlig byggnad, inom den angivna tiden avser att
genom ny-, till- eller ombyggnad på kvarvarande mark eller annan fastighet som
företaget redan äger föranstalta om en byggnad som är jämförlig med den som
fanns på den avyttrade fastigheten.

Jag
föreslår även en ändring av 1967 års bestämmelser om avsättning till återanskaffningsfond
såvitt avser möjligheten att anskaffa mark och bebygga densamma inom den
tidrymd som författningen medger,

I
sin skrivelse har lantbrukets skattedelegation riktat uppmärksamheten på det
förhållandet att enligt 2 § uppskovsförordningen rätten tUl uppskov gjorts
beroende av att den skattskyldige avser att anskaffa ersättningsfastighet före
utgången av tredje kalenderåret efter det år, då reaUsationsvinsten uppkommit.
Delegationen erinrar om att realisationsvinst torde uppkomma det år då
köpekontrakt undertecknas, EnUgt delegationen behöver emellertid detta år inte
vara beskattningsår, eftersom detta infaller först då någon del av
köpeskillingen kontant upp-burits. Om detta sker exempelvis först två år efter
kontraktsskrivningen, blir det en förskjutning på två år mellan det år då reaUsationsvinsten
uppkommit och beskattningsåret.

Vidare
påpekar delegationen i detta sammanhang att ansökan om anstånd med
beskattningen enligt förordningens 3 § skall vara inkommen till
länsskatterättens kansli före utgången av året efter det år, under vilket
realisationsvinsten uppkommit. Fall kan aUtså förekomma då ansökan om uppskov
skall vara ingiven före beskattningsårets ingång, vilket förefaller oegenUigt, framhåUer
delegationen,

I
likhet med delegationen finner jag det mindre lämpligt att, som sker enligt nu gäUande
bestämmelser, räkna tidsfristerna för ansökans ingivande och för uppskovstidens
beräknande med utgångspunkt i det år då realisationsvinsten uppkommit. Som
delegationen framhållit behöver inte själva realisationsvinsten och
skattskyldigheten för densamma uppkomma under samma år. Avgörande för frågan
när en realisa-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.1971:135 38

tionsvinst
skall beskattas är när någon del av köpeskillingen utbetalas till säljaren
eller i vart fall blir tillgänglig för lyftning. En sådan utbetalning sker
givetvis ofta under samma år som kontraktet skrivits. Med tanke på de fall då
så inte sker är det emellertid enligt min mening riktigare att beräkna
tidsfristerna med utgångspunkt i det år då beskattningen aktualiseras än att
utgå från den tidpunkt då realisationsvinsten teoretiskt uppkom. Jag föreslår
således att de nämnda fristerna räknas från det år då realisationsvinsten
uppgetts eller bort uppges till beskattning i den skattskyldiges
självdeklaration. Därmed får man enligt min mening en utgångspunkt för
ansöknings- och uppskovstiden som bör vara klar för alla parter.

I
konsekvens med det sagda bör den efterbeskattning som enligt förordningens 4 §
skall ske, om ersättningsfastighet inte anskaffats av den skattskyldige inom
föreskriven tid, avse det beskattningsår, då skattskyldighet för
realisationsvinsten uppkom, och inte som enligt paragrafens nuvarande lydelse
det beskattningsår, då reaUsationsvinsten uppkom. Motsvarande redaktionella
ändring bör också ske beträffande bestämmelsen i förordningens 8 § angående
senare ändringar av taxering som åsatts för nämnda beskattningsår. Jag föreslår
att bestämmelserna i fråga ändras i överensstämmelse härmed.

Jag
föreslår att de gällande bestämmelserna i 35 § 2 mom. KL och i
uppskovsförordningen ändras i enlighet med vad jag här anfört.

Enligt
min mening kan man utgå från att de här berörda ofullkom-ligheterna från början
skulle ha undvikits om man då varit på det klara med de ogynnsamma
konsekvenserna. Det finns därför enligt min mening, särskilt i betraktande av
den förhållandevis korta tid under vilken de gällande bestämmelserna
tillämpats, inte anledning att inskränka den utvidgade uppskovsmöjlighet som
jag föreslår till sådana realisationsvinster som uppkommer efter
ikraftträdandet av de föreslagna ändringarna. Även de skattskyldiga som på gmnd
av de gällande bestämmelsernas utformning vägrats uppskov eller fått uppskov i
endast begränsad omfattning, bör enligt min mening ges samma möjlighet att få
uppskov i den större omfattning som de skulle ha haft, om de föreslagna
ändringarna varit gällande redan när den ursprungliga lagstiftningen tillkom.
Jag föreslår därför att i övergångsbestämmelserna intas föreskrifter om extraordinär
besvärsrätt för skattskyldiga som hör till denna kategori och som under något
av åren 19691971 taxerats för realisationsvinst som uppkommit efter år 1967.
Härigenom skulle alltså även en skattskyldig som genom lagakraftvunnet beslut
förvägrats uppskov enligt nu gällande bestämmelser kunna i särskUd ordning föra
talan om uppskov i enlighet med de nya bestämmelser som föreslås. Taxeringsförordningens
regler om talan i särskild ordning bör därvid gäUa.

I
den fömt åberopade skrivelsen från lantbrukets skattedelegation tas

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

även
upp vissa frågor som jag inte berört här. Delegationen föreslår bl. a. även en
förlängning av uppskovstiden tUl fem år. Vidare diskuteras sättet för den
uppskjutna vinstbeskattningens återförande till beskattning när
ersättningsanskaffning inte kommit till stånd inom föreskriven tid. Allt detta
är enligt min mening frågor av den art som inte kan lösas omedelbart i detta
sammanhang utan som lämpligen bör ankomma på realisationsvinstkommittén att
ompröva.

I
samband med de nämnda frågorna ställer skattedelegationen frågan i vad mån
bestämmelserna i uppskovsförordningens 4 § om den skattskyldiges
anmälningsskyldighet vid ersättningsanskaffning är tvingande eller ej, om han
förvärvat en viss fastighet men inte själv vill anse den utgöra
ersättningsfastighet utan avser att anskaffa ytterligare en fastighet. Enligt
min mening bör den skattskyldige i ett sådant fall ha valrätt. I och med att
han inte utan dröjsmål gjort anmälan beträffande den första fastigheten kan den
inte behandlas som ersättningsfastighet och den skattskyldige löper risk att
den uppskjutna realisationsvinsten återförs till beskattning, om inte en
anskaffning som han själv godtar såsom ersättningsanskaffning sker inom den
föreskrivna tiden.

Ikraftträdandet

De
föreslagna ändringarna i fråga om uppskovsbestämmelserna bör enligt min mening
träda i kraft omedelbart. Beträffande rätten att föra särskild talan om uppskov
med realisationsvinstbeskattningen för den som på grund av de nu gällande
bestämmelserna inte kunnat få uppskov men som enligt de föreslagna
bestämmelserna bort kunna få sådant uppskov hänvisar jag till vad jag förut
anfört.

Såvitt
avser marköverföringar enligt de nya reglerna i FBL kan de av mig föreslagna
beskattningsreglerna tillämpas endast på sådana marköverföringar som sker efter
1972 års ingång, då FBL trätt i kraft. Jag föreslår att övergångsbestämmelserna
utformas 1 enlighet därmed.

Den
av mig föreslagna ändringen av bestämmelserna om avsättning till återanskaffningsfond
bör träda i kraft omedelbart och tillämpas första gången vid 1972 års taxering.

Hemställan

Under
åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

1)
lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

2)
lag om
ändring i förordningen (1968: 276) om uppskov i vis.ia fall med beskattning av
reaUsationsvinst,

3)
lag om
ändring i förordningen (1967: 752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för
avsättning till fond för återanskaffning av fastighet.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar

Vid protokollet; Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR, STHLM 1971 710429

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

13 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (7)

7 kopplingar i 6 dokument.

  1. SOU 2017:27 Vissa frågor inom fastighets- och stämpelskatteområdet s. 296 i texten
  2. SOU 2014:68 Förenklade skatteregler, för enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag s. 184 om s. 27 · s. 185 om s. 30 i texten
  3. Prop. 1980/81:104 med rörslag angående beskattning av realisationsvinst vid avyttring av del av fastighet och beriikning av substansminskningsavdrag. s. 104 om s. 27 i texten
  4. Bet. 1973:SkU16 Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner angående realisationsvinstbeskattningen vid avyttring av fastighet s. 3 i texten
  5. Bet. 1971:SkU64 Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) m. m. jämte motion s. 12 i texten

Visa alla 6

Rättsfall (3)

3 kopplingar.

  1. HFD 2026 ref. 34 om s. 27 i texten
  2. HFD 2025 ref. 39 om s. 27 i texten
  3. Högsta förvaltningsdomstolen, mål 28-25 2025 om s. 27 i texten

Doktrin (3)

3 kopplingar i 1 dokument.

  1. Melz, Kapitalvinstbeskattningens problem, 1986 s. 67 · s. 86 om s. 17 · s. 87 om s. 27 i texten