Kungl. Maj:ts proposition om godkännande av gränsälvsöverenskommelse mellan Sverige och Finland, m.m.
1971 · 204 sidor, varav 121 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 121 av 204 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1971:137, Kungl. Maj:ts proposition om godkännande av gränsälvsöverenskommelse mellan Sverige och Finland, m.m.
Dokumentets text
Kungl.
Maj:ts proposition nr 137 år 1971 Prop. 1971:137
Nr 137
Kungl.
Maj:ts proposition om godkännande av gränsälvsöverenskom-melse mellan Sverige
och Finland, m. m.; given Stockholms slott den 8 oktober 1971.
Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att bifalla de
förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet hemställt.
Under
Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
CARL GUSTAF
CARL
LIDBOM
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås, att riksdagen godkänner gränsälvsöverens-kommelsen den
16 september 1971 mellan Sverige och Finland. Överenskommelsen innehåller en
utförlig materiell reglering i fråga om byggande i vatten, vattenreglering,
fiske och skydd mot vattenförorening inom ett område som omfattar gränsälvarna
med tillflöden, sidoflöden och särskilda utflöden samt skärgårdsområdet utanför
Torne älvs mynning. Regleringen bygger på gällande finsk och svensk rätt. För
tillämpning av överenskommelsen inrättas en gemensam finsksvensk
gränsälvskommission. Kommissionen skall i de nationeUa myndigheternas ställe
pröva tUlstånds- och ersättningsfrågor samt handha vissa tUlsynsuppgifter och
andra administrativa funktioner bl. a. beträffande fisket.
Gränsälvsöverenskommelsen skall efter ratifikation träda i kraft den 1 januari
1972.
Vidare
förslås att riksdagen godkänner en tilläggsöverenskommelse till
överenskommelsen den 17 februari 1949 om flottningen i Torne och Muonio
gränsälvar, TiUäggsöverenskommelsen innehåller föreskrifter om
återställningsåtgärder i flottieden efter flottningens upphörande. Den avses
träda i kraft samtidigt med gränsälvsöverenskommelsen.
I
propositionen framläggs slutiigen förslag till erforderliga lagstiftningsåtgärder
med anledning av överenskommelserna,
1
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 137
Prop; 1971:137
1
Förslag till
Lag
med anledning av gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige
och Finland
Härigenom
förordnas som följer.
Kapitlen
19 i gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och
Finland skaU gälla som svensk lag. Bestämmelserna har den lydelse som härvid
fogad bUaga utvisar.
1.
Denna lag träder i kraft den
dag Konungen bestämmer och gäller så länge gränsälvsöverenskommelsen är i
kraft.
2.
Om anläggning eller företag,
som avses i gränsälvsöverenskommelsen, tillkommit innan denna lag trätt i
kraft eller tUlkommit därefter i enlighet med domstols eller annan myndighets
på grund av förut gäUande bestämmelser meddelade beslut, skall förut gällande
bestämmelser tillämpas vid bedömande av anläggningens eUer företagets laglighet
och därmed förenade rättigheter och skyldigheter. Bestämmelserna om omprövning
i gränsälvsöverenskommelsen får dock tillämpas på anläggning eller företag som
nu avses.
3.
Mål eller ärende som vid denna
lags ikraftträdande är anhängigt vid domstol eller annan myndighet och som rör
fråga som omfattas av gränsälvsöverenskommelsen skall handläggas och bedömas
enligt förut gäUande bestämmelser.
4.
Kiviranta påta får utslås och
drivas enligt hittills gällande regler intUl ett år från ikraftträdandet av
denna lag.
2
Förslag till
Lag
om rätt för Konungen att meddela viss föreskrift rörande fisket inom Torne älvs
fiskeområde
Härigenom
förordnas som följer.
Konungen
får i samband med utfärdande av bestämmelser motsvarande den i bilaga B till
gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland
intagna stadgan för fisket inom Torne älvs fiskeområde meddela föreskrift, som
överensstämmer med 33 § i stad gan.
Denna
lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.
Genom
lagen upphäves lagen (1927: 218) angående rätt för Konungen att utfärda vissa
föreskrifter rörande fisket inom Torne älvs fiskeområde.
BUagan är utesluten här. Se s, 81 i propositionen.
Prop.1971:137
3 Förslag till
Lag med anledning av tilläggsöverenskommelsen den 16
september 1971 mellan Sverige och Finland till överenskommelsen den 17 februari
1949 om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar
Härigenom förordnas som följer.
Artiklarna I IV i tilläggsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och
Finland till överenskommelsen den 17 februari 1949 om flottningen i Torne och
Muonio gränsälvar samt den till tilläggsöverenskommelsen hörande
tilläggsstadgan till stadgan angående flottningen i Torne och Muonio
gränsälvars flottled skall gälla som svensk lag. Bestämmelserna har den lydelse
som härvid fogad bilaga utvisar.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer och gäller
så länge tilläggsöverenskommelsen är i kraft.
4 Förslag till
Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387)
Härigenom förordnas, att 2 § miljöskyddslagen (1969: 387)
skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
Utöver bestämmelserna i denna Utöver
bestämmelserna i denna
lag gäller om miljöfarlig verksam- lag gäller om
miljöfarlig verksam
het vad som föreskrives i hälso- het vad som föreskrives i hälso
vårds-, byggnads- och naturvårds- vårds-, byggnads- och naturvårds
lagstiftning eller i annan lagstift- lagstiftning eller i annan lagstift
ning, ning. / fråga om viss miljöfarlig
verksamhet gäller särskilda bestämmelser enligt lagen
(1971: ) med anledning av gränsälvs-överenskommelsen den 16 september 1971
mellan Sverige och Finland.
I fråga om byggande i vatten för att motverka
vattenförorening och om ianspråktagande av mark för ledning eller annan
anläggning för avloppsvatten finns bestämmelser i vattenlagen.
Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger meddela
särskUda bestämmelser tiU förebyggande av vattenförorening genom fast avfall.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.
1 Se 1949:183 och 464 samt 1964: 490 och 491. ' Bilaganär
utesluten här. Se s, 140 i propositonen.
Prop.
1971:137
5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske
Härigenom förordnas, att 1 § lagen (1950: 596) om rätt
till fiske skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §1
Denna lag avser rätten till fiske inom Sveriges sjöterritorium
och svensk fiskezon.
Fiskezonen omfattar det havsområde utanför
territorialgränsen vid Sveriges västra kust som Konungen bestämmer i enlighet
med den i London den 9 mars 1964 dagtecknade fiskerikonventionen.
Vad i lagen föreskrives om fiske i allmänt vatten gäller
även i fiskezonen, dock med de begränsningar som föranledas av lagen om kontinentalsockeln.
För område, inom vilket fisket regleras genom
överenskommelse med främmande makt, gälla ej beslämmelserna i denna lag, i den
mån de strida mot överenskommelsen.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.
6 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden
Härigenom förordnas, att 1 § lagen (1957: 390) om
fiskearrenden-skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 § I fråga om avtal, varigenom någon mot vederlag
upplåter fiskerätt åt annan, skall, utöver vad som beträffande nyttjanderätt i
allmänhet följer av 7 kap, jordabalken, gäUa vad nedan i denna lag sägs, därest
upplåtelsens ändamål är yrkesfiske eller ock annat fiske av väsenUig betydelse
för arrendatorns försörjning.
Har rätt till fiske, i samband Har rätt tUl fiske, i samband
med jordbruksarrende eller eljest, med
jordbruksarrende eller eljest,
upplåtits genom avtal som huvud- upplåtits
genom avtal som huvud
sakligen har annat ändamål än i sakligen har
annat ändamål än i
1 Senaste lydelse 1967:184.
2 Omtryckt 1970: 1018.
Prop.
1971:137
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
första stycket sägs, äger denna lag första stycket sägs,
äger denna lag
ej tillämpning. ej tillämpning. Lagen är ej
till-
lämplig på sådan upplåtelse av rätt till fiske som avses i
kapitel 5 artikel 6 eller 7 i gränsälvsöverens-kommelsen den 16 september 1971
inellan Sverige och Finland.
Förbehåll som strider mot bestämmelse i denna lag är utan
verkan mot arrendatorn eller den som har rätt alt träda i hans ställe, om ej
annat anges.
I de fall då enligt vad därom är föreskrivet
arrendenämndens godkännande fordras för gUtighet av förbehåll som nyss nämnts
eller annat avtalsvUlkor, får godkännande sökas endast om detta angivits i
avtalet. Avslår nämnden framställning ,om godkännande, förfaller avtalet, om ej
annat överenskommits.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.
Prop.
1971:137
Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 30 juni 1971.
Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIC
NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, LÖFBERG, LIDBOM,
CARLSSON, FELDT.
Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med
statsrådets övriga ledamöter fråga om gränsälvsöverenskommelse mellan Sverige
och Finland, m. m. och anför.
1 Inledning
Enligt rekommendation av Nordiska rådet bildades år 1957
en för Finland, Norge och Sverige gemensam kommitté. Nordiska vattenkraftkommittén,
med uppgift att behandla frågor om samarbete mellan de tre länderna rörande
utnyttjandet av vattenkrafttillgångarna på Nordkalotten. I skrivelse till de
finska och svenska regeringarna i december 1960 hemstäUde kommittén att
regeringarna måtte överväga behovet av en vattenrättslig konvention mellan de
båda länderna och, i förekommande fall, vidta åtgärder i syfte att tillskapa
en sådan konvention. Med anledning av kommitténs framställning tillkallades
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 oktober 1961 tre svenska sakkunniga
med uppdrag att i samråd med en i Finland tUlsatt kommitté utarbeta förslag tUl
en allmän vattenrättslig konvention mellan Finland och Sverige om nyttjandet av
gränsvattendragen. De båda ländernas företrädare har antagit den gemensamma
benämningen finsk-svenska gränsälvskommittén. Några särskilda direktiv för
uppdraget meddelades inte vare sig i Finland eller i Sverige.
Gränsälvskommittén avlämnade i februari 1969 betänkandet
(NU 1968: 16) Gränsälvsöverenskommelse mellan Finland och Sverige. Be-
Vattenrättsdomaren Gösta Schirén, ordförande, byråchefen
Inge Bergström och tekniske direktören Tore Nilsson. Sedan Schirén den 24 mars
1965 lämnat uppdraget, har i hans ställe tillkallats justitierådet Per
Bergsten. " Numera justitierådet Eero Manner, ordförande, numera
bergsrådet Veikko Axelson och överinspektören Pentti I. Saarikko.
Prop.
1971:137 7
tänkandet
innehåller förslag till överenskommelse mellan Sverige och Finland angående
gränsvattendragen (gränsälvsöverenskommelse) samt förslag till deklarationer
mellan Sverige och Finland rörande fastställande av stadga för finsk-svenska
gränsälvskommissionen och stadga för fisket inom Torne älvs fiskeområde.
Gränsälvskommitténs förslag torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta
ärende som bilaga 1.
De
svenska sakkunniga överlämnade dessutom en den 1 oktober 1968 dagtecknad
promemoria (Ds Ju 1968: 19), i vilken behandlas vissa frågor av internt svenskt
intresse i anslutning till kommitténs betänkande. I promemorian framläggs
förslag till lagstiftning och författningsändringar i övrigt som aktualiseras i
Sverige vid genomförande av kommitténs förslag.
Efter
remiss har i Sverige yttranden över betänkandet och promemorian avgetts av
vattenöverdomstolen, överbefälhavaren, statens vägverk, sjöfartsverket,
kammarkollegiet, generaltullstyrelsen, riksskattenämnden, domänverket,
lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristy-relsen, statens naturvårdsverk,
kommerskollegium, arbetsmarknadsstyrelsen, statens vattenfallsverk,
länsstyrelsen i Norrbottens län, vattenlagsutredningen, vetenskapsakademien.
Svenska Kraftverksföreningen, Svenska naturskyddsföreningen. Svenska Samernas
Riksförbund, Riksförbundet Landsbygdens Folk (RLF) samt Svenska
Ostkustfiskarenas Centralförbund, vars yttrande utgör ett återgivande av ett
yttrande av Norrbottens Kustfiskareförbund. Remissinstanserna har bifogat
yttranden av fiskeriintendenten i Övre norra distriktet, överlantmätaren, skogsvårdsstyrelsen,
lantbruksnämnden, lappväsendet och länsarbetsnämnden i Norrbottens län,
naturvårdssektionen vid länsstyrelsen i länet, polismästaren i Haparanda
polisdistrikt, Torne älvs flottningsförening, Haparanda och Kiruna städer,
Övertorneå och Karesuando kommuner, Tornedalskommunernas förbund,
samarbetsnämnden för Pajala kom-munblöck samt Norrbottens och Västerbottens
läns handelskammare.
Betänkandet
har remissbehandlats även i Finland.
Sedan
remissbehandlingen avslutats har överläggningar ägt rum mellan företrädare för
det svenska justitiedepartementet och enligt särskilt uppdrag den
finska delegationen av gränsälvskommittén. Härvid har enighet nåtts om vissa
ändringar i förslaget till gränsälvsöverenskommelse. Enligt detta förslag
skall som bilagor till gränsälvsöverenskommelsen fogas stadga för finsk-svenska
gränsälvskommissionen, stadga för fisket inom Torne älvs fiskeområde och
stadga om prövnings- och anmälningsskyldighet för verksamhet som avses i kap. 6
art. 3 i gränsälvsöverenskommelsen. Vidare har enighet nåtts om ett förslag
till tilläggsöverenskommelse till överenskommelsen den 17 februari 1949 mellan
Sverige och Finland om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar. Till
tilläggsöverenskommelsen fogas som bilaga en tilläggsstadga till stadgan
angående flottningen i Torne och Muonio
Prop. 1971:137 8
gränsälvars
flottled. Nu angivna förslag på finska och svenska språken torde få fogas till
statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.
Jag
avser att nu ta upp frågan om Kungl. Maj:ts godkännande av nyssnämnda förslag
till överenskommelser. Frågan om erforderlig svensk lagstiftning i anledning av
överenskommelserna torde få tas upp sedan dessa undertecknats.
2
Rådande förhållanden
Riksgränsen
mellan Finland och Sverige följer Könkämä, Muonio och Torne älvar. Gränsen är
omkring 50 mil lång. En närmare beskrivning av gränsälvsområdet och en
redogörelse för vattendragens utnyttjande lämnas i kommitténs betänkande (s.
86100).
Gränsen
tUlskapades genom freden i Fredrikshamn år 1809 mellan Sverige och Ryssland.
Enligt gränsregleringstraktaten år 1810 skall gränsen i älvarna följa
djupfåran och i sjöarna dras med hänsyn till det största djupet. Gränsöversyn
har verkställts år 1956. I samband med att gränsöversynen godkändes träffades
överenskommelse om att riksgrän-sen skall, oavsett framtida successiva
förändringar i gränsälvarnas djupfåra, bibehållas i det läge som redovisas i
gränsdokumenten intill dess annat överenskommes vid ny partiell eller
fullständig gränsöversyn (SÖ 1961: 6). Utöver vad gränsregleringstraktaten år
1810 och fördrag i anslutning tUl den innehåller har överenskommelser om
gränsvattendragen träffats endast i ett fåtal hänseenden. Fiske och flottning
är ämnen som mer eller mindre fullständigt regleras av gemensamma bestämmelser.
Härjämte har vissa kommunikationsfrågor som byggande av broar och anordnande av
färjleder på särskilda platser blivit föremål för mellanstatUga
överenskommelser.
Beträffande
fisket gäller konventionen den 10 maj 1927 mellan Sverige och Finland angående
ordnandet av det samfällda laxfisket i Torne och Muonio älvar (SÖ 1927: 29,
1933: 7 och 1966: 60). Konventionen avser endast det för staterna samfällda
laxfisket. Till laxfiskekonventionen har knutits en stadga för fiskets
bedrivande inom Torne älvs fiskeområde, den s. k. Torneälvsstadgan (SÖ 1927: 29
s. 251, 1933: 9, 1960: 31, 1966: 61 och 1967: 30). Stadgan har ett vidare
tUlämp-ningsområde än konventionen. Bestämmelserna i stadgan gäUer förutom de
delar av älvarna där samfällt laxfiske bedrivs även biflöden och ett område i
havet utanför älvmynningen. Vidare finns i stadgan bestämmelser om fiske efter
andra fiskslag än lax och laxöring.
Flottningen
regleras av överenskommelsen den 17 februari 1949 mellan Sverige och Finland
om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar med därvid fogad stadga angående
flottningen i Torne och Muonio gränsälvars flotUed (SÖ 1949: 5 och 1964:
28). Flottningen
Prop. 1971:137 9
handhas
av en svensk-finsk flottningsförening. Överenskommelsens till-lämpningsområde,
liksom verksamhetsområdet för den gemensamma flottningsföreningen, omfattar
gränsälvarna och ett område i havet utanför mynningen men inte på någondera
sidan biflöden tUl gränsälvarna. I fråga om kommunikationer har
överenskommelser träffats om järnvägsbro vid Haparanda och Torneå, om
färjförbindelser vid Karesuando, Pello, Övertorneå, Muonio och Kaunisjokisuu
samt om landsvägsbroar vid Övertorneå och PeUo (SÖ 1924: 20, 1949: 43, 1958:
82, 1960: 60, 1963: 22, 1968: 27 och 1969: 14). I överenskommelserna om
landsvägsbroarna har förklarats, att erforderligt vattenrättsligt förfarande
skulle äga rum i enlighet med vederbörande lands lagstiftning.
3
Kommitténs förslag
I
betänkandet tar kommittén inledningsvis upp frågan om behovet av en allmän
vattenrättslig konvention och anför härom i huvudsak följande.
En samverkan mellan
staterna är nödvändig, om man vill möjUggöra ändamålsenlig användning av
gränsvattendragen och effektivt skydda dem från skadlig vattenförorening eller
annan förstörelse. Hittills har endast beträffande fiske och flottning
samverkan etablerats i fasta former genom överenskommelser mellan staterna.
Det föreUgger emellertid aktuellt behov av fast reglerad samverkan på flera
andra områden. Det behövs en enhetlig vattenrättslig kontroll över de fasta
fiskeverken i gränsälvarna. Nya broar och färjlägen planeras. Man får räkna
med att ytvattenuttag för kommunal och industriell förbmkning kan bli av sådan
storlek att förhållandena i vattendraget påverkas på båda sidor om gränsen. Det
är nödvändigt att gemensamma bestämmelser tillskapas när det gäller utsläpp av
avloppsvatten och att samarbetet på området regleras i fasta former.
Frågan om kraftutbyggnad i
gränsälvarna i större omfattning är inte aktuell men möjligheten att den kan
komma att aktualiseras kan inte uteslutas. Kommittén anser därför att en
vattenrättslig överenskommelse bör omfatta även byggande för kraftändamål.
Detta innebär dock inte något positivt ställningstagande för utbyggnad.
Kommitténs förslag innebär bara att förutsättningar skapas för prövning av
frågor om utbyggnad i gränsälvarna, varvid frågor om tUlstånd till dammbyggnad
i gränsälv och tUl vattenreglering av beskaffenhet att väsentligt påverka
vattenförhållandena i gränsälv skall underställas båda regeringarnas prövning.
Det nu rådande avtalslösa tillståndet möjliggör åtgärder för kraftexploatering
i gränsområdet inom vardera staten med utnyttjande av dess interna
lagstiftning, och sådana åtgärder kan genomföras
It
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 137
Prop. 1971:137 10
i
tillflöde eller på endera sidan av gränsälv utan effektiv kontroll från den
andra sidan.
Kommittén
anser att 1949 års flottningsöverenskommdse i stort sett fyller sin funktion i
nuvarande skick. Om gemensamma regler om andra vattenrättsliga förhållanden
kommer till stånd, behövs dock viss revision för att samordna
flottningsbestämmdserna med dessa. Vad beträffar fisket föreligger behov av
bestämmelser utöver den redan angivna vat-tenrättsliga kontrollen över fasta
fiskeverk. Fiskebestämmelserna bör samordnas med de vattenrättsliga reglerna.
Sammanfattningsvis
förklarar kommittén att det finns behov av en allmän vattenrättslig
överenskommelse och att överenskommelsen i huvudsak bör innehålla bestämmelser
om byggande i vatten och vattenreglering, fiske, flottning och skydd mot
vattenförorening. Överenskommelsen bör inte endast reglera fömtsättningarna
för tillåtligheten av åtgärder av olika slag utan även innehålla bestämmelser
om ett gemensamt förfarande. Det bör tillskapas ett gemensamt organ, som har
att med verkan i båda staterna besluta rörande de åtgärder som kommer i fråga.
I
den skrivelse med vilken betänkandet överlämnades förklarade sig kommittén
förutsätta att regeringarna i samband med antagandet av överenskommelsen i
någon form deklarerar att, om frågan om utbyggnad av vattenkraften i
gränsälvarna framdeles skulle komma att aktualiseras inom någondera staten,
denna fråga som förberedelse till den i överenskommelsen föreskrivna
behandlingen blir föremål för överväganden och underhandUngar mellan
regeringarna.
Kommittén
framhåller att vissa allmänna principer kan sägas vara grundläggande för den
framväxande internationella vattenrätten. Senast har sådana principer
formulerats i "Helsinki rules on the uses of the waters of international
rivers", antagna av International Law Association vid dess konferens i
Helsingfors i augusti 1966, En huvudregel är att varje stats möjUghet att
ensidigt företa åtgärder beträffande ett gemensamt vattendrag måste begränsas
till vad som inte har skadlig inverkan utanför statens område eller dess del av
vattendraget. En annan gmndsats är att gemensamma vattendrags ekonomiska
värden skall fördelas rättvist mellan staterna. Administrativa uppgifter
beträffande vattendrag som berör två eUer flera stater förutsätts genomgående
kunna bäst handhas av organ som är gemensamt för staterna i fråga.
De
nu angivna grundsatserna bör enligt kommittén vara vägledande då det gäller att
få till stånd en vattenrättslig reglering för gränsvattendragen mellan Finland
och Sverige, Helt naturligt bör regleringen anknyta till vattenlagstiftningen
i båda staterna, något som inte erbjuder större svårigheter eftersom
regelsystemen i det väsentliga är tämligen likartade. En uppdelning får
emellertid ske mellan vad som kan regle-
Prop. 1971:137 H
ras
av gemensamma bestämmelser och vad som kan regleras av vartdera landets lag.
Den svensk-norska vattenrättskonventionen den 11 maj 1929 (SÖ 1931: 10)
innehåUer endast i begränsad omfattning gemensamma bestämmelser, beroende på
att de för Sverige och Norge gemensamma vattendragen går tvärs över riksgränsen
och följaktligen de företag som kommer till utförande i regel blir belägna inom
ettdera landets område. Detsamma gäller i huvudsak den finsk-sovjetiska överenskommelsen
den 24 april 1964, I förhållandet mellan Finland och Sverige är det emellertid
ett vattendrag som bildar gräns med gränslinjen löpande i vattendragets
djupfåra. Detta medför behov av en betydligt mera omfattande gemensam
reglering. Kommitténs förslag till gränsälvsöverenskommdse består därför av ett
tämligen stort antal artiklar, som innehåller bestämmelser avsedda att bli
gällande lika för båda staterna. Den interna lagstiftningen blir emellertid
subsidiärt till-lämplig.
Kommittén
tar härefter upp frågan om överenskommelsens geografiska tillämpningsområde.
Däri bör givetvis i första hand ingå de sjöar och vattendrag som genomlöps av
riksgränsen (gränsälvarna). Vidare bör överenskommelsen inbegripa sidogrenar av
och tillflöden till gränsälvarna liksom samtiiga de utflöden som bildas av
Torne älvs olika mynningsgrenar. Även ett område av havet utanför mynningen bör
ingå i tillämpningsområdet Detta leder till att överen.skommelsen oberoende av
nationella gränser kommer att omfatta allt som hydrologiskt bildar en enhet,
den enhet inom vilken verkningarna av olika företag kan sprida sig. Kommittén
anser dock inte att det finns anledning att göra bestämmelserna tillämpliga på
Kalix älv, trots att dess och Torne älvs nederbördsområden på grund av en
bifurkation, Tärendöälven, till viss del sammanfaller. Beträffande flottning
och fiske föreslås vissa begränsningar i tillämpningsområdet.
Enligt
kommitténs förslag skaU överenskommelsen innehålla bestämmelser om byggande i
vatten, vattenreglering, fiske, flottning och skydd mot vattenförorening. I
fråga om fiske och flottning behövs i detta sammanhang inte någon närmare
bestämning utöver angivandet av tillämpningsområdet. Vad angår byggande i
vatten, vattenreglering och avloppsutsläpp bör varje åtgärd som vidtas i
gränsälv falla under överenskommelsen, oavsett om verkningarna inskränker sig
till endera statens del av vattendraget eller inte. Beträffande åtgärd som
utförs inom det geografiska tiUämpningsområdet i övrigt bör däremot
förutsättning för överenskommelsens tillämplighet vara att verkningarna
sträcker sig in på den andra statens område. En anläggning som utförs i ett
tillflöde och inte har några verkningar utanför den stat där den uppförs skall
alltså behandlas som en intern angelägenhet för den staten.
Kommittén
tar härefter upp frågan om behovet av en särskUd gränsälvskommission och lämnar
exempel på förebilder till
Prop. 1971:137 12
en
sådan kommission. Ett gemensamt organ av denna art bör enligt kommittén skapas
endast om ett påtagligt behov därav föreligger. En ordning enligt vilken de
finska och svenska myndigheterna har att agera var och en på sin sida om
gränsen och i förekommande fall försöka träffa gemensamma eller samordnade
beslut är uppenbarligen förenad med betydande olägenheter. Länsstyrelserna i
Lapplands och Norrbottens län, vilka har erfarenhet av tillämpningen av de
gällande fiske- och flottningsöverenskommelserna, har inför kommittén starkt
understrukit behovet av ett gemensamt organ med beslutande befogenheter. Utan
ett sådant organ blir förfarandet tungrott och omständligt, och det blir inte
möjUgt att få till stånd den planraässighet och översiktliga bedömning som är
en ofrånkomlig förutsättning för ett ändamålsenligt nyttjande och skyddande av
gränsvattendragen. Kommittén föreslår därför att en gränsälvskommission
inrättas, vUken i avseende på gränsvattendragen övertar de uppgifter som
ankommer på vattendomstolarna och i viss utsträckning huvudsakligen
beträffande fiske och flottnuig uppgifter som nu tillkommer länsstyrelserna.
Härigenom får kommissionen en så omfattande kompetens att den kan handha
större delen av de ärenden rörande gränsvattendragen som förutsätter någon
form av samarbete över gränsen.
Kommittén
diskuterar om det från konstitutionell synpunkt är möjligt att tillägga
gränsälvskommissionen som mellanstatligt organ beslutskompetens. För Sveriges
vidkommande torde det enligt kommittén inte föreligga någon tvekan i detta
avseende, i vart fall inte efter den år 1965 genomförda ändringen av 81 §
regeringsformen (SFS 1965: 46 och 1969: 22). Inte heller för Finlands del anses
något hinder mot en sådan ordning föreligga. Kommittén pekar i detta sammanhang
på att förslaget innebär att underställning hos re-geringama skall ske
beträffande viktigare tUlståndsfrågor och att ett stadfästelseförfarande skall
tillämpas i vissa fall samt att de omröstningsregler som föreslås innebär att
kommisionens beslut som regel skall omfattas av majoriteten av vardera statens
medlemsgrupper.
Kommittén
förordar att i överenskommelsens inledande kapitel anges vissa grundläggande
principer för nyttjandet av vattnet inom tUlämpningsområdet, Härvid bör enligt
kommittén i första hand fastslås, att båda länderna har ett berättigat intresse
av att komma i åtnjutande av de förmåner som vattendraget bereder. Samtidigt
skall emellertid hållas i sikte, att de lokala, intressena bör tillgodoses och
att vattendraget därvid i princip bör ses som en enhet utan avseende på
riksgränsen. Det skall alltså tillses att gränsbygdens intressen främjas på
bästa sätt. Naturvårdsintresset bör ägnas stor uppmärksamhet. Gränsvattendragen
löper genom natur som till stora delar är orörd. Riktmärket bör vara att
ingrepp som är störande från naturvårdssynpunkt i möjligaste mån skall
undvikas och att
Prop. 1971:137 13
de
ingrepp som vid vederbörlig prövning finnes böra ske utförs så skonsamt som
möjligt. Mycket angeläget är att vattnet skyddas mot förorening och att
fiskbeståndet tryggas. Dessa intressen torde få anses inbegripna i
naturvårdsintresset men de är så väsenUiga att de bör nämnas särskilt. Den
avvägning mellan riks- och lokalintressen och mellan skilda intressen i övrigt
som skaU ske vid nyttjandet fömtsätter att detta sker planmässigt och med blick
för helheten. Kommittén understryker vikten av att regeringarna effektivt
medverkar till och främjar den erforderliga planeringen,
I
fråga om byggande i vatten föreslår kommittén regler som i huvudsakliga delar
har motsvarighet i båda staternas eller endera statens vattenlagstiftning. Som
huvudregel föreslås, närmast med anknytning till finsk rätt, att byggande i vatten
får ske endast om det prövas från allmän eller enskild synpunkt medföra fördel
som väsentligt överväger olägenheterna. Något bestämt matematiskt förhållande
mellan nytta och skada krävs alltså inte. En regel härom kan svårligen
uppställas med hänsyn till företag vilkas verkningar i avseende på nytta och
skada sträcker sig över båda staterna. Företag som är av mera ingripande
beskaffenhet i avseende på befolkningens levnadsförhållanden eller
naturförhållandena eller eljest med hänsyn till betydande allmänt intresse
skall tillåtas endast under förutsättning att det är av synnerlig vikt för
näringslivet eller för orten eUer i övrigt från allmän synpunkt. Med hänsyn
till vikten av att byggandet i vatten inom gränsområdet hålls under noggrann
kontroll anser kommittén att tillståndsprövning bör vara obligatorisk i
förhållandevis vidsträckt omfattning. Kommittén föreslår därför att skyldighet
att inhämta tillstånd till byggande skall föreligga i alla fall utom då
byggandet är av ringa omfattning och det är uppenbart att aUmänt eller enskilt
intresse inte menligt påverkas. Beträffande företag av större betydelse skall
tillåtlighetsfrågan och frågan om de viUkor som skall gälla för företaget med
hänsyn till allmänna intressen underställas båda regeringarna. Dessa skall
kunna förbehålla sig prövningsrätt även i andra fall.
Enligt
kommitténs förslag blir bestämmelserna om byggande i vatten tillämpliga även på
den särskilda form av byggande som kallas vattenreglering, men vissa speciella
föreskrifter om vattenreglering, avseende delaktighet i sådant företag m. m.,
tas upp i ett särskilt kapitel i förslaget. Härvid beaktas inte endast, som i
den svenska vattenlagen, reglering för kraftändamål och torrläggning utan även,
i anknytning till finsk rätt, reglering för främjande av samfärdsel, flottning,
fiske, vattenförsörjning eller vattenvård. Rätt för annan att ansluta sig till
vattenregleringsföretag skall föreligga. Bestämmelser om tvångsdelaktighet
föreslås inte, men avgiftsskyldighet skall kunna åläggas den som tillgodogör
sig nytta av vattenreglering.
De
rättsregler som avser fiske hänförs inte till vattenrätten vare
Prop, 1971:137 14
sig
i Finland eller i Sverige. Kommittén anser det dock uppenbart, att fisket inte
kan förbigås när det gäller att reglera nyttjandet av gräns-vattendragen.
Fisket har sedan länge varit föremål för konventioner mellan Finland och
Sverige, F, n, gäller 1927 års laxfiskekonvention och den s, k,
Torneälvsstadgan, Konventionen innebär att laxfisket med undantag för vissa
särskilt angivna skatteförsålda fisken skall brukas samfällt för staterna.
Detta bygger på den förutsättningen att laxfisket uteslutande tillkommer
staterna själva, huvudsakligen med s, k, regalrätt. Till följd av
tvistigheter rörande rätten till laxfisket uppkom betydande svårigheter
att tillämpa bestämmelserna om sam-fäUt laxfiskebruk. På grund härav
och då konventionen och Torneälvsstadgan även i övrigt ansågs vara i behov av
revision tillsattes år 1954 den s. k. laxfiskekommissionen med uppdrag att se
över fiskebestämmelserna. Uppdraget avsåg även revidering i vissa hänseenden
av föreskrifterna om flottning. Laxfiskekommissionen avlämnade år 1962
betänkandet (NU 1963: 2) Fiske och flottning i gränsvattnen mellan Finland och
Sverige. Efter remissbehandling överarbetades kommissionens förslag av
gränsälvskommittén, som avgav förslag i ämnet år 1964 (i Sverige Ds Ju 1964: A
6). Även detta förslag remissbehand-lades men har ännu inte blivit genomfört.
En del partiella reformer, grundade på kommissionens förslag, har emellertid
vidtagits. Sålunda genomfördes år 1964 vissa ändringar i 1949 års
flottningsstadga avseende förhållandet mellan de flottande och ägare av
fiskebyggnader (SÖ 1964: 28), År 1966 träffades, i avbidan på att frågan om
rätten till laxfisket i den svenska delen av gränsälvarna skulle bli klarlagd
och en allmän vattenrättsUg konvention kunde komma till stånd, en
överenskommelse mellan de båda staterna rörande tillämpningen av 1927 års
konvention (SÖ 1966: 60), Samtidigt infördes i Torneälvsstadgan förbud mot
användning av vissa fiskredskap (SÖ 1966: 61). Slutligen har år 1967
genom tillägg till Torneälvsstadgan antagits bestämmelser om s. k.
fredningszoner i Torne skärgård (SÖ 1967: 30). Den svenska högsta domstolen har
genom dom den 26 oktober 1967 (NJA 1967 s. 521) i mål mellan byamännen i
Vitsaniemi och svenska staten ogillat byamännens talan om bättre rätt till
laxfisket utanför byns strand vid Torne älv. Domen torde få anses
prejudicerande för hela det i jordeboken upptagna "Torne älvs regala
laxfiske", vilket omfattar den svenska delen av älven från mynningen
åtminstone upp till Marjosaari i Övertorneå socken. Högre upp i älven råder
svenska staten i stor utsträckning över fiskevattnen på grund av annan rätt än
regalrätt. Svårigheterna i avseende på tUlämpningen av 1927 års laxfiskekonvention
torde genom den utgång Vitsaniemimålet har fått vara i väsenUig grad
undanröjda. De delar av laxfiskekommissionens förslag som ännu inte genomförts
får enligt kommittén i detta läge prövas från nya utgångspunkter. Framför allt
gäller detta laxfiskekommissio-
Prop. 1971:137 15
nens
förslag om införande av bestämmelser angående fiskådra i gränsälvarna och om
ny reglering av det samfällda laxfisket.
Laxfiskekommissionen
har ägnat stor uppmärksamhet åt frågan om skydd för allmänna fiskeintressen och
har till stärkande av detta skydd föreslagit införande av enhetiiga
bestämmelser om fiskådra i gränsälvarna. Regalrätten har utgjort en god
grundval för tUlgodoseende av allmänna fiskeintressen och kommissionens förslag
angående fiskådra har tUlkommit väsentligen för att säkra ett sådant skydd även
för den händelse regalrätten mera allmänt skulle komma att underkännas. Då
svenska staten framgångsrikt kunnat hävda regalrättsanspråken kan det enligt
kommittén ifrågasättas om förslaget rörande fiskådra behöver genomföras.
Förslaget får emellertid anses vara av stor betydelse från allmän
fiskesynpunkt och synes välmotiverat oavsett hur det förhåller sig med
rådigheten över laxfisket. F, ö, bör man räkna med möjligheten av att ändrade
förhållanden i detta avseende uppkommer genom ny lagstiftning, ytterligare
processer eller av annan anledning. Kommittén har därför i förslaget till
gränsälvsöverenskommelse upptagit bestämmelser om fiskådra inom älvområdet i
huvudsaklig överensstämmelse med laxfiskekommissionens förslag.
Beträffande
det samfällda laxfisket har laxfiskekommissionen föreslagit ändrade regler av
huvudsaklig innebörd att samfäUt brukande skall ske endast i den mån staterna
råder över fisket. Med hänsyn till utgången av Vitsaniemimålet skulle det inte
möta hinder att i stället reglera detta fiske väsentligen på samma sätt som i
1927 års konvention, vilken föreskriver att allt laxfiske i älven skall brukas
samfällt med särskUt angivna undantag. Emellertid visar erfarenheterna från
tillämpningen av 1927 års konvention, att det kan medföra påtagliga olägenheter
att alltför mycket i detalj låsa fast systemet i konventionstexten. Om en
gränsälvskommission inrättas, kan enligt kommittén en sådan detaljreglering
med fördel undvaras. Det torde i stäUet kunna överlåtas åt kommissionen att
bestämma i vilka fall samfällt brukande av laxfisket skall ske och meddela
erforderliga föreskrifter. Med hänsyn tUl de föreslagna bestämmelserna om
fiskådra torde det inte vidare komma i fråga att utöva samfällt laxfiske med
pator och liknande anordningar. Vad som behöver regleras är därför endast notfiske
samt fiske med drag och därmed jämförliga redskap (sportfiske). Kommittén
föreslår alltså att i överenskommelsen upptas bemyndigande för
gränsälvskommissionen att enligt vissa angivna grunder besluta om samfällt
laxfiske avseende notfiske vid viss fiskeplats samt fiske med drag och därmed
jämförliga redskap inom vissa områden.
Kommittén
föreslår sluUigen, dels att i överenskommelsen uttryckligen fastslås att
utsättande av fast fiskeverk är att anse som byggande i vatten och att
följaktligen samma regler om tillståndsprövning gäUer som för annat byggande i
vatten, dels att de år 1967 genom tillägg
Prop. 1971:137 16
till
Torneälvsstadgan antagna bestämmelserna om fredningszoner i Torne skärgård i
huvudsakligen oförändrat skick överförs till gränsälvsöverenskommelsen. Även
nu gällande bestämmelser om begränsning av fiskerätten i älvmynningen och dess
närhet föreslås överförda till gränsälvsöverenskommelsen. Kommittén anser att
det liksom hittills bör finnas en särskUd fiskestadga med närmare föreskrifter
om fiskets vård och bedrivande och lägger fram förslag till en sådan stadga.
Bestämmelser om
flottningen i gränsvattendragen och havsområdet utanför Torne älvs mynning
finns i 1949 års flottningsöverenskommdse och den tUl överenskommelsen knutna
flottningsstadgan. Själva överenskommelsen upptar regler om frihet från
tullbehandling av flottgods, om rätt att fritt föra redskap, materiel och
förnödenheter för flottningen från den ena staten till den andra, om
skattefrihet för flottningsföreningen, om lättnader för flottningsmanskapet i
fråga om rätten att överskrida gränsen samt om avgift på flottgodset till bevarande
av fiskbeståndet, Flottningsstadgan innehåller närmare bestämmelser om
flottningen och om flottningsföreningens organisation. Kommittén finner det
mest ändamålsenligt att flottningsbestämmdserna inarbetas i gränsälvsöverenskommelsen.
I samband härmed föreslås att bestämmelserna skall bli tillämpliga även på
bivattendragen, vilket inte är fallet f. n. Beslutande organ i ärenden angående
flottningsfrågor blir enligt förslaget gränsälvskommissionen i stället för
länsstyrelserna. Även vissa andra sakUga ändringar föreslås. Vidare har en
väsentlig formell överarbetning varit erforderlig för infogande av
bestämmelserna i gränsälvsöverenskommelsen. Enligt förslaget skall ordningen
med en särskild flottningsstadga inte bibehållas. I gränsälvsöverenskommelsen
får i stället ingå dels bestämmelserna i den nuvarande
flottningsöverenskommel-sen dels flertalet av de föreskrifter som är upptagna i
flottningsstadgan. Vissa bestämmelser i stadgan har uteslutits. Dessa är
huvudsakligen av sådan art att de lämpligen kan tas upp i reglementariska föreskrifter
som fastställs av gränsälvskommissionen.
Kommittén
framhåller att det är en mycket väsentlig uppgift att reglera frågan om skydd
mot vattenförorening. Det ligger i sakens natur att föroreningar sällan eUer
aldrig stannar på den sida av ett vattendrag där de förorenande ämnena släpps
ut. Verkningarna blir genomgående ett problem för båda sidor, I
internationellrättsliga sammanhang har man under senare tid fäst
uppmärksamheten vid frågor som rör förorening av vatten i gränsälvar och älvar
som eljest genomflyter två eller flera stater. Tämligen undantagslöst har
uttalats, att en stat är förhindrad att tUlåta att på dess område inleds
verksamhet eller vidtas åtgärd som orsakar skada på vattendrag inom grannstat,
i varje fall då skadan är av väsentlig betydelse. Däremot har i viss
utsträckning divergerande åsikter framförts i fråga om skyldighet att förhindra
sådan skadebringande verksamhet som inte är ny i egentlig
Prop.
1971:137 17
bemärkelse.
Verksamheten kan ha bedrivits en längre tid utan att den skadelidande
grannstaten har reagerat. Även för dessa fall har dock i stor utsträckning
hävdats att den stat inom vars område verksamheten bedrivs är skyldig att
sträva efter att den skadliga effekten förhindras eller minskas. Vad beträffar
gränsvattendragen mellan Finland och Sverige är det väl möjligt att med
tillämpning av sådana grundsatser föreskriva ett ömsesidigt hänsynstagande i
frågor om avloppsutsläpp och liknande vattenförorenande åtgärder på vardera
sidan. Enligt kommitténs mening bör man dock inte stanna härvid utan i stället
anordna ett direkt samarbete i vattenvårdande syfte. Samarbetet bör gälla hela
det geografiska tillämpningsområdet för gränsälvsöverenskommelsen. En ledande
grundsats bör vara att riksgränsen inte skall medföra någon uppdelning i
särskUda intresseområden. I överenskommelsen bör alltså tas upp enhetiiga
regler tUl skydd mot vattenförorening enligt huvudlinjerna i lagstiftningen i
de båda länderna. Tillståndsprövning bör vara obligatorisk så snart fråga är
om avfallsutsläpp som medför skada eller olägenhet av någon betydenhet för
allmänt eller enskilt intresse. Kommittén föreslår härvid en reglering som
närmast anknyter till den finska vattenlagen, dock med komplettering av
detaljbestämmelser utfärdade i administrativ ordning om förprövning m. m. Vad
som främst kan tjäna samarbetet torde vara att gränsälvskommissionen bildar ett
gemensamt organ, vilket fungerar både som tillståndsgivande organ i fråga om
utsläpp av förorenande avfall och som samordnande övervaknings- och
kontrollorgan.
Kommittén
tar i detta sammanhang upp frågan om överenskommelsen även bör innehålla
bestämmelser tUl skydd för grundvattnet. Det kan synas oenhetligt att inte i
samband med frågor om skydd mot ytvattenförorening också behandla vissa
grundvattenförhållanden. Framför allt från vattentäktssynpunkt kan det anses
sakligt omotiverat att inte utforma ett enhetiigt yt- och gmndvattenskydd.
Gränsen mellan vt- och grundvatten är stundom svårbestämd, vartUl kommer att
ytvatten ofta på naturlig väg infiltreras tUI eller på annat sätt påverkar en
grundvattenförekomst och att ytvatten används för konstgjord infiltration. Frågor
om användning av grundvatten liksom om skydd mot förorening av grundvatten har
kommittén dock ansett faUa utanför dess uppdrag. Sådant ingrepp i vattenområde
inom det geografiska tillämpningsområdet för överenskommelsen som påverkar
grundvattenförhållandena behandlas emellertid som en form av byggande i vatten.
Vad
angår förfarandet inför gränsälvskommissionen innebär kommitténs förslag, att
kommissionen ersätter vattendomstolen i resp. stat som tillståndsgivande organ
i fråga om byggande och andra åtgärder i vatten. Tillståndsgivningen föreslås
ske på grundval av ett ansökningsförfarande, som utformas i nära
överensstämmelse med motsvarande förfarande i de båda staterna. Även för vissa
frågor som
Prop. 1971:137 18
inte
avser tUlstånd föreslås ett ansökningsförfarande. För de frågor som sålunda
skall behandlas av kommissionen inom ramen för ett särskUt reglerat
ansökningsförfarande används i förslaget beteckningen mål. Från länsstyrelserna
övertar kommissionen i huvudsak vissa frågor rörande fiske och flottning.
Dessa frågor liksom övriga frågor som inte går in under ansökningsförfarandet
skall handläggas som ärenden. Det är inte avsett att kommissionen skall vara
forum för mål om straffansvar eller i övrigt för rättsliga tvister som inte
har samband med tillståndsprövning. Sådana frågor skall handläggas av domstol
i vederbörande stat. Vid prövning av mål och ärenden skall kommissionens
samUiga ledamöter delta. För giltigt beslut krävs i princip att minst fyra
ledamöter, därav minst två från vardera staten, är överens. Uppnås inte sådan
enighet skall som regel frågan hänskjutas tUl regeringarna för avgörande, I
ersättningsfrågor skall dock den mening gälla som omfattas av flertalet
medlemmar från den stat till vilken skadan etc. hänför sig.
Kommittén
har övervägt frågan i vilken utsträckning fullföljd av talan mot
gränsälvskommissionens beslut bör vara tillåten. Kommittén har funnit det
tämligen självklart, att det inte kan komma i fråga att inrätta ytterligare ett
gemensamt organ, där kommissionens beslut skulle kunna överklagas. I den mån
fullföljd skall tillåtas får man alltså anlita inomstatUga organ. Beträffande
frågor om ersättning anses naturligt att fullföljd får ske till domstol i
vederbörande stat. När det gäller andra frågor, såsom frågor om tillåtlighet av
byggande i vatten och andra sådana åtgärder, är det med hänsyn till att
intressen i båda staterna regelmässigt är berörda inte lämpligt att låta talan
fullföljas till organ i endera staten. Det kan inte heller komma i fråga att ha
dubbla klagoinstanser, en i vardera staten. Kommittén har därför stannat för
att kommissionens beslut i andra frågor än ersättningsfrågor inte skall få
överklagas. EmeUertid föreslår kommittén att tillståndsfrågor rörande mera
betydande åtgärder skall underställas båda regeringarnas prövning, varjämte
för giltighet av kommissionens beslut i vissa fall skall krävas stadfästdse av
båda regeringarna. Med den ordning som sålunda föreslås anser kommittén att
skäliga krav på rättssäkerhet bUr tUlgodosedda.
Kommittén
framhåller ytterligare beträffande förfarandet att intern lagstiftning får
inträda som supplerande enligt den allmänna grundsats som i förslaget har
kommit till uttryck i kap. 1 art. 8. Eftersom principerna för förfarandet i
möjligaste mån bör vara enhetiiga och alltså i regel inte skifta allteftersom
frågor hänförliga till den ena eller den andra staten behandlas, kan det härvid
bli en öppen fråga, om finsk eller svensk lagstiftning skall tillämpas.
Kommittén förutsätter att det får ankomma på gränsälvskommissionen att pröva
denna fråga från fall
Prop. 1971:137 19
till
fall med ledning av de aUmänna grunder på vilka överenskommelsen vilar.
Gränsälvskommissionen
skaU enligt förslaget utöva fortlöpande tillsyn över nyttjandet av
gränsvattendragen. Väsentligen blir denna tillsynsverksamhet av samordnande
natur,
I
fråga om giltighetstiden för överenskommelsen föreslås att ingen
tidsbegränsning skall gälla men att vardera staten skall kunna bringa
överenskommelsen att upphöra genom uppsägning.
I detta
sammanhang framhåller kommittén, att den anknytning till den
gällande lagstiftningen i de båda staterna som har eftersträvats vid ut
formningen av förslaget bör bibehållas även i fortsättningen. Kom
mittén förutsätter därför att, om någondera statens lagstiftning i ämne
som behandlas i överenskommelsen ändras väsentligt, förhandlingar
utan dröjsmål tas upp för erforderlig omarbetning av överenskom
melsen. Skulle sådana förhållanden inträffa att endera staten finner sig
böra säga upp överenskommelsen till upphörande, kan det bli en svår
löst fråga hur det skall förfaras med anläggningar som då finns i vat
tendraget. I förslaget ingår en bestämmelse som innebär att staterna
vid uppsägning skall ta upp förhandlingar om fortsatt bestånd av an
läggningar som har tillkommit i enlighet med överenskommelsen.
Kommitténs
förslag till gränsälvsöverenskommelse är uppdelat i tolv kapitel. Det inledande
1 kap, innehåUer bestämmelser av allmän karaktär, I 2 kap. har upptagits
föreskrifter om gränsälvskommissionens sammansättning och organisation i
övrigt. Därefter följer i 37 kap. bestämmelser om byggande i vatten,
vattenreglering, fiske, flottning och skydd mot vattenförorening. I 8 kap, bar
sammanförts vissa bestämmelser om ersättning, medan förfarandet regleras i 9
kap. Föreskrifter om tiUsyn, besiktning, handräckning m, m, återfinns i 10
kap. Vissa bestämmelser om gränsöverskridande, skattefrihet m, m, ingår i
II kap,
och i 12 kap, upptas slutbestämmelser, avseende ordningen för
lösande av tvister om tolkning och tUlämpning av överenskommelsen,
ikraftträdande, uppsägning m, m. Kommittén motiverar i betänkandet
utförligt de särskilda artiklarna i förslagen till gränsälvsöverenskom
melse samt till stadgor för gränsälvskommissionen och för fisket inom
Torne älvs fiskeområde (s, 116196),
4
Remissyttrandena
Vad
gäller frågan om behovet av en allmän vattenrättslig konvention är meningarna
bland de svenska remissinstanserna delade. Vägverket, domänverket,
lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,
vattenfallsverket, länsstyrelsen och överlantmätaren i Norrbottens län,
polismästaren i Haparanda polisdistrikt, Kiruna stad.
Prop.
1971:137 20
samarbetsnämnden för Pajala kommunblock,
Tornedalskommunernas förbund, Torne älvs flottningsförening. Svenska
Kraftverksföreningen samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare
anser att ett sådant behov föreligger. Domänverket, skogsstyrelsen,
länsstyrelsen, överlantmätaren och flottningsföreningen anför särskilt att den
föreslagna överenskommelsen bör antas så snart som möjligt. Länsstyrelsen, som
redan i ett yttrande i december 1966 mycket kraftigt underströk att det förelåg
ett stort behov av en allmän vattenrättslig konvention, framhåller att frågan
senare har fått ökad aktualitet bl. a. genom de överläggningar som har ägt mm
mellan gränskommunerna för att lösa föroreningsproblemen i Torne älv, i första
hand i Torneå-Haparanda-regionen. VattenfaUsverket påpekar att
vattenkraftutbyggnad för svensk del inte f. n. synes aktuell i berörda
vattendrag och att det därför från vattenkraftssynpunkt inte kan anses angeläget
att konventionen kommer till stånd. Från andra synpunkter, främst hänsynen till
utvecklingen i gränsbygden med därtill knutna aktiviteter som inbegriper
utnyttjande av gränsvattendragen och ovissheten om översynen av den svenska
vattenlagen kan slutföras inom överskådlig tid, anser sig verket dock kunna
rekommendera att en konvention grundad på kommitténs förslag ingås. Verket
framhåller att det kan finnas anledning att särskilt beakta konventionens
skyddsfunktion vad gäller ovälkomna åtgärder i grannlandet.
RLF, som inte uttalar sig rörande behovet av en
konvention, ifrågasätter om det finns skäl att genomföra förslaget nu,
eftersom innehållet till följd av pågående översyn av vattenlagen kan bli
inaktuellt inom relativt kort tid. Enligt förbundets mening vore det därför
praktiskt att uppskjuta ställningstagandet.
De remissinstanser som anser att det inte föreligger något
aktuellt behov av den föreslagna överenskommelsen i dess helhet eller i vissa
delar är kammarkollegiet, fiskeristyrdsen, naturvårdsverket, naturvårdssektionen
vid länsstyrelsen, vattenlagsutredningen, vetenskapsakademien,
Naturskyddsföreningen och Svenska Samernas Riksförbund.
Kammarkollegiet anser att frågan om ingående av en allmän
vattenrättslig konvention bör i huvudsak anstå tills vidare. Sådana frågor
rörande t. ex. vattenföroreningsproblemen eller ordnandet av det gemensamma
laxfisket som inte tål uppskov bör självfaUet kunna tas upp till separat
mellanstatiig reglering. Den utredning som hösten 1969 har lagts fram av
arbetsgruppen för de outbyggda norrlandsälvarna (Ds I 1969: 8) visar att en
utbyggnad av vattenkraften i Torne älv inte är ekonomiskt lönsam. För annat
byggande i vatten torde en särskild vattenrättslig konvention knappast behövas.
Kollegiet påpekar vidare att det redan nu föreligger behov av viss omarbetning
av förslaget med hänsyn till tillkomsten av mUjöskyddslagen (1969: 387). Genom
denna har införts ett nytt prövningssystem för vattenföroreningsföretagen,
innebärande
Prop.
1971:137 21
administrativ
prövning av tillståndsfrågorna, medan ersättningsfrågorna prövas av domstol.
Enligt direktiven för vattenlagsutredningen (Ju 1969: 58) bör systemet införas
även i vattenlagstiftningen i övrigt. Utredningens arbete omfattar även
översyn av de materiella reglerna i vattenlagen. Mot den bakgrunden och då
behovet av en vattenrättskonvention under alla förhållanden inte är akut ter
det sig mindre meningsfullt att nu fullfölja konventionsarbetet.
Vattenlagsutredningen, som
tillkallades år 1968 med uppdrag att se över vattenlagen (1918: 523), anger
flera skäl för uppskov. En utbyggnad av vattenkraften i gränsälvssystemet ter
sig i dag synnerligen oviss. I fråga om behovet i övrigt av en gemensam
vattenrättslig reglering synes nödvändig kontroll över de fasta fiskeverken i
och för sig kunna utövas med stöd av nationell lagstiftning. Behovet av regler
för inrättande av internationella trafikleder torde för Sveriges del inte ha
större angelägenhetsgrad i gränsälvsområdet än på andra håll, t. ex. inom
Öresundsregionen. Det synes vidare med hänsyn bl. a. till befolkningsutvecklingen
mindre sannolikt att ytvattenuttag av beskaffenhet att påverka
vattenförhållandena på ömse sidor om gränsen kommer att behövas inom
överskådlig tid. Det mest framträdande behovet av gemensamma regler föreligger
enligt utredningens mening i fråga om möjligheterna att använda
gränsvattendragen som redpienter för avloppsvatten. Såvitt gäller
avloppsföretag i Sverige synes dock den nationella lagstiftningen tUlgodose
högt ställda anspråk från vattenvårdssynpunkt, och det kan inte antas annat än
att den finska lagstiftningen erbjuder ett godtagbart skydd i detta hänseende.
Samarbetet mellan de båda ländernas vattenvårdande myndigheter torde
förhoppningsvis inte vara beoende av en konventionsmässig reglering. Behovet av
en allmän vattenrättslig överenskommelse ter sig sålunda i dagens läge inte
alltför påtagligt. Utredningen framhåller att den anser gränsälvskommitténs
förslag väl genomarbetat och i och för sig ägnat att läggas till grund för fortsatta
överläggningar mellan länderna men att ett fortsatt konventionsarbete bör
bedrivas under hänsynstagande till den pågående reformeringen av den svenska
vattenlagstiftningen. Om konventionsarbetet skuUe fullföljas innan
vattenlagsutredningen har slutfört sitt uppdrag, kan det bli nödvändigt att
efter kanske en kort tid från svensk sida påkalla förhandlingar för erforderlig
omarbetning av överenskommelsen. En sådan situation bör undvikas.
Olägenheterna av ett uppskov i konventionsarbetet i avbidan på
vattenlagsutredningens förslag torde böra vägas mot behovet att så snart som
möjUgt få till stånd en enhetlig vattenrättsUg reglering inom gränsälvsområdet.
Detta behov kan inte anses vara alltför trängande. Vattenlagsutredningen anser
sig under nu angivna omständigheter böra förorda att konventionsarbetet får
vila i avvaktan på utredningens resultat. Härtill kommer att
konventionsför-slagets detaljutformning under alla förhållanden torde böra
övervägas
Prop. 1971:137 22
ytterligare
mot bakgrund bl. a. av mUjöskyddslagstiftningen, varvid viss tidsutdräkt inte
torde kunna undvikas.
Fiskeristyrelsen
konstaterar att de skäl som föranledde tillsättandet av såväl
gränsälvskommittén som laxfiskekommissionen i dag i stort sett har bortfallit.
Det är sålunda synnerligen ovisst om i framtiden utbyggnad av vattenkraften
inom gränsområdet blir aktuell. Vidare har frågan om rätten tUl laxfisket
avgjorts genom högsta domstolens dom i målet mellan byamännen i Vitsaniemi och
svenska staten. SlutUgen torde flottningen i gränsvattnen komma att upphöra. På
grund av denna utveckling beträffande vattenkraftutbyggnad, flottning och fiske
torde inom överskådlig tid endast ett fåtal ärenden varje år påkalla handläggning
enligt den av gränsälvskommittén föreslagna ordningen. Det blir då fråga om
prövning av tillåtligheten av något fast fiskeverk, någon brobyggnad eller
något utsläpp av avloppsvatten. Tillsynen inom gränsvattnen torde med någon
förstärkning bättre kunna utövas av redan befintliga organ än av
gränsälvskommissionen. Att för angivna mycket begränsade uppgifter bygga upp
en stor och dyrbar organisation och dessutom skapa en för den svenska
gränsbefolkningen oförmånlig särlagstiftning anser fiskeristyrelsen inte
motiverat. En i nuvarande läge lämplig ordning för en bilateral reglering av de
finsksvenska vattenrättsförhållandena bör kunna skapas efter förebild av 1929
års svensk-norska vattenrättskonvention.
Svenska
Samernas Riksförbund framhåller att såvitt angår samernas intressen vid en
eventuell framtida vattenkraftutbyggnad svensk vattenlag bör tillämpas med de
tUlägg som förbundet begärt hos vattenlagsutredningen.
Naturvårdsverket,
vetenskapsakademien och Naturskyddsföreningen framhåller att det inte
föreligger något behov av en gränsälvsöverenskommelse som omfattar
vattenkraftutbyggnad. Dessa remissinstanser jämte naturvårdssektionen vid
länsstyrelsen ifrågasätter behovet av den föreslagna överenskommelsen även när
det gäller vattenförorening. Na-tiirvårdssektionen anser att det bör övervägas
att i stället träffa överenskommelse om att förorening av gränsälvarna skall
förhindras så långt det är möjligt. Prövning av ärenden av denna art skulle då
ske enligt gällande lagstiftning av vederbörande organ i det land där
anläggningen eller verksamheten är lokaliserad eller planeras. Vid prövningen
skulle man vara skyldig att beakta den träffade överenskommelsen och även ta
hänsyn till den eventuellt strängare lagstiftningen i det andra landet.
Naturvårdsverket framhåUer att såväl den svenska som den finska lagstiftningen
synes erbjuda tillfredsställande möjligheter att ingripa mot avloppsföretag på
ömse sidor om gränsälvarna. Naturskyddsföreningen påpekar att det för att
motverka förorening krävs samförstånd mellan myndigheter på ömse sidor om
gränsen men att de åtgärder som skall vidtas blir separata.
Prop.
1971:137 23
När det gäller utformningen av en gränsälvsöverenskommelse
har kommitténs förslag fått ett positivt mottagande vid remissbehandlingen. På
olika punkter har dock förslag tUl ändringar förts fram.
Vad
beträffar överenskommelsens geografiska tillämpningsområde anser
kammarkollegiet, lantmäteristyrelsen och Naturvårdsverket att detta inte bör
omfatta tUlflöden till gränsälvarna. Sådana företag i tUlflödena som kan antas
medföra olägenhet av någon betydelse för intressen inom det andra landet bör
enligt dessa remissinstanser prövas i en ordning liknade den som gäller enligt
1929 års svensknorska vattenrättskonvention. Lantbruksnämnden, Norrbottens
Kustfiskareförbund och Svenska Ostkustfiskarenas Centralförbund anser att
tillämpningsområdet i havet på den svenska sidan bör begränsas till ett närmare
angivet område närmast utanför Torne älvs mynning. Som skäl härför anges att
laxfisket inom svenska Nedertorneå sockens skärgårdsområde inte är föremål för
regalrätt, att flottning inte förekommer inom området samt att skärgårdsområdet
på den svenska sidan till ytan är väsentligt större än motsvarande område på
den finska sidan. Kammarkollegiet och lantmäteristyrelsen framhåller att
förekomsten av Tärendöbifurkationen medför att gränsälvskommissionen kan i
anledning av ett företag i Torne älv uppströms Tärendö älv få komma att ta
ställning även till skadefrågor m, m, i Kalix älv.
Med anledning av förslaget i kap, 1 art, 2 att
överenskommelsen skall omfatta åtgärder som utförs inom annan del av det
geografiska tillämpningsområdet än gränsälv under förutsättning att åtgärden
kan medföra verkningar i den andra staten föreslår vattenlagsutredningen och
Kraftverksföreningen den ytterligare begränsningen att verkningarna i den
andra staten skall vara av någon betydelse.
Kommittén föreslår i kap, 1 art, 5 en regel om genomgående
hälften-delning av vattenkraften i gränsälvarna med sidogrenar, dock med det
förbehållet att den rätt tUl vattnet som enskild kan grunda på dom, urminnes
hävd eller annan särskild rättsgnmd inte får rubbas härigenom,
Lantmäteristyrelsen tillstyrker den föreslagna hälftendelningen. Vattenöverdomstolen
kritiserar förslaget och framhåller särskilt att detta inte överensstämmer med
vare sig svensk eller finsk vattenrätt. I båda rättssystemen gäller att i
rinnande vatten vardera sidan njuter lika lott i vattnet och detta inte bara i
oförgrenad älv utan också i varje gren eller särskilt utflöde som älven
uppdelas i av holmar eller andra landområden. De faU där vattendraget på detta
sätt delar sig är inte oväsentliga från vattenkraftssynpunkt. Även
Kraftverksföreningen är kritisk och framför önskemål om uttryckliga
bestämmelser om ersättning för den vattenkraft som förloras.
I den mån överenskommelsen inte omfattar särskilda
bestämmelser skall enligt kap, 1 art, 8 i kommitténs förslag inom vardera
staten där gällande lagstiftning tUlämpas, Någon kritik har inte framförts mot
den-
Prop.
1971:137 24
na
viktiga princip. Kraftverksföreningen framhåller emellertid att osäkerhet
råder om i vUken utsträckning intern lag skall komplettera överenskommelsen och
nämner som exempel bestämmelserna om ersättningskraft i 9 kap, svenska
vattenlagen.
Med anledning av förslaget
om inrättande av en gränsälvskommission, som skall avgöra både tillstånds- och
ersättningsfrågor, anför Svenska Samernas Riksförbund under hänvisning till 16
§ regeringsformen och den europeiska konventionen angående de mänskliga
rättigheterna, att samerna motsätter sig prövning av annan instans än domstol.
Vattenlagsutredningen ifrågasätter en uppdelning så att kommissionen prövar
tillståndsfrågor medan ersättningsfrågor avgörs av nationell domstol.
Utredningen erinrar om att dess direktiv förutsätter en uppdelning efter
mönster av mUjöskyddslagen med tUlstånds-prövning hos administrativ myndighet
och prövning av ersättningsfrågor vid domstol. Vattenlagsutredningen
ifrågasätter vidare om inte tillåtligheten av företag inom den yttre zonen
alltid borde prövas av nationell myndighet, även om detta skulle innebära att
myndigheten därvid måste tillämpa gränsälvsöverenskommelsen. Vad gäller
kommissionens sammansättning anser Naturskyddsföreningen att tekniker inte bör
ingå i kommissionen. Däremot bör den högsta tUlgängliga administrativa erfarenheten
på ömse sidor av älven vara representerad. Vidare bör ingå naturvårdsexperter.
Lantmäteristyrelsen anser att det bör införas en bestämmelse som ålägger
kommissionen att på begäran av domstol eller administrativ myndighet i
någotdera landet avge yttrande i frågor som ligger inom dess verksamhetsområde.
Beträffande förslagets
regler om byggande i vatten vänder sig Övertorneå kommun och
Tornedalskommunernas förbund mot att tUlstånd alltid skall krävas för
anläggande av vatten- och kloakledning under vattenområde. Det borde vara
tillräckligt med enbart anmälningsskyldighet om statlig myndighet har granskat
och godkänt företaget, Vattenöverdomstolen och vattenlagsutredningen erinrar om
behovet av bestämmelser om ansvaret när företag i vatten överges.
Förslagets bestämmelser om
förutsättningar för att byggande i vatten skall vara tillåtligt anses av
vattenöverdomstolen, vattenfallsverket, vägverket och länsstyrelsen vara
lämpligt utformade. Domänverket framhåller att de föreslagna bestämmelserna
har en betydligt mindre koncis utformning än motsvarande regler i den svenska
vattenlagen. Det är enligt verket synnerligen tveksamt om den föreslagna
bestämmelsen om generell avvägning mellan nytta och skada skall kunna
accepteras från bl, a, fiskeintressets och naturvårdens synpunkt,
Fiskeriintendenten och lantbruksnämnden ger uttryck för liknande tveksamhet.
Lantbruksnämnden anser att bestämmelsema bör utformas i överensstämmelse med
nuvarande regler i den svenska vattenlagen, EnUgt Naturskyddsföreningen har
erfarenheten visat att det fordras de mest uttryckliga be-
Prop. 1971:137 25
stämmelser
för att naturvårdshänsyn skaU tas i praktiken. Vattendragen måste bedömas
översiktligt och planmässigt. Det moderna sättet att se på alla värden och söka
förekomma kortsynt exploatering bör enligt föreningen framgå av bestämmelserna.
Vad beträffar förslagets
regler i övrigt om byggande i vatten kan följande nämnas. Vattenlagsutredningen
och Kraftverksföreningen kritiserar bestämmelsen i kap, 3 art, 7 att den som
avböjer ett gemensamt utnyttjande av strömfall likväl skall ha rätt att senare
inträda som deltagare i företaget, Vattenöverdomstolen motsätter sig den
föreslagna maximeringen av avgift enligt kap, 3 art, 11 till två procent av den
beräknade årliga nettonyttan och anser att avgiften bör bestämmas efter
skälighet. Domänverket, fiskeriintendenten och lantbruksnämnden förordar att
överenskommelsen kompletteras med en motsvarighet till fiskeavgift enligt 2
kap, 10 § svenska vattenlagen. Kraftverksföreningen framhåller att de
föreslagna tvångsrätterna enligt kap, 3 art. 12 och 13 är mer inskränkta än i
den svenska vattenlagen. Om tvångsrätterna inte kan ges samma innehåll som i 2
kap. 1416 §§ svenska vattenlagen, bör de enligt föreningen åtminstone anknyta
till samma förutsättningar som anges i kap, 3 art, 3 för tillstånd tUl
byggande i vatten. Beträffande art. 13 påpekar föreningen att det kan tänkas
att för utnyttjandet av egen vattenkraft annans dammbyggnad kan behöva tas i
anspråk även utan att annans vattenområde eller vattenkraft samtidigt tas i
anspråk. Vattenöverdomstolen framhåller att bestämmelserna i kap. 3 art. 18 om
omprövning av villkoren för tillstånd tUl byggande i vatten i motsats tUl
nyprövningsinstitutet i 4 kap. svenska vattenlagen inte ger möjUghet till
gottgörelse av statsmedel för viss förlust av förmån. Härigenom begränsas
omprövningen och detta kan föranleda att ett företag även efter omprövningen
kommer att vara otillfredsställande från allmän synpunkt. Den svenska lagens
bestämmelser ger bättre möjUghet tUl anpassning till de vid omprövningen
rådande förhållandena. Även kammarkollegiet framför kritik mot förslaget och
framhåller särskilt att det föreslagna andra stycket innebär en betydande
urholkning av omprövningsinstitutet i förhållande till den svenska vattenlagen.
Med anledning av bestämmelserna i kap. 3 art. 21 om rensning och återställande
av vattendrag ifrågasätter vattenlagsutredningen om inte fiskeritjänsteman i
god tid bör underrättas om rensningsåtgärd som inte prövas av
gränsälvskommissionen. Naturskyddsföreningen anser att de föreslagna
bestämmelserna är alldeles för liberala. Rensningen medför stora olägenheter
för fisket och från naturvårdssynpunkt. Dessutom missbrukas lätt varje frihet
i sådant hänseende långt över bristningsgränsen.
Den
i kap, 4 art, 1 föreslagna uppräkningen av de ändamål för vilka vattenreglering
får ske bör enligt kammarkollegiet avslutas med "annat allmänt
intresse av betydenhet", Vattenöverdomstolen
Prop. 1971:137 26
framhåller
att det är osäkert om det enligt 3 kap. svenska vattenlagen är möjligt att
sedan en regleringssamfällighet har bildats på frivillig väg utöka företaget
tUl att omfatta ytterligare strömfall. Liknande osäkerhet följer av förslaget
tUl överenskommelse. Ett klart uttalande i denna fråga i motiven är enligt
domstolen angeläget. För den händelse möjUghet till utökning av
regleringsföretag skall anses föreligga synes i kap, 9 art, 1 som mål böra
anges även ansökan om ändring av föreskrifter om delaktighet m. m. som
meddelats enligt kap. 4 art. 3.
De i
kap. 5 om fiske upptagna bestämmelserna rörande fiskådra inom älvområdet
tillstyrks av domänverket och fiskeriintendenten. Denne anser det motiverat att
särskild hänsyn tas till vandringsfiskens skydd och framkomstmöjligheter i
Torne älv med hänsyn till att älven är den viktigaste av östersjölaxens
kvarvarande outbyggda ledälvar. Även domänverket åberopar Torne älvs stora
betydelse som reproduktionsområde för östersjölaxen.
Också
föreskrifterna om fredningszoner inom havsområdet tillstyrks av domänverket och
fiskeriintendenten. Verket föreslår emellertid att bestämmelserna kompletteras
med föreskrift om största längd på ledarmarna och minsta avstånd mellan
redskapen. Fredningszonerna har nämligen visat sig vara mindre effektiva än
väntat, eftersom fiskarena i viss omfattning stänger utmed zongränsen med långa
stängarmar utgående från storryssjorna. Lantbruksnämnden anser att de gällande
bestämmelserna om fredningszoner inom skärgårdsområdet saknar praktisk
betydelse i större delen av skärgården eller utanför den linje som nämnden
föreslagit som gräns för överenskommelsens tillämpningsområde i havet. Inom
området utanför älvmynningen täcker fredningszonerna väl de djupaste delarna
av fiskvägama upp mot Torne älv enligt svenska fiskelagens regler om fiskådrans
bredd, djup och läge. Det kan därför synas onödigt att utöver bestämmelserna om
fredningszoner även den svenska fiskelagens regler om fiskådra skall gälla.
Hela det svenska fiskådreinstitutet bör enligt nämndens mening bli föremål för
översyn. I avvaktan på en sådan översyn bör endast bestämmelserna om
fredningszoner gälla, i all synnerhet som dessa även tillgodoser flottnings-
och farledsintressena, Norrbottens Kustfiskareförbund och Svenska Ostkustfiskarenas
Centralförbund framför samma synpunkter.
Domänverket
ifrågasätter obligatorisk tillståndsprövning för fasta fiskeverk, eftersom
frågan om inverkan på vandringsfiskens reproduktionsmöjligheter bör prövas vid
varje sådant byggande i vatten.
Kommitténs
förslag att gränsälvskommissionens beslut rörande det samfällda laxfisket
enligt kap, 5 art, 6 och 7 för att bli gällande skall stadfästas av båda
regeringarna tillstyrks av domänverket. Lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen,
lantbruksnämnden och fiskeriintendenten ifrågasätter om en sådan ordning
behövs. Kammarkollegiet fäster särskild
Prop.
1971:137 27
uppmärksamhet
på fisket inom samernas vatten, dvs, fisket i gränsvattendragen ovanför
gränsen mellan Pajala och Karesuando kommuner. Det tillkommer "Konungen
eller myndighet som Konungen bestämmer" [33 § rennäringslagen (1971:
437)] att besluta i frågor om upplåtelse av rätt till fiske inom samernas
områden. För sådana fiskeupplåtelser krävs vidare att vederbörande sameby i
detta fall Könkämä hörts i ärendet.
De
i 10 § i förslaget till stadga för fisket inom Torne älvs fiskeområde upptagna
fiskeförbuden kritiseras av domänverket, lantbruksnämnden, Haparanda stad,
Karesuando kommun och samarbetsnämnden för Pajala kommunblock. Domänverket
anser att i paragrafens tredje stycke bör göras undantag för fiske med nät och
not i de större sel som särskUt förtecknas av kommissionen. Lantbruksnämnden
förordar motsvarande undantag för not- och nätfiske efter sik. Även de kommunala
intressena föreslår att fiskeförbuden inskränks i olika avseenden.
Domänverket,
fiskeristyrelsen, fiskeriintendenten, lantbruksnämnden, Norrbottens
Kustfiskareförbund och Svenska Ostkustfiskarenas Centralförbund föreslår att
det i 13 § föreskrivna minimimåttet för lax bestäms till 50 cm, dvs. det mått
som gäller för svenska älvar i övrigt. Fiskeristyrelsen hänvisar till att
förslag har lagts fram om en ändring i 1962 års konvention angående laxfisket i
Östersjön (SÖ 1963: 13). Enligt förslaget skall minimimåttet för lax fångad i
fasta redskap innanför den svenska baslinjen norr om lat. 60°N minskas från 60
tUl 50 cm.
De i 1619 §§ föreslagna
redskapsbestämmelserna kritiseras av domänverket, fiskeristyrelsen,
fiskeriintendenten, länsstyrelsen, lantbruksnämnden, Karesuando kommun,
Norrbottens Kustfiskareförbund och Svenska Ostkustfiskarenas Centralförbund.
Fiskeriintendenten utvecklar kritiken på följande sätt. Paragraferna innehåller
en mängd detaljerade bestämmelser om fiskredskapens utformning, vilka alla
syftar till att förebygga överexploatering av fiskbestånden och förhindra
fångst av undermålig fisk främst lax och havsöring. Redskapsbestämmelserna
har med andra ord karaktären av föreskrifter lagda ovanpå reglerna om
minimimått, fiskådra, fredningszoner och fredningstider. Inga belägg har ännu
framkommit som kan tjäna som motiv för bibehållande av sådana
redskapsbestämmelser,
I
20 § föreslås gränsälvskommissionen få rätt att utfärda vissa bestämmelser.
Lantbruksnämnden, Norrbottens Kustfiskareförbund och Svenska Ostkustfiskarenas
Centralförbund förslår att paragrafen utgår, eftersom vederbörande länsstyrelse
även fortsättningsvis bör meddela sådana bestämmelser för länskusten i dess
helhet.
I
anslutning tiU bestämmelsema om flottning framhåller flera remissinstanser att
den allmänna flottningen torde komma att upphöra. Domänverket, skogsstyrelsen,
skogsvårdsstyrelsen och flottningsförening-
Prop. 1971:137 28
en
har inte något att erinra mot de föreslagna bestämmelserna. Enligt domänverket
fyller visserligen 1949 års flottningsöverenskommdse sin funktion i nuvarande
skick. Den föreslagna omarbetningen medför dock knappast några olägenheter.
Eftersom det är tänkbart att viss separat- eller husbehovsflottning kan komma
att äga rum, även om den allmänna flottningen upphör, är det av värde att
bestämmelser härom finns i gränsälvsöverenskommelsen, Fiskeriintendenten anser
att flott-ningsintresset inte som hittills bör prioriteras gentemot fisket och
andra intressen utan att lagreglerna bör utformas så att frågor som uppkommer
i samband med flottningens nedläggning kan lösas med minsta möjliga besvär.
Fiskeriintendenten framhåller vidare, i likhet med vattenöverdomstolen,
länsstyrelsen, lantbruksnämnden och vattenlagsutredningen, att förslaget bör
kompletteras med bestämmelser om återställningsåtgärder efter förebild av den
nya svenska lagstiftningen härom (SFS 1969: 396399). Skogsstyrelsen anser
däremot att erforderliga bestämmelser för nedläggning av flottningen och
avveckling av flott-ningsföreningens tUlhörigheter kan införas i reglementet
för den nya flottningsföreningen. Det är därför enligt styrelsen angeläget att
överenskommelsen träder i kraft så snart som möjligt, Övertorneå kommun och
Tornedalskommunernas förbund föreslår en särskild fond för återställningsåtgärder.
Flera
remissinstanser framhåUer att mUjöskyddslagen nödvändiggör en omarbetning av
förslagets bestämmelser om skydd mot vattenförorening. Naturskyddsföreningen
anser att de av kommittén föreslagna skyddsbestämmelserna är otidsenliga och
framhåller att vattenförorening måste motarbetas effektivt och
föroreningsfrågorna behandlas sakkunnigt, Norrbottens Kustfiskareförbund och
Svenska Ostkustfiskarenas Centralförbund ifrågasätter om inte förslaget bör
läggas till grund för nya mellanstatliga överväganden, som inte endast omfattar
gränsvattnen utan också kustområdena på den svenska och finska sidan av
Bottenviken och Bottenhavet, Vattenlagsutredningen tar upp frågan om
förbudstalan och anser det tveksamt i vilken ordning sådan talan skall få föras
t. ex. av finsk sakägare mot svensk företagare som vållar olägenhet genom
förorening av gränsälv.
Beträffande
förfarandet tar vattenlagsutredningen upp bestämmelserna i kap. 9 art. 3 om
regleringen av kompetenskonflikt mellan kommissionen och vattendomstolarna.
Utredningen anser att kompetenskonflikt med nationeU tillståndsmyndighet
alltid bör lösas enligt kommissionens bestämmande. De föreslagna
omröstningsreglerna har för ersättningsfrågornas del den innebörden att, så
snart två medlemmar från den stat där skadan uppkommer är ense, deras mening
skall gälla. Vattenöverdomstolen är inte övertygad om att detta är en rimlig
lösning. Kommissionen har att beakta både ersättningsgivares och
ersätt-ningstagares intressen och den ersättning som skall utges torde i många
Prop. 1971:137 29
fall
komma att belasta företagare i det motsatta landet. Vattenöverdomstolen
föreslår därför att i ersättningsfrågor skall gälla den mening som omfattas av
mer än hälften av kommissionens medlemmar samt att vid lika röstetal
ordföranden skall ha utslagsröst. Eftersom det får anses önskvärt att så många
frågor som möjligt avgörs av kommissionen utan hänskjutande tUl regeringarna,
ifrågasätter domstolen om inte detta beslutsförfarande kan utsträckas att gälla
även andra frågor.
Förslaget
att talan mot kommissionens beslut i ersättningsfrågor skall få föras hos
vattenöverdomstolen i vederbörande stat medan kommissionens beslut i andra
frågor omedelbart vinner laga kraft godtas med vissa betänkligheter av
vattenöverdomstolen, domänverket och länsstyrelsen. Enligt länsstyrelsen är
rättssäkerhetskravet i praktiken tillräckligt tillgodosett genom att viktigare
beslut måste underställas eller stadfästas. Fiskeriintendenten,
lantbruksnämnden och Övertorneå kommun anser däremot inte att förslaget kan
godtas. Enligt lantbruksnämnden bör ytterUgare övervägas om inte ett lämpligt
besvärsförfarande kan konstrueras. Övertorneå kommun anser att möjlighet borde
finnas att efter tillstånd av högsta domstolen i respektive land få kommissionens
beslut omprövade av denna.
Förslagets
bestämmelser om tillsyn har förarUett flera påpekanden. Överbefälhavaren
föreslår att den rörelsefrihet över gränsen som följer av bestämmelserna skall
upphävas eller begränsas vid beredskapstillstånd och krig. Domänverket och
fiskeriintendenten anmäler tveksamhet när det gäller kommissionens praktiska
möjligheter att verkställa fortlöpande tillsyn över vattenförhållandena.
Polismästaren i Haparanda polisdistrikt anser att någon ny internationell
polisstyrka eller motsvarighet därtUl inte bör få skapas. Förmanskap över
polisen kan inte heller läggas på kommissionen. Enligt generaltullstyrelsen bör
några särskUda övervakningspatruller för fisketillsyn inte inrättas. I stället
bör befattningshavare vid tullverkets kust- och gränsbevakning åläggas att i
samarbete med motsvarande finska myndigheter utöva den gemensamma fisketillsyn
som avses, och sådana befattningshavare öör också få till uppgift att utöva
tillsyn till motverkande av vattenförorening.
I
anslutning till bestämmelserna om överenskommelsens upphörande framhåller
vattenlagsutredningen att det från rättssäkerhetssynpunkt är angeläget att
största möjliga säkerhet skapas för den framtida giltigheten av tillstånd som
har meddelats enligt överenskommelsen. Den omständigheten att denna upphört
får inte leda till att anläggningar som medgivits enligt överenskommelsen kan
komma att betraktas som olagliga. Kraftverksföréningen anför liknande synpunkter
och påpekar att förslaget kan leda till att redan lämnade tillstånd förfaller
i samband med uppsägning av överenskommelsen efter-
Prop. 1971:137 30
som
det föreskrivs att förhandlingar skall tas upp om fortsatt bestånd av
anläggningar. Den som utför en anläggning med stöd av överenskommelsen t.
ex. utför reglering av en sjö inom Sverige med avlopp till gränsälv har
sålunda inte någon garanti för att denna anläggning får bibehållas. Detta
nedsätter tydligen i högsta grad värdet av tillstånd enligt överenskommelsen.
Önskvärt är en föreskrift att meddelade tillstånd för befintliga anläggningar
skall bestå även om överenskommelsen i övrigt upphör att gälla. Detta borde
vara ett för båda länderna gemensamt intresse. Som ett annat men sämre
alternativ kan man tänka sig en intem föreskrift inom vartdera landet om ersättning
till intresse som grundar sig på tillstånd enligt överenskommelsen och som
skadas då överenskommelsen upphör.
5 De
föreliggande förslagen
Rörande
de förslag till ändringar i kommitténs förslag som har utarbetats vid de efter
remissbehandlingen förda förhandlingarna har de deltagande företrädarna för de
bägge staterna gjort följande gemensamma uttalanden,
"De
upprättade förslagen stämmer till övervägande del helt överens med
gränsälvskommitténs förslag. Vissa mera betydande ändringar har dock vidtagits
på grund av ny lagstiftning eller andra nytillkomna omständigheter. Sålunda
har bestämmelserna om skydd mot vattenförorening arbetats om med den svenska
miljöskyddslagen (1969: 387) som förebild. De utgör nu kap. 6 i förslaget till
gränsälvsöverenskommelse. I anslutning härtill har efter mönster av den
svenska miljöskyddskungörelsen (1969: 388) upprättats ett förslag till stadga
om prövnings- och anmälrungsskyldighet för verksamhet som avses i kap.
6 art.
3 i gränsälvsöverenskommélsen. Med hänsyn till att beslut har
fattats om att den allmänna flottningen i gränsälvarna skall upphöra
efter flottningssäsongens slut år 1971 har det inte ansetts påkallat med
ett särskilt kapitel om flottning i gränsälvsöverenskommelsen, utan det
har ansetts lämpligare att bibehålla 1949 års flottningsöverenskommdse
med tUlhörande stadga efter en viss anpassning till gränsälvsöverens
kommelsen. Flottningsöverenskommelsen har kompletterats med regler
motsvarande 1969 års svenska lagstiftning om återställningsåtgärder i
avlyst flotUed (SFS 1969: 396399), De nya flottningsbestämmdserna
har upptagits i en tilläggsöverenskommelse med tilläggsstadga. Vissa
relativt obetydliga ändringar i gränsälvskommitténs förslag har föran
letts av de ändringar i den svenska vattenlagen som beslutats i anled
ning av prop, 1971: 106 och som i huvudsak innebär att Kungl, Maj:ts
prövningsrätt i vattenmål utvidgas och att vattendomstolarna inordnas
i tingsrättsorganisationen, .Även på en del andra punkter har sakliga
Prop. 1971:137 31
eller
redaktionella ändringar företagits. Stadgan för finsk-svenska gränsälvskommissionen,
stadgan för fisket inom Torne älvs fiskeområde och stadgan om prövnings- och
anmälningsskyldighet för verksamhet som avses i kap. 6 art. 3 i
gränsälvsöverenskommelsen har fogats som bilagor tUl denna överenskommelse.
I
det följande lämnas en översiktlig motivering till de ändringar som föreslås. I
den mån annat inte anges har av gränsälvskommittén lämnade motiveringar
godtagits i tillämpliga delar. Synpunkter som har framförts vid
remissbehandlingen redovisas endast om de har föranlett någon ändring eller
behov har ansetts föreligga av ett klargörande uttalande. Redaktionella
ändringar anmärks inte särskilt.
Förslaget
till gränsälvsöverenskommelse
Det
aktuella förslaget tUl gränsälvsöverenskommelse är uppdelat i tio kapitel. Kap,
15 har samma rubriker och huvudsakliga innehåll som i gränsälvskommitténs
förslag. Eftersom flottningskapitlet har utgått, handlar kap. 6 om skydd mot
vattenförorening, kap. 7 om ersättning och kap, 8 om förfarandet. Dessa
kapitel motsvarar resp. kap. 7, 8 och 9 i kommitténs förslag. Kap. 9, som
motsvarar kap. 10 i kommittéförslaget, innehåller tUlsyns- och
ansvarsbestämmelser m. m. samt kap. 10, som motsvarar kap 12, slutbestämmelser.
Eftersom kap. 11 i gränsälvskommitténs förslag, vilket behandlar
gränsöverskridande, skattefrihet m. m., huvudsakligen avser flottning och i den
delen överensstämmer med vad som gäller enligt 1949 års flottningsöverenskommdse,
har kapitlet fått utgå. Art. 1 i kapitlet har dock bibehållits och överförts
tUl kap. 2 art. 6.
Kap.
1 art. 2. I ett nytt andra stycke upptas en hänvisning till 1949 års
flottningsöverenskommdse med tillhörande stadga samt en erinran om att
erforderliga kompletterande bestämmelser skall meddelas i en
tilläggsöverenskommelse med bifogad tilläggsstadga.
Kap.
1 art. 3. För att ytterUgare understryka den betydelse som bör tilläggas
naturvården har angivits, att särskild vikt skall fästas vid
naturvårdsintresset.
Kap.
1 art. 4. Artikeln motsvarar kap, 3 art, 4 i gränsälvskommitténs förslag.
Denna artikel bör enligt kommittén ges generell tUlämpning och således gälla
t, ex, vid konkurrens mellan vattenbortledning och avloppsutsläpp. Det har med
hänsyn härtill ansetts lämpligare att placera artikeln i det inledande
kapitlet, vUket innebär att den blir direkt tillämplig även för kap, 6 om
vattenförorening. Kap, 1 art, 4 i kommittéförslaget har inarbetats i kap, 3
art, 8,
Kap.
1 art. 7. Artikeln innehåller en hänvisning till art, IV i 1810
års gränsregleringstraktat, I anslutning härtUl erinras om deklarationen den
7/19 september 1845 angående tolkningen av art. IV i
gräns-
Prop. 1971:137 32
regleringstraktaten
(i Sverige SFS 1845: 38 s. 4 och i Finland FAF 1845).
Kap.
1 art. 8. I artikeln slås fast, att intern rätt är subsidiärt tilllämplig.
Svenska Kraftverksföreningen framhåller i sitt remissyttrande att det är ovisst
i vad mån vederbörande lands lag skall komplettera vissa bestämmelser i
överenskommelsen. Det är emellertid inte möjligt att uttömmande ange i vilken
utsträckning intern rätt skall tillämpas utan lösningen av dessa frågor får
överlämnas till rättstillämpningen. Skyldighet att leverera ersättningskraft
över riksgränsen bör dock inte kunna åläggas.
Kap.
2 art. 2. I artikeln har tUlagts att medlem av kommissionen skall utses för
viss tid, vilket överensstämmer med vad kommittén har uttalat i motiven.
Kap.
2 art. 3. Det är naturligt och lämpligt att kommissionen anlitas som
remissinstans i frågor som ligger inom dess kompetensområde. Någon särskild
föreskrift härom behövs inte.
Kap.
2 art. 5. I Sverige har ämbetsansvarskommittén i ett principbetänkande (SOU
1969:20) Ämbetsansvaret föreslagit, att det nuvarande ämbetsansvaret enligt
svensk rätt skall upphävas. Med hänsyn härtill har i första stycket orden
"straffrättsUgt tjänstemannaansvar" bytts ut mot
"straffrättsUgt ansvar för sina handlingar i tjänsten" och i andra
stycket ordet "tjänstemannaskydd" bytts ut mot "skydd".
Kap.
2 art. 6. Artikeln motsvarar kap. 11 art. 1 i gränsälvskommitténs förslag med
den ändringen att artikeln avser även sakkunnig som förordnats att utöva
tillsyn. I fråga om flottningen finns motsvarande bestämmelse i art. IV i
1949 års flottningsöverenskommdse.
Kap.
2 art. 7. I denna artikel, som saknar motsvarighet i kommittéförslaget,
föreskrivs att gränsälvskommissionens tillhörigheter skall vara fria från all
behandling av tiUlmyndighet samt från in- och utförselavgift.
Kap.
2 art. 8. I artikeln, som motsvarar kap, 2 art, 6 i gränsälvskommitténs
förslag, anges att stadga för gränsälvskommissionen har intagits i bilaga A
till överenskommelsen.
Kap.
3 art. 1. Sista punkten i andra stycket i gränsälvskommitténs förslag har
uteslutits som överflödig.
Kap.
3 art. 2. I artikeln har tillagts orden "utan oskälig kostnad",
vilket överensstämmer med vad kommittén har uttalat i motiven.
Kap.
3 art. 413. Eftersom kap. 3 art. 4 i kommitténs förslag har överförts till
kap. 1 har art. 514 i kommitténs förslag fått ändrad beteckning.
Kap.
3 art. 6. I anledning av remisskritik har i artikeln, som motsvarar kap. 3
art. 7 i kommitténs förslag, inte medtagits en av kommittén föreslagen
bestämmelse, att den som avböjer ett gemensamt ut-
Prop. 1971:137 33
nyttjande
av strömfall likväl skall ha rätt att senare inträda som deltagare i
företaget.
Kap.
3 art. 8. Artikeln motsvarar kap, 1 art, 4 och kap, 3 art. 9 i kommitténs
förslag. Någon saklig ändring har inte skett.
Kap.
3 art. 12. I arUedning av remisskritik har kommitténs förslag ändrats så att de
förutsättningar för tvångsrätt som anges i kap. 3 art. 11 gäller även för
tvångsrätt enligt förevarande artikel. Sådan tvångsrätt kan alltså föreligga
även om annans vattenområde eller vattenkraft inte samtidigt behöver tas i
anspråk.
Kap. 3 art. 13. I andra stycket
har med hänsyn tUl att kommissionen kan ta upp tillåtUghetsfrågan till särskUd
prövning orden "före målets avgörande" ändrats till "innan
kommissionen avgjort frågan om företagets tillåtlighet". I övrigt
föreligger inte något behov av ändring av artikeln med hänsyn till de ändringar
i den svenska vattenlagen som har beslutats i anledning av prop. 1971: 106,
Kap. 3 art. 14. Artikeln,
som saknar motsvarighet i gränsälvskommitténs förslag, innehåller bestämmelser
om laglighetsprövning. Enligt 2 kap. 25 § svenska vattenlagen är ägare av
byggnad i vatten berättigad att påkalla prövning av byggnadens laglighet, om
denna har verkställts utan att medgivande erhållits enligt vattenlagen eller
äldre lag. Beträffande verkan av vattendomstolens beslut gäller i tillämpliga
delar bestämmelserna i 2 kap. 2224 §§ vattenlagen om tillstånd tUl byggande.
Enligt 2 kap. 26 § är byggnadens ägare bevisningsskyldig i avseende ä de före
byggnadens tillkomst rådande förhållandena i vattnet, om byggnaden verkställts
utan tUlstånd efter det vattenlagen trätt i kraft.
1 den
finska vattenlagen finns inte någon direkt motsvarighet till des
sa bestämmelser. Förevarande artikel bygger helt på de svenska be
stämmelserna. Den i artikelns andra stycke upptagna bevisregeln, som
torde överensstämma med både svensk och finsk rätt, är dock tillämp
lig även på byggnad som har tillkommit före överenskommelsens ikraft
trädande.
Kap.
3 art. 15. Arttkdn har formulerats om så att det i ett tillståndsbeslut inte
behöver särskilt anges, att tUlståndet skall gälla utan tidsbegränsning.
Endast om tillståndet tidsbegränsas måste detta anges.
Kap.
3 art. 18. Artikeln har kompletterats med ett nytt andra stycke, som med 2
kap, 8 § andra stycket svenska vattenlagen som förebild ger möjlighet till
omprövning utan iakttagande av viss tid av bestämmelser som har meddelats till
skydd för fisket. Beträffande artikelns tredje stycke förtjänar framhållas att
det inte finns något hinder mot att vid omprövning av avgift ta hänsyn tUl
förändringar i penningvärdet.
Kap.
3 art. 22. Det bör understrykas, att de allmänna bestämmelserna om byggande i
vatten i tillämpliga delar gäller även vid byggande
2 Riksdagen
1971. 1 saml. Nr 137
Prop. 1971:137 34
för
flottningsändamål. Redan i kap, 1 art, 2 har upptagits en hänvisning till 1949
års flottningsöverenskommdse.
Kap.
4 art. 1. I uppräkningen av de ändamål för vUka reglering får ske har tillagts
"annat allmänt intresse av betydenhet".
Kap.
5 art. 1. I andra stycket har tUlagts att Torne älvs utflöden tillhör
älvområdet. Det kan erinras om att den i första stycket angivna
latitudsparallellen i Sverige utgör gräns mellan allmänt och enskilt vatten
enligt 4 § lagen (1950: 595) om gräns mot allmänt vattenområde.
Kap.
5 art. 8. I artikeln anges, att stadga för fisket inom Torne älvs fiskeområde
har intagits i bilaga B till överenskommelsen. Den av kommittén föreslagna
hänvisningen i andra stycket till tillsynsbestämmelserna har fått utgå som
obehövlig.
Kap.
6. Detta kapitel är nyskrivet huvudsakligen med den svenska miljöskyddslagen
(1969: 387) som förebUd, MUjöskyddslagen innefattar bestämmelser tUl skydd mot
vattenförorening, luftförorening, buller och andra störningar, I
överenskommelsen upptas emellertid endast bestämmelser till skydd mot
vattenförorening. I tillämpliga delar hänvisas till förarbetena tUl
mUjöskyddslagen (prop. 1969: 28, 3LU 37 och rskr 281). Kapitlet innehåUer
fjorton artiklar.
Kap.
6 art. 1. Artikeln, som motsvarar kap. 7 art. 1 i kommitténs förslag, innebär
ett allmänt förbud mot förorening av vattenområde i vidare mån än som är
tillåtligt enligt överenskommelsen. Förbudet är straffsanktionerat enligt kap,
9 art, 11, Artikeln innehåller till skillnad från art. 414 och den svenska
miljöskyddslagen inte någon begränsning till vad som härrör från användningen
av fast egendom. Härav följer att förorening som inte härrör från användning av
sådan egendom är helt förbjuden. Detta överensstämmer med 1 kap. 19 § finska
vattenlagen. I Sverige finns motsvarande bestämmelser i 23, 24 och 37 §§ naturvårdslagen
(1964: 822, senaste lydelse 1970: 891).
Kap.
6 art. 2. Artikeln motsvarar i huvudsak 2 § miljöskyddslagen och hänvisar till
de särskUda regler som gäller enligt den interna lagstiftningen.
Kap.
6 art. 3. Artikeln motsvarar 1 § första stycket punkterna 1 och 2
miljöskyddslagen och anger att de följande artiklarna endast gäller för
användning av fast egendom. Som en motsvarighet till miljöfarlig verksamhet i
miljöskyddslagen används i det följande begreppet verksamhet som avses i art,
3,
Kap.
6 art. 4. I artikelns första stycke, som motsvarar 9 § miljöskyddslagen,
fastslås företagarens rätt att få frågan om tillåtligheten av verksamhet som
avses i art, 3 prövad genom att ansöka om tUlstånd hos gränsälvskommissionen.
Någon motsvarighet till miljöskyddslagens dispensförfarande föreslås inte.
Bestämmelser om obligatorisk prövning ges i stadgan om prövnings- och
anmälningsskyldighet för verksamhet som avses i art, 3, vilken har intagits i
bilaga C till överens-
Prop. 1971:137 35
kommdsen,
I artikelns andra stycke, som motsvarar kap, 7 art. 2 tredje stycket i
kommitténs förslag, ges bestämmelser om underställning till båda regeringarna.
Kap.
6 art. 5. I första stycket fastslås en principiell ersättningsskyldighet för
skada och intrång av verksamhet som avses i art. 3 (jfr 30 § miljöskyddslagen).
I andra stycket ges en tillåUighetsregd som överensstämmer med kap. 3 art. 4. I
tredje stycket ges en bestämmelse om val av plats för verksamheten som
överensstämmer med 4 § miljöskyddslagen.
Kap.
6 art. 6. Artikeln motsvarar 5 § miljöskyddslagen och innehåller de
grundläggande villkoren för att verksamhet som avses i art. 3 över huvud skall
få förekomma.
Kap.
6 art. 7. Artikeln motsvarar 6 § miljöskyddslagen. Även om alla
försiktighetsmått som kan krävas enligt art. 6 har iakttagits, kan det tänkas
att den olägenhet som verksamheten för med sig blir av väsentlig betydelse.
Verksamheten är då enligt första stycket i princip inte tillåten men undantag
kan medges, när särskilda skäl föreligger. Om olägenheten är av den
beskaffenhet som anges i andra stycket, får verksamheten inte utövas, I motsats
tUl i miljöskyddslagen har i överenskommelsen detta förbud gjorts absolut (se 6
§ andra stycket miljöskyddslagen; jfr kap, 7 art, 2 andra stycket i kommitténs förslag).
Kap.
6 art. 8. Artikeln, som motsvarar 7 § första stycket punkt 1 miljöskyddslagen,
innehåller ett principiellt förbud mot utsläpp av visst slag av avloppsvatten
som inte har undergått längre gående rening än slamavskiljnlng.
Kap.
6 art 9. I artikeln, som motsvarar kap. 7 art. 3 i kommitténs förslag, ges en
bestämmelse om tvångsrätt. Med förebild i 8 kap, 25 § svenska vattenlagen har
gjorts en inskränkning beträffande tomtplats, trädgård och park.
Kap.
6 art. 10. Artikeln motsvarar kap. 7 art. 5 i kommitténs förslag och
innehåller bestämmelser bl, a, om tidsbegränsning av tillstånd (jfr kap. 3 art.
15).
Kap.
6 art. 11. Artikeln motsvarar 2326 §§ miljöskyddslagen och innehåller
bestämmelser om omprövning. Enligt 26 § miljöskyddslagen kan initiativ till
omprövningen tas endast av statens naturvårdsverk. Det synes inte lämpligt att
begränsa talerätten på motsvarande sätt i överenskommelsen, I artikelns fjärde
stycke anges därför, att ansökan om prövning kan göras av vederbörande
myndighet eller enskUd sakägare i någondera staten.
Kap.
6 art. 12. Artikeln motsvarar 27 och 28 §§ mUjöskyddslagen och innehåller
bestämmelser om omprövning efter ansökan av tUlstånds-havaren. Andra stycket,
som motsvarar 28 § miljöskyddslagen, gäller endast vid sådan omprövning, som
gmndas på denna artikel.
Prop. 1971:137 36
Kap.
6 art. 13. Artikeln motsvarar kap, 7 art, 6 andra stycket i kommitténs förslag
och innehåller bestämmelser om omprövning av ersättningsbeslut.
Kap.
6 art. 14. Artikeln motsvarar 41 § miljöskyddslagen och innehåller
bestämmelser om förbudstalan som riktar sig mot verksamhet som utövas utan
tiUstånd enligt överenskommelsen (se kap. 10 art. 5). Enligt 41 §
miljöskyddslagen kari initiativ till förbudstalan tas endast av statens
naturvårdsverk. Enskild sakägare kan emellertid väcka förbudstalan vid domstol
(jfr 36 § miljöskyddslagen). I överenskommelsen saknas anledning att begränsa
talerätten. Artikeln utesluter förbudstalan vid intern domstol.
Kap.
7 art. 2. I artikeln föreskrivs, att gränsälvskommissionen även utan samband
med ansökan om tillstånd äger besluta i fråga om ersättning på grand av åtgärd
som omfattas av överenskommelsen. Enligt kommitténs förslag (kap. 8 art. 2
första stycket) gäUde motsvarande regel endast vid skada till följd av åtgärd
enligt kap. 3 art. 21.
Art.
2 första stycket andra punkten och andra stycket samt art. 3 i kommitténs
förslag rör flottningsskada och har därför utmönstrats, vilket föranlett
omnumrering av art. 4 i kommittéförslaget.
Kap.
8 art. 1. Artikeln motsvarar kap, 9 art. 1 i kommitténs förslag. I huvudsak
har vidtagits endast redaktionella ändringar. I punkt 6 har dock på hemställan
av svenska vattenöverdomstolen upptagits fråga om föreskrifter enligt kap. 4
art. 3, Härigenom klargörs att ett regleringsföretag efter det att tUlstånd
till reglering har meddelats kan utökas att omfatta ytterUgare strömfall.
Kap.
8 art. 3. Artikeln motsvarar kap. 9 art. 3 i kommitténs förslag. Det har dock
ansetts lämpligt att ändra artikeln så att kompetenskonflikt med intern myndighet
alltid avgörs av gränsälvskommissionen. I Sverige kan efter miljöskyddslagens
ikraftträdande kompetenskonflikt uppstå inte endast med domstol utan även med
koncessionsnämnden för miljöskydd, statens naturvårdsverk och länsstyrelse.
Detta har föranlett omformulering av regeln om underrättelseskyldighet gentemot
kommissionen. Underrättelseskyldigheten har getts en vid avfattning för att
kommissionen skall få möjlighet att avgöra frågor om gränsdragningen enligt
kap. 1 art. 2.
Kap.
8 art. 4. Artikeln motsvarar kap. 9 art. 4 i kommitténs förslag. Uttrycket
sakägare har bytts ut mot motpart resp. part. Vidare har tillagts att ansökan
inte behöver kungöras, om den på annat lämpligt sätt kan delges berörda
motparter. Kungörelse och ansökningshandlingar skall expedieras till
myndigheter i båda staterna i den utsträckning så skall ske vid tillämpning av
intern rätt.
Kap.
8 art. 5. Skyldigheten att hålla handlingarna tillgängliga hos särskUd
aktförvarare har mjukats upp genom ett tillägg av innebörd att sådan skyldighet
inte föreligger om det är uppenbart obehövligt.
Prop.
1971:137 37
Kap. 8 art. 9. Av skäl som framgår av vad som anförts vid
kap. 3 art. 15 har punkt 6 i denna paragraf utgått.
Kap. 8 art. 13. Artikeln, som innehåller regler om omröstning,
har kompletterats med en hänvisning till interna omröstningsregler, vilken är
avsedd för det fall då ingen mening omfattas av flertalet medlemmar från
vederbörande stat, I sådant fall får med tiUämpning av den statens
omröstningsregler bestämmas vilken mening som skall gälla.
Kap. 9 art. 1. Artikeln motsvarar i huvudsak kap. 10 art.
1 första och andra styckena i kommitténs förslag och innehåller de grundläggande
bestämmelserna om gränsälvskommissionens tillsynsverksamhet. Det har inte
ansetts nödvändigt att uttryckligen föreskriva att tUlsynsuppgifter kan
fullgöras av medlem av eller befattningshavare hos gränsälvskommissionen. I ett
nytt andra stycke anges, att överenskommelsen inte innebär någon inskränkning
i den tillsyn som skall utövas enligt interna regler.
Kap. 9 art. 2. I ett nytt första stycke anges, att
kommissionen skall verka för att tillsynsmyndigheterna i vardera staten får
tillgång till erforderligt material. Artikelns andra stycke motsvarar kap. 10
art. 1 fjärde stycket i kommitténs förslag.
Kap. 9 art. 3. Artikeln, som motsvarar kap. 12 art. 6 i
kommitténs förslag, innehåller bestämmelser om tUlsyn över vattenföringen vid
Tärendöälvens utflöde ur Torne älv.
Kap. 9 art. 46. Artiklarna motsvarar 4244 §§
miljöskyddslagen men har getts en generell avfattning.
Kap. 9 art. 7-9. Artiklarna motsvarar kap. 10 art. 24 i
kommitténs förslag. Vad beträffar art. 8 förekommer i förslaget endast en typ
av avgift, som skall föras till den där angivna fonden, nämligen sådan avgift
som avses i kap. 3 art. 10. Bestämmelsens utformning möjliggör emellertid att
även andra slag av avgifter efter särskUt beslut av kommissionen eller
regeringarna tillförs fonden.
Kap. 9 art. 10. Artikeln motsvarar i huvudsak kap. 10 art.
5 första och andra styckena i kommitténs förslag. Straffmaximum har höjts från
sex månaders tUl ett års fängelse.
Kap. 9 art. 11. Artikeln motsvarar 45 § miljöskyddslagen
och innehåller straffbestämmelser som hänför sig till reglerna i kap. 6 samt
kap. 9 art. 5 och 6.
Kap. 9 art. 12. Första stycket motsvarar kap. 10 art. 5
tredje stycket i kommitténs förslag. Med ändring av kommitténs förslag föreskrivs,
att brottmål skall handläggas av allmän underrätt och alltså inte av
vattendomstol. Andra stycket motsvarar 46 § mUjöskyddslagen.
Kap. 10 art. 3. I artikeln har direkt utsagts, att
överenskommelsen träder i kraft den 1 januari 1972.
Kap. 10 art. 5. Artikeln motsvarar i huvudsak kap. 12 art.
5 i kommitténs förslag. I första stycket anges att bestämmelsen gäller anlägg-
Prop. 1971:137 38
ning
eller företag. Vidare har tillagts att bestämmelserna om omprövning i
överenskommelsen får tUlämpas på äldre anläggning eller företag. I ett nytt
andra stycke föreskrivs att mål eller ärende som är anhängigt vid intern
myndighet vid ikraftträdandet skall handläggas enligt äldre bestämmelser.
Kap.
10 art. 6. Artikeln motsvarar kap. 12 art. 7 i kommitténs förslag och
innehåller bestämmelser om uppsägning av överenskommelsen. Kommittén har
föreslagit en bestämmelse att staterna, då uppsägning sker, skall ta upp
förhandlingar om fortsatt bestånd av anläggningar som har tUlkommit i enlighet
med överenskommelsen. Denna bestämmelse kan inskränkas att gälla anläggningar
som sträcker sig över riksgränsen, eftersom staterna är oförhindrade att genom
intern lagstiftning meddela bestämmelser om övriga anläggningar.
Förslaget
till stadga för finsk-svenska gränsälvskommissionen
I
stadgan för gränsälvskommissionen har vidtagits endast två ändringar, I 5 §
anges, att domared kan ersättas av domarförsäkran, I 9 § har gjorts viss
uppmjukning i skyldigheten att vara tillstädes på kommissionens kansU, EnUgt
den nya lydelsen är det tillräckligt om ordföranden eller sekreterare är
tillstädes viss bestämd tid, minst en gång i veckan.
Förslaget
till stadga för fisket inom Torne älvs fiskeområde
I
1 § andra stycket har liksom i 5 kap. 1 § gränsälvsöverenskommelsen tiUagts
att Torne älvs utflöden tillhör älvområdet
I 6
§ andra stycket har tUlagts att förbudet mot fiske med hugg-krok gäller även
annat redskap varmed fisk kan spetsas.
Det
i 11 § angivna fiskeförbudet har utvidgats att avse även fiske med drivgarn.
I
13 § har kommittén föreslagit att minimimåttet för lax skall vara 60 cm. Detta
överensstämmer med vad som gäller enligt art. 6 i överenskommelsen den 20 december
1962 rörande skydd för beståndet av lax i Östersjön (SÖ 1963: 13). Denna
överenskommelse har ratificerats av Sverige, Danmark och Förbundsrepubliken
Tyskland. Nämnda stater har emellertid sedermera överenskommit, att
minimimåttet skall vara 50 cm för lax fångad i fasta redskap innanför den
svenska baslinjen norr om latituden 60°N. Överenskommelsen torde komma att
ratificeras inom en snar framtid. Finland har i sin interna lagstiftning
hittUls följt bestämmelserna i 1962 års överenskommelse. På grund av det
anförda har minimimåttet i förevarande artikel ändrats från 60 till 50 cm.
De
detaljerade redskapsbestämmelserna i 16-19 §§ har i Sverige utsatts för
åtskillig remisskritik. De föreslagna bestämmelserna får emel-
Prop. 1971:137 39
lertid
tills vidare anses vara av värde. Gränsälvskommissionen bör dock ges relativt
stora möjligheter att i konkreta fall medge undantag från bestämmelserna i
stadgan. För att tillgodose detta önskemål har vissa ändringar vidtagits i 21
och 22 §§ i kommitténs förslag. Till att börja med har paragraferna fått byta
plats. I 21 § första stycket i det aktuella förslaget anges att kommissionen
får medge undantag från bestämmelse i stadgan inte endast för fiskodling eller
vetenskapligt ändamål utan även i den mån det finnes påkallat av
fiskevårdshänsyn. I 22 § anges att kommissionen även i annat fall än som avses
i 21 § får medge undantag från bestämmelserna i 10 och 1619 §§ i den mån det
finnes påkallat. 22 § gäller således i motsats till 21 § endast vissa angivna
bestämmelser. Som en ytterligare spärr vid tillämpningen av 22 § föreskrivs,
att frågor av särskild betydelse skall underställas båda regeringarnas
prövning. De erfarenheter som kommissionen tillgodogör sig vid tUlämpningen av
21 och 22 §§ torde komma att utgöra en lämplig grundval för en framtida
revision av stadgan.
I 24
§ har införts ett krav på uppsåt. Vidare har den särskUda straffbestämmelsen
för grova brott fått utgå varvid den gemensamma strafflatituden angivits till
böter eller fängelse i högst sex månader. Även i 25 § har tUlagts ett krav på
uppsåt. Enligt 26 § gäller däremot att åsidosättandet av de angivna
föreskrifterna är straffbart om det sker uppsåtligen eller av oaktsamhet.
I 27
§ har i första stycket i analogi med det föreslagna andra stycket tillagts att
förverkande inte skall ske om det finnes uppenbart obilligt.
Förslaget
till stadga om prövnings- och anmälningsskyldighet för verksamhet som avses i
kap. 6 art. 3 i gränsälvsöverenskommelsen
Stadgan
har inte någon motsvarighet i gränsälvskommitténs förslag. Den har upprättats
med den svenska miljöskyddskungörelsen (1969: 388) som förebild. Stadgan avser
endast skydd mot vattenförorening, 17 §§ motsvarar med erforderliga
redaktionella ändringar 17 §§ i kungörelsen. Den i 2 § i stadgan intagna uppräkningen
av fabriker eller andra inrättningar för vUka föreligger tUlståndstvång
motsvarar emellertid inte endast 2 § i kungörelsen utan även 8 §, enligt
vilken paragraf endast föreligger anmälningsskyldighet, I Finland finns motsvarande
bestämmelser i förordningen om förhandsåtgärder för skydd av vatten
6.4.1962/283. Även de finska bestämmelserna har beaktats vid upprättandet av
stadgan. Oaktat tillståndsplikt enligt stadgan föreligger i mycket stor
omfattning har det ansetts lämpligt med en reservbestämmelse i 5 att intern
anmälningsplikt skall gälla i den mån tillståndsplikt inte föreUgger enligt 27
§§, Stadgan innehåller i 9 en övergångsbestämmelse som i huvudsak motsvarar
punkt 2 i övergångsbestämmelserna till miljöskyddskungörelsen.
Prop. 1971:137 40
Förslaget till tilläggsöverenskommelse till 1949 års
flottningsöverenskommdse
Som redan angivits bör 1949 års flottnmgsöverenskommelse
med tillhörande stadga få fortsätta att gälla (se i Sverige SÖ 1949: 5 och
1964: 28, prop, 1949: 61 och 1964: 151 samt i Finland prop, 1949: 34 och prop,
1964: 58),
Förslaget tUl tUläggsöverenskommelse innehåller fyra
artiklar. Den i bilaga till tUläggsöverenskommelsen intagna tilläggsstadgan
innehåller femton paragrafer.
I art. I i tilläggsöverenskommelsen anges, att
tilläggsstadgan innehåller bestämmelser om avveckling av den allmänna
flottningen och om återställningsåtgärder, I art. II anges, att vad som är föreskrivet i stadgan om
länsstyrelse skall avse gränsälvskommissionen och att kommissionen skall träda
i flottningsstyrelsens ställe, om det inte finns någon flottningsförening.
Art. III motsvarar kap, 12 art, 5 tredje stycket i gränsälvskommitténs förslag
tUl gränsälvsöverenskommelse och föreskriver, att avgift enligt art, V i
flottningsöverenskommelsen inte längre skall utgå samt att tidigare uttagna och
ej ianspråktagna avgifter skall tUlföras den i gränsälvsöverenskommelsen
angivna fonden. I art. IV ges
bestämmelser om frihet och lättnader för dem som sysslar med
återställningsåtgärder att överskrida riksgränsen. Tilläggsöverenskommelsen
skall träda i kraft samtidigt med gränsälvsöverenskommelsen.
I tUläggsstadgan bygger 114 §§ på 1969 års svenska
lagstiftning om återställningsåtgärder i avlyst flottled. I tUlämpliga delar
hänvisas till de svenska förarbetena (prop, 1969: 104, 3LU 43, rskr 302, SFS
1969: 396399), 114 §§ motsvarar i huvudsak följande svenska lagrum:
1
§ 81 §
lagen (1919: 426) om flottning i allmän flottled (FL)
2
§ 25 §
tredje stycket och 32 § andrafemte styckena FL
3
§
4
§ 6 kap. 28 § vattenlagen
5
§ 82 § FL
6
§ 82 a § första stycket FL
7
§ 82 a § andra stycket FL samt 1 § kungörelsen (1969:
399) om
förvaltare för avlyst flottled (KK)
8
§ 2 § KK
9
§ 82 a §
fjärde stycket FL
10
§ 82 a § tredje stycket FL samt 3 § KK
11
§ 5 § KK
12
§ 82 a § femte stycket FL
13
§ 6 § KK
14
§ 73 § andra och tredje styckena samt 74 § tredje
stycket FL
15 § i tilläggsstadgan innehåller bestämmelser för enskild
flottning, när allmän flottning inte pågår. Enskild flottning får bedrivas
efter anmälan till gränsälvskommissionen i enlighet med av kommissionen
Prop.
1971:137 41
meddelade
föreskrifter. Om flera än en vill bedriva enskild flottning, är dessa skyldiga
att genast bilda en flottningsförening. Det åligger gränsälvskommissionen att
se till att flottningsförening bildas, FöreUgger ingen beaktansvärd risk för
sammanblandning av olika ägares flottgods behöver dock någon flottningsförening
inte tillskapas. Närmast avsees här sådana fall då flottning bedrivs på skilda
områden i älven och det är stort avstånd mellan områdena."
6
Föredraganden
Sedan
länge har vissa frågor som rör utnyttjandet av de finsk-svenska
gränsvattendragen reglerats i överenskommelser mellan de bägge staterna. Detta
gäller framför allt flottningen och fisket. I det första hänseendet föreligger
en utförlig reglering, innebärande bl. a. att flottningen skall handhas av en
gemensam flottningsförening. Reglerna om fisket behandlar i huvudsak laxfisket
i älvarna, vilket på bägge sidor om gränsen har ansetts tUlkomma staterna
själva, men upptar även vissa föreskrifter som går utanför denna ram. Andra
frågor om nyttjandet av vattnet, t. ex. sådana som rör byggande i vatten,
vattenreglering, vattentäkt och förorening, har däremot inte gjorts till föremål
för konventionsreglering, utan i dessa hänseenden gäller vardera statens
interna rätt.
På
initiativ av Nordiska rådet inleddes i slutet av 1950-talet i samarbete mellan
Finland, Norge och Sverige utredning rörande möjligheterna att gemensamt
utnyttja vattenkraftsresurserna på Nordkalotten. Detta utredningsarbete
aktualiserade frågan om en mer omfattande vattenrättslig konvention rörande
nyttjandet av de finsk-svenska gränsvattendragen, och år 1961 tillsattes
finsk-svenska gränsälvskommittén med uppdrag att utarbeta förslag till en
sådan konvention.
Sedan
kommittén fullgjort sitt uppdrag och dess förslag remissbehandlats i Finland
och Sverige har överläggningar ägt rum mellan företrädare för de båda staterna.
Härvid har kommitténs förslag överarbetats på grundval av remisskritiken och med
beaktande av den utveckling som har ägt rum sedan förslaget lades fram.
Det
nu föreliggande förslaget till gränsälvsöverenskommelse innehåller en utförlig
materiell reglering i fråga om byggande i vatten, vattenreglering, fiske och
skydd mot vattenförorening inom ett område som omfattar gränsälvarna med
tillflöden, sidoflöden och särskilda utflöden samt skärgårdsområdet utanför
Torne älvs mynning. Regleringen bygger på gällande fiiisk och svensk rätt. I
den mån konventionsreglering saknas blir vardera statens interna rätt
subsidiärt till-lämplig. För tiUämpning av överenskommelsen inrättas en
gemensam finsk-svensk gränsälvskommission.
2t
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 137
Prop.
1971:137 42
Beträffande byggande i vatten föreskrivs som huvudregel
att byggande får ske endast om det prövas från allmän eller enskild synpunkt
medföra fördel som väsentligt överväger olägenheterna. Företag som är av mera
ingripande beskaffenhet i avseende på befolkningens lev-nadsförhåUanden eUer
naturförhållandena eller eljest med hänsyn till betydande allmänt intresse får
komma till stånd endast under förutsättning att företaget är av synnerlig vikt
för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt. Byggande
får inte ske utan tillstånd, såvida inte byggandet är av ringa omfattning och
det är uppenbart att allmänt eller enskUt intresse inte påverkas menligt. Beträffande
företag av större betydelse skall tillåtlighetsfrågan och frågan om de villkor
som skall gälla för företaget med hänsyn till allmänna intressen underställas
båda regeringarna. Dessa skall kunna förbehålla sig prövningsrätt även i andra
fall,
Bestämmelsema om byggande i vatten gäller i tillämpliga
delar även för vattenreglering. Tillstånd till vattenreglering kan ges för att
tillgodose vissa allmänna intressen. Rätt för annan att ansluta sig till
vattenregleringsföretag skall föreligga. Bestämmelser om tvångsdelaktighet
föreslås inte, men avgiftsskyldighet skall kunna åläggas den som tUlgodogör sig
nytta av vattenreglering.
Bestämmelserna om fiske i gränsälvsöverenskommelsen avser
fiskådra i älvområdet, fredningszoner i havsområdet, vissa andra fiskeförbud
i havsområdet samt samfällt utnyttjande av laxfisket. Föreskrifterna om
fredningszoner överensstämmer i sak med bestämmelser som år 1967 togs in i
Torneälvsstadgan. Beslut av gränsälvskommissionen om upplåtelse av samfällt
laxfiske skall för att bli gällande stadfästas av båda regeringarna. I bilaga
till gränsälvsöverenskommelsen har intagits stadga för fisket inom Torne älvs
fiskeområde. Stadgan innehåller en rad föreskrifter om fiskets vård och
bedrivande, bl. a. rörande fisketider, redskap och minimimått på fisk som får
fångas.
Bestämmelserna om skydd mot vattenförorening i
gränsälvsöverenskommelsen har utarbetats huvudsakligen med den svenska miljöskyddslagen
som förebild. FöroreningskapiUet inleds med ett allmänt straffsanktionerat
förbud mot förorening av vattenområde i vidare mån än som är tillåtligt enligt
överenskommelsen. Eftersom förbudet i motsats till de följande tiUåUighetsreglerna
inte innehåller någon begränsning till vad som härrör från mark, byggnad eller
anläggning, är förorening som inte härrör från användningen av sådan egendom
helt förbjuden. Beträffande användning av mark, byggnad eller anläggning på
sätt som medför förorening föreslås i huvudsak samma regler om förutsättningar
för verksamhetens tiUåtiighet, om skyldighet att vidta skyddsåtgärder etc. som
gäller enligt miljöskyddslagen. Den som använder eller ämnar använda mark,
byggnad eller anläggning på sätt
Prop. 1971:137 43
som
kan medföra förorening av vattenområde har rätt att få verksamhetens
tillåtlighet prövad av gränsälvskommissionen. TUlåtlighetsfrå-gan skall
underställas båda regeringarnas prövning när kommissionen finner det påkallat
eller endera regeringen har förbehållit sig prövningsrätt. I en som bilaga
till överenskommelsen intagen stadga har efter mönster av den svenska
miljöskyddskungörelsen meddelats föreskrifter om obligatorisk prövning
beträffande vissa slag av verksamhet. I den mån tUlståndspUkt inte föreligger
blir interna bestämmelser om anmälningsplikt tillämpliga. Har tiUstånd inte
meddelats, kan fråga om förbud mot viss verksamhet tas upp av kommissionen på
begäran av myndighet eller enskUd sakägare i någondera staten.
Med
hänsyn tUl att den allmänna flottningen i gränsälvarna skall upphöra efter
innevarande säsong har de av kommittén föreslagna bestämmelserna om flottning
inte tagits upp i det sluUiga förslaget. I stället föreslås att den gällande
flottningsöverenskommelsen skall bibehållas och kompletteras med föreskrifter
om återställningsåtgärder i flottleden efter flottningens upphörande. Dessa
föreskrifter har utformats efter mönster av den nyligen genomförda svenska
lagstiftningen härom.
Den
föreslagna gränsälvskommissionen skall i de nationella myndigheternas ställe
pröva tillstånds- och ersättningsfrågor samt handha vissa tiUsynsuppgifter och
andra administrativa funktioner, bl. a. beträffande fisket. Kommissionens
befogenheter inskränks av regler om underställning till båda regeringarna av
bl. a. viktigare tUlståndsfrågor. Kommissionen skall bestå av sex ledamöter,
tre från vardera staten. För gUtigt beslut krävs i princip att minst två
ledamöter från vardera staten är överens. Uppnår ingen mening sådant röstetal skall
i ersättningsfrågor den mening gälla som omfattas av flertalet medlemmar från
den stat där skadan uppkommer medan annan fråga skall hänskjutas till
regeringarna för avgörande. Kommissionens beslut i ersättningsfrågor får
överklagas hos vattenöverdomstolen i den stat där skadan uppkommer. Dess beslut
i andra frågor vinner omedelbart laga kraft. Intern lagstiftning om särskilda
rättsmedel skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse, såvitt beslutet
rör intresse i den staten.
Gränsälvsöverenskommelsen
föreslås efter ratifikation träda i kraft den 1 januari 1972.
Vid
den svenska remissbehandlingen av kommittéförslaget har uppfattningarna gått
isär i fråga om behovet av den föreslagna överenskommelsen. Flertalet
remissinstanser har ansett att ett sådant behov föreligger. Vissa
remissinstanser har dock pekat på flera olika omständigheter som föranleder
att detta behov är mindre nu än vad som gällde när kommitténs arbete inleddes.
Sålunda har erinrats om att någon utbyggnad av vattenkraften i älvarna inte
torde vara aktuell, att den allmänna flottningen där skall upphöra samt att
svenska statens
Prop.
1971:137 44
rätt till laxfisket nu har blivit fastslagen genom dom av
högsta domstolen. Från företrädare för naturvårdsintresset har uttryckts farhågor
för att den föreslagna överenskommelsen genom att tillhandahålla en rättslig
reglering rörande byggande i vatten skulle underlätta en från
naturvårdssynpunkt icke önskvärd utbyggnad av vattenkraften. Flera
remissinstanser har pekat på att tidpunkten för en överenskommelse är olämplig,
eftersom den pågående översynen av den svenska vattenlagen inom kort skulle
aktualisera en omarbetning av överenskommelsen. De remissinstanser som är
kritiska mot kommittéförslaget framhåller i allmänhet att det behov av
samordning som föreligger, exempelvis i föroreningsfrågorna, torde kunna
tillgodoses genom samarbete mellan berörda nationella myndigheter utan stöd av
en särskild internationellrättslig reglering.
Den tveksamhet rörande behovet av en överenskommelse som
har yppats av vissa svenska remissinstanser har inte någon motsvarighet på
finsk sida. Vid de överläggningar som har ägt rum efter remissbehandlingen har
också från finskt håll understrukits att det är angeläget att en
överenskommelse kommer till stånd snarast möjligt. Stor betydelse bör vidare
tUlmätas det förhållandet att en sådan inställning har kommit till uttryck även
i yttranden från de svenska remissinstanser som närmast företräder de lokala
intressena i området. Erfarenheten visar också att ett inte närmare reglerat
samarbete mellan nationella myndigheter på ömse sidor om gränsen stöter på
svårigheter, bl. a. därför att organisationen i vissa hänseenden inte är
parallell.
Det är riktigt att någon utbyggnad av vattenkraften i
gränsälvarna eller i tillflödena på den svenska sidan inte är aktuell. Jag vill
i detta sammanhang erinra om att det i årets statsverksproposition (prop. 1971:
1 bil. 15 s. 154) har deklarerats att Torne älv bör helt undantas från
utbyggnad. Upprättandet av en finsk-svensk gränsälvsöverenskommelse som
innehåller regler om byggande i vatten får inte uppfattas som någon ändrad
inställning härvidlag. Jag vill emellertid också peka på att det inte är
uteslutet att det kan bli fråga om kraftutbyggnad i de finska tillflödena. En
överenskommelse garanterar för ett sådant fall att svenska intressen beaktas. I
praktiken leder överenskommelsen till att en utbyggnad inte kan komma till
stånd utan den svenska regeringens godkännande. I övrigt vill jag särskilt
framhålla att överenskommelsen öppnar möjlighet att reglera frågor om utsläpp
av avloppsvatten och annan förorening i älven. Dessa frågor får allt större
betydelse även i dessa trakter.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att en
överenskommelse av föreslaget innehåll bör komma till stånd. Vad beträffar
valet av tidpunkt för överenskommelsens genomförande med hänsyn till pågående
översyn av den svenska vattenlagen vill jag anföra följande. En överenskommelse
av detta slag måste av naturliga skäl få karaktären
Prop.
1971:137 45
av en kompromiss mellan de berörda ländernas interna
lagstiftning. Vid den överarbetning av kommittéförslaget som har skett efter remissbehandlingen
har hänsyn kunnat tas till de senaste årens svenska lagstiftning om miljöskydd
och om återställningsåtgärder i avlyst flottled. Flera av de avvikelser från
den svenska vattenlagen som återfinns i förslaget står i god överensstämmelse
med de direktiv som gäller för vattenlagsutredningens arbete. Mot bakgrund av
det nu sagda kan jag inte se någon anledning att nu uppskjuta genomförandet av
en överenskommelse. Det är f. ö. ingalunda säkert att en senare tidpunkt
skulle visa sig lämpligare med hänsyn till den interna rättens läge i de båda
länderna. Som kommittén har framhållit får det förutsättas att förhandlingar
tas upp om revision av överenskommelsen, om någondera statens interna
lagstiftning skulle undergå väsenUiga förändringar. Jag vill emellertid
understryka att det knappast kan bli fråga om sådana åtgärder annat än då
ändringarna är av genomgripande praktisk betydelse.
Den
föreslagna överenskommelsen innebär att befogenheter som nu tiUkommer svenska
domstolar och svenska administrativa myndigheter överförs till ett särskilt
organ, gränsälvskommissionen, i vilket ingår ledamöter från annan stat. Det
skulle möjligen kunna ifrågasättas om en sådan ordning är godtagbar från
konstitutionell synpunkt. Härvid är emellertid att märka att de föreslagna
omröstningsreglerna för kommissionen innebär dels att beslut i andra frågor än
ersättningsfrågor inte kan komma till stånd utan att det föreligger majoritet
för beslutet i bägge de nationella grupperna bland kommissionens ledamöter,
vartill kommer att åtskilliga sådana frågor skall hänskjutas till regeringarna
för avgörande, dels att avgörande för beslut i ersättningsfrågor som rör
svenska skadelidande blir den mening som omfattas av majoriteten bland
kommissionens svenska ledamöter. Beslut i sistnämnda grupp av frågor kan
dessutom överklagas till svensk domstol. Med hänsyn till det nu sagda synes
några konstitutionella betänkligheter inte möta mot den föreslagna
överenskommelsen. Emellertid är överenskommelsen av sådan beskaffenhet att den
kräver riksdagens godkännande enligt 12 § regeringsformen. Frågan om inhämtande
av sådant godkännande torde få tas upp sedan överenskommelsen har undertecknats.
I de
svenska remissyttrandena över kommitténs förslag har en rad synpunkter på
dettas utformning i skilda avseenden förts fram. Vid de gemensamma
överläggningar som därefter har ägt rum har dessa synpunkter i många fall
kunnat tillgodoses. På åtskilliga punkter har kritiken dock lämnats obeaktad.
Skälen för de ändringar i förhållande till kommittéförslaget som har
överenskommits vid överläggningarna framgår av de därvid upprättade gemensamma
motiv som jag tidigare har redovisat. För min del anser jag att de förslag til!
gränsälvsöverens-
Prop. 1971:137 46
Kommelse
och till tUläggsöverenskommelse tiU 1949 års flottningsöverenskommdse som
utgör resultatet av överläggningarna är lämpligt utformade och bör godkännas
från svensk sida. Med hänsyn till att förslagen har tiUkommit vid förhandlingar
mellan finska och svenska representanter och att tiUämpningen skall ankomma på
en gemensam finsk-svensk kommission anser jag mig inte böra gå in på någon
detaljdiskussion av de synpunkter som har förts fram vid remissbehandlingen av
kommitténs betänkande.
Från
finsk sida har meddelats, att man är beredd att underteckna förslagen.
Under
åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t för sin del
godkänner de föreliggande förslagen till dels gränsälvsöverenskommelse mellan
Sverige och Finland, dels tUläggsöverenskommelse till överenskommelsen den 17
februari 1949 mellan Sverige och Finland om flottningen i Torne och Muonio
gränsälvar och beslutar, att överenskommelserna skall undertecknas.
Vad
föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter
hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur
protokollet: Britta Gyllensten
Prop.
1971:137 47
Bilaga
1
Gränsälvskommittén
1
Förslag till
överenskommelse
mellan Sverige och Finland angående gränsvattendragen
Sveriges
regering och Finlands regering har i syfte att säkerställa ett sådant nyttjande
av gränsvattendragen, som står i bästa möjliga överensstämmelse med de båda
rikenas och gränsbygdens intressen, träffat följande överenskommelse för
ordnande av vissa vattenrättsliga och fiskerättsliga frågor beträffande dessa
vattendrag.
Kap.
1. Allmänna stadganden
Art.
1
Överenskommelsen
äger tillämpning på följande vattenområden: Könkämä och Muonio älvar samt den
del av Torne älv och de sjöar i vUka riksgränsen mellan Finland och Sverige
löper (gränsälvarna),
de
sjöar och vattendrag vilka utgör sidogrenar av eller tillflöden till
gränsälvarna,
de
särskilda utflöden som bildas av Torne älvs skilda mynningsgrenar, den del av
Bottniska viken som ligger inom finska och svenska Nedertorneå socknar.
Överenskommelsens
bestämmelser om fiske och om flottning har särskUda tillämpningsområden enligt
vad som anges i kap. 5 art. 1 och kap. 6 art 1.
Art.
2
Överenskommelsen
omfattar:
åtgärd,
som innebär byggande i vatten enligt kap. 3, vattenreglering enligt kap. 4
eller utsläppande av fast eller flytande avfall eller annat ämne enligt kap. 7,
om åtgärden utföres inom gränsälv,
åtgärd
av samma beskaffenhet, om åtgärden eljest utföres inom till-lämpningsområdet,
såsom det bestämts ovan i art. 1 första stycket, i endera staten och kan
medföra verkningar i den andra staten,
fiske
och flottning inom de i kap. 5 art. 1 och kap. 6 art. 1 angivna särskilda
tillämpningsområdena.
Art.
3
De
av överenskommelsen berörda vattenområdena skall enligt de närmare grunder som
anges i denna överenskommelse nyttjas så, att båda länderna får tillgodonjuta
fördelarna av gränsvattendragen och gränsbygdens intressen främjas på bästa
sätt. Vikt skall fästas vid naturvårdsintresset; såsom angelägna behov skall
beaktas, att fiskbeståndet tryggas och förorening av vattnet motverkas.
Prop. 1971:137 48
Ärt. 4
Om i visst fall med anledning av byggande i vatten kräves
förhållandevis omfattande åtgärder för att avhjälpa olägenhet för flottning,
skall staterna gemensamt överväga om och i vad mån åtgärderna kan bekostas av
allmänna medel.
Art. 5
I gränsälvarna med sidogrenar skall lika lott i
vattenmängden tillkomma vardera sidan, även om större del därav framrinner
inom den ena staten än inom den andra. Härigenom rubbas ej den rätt till
vattnet som enskild kan grunda på dom, urminnes hävd eller annan särskUd
rättsgrand.
Art. 6
Den som äger eller har nyttjanderätt till strand vid
gränsälv får oavsett riksgränsen förfoga över annan tillhörigt vattenområde
utanför stranden för anordnande av mindre brygga, båt-, bad- eller tvätthus
eller annan sådan byggnad,
I gränsälv äger envar taga vatten och is tUl husbehov
eller för annat likartat ändamål nyttja vattnet.
Vattenområde får ej tagas i anspråk för ändamål som avses
i denna artikel, om områdets ägare tillskyndas nämnvärd olägenhet därav eller
om fiske eller flottning lider intrång. Vad i artikeln stadgas utgör ej heller
grand för att åsidosätta sådana föreskrifter angående samfärdsel över
riksgränsen, som utfärdats i annan ordning.
Art. 7
I enlighet med bestämmelser i gränsregleringstraktaten den
8/20 november 1810, art. 4, äger innevånarna i vardera staten rätt att fritt
färdas med båt å gränsälvarna samt att, om det är nödvändigt med hänsyn till
båtfartens säkerhet eller för förhalning av båtar, lägga tUl vid den
motliggande stranden.
Art. 8
I den mån överenskommelsen icke innefattar särskilda
bestämmelser skall inom vardera staten den där gällande lagstiftningen
tillämpas.
Kap. 2. Gränsälvskommission
Art. 1
För samverkan meUan staterna vid tillämpning av
överenskommelsen skall finnas en ständig, av staterna gemensamt tillsatt
kommission (finsk-svenska gränsälvskommissionen).
Alt. 2
Gränsälvskommissionen skall bestå av sex medlemmar, av
vilka regeringen i vardera staten utser tre. Av vardera statens medlemmar
skall en vara lagkunnig och erfaren i domarvärv samt en vara tekniskt sakkunnig;
den tredje skall vara en med gränsbygdens förhållanden väl förtrogen person
som utses, den finska medlemmen efter förslag av länsstyrelsen i Lapplands län
och den svenska medlemmen efter förslag av länsstyrelsen i Norrbottens län.
Prop. 1971:137 49
Bland vardera statens medlemmar förordnar regeringen en
att växelvis staterna emellan, för ett år i sänder, vara ordförande och vice
ordförande i kommissionen.
För varje
medlem utses i den ordning som gäller för medlemmen en eller flera ersättare,
som uppfyller de för medlemmen stadgade behörighetsvillkoren.
Till kommissionens förfogande skall ställas sekreterare
och den övriga personal som kommissionen behöver.
Art. 3
Gränsälvskommissionen föranstaltar enligt eget bestämmande
om de undersökningar och utredningar som påkallas för att den skaU kunna
fullgöra sina åligganden enligt denna överenskommelse.
Kommissionen
kan träda i direkt förbindelse med myndigheter i vardera staten samt påkalla
deras biträde för erhållande av upplysningar och för det samråd som är
behövligt.
Vid behov
äger kommissionen anlita sakkunniga för särskUda utredningsuppdrag.
Art. 4
Vardera staten avlönar de kommissionsmedlemmar som utsetts
av staten. Övriga kostnader för kommissionens verksamhet, vilka icke uppenbarligen
är att anse som blott endera statens utgifter, skall gäldas till lika delar av
staterna.
Art. 5
Medlem av gränsälvskommissionen är underkastad
straffrättsUgt tjänstemannaansvar enligt lagen i den stat vars regering utsett
honom. För befattningshavare hos kommissionen skall i fråga om sådant ansvar
gälla vad lagen i den stat där han har sitt hemvist stadgar beträffande den
som är anstäUd i allmän tjänst.
Medlem av och befattningshavare hos kommissionen skall
under utövning av sin tjänst åtnjuta straffrättsUgt tjänstemannaskydd i
enlighet med vad lagen i den stat där utövandet äger ram stadgar för den som är
anställd i allmän tjänst.
Art. 6
I en genom särskild överenskommelse mellan de båda
staterna fastställd stadga skall föreskrifter meddelas om kansliort för
gränsälvskommissionen samt om behandlingen av mål och ärenden hos kommissionen
och kommissionens verksamhet i övrigt, i den mån bestämmelser härom ej är
upptagna i denna överenskommelse.
Kap. 3. Byggande i vatten
Art. 1
Såsom byggande i vatten anses i denna överenskommelse:
uppförande av anläggning i vattenområde, reglering av vattenstånd eller
vattenavrinning, bortledande av vatten från vattenområde,
vidtagande
av annan åtgärd, som kan föranleda ändring av vattenståndet eller
vattenföringen eller av vattnets djup eller läge.
Prop. 1971:137 50
Vad
som stadgas om byggande i vatten gäller även: vidtagande av åtgärd i
vattenområde, vUken kan påverka grundvattenförhållandena, uppförande av bro
eller annan anläggning över vattenområde, framdragande av ledning eller
utförande av annan anläggning under vattenområde,
vidtagande
av åtgärd som, utan att vara hänförlig till kap. 7, kan påverka beskaffenheten
av vattnet i vattenområde.
Ändring
eller utrivning av byggnad i vatten anses som byggande, om åtgärden kan
märkbart förändra vattenförhållandena.
Art.
2
Byggande
i vatten skall ske så, att ändamålet vinnes med minsta möjliga intrång och
olägenhet för annat intresse inom någondera staten. Hänsyn skall i skälig
omfattning tagas till förutsedda framtida företag, som kan beröras av
anläggningen.
Art.
3
Om
någon till följd av byggande i vatten lider skada eller intrång, får byggandet
ske endast om det prövas från allmän eller enskild synpunkt medföra fördel som
väsenUigt överväger olägenheterna.
Skulle
byggandet medföra väsentlig försämring av befolkningens levnadsförhållanden eller
förorsaka sådan bestående ändring av naturförhållandena, varigenom väsenUigt
minskad trevnad för närboende eller betydande förlust från naturvårdssynpunkt
är att befara, eller eljest förnärma betydande allmänt intresse, får det
tUlåtas endast under fömtsättning att det är av synnerlig vikt för
näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt.
För
skada och intrång skall utgå ersättning enligt kap. 8.
Art.
4
Är
fråga om skilda företag, som avser samma vattenområde eller av annan orsak ej
kan utföras jämte varandra, skall företräde ges åt det företag som från allmän
och enskUd synpunkt kan antagas bli till största gagn. Mellan stridiga
intressen skall såvitt möjligt jämkas så, att vart och ett kan tillgodoses utan
väsentligt förfång för annat.
Art.
5
Vid
bedömning huruvida tillämnat byggande får ske skall förhållandena inom den ena
och inom den andra staten beaktas såsom likvärdiga.
Art.
6
Om
flera på grund av äganderätt eller ständig servituts- eller nyttjanderätt
råder över den i gränsälv inom endera staten belägna delen av ett strömfall,
kan en eller flera av dem vid förfarande enligt art. 14 i detta kapitel medges
rätt att tillgodogöra sig annans del, om så får ske enligt de villkor som i
sådant avseende gäller jämlikt lagen i den stat till vilken strömfallsdelen
hör. Ersättning för tillgodogörandet skall utgå enligt kap. 8.
Prop.
1971:137 51
Art.
7
Den
som på grund av äganderätt eller ständig servituts- eller nyttjanderätt råder
över den tUl endera staten hörande delen av ett strömfall i gränsälv eller som
på grund av sådan rätt jämte rätt som följer av art. 6 i detta kapitel kan
tillgodogöra sig strömfallsdel som nu sagts kan bjuda den som råder över
motsatta sidan att gemensamt utnyttja fallet. Om denne ej vill, kan vid förfarande
enligt art. 14 den som bjudit medges rätt att mot ersättning enligt kap. 8
tillgodogöra sig även motsatta sidans del; den som råder över nämnda del skall
dock äga rätt att inom den tid och på de villkor i övrigt, som bestämmes i
samband med medgivandet, inträda såsom deltagare i företaget.
Har
den som råder över motsatta sidan förklarat sig villig att deltaga i fallets
utbyggnad men kan enighet ej nås om viUkoren för deltagandet, bestämmes dessa
villkor vid förfarande enligt art. 14.
Art.
8
Om
byggande i vatten kan menligt inverka på fiske, har den som bygger att vidtaga
eUer bekosta sådana åtgärder, som skäligen finnes påkallade för att trygga
fiskets bestånd eller upprätthåUa likvärdigt fiske.
Art.
9
Den
som bygger i vatten är skyldig att vidtaga eller bekosta erforderliga åtgärder
till förebyggande av att olägenhet av någon betydelse uppkommer för flottning,
i den mån ej enligt kap. 1 art. 4 bestämmes, att sådana åtgärder skall bekostas
av allmänna medel.
Den
byggande är även pliktig att i skälig omfattning vidtaga eller bekosta
åtgärder till motverkande av olägenhet för samfärdsel.
Art.
10
Vid
byggande i vatten skall tUlses att, bortsett från tillfällig och övergående
grumling, vattenförorening som innebär olägenhet av någon betydelse ej
uppkommer.
Art.
11
Om
byggande i vatten medför väsenUig ändring av vattenförhållandena eller eljest
är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet, kan för företaget
bestämmas skyldighet att utge viss årlig avgift. Denna avgift skall användas
till förebyggande eller minskande av skada eller olägenhet, som vållas genom
företaget och ej är av beskaffenhet att ersättning därför utgår, eller till
gottgörelse för sådan skada eller olägenhet eller för tillgodoseende av annat
ändamål beträffande den bygd som beröres av företaget.
Storleken
av avgiften skall fastställas med skäligt beaktande å ena sidan av den fördel
som vinnes genom företaget och å andra sidan av den skada och olägenhet som
uppkommer därav. Avgiften får ej i något fall sättas högre än två procent av
den beräknade årliga nettonyttan av företaget. Den skall inbetalas till
gränsälvskommissionen och tillföras den fond som omförmäles i kap. 10 art. 3.
Även
eljest kan i fråga om företag för byggande i vatten bestämmas sådana särskilda
villkor, som skäligen finnes påkallade med hänsyn till bygden och allmänna
intressen i övrigt.
Prop.
1971:137 52
Art.
12
För
att möjliggöra sådant byggande i vatten, som är av mer väsentlig betydelse ur
allmän eller enskild synpunkt, eller för att förebygga eller minska skada eUer
olägenhet av byggande i vatten kan den byggande erhålla rätt att mot
ersättning enligt kap. 8 varaktigt eller tillfälligt taga i anspråk annan
tillhörig fast egendom.
Art.
13
Den
som för något företag berättigas taga i anspråk annans vattenområde eller
vattenkraft kan, om så är erforderligt, därjämte tillerkännas rätt att mot
ersättning enligt kap. 8 taga i anspråk eller ändra eller utriva annan
tillhörig byggnad i vatten.
Art.
14
För
sådant byggande i vatten som omfattas av överenskommelsen kräves tUlstånd av
gränsälvskommissionen, TUlstånd behöver dock ej inhämtas, om byggandet är av
ringa omfattning och det är uppenbart, att allmänt eller enskUt intresse icke
menligt påverkas av byggandet.
Är fråga om uppförande
eller mera betydande ändring av dammbyggnad i gränsälv eller om
vattenreglering av beskaffenhet att väsentligt påverka vattenförhållandena i
gränsälv, skall kommissionen innan tillstånd ges underställa frågan om
tillåtligheten av företaget och de villkor som med hänsyn tUl allmänna
intressen bör gälla för detta båda regeringarnas prövning. Oavsett företagets
beskaffenhet skall sådan underställning äga rum, om kommissionen finner
företaget kunna medföra sådana verkningar som avses i art, 3 andra stycket i
detta kapitel. Även i annat fall skall underställning hos båda regeringarna
ske, om kommissionen finner särskUd anledning därtill föreligga eller om endera
regeringen förbehåller sig rätt till prövning av företaget och lämnar
kommissionen besked därom före målets avgörande.
Fråga om medgivande enligt
art. 7 första stycket i detta kapitel eller bestämmande av villkor enligt andra
stycket i samma artikel skall efter underställning prövas av båda regeringarna.
Art.
15
Tillstånd
till byggande i vatten skall ges utan tidsbegränsning eller, då det påkallas av
omständigheterna, för bestämd tid.
Art.
16
Beslut
varigenom lämnats tillstånd till byggande i vatten är gällande mot envar i den
mån det äger laga kraft, dock med de inskränkningar som följer av art. 1719.
Art.
17
Har
företag för byggande i vatten ej blivit fullbordat inom den tid som bestämts
enligt kap. 9 art. 9 p. 5), är tillståndet förfallet, såvitt det avser sådan
del av företaget som ej kommit till stånd. Gränsälvskommissionen kan dock,
efter ansökan som göres före utgången av denna tid, medge anstånd i högst tio
år, om skäl förekommer därtUl.
Art.
18
Tillstånd
till byggande i vatten kan på ansökan av vederbörande myndighet i någondera
staten eller företagets ägare omprövas, såvitt angår
Prop.
1971:137 53
de villkor som med hänsyn tUl allmänna intressen bör gälla
för företaget. Ansökan kan göras under fyrtionde året efter det kalenderår då
tUlståndet meddelades och därefter vart fyrtionde år; i fråga om avgift enligt
art. 11 i detta kapitel skall dock perioden vara tio år. Har omprövning ej
påkallats under sista året av viss period, skall förut meddelade bestämmelser
gälla även för nästa period.
Vid omprövningen får företagets ägare ej åläggas
förpliktelser, vilka medför väsentlig kostnad eller olägenhet utöver vad som
tidigare ålagts honom.
Art. 19
Anspråk på ersättning för skada eller intrång, som icke
föratsetts av gränsälvskommissionen vid tillståndets meddelande, får
framställas inom tio år, räknat från utgången av den tid inom vilken byggnaden
skall vara fulbordad. Är skadan eller intrånget betydande, får inom samma tid
föras talan om meddelande av sådana ändrade föreskrifter rörande företaget,
som utan att förnärma tredje mans rätt eller medföra väsentlig olägenhet för
ägaren är ägnade att förebygga eller i största möjliga mån minska skadan eller
intrånget för framtiden.
Art. 20
Ägare av företag för byggande i vatten är pliktig att
underhålla de anläggningar som hör till företaget så, att fara för aUmän eller
enskild rätt förebygges.
Art. 21
Rensning, som är nödvändig för bibehållande av vattens
djup eller läge, får utan hinder av vad som stadgas i art. 14 i detta kapitel
verkställas utan gränsälvskommissionens prövning. Jord eller annat som upptages
vid rensningen får, om det är påkallat och ej avsevärda olägenheter vållas
därav, uppläggas på närmaste strand eller föras tUl lämpligt stäUe i närheten.
Innehavare av fastighet som beröres av rensningen eller uppläggningen skall i
god tid underrättas om åtgärden.
Har vattendrag vikit från sitt läge, äger i fråga om
återställande av vattendraget i dess förra skick bestämmelserna i första
stycket motsvarande tillämpning, under fömtsättning att återställandet sker
inom tn år från det förändringen inträdde.
För skada och intrång till följd av åtgärd som avses i
denna artikel skall ersättning utgå enligt kap. 8 .
Art. 22
I fråga om byggande i vatten som avser vattenreglering
eller som tillgodoser fiskets behov eller som påkallas för eller berör
flottning gäller för vissa fall särskUda bestämmelser enligt kap. 46.
Kap. 4. Särskilda bestämmelser om vattenreglering
Art. 1
Tillstånd att reglera vattnets avrinning ur sjö eller i
vattendrag kan ges den som önskar åstadkomma bättre hushållning med vattnet i
syfte att främja samfärdsel, flottning, jordbruk, skogsbruk, fiske, vattenförsörjning
eller vattenvård. Sådant tUlstånd kan ges även för att bereda ökad möjlighet
till utnyttjande av vattenkraften i strömfall.
Prop.
1971:137 54
Berättande företag som avses i första stycket gäller i
tiUämpliga delar bestämmelserna i kap. 3.
Art. 2
Har någon gjort ansökan om tillstånd till företag varom
stadgas i art. 1 i detta kapitel, äger annan, som i sådant avseende som där
anges har väsentlig nytta av företaget, förena sig med sökanden om detta och inträda
såsom deltagare i företaget.
Art. 3
I samband med tillstånd till vattenreglering, i vilken två
eller flera intressenter deltager, skall gränsälvskommissionen meddela
föreskrifter om delaktigheten i företaget. Om det finnes erforderligt, skall
kommissionen även fastställa stadgar för företaget; dessa stadgar skall
innehålla bestämmelser om styrelse för företaget, revision av styrelsens
förvaltning samt handhavande i övrigt av företagets angelägenheter.
Art. 4
Industri- eller kraftföretag eller annat sådant företag,
vilket i avseende som sägs ovan i art. 1 första stycket tillgodogör sig nytta
av vattenreglering i gränsälv utan att deltaga i regleringen, kan av
gränsälvskommissionen åläggas att till regleringsföretaget utgiva gottgörelse
härför, motsvarande skälig andel av regleringskostnaden. Gottgörelsen
fastställes till visst årligt belopp eller på annat sätt som finnes lämpligt.
Kap. 5. Fiske
An. 1
I fråga om fiske inom det område som utgöres av
gränsälvarna med sidogrenar och utflöden jämte den inom finska och svenska
Nedertorneå socknar norr om latitudsparallellen 65°35'N belägna delen av
Bottniska viken (Torne älvs fiskeområde) skall gälla vad nedan stadgas.
Den del av Torne älvs fiskeområde som ligger norr om
älvmynningen, bestämd såsom en rät linje mellan spetsen av Hellälä norra udde
på finska sidan och udden Virtakari på närmast motliggande svenska land,
benämnes älvområdet; den del som ligger söder därom benämnes havsområdet.
Art. 2
Inom älvområdet skall i varje gren där fisken har sin gång
finnas fiskådra i djupaste vattnet. Fiskådran utgör en tredjedel av vattnets
bredd vid vanligast förekommande lågt vattenstånd. Fiskådra, som enligt lagen i
vederbörande stat finnes i tillflöde till älvområdet, skall med oförändrad
bredd sträcka sig ut till fiskådran i sagda område.
Gränsälvskommissionen kan, om skäl därtill föreligger,
bestämma att fiskådran skall gå i annan del av vattnet än som anges i första
stycket; dock får sådan ändring vidtagas endast om den kan antagas icke medföra
väsenUigt förfång för någon som ej samtyckt därtill.
Fiskeredskap eller annan anordning får ej i annat fall än
då fråga är om åtgärd, vartill medgivande erhållits enligt vad i denna
överenskommelse är stadgat om byggande i vatten, anbringas och brakas så, att
fiskens gång i fiskådra kan hindras eller fisken eljest kan avhållas från
Prop. 1971:137 55
att
framgå där. Gränsälvskommissionen kan dock i visst fall medge undantag
härifrån, om det kan antagas icke medföra fara ur fiskevårdssynpunkt och ej
heller medföra väsentligt förfång för någon som ej samtyckt till åtgärden. Äger
någon särskild rätt att för fiske stänga f isåkdra, skall den rätten bestå.
Art. 3
Inom
havsområdet skall, utöver fiskådra enligt lagen i vardera staten, finnas
fredningszoner. Dessa utgöres av vattenområdena inom ett avstånd av 200 meter
på ömse sidor om följande räta linjer:
a)
från KraaseUgmndet utanför
älvmynningen i bäring 196° tUl en punkt 65°45,85'N, 24°06,45'O, därifrån till
65°44,0'N, 24°10,0'O, därifrån tiU 65°40,55'N, 24°11,95'0, därifrån mellan
Sarvenkataja och Lin-nanklupu i bäring 193°;
b)
från skärningspunkten av den
från KraaseUgmndet enligt a) gående linjen och latitudsparalldlen 65°46,0'N
tiU 65°46,05'N, 24°02,75'O, därifrån i bäring 213,5° tiU 65°44,0'N, 23°59,50'O,
därifrån tiU 65°42,0'N, 24°01,70'O, därifrån tUl 65°36,0'N, 23°59,25'0,
därifrån i bäring 160°;
c)
från 65°44,0'N, 23°59,50'O
längs den under b) nämnda bäringslinjen 213,5° till 65°39,0'N, 23°51,50'O,
därifrån tUl 65°38,0'N, 23°50,65'O, därifrån i bäring 171°;
d) från
skärningspunkten av den under b) nämnda bäringslinjen och
latitudsparalleUan 65°44,60'N tiU 65°44,50'N, 23°50,30'O, därifrån tUl
65°43,60'N, 23°48,50'O, därifrån tUl 65°42,80'N, 23°48,70'O, därifrån
till 65°41,40'N, 23°46,85'0, därifrån i bäring 200°;
e) från
den under a) nämnde brytningspunkten 65°44,0'N, 24°10,0'O
tiU 65°43,95'N, 24°14,15'0, därifrån väster om Vähä Huituri och Iso
Huituri i bäring 160°;
f) från
den under e) nämnda brytningspunkten 65°43,95'N,
24°14,15'0 tiU 65°43,80'N, 24°19,40'O, därifrån till 65°42,30'N,
24°22,85'0, därifrån i bäring 172°.
Koordinaterna
hänför sig tiU det svenska sjökortet nr 417 (Haparanda), samtliga upplagor
19601967.
Fredningszonernas
sträckningar åskådliggöres på sjökort, bilagt denna överenskommelse. Det
ankommer på länsstyrelserna i Norrbottens län och Lapplands län att envar på
sin sida av riksgränsen vidtaga erforderliga åtgärder för utmärkning i vattnet
av fredningszonernas belägenhet.
Fiskeredskap
eller annan anordning får ej i annat fall än då fråga är om åtgärd, vartill
medgivande erhållits enligt vad i denna överenskommelse är stadgat om byggande
i vatten, anbringas och brukas så, att fiskens gång i fredningszon kan hindras
eller fisken eljest kan avhållas från att framgå där.
Art.
4
Allt
fiske med storryssja, bottengarn och mocknät samt annat för fångst av lax och
laxöring avsett redskap är förbjudet inom den del av havsområdet som är belägen
mellan älvmynningen och en linje, dragen från södra stranden av Salmisvikens
mynning över sydligaste udden på öama Kraaseli och Tirro samt över Sellöns
nordvästra udde till Björk-öns sydvästra udde.
I
sundet mellan öarna Stora Tervakari och Hamppuleiviskä får ej från någondera
sidan utsättas fiskeredskap med större längd än 200 meter.
Prop. 1971:137 56
Art.
5
Utsättande
av byggt eUer timrat fiskeredskap av mera stadigvarande natur (fast fiskeverk)
är i enlighet med kap. 3 art. 1 att anse såsom byggande i vatten och får
följaktligen ej ske utan tillståndsprövning i den mån sådan är föreskriven i
kap, 3 art, 14.
I
fråga om utsättande av annat fiskeredskap med strand- eller bottenfäste samt
fiske med notar ankommer på gränsälvskommissionen att i den mån det finnes
erforderligt meddela sådana föreskrifter, som utan att medföra intrång av någon
betydelse i enskild fiskerätt är ägnade att förebygga olägenhet för flottning
och samfärdsel.
Art.
6
I
fråga om fiske inom älvområdet efter lax eller laxöring med notar kan för viss
fiskeplats, under förutsättning att annat fiske ej lider förfång av betydelse
därav, bestämmas att fisket skall brukas samfällt över riksgränsen. Beslut
härom, gällande för högst tio år i sänder, meddelas av gränsälvskommissionen
på framställning av en eller flera av dem som innehar fiskerätten. I beslutet
skall kommissionen fastställa stadgar för det samfällda fiskebruket, angivande
det område som avses samt grunderna för fiskets utövande och förvaltning.
Hemmansägare i byalag vid och i närheten av fiskeplatsen skall enligt grunder
som anges i stadgarna äga företräde till upplåtelse av fiskerätten.
Kommissionens
beslut skall för att bli gällande stadfästas av båda regeringarna.
Art.
7
Oberoende
av riksgränsen kan för viss del av älvområdet bestämmas, att rätt till fiske
efter lax eller laxöring med drag eller därmed jämförligt redskap skall kunna
upplåtas mot fiskekort. Beslut härom, gällande för högst tio år i sänder,
meddelas av gränsälvskommissionen. Beslutet skall för att bli gällande
stadfästas av båda regeringarna. Fiskekort skall avse visst i kortet angivet
distrikt och gälla för högst ett år.
Kommissionen
meddelar de föreskrifter om försäljning av fiskkekort som i övrigt är
behövliga. Inkomsterna av fiskekort för visst distrikt tillfaller dem som
innehar rätten till fisket inom distriktet efter deras andelar däri.
Art.
8
Närmare
föreskrifter om fiskets vård och bedrivande meddelas i en genom särskild
överenskommelse mellan de båda staterna fastställd stadga för fisket inom Torne
älvs fiskeområde.
Det
ankommer på gränsälvskommissionen att i samråd med vederbörande myndigheter i
vardera staten utöva tillsyn över fisket enligt vad därom närmare stadgas i
kap, 10 art, 1.
Kap,
6. Flottning
Art.
1
I
gränsälvarna med sidogrenar, tillflöden och utflöden, såvitt angår Torne älv
dock endast nedanför Tärendöälvens utflöde, samt i den del av Bottniska viken
som ligger inom finska och svenska Nedertorneå socknar får flottning äga rum i
enlighet med vad nedan stadgas.
Prop. 1971:137 57
Såsom flottning anses framförande av virke löst eller i
fasta flottar, buntar eller knippen, oavsett om virket flyter fritt i
vattendrag, bogseras eller på annat sätt framdrives mekaniskt,
Flottningen
bedrives såsom allmän flottning, separatflottning eller husbehovsflottning. Vad
i överenskommelsen stadgas om separatflottning och husbehovsflottning är ej
tillämpUgt å havsområdet. Gränsen mellan havsområdet och älvområdet bestämmes
härvid på det sätt som anges i kap, 5 art, 1 andra stycket.
Art, 2
Flottningen skall anordnas på sådant sätt, att den ej
orsakar skada eller olägenhet för allmänna och enskilda intressen i vidare mån
än som är nödvändigt för ändamålsenligt bedrivande av flottningen.
Art, 3
Utan särskild tUlåtdse av markens innehavare äger de som
ombesörjer flottningsarbetet tUlträde till stränder och andra ställen, om sådant
är behövligt för handhavande av flottningen, utvältande eller hopsamlande av
flottgods eller avvärjande eller uppskattande av skada. Annans åker, tomt,
trädgård, badställe, upplagsplats eller område som eljest tagits i bruk för
särskilt ändamål får dock ej beträdas, om tillträde på annat sätt kan beredas
utan väsentligt hinder eller uppehåll.
Rätt som sägs i första stycket tillkommer även ledamöterna
i den nämnd som omförmäles i art. 6 i detta kapitel, då de håller syn, samt
synemän under syneförfarande enligt kap. 8 art. 3.
Art. 4
Under pågående flottning är tillåtet att i vattnet hålla
tillfälliga led-och stoppbommar samt övriga behövliga inrättningar, om
samfärdseln ej avsevärt hindras därav, samt att på eller invid stränderna
anbringa behövliga bomfästen, stöd eller dylikt och att därtill använda
naturföremål, vilka icke kan nämnvärt skadas därigenom.
Stängsel, fångstredskap och andra i vattnet befintliga
förem,ål, som försvårar flottningen, får flyttas till lätt skönjbart ställe i
vattendraget eller på stranden eller tillvaratagas för att utan dröjsmål
tillställas ägaren.
Om tillvaratagande av sjunket eller sjunkande virke
meddelas föreskrifter av gränsälvskommissionen i den ordning som stadgas i
art. 6 i detta kapitel.
Art, 5
Är för beredande av bättre möligheter att bedriva
flottningen, för förvaring av flottningsmateriel, för anläggning av
vältplatser eller av härbärgen för flottningsarbetare eller för annat sådant
ändamål, som betingas av något flottningens behov, erforderligt att annan
tillhörigt mark- eller vattenområde tages i anspråk, eller påkaUas i övrigt, i annat
fall än som avses i art, 4 i detta kapitel, åtgärd som kan inverka på strand-,
bro-, fiske- eller vattenverksägares eller annans rätt, kan
gränsälvskommissionen medge de flottande rätt att mot ersättning enligt kap, 8
vidtaga åtgärden.
Prop. 1971:137 58
Art,
6
Det
ankommer på gränsälvskommissionen att i den utsträckning som finnes påkallad
meddela närmare föreskrifter beträffande arbeten, anordningar och anläggningar
för flottningen samt i fråga om flottningens bedrivande (flottningsföreskrifter).
Förslag
till flottningsf öreskrifter eller till ändring i förut meddelade föreskrifter
uppgöres av en nämnd, bestående av två ledamöter, därav en sakkunnig och en god
man, från vardera staten. Ledamöterna utses av kommissionen. Nämnden skall vid
behov hålla syn och i erforderlig omfattning hålla sammanträden med skogsägare
och andra intressenter.
Beträffande
frågor av mindre vikt kan kommissionen, efter hörande av berörda intressenter,
utan förslag av nämnden meddela flottnings-föreskrifter eller vidtaga ändring i
förut meddelade föreskrifter.
Art.
7
Menar
någon, som bygger eller ämnar bygga i vattendrag där flottning äger mm, att
särskild anläggning eller åtgärd tUl skydd mot skada eller intrång på byggnaden
i följd av flottningen bör bekostas av de flottande, äger han genom ansökan
hos gränsälvskommissionen påkalla bestämmelse om erforderliga
skyddsanordningar.
Den
som bygger i vatten eller utsätter fiskeredskap i strid mot bestämmelserna i
denna överenskommelse eller eljest mot givna föreskrifter svarar själv för den
skada som kan uppstå pä byggnaden eller redskapet i följd av flottning. Om
någon, utan att påkalla och avbida bestämmelse om skyddsåtgärd som avses i
första stycket, bygger i vattendrag där flottning äger rum, svarar han under
tiden själv för skadan.
Art.
8
För
skada och intrång, som vållas av flottgodset eller genom åtgärd som avses i
art. 3 eller 4 i detta kapitel eller eljest uppkommer till följd av flottningen
(flottningsskada), skall ersättning gäldas enligt vad som stadgas i kap. 8.
Art.
9
För
ombesörjande av den allmänna flottningen skall de flottande utgöra en
flottningsförening.
Flottningsföreningens
angelägenheter förvaltas av en flottningsstyrd-se. De flottandes rätt att
deltaga i handhavandet av föreningens angelägenheter utövas på
flottningsstämma.
Flottningsföreningen har
att för medlemmarnas gemensamma räkning och på deras gemensamma ansvar
ombesörja den allmänna flottningen, handha och vidmakthålla
flottningsanläggningar, vårda egendom, som erhållits för flottningen, och annan
föreningen tillhörig egendom samt handha övriga på föreningen ankommande
angelägenheter. Föreningen kan åtaga sig utvaltning av virke och sådan
flottning som avses i art. 12 första stycket i detta kapitel samt andra
uppgifter i anslutning till flottningen. För nedbringande av
flottningskostnaderna äger föreningen nyttja för flottningen anskaffad egendom
i förvärvssyfte, såvitt föreningens egentliga uppgifter icke blir lidande
därav.
VUl
föreningen förvärva, belåna eller överlåta fast egendom, hai föreningen att
inhämta gränsälvskommissionens samtycke.
Prop. 1971:137 59
Art. 10
Närmare föreskrifter om flotttningsföreningen, dess
uppgifter och verksamhet meddelas i reglemente för föreningen. Detta skall
upptaga bestämmelser om det inbördes förhållandet mellan de flottande och deras
ansvarighet för föreningens förpliktelser, om flottningsstämman, om
flottningsstyrdsen och revision av dennas förvaltning, om flottnings-chef, samt
om virkesmärkning och flottningens utförande. I reglementet skaU även finnas
bestämmelser om hur det skall förfaras med flottningsanläggningar och annan
för flottningen avsedd egendom vid nedläggning helt eller delvis av den
allmänna flottningen.
Reglementet
fastställes av gränsälvskommissionen efter förslag av flottningsföreningen.
Art. 11
För bevakande av allmänna intressen i fråga om flottningen
skall gränsälvskommissionen utse två allmänna ombud, ett från vardera staten,
att närvara vid flottningsstyrelsens sammanträden och vid flott-ningsstämmor.
Ombuden äger deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Anser ombud, att
beslut står i strid med givna föreskrifter eller allmänt intresse, har
ombudet, om rättelse efter föreställning ej sker, att anmäla förhållande till
kommissionen.
Till ombud
skall utses med skogs- och flottningsförhållandena i orten förtrogna personer,
som ej själva deltager i flottningen eller är anställda i de flottandes tjänst.
Ombuden utses, det finska ombudet efter förslag av länsstyrelsen i Lapplands
län och det svenska ombudet efter förslag av länsstyrelsen i Norrbottens län.
Ombuden skall av föreningen erhålla arvode, som kommissionen bestämmer.
Skulle
flottningsföreningen komma att sakna behörig styrelse och påkallas med
anledning därav särskilda åtgärder för fullgörande av föreningens uppgifter
eller för förvaltning av föreningens egendom, äger kommissionen utse syssloman
att efter kommissionens bestämmande fullgöra de uppgifter som åvilar styrelsen.
Art. 12
Efter tillstånd av flottningsstyrdsen och på de villkor
som styrelsen bestämmer får flottgods framföras utan sammanblandning med det i
den allmänna flottningen ingående flottgodset (separatflottning).
Virkesägare
får för eget husbehov flotta virke och därvid utan annan kostnad än gottgörelse
för direkta utgifter begagna flottningsföreningen tillhöriga anläggningar
(husbehovsflottning). Husbehovsflottning får ej äga rum på sådant sätt eller
vid sådan tid, att den allmänna flottningen hindras eller fara uppkommer vid
virkets sammanblandning med det i den allmänna flottningen ingående flottgodset.
Den flottande är pliktig att i avseende å anmälan om tUlämnad flottning och
iakttagande av försiktighetsmått ställa sig till efterrättelse vad
gränsälvskommissionen bestämmer.
Den som
bedriver separatflottning eller husbehovsflottning skall ensam svara för skada
och intrång som hans flottning orsakar. Bedrives sådan flottning av flera och
kan ej utrönas av vems flottning viss skada orsakats, svarar de som icke kan
uteslutas från delaktighet en för alla och alla för en för skadan.
Prop.
1971:137 60
Art. 13
För bevarande av fiskbeståndet i vattenområdet kan
gränsälvskommissionen på framställning av vederbörande myndighet i någon av
staterna bestämma, att för varje kubikmeter flottat virke, beräknad enligt
gällande kuberingsnormer, skall utgå en avgift av högst fem öre i svenskt mynt
eller däremot svarande belopp i finskt mynt beroende på utgifterna för
fiskodUng eller annan skyddsåtgärd. Virke som belägges med sådan avgift får
icke inom någondera staten påföras annan avgift till bevarande av fiske.
Avgiften skall uppbäras av flottningföreningen och
tillhandahållas gränsälvskommissionen för att tillföras den i kap. 10 art. 3
omförmälda fonden.
Kap. 7. Skydd mot vattenförorening
Art. 1
I vattenområde får ej utan tillstånd enligt art. 2 i detta
kapitel utsläppas fast eller flytande avfall eUer annat ämne så, att därav
uppkommer menlig uppgrundning, skadlig förändring av vattnets beskaffenhet,
skada för fiskbeståndet, minskning av trivseln för befolkningen eller våda för
dess hälsa eller annan sådan skada eller olägenhet för allmänt eller enskUt
intresse.
Art. 2
Gränsälvskommissionen kan efter ansökan lämna tillstånd
till sådant utsläppande som avses i art. 1 i detta kapitel, om det påkallas för
att främja företag, som är av väsentlig betydelse för näringslivet eller eljest
frän allmän synpunkt, samt den skada eller olägenhet som uppkommer är av mindre
vikt i förhållande till nyttan och de åtgärder som fordras för att förebygga
skadan eller olägenheten finnes vara oskäligt kostnadskrävande. För skada och
intrång skall utgå ersättning enligt kap. 8.
Tillstånd
enligt första stycket får ej ges, om utsläppandet kan väsentligt försämra
befolkningens levnadsförhållanden, i hög grad skadligt inverka på naturen
eller eljest förnärma betydande allmänt intresse.
Kommissionen
kan, om den på grund av företagets beskaffenhet och verkningar eller av annan
anledning finner det påkallat, underställa frågan om tillåtligheten av
utsläppandet och de villkor som med hänsyn till allmänna intressen bör gälla
för detta båda regeringarnas prövning. Sådan underställning hos båda
regeringarna skall ske, om endera regeringen förbehåller sig prövningsrätt och
lämnar kommissionen besked därom före målets avgörande.
Art. 3
Om för rening av avloppsvatten, som skall utsläppas i vattenområde,
är behövligt att anläggning utföres på annan tillhörig fastighet, kan
gränsälvskommissionen förplikta ägaren att mot ersättning enligt kap. 8 tåla
intrånget av anläggningen.
Art. 4
Den som erhåller tillstånd enligt art. 2 kan, om det
finnes skäligt med hänsyn till företagets beskaffenhet och verkningar, åläggas
att utge en årlig avgift, minst etthundra och högst tjugotusen kronor eller
motsva-
Prop. 1971:137 61
rande belopp i finskt mynt. Avgiften skall användas till
befrämjande av fisket inom vattenområdet eller för tillgodoseende av annat
ändamål beträffande den bygd som beröres av företaget.
Storleken av avgiften skall fastställas med skäligt
beaktande å ena sidan av den fördel som vinnes genom företaget och å andra
sidan av den skada och olägenhet som uppkommer därav. Avgiften skall inbetalas
till gränsälvskommissionen och tillföras den fond som omförmäles i kap. 10 art.
3.
Art. 5
TUlstånd enligt art. 2 i detta kapitel skall ges utan
tidsbegränsning eller, då det påkaUas av omständigheterna, för bestämd tid.
Beslut varigenom lämnats tUlstånd enligt art. 2 är
gällande mot envar i den mån det äger laga kraft, dock med de inskränkningar
som följer av art. 6. I fråga om föreskrift enligt kap. 9 art. 10 p. 5) skall
bestämmelsen i kap. 3 art. 17 äga motsvarande tillämpning.
Art. 6
Föreskrift som efter ansökan enligt art. 2 i detta kapitel
givits angående villkoren för utsläppande som där avses kan, om väsentligt
ändrade förhållanden inträtt eller eljest särskild anledning föreligger, av
gränsälvskommissionen ändras efter vad som finnes skäligt. Vållas genom
utsläppandet betydande olägenhet, som icke förutsetts vid beslutets
meddelande, kan kommissionen även meddela ändrade föreskrifter, som är ägnade
att förebygga eller i största möjliga mån minska olägenheten för framtiden.
Har ersättning för skada eller intrång av förorening
bestämts att utgå med årlig avgift tUl visst belopp, utgör beslutet icke
hinder för kommissionen att, i sammanhang med beslut om nya eller ändrade föreskrifter
till motverkande av förorening eller då eljest ändrade förhållanden inträtt,
meddela sådana ändrade bestämmelser rörande ersättningen och sättet för dess
utgående som föranledes därav.
Art. 7
Regeringarna kan, efter förslag av gränsälvskommissionen,
stadga förbud mot att, innan prövning enligt art. 2 i detta kapitel ägt rum, i
vattenområde utsläppa ämne av viss beskaffenhet eller mängd eller anlägga
ledning för utsläppande eller anlägga vissa slag av fabriker eller andra
inrättningar. I samma ordning kan meddelas föreskrifter om skyldighet för den
som vidtager åtgärd av beskaffenhet att kunna medföra vattenförorening att
göra anmälan till kommissionen eller till myndighet i vederbörande stat.
Det ankommer på gränsälvskommissionen att i samråd med
vederbörande myndigheter i vardera staten utövar tillsyn till motverkande av
vattenförorening enligt vad därom närmare stadgas i kap. 10 art. 1.
Kap. 8. Ersättning
Art. 1
Den som enligt denna överenskommelse medges rätt att taga
i anspråk annan tillhörig egendom eller att tillgodogöra sig vattenkraft, som
tUlhör annan, eller att vidtaga åtgärd, varigenom eljest egendom till-
Prop.
1971:137 62
hörig
annan lider skada eller intrång, är skyldig att ersätta egendom som tages i
anspråk eller förlust, skada eller intrång som förorsakas.
Ersättning
skall, om ej annat stadgas, fastställas i samband med tillstånd till den
åtgärd varom är fråga.
Art.
2
Ersättning
för skada och intrång till följd av åtgärd enligt kap. 3 art. 21 bestämmes i
brist på åsämjande av gränsälvskommissionen. Verkställes sådan åtgärd för
flottningens behov, skall i fråga om ersättningen gälla vad som är stadgat om
ersättning för flottningsskada.
Beträffande
ersättning för skada och intrång tUl följd av åtgärd som avses i kap. 6 art. 5
skall, om ersättning ej bestämts i samband med tUlståndet till åtgärden,
tillämpas vad som är stadgat om ersättning för flottningsskada.
Art. 3
Anspråk
på ersättning för flottningsskada skall skriftligen anmälas, såvitt angår aUmän
flottning tUl flottningsföreningen eller dess ombud på orten och såvitt angår
separatflottning eller husbehovsflottning till den som enligt kap. 6 art. 12
tredje stycket svarar för skadan. Anmälan skall göras före utgången av det
kalenderår, då skadan uppkom, eller inom samma tid hänskjutas till synemän som
omförmäles nedan i denna artikel. Försummas det, är rätt tUl talan förlorad, I
fråga om skada på fiskeredskap skall, om hinder icke visas, vid samma äventyr
anmälan eller hänskjutande göras inom fjorton dagar från det skadan blev känd
för redskapets ägare.
Anmälan
som inneslutes i rekommenderat brev, avlämnat på posten inom tid som sägs i
första stycket och ställt till mottagarens vanliga adress, skall anses
behörigen framställd.
Kan
enighet ej nås om ersättningen, skall frågan prövas av tre synemän, av vUka en
utses av vardera parten och den tredje såsom ordförande utses av de sålunda
tillkallade, Gottgörelse till synemännen gäldas av part enligt grunder som
gränsälvskommissionen bestämmer. Kommissionen meddelar även i övrigt
erforderliga föreskrifter om syneförfarandet.
Part
som ej åtnöjes med synemännens beslut äger inom trettio dagar från det han
erhöll del av beslutet draga tvisten under prövning av gränsälvskommissionen i
den ordning som stadgas i kap, 9 art. 1.
Art.
4
I
den mån ej annat följer av överenskommelsen skall beträffande grundema för
ersättning, rätt för ägare av egendom som tages i anspråk eller skadas att
fordra inlösen samt sättet och tiden för gäldande av ersättning gälla lagen i
den stat där egendom som tages i anspråk är belägen eller där eljest förlusten,
skadan eller intrånget uppstår.
Kap.
9. Förfarandet
Art.
1
Gränsälvskommissionen
skall efter ansökan, såsom mål, upptaga fråga om:
1)
tillstånd till byggande i vatten enligt kap. 3 art. 14 eller till vatten-
Prop.
1971:137 63
reglering
enligt kap. 4 art. 1 eller tUl utsättande av fast fiskeverk enligt kap. 5 art.
5 första stycket;
2)
anstånd enligt kap. 3 art. 17;
3)
omprövning som avses i kap, 3
art. 18;
4)
ersättning eller ändrade
föreskrifter med anledning av oförutsedd skada enligt kap. 3 art. 19;
5)
bestämmande av ersättning för
sådan åtgärd enligt kap. 3 art. 21, som ej verkstäUes för flottningens behov;
6)
gottgörelse enligt kap, 4 art,
4;
7)
tUlstånd till åtgärd som avses
i kap, 6 art, 5;
8)
bestämmelse om
skyddsanordningar enligt kap, 6 art, 7 första stycket;
9)
fastställelse av avgift enligt
kap, 6 art, 13;
10)
tillstånd till utsläppande av
fast eller flytande avfall eller annat ämne enligt kap, 7 art, 2;
11)
anstånd enligt kap, 7 art, 5
jämförd med kap. 3 art. 17;
12) sådan
ändring av föreskrifter varom stadgas i kap. 7 art. 6.
Tvist som sägs i kap. 8 art. 3 fjärde stycket skall likaledes av kom
missionen efter ansökan upptagas såsom mål.
Art.
2
Ansökan
enligt art. 1 p. 1) eUer p. 10) i detta kapitel skall innehålla de upplysningar
som påkallas för bedömande av företagets beskaffenhet, omfattning och
verkningar. Av företaget berörda fastigheter skall uppges så fullständigt som
möjligt med ägares och nyttjanderättshava-res namn och hemvist. Om det
tUlämnade företaget är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet,
skall anges i vad mån vid planläggningen av företaget samråd ägt rum med
myndigheter och sammanslutningar som beröres av företaget.
Annan
ansökan enligt art. 1 skall innehålla de uppgifter som med hänsyn till omständigheterna
påkallas för bedömande av den fråga som ansökningen avser.
Ansökan
med därvid fogade handlingar skall inges eller med posten insändas i sex
exemplar eller det större antal exemplar som gränsälvskommissionen i särskilt
fall bestämmer.
Finner
kommissionen ansökan ofullständig i något avseende, skall kommissionen
förelägga sökanden att inom viss tid bota bristen vid äventyr, om det
försummas, att ansökningen förklaras förfallen.
Art.
3
Det
skall åUgga vederbörande vattendomstol i vardera staten att underrätta
gränsälvskommissionen om sådan tiU domstolen inkommen ansökan, vilken avser
anläggning eller annan åtgärd i vattenområde som avses i kap. 1 art, 1 första
stycket. Finner kommissionen, att det enligt överenskommelsen ankommer på
kommissionen att pröva åtgärden, skall kommissionen ge domstolen besked därom.
Domstolen har då att överlämna ansökningen tiU kommissionen; detsamma gäller,
oavsett sådant besked, om domstolen finner, att åtgärden enligt överenskommelsen
skall prövas av kommissionen.
Om
kommissionen finner ansökan, som ej skall upptagas enligt första stycket i
denna artikel, vara av beskaffenhet att det icke tillkommer kommissionen att
pröva den, skall den avvisas.
Prop.
1971:137 64
Art.
4
Är
ansökan fullständig och finner ej gränsälvskommissionen, att den genast bör
avvisas i enlighet med art. 3 andra stycket i detta kapitel, skall kända
sakägare samt berörda myndigheter och sammanslutningar genom postförsändelser
underrättas om ansökningen och tillfälle beredas dem att inkomma med
erinringar. Ansökningen skall även kungöras i en eller flera ortstidningar.
Kungörelsen skall innehålla erforderliga upplysningar för bedömande av
ansökningens huvudsakliga innebörd samt uppgift om tid för framstäUande av
erinringar, sättet för kallelser till sakägare och plats där handlingarna i
målet enligt art. 5 i detta kapitel skall finnas tiUgängliga. Om alla sakägare
med säkerhet är kända, är kungörelse ej erforderlig.
I
den mån så finnes påkallat skall exemplar av ansökningshandlingarna sändas tUl
myndigheter i vardera staten, som i vattenmål bevakar allmänna intressen.
Sedan
erinringar inkommit, kan ytterUgare skriftväxling äga rum enligt
gränsälvskommissionens bestämmande.
Art.
5
Ett
exemplar av handlingarna i mål skall hållas tUlgängUgt för den, som vUl taga
del därav, på viss för sakägarna välbelägen plats hos pålitlig person
(aktförvarare).
Art.
6
I
mål skall gränsälvskommissionen hålla muntUg förhandling. För beslut enligt
art. 2 sista stycket, att ansökan skall vara förfaUen, eUer för avvisning
enligt art. 3 andra stycket är dock sådan förhandling ej erforderlig.
Art.
7
Gränsälvskommissionen
skall tillse, att mål blir så utrett, som dess beskaffenhet påkallar. När så
finnes behövligt, skall kommissionen i sin helhet eller en eller flera av dess
medlemmar hålla syn på platsen.
Om
för målets utredning påkallas, att bevisning upptages genom vittne eller genom
förhör med part under sanningsförsäkran, skall sådan bevisning, på
framställning av kommissionen, upptagas av allmän domstol eller vattendomstol.
Art,
8
Vid
prövning av mål äger gränsälvskommissionen ej inlåta sig på fråga om äganderätt
till fastighet eUer omfattningen av fastighets ägoområde.
Råder
tvist i fråga som avses i första stycket eller tvistas i annan fråga, som
kommissionen finner lämpligen ej böra prövas av kommissionen, skall
kommissionen förklara målet vilande i avbidan på tvistens lösning eller, om så
finnes kunna ske, avgöra målet med giltighet under förutsättning av viss
utgång av tvisten.
Art.
9
Beslut
av gränsälvskommissionen, varigenom tillstånd lämnas till byggande i vatten,
skall innehålla:
1)
noggrann beskrivning av byggnadens läge och beskaffenhet;
Prop.
1971:137 65
2)
erforderliga föreskrifter om
dämnings- och sänkningsgränser samt om hushållningen med och framsläppandet av
vattnet;
3)
bestämmelser om den ersättning
som skall utgå till följd av företaget;
4)
i förekommande fall föreskrift
om avgift eller annat särskilt villkor enligt kap. 3 art. 11;
5)
föreskrift om den tid inom
vilken företaget skall vara fullbordat;
6)
besked huravida tillståndet
gäller utan tidsbegränsning eller för bestämd tid;
7)
i förekommande fall föreskrift
om besiktning enligt kap. 10 art. 2;
8)
de vUlkor i övrigt som kan vara
behövliga för tillgodoseende av allmän eller enskild rätt.
Art.
10
Beslut
av gränsälvskommissionen, varigenom tUlstånd lämnas till utsläppande av fast
eller flytande avfall eller annat ämne, skall innehålla:
1)
noggranna föreskrifter om
beskaffenheten och mängden av de ämnen eller det avloppsvatten som får
utsläppas;
2)
bestämmelser om de åtgärder tUl
motverkande av vattenförorening som skall vidtagas;
3)
bestämmelser om den ersättning
som skall utgå tUl följd av företaget;
4)
i förekommande fall föreskrift
om avgift enligt kap. 7 art. 4;
5)
föreskrift om den tid inom
vilken anläggningarna för företaget skall vara fullbordade;
6)
besked huruvida tillståndet
gäller utan tidsbegränsning eller för bestämd tid;
7)
i förekommande fall föreskrift
om besiktning enligt kap. 10 art. 2;
8)
de villkor i övrigt som kan
vara behövliga för tillgodoseende av allmän eller enskild rätt.
Art.
11
Gränsälvskommissionen
äger till särskilt avgörande upptaga frågan om ett företags tillåtlighet och,
om företaget finnes tillåtligt, meddela tiUstånd till erforderliga arbeten.
Kan
verkningarna av ett företag i visst hänseende icke med erforderlig säkerhet
föratses, äger kommissionen, då medgivande till företaget lämnas, i avbidan på
erfarenhetens rön uppskjuta frågan om de föreskrifter som i denna del påkallas
angående ersättning eller annat. I den mån det finnes behövligt skall
provisoriska bestämmelser meddelas om ersättning eller om vidtagande av
åtgärder till skydd för skadelidande.
Art.
12
Sökande
i mål enligt art. 1 p. 1), 2), 7), 10) eller 11) är skyldig att, enligt
gränsälvskommissionens bestämmande, gottgöra motpart sådana kostnader som
prövas ha varit behövliga för förberedande och utförande av hans talan inför
kommissionen.
I
annat mål skall kommissionen efter omständigheterna förordna om kostnadernas
bärande.
Kostnaden
för gottgörelse åt sakkunnig, som tiUkallats av kommissionen, förskjutes av
sökanden, om ej annat bestämmes av kommissionen. Frågan om det slutliga
gäldandet av sådan kostnad prövas en ligt de i första stycket angivna
grunderna.
3
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 137
Prop. 1971:137 66
Art,
13
Vid
prövningen av mål skall samtliga medlemmar av gränsälvskommissionen deltaga.
Förekommer skiljaktiga meningar, gäller den mening om vUken minst fyra
medlemmar, därav minst två från vardera staten, förenar sig. Erhåller ingen
mening sådant röstetal och är fråga om ersättning för egendom som tages i
anspråk eller för förlust, skada eller intrång eller för kostnad som avses i
art, 12, gäller den mening som omfattas av flertalet medlemmar från den stat
där egendomen är belägen eller där förlusten, skadan eller intrånget uppkommer
eller till vilken kostnaden hänför sig; annan fråga skall hänskjutas till regeringarna
för avgörande.
I
fråga som endast avser beredning av mål äger ordföranden ensam besluta.
Art,
14
Gränsälvskommissionens
beslut i mål skall, om det ej ges i omedelbar anslutning till muntlig
förhandling i målet, meddelas å dag varom vid förhandlingen lämnas besked. Kan
sådant besked ej lämnas, skall underrättelse om dag för beslutet lämnas
sakägarna i den för kallelser tUl dem bestämda ordningen.
Art,
15
Mot
gränsälvskommissionens beslut i mål kan talan fuUföljas hos vattenöverdomstolen
i vederbörande stat, såvitt angår fråga om ersättning för egendom som tages i
anspråk eller för förlust, skada eller intrång eller för kostnad som avses i
art. 12. Fullföljdsinlaga skaU vara nämnda domstol tillhanda senast å sextionde
dagen efter dagen då kommissionens beslut gavs. Vade- eller missnöjesanmälan är
ej erforderlig. Beträffande fullföljden gäller i övrigt vad i staten är
stadgat beträffande talan mot vattendomstols dom i mål som ej är brottmål.
Beträffande
andra frågor än sådana som avses i första stycket vinner kommissionens beslut
i mål omedelbart laga kraft.
Sådant
av kommissionen i mål meddelat beslut, som innefattar tUlstånd till företag
eller åtgärd, får verkställas utan hinder av att mot beslutet föres talan
enligt första stycket.
Art.
16
I
fråga om gränsälvskommissionens beslut i mål skall vad lagen i någondera staten
stadgar om särskilda rättsmedel i tillämpliga delar lända tUl efterrättelse,
såvitt beslutet rör intresse i den staten.
Art.
17
Fråga,
som ankommer på gränsälvskommissionen att pröva och som ej anges i art. 1,
skall av kommissionen upptagas till behandling såsom ärende.
Ärende
upptages av kommissionen självmant eller, i förekommande faU, på framställning
av vederbörande myndighet eller rättsägare. För utredning av ärendet skall
kommissionen ge berörda myndigheter och rättsägare tillfälle att yttra sig samt
inhämta de upplysningar och vidtaga de åtgärder i övrigt som är behövliga med
hänsyn till ärendets beskaffenhet. Muntlig förhandling skaU hållas, om det kan
antagas att utredningen främjas därav.
Prop. 1971:137 67
Vid
prövningen av ärende skall samtliga medlemmar av kommissionen deltaga.
Förekommer skiljaktiga meningar, gäller den mening om vUken minst fyra
medlemmar, därav minst två från vardera staten, förenar sig. Erhåller ingen
mening sådant röstetal, skall den väckta frågan anses förfallen; fråga av
beskaffenhet att avgörande måste träffas skall hänskjutas till regeringarna, I
fråga som endast avser beredning av ärende äger ordföranden ensam besluta.
Mot
kommissionens beslut i ärende får talan ej föras; i, vissa fall kräves dock,
enligt vad därom stadgas i kap, 5 art, 6 och 7, båda regeringarnas stadfästdse
av beslutet.
Kap.
10. Tillsyn ro. m.
Art.
1
Gränsälvskommissionen
skall i samråd med vederbörande myndigheter i vardera staten fortlöpande hålla
uppsikt över nyttjandet av vattnet och över vattenförhållandena i övrigt inom
tillämpningsområdet för överenskommelsen. I den omfattning som kommissionen
bestämmer skall uppgifter i avseende å tillsynen fullgöras av medlem av eller
befattningshavare hos kommissionen eller särskild sakkunnig.
FisketUlsyn
kan utövas genom övervakningspatruller gemensamma för båda staterna. Vardera staten
skall avlöna och utrusta sina övervakare. Gemensamma utgifter för
övervakningen fördelas lika mellan staterna. Närmare bestämmelser om
patmllernas antal, sammansättning, övervakningsområden och andra med
övervakningen sammanhängande frågor utfärdas av kommissionen.
Tillsyn
till motverkande av vattenförorening skall ske genom regelbunden provtagning
och kontroll i övrigt i samråd med vederbörande myndigheter.
När
anledning därtill förekommer skall kommissionen bringa gjorda iakttagelser
rörande förhållandena inom tillämpningsområdet till vederbörande myndighets
kännedom för vidtagande av åtgärd som kan ankomma på myndigheten.
Art.
2
I
sammanhang med beslut, varigenom gränsälvskommissionen lämnar medgivande till
företag eller åtgärd enligt denna överenskommelse, skall kommissionen, när den
finner skäl därtill, föreskriva att efter arbetenas fullbordande besiktning
därå skall verkställas av sakkunnig person på företagarens bekostnad.
Besiktningsman
förordnas av kommissionen eller dess ordförande.
Art.
3
Avgifter
varom stadgas i kap. 3 art. 11, kap. 6 art. 13 och kap. 7 art. 4 skall
tillföras en särskUd fond. Om förvaltningen av fonden och om användningen av
medlen för därför avsedda ändamål utfärdas bestämmelser av regeringarna efter
förslag av gränsälvskommissionen.
Art.
4
Om
någon vidtager åtgärd av sådan beskaffenhet, att den uppenbarligen ej får
utföras utan medgivande av gränsälvskommissionen, kan överexekutor i
vederbörande stat förbjuda arbetets fortsättande intUl dess
Prop.
1971:137 68
sådant
medgivande erhållits samt, om det finns skäl därtill, förordna om handräckning
till rättelse av vad som olagligen skett. Verkställes arbete, vartill
medgivande erhållits, i strid mot de för arbetet givna föreskrifterna, kan
likaledes sådant förordnande meddelas, om det ej är uppenbart att varken allmän
eller enskild rätt kränkes genom avvikelsen.
Art.
5
Den
som mot bestämmelsen i kap. 3 art. 14 första stycket bygger i vatten eller mot
bestämmelsen i kap. 4 art. 1 jämförd med kap. 3 art. 14 första stycket
verkställer vattenreglering eller mot bestämmelsen i kap. 5 art. 5 första
stycket utsätter fast fiskeverk utan att gränsälvskommissionen lämna
medgivande därtUl,
eller
mot bestämmelsen i kap. 6 art. 5 vidtager åtgärd för flottningens behov utan
kommissionens medgivande,
eller
mot bestämmelsen i kap. 7 art. 1 utsläpper fast eller flytande avfall eller
annat ämne i vattenområde utan medgivande av kommissionen,
skall,
om han insett eller skäligen bort inse att enligt de anförda bestämmelserna
medgivande varit erforderligt, dömas till böter eller fängelse i högst sex
månader.
Den
som erhållit kommissionens medgivande till företag eller åtgärd som sägs i
första stycket men från de för företaget eller åtgärden givna föreskrifterna
gör avvikelse av beskaffenhet att kränka allmän eller enskild rätt, dömes
likaledes till böter eller fängelse i högst sex månader.
Åtal
för gärning som avses i denna artikel anhängiggöres vid vederbörande
vattendomstol.
Art.
6
Om
påföljd för den, som anbringar och bmkar fiskeredskap eller annan anordning i
strid mot bestämmelserna i kap. 5 art. 2 eller 3 om fiskådra eller
fredningszoner eller som fiskar i strid mot bestämmelserna i kap. 5 art. 4
eller mot föreskrift meddelad enligt kap. 5 art. 5 andra stycket, ges
bestämmelser i stadgan för Torne älvs fiskeområde.
Kap.
11. Gränsöverskridande, skattefrihet m. m.
Art.
1
Det
åligger myndigheterna i vardera staten att tillåta gränsälvskoni-missionens
medlemmar och befattningshavare samt dem som ansvarar för, leder eller deltager
i flottningsarbetet att överskrida gränsen, varhelst detta för kommissionens
arbete eller flottningsarbetet är lämpligt, samt att lämna dem största möjliga
lättnad med avseende å pass och andra legitimationshandlingar liksom
beträffande tid, varunder gränsen får överskridas och vistelse ske inom staten.
Art.
2
Flottningsföreningen
är fri från skyldighet att erlägga skatt till någondera staten och därtUl
hörande kommun och församling för inkomst av flottningsrörelsen och för
förmögenhet av beskaffenhet att utgöra tillgångar i rörelsen, däri inbegripna
sådana byggnader, anläggningar samt mark- och vattenområden, som är avsedda för
driftens omedelbara behov.
Prop.
1971:137 69
Art. 3
Materiel och redskap, avsedda för flottningsverksamheten
eller för flottgodsets omhändertagande efter flottningen, samt
livsförnödenheter för flottningsmanskapet får föras från den ena staten till
den andra utan tull, skatt eller annan avgift och utan hinder av andra import-
och exportförbud än sådana, som stadgats med hänsyn till allmän hälsovård
eller säkerhet eller till förekommande av djur- eller växtsjukdom. Vid
överförandet tillämpas de föreskrifter om anmälan och kontroll, som meddelas av
de båda staternas tullmyndigheter.
Art. 4
Flottgods skall såväl vid avlämnande till flottning som
under flottningen och vid utlämnande efter flottningen vara fritt från all
behandling av tullmyndighet samt från in- och utförselavgift, allt under förutsättning
att flottgodset utiämnas till den stat, från vilken det blivit tiU-fört
flottningen.
Skall
flottgods, som tillföres flottningen från den ena staten, efter flottningen
utlämnas till mottagare i den andra, har den flottande att, med uppgivande av
myckenheten, meddela vederbörande tullmyndighet i båda staterna därom.
Flottgodset skall vara av den flottande anmält till flottning särskilt för sig.
Art. 5
Om viss tull- och skattefrihet för varor m. m., som
användes för trafikförbindelser över gränsälv eller för andra anläggningar i
gränsälv, stadgas i särskild överenskommelse mellan staterna.
Kap. 12. Slutbestämmelser
Art. 1
Tvist mellan staterna angående tolkningen och tiUämpningen
av denna överenskommelse skall avgöras i enlighet med den mellan Sverige och
Finland den 27 juni 1924 avslutade överenskommelsen angående upprättandet av en
fast undersöknings- och förlikningsnämnd.
Art. 2
Denna överenskommelse, som är avfattad i dubbla
originalexemplar på svenska och finska språken, skall ratificeras.
Ratifikationshandlingarna skall snarast möjligt utväxlas i
Stockholm/Helsingfors.
De svenska och finska texterna äger lika vitsord.
Art. 3
Överenskommelsen träder i kraft vid det årsskifte som
infaller näst efter det sex månader förflutit från dagen för utväxlingen av
ratifikationshandlingarna.
Art. 4 Vid ikraftträdandet av denna överenskommelse upphör
giltigheten av konventionen den 10 maj 1927 mellan Sverige och Finland angående
ordnandet av det samfällda laxfisket i Torne och Muonio
älvar,
överenskommelsen den 17 februari 1949 mellan Sverige och
Finland
om flottningen i Torne och Muonio älvar med den därvid
fogade stad-
Prop.
1971:137 70
gan
angående flottningen i Torne och Muonio gränsälvars flottled samt deklarationen
mellan Sverige och Finland den 8 september 1966 rörande tillämpningen av
konventionen den 10 maj 1927 angående ordnandet av det samfällda laxfisket i
Torne och Muonio älvar.
Art.
5
Om
anläggning, som avses i denna överenskommelse, tUlkommit innan
överenskommelsen trätt i kraft eller tillkommit därefter i enlighet med
domstols eller annan myndighets på grund av förut gällande bestämmelser
meddelade beslut, skall förut gällande bestämmelser tillämpas vid bedömande av
anläggningens laglighet och därmed förenade rättigheter och skyldigheter,
Kiviranta påta får utslås
och drivas enligt hittills gällande regler intill ett år från ikraftträdandet
av överenskommelsen.
Avgifter som utgått enligt
art. V i överenskommelsen den 17 febraari 1949 om flottningen i Torne och
Muonio älvar och icke tagits i anspråk för därmed avsett ändamål skall
tillföras den i kap. 10 art. 3 omförmälda fonden.
Art.
6
Gränsälvskommissionen
skall fortlöpande hålla uppsikt över vattenföringen vid Tärendöälvens utflöde
ur Torne älv. Till grundval härför skall kommissionen snarast möjligt låta
utföra erforderliga undersökningar och beräkningar för fastställande av de
vattenmängder som vid rådande naturliga förhållanden framrinner i var och en av
de båda älvarna.
Art.
7
Överenskommelsen
upphör att gälla vid det årsskifte som inträffar sedan två år förflutit från
det överenskommelsen av någondera staten uppsagts. Vid uppsägning skall
staterna, till förekommande av att allmänna intressen skadas och enskild rätt
lider intrång, upptaga förhandlingar om fortsatt bestånd av anläggningar som
tillkommit i enlighet med överenskommelsen.
Prop.
1971:137 71
2
Förslag till
deklaration
mellan Sverige och Finland rörande fastställande av stadga för finsk-svenska
gränsälvskommissionen
Sveriges
regering och Finlands regering har i anslutning till kap. 2 art. 6 i
överenskommelsen denna dag mellan Sverige och Finland angående
gränsvattendragen antagit den vid denna deklaration fogade stadgan för
finsk-svenska gränsälvskommissionen.
Denna deklaration är
avfattad i dubbla originalexemplar på svenska och finska språken. Deklarationen
träder i kraft samtidigt med överenskommelsen angående gränsvattendragen; i
fråga om uppsägning av deklarationen gäller samma bestämmelser som enligt kap.
12 art. 7 i nämnda överenskommelse gäller för denna. De svenska och finska texterna
äger lika vitsord.
Stadga
för finsk-svenska gränsälvskommissionen
Kansli
och personal
1 §.
För
finsk-svenska gränsälvskommissionen skall finnas kansli på ort inom
gränsbygden, som bestämmes av båda regeringarna gemensamt. Postadress för
kommissionen skall finnas i båda staterna.
Erforderliga lokaler för
kansliet tillhandahålles och bekostas av den stat där kansliet skall vara
beläget.
2 § .
Hos
kommissionen skall finnas en av kommissionen utsedd lagkunnig sekreterare.
Till sekreterare bör utses person, som behärskar både finska och svenska
språken. Vid behov kan flera sekreterare utses.
Därjämte
skall hos kommissionen finnas anställd den övriga personal som är behövlig för
göromålen på kansliet. Även denna personal utses av kommissionen.
Tjänsteåligganden,
avlöning m. m.
3 § .
På
kommissionens ordförande ankommer att leda och övervaka beredandet av mål och
ärenden. Han skall tillse, att den hos kommissionen anställda personalen
fullgör sina åligganden samt att förekommande mål och ärenden utan dröjsmål
kommer under behandling.
Annan
medlem av kommissionen skall efter kallelse av ordföranden deltaga i
kommissionens sammanträden samt i förekommande fall, genom särskUda
utredningar eller undersökningar inom sitt kompetensområde, biträda vid
beredande av mål och ärenden.
Ersättare
skall efter ordförandens kallelse inträda i tjänstgöring vid förfall för
medlem.
Prop. 1971:137 72
4 § .
Sekreterare skall efter ordförandens anvisningar biträda
vid beredandet av mål och ärenden, föra kommissionens protokoll och diarier,
ombesörja expedition av kallelser och andra sådana handUngar, ombesörja
medelsförvaltningen enligt vad som föreskrives i 12 § i denna stadga samt i
övrigt biträda med göromålen på kansliet.
Övrig personal skall enligt närmare föreskrifter av
ordföranden och efter sekreterares anvisningar utgöra på kansliet förekommande
skriv-göromål och andra arbetsuppgifter.
5 §.
Medlem av kommissionen skall innan han inträder i
tjänstgöring ha avlagt domared i sitt hemland.
6 §.
Vad kommissionen eller dess ordförande beslutat får ej av
medlem av kommissionen eller av den som tjänstgör hos kommissionen uppenbaras,
förrän beslutet i vederbörlig ordning meddelats.
7 § .
För medlem av kommissionen bestämmes arvode samt grunderna
för resekostnads- och traktamentsersättning av regeringen i hans hemstat,
8 §.
Arvode eller avlöning till kommissionens personal
bestämmes av kommissionen, I fråga om anställningsvillkor i övrigt skall i
tillämpliga delar gälla vad lagen i den stat där den anställde har sitt hemvist
stadgar beträffande den som är anställd i allmän tjänst.
Öppethållande och mottagningstid
9 §.
Kansliet skall hållas öppet varje arbetsdag å viss av
kommissionen bestämd expeditionstid.
Ordföranden och sekreterare skall, såvitt ej hinder möter
av förrättning i kommissionens tjänst eller annat behörigt skäl, finnas
tillstädes på kansliet på bestämd tid, sekreteraren minst en gång i veckan.
På kansliets dörr skall finnas anslag om expeditionstiden
samt om tid då ordföranden och sekreterare företrädesvis är att träffa där. Meddelande
om expeditionstiden skall även införas i den allmänna telefonkatalogen.
Ekonomisk förvaltning
10 §.
Arvode till medlem av kommissionen utbetalas i hans
hemstat av myndighet som regeringen i den staten bestämmer.
11 §
Utbetalningar avseende andra kostnader för kommissionens
verksamhet än sådana som omnämnes i 1 § andra stycket och 10 § sker från
kommissionen. För detta ändamål skall erforderliga förskott tillställas
kommissionen. Förskott skall, i regel med lika belopp från båda sta-
Prop.1971:137 73
terna efter rekvisition från kommissionen utbetalas av
myndighet i vardera staten som regeringen i staten bestämmer.
12 §,
Medelsförvaltningen för kommissionen ombesörjes av
sekreterare.
Redovisning
för förvaltning skall halvårsvis av sekreterare lämnas tUl kommissionen för
granskning. I samband med granskningen skall kommissionen fastställa den
slutliga kostnadsfördelningen mellan staterna.
Kommissionen
skall avlämna ett exemplar av redovisningshandlingarna tUl myndighet i vardera
staten som regeringen i staten bestämmer. Om revision bestämmer regeringarna i
båda staterna gemensamt.
Vissa bestämmelser om behandlingen av mål och ärenden
13 §.
Ansökningar och andra handlingar som inges eller insändes
till kommissionen kan vara avfattade antingen på finska eller på svenska språket.
I den mån översättning är påkallad verkställes den genom kommissionens
försorg.
Kommissionens protokoll och beslut skall efter
omständigheterna avfattas på ettdera eller på båda språken.
14 §.
För sina sammanträden äger kommissionen enligt bestämmande
av vederbörande länsstyrelse disponera erforderliga lokaler i tingshus, skola
eller annan allmän byggnad. Särskilda utgifter för uppvärmning, städning och
dylikt skall ersättas.
15 §.
Om avgifter å kommissionens beslut och andra expeditioner
meddelas bestämmelser av regeringen i den stat, där kansliet är beläget;
influtna avgiftsmedel tUlfaller den staten.
3t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 137
Prop. 1971:137 74
3
Förslag till
deklaration
mellan Sverige och Finland rörande faststäUande av stadga för fisket inom Torne
älvs fiskeområde
Sveriges
regering och Finlands regering har i anslutning tUl kap, 5 art, 8 i
överenskommelsen denna dag mellan Sverige och Finland angående
gränsvattendragen antagit den vid denna deklaration fogade stadgan för fisket
inom Torne älvs fiskeområde, Bestämmelsema i stadgan skall dock icke äga
tUlämpning å Kaakamo och Ruottala byamäns privUegierade, vid Kemi äls utlopp
belägna laxpata.
Denna
deklaration är avfattad i dubbla originalexemplar på svenska och finska
språken. Deklarationen träder i kraft samtidigt med överenskommelsen angående
gränsvattendragen; i fråga om uppsägning av deklarationen gäller samma
bestämmelser som enligt kap, 12 art. 7 i nämnda överenskommelse gäller för
denna. De svenska och finska texterna äger lika vitsord.
Vid
ikraftträdandet av denna deklaration skall deklarationen den 10 maj 1927
rörande fastställande av stadga för fiskets bedrivande inom Torne älvs
fiskeområde upphöra att gälla.
Stadga
för fisket inom Torne älvs fiskeområde
Allmänna
bestämmelser
1 §.
Torne älvs fiskeområde
omfattar följande vattenområden, nämligen Könkämä och Muonio älvar samt den del
av Torne älv och de sjöar i vUka riksgränsen mellan Finland och Sverige löper
(gränsälvarna), de sjöar och vattendrag vilka utgöra sidogrenar av
gränsälvarna, de särskilda utflöden som bildas av Torne älvs skilda mynningsgrenar,
den
del av Bottniska viken som ligger inom finska och svenska Nedertorneå socknar
norr om latitudsparallellen 65°35'N,
Den
del av Torne älvs fiskeområde som ligger norr om älvmynningen, bestämd såsom
en rät linje mellan spetsen av Hellälä norra udde på finska sidan och udden
Virtakari på närmast motliggande svenska land benämnes älvområdet; den del som
Ugger söder därom benämnes havsområdet,
2 § .
I
denna stadga förstås med
fast
redskap: fast fiskeverk, så ock med ledarm försett fiskeredskap, vUket med
pålar eller tyngder eller på annat sätt fästes vid bottnen eller stranden och
är avsett att kvarstå längre tid än två dygn i följd;
fast
fiskeverk: byggt eller timrat fiskeredskap av mera stadigvarande natur (påta);
storryssja:
ryssja, som i någon del har större höjd än 1,5 meter;
laiska
eller kosteverkko: nät vars ena ände fastgjorts i skydd av naturligt eller
anlagt strömhinder.
Prop.
1971:137 75
3 §,
Med maskstorlek förstås i denna stadga
beträffande
nät som kan sträckas: avståndet mellan motstående och längst från varandra
belägna knutars mittpunkter, mätt då redskapet är vått och maskan sträckt
diagonalt i nätslingans längdriktning;
beträffande
nät som ej kan sträckas: kortaste avståndet mellan de två närmast varandra
belägna motstående sidorna i maskan.
Bestämmelse
om maskstorlek skall ej anses överträdd därigenom att en eller annan maska
avviker från det bestämda måttet.
Fiskets vård och bedrivande
4 § ,
Om fiskådra inom älvområdet och fredningszoner inom
havsområdet stadgas i kap, 5 art, 2 och 3 i överenskommelsen mellan Finland och
Sverige angående gränsvattendragen (gränsälvsöverenskommelsen).
Vissa
förbudsbestämmelser i fråga om fisket i havsområdet närmast älvmynningen gäUer
enligt kap. 5 art. 4 i gränsälvsöverenskommelsen.
5 §.
Fiske med
storryssja är förbjudet inom älvområdet. Fiske med laiska eller kosteverkko i
skydd av anlagt strömhinder är förbjudet.
6 §,
Fiske med ljuster är förbjudet.
Fiske med
huggkrok, som är försedd med skaft, är förbjudet; dock får sådant redskap
användas för att bärga fisk, som fångats med annat redskap,
7 § ,
Vid fiske med håv får eld eller ljus ej användas.
8 § ,
Fiske med utter och därmed jämförligt redskap, såsom
mellan fiskande sträckt rev med en eller flera tafsar, på vilka fästats krok,
drag eller dylikt, ävensom fiske med släp- eller kastlina, vara fästats flera
än tre särskilda krokar på samma rev, är förbjudet i älvområdet.
9 §,
Fiske med sprängämne, dövande eller giftigt ämne eller
elektrisk ström är förbjudet.
Vid fiske får ej heUer användas sådana föremål eller
anordningar på bottnen eller i eller ovanför vattnet, vilkas ändamål är att
skrämma fisken in i fångstredskapen.
Fiske med skjutvapen är förbjudet,
10 §.
I Könkämä älv från uUoppet ur sjön Kilpisjärvi till
Lätäsenos inflöde är allt fiske förbjudet under tiden från och med den 15
september till och med den 20 oktober.
Inom älvområdet nedströms Lätäsenos inflöde är fiske med
fast red-
Prop. 1971:137 76
skåp
förbjudet från och med den 1 september till och med den 14 september.
Inom
älvområdet nedströms Lätäsenos inflöde är allt fiske efter annan fisk än
nejonöga (nätting) förbjudet under tiden från och med den 15 september till och
med den 15 november.
11 §.
Inom
älvområdet är fiske med not eller kolk annorstädes än i fast fiskeverk
förbjudet under tiden mellan klockan 8 och 18 svensk tid eller motsvarande
finsk tid,
12 §,
Kräftfiske
är tills vidare förbjudet. Gränsälvskommissionen kan, då så prövas lämpligt,
besluta angående kräftfiskets frigivande och utövande.
Fiske
efter pärlmussla är förbjudet,
13 §,
Fisk
av följande slag får icke fångas, om den ej håller nedan angivna minimimått
räknat från nosspetsen till stjärtfenans yttersta spets:
1)
lax 60 centimeter;
2)
laxöring vid fiske i sjön
Kilpisjärvi och i Könkämä älv ned till Lätäsenos inflöde 25 centimeter samt vid
fiske inom Torne älvs fiskeområde i övrigt 35 centimeter;
3)
barr 25 centimeter,
14 §,
Har
någon vid fiske efter tUlåtet fiskslag utan avsikt råkat fånga fisk, som han
enligt 10 § tredje stycket eller 13 § icke ägt fånga, skall han, om fisken
genast utsläppes i vattnet, icke anses ha överträtt fångstförbudet,
15 §,
Under
fredningstid och inom område där fiske är förbjudet får inga fiskeredskap, utom
redskap för fångst av nejonöga (nätting) såvitt sådan fångst är tillåten,
finnas i vattnet.
Efter
slutfört fiske skall pålar, störar, bockar och annat vid fisket använt material
ofördröjligen tagas upp ur vattnet och föras i land.
TiU
påta hörande tyngder skall vid patans nedrivning föras i land.
Allt
byggnadsmaterial till påta, avsedd för fångst av lake om vintern, skall före
islossningen om våren tagas upp ur vattnet och föras i land,
16 §,
Grind
i fast fiskeverk skall utföras med avstånd om minst 6 centimeter mellan
stående spjälor och minst 9 centimeter mellan Uggand;; spjälor,
17 §,
I
påta, avsedd för fångst av sik eUer annat mindre fiskslag, får icke användas
mocknät (potkuverkko), ej heller ryssja, mjärde eller tina i vUken
ingångsöppningen eller dennas ring i någon riktning har större diameter än 16
centimeter.
Prop. 1971:137 77
18 §.
Inom älvområdet skall fiskeredskap ha följande
maskstorlek: redskap avsett för fångst av lax och laxöring:
1)
fast redskap
minst 66 millimeter;
2)
not minst 100
millimeter, dock att not som användes för fiskens upptagande i karsinapata,
icke behöver hålla mer än 80 millimeter;
3)
nät minst 100
mUlimeter;
redskap avsett för fångst av annan fisk;
1)
påta, ryssja,
mjärde samt annan tina än nejonögontina minst 60 mUlimeter;
2)
not minst 64
och högst 80 millimeter;
3)
nät minst 60
och högst 80 mUlimeter.
19 §,
Inom havsområdet skall fiskeredskap ha följande
maskstorlek: fast redskap:
1)
om redskapet är
avsett för fångst av strömming och siklöja minst 24 millimeter och högst 39
mUlimeter i det s, k, fiskhuset;
2)
om redskapet är
avsett för fångst av annan fisk minst 66 millimeter;
not:
1)
om den är
avsedd för fångst av strömming och siklöja minst 24 millimeter och högst 38
millimeter;
2)
om den är
avsedd för fångst av lax och laxöring minst 100 millimeter;
3)
om den är
avsedd för fångst av annan fisk minst 66 millimeter;
nät:
1) om det är avsett för fångst av strömming, siklöja
och betesfisk
minst 24 mUlimeter och högst 38 millimeter;
2) om det är avsett för fångst av annan fisk minst 60
mUlimeter.
Om användning av sådant i denna paragraf omförmält redskap som
är avsett för fångst av strömming siklöja och betesfisk
skulle visa sig inverka menligt på tillgången av dessa eller andra fiskslag,
äger gränsälvskommissionen begränsa eller förbjuda användningen av redskapet.
20 § .
Gränsälvskommissionen äger utfärda bestämmelser angående
visst minsta avstånd mellan utsatta fiskeredskap, så ock angående skyddsområden
för fasta fiskeredskap inom vilka områden fiske med rörligt redskap skall vara
förbjudet,
21 §,
Gränsälvskommissionen äger i den mån det finnes påkallat
av fiskevårdshänsyn medge undantag från bestämmelserna i 10, 13 och 16 19§§,
22 § ,
Gränsälvskommissionen äger för fiskodUng eller
vetenskapligt ändamål medge undantag från bestämmelsema i 713 samt 15, 18 och
19 §§, Sådan utplantering av fisk, som ej sker till åtlydnad av föreskrift läm-
Prop.
1971:137 78
nad
i särskild ordning, får icke äga ram utan medgivande av gränsälvskommissionen.
Medgivande kan lämnas först efter tillstyrkan av statlig f iskerimyndighet,
I
samband med medgivande enligt första eller andra stycket skall kommissionen
meddela lampliga föreskrifter till förekommande av att medgivandet missbrukas.
Märkning
av fiskeredskap 23 §,
Fiskeredskap,
som står ute och ej är under uppsikt, skall vara märkt på sådant sätt, att
därav otvetydligt framgår vem som är ägare eller brukare av redskapet samt
dennes hemvist. Märkningen skall kunna tydligt iakttagas utan att redskapet
behöver tagas upp ur vattnet.
Ansvar
m. m.
24 §,
Den
som anbringar och brukar fiskeredskap eller annan anordning i uppenbar strid
mot vad som enligt kap. 5 art. 2 eller art. 3 i gränsälvsöverenskommelsen
gäller om fiskådra eller fredningszoner,
eller
fiskar i uppenbar strid mot förbudsbestämmelse i kap. 5 art. 4 i
gränsälvsöverenskommelsen,
eller
fiskar på sätt som enligt 5, 7 eller 9 § i denna stadga är förbjudet eller i
strid mot föreskrift i 1013 §§, dömes till böter.
Är
brottet att anse som grovt, dömes till böter eller fängelse i högst sex
månader. Vid bedömande huravida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om
fisket avsåg särskilt värdefull fisk eller utövades vanemässigt eller i större
omfattning.
25 §.
Till
böter dömes, om någon
fiskar med redskap som
enligt 6 eller 8 § är förbjudet, eller med uppsåt att bedriva eller främja
fiske med redskap som avses i 6 § första stycket eller 8 § vid färd å
fiskevatten medför sådant redskap,
eller
med uppsåt att bedriva eUer främja fiske som sägs i 9 § första eller andra
stycket vid färd å fiskevatten medför ämne, föremål eller anordning avsedd för sådant
fiske,
eller
i fast fiskeverk begagnar grind, som icke håller i 16 § angivna avstånd mellan
spjälorna,
eller fiskar med redskap
som enligt 17 § är förbjudet eller med redskap som icke håUer i 18 eller 19 §
angiven maskstorlek, eller bryter mot bestämmelse som utfärdats med stöd av 20
§, eller utplanterar fisk utan tillstånd som sägs i 22 § andra stycket, eller
fiskar i strid mot föreskrift meddelad enligt kap. 5 art. 5 andra stycket i
gränsälvsöverenskommelsen.
26 §.
Den
som åsidosätter föreskrifterna i 15 eller 23 § dömes tUl böter.
Prop.
1971:137 79
27 § .
Finnes
någon ha gjort sig skyldig till fiske som är straffbelagt enligt 24 eller 25 §,
skall den fångade fisken eller om den förskämts eller ej är i behåll, dess
värde förklaras förverkat.
Påträffas
i ett parti fisk sådan fisk som enligt första stycket skall vara förverkad på
den grand att den fångats å otillåten tid eller icke håller stadgat minimimått,
skall, därest ej innehavaren av partiet genast på egen bekostnad låter
trovärdig person frånsortera den övriga fisken, även denna fisk förklaras
förverkad, om det icke finnes uppenbart obil-ligt.
Förklaras
fisk förverkad, skall även låda eller annan förpackning, vari den förvaras,
vara förverkad.
28 §.
Fiskeredskap,
vilket använts vid fiske som är straffbelagt enligt 24 dier 25 §,
eller
som utan att fiske ägt rum medförts vid färd å fiskevatten under omständigheter
som föranleder straff enligt 25 §,
eller
som stått ute i strid mot 15 § eller utan märkning enligt 23 §,
skall
förklaras helt eller delvis förverkat, såvitt ägaren eller någon som var i hans
ställe uppsåtligen förövat gärningen eller medverkat därtill och det ej är
uppenbart obiUigt; finnes redskapet ej i behåll, skall i stället dess värde
förklaras förverkat.
Vad
i denna paragraf stadgas gäller ej skjutvapen.
29 §.
De
i 27 och 28 §§ meddelade bestämmelsema om förverkande gäller ej mot den som i
god tro förvärvat egendomen eller särskild rätt därtUl,
Förverkad
egendom eller värdet därav skall tillfalla den stat i vilken beslutet om förverkande
meddelats.
30 § .
Ertappas
någon i fall som avses i 24 eller 25 § på bar gärning eller anträffas i
fiskevatten redskap, som enligt denna stadga är otillåtet eller som står ute i
uppenbar strid mot vad i 15 § stadgas eller utan märkning som sägs i 23 §, kan
egendom, som enligt 27 eller 28 § kan förklaras förverkad, ävensom båt eller
annat, som kan antagas äga betydelse för utredningen om gärningen, tagas i
beslag.
Behörighet
att taga egendom i beslag enligt första stycket tillkommer, förutom polismyndighet,
polisman och åklagare, även fisketillsynsman, som förordnats av statlig
myndighet samt befattningshavare vid vederbörande kust- och gränsbevakning. Har
egendom beslagtagits av annan än polismyndighet, polisman eller åklagare, skall
anmälan om beslaget snarast möjligt göras till polismyndighet eller åklagare
eller tUl närmaste polisman; den som erhållit sådan anmälan har att förfara som
om han själv gjort beslaget.
31 §,
Finnes
uppenbart att fiskeredskap utsatts eller annan anordning vidtagits i strid mot
vad som enligt kap, 5 art, 2 eller 3 i gränsälvsöverenskommelsen gäller om
fiskådra eller fredningszoner eller i strid mot förbudsbestämmelse i kap. 5
art. 4 i nämnda överenskommelse, och följer
Prop. 1971:137 80
ej
rättelse genast efter det tillsägelse skett, äger på ansökan av den som lider
skada utmätningsmannen i orten att, sedan han med trovärdig person hållit syn
på stället, meddela nödig handräckning på den tredskandes bekostnad.
Beröres
allmänt fiskeintresse, kan även åklagare, statens fiskeritjänsteman eller
fisketillsynsman som förordnats av statlig myndighet söka handräckning.
32 § .
Försummar
ägare eller innehavare av fiskeredskap att fullgöra vad i 15 § är stadgat, äger
utmätningsman förordna om arbetets verkställande på den försumliges bekostnad.
33 § ,
Åtal
för brott enligt denna stadga skall anhängiggöras vid allmän underrätt i den
ort där överträdelsen begåtts eller vid allmän underrätt i den ort inom endera
staten där den misstänkte har sitt hemvist eller mera varaktigt uppehåller sig.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 2
De aktuella förslagen
1
Ehdotus Suomen ja Ruotsin väli-seksi rajajokisopimukseksi
Suomen
hallitus ja Ruotsin halli-tus varmistaakseen rajavesistöjen seUaisen käytön,
joka mahdolli-simman hyvin vastaa kummankin valtakunnan ja rajaseudun etuja,
övat tehneet eräiden näitä vesistö-jä koskevien vesioikeudellisten ja
kalastusoikeudellisten kysymysten järjestämisestä seuraavan sopimuk-sen.
1
luku. Yleisiä säännöksiä
1 artikla
Sopimusta
sovelletaan vesialueel-la, jonka muodostavat:
Könkämäeno
ja Muonionjoki se-kä se osa Tomionjoesta ja ne jär-vet, missa Suomen ja Ruotsin
vä-linen valtakunnanraja kulkee (ra-jajoet);
ne
järvet ja vesistöt, jotka övat rajajokien haarautumia tai laske-vat näihin
jokiin;
ne
erityiset lasku-uomat, jotka muodostuvat Tornionjoen eri suuhaaroista; sekä
se
osa Pohjanlahtea, joka on Suomen ja Ruotsin Alatornion kuntien alueilla.
Sopimuksen
kalastusta koskevil-la määräyksUlä on erityinen sovel-tamisalue, sen mukaisesti
kuin 5 luvun 1 artiklassa sanotaan.
2 artikla
Sopimus koskee:
toimenpidettä, joka on 3 luvus-
sa
tarkoitettua rakentamista vesis-töön, tai 4 luvussa tarkoitettua ve-sistön
säännöstdyä, taikka joka voi aiheuttaa 6 luvussa tarkoitettua pi-laantumista,
mUloin toimenpide suoritetaan rajajoessa;
1
Förslag till gränsälvsöverenskommelse mellan Sverige och Finland
Sveriges
regering och Finlands regering har i syfte att säkerställa ett sådant nyttjande
av gränsvattendragen, som står i bästa möjliga överensstämmelse med de båda
rikenas och gränsbygdens intressen, träffat följande överenskommelse för
ordnande av vissa vattenrättsUga och fiskerättsliga frågor beträffande dessa
vattendrag.
Kap.
1. Allmänna stadganden
Art.
1
Överenskommelsen
äger till-lämpning på följande vattenområden:
Könkämä
och Muonio älvar samt den del av Torne älv och de sjöar i vilka riksgränsen
mellan Finland och Sverige löper (gränsälvarna),
de
sjöar och vattendrag vilka utgör sidogrenar av eller tillflöden till
gränsälvarna,
de
särskilda utflöden som bildas av Torne älvs skilda mynningsgrenar,
den
del av Bottniska viken som ligger inom finska och svenska Nedertorneå socknar.
Överenskommelsens
bestämmelser om fiske har särskilt tillämpningsområde enligt vad som anges i
kap. 5 art. 1.
Art.
2
Överenskommelsen
omfattar: åtgärd, som innebär byggande i vatten enligt kap. 3 eller vattenreglering
enligt kap. 4 eller som kan medföra förorening enligt kap. 6, om åtgärden
utföres inom gränsälv.
samanlaista
toimenpidettä, mUloin toimenpide muuten suoritetaan edellä 1 artiklan 1
momentis-sa määrätyllä soveltamisalueella jommassakummassa valtiossa ja sillä
saattaa olla vaikutuksia toises-sa valtiossa; sekä
kalastusta
5 luvun 1 artiklassa määrätyllä erityiseUä soveltamisalueella.
Uittoa
koskevat määräykset övat Suomen ja Ruotsin kesken uitosta Tornion ja Muonion
rajajoissa 17 päivänä hdmikuuta 1949 tehdyssä sopimuksessa siihen Uittyvine
sään-töineen uitosta Tornion ja Muonion rajajokien uittoväylässä. Tar-pedUset
täydentävät määräykset annetaan mainitun sopimuksen U-säyksessä ja siihen
liittyvässä U-säyksessä sanottuun sääntöön.
åtgärd av
samma beskaffenhet, om åtgärden eljest utföres inom tillämpningsområdet, såsom
det bestämts ovan i art. 1 första stycket, i endera staten och kan medföra
verkningar i den andra staten,
fiske inom
det i kap. 5 art. 1 angivna särskUda tillämpningsområdet.
Bestämmelser
om flottning finns i överenskommelsen den 17 te-bruari 1949 mellan Sverige och
Finland om flottningen i Torne och Muonio älvar med den därvid fogade stadgan
angående flottningen i Torne och Muonio gränsälvars flottled. I en
tilläggsöverenskommelse till nämnda överenskommelse med bifogad tilläggsstadga
skall meddelas erforderliga kompletterande bestämmelser.
3 artikla
Sopimuksen tarkoittamia vesi-alueita on tässä sopimuksessa
tar-kemmin osoitetuin perustein käy-tettävä siten, etta kumpikin maa saa
käyttää hyväkseen rajavesis-töistä saatavaa hyötyä ja etta rajaseudun etuja
parhaiten edistetään. Luonnonsuojduun on kiinnitettä-vä erityistä huomiota;
kalakannan säUyttämisestä ja vesistön pilaan-tumisen ehkäisemisestä on
pidettä-vä huolta mahdollisimman suures-sa määrin.
Art. 3
De av överenskommelsen berörda vattenområdena skall
enligt de närmare grunder som anges i denna överenskommelse nyttjas så, att
båda ländema får tiUgodonjuta fördelarna av gränsvattendragen och gränsbygdens
intressen främjas på bästa sätt. Särskild vikt skall fästas vid
naturvårdsintresset; så långt möjligt skall fiskbeståndet tryggas och
förorening av vattnet motverkas.
4 artikla
Jos on kysymys eri yrityksistä, jotka koskevat samaa
vesialuetta tai joita muusta syystä ei voida rinnakkain toteuttaa, on etusija
annettava sille yritykseUe, jonka voidaan olettaa yleiseltä ja yksityi-seltä
kannalta tuottavan suurinta hyötyä. Vastakkaisia etuja on, mi-käli mahdolUsta,
siten soviteltava, etta kukin niistä voidaan tjfydyt-tää muita olennaisesti
loukkaamat-ta.
Art. 4
Är fråga om skilda företag, som avser samma vattenområde
eller av annan orsak ej kan utföras jämte varandra, skall företräde ges åt det
företag som från allmän och enskild synpunkt kan antagas bli till största gagn.
MeUan stridiga intressen skall såvitt möjligt jämkas så, att vart och ett kan
tillgodoses utan väsentligt förfång för annat.
5 artikla
Rajajoissa sivuhaaroineen tulee yhtä suuren osuuden
vesimäärästä kuulua kummallekin puolelle siinä-kin tapauksessa, etta vedestä
virtaa toisen valtion alueella suurempi osa kuin toisen valtion alueella. Tämä
ei muuta sitä oikeutta ve-teen, joka yksityiseUä saattaa olla tuomion,
ylimuistoisen nautinnan tai muun erityisen oikeuspemsteen nojalla.
6 artikla
Joka omistaa rajajoeUa rantaa tai jolla on rännan
käyttöoikeus, saa valtakunnanrajasta riippumatta käyttää toiselle kuuluvaa
vesialuetta rantansa edessä pienehkön lai-turin, venevajan, uimahuoneen tai
pesutuvan taikka muun seUaisen rakennuksen rakentamiseen.
JokaiseUa on oikeus ottaa raja-joesta vetta ja jäätä
kotitarpeeksi sekä muuhun samanlaiseen tarkoi-tukseen käyttää sen vetta.
Vesialuetta älköön käytettäkö tässä artiklassa sanottuun
tarkoi-tukseen, jos siitä aiheutuu alueen omistajalle mainittavaa haittaa tai
jos kalastus taikka uitto sen vuoksi vaikeutuu. Tämä artikla ei muuta sitä,
mikä muutoin on voimassa valtakunnanrajan yli tapahtuvasta yhdysliikenteestä.
7 artikla
Sen mukaan kuin on määrätty 8/20 päivänä marraskuuta 1810
tehdyn rajajärjestelysopimuksen IV artiklassa,
on kummankin valtion asukkailla oikeus vapaasti kulkea veneellä rajajoissa
sekä, mUloin se on tarpeellista veneeUäkulun tur-vallisuuden tai veneen
vetämisen vuoksi, laskea vastapäiseen ran-taan.
Art. 5
I gränsälvarna med sidogrenar skall lika lott i
vattenmängden tillkomma vardera sidan, även om större del därav framrinner
inom den ena staten än inom den andra. Härigenom rubbas ej den rätt till
vattnet som enskild kan granda på dom, urminnes hävd eller annan särskUd
rättsgrund.
Art. 6
Den som äger eller har nyttjanderätt till strand vid
gränsälv får oavsett riksgränsen förfoga över annan tillhörigt vattenområde
utanför stranden för anordnande av mindre brygga, båt-, bad- eller tvätthus
eller annan sådan byggnad.
I gränsälv äger envar taga vatten och is till husbehov
eller för annat likartat ändamål nyttja vattnet.
Vattenområde
får ej tagas i anspråk för ändamål som avses i denna artikel, om områdets
ägare tillskyndas nämnvärd olägenhet därav eller om fiske eller flottning lider
intrång. Denna artikel rubbar ej vad som eljest gäller om samfärdseln över
riksgränsen.
Art. 7
Enligt gränsregleringstraktaten den 8/20 november 1810,
art. IV, äger innevånarna i vardera staten
rätt att färdas fritt med båt på gränsälvarna samt att, om det är nödvändigt
med hänsyn tiU båtfartens säkerhet eller för förhalning av båtar, lägga till
vid den motliggande stranden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8 artikla
Mikäli sopimuksessa ei ole eri-tyisiä määräyksiä, on
kummassa-
Art. 8
I den mån överenskommelsen icke innefattar särskilda
bestäm-
opaginerad Kontrollera mot PDF
kin
valtiossa sovellettava siellä voimassa olevaa oikeutta.
melser, skall inom vardera staten där gällande rätt
tillämpas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 luku.
Rajajokikomissio
1 artikla
Tämän sopimuksen soveltamista varten on valtioiden
yhteisesti aset-tama pysyvä komissio (suomalais-ruotsalainen rajajokikomissio).
2 artikla
Rajajokikomissioon kuuluu kuu-
si jäsentä, joista kummankin valtion hallitus määrää
kolme. Jäse-net määrätään määräajaksi. Kummankin valtion määräämistä
jäse-nistä tulee yhden olla lainoppinut ja omata kokemusta tuomarintoi-missa
sekä yhden olla tekniUi-nen asiantuntija; kolmannen tulee olla rajaseudun
oloihin hyvin pe-rehtynyt henkilö, joka määrätään Lapin lääninhallituksen
tehtyä suo-malaisesta ja Norrbottenin lääninhallituksen motsalaisesta
jäsenestä ehdotuksen.
Kummankin maan hallitus määrää yhden täta valtiota
edustavis-ta jäsenistä toimimaan, valtioiden vuoroteUessa, vuoden kerrallaan
komission puheenjohtajana tai va-rapuheenjohtajana.
Kullekin jäsenelle määrätään sa-massa järjestyksessä yksi
tai useampia varamiehiä, jotka täyttä-vät jäsenelle asetetut
kelpoisuus-vaatimukset.
Komission käytettäväksi on ase-tettava sihteerejä sekä se
muu hen-kUökunta, jota komissio tarvitsee.
3 artikla
Rajajokikomissio panee öman päätöksensä mukaan toimeen ne
tutkimukset ja selvitykset, jotka övat tarpeen sen tässä sopimuksessa
määrättyjen tehtävien täyttä-miseksi.
Kap. 2.
Gränsälvskommission
Art. 1
För tillämpning av överenskommelsen skall finnas en
ständig, av staterna gemensamt tillsatt kommission (finsk-svenska gränsälvskommissionen).
Art. 2
Gränsälvskommissionen skall bestå av sex medlemmar, av
vilka regeringen i vardera staten utser tre. Medlem skall utses för viss tid.
Av vardera statens medlemmar skall en vara lagkunnig och erfaren i domarvärv
samt en vara tekniskt sakkunnig; den tredje skall vara en med gränsbygdens
förhållanden väl förtrogen person som utses, den finska medlemmen efter
förslag av länsstyrelsen i Lapplands län och den svenska medlemmen efter
förslag av länsstyrelsen i Norrbottens län.
Regeringen i vardera staten förordnar en av den statens
medlemmar att, växelvis staterna emellan, för ett år i sänder, vara ordförande
eller vice ordförande i kommissionen.
För varje
medlem utses i den ordning som gäller för medlemmen en eller flera ersättare
som uppfyller de för medlemmen stadgade behörighetsvillkoren.
Till kommissionens förfogande skall ställas sekreterare
och den övriga personal som kommissionen behöver.
Art. 3
Gränsälvskommissionen föranstaltar enligt eget
bestämmande om de undersökningar och utredningar som påkallas för att den
skall kunna fullgöra sina åligganden enligt denna överenskommelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Komissio voi ottaa välittömästi yhteyden kummankin valtion
vi-ranomaisiin ja saada näiden apua tarpeellisten tietojen hankkimisek-si ja
tarvittavan yhteistyön aikaan-saamiseksi.
Tarvittaessa on komissiolla oikeus käyttää
asiantuntijoita erityi-siin selvitystehtäviin.
4 artikla
Kumpikin valtio suorittaa palk-kion valitsemUleen
komission jäse-nille. Komission työstä aiheutuvat kustannukset maksaa puoliksi
kumpikin valtio, mikäli kustannus-ta ei ilmeisesti ole pidettävä yksin-omaan
jommankumman valtion menona.
5 artikla
Rajajokikomission jäsen on ri-
kosoikeudellisesti vastuunalainen sen valtion lain mukaan,
jonka hallitus on hänet määrännyt. Komission palvduksessa olevan hen-kUön
tällaisesta vastuusta on voimassa, mitä hanen kotipaikkansa valtion laki
säätää julkisessa viras-sa olevasta.
Komission jäsenen ja toimen-haltijan tulee, kun hän
suorittaa tehtäviään, nauttia siinä valtiossa, missa tehtävä suoritetaan,
sellaista rikosoikeuddUsta suojaa, joka kuuluu siinä valtiossa julkisessa
viras-sa olevalle.
6 artikla
Kummankin valtion viranomais-ten tulee sallia, etta
rajajokikomission jäsen tai toimenhaltija taikka asiantuntija, joka 9 luvun 1
artiklan mukaisesti on määrätty suorit-tamaan valvontaa, saa ylittää ra-jan siellä,
missa se komission työn vuoksi taikka valvonnan suoritta-mista varten on
soveliasta, sekä an-taa heille mahdollisimman suuret helpotukset kysymyksen
ollessa passista ja muista henkilöUisyyttä
Kommissionen kan träda i direkt förbindelse med myndigheter
i vardera staten samt påkaUa deras biträde för erhållande av upplysningar och
för det samråd som är behövligt.
Vid behov äger kommissionen anlita sakkunniga för
särskilda utredningsuppdrag.
Art. 4
Vardera staten avlönar de kommissionsmedlemmar som
utsetts av staten. Övriga kostnader för kommissionens verksamhet, vUka icke
uppenbarligen är att anse som blott endera statens utgifter, skall gäldas till
lika delar av staterna.
Art. 5.
Medlem av gränsälvskommissionen är underkastad
straffrättsUgt ansvar för sina handlingar i tjänsten enUgt lagen i den stat
vars regering utsett honom. För befattningshavare hos kommissionen skall i
fråga om sådant ansvar gälla vad lagen i den stat där han har sitt hemvist
stadgar beträffande den som är anställd i allmän tjänst.
Medlem av och befattningshavare hos kommissionen skall under
utövning av sin tjänst åtnjuta StraffrättsUgt skydd i enlighet med vad lagen i
den stat där utövandet äger rum stadgar för den som är anställd i allmän
tjänst.
Art. 6
Det åligger myndigheterna i vardera staten att tiUåta
medlem av eller befattningshavare hos gränsälvskommissionen eller sakkunnig
som förordnats att utöva tillsyn enligt kap. 9 art. 1 att överskrida gränsen,
varhelst detta för kommissionens arbete eller tillsynens utövande är lämpligt,
samt att lämna dem största möjliga lättnad med avseende å pass och andra
legitimationshandlingar
opaginerad Kontrollera mot PDF
osoittavista
asiakirjoista sekä siitä ajasta, jona rajan ylittäminen ja viipyminen toisen
valtakunnan alueella voi tapahtua.
7 artikla
Rajajokikomissiolle kuuluva
omaisuus
on vapaa kaikesta tulli-käsittelystä sekä tuonti- ja vienti-maksuista.
8 artikla
Tämän sopimuksen A-liite sisäl-tää rajajokikomission
ohjesään-nön.
liksom
beträffande tid, varunder gränsen får överskridas och vistelse ske inom
staten.
Art. 7
Gränsälvskommissionens tiUhö-righeter skall vara fria från
all behandling av tullmyndighet samt från in- och utförselavgift.
Art. 8
I bilaga A till denna överenskommelse har intagits stadga
för gränsälvskommissionen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 luku. Rakentaminen vesistöön
1 artikla
Rakentamiseksi vesistöön katso-taan tässä sopimuksessa:
laitoksen tekeminen vesialuedle;
vedenkorkeuden järjestdy tai ve-denjuoksun säännöstely;
veden
johtaminen pois vesi-alueelta; sekä
muun seUaisen
toimenpiteen suo-rittaminen, josta voi aiheutua vedenkorkeuden tai
vedenjuoksun taikka veden S5rvyyden tahi aseman muuttuminen.
Mitä
rakentamisesta vesistöön on määrätty, koskee myös:
sellaista
vesialueeUa tapahtuvaa toimenpidettä, joka voi vaikuttaa pohjavesioloihin;
sillan tai
muun laitoksen rakentamista vesialueen yli;
johdon
vetämistä tai laitoksen tekemistä vesialueen alle.
Vesistössä olevan rakennelman muuttaminen tai purkaminen
kat-sotaan rakentamiseksi, jos toimenpide voi merkittävästi muuttaa
olo-suhteita vesistössä.
Kap. 3.
Byggande i vatten
Art. 1
Såsom byggande i vatten anses i denna överenskommelse:
uppförande
av anläggning i vattenområde,
reglering
av vattenstånd eller vattenavrinning,
bortledande av vatten från vattenområde,
vidtagande
av annan åtgärd, som kan föranleda ändring av vattenståndet eller
vattenföringen eller av vattnets djup eller läge.
Vad som stadgas om byggande i vatten gäUer även:
vidtagande
av åtgärd i vattenområde, vilken kan påverka grundvattenförhållandena,
uppförande
av bro eller annan anläggning över vattenområde,
framdragande
av ledning eller utförande av annan anläggning under vattenområde.
Ändring
eller utrivning av byggnad i vatten anses som byggande, om åtgärden kan
märkbart förändra vattenförhållandena.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 artikla
Vesistöön rakentamisen tulee tapahtua siten, etta
tarkoitus ilman kohtuuttomia kustannuksia saavu-
Art. 2
Byggande i vatten skall ske så, att ändamålet utan oskälig
kostnad vinnes med minsta möjliga in-
opaginerad Kontrollera mot PDF
tetaan mahdollisimman vähän loukkaamalla tai haittaamalla
muita etuja jommassakummassa valtiossa. Kohtuullisessa määrin on otettava
huomioon odotettavissa olevat yritykset, joihin rakentaminen voi vaikuttaa.
3 artikla
MUloin joku kärsii vesistöön rakentamisen johdosta
vahinkoa tai haittaa, saa rakentaminen tapahtua vain, jos sen harkitaan
yleiseltä ja yksityiseltä kannalta tuottavan etuja, jotka övat olennaisesti
suu-remmat kuin siitä johtuvat haitat.
Jos
rakentaminen olennaisesti huonontaa väestön dämänoloja, tai aiheuttaa seUaisen
pysyvän muutoksen luonnonsuhteissa, josta voidaan pdätä seuraavan lähistöUä
asuvien viihtyisyyden olennaista vähentymistä tahi luonnonsuojelua koskeva
huomattava menetys, taikka jos se muutoin loukkaa merkit-tävää yleistä etua,
sallittakoon rakentaminen edeUytykseUä, etta se on erittäin tärkeä
elinkeinodämälle tai paikkakunnalle taikka muutoin yleiseltä kannalta.
Vahingosta ja haitasta on suori-tettava korvaus 7 luvun
mukaisesti.
4 artikla
Harkittaessa, saako suunniteltu rakentaminen tapahtua, on
tasa-vertaisina otettava huomioon olo-suhteet molemmissa valtioissa.
5 artikla
Jos useammalla on omistusoi-keuden tahi pysyvän rasite-
taikka käyttöoikeuden perusteeUa osuus jommassa kummassa valtiossa ole-vaan
koskeen, voidaan yhdelle tai useammalle heistä 13 artiklan mu-kaisessa
menettelyssä antaa oikeus käyttää toisen osuutta, mUloin niin voi tapahtua
niiden ehtojen mukaisesti, jotka övat tässä kohden voimassa sen valtion
lain mukaan.
trång och olägenhet för annat intresse inom någondera
staten. Hänsyn skall i skälig omfattning tagas till förutsedda framtida företag,
som kan beröras av anläggningen.
Art. 3
Om någon till följd av byggande i vatten lider skada
eller intrång, får byggandet ske endast om det prövas från allmän eller enskild
synpunkt medföra fördel som väsentligt överväger olägenheterna.
Skulle byggandet medföra väsentlig försämring av
befolkningens levnadsförhållanden eller förorsaka sådan bestående ändring av
naturförhållandena, varigenom väsentligt minskad trevnad för närboende eller
betydande förlust från naturvårdssynpunkt är att befara, eller eljest förnärma
betydande allmänt intresse, får det tillåtas endast under förutsättning att
det är av synnerlig vikt för näringslivet eller för orten eller eljest från
allmän synpunkt.
För skada och intrång skall utgå ersättning enligt kap. 7.
Art. 4
Vid bedömning huruvida tillämnat byggande får ske skall
förhållandena inom den ena och inom den andra staten beaktas såsom likvärdiga.
Art. 5
Om flera på grund av äganderätt eller ständig servituts-
eller nyttjanderätt råder över den i gränsälv inom endera staten belägna delen
av ett strömfall, kan en eller flera av dem vid förfarande enligt art. 13
medges rätt att tillgodogöra sig annans del, om så får ske enligt de villkor
som i sådant avseende gäller jämlikt lagen i den stat tUl vilken
opaginerad Kontrollera mot PDF
mUiin koskiosuus kuuluu.
Käyttä-misestä on suoritettava korvaus 7 luvun mukaisesti.
6 artikla
Joka
rajajoessa omistusoikeuden tahi pysyvän rasite- taikka käyttöoikeuden
perusteeUa vallitsee jommassakummassa valtiossa olevaa koskiosuutta, tahi,
joka tällaisen oikeuden ja 5 artiklasta johtuvan oikeuden nojalla voi käyttää
hyväkseen sellaista koskiosuutta, teh-köön sille, joka vallitsee vastak-kaista
puolta, tarjouksen kosken yhteisestä käyttämisestä. Jos tar-jous hylätään,
voidaan tarjouksen tekijälle 13 artiklan mukaisessa menettelyssä antaa 7
luvussa sää-dettyä korvausta vastaan lupa käyttää toisen osuutta.
Jos se, joka vallitsee
vastakkais-ta puolta, on selittänyt olevansa halukas kosken rakentamiseen,
mutta yksimieUsyyteen osalUstumi-sen ehdoista ei päästä, määrätään nämä ehdot
13 artiklan mukaisessa menettelyssä.
7 artikla
Jos
vesistöön rakentaminen voi haitalUsesti vaikuttaa kalastukseen, tulee
rakentajan suorittaa tai kustantaa sellaiset toimenpiteet, jotka kohtuuden
mukaan havai-taan tarpeelUsiksi kalastuksen tur-vaamiseksi tai samanarvoisen kalastuksen
ylläpitämiseksi.
8 artikla
Vesistöön
rakentaja on velvolU-nen kohtuullisessa määrin suorit-tamaan tai kustantamaan
toimen-piteitä liikenteeseen kohdistuvan haitan välttämiseksi.
Rakentaja on myös
vdvolUnen suorittamaan tai kustantamaan tar-peelliset toimenpiteet uitolle
synty-vän mainittavan haitan ehkäisemi-seksi. MUloin jossakin tapauksessa
tarvitaan verraten laajoja toimen-piteitä uitolle aiheutuvan haitan
strömfallsdelen hör.
Ersättning för tillgodogörandet skall utgå enligt kap. 7.
Art.
6
Den
som på gmnd av äganderätt eller ständig servituts- eller nyttjanderätt råder
över den till endera staten hörande delen av ett strömfall i gränsälv eller som
på grund av sådan rätt jämte rätt som följer av art. 5 kan tillgodogöra sig
strömfallsdel som nu sagts kan bjuda den som råder över motsatta sidan att
gemensamt utnyttja fallet. Avvisas erbjudandet, kan vid förfarande enligt
art. 13 den som bjudit medges rätt att mot ersättning enligt kap. 7
tillgodogöra sig den andres dd.
Har den som råder över motsatta
sidan förklarat sig villig att deltaga i fallets utbyggnad men kan enighet ej
nås om villkoren för deltagandet, bestämmes dessa villkor vid förfarande enligt
art. 13.
Art.
7
Om
byggande i vatten kan menligt inverka på fiske, har den som bygger att vidtaga
eller bekosta sådana åtgärder, som skäligen finnes påkallade för att trygga
fiskets bestånd eller upprätthåUa likvärdigt fiske.
Art.
8
Den
som bygger i vatten är skyldig att i skälig omfattning vidtaga eller bekosta
åtgärder tUl motverkande av olägenhet för samfärdsel.
Den byggande är även
skyldig att vidtaga eller bekosta erforderliga åtgärder tUl förebyggande av
att olägenhet av någon betydelse uppkommer för flottning. Om i visst fall
kräves förhållandevis omfattande åtgärder för att av-
torjumiseksi,
on valtioiden yhdessä harkittavaa, voidaanko ja missa määrin sanotut
toimenpiteet kustantaa yleisillä varoilla.
9 artikla
Vesistöön rekennettaessa on pidettävä huolta siitä, etta
toimen-piteestä, lukuun ottamatta veden tilapäistä ja ohimenevää samentu-mista,
ei aUieudu vesistön pilaan-tumista, joUa on mainittavaa hai-tallista
merkitystä.
hjälpa
olägenhet för flottning, skall staterna gemensamt överväga om och i vad mån
åtgärderna kan bekostas av allmänna medel.
Art. 9
Vid byggande i vatten skall tUlses att, bortsett från
tillfällig och övergående grumling, vattenförorening som innebär olägenhet av
någon betydelse ej uppkommer.
10 artikla
Jos vesistöön rakentaminen aiheuttaa olennaisen muutoksen
vesistön olosuhteisiin tai muutoin on laajuuddtaan huomattava taikka
vaikutuksiltaan tuntuva, voidaan yrityksen toimeenpanija vdvoittaa suorittamaan
määrätty vuotuinen maksu. Tämä maksu on käytettävä yrityksen aiheuttaman
seUaisen va-bingon tai haitan ehkäisemiseen tai vähentämiseen, joka ei ole sen
luontoinen, etta siitä suoritetaan korvausta, tai sanotunlaisen va-hingon tahi
haitan hyvittämiseen, taikka johonkin muuhun tarkoituk-seen sen paikkakunnan
hyväksi, jota yritys koskee.
Maksun
suumus on vahvistetta-va kohtuuden mukaan ottaen huomioon toiselta puolen
yrityksen tuottama etu ja toiselta puolen siitä aiheutuva vahinko ja haitta.
Maksua älköön missään tapauksessa määrättäkö suuremmaksi kuin kaksi prosenttia
yrityksen arvioi-dusta puhtaasta hyödystä. Maksu on suoritettava
rajajokikomissiolle ja siirrettävä rahastoon, joka mai-nitaan 9 luvun 8
artiklassa.
Myös
muutoin voidaan vesistöön rakentamista tarkoittavalle yritykseUe määrätä
sellaiset erityiset ehdot, joiden kohtuudella voidaan katsoa olevan
tarpeellisia seu-dun ja muut yleiset edut huomioon ottaen.
Art. 10
Om byggande i vatten medför väsentlig ändring av vattenförhållandena
eller eljest är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet, kan
för företaget bestämmas skyldighet att utge viss årlig avgift. Denna avgift
skall användas till förebyggande eller minskande av skada eller olägenhet, som
vållas genom företaget och ej är av beskaffenhet att ersättning därför utgår,
eller till gottgörelse för sådan skada eller olägenhet eller för tillgodoseende
av annat ändamål beträffande den bygd som beröres av företaget.
Storleken av avgiften skall fastställas med skäligt
beaktande å ena sidan av den fördel som vinnes genom företaget och å andra
sidan av den skada och olägenhet som uppkommer därav. Avgiften får ej i något
fall sättas högre än två procent av den beräknade årliga nettonyttan av
företaget. Den skall inbetalas tUl gränsälvskommissionen och tUlföras den fond
som omförmäles i kap. 9 art. 8.
Även eljest kan i fråga om företag för byggande i vatten
bestämmas sådana särskUda villkor, som skäligen finnes påkallade med hänsyn
till bygden och allmänna intressen i övrigt.
11 artikla
Siinä tarkoituksessa, etta sellai-nen vesistöön
rakentaminen, jolla on olennainen merkitys yleiseltä tai yksityiseltä kannalta,
kävisi mahdolliseksi, samoin kuin vesistön rakentamisesta aiheutuvan va-hingon
tai haitan ehkäisemiseksi tahi vähentämiseksi, voidaan ra-kentajalle antaa
oikeus 7 luvussa säädettyä korvausta vastaan ottaa pysyvästi tai tilapäisesti
käyttöön toisen kiinteätä omaisuutta.
12 artikla
EdeUytyksin, jotka mainitaan 11 artiklassa, voidaan
rakentajalle myöntää oikeus 7 luvussa säädettyä korvausta vastaan muuttaa tai
purkaa toiselle kuuluva vesistöön tehty rakennelma.
13 artikla
Sopimuksessa tarkoitettuun vesistöön rakentamiseen on
saatava rajajokikomission lupa. Lupaa ei kuitenkaan tarvitse hakea, mUloin
rakentamishanke on vähäinen ja on ilmeistä, etta rakentaminen ei vaikuta
haitalUsesti yleiseen tai yk-sityiseen etuun.
MUloin on kysymys padon rakentamisesta rajajokeen taikka
padon merkittävästä muuttamisesta tahi seUaisesta vesistön säännöste-lystä,
joka on omansa olennaisesti vaikuttamaan rajajoen vesioloi-hin, tulee
komission ennen luvan myöntämistä alistaa kummankin hallituksen harkittavaksi
kysymys yrityksen salUttavuudesta ja niistä ehdoista, joiden tulee yleisen edun
kannalta olla yrityksen osalta voimassa. Yrityksen laadusta riippumatta on
tällainen alistus tehtävä, jos komissio havaitsee, etta yrityk-sellä voi olla 3
artiklan 2 momen-tissa tarkoitettuja vaikutuksia. Muussakin tapauksessa asia on
alistettava kummallekin hallituk-selle, jos komissio katsoo siihen olevan
erityistä syystä tai jos jom-
Art. 11
För att möjliggöra sådant byggande i vatten, som är av
mera väsentlig betydelse ur allmän eller enskild synpunkt, eUer för att
förebygga eller minska skada eller olägenhet av byggande i vatten kan den
byggande erhålla rätt att mot ersättning enligt kap. 7 varaktigt eller
tillfälligt taga i anspråk annan tiUhörig fast egendom.
Art. 12
Under de förutsättningar som anges i art. 11 kan den
byggande tiUerkännas rätt att mot ersättning enligt kap. 7 taga i anspråk eller
ändra eller utriva annan tillhörig byggnad i vatten.
Art. 13
För sådant byggande i vatten som omfattas av överenskommelsen
kräves tillstånd av gränsälvskommissionen. Tillstånd behöver dock ej inhämtas,
om byggandet är av ringa omfattning och det är uppenbart, att allmänt eller enskilt
intresse icke menligt påverkas av byggandet.
Är fråga om uppförande eller mera betydande ändring av
dammbyggnad i gränsälv eller om vattenreglering av beskaffenhet att
väsentligt påverka vattenförhållandena i gränsälv, skall kommissionen innan
tillstånd ges underställa frågan om tillåtiigheten av företaget och de villkor
som med hänsyn till allmänna intressen bör gäUa för detta båda regeringarnas
prövning. Oavsett företagets beskaffenhet skall sådan underställning äga rum,
om kommissionen finner företaget kunna medföra sådana verkningar som avses i
art. 3 andra stycket. Även i annat fall skall underställning hos båda
regeringarna ske, om kommissionen finner särskUd anledning därtill föreligga
eller om endera
opaginerad Kontrollera mot PDF
pikumpi hallitus pidättää itselleen yritystä koskevan
harkintaoikeu-den ja antaa siitä komissiolle tie-don ennen kuin komissio on
rat-kaissut kysymyksen luvan myöntä-misestä yritykseUe.
Edellä 6 artiklan 1 momentissa tarkoitetun luvan
myöntäminen ja sanotun artiklan 2 momentissa mainittujen ehtojen määrääminen on
alistettava hallitusten harkittavaksi.
14 artikla
Jos vesistöön rakentaminen on pantu toimeen ilman, etta
sitä varten on myönnetty lupa tämän sopimuksen tai aikaisemmin voimassa
olleiden määräysten mukaisesti, on rakentajalla oikeus vaatia
raja-jokikomissiota tutkimaan rakentamisen lailUsuus.
Rakennelman
omistajaUa on to-distusvelvolUsuus ennen rakennelman syntyä vesistössä
vallinneiden olosuhteiden osalta. Rajajokikomission päätöksen vaikutuksiin
nähden sovelletaan vastaavasti 16, 18 ja 19 artiklan määräyksiä.
15 artikla
Lupa vesistöön rakentamiseen voidaan, mUloin olosuhteet
sitä vaativat, antaa määräajaksi.
16 artikla
Päätös, jolla on annettu lupa rakentaa vesistöön, on, kun
se on lainvoimainen, voimassa jokaista kohtaan, kuitenkin 1719 artiklasta
johtuvin rajoituksin.
17 artikla
Jos vesistöön rakentamista kos-kevaa yritystä ei ole
saatettu lop-puun snnä ajassa, mikä luvassa on 8 luvun 9 artiklan 5 kohdan mukaisesti
määrätty, on lupa rauen-nut siitä osin, kuin se koskee sellaista yrityksen
osaa, jota ei ole toteutettu. Rajajokikomissio voi kuitenkin hakemuksesta, joka
teh-
regeringen förbehåller sig rätt till prövning av företaget
och lämnar kommissionen besked därom innan kommissionen avgjort frågan om
företagets tillåtlighet.
Fråga om medgivande enligt art. 6 första stycket eller
bestämmande av villkor enligt andra stycket i samma artikel skall efter
underställning prövas av båda regeringarna.
Art. 14
Har byggnad i vatten verkställts utan att medgivande
erhåUits enligt denna överenskommelse eller enligt förut gällande
bestämmelser, är byggnadens ägare berättigad att påkalla gränsälvskommissionens
prövning av byggnadens laglighet.
Byggnadens ägare är bevisningsskyldig i avseende å de
före byggnadens tillkomst rådande förhållandena i vattnet. Beträffande verkan
av gränsälvskommissionens beslut skall art. 16, 18 och 19 äga motsvarande
tillämpning.
Art. 15
Tillstånd tUl byggande i vatten får, då det påkallas av
omständigheterna, meddelas för bestämd tid.
Art. 16
Beslut varigenom lämnats tillstånd till byggande i vatten
är gällande mot envar i den mån det äger laga kraft, dock med de inskränkningar
som följer av art. 1719.
Art. 17
Har företag för byggande i vatten ej blivit fullbordat
inom den tid som bestämts enligt kap. 8 art. 9 punkt 5, är tillståndet
förfallet, såvitt det avser sådan del av företaget som ej kommit tiU stånd.
Gränsälvskommissionen kan dock, efter ansökan som göres före utgången av denna
tid, medge an-
opaginerad Kontrollera mot PDF
dään ennen sanotun ajan päätty-mistä, myöntää pidennettyä
aikaa enintään kymmenen vuotta, mikäli siihen on syytä.
18 artikla
Lupa rakentaa vesistöön voidaan jommankumman valtion
asian-omaisen viranomaisen tai yrityksen omistajan hakemuksesta ottaa
uudelleen tutkittavaksi, mikäli on kysymys niistä ehdoista, joita yleisen edun
kannalta on yrityksen osalta sovellettava. Hakemus voidaan tehdä
neljäntenäkymmenen-tenä vuotena sen kalenterivuoden jälkeen, jona lupa
annettUn, ja sen jälkeen joka neljäskymmenes vuo-si; tämän luvun 10 artiklan
tarkoit-taman maksun osalta sanottu aika kuitenkin on kymmenen vuotta. Jos
uutta tutkimusta ei ole haettu edellä tarkoitetun ajanjakson vii-meisenä
vuotena, övat aikaisemmin annetut määräykset voimassa myös seuraavana
ajanjaksona.
Määräys, jota tarkoitetaan 7 artiklassa, voidaan
määräajasta riippumatta ottaa uudelleen tutkittavaksi tämän artiklan
mukaisesti, jos määräys osoittautuu vähemmän sovdiaaksi kalakannan
suojaami-seen; määräyksen muuttaminen ei saa kuitenkaan loukata kolmannen
miehen oikeutta.
Uudessa tutkimuksessa älköön yrityksen omistajalle
asetettako vdvoituksia, joista hänelle aiheutuu olennaisia kustannuksia tai
hankaluutta sen lisäksi, mihin hänet aikaisemmin on vdvoitettu.
19 artikla
Vaatimus saada korvausta seUaisesta vahingosta tai
haitasta, jota rajajokikomissio ei lupaa myön-täessään ole edellyttänyt, on
tehtävä kymmenen vuoden kuluessa luettuna rakentamisen loppuun saattamiseen
määrätyn ajan päät-tymisestä. MUloin vahinko tai haitta on huomattava, on saman
ajan kuluessa vaadittava sellaisten.
stånd i högst tio år, om skäl förekommer därtill.
Art. 18
Tillstånd till byggande i vatten kan på ansökan av
vederbörande myndighet i någondera staten eller företagets ägare omprövas,
såvitt angår de villkor som med hänsyn till allmänna intressen bör gälla för
företaget. Ansökan kan göras under fyrtionde året efter det kalenderår då
tillståndet meddelades och därefter vart fyrtionde år; i fråga om avgift enligt
art. 10 skall dock perioden vara tio år. Har omprövning ej påkallats under
sista året av viss period, skall förut meddelade bestämmelser gälla även för
nästa period.
Bestämmelse i fråga som avses i art. 7 får utan
iakttagande av viss tid omprövas enligt denna artikel, om bestämmelsen visar
sig vara mindre tjänlig till skydd för fisket; ändringen får dock ej förnärma
tredje mans rätt.
Vid omprövningen får företagets ägare ej åläggas
förpliktelser, vilka medför väsenUig kostnad eller olägenhet utöver vad som tidigare
ålagts honom.
Art. 19
Anspråk på ersättning för skada eller intrång, som icke
förutsetts av gränsälvskommissionen vid tiUståndets meddelande, får
framställas inom tio år, räknat från utgången av den tid inom vilken byggnaden
skall vara fullbordad. Är skadan eller intrånget betydande, får inom samina
tid föras talan om meddelande av så-
opaginerad Kontrollera mot PDF
yritystä koskevien muutettujen määräysten antamista,
jotka, louk-kaamatta kolmannen miehen oikeutta tai tuottamatta omistajalle
olennaista haittaa, övat omansa vastaisuudessa ehkäisemään tai mahdollisimman
suuressa määrin vähentämään vahinkoa tai haittaa.
20 artikla
Vesistöön rakentamista koskevan yrityksen omistaja on
vdvolUnen pitämään yritykseen kuuluvat laitteet seUaisessa kunnossa, ettei
niistä aiheudu vaaraa yleiseUe tai yksityiselle oikeudelle.
21 artikla
Vesistön perkaaminen, joka on välttämätön vesistön
syvyyden tai aseman pysyttämiseksi, voidaan 13 artiklan säännöksen estämättä suorittaa
Uman rajajokikomission käsittdyä. Maa sekä muu perat-taessa pohjasta nostettu
aine voidaan tarvittaessa, jollei siitä aiheudu huomattavaa haittaa, panna
lä-himmälle rannalle tai viedä lähel-lä olevaan sopivaan paikkaan.
Toi-menpiteestä on hy vissa ajoin ilmoi-tettava sen knnteistön haltijalle, jota
toimenpide koskee.
Jos vesistö on siirtynyt sijoiltaan, on sitä entiseen
uomaan johdet-taessa vastaavasti sovellettava, mitä 1 momentissa on sanottu,
mikäli takaisin siirtäminen tapahtuu kolmen vuoden kuluessa muutoksesta
lukien.
Vahingosta ja haitasta, joka joh-tuu tässä artiklassa
tarkoitetusta toimenpiteestä, on korvausta suoritettava 7 luvun mukaisesti.
dana ändrade föreskrifter rörande företaget, som utan att
förnärma tredje mans rätt eller medföra väsentlig olägenhet för ägaren är ägnade
att förebygga eller i största möjliga mån minska skadan eller intrånget för
framtiden.
Art. 20
Ägare av företag för byggande i vatten är pliktig att
underhålla de anläggningar som hör till företaget så, att fara för allmän eller
enskild rätt förebygges.
Art. 21
Rensning, som är nödvändig för bibehållande av vattens
djup eller läge, får utan hinder av vad som stadgas i art. 13 verkställas utan
gränsälvskommissionens prövning. Jord eller annat som upptages vid rensningen
får, om det är påkallat och ej avsevärda olägenheter vållas därav, uppläggas
på närmaste strand eller föras tiU lämpligt ställe i närheten. Innehavare av
fastighet som beröres av rensningen eller uppläggningen skall i god tid
underrättas om åtgärden.
Har vattendrag vikit från sitt läge, äger i fråga om
återställande av vattendraget i dess förra skick bestämmelserna i första
stycket motsvarande tUlämpning, under förutsättning att återställandet sker
inom tre år från det förändringen inträdde.
För skada och intrång till följd av åtgärd som avses i
denna artikel skall ersättning utgå enligt kap. 7.
opaginerad Kontrollera mot PDF
22 artikla
Kun kysymyksessä on vesistöön rakentaminen, joka
tarkoittaa vesistön säännöstdyä tai palvelee kalastuksen tarpeita, övat
määrätyiltä osin voimassa 4 ja 5 luvun määräykset.
Art. 22
I fråga om byggande i vatten jom avser vattenreglering
eller som tUlgodoser fiskets behov gäller för vissa fall särskUda bestämmelser
enligt kap. 4 och 5.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 luku. Erityisiä määräyksiä vesistön säännöstelystä
1 artikla
Lupa säännöstellä vedenjuoksua järvestä tai muutoin
vesistössä voidaan antaa sUle, joka edistääkseen liikennettä, uittoa,
vesivoiman käyttämistä, maanviljdystä, metsä-taloutta, kalastusta,
vedenhankin-taa, vesistön suojelua tai muuta merkittävää yleistä etua pyrkii veden
talouddUsempaan käyttöön.
Yritystä, jota tarkoitetaan 1 momentissa, koskevat
soveltuvin osin 3 luvun määräykset.
2 artikla
Jos joku on hakenut lupaa yritykseen, josta säädetään 1
artiklassa, on toiseUa, jolla on artiklassa mainitussa suhteessa etua
yrityk-sestä, oikeus yhtyä hakemukseen ja päästä osakkaaksi yritykseen.
3 artikla
Samalla kun myönnetään lupa sdlaiseen vesistön
säännöstelyyn, johon osallistuu kaksi tai useampia edunhaltijoita, on rajajokikomission
annettava määräykset osal-listumisesta yritykseen. Jos katso-taan
tarpeelliseksi, on komission niin ikään vahvistettava yritykseUe säännöt,
joissa määrätään yrityksen hallituksesta, hallituksen hoita-inan hallinnon
tarkastuksesta sekä yrityksen asioiden muusta hoitami-sesta.
4 artikla
Rajajokikomissio voi vdvoittaa teollisuus- tai
voimalaitosyrityksen tai muun seUaisen yrityksen, joka 1 artiklan 1 momentissa
tarkoitetulla tavalla saa hyötyä säännöstelystä rajajoessa olematta snnä
osallisena, suorittamaan säännöstdy-yrityksel-le hyvitystä, joka vastaa
kohtuul-lista osuutta säännöstelykustannuk-sista. Hyvitys vahvistetaan määrä-
Kap. 4. Särskilda bestämmelser om vattenreglering
Art. 1
Tillstånd att reglera vattnets avrinning ur sjö eller i
vattendrag kan ges den som önskar åstadkomma bättre hushållning med vattnet i
syfte att främja samfärdsel, flottning, utnyttjande av vattenkraft, jordbruk,
skogsbruk, fiske, vattenförsörjning, vattenvård eller annat allmänt intresse
av betydenhet.
Beträffande företag som avses i första stycket gäller i
tillämpliga delar bestämmelserna i kap. 3.
Art. 2
Har någon gjort ansökan om tillstånd till företag varom
stadgas i art 1, äger annan, som i sådant avseende som där anges har väsentlig
nytta av företaget, förena sig med sökanden om detta och inträda såsom
deltagare i företaget.
Art. 3
I samband med tillstånd tUl vattenreglering, i vilken två
eller flera intressenter deltager, skall gränsälvskommissionen meddela föreskrifter
om delaktigheten i företaget. Om det finnes erforderligt, skall kommissionen
även fastställa stadgar för företaget; dessa stadgar skall innehålla
bestämmelser om styrelse för företaget, revision av styrelsens förvaltning samt
handhavande i övrigt av företagets an gelägenheter.
Art. 4
Industri- eller kraftföretag eller annat sådant företag,
vilket i avseende som sägs i art. 1 första stycket tillgodogör sig nytta av
vattenreglering i gränsälv utan att deltaga i regleringen, kan av
gränsälvskommissionen åläggas att till regleringsföretaget utgiva gottgörelse
härför, motsvarande skälig andel av regleringskostnaden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
tyksi
vuotuismaksuksi tai suoritet-tavaksi muulla sopivaksi harkituUa tavalla.
Gottgörelsen
fastställes till visst årligt belopp eller på annat sätt som finnes lämpUgt.
5 luku. Kalastus
1 artikla
Kalastuksesta alueella, jonka muodostavat rajajoet
sivuhaaroineen ja lasku-uomineen, sekä Suomen ja Ruotsin puoleisissa Alatornion
kunnissa leveysasteen 65°35'P pohjoispuoleUa oleva Pohjanlah-den osa
(Tornionjoen kalastus-alue), on voimassa mitä jäljempä-nä säädetään.
Sitä osaa Tornionjoen kalastus-alueesta, joka on
pohjoispuoleUa jokisuuta, di HeUälän pohjoisen niemen kärjestä Suomen puoleUa
Ruotsin puolella lähinnä vastassa olevan Virtakarin niemen kärkeen vedettyä
suoraa viivaa, sanotaan jokialueeksi; siitä etelään olevaa osaa sanotaan
merialueeksi. Tornionjoen lasku-uomat kuuluvat jo-kialueeseen.
Kap. 5.
Fiske
Art. 1
I fråga om fiske inom det område som utgöres av
gränsälvarna med sidogrenar och utflöden jämte den inom finska och svenska
Nedertorneå socknar norr om latitudsparallellen 65°35'N belägna delen av
Bottniska viken (Torne älvs fiskeområde) skall gälla vad nedan stadgas.
Den del av
Torne älvs fiskeområde som ligger norr om älvmynningen, bestämd såsom en rät
linje mellan spetsen av Hellälä norra udde på finska sidan och udden Virtakari
på närmast motliggande svenska land, benämnes älvområdet; den del som ligger
söder därom benämnes havsområdet. Torne älvs utflöden tUlhör älvområdet.
2 artikla
JokialueeUa tulee jokaisessa haarautumassa, missa kala
kulkee, olla kalaväylä veden syvimmällä kohdalla. Kalaväylä on kolmannes veden
leveydestä tavallisimmin esiintyvän alivedenkorkeuden aika-na. Kalaväylä, joka
asianomaisen valtion lain mukaan on jokialueel-le laskevassa vesistössä, jatkuu
le-veyddtään muuttumattomana joki-alueella olevaan kalaväylään saak-ka.
Rajajokikomissio
voi, milloin siihen on syytä, määrätä, etta kalaväylä kulkee vesistössä muussa
kohdassa kuin 1 momentissa sanotaan; sellainen muutos voidaan kuitenkin tehdä
vain siinä tapauksessa, etta siitä ei voida olettaa koituvan olennaista
haittaa kenelle-kään, joka ei ole suostunut toimen-piteeseen.
Kalanpyydystä tai muuta laitet-
Art. 2
Inom älvområdet skall i varje gren där fisken har sin gång
finnas fiskådra i djupaste vattnet. Fiskådran utgör en tredjedel av vattnets
bredd vid vanligast förekommande lågt vattenstånd. Fiskådra, som enligt lagen
i vederbörande stat finnes i tillflöde till älvområdet, skall med oförändrad
bredd sträcka sig ut till fiskådran i sagda område.
Gränsälvskommissionen kan, om skäl därtill föreligger,
bestämma att fiskådran skall gå i annan del av vattnet än som anges i första
stycket; dock får sådan ändring vidtagas endast om den kan antagas icke
medföra väsentligt förfång för någon som ej samtyckt därtill.
Fiskeredskap eller annan anord-
opaginerad Kontrollera mot PDF
ta ei saa, joUei toimenpiteeseen ole saatu lupa siinä
järjestyksessä kuin tässä sopimuksessa säädetään vesistöön rakentamisesta,
sijoittaa ja käyttää siten, etta kålan kulku ka-laväylässä voi estyä tai etta
kala muutoin ei pääse siihen tai snnä liikkumaan. Rajajokikomissio voi
kuitenkin määrätyssä tapauksessa myöntää edeUä sanotusta poik-keuksia, jollei
nuden voida olettaa vaarantavan kalastuksen hoitoa ei-kä myöskään aiheuttavan
olennaista haittaa joUekin, joka ei ole toimenpiteeseen suostunut. Jos
jolla-kin on erityinen oikeus kalastusta varten sulkea kalaväylä, pysyköön
sellainen oikeus.
3 artikla
MerialueeUa tulee, kummankin valtion laissa säädetyn
kalaväylän lisäksi, olla rauhoituspiirejä. Nämä muodostuvat vesialueista, jotka
ulottuvat 200 metrin etäisyyteen seuraavien suorien viivojen kum-maUekin
puolelle:
a)
KraaseUkarista
joen suun ul-kopuolella suuntimassa 196° pis-teeseen 65°45,85'P, 24°06,45T, siitä
pisteeseen 65°44,0'P, 24°10,0T, siitä pisteeseen 65°40,55'P, 24°11,951 sekä
sieltä Sarvenkata-jan ja Linnanklupun välitse suuntimassa 193°;
b)
KraaseUkarista
a-kohdan mukaan lähtevän viivan ja leveysasteen 65°46,0'P leikkauskohdasta
pisteeseen 65°46,05'P, 24°02,75T, siitä suuntimassa 213,5° pisteeseen
65°44,0'P, 23°59,50T, siitä pisteeseen 65°42,0'P, 24°01,70'I, siitä pisteeseen
65°36,0'P, 23°59,25T ja siitä suuntimassa 160°;
c)
pisteestä
65°44,0'P,23°59,50T pitkin b-kohdassa mainittua suun-timalinjaa 213,5°,
pisteeseen 65°39,0'P, 23°51,50T, siitä pisteeseen 65°38,0'P, 23°50,65T sekä
siitä suuntimassa 171°;
d) b-kohdassa mainitun suunti-
malinjanjaleveysasteen65°44,60'P
ning får ej i annat fall än då fråga är om åtgärd, vartill
medgivande erhållits enligt vad i denna överenskommelse är stadgat om byggande
i vatten, anbringas och brukas sä, att fiskens gång i fiskådra kan hindras
eller fisken eljest kan avhållas från att framgå där. Gränsälvskommissionen kan
dock i visst fall medge undantag härifrån, om det kan antagas icke medföra
fara ur fiskevårdssynpunkt och ej heller medföra väsentligt förfång för någon
som ej samtyckt till åtgärden. Äger någon särskild rätt att för fiske stänga
fiskådra, skall den rätten bestå.
Art. 3
Inom havsområdet skall, utöver fiskådra enligt lagen i
vardera staten, finnas fredningszoner. Dessa utgöres av vattenområdena inom
ett avstånd av 200 meter på ömse sidor om följande räta linjer:
a)
från
KraaseUgmndet utanför älvmynningen i bäring 196° tUl en punkt 65°45,85'N,
24°06,45'O, därifrån tUl 65°44,0'N, 24°10,0'O, därifrån till 65°40,55'N, 24°11,95'0, därifrån mdlan Sarvenkataja och
Linnanklupu i bäring 193°;
b)
från
skärningspunkten av den från Kraaseligrundet enligt a) gående linjen och
latitudsparallellen 65°46,0'N tiU 65°46,05'N, 24°02,75'O, därifrån i bäring
213,5° tiU 65°44,0'N, 23°59,50'O, därifrån tUl 65°42,0'N, 24°01,70'O, därifrån till 65°36,0'N, 23°59,25'0, därifrån i bäring 160°;
c)
från 65°44,0'N,
23°59,50'O längs den under b) nämnda bäringslinjen 213,5° tiU 65°39,0'N,
23°51,50'O, därifrån tiU 65°38,0'N, 23°50,65'O, därifrån
i bäring 171°;
d) från skärningspunkten av
den under b) nämnda bäringslin-
opaginerad Kontrollera mot PDF
leikkauskohdasta pisteeseen
65°44,50'P,
23°50,30T, siitä pisteeseen 65°43,60'P, 23°48,50T, sikä pisteeseen 65°42,80'P,
23°48,70T, siitä pisteeseen 65°41,40'P, 23°46,85T ja siitä suuntimassa 200°;
e) a-kohdassa
mainitusta taite-
pisteestä 65°44,0'P, 24°10,0T pis
teeseen 65°43,95'P, 24°14,15T, ja
siitä Vähä Huiturin ja Iso Huiturin
länsipuolitse suuntimassa 160°; se
kä
f) e-kohdassa
mainitusta taite-
pisteestä 65°43,95'P, 24° 14,151
pisteeseen 65°43,80'P, 24° 19,401,
siitä pisteeseen 65°42,30'P,
24°22,851 ja siitä edelleen suun
timassa 172°.
Koordinaatit
liitjrvät motsalai-seen merikarttaan n:o 417 (Haparanda), kaikkiin painoksiin
vuosil-ta 19601967.
Rauhoituspiirien
suunnat on merkitty merikartalle, joka on lii-tetty 1 päivänä huhtikuuta 1967
tehtyyn selityskirjaan, joka koskee toukokuun 10 päivänä 1927 Suomen ja Ruotsin
välillä tehtyyn Tornionjoen kalastusalueen kalas-tussäännön vahvistamista
koske-vaan selityskirjaan Uittyvän sään-nön muuttamista.
Lapin
ja Norrbottenin lääninhal-Utusten asiana on, kummankin omalla puoleUaan
valtakunnanra-jaa, ryhtyä tarpeellisiin toimenpi-teisiin rauhoituspiirien
sijainnin merkitsemiseksi veteen.
Kalanpyydystä
tai muuta laitetta ei saa, jollei toimenpiteeseen ole saatu lupaa siinä
järjestyksessä kuin tässä sopimuksessa säädetään vesistöön rakentamisesta,
sijoittaa ja käyttää siten, etta kålan kulku rauhoituspiirissä voi estyä tai
kala muutoui ei pääse siihen tai siinä liikkumaan.
4
artikla
Kaikenlainen
kalastaminen iso-rysällä, pohjaUa vamstetulla pyy-
4
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 137
jen
och latitudsparallellen
65°44,60'N tiU 65°44,50'N,
23°50,30'O, därifrån till
65°43,60'N,
23°48,50'O, därifrån till 65°42,80'N, 23°48,70'O, därifrån tiU 65°41,40'N,
23°46,85'0, därifrån i bäring 200°;
e) från
den under a) nämnda
biytningspunkten 65°44,0'N,
24°10,0'O till 65°43,95'N,
24°14,15'0, därifrån väster om
Vähä Huituri och Iso Huituri i
bäring 160°;
f) från
den under e) nämnda
brytningspunkten 65°43,95'N,
24°14,15'0 tiU 65°43,80'N,
24°19,40'O, därifrån tiU
65°42,30'N, 24°22,85'0, därifrån
i bäring 172°.
Koordinaterna
hänför sig till det svenska sjökortet nr 417 (Haparanda), samtliga upplagor
1960 1967.
Fredningszonernas
sträckningar åskådliggöres på sjökort, bUagt deklarationen den 1 april 1967 angående
ändring i den stadga som finnes fogad vid deklarationen den 10 maj 1927 mellan
Sverige och Finland rörande fastställande av stadga för fiskets bedrivande inom
Torne älvs fiskeområde.
Det
ankommer på länsstyrelserna i Norrbottens län och Lapplands län att envar på
sin sida av riksgränsen vidtaga erforderliga åtgärder för utmärkning i vattnet
av fredningszonernas belägenhet.
Fiskeredskap
eller annan anordning får ej i annat fall än då fråga är om åtgärd, vartill
medgivande erhållits enligt vad i denna överenskommelse är stadgat om byggande
i vatten, anbringas och brukas så, att fiskens gång i fredningszon kan
hindras eller fisken eljest kan avhållas från att framgå där.
Art.
4
Allt
fiske med storryssja, bottengarn och mocknät samt annat
opaginerad Kontrollera mot PDF
dyksellä ja mutkaverkolla
sekä muulla lohen ja taimenen pyydys-tämiseen tarkoitetulla välineeUä on
kielletty merialueen siinä osassa, jota rajoittaa jokisuu sekä Salmen-lahden
suun etdäiseltä rannalta Kraasdin ja Tirron saarten eteläis-ten niemien sekä
Sellön luoteisen kär jen yli Pirkkiön luoteiseen nie-meen vedetty viiva.
Ison Tervakarin ja
Hamppulei-viskän saarten väliseen salmeen ei kummaltakaan puolelta saa asettaa
200 metriä pitempää kalanpyydystä.
5
artikla
Pysyväiseksi
tarkoitetun, raken-netun tai puusta tehdyn kalan-pyydyksen vesistöön
asettaminen katsotaan 3 luvun 1 artiklan mu-kaiseksi vesistöön rakentamiseksi
(kiinteä kälastuslaite), eikä sitä niin muodoin saa suorittaa, jollei sen
luvalUsuutta ole tutkittu niin kuin sntä 3 luvun 13 artiklassa on määrätty.
Muun rantaan tai pohjaan
kiin-nitetyn kalanpyydyksen asettami-sesta sekä nuottakalastuksesta antaa
rajajokikomissio, sikäli kuin se havaitaan tarpeelliseksi, määräyksiä, jotka
tarkoittavat, sanottavasti loukkaamatta yksityistä oikeutta, uitolle ja
liikenteelle aiheuttavan haitan ehkäisemistä.
6
artikla
JokialueeUa
tietyssä kalastuspai-kassa tapahtuva lohen tai taimenen kalastaminen nuotalla
voidaan, edeUyttäen, ettei muunlainen kalastus siitä kärsi merkittävää haittaa,
määrätä harjoitettavaksi yhtei-senä yli valtakunnanrajan. Täta koskevan
päätöksen, joka on voimassa enintään kymmenen vuotta kerrallaan, tekee
rajajokikomissio yhden tai useamman kalastus-oikeuden haitijan esityksestä.
Pää-töksessä on komission vahvistetta-
för fångst av lax och
laxöring avsett redskap är förbjudet inom den del av havsområdet som är belägen
mellan älvmynningen och en linje, dragen från södra stranden av Salmisvikens
mynning över,sydligaste udden på öarna Kraaseli och Tirro samt över Sellöns
nordvästra udde till Björköns sydvästra udde.
I Sundet mellan öarna
Stora Tervakari och Hamppuleiviskä får ej från någondera sidan utsättas
fiskeredskap med större längd än 200 meter.
Art.
5
Utsättande
av byggt eller timrat fiskeredskap av mera stadigvarande natur (fast
fiskeverk) är i enlighet med kap. 3 art. 1 att anse såsom byggande i vatten
och får följaktligen ej ske utan tillståndsprövning i den mån sådan är föreskriven
i kap. 3 art. 13.
I
fråga om utsättande av annat fiskeredskap med strand-eller bottenfäste samt
fiske med notar ankommer på gränsälvskommissionen att i den mån det finnes erforderligt
meddela sådana föreskrifter, som utan att medföra intrång av någon betydelse
i enskild fiskerätt är ägnade att förebygga olägenhet för flottning och samfärdsel.
Art,
6
I
fråga om fiske inom älvområdet efter lax eller laxöring med notar kan för viss
fiskeplats, under förutsättning att annat fiske ej lider förfång av betydelse
därav, bestämmas att fisket skall brakas samfällt över riksgränsen. Beslut
härom, gällande för högst tio år i sänder, meddelas av gränsälvskommissionen
på framställning av en eller flera av dem som innehar fiskerätten, I beslutet
skall kommissionen fastställa stadgar för det
opaginerad Kontrollera mot PDF
va
yhteisen kalastuksen säännöt, joissa määrätään asianomainen alue sekä yhteisen
kalastuksen har-joittamisen ja hallinnon perusteet. Kalastuspaikalla ja sen
läheisyy-dessä olevien kylien tUallisilla on säännöissä mainituin perastein
etu-oikeus kalastusoikeuden käyttämi-seen.
IComission
päätös tulee voimaan kun kumpikin hallitus on sen vah-vistanut.
7
artikla
Valtakunnanrajasta
riippumatta voidaan määrätä, etta lohen tai taimenen kalastus tietyssä
jokialueen osassa uistinta tai siihen verratta-vaa pyyntivälinettä käyttäen on
sallittu kalastuskortin (kalastusoi-keudesta annetun todistuksen) perusteeUa.
Päätöksen tästä tekee rajajokikomissio enintään kymme-neksi vuodeksi
kerrallaan. Päätös on, tullakseen voimaan, kummankin hallituksen
vahvistettava. Kalastuskortin tulee koskea tiettyä siinä osoitettua aluetta ja
se on voimassa enintään vuoden kerrallaan.
Komissio
antaa kalastuskorttien myymisestä muut tarpeelliset määräykset.
Kalastuskorttien tietyllä alueella tuottama tulo kuuluu niil-le, joUla sillä
alueella on kalastus-oikeus, heidän osuuksiensa mukaisessa suhteessa.
8
artikla
Tämän
sopimuksen B-lUtteenä on Tornionjoen kalastusalueen ka-lastussääntö.
samfällda
fiskebruket, angivande det område som avses samt grunderna för fiskets
utövande och förvaltning. Hemmansägare i byalag vid och i närheten av fiskeplatsen
skall enUgt grunder som anges i stadgarna äga företräde till upplåtelse av
fiskerätten.
Kommissionens
beslut skall för att bli gäUande stadfästas av båda regeringarna.
Art.
7
Oberoende
av riksgränsen kan för viss del av älvområdet bestämmas, att rätt till fiske
efter lax ellei laxöring med drag eller därmed jämförligt redskap skall kunna
upplåtas mot fiskekort (fiskerättsbevis). Beslut härom, gällande för högst tio
år i sänder, meddelas av gränsälvskommissionen. Beslutet skall för att bli
gällande stadfästas av båda regeringarna. Fiskekort skall avse visst i kortet
angivet distrikt och gälla för högst ett år.
Kommissionen
meddelar de föreskrifter om försäljning av fiskekort som i övrigt är
behövliga. Inkomsterna av fiskekort för visst distrikt tillfaller dem som
innehar rätten till fisket inom distriktet efter deras andelar däri.
Art.
8
I
bilaga B till denna överenskommelse har intagits stadga för fisket inom Torne
älvs fiskeområde.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
luku. Vesistön pilaantumisen ehkäiseminen
1
artikla
Vesialuedle
ei saa, suuremmas-sa määrin kuin tämän sopimuksen mukaan on luvallista, päästää
kiinteätä tai nestemäistä jätettä tai
4t
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 137
Kap.
6. Skydd mot vattenförorening
Art.
1
I
vattenområde får ej i vidare mån än som är tillåtligt enligt denna
överenskommelse utsläppas fast eller flytande avfall eller annat
opaginerad Kontrollera mot PDF
muuta
ainetta siten, etta siitä syn-tyy haitallista madaltumista, veden laadun
vahingollista muuttumista, vahinkoa kalakannalle, väestön viihtyisyyden
vähentymistä tai vaaraa sen terveydelle taikka muuta sellaista vahinkoa tai
haittaa yleiseUe tai yksityiselle edulle.
2 artikla
Tämän
luvun määräysten lisäksi on voimassa, mitä siinä valtiossa, jossa aineen
päästäminen tapahtuu tai on tarkoitettu tapahtuvaksi, on säädetty
terveydenhoito-, raken-nus- ja luonnonsuojelulainsäädän-nössä sekä
tietynlaatuisen vesistön pUaantumisen ehkäisemistä tarkoit-tavassa
lainsäädännössä.
3 artikla
Määräykset
414 artiklassa koskevat maan, rakennuksen tai laitoksen käyttämistä sellaisdla
ta-vaUa, mikä voi aiheuttaa pilaantu-mista vesialueeUa, mikäli käyttä-minen ei
ole rakentamista vesistöön.
4 artikla
Rajajokikomissio
voi sen hakemuksesta, joka harjoittaa tai aikoo harjoittaa 3 artiklassa
tarkoitettua toimintaa, käsiteltyään asian tämän sopimuksen mukaisesti, myöntää
luvan tällaiseen toimintaan sekä määrätä ehdot, jotka övat tarpeen yleisen tai
yksityisen edun turvaa-miseksi. Tämän sopimuksen C-liit-teenä on sääntö, joka
koskee 3 artiklassa tarkoitetun toiminnan lu-pakäsittely- ja
ilmoitusvelvollisuut-ta.
Komissio
voi, jos se toiminnan laadun ja vaikutusten perusteeUa tai muusta syystä katsoo
aihedli-seksi, alistaa kysymyksen toiminnan luvallisuudesta ja niistä ehdoista,
joiden yleisen edun kannalta tulee sitä koskea, kummankin hallituksen
harkittavaksi. Sellainen alistus on aina tehtävä, jos
ämne
så, att därav uppkommer menlig uppgrundning, skadlig förändring av vattnets
beskaffenhet, skada för fiskbeståndet, minskning av trivseln för befolkningen
eller våda för dess hälsa eller annan sådan skada eller olägenhet för allmänt
eller enskUt intresse.
Art.
2
Utöver
bestämmelserna i detta kapitel gäller vad som i den stat där utsläppandet sker
eller avses ske föreskrives i hälsovårds-, byggnads- och
naturvårdslagstiftning samt i särskild lagstiftning till skydd mot vissa slag
av vattenförorening.
Art.
3
Bestämmelserna
i art 414 gäUer för användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som
kan medföra förorening av vattenområde, om användningen ej utgör byggande i
vatten.
Art.
4
Gränsälvskommissionen
kan på ansökan av den som utövar eller ämnar utöva verksamhet som avses i art.
3 lämna tillstånd tUl verksamheten efter prövning enligt denna överenskommelse
och föreskriva de villkor som är behövliga för tillgodoseende av allmän eller
enskUd rätt, I bUaga C till denna överenskommelse har intagits stadga om
prövnings- och anmälningsskyldighet för verksamhet som avses i art, 3,
Kommissionen
kan, om den på grund av verksamhetens beskaffenhet och verkningar eller av annan
anledning finner det påkallat, underställa frågan om tiUåtlighe-ten av
verksamheten och de villkor som med hänsyn till allmänna intressen bör gälla
för denna båda regeringarnas prövning. Så-
opaginerad Kontrollera mot PDF
jompikumpi
hallitus pidättää it-seUeen harkintaoikeuden ja antaa siitä komissiolle tiedon,
ennen kuin se on ratkaissut kysymyksen toiminnan luvaUisuudesta,
5 artikla
Edellä
3 artiklassa tarkoitetun toiminnan aiheuttamasta vahingosta ja haitasta on
suoritettava korvausta 7 luvun mukaisesti.
Harkittaessa
onko toimintaa varten annettava lupa, on olosuhteet kummassakin valtiossa
yhden-vertaisina otettava huomioon,
Toimintaa
varten on valittava sellainen paikka, etta sen tarkoitus ilman kohtuuttomia
kustannuksia voidaan saavuttaa mahdollisimman vähäistä haittaa aiheuttavalla tavalla.
6 artikla
Sen,
joka harjoittaa tai aikoo harjoittaa 3 artiklassa tarkoitettua toimintaa, tulee
suorittaa sellaiset suojatoimenpiteet, sallia ne toiminnan rajoitukset ja
muutoinkin ottaa huomioon ne varokeinot, jotka kohtuuden mukaan voidaan vaatia
haitan torjumiseksi ja poistamisek-si.
EdelUsessä
momentissa tarkoi-tettujen velvollisuuksien laajuus ar-vioidaan pitämällä
lähtökohtana sitä, mikä seUaisessa toiminnassa, josta on kysymys, on
teknillisesti mahdolUsta, ja ottamalla huomioon sekä yleiset etta yksityiset
edut.
Eri
etuja keskenään verrattaessa on erityistä huomiota kiinnitettävä toisaalta sen
alueen laatuun, joka voi tulla pilaantumisen kohteeksi, ja pilaantumisen
vaikutuksen mer-kitykseen sekä toisaalta toiminnas-ta saatavaan hyötyyn ja suojatoi-menpiteiden
kustannuksun sekä muutoin kysymykseen tulevien va-rokeinojen taloudelliseen
vaikutuk-seen.
dan
underställning skall aUtid ske, om endera regeringen förbehåller sig
prövningsrätt och lämnar kommissionen besked därom innan kommissionen avgjort
frågan om verksamhetens tillåUighet.
Art.
5
För
skada och intrång av verksamhet som avses i art. 3 skall utgå ersättning
enligt kap. 7.
Vid
bedömning huruvida verksamheten får tUlåtas skall förhållandena inom den ena
och inom den andra staten beaktas såsom likvärdiga.
För
verksamheten skall väljas sådan plats att ändamålet kan vinnas med minsta
intrång och olägenhet utan oskälig kostnad.
Art.
6
Den
som utövar eller ämnar utöva verksamhet som avses i art. 3 skall vidtaga de
skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamheten och iakttaga de försiktighetsmått
i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet.
Omfattningen
av åliggande enligt första stycket bedömes med utgångspunkt i vad som är tekniskt
möjligt vid verksamhet av det slag som är i fråga och med beaktande av såväl
allmänna som enskilda intressen.
Vid
avvägningen mellan olika intressen skall särskild hänsyn tagas tUl å ena sidan
beskaffenheten av område som kan bli utsatt för förorening och betydelsen av
föroreningens verkningar, å andra sidan nyttan av verksamheten samt kostnaden
för skyddsåtgärd och den ekonomiska verkan i övrigt av försiktighetsmått som
kommer i fråga.
7 artikla
Jos
toiminnasta, jota tarkoitetaan 3 artiklassa, on siinäkin tapauksessa, etta 6
artiklassa tarkoitettuja varokeinoja noudatetaan, pelättävissä johtuvan
haittaa, jolla on olennaista merkitystä, saa toimintaa harjoittaa vain, mikäli
erityisiä syitä siihen on olemassa,
Milloin
odotettavissa oleva haitta käsittäisi sen, etta lukuisien ih-misten elämänolot
olennaisesti huonontuisivat, etta luonnonsuoje-lunäkökohdat merkittävällä
tavalla kärsisivät tai etta muuta vastaavaa yleistä etua huomattavasti
vahin-goitetaan, ei toimintaa ole lupa harjoittaa.
8 artikla
Jätevettä,
joka tulee vesikäymä-lästä tai on peräisin taaja-asutuk-sesta ja jonka
puhdistaminen ra-joittuu enintään lietteen erottami-seen, ei saa päästää
vesistöön, jär-veen tai muuhun vesialueeseen, jollei ole ilmeistä, etta se voi
tapahtua haittaa aiheuttamatta.
9 artikla
Milloin
vesialueeseen päästettä-vän jäteveden puhdistamista varten on tarpeen tehdä
laitos toiselle kuuluvalle kiinteistöUe, voi rajajokikomissio 7 luvun mukaista
korvausta vastaan vdvoittaa omistajan kärsimään laitoksesta johtuvan haitan.
Tonttia, puutarhaa tai puistoa ei saa kuitenkaan käyttää tässä mainittuun
tarkoitukseen, mikäli sitä ilman erityistä haittaa voidaan valttää.
10 artikla
Mikäli
olosuhteet vaativat, voidaan 4 artiklan mukainen lupa antaa määräajaksi,
Päätös,
jolla on annettu lupa 4 artUilan mukaisesti, on, mikäU se on lainvoimainen,
voimassa jokai-seen nähden, kuitenkin sellaisin rajoituksin, jotka johtuvat 11
ja 12 artiklasta, Kysymyksen ollessa
Art, 7
Kan
verksamhet som avses i art, 3 befaras föranleda olägenhet av väsenUig
betydelse, även om försiktighetsmått som avses i art, 6 iakttages, får
verksamheten utövas endast om särskilda skäl föreligger.
Innebär
den befarade olägenheten att ett stort antal människor får sina
levnadsförhållanden väsenUigt försämrade eller att betydande förlust från
naturvårdssynpunkt uppkommer eller att liknande allmänt intresse skadas avsevärt,
får verksamheten ej utövas.
Art.
8
Avloppsvatten
som kommer från vattenklosett eUer härrör från tätbebyggelse och som ej
undergått längre gående rening än slamavskiljnlng får icke utsläppas i vattendrag,
sjö eller annat vattenområde, om det ej är uppenbart att det kan ske utan
olägenhet.
Art,
9
Om
för rening av avloppsvatten, som skall utsläppas i vattenområde, är behövligt
att anläggning utföres på annan tUlhörig fastighet, kan gränsälvskommissionen
förplikta ägaren att mot ersättning enligt kap, 7 tåla intrånget av
anläggningen. Tomtplats, trädgård eller park får dock ej tagas i anspråk för
ändamål som nu avses, om det kan undvikas utan synnerlig olägenhet.
Art,
10
Tillstånd
enligt art. 4 får, då det påkallas av omständigheterna, meddelas för bestämd
tid.
Beslut
varigenom lämnats tillstånd enligt art. 4 är gällande mot envar i den mån det
äger laga kraft, dock med de inskränkningar som följer av art. 11 och 12. I
fråga om föreskrift enligt kap. 8
määräyksestä, jota tarkoitetaan 8 luvun 10 artiklan 4
kohdassa, on vastaavasti sovellettava, mitä on määrätty 3 luvun 17 artiklassa.
11 artikla
MiUoin joku jättää noudatta-matta ehtoja, jotka on
määrätty lupapäätöksessä, ja tämä poikkea-minen on merkittävä, rajajokikomissio
voi julistaa luvan menete-tyksi ja kieltää jatkuvan toiminnan.
Kun kymmenen vuotta on kulu-nut lupapäätöksen antamisesta
tai olosuhteet sitä ennen övat olennaisesti muuttuneet, rajajokikomissio voi
määrätä uusia tai anka-rampia ehtoja toimintaa varten sen mukaan kuin on
kohtuuUista. Milloin on erityisiä syitä, komissio voi edellä mainitun ajan
kuluttua myös ottaa uudelleen tutkittavaksi luvan päästää jätevettä tietylle
vesia-lueeUe.
Jos toiminnasta, jota tarkoitetaan 3 artiklassa, johtuu
huomattavaa haittaa, jota lupaa myönnet-täessä ei edeUytetty, rajajokikomissio
voi antaa määräyksiä haitan estämiseksi tai vähentämiseksi tule-vaisuudessa.
Asia, jota tarkoitetaan tässä artiklassa, käsitellään
jommankumman valtion asianomaisen viranomaisen tai yksityisen asianomis-tajan
hakemuksesta.
art. 10 punkt 4 skall bestämmelsen i kap. 3 art. 17 äga
motsvarande tillämpning.
Art. 11
Åsidosätter någon villkor som angivits i tillståndsbeslut
och är avvikelsen betydande, kan gränsälvskommissionen förklara tillståndet
förverkat och förbjuda fortsatt verksamhet.
Har tio år förflutit från det tillståndsbeslut meddelats
eller har dessförinnan förhållandena ändrats väsentligt, kan gränsälvskommissionen
föreskriva nya eller strängare villkor för verksamheten efter vad som är
skäligt. Om särskUda skäl föreligger, kan kommissionen efter utgången av tid
som nu sagts även ompröva tillstånd att utsläppa avloppsvatten i visst
vattenområde.
Uppkommer genom verksamhet som avses i art. 3 betydande
olägenhet som icke förutsågs när tillstånd lämnades, kan gränsälvskommissionen
meddela föreskrift som är ägnad att förebygga eller minska olägenheten för
framtiden.
Fråga som avses i denna artikel prövas efter ansökan av
vederbörande myndighet eller enskild sakägare i någondera staten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
12 artikla
Luvanhaltijan hakemuksesta ra-jajokikommissio voi kumota
tai lieventää lupapäätöksen ehtoja, jos on ilmeistä, etta ehto ei enää ole
tarpeen tai on ankarampi, kuin on välttämätöntä, tai jos muutos johtuu
olosuhteista, joita ei edeUytetty, kun lupa annettiin.
Milloin hallitukset övat vahvis-taneet lupaehdon, ei
rajajokikomissio soveltaessaan edeUisen mo-mentin määräystä saa olennaisesti
Art. 12
Efter ansökan av tillståndsha-varen kan
gränsälvskommissionen upphäva eller mildra vUlkor i tillståndsbeslut, om det
är uppenbart att villkoret ej längre behövs eller är strängare än nödvändigt
dier om ändringen påkallas av omständighet som icke förutsågs när tillståndet
meddelades.
Har regeringarna fastställt villkor för tillstånd, får
gränsälvskommissionen vid tUlämpning av första stycket icke avvika väsent-
opaginerad Kontrollera mot PDF
poiketa ehdosta, Uman etta hallitukset siihen suostuvat.
13 artikla
Milloin 3 artiklassa tarkoitetun toiminan aiheuttamasta
vahingosta ja haitasta johtuva korvaus on määrätty suoritettavaksi tietty-nä
vuotuisena maksuna, päätös ei estä komissiota, sen päättäessä uusista tai
muutetuista määräyk-sistä pilaantumisen ehkäisemiseksi, tai milloin muutoin
olosuhteiden muutos on tapahtunut, anta-masta tästä johtuvia muutettuja
määräyksiä korvauksesta ja sen suorittamistavasta.
14 artikla
Milloin lupaa tämän sopimuksen mukaisesti ei ole
myönnetty, rajajokikomissio voi päättää 3 artiklassa tarkoitetun toiminnan
kieltämisestä taikka sille, joka harjoittaa tai aikoo harjoittaa tällais-ta
toimintaa, määrättävästä vel-vollisuudesta suorittaa varotoimen-piteitä.
Asia, jota tarkoitetaan tässä artiklassa, käsitellään
jommankumman valtion asianomaisen viranomaisen tai yksityisen asianomista-jan
hakemuksesta.
ligt från villkoret utan att regeringarna medgivit det.
Art. 13
Har ersättning för skada eller intrång av verksamhet som
avses i art. 3 bestämts att utgå med visst årligt belopp, utgör beslutet icke
hinder för kommissionen att, i sammanhang med beslut om nya eller ändrade
föreskrifter till motverkande av förorening eller då eljest ändrade
förhållanden inträtt, meddela sådana ändrade bestämmelser rörande
ersättningen och sättet för dess utgående som föranledes därav.
Art. 14
Har tillstånd enUgt denna överenskommelse icke meddelats,
äger gränsälvskommissionen besluta om förbud mot verksamhet som avses i art. 3
eller om åläggande för den som utövar eller ämnar utöva sådan verksamhet att
vidtaga försiktighetsmått.
Fråga som avses i denna artikel prövas efter ansökan av
vederbörande myndighet eller enskUd sakägare i någondera staten.
7 luku. Korvaukset
1 artikla
Se, jolle tämän sopimuksen mukaan annetaan oikeus ottaa
käyt-töönsä toiselle kuuluvaa omaisuutta tai käyttää hyväkseen toiselle
kuuluvaa vesivoimaa taikka ryhtyä toimenpiteeseen, jonka johdosta toisen
omaisuus muutoin kärsii vahinkoa tai haittaa, on vdvolUnen suorittamaan
korvausta omaisuudesta, jota käytetään, tai edun menetyksestä, vahingosta
taikka haitasta, joka aiheutetaan.
Korvaus on, jollei muuta sääde-tä, vahvistettava samalla
kertaa, kun annetaan lupa asianomaiseen toimenpiteeseen.
Kap. 7.
Ersättning
Art. 1
Den som enligt denna överenskommelse medges rätt att taga
i anspråk annan tiUhörig egendom eUer att tillgodogöra sig vattenkraft, som
tillhör annan, eller att vidtaga åtgärd, varigenom eljest egendom tillhörig
annan lider skada eller intrång, är skyldig att ersätta egendom som tages i
anspråk eller förlust, skada eller intrång som förorsakas.
Ersättning skall, om ej annat stadgas, fastställas i
samband med tillstånd till den åtgärd varom är fråga.
2 artikla
Rajajokikomissiolla on oikeus
muutoinkin kuin lupahakemuksen yhteydessä päättää
korvauksesta, joka johtuu tässä sopimuksessa tarkoitetusta toimenpiteestä.
Korvauksen vahingosta ja haitasta, joka johtuu 3 luvun 21
artiklassa tarkoitetusta toimenpiteestä, vahvistaa, jollei siitä sovita, rajajokikomissio.
3 artikla
Mikäli tästä sopimuksesta ei muuta johdu, on korvauksen
perus-teista, käyttöön otetun tai vahin-goittuneen omaisuuden omistajan
oikeudesta vaatia lunastusta sekä korvauksen suorittamisen tavasta ja ajasta
voimassa sen valtion laki, jossa käyttöön otettu omaisuus on tai jossa menetys,
vahinko tai haitta muutoin syntyy.
8 luku. Menettely
1 artikla
Rajajokikomission tulee hakemuksesta ottaa hakemusasiana
käsitel-täväksi kysymykset, jotka koskevat:
1)
lupaa vesistöön
rakentamiseen 3 luvun 13 artiklan nojalla tai vesistön säännöstelyyn 4 luvun 1
artiklan mukaan taikka kiinteän kalastuslaitteen asettamiseen 5 luvun 5
artiklan 1 momentin peras-teella;
2)
rakennelman
lailUsuuden tut-kimista 3 luvun 14 artiklan nojalla;
3)
lykkäystä 3
luvun 17 artiklan nojalla;
4)
uutta
tutkimusta, jota tarkoitetaan 3 luvun 18 artiklassa;
5)
arvaamattomasta
vahingosta aiheutuvaa korvausta tai 3 luvun 19 artiklan mukaan muutettuja
määräyksiä;
6)
määräysten
antamista 4 luvun 3 artiklan nojalla;
Art. 2
Även utan samband med ansökan om tillstånd äger gränsälvskommissionen
besluta i fråga om ersättning på grund av åtgärd som omfattas av denna
överenskommelse.
Ersättning för skada och intrång till följd av åtgärd
enligt kap. 3 art. 21 bestämmes i brist på åsämjande av gränsälvskommissionen.
Art. 3
I den mån ej annat följer av överenskommelsen skall
beträffande granderna för ersättning, rätt för ägare av egendom som tages i
anspråk eller skadas att fordra inlösen samt sättet och tiden för gäldande av
ersättning gälla lagen i den stat där egendom som tages i anspråk är belägen
eller där eljest förlusten, skadan eller intrånget uppstår.
Kap. 8. Förfarandet
Art. 1
Gränsälvskommissionen skall efter ansökan, såsom mål,
upptaga fråga om:
1)
tUlstånd tUl
byggande i vatten enligt kap. 3 art. 13 eller till vattenreglering enligt kap.
4 art. 1 eller tiU utsättande av fast fiskeverk enligt kap. 5 art. 5 första
stycket;
2)
prövning av
byggnads laglighet enligt kap. 3 art. 14;
3)
anstånd enligt
kap. 3 art. 17;
4)
omprövning som
avses i kap. 3 art. 18;
5)
ersättning
eller ändrade föreskrifter med anledning av oförutsedd skada enligt kap. 3
art. 19;
6)
föreskrifter
enligt kap. 4 art.
7)
hyvitystä 4
luvun 4 artiklan nojalla;
8)
lupaa
toimenpiteeseen, jota tarkoitetaan 6 luvun 3 artiklassa;
9)
lykkäystä, joka
perustuu 6 luvun 10 artiklaan verrattuna 3 luvun 17 artiklaan;
10) uutta tutkimusta 6 luvun 1113
artiklan nojaUa;
11)
kieltoa tai
vdvolUsuuden määräämistä 6 luvun 14 artiklan nojaUa; sekä
12)
korvauksen
määräämistä 7 luvun 2 artiklan nojalla.
Komission tulee myös ottaa kä-siteltäväksi asia, joka
perustuu 1 luvun 2 artiklan 2 momentissa mainittuun uittosopimukseen.
7)
gottgörelse
enligt kap. 4 art 4;
8)
tillstånd tUl
verksamhet som avses i kap. 6 art. 3;
9)
anstånd enligt
kap. 6 art. 10 jämförd med kap. 3 art. 17;
10) omprövning enligt kap. 6 art.
1113;
11)
förbud eller
åläggande enligt kap. 6 art. 14;
12) ersättning enligt kap. 7 art. 2.
Kommissionen
skall även upptaga mål enligt den i kap. 1 art. 2 andra stycket angivna flottningsöverenskommelsen.
2 artikla
Hakemuksen, jota tarkoitetaan 1 artiklan 1 momentin 1, 2
tai 8 kohdassa, tulee sisältää ne selvitykset, joita tarvitaan yrityksen
laadun, laajuuden ja vaikutusten arvostdemiseksi. Yrityksen vaiku-tuspiirissä
olevat kiinteistöt on il-moitettava mahdollisimman täy-dellisesti, samoin kuin
omistajien ja käyttöoikeuden haltijain nimet ja kotipaikat. Jos aiottu yritys
on huomattavan laaja tai vaikutuk-sUtaan merkittävä, on ilmoitettava, missa
määrin yritystä suunnitdta-essa on oltu yhteistyössä niiden viranomaisten ja
yhtymien kanssa, joita yritys koskee.
Muun 1 artiklassa tarkoUetun hakemuksen tulee sisältää ne
tie-dot, jotka olosuhteisiin katsoen övat tarpeeUiset kysymyksessä olevan
toimenpiteen arvostdemiseksi.
Hakemus snhen Uitettyine asia-kirjoineen on annettava tai
postit-se lähetettävä kuusin kappalein tai milloin rajajokikomissio
eri-tyisessä tapauksessa niin määrää, sitä useampana kappaleena.
Jos rajajokikomissio katsoo hakemuksen jossakin kohdin
puut-teelliseksi, tulee komission velvoit-
Art. 2
Ansökan enligt art. 1 punkterna 1, 2 eller 8 skall
innehålla de upplysningar som påkallas för bedömande av företagets beskaffenhet,
omfattning och verkningar. Av företaget berörda fastigheter skall uppges så
fullständigt som möjligt med ägares och nyttjande-rättshavares namn och
hemvist. Om det tillämnade företaget är av betydande omfattning eller ingripande
beskaffenhet, skall anges i vad mån vid planläggningen av företaget samråd ägt
rum med myndigheter och sammanslutningar som beröres av företaget.
Annan ansökan enhgt art. 1 skall innehålla de uppgifter
som med hänsyn till omständigheterna påkallas för bedömande av den fråga som
ansökningen avser.
Ansökan med därvid fogade handlingar skall inges eller med
posten insändas i sex exemplar eller det större antal exemplar som
gränsälvskommissionen i särskilt fall bestämmer.
Finner kommissionen ansökan ofullständig i något avseende,
skall kommissionen förelägga sökanden
taa hakija määräajassa
täydentä-mään puutteeUisuudet uhalla, etta, mikäU tämä laiminl5'ödään, hakemus
julistetaan rauenneeksi.
att inom viss tid bota
bristen vid äventyr, om det försummas, att ansökningen förklaras förfallen.
3 artikla
Milloin
komissio havaitsee hakemuksen sellaiseksi, ettei sen kä-sitteleminen kuulu
komissiolle, on hakemus jätettävä tutkittavaksi ottamatta.
Kummankin
maan asianomais-ten tuomioistuinten ja muiden viranomaisten tulee ilmoittaa
raja-jokikomissioUe hakemus- ja muista asioista, jotka koskevat 1 luvun 1
artiklan 1 momentissa tarkoitettua sovdtamisaluetta. Jos komissio katsoo,
etta asian käsittelemi-nen sopimuksen mukaan kuuluu sille, on asia siirrettävä
komissiolle.
Milloin
komissio on jättänyt hakemuksen tutkimatta 1 momentin mukaisesti tai saatuaan
ilmoi-tuksen 2 momentin nojalla toden-nut, ettei asian käsittely kuulu komissiolle,
sen ratkaisu sitoo tuo-mioistuimia ja muita viranomai-sia.
4 artikla
Jos
hakemus on täydellinen eikä rajajokikomissio katso, etta hakemus on 3 artiklan
1 momentin mukaan heti jätettävä tutkittavaksi ottamatta, on tiedossa oleville
asianosaisille sekä asianomaisille viranomaisUle ja yhteisöUle postit-se
ilmoitettava hakemuksesta ja varattava näUle tUaisuus tehdä sen johdosta
muistutuksensa. Hakemuksesta on myös, jos siitä ei muulla sopivalla tavalla
voida ilmoittaa asianosaisille, kuulutetta-va yhdessä tai useammassa
pai-kallisessa sanomalehdessä. Kuulu-tuksen tulee sisältää hakemuksen
pääasiallista sisältöä selvittävät tarpeelliset tiedot sekä ilmoitus
muis-tutusten tekemisen ajasta, tavasta,
4tt
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 137
Art.
3
Om
kommissionen finner ansökan vara av beskaffenhet att det icke tillkommer
kommissionen att pröva den, skall den avvisas.
Det
skall åligga vederbörande domstolar och andra myndigheter i vardera staten att
underrätta gränsälvskommissionen om mål och ärende inom det i kap. 1 art. 1
första stycket angivna till-lämpningsområdet. Finner kommissionen att det
enligt överenskommelsen ankommer på kommissionen att pröva målet eller ärendet
skall detta överlämnas till kommissionen.
Om
kommissionen avvisat ansökan enligt första stycket eller vid underrättelse
enligt andra stycket funnit att det ej ankommer på kommissionen att pröva
målet eller ärendet, är kommissionens avgörande bindande för domstolar och
andra myndigheter.
Art.
4
Är
ansökan fullständig och finner ej gränsälvskommissionen, att den genast bör
avvisas i enlighet med art. 3 första stycket skall kända motparter samt berörda
myndigheter och sammanslutningar genom postförsändelser underrättas om
ansökningen och tiUfälle beredas dem att inkomma med erinringar. Ansökningen
skall även, om den ej på annat lämpligt sätt kan delges berörda motparter,
kungöras i en eller flera ortstidningar. Kungörelsen skall innehålla
erforderliga upplysningar för bedömande av ansökningens huvudsakliga innebörd
samt uppgift om tid för framställande av erinringar, sättet för kallelser
till
jolla
asianosaiset saavat kutsun, sekä paikasta, jossa asiakirjat 5 artiklan mukaan
övat nähtävissä.
Sikäli
kuin katsotaan tarpeelliseksi, on hakemusasiakirjoista lähetettävä kappale
kummankin valtion asianomaisille viranomaisUle.
Muistutusten
saavuttua voidaan kirjdmien vaihtoa jatkaa sen mukaan kuin rajajokikomissio
määrää.
parterna
och plats där handlingarna i målet enligt art. 5 skall finnas tillgängliga.
I den mån
sä finnes påkallat skall exemplar av ansökningshandlingarna sändas till
vederbörande myndigheter i vardera staten.
Sedan
erinringar inkommit, kan ytterligare skriftväxling äga rum enligt
gränsälvskommissionens bestämmande.
5 artikla
Yksi kappale hakemusasian asiakirjoista on, jollei se ole
ilmeisesti tarpeetonta, pidettävä luo-tettavan henkilön (asiakirjain
säi-lyttäjän) luona asianosaisille sove-liaassa paikassa niiden nähtävänä,
jotka haluavat asiakirjoihin tutus-tua.
Art. 5
Ett
exemplar av handUngarna i mål skaU, om det ej är uppenbart obehövligt, hållas
tillgängligt för den, som vill taga del därav, på viss för sakägarna välbelägen
plats hos pålitlig person (aktförvarare).
6 artikla
Hakemusasiassa on rajajokikomission toimitettava
suullinen käsittely. Päätös, jolla hakemus 2 artiklan viimeisen momentin
nojalla julistetaan rauenneeksi tai 3 artiklan 1 momentin nojalla jätetään
tutkittavaksi ottamatta, voidaan kuitenkin tehdä ilman sellaista käsittdyä.
Art. 6
I mål skall gränsälvskommissionen hålla muntlig
förhandling. För beslut enligt art. 2 sista stycket, att ansökan skall vara
förfallen, eller för avvisning enUgt art. 3 första stycket är dock sådan förhandling
ej erforderlig.
7 artikla
Rajajokikomission tulee huoleh-tia, etta hakemusasia
sdvitetään siinä määrin kuin sen laadusta joh-tuen on aiheellista. Milloin
havaitaan tarpeelliseksi, on komission tai yhden taikka useamman sen jäsenistä
toimitettava paikalla kat-selmus.
Jos asian
sdvittäminen vaatii, etta siinä toimitetaan todistajien kuulustelu tai etta
asianosaista kuulustellaan totuusvakuutuksen nojalla, on sellainen todistelu komission
pyynnöstä toimitettava tuomiostuimessa, jonka komissio määrää.
Art. 7
Gränsälvskommissionen skall tillse, att mål blir så
utrett, som dess beskaffenhet påkallar. När så finnes behövligt, skall
kommissionen i sin helhet eller en eller flera av dess medlemmar hålla syn på
platsen.
Om för målets utredning påkallas, att bevisning upptages
genom vittnesförhör eller genom förhör med part under sanningsförsäkran, skall
sådan bevisning på framställning av kommissionen upptagas av domstol som
kommissionen bestämmer.
8 artikla
Asiaa
tutkiessaan ei rajajokikomission tule puuttua kysymykseen, joka koskee
omistusoikeutta kiin-teistöön tai sitä, mitä tiluksia kiin-teistöön kuuluu.
Jos
on rutaa 1 momentissa tarkoitetusta kysymyksestä tai muusta kysymyksestä,
jonka komissio ei katso kuuluvan sen tutkittavaksi, on komission julistettava,
etta asia on jäävä lepäämän odotettaessa rii-dan ratkaisua tai, milloin niin
katsotaan, annettava asiassa ratkaisu, jonka pysyvyys edeUyttää riidan
päättymistä määrätyllä tavalla.
9 artikla
Rajajokikomission päätöksen,
jolla
annetaan lupa vesistöön rakentamiseen, tulee sisältää:
1)
tarkka selitys rakennelman
sijainnista ja laadusta;
2)
tarpeelliset määräykset veden
nostamisen ja laskemisen ra-joista sekä veden käytöstä ja juok-sutuksesta;
3)
määräykset korvauksesta, mikä
yrityksen johdosta on suoritettava;
4)
määräys 3 luvun 10 artiklan
mukaisesta maksusta tai muusta erityisestä ehdosta;
5)
määräys ajasta, jonka kuluessa
yritykseen kuuluvien raken-nelmien tulee oUa valmnt;
6)
tarvittaessa määräys 9 luvun 8
artiklan mukaisesta tarkastuksesta; sekä
7)
muut ehdot, jotka voivat olla
tarpeen yleisen tai yksityisen oikeuden turvaamiseksi.
Art. 8
Vid
prövning av mål äger gränsälvskommissionen ej inlåta sig på fråga om
äganderätt till fastighet eller omfattningen av fastighets ägoområde.
Råder
tvist i fråga som avses i första stycket eller tvistas i annan fråga, som
kommissionen finner lämpligen ej böra prövas av kommissionen, skall
kommissionen förklara målet vilande i avbidan på tvistens lösning eller, om så
finnes kunna ske, avgöra målet med gUtighet under fömtsättning av viss utgång
av tvisten.
Art.
9
Beslut
av gränsälvskommissionen, varigenom tillstånd lämnas till byggande i vatten,
skaU innehålla:
1)
noggrann beskrivning av
byggnadens läge och beskaffenhet;
2)
erforderliga föreskrifter om
dämnings- och sänkningsgränser samt om hushållningen med och framsläppandet av
vattnet;
3)
bestämmelser om den ersättning
som skall utgå till följd av företaget;
4)
i förekommande fall föreskrift
om avgift eller annat särskilt villkor enligt kap. 3 art. 10;
5)
föreskrift om den tid inom
vilken företaget skall vara fullbordat;
6)
i förekommande fall föreskrift
om besiktning enligt kap. 9 art. 7;
7)
de viUkor i övrigt som kan vara
behövliga för tillgodoseende av allmän eller enskild rätt.
10
artikla
Rajajokikomission
päätöksen, jolla annetaan lupa toimintaan, jota tarkoitetaan 6 luvun 3 artiklassa,
tulee sisältää:
1)
tarkat määräykset siitä toiminnasta,
jota varten lupa myönnetään;
2)
määräykset niistä toimenpi-
Art. 10
Beslut
av gränsälvskommissionen, varigenom tillstånd lämnas till verksamhet som avses
i kap, 6 art, 3, skall innehålla:
1)
noggranna föreskrifter om den
verksamhet vartill tUlstånd lämnas;
2)
bestämmelser om de åtgärder
teistä, jotka vesistön pilaantumisen ehkäisemiseksi on
suoritettava;
3)
määräykset
korvauksesta, mikä yrityksen johdosta on suoritettava;
4)
määräys ajasta,
jonka kuluessa yrityksen laitteiden tulee olla valmiit;
5)
tarvittaessa
määräys 9 luvun 7 artiklan mukaisesta tarkastuksesta; sekä
6)
muut ehdot,
jotka voivat olla tarpeen yleisen tai yksityisen oikeuden turvaamiseksi.
till motverkande av förorening som skall vidtagas;
3)
bestämmelser om
den ersättning som skaU utgå tiU följd av företaget;
4)
föreskrift om
den tid inom vilken anläggningarna för företaget skall vara fullbordade;
5)
i förekommande
fall föreskrift om besiktning enligt kap. 9 art. 7;
6)
de villkor i
övrigt som kan vara behövliga för tiUgodoseende av allmän eUer enskild rätt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
11 artikla
Rajajokikomission tulee erik-seen ratkaista kysymys
yrityksen salUttavuudesta ja, jos yritys katsotaan voitavan sallia, antaa lupa
tarpeellisiin töihin.
Jollei yrityksen vaikutuksia voida joltain osin riittävän
varmasti en-nakolta arvioida, on komission, kun se antaa luvan yritykseen, kokemusten
saamiseksi lykättävä toistaiseksi kysymys niistä mää-räyksistä, joita
korvausten tai muiden seikkojen osalta tässä kohden tarvitaan. Mikäli
havaitaan aiheel-liseksi, on annettava väliaikaisia määräyksiä korvauksesta tai
toi-menpiteistä, joita on suoritettava vahingonkärsijäin turvaamiseksi.
Art. 11
Gränsälvskommissionen äger tUl särskUt avgörande upptaga
frågan om ett företags tUlåtlighet och, om företaget finnes tUlåtligt, meddela
tillstånd till erforderliga arbeten.
Kan verkningarna av ett företag i visst hänseende icke
med erforderlig säkerhet förutses, äger kommissionen, då medgivande tUl
företaget lämnas, i avbidan på erfarenhetens rön uppskjuta frågan om de
föreskrifter som i denna del påkallas angående ersättning eller annat. I den
mån det finnes behövligt skall provisoriska bestämmelser meddelas om
ersättning eller om vidtagande av åtgärder tUl skydd för skadelidande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
12 artikla
Eddlä 1 artiklan 1, 2, 3, 8, ja 9 kohdassa tarkoitetussa
asiassa on hakija velvolUnen, sen mukaan kuin rajajokikomissio määrää, hy-vittämään
vastapuolelle sellaiset kustannukset, joiden harkitaan ol-leen tarpeellisia,
jotta hän voisi valmistautua käyttämään puheval-taansa sekä käyttää sitä
komissios-sa.
Muussa hakemusasiassa on komission olosuhteiden mukaan
määrättävä, kenen on korvattava kustannukset.
Komission kutsumalle asiantun-
Art. 12
Sökande i mål enligt art. 1 punkterna 1, 2, 3, 8 och 9 är
skyldig att, enligt gränsälvskommissionens bestämmande, gottgöra motpart sådana
kostnader som prövas ha varit behövliga för förberedande och utförande av hans
talan inför kommissionen.
I annat mål skall kommissionen efter omständigheterna
förordna om kostnadernas bärande.
Kostnaden för gottgörelse åt
opaginerad Kontrollera mot PDF
tijalle maksettavasta korvauksesta aiheutuvat kustannukset
suorittaa etukäteen hakija, jollei komissio toisin määrää. Sellaisten
kustan-nusten lopullisesta maksamisesta määrätään 1 tai 2 momentissa
mainittujen perusteiden mukaisesti.
13 artikla
Hakemusasian käsittdyyn tulee kaikkien rajajokikomission
jä-senten osallistua. Erimielisjfyden sattuessa tulee päätökseksi mieli-pide,
johon vähintään neljä jäsentä, niistä vähintään kaksi kum-mastakin valtiosta,
on yhtynyt. Jollei mikään mielipide saa sellaista kannatusta ja kysymys on
käyttöön otetun omaisuuden tai edun-menetyksen, vahingon, haitan taikka 12
artiklassa tarkoitetun kustannuksen korvaamisesta, tulee päätökseksi mielipide,
johon, ta-pauksen mukaan soveltaen tuo-mioistuimen äänestämissääntöjä siinä
valtiossa, johon jäsenet kuuluvat, yhtyy enemmistö sitä valtiota edustavista
jäsenistä, missa omaisuus sijaitsee tai missa edun-menetys, vahinko taikka
haitta il-menee, tahi minne kustannus koh-distuu; muu kysymys on siirrettävä
hallitusten ratkaistavaksi.
Puheenjohtaja päättää yksin kysymyksestä, joka koskee ainoas-taan
asian valmistelua.
14 artikla
Rajajokikomission päätös on,
jollei sitä anneta välittömästi asian suullisen käsittelyn
yhteydessä, annettava päivänä, josta käsittelyssä Umoitetaan. Jollei seUaista
ilmoi-tusta voida tehdä, on tieto päätöksen antamispäivästä toimitettava
asianosaisille samassa järjestyksessä kuin heidän kutsumisestaan on määrätty.
15 artikla
Rajajokikomission päätökseen
hakemusasiassa, mikäli on kysy-
sakkunnig, som tillkallats av kommissionen, förskjutes av
sökanden, om ej annat bestämmes av kommissionen. Frågan om det slutliga
gäldandet av sådan kostnad prövas enligt de i första eller andra stycket
angivna grunderna.
Art. 13
Vid prövningen av mål skall samtliga medlemmar av
gränsälvskommissionen deltaga. Förekommer skiljaktiga meningar, gäller den
mening om vilken minst fyra medlemmar, därav minst två från vardera staten,
förenar sig. Erhåller ingen mening sådant röstetal och är fråga om ersättning
för egendom som tages i anspråk eller för förlust, skada eller intrång eller
för kostnad som avses i art. 12, gäller den mening som, i förekommande fall
med tUlämpning av omröstningsreglerna för domstol i den stat medlemmarna
tillhör, omfattas av flertalet medlemmar från den stat där egendomen är belägen
eller där förlusten, skadan eller intrånget uppkommer eller till vilken
kostnaden hänför sig; annan fråga skall hänskjutas till regeringarna för
avgörande.
I fråga som endast avser beredning av mål äger
ordföranden ensam besluta.
Art. 14
Gränsälvskommissionens beslut i mål skall, om det ej ges i
omedelbar anslutning till muntlig förhandling i målet, meddelas å dag varom
vid förhandlingen lämnas besked. Kan sådant besked ej lämnas, skall
underrättelse om dag för beslutet lämnas parterna i der för kallelser till dem
bestämd; ordningen.
Art. 15
Mot gränsälvskommissionens beslut i mål kan talan
fullföljas
opaginerad Kontrollera mot PDF
mys käyttöön otetun omaisuuden tai edunmenetyksen,
vahingon taikka haitan tahi 12 artiklassa tarkoitetun kustannuksen korvaamisesta,
voidaan hakea muutosta asianomaisen valtion vesiylioikeu-dessa.
Muutoksenhakukirjdmä on annettava sanotulle tuomioistui-melle viimeistään
kuudentenakym-menentenä päivänä komission päätöksen antamisesta lukien. Veto
tai tyytymättömyyden ilmoitus ei ole tarpeen. Muutoksenhakumenet-telystä on
muutoin voimassa, mitä asianomaisessa valtiossa on säädetty muutoksenhausta
vesiasias-sa, joka ei ole rikosasia.
Muussa kuin 1 momentissa tarkoitetussa hakemusasiassa
tulee komission päätös heti lainvoimai-seksi.
Sellainen komission päätös, joka sisältää luvan yritykseen
tai toimenpiteeseen, voidaan panna täy-täntöön sen estämättä, etta päätökseen
1 momentin nojalla hae-taan muutosta.
16 artikla
Asiassa, jonka rajajokikomissio on ratkaissut, on
soveltuvin osin noudatettava, mitä ylimääräisistä muutoksenhakukeinoista
säädetään sen valtion laissa, johon kuuluvaa etua asia koskee.
17 artikla
Asia, joka kuuluu rajajokikomission käsiteltävun, mutta
jota ei tarkoiteta 1 artiklassa, on komission käsiteltävä hallintoasiana.
Hallintoasian komissio ottaa käsitdtäväkseen omasta
aloittees-taan tai asianomaisen viranomaisen taikka oikeudenomistajan esityksestä.
Asian selvittämiseksi on komission annettava sanotuille viranomaisUle ja
oikeudenomista-jille tilaisuus antaa siitä lausunton-sa sekä hankittava ne
tiedot ja suoritettava ne muut toimenpiteet, jotka asian laatuun katsoen övat
hos vattenöverdomstolen i vederbörande stat, såvitt angår
fråga om ersättning för egendom som tages i anspråk eller för förlust, skada
eller intrång eller för kostnad som avses i art. 12. Fullföljdsinlaga skall
vara nämnda domstol tillhanda senast å sextionde dagen efter dagen då
kommissionens beslut gavs. Vade- eller missnöjesanmälan är ej erforderlig.
Beträffande fullföljden gäller i övrigt vad i staten är stadgat beträffande
talan mot dom i vattenmål som ej är brottmål.
Beträffande andra frågor än sådana som avses i första
stycket vinner kommissionens beslut i mål omedelbart laga kraft.
Sådant av kommissionen i mål meddelat beslut, som innefattar
tillstånd till företag eUer åtgärd, får verkställas utan hinder av att mot
beslutet föres talan enligt första stycket.
Art. 16
I fråga om gränsälvskommissionens beslut i mål skall vad
lagen i någondera staten stadgar om särskilda rättsmedel i tillämpliga delar
lända tUl efterrättelse, såvitt beslutet rör intresse i den staten.
Art. 17
Fråga, som ankommer på gränsälvskommissionen att pröva
och som ej anges i art. 1, skall av kommissionen upptagas till behandling
såsom ärende.
Ärende
upptages av kommissionen självmant eller på framställning av vederbörande
myndighet eller rättsägare. För utredning av ärendet skall kommissionen ge berörda
myndigheter och rättsägare tiUfälle att yttra sig samt inhämta de upplysningar
och vidtaga de åtgärder i övrigt som är behövliga med hänsyn till ärendets
beskaffenhet. Muntlig förhandUng skall hål-
opaginerad Kontrollera mot PDF
tarpeellisia,
Asian suullinen käsittely on toimitettava, jos voidaan otaksua sen edistävän
asian selvit-tämistä.
HaUintoasiain
käsittdyyn tulee komission kaikkien jäsenten osallistua, Erimielisyyden
sattuessa tulee päätökseksi mielipide, johon vähintään neljä jäsentä, niistä vähintään
kaksi kummastakin valtiosta, on yhtynyt, Jollei mikään mielipide saa tällaista
kannatusta, on vireUle pantu asia katsottava rauenneeksi; sen laatuinen asia,
jossa kuitenkin jokin ratkaisu olisi tehtävä, on siirrettävä haUitusten
käsitdtäväksi, Ainoastaan hallin-toasiain valmistelua koskevasta kysymyksestä
päättää komission puheenjohtaja yksin.
Komission
päätökseen haUin-toasiassa ei saa hakea muutosta; eräissä tapauksissa on
kuitenkin päätös, sen mukaan kuin siitä määrätään 5 luvun 6 ja 7 artiklassa,
molempien hallitusten vahvistettava.
las, om det kan antagas att utredningen främjas därav.
Vid prövningen av ärende skall samtliga medlemmar av
kommissionen deltaga. Förekommer skiljaktiga meningar, gäUer den mening om
vilken minst fyra medlemmar, därav minst två från vardera staten, förenar sig.
ErhåUer ingen mening sådant röstetal, skall den väckta frågan anses förfallen;
fråga av beskaffenhet att avgörande måste träffas skall hänskjutas till
regeringarna. I fråga som endast avser beredning av ärende äger ordföranden
ensam besluta.
Mot kommissionens beslut i ärende får talan ej föras; i
vissa fall kräves dock, enligt vad därom stadgas i kap. 5 art. 6 och 7, båda
regeringarnas stadfästdse av beslutet.
9 luku. Valvonta- ja rangaistus-määräykset ym,
1 artikla
Rajajokikomission tulee yhteis-toiminnassa kummankin
valtion asianomaisten viranomaisten kanssa valvoa vesien käyttöä ja muutoinkin
pitää sUmällä vesistöoloja sopimuksen soveltamisalueella. Kalastuksen
valvonnan osalta edellä sanottu koskee 5 luvun 1 artiklassa mainittua
erityistä sovdtamisaluetta.
Tämä sopimus ei miUään tavoin rajoita valvontaa, jota
kummankin valtion lainsäädännön mukaan on suoritettava.
Rajajokikomissio voi antaa määräyksiä valvonnan
suorittamisesta erikseen määrätyn asiantuntijan toimesta. Kalastuksen valvontaa
voivat rajajokikomission määräyksen mukaan suorittaa val-
Kap. 9. Tillsyns- och ansvarsbestämmelser m. m.
Art. 1
Gränsälvskommissionen skall i samråd med vederbörande
myndigheter i vardera staten utöva tillsyn över nyttjandet av vattnet och över
vattenförhållandena i övrigt inom tUlämpningsområdet för överenskommelsen. I
fråga om fisketillsyn gäller detta inom det i kap. 5 art. 1 angivna särskilda
tillämpningsområdet.
Denna överenskommelse innebär icke någon inskränkning i
den tillsyn som skall utövas enligt lagstiftningen i vardera staten.
Gränsälvskommissionen äger meddela bestämmelser om tillsyn
av särskilt förordnad sakkunnig. Fisketillsyn kan enligt bestämmande av
gränsälvskommissionen utövas genom övervakningspatruller
tioiden yhteiset valvontapartiot. Kummankin valtion on
palkattava ja varustettava omat valvojansa.
2 artikla
Rajajokikomission tulee huo-
lehtia siitä, etta valvontavirano-maiset kummassakin
valtiossa saavat käyttöönsä sen aineiston, jota ne tarvitsevat
valvontatoimintaa varten.
MiUoin siihen on aihetta, on komission saatettava tehdyt
havain-not, jotka koskevat olosuhteita sopimuksen soveltamisalueella,
asianomaisen viranomaisen tietoon tälle mahdoUisesti kuuluvien toi-menpiteiden
suorittamista varten.
3 artikla
Rajajokikomission tulee jatku-
vasti valvoa veden virtaussuhteita sillä kohdalla, jossa
Tärennönjoki lähtee Tomionjoesta. Valvonnan perustaksi komission on niin pian
kuin mahdolUsta annettava suorittaa tarpeeUiset tutkimukset ja laskelmat
niiden vesimäärien to-teamiseksi, jotka vallitsevissa luon-nonmukaisissa
olosuhteissa virtaa-vat kummassakin edellä mainitussa joessa.
4 artikla
Tämän sopimuksen mukaisen valvonnan suorittamista varten
on rajajokikomissiolla ja asiantunti-joilla, jotka on määrätty 1 artiklan
mukaisesti, oikeus päästä teh-taaseen tai muuhun laitokseen, oli-pa se käytössä
tai ei, sekä suorittaa tutkimus laitoksessa tai siihen kuuluvalla alueella.
MiUoin tutkimus muuUa paikalla on tarpeen on komissiolla
ja asiantuntijalla oikeus päästä sinne tutkimuksen suorittamista varten. Tämä
ei kuitenkaan koske taloa, tonttia tai puutarhaa.
5 artikla
Jos toiminnan pelätään olevan vastoin täta sopimusta, on
se, joka
gemensamma för båda staterna. Vardera staten skall avlöna
och utrusta sina övervakare.
Art. 2
Gränsälvskommissionen skall verka för att
tillsynsmyndigheterna i vardera staten får tillgång till material som erfordras
för deras tiUsynsverksamhet.
När anledning därtUl förekommer skall kommissionen bringa
gjorda iakttagelser rörande förhållandena inom tillämpningsområdet till
vederbörande myndighets kännedom för vidtagande av åtgärd som kan ankomma på
myndigheten.
Art. 3
Gränsälvskommissionen skall fortlöpande hålla uppsikt över
vattenföringen vid Tärendöälvens utflöde ur Torne älv. TUl grundval härför
skall kommissionen snarast möjUgt låta utföra erforderliga undersökningar och
beräkningar för fastställande av de vattenmängder som vid rådande naturliga
förhållanden framrinner i var och en av de båda älvarna.
Art. 4
För att utöva tUlsyn enligt denna överenskommelse har
gränsälvskommissionen och sakkunnig som förordnats enligt art. 1 rätt att
vinna tUlträde till fabrik eller annan anläggning, vare sig den är i bruk
eller ej, samt att företaga undersökning inom anläggningen eller område som hör
till denna.
Behövs undersökning på annan plats, har kommissionen och
den sakkunnige rätt att vinna tillträde dit för att utföra undersökningen.
Detta gäller dock ej hus, tomt eller trädgård.
Art. 5
Kan verksamhet befaras strida mot denna
överenskommelse, är
opaginerad Kontrollera mot PDF
toimintaa harjoittaa, velvollinen pyynnöstä antamaan
rajajokikomissiolle tarvittavat tiedot toiminnasta.
6 artikla
Se, joka on toimittanut valvontaa tämän sopimuksen
mukaisesti, ei saa luvatta ilmaista ammatti-salaisuutta, josta hän siten on saa-nut
tiedon, taikka käyttöjärjeste-lyä, liikesuhdetta tai jommankumman maan
puolustukselle merki-tyksellistä olosuhdetta, joka täten on tullut hanen
tietoonsa.
7 artikla
Samalla kun rajajokikomissio antaa päätöksellään luvan
tässä sopimuksessa tarkoitettuun yritykseen tai toimenpiteeseen on komission,
milloin siihen on syytä, määrättävä, etta asiantuntijan on töiden tultua
valmiiksi suoritettava niiden lopputarkastus yrityksen toimeenpanijan
kustannuk-sella.
Tarkastusmiehen määrää komissio tai sen puheenjohtaja.
den som utövar verksamheten skyldig att på begäran lämna
gränsälvskommissionen behövliga upplysningar cm verksamheten.
Art. 6
Den som tagit befattning med tillsyn enUgt denna
överenskommelse får ej obehörigen yppa yrkeshemlighet som därigenom blivit
känd för honom eller driftanordning, affärsförhållande eller förhållande av
betydelse för någotdera landets försvar varom han sålunda fått kännedom.
Art. 7
I sammanhang med beslut, varigenom gränsälvskommissionen
lämnar medgivande till företag eller åtgärd enligt denna överenskommelse,
skaU kommissionen, när den finner skäl därtill, föreskriva att efter arbetenas
fullbordande besiktning därå skall verkställas av sakkunnig person på företagarens
bekostnad.
Besiktningsman förordnas av kommissionen eller dess
ordförande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8 artikla
Tämän sopimuksen nojalla suo-ritettavia maksuja varten on
erilli-nen rahasto. Hallitukset antavat rajajokikomission esityksestä määräykset,
jotka koskevat rahaston hallintoa ja sen varojen käyttöä niille osoitettuun
tarkoitukseen.
9 artikla
Jos joku ryhtyy sdlaiseen toimenpiteeseen, jota
ilmeisesti ei saisi suorittaa Uman rajajokikomission lupaa, voi asianomainen
vira-nomainen siinä valtiossa, jossa toimenpide suoritetaan, kieltää työn
jatkamisen, kunnes sellainen lupa on saatu, sekä, miUoin siihen on syytä, antaa
virka-apua sen oikaisemiseksi, mitä laittomasti on
Art. 8
För avgifter, som utgår med stöd av denna överenskommelse,
skall finnas en särskUd fond. Om förvaltningen av fonden och om användningen av
medlen för därför avsedda ändamål utfärdas bestämmelser av regeringarna efter
förslag av gränsälvskommissionen.
Art. 9
Om någon vidtager åtgärd av sådan beskaffenhet, att den
uppenbarligen ej får utföras utan medgivande av gränsälvskommissionen, kan
vederbörande myndighet i den stat där åtgärden vidtages förbjuda arbetets
fortsättande intill dess sådant medgivande erhållits samt, om det finns skäl
därtiU, förordna om handräckning till rättelse av
opaginerad Kontrollera mot PDF
tapahtunut. Jos työ, johon lupa on saatu, suoritetaan
vastoin siitä an-nettuja määräyksiä, annettakoon myös täUainen määräys, jollei
ole ilmeistä, ettei määräyksistä poik-keaminen loukkaa yleistä eikä yksityistä
oikeutta.
10 artikla
Joka vastoin 3 luvun 13 artiklan 1 momentin säännöstä
rakentaa vesistöön tai vastoin 4 luvun 1 artiklan säännöstä, verrattuna 3 luvun
13 artiklan 1 momenttUn, toi-mittaa vesistön säännöstelyä taikka vastoin 5
luvun 5 artiklan 1 momentin säännöstä asettaa veteen kiinteän kalastuslaitteen
saa-matta siihen rajajokikomission lupaa, tuomittakoon, jos hän tiesi tai
hanen kohtuuden mukaan olisi pitänyt tietää, etta lupa olisi sa-nottujen
säännösten mukaan ollut tarpeen, sakkoon tai vankeuteen enintään yhdeksi
vuodeksi.
Joka saatuaan 1 momentissa tarkoitettuun yritykseen tai
toimenpiteeseen komission luvan, poik-keaa yleistä tai yksityistä oikeutta
loukkaavalla tavalla yrityksestä tai toimenpiteestä annetuista määräyksistä,
tuomittakoon nun ikään sakkoon tai vankeuteen enintään yhdeksi vuodeksi.
vad som olagligen skett. Verkställes arbete, vartill
medgivande erhållits, i strid mot de för arbetet givna föreskrifterna, kan
likaledes sådant förordnande meddelas, om det ej är uppenbart att varken allmän
eller enskild rätt kränkes genom avvikelsen.
Art. 10
Den som mot bestämmelsen i kap. 3 art. 13 första stycket
bygger i vatten eller mot bestämmelsen i kap. 4 art. 1 jämförd med kap. 3
art. 13 första stycket verkställer vattenreglering eller mot bestämmelsen i
kap. 5 art. 5 första stycket utsätter fast fiskeverk utan att
gränsälvskommissionen lämnat medgivande därtill, skall, om han insett eller
skäligen bort inse att enligt de anförda bestämmelserna medgivande varit
erforderligt, dömas till böter eller fängelse i högst ett år.
Den som erhållit kommissionens medgivande till företag
eller åtgärd som sägs i första stycket men från de för företaget eller åtgärden
givna föreskrifterna gör avvikelse av beskaffenhet att kränka aUmän eller
enskild rätt, dömes likaledes till böter eller fängelse i högst ett år.
opaginerad Kontrollera mot PDF
11 artikla
Joka tahallisesti tai varomatto-muudesta
1)
rikkoo 6 luvun
1 artiklassa mainittua kieltoa;
2)
rikkoo kieltoa,
joka on annettu 6 luvun 11 tai 14 artiklan nojaUa;
3)
laiminlyö
noudattaa määräystä lupakäsittely- ja ilmoittamis-velvolUsuudesta, josta
valtiot övat määränneet 6 luvun 4 artiklan nojalla; tai
4)
jättää
noudattamatta ehdon tai määräyksen, joka on annettu 6 luvun 4, 11, 12 tai 14
artiklan
Art. 11
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1)
bryter mot
förbudet i kap. 6 art. 1,
2)
bryter mot
förbud som meddelats med stöd av kap. 6 art. 11 dier 14,
3)
underlåter att
iakttaga föreskrift om prövnings- och anmälningsskyldighet som staterna meddelat
enligt kap. 6 art. 4, eller
4)
åsidosätter
villkor eller föreskrift som meddelats med stöd av kau. 6 art. 4, 11, 12 eller
14,
opaginerad Kontrollera mot PDF
nojalla, niin, etta siitä voi olla seurauksena yleisen tai
yksityisen edun loukkaaminen,
tuomittakoon sakkoon tai vankeuteen enintään yhdeksi vuodeksi.
Joka tahallisesti tai varomatto-muudesta rikkoo 9 luvun 6
artiklan säännöstä, tuomittakoon sakkoon tai vankeuteen enintään yhdeksi
vuodeksi.
Joka tahallisesti tai varomatto-muudesta laiminlyö
noudattaa, mitä hanen velvollisuudekseen 9 luvun 5 artiklan nojalla on määrätty,
tuomittakoon sakkoon.
12 artikla
Syyte teosta, jota tarkoitetaan 10 ja 11 artiklassa,
pantakoon vireUle yleisessä alioikeudessa sillä paikkakunnalla, missa rikkomus
on tehty.
Milloin 9 luvun 6 artiklaa vastaan tehty rikos koskee
muuta kuin jommankumman maan puolustukselle merkitykseUistä olosuhdetta, saa
syyttäjä panna vireille syytteen vain asianomistajan tehtyä siitä ilmiannon.
13 artikla
Seuraamuksesta sille, joka asettaa veteen ja käyttää
kalanpyydyk-siä tai muita laitteita vastoin 5 luvun 2 tahi 3 artiklan
määräyksiä kalaväylästä tai rauhoituspiireistä taikka kalastaa vastoin 5 luvun
4 artiklassa olevia tahi 5 luvun 5 artiklan 2 momentin nojalla annet-tuja
määräyksiä, määrätään Tornionjoen kalastusalueen kalastus-säännössä.
så att allmän eller enskild rätt kan kränkas,
dömes till böter eller fängelse i högst ett år.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot kap. 9
art. 6 dömes till böter eller fängelse i högst ett år.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att
fullgöra vad som åligger honom enligt kap. 9 art. 5, dömes till böter.
Art. 12
Åtal för gärning som avses i art. 10 och 11 skall
anhängiggöras vid allmän underrätt i den ort där överträdelsen begåtts.
Avser brott mot kap. 9 art. 6 annat än förhållande av
betydelse för någotdera landets försvar, får brottet åtalas av åklagare endast
efter angivelse av målsägande.
Art. 13
Om påföljd för den, som anbringar och brukar fiskeredskap
eller annan anordning i strid mot bestämmelserna i kap. 5 art. 2 eller 3 om
fiskådra eUer fredningszoner eller som fiskar i strid mot bestämmelserna i
kap. 5 art. 4 eller mot föreskrift meddelad enligt kap. 5 art. 5 andra
stycket, ges bestämmelser i stadgan för Torne älvs fiskeområde.
opaginerad Kontrollera mot PDF
10 luku. Loppu määräykset
1 artikla
Tämän sopimuksen tulkintaa ja soveltamista koskeva valtioiden
välinen erimidisyys on ratkaistava noudattaen pysyväisen tutkinta-ja
sovittelulautakunnan asettami-
Kap. 10.
Slutbestämmelser
Art. 1
Tvist mellan staterna om tolkningen och tillämpningen av
denna överenskommelse skall avgöras i enlighet med den mellan Sverige och
Finland den 27 juni 1924 av-
opaginerad Kontrollera mot PDF
sesta Suomen ja Ruotsin välUlä 27 päivänä kesäkuuta 1924
tehtyä sopimusta.
2 artikla
Tämä sopimus, joka on tehty kaksin ruotsin- ja
suomenkielisin kappalein, on ratifioitava. Rati-fioimisasiakirjat on
mahdollisimman pian vaihdettava Hdsingissä.
Suomenkielinen ja motsinkieli-nen teksti övat kumpikin
yhtä to-distusvoimaiset.
3 artikla
Sopimus tulee voimaan 1 päivänä tammikuuta 1972.
4 artikla
Tämän sopimuksen tullessa voimaan lakkaavat olemasta
voimassa
Suomen ja Ruotsin välUlä yhteisen lohenkalastuksen
järjestämisestä Tornion- ja Muonionjoissa 10 päivänä toukokuuta 1927 tehty
sopimus,
Suomen ja
Ruotsin välUlä 8 päivänä syyskuuta 1966 tehty selitys-kirja, joka koskee
yhteisen lohenkalastuksen järjestämisestä Tornion- ja Muonionjoissa 10
päivänä toukokuuta 1927 tehdyn sopimuksen soveltamista, sekä
Suomen ja
Ruotsin välillä 10 päivänä toukokuuta 1927 tehty Tornionjoen kalastusalueen
kalas-tussäännön vahvistamista koskeva seUtyskirja.
5 artikla
Jos tässä sopimuksessa tarkoitettu laitos on tehty tai
yritys toteutettu ennen sopimuksen voi-maantuloa tai sen jälkeen
tuo-mioistuimen taikka muun viranomaisen aikaisempien määräysten mukaisesti
antaman luvan nojalla, on sanottuja aikaisempia määräyksiä sovellettava
kysymyksen ollessa laitoksen tai yrityksen laUlisuu-
slutade överenskommelsen angående upprättandet av en fast
undersöknings- och förlikningsnämnd.
Art. 2
Denna överenskommelse, som är avfattad i två exemplar på
svenska och finska språken, skall ratificeras. Ratifikationshandlingarna skall
snarast möjligt utväxlas i Helsingfors.
De svenska och finska texterna har samma vitsord.
Art. 3
Överenskommelsen träder i kraft den 1 januari 1972.
Art. 4
Vid ikraftträdandet av denna överenskommelse upphör
gUtighe-ten av
konventionen den 10 maj 1927 mdlan Sverige och Finland
angående ordnandet av det samfällda laxfisket i Torne och Muonio älvar,
deklarationen den 8 september 1966 mellan Sverige och
Finland rörande tillämpningen av konventionen den 10 maj 1927 angående
ordnandet av det samfällda laxfisket i Torne och Muonio älvar, samt
deklarationen den 10 maj 1927 mellan Sverige och Finland
rörande fastställande av stadga för fiskets bedrivande inom Torne älvs
fiskeområde.
Art. 5
Om anläggning eller företag, som avses i denna
överenskommelse, tillkommit innan överenskom melsen trätt i kraft eller tiUkommit
därefter i enlighet med domstols eller annan myndighets på grund av förut
gäUande bestämmelser meddelade beslut, skall förut gällande bestämmelser
tUlämpas vid bedömande av anläggningens
opaginerad Kontrollera mot PDF
desta sekä siihen liittyvistä oikeuk-sista ja
velvolUsuuksista. Tämän sopimuksen määräyksiä uudelleen tutkimisesta saadaan
kuitenkin so-veltaa tässä tarkoitettuun laitokseen tai yritykseen.
Hakemus- tai muu asia, joka tämän sopimuksen voimaan
tullessa on vireiUä tuomioistuimessa tai muussa viranomaisessa ja joka koskee
kysymystä, joka kuuluu sopimuksen piiriin, on käsiteltävä ja ratkaistava
aikaisemmin voimassa olleiden määräysten mukaisesti.
Kivirannan pato saadaan rakentaa ja sitä voidaan käyttää
tähän asti voimassa olleiden määräysten mukaisesti vielä yhden vuoden ai-kana
sopimuksen voimaantulosta lukien.
6 artikla
Sopimus lakkaa olemasta voimassa sen kalenterivuoden
alusta lukien, joka ensiksi sattuu kahden vuoden, kuluttua siitä, kun jompikumpi
valtio on sanonut irti sopimuksen. Valtioiden on irtisanomi-sen sattuessa,
välttääkseen yleisten etujen ja yksityisten oikeuksien loukkaamista, ryhdyUävä
neuvot-telemaan niiden laitosten pysyttä-misestä, jotka ulottuvat valtakunnan
rajan ylitse ja jotka on raken-nettu sopimuksen mukaisesti.
eller
företagets laglighet och därmed förenade rättigheter och skyldigheter.
Bestämmelserna om omprövning i denna överenskommelse får dock tillämpas på anläggning
eUer företag som nu avses.
Mål eller
ärende som vid denna överenskommelses ikraftträdande är anhängigt vid domstol
eller annan myndighet och som rör fråga som omfattas av överenskommelsen
skall handläggas och bedömas enligt förut gällande bestämmelser.
Kiviranta påta får utslås och drivas enligt hittUls
gällande regler intill ett år från ikraftträdandet av överenskommelsen.
Art. 6
Överenskommelsen upphör att gälla vid det årsskifte som
inträffar sedan två år förflutit från det överenskommelsen av någondera staten
uppsagts. Vid uppsägning skall staterna, till förekommande av att allmänna
intressen skadas och enskild rätt lider intrång, upptaga förhandlingar om
fortsatt bestånd av anläggningar som sträcker sig över riksgränsen och som
tillkommit i enlighet med överenskommelsen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1971:137
Liite
A
120 Bilaga A
opaginerad Kontrollera mot PDF
Suomalais-ruotsalaisen
rajajokikomission ohjesääntö
Kanslia
ja henkilökunta
1 §
Suomalais-ruotsalaiseUa rajajo
kikomissiolla tulee olla kanslia
sillä rajaseudun paikkakunnalla,
jonka molemmat hallitukset yh
dessä määräävät. Komissiolla pi
tää olla postiosoite kummassakin
valtiossa.
Kansliaa
varten tarpeelliset huo-neistotUat asettaa käytettäväksi ja kustantaa se
valtio, minkä alueella kanslia sijaitsee.
2 §
Komissiolla
tulee olla sen vaUt-sema lainoppinut sihteeri. Sih-teeriksi on valittava
henkilö, joka halUtsee sekä suomen etta ruotsin kieltä. Tarvittaessa voidaan
valita useampia sihteereitä.
Lisäksi
tulee komission palve-luksessa olla muuta henkUökun-taa, jota tarvitaan
kansliatehtävien suorittamiseen. Myös tämän hen-kilökunnan valitsee komissio.
Virkatehtävät,
palkkaus ym.
3 §
Komission
puheenjohtajan asiana on johtaa ja valvoa hakemus-ja hallintoasiain
valmistelua. Hanen tulee huolehtia sikä, etta komission palvduksessa oleva
henkilökunta täyttää tehtävänsä ja etta esille tulevat hakemus- ja
hallintoasiat viivytyksettä otetaan käsiteltäviksi.
Komission
muun jäsenen tulee puheenjohtajan kutsusta ottaa osaa komission kokouksiin sekä
asiain laadun mukaan erityisin sdvityk-sin tai tutkimuksin avustaa omalla
pätevyysalallaan asiain valmistelua.
Varajäsenen
tulee puheenjohta-
Stadga
för finsk-svenska gränsälvskommissionen
Kansli
och personal
1 §
För
finsk-svenska gränsälvskommissionen skall finnas kansli på ort inom
gränsbygden, som bestämmes av båda regeringarna gemensamt. Postadress för
kommissionen skall finnas i båda staterna.
Erforderliga
lokaler för kansliet tillhandahålles och bekostas av den stat där kansliet
skall vara beläget.
2 §
Hos
kommissionen skall finnas av kommissionen utsedd lagkunnig sekreterare. Till
sekreterare bör utses person, som behärskar både finska och svenska språken.
Vid behov kan flera sekreterare utses.
Därjämte
skall hos kommissionen finnas anställd den övriga personal som är behövlig för
göromålen på kansliet. Även denna personal utses av kommissionen.
Tjänsteåligganden,
avlöning m. m.
3 §
På
kommissionens ordförande ankommer att leda och övervaka beredandet av mål och
ärenden. Han skall tiUse, att den hos kommissionen anställda personalen
fullgör sina åligganden samt att förekommande mål och ärenden utan dröjsmål
kommer under behandling.
Annan
medlem av kommissionen skall efter kallelse av ordföranden deltaga i
kommissionens sammanträden samt i förekommande fall, genom särskilda utredningar
eller undersökningar inom sitt kompetensområde, biträda vid beredande av mål
och ärenden.
Ersättare
skall efter ordföran-
opaginerad Kontrollera mot PDF
3an
kutsusta ryhtyä virantoimituk-seen jäsenen ollessa estyneenä.
4 §
Sihteerin tulee puheenjohtajan ohjeiden mukaan avustaa
hakemus- ja hallintoasioiden valmiste-lussa, pitää komission pöytäkirjoja ja
diaarioita, huolehtia kutsujen ja muiden asiakirjojen lähettämi-sestä sekä
rahavarojen halUnnosta, niin kuin tämän ohjesäännön 12 §:ssä määrätään, sekä
muutoinkin avustaa kansliatehtävien suoritta-misessa.
Muun
henkilökunnan tulee puheenjohtajan tarkempien määräysten ja sihteerin
ohjeiden mukaan suorittaa kansUassa esiintyvät kir-joitustyöt ja muut tehtävät.
5 §
Komission jäseneltä vaaditaan, etta hän ennen
virantoimitukseen ryhtymistä on kotimaassaan van-nonut tuomarinvalan tai
antanut tuomarinvakuutuksen.
6 §
Komission
jäsen ja sen palve-luksessa oleva henkilö ei saa ilmaista, mitä komissio tai
sen puheenjohtaja on päättänyt, ennen kuin päätös on asianomaisessa järjestyksessä
annettu tiedoksi.
7 §
Komission
jäsenen palkkion sekä häntä koskevat matkakustannusten korvaukset ja päivärahan
maksa-misen perusteet määrää hanen kotivaltionsa halUtus.
8 §
Komissio
määrää henkilökun-tansa palkkiot tai palkkauksen. Muista palvelusehdoista on
soveltuvin osin voimassa, mitä palvduksessa olevan henkilön kotipaikka-kunnan
valtion laki säätää julki-seen toimeen otetusta.
dens
kallelse inträda i tjänstgöring vid förfall för medlem.
4 §
Sekreterare skall efter ordförandens anvisningar biträda
vid beredandet av mål och ärenden, föra kommissionens protokoll och diarier,
ombesörja expedition av kallelser och andra sådana handlingar, ombesörja
medelsförvaltningen enligt vad som föreskrives i 12 § i denna stadga samt i
övrigt biträda med göromålen på kansUet.
Övrig personal skall enligt närmare föreskrifter av
ordföranden och efter sekreterares anvisningar utföra på kansliet förekommande
skrivgöromål och andra arbetsuppgifter.
5 §
Medlem av kommissionen skall innan han träder i
tjänstgöring ha avlagt domared eller domarförsäkran i sitt hemland.
6 §
Vad
kommissionen eller dess ordförande beslutat får ej av medlem av kommissionen
eller av den som tjänstgör hos kommissionen uppenbaras, förrän beslutet i vederbörlig
ordning meddelats.
7 §
För medlem
av kommissionen bestämmes arvode samt grunderna för resekostnads- och
traktamentsersättning av regeringen i hans hemstat.
8 §
Arvode
eller avlöning tUl kommissionens personal bestämmes av kommissionen. I fråga
om anstäU-ningsvillkor i övrigt skall i tUlämpliga delar gälla vad lagen i den
stat där den anställda har sitt hemvist stadgar beträffande den som är
anställd i allmän tjänst.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Aukiolo-
ja vastaanottoaika
9 §
Kanslian tulee olla yleisöUe avoinna jokaisena työpäivänä
komission määräämän ajan.
Puheenjohtajan tai sihteerin tulee, mikäli komission
suorittama toimitus tai muu pätevä syy ei ole esteenä, olla toimistossa
tavatta-vana määrättyyn aikaan, vähintään kerran viikossa.
Kanslian ovella tulee olla ilmoitus aukioloajasta sekä
ajoista, joina puheenjohtaja tai sihteeri yleensä övat siellä tavattavissa.
Ilmoitus aukioloajasta on myös mainittava yleisessä puhelinluettdossa.
Taloushallinto
10 §
Komission jäsenen palkkion maksaa hänelle hanen
kotivaltios-saan tämän hallituksen määräämä viranomainen.
11 §
Komission työstä aiheutuvat muut, kuin 1 §:n 2 momentissa
ja 10 §:ssä mainitut kustannukset, maksaa komissio. Tähän tarkoitukseen on
komission käytettäväksi osoitettava ennakolta varoja. En-nakko on, yleensä yhtä
suurena kummaltakin valtiolta, komission tilauksesta maksettava komissiolle
kummankin valtion hallituksen määräämän viranomaisen toimesta.
12 §
Komission rahavarojen boidosta huolehtii sihteeri.
Sihteerin on puolivuosittain annettava hallintoa koskeva
tilitys komission tarkastettavaksi. Tarkas-tuksen yhteydessä on komission
päätettävä kustannusten lojsuUises-ta jakautumisesta valtioiden kesken.
Komission on annettava kappale
Öppethållande
och mottagningstid.
9 §
Kansliet skall hållas öppet varje arbetsdag å viss av
kommissionen bestämd expeditionstid.
Ordföranden eller sekreterare skall, såvitt ej hinder
möter av förrättning i kommissionens tjänst eller annat behörigt skäl, finnas
tillstädes på kansliet på bestämd tid minst en gång i veckan.
På kansliets dörr skall finnas anslag om expeditionstiden
samt om tid då ordföranden eller sekreterare företrädesvis är att träffa där.
Meddelande om expeditionstiden skall även införas i den allmänna telefonkatalogen.
Ekonomisk förvaltning
10 §
Arvode till medlem av kommissionen utbetalas i hans
hemstat av myndighet som regeringen i den staten bestämmer.
11 §
Utbetalningar avseende andra kostnader för kommissionens
verksamhet än sådana som omnämnes i 1 § andra stycket och 10 § sker från
kommissionen. För detta ändamål skall erforderliga förskott tillställas
kommissionen. Förskott skall, i regel med lika belopp från båda staterna, efter
rekvisition från kommissionen utbetalas av myndighet i vardera staten som regeringen
i staten bestämmer.
12 §
Medelsförvaltningen för korp
missionen ombesörjes av sekreterare.
Redovisning för förvaltningen skall halvårsvis av
sekreterare lämnas till kommissionen för granskning. I samband med granskningen
skall kommissionen fastställa den slutliga kostnadsfördelningen mellan
staterna.
Kommissionen skall avlämna ett
opaginerad Kontrollera mot PDF
tUityskirjoista kummankin valtion hallituksen määräämälle
virano-maiseUe. Tilintarkastuksesta määräävät kummankin valtion hallitukset
yhdessä.
Määräyksiä hakemus- ja hallintoasiain käsittelystä
13 §
Hakemukset
ja muut asiakirjat, jotka annetaan tai lähetetään komissiolle, voivat oUa joko
suomen-tai ruotsinkieUsiä. Mikäli niiden kääntämiseen on syytä, huolehtii siitä
komissio.
Komission päytäkirjat ja pää-tökset on asianhaarain mukaan
laadittava jommallakummalla tai kummallakin kieldlä.
14 §
Kokouksiaan varten saa komissio asianomaisen
lääninhallituksen määräyksen mukaan käyttää tar-peeUisia huoneistotiloja
käräjäta-lossa, koulussa tai muussa yleisessä rakennuksessa. Lämmityksestä,
siivouksesta ja muusta seUaisesta aiheutuneet erityiset menot on korvattava.
15 §
Komission päätöksistä ja muista toimituskirjoista
suoritettavista maksuista antaa määräyksiä sen valtion hallitus, jonka alueella
kansUa on; kertyneet maksut kuuluvat sanotulle valtiolle.
exemplar
av redovisningshandlingarna tiU myndighet i vardera staten som regeringen i
staten bestämmer. Om revision bestämmer regeringarna i båda staterna gemensamt.
Vissa bestämmelser om behandlingen av mål och ärenden
13 §
Ansökningar och andra handlingar som inges eUer insändes
till kommissionen kan vara avfattade antingen på finska eller på svenska
språket. I den mån översättning är påkallad verkställes den genom
kommissionens försorg.
Kommissionens protokoll och beslut skaU efter
omständigheterna avfattas på ettdera eller på båda språken.
14 §
För sina sammanträden äger kommissionen enligt bestämmande
av vederbörande länsstyrelse disponera erforderliga lokaler i tingshus, skola
eller annan allmän byggnad. SärskUda utgifter för uppvärmning, städning och
dylikt skall ersättas.
15 §
Om avgifter å kommissionens beslut och andra expeditioner
meddelas bestämmelser av regeringen i den stat, där kansliet är beläget;
influtna avgiftsmedel tUlfaller den staten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1971:137
Liite B
124
Bilaga B
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tornionjoen kalastusalueen kalas-tussääntö
Yleisiä määräyksiä
1 §
Tornionjoen kalastusalue käsit-tää seuraavat vesialueet:
Könkämäenon ja Muonionjoen sekä sen osan Tomionjoesta ja
ne järvet, missa Suomen ja Ruotsin välinen valtakunnanraja kulkee (rajajoet);
ne järvet ja vesistöt, jotka övat rajajokien haarautumia;
ne erityiset lasku-uomat, jotka muodostuvat Tornionjoen
eri suuhaaroista; sekä
sen osan Pohjanlahtea, joka sijaitsee Suomen ja Ruotsin
puoleisissa Alatornion kunnissa leveysasteen 65°35'P pohjoispuoleUa.
Sitä osaa
Tornionjoen kalastus-alueesta, joka on pohjoispuoleUa jokisuuta, di HeUälän
pohjoisen niemen kärjestä Suomen puolella Ruotsin puolella lähinnä vastassa
olevan Virtakarin niemen kärkeen vedettyä suoraa viivaa, sanotaan jokialueeksi;
siitä etelään olevaa osaa sanotaan merialueeksi. Tornionjoen lasku-uomat
kuuluvat jokialueeseen.
2 §
Tässä säännössä tarkoitetaan
kiinteällä pyydyksellä: kiinteää kalastuslaitetta ja lisäksi
johtoai-daila varustettua pyydystä, joka vajoin, painoin tai muulla tavoin on
kiinnitetty pohjaan tai rantaan ja joka on tarkoitettu olemaan pai-koillaan
kahta vuorokautta pitem-män ajan kerrallaan;
kiinteällä kalastuslaitteella: ra-kennettua tai puusta
tehtyä kalanpyydystä, joka on pysyväisluontoi-nen, niin kuin pato;
isorysällä: rysää, joka joltakin osaltaan on korkeampi
kuin 1,5 metriä; sekä
Stadga för fisket inom Torne älvs fiskeområde
Allmänna bestämmelser
1 §
Torne älvs fiskeområde omfattar följande vattenområden,
nämligen
Könkämä och Muonio älvar samt den del av Torne älv och de
sjöar i vilka riksgränsen mellan Finland och Sverige löper (gränsälvarna),
de sjöar och vattendrag vilka utgör sidogrenar av
gränsälvarna,
de särskilda utflöden som bildas av Torne älvs skilda
mynningsgrenar,
den del av Bottniska viken som ligger inom finska och
svenska Nedertorneå socknar norr om la-titudsparalleUen 65°35'N.
Den del av Torne älvs fiskeområde som ligger norr om
älvmynningen, bestämd såsom en rät Unje mellan spetsen av Hellälä norra udde
på finska sidan och udden Virtakari på närmast motliggande svenska land,
benämnes älvområdet; den del som ligger söder därom benämnes havsområdet.
Torne älvs utflöden tillhör älvområdet.
2 §
I denna stadga förstås med fast redskap: fast fiskeverk,
så ock med ledarm försett fiskeredskap, vilket med pålar eller tyngder eller
på annat sätt fästes vid bottnen eller stranden och är avsett att kvarstå
längre tid än två dygn i följd;
fast fiskeverk: byggt eller timrat fiskeredskap av mera
stadigvarande natur (påta);
storryssja: ryssja, som i någon del har större höjd än 1,5
meter;
opaginerad Kontrollera mot PDF
laiskalla di kosteverkolla: verk-koa, jonka toinen pää on
kiinnitetty luonnollisen tai keinotekoisen virtasuojan kosteeseen.
3 §
Silmänsuuruudella tarkoitetaan tässä säännössä:
havaspyydyksessä,
joka voidaan vetää suoraksi: vastakkain ja pi-simmällä toisistaan olevien
solmu-jen keskipisteiden väliä, mitattuna pyydyksen ollessa märkänä ja sil-män
ollessa vaakasuoraan vedetty-nä pyydyksen pituussuuntaan; sekä
havaspyydyksessä,
jota ei voida vetää suoraksi: silmän kahden lähinnä toisistaan olevan
vastakkai-sen sivun lyhintä väUä.
SUmänsuuruutta koskevaa määräystä ei ole katsottava
rikotun, milloin muutama silmä poikkeaa määrätystä mitasta.
laiska eller kosteverkko: nät vars ena ände fastgjorts i
skydd av naturligt eller anlagt strömhinder.
-3 S
Med maskstorlek förstås i denna stadga
beträffande
nät som kan sträckas: avståndet mellan motstående och längst från varandra
belägna knutars mittpunkter, mätt då redskapet är vått och maskan sträckt
diagonalt i nätslingans längdrikt-
beträffande nät som ej kan sträckas: kortaste avståndet
mdlan de två närmast varandra belägna motstående sidorna i maskan.
Bestämmelse om maskstorlek skaU ej anses överträdd
därigenom att en eller annan maska avviker från det bestämda måttet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kalastuksen hoito ja harjoittami-nen
4 §
Kalaväylästä JokialueeUa ja merialueen rauhoituspiireistä
määrätään Suomen ja Ruotsin välillä tehdyn rajajokisopimuksen 5 luvun 2 ja 3
artiklassa.
Rajajokisopimuksen
5 luvun 4 artiklassa on määräyksiä, jotka kidtävät kalastuksen merialueella
lähinnä jokisuuta.
5 §
Isorysällä kalastaminen JokialueeUa on kielletty.
Kalastus
keinotekoiseen virta-suojaan asetetuUa laiskalla di kosteverkolla on kielletty.
6 §
Kalastus atraimeUa on kielletty.
Kalastus varrelliseUa kalakou-kulla on kielletty;
sellaista välinet-tä saa kuitenkin käyttää muuhun pyydykseen tarttuneen kålan
nos-
Fiskets
vård och bedrivande
4 §
Om fiskådra inom älvområdet och fredningszoner inom havsområdet
stadgas i kap. 5 art. 2 och 3 i gränsälvsöverenskommelsen.
Vissa förbudsbestämmelser i fråga om fisket i havsområdet
närmast älvmynningen gäller enligt kap. 5 art. 4 i gränsälvsöverenskommelsen.
5 §
Fiske med storryssja är förbjudet inom älvområdet.
Fiske med
laiska eller kosteverkko i skydd av anlagt strömhinder är förbjudet.
6 §
Fiske med ljuster är förbjudet.
Fiske med
huggkrok, som är försedd med skaft, är förbjudet; dock får sådant redskap
användas för att bärga fisk, som fångats med
opaginerad Kontrollera mot PDF
tamiseen. Mitä tässä on sanottu, koskee myös muuta
välinettä jclla kålan voi keihästää.
7 §
HaavUla
kalastettaessa ei saa käyttää tulta tai valoa.
Kalastus harrilaudalla tai siihen verrattavalla
pyydyksellä, kuten kalastajien välille pingoitetulla sii-malla yksine tai
useampine peruk-keineen, joihin on kiinnitetty koukkuja, uistimia tai muita
vie-heitä, sekä veto tai heittosiimalla, jossa samassa siimassa on enem-män
kuin kolme erillistä koukkua, on JokialueeUa kielletty.
9 §
Räjähdysaineen, huumaavan tai myrkyllisen aineen taikka
sähkö-virran käyttäminen kalastuksessa on kielletty.
Kalastukseen älköön myöskään käytettäkö seUaisia pohjassa,
vedessä tai sen yläpuolella olevia esi-neitä, joiden tarkoituksena on
pe-lottamalla ohjata kala pyydykseen.
Kalastaminen ampuma-aseella on kielletty.
annat redskap. Vad nu sagts gäller även annat redskap
varmed fisk kan spetsas.
7 §
Vid fiske med håv får eld eller ljus ej användas.
8 §
Fiske med utter och därmed jämförligt redskap, såsom
mellan fiskande sträckt rev med en eller flera tafsar, på vilka fästats krok,
drag eller dylikt, ävensom fiske med släp- eller kastlina, vara fästats flera
än tre särskilda krokar på samma rev, är förbjudet i älvområdet.
Fiske med sprängämne, dövande eller giftigt ämne eller
elektrisk ström är förbjudet.
Vid fiske får ej heller användas sådana föremål eller
anordningar på bottnen eller i eller ovanför vattnet, vilkas ändamål är att
skrämma fisken in i fångstredskapen.
Fiske med skjutvapen är förbjudet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
10 §
Könkämäenossa Kilpisjärvestä Lätasenon yhtymäkohtaan on
kaikenlainen kalastus kieUetty syys-kuun 15 päivän alusta lokakuun 20 päivän
loppuun.
JokialueeUa Lätasenon yhtymä-kohdasta alavirtaan on
kalastus kiinteällä pyydyksellä kielletty syyskuun 1 päivän alusta syyskuun 14
päivän loppuun.
JokialueeUa Lätasenon yhtymä-kohdasta alavirtaan on
kaikenlainen muu kalastus kuin nahkiaisen (silmun) pyydystäminen kielletty
syyskuun 15 päivän alusta marras-kuun 15 päivän loppuun.
10 §
I Könkämä älv från utloppet ur sjön KUpisjärvi till
Lätäsenos inflöde är allt fiske förbjudet under tiden från och med den 15 september
till och med den 20 oktober.
Inom
älvområdet nedströms Lätäsenos inflöde är fiske med fast redskap förbjudet
från och med den 1 september till och med den 14 september.
Inom älvområdet nedströms Lätäsenos inflöde är aUt fiske
efter annan fisk än nejonöga (nätting) förbjudet under tiden från och med den
15 september till och med den 15 november.
opaginerad Kontrollera mot PDF
11 §
JokialueeUa
on kalastaminen nuotalla tai kulteella muussa kuin kiinteässä
kalastuslaitteessa samoin kuin kalastaminen ajoverkol-la kidetty keUo 8 ja
kello 18 välillä Ruotsin aikaa ja vastaavana aikana Suomen aikaa.
12 §
Ravustaminen on kielletty, jollei rajajokikomissio toisin
määrää.
Helmisimpukan pyydystäminen on kielletty.
11 §
Inom
älvområdet är fiske med not eller kolk annorstädes än i fast fiskeverk samt
fiske med drivgarn förbjudet under tiden mellan klockan 8 och 18 svensk tid
eller motsvarande finsk tid.
12 §
Kräftfiske är förbjudet om gränsälvskommissionen ej bestämmer
annat.
Fiske
efter pärlmussla är förbjudet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
13 §
Seuraavia kalalajeja ei saa pyy-dystää joUei kala täytä
alempana mainittua vähimmäismittaa mitattuna leuan päästä pyrstöevän uloimpaan
kärkeen:
1)
lohi 50
senttimetriä;
2)
taimen
kalastettaessa Kilpis-järvessä ja Könkämäenossa Lätasenon yhtymäkohtaan saakka
25 senttimetriä ja muualla Tornionjoen kalastusalueeUa 35 senttimetriä; sekä
3)
harjus 25
senttimetriä.
14 §
Joka luvallista kalalajia pyydys-täessään on tahtomattaan
saanut kålan, jota hän 10 §:n 3 kohdan tai 13 §:n mukaan ei olisi saanut
pyydystää, ei hanen, jos kala heti lasketaan takaisin veteen, katsota
rikkoneen pyydystämiskieltoa.
15 §
Rauhoitusaikana, ja alueella, jolla kalastus on
kielletty, ei mUään kalanpyydyksiä, lukuun ottamatta nahkiaisen (sUmun)
pyydyksiä, milloin sellainen pyynti on sallittu, saa olla vedessä.
Kalastuksen päätyttyä on paalut, vaajat, pukit ja muut
kalastuksessa käytetyt esineet viipymättä pois-tettava vedestä ja nostettava
maalle.
13 §
Fisk av följande slag får icke fångas, om den ej håller
nedan angivna minimimått räknat från nos-spetsen till stjärtfenans yttersta
spets:
1)
lax 50
centimeter;
2)
laxöring vid
fiske i sjön Kilpisjärvi och i Könkämä älv ned till Lätäsenos inflöde 25
centimeter samt vid fiske inom Torne älvs fiskeområde i övrigt 35 centimeter;
3)
barr 25
centimeter.
14 §
Har någon vid fiske efter tillåtet fiskslag utan avsikt
råkat fånga fisk, som han enligt 10 § tredje stycket eller 13 § icke ägt fånga,
skall han, om fisken genast utsläppes i vattnet, icke anses ha överträtt
fångstförbudet.
15 §
Under fredningstid och inom område där fiske är förbjudet
får inga fiskeredskap, utom redskap för fångst av nejonöga (nätting) såvitt
sådan fångst är tillåten, finnas i vattnet.
Efter slutfört fiske skall pålar, störar, bockar och annat
vid fisket använt material ofördröjligen tagas upp ur vattnet och föras i
land.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Patoa purettaessa on siihen kuuluvat painot tuotava
maaUe.
Mateen pyydystämiseen talvella tarkoitettujen patojen
kaikki ra-kennustarpeet on kevääUä ennen jäiden lähtöä poistettava vedestä ja
nostettava maalle.
16 §
Kiinteän kalastuslaitteen seinä-mä on tehtävä siten, etta
pystyssä olevien liisteiden väli on vähintään 6 senttimetriä ja pitkällään
olevien väli vähintään 9 senttimetriä.
17 §
Siian tai muun pienemmän kålan pyydystämiseen
tarkoitetussa padossa ei saa käyttää mutkaa di potkuverkkoa eikä myöskään rysää,
mertaa tai lanaa, jonka pyyn-tiaukko tai siinä oleva nielurengas on johonkin
suuntaan läpimital-taan 16 senttimetriä suurempi.
18 §
JokialueeUa tulee kalanpyydyk-sessä olla seuraava
silmänsuuruus: lohen ja taimenen pyyntiin tarkoitetussa pyydyksessä:
1)
kiinteässä
pyydyksessä vähintään 66 mUlimetriä;
2)
nuotassa
vähintään 100 mUlimetriä, kuitenkin siten, etta nuotassa, jota käytetään
kålan nosta-miseen karsinapadossa, mittå saa olla vähintään 80 mUlimetriä; sekä
3)
verkossa
vähintään 100 mUlimetriä;
muun kålan pyyntiin tarkoitetussa pyydyksessä:
1)
padossa,
rysässä, merrassa ja muussa lanassa kuin nahkiaispyy-dyksessä vähintään 60
mUlimetriä;
2)
nuotassa
vähintään 64 ja enintään 80 miUimetriä; sekä
3)
verkossa
vähintään 60 ja enintään 80 mUlimetriä,
19 §
Merialueella tulee kalanpyydyk-sessä olla seuraava
sUmänsuuraus: kiinteässä pyydyksessä:
Till påta hörande tyngder skall vid patans nedrivning
föras i land.
Allt byggnadsmaterial till påta, avsedd för fångst av lake
om vintern, skall före islossningen om våren tagas upp ur vattnet och föras i
land,
16 §
Grind i fast fiskeverk skall utföras med avstånd om minst
6 centimeter mellan stående spjälor och minst 9 centimeter mdlan liggande
spjälor.
17 §
I påta, avsedd för fångst av sik eller annat mindre
fiskslag, får icke användas mocknät (potkuverkko), ej heller ryssja, mjärde eller
tina i vUken ingångsöppningen eller dennas ring i någon riktning har större
diameter än 16 centimeter.
18 §
Inom älvområdet skall fiskeredskap ha följande
maskstorlek: redskap avsett för fångst av lax och laxöring:
1)
fast redskap
minst 66 miUi-meter;
2)
not minst 100
mUlimeter, dock att not som användes föi fiskens upptagande i karsinapata, icke
behöver hålla mer än 80 mil-Umeter;
3)
nät minst 100
miUimeter;
redskap avsett för fångst av annan fisk:
1)
påta, ryssja,
mjärde samt annan tina än nejonögontina minst 60 miUimeter;
2)
not minst 64
och högst 80 mUlimeter;
3)
nät minst 60
och högst 80 miUimeter.
19 §
Inom havsområdet skall fiskeredskap ha följande
maskstorlek: fast redskap:
opaginerad Kontrollera mot PDF
1)
jos pyydys on
tarkoitettu silakan ja muikun pyyntiin, vähintään 24 mUlimetriä ja enintään 38
mUlimetriä niinsanotussa kalape-sässä; sekä
2)
jos pyydys on
tarkoitettu muun kålan pyyntiin, vähintään 66 miUimetriä;
nuotassa:
1)
jos se on
tarkoitettu sUakan ja muikun pyyntiin, vähintään 24 miUimetriä ja enintään 38
miUimetriä;
2)
jos se 00
tarkoitettu lohen ja tai.menen pyyntiin, vähintään 100 mUlimetriä; sekä
3)
jos se on
tarkoitettu muun kålan pyyntiin, vähintään 66 miUimetriä;
verkossa:
1)
jos se on
tarkoitettu sUakan, muikun ja syöttikalan pyyntiin, vähintään 24 mUlimetriä ja
enintään 38 mUlimetriä; sekä
2)
jos se on
tarkoitettu muun kålan pyyntiin, vähintään 60 miUimetriä.
Jos tässä pykälässä mainitun silakan, muikun ja
syöttikalan pyyntiin tarkoitetun pyydyksen käyttäminen osoittautuisi vaiku-tukseltaan
vahingolliseksi näiUe tai muille kalalajeiUe, voi rajajokikomissio rajoittaa
pyydyksen käyttöä tai kieltää sen.
1)
om redskapet är
avsett för fångst av strömming och sUdöja minst 24 millimeter och högst 38
millimeter i det s. k. fiskhuset;
2)
om redskapet är
avsett för fångst av annan fisk minst 66 millimeter;
not:
1)
om den är
avsedd för fångst av strömming och siklöja minst 24 millimeter och högst 38
millimeter;
2)
om den är
avsedd för fångst av lax och laxöring minst 100 millimeter;
3)
om den är avsedd
för fångst av annan fisk minst 66 mUlimeter;
nät:
1)
om det är
avsett för fångst av strömming, siklöja och betesfisk minst 24 miUimeter och
högst 38 miUimeter;
2)
om det är
avsett för fångst av annan fisk minst 60 mUlimeter.
Om användning av sådant i denna paragraf omförmält redskap
som är avsett för fångst av strömming, siklöja och betesfisk skuUe visa sig
inverka menligt på tiU-gången av dessa eller andra fiskslag, äger
gränsälvskommissionen begränsa eller förbjuda användningen av redskapet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
20 §
Rajajokikomissio voi antaa määräyksiä veteen asetettujen
kalan-pyydysten välisestä vähimmästä etäisyydestä sekä kiinteiden
kalan-pyydysten suoja-alueesta, jolla liikkuvan pyydyksen käyttäminen on
kielletty.
20 §
Gränsälvskommissionen äger utfärda bestämmelser angående
visst minsta avstånd mellan utsatta fiskeredskap, så ock angående skyddsområden
för fasta fiskeredskap inom vilka områden fiske med rörligt redskap skall vara
förbjudet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
21 §
Rajajokikomissio voi, sikäli kuin se kalastuksen hoidon
kannalta tai kalanviljelystä tahi tieteellistä tar-koitusta varten osoittautuu
tarpeelliseksi, myöntää poikkeuksia
21 §
Gränsälvskommissionen äger i den mån det finnes påkallat
av fiskevårdshänsyn eller för fiskodling eller vetenskapligt ändamål medge undantag
från bestämmelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
tämän
säännön määräyksistä.
Kalanistutusta, jota ei suoriteta erikseen annetun
määräyksen täyt-tämiseksi, ei saa toimittaa ilman rajajokikomission lupaa. Lupa
voidaan antaa västa, kun valtion kalastusviranomainen on puolta-nut hakemusta.
Ensimmäisessä ja toisessa momentissa mainitussa luvassa
on annettava asianmukaiset määräykset luvan väärinkäyttämisen estämiseksi.
22 §
Rajajokikomissiolla on oikeus muussakin kuin 21 §:ssä
tarkoitetussa tapauksessa myöntää poikkeuksia 10 sekä 1619 §:n määräyksistä
sikäli, kuin se osoittautuu tarpeelliseksi, Milloin kysymyk-sellä on erityistä
merkitystä, on se alistettava molempien hallitusten harkittavaksi,
Kalanpyydysten merkitseminen
23 §
Pyyntiin asetettu kalanpyydys, jota ei valvota, on
merkittävä siten, etta merkinnästä selvästi il-menee, kuka on pyydyksen omistaja
tai käyttäjä, sekä hanen kotipaikkansa. Merkinnän tulee olla hyvin
havaittavissa ilman, etta pyydystä tarvitsee nostaa vedestä.
Rikkomusvastuu ym.
24 §
Joka tahaUaan
asettaa kalanpjrydyksen tai muun laitteen ja sitä käyttää
ilmeisesti sen vastaisesti, mitä rajajokisopimuksen 5 luvun 2 tai 3 artiklassa
on säädetty kalaväylästä tai rauhoituspiireistä;
tahi, joka kalastaa selvästi vastoin rajajokisopimuksen 5
luvun 4 artiklassa määrättyä kieltoa;
taikka, joka kalastaa tavalla, joka tämän säännön 5, 7 tai
9 §:ssä on kielletty tai on vastoin 1013 §:ssä olevaa määräystä.
i denna stadga.
Sådan utplantering av fisk, som ej sker till åtlydnad av
föreskrift lämnad i särskUd ordning, får icke äga rum utan medgivande av
gränsälvskommissionen. Medgivande kan lämnas först efter tUlstyr-kan av
statlig fiskerimyndighet.
I samband med medgivande enligt första eller andra
stycket skall kommissionen meddela lämpliga föreskrifter till förekommande av
att medgivandet missbrukas.
22 §
Gränsälvskommissionen äger
även i annat fall än som avses i 21 § medge undantag från
bestämmelserna i 10 och 1619 §§ i den mån det finnes påkallat. Är frågan av
särskild betydelse, skall den underställas båda regeringarnas prövning.
Märkning av fiskeredskap
23 §
Fiskeredskap, som står ute och ej är under uppsikt, skall
vara märkt på sådant sätt, att därav otvetydigt framgår vem som är ägare eller
brukare av redskapet samt dennes hemvist. Märkningen skall kunna tydligt
iakttagas utan att redskapet behöver tagas upp ur vattnet.
Ansvar m. m.
24 §
Den som uppsåtligen
anbringar och brukar fiskeredskap eller annan anordning i
uppenbar strid mot vad som enligt kap. 5 art. 2 eUer 3 i gränsälvsöverenskommelsen
gäller om fiskådra eller fredningszoner,
eller fiskar i uppenbar strid mot förbudsbestämmelse i
kap. 5 art. 4 i gränsälvsöverenskommelsen,
eller fiskar på sätt som enligt 5, 7 eller 9 § i denna
stadga är förbjudet eller i strid mot föreskrift i 1013 §, dömes tUl böter
eller
opaginerad Kontrollera mot PDF
tuomittakoon
sakkoon tahi vankeuteen enintään kuudeksi kuu-kaudeksi.
25 §
Sakkoon
tuomitaan, jos joku tahaUaan
kalastaa
6 tai 8 §:ssä kielletyUä pyydyksellä;
tai,
harjoittaakseen taikka edistääkseen kalastamista 6 §:n 1 momentissa tai 8
§:ssä tarkoitetulla pyydyksellä, ottaa kalavesille men-nessään mukaansa
täUaisen pyydyksen;
tai,
harjoittaakseen taikka edistääkseen 9 §:n 1 tai 2 momentissa mainittua
kalastusta, ottaa kalavesille mennessään mukaansa sdlaiseen kalastukseen
tarkoitetun aineen, esineen tai laitteen;
tai
kiinteässä kalastuslaitteessa käyttää pyyntiaukkoa, jossa liisteiden väli ei
ole 16 §:n mukainen;
tai
kalastaa pyydyksellä, joka 17 §:ssä on kielletty, tai pyydyksellä, jossa
silmänsuuruus ei vastaa 18 tai 19 §:n määräyksiä;
tai
rikkoo 20 §:n nojaUa annettu a määräystä;
tai
istuttaa kalaa ilman 22 §:n 2 momentissa mainittua lupaa;
taikka
kalastaa vastoin rajajokisopimuksen 5 luvun 5 artiklan 2 momentin nojalla
annettua määräystä.
26 §
Joka
tahaUaan tai varomatto-muudesta rikkoo 15 tai 23 §:n määräyksiä, tuomittakoon
sakkoon.
27 §
Jos
jonkun todetaan syyUisty-neen 24 tai 25 §:n mukaan ran-gaistavaan kalastukseen,
on pyy-dystetty kala tai, mUloin se on pUaantunut taikka ei enää ole talleUa,
sen arvo juUstettava mene-tetyksi, mikäli täta ei katsota ilmeisesti
kohtuuttomaksi.
fängelse i högst sex
månader.
25 §
Till
böter dömes, om någon uppsåtiigen
fiskar
med redskap som enligt 6 eller 8 § är förbjudet,
eller
i avsikt att bedriva eller främja fiske med redskap som avses i 6 § första
stycket eller 8 § vid färd ä fiskevatten medför sådant redskap,
eller
i avsikt att bedriva eller främja fiske som sägs i 9 § första eller andra
stycket vid färd å fiskevatten medför ämne, föremål eller anordning avsedd för
sådant fiske,
eller
i fast fiskeverk begagnar grind, som icke håller i 16 § angivna avstånd mellan
spjälorna,
eller
fiskar med redskap som enligt 17 § är förbjudet eller med redskap som icke
håUer i 18 eller 19 § angivna maskstorlek,
eller
bryter mot bestämmelse som utfärdats med stöd av 20 §,
eller
utplanterar fisk utan tillstånd som sägs i 22 § andra stycket,
eller
fiskar i strid mot föreskrift meddelad enligt kap. 5 art. 5 andra stycket i
gränsälvsöverenskommélsen.
26 §
Den
som uppsåtUgen eller av oaktsamhet åsidosätter föreskrifterna i 15 eller 23 §
dömes tiU böter.
27 §
Finnes
någon ha gjort sig skyldig till fiske som är straffbelagt enligt 24 eller 25
§, skall den fångade fisken eller, om den förskämts eller ej är i behåll, dess
värde förklaras förverkat, om det icke finnes uppenbart obilligt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jos jostakin kalaerästä
tavataan sellaista kalaa, joka 1 momentin nojalla on oleva menetetty sen
vuoksi, etta se on pyydystetty lu-vattomana aikana tai on alamittais-ta, on,
milloin kalaerän haltija ei heti omalla kustannuksdlaan anna luotettavan
henkilön lajitella muuta kalaa erilleen, myös viimeksi mainittu kala
julistettava menete-tyksi, mikäU täta ei katsota Umei-sesti kohtuuttomaksi,
Milloin
kala julistetaan menete-tyksi, on myös laatikko tai muu päällys, missa kalaa
säilytetään, oleva menetetty.
Påträffas i ett parti fisk
sådan fisk som enligt första stycket skaU vara förverkad på den grund att den
fångats å otillåten tid eller icke håller stadgat minimimått, skall, därest ej
innehavaren av partiet genast på egen bekostnad låter trovärdig person
frånsortera den övriga fisken, även denna fisk förklaras förverkad, om det icke
finnes uppenbart obUligt.
Förklaras
fisk förverkad, skall även låda eller annan förpackning vari den förvaras, vara
förverkad.
opaginerad Kontrollera mot PDF
28 §
Kalanpyydys,
jota on käytetty 24 tai 25 §:n nojalla rangaista-vaan kalastukseen;
tai, joka, vaikka
kalastamista ei olekaan harjoitettu, on otettu mukaan kalavesUle mennessä olosuhteissa,
jotka 25 §:n mukaan aiheuttavat rangaistuksen;
tai, joka on ollut
asetettuna pyyntiin vastoin 15 §:n määräystä tai jätetty merkitsemättä 23 §:n
mukaisesti,
on julistettava kokonaan
tai osaksi menetetyksi, mikäli omistaja tai hanen sijaisensa on tehnyt teon
tai siihen tahallisesti myötä-vaikuttanut eikä menettäminen ole ilmeisesti
kobtuutonta; jollei pyydys ole talleUa, on sen arvo julistettava menetetyksi.
Mitä tässä pykälässä on
säädetty, ei koske ampuma-asetta.
28 §
Fiskeredskap,
vilket använts vid fiske som är straffbelagt enligt 24 dier 25 §,
eller som utan att fiske
ägt rum medförts vid färd å fiskevatten under omständigheter som föranleder
straff enligt 25 §,
eUer
som stått ute i strid mot 15 § eller utan märkning enligt
23
§,
skall
förklaras helt eller delvis förverkat, såvitt ägaren eller någon som var i hans
ställe uppsåtligen förövat gärningen eller medverkat därtill och det ej är
uppenbart obilligt; finnes redskapet ej i behåll, skall i stället dess värde
förklaras förverkat.
Vad i denna paragraf
stadgas gäller ej skjutvapen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
29 §
EdeUä
27 ja 28 §:ssä omaisuuden menettämisestä annetut määräykset eivät koske
henkilöä, joka vUpittömässä mielessä on saanut omaisuuden tai erityisen
oikeuden siihen.
Menetetyksi juUstettu omaisuus
tai sen arvo on tuleva sille valtiolle, jossa menettämistä koskeva päätös
annetaan.
29 §
De
i 27 och 28 §§ meddelade bestämmelserna om förverkande gäller ej mot den som i
god tro förvärvat egendomen eller särskUd rätt därtill.
Förverkad
egendom eller värdet därav skall tillfalla den stat i vilken beslutet om
förverkande meddelats.
opaginerad Kontrollera mot PDF
30 §
Jos 24 tai 25 §:ssä tarkoitetussa tapauksessa joku
tavataan verek-seltään tai jos kalavedestä tavataan pyydys, joka tämän säännön
mukaan on luvaton tai joka on asetettu pyyntiin ilmeisesti vastoin 15 §:n
säännöstä tai jätetty merkitsemättä 23 §:n mukaisesti, voidaan omaisuus, joka
27 tai 28 §:n nojalla voidaan juUstaa menetetyksi, sekä vene ja muu, jolla
voidaan olettaa olevan merkitystä teon sel-vittämisessä, takavarikoida.
Oikeus toimittaa takavarikko 1 momentin nojalla on, paitsi
polii-siviranomaisdla, poliisimiehdlä ja viraUisella syyttäjällä, myös valtion
viranomaisen määräämällä kalas-tuksenvartijalla sekä asianomaisen meri- ja rajavartioston
toimenhal-tijalla. Jos takavarikon on toimittanut muu kuin
poliisiviranomainen, poUisimies tai virallinen syyttäjä, on takavarikosta
mahdollisimman pian tehtävä ilmoitus poliisiviran-omaiseUe tai syyttäjälle
taikka lä-himmälle poliisimiehelle; ilmoituk-sen saajan tulee menetellä niin
kuin hän itse olisi toimittanut takavarikon.
31 §
Milloin on ilmeistä, etta kalanpyydys on asetettu tai
muuhun toimenpiteeseen ryhdytty vastoin kalaväylästä tai rauhoituspiireistä
rajajokisopimuksen 5 luvun 2 tai 3 artiklan mukaan voimassa olevia määräyksiä
taikka vastoin sanotun sopimuksen 5 luvun 4 artiklassa säädettyä kieltoa, eikä
asiaa tehdyn huomautuksen johdosta heti korjata, tulee paikkakunnan
ulos-ottcmiehen vahinkoa kärsineen hakemuksesta ja toimitettuaan yhdessä
luotettavan henkilön kanssa paikalla katselmuksen antaa tar-vittavaa virka-apua
niskoittelevan kustannukseUa.
Milloin yleistä kalastusetua lou-kataan, voi myös
viraUinen syyttäjä, valtion kalastusvirkamies tai
5 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 137
30 §
Ertappas någon i fall som avses i 24 eller 25 § på bar
gärning eller anträffas i fiskevatten redskap, som enligt denna stadga är
otillåtet eller som står ute i uppenbar strid mot vad i 15 § stadgas eller utan
märkning som sägs i 23 §, kan egendom, som enligt 27 eller 28 § kan förklaras
förverkad, ävensom båt eUer annat, som kan antagas äga betydelse för
utredningen om gärningen, tagas i beslag.
Behörighet att taga egendom i beslag enligt första stycket
tillkommer, förutom polismyndighet, polisman och åklagare, även fisketillsynsman,
som förordnats av statlig myndighet samt befattningshavare vid vederbörande
kust- och gränsbevakning. Har egendom beslagtagits av annan än polismyndighet,
polisman eller åklagare, skall anmälan om beslaget snarast möjligt göras till
polismyndighet eller åklagare eller till närmaste polisman; den som erhållit
sådan anmälan har att förfara som om han själv gjort beslaget.
31 §
Finnes uppenbart att fiskeredskap utsatts eller annan
anordning vidtagits i strid mot vad som enligt kap. 5 art. 2 eUer 3 i gränsälvsöverenskommélsen
gäller om fiskådra eller fredningszoner eller i strid mot förbudsbestämmelse i
kap. 5 art. 4 i nämnda överenskommelse, och följer ej rättelse genast efter
det tillsägelse skett, äger på ansökan av den som lider skada utmätningsmannen
i orten ait, sedan han med trovärdig person hållit syn på stället, meddela
nödig handräckning på den tredskandes bekostnad.
Beröres allmänt fiskeintresse, kan även åklagare, statens
fiskeritjänsteman eller fisketillsynsman
opaginerad Kontrollera mot PDF
valtion viranomaisen
määräämä kalastuksenvartija pyytää virka-apua.
32 §
Jos
kalanpyydyksen omistaja tai haltija laiminlyö täyttää 15 §:ssä säädetyn
velvoUisuutensa, on ulos-ottomiehen asiana määrätä työn teettämisestä
laiminlyöjän kustannukseUa.
33 §
Syyte
tämän säännön rikkomi-sesta on pantava vireille sen paikkakunnan yleisessä
alioikeudessa, missa rikkomus on tapahtunut, tai yleisessä alioikeudessa sillä
paikkakunnalla jommassakummassa valtiossa, missa rikkomuksesta epäillyllä on
kotipaikka tai missa hän pysyvähkösti oleskelee.
som förordnats av statlig
myndighet söka handräckning.
32 §
Försummar
ägare eller innehavare av fiskeredskap att fullgöra vad i 15 § är stadgat,
äger utmätningsman förordna om arbetets verkställande på den försumliges
bekostnad,
33 §
Åtal
för brott enligt denna stadga skall anhängiggöras vid allmän underrätt i den
ort där överträdelsen begåtts eller vid allmän underrätt i den ort inom
endera staten där den misstänkte har sitt hemvist eller mera varaktigt
uppehåller sig.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Liite C
Sääntö,
joka koskee Suomen ja Ruotsin väliscn rajajokisopimuksen 6 luvun 3 artiklassa
tarkoitetun toiminnan lupakäsittely- ja ilmoi-tusvelvollisuutta
1 §
Tässä
säännössä tarkoitetaan luvalla seUaista lupaa Suomen ja Ruotsin välisen
rajajokisopimuksen 6 luvun 3 artiklan mukaiseen toimintaan, jonka
suomalais-ruotsa-lainen rajajokikomissio antaa sanotun sopimuksen 6 luvun 4
pykälän mukaisesti.
Bilaga C
Stadga
om prövnings- och anmälningsskyldighet för verksamhet som avses i kap. 6 art.
3 i gränsälvsöverenskommélsen mellan Sverige och Finland
1 §
Med
tUlstånd avses i denna stadga sådant tUlstånd till verksamhet enUgt kap. 6
art. 3 i gränsälvsöverenskommelsen mellan Sverige och Finland som enligt kap,
6 art, 4 i nämnda överenskommelse lämnas av finsksvenska
gränsälvskommissionen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 §
Seuraavan
laatuisia tehtaita tai muita laitoksia ei saa perustaa ilman lupaa, jos
laitoksessa tullaan harjoittamaan toimintaa, jota tarkoitetaan
rajajokisopimuksen 6 luvun 3 artiklassa:
1,
kaivos tai rikastuslaitos,
2,
sintrauslaitos, rauta- tai
te-rästehdas tai raudanseostuslaitos,
3,
metallitehdas tai
metaUinja-lostuslaitos,
4,
metallien pintakäsittdyä
suorittava laitos,
5,
valimo,
6,
kaapeUtehdas,
7,
sementtitehdas, murskaamo,
sepeUlaitos, kivenhakkaamo,
8,
kalkkia tai kalkkituotteita
valmistava laitos,
9,
asfalttitehdas, öljysoralaitos,
10.
liitutehdas,
11.
mineraaleihin perustuvia
ra-kennusaineita valmistava laitos,
12.
mineraaliviUatehdas,
13.
kaUiolouhos taikka kiven-, soran-
tai hiekanottopaikka,
14.
posliini-, kaakeli- tai
savi-tuotetehdas,
15.
lasinvalmistustehdas,
16.
puunkyllästyslaitos,
17.
puuhioke-, paperi-, seUu-loosa-
tai rakennuslevytehdas,
18.
sokeritehdas.
2 §
Följande
slag av fabriker eUer andra inrättningar får ej anläggas utan tillstånd om
verksamhet, som avses i kap. 6 art. 3 i gränsälvsöverenskommelsen, skall
bedrivas vid inrättningen:
1.
gruva eller anrikningsverk,
2.
sintrings-, järn eller stålverk
eller ferrolegeringsverk,
3.
metallverk eller metallraffinaderi,
4.
anläggning för ytbehandling av
metall,
5.
gjuteri,
6.
kabelfabrik,
7.
cementfabrik, krossverk,
makadamverk, stenhuggeri,
8.
anläggning för framställning av
kalk eller kalkprodukter,
9.
asfaltverk, oljegrusverk,
10.
kritbruk,
11.
fabrik för framställning av
byggnadsmaterial på mineralbas,
12.
mineralullsfabrik,
13.
takt av fast berg, sten, grus
eller sand,
14.
porslins-, kakel- eUer lergodsfabrik,
15.
fabrik för framställning av
glas,
16.
träimpregneringsverk,
17.
träsUperi, pappersbruk, cellulosa-
eller wallboardfabrik,
18.
sockerfabrik.
opaginerad Kontrollera mot PDF
19. tärkkdystehdas,
20. meijeri, kuivamaitotehdas tai
jäätelötehdas,
21.
teurastamo,
lihasäilyketeh-das tai destruktiolaitos,
22. kalajauho- tai kalaöljyteh-das tai
kalanvalmistus- tai säilön-tätehdas,
23.
vihannesten,
juureksien, he-delmien tai marjojen valmistus- tai säilöntätehdas,
24. margarunitehdas,
25. hiivatehdas,
26.
luujauho- tai
nahkaliimateh-das,
27.
panimo,
rnallastehdas, vii-nanjiolttimo, virvoitusjuomateh-das,
28.
einesvalmistetehdas,
savus-tamo,
29. kahvinpaahtimo,
30.
tekstnlejä
valmistava tai vär-jäävä tehdas, villapesula,
31.
pesulaitos,
jossa voidaan käsitdlä yli 500 kiloa pyykkiä vuorokaudessa,
32.
parkitsimo tai
muu nahan-käsittdylaitos,
33.
pemskemikaaleja
valmistava tehdas,
34. lannoitusainetta valmistava tehdas,
35. muovia, tekokuitua, synteet-tistä
kumia tai muovituotteita valmistava tehdas,
36. kumitehdas,
37. kimröökitehdas, .
38. lääketehdas tai
serobakterio-loginen laitos,
39. muti- tai räjähdysaineteh-das,
40. öljyn- tai rasvanpuhdistamo,
41. väriainetta, hartsia, vernis-saa
tai liuotusainetta valmistava tehdas,
42. paperi-, muovi- tai
tekokui-tuaineiden kyllästystehdas,
43. elektrodikoksia, grafiittia tai
grafiittidektrodeja valmistava tehdas,
44. täytemassoja tai pigment-
19. stärkelsefabrik,
20.
mejeri,
torrmjölk- eller glassfabrik,
21.
slakteri,
köttkonservfabrik eller destmktionsanläggning,
22.
fiskmjöls-
eller fiskoljefabrik eller fabrik för beredning eUer konservering av fisk,
23.
fabrik för
beredning eUer konservering av grönsaker, rotfrukter, frukter eller bär,
24. margarinfabrik,
25. jästfabrik,
26.
benmjöls- eller
hudlimsfab-rik,
27.
bryggeri,
maltfabrik, spritfabrik, läskedrycksfabrik,
28. fabrik för framställning av
färdiglagad mat, rökeri,
29. kafferosteri,
30.
fabrik för
beredning eller färgning av textilier, ulltvätteri,
31.
tvättinrättning
för mer än 500 kg tvättgods per dygn,
32. garveri eller annan anläggning för
skinnberedning,
33.
fabrik för
framställning av baskemikalier,
34. fabrik för framställning av
gödselmedel,
35. fabrik för framställning av plast,
konstfiber, syntetiskt gummi eller plastprodukter,
36. gummifabrik,
37. kimröksfabrik,
38. läkemedelsfabrik eller
sero-bakteriologisk inrättning,
39. krut- eller sprängämnesfabrik,
40. fabrik för raffinering av oljor
eller fetter,
41. fabrik för framställning av färg,
harts, fernissa eller lösningsmedel,
42. fabrik för impregnering av
papper-, plast- eller konstfiberma
terial,
43. fabrik för framställning av
elektrcrikoks, grafit eller grafit-dektroder,
44. fabrik för filler- eller pig-
opaginerad Kontrollera mot PDF
tejä
valmistava tehdas,
45. pesuainetehdas,
46. torjunta-aineita valmistava tehdas,
47.
atom.i- tai
kaasuturbiinivoi-malaitos,
48.
höyryvoima- tai
muu laitos, jossa lämmitykseen käytetään fos-siilista polttoainetta ja jonka
teho ylittää 50 MW,
49.
hiili-,
nestekaasu- tai asety-teenikaasulaitos,
50.
jätteiden
käsittely- tai säil}'-tyslaitos, johon tuodaan jätettä yli 50 tonnia vuodessa,
tai öljyjätleen tai muun erityisjätteen käsittely-tai keskityslaitos,
51. romuvarasto tai
romunkäsit-telylaitos,
52.
däintenkasvattamo,
jossa on tUaa yU 500 teurassialle tai 10.000 siipikarjayksilölle,
53.
eläinlannan
kuivaamislaitos, taikka
54.
tehdas, josta
myrkyn päästä-mistä voi tapahtua.
3 §
Kysymyksen ollessa toimenpiteestä, joka sisältää
muutoksen laitokseen, jota tarkoitetaan 2 §:ssä, tai tällaisen laitoksen käyttöön,
on voimassa seuraavaa.
Milloin toimenpide yhdellä kertaa tai ajan mittaan voi
aiheuttaa pilaantumisen lisääntymisen tai muutoksen, joka koskee pilaavan
aineen kokoonpanoa tai sen pääs-tämistapaa, toimenpidettä ei saa suorittaa
ilman lupaa, jollei ole ilmeistä, etta se voi tapahtua ilman merkittävää
haittaa terveyddUsdtä tahi luonnonhoidon kannalta tai muuhun vleiseen etuun
katsoen.
mentf
ramställning,
45. tvättmedelsfabrik,
46.
fabrik för
framställning av bekämpningsmedel,
47.
atom- eller
gasturbinkraftanläggning,
48.
ångkraftanläggning
eller annan anläggning för eldning med fossilt bränsle med tillförd effekt
överstigande 50 MW,
49.
kol-, spalt-
eller acetylen-gasverk,
50.
anläggning för
behandling eller deponering av avfall, om den tillförda avfaUsmängden överstiger
50 ton om året, eller anläggning för behandling eller central uppsamling av
oljeavfall eller annat specialavfall,
51.
skrotupplag
eller anläggning för skrothantering,
52: anläggning för djurhållning med utrymme för mer än 5C0
slaktsvin eller 10 000 fjäderfän,
53. anläggning för torkning av
animalieproducerad gödsel,
54. fabrik, från vUken utsläpp av gift
kan komma att ske.
3 §
I fråga om åtgärd som innefat tar ändring av inrättning
som anges i 2 § eller ändring av använd ningen av sådan inrättning gällei
följande.
Kan åtgärden på en gång eUer efter hand medföra ökning av
förorening eller ändring av förorenings sammansättning eller sättet för dess
utsläppande, får den ej vidtagas utan tillstånd, om det ej är uppenbart att det
kan ske utan olägenhet av betydelse från hälso-eller naturvårdssynpunkt eUer
med hänsyn till annat allmänt intresse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 §
Jos
laitos, joka mainitaan 2 §:ssä, tehdään tai sitä muutetaan niin, etta jätevesi
laitoksesta johdetaan toiselle kuuluvaan jätevesilaitok-
4 §
Skall inrättning som anges i 2 § utföras eller ändras så
att avloppsvattnet från inrättningen leds till avloppsanläggning som tillhör
an-
opaginerad Kontrollera mot PDF
seen, ei tämä saa laskea
jätevettä jätevesUaitoksesta ilman lupaa.
5 §
Seuraavan
laatuista jätevettä ei saa päästää vesistöön, järveen tai muuhun vesialueeseen
tai johtaa toiselle kuuluvaan jätevesilaitok-seen ilman lupaa:
1, jätevettä
asutustaajamasta,
joka käsittää enemmän kuin 200
asukasta, tai yli 200 henkilöUe tar
koitetusta kasarmista, hotelUsta,
sairaalasta tai muusta niihin ver-
rattavasta laitoksesta,
2,
puristusmehua
siilolaitokses-ta,
3,
virtsaa däinsuojasta,
4,
heraa, joka ei ole pelkästään
jätteen luontoista,
5,
metalUteoUisuudessa pintakä-sittdyyn
käytettävää kylpyliuosta tai tällaisen kylpyliuoksen väke-vöitynyttä
huuhtduvettä.
6 §
Jos
rajajokisopimuksen nojaUa tai aikaisemmin voimassa olleen järjestyksen
mukaisesti on myön-neUy lupa johtaa jätevettä, jota tarkoitetaan 5 §:ssä, ei
jätevettä saa Uman lupaa päästää suurempia määriä laadultaan tai
koostumuk-seltaan toisenlaisena kuin aikaisemmin on määrätty, ellei ole
ilmeistä, etta se voi tapahtua ilman merkittävää haittaa terveyddUsdtä tahi
luonnonhoidon kannalta tai muuhun yleiseen etuun katsoen.
7 §
Kiinteätä
jätettä tai muuta kiinteätä ainetta maalta, rakennuk-sesta tai laitoksesta ei
saa päästää vesistöön, järveen tai muuhun vesialueeseen ilman lupaa, ellei ole
ilmeistä, etta se voi tapahtua ilman merkittävää haittaa terveydellisdtä tai
luonnonhoidon kannalta tai muuhun yleiseen etuun katsoen. Mitä tässä on
sanottu, koskee vas-
nan,
får denne ej utsläppa avloppsvattnet från avloppsanläggningen utan tUlstånd.
5 §
Avloppsvatten
av följande slag får ej utsläppas i vattendrag, sjö eller annat vattenområde
eller ledas till annan tUlhörig avloppsanläggning utan tUlstånd:
1,
avloppsvatten från tätbebyggelse
med mer än 200 invånare eller från kasern, hoteU, sjukhus eller därmed
jämförlig inrättning, avsedd för mer än 200 personer,
2,
pressaft från siloanläggning,
3,
urin från djurstall,
4,
vassle, som ej är av endast
spillkaraktär,
5,
ytbehandlingsbad i metallindustri
eller koncentrerat sköljvat-ten från sådant bad.
6 §
Har
tillstånd att avleda avloppsvatten som anges i 5 § lämnats enligt gränsälvsöverenskommelsen
eller enligt tidigare gällande ordning, får avloppsvatten icke utan tUlstånd
utsläppas till större mängd, av annan art eller sammansättning eller på annat
sätt än som tidigare har bestämts, om det ej är uppenbart att det kan ske utan
olägenhet av betydelse från hälso- eller naturvårdssynpunkt eller med hänsyn
tUl annat allmänt intresse,
7 §
Fast
avfall eller annat fast ämne från mark, byggnad eller anläggning får ej
utsläppas i vattendrag, sjö eUer annat vattenområde utan tUlstånd, om det ej är
uppenbart att det kan ske utan olägenhet av betydelse från hälso- eller naturvårdssynpunkt
eller med hänsyn till annat allmänt intresse. Vad som har sagts nu äger
motsvarande
opaginerad Kontrollera mot PDF
taavasti kiinteän aineen
varastoi-mista siten, etta vesialue voi pi-laantua,
8 §
Sikäli kuin
luvanhakuvdvolli-suutta 27 § mukaan ei ole olemassa, on siinä valtiossa,
jossa toimintaa aiotaan harjoittaa säädetty ilmoittamisvelvolUsuus voimassa
siellä noudatettavien määräysten mukaisesti,
9 §
Lupakäsittely-
tai Umoitusvel-voUisuutta ei ole olemassa kysymyksen ollessa toimenpiteestä,
johon lupa on annettu tai josta U-moitus tai hakemus on tehty aikaisemmin
voimassa olleen järjestyksen mukaisesti.
tUlämpning i fråga om
uppläggande av fast ämne så att vattenområde kan förorenas,
8 §
I den mån tillståndsplikt
enligt 27 §§ icke föreligger skall gälla föreskriven anmälningsplikt enligt
bestämmelserna i den stat där verksamheten skall bedrivas.
9
§
Prövnings- eller
anmälningsskyldighet föreUgger icke beträffande åtgärd vartill tillstånd
lämnats eUer varom anmälan eller ansökan gjorts enligt tidigare gällande ordning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 Ehdotus lisäykseksi Suomen ja Ruotsui kesken 17 päivänä
helmi-kuuta 1949 uitosta Tornion ja Muonion rajajoissa tehtyyn sopi-mukseen
Suomen hallitus ja Ruotsin hallitus övat katsoneet
tarpeelliseksi tänään Suomen ja Ruotsin välillä tehdyn rajajokisopimuksen yhteydessä
tehdä tiettyjä lisäyksiä molempien maiden välUlä 17 päivänä helmikuuta 1949
uitosta Tornion ja Muonion rajajoissa tehtyyn sopimukseen ja tällä
sopimuk-sella vahvistettuun sääntöön, joka koskee uittoa Tornion ja Muonion
rajajokien uittoväylässä, sekä tässä tarkoituksessa sopineet seuraavaa:
I artikla
Yhteisen uiton lopettamisesta Tornion ja Muonion
rajajokien uittoväylässä sekä ennalleen pa-lauttamistoimenpiteistä on määräyksiä
tämän liitteenä olevassa lisäyksessä sääntöön, joka koskee uittoa Tornion ja
Muonion rajajokien uittoväylässä.
II artikla
Mitä on säädetty lääninhallituk-sesta säännössä, joka
koskee uittoa Tornion ja Muonion rajajokien uittoväylässä, koskee
rajajokisopi-muksessa tarkoitettua rajajokiko-missiota. Komissio tulee myös
uittoyhdistyksen hallituksen tilalle, jos uittoyhdistystä ei enää ole.
2 Förslag till tilläggsöverenskommelse till
överenskommelsen den 17 februari 1949 mellan Sverige och Finland om flottningen
i Torne och Muonio gränsälvar
Sveriges regering och Finlands regering har i anslutning
tUl gränsälvsöverenskommelsen denna dag mellan Sverige och Finland funnit erforderligt
att göra vissa tillägg till överenskommelsen mellan de båda länderna den 17
februari 1949 om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar och tUl den
genom denna överenskommelse antagna stadgan angående flottningen i Torne och
Muonio gränsälvars flottled samt har i sådant syfte överenskommit följande.
Art. I
Om avveckling av allmän flottning i Torne och Muonio
gränsälvars flottled och om återställningsåtgärder finns bestämmelser i den
härvid såsom bilaga fogade tilläggsstadgan tUl stadgan angående flottningen i
Torne och Muonio gränsälvars flottled.
Art. II
Vad som är föreskrivet om länsstyrelse i stadgan angående
flottningen i Torne och Muonio gränsälvars flottled skall avse den i
gränsälvsöverenskommelsen angivna gränsälvskommissionen. Denna skall även
träda i flottningsstyrelsens ställe, om flottningsförening ej finnes.
opaginerad Kontrollera mot PDF
III
artikla
Uitosta Tornion ja Muonion rajajoissa tehdyn sopimuksen V
artiklan mukaista maksua ei enää peritä. Maksut, jotka on peritty sanotun
artiklan mukaisesti ja joita ei ole otettu käytettäväksi niitä varten
määrättyyn tarkoitukseen, on siirrettävä rajajokisopimuksen 9 luvun 8
artiklassa mainittuun rahastoon.
Art. III
Avgift enligt art. V i överenskommelsen om flottningen i
Torne och Muonio gränsälvar skall icke vidare utgå. Avgifter som utgått enligt
denna artikel och som icke tagits i anspråk för därmed avsett ändamål skall
tillföras den i kap. 9 art. 8 i gränsälvsöverenskommelsen angivna fonden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
IV artikla
Kummankin
maan vkanomais-ten asiana on sallia niiden, jotka vastaavat
ennalleenpalauttamis-työstä, sitä johtavat tai siihen osalUstuvat, sanottua
työtä varten ylittää raja sieUä, missa se työn kannalta on soveliasta, samoin
kuin antaa heille mahdollisimman suuret helpotukset kysymyksen ollessa
passista ja muista henkilöUisyyttä osoittavista asiakirj oista sekä siitä
ajasta, jona rajan ylittäminen ja viipyminen toisen valtakunnan alueella voi
tapahtua.
Tämä sopimus, joka on
tehty kahtena suomen- ja ruotsinkieUse-nä kappaleena, on ratifioitava,
Ra-tifiointiasiakirjat on mahdoUisim-man pian vaihdettava Hdsingissä, Sopimus
tulee voimaan kun se on ratifioitu, kuitenkin aikaisintaan samanaikaisesti
rajajokisopimuksen kanssa, Kysymyksen oUessa erimieUsyydestä valtioiden välUlä
tämän sopimuksen ja siihen Uittyvän säännön tulkinnasta ,ja sovel-tamisesta
sekä sopimuksen irtisa-nomisesta noudatetaan, mitä vuoden 1949 sopimuksen VI ja
VII artiklassa on määrätty, Suomen-ja motsinkieUsUlä teksteillä on sa-ma
todistusvoima.
Art. IV
Det
åligger myndigheterna i vardera staten att tillåta dem, som ansvarar för,
leder eller deltager i arbetet med återställningsåtgärder att i och för sådant
arbete överskrida gränsen, varhelst detta är lämpligt för arbetet, ävensom att
lämna dem största möjliga lättnad med avseende å pass och andra
legitunationshandlingar samt beträffande tid, varunder gränsen må överskridas
och vistelse ske inom staten.
Denna
överenskommelse, som är avfattad i två exemplar på svenska och fmska språken,
skaU ratificeras. Ratifikationshandungarna skall snarast möjUgt utväxlas i
Helsingfors. Överenskommelsen träder i kraft när den ratificerats, dock
tidigast samtidigt med gränsälvsöverenskommelsen. I fråga om tvist mellan
staterna om tolkningen och tillämpningen av denna överenskommelse med bifogad
stadga och i fråga om uppsägning av överenskommelsen gäller samma bestämmelser
som enligt art. VI och VII i 1949 års överenskommelse. De svenska och
finskatexterna har samma vitsord.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5t
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 137
opaginerad Kontrollera mot PDF
Liite
Lisäys sääntöön, joka koskee uittoa Tornion ja Muonion rajajokien
uittoväylässä
1 §
Suunnitdtaessa siirtymistä Tornion ja Muonion rajajokien
uittoväylässä tapahtuvasta uitosta muunlaiseen kuljetustapaan, uitta-jien on
siitä ilmoitettava läänin-hallituksille ja rajajokikomissiolle.
2 §
Uittoväylään kuuluvan omaisuuden myynnistä kertyviä
ylijäämä-varoja älköön käytettäkö vuoden juoksevien menojen peittämiseen, vaan
ne on käytettävä pääoman-lisäykseksi joko avustusrahastcon, joka on tarkoitettu
uittopällikölle, muulle toimenhaltijalle tahi työn-tekijälle suoritettavien
däkkeiden, tapaturma- ja sairausavustuksien sekä muiden niiden kaltaisten
mak-sujen eri vuosina aiheuttamien menojen tasoittamiseen, tai rahastoon 5
§:ssä mainittuja ennaUeenpa-lauttamistoimenpiteitä varten.
Avustusrahaston hallinnosta ra
jajokikomissio voi antaa ohje-
säännönluontoisia määräyksiä.
Rahaston varat on pidettävä eril-lään yhdistyksen muista
varoista älköönkä niitä käytettäkö tai ulos-mitattako muuhun kuin siihen tarkoitukseen,
jota varten rahasto on muodostettu.
Mikäli rahastoon syntyy ylijää-mää, rajajokikomissio
päättää sen käytöstä.
3 §
Siinä tapauksessa, etta yhteisuit-to Tornion ja Muonion
rajajokien uittoväylässä on lopetettu tai on ilmeistä, etta se pian lopetetaan,
noudatetaan 414 §:n määräyk-
Bilaga
Tilläggsstadga till stadgan angående flottningen i Torne
och Muonio gränsälvars flottled
1 §
Planeras övergång från flottning i Torne och Muonio
gränsälvars flottled till annat transportsätt, skall de flottande underrätta
länsstyrelserna och gränsälvskommissionen härom.
Behållningen av medel, som inflyter efter avyttring av
flottleden tillhörig egendom, må ej förbrukas till gäldande av årets löpande
utgifter utan skall användas såsom kapitaltillskott antingen till
understödsfond till utjämnande av olika års utgifter för pensioner,
olycksfalls- och sjukdomsunderstöd och dylikt åt flottningschef, annan
tjänsteman eller arbetare samt deras anhöriga eller till fond för sådana
återställningsåtgärder som angives i 5 §.
För förvaltningen av understödsfond kan gränsälvskommissionen
fastställa reglementariska föreskrifter. Fondens medel skall hållas avskilda
från övriga av föreningen omhänderhavda tillgångar och må icke användas eller
tagas i mät för annat ändamål än det för vilket fonden bUdats.
Uppkommer överskott i fond beslutar gränsälvskommissionen
om användningen av detta.
3 §
414 §§ gäller för det fall att den allmänna flottningen
upphört i Torne och Muonio gränsälvars flottled eller det är uppenbart att
flottningen kommer att upphöra.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 §
Rajajokikomissio
voi sallia kunnan, 6 §:n mukaisesti valitun toi-
4 §
Kommun,
förvaltare, som är utsedd enligt 6 § eller den, som av
opaginerad Kontrollera mot PDF
mitsijan
tai sen, jolle uittoväylässä olevan laitoksen pysyttämi-sestä saattaa oUa
haittaa, poistavan laitoksen oikeuksin vapaasti siitä määrätä. Rajajokikomissio
antaa tarvittavat poistamista koskevat määräykset. Komissio voi tällöin
määrätä, etta se, jota poistaminen koskee, saa itse suorittaa työn ha-kijan
kustannukseUa, jollei tämä täytä hänelle asetettuja vdvoituksia.
Jos
on todennäköistä, etta laitos on poistettavissa yleistä tai yksityistä
oikeutta loukkaamatta, poistaminen saadaan toimittaa hankki-matta siihen
komission lupaa. Jos toiniitsija on valittu 6 §:n mukaisesti ja toimenpiteen
suorittaa toinen henkilö, on kuitenkin toimU-sijan annettava siihen
suostumuk-sensa. Mikäli laitos on poistettu ilman edellä käypää tutkimusta,
toimenpiteeseen ryhtynyt on todis-tamisvelvollinen kysymyksen ollessa ennen
toimenpidettä vesistössä vallinneista olosuhteista.
Jos kUnteä omaisuus
saattaa va-hingoittua sen takia, etta uittoväylässä oleva laitos poistetaan
tai jos joku haluaa käyttää sellaista laitos-ta veden hyväksikäyttöä varten,
rajajokikomissio voi määrätä, etta laitos siirtyy kiinteistön omistajalle tai
sille, joka haluaa käyttää vetta hyväkseen. Jos jompikumpi valtioista tai kunta
turvatakseen yleisiä etuja haluaa ottaa uittoväylään kuuluvan laitoksen
haltuunsa, komissio voi siitä päättää. Uusi omistaja on velvollinen
ylläpitä-mään laitosta siten, ettei siitä ole vaaraa yleiseUe eikä yksityiselle
oikeudelle.
5 §
Jos
uittoyhdistyksen varat övat velkoja suuremmat, ylijäämä on käytettävä vahinkoa
tai haittaa eh-kä aUieuttavien uittoväylälaitteiden poislamiseen sekä vesistön
ja sen äärellä olevan alueen saattami-
bibehållandet
av anläggning för flottleden kan Uda men, må av gränsälvskommissionen tillåtas
bortskaffa anläggningen med rätt att fritt förfoga över det bortskaffade.
Gränsälvskommissionen meddelar behövliga föreskrifter i fråga om
bortskaffandet. Kommissionen äger därvid bestämma att den som är beroende av
bortskaffandet får utföra arbetet på sökandens bekostnad, om denne ej fullgör
vad som ålagts honom.
Om
sannolika skäl föreligger att anläggning kan bortskaffas utan att allmänt eller
enskilt intresse förnärmas, får bortskaffande ske utan att kommissionens
tUlstånd inhämtas. Har förvaltare utsetts enligt 6 § och skall åtgärden vidtagas
av annan än denne, skall dock förvaltaren ha lämnat sitt medgivande. Har
anläggningen bortskaffats utan föregående prövning, är den som vidtagit åtgärden
bevisningsskyldig beträffande de före åtgärden rådande förhållandena i
vattnet.
Kan fast egendom skadas
genom att anläggning i flottleden bortskaffas eller vill någon använda sådan
anläggning för att tillgodogöra sig vattnet, äger gränsälvskommissionen
bestämma att anläggningen skall övertagas av fastighetsägaren eller den som
vill tUl-godogöra sig vattnet. Vill någon av staterna eller kommun till skydd
för allmänna intressen få övertaga anläggning för flottleden, äger kommissionen
besluta om sådant övertagande. Nye ägaren är skyldig att underhålla
anläggningen så att fara ej uppkommer för allmän eller enskild rätt,
5 §
Om
flottningsföreningens tillgångar överstiger skulderna, skall behållningen
användas för bortskaffande av sådana flotUedsan-ordningar som kan orsaka skada
eller olägenhet samt för iord-
opaginerad Kontrollera mot PDF
seen
ennen kaikkea kalastuksen ja luonnonsuojelun kannalta sovdiaa-seen kuntoon
(ennalkenpalautta-mistoimenpiteet).
Jos
yhteisuitto on lopetettu vain osassa uittoväylää, on arvioitava se ylijäämä,
jonka kohtuudella voidaan katsoa tulevan sen osalle.
Jos
ylijäämää on vielä senkin . jälkeen, kun tarpeellisiin
ennalleen-palauttamistoimenpiteisiin on ryhdytty, ylijäämä on käytettävä rajajokikomission
määräämällä tavalla,
6§
Rajajokikomissio
valitsee erityisen toimitsijan ottamaan haltuunsa uittoväylään kuuluvan
omaisuuden ja ryhtymään sen osalta tar-pedUsun toimenpiteisiin, sekä
yli-jäämän ja niiden varojen puitteis-sa, jotka muutoin voidaan asettaa
toimitsijan käytettäväksi, päättä-mään tarvittavista ennalleenpalau-tamistöistä
ja suorituttamaan niitä, Toimitsijan on tällaisten toimen-piteiden ollessa
kyseessä neuvotel-tava asianomaisten viranomaisten, kuntien ja muiden edunhaltijain
kanssa.
7 §
Toimitsijan
ennalleenpalautta-mistoimenpiteitä koskeya päätös on ilmoitettava kirjalUsesti,
jos sitä pyydetään tai jos asian laatu niin vaatii.
Päätös
Umoitetaan sille, jota se koskee, milloin tähän on aihetta.
Kanne
päätöstä vastaan on pantava vireUle rajajokikomissiossa kolmen vukon kuluessa
tiedoksi-saannista.
8 §
Toimitsijan
käytettävissä olevat varat, jollei niitä heti tarvita, on talletettava pankkiin
kdrkoa vastaan.
ningställande
av vattendraget och intUUggande område i ett från företrädesvis fiske- och
naturvårdssynpunkt lämpligt skick (återställningsåtgärder).
Om
den allmänna flottningen upphört i endast del av flottled, skall den behållning
framräknas som skäligen kan anses belöpa på delen.
Finnes
behållning sedan behövliga återstäUningsåtgärder vidtagits, skall denna
användas på sätt gränsälvskommissionen bestämmer.
6
§
Gränsälvskommissionen
utser särskild förvaltare att övertaga .flottledens tillhörigheter och vidtaga
erforderliga åtgärder därmed samt att inom ramen för behållningen och de medel
som eljest kunna ställas till förvaltarens förfogande besluta om och låta utföra
behövliga återställningsåtgärder. Förvaltaren skall i fråga om sådana åtgärder
samråda med berörda myndigheter, kommuner och andra intressenter.
7
§
Förvaltarens
beslut i fråga om återställningsåtgärder skall meddelas skriftligt, om det
begäres eller sakens beskaffenhet påkallar det.
Beslutet
delges den som beröres av beslutet, om skäl föreUgger till det.
Talan
mot beslutet föres hos gränsälvskommissionen inom tre veckor från delfåendet.
Medel
som står till förvaltarens förfogande skaU insättas i. bank mot ränta, om de ej
behöver tagas i anspråk genast.
opaginerad Kontrollera mot PDF
9 §
Toimitsijalle
ennalleenpalautta-mistoimenpiteitä koskevasta työstä tulevasta korvauksesta
päättää rajajokikomissio. Mikäli toimitsijan käytettävissä olevat varat eivät
rii-tä korvaukseen, voidaan päättää, etta valtiot yhteisesti suorittavat
korvauksen.
9
§
Om ersättning till
förvaltaren för dennes arbete beträffande återställningsåtgärder beslutar
gränsälvskommissionen, I den mån medel som står tUl förvaltarens förfogande
icke räcker tiU för ersättningen, må beslutas att ersättningen skaU betalas
av de båda staterna gemensamt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
10
§
Toimitsijan
on tehtävä rajajokikomissiolle tili suorittamistaan tehtävistä, Sitä varten
toimitsijan on kalenterivuosittain annettava komissiolle kirjallinen sdvitys,
joka kuUoinkin sisältää, osaksi tiedot toimenpiteistä, joihin kalenterivuoden
aikana on ryhdytty yhteis-uiton lakkauttamiseksi, sekä toimitsijalle
lakkauttamisesta aiheu-tuneista menoista, osaksi tiedot niistä ennall
eenpalauttamistoimen-piteistä, joihin toimitsija vuoden kuluessa on ryhtynyt,
osaksi tili-tyksen vuoden taloudenhoidosta, sekä osaksi tiedot toimitsijan kor-vausvaatlmuksista
hanen ennal-leenpalauttamistoimenpiteiden yhteydessä suorittamastaan
työstä,
Sdvitys annetaan
komissiolle seuraavan vuoden tammikuun loppuun mennessä,
Ensimmäisen momentin mukainen
sdvitys annetaan myös, kun tehtävä on loppuun suoritettu.
10
§
Det
åligger förvaltaren att redovisa för sitt uppdrag inför gränsälvskommissionen.
Förvaltaren skall därför för varje kalenderår avlämna en skriftlig redogörelse
till kommissionen innehållande, i förekommande faU, dels uppgift om vidtagna
åtgärder under kalenderåret för awedding av flottleden och förvaltarens
kostnad för avvecklingen, dels uppgift öm de återställningsåtgärder förvaltaren
vidtagit under året, dels en ekonomisk redovisning för året, dels uppgift om
förvaltarens ersättningsanspråk för sitt arbete med återställningsåtgärder.
Redogörelsen
inges tUl kommissionen före utgången av januari påföljande år.
Redogörelse enligt första
stycket inges också när uppdraget fullgjorts.
opaginerad Kontrollera mot PDF
11
§
Tarkastettuaan 10 §:n mukaisen
selvityksen rajajokikomissio päättää toimitsijalle ennalleenpalautta-mistoimenpiteitä
koskevasta työstä suoritettavasta korvauksesta.
Sikäli kuin varoja on toimitsijan
käytettävänä, komissio saa päättää korvauksen suorittamisesta myös muuna kuin
1 momentissa tarkoitettuna ajankohtana.
11
§
Sedan
gränsälvskommissionen granskat redogörelse enUgt 10 §, beslutar kommissionen om
ersättning till förvaltaren för dennes arbete med återstäUningsåtgärder,
I den mån medel står tUl
förvaltarens förfogande får kommissionen besluta om ersättning även vid annan
tidpunkt än som följer av första stycket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
12 §
Rajajokikomissio voi vapauttaa toimitsijan toimestaan ennen
kuin tehtävä on saatettu päätökseen.
13 §
Rajajokikomissio voi vdvoittaa toimitsijan esittämään sille
suunni-telman ennalleenpalauttamistoi-menpiteistä. Rajajokikomissio voi muutoinkin
antaa tarkempiaohjei-ta toimitsijan toiminnasta.
14 §
Rannanomistaja tai muu, jolle uponneen puutavaran jättäminen
paikoilleen voi tuottaa haittaa, saa nostaa sen ja on oikeutettu vapaasti siitä
määräämään. Puutavaran omistajalle, mikäli hän on tiedossa, tai 6 §:n mukaisesti
vali-tulle toimitsijalle on asiasta kuitenkin ensin ilmoitettava sekä annettava
kohtuulUnen aika puutavaran poistamiseen. Kolmen vuoden kuluttua, uiton lopettamisen
jälkeinen vuosi mukaan luettuna saa puutavaran nostaa vedestä siitä Umoittamatta.
Mitä 1 momentissa on sanottu koskee vastaavasti puutavaraa,
joka uppoavassa tilassa on pystyssä uittoväylässä tai on jäänyt rannoil-le.
Tämän pykälän johdosta aiheu-tunut riita on rajajokikomission
käsiteltävä.
15 §
Jollei yhteisuittoa harjoiteta, uit-taja saa, ilmoitettuaan
asiasta rajajokikomissiolle, toimittaa erillis-uittoa komission antamien ohjeiden
mukaisesti. Jos komissio on saanut ilmoituksen useammalta Icuin yhdeltä, joka aikoo
harjoittaa erillisuittoa, sen tulee, mikäli on olemassa varteen otettava vaara,
etta uitettava puutavara sekaantuu toiselle kuuluvaan uittotavaraan, huolehtia siitä,
etta uittoydistys perustetaan.
12 §
Gränsälvskommissionen må ent
lediga förvaltaren innan uppdraget
slutförts.
13 §
Gränsälvskommissionen får
ålägga förvaltaren att inkomma med plan över
återställningsåtgärder. Kommissionen får också i övrigt ge närmare
föreskrifter för förvaltarens verksamhet.
14 §
Strandägare eller annan som kan lida men av sjunket virkes
kvar-lämnande får upptaga virket med rätt att fritt förfoga däröver. Virkets
ägare, om han är känd, eller förvaltare som utsetts enligt 6 § skall dock först
tillsägas och få skäligt rådrum att avlägsna virket. Sedan tre år förflutit fr.
o. m. året efter det år då flottningen upphörde, får virket upptagas utan att
tillsägelse behöver ske.
Vad som sägs i första stycket äger motsvarande tillämpning
beträffande virke som i sjunkande tillstånd står upprätt i flottleden eller
som blivit kvarliggande på stränderna.
Tvist i anledning av denna paragraf prövas av gränsälvskommis-
15 §
Om allmän flottning icke pågår, får en flottande efter
anmälan till gränsälvskommissionen bedriva enskild flottning i enlighet med av
kommissionen meddelade föreskrifter. Har anmälan inkommit till kommissionen
från flera än en som avser att bedriva enskild flottning skall kommissionen,
om beaktansvärd risk föreligger för sammanblandning med annan tillhörigt
flottgods, tillse att flottningsförening bildas.
Prop. 1971:137 147
Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet på Stockholms slott den
16 september 1971.
Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING,
NILSSON, GEIJER, MYRDAL, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.
Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med
statsrådets övriga ledamöter fråga om lagstiftning med anledning av gränsälvsöverenskommelse
mellan Sverige och Finland, m. m. och anför.
Kungl. Maj:t godkände den 30 juni 1971 för sin del
föreliggande förslag till dels gränsälvsöverenskommdse mellan Sverige och
Finland, dels tilläggsöverenskommelse till överenskommelsen den 17 februari
1949 mellan Sverige och Finland om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar.
Överenskommelserna har därefter undertecknats den 16 september 1971. De är av
sådan beskaffenhet att de kräver riksdagens godkännande enligt 12 §
regeringsformen. För genomförande av överenskommelserna fordras i vissa
hänseenden svensk lagstiftning.
De svenska sakkunniga i finsk-svenska gränsälvskommittén
har framlagt en den 1 oktober 1968 dagtecknad promemoria (Ds Ju 1968: 19) rörande
svensk lagstiftning m. m. i anledning av kommitténs förslag till
gränsälvsöverenskommelse m. m. Promemorian innehåller förslag till lagstiftning
och författningsändringar i övrigt som aktualiseras i Sverige vid genomförande
av kommitténs förslag. I promemorian berörs även frågan om ersättning åt
enskilda fiskerättsägare med anledning av de i kap. 5 art. 2 i
gränsälvsöverenskommelsen föreslagna bestämmelserna om fiskådra i älvområdet.
Promemorian har remissbehandlats samtidigt med kommitténs betänkande.
Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot innehållet i promemorian
utom i vad avser frågan om ersättning med anledning av de föreslagna
bestämmelserna om fiskådra.
Lagstiftningsfrågor. För att gränsälvsöverenskommélsen
skall bli gällande här i landet krävs särskild lagstiftning. Överenskommelsens
bestämmelser är utformade på sådant sätt att de kan göras direkt tillämpliga
som svensk lag. Jag föreslår därför att de införlivas med intern svensk rätt
genom en särskild lag i vilken förklaras att de skall gälla som svensk lag.
Förklaringen bör omfatta kap. 19 i överenskommelsen. Även övergångsbestämmelserna
i kap. 10 art. 5 bör ges giltighet här
Prop. 1971:137 148
i
landet. Detta kan lämpligen ske i form av övergångsbestämmelser till den särskUda
lagen, varvid reglerna bör formuleras så att de anknyter till lagens
ikraftträdande. Lagen bör träda i kraft samtidigt med överenskommelsen. Denna
träder enligt kap. 10 art. 3 i kraft den 1 januari 1972. Eftersom en
förutsättning för överenskommelsens giltighet är att den ratificeras, bör det
emellertid överlämnas åt Kungl. Maj:t att bestämma när lagen skall träda i
kraft.
I
bilagor tUl gränsälvsöverenskommelsen har intagits stadga för finsksvenska
gränsälvskommissionen, stadga för fisket inom Torne älvs fiskeområde samt
stadga om prövnings- och anmälningsskyldighet för verksamhet som avses i kap. 6
art. 3 i gränsälvsöverenskommelsen. Dessa stadgor bör underställas riksdagen
för godkännande men de torde kunna göras tUlämpliga här i landet genom
kungörelser som utfärdas av Kungl. Maj:t. Framtida ändringar, som inte rör
bestämmelser av grundläggande betydelse, torde kunna genomföras utan
riksdagens medverkan.
Från
vad jag nu har sagt måste göras undantag för forambestämmel-sen i 33 § i
stadgan för fisket inom Torne älvs fiskeområde, eftersom en sådan bestämmelse
är av beskaffenhet att den måste ges i lag. Frågan synes lagtekniskt kunna
lösas så, att Kungl. Maj:t i en särskild lag bemyndigas att i samband med
utfärdande i övrigt av fiskestadgan meddela föreskrift som överensstämmer med
33 § i stadgan. Denna lag bör ersätta lagen (1927: 218) angående rätt för
Konungen att utfärda vissa föreskrifter rörande fisket inom Torne älvs
fiskeområde, vilken innehåller ett motsvarande bemyndigande i anslutning till
den nu gällande s, k, Torneälvsstadgan,
1949
års flottningsöverenskommdse med den därtill hörande flottningsstadgan har
gjorts tiUämpliga här i landet genom lagen (1949: 183) om flottningen i Torne
och Muonio gränsälvar samt kungörelsen (1949: 464) angående tillämpning av
vissa bestämmelser om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar. Vissa senare
antagna bestämmelser i flottningsstadgan har gjorts tillämpliga genom lagen
(1964: 490) angående tiUägg till lagen den 28 aprU 1949 (nr 183) om flottningen
i Torne och Muonio gränsälvar samt kungörelsen (1964: 491) angående tiUämpning
av vissa nya bestämmelser om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar. Dessa
lagar och kungörelser behöver inte ändras. Art. I IV i den
nu föreliggande tilläggsöverenskommelsen till 1949 års flottningsöverenskommdse
samt den därtUl hörande tUläggsstadgan bör ges giltighet här i landet genom en särskUd
lag. Tilläggsstadgan kräver nämligen i likhet med den gällande flottningsstadgan
stöd av lag.
Gränsälvsöverenskommelsen
ersätter inom sitt geografiska tillämpningsområde i väsenUiga delar
vattenlagen (1918: 523) och mUjöskyddslagen (1969: 387). Enligt 10 § lagen
(1918: 524) om vad iakUagas skall i avseende å införande av vattenlagen skall
vad i konvention med utländsk makt är överenskommet vara gällande. Med denna
bestämmelse
Prop. 1971:137 149
avsågs
konventionen den 26 oktober 1905 mellan Sverige och Norge angående gemensamma
sjöar och vattendrag, vilken senare har ersatts av konventionen (SÖ 1931: 10)
den 11 maj 1929 angående vissa frågor rörande vattenrätten (svensknorska
vattenrättskonventionen). Denna senare överenskommelse har givits giltighet här
i landet genom en särskild lag (1929: 404) men någon erinran om denna lag har
inte tagits in i vattenlagen. Någon särskUd erinran om
gränsälvsöverenskommelsen torde således inte behöva tas upp i vattenlagen.
Däremot bör i miljöskyddslagen införas en erinran om att det i fråga om viss
miljöfarlig verksamhet gäller särskUda bestämmelser på gmnd av
gränsälvsöverenskommelsen. Denna erinran kan lämpligen tas in i 2 § första
stycket. Det kan framhållas att gränsälvsöverenskommelsen enligt kap. 9 art. 1
andra stycket inte innebär någon inskränkning i den tUlsyn som skall utövas
enligt 38 § miljöskyddslagen. Vidare kan påpekas att överenskommelsen bara
gäller vattenförorening. Ett företag som innefattar miljöfarlig verksamhet av
flera slag, exempelvis både vatten- och luftförorening, måste därför prövas
både enligt gränsälvsöverenskommelsen och enligt miljöskyddslagen.
I
kap. 6 art. 1 i gränsälvsöverenskommelsen har upptagits ett straffsanktionerat
förbud mot förorening av vattenområde. Denna bestämmelse torde endast sällan
komma i konkurrens med 23 § naturvårdslagen (1964: 822). En erinran i
naturvårdslagen om denna konkurrens torde inte behövas.
Kap.
5 art 24 i gränsälvsöverenskommelsen innehåller bestämmelser om fiskådra, fredningszoner
m, m,, som avviker från vad som gäller enligt lagen (1950: 596) om rätt till fiske,
I denna lag bör därför införas en föreskrift, att lagens bestämmelser inte
gäller för område, inom vilket fisket regleras genom överenskommelse med
främmande makt, i den mån de strider mot överenskommelsen. Föreskriften kan
lämpligen tas in i ett nytt fjärde stycke i 1 §, I 2 § första stycket fiskeristadgan
(1954: 607) finns en hänvisning till den nu gällande Torneälvsstadgan, Jag
avser att senare föreslå Kungl, Maj:t att vidta en formell ändring i denna
paragraf.
Föreskrifterna
om fredningszoner i kap, 5 art, 3 i gränsälvsöverenskommelsen överensstämmer i
sak med bestämmelser som år 1967 togs in i 10 § i Torneälvsstadgan (SFS 1967:
192), Genom lagen (1967: 193) angående tiUämpning av lagen den 1 december 1950
(nr 599) om ersättning för mistad fiskerätt m. m, beträffande fredningszoner i
Torne skärgård (i fortsättningen kallad ersättningslagen) öppnades möjlighet
för innehavare av enskild fiskerätt att framställa anspråk på ersättning.
Sådant anspråk skulle vid påföljd av talans förlust framställas inom tre år
från ersättningslagens ikraftträdande. EnUgt kungörelse (1967: 194) har lagen
trätt i kraft den 12 juni 1967 och nya anspråk enligt lagen kan alltså inte
längre framställas. På grund härav och då det inte finns an-
Prop. 1971:137 150
ledning att öppna möjlighet till framställande av ytterUgare
anspråk på ersättning i samband med att bestämmelserna om fredningszoner förs
över till gränsälvsöverenskommelsen, föreslår jag inte någon ändring i
ersättningslagen. När redan framställda anspråk har prövats slutligt kommer
lagen att förlora all betydelse.
Lagen (1960: 130) om fiskevårdsområden är enligt 1 § andra
stycket inte tillämplig inom område, där fisket regleras genom överenskommelse
med främmande makt.
Lagen (1957: 390) om fiskearrenden bör inte vara
tillämplig på upplåtelse av ratt till fiske enligt kap. 5 art. 6 eller 7 i
gränsälvsöverenskommelsen. En bestämmelse av denna innebörd kan lämpligen tas
upp i 1 § andra stycket nämnda lag.
Enligt 33 § rennäringslagen (1971: 437) tUlkommer det Kungl.
Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att besluta i frågor om
upplåtelse av rätt tiU fiske inom samernas områden. Enligt 1 § första stycket
rennäringskungörelsen (1971: 438) skall fråga om sådan upplåtelse prövas av
lantbruksnämnden, om inte annat är särskilt föreskrivet. Härav följer att
gränsälvskommissionen kan besluta om upplåtelse av rätt till fiske enligt kap.
5 art. 6 eller 7 i gränsälvsöverenskommélsen även inom samernas områden. Härvid
bör givetvis bestämmelserna i rennäringslagen iakttas.
I art. XII i 1927 års laxfiskekonvention (SÖ 1927: 29)
finns bestämmelser om laxtionde (se NU 1963: 2 s. SO, Ds Ju 1964: A 6 s. 50
och NU 1968: 16 s. 112). Bestämmelserna har inte förts över till gränsälvsöverenskommelsen.
Några i Sverige fonderade laxtiondemedel finns inte.
I fråga om tUläggsöverenskommelsen angående flottningen
kan nämnas att lagen (1919: 426) om flottning i allmän flottled enligt 84 §
andra stycket inte är tUlämplig på gränsfloderna Torneå och Muonio älvar samt
att lagen (1919: 425 s. 1009) om ändring i vissa delar av vattenlagen
innehåller en bestämmelse, att i fråga om flottleds anläggande, utvidgande
eller förbättrande i dessa gränsfloder skall gälla vad därom är särskilt
stadgat. Dessa bestämmelser kan kvarstå oförändrade.
Frågan om ersättning på grund av reglerna om fiskådra.
Kap. 5 art. 2 i gränsälvsöverenskommelsen upptar regler om fiskådra i
älvområdet. Fiskådran utgör en tredjedel av vattnets bredd vid vanligast
förekommande lågt vattenstånd. Enligt 28 § lagen om rätt till fiske utgör fiskådran
en sjättedel av vattnets bredd vid vanligast förekommande lågt vattenstånd,
medan finsk rätt föreskriver en tredjedel av vattendragets bredd vid
medelvattenstånd. Gränsälvsöverenskommelsens bestämmelse, som innebär en
kompromiss mellan svensk och finsk rätt, medför således för svensk del en viss
utvidgning.
Frågan om ersättning på grund av denna utvidgning
aktualiserades redan vid remissbehandlingen av finsksvenska
laxfiskekommissionens
Prop. 1971:137 151
förslag till ny fiskestadga (NU 1963: 2 s. 89 f och 107),
som i denna del överensstämmer med den nu aktuella bestämmelsen. Vid sin överarbetning
av laxfiskekommissionens förslag anförde gränsälvskommittén följande (Ds Ju
1964: A6 s. 61 f).
Ådrans breddning, som i och för sig får anses vara måtUig,
är en åtgärd som merendels icke torde medföra märkbar minskning i fiskets
avkastning och därmed sänkning av berörda fastigheters värden. Genom de ökade möjlighetema
för den mest värdefulla fisken till uppvandring och fortplantning i älvarna
torde ett i stort sett väl så givande fiske kunna framgent bedrivas. Även från
en annan synpunkt kan vara diskutabelt humvida de nya fiskådrebestämmelserna
kan ge upphov till befogade ersättningsanspråk. Utredningen åsyftar att
fiskådrans läge är föränderligt, ofta från ett år till ett annat, till följd av
naturliga ändringar i gränsvattendragen och att därför omfattningen av varje
fiskerättsägares fiskeområde oberoende av den författningsenliga bredden på
fiskådran ofta icke kan en gång för alla bestämt angivas. Vid dessa förhåUanden
blir en ersättningsbedömning alltför osäker för att tillgodose rimliga
rättvisekrav. Att fastställa ersättningar i efterhand, årligen eller alltefter
inträdda ändringar i fiskådrans läge, är ej praktiskt genomförbart. Jämväl de
nu angivna omständigheterna synes utredningen tala för att fiskådrans
utvidgning på den svenska sidan ej bör föranleda ersättning till
fiskerättsägare.
De svenska sakkunniga i gränsälvskommittén har inte funnit
anledning att frångå kommitténs uppfattning (Ds Ju 1968: 19 s. 12). Enligt de
sakkunniga skulle det föra alltför långt att med anledning av den föreslagna
breddningen, som får antas ha fördelaktiga verkningar för flertalet fiskerättsägare,
generellt fastslå ersättningsskyldighet för statsverket. De sakkunniga anser
det emellertid inte erforderligt att slutligt ta ställning tUl frågan i samband
med antagandet av gränsälvsöverenskommelsen. Frågan kan lämpligen, om
anledning därtill skulle förekomma, tas upp till prövning sedan någon tids
erfarenhet av de nya bestämmelserna har vunnits.
Vid remissbehandlingen av de sakkunnigas promemoria har lantmäteristyrelsen
och länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrkt att frågan tas upp till prövning
sedan någon tids erfarenhet vunnits av de nya bestämmelserna, medan vattenöverdomstolen
och kammarkollegiet däremot anser det olämpligt att frågan hålls svävande.
Kammarkollegiet, lantmäteristyrelsen och överlantmätaren i
Norrbottens län anser att det inte finns tillräckliga skäl för
ersättningsskyldighet. Kollegiet framhåller att gränsälvskommissionen har
möjlighet att medge undantag från förbudet att stänga av fiskådran, att
fiskådrans läge är föränderligt till följd varav ersättningskrav skulle kunna
uppkomma under obegränsad tid samt att 1950 års utvidgning av den svenska
fiskådrans tiUämpningsområde (se prop. 1950: 60 s. 126 ff) inte föranledde
rätt till ersättning för mistad fiskerätt.
Prop.
1971:137 152
Länsstyrelsen, Haparanda stad, Övertorneå kommun, Tornedalskommunernas
förbund och Riksförbundet Landsbygdens Folk anser att ersättning skall kunna
utgå.
Jag ansluter mig till gränsälvskommitténs och de svenska
sakkunnigas uppfattning att utvidgningen av fiskådran på den svenska sidan i
princip inte bör föranleda ersättning till de enskilda fiskerättsägarna. Skulle
det visa sig att utvidgningen i något enstaka undantagsfall medför oskäligt
intrång i utövandet av fiskerätt kan det emellertid av billighetsskäl vara
befogat med viss ersättning. Frågan härom kan då lämpligen tas upp tUl
behandling på initiativ av gränsälvskommissionen.
I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet
upprättats förslag till
1)
lag med
anledning av gränsälvsöverenskommelsen denl6 september 1971 mellan Sverige och
Finland,
2)
lag om
rätt för Konungen att meddela viss föreskrift rörande fisket inom Torne älvs
fiskeområde,
3)
lag med
anledning av tilläggsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och
Finland till överenskommelsen den 17 februari 1949 om flottningen i Torne och Muonio
gränsälvar,
4)
lag om
ändring i miljöskyddslagen (1969: 387),
5)
lag om
ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske,
6)
lag om
ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden.
Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta
ärende som bilaga.
Jag hemställer att lagrådets yttrande över lagförslagen
inhämtas genom utdrag av protokoUet.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen Regenten.
Ur protokollet: Britta Gyllensten
Prop.
1971:137 153
Bilaga
1
Förslag till
Lag
med anledning av gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige
och Finland
Härigenom
förordnas som följer.
Kapitlen
19 i gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och
Finland skall gälla som svensk lag. Bestämmelserna har den lydelse som härvid
fogad bilaga utvisar.
1,
Denna lag träder i kraft den
dag Konungen bestämmer och gäUer så länge gränsälvsöverenskommelsen är i kraft,
2,
Om anläggning eller företag,
söm avses i gränsälvsöverenskommelsen, tillkommit innan denna lag trätt i
kraft eller tillkommit därefter i enlighet med domstols eller annan myndighets
på grand av förut gällande bestämmelser meddelade beslut, skaU fömt gällande
bestämmelser tillämpas vid bedömande av anläggningens eller företagets laglighet
och därmed förenade rättigheter och skyldigheter. Bestämmelserna om omprövning
i gränsälvsöverenskommelsen får dock tillämpas på anläggning eller företag som
nu avses,
3,
Mål eller ärende som vid denna
lags ikraftträdande är anhängigt vid domstol eller annan myndighet och som rör
fråga som omfattas av gränsälvsöverenskommelsen skall handläggas och bedömas
enligt förut gällande bestämmelser,
4,
Kiviranta påta får utslås och
drivas enligt hittUls gällande regler intill ett år från ikraftträdandet av
denna lag.
2
Förslag till
Lag
om rätt för Konungen att meddela viss föreskrift rörande fisket inom Torne älvs
fiskeområde
Härigenom
förordnas spmföljer.
Konungen
får i samband med utfärdande av bestämmelser motsvarande den i bUaga B tiU
gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland
intagna stadgan för fisket inom Torne älvs fiskeområde meddela föreskrift, som
överensstämmer med 33 § i stadgan.
Denna
lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.
Genom
lagen upphäves lagen (1927: 218) angående rätt för Konungen att utfärda vissa
föreskrifter rörande fisket inom Torne älvs fiskeområde,
'
Bilagan är utesluten här.
Prop. 1971:137 154
3 Förslag tili
Lag med anledning av tilläggsöverenskommelsen den 16
september 1971 mellan Sverige och Finland till överenskommelsen den 17 februari
1949 om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar
Härigenom förordnas som följer.
Artiklarna I IV i tUläggsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och
Finland tUl överenskommelsen den 17 februari 1949 om flottningen i Torne och Muonio
gränsälvar samt den till tilläggsöverenskommelsen hörande tUläggsstadgan till stadgan
angående flottningen i Torne och Muonio gränsälvars flottled skall gälla som
svensk lag. Bestämmelserna har den lydelse som härvid fogad bilaga- utvisar.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer och
gäller så länge tilläggsöverenskommelsen är i kraft.
4 Förslag till
Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387)
Härigenom förordnas, att 2 § miljöskyddslagen (1969: 387)
skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse
2 §
Utöver bestämmelserna i denna Utöver bestämmelserna
i denna
lag gäller om mUjöfarlig verksam- lag gäller om
miljöfarlig verksam
het vad som föreskrives i hälso- het vad som föreskrives i hälso
vårds-, byggnads- och naturvårds- vårds-, byggnads- och naturvårds
lagstiftning eller i annan lagstift- lagstiftning eller i annan lagstift
ning, ning. / fråga om viss miljöfarlig
verksamhet gäller särskilda bestämmelser enligt
lagen (1971: ) med anledning av gränsälvsöverenskommelsen den 16 september
1971 mdlan Sverige och Finland. I fråga om byggande i vatten för att motverka
vattenförorening och om ianspråktagande av mark för ledning eUer annan
anläggning för avloppsvatten finns bestämmelser i vattenlagen.
Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger
meddela särskilda bestämmelser till förebyggande av vattenförorening genom fast
avfall.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.
Se 1949: 183 och 464 samt 1964: 490 och 491. "
Bilagan är utesluten här.
Prop. 1971:137 155
5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske
Härigenom förordnas, att 1 § lagen (1950: 596) om rätt
till fiske skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 § Denna lag avser rätten till fiske inom Sveriges
sjöterritorium och svensk fiskezon.
Fiskezonen omfattar det havsområde utanför
territorialgränsen vid Sveriges västra kust som Konungen bestämmer i enlighet
med den i London den 9 mars 1964 dagtecknade fiskerikonventionen.
Vad i lagen föreskrives om fiske i allmänt vatten gäller
även i fiskezonen, dock med de begränsningar som föranledas av lagen om kontinentalsockeln.
För område, inom vilket fisket regleras genom
överenskommelse med främmande makt, gäller ej bestämmelserna i denna lag, i den
mån de strida mot överenskommelsen.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.
6 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden
Härigenom förordnas, att 1 § lagen (1957: 390) om
fiskearrenden skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
I fråga om avtal, varigenom någon mot vederlag upplåter
fiskerätt åt annan, skall, utöver vad som beträffande nyttjanderätt i allmänhet
följer av 7 kap. jordabalken, gälla vad nedan i denna lag sägs, därest
upplåtelsens ändamål är yrkesfiske eller ock annat fiske av väsentlig betydelse
för arrendatorns försörjning.
Har rätt till fiske, i samband Har rätt till fiske, i samband
med jordbruksarrende eller eljest, med joidbruksarrende
eller eljest, upplåtits genom avtal som huvud- upplåtits genom avtal som huvudsakligen
har annat ändamål än i sakligen har annat ändamål än i
' Senaste lyddse 1967: 184. ' Omtryckt 1970: 1018.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
första stycket sägs, äger denna lag första stycket
sägs, äger denna lag
ej tillämpning. ej tillämpning. Lagen är ej till-
lämplig på sådan upplåtelse av rätt till fiske som avses i
kapitel 5 artikel 6 eller 7 i gränsälvsöverenskommélsen den 16 september 1971
mellan Sverige och Finland. Förbehåll som strider mot bestämmelse i denna lag
är utan verkan mot arrendatorn eller den som har rätt att träda i hans ställe,
om ej annat anges.
I de faU då enligt vad därom är föreskrivet
arrendenämndens godkännande fordras för giltighet av förbehåll som nyss nämnts
eller annat avtalsvillkor, får godkännande sökas endast om detta angivits i
avtalet. Avslår nämnden framställning om godkännande, förfaller avtalet, om ej
annat överenskommits.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.
Prop.
1971:137 157
Utdrag ur protokoll, hållet i lagrådet den 8 oktober 1971.
Närvarande: justitierådet ALEXANDERSON, f. d.
regeringsrådet ÖHMAN, regeringsrådet KÖRLOF, justitierådet WALBERG.
Enligt lagrådet den 24 september 1971 tillhandakommet
utdrag av protokoll över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
i statsrådet den 16 september 1971 hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets
yttrande skulle inhämtas över upprättade förslag till
1)
lag med
anledning av gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige
och Finland,
2)
lag om
rätt för Konungen att meddela viss föreskrift rörande fisket inom Torne älvs
fiskeområde,
3)
lag med
anledning av tilläggsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och
Finland till överenskommelsen den 17 februari 1949 om flottningen i Torne och Muonio
gränsälvar,
4)
lag om
ändring i miljöskyddslagen (1969: 387),
5)
lag om
ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske,
6) lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden.
Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet före
dragits av hovrättsassessorn Lars K, Beckman.
Lagrådet yttrade:
Vid sin granskning av de remitterade lagförslagen har
lagrådet haft att utgå från det förhållandet att deras materiella innehåll är
resultatet av överenskommelser med Finland. Icke minst med hänsyn till överensstämmelsen
i rättstradition och lagstiftningsteknik mellan Sverige och Finland har
överenskommelserna kunnat avfattas så att de, i den form vari de framträder och
alltså utan transformering, kan bli svensk lag.
Lagrådet lämnar förslagen utan annan erinran än vad som i
det följande anföres beträffande förslaget till lag med anledning av gränsälvsöverenskommelsen
den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland.
Bestämmelserna i kap. 8 art. 13 om prövning av mål, som
ankommer på gränsälvskommissionen, gäller enligt kap. 8 art. 1 bland annat
frågor om gottgörelse enligt kap. 4 art. 4.
I kap. 4 art. 4 regleras det fall, att industri- eller
kraftföretag eller
Prop. 1971:137 158
annat
sådant företag i visst avseende tillgodogör sig nytta av vattenreglering i
gränsälv utan att deltaga i regleringen. Om så är faUet, kan gränsälvskommissionen
ålägga detta företag att till regleringsföretaget utge gottgörelse, motsvarande
skälig andel av regleringskostnaden.
De i kap, 8 art, 13
upptagna bestämmelsema rörande omröstning inom kommissionen skiljer mellan å
ena sidan frågor om ersättnuig för egendom som tas i anspråk eller för förlust,
skada eller intrång eller för viss rättegångskostnad och å andra sidan övriga i
kap, 8 art. 1 angivna frågor. Beträffande den förra gmppen av frågor är
reglerna så utformade, att omröstning inom kommissionen alltid leder till att
viss mening blir kommissionens beslut, och vidare gäller enligt kap, 8 art. 15
första stycket, att talan mot kommissionens beslut kan fullföljas hos domstol.
Beträffande frågor, tillhörande den senare gmppen, fordras däremot en på visst
sätt kvalificerad majoritet, nämligen två medlemmar från vardera staten, för
att ett beslut av kommissionen skall komma tUl stånd. För det fall att sådan
majoritet ej uppnås är föreskrivet, att frågan skall hänskjutas till
regeringarna för avgörande.
Med
den sålunda i art. 13 gjorda uppdelningen i grapper av de frågor, kommissionen
har att handlägga, blir fråga om sådan gottgörelse som avses i kap. 4 art. 4
att hänföra till den senare grappen. Sådan fråga skall alltså, om icke någon
av de inom kommissionen företrädda meningarna samlar föreskriven majoritet,
avgöras av de två statemas regeringar.
Närmare motivering har
icke förebragts för den ståndpunkt gränsälvsöverenskommelsen intager till
förevarande spörsmål. Det torde kunna antagas, att ståndpunkten närmast
förestavats därav, att överenskommelsen icke innehåller några reglerom
tvångsdelaktighet i regleringsföretag och att bestämmelserna i kap, 4 art, 4 i
viss mån ersätter bristen på sådana regler. Ett medverkande motiv kan möjligen
ligga däri, att det i regel blir fråga om intressen som berör båda staterna och
att därför den i kap, 8 art, 15 första stycket upptagna regeln om fuUföljd av
talan mot kommissionens beslut icke skulle i befintligt skick kunna tUlämpas på
mål om gottgörelse enligt kap, 4 art, 4,
Föreskriften om sättet för
avgörande av frågor som avses i kap, 4 art, 4 står emellertid icke i god
överensstämmelse med den ståndpunkt, som överenskommelsen i övrigt intagit, när
det gällt att bestämma sättet för avgörande av ersättningsfrågor, och som
konsekvent fullföljts till och med beträffande frågor om rättegångskostnader. I
mål enligt kap. 4 art, 4 är fråga om betalningsskyldighet, som ålägges viss
företagare och vars storlek bestämmes efter skälighet inom ramen för nyttan.
Avgörandet av frågor av denna art ankommer regelmässigt på domstol eller annan
myndighet som med hänsyn tUl sammansättning och förfaranderegler är att
likställa med domstol. För det fall att kommissionen icke enligt de för
densamma gällande omröstningsreglerna kan nå
Prop. 1971:137 159
fram
tUl ett beslut, som innebär åläggande att betala gottgörelse, skulle, om de
båda ländernas regeringar på grundval av den subsidiära regeln i art, 13 ålade
sådan betalningsskyldighet, detta innebära en ordning som rimmade mindre väl
med förut angivna princip. Ett sätt att lösa denna svårighet skulle vara att
regeringarna, i viss anslutning till vad som enligt kap, 8 art, 17 tredje
stycket i aUmänhet gäller för ärenden, i här avsedda fall betraktade den väckta
frågan om gottgörelse som förfallen. Förevarande fråga bör uppmärksammas vid en
eventuell framtida revision av gränsälvsöverenskommelsen.
Ur
protokollet: Ingrid Hellström
Prop. 1971:137 160
Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 8
oktober 1971.
Närvarande: Statsministern PALME, statsråden STRÄNG,
JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF,
MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.
Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med
statsrådets övriga ledamöter lagrådets yttrande över förslagen till
1)
lag med
anledning av gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige
och Finland,
2)
lag om
rätt för Konungen att meddela viss föreskrift rörande fisket inom Torne älvs
fiskeområde,
3)
lag med
anledning av tilläggsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och
Finland till överenskommelsen den 17 februari 1949 om flottningen i Torne och Muonio
gränsälvar,
4)
lag om
ändring i miljöskyddslagen (1969: 387),
5)
lag om
ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske,
6) lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden.
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.
Som lagrådet påpekar är fråga om gottgörelse enligt kap. 4
art. 4 i gränsälvsöverenskommelsen att anse som annan fråga än ersättningsfråga
vid tillämpning av överenskommelsens bestämmelser om omröstning och fullföljd.
Lämpligheten av en sådan ordning kan, som lagrådet framhåller diskuteras.
Emellertid torde överenskommelsens regler om behandlingen av ersättningsfrågor
inte kunna utan vidare göras tilllämpliga på frågor enligt kap. 4 art. 4. Med
hänsyn härtill och då den av lagrådet diskuterade situationen att kommissionen
inte kan nå erforderlig enighet i sådan fråga torde vara utan nämnvärd
praktisk betydelse, anser jag att den ståndpunkt som gränsälvsöverenskommelsen
intar i förevarande fråga kan godtas. I övrigt föranleder lagrådets yttrande
inte något uttalande från min sida.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t genom proposition
föreslår riksdagen att
dels godkänna gränsälvsöverenskommelsen den 16 september
1971 mdlan Sverige och Finland samt tilläggsöverenskommelsen samma dag
Prop.
1971:137 161
tUl överenskommelsen den 17 februari 1949 mellan Sverige
och Finland om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar, dels antaga de av
lagrådet granskade lagförslagen.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet: Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR STHLM H7I 710339
Doktrin (1)
- Lars Delin, Miljöskyddskonventionerna, SvJT 1975 s. 732, på s. 735 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
10 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (8)
8 kopplingar i 7 dokument.
- SOU 2008:55 Kustbevakningens rättsliga befogenheter s. 317 i texten
- SOU 1998:39 Det finsk-svenska gränsälvssamarbetet s. 14 · s. 17 i texten
- Bet. 1996/97:JoU21 Lag om befogenhet att besluta om fisket inom Torne älvs fiskeområde i texten
- Prop. 1996/97:94 Lag om befogenhet att besluta om fisket inom Torne älvs fiskeområde i texten
- Bet. 1987/88:LU5 om kommunrepresentation i gränsälvskommissionen s. 2 i texten
Rättsfall (1)
1 koppling.
- NJA 1996 s. 370 om s. 12 i texten
Doktrin (1)
1 koppling.
- SvJT 1975 s. 732 Lars Delin, Miljöskyddskonventionerna s. 735 i texten