Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om skatterätten och länsrätt, m.m.

1971 · 113 sidor, varav 107 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 107 av 113 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1971:14, Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om skatterätten och länsrätt, m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14 år 1971 Prop. 1971:14

Nr 14

Kungl.
Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om skatierätt och
länsrätt, m. m; given Stockholms slott den 22 januari 1971.

Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen all bifalla de
förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departemenlschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

SVANTE
LUNDKVIST

Propositionens
huvudsakliga innehåU

I
propositionen föreslås en lag om skatterätt och länsrätt. Beteckningen
skatterätt används i lagen som en gemensam beteckning på dels läns-skatterätlerna
vilka avses ersätta prövningsnämnderna, dels den mellankommunala skatterätten
vilken avses ersätta den mellankommunala prövningsnämnden .Länsskallerätt och
länsrätt knyts organisatoriskt till länsstyrelsen medan den mellankommunala
skatterätten knyts till riksskatteverket. Den föreslagna lagen irmehåller
bestämmelser om skatterätts och länsrätts kompetensområden, om domförhet, om
omröstning samt om ledamöter i skatierätt och länsrätt.

Vid
skatterätt skall enligt förslaget handläggas i huvudsak de mål som f. n.
handläggs vid prövningsnämnd. Länsrätts kompetensområde föreslås omfatta vissa
av de målgrupper som f. n. handläggs på landskansliet, i huvudsak mål enligt
barnavårdslagen och nykterhetsvårdslagen saml körkortsmål. Skatterätt och
länsrätt skall enligt vad som föreslås i propositionen beslå av lagfaren
ordförande och nämndemän. Den förvaltningsprocesslag som har föreslagits i
remiss till lagrådet den 14 januari 1971 avses bli tillämplig på bl. a. skatierätt
och länsrätt. Förslaget till lag om skatterätt och länsrätt innehåller därför
inte några bestämmelser om förfarandet.

Lagen
om skatterätt och länsrätt avses träda i kraft den 1 juli 1971.

1
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 117

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14

1) Förslag till

Lag om
skatterätt och länsrätt

Härigenom
förordnas som följer.

1 §

I
varje län finns en länsskallerätt och en länsrätt. För hela landet finns en
mellankommunal skatierätt.

2 §

Länsskatlerätt
och länsrätt har sitt kansli i länsstyrelsen. Den mellankommunala skatterätten
har sitt kansli i riksskatteverket.

Skatierätt
och länsrätt sammanträder på den ort där den har sitt kansli. När det
föreligger särskilda skäl, får rätlen sammanträda på annan ort.

3 §

Vid
skatterätt handlägges mål enligt skatte-, taxerings-, uppbörds-och folkbokföringsförfattningama
i den utsträckning som är föreskrivet i dessa författningar.

4 §

Vid
länsrätt handlägges mål enligt barnavårdslagen (1960: 97) och lagen (1954:
579) om nykterbetsvård i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar
samt mål enligt 21 kap. föräldrabalken.

Vid
länsrätt handlägges vidare, såvitt gäller svenskt körkort, turist-körkort eller
trafikkort, mål om varning eller återkallelse av sådant kort och, såvitt gäller
utländskt körkort, mål om varning eller vägran att godkänna körkortet, allt
enligt vad därom är särskilt föreskrivet.

5 §

Skatterätt
och länsrätt består av ordförande och nämndemän, om ej annat följer av 6 §.
Rätten är domför med ordförande och tre nämndemän. Fler än fyra nämndemän får
ej tjänstgöra i rätten.

Konungen
bestämmer hur många nämndemän som skall finnas i varje län för tjänstgöring i länsskallerätt
och länsrätt samt vid den mellankommunala skatterätten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 3

6
§

Skatterätt
och länsrätt är domför utan nämndemän

1. när
åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,

2.
vid sådant förhör med vittne
eller sakkunnig som begärts av annan skatterätt eller länsrätt,

3.
vid beslut som avser endast
rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

4.
vid beslut all tills vidare
återkalla körkort eller turislkörkort eller att tills vidare vägra godkännande
av utländskt körkort, när del är uppenbart att sådant beslut bör meddelas,

5.
vid annat beslut som ej
innefattar slutligt avgörande av mål,

6.
vid avgörande av mål i vilket
saken är uppenbar.

Om det ej är påkallat av
särskild anledning att målet prövas av full-sutten rätt, är skatterätt och
länsrätt domför utan nämndemän vid beslut som ej innefattar prövning av målet
i sak.

Vad
som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av

1. mål
om utdömande av vite,

2.
mål om handräckning vid
taxeringsrevision, handlings undantagande från taxeringsrevision och befrielse
från skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt taxeringsförordningen (1956:
623),

3.
mål om omhändertagande för
utredning enligt 30 § barnavårdslagen (1960: 97),

4.
mål enligt uppbörds- och folkbokföringsförfattningama
med undantag av mål om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt.

7 §

I
länsskallerätt och länsrätt finns en eller flera ordförande vilka innehar
tjänst vid länsstyrelsen. Sådan tjänst tillsattes av Konungen. I den mellankommunala
skatterätten finns en eller flera ordförande vilka förordnas av Konungen för
viss tid.

Om beviljande av ledighet
och förordnande av vikarie för ordförande i skatterätt och länsrätt meddelas
bestämmelser av Konungen.

Ordförande
i skatterätt och länsrätt skall vara lagfaren. Ordförande och föredragande i
skatterätt och länsrätt skall vara svensk medborgare. Den som är omyndig eller
i konkurstillstånd får ej tjänstgöra som ordförande eller föredragande.

8
§

Nämndeman
i länsskallerätt och länsrätt utses genom val. Valet förrättas av landstinget
eller, om i länet finns kommun som ej ingår i landstingskommun, av landstinget
och kommunfullmäktige med den

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 4

fördelning
dem emellan som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. I Gotlands län
förrättas valet av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.

Nämndeman
i den mellankommunala skallerällen förordnas av Konungen.

9 §

Valbar
till nämndeman i länsskatterätt och länsrätt är myndig svensk medborgare, som
är mantalsskriven och bosatt inom länet och ej har fyllt sjuttio år. Till
nämndeman i den mellankommunala skallerällen får utses endast myndig svensk
medborgare, som ej har fyllt sjuttio år.

Tjänsteman
vid länsstyrelse, länsnyklerhelsnämnd eller under länsstyrelse lydande
myndighet, länsläkare, biträdande länsläkare, socialvårdskonsulenl, lagfaren
domare, åklagare eller advokat eller annan som har till yrke alt föra andras
talan inför rätta får ej vara nämndeman.

Den
som har fyllt sextio år eller uppger annat giltigt hinder är ej skyldig alt
mottaga uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämndeman är ej skyldig
att mottaga nytt uppdrag förrän efter sex år.

Rätten
prövar självmant den valdes behörighet.

10 §

Nämndeman
utses för sex år men får avgå efter två år. Om nämndeman visar giltigt hinder,
får skatierätt eller länsrätt entlediga honom tidigare. Den som har fyllt
sextio år har rält atl frånträda uppdraget. Upphör nämndeman att vara valbar
eller behörig, förfaller uppdraget.

När
ledighet uppkommer, utses ny nämndeman för återstående tid.

11 §

Ledamot
och föredragande i skallerätt och länsrätt skall ha avlagt do-mared eller
försäkran enligt 4 kap. 11 § rättegångsbalken.

12 §

De
som står i sådant förhållande till varandra som sägs i 4 kap. 12 §
rättegångsbalken får ej samtidigt tjänstgöra som ledamöter i skatterätt eller
länsrätt

13 §

I
fråga om omröstning i skatterätt och länsrätt gäller bestämmelserna i 16 och 29
kap. rättegångsbalken om omröstning i domstol med endast lagfarna ledamöter.
Ordföranden säger först sin mening.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 5

14
§

Konungen
meddelar ytterligare föreskrifter om skatterätts och länsrätts organisation
och verksamhet.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1971.

Val
av nämndemän i länsskallerätt och länsrätt skall med tillämpning av denna lag
första gången äga rum före den 1 juli 1971. Valet skall avse liden från och med
nämnda dag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14

2)
Förslag tiU

Lag om ändring i lagen
(1955: 261) om avstängning av domare

Härigenom
förordnas, atl 1 § lagen (1955: 261) om avstängning av domare skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande Ivdelsc

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ar
domare------- av tjänsten.

Med
domare avses i denna lag ledamot samt lagfaren befattningshavare, som ej är
ledamot, vid allmän underrätt, hovrätt, nedre justitierevisionen eller högsta
domstolen eller vid vattendomstol, ägodelningsrätt eller expropriationsdomstol
eller vid regeringsrätten, arbetsdomstolen, försäkringsrådet, statens hyresråd
eller kammarrätten eller, då Konungen förordnal därom, vid annan särskild
domstol.

Med
domare avses i denna lag ledamot samt lagfaren befattnings havare, som ej är
ledamot, vid allmän underrätt, hovrätt, nedre justitierevisionen eller högsta
domstolen eller vid vattendomstol, ägodelningsrätt eller expropriationsdomstol
eller vid regeringsrätten, arbetsdomstolen, försäkringsrådet, statens hyresråd,
kammarrätt, skatterätt eller länsrätt eller, då Konungen förordnal därom, vid
annan särskild domstol.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1971.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14

Utdrag
av protokollet över civiläTenden, hållet inför Hans May.t Konungen i statsrådet
på Stockholms slott den 20 november 1970.

Närvarande:
Statsministern PALME, ministem för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG,
ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF,
WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen
för civildepartementet, statsrådet Lundkvist, anmäler efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter fråga om lagstiftning om skatterätt och
länsrätt och anför.

Inledning

1970
års riksdag har beslutat riktlinjer för en partiell omorganisation av den statiiga
länsförvaltningen (prop. 1970: 103, SU 132, KU 34, rskr 248 och 308). Beslutet
avser bl. a. en reform av förvallningsrältskipningen vid länsstyrelse och
prövningsnämnd. Till en huvudenhet vid länsstyrelsen förs, jämte annat, i
princip all förvaltningsrällskipning, dvs. i huvudsak handläggningen av mål och
ärenden i vilka lalan fullföljs från länsstyrelsen eller prövningsnämnden till
förvaltningsdomstol - kammarrätten eller regeringsrätten. Till denna enhet
knyts två organ, länsrätt och länsskatlerätt, vilka avses komma atl handlägga,
länsrätten vissa av de målgrupper som f. n. handläggs på landskansliet och länsskatterätten
i huvudsak de mål som f. n. handläggs hos prövningsnämnden.

Vid riksdagsbeslutet
förutsattes det att frågan om länsrättens och läns-skatterättens närmare
organisation skulle behandlas i annat sammanhang. I en promemoria som har
utarbetats inom civildepartementet har ett förslag till lag med bestämmelser om
en sådan organisation lagts fram (Stencil C 1970: 3). Lagförslaget innehåller
bestämmelser också om organisationen av ett organ som avses ersätta den mellankommunala
prövningsnämnden. Det lorde få fogas vid statsrådsprolokollel i delta ärende
som bilaga 1. Promemorian bygger främst på länsförvaltningsulredningens
betänkande »Den statliga länsförvaltningen» (SOU 1967: 20-21), landskonlorsutredningens
belänkande »Skatteförvaltningen» (SOU 1967: 22) och ett inom
finansdepartementet utarbetat lagfor-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 8

slag,
»Lag om skatterätt» (SOU 1967: 24), samt remissyttranden över dessa betänkanden.
Inom justitiedepartementet utarbetas f. n. förslag till förvaltningsprocesslag.
Lagen avses bli tillämplig på bl. a. skatierätt och länsrätt.

Efter
remiss har yttranden över promemorian avgetts av justitiekans-lem (JK), Svea
hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, socialstyrelsen,
trafiksäkerhetsverket, statskontoret, kammarrätten, riksskattenämnden,
centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU), invandrarverket, trafikmålskommittén,
samtliga länsstyrelser. Föreningen auktoriserade revisorer. Föreningen Sveriges
taxeringsrevisorer. Riksförbundet landsbygdens folk (RLF), Statstjänstemannens
riksförbund (SR), Svenska bankföreningen. Svenska försäkringsbolags
riksförbund. Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet, Sveriges
advokatsamfund, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges industriförbund,
Sveriges lanlbruksförbund och Tjänstemännens centralorganisation CrCO).
Länsstyrelsen i Stockholms län har till sitt yttrande fogat dels ett särskilt
yttrande av landssekreterama Widmark, Falk och Hökeberg, dels yttranden från
kronofogdemyndigheten i Stockholm samt från de lokala skattemyndigheterna i
Stockholms och Solna fögderier.

Riksdagsbeslutet
om länsförvaltningen

Syftet
med den beslutade omorganisationen av länsförvaltningen är bl. a. att förstärka
förvallningsrältskipningen vid länsstyrelsema och prövningsnämndema.
Statsmakternas beslut innebär, såvitt nu är av intresse, i huvudsak följande.
Länsstyrelsen skall bestå av tre huvudenheter, nämligen en för
samhällsplanering, en för skatteförvaltning och en för allmän förvaltning och
förvaltningsrättskipning. Till sistnämnda huvudenhet skall knytas en länsskatlerätt,
som avses ersätta prövnings-nämnden, och en länsrätt. Vid länsrätten skall
handläggas vissa av de mål och ärenden som f. n. handläggs på landskansliet.
Länsrättens kompetensområde skall till en början vara förhållandevis begränsat
men efter hand som erfarenhet vinns av den nya ordningen bör kompetensområdet vidgas.

Både
länsskatterätt och länsrätt skall enligt statsmakternas beslut bestå av en
jurist som ordförande samt lekmän. Ordföranden skall utses av Kungl. Maj:t och
ha ställning som domare. Han skall kunna vara chef för huvudenheten för allmän förvallning
och förvallningsrättskipning eller för någon av de enheter inom denna
huvudenhet som kommer att motsvara nuvarande allmänna sektionen eller
prövningsnämndens kansli. Det förutsätts att del i vissa län därutöver kan
behövas ytterligare domare, som uteslutande är sysselsatta som ordförande i
rätterna. Lekmännen skall utses av landstinget.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 9

Föredragande
departementschefen anför i prop. 1970: 103, som låg lill grund för
riksdagsbeslutet, alt de avgöranden som träffas inom ramen för
förvaltningsrättskipningen får allt större vikt för det allmänna och för den
enskilde och berör allt fler områden av samhällslivet och allt fler grupper av
medborgare. Utvecklingen innebär enligt departementschefen vidare att
tyngdpunkten inom den dömande verksamheten i samhället förskjuts från den
allmänna rättskipningen till förvallningsrältskipningen. Ett ytterligare skäl
för en förstärkning av förvallningsrältskipningen vid länsstyrelsema och prövningsnämndema
utgör enligt vad som anförs i propositionen den omorganisation av förvallningsrältskipningen
i kammarrätten och regeringsrätten, som har föreslagils i en den 20 mars 1970
beslutad remiss till lagrådet. Denna reform innebär att regeringsrätten ombildas
till en i huvudsak prejudikatbildande instans. Nästan alla de mål som f. n.
fullföljs från länsstyrelserna direkt till regeringsrätten skall i stället
fullföljas till kammarrätt. Kammarrättsorganisationen skall enligt vad som
föreslås i lagrådsremissen delas upp på två kammarrätter. Utöver de åtgärder
för att förslärka förvallningsrältskipningen vid länsstyrelserna och prövningsnämndema
som omfattas av beslutet om en omorganisation av länsförvaltningen bör enligt
vad departementschefen anför i prop. 1970: 103 en förbättring av handlägg-ningsformema
övervägas. Kraven på bättre handläggningsformer kan enligt departementschefen
väntas bli tillgodosedda genom den förvaltningsprocesslag som förbereds inom
justitiedepartementet. Riksdagen lämnade de uttalanden i propositionen som
redovisats nu utan erinran.

Slalmaklemas
beslut innebär vidare alt frågan om den närmare organisationen av länsrätten
och länsskatterälten skall behandlas särskilt och att ställning därvid skall
tas till bl. a. frågan om kompetensområdena för länsrätten och länsskatterätten
samt frågorna om antalet lekmän och om omröstning. I fråga om kompetensområdena
förutskickas i propositionen att för länsskatterättens del förslaget till lag
om skatterätt kommer att ligga till grund för övervägandena medan för
länsrättens del utgångspunkten kommer att vara alt dit skall hänföras mål om
omhändertagande av bam för samhällsvård, om verkställighet av dom i
vårdnadsmål, om utvisning av utiänning och om intagning på vårdanstalt för
alkoholmissbrukare samt körkortsmål.

Skatterätts
kompetensområde

Den
nuvarande förvaltningsrättskipningcn på landskontoret och hos prov aingsnämnden

Vid
sidan av den fiskaliska verksamheten på beskaltningsområdel -bl. a. processföringen
för det allmännas räkning i skatlemål och kameralförvaltningen är
landskontorets arbetsuppgifter till övervägande del att

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 10

hänföra
till förvaltningsrättskipning. Två helt skilda ärendetyper förekommer,
nämligen de som hör lill prövningsnämndens handläggning och de som handläggs på
själva landskontoret, främst på kameralsektionen och uppbördssektionen. I
fråga om organisation, handläggning o. d. gäUer skilda bestämmelser för de mål
som handläggs på landskontoret och de som hör till prövningsnämnden. För den
förstnämnda gruppen gäller i allt väsentiigt detsamma som för de mål som
handläggs på landskansliet.

På
landskontoret handläggs bl. a. vitesmål, mål om familjebidrag, gåvoskattemål,
uppbördsmål, folkbokföringsmål och mervärdeskattemål.

Vitesmålen
avser utdömande av vite enligt skatte-, taxerings-, uppbörds- och
folkbokföringsförfattningarna. Talan mot länsstyrelsens beslut i vitesmål förs
hos kammarrätten.

I
mål om familjebidrag prövas besvär över familjebidragsnämnds beslut om
familjebidrag åt värnpliktiga enligt familjebidragsförordningen (1946: 99).
Talan mot länsstyrelsens beslut förs hos kammarrätten som sista instans.

Som
beskattningsmyndighet för gåvoskatt beslutar länsstyrelsen i ärenden rörande
sådan skatt enligt förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt. Talan
mot länsstyrelsens beslut förs i dessa fall hos hovrätt. I fråga om arvsskatt
ligger uppgiften som beskatlningsmyndighet på allmän underrätt. Kapitalskatleberedningen
överväger frågan om överflyttning av denna uppgift till länsstyrelserna.

Med
uppbördsmål avses i första hand besvär över lokal skattemyndighets beslut
enligt 85 § 1 mom. uppbördsförordningen (1953: 272). Bl. a. ansökningar om
befrielse från s. k. respitavgift (54 §), från restavgift (58 § 2 mom.) och
från ränta på kvarstående skalt (85 § 2 mom.) saml, i vissa fall, ansökningar
om anstånd med inbetalning av skatt (49 § 2 mom.) prövas av länsstyrelsen som
första instans. Besvär över länsstyrelsens beslut förs hos kammarrätten. Talan
får dock inle föras mot länsstyrelsens beslut rörande bl. a. preliminär laxering
eller anstånd med inbetalning av skatt (86 § första stycket).

I folkbokförings processen
prövar länsstyrelsen efter besvär eller underställning lokal skattemyndighets
beslut om mantalsskrivning och pastorsämbetes beslut om kyrkobokföring enligt
folkbokföringsförordningen (1967: 198). En stor del av besvären avser tvist
mellan kommuner om en persons mantalsskrivning. Besvär över länsstyrelsens
beslut förs i regel hos kammarrätten.

På
taxeringssektionen beslutar länsstyrelsen i ärenden enligt förordningen (1968:
430) om mervärdeskatt. Slutligt beslut om fastställelse av sådan skatt och
beslut om efterbeskattning kan överklagas genom besvär hos prövningsnämnden.

Hos
prövningsnämnden handläggs skattemål, dvs. prak-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 11

tiskt
taget alla mål enligt skatte- och taxeringsförfatlnirigarna. Prövningsnämnden
är besvärsinstans i mål som rör talan mot taxeringsnämnds beslut (11 § 3 mom.
taxeringsförordningen, 1956:623) och, som nyss nämnts, mot länsstyrelsens
beslut i fråga om mervärdeskatt. I åtskilliga fall prövar prövningsnämnden
också ärenden som första instans. Så är fallet med bl. a. framställningar om
avdrag för nedsatt skatteförmåga (50 § 2 mom. kommunalskallelagen, 1928: 370,
resp. 9 § 2 mom. förordningen, 1947: 576, om statlig inkomstskatt), befrielse
för dödsbo att erlägga kvarstående eller tillkommande skatt (75 § 1 mom. kommunalskattelagen
resp. 15 § 1 mom. förordningen om stadig inkomstskatt), eftertaxering (116 § laxeringsförordningen),
särskilt uppskattningsvärde på faslighet (1 § förordningen, 1933: 357, om åsättande
i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å faslighet) och tillämpning av bestämmelsema
om ackumulerad inkomst (4 § förordningen, 1951: 763, angående beräkning av
statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst).

Prövningsnämnden
beslutar också i mål om fastighetstaxering under löpande taxeringsperiod, särskUd
fastighetstaxering (179 § 1 mom. taxeringsförordningen). I mål som rör den
normalt vart femte år återkommande allmänna fastighetstaxeringen beslutar
däremot fastighets-prövningsnämnden. I första instans ankommer den allmänna
fastighetstaxeringen på fastighelslaxeringsnämnderna (131 §).

Utöver
dessa uppgifter inom förvallningsrältskipningen har prövningsnämnden till
uppgift att fastställa anvisningar för den årliga taxeringen och fastighetsprövningsnämden
all fastställa anvisningar för allmän fastighetstaxering (93 och 174 §§ resp.
144 § 3 mom.). I prop. 1970: 191 med förslag till lag med anledning av riksskatteverkets
inrättande, m. m. föreslås att verket som skall inrättas den 1 januari 1971 skall
överta uppgiften all fastställa anvisningar såvitt avser taxering för inkomst
och förmögenhet. Motsvarande ändring i fråga om anvisningama för den särskilda
fastighetstaxeringen föreslås i prop. 1970: 160 med förslag till ändrade
bestämmelser om särskild fastighetstaxering.

Processen
i prövningsnämnden är kontradiktorisk och, i det stora flertalet fall,
skriftlig. Skriftväxlingen, målens beredning och med målen sammanhängande expedilionella
uppgifter ombesörjs av prövningsnämndens kansli (77 §). Kansliet ingår i
landskontoret (12 § 2 mom.). Ibland hålls muntlig förhandling i
prövningsnämnden, vanligtvis på begäran av enskild part. Prövningsnämnden kan
dock förordna om muntlig förhandling, även om ingen av parterna begärt sådan.
Det förekommer också att nämnden anordnar syn. Bestämmelser härom finns i 8084
§§.

Besvär
över taxeringsnämnds beslut skall vara avgjorda av prövningsnämnden senast den
30 juni året efter taxeringsåret (89 §). Fastighels-prövningsnämnds arbete
skall vara avslutat den 15 december under taxeringsåret (163 §). I särskild
ordning får besvär över taxeringsnämnds el-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 12

ler
fastighetstaxeringsnämnds beslut anföras före utgången av femte året efter
taxeringsåret (100 och 101 §§, 167 § 2 mom. samt 181 § 4 mom.). När fastighetsprövningsnämndens
arbete avslutats, prövar prövningsnämnden besvär som i särskild ordning
anförts över fastighetstaxerings-nämnds beslut (167 § 1 mom.)

För
hela landet finns en gemensam prövningsnämnd - den mellankommunala prövningsnämnden
för prövning av bl. a. besvär över taxering av skattskyldig som haft
förvärvskälla som hänför sig till flera län (11 § 2 mom. och 73 §).

Departementspromemorian

I
promemorian erinras om att det i prop. 1970: 103 förutskickas att
skatterätternas kompetensområde i allt väsentligt skall stämma överens med vad
som förordats i förslaget till lag om skatterätt vilket i sin tur helt bygger
på landskontorsutredningens förslag. Innebörden av sistnämnda förslag är att
till skatterätt hänförs i stort sett alla mål enligt skatte-, taxerings-,
uppbörds- och folkbokföringsförfattningama. Några remissinstanser som yttrat
sig över landskonlorsutredningens förslag, nämligen statskontoret,
riksrevisionsverket och CFU, vill enligt promemorian ge skatterätten ett mer
begränsat kompetensområde och har därför i sina yttranden avstyrkt att vissa
mål eller grupper av mål enligt nyssnämnda författningar, främst mål enligt
uppbörds- och folkbokföringsförfattningama, tillförs skatterätternas
kompetensområde. Ett genomgående skäl för en sådan ståndpunkt har varit att man
genom handläggning vid skatterätt skulle förlora i snabbhet och smidighet
jämfört med handläggning i administrativ ordning.

Avgörande
för bedömningen av frågan om en viss målgrupp bör höra till skatterättens
kompetensområde bör enligt vad som anförs i promemorian vara i vad mån arten
av den prövning som skall ske i målen motiverar en domstolsmässig handläggning.
Denna handläggning bör givetvis utformas så att skäliga anspråk på snabbhet och
smidighet tillgodoses. Därvid är enligt promemorian av betydelse att liksom
vid de allmänna underrätterna mindre komplicerade mål kan handläggas som enmansmål.
Genom en sådan handläggningsform kan intresset av snabb handläggning
tillgodoses.

Det
konstateras i promemorian alt skatlemål, dvs. praktiskt laget alla mål enligt
skatte- och taxeringsförfattningaraa, f. n. handläggs av prövningsnämnd. Alla
dessa mål bör enligt promemorian hänföras till skatterätts kompetensområde.

Landskonlorsutredningen
föreslår, anförs det i promemorian, att till skatterätts kompetensområde skall
föras också mål enligt 39 § 4 mom. taxeringsförordningen om befrielse i visst
fall från skyldighet alt lämna kontrolluppgift, mål enligt lagen (1961: 332) om
handräckning vid taxe-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop, 1971:14 13

ringsrevision
samt mål enligt 56 § 4 mom. taxeringsförordningen om handlings undantagande
från taxeringsrevision, vilka samtliga målgrupper f. n. handläggs hos
länsstyrelsen. Dessa målgrupper innefattar enligt promemorian så väsentliga
rättssäkerhetsfrågor att en domstolshandläggning är motiverad, övervägande
skäl talar därför för förslaget. Del föreslås vidare att mål tillhörande någon
av dessa målgrupper skall kunna avgöras som enmansmål i den mån kravet på
snabbhet påkallar det och målet inte är svårbedömt.

Nästa
allmänna fastighetstaxering skall enligt gällande regler äga rum år 1975.
Frågan vilket organ som bör handha mål om allmän fastighetstaxering i
instansen över fastighetstaxeringsnämnden bör enligt promemorian lämpligen inte
prövas i detta sammanhang.

I
promemorian erinras om att vilesmål enligt skatte-, laxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfattningama
f. n. handläggs hos länsstyrelsen. Landskonlorsutredningen föreslår att
befogenheten att döma ul vite enligt dessa författningar i stället skall
ankomma på skatterätt. Bara ett par remissinstanser har riktat invändningar mot
detta förslag. Det är enligt vad som anförs i promemorian här fråga om en
typisk rättskipnings-uppgift som både av rent principiella skäl och av
påtagliga rätlsäker-hetsskäl bör handhas i domstolsmässiga former. I dessa mål
är visserligen skyndsam handläggning påkallad. Intet talar emellertid för att
handläggningen skall behöva ta längre tid hos länsskatterätt än hos länsstyrelsen.
Det föreslås i promemorian att vilesmålen skall kunna handläggas som enmansmål
i den mån behovet av särskilt snabb handläggning påkallar det och målet inte
är svårbedömt.

I
fråga om uppbörds- och folkbokföringsmålen - vilka enligt landskonlorsutredningens
förslag skall höra till skatterätts kompetensområde - konstaleras det i
promemorian alt några remissinstanser har anfört att de allra flesta av dessa
mål är så enkla eller eljest av sådan beskaffenhet att de bör handläggas i
administrativ ordning. Som elt särskilt motiv härför har också anförts att
målen, om de hänförs till skatterätten, ändå skulle komma att handläggas som enmansmål.

I
promemorian anförs att inslaget av judiciell prövning också i dessa mål är så
framträdande att de i princip bör få en domstolsmässig handläggning. Även om
målen i stor utsträckning bör kunna handläggas som enmansmål, bör de enligt
promemorian hänföras till skatterätts kompetensområde. Målgrupper som typiskt
sett är myckel enkla eller har begränsad betydelse för part bör dock undantas.
Del föreslås att till läns-skallerätts kompetensområde skall föras dels mål som
anhängiggjorts genom besvär enligt 85 § 1 mom. uppbördsförordningen över lokal skattemyndighets
beslut med undanlag dock för sådana mål rörande preliminär taxering m. m. i
vilka enligt 86 § första stycket talan inle får föras mot länsstyrelsens
beslut, dels sådana mål i vilka pastorsämbeten eller lokala skattemyndigheter
stannat i olika mening (37 och

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 14

44
§§ folkbokföringsförordningen), dels mål som anhängiggjorts genom besvär över
beslut i kyrkobokförings- eller manlalsskrivningsärende (45 § andra stycket och
46 § andra stycket folkbokföringsförordningen). Förslaget innebär enligt vad
som anges i promemorian att samtliga underställnings- och besvärsmål enligt
folkbokföringsförordningen hänförs till länsskatterälten. I fråga om
uppbördsmålen innebär förslaget att alla mål och ärenden som f. n. avgörs av
länsstyrelsen i första instans eller i vilka enligt 86 § första styckel
uppbördsförordningen talan inte får föras mot länsstyrelsens beslut fortfarande
skall handläggas hos länsstyrelsen, medan övriga mål och ärenden hänförs till länsskatterälten.

Remissyttrandena

Remissinstanserna
godtar i huvudsak förslagel i departementspromemorian om hur skatterätternas
kompetensområde skall utformas. JK, SR och Svenska bankföreningen förklarar alt
de inle har några invändningar mot förslagel. Mol vad som anförs i promemorian
om alt avgörande för bedömningen av frågan om en viss målgrupp bör höra lill skatterätts
kompetensområde bör vara i vad mån arten av den prövning som skall ske i målen
motiverar en domstolsmässig handläggning framförs inga invändningar. Flera
remissinstanser ansluter sig uttryckligen till den angivna principen.

Många
remissinstanser är emellertid kritiska mot enskilda detaljer av
promemorieförslaget. I fråga om målen enligt uppbördsförordningen anser sålunda
flera remissinstanser alt länsskatterätternas kompetensom" rade bör vara
mera omfattande än vad som föreslås i promemorian.

Två
remissinstanser, länsstyrelserna i Jönköpings och Värmlands län, tar upp frågan
om gåvoskaltemålen bör hänföras till länsskatlerätts kompetensområde. Mycket
talar enligt länsstyrelsen i Jönköpings län för alt så sker men med hänsyn till
målens samband med arvsskallemålen anser länsstyrelsen att frågan bör prövas
först när arvsskallemålen förts över från de allmänna domstolarna.
Länsstyrelsen i Värmlands län anser alt båda dessa typer av mål bör handläggas
vid länsskatlerätt men yttrar sig inle över frågan om målen redan nu bör
hänföras dit.

Del
är, anför Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer i sitt yttrande, angeläget att
målen inte i onödan underkastas en alltför omständlig och tidskrävande
handläggning. Vid skallerätt bör handläggas bara mål som är av mera
kvalificerad natur. Den övervägande delen av de mål som f. n. handläggs av
prövningsnämnderna är förhållandevis enkla. Det borde därför ha övervägts om
inte vissa av de mål som i promemorieförslaget hänförs till skatterätts
kompetensområde kan avgöras i annan ordning. Föreningen tvivlar på att
möjligheten atl avgöra vissa mål utan medverkan av lekmän kommer att förenkla
eller nämnvärt påskynda

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 15

handläggningen.
Statskontoret redovisar en liknande uppfattning. Länsstyrelsen i Västmanlands
län anser att det inte finns anledning att förmoda att en skatterätt som har
tillräckliga personalresurser skulle behöva längre lid för beslut än
länsstyrelsen.

Enligt
promemorieförslaget skall, anför kammarrätten, mål som typiskt sett är mycket
enkla eller av begränsad betydelse för part handläggas hos länsstyrelsen.
Vissa av de mål som i förslagel hänförs till skallerätts kompetensområde är
emellertid också av enkel beskaffenhet. Vid avgörandet av frågan om
målfördelningen bör hänsyn las lill vad som är mest rationellt från arbetssynpunkt.
Kammarrätten anser sig inle ha tillräcklig kännedom om arbetsförutsättningarna
hos länsstyrelserna för att kunna bedöma om den föreslagna uppdelningen är den
mest ändamålsenliga.

Kronofogdemyndigheten
i Stockholm anför alt det inte är rationellt att efter en ganska godtycklig
gränsdragning mellan olika grupper av mål klassificera vissa som domstolsmål
och hänföra dem till skatterätts kompetensområde men, på grund av behovet av en
snabb handläggning, låta dem avgöras av ensamdomare.

Bortsett
från de allmänna synpunkter som har redovisats i det föregående har remissinstansema
inte något att invända mot förslaget alt de mål enligt skatte- och taxeringsförfatlningarna
som f. n. handläggs vid prövningsnämnd skall hänföras till skatterätts
kompetensområde.

Förslaget i promemorian
att mål om befrielse i visst fall från skyldighet alt lämna kontrolluppgift,
mål enligt lagen om handräckning vid taxeringsrevision och mål om handlings
undanlagande från taxeringsrevision skall handläggas vid skatterätt tillstyrks
av RLF och Sveriges lantbruksförbund. Statskontoret som inle heller motsätter
sig förslaget betonar, särskilt i fråga om handräckningsmålen, kravet på
snabbhet i handläggningen. Avgörande för statskontorets ställningslagande
såvitt gäller de övriga två målgrupperna är att talan inte får föras mot beslut
i målet.

Länsstyrelsen i Värmlands
län, kronofogdemyndigheten i Stockholm och Föreningen Sveriges
taxeringsrevisorer ger i fråga om handräckningsmålen uttryck för en annan
uppfattning. Föreningen anför att handräckningsmålen nästan alltid fordrar
snabb handläggning för alt inte syftet med handräckningen skall förfelas. Lagen
om handräckning vid taxeringsrevision innehåller flera bestämmelser som avser
alt förhindra en olämplig tillämpning av handräckningsinstilutet. I regel
måste sålunda den skaltskyldige ha vid vite anmanats atl ställa sina räkenskaper
till skattemyndighetemas förfogande, innan frågan om handräckning kan tas upp.
Enligt förslaget skall vidare frågan om vitet skall dömas ut handläggas av
skatterätten. Liksom kronofogdemyndigheten anser föreningen att
handräckningsmålen inte bör handläggas vid skatterätt. Kronofogdemyndigheten
anför att målen om handräckning är ytterst

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 18

antas
komma att anlägga andra och välvilligare synpunkter beträffande begärt anstånd
än vad befattningshavare inom den mera fiskaliskt inriktade huvudenheten för
skatteförvaltning kanske är benägna att göra.

Länsstyrelserna
i Uppsala, Örebro och Kopparbergs län anser också att mål och ärenden rörande
anstånd med inbetalning av skatt bör handläggas vid länsskatlerätt. Samma ordning
bör enligt länsstyrelsen i Kopparbergs län gälla i fråga om ärenden om respitavgift
enligt 54 § uppbördsförordningen.

Länsrätt»
kompetensområde

Den
nuvarande förvaltningsrättskipningen på landskansliet

Landskansliets
sektionsindelning har f. n. i allt väsentligt som utgångspunkt de olika
arbetsuppgiftemas sakliga innehåll och inbördes sammanhang. På samma sektion
handläggs i princip alla ärenden inom ett visst sakområde, oavsett vilken
åtgärd ärendet avser. Sektionens verk-sanahet kan sålunda vara inriktad både på
planering eller tillsyn och på handläggning av ärenden som avser en rättslig
prövning av enskilda fall. I det följande hänförs liksom i prop. 1970: 103 täl
förvaltningsrättskipningen dels sådana grupper av mål i vilka talan mot
länsstyrelsens beslut förs vid förvaltningsdomstol - kammarrätten eller
regeringsrätten - dels några målgrupper i vilka en rättslig prövning också är
framträdande men i vilka talan fullföljs hos central förvaltningsmyndighet och
Kungl. Maj:t i statsrådet (utvisningsärenden) eller hos allmän domstol (överexekutorsmål).

I
de mål som sålunda hänförs till förvallningsrältskipningen på landskansliet
kan det vara fråga om åtgärder av myckel skiftande slag, såsom frihetsberövande
eller annat ingrepp i den personliga integriteten, föreläggande och utdömande
av vite, handräckning, meddelande av förbud och återkallelse av tillstånd. Rättskipande
uppgifter fullgör länsstyrelsen framför allt genom att som andra instans pröva
beslut av kommunala organ (kommunfullmäktige, kommunstyrelse, kommunal nämnd e.
d.), lokala statiiga organ (polismyndighet, utmätningsman) samt sammanslutningar
av enskilda (vägförening, jaktvårdsområde m. fl.). Åtskilliga rättsfrågor prövas
emellertid också av länsstyrelsen som första instans. Exempel härpå utgör
körkortsmål, mål om tvångsintagning på allmän vårdanstalt för
alkoholmissbrukare och utvisningsärenden. Ofta har länsstyrelsen, utöver
befogenheten att efter besvär pröva lokal myndighels beslut inom ett visst
förvaltningsområde, en allmän tillsynsfunktion på samma område.

All
beslutanderätt i länsstyrelsen utövas av landshövdingen eller annan
tjänsteman. I praktiskt taget alla ärenden kan beslutanderätten läggas på en
lägre tjänsteman än landshövdingen. På vilken nivå beslutande-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 19

rätten
ligger följer av arbetsordningen (29 § 1-4 mom. länsstyrelseinstruktionen,
1958: 333). Förhållandena skiftar mellan olika länsstyrelser beroende bl. a. på
variationer i fråga om personaluppsättning, målfrekvens m. m. Några formella
behörighetskrav på den som skall besluta i sådana mål och ärenden som det här
är fråga om föreligger visserligen inle men i allmänhet är vederbörande
tjänsteman juris kandidat, ofta med tingsutbildning.

Enhetliga
bestämmelser om förfarandet saknas. Länsslyrelseinslruk-tionen innehåller
bestämmelser om jäv (37 §) och om befogenhet alt för utredning i visst ärende
hålla muntiigt förhör (38 § 1 mom.) eUer att förordna om vittnesförhör vid
domstol (38 § 3 mom). I vissa ärenden enligt barnavårdslagen (1960: 97), nykterhetsvårdslagen
(1954: 579) och utlänningslagen (1954: 193) tillämpas särsldlda processuella
regler som ges i dessa lagar beträffande utredning - bl. a. vittnesbevisning
vid domstol liksom beträffande interimistiskt beslut, hämtning,
offentlighet, rätt alt anlita biträde och avfattning av beslut. Enligt dessa
lagar har länsstyrelsen vidare befogenhet och i vissa situationer skyldighet
att anordna förhör med den som berörs av åtgärd som kan komma i fråga i ärendet.
Också andra som kan lämna upplysningar i ärendet kan höras.

Det
tvåpartsförhållande, som är konstitutivt för civil- och slraffprocessen vid
allmän domstol, föreligger sällan i förvaltningsmål. Inom länsstyrelsens
arbetsområde tillämpas ett rent konlradiktoriskt förfarande endast i
skatteprocessen, där det allmänna företräds av taxeringsintendent, i
socialhjälpsmål, där vanligen två kommuner slår mot varandra, samt i överexekutorsmål,
exempelvis vid besvär över utmätning. Det skall emellertid nämnas alt
länsstyrelsen enligt 41 § utiänningslagen kan uppdra åt polismyndighet eller
särskilt utsedd person att vara allmänt ombud vid förhör i utvisningsärende.

Inom
länsstyrelsens starkt differentierade rättskipningsområde återfinner man
strängt taget alla typer av förvallningsmål, från sådana där prövningen avser
en ren legalilelskontroll och till sådana där lämplig-hetsfrägor ges stort
utrymme.

Frågor
om återkallelse av körkort prövas av länsstyrelsen som första instans i
körkortsmål. Länsstyrelsen är också den myndighet som utfärdar körkort. Över
utfärdade körkort för länsstyrelsen körkortsregister. Enligt 33 § 1 mom.
vägtrafikförordningen (1951: 648) är länsstyrelsen skyldig att ta upp till
omprövning frågan om en körkortsinnehavares lämplighet att inneha körkort, om
länsstyrelsen finner skälig anledning till antagande alt körkortsinnehavaren inle
uppfyller de krav på skicklighet, hänsyn, ansvar och pålitlighet i
nykterhetshänseende eller de övriga förutsättningar som gäller för alt få
körkort. Underrättelser av betydelse för bedömningen får länsstyrelsen från
domstolar och andra myndigheter enligt 80 och 81 §§ vägtrafikkungörelsen
(1951: 743). Många underrättelser föranleder ingen annan åtgärd än en
rutinmässig anteck-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 20

ning
i körkortsregistret. I andra fall sker en reell prövning av frågan om körkortet
bör återkallas. I vissa fall skall länsstyrelsen enligt 33 § 2 mom.
vägtrafikförordningen återkalla körkort, nämligen dels om körkortsinnehavaren
gjort sig skyldig till vissa angivna trafikbrott (grov vårdslöshet i trafik,
rattfylleri, rattonykterhet eller smilning i vissa fall), dels om han genom
upprepade trafikförseelser i väsentlig mån visat bristande vilja eller förmåga
alt rätta sig efter trafikbestämmelserna, dels om han annars vid färd med
motordrivet fordon i något för trafiksäkerheten väsentligt hänseende grovt
åsidosatt vad som åligger honom som förare, dels om han gjort sig skyldig till
fylleri eller olovlig körning och del inle kan anses uppenbart alt han ändå är
en skötsam person eller om han med hänsyn lill onyktert levnadssätt inte bör
betros med att inneha körkort, dels om han genom brottslig gärning visat
påtaglig brist på hänsyn till andra eller på grund av personliga förhållanden i
övrigt inte kan anses lämplig som förare av körkortspliktigt fordon, dels om
han på grund av sjukdom, skada e. d. inte vidare bör ha körkort, dels om han
inte rättar sig efter föreläggande av länsstyrelsen att lämna lämplighelsinlyg,
läkarintyg eller kompelensbevis eller underlåter att rätta sig efter
föreskrifter som meddelats i samband med sådant föreläggande. I alla de nämnda
fallen utom då körkorlsinnehavaren gjort sig skyldig till grov vårdslöshet i
trafik eller till smilning efter trafikolycka med personskada eller då han vid
trafikonykterhetsbrotl haft en alkoholkoncentration i blodet som uppgått lill
0,8 promille eller mer får länsstyrelsen i stället för alt återkalla körkortet
meddela körkortsinnehavaren varning (34 §).

Enligt 33 § 5 mom. får
nytt körkort inte utfärdas förrän viss lid förflutit från återkallelsen. Tiden
är elt eller två år beroende på anledningen till återkallelsen men
länsstyrelsen kan inom vissa gränser föreskriva kortare tid, om synnerliga
skäl föreligger. Om körkortet återkallats på grund av sjukdom e. d. eller på
grund av att innehavaren inte rättat sig efter föreläggande att lämna lämplighelsinlyg
etc, kan han få tillbaka körkortet så snart det förhållande som föranlett återkallelsen
upphört.

Besvär
över länsstyrelsens beslut om återkallelse av körkort prövas av
regeringsrätten. Beslut om varning får inte överklagas.

I
princip får återkallelse av körkort på grund av straffbelagd förseelse inle äga
rum, innan ansvarsfrågan blivit avgjord genom lagakraftvunnen dom (33 § 2
mom.). När fråga om återkallelse av körkort uppkommer, skall länsstyrelsen
enligt 33 § 3 mom. återkalla körkortet tills vidare, om det på sannolika skäl
kan antas att körkortet kommer att slutligi återkallas.

Bestämmelsema
om återkallelse av körkort och om varning gäller i tillämpliga delar också i
fråga om turislkörkort (37 § 2 mom.). Körkort eller annat tillståndsbevis som
är utfärdat i Danmark, Finland eller

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 21

Norge
och som gäller där samt utländskt nationellt eller internationellt körkort
medför - under förutsättningar som anges i kungörelsen (1956: 522) med vissa
bestämmelser i anledning av överenskommelser mellan Sverige samt Danmark,
Finland och Norge angående ömsesidigt godkännande av körkort samt av
registrering av motorfordon, m. m. resp. kungörelsen (1962: 277) om godkännande
av vissa utländska körkort - rätt att föra motorfordon i Sverige.

Enligt
4 § 1956 års kungörelse får länsstyrelsen bl. a. om tillstånds-havaren gjort
sig skyldig till trafikförseelse som enligt 33 § vägtrafik-ordningen medför återkallelse
av körkort för viss tid vägra godkännande av tillståndsbevis. Bl. a. om sådant
förhållande som enligt 33 § medför körkortsålerkallelse föreligger får
länsstyrelsen enligt 6 § 1962 års kungörelse besluta att det utiändska körkortet
under viss lid inle skall gälla i Sverige. Vid prövningen skall enligt båda kungörelsema
bestämmelserna i 33 och 34 §§ vägtrafikförordningen tjäna till ledning.

Den
som skall tjänstgöra som förare av bil i yrkesmässig trafik måste enligt 27 § 1
mom. förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. ha
särskilt tillstånd (trafikkort). Trafikkort utfärdas av länsstyrelsen (3
mom.). Länsstyrelsen kan återkalla Irafikkorl när anledning förekommer till
det. Kan det antas alt föraren skall låta rätta sig utan sådan åtgärd kan
länsstyrelsen i stället meddela varning (5 mom.).

Frågan
om grunder för återkallelse av körkort och Irafikkorl samt frågan om vilken
myndighet som skall pröva ärenden härom prövas f. n. av trafikmålskommittén.
Bl. a. övervägs att helt eller delvis flytta handläggningen av frågor om återkallelse
och utfärdande av körkort och trafikkort från länsstyrelserna.

I
barnavårdsmålen prövar länsstyrelsen avgöranden av barnavårdsnämnd enligt
barnavårdslagen. Prövningen sker enligt 80 § med anledning av besvär över
barnavårdsnämnds beslut i fråga om bl. a. utdömande av vite, föreskrifter om underårigs
levnadsförhållanden (26 §), övervakning (26 §), omhändertagande för samhällsvård
enligt 31 §, rätt tUl umgänge med någon som är omhändertagen för samhällsvård
(41 §), samhällsvårds upphörande eller återupptagande efter villkorligt upphörande
(42 och 43 §§) samt fosterbarnsvård bl. a. tillstånd till mottagande av
fosterbara (47 §), förbud all la bam från fosterhem (50 §) och förbud för någon
att annat än tillfälligt motta annans barn i sitt hem (51 §). Enligt 81 §
prövar länsstyrelsen vidare besvär över beslut som styrelse för
ungdomsvårdsskola meddelat i ärende om utskrivning från skolan. Barnavårdsnämnds
beslut att med stöd av 25 och 29 §§ omhänderta underårig för samhällsvård
eller att med stöd av 30 § omhänderta underårig för utredning skall
underställas länsstyrelsens prövning, om inte både föräldrarna och, om den underårige
fyllt 15 år, denne själv samtyckt till att beslutet verkställs (24 §). Om
länsstyrelsen inte vill

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 22

fastställa
det underställda beslutet, kan länsstyrelsen i stället förordna om en eller
flera förebyggande åtgärder eller uppdra åt barnavårdsnämnden att föranstalta
om sådana åtgärder (79 §). Talan mol länsstyrelsens beslut i mål enligt barnavårdslagen
förs hos regeringsrätten.

Verkställighet
av vad rätten i dom eller beslut bestämt om vårdnad eller umgängesrätt eller om
överlämnande av barn söks enligt 21 kap. 1 § föräldrabalken hos länsstyrelsen.
Om det är uppenbart all förhållandena har ändrats väsentligt sedan domen eller
beslutet meddelades, kan länsstyrelsen enligt 5 § vägra verkställighet, om del
med hänsyn till barnets bästa är påkallat alt fråga om ändring beträffande
vårdnad eller umgängesrätt prövas av domstol. Verkställighet kan också vägras
om risk föreligger för skada på barnets kroppsliga eller själsliga hälsa. Även
om dom eller beslut som nu sagts inle föreligger, kan den som har vårdnaden,
när barnet vistas hos annan, påkalla länsstyrelsens åtgärd för alt bamet skall
överflyttas till honom (6 §). Motsvarande gäller enligt 7 § när föräldrar eller
adoptivföräldrar gemensamt har vårdnaden och cn av dem egenmäktigt bortfört
eller kvarhåller barnet. Länsstyrelsen kan vägra åtgärd om det föreligger
särskilda skäl för att fråga om ändring beträffande vårdnaden prövas av rälten.
I ärende enligt 21 kap. föräldrabalken kan länsstyrelsen bl. a. besluta atl
barnet skall hämtas genom polismyndighets försorg eller alt barnet skall
omhändertas tillfälligt. Besvär över länsstyrelsens beslut enligt 21 kap. föräldrabalken
prövas av regeringsrätten.

Länsstyrelsen
beslutar enligt 18 § nykterhetsvårdslagen om tvångs-intagiung på allmän
vårdanstalt för aikoholmissbrukare. Ansökan om tvångsintagning görs av
nykterhetsnämnden eller, i vissa fall, av polismyndigheten (19 §). Under
förutsättningar som anges i 25 § får länsstyrelsen föranstalta om att den som
avses med ansökan i avbidan på slutiigt beslut tills vidare intas på
värdanstalt eller omhändertas och vårdas på annat sätt. Vid den slutiiga
prövningen kan länsstyrelsen i stället för att besluta om tvångsintagning
förordna om hjälpatgärd eller övervakning eller uppdra åt nykterhetsnämnd alt
föranstalta därom (31§). Alt föranstalta om verkställighet av slutiigt beslut
om tvångsintagning ankommer enligt 34 § i vissa fall på länsstyrelsen och i
övriga fall på nykterhelsnämnden. Den myndighet som har att föranstalta om
verkställighet får bevilja villkorligt anstånd med verkställigheten (35 S 1
mom.). Beslut av länsstyrelse om villkorligt anstånd skall enligt 16 §
kungörelsen (1955: 528) med vissa tillämpningsföreskrifter lill lagen om nykterhetsvård
meddelas i samband med beslutet om tvångsinlagning. Enligt 35 § 2 mom. nykterhetsvårdslagen
får den myndighet som har förordnat om villkorligt anstånd förklara anståndet
förverkat. Om länsstyrelsen vid sådant beslut om tvångsintagning vars
verkställande ankommer på länsstyrelsen finner all alkoholmissbrukaren genast
bör tas in på vårdanstalt, får länsstyrelsen dra försorg om atl han omhändertas

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 23

och
vårdas på annat sätt till dess att plats på vårdanstalt kan beredas honom (37 §).
Under förutsättningar som anges i 55 § får länsstyrelsen förordna att den som
har skrivits ut från allmän vårdanstalt skall åler-intas. Länsstyrelsen prövar
vidare besvär över nykterhelsnämnds beslut om utdömande av vite, förordnande
enligt 15 § om övervakning, meddelande av lydnadsföreskrift, förverkande av
anstånd med verkställighet samt åtgärd enligt 14 § 2 mom. för alt avslänga
någon från inköp av alkoholhaltiga drycker (59 §). Besvär över länsstyrelsens
beslut enligt nykterhetsvårdslagen prövas av regeringsrätten.

Utvisning
av utlänning kan enligt 29 § utlänningslagen ske på vissa grunder som hänför
sig till hans vandel, t. ex. alt han är hemfallen åt alkoholmissbrak eller
narkotikamissbruk eller att han under de senaste fem åren utomlands dömts eller
undergått frihetsstraff för brott som enligt svensk lag kan föranleda utiämning
och del kan befaras all han kommer att fortsätta brottslig verksamhet. Beslut
om utvisning meddelas av länsstyrelsen. Om utlänningen påstår alt han är
politisk flykting och påståendet inte är uppenbart oriktigt, skall frågan
underställas invandrarverket och detta besluta i ärendet (30 §). Besvär över
länsstyrelsens beslut prövas av invandrarverket och i sista instans av Kungl. Maj:t
i statsrådet (44 och 46 §§). Myndighet som handlägger ärende om utvisning eller
verkställighet av utvisningsbeslut kan förordna att utiänning skall tas i
förvar eller ställas under uppsikt. Sådan åtgärd får vidtas av länsstyrelsen,
om ärendet handläggs hos Kungl. Maj:t eller invandrarverket. Då utvisningsärendel
avgörs, skall den beslutande myndigheten pröva om utlänningen fortfarande
skall hållas i förvar eller under uppsikt (35 och 36 §§). Förhör i
utvisningsärende skall enligt 40 § hållas av den myndighet som handlägger
ärendet. Invandrarverket får dock överlämna åt länsstyrelse att hålla förhör.
Enligt 48 § kan utlänningen, bl. a. inför länsstyrelse, avge förklaring alt han
avstår från talan mot utvisningsbeslutel och medger att det verkställs (nöjdförklaring).
Verkställighet av beslut om utvisning ankommer enligt 58 § på länsstyrelsen.
Bl. a. om utiänningen påslår att han löper risk att bli utsatt för politisk
förföljelse i det land till vilket han skall befordras och påståendet inte är
uppenbart orikligt, skall ärendet underställas invandrarverket.

Besvär över socialnämnds
beslut i ärende rörande meddelande av socialhjälp prövas enligt 54 § lagen
(1956: 2) om socialhjälp av länsstyrelsen. Länsstyrelsen prövar också tvister
mellan kommuner om ersättning för utgiven socialhjälp (2232 §§) och kommuns
krav mot enskild på ersättning för socialhjälp (3340 §§). Talan mot
länsstyrelsens beslut förs hos kammarrätten som sista instans.

På
landskansliet utövas förvaltningsrällskipning i elt stort antal mål-grapper
utöver de nu nämnda. En utförligare redovisning lämnas i förvaltningsdomstolskommitténs
betänkande (SOU 1966: 70).

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 24

Departementspromemorian

I
promemorian ges en tämligen ingående redogörelse för de utredningsförslag
rörande förvallningsrältskipningen på landskansliet som har lagts fram under de
senaste årtiondena. Det konstateras att i prop. 1970: 103 som utgångspunkt föralskickas
alt länsrätten skall handlägga mål om omhändertagande av barn för samhällsvård,
om verkställighet av dom i vårdnadsmål, om intagning på vårdanstalt för
alkoholmissbrukare och om utvisning av utlänning samt körkortsmål, målgrupper
vilka samtliga f. n. handläggs av länsstyrelsen på landskansliet. Enligt vad
som anförs i promemorian bör till en början i huvudsak bara delta relativt
begränsade antal målgrupper handläggas vid länsrätt. Efter hand som
erfarenheter vinns av den nya ordningen bör kompetensområdet vidgas.

Utöver
mål om omhändertagande .iv bam för samhällsvård (25, 29 och 31 §§ barnavårdslagen)
bör enligt promemorian lill länsrättens kompetensområde hänföras de mycket
likartade målen om omhändertagande för utredning (30 §), samhällsvårds upphörande
eller återupptagande efter villkorligt upphörande (42-43 §§) samt förbud alt ta
bam från fosterhem (50 §).

I
promemorian föreslås alt föratom mål om verkställighet av dom eller beslut
rörande vårdnad om bam, dvs. sådan verkställighet som söks enligt 21 kap. 1 § föräldrabalken,
till länsrätts kompetensområde skall föras mål om överflyttning av bam i andra
fall enligt 21 kap. 6-7 §§.

I
fråga om målen enligt nykterhetsvårdslagen föreslås i promemorian att bara mål
om tvångsinlagning och återinlagning men inle verkställighetsfrågor skall
ankomma på länsrätt.

Förslaget
i promemorian innebär såvitt gäller utvisningsärendena att beslut i sak men
inte verkställighetsfrågor hänförs till länsrätts kompetensområde. Fråga om
alt ta utlänning i förvar eller ställa honom under uppsikt skaU enligt
förslaget prövas av länsrätten bara i de fall frågan uppkommer i
utvisningsärende som är anhängigt hos länsrätten. I andra fall bör frågan
liksom f. n. prövas av länsstyrelsen.

Frågor om återkallelse av
körkort och trafikkort är enligt vad som anförs i promemorian av sådan
beskaffenhet att de utan tvekan bör prövas av länsrätt. Däremot anses det inte
föreligga tillräckliga skäl att till länsrätt hänföra mål i vilka det inte
finns anledning räkna med att annat än varning skall bli påföljden och än
mindre frågor om anteckning i körkortsregister med anledning av inkommen
underrättelse. Vanligen behöver någon tvekan inte råda huravida åtgärden skall
bli återkallelse eller varning, sägs det i promemorian. En tämligen fast praxis
har utbildat sig i fråga om vilka typer av förseelser som normalt inte innefattar
tillräckliga skäl till återkallelse av körkort eller trafikkort. I de

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 25

flesta
fall bör det enligt promemorian ulan tvekan kunna avgöras om återkallelse
kommer i fråga eller ej. Kommer återkallelse i fråga bör målet höra lill
länsrättens handläggning. Länsrätten bör då avgöra målet varvid rätlen antingen
beslutar om återkallelse eller, om tillräckliga skäl härför inte föreligger,
beslutar om varning eller finner att inle ens varning skall meddelas. Den
ordning som förordas i promemorian innebär alltså alt, om länsstyrelsen
(vederbörande tjänsteman) med ledning av inkomna underrättelser och i
förekommande fall efter all ha inhämtat v1;trande från körkortsinnehavaren
eller föranstaltat om annan utredning finner att återkallelse av körkort eller irafikkort
kan komma i fråga, målet härom handläggs vid länsrätten. När omständigheterna är
sådana att körkortet obetingat skall återkallas, bör målet enligt vad som
anförs i promemorian i allmänhet handläggas som enmansmål. Förekommer i målet
en tveksam fråga om nedsättning av den kortaste tid under vilken körkortet
skall vara återkallat, bör målet dock handläggas med nämnd.

Remissyttrandena

Det
kompetensområde som föreslås för länsrätterna är enligt hovrätten över Skåne
och Blekinge i huvudsak lämpligt. Det är angeläget att mål om administrativa frihelsberövanden
får en mera domstolsmässig handläggning än f. n. I sådana mål måste dellagande
av lekmän anses vara av värde. Genom alt en förvaltningsdomstol tillskapas för
denna typ av mål sker en bättre anpassning till Europarådets konvention angående
de mänskliga rättigheterna, till vilken Sverige har anslutit sig.

Flertalet
remissinstanser är i princip positivt inställda till förslaget om länsrätternas
kompetensområde. Länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Blekinge och
Norrbottens län samt SR tillstyrker förslaget. I huvudsak samma inställning har
hovrätten över Skåne och Blekinge, länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads
och Skaraborgs län, RLF, Svenska landstingsförbundet, Sveriges advokatsamfund
och Sveriges lantbruksförbund. Dessa remissinstanser förutsätter att
länsrätternas kompetensområde, i enlighet med vad som förordas i promemorian,
kommer att vidgas efter hand som erfarenheter vinns av den nya ordningen. Målet
bör enligt hovrätten vara alt alla mål av större betydelse enligt en viss
författning skall behandlas av samma myndighet. Samtiiga mål enligt barnavårdslagen
och nykterhetsvårdslagen, som f. n. handläggs hos länsstyrelsen, bör framdeles
kunna hänföras till länsrätten. Som exempel på mål eller ärenden som i
framtiden kan böra tillhöra länsrätts kompetensområde nämner länsstyrelsen i
Stockholms län bl. a. ärenden som återkallelse av pass och tillstånd att inneha
vapen samt länsstyrelsen i Skaraborgs län besvärsmål enligt utsökningslagen och
kommunala besvärsmål.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 26

I
flera remissyttranden föreslås vissa inskränkningar eller omedelbara utvidgningar
i det föreslagna kompetensområdet. Förslag som innebär att kompetensområdet
skall inskränkas eller att det skall utsträckas till att omfatta målgrupper som
har nära samband med de målgrapper som enligt promemorieförslaget skall ingå i
kompetensområdet behandlas i det följande. Här skall däremot redovisas förslag
som innebär att vissa andra målgrapper skall handläggas vid länsrätt. Sådana
förslag läggs fram i yttrandena från socialstyrelsen samt länsstyrelserna i
Kronobergs, Kopparbergs och Jämtlands län. Svea hovrätt, som föreslår att
körkorts-målen tUls vidare undantas från länsrättemas kompetensområde, anser
att det redan nu bör övervägas vilka andra målgrapper som i stället kan böra
tillföras länsrätterna.

De
remissinstanser som anser att länsrättemas kompetensområde inte bör begränsas
så snävt som enligt förslaget anför bl. a. att det i flera andra typer av mål
kan bli fråga om betydande ingrepp i den enskildes rältssfär i personligt eller
ekonomiskt avseende eller om svåra lämplighets- och skälighetsavgöranden. I
sådana mål måste enligt dessa remissinstanser medverkan av lekmän anses
värdefull.

Med
hänsyn till synpunkter av delta slag bör enligt socialstyrelsen ärenden som
avses i 14 § smitlskyddslagen (1968: 231) och i 12 § andra stycket lagen (1964:
541) om behandling i fångvårdsanstall, enligt länsstyrelsen i Kronobergs län
ärenden som avses i 14 § 4 mom. djurskyddslagen (1944: 219), enligt
länsstyrelsen i Örebro län ärenden om återkrävande av bidragsförskott och
hälsovårdsmål samt enligt länsstyrelsen i Kopparbergs län ärenden som avses i
18 § lagen (1964: 143) om bidragsförskott redan från början hänföras till länsrätts
kompetensområde.

Om
länsrättemas kompetensområde begränsas på det sätt som föreslås i promemorian,
kan det enligt länsstyrelsen i Jämtlands län antas att antalet mål vid
länsrätterna i de små och medelstora länen kommer all bli litet och att körkortsmålen
kommer att dominera helt. En sådan ordning kan inte godtas. Det måste antas
alt nämndemännens intresse för arbetet i länsrätten ökar om antalet mål ökar
och om målens beskaffenhet varierar. Länsstyrelsen ifrågasätter därför om inle
länsrätternas kompetensområde bör vidgas, förslagsvis genom alt besvär över
beslut av byggnadsnämnd, hälsovårdsnämnd och socialnämnd hänförs dit.

Förslaget
i promemorian innebär, anför socialstyrelsen, alt alla underställningsärenden
men bara elt fåtal av besvärsärendena enligt barnavårdslagen skall handläggas
vid länsrätt, övriga besvärsärenden skiljer sig knappast på något avgörande
sätt från dem som enligt förslaget skall hänföras till länsrätterna. Utmärkande
för samtliga är att besluten i ärendena på ett eller annat sätt ingriper i den
personliga friheten. Styrelsen anser att samtliga besvärsärenden enligt barnavårdslagen
som f. n. handläggs hos länsstyrelsen bör hänföras till länsrätts
kompetensområde. Om en sådan utvidgning av kompetensområdet skulle anses
medföra prak-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 27

tiska
svårigheter, bör i vart fall besvär över beslut som avses i 41 § andra stycket
och 51 § barnavårdslagen samt besvär över beslut som styrelse för
ungdomsvårdsskola meddelat i ärende rörande utskrivning från skolan (81 §)
handläggas vid länsrätt.

Med
utgångspunkt från tanken att mål där skälighets- och lämplighetsavvägningar
spelar stor roll bör avgöras under medverkan av lekmän anser länsstyreben i
Kopparbergs län att mål enligt 47 § barnavårdslagen om enskilt hems lämplighet
som fosterhem och mål om socialhjälp enligt 12 § lagen om socialhjälp bör
hänföras till länsrätternas kompetensområde. Enligt yttrandet från
socialstyrelsen råder ett nära samband mellan sådana socialhjälpsmål och de mål
om omhändertagande för samhällsvård som avses i 31 § barnavårdslagen. Frågan
om dessa socialhjälpsmål bör handläggas vid länsrätt bör därför övervägas.

Mål
om verkställighet av dom eller beslut rörande vårdnad om bam och mål om
överflyttning av barn i andra fall är enligt hovrätten över Skåne och Blekinge
väl lämpade för prövning i länsrätt. Dessa mål skiljer sig nämligen från andra
mål om verkställighet genom att de ger utrymme för en tämligen vittgående
materiell prövning. Hovrätten ansluter sig därför till förslaget i promemorian
i fråga om dessa mål. Socialstyrelsen anför alt alla målgrapper som avses i 21
kap. föräldrabalken, således också mål om verkställighet av dom eller beslut
rörande umgängesrätt och överlämnande av barn, bör föras till länsrätts kompetensområde.

Förslaget
i promemorian om länsrätts kompetensområde såvitt gäller mål enligt nykterhetsvårdslagen
har föranlett kritik från remissinstansema. Socialstyrelsen anför i sitt
yttrande.

I
promemorian uttalas att »verkställighetsfrågan» inte bör föras till länsrättens
kompetensområde. Det får förmodas, all med delta uttryck avses beslut enligt
34 § nykterhetsvårdslagen. Med verkställigheten men också med frågan om frihetsberövandet
som sådant sammanhänger emellertid beslut om anstånd med verkställighet och om
förverkande av medgivet anstånd (förverkandebeslut kan överklagas). Dessa ärendegrapper
omnämnes ej i promemorian, vilket möjligen skall tolkas så, att besluten,
liksom hittills, skall fattas av länsstyrelse eller nykterhetsnämnd.

Elt
sådant förfarande skulle medföra en olycklig splittring. Det vill även synas
mindre tillfredsställande, alt i vissa fall en myndighet, som tidigare ej haft
med ärendet all göra, nämligen länsstyrelsen, skall beslutti om anstånd med
verkställighet respektive förverkande av anstånd efter det att länsrätten
fattat intagningsbsslutel. Bedömningen av verkställighetsfrågan äger intimt
samband med själva beslutet om intagning och bör oavsett vilken åtgärd som
kommer i fråga i verkställighelsdelen, behandlas av samma organ.

Styrelsen
föreslår alltså alt länsrätt får befogenhet alt besluta om verkställighet
enligt 34 § samt om villkorligt anstånd och förverkande därav enligt 35 § nykterhetsvårdslagen.
En sådan ordning förordas också av

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 14 28

hovrätten
över Skåne och Blekinge samt länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands,
Jönköpings, Kalmar, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västmanlands,
Kopparbergs och Västernorrlands län. Såvitt gäUer befogenheten att medge
villkorligt anstånd är länsstyrelsen i Kristianstads län av samma mening.
Prövning av fråga om förverkande av villkorligt anstånd innebär enligt
länsstyrelsen inle något förnyat ställningstagande i själva vårdfrågan och bör
därför inle ankomma på länsrätt. Länsstyrelsen i Södermanlands län anser
däremot all det vid en sådan prövning krävs en helt ny bedömning av alkoholmissbrakarens
situation och vårdbehov.

Några
av de länsstyrelser som anser att frågor om medgivande och förverkande av
villkorligt anstånd bör ankomma på länsrätt framhåller att fråga är om svåra
och för den enskilde betydelsefulla avgöranden. Samtliga betonar alt frågan om
medgivande av villkorligt anstånd hänger intimt samman med del principiella
ställningstagandet till frågan om omhändertagande och att det därför inle är
lämpligt all anförtro avgörandena åt skilda myndigheter.

Beslut
av länsstyrelsen om verkställighet avser enligt länsstyrelsen i Älvsborgs län f.
n. vanligen s. k. farliga eller kringflackande alkoholister. Dessa är ofta
omhändertagna av polismyndighet samt i dålig fysisk och psykisk kondition,
varför ett snabbt beslut i verkställighetsfrågan behövs. Alla aktuella frågor
behandlas f. n. samtidigt vid förhör med den omhändertagne. Beslut i huvudsaken
och i verkställighetsfrågan meddelas gemensamt. Om verkställighetsfrågan inle
skall ankomma på länsrätt, försvåras avgörandet. Två skilda beslut måste i så
fall fallas. De båda frågorna kan inle hållas isär vid förhöret. Om länsrättens
ordförande inte kan representera länsstyrelsen i verkställighetsfrågan, medför
förslaget i promemorian tidsutdräkt. Alt anordna två förhör - elt inför
länsrätten och elt inför länsstyrelsen - är inle ändamålsenligt. Starka skäl
talar därför för all samma instans, lämpligen länsrätten, får avgöra båda frågorna.
Länsstyrelsen i Hallands län anför liknande synpunkter.

Om
länsrätt får befogenhet atl besluta om förverkande av villkorligt anstånd, bör
det enligt socialstyrelsen också ankomma på länsrätten all pröva besvär över
förverkandebeslut som meddelats av nykterhetsnämnd. Hovrätten över Skåne och
Blekinge utgår från atl med mål om tvångsintagning i promemorian avses också
beslut om omhändertagande enligt 25 och 37 §§ nykterhetsvårdslagen. Också
länsstyrelsen i Kalmar län anser alt beslut enligt 37 § bör ankomma på
länsrätt. Enligt hovrätten bör länsrätt vidare ha befogenhet att i enlighet med
vad som föreskrivs i 31 § i mål om tvångsintagning i stället förordna om hjälpåtgärd
eller övervakning eller uppdra åt nykterhetsnämnd atl föranstalta därom.

Förslaget
i promemorian i fråga om utvisningsärendena tillstyrks av hovrätten över Skåne
och Blekinge. Hovrätten anmärker emellertid att länsrätt bör ges rält att ta
emot nöjdförklaring enligt 48 § utlännings-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 29

lagen.
Svea hovrätt erinrar om alt invandrarverket beslutar i ärenden om förpassning
samt, om utlänningen påstår att han är politisk flykting och påståendet inle är
uppenbart oriktigt, i ärenden om utvisning och avvisning. Invandrarverket
prövar vidare besvär över länsstyrelses och polismyndighets beslut i ärenden
om utvisning resp. avvisning. Enligt hovrätten är det lämpligt alt de
besläktade frågorna om förpassning, utvisning och avvisning avgörs av samma
myndighet. Alt som föreslås i promemorian låta länsrätt avgöra ärenden om
utvisning med invandrarverket som besvärsinstans innebär elt avsteg från vad
som skall gälla på andra områden, nämligen att talan mot förvaltningsdomstols
avgöranden skall föras hos högre förvaltningsdomstol och inte hos central
förvaltningsmyndighet. Ett sådant avsteg är enligt hovrätten principiellt olämpligt.

Förslaget
atl ärenden om utvisning normalt skall handläggas vid länsrätt bestående av
lagfaren ordförande och nämndemän är enligt vad som anförs i invandrarverkets
yttrande mycket tillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt. Verket anser
liksom Svea hovrätt att det är olämpligt atl talan mot förvaltningsdomstols
beslut förs hos en administrativ myndighet. Den vanligaste utvisningsgranden är
att utlänningen är hemfallen åt alkoholmissbruk och atl han till följd därav
är farlig för annans personliga säkerhet eller för ell grovt störande
levnadssätt. Verket som anser sig inle ha särskild kompetens alt bedöma sådana
frågor föreslår atl talan mol länsrätts beslut om utvisning skall föras hos
kammarrätt och att regeringsrätten skall vara högsta instans. Det bör vidare
övervägas om inle länsrätt bör få avgöra också uivisningsärenden i vilka utiänningen
påslår alt han är politisk flykting. Frågan om eventuellt hinder mot
verkställighet av utvisningsbeslul på grand av risk för atl utlänningen skulle
utsättas för politisk förföljelse får i så fall prövas av invandrarverket
enligt 58 § utiänningslagen. I likhet med vad som gäller vid förvisning skulle
således prövning av påstått politiskt flyktingskap bara ske på
verkställighetsstadiet.

JK har i huvudsak samma
uppfattning som invandrarverket. Han anser det omotiverat och med hänsyn till
syftet med inrättandet av länsrätterna betänkligt all, som föreslås i
promemorian, avslå från en domstolsmässig prövning i de ärenden där politiskt flyktingskap
påstås. En lämpligare ordning är att hänföra också sådana ärenden lill
länsrätts kompetensområde men att med hänsyn lill invandrarverkets särskilda sakkkunskap
föreskriva alt yttrande skall inhämtas frän verket.

Ärenden
rörande verkställighet av förpassning, förvisning och utvisning samt därmed
sammanhängande frågor om tagande i förvar och ställande under uppsikt kan
enligt invandrarverket ha stor betydelse för den enskilde. Verket anser dock
att sådana frågor i enlighet med vad som föreslås i promemorian också i
fortsättningen bör ankomma på länsstyrelsen och inte på länsrätten.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 30

Flertalet
av de remissinstanser som yttrar sig i fråga om körkortsmålen tillstyrker
förslaget att mål i vilka återkallelse av körkort eller trafikkort kommer i
fråga skall handläggas vid länsrätt. Med något undantag anser emellertid de
remissinstanser som är positiva lill förslaget att det är otillfredsställande
alt det skall ankomma på en tjänsteman hos länsstyrelsen att bedöma om
anledning finns alt räkna med återkallelse eller ej. Många av dem anser också
att frågor om utfärdande av nytt körkort efter återkallelse bör ankomma på
länsrätt.

Med
hänsyn till alt trafikmålskommittén f. n. utreder frågan om gran-dema för återkallelse
av körkort och irafikkort samt frågan vilken myndighet som skall handlägga
körkortsmål bör enligt Svea hovrätt och trafiksäkerhetsverket handläggningen av
dessa mål f. n. inte överföras till länsrätterna. Trafikmålskommittén som
anser att förslaget i promemorian från rättssäkerhetssynpunkt innebär en
väsentlig förbättring anför att kommitténs arbete med dessa frågor kan
beräknas vara avslutat under första delen av år 1971 och att det inte är lämpligt
att dessförinnan ändra nuvarande bestämmelser om handläggningen av körkorlsmålen.
Kommitténs förslag kan väntas innebära omfattande materiella och processuella
ändringar både i förhållandet lill gällande rätt och i förhållande till
förslagen i promemorian. I kommitténs betänkande kommer att behandlas bl. a.
frågan om allmänt ombud i körkortsmål och frågan om den tid inom vilken nytt
körkort inte får utfärdas. Kommittén betonar att den processuella reformverksamheten
inte bör bedrivas så att en lämplig lösning av sakfrågorna försvåras. Möjligheten
att det kan visa sig att beslut om återkallelse av körkort i vissa fall
lämpligen bör ankomma på allmän domstol måste beaktas.

I
ett särskilt yttrande anför landssekreterarna Widmark, Falk och Hökeberg hos
länsstyrelsen i Stockholms län alt starka skäl talar mot att körkortsmålen
delas upp mellan länsrätt och länsstyrelse på det sätt som föreslås i
promemorian. Förslagel innebär i praktiken att beslut om återkallelse normalt
kommer att meddelas av länsrätten medan beslut om varaing skall ankomma på länsstyrelsen.
Enligt vägtrafikförordningen är varning ett alternativ till återkallelse. Om
länsrätten får handlägga alla mål i vilka någon av åtgärderna rimligen kan
komma i fråga, får länsrätten bättre överblick och större möjligheter att
utforma en praxis i fråga om gränsdragningen mellan återkallelse och varning.
Den ordning som föreslås i promemorian innebär enligt landssekreterama risk för
att praxis inte blir enhetiig. I detta sammanhang bör beaktas att inte heller
överinstanserna kan utbilda en praxis i fråga om området för varningsinslitutet.
Någon företrädare för det allmänna som kan föra talan mot beslut om varaing
finns ju inte. Landssekreterama anser att till länsrätts kompetensområde bör
hänföras inte bara mål om återkallelse av körkort och trafikkort utan också mål
om medde-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 31

lande
av varaing. Med en sådan ordning kan målen anmälas för åtgärd hos länsrätten
direkt från körkortsregislrel.

Liknande synpunkter
anförs av socialstyrelsen, länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus,
Värmlands, Örebro, Kopparbergs och Västernorrlands län samt Svenska
försäkringsbolags riksförbund. Dessa remissinstanser anför vidare bl. a. att
det ofta kan vara svårt att bedöma om varning är en tillräckligt ingripande
åtgärd, att länsrättens möjlighet att utbilda en praxis på området enligt
förslaget blir beroende av i vilken omfattning vederbörande tjänsteman hos
länsstyrelsen hänskjuter körkorlsmålen tiU länsrättens prövning och att en
sådan ordning innebär risk för att praxis i körkortsmålen bär än mera ojämn än f.
n. Synpunkter av liknande slag redovisas i yttrandena från Svea hovrätt och trafikmålskommittén.

Frågor om återfående av
körkort eller om utfärdande av nytt körkort efter återkallelse är enligt Svea
hovrätt, trafikmålskommittén samt läns-styrelserna i Södermanlands, lönköpings,
Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro och Kopparbergs län
ofta av lika stor betydelse för den enskilde och minst lika svårbedömda som åler-kallelsefrågoma.
Det är vid prövningen av sådana frågor som åler-kallelsetidens längd i
praktiken bestäms. Länsstyrelserna i Södermanlands, Hallands, Göteborgs och
Bohus, Värmlands, Örebro och Kopparbergs län anser därför att dessa frågor bör
avgöras av länsrätt. Eftersom länsrätten blir en domstol, kan den enligt
länsstyrelsen i Malmöhus län inle utfärda körkort. Däremot bör länsstyrelsen i
tveksamma fall kunna inhämta yttrande från länsrätten. För det fall alt återkallelsefrå-goma
men inle frågorna om utfärdande av nytt körkort hänförs till länsrättema anser trafikmålskommittén
att den ordning som anvisas av länsstyrelsen i Malmöhus län är lämplig.

Domförhet

Domförhetsregler
för länsstyrelse och allmän underrätt

I
det föregående har nämnts alt all beslutanderätt i länsstyrelsen utövas av
tjänstemän och att beslutanderätten i praktiskt taget alla ärenden kan läggas
på en lägre tjänsteman än landshövdingen. Enligt 29 § 2 mom. länsstyrelseinstraktionen
får länsstyrelsen i arbetsordningen eller på annat sätt uppdra beslutanderätt
i vissa grapper av ärenden åt avdelningschef. Länsstyrelsen får vidare uppdra
åt sektionschef eller annan tjänsteman att på föredragning av eller i närvaro
av annan tjänsteman utöva beslutanderätten beträffande vissa grupper av
ärenden. Yppas olika meningar eller kan beslut i ärendet väntas medföra
verkningar utöver det enskilda fallet, skall ärendet hänskjutas till avgörande
av vederbörande avdelningschef eller, i vissa faU, underställas landshövding-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 32

ens
bedömande (29 § 3 mom.). Sektionschef eller annan tjänsteman får ensam meddela
beslut dels i ärenden av expeditionen natur, dels i sådana i arbetsordningen
angivna ärenden som är av sådan art att del inte bör krävas att mer än en
person deltar i handläggningen (29 § 4 mom.). Enligt 35 § är föredraganden
skyldig att uttala sin mening och att, om den skiljer sig från den beslutande
tjänstemannens, låta anteckna den lill protokollet.

Landskontorets
chef, landskamreraren, är ordförande i prövningsnämnden. I Stockholms län
förordnar länsstyrelsen förste länsassessor vid prövningsnämndsavdelningen att
vara ordförande på avdelning inom prövningsnämnden. Prövningsnämnden består av
ytterligare minst fyra och högst åtta ledamöter eller, om nämnden skall
sammanträda på avdelningar, fyra ledamöter på varje avdelning (12 § 1 mom.).
För att prövningsnämnd skall vara beslutför skall, utöver ordföranden, minst
tre andra ledamöter eller suppleanter vara närvarande (87 §). Ordföranden i
prövningsnämnden är också ordförande i faslighetsprövningsnämn-den. Denna
består av prövningsnämndens ledamöter samt nio ytterligare ledamöter som utses
av länsstyrelsen (134 §). Prövningsnämnd som arbetar på avdelningar får
sammanträda i plenum, bl. a. när fråga är om beslut av principiell innebörd (11
§ 1 mom.).

Enligt
kungörelsen (1968: 584) om prövningsnämnds sammansättning i mål eller ärenden
rörande mervärdeskatt består prövningsnämnden vid handläggning av sådana mål
och ärenden av ordföranden och två andra ledamöter, om inte handläggningen har
sådant sammanhang med annan skattefråga atl den bör ankomma på nämnden i dess
helhet eller på avdelning av nämnden.

Prövningsnämndens
ordförande har befogenhet att ensam fatta beslut som inle innefattar avgörande
av målet saml beslut över besvär som endast avser rättelse av felräkning,
misskrivning eller annat uppenbart förbiseende eller som biträtts av motparten,
s. k. enmansmål (87 §).

Beträffande
allmän underrätt ges i lagen (1969:244) om ändring i rättegångsbalken nya
bestämmelser om bl. a. domförhet. De nya bestämmelserna har i viss
utsträckning trätt i kraft den 1 januari 1970 och träder i övrigt i kraft den 1
januari 1971. I det följande redovisas den ordning som kommer alt gälla fr.o.m.
den 1 januari 1971. Allmän underrätt (tingsrätt) är i tvistemål domför med tre
lagfarna domare. Flera än fyra lagfarna domare får inle sitta i rälten. I
brottmål skall tingsrätt bestå av en lagfaren domare och nämnd. Tingsrätt är domför
med en lagfaren domare vid måls avgörande utan huvudförhandling, vid annan handläggning
som inte sker vid huvudförhandling eller syn, vid sådan huvudförhandling i
tvistemål som hålls i förenklad form samt vid huvudförhandling och syn i mål
om brott för vilket inle är stadgat svårare straff än böter (1 kap. 3 §
rättegångsbalken). I nämnd skall enligt 1 kap. 4 § sitta fem nämndemän.
Inträffar förfall för nämndeman sedan huvud-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 33

förhandling
påbörjats, är rätten domför med fyra i nämnden. Huvudförhandling får enligt 42
kap. 20 § hållas i förenklad form dels om parterna samtycker, dels om saken
finnes uppenbar.

Enligt
15 kap. 29 § giftermålsbalken och 20 kap. 36 § föräldrabalken i deras lydelse
enligt lagen (1969: 256) om ändring i giftermålsbalken resp. lagen (1969: 257)
om ändring i föräldrabalken skall underrätt i bl. a. äktenskapsmål samt mål om
underhåll enligt giftermålsbalken, äktenskaplig börd, faderskap lill barn utom
äktenskap, vårdnad, umgängesrätt och underhåll enligt föräldrabalken bestå av
en lagfaren domare och nämnd.

Tidigare
utredningsförslag och remissyttranden

Länsförvaltningsutredningen

Länsförvaltningsutredningen
föratser att den nämnd för handläggning av rältsärenden i länsstyrelsen som
utredningen föreslår kommer alt behöva sammanträda ofta och anser därför att
antalet vid varje tillfälle dellagande nämndemän bör vara relativt begränsat.
Utredningen framhåller att del främst gäller atl tillföra länsstyrelsen ett
element av allmänt medborgerligt omdöme. Önskemålet all olika delar av länet
blir företrädda inom nämnden kan tillgodoses när man bestämmer det totala
antalet nämndemän. Utredningen föreslår alt normalt minst fyra nämndemän skall
delta. I körkortsmål finner utredningen dock, med hänsyn till dessa måls
merendels enkla beskaffenhet och stora antal, alt det är tillräckligt och
lämpligt om två nämndemän tjänstgör.

Remissyttrandena
över länsförvaltningsutredningens förslag

Enligt
Göta hovrätts mening kan del inle vara en praktisk ordning all, som utredningen
föreslår, kräva olika antal nämndemän i olika typer av mål. Del framhålls också
att en nämnd bestående av endast två nämndemän får anses vara väl liten.
Vidare anser hovrätten alt antalet nämndemän i ett och samma mål bör maximeras
och inte bero av länsstyrelsens beslut om tjänstgöringens fördelning.
Hovrätten finner därför övervägande skäl tala för alt tre nämndemän varken
mer eller mindre tjänstgör vid alla tillfällen då nämnd medverkar.

Lagberedningen
förordar också en maximering av antalet dellagande nämndemän. Detsamma gäller
länsstyrelsen i Malmöhus län, som förutsätter alt Kungl. Majit bestämmer
antalet nämndemän och som för egen del anser att antalet bör vara tre i alla
slag av ärenden och att länsstyrelsen skall vara beslutför om minst två
nämndemän deltar.

Statskontoret
finner atl de synpunkter som talar för en medborgerlig representation i vissa
rättsärenden bör bli tillräckligt tillgodosedda om det i samtliga mål deltar
två nämndemän. En sådan ordning skulle också innebära praktiska fördelar,
framhålls det. Samma synpunkter

3
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 117

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 34

anlägger
riksrevisionsverket. Två nämndemän förordas också av länsstyrelsema i Kalmar,
Kristianstads, Göteborgs och Bohus och Västernorrlands län.

Länsstyrelsen
i Gävleborgs län har inte något att erinra mot utredningens förslag men anser
att det i brådskande fall, exempelvis då det gäller en av polismyndighet
omhändertagen alkoholmissbrakare, bör vara tillräckligt att två nämndemän
deltar.

Hur
starkt lekmannainflytandet bör vara kan vara föremål för delade meningar,
framhåller förvaltningsdomstolskommittén, men eftersom de rättsliga
synpunkterna bör väga tungt anser kommittén övervägande skäl tala för att
ordförandens mening bör bli gällande, om han inle får en kompakt lekmannamajoritet
emot sig. Enligt kommitténs uppfattning finns det därför anledning att överväga
om inte lekmannaelementet i allmänhet bör bestå av tre personer (två i
körkortsmål). Normalt skulle härigenom ordföranden vid förekomst av två
meningar bli överröstad endast om samtiiga lekmän är ense.

Landskontorsutredningen

Som
krav för domförhet i länsskatterätten föreslår landskontorsutredningen alt
minst sex nämndemän skall vara närvarande. Högsta antalet närvarande nämndemän
anser utredningen kunna fastställas till åtta.

Utredningen
föreslår att området för enmansavgöranden blir större än motsvarande utrymme
för prövningsnämnden. Enligt 87 § taxeringsförordningen får ordföranden i
prövningsnämnden ensam fatta beslut som inte innefattar avgörande i sak samt
beslut över besvär som avser endast rättelse av felräkning, misskrivning eller
annat uppenbart förbiseende eller som bilrätts av motparten. Enligt
utredningens mening bör området för enmansavgörandena omfatta inte bara
besvärsmål i vilket partema är ense utan också ärende i vilket länsskatterätten
är första instans och framställningen biträtts av motparten. I vissa grapper
av ärenden, vilkas handläggning föreslås överförd från länsstyrelsen till länsskatterätten,
bör enmansavgöranden kunna förekomma även om parterna inle är ense. Vikten av
alt skyndsamt avgöra vitesmål och handräckningsärenden motiverar enligt
utredningen att man inte bör behöva avvakta ett sammanträde med nämnd.

Åtskilliga
uppbördsmål kräver också enligt utredningens mening ett skyndsamt avgörande.
Andra sådana mål är av så utpräglat teknisk natur, att handläggning i nämnden
inte anses behövlig. Av dessa skäl finner utredningen atl det vanligen är
lämpligt att som enmansmål handlägga de uppbördsmål som rör preliminär
taxering, sättet för uttagande av preliminär skatt, debitering eller jämkning
av sådan skall, verkställande av skatteavdrag, anstånd med inbetalning av
skatt samt befrielse från ränta på kvarstående skatt. Däremot föreslås nämnd
alltid delta

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 35

vid
avgörande av mål som gäller arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt.

Även
mantalsskrivnings- och kyrkobokföringsmålen är regelmässigt av juridisk-leknisk
natur. Utredningen föreslår därför att dessa i princip skall kunna avgöras
utan nämnd.

Remissyttrandena
över landskontorsutredningens förslag

Enligt
kammarrättens mening bör övervägas om inte antalet nämndemän i länsskatterälten
bör beslämmas till fyra. Det erinras om att detta antal föreslås för den nämnd
som enligt länsförvaltningsutredningens förslag skall inrättas vid
länsstyrelsemas rättsavdelningar. Målen torde, framhåller kammarrätten, inle
bli bättre avgjorda med flera nämndemän. Snarare kan antas, att den enskilde
nämndemannen känner ansvaret starkare och att det blir mera ingående
diskussioner i målen, om antalet nämndemän begränsas på detta sätt. Behovet av
lokalkännedom torde kunna tillgodoses genom lämplig indelning av nämndemännen
till tjänstgöring och genom uppdelning av målen på olika delar av domkretsen.
Även JK anser alt fyra nämndemän bör vara tillräckligt för domförhet.

Förvaltningsdomstolskommittén
föreslår beträffande domförheten, atl minsta antalet icke lagfarna ledamöter,
som måste delta i besluten, sätts lägre än utredningen tänkt sig. Därigenom
blir det lättare att ställa höga krav på ledamöternas erfarenhet och kunnighet.
Såvitt kommittén känner till har man inga negativa erfarenheter på de håll,
där prövningsnämnden arbetar på avdelningar med fyra ledamöter föratom
ordföranden. Kommittén föreslår, att länsskatterätt i de fall, då jurisldomaren
inle dömer ensam, regelmässigt skall sammanträda med ordföranden jämte tre
andra ledamöter. Högsta antalet föreslås bli fem. Det framhålls, att
minskningen medför att man något beskär möjlighetema att tillgodose den f. n. i
13 § 1 mom. taxeringsförordningen inskrivna principen att i görlig mån besätta
länsprövningsinstansen med personer som tillhör olika inom distriktet
förekommande grapper av skattskyldiga och som representerar kännedom om
distriktets olika delar. Eftersom de nämnda synpunktema kommit att spela liten
praktisk roll i dagens samhälle, bör de enligt kommitténs mening inte hindra
en i övrigt befogad reduktion av ledamotsantalet.

Länsstyrelsen
i Skaraborgs län delar däremot utredningens mening att för domförhet bör krävas
att minst sex nämndemän är närvarande. Dock bör i undantagsfall, t. ex. då en
nämndeman hastigt fått förhinder och man inte hinner kalla in annan i hans
ställe, kunna medges att endast fyra eller fem nämndemän deltar i beslut under
förutsättning att skatterättens samtliga ledamöter är ense om beslutet.

Utredningens
förslag, att enmansavgörande skall kunna förekomma i större omfattning än nu,
tillstyrks av de remissinstanser som yttrat sig i frågan, nämligen
länsstyrelserna i Stockholms, Gotlands, Örebro och

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 36

Jämtlands
län, förvaltningsdomstolskommittén och lantbrukets skattedelegation.

Länsstyrelsen
i Gotlands län anser dock att nämnd bör delta, om en uppskattnings- eller
bedömningsfråga föreligger, t. ex. i frågor om preliminärt taxeringsvärde eller
dödsbobefrielse. Rältssäkerhelskravet anses här väga tyngre än önskemålet om
snabbhet och enkelhet. Detsamma sägs gälla mål om utdömande av vite.

Förvaltningsdomstolskommittén
väcker frågan om man inle skulle kunna gå ett steg längre än utredningen
föreslår och låta ordföranden ensam avgöra mål av påtagligt enkel beskaffenhet
även om partema inte är ense. Kommittén avser mål där saken »finnes uppenbar».

Lantbrukets
skattedelegation finner den av utredningen föreslagna gränsdragningen mellan enmansmål
och nämndmål lämplig. Delegationen understryker dock alt det förhållandet att
partema är överens inle alltid bör föranleda att målet behandlas som enmansmål,
eftersom den fiskala parten trots de förbättringar som föreslås genomförda
regelmässigt befinner sig i starkare position och man därför har anledning
förmoda att ett medgivande från den skattskyldiges sida beträffande viss
beskattningsåtgärd kan föreligga utan att denne förmått rikligt bedöma
innebörden av taxeringsintendentens yrkande.

Förslaget
till lag om skatterätt

Enligt
förslaget till lag om skatterätt skall i skatterätts nämnd sitta minst sex och
högst åtta nämndemän. Vidare skall skatterätt vara domför utan nämnd vid
beslut, som ej omfattar slutligt avgörande av mål, och vid beslut som avser
endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende
eller vars innehåll stämmer överens med partemas samstämmiga mening. Utan nämnd
skall skatterätt dessutom få avgöra mål om utdömande av vite och om
handräckning vid taxeringsrevision, folkbokföringsmål samt uppbördsmål, som inle
gäller arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt, även om beslutet
inte stämmer överens med parternas samstämmiga mening. Beträffande mål om
utdömande av vite och om handräckning vid taxeringsrevision framhålls
emellertid att det endasl är behovet av snabba avgöranden som kan motivera
deras hänförande till enmansmålen. Valet av handläggningsform bör beträffande
dessa liksom vissa andra mål, bl. a. mantalsskrivningsmål, träffas med urskillning.

Remissyttrandena
över förslaget till lag om skatterätt

I
fråga om antalet närvarande nämndemän åberopar kammarrätten och
förvaltningsdomstolskommittén sina yttranden över landskonlorsutredningens
förslag. CFU och länsstyrelsen i Västerbottens län anser

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 37

liksom
kammarrätten alt ett minimiantal av fyra nämndemän bör övervägas.

Den föreslagna gränsdragningen
mellan enmansmål och nämndmål biträds i princip av sex länsstyrelser och
lantbrukets skattedelegation.

Länsstyrelsen i Malmöhus
län framhåller att utvidgningen av området för enmansmålen innebär, att
parternas dispositionsrätt, om de har en samstämmande mening, inle endast som
nu kan gälla besvärsmål utan även t. ex. en ansökan om avdrag för nedsatt
skatteförmåga i annan form än genom besvär. Skatterättens lekmän kan på detta
sätt förlora insynen i ett för dem särskilt lämpat område. Erfarenheten har f. ö.
visat alt partemas samstämmighet just vad angår frågan om extra avdrag ofta är
skenbar, eftersom stor möjlighet föreligger för skatlskyldig att missförslå
innebörden av taxeringsintendents yrkande. Framställningar om extra avdrag bör
därför enligt länsstyrelsen avgöras med nämnd, om inte full skattebefrielse
eller av skallskyldig med visst belopp yrkat extra avdrag i sin helhet
tillstyrkts av motparten.

Länsstyrelsen i
Södermanlands län är tveksam om ärenden om åsättande av s. k. preliminärt
taxeringsvärde skall behandlas som enmansmål. Enligt länsstyrelsens mening bör
möjligheterna till enmansavgörande av fastighetstaxeringsmål över huvud laget
begränsas till rättelser av uppenbara fel och förbiseenden.

Sveriges
industriförbund anser atl vitesmål och handräckningsmål, som i regel rör
betydelsefulla ingrepp i den enskildes ekonomi och integritet, i princip skall
handläggas med nämnd och inte som enmansmål.

Lokala skattemyndigheten i
Södertälje fögderi ställer frågan om inle besvär rörande anstånd enligt
uppbördsförordningen med inbetalning av skalt regelmässigt borde behandlas som
nämndmål, eftersom det här ofta är fråga om mycket grannlaga bedömningar av
klagandens betalningsförmåga o. d. Dessa mål kan på många sätt jämföras med
sådana taxeringsbesvär som avser avdrag för nedsatt skatteförmåga.

Departementspromemorian

De
lekmän som enligt förslaget i promemorian skall delta i handläggningen i skatierätt
och länsrätt skall enligt förslaget kallas nämndemän. En särskild bestämmelse
om alt skatterätt och länsrätt beslår av ordförande och nämnd föreslås.

Skilda synpunkter kan
enligt promemorian anföras på frågan hur stort antal närvarande lekmän som bör
krävas för domförhet. Det är inle möjligt att låta ett så stort antal lekmän
delta i avgörandena att en allsidig orts- eller personkännedom alllid är
företrädd i varje mål. Det antal som skall krävas för domförhet bör, anförs det
i promemorian, bestämmas med hänsyn IQI vad som är mest ändamålsenligt från

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 38

arbetssynpunkt
för domstolen och så atl det blir möjligt att rekrytera väl lämpade personer
för uppgiftema. Efter en hänvisning till alt det i promemorian föreslås att
lekmännen skall ha individuell och i förhållande till ordföranden lika
rösträtt anförs att en sådan ordning talar för att antalet lekmän i domstolen
bör vara relativt lågt. Synpunkter av detta slag utgör enligt promemorian inte
anledning att föreskriva annat beträffande antalet lekmän som skall vara
närvarande i skatterätt för att denna skall vara domför än som f. n. gäller för
prövningsnämnd. I skatierätt bör dock, liksom f.n. i prövningsnämnd, normalt
kunna sitta fyra och i vissa fall fler lekmän. Ett starkt skäl för alt fyra lekmän
normalt deltar är alt därigenom undviks alt, när skilda meningar uppstår, lika
röstetal kommer att föreligga för två meningar. I promemorian föreslås att det
föreskrivs att i skatterätt skall sitta minst tre och högst sex lekmän. När det
gäller länsrätten bör särskilt beaktas att målens natur ofta påkallar
sammanträden med kort varsel och på skilda platser. Organisationen är ny och
svårigheter kan möta att, i vart fall till en början, rekrytera ett
tillräckligt antal väl kvalificerade lekmän. Trots alt starka skäl i och för
sig talar för att samma bestämmelser i detta hänseende bör gälla för skatterätt
och länsrätt, bör enligt promemorian med hänsyn till nyss anförda synpunkter
för länsrättens del föreskrivas att i denna skall sitta minst två och högst
fyra lekmän.

Med
hänsyn till behovet av snabba avgöranden eller lill den enkla beskaffenheten av
avgörandena i vissa fall bör vissa typer av mål kunna avgöras utan medverkan av
lekmän. I enlighet härmed föreslås i promemorian att som enmansmål skall kunna
avgöras, av länsskatlerätt mål om utdömande av vite, om handräckning vid
taxeringsrevision, om handlings undantagande från taxeringsrevision och om
befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift, uppbördsmål, som inte
gäller arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt, och
folkbokföringsmål samt vid länsrätt mål om återkallelse av körkort, när enligt
34 § vägtrafikförordningen varning inte får meddelas i stäUel för beslut om återkallelse.
Möjligheten atl handlägga mål ulan lekmannamedverkan bör självfallet utnyttjas
med urskillning. Skulle prövning av ett mål i fullsutten rält inte nämnvärt
försena målets avgörande bör målet enligt vad som anförs i promemorian inte
handläggas utan lekmannamedverkan, om inte utgången framstår som klar. Omvänt
bör, även om ett snabbt avgörande i och för sig är önskvärt, lekmannamedverkan
avvaktas om målet är svårbedömt. Enligt vad som anförs i promemorian är det
knappast möjligt att i lagtexten precisera vissa kriterier för användning av
den ena eller den andra handläggningsformen. I lagen bör emellertid sägas att
särskilda skäl skall föreligga för att mål som tillhör nyss nämnda målgrapper
skall få avgöras utan nämnd.

I
förslaget till lag om skatierätt förordas att skatterätten skall vara domför
utan lekmännen vid beslut som inte omfattar slutligt avgörande

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 39

och
vid beslut som avser endast rättelse av fehäkning, felskrivning eller annat
uppenbart förbiseende eller vars innehåll stämmer överens med partemas
samstämmiga mening. I promemorian föreslås att förslaget, vilket iimebär en
viss utvidgning i förhållande till vad som enligt 87 § laxeringsförordningen
gäller för prövningsnämnd och vilket i stort sett stämmer överens med landskontorsulredningens
förslag, genomförs. Några remissinstanser har framhållit alt det i särskilda
fall kan vara svårt att avgöra om samstämmighet mellan partema verkligen
föreligger. Det är givet att en sådan svårighet ibland kan föreligga. I
promemorian rekommenderas därför en viss försiktighet när det gäller att utnyttja
möjligheten att i dessa fall avstå från lekmannamedverkan. Mål där endast en
part finns och i vilka förhållandena är sådana att den sökande eller klagande
skall ha fullt bifall till sin talan bör i likhet med partsmål där partema är
ense kunna avgöras utan lekmannamedverkan.

Remissyttrandena

Förslaget
att skatterätt utöver ordföranden skall bestå av lägst tre och högst sex lekmän
tillstyrks av hovrätten över Skåne och Blekinge, länsstyrelserna i Jönköpings,
Örebro och Norrbottens län, RLF, SR, Sveriges industriförbund och Sveriges
lantbruksförbund.

Att
det är angeläget att undvika att samma röstetal kommer att föreligga för två
meningar betonas i yttrandena från Svea hovrätt samt länsstyrelserna i
Malmöhus, Skaraborgs och Västmanlands län. Hovrätten anser att det bör
övervägas att fastställa lekmännens antal till ett bestämt jämnt tal,
förslagsvis fyra, i stället för inom vissa ramar. För domförhet bör enligt
länsstyrelserna krävas att minst fyra lekmän deltar i handläggningen.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län åberopar till stöd för denna ståndpunkt också
alt det för atl tillräcklig lokalkännedom skall bU representerad bör krävas att
ett relativt stort antal lekmän deltar. Erfarenhetema från prövningsnämndernas
verksamhet visar, anför länsstyrelsen i Västmanlands län, att lekmännens orts-
och personkännedom är värdefull.

I
vart fall för landsbygdens del har enligt länsstyrelsen i Västernorrlands län
lekmännens person- och ortskännedom fortfarande betydelse för
taxeringsprocessen. Skatierätt bör därför normalt bestå av ordförande och sex
eller, om den sammanträder på avdelningar, fyra lekmän. Länsstyrelsen i
Älvsborgs län anser att skatterätt normalt bör bestå av sex lekmän och anför
att prövningsnämnden i länet med hänsyn lill behovet av ortskännedom funnit det
ändamålsenligt att sammanträda med åtta lekmän.

Motsatt
uppfattning har statskontoret, som anför att det lägre antalet ledamöter i de
prövningsnämnder som sammanträder på avdelningar

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 40

inte
lär ha föranlett några olägenheter. Antalet lekmän i skatterätt bör därför beslämmas
tiU fyra men rätten bör vara domför med tre.

Av
de remissinstanser som yttrar sig över förslagel att länsrätt utöver
ordföranden skall bestå av två till fyra lekmän tillstyrker ungefär hälften,
nämligen Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, statskontoret samt
nio länsstyrelser, förslaget i vart fall i fråga om lägsta antalet lekmän.
Andra hälften anser alt det för domförhet bör krävas alt minst tre lekmän
deltar i handläggningen eller att samma regler om antalet nämndemän bör gälla
för länsrätt som för skatterätt.

De
remissinstanser som tillstyrker förslaget åberopar i första hand vad som anförs
i promemorian, nämligen att målens natur ofta påkallar sammanträden med kort
varsel samt att det till en början kan vara svårt att rekrytera elt
tillräckligt antal väl kvalificerade lekmän. Synpunkter av detta slag talar
enligt länsstyreben i Kristianstads län för att antalet lekmän i länsrätt
bestäms till lägst två och högst tre. Statskontoret anser att praktiska skäl,
bl. a. angelägenheten av att det totala antalet lekmaimaledamöter i ett län
inte blir för stort, talar för att länsrätt jämte ordföranden skall bestå av
två lekmän.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge anför atl det kan förefalla betänkligt att inle kräva
att mer än två lekmän deltar i handläggningen i länsrätt, övervakningsnamndema
är emellertid beslutföra med ordförande och två andra ledamöter och det lär inle
ha föranlett några olägenheter. Också i fråga om länsrättema bör det enligt
Svea hovrätt övervägas om inte antalet lekmän bör fastställas till elt bestämt
jämnt tal, förslagsvis två.

Den
grupp remissinstanser som avstyrker förslaget i promemorian beslår av
kammarrätten, JK, socialstyrelsen, länsstyrelserna i Blekinge, Göteborgs och
Bohus, Örebro och Jämtlands län. Föreningen auktoriserade revisorer, RLF, SR,
Svenska landstingsförbundet och Sveriges lantbruksförbund. Av dessa
remissinstanser anser kammarrätten, läns-relsen i Jämtlands län, Föreningen
auktoriserade revisorer, SR och landstingsförbundet närmast att samma antal
lekmän bör föreskrivas för länsrätt som för skatterätt. JK föreslår att antalet
lekmän bestäms till lägst fyra och högst sex men alt länsrätten i brådskande
fall skall vara domför med tre lekmän. De återstående sex remissinstanserna
hävdar att för domförhet bör krävas tre lekmän.

Kammarrätten
anför att det i och för sig inle finns anledning att bestämma antalet lekmän i
skatterätt och länsrätt olika samt att många av de mål som skall handläggas vid
länsrätt synes vara av sådan beskaffenhet att medverkan av lekmän kan vara av
vida större betydelse än i skattemål. Liknande synpunkter anförs av
länsstyrelsen i Örebro län och Föreningen auktoriserade revisorer.

Det
i promemorian föreslagna lägsta antalet lekmän förefaller enligt socialstyrelsen
för begränsat, särskilt när det gäller mål om administra-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 41

liva
frihelsberövanden. Även om skattemålen kan vara tekniskt besvärliga, ter det
sig anmärkningsvärt att de mål som skall handläggas vid länsrätt och som ofta
är både svårbedömda och av ingripande betydelse för enskilda personer skall
kunna avgöras av ett lägre antal ledamöter. De problem som uppkommer till
följd av svårigheten att rekrytera tillräckligt många väl kvalificerade lekmän
och till följd av att målen ofta måste avgöras med kort varsel kan man komma
till rätta med genom att ordföranden ges befogenhet alt i brådskande fall
besluta på länsrättens vägnar. Styrelsen erinrar om att ordförande i
övervakningsnämnd enligt 37 kap. 1 § brottsbalken har rätt att bl. a. i
brådskande fall ensam besluta på nämndens vägnar. Sådant beslut skall anmälas
vid nästa sammanträde med nämnden. Elt sådant förfarande är enligt styrelsen
uppenbarligen att föredra framför ett slutligt avgörande av en länsrätt som på
grand av brådskan består av ett reducerat antal ledamöter.

En
uppdelning av målen i olika grupper som skall handläggas med olika antal lekmän
bör enligt JK och länsstyrelsen i Blekinge län undvikas. Trafikmålskommittén
framhåller alt antalet lekmän bör vara det samma i körkortsmålen som i länsrättens
övriga mål. Motsatt uppfattning redovisas av länsstyrelsen i Jönköpings län
som föratsätter alt två lekmän skall delta i körkortsmålen och fyra i de övriga
mål som handläggs vid länsrätt. Länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands och
Jämtlands län föratsätter att närmare föreskrifter om det antal lekmän som bör
delta i handläggningen av olika målgrapper meddelas av Kungl. Maj:t.

När
det är fråga om avgöranden av principiell innebörd, bör enligt länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län skatterätt, och kanske också länsrätt, som arbetar på
avdelningar få hänskjuta målet till avgörande i plenum. En sådan möjlighet
främjar en enhetlig rättstillämpning.

Förslaget
att skatterätt och länsrätt oavsett målets karaktär skall vara domför utan lekmän
bl. a. vid beslut som inte innefattar slutligt avgörande och vid beslut vars
innehåll stämmer överens med partemas samstämmiga mening tillstyrks
uttryckligen av Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, JK och
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen i Stockholms län anför
att det är av stor betydelse att utrymmet för avgörande utan lekmän blir så
stort att handläggningen inle fördröjs onödigtvis. Förslaget tillgodoser detta
krav främst genom att interimistiska beslut skall kunna fattas av ordföranden ensam.

Trafikmålskommittén
och länsstyrelsen i Malmöhus län anför atl interimistiska beslut om återkallelse
av körkort ofta är av stor betydelse eftersom lång tid vanligen förflyter innan
definitivt beslut kan meddelas. Ordföranden bör därför avgöra bara de
uppenbara fallen ensam. Enligt länsstyrelsen i Södermanlands län bör
interimistiskt beslut om åter-

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 42

kallelse
av körkort få fattas av ordföranden ensam bara om omständigheterna är sådana
att körkortet obligatoriskt skall återkallas.

Såvitt gäller mål om extra
avdrag för nedsatt skatteförmåga anför länsstyrelserna i Södermanlands,
Östergötlands, Jönköpings och Norrbottens län invändningar mot förslaget att
skatterätt skall vara domför utan lekmän vid beslut som stämmer överens med
partemas samstämmiga mening. Den skattskyldige har ofta den uppfattningen att
högre extra avdrag än vad taxeringsintendenten medgett inte kan beviljas och
godtar därför dennes förslag. Det kan därför vara svårt att avgöra om verklig
samstämmighet föreligger. Lekmännen har ofta en personkännedom som kan vara av
betydelse för bedömningen och erfarenheten visar att dessa mål ofta får en för
den skattskyldige fördelaktigare titgång än vad taxeringsinlendenlen
tillstyrkt. Länsstyreben i Södermanlands län anser därför att sådana mål inte
bör få avgöras av ensamdomare. Enligt länsstyrelserna i Östergötlands och
Jönköpings län bör det få ske bara om taxeringsmtendenten tillstyrkt full skattebefrielse
eller extra avdrag med det belopp som den skattskyldige yrkat.

I
mål om s. k. preliminärt taxeringsvärde uppkommer enligt Svenska försäkringsbolags
riksförbund knappast något verkligt motsatsförhållande. Det preliminära
taxeringsvärdet skall nämligen ofta ligga till grand för bedömningen vid
belåning av fastigheten. Sådana mål bör därför inte få avgöras utan att lekmän
deltar.

Beträffande
förslaget att tiU enmansmålen skall hänföras mål där det bara finns en part och
dennes yrkande skall bifallas helt anför kammarrätten att det är belänkUgt att
resultatet av en bedömning i sak skall vara avgörande för handläggningssättet.
Det bör också beaktas att ett »felaktigt» bifall inte kan komma under prövning
i högre instans, om det inte finns någon motpart. Sådana mål bör därför få
avgöras av ensamdomare bara om elt snabbt avgörande behövs eller målet är av
enkel beskaffenhet. Länsstyreben i Värmlands län anser alt den omständigheten
att det bara fiims en part och att en prövning i sak ger vid handen att partens
talan skaU bifallas inte i och för sig bör medföra att målet får avgöras av
ensamdomare.

I
mål där den skattskyldige inte låter sig avhöra med anledning av
taxeringsintendentens besvär eller yttrande kan man enligt länsstyreben i Blekinge
län ofta ha berättigad anledning anta att han är införstådd med att
taxeringsintendentens ståndpunkt är riktig. Utgången i sådana mål är ofta given
med hänsyn till lagstiftningen, rättspraxis eller någon ny faktisk
omständighet. Saken kan alltså betraktas som uppenbar. Mål av detta slag är
vanliga. Länsstyrelsen anser att det bör övervägas om inte sådana mål bör få
avgöras av ensamdomare. Liknande synpunkter anförs av länsstyreben i Värmlands
län.

Länsstyrelsen
i Örebro län anser att det bör övervägas att, när saken kan anses uppenbar,
låta ensamdomare avgöra målet även om partema inte är ense.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 43

Beträffande
de målgrapper som enligt förslaget skall få avgöras av ensamdomare om särskilda
skäl föreligger anför JK alt det här är fråga om mål som ofta gäller
rättsfrågor av betydelse för den enskilde. Det kan med visst fog göras gällande
att de föreslagna vidsträckta möjlighetema till enmansavgöranden strider mot
syftet med inrättande av länsrätter och skatterätter, nämligen att bereda ökad
rättssäkerhet för den enskilde. Av de skäl som åberopas för enmansavgöranden
bör vissa måls enkla beskaffenhet väga tyngst. Kravet på snabbhet i avgörandet
bör däremot regelmässigt underordnas rättssäkerhetsintresset. JK anser att den
av förvaltningsdomstolskommittén föreslagna begränsningen »där saken finnes
uppenbar» är att föredra framför det mera vidsträckta uttryckssättet »om
särskilda skäl föreligger». Som »särskilda skäl» bör enligt länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län anses bara att målet är så brådskande att inkallandet
av lekmännen skulle fördröja av-görandel på ett olämpligt sätt.

Länsstyrelsen i
Värmlands län anser att uttrycket »om särskilda skäl föreligger» är för vagt
och alt förslaget därför ger för stort utrymme åt skiftande bedömningar.
Uttrycket anger enligt kammarrätten inle tillräckligt klart alt det är kravet
på ett snabbt avgörande eller målets enkla beskaffenhet som medför att det får
avgöras av ensamdomare. Svea hovrätt anför att det beträffande de mål som
enligt förslaget skall få avgöras av ensamdomare, »om särskilda skäl
föreligger», snarare är regel än undantag att brådska föreligger eller att
målet är av enkel beskaffenhet. Uttrycket är därför missvisande. Liknande
synpunkter anförs av socialstyrelsen, CFU, trafikmålskommittén samt
länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Kalmar, Kristianstads och
Norrbottens län.

I
mål om utdömande av vite och om handräckning vid laxerings-revision är enligt
statskontoret kravet på snabb handläggning särskilt framträdande. Sådana mål
bör därför i enlighet med förslaget i promemorian få avgöras av ensamdomare,
om de hänförs lill skatterätts kompetensområde. Samma uppfattning redovisar CFU
i fråga om vitesmålen och länsstyrelsen i Värmlands län i fråga om målen om
handräckning vid taxeringsrevision.

Länsstyrelserna i
Västmanlands och Västernorrlands län samt Sveriges industriförbund anser
däremot alt vilesmålen i princip inle bör behandlas som endomarmål. Med hänsyn
till vikten av ett snabbt förfarande bör dock viten som inte överstiger
exempelvis 1 000 kr. enligt industriförbundet få dömas ut av ensamdomare.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län föreslår atl vitesmålen, liksom målen om
handräckning vid taxeringsrevision, skall få handläggas i denna ordning bara
när kravet på snabbt avgörande gör det nödvändigt.

Med
hänsyn lill alt omhändertagande för utredning enligt 30 § barnavårdslagen får
bestå högst fyra veckor och att interimistiskt beslut skall få meddelas av
ensamdomare bör enligt länsstyrelsen i Stockholms län

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 44

slutligt
beslut i sådana mål få meddelas i samma ordning. Länsstyrelsen i
Västernorrlands län redovisar samma uppfattning och anser liksom länsstyreberna
i Jönköpings och Älvsborgs län att detsamma bör gälla beslut om förverkande av
villkorligt anstånd med tvångsintagning på vårdanstalt för alkoholmissbrakare.

Lekmän
bör enligt yttrandet från länsstyrelsen i Blekinge län alltid delta i handläggningen
av mål om återkallelse av körkort och trafik-kort. Också när återkallelse är
obligatorisk kan frågan om bestämmande av den tid som måste ha förflutit innan
nytt körkort får utfärdas vara svårbedömd. JK anför att han närmast är benägen
att förorda alt lekmän alltid skaU delta i handläggningen av mål om återkallelse
av körkort och Irafikkort.

Om
mål i vilka endast varning anses kunna komma i fråga hänförs till länsrätts
kompetensområde, bör de enligt länsstyrelsen i Malmöhus län samt landssekreterama
Widmark, Falk och Hökeberg normalt kunna avgöras av ensamdomare. Trafikmålskommittén
anser att lekmän inte alltid behöver medverka i handläggningen av sådana mål.

Omröstning

Bestämmelser
om omröstning i prövningsnänmd och i allmän domstol

I
88 § taxeringsförordningen föreskrivs alt den mening som flertalet biträder
skall gälla, när skiljaktiga meningar föreligger i prövningsnämnd. Om rösterna
utfaller lika, skall den mening som länder till den skatlskyldiges förmån
eller, om denna grand inte kan tillämpas, den mening som ordföranden biträder
gälla.

Bestämmelser
om omröstning i allmän domstol ges i 16 kap. rältegångsbalken såvitt avser
tvistemål och i 29 kap. såvitt avser brottmål. Lagen (1969: 244) om ändring i
rättegångsbalken, som träder i kraft den 1 januari 1971 i den mån den inte
redan har trätt i kraft, innebär vissa ändringar i bestämmelserna om omröstning
i allmän underrätt. Dessa ändringar är avhängiga av de nya domförhetsbestämmelser
som förut redovisats. I det följande redogörs kortfattat för omröstningsbe-stämmelsema
i deras lydelse fr. o. m. den 1 januari 1971.

Om
skiljaktiga meningar yppas vid överläggning lill dom eller beslut, skall enligt
16 kap. 1 § och 29 kap. 1 § rättegångsbalken omröstning äga ram. När nämnd har säte
i rätten, vilket är fallet bl. a. vid huvudförhandling i brottmål i underrätt
men aldrig i överrätt, skall ordföranden först säga sin mening (16 kap. 1 §).
I 16 kap. 2 § resp. 29 kap. 2 § ges detaljerade föreskrifter om i vilken
utsträckning skilda omröstningar skall äga rum när flera frågor skall prövas i
målet.

Vid
omröstning i tvistemål gäller enligt 16 kap. 3 § den mening som omfattas av mer
än hälften av rätlens ledamöter. Ordförandens me-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 45

ning
gäller, om den omfattas av hälften av rösterna. I 16 kap. 4 § ges bestämmelser
för det fall att flera än två meningar föreligger och ingen av dem skall gälla
enligt 3 §. Om det är fråga om penningar eller annat som utgör viss myckenhet,
skall rösterna för den större myckenheten läggas samman med rösterna för den
närmast mindre och sammanläggningen fortsättas på samma sätt till dess någon
mening skall gälla. I annat fall gäller den mening för vilken rösterna är flera
än för någon annan eller, om flera meningar har fåll lika många röster, den
mening som har biträtts av den främste av dem som har röstat för någon av dessa
meningar.

Bestämmelsema
i 29 kap. gäller beträffande omröstning i tvistemål i fråga om ansvar,
utdömande av vite, reseförbud eller någons hållande i häkte (16 kap. 6 §).

Vid omröstning i brottmål
i underrätt gäller nämndens mening, om minst fyra eller, när nämnden inte
består av flera än fyra nämndemän, minst tre nämndemän är ense. Annars gäller
ordförandens mening (29 kap. 3 §). Vid omröstning i brottmål i överrätt gäller
den mening som omfattas av mer än hälften av ledamötema. Om någon mening har
fått hälften av rösterna, gäller den om den är den lindrigaste. Vid särskild
omröstning, huravida villkorlig dom skall meddelas eller skyddstiUsyn,
ungdomsfängelse eller internering ådömas eller förordnande meddelas om
överlämnande till särskild vård, liksom i annat fall när ingen mening kan anses
som lindrigare, gäller ordförandens mening om den omfattas av hälften av
rösterna. I 29 kap. 4 § ges bestämmelser för det fall att flera än två
meningar föreligger och ingen av dem skall gälla enligt de nu redovisade
reglerna. 1 sådant fall skaU de röster som är ogynnsammast för den tilltalade
läggas samman med de röster som är därnäst minst förmånliga och
sammanläggningen fortsätta på samma sätt till dess någon mening skaU gälla. Om
ingen mening kan anses som ogynnsammare, gäller den mening för vilken rösterna
är flera än för någon annan eller, om flera meningar har fått lika många
röster, den mening som biträtts av den främste av dem som har röstat för någon
av dessa meningar.

Bestämmelsema
i 16 kap. gäller beträffande omröstning i brottmål i fråga om bl. a.
skadeståndsanspråk och rättegångskostnad (29 kap. 6§).

Tidigare
utredningsförslag och remissyttranden

Besvärssakkunniga
(SOU 1964:27)

I
besvärssakkunnigas förslag till lag om förvaltningsförfarandet föreslogs att
den mening som ordföranden biträder skall gälla, om det vid omröstning endast
finns två meningar och de har fått samma antal rös-

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 46

ter.
När fråga är om ansvar eller påföljd, om utdömande av vite, om frihetsberövande
eller tvångsingripande i kroppsligt hänseende eller om beskattning, skall dock
den lindrigaste meningen gälla.

Remissyttrandena
över besvärssakkunnigas förslag

Socialstyrelsen
erinrade om att det vid val av vårdformer i regel är synnerligen vanskligt att
avgöra vilken vårdform som är lindrigast. Kammarrätten fann det principiellt
riktigast att ordföranderegeln till-lämpas vid lika röstetal i mål om ingrepp i
den enskildes personliga rörelsefrihet och tvångsingripanden i kroppsligt
hänseende, eftersom det är fråga om socialbetingade skyddsåtgärder. Regeringsrättens
ledamöter fäste uppmärksamheten på all det stundom kan vara tveksamt i
skattemål vilken mening som är den lindrigaste. Med tanke härpå kunde
formuleringen i 88 § taxeringsförordningen vara alt föredra, nämligen att vid
lika röstetal den mening skall gälla, som länder till den skatlskyldiges
förmån, eller, om denna regel inte kan tillämpas, den mening som biträds av
ordföranden.

Utredningen
om administrativa frihelsberövanden (SOU 1960:19)

Utredningen
upptog i sitt förslag till lag om socialdomslol omröst-ningsregler för sådan
domstol, vilken skulle bestå av tre ledamöter. Reglema innehöll bl. a. att, om
det av röstfördelningen ej följde vilken mening som blev gällande, så skulle
den meningen gälla som omfattades av ordföranden. Utredningen anförde att, då
meningar kan göras till föremål for en inbördes gradering, det kan inträffa alt
tre olika meningar yppas. Det kan t. ex. vara fråga om ingripanden av olika svårhetsgrad
eller om belopp av olika storlek. Under föratsättning av likvärdiga röster får
majoritet i verkligheten anses föreligga för den mening som är mellan de båda
övriga. Hävdas tre meningar, av vilka ingen kommer att ta över de övriga, skall
enligt förslaget den mening gälla som omfattas av ordföranden. Utredningen
föreslog också den regeln, att vid avgörande av saken skall den grand som
åberopas för talan prövas först. Åberopas flera grunder skall prövning ske av
varje grand för sig. Vid bestämmande av åtgärd skall, om flera åtgärder kan
komma i fråga och däribland är åtgärd som innefattar frihetsberövande, röstning
först ske om denna.

Förvaltningsdomstobkommittén
(SOU 1966: 70)

Kommittén
tog i sitt förslag till lag om regeringsrätten upp en regel om omröstning av
innehåll alt därom skulle i tillämpliga delar gälla vad som är föreskrivet i 16
och 29 kap. rättegångsbalken angående

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 47

omröstning
i överrätt. En motsvarande regel tog kommittén också in i förslaget till lag om
rikets kammarrätter.

Länsförvaltningsutredningen

Utredningen
föreslår att de lekmän som enligt utredningsförslaget skaU delta i
förvaltningsrättskipningen vid länssstyrelsen skall ha individuell rösträtt.
Som huvudregel skall gälla alt beslut fattas enligt majoritetsprincipen med
utslagsröst för ordföranden. I bl. a. mål om administrativa frihelsberövanden,
utvisningsärenden och körkortsmål, där olika meningar kan göra sig gällande på
ett sådant sätt att beslut inte kan fattas endast med tillämpning av
majoritetsprincipen, föreslås dock att bestämmelsema i 29 kap. rättegångsbalken
rörande omröstning i överrätt i brottmål skall gälla i tillämpliga delar.

Remissyttrandena
över länsförvaltningsutredningens förslag Göta hovrätt anför bl. a.

Enligt
utredningen skall nämndemännen tillföra länsstyrelsen erfarenheter från det
praktiska livet, bidraga till en riktig avvägning mellan del allmännas och den
enskildes intressen samt stärka tilliten till riktigheten av träffade
avgöranden. Med andra ord dessa nämndemän skall fylla samma funktion som nämndemännen
vid de allmänna domslolama. Hovrätten kan därför inte finna, att det skulle
föreligga tillräckliga skäl för atl ge nämndemännen i länsstyrelsen annan
ställning än den nänmdemännen vid de allmänna domslolama har. Omröstningsregler,
motsvarande dem som i nämndmål gäUer vid de allmänna underrätterna, bör därför
införas i lagförslaget.

Liknande
uttalanden görs av JK och kammarrätten.

I
mål om administrativa frihelsberövanden bör, anser länsstyrelsen i Malmöhus
län, ordföranden vid lika röstetal alltid ha utslagsröst. Man lär i dessa mål
knappast entydigt kunna besvara frågan vilken mening som är den lindrigaste,
framhålls det.

Länsstyreben
i Hallands län finner det såväl beträffande administrativa frihelsberövanden
som mål om körkort och trafikkort mindre välbetänkt att anknyta till
rättegångsbalkens regler för straffprocessen. Samma uppfattning har
länsstyrelsen i Västernorrlands län.

Landskontorsu
tredningen

Utredningen
föreslår, efter mönster av vad som f. n. gäller för prövningsnämnd, att
länsskatterättens ledamöter skall ha individuell rösträtt och att, vid lika
röstetal för två meningar, den mening skaU vinna som leder till den skatlskyldiges
förmån eller, om en sådan grand inte går att tillämpa, den som biträds av
ordföranden.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 14 48

Remissyttrandena
över landskontorsutredningens förslag

Kammarrätten
framhåller att förslaget innebär alt del för annan utgång i ett mål än den,
vartill rättens ordförande kommit, inle fordras någon på särskilt sätt
kvalificerad majoritet. Kammarrätten ifrågasätter emellertid om så inte bör
vara fallet. Tillämpningen av skattelagstiftningen är väsentligen en rent judiciell
angelägenhet. Det synes kammarrätten rimligt om juristen-yrkesmannens mening
väger tyngre än den enskilde lekmannens. Det saknas inte exempel på atl
nuvarande omrösiningsregler lett lill säregna resultat. JK anser inle heller
att ledamöterna bör ha individuell rösträtt.

Förslaget
till lag om skatterätt

Enligt
förslagel till lag om skallerätt skall rättegångsbalkens bestämmelser i 16
kap. och 29 kap. angående omröstning i överräll gälla i till-lämpliga delar vid
omröstning i skatterätt. Vid lika röstetal i taxeringsmål skaU den meningen
gälla som är lindrigast för den skaltskyldige. Enligt motiven till förslaget är
detta utformat med förvaltningsdomstols-kommitténs förslag lill lag om rikels
kammarrätter som förebild. I skatterätt dömer visserligen skatterättsdomaren
med nämnd, men ledamöterna i denna nämnd bör i likhet med lekmannaledamölerna
i prövningsnämnd ha individuell rösträtt och inte sådan kollektivt organiserad
rösträtt som ledamöterna i underrätts nämnd. Det är därför inte reglerna om
rösträtt i underrätt utan bestämmelserna om omröstning i överräll som bör gälla
för skatterätts del.

Departementspromemorian

I
promemorian erinras om all landskonlorsutredningen och länsförvaltningsulredningen
föreslår att lekmännen skall ha individuell rösträtt. Förslaget till lag om skatterätt
bygger även i delta avseende på landskontorsutredningens förslag. Några
remissinstanser har visserligen uttalat sig mot förslaget. Den allmänna
meningen hos remissinstanserna är dock all lekmannaledamölerna bör rösta
individuellt vilket f. n. sker i prövningsnämnd. Tillräckliga skäl all nu
införa en annan ordning för skatterätts del föreligger inte, anförs det i
promemorian. Om sålunda en ordning med individuell rösträtt för länsskatterätlens
del genomförs är det enligt promemorian svårt att motivera att lekmännen i
länsrätten inle skulle ha sådan rösträtt. Också för länsrätten bör alltså gälla
indi viduell rösträtt.

Med
den ordning som föreslås i promemorian måste stäUning tas till bl. a. frågan
vilken mening som skall gälla om två meningar samlar lika

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 49

många
röster. I prövningsnämnd gäller i ett sådant läge den mening som leder liU det
förmånligaste resultatet för den skattskyldige eller, om en sådan grand inle
går alt tillämpa, den mening som biträds av ordföranden. Varken i landskonlorsutredningens
förslag eller i förslaget till lag om skatterätt görs enligt promemorian någon
ändring i förhållande till vad som gäUer för prövningsnämnden. Länsförvaltningsulredningen
föreslår motsvarande ordning för de mål som enligt utredningens förslag skall
handläggas med lekmän. Utredningen förordar sålunda alt rättegångsbalkens
bestämmelser om omröstning i brottmål i överräll skall äga motsvarande
tillämpning. Enligt vad som anförs i promemorian avser utredningen att i t. ex.
mål om administrativa frihelsberövanden och körkortsmål den för parten
lindrigaste meningen skall vinna medan i sådana faU då ingen mening kan anses
vara mer förmånlig än den andra ordförandens mening skall gälla.

För
uppfattningen alt ordförandens mening alltid bör vinna vid lika röstetal för
flera meningar kan enligt promemorian åberopas goda skäl, bl. a. att en sådan
regel är enkel alt tillämpa, övervägande skäl talar dock för alt i enlighet med
ulredningsförslagen och i överensstämmelse med nuvarande ordning i
prövningsnämnd företräde ges den mening som är förmånligast för den enskilda
parten. Det föreslås att en sådan ordning genomförs genom alt bestämmelserna i
16 och 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i överrätt görs tillämpliga på
skatterätt och länsrätt.

Utredningen
om administrativa frihelsberövanden diskuterade specialregler om att när
flera grander åberopas för en talan - prövning av och eventuellt omröstning om
varje grand skulle ske för sig och alt, om flera åtgärder kunde komma i fråga
och frihetsberövande förekom bland dem, den åtgärden skulle behandlas först.
Uttryckliga sådana specialregler torde emellertid inte behövas för länsrätt
eller länsskallerätt, anförs det i promemorian. Bestämmelsema i 16 kap. 2 § och
29 kap. 2 § rättegångsbalken anses ge tillräcklig ledning.

Vad
utredningen om administrativa frihelsberövanden anförde om sammanläggning av
röster när del är fråga om ingripanden av olika svårhetsgrad eller om belopp
av olika storlek kan enligt promemorian utiä-sas ur 16 och 29 kap.
rättegångsbalken.

Svårigheter
kan däremot, anförs del i promemorian, uppslå när det gäller alt välja meUan att
tiUämpa omröstningsreglerna för tvistemål eller omröslningsreglema för
brottmål. SläUningslagandet blir särskilt vanskligt i socialmål med hänsyn tiU vårdåtgärdemas
blandade karaktär av kurativ hjälp och samhällsskyddsålgärder. I promemorian
anförs all del inle synes möjligt atl anvisa någon genereU lösning och alt det lämpligen
bör få ankomma på praxis att under beaktande av olika på frågan inverkande
omständigheter träffa valet meUan de två tänkbara altemativen.

4 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 117

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 50

Remissyttrandena

Förslaget
att de lekmän som deltar i handläggningen vid skatterätt och länsrätt skall ha
individuell rösträtt tillstyrks uttryckligen av 14 remissinstanser, nämligen
Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, socialstyrelsen, sju
länsstyrelser, RLF, Svenska landstingsförbundet, Sveriges industriförbund och
Sveriges lantbruksförbund. JK och Svenska bankföreningen avstyrker förslaget.
Den avsedda förstärkningen av förvallningsrältskipningen skulle enhgt
bankföreningen främjas av en regel som innebär att ordföranden kan överröstas
bara av en kvalificerad majoritet. Det kan knappast anföras några bärande skäl
för alt lekmännen skaU tiUförsäkras större inflytande i skatterättema och
länsrätterna än i de aUmänna underrätterna.

I
och med alt riksdagen antagit prop. 1970: 103 får del, anför JK, anses
fastslaget att skatterätterna och länsrättema skall vara domstolar och att det
i fråga om lekmännen inte skall krävas några särskilda kvalifikationer. JK
anför vidare.

I
4 § av lagförslaget stadgas också att skatterätt och länsrätt beslår av
ordförande och nämnd. I domstol med denna sammansättning förekommer inle
individuell rösträtt för nämndemännen. Av ålder utgör domslolsnämnd såsom
korporation en del av domstolen. I promemorian föratsattes däremot att
nämndemännen skall ha individuell rösträtt. Genom en sådan ordning tUlskapas elt
organ som bör betecknas snarare som ett slags nämnd än som en domstol. Som
förebild har tydligen prövningsnämndema tjänat. Dock föreligger den stora
skillnaden alt dessa inle är domstolar och atl lekmännen i nämndema inle är
nämndemän utan av Kungl. Maj:t särskilt utsedda ledamöter. Skall lekmännen ha individueU
rösträtt, kan de uppenbarligen inle sammanföras under beteckningen nämnd. I en
del specialdomslolar (expropriationsdomstol, fastighetsdomstol,
arbetsdomstolen) förekommer visserligen lekmän med individuell rösträtt men då
med särskilda kvalifikationer och vid sidan av andra, särskilt kvalificerade
personer under den gemensamma benämningen »ledamöter».

Man
har därför enligt JK alt välja mellan att utforma skatterätterna och länsrättema
som domstolar med nämndemän ulan individuell rösträtt eller att tiUskapa elt
slags nämnder där lekmännen har sådan rösträtt. I fråga om länsskatterälteraa
och länsrätterna anser JK det klart att de bör organiseras med de allmänna underrätlema
som förebild. En sådan ordning stämmer bäst överens med statsmakternas beslut
all de skall vara domstolar, alt lekmännen skaU utses av landstingen och alt inga
krav på särskild sakkunskap skaU ställas. I fråga om den mellankommunala
skatterätten är valet svårare eftersom lekmännen där skall utses av Kungl. Maj:t.

Liksom
JK anser hovrätten över Skåne och Blekinge alt lekmännen, om de skall ha
individuell rösträtt, inte bör sammanföras under beteckningen nämnd.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 51

Pyra
remissinstanser, invandrarverket, länsstyrelsen i Värmlands län, RLF och Sveriges
lantbruksförbund, ansluter sig helt lUl förslagel i promemorian om omröstning
i länsrätt och skatierätt.

Övriga
remissinstanser som yttrar sig i denna del är kritiska mot förslagel. Med
något enstaka undanlag anser de atl det varken av den föreslagna lagtexten eUer
av vad som i övrigl anförs i promemorian framgår i vilka fall rättegångsbalkens
bestämmelser om omröstning i tvistemål resp. motsvarande bestämmelser för
brottmål skall tillämpas. Frågan om vilka bestämmelser som skall tillämpas i
det enskilda fallet bör inle överlämnas ål praxis all avgöra. Det behövs därför
klargörande lagbestämmelser eller i vart fall motivutlalanden som ger tillräcklig
ledning. Synpunkter av delta slag anförs av Svea hovrätt, hovrätten över Skåne
och Blekinge, kammarrätten, JK, socialstyrelsen, riksskattenämnden samt tolv
länsstyrelser. Av dessa remissinstanser understryker kammarrätten, JK,
riksskattenämnden samt länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Kalmar och
Blekinge län att reglerna för omröstning bör framgå direkt av lagtexten.

De mål som skall
handläggas i länsrätt och skatterätt kan, anför JK, bara i undantagsfall
jämställas med tvistemål eller brottmål. Enligt JK's mening är det dock inle
nödvändigt eller praktiskt möjligt att i lag föreskriva speciella regler för de
olika målgrapperna. Det gäller därför alt finna en generell lösning.
Länsstyrelsen i Kronobergs län anför alt det inte utan uttryckliga bestämmelser
går att avgöra vUka mål som är att betrakta som tvistemål resp. brottmål.

Mål
enligt skatleförfattningama är, anmärker riksskattenämnden, inte av brottmåls
natur. Den bestämmelse som föreslås i promemorian innebär därför att
bestämmelserna i 16 kap. rättegångsbalken skall tillämpas vid omröstning i
sådana mål och alt ordföranden alltså skall ha ulslagsrösl. En sådan ordning
lär inle ha varit avsedd.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge erinrar om att av vissa i 29 kap. 3 § rättegångsbalken
uppräknade påföljder, bl. a. villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelse
och överlämnande till särskild vård, ingen betraktas som lindrigare än de
övriga. Valet mellan de nämnda påföljderna och valet mellan övervakning och
tvångsintagning av alkoholmissbrukare eller mellan förebyggande åtgärd och
omhändertagande för samhällsvård har stora likheter. Lika litet som när det
gäller brottspåföljderna finns det anledning att anse alt en viss typ av
ingripande enligt barnavårdslagen eUer nykterhetsvårdslagen är lindrigare än
en annan åtgärd. Att den enskUde uppfattar varning som lindrigare än återkallelse
av körkort bör inte vara avgörande för utgången vid lika röstetal för två
meningar, anför hovrätten vidare. Den mening som kan beräknas vara den
materiellt riktigaste bör gälla. Ordföranden bör därför ha utslags-röst. Ett
ytterligare skäl för denna ståndpunkt är enligt hovrätten all någon mera
djupgående skillnad inte bör göras mellan lekmannainfly-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 52

landet
vid allmän underrätt och i förvaltningsdomstol. Vid allmän underrätt har
nämnden visserligen koUektiv rösträtt men denna är utformad så alt
nämndemännens röster har samma värde som om de haft individuell rösträtt och
ordföranden utslagsröst.

Också
åtskUliga andra remissinstanser anser att det i flera av de mål som avses
ankomma på länsrätt, exempelvis mål om administrativa frihelsberövanden, är
svårt att avgöra vad som skall anses vara lindrigast.

Alt
avgöra vilken mening som är lindrigast när frågan gäller om ell administrativt frihetsberövande
skaU ske vållar enligt socialstyrelsen inga svårigheter. Ett frihetsberövande
måste alltid, även när det sker för den omhändertagnas eget bästa, anses som
mest ingripande. När valet står mellan olika hjälpålgärder som varaing,
föreskrifter eller övervakning är det däremot tveksamt vad som skall anses som
lindrigast.

När
det gäUer socialt betingade skyddsåtgärder kan man inle utgå från att den
tekniskt sett minst ingripande åtgärden aUlid är förmånligast eller Undrigast
för den enskilde, säger länsstyreben i Gotlands län. Det är därför inte
lämpligt att låta utgången bli beroende av en be-dönming av vad som kan anses
lindrigast. Liknande synpunkter anförs av kammarrätten och JK.

Med
hänsyn tUl synpunkter av nu redovisat slag anser Svea hovrätt, hovrätten över
Skåne och Blekinge, kammarrätten, JK samt länsstyrelserna i Södermanlands,
Kronobergs, Gotlands, Blekinge och Norrbottens län att ordföranden bör ha ulslagsrösl
vid omröstning i länsrätt. Sociabtyrelsen anför att en sådan ordning är enkel
att tUlämpa och acceptabel från rättssäkerhetssynpunkt. Hovrätten över Skåne
och Blekinge samt JK förordar uttryckligen att bestämmelserna i 16 kap.
rättegångsbalken om omröstning i överrätt i tvistemål görs tillämpliga. Till
följd av hänvisningen i 6 § i fråga om omröstning om tvångsmedel m. m. innebär
en sådan lösning, anför hovrätten vidare, att 29 kap. rättegångsbalken blir
delvis tiUämpligt.

Regeln
om ordförandens utslagsröst bör, anför Svea hovrätt och JK, gäUa också i
skatterätt. I skallemålen bör dock enligt JK den ordning som föreskrivs i 88 §
laxeringsförordningen tillämpas.

Riksskattenämnden
anför alt den mening som är lindrigast för den skattskyldige bör gälla vid lika
röstetal för flera meningar i skatierätt och alt bestämmelsema i 29 kap.
rättegångsbalken därför bör tillämpas vid omröstning i skatterätt. I 88 §
taxeringsförordningen regleras inte hur man skall förfara när flera än två
meningar föreligger. Vad som för sådant fall föreskrivs i 29 kap. 4 §
rättegångsbalken om sammanläggning av röster är tiUfredställande för
skattemålens vidkommande. Riksskattenämnden anför vidare att bestämmelserna i
29 kap. lorde vara ändamålsenliga också när det gäller omröstning i länsrätt.

Också
länsstyrelsen i Jönköpings län anser att bestämmelserna för

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 53

omröstning
i brottmål i överräll bor kunna tillämpas både i länsrätt och i skatterätt. TUl
ledning för bedömningen av när en mening skaU anses lindrigare än en annan bör
jämförelser meUan vissa typfall redovisas i motiven.

Till
dem som anser att samma regler i princip bör gälla för länsrätt och skatierätt
hör slutligen länsstyreben i Uppsala län, som menar alt den ordning som
föreskrivs i 88 § taxeringsförordningen bör tillämpas.

De
skäl som anförts för att ordföranden skall ha utslagsröst vid omröstning i
länsrätt är enligt hovrätten över Skåne och Blekinge inte tilllämpliga i fråga
om omröstning i skatterätt. Hovrätten anser liksom länsstyrelsen i
Södermanlands län och Sveriges industriförbund att bestämmelserna i 29 kap.
rättegångsbalken bör tillämpas vid omröstning i skatterätt. I princip samma
uppfattning har länsstyrelserna i Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus
samt Norrbottens län. De förordar emellertid närmast att en bestämmelse
motsvarande 88 § laxeringsförordningen ges för skatterättema.

Länsstyrelsen
i Örebro län erinrar om att det i 11 kap. 12 § vattenlagen (1918:523) och 18 §
lagen (1917: 189) om expropriation föreskrivs att vattenrättsdomaren resp.
ordföranden i expropriationsdomsto-len skall säga sin mening först vid
omröstning i vattendomstol resp. expropriationsdomstol och föreslår att en
motsvarande bestämmelse tas in i lagen om skatterätt och länsrätt. Enligt
yttrandet från hovrätten över Skåne och Blekinge behövs det emellertid inte
några särskilda bestämmelser av sådant slag.

Departementschefen

Inledning

Statsmaktemas
beslut våren 1970 om en partiell omorganisation av den statiiga
länsförvaltningen omfattar, som förat nämnts, bl. a. en förstärkning av förvaltningsrättskipningen
på länsplanet. Med förvallningsrättskipning avses i detta sammanhang främst
handläggningen av de mål och ärenden i vilka talan f. n. fullföljs från
länsstyrelsen eller prövningsnämnden till kammarrätten eUer regeringsrätten.
De åtgärder som enligt prop. 1970: 103 med förslag lill riktlinjer för en
partiell omorganisation av den statliga länsförvaltningen främst bör övervägas
i delta sammanhang är att öka lekmannainfljtandet, alt förbättra handlägg-ningsformema
samt att skapa en i organisatoriskt avseende mera markerad åtskillnad meUan förvaltningsrällskipning
och annan verksamhet.

Den
beslutade omorganisationen avses ske den 1 juli 1971. Den innebär bl. a. atl lill
en huvudenhet vid länsstyrelsen förs i princip all förvaltningsrättskipning.
Till denna huvaidenhet knyts en länsrätt som skall handlägga vissa av de målgrapper
som f. n. handläggs på lands-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 54

kansliet
och en länsskatlerätt som i princip skall handlägga de mål som f. n. ankommer
på prövningsnämnden. Lekmän skall medverka i rättskipningen vid båda de nya domslolama.
På grandval av en departementspromemoria med förslag till lag om förfarandet i
förvaltningsdomstol förbereds f. n. inom justitiedepartementet en
lagrådsremiss med förslag till bl. a. förvaltningsprocesslag. Genom denna
lagstiftning, vilken avses bli tiUämplig på regeringsrätten, kammarrätt, skatierätt
och länsrätt, kan önskemålet om förbättrade handläggningsformer väntas bli
tillgodosett.

I en
inom civildepartementet utarbetad promemoria har lagts fram ett förslag till
lag om skatterätt och länsrätt. I enlighet med vad som förutskickas i prop.
1970: 103 bygger promemorieförslaget i fråga om länsskatterätts kompetensområde
på förslaget lill lag om skatterätt (SOU 1967: 24). Såvitt avser länsrätts
kompetensområde är förslagets utgångspunkt i överensstämmelse med vad som föralskickas
i propositionen all till länsrätt skall hänföras mål om omhändertagande av barn
för samhäUsvård, om verkställighet av dom i vårdnadsmål, om utvisning av utlänning
och om intagning på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrakare samt
körkortsmål. Lagförslaget innehåller också bestämmelser om domförhet, omröstningsförfarandel,
ordförande, nämndemän m. m.

Promemorian
har remissbehandlats. Flera av remissinstanserna, vilka ju haft att utgå från
statmakternas beslut om omorganisationen av länsförvaltningen, ger från
rättssäkerhetssynpunkt uttryck för tillfredsställelse över alt lekmän skall
medverka i rättskipningen i länsskatlerätt och länsrätt. I fråga om den närmare
bestämningen av de två domstolarnas kompetensområden anförs kritiska
synpunkter i åtskilliga remissyttranden. Vad remissinstanserna anför bör
föranleda vissa justeringar av de kompetensområden som föreslås i promemorian.
Den utformning av kompetensområdena som jag föreslår i det följande ansluter
sig dock i huvudsak till vad som förulskickas i propositionen.

Förslaget
i promemorian omfattar utom länsskatterällema och länsrätterna också en meUankommunal
skatterätt vilken avses ersätta den nuvarande mellankommunala prövningsnämnden
och således pröva bl. a. besvär över taxering av skatlskyldig som haft
förvärvskälla som hänför sig tiU flera län. Enligt min mening framstår del som
ändamålsenligt alt i organisatoriskt avseende i huvudsak samma bestämmelser
blir tiUämpliga på denna förvaltningsdomstol som på länsskallerätt och
länsrätt.

Skatterätts
kompetensområde

Allmänna
synpunkter

Förslaget
i promemorian beträffande skatterätts kompetensområde

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 55

bygger
som förat sagls på förslaget tiU lag om skatterätt. Det innebär att vid
länsskatterätt och den mellankommunala skatterätten skall handläggas alla mål
som f. n. handläggs vid prövningsnämnd samt mål om befrielse från skyldighet
alt länrna kontrolluppgift (39 § 4 mom. taxeringsförordningen), mål enUgt
lagen om handräckning vid taxeringsrevision, mål om handlings undanlagande
från taxeringsrevision (56 § 4 mom. taxeringsförordningen) och mål om utdömande
av vite enligt skatte- och taxeringsförfatlningarna. Till länsskatlerätts
kompetensområde skaU enligt förslaget vidare hänföras mål om utdömande av vite
enligt uppbörds- och folkbokföringsförordningama, samtiiga underställnings-
och besvärsmål enligt folkbokföringsförordningen samt alla mål och ärenden
enligt uppbördsförordningen som f. n. handläggs vid länsstyrelse utom sådana
mål och ärenden som prövas av länsstyrelsen i första instans och sådana mål och
ärenden i vilka enligt 86 § första stycket uppbördsförordningen talan inle får
föras mot länsstyrelsens beslut.

Som anförs i promemorian
bör avgörande för bedömningen av frågan om en viss målgrapp skaU hänföras till
skatterätts kompetensområde vara om arten av den prövning som skall ske i målen
motiverar en domstolsmässig handläggning. Den angivna principen har också
godtagits av remissinstansema. Några remissinstanser anmärker emeUertid att vissa
av de mål som enligt förslaget skall handläggas vid skatterätt, bl. a. åtskilliga
mål som f. n. ankommer på prövningsnämnd, är förhållandevis enkla och därför
bör handläggas i administrativ ordning. Det invänds också atl det inte är
rationellt atl som skett i promemorian klassificera vissa mål som domslolsmål
och hänföra dem till skatterätts kompetensområde men på grand av behovet av
snabb handläggning låta dem avgöras av ensamdomare.

Att
vissa typer av mål regelmässigt innehåUer svårbedömda rättsliga frågor kan vara
anledning att anse en domstolsmässig handläggning motiverad. Om avgörandet i
ett mål kan vara av ingripande betydelse i ekonomiskt eUer personligt avseende
för enskild part, är det särskilt angeläget alt målet handläggs vid domstol
och inte vid en instans som har att i andra sammanhang företräda exempelvis det
allmännas fiskaliska intresse. Delta bör gälla även om målet är av tämUgen
enkel beskaffenhet. När en målgrapp som bör handläggas vid domstol har nära samband
med en annan målgrapp, kan det av praktiska skäl vara lämpligt atl båda
handläggs vid domstol.

Av
vad jag nu har sagt torde framgå att del ibland kan vara motiverat att hänföra
en målgrapp tiU skatterätts kompetensområde, även om målen regelmässigt är
brådskande eller okomplicerade och därför bör kunna avgöras av ensamdomare.

I
några remissyttranden väcks frågan om en utvidgning av del kompetensområde som
för skatterätts del föreslås i promemorian. Det är där-

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 56

vid
i allmänhet fråga om målgrapper som har samband med målgrupper som omfattas av
förslagel i promemorian. Länsstyrelsema i Jönköpings och Värmlands län tar emeUertid
upp frågan om gåvoskaltemålen bör hänföras till länsskatlerätt. I likhet med
länsstyrelsen i Jönköpings län anser jag atl denna fråga bör prövas först när
ställning kan tas tUl frågan om arvsskattemålen bör föras från de aUmänna domstolarna
till länsstyrelserna. Denna fråga övervägs f. n. av kapitalskatleberedningen.

Skattemålen

Några
remissinstanser anser alt en del av de mål som f. n. ankommer på prövningsnämnd
bör handläggas i administrativ ordning. Av skäl som jag har anfört nyss
förordar jag att förslaget i promemorian följs och att således samtliga mål
enligt skatte- och taxeringsförfatlningarna som f. n. ankommer på
prövningsnämnd hänförs lill skatterätts kompetensområde.

AUmän
fastighetstaxering har ägt ram år 1970 och skaU enligt gällande regler inte
äga ram igen förrän år 1975. Fastighetsprövningsnämn-dernas arbete skall enligt
163 § taxeringsförordningen vara avslutat senast den 15 december under
laxeringsåret. Besvär som i särskild ordning anförs över fastighetslaxeringsnämnds
beslut prövas enligt 167 § 1 mom. av prövningsnämnden, om fastighetsprövningsnämndens
arbete är avslutat. I promemorian anförs att frågan om vilket organ som bör handha
mål om allmän fastighetstaxering i instansen över fastighetstaxeringsnämnden
inte bör prövas nu. De fem remissinstanser som går in på frågan anser däremot
att mål av detta slag bör hänföras till skatterätts kompetensområde och atl
något avgörande hinder mot att redan nu reglera frågan knappast föreligger.
Som framgår av vad jag nyss har anfört är det inte nödvändigt alt i detta
sammanhang ta ställning till frågan om vilket organ som skaU ersätta fastighelsprövningsnämnden.
Både denna fråga och frågan vilken sammansättning som bör föreskrivas i mål om
allmän fastighetstaxering bör övervägas i annat sammanhang.

I
promemorian anförs vidare alt mål om befrielse i visst fall från skyldighet att
lämna kontrolluppgift, mål enligt lagen om handräckning vid taxeringsrevision
och mål om handlings undantagande från taxeringsrevision innefattar så väsentiiga
rättssäkerhetsfrågor att en domstolshandläggning är motiverad. Det föreslås
därför att dessa mål, vilka nu handläggs på landskontoret, hänförs till
skatterätts kompetensområde. Kronofogdemyndigheten i Stockholm och Föreningen
Sveriges taxeringsrevisorer avstyrker förslaget såvitt gäller
handräckningsmålen. Enligt kronofogdemyndigheten förekommer några komplicerade
rältssä-kerhetsfrågor som motiverar en domstolsmässig handläggning inte i dessa
mål. Föreningen betonar kravet på snabb handläggning och erin-,

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 57

rar
om att den skattskyldige i regel måste ha vid vite förelagts alt ställa sina
räkenskaper tiU skattemyndigheternas förfogande, innan frågan om handräckning
kan tas upp.

De tre målgrapper som nu
är i fråga inrymmer enligt min mening sådana avvägnings- och rätlssäkerhelsfrågor
att det får anses lämpligt alt de handläggs vid skatterätt. SärskUt i handräckningsmälen
är ett snabbt avgörande ofta nödvändigt. I det följande kommer jag att förorda att
vitesmålen enligt skatte-, taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfattningama
skaU ankomma på skatterättema. Kravet på snabbt avgörande i mål om
handräckning vid taxeringsrevision synes bli tillgodosett, om skatterätten
bereds tillfälle att ta ställning till handräckningsfrågan i samband med att
vitesmålet avgörs. I regel bör vidare handräckningsmål kunna avgöras av
ensamdomare. Jag förordar därför alt mål om befrielse i visst fall från
skyldighet alt lämna kontrolluppgift, mål enligt lagen om handräckning vid
taxeringsrevision och mål om handlings undantagande från taxeringsrevision
hänförs till skatterätts kompetensområde.

Vitesmålen

I
promemorian föreslås att mål om utdömande av vite enligt skatte-, taxerings-,
uppbörds- och folkbokföringsförfattningama, vilka mål f. n. handläggs på
landskontoret, skall ankomma på skatterätt. Kronofogdemyndigheten i Stockholm
stryker under all ell försuttet vite måste dömas ut snabbt och anför att ett
genomförande av förslaget i promemorian skulle leda tiU att vilesinstilutets
effektivitet minskas.

Som anförs i promemorian
är det i dessa mål fråga om en typisk rätlskipningsuppgift. Ibland kan del
förelagda vitet avse ett betydande belopp och någon gång kan fråga uppkomma om
jämkning av beloppet eller om vitesföreläggandets berättigande. Från rättssäkerhetssynpunkt
får det anses väsentiigt att mål av detta slag handläggs vid domstol. Jag förordar
därför att förslaget i promemorian genomförs. I det följande kommer jag att
föreslå alt vitesmålen i viss utsträckning skall kunna avgöras av ensamdomare.
I den mån så kan ske lär förutsättningama för elt snabbt avgörande bli lika
goda som vid handläggning i administativ ordning.

Uppbörds-
och folkbokföringsmålen

I
fråga om folkbokföringsmålen innebär promemorieförslaget alt samtiiga
underställnings- och besvärsmål hänförs tiU länsskatlerätts kompetensområde.
Inslaget av judiciell prövning är enligt promemorian så framträdande i dessa
mål att målen bör prövas av domstol. Några

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 58

remissinstanser
är av motsatt uppfattning och anför bl. a. alt målen i regel är av enkel
beskaffenhet och utan större betydelse för den enskildes rättssäkerhet. Jag är
inte benägen att instämma i att folkbokföringsmålen regelmässigt skuUe vara av
enkel beskaffenhet. Enligt min mening kan det snarare sägas att svårbedömda
frågor ganska ofta förekommer i dessa mål. Jag ansluter mig därför till
förslaget i promemorian. Självfallet bör dock bara de mål som f. n. ankommer
på länsstyrelse och inte de mål som prövas av domkapitel hänföras till
läns-skatterätts kompetensområde.

Inslaget av judiciell
prövning är enligt vad som anförs i promemorian så framträdande i uppbördsmålen
att dessa mål i princip bör få en domstolsmässig handläggning. Mål som typiskt
sett är mycket enkla eller av begränsad betydelse för part bör dock undantas. I
promemorian föreslås därför att till länsskatlerätts kompetensområde hänförs
mål som anhängiggjorts genom besvär enligt 85 § 1 mom. uppbördsförordningen
över lokal skaltemyndighets beslut med undanlag för sådana mål och ärenden i
vilka enligt 86 § första stycket talan inle får föras mot länsstyrelsens
beslut. Förslaget innebär att från länsskatlerälts kompetensområde undantas
dels mål och ärenden i vilka länsstyrelsen f. n. är första instans, dels bl. a.
mål och ärenden rörande preliminär taxering, anstånd med inbetalning av skatt
och avskrivning av skatt. TUl den första av nyss nämnda grapper hör vissa
ärenden rörande anstånd med inbetalning av skatt (49 § 2 mom.) samt mål och
ärenden rörande återbetalning av s. k. respitavgift (54 §), befrielse från restavgift
(58 § 2 mom.), avkortning och avskrivning av skatt (67 §) saml räntebefrielse
(85 § 2 mom.).

Riksskattenämnden och
ytterligare några remissinstanser invänder alt vissa uppbördsmål som enligt
förslaget inle skall handläggas vid läns-skatterätt inte genereUt kan sägas
vara särskilt enkla eller av begränsad betydelse för part. Mål och ärenden
rörande preliminär taxering, befrielse från restavgift och ränlebefrielse bör
enligt riksskattenämnden hänföras lUl länsskatterätls kompetensområde. De andra
remissinstansema ansluter sig beträffande en eller flera av dessa målgrupper
till nämndens mening. Några anser att också ärenden rörande anstånd med inbetalning
av skatt bör handläggas vid länsskalleräll. Samma uppfattning har en
länsstyrelse i fråga om ärendena om återbetalning av respitavgift.

De ytterligare uppbördsmål
som enligt remissinstansema bör hänföras till länsskatterätts kompetensområde
är enligt min mening bara undantagsvis av sådan karaktär alt en domstolsmässig
handläggning kan anses motiverad. I regel torde de vara av enkel beskaffenhet
och av begränsad betydelse för part. Jag förordar därför att länsskatterätts
kompetensområde i fråga om uppbördsmålen bestäms i enlighet med förslaget i
promemorian.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 59

Länsrätts
kompetensområde

Allmänna
synpunkter

TUl
länsrätts kompetensområde skaU enligt förslaget i promemorian hänföras dels mål
om omhändertagande av bam för samhällsvård eller utredning, samhällsvårds
upphörande eller fortsättande efter villkorligt upphörande och förbud att ta
barn från fosterhem, dels mål om verkställighet av dom eUer beslut rörande
vårdnad om bam eller om överflyttning av barn i andra fall, dels mål om
tvångsintagning på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrakare och återinlagning
på sådan anstalt, dels ärenden om utvisning av utlänning, dels mål om återkallelse
av körkort och trafikkort. Förslaget stämmer i huvudsak överens med det kompetensområde
som i prop. 1970: 103 preliminärt anges som lämpligt. Efter hand som erfarenhet
vinns av den nya ordningen bör enligt vad som anförs i promemorian
kompetensområdet vidgas.

I
huvudsak är remissinstansema positivt inställda till förslagel. Åtskilliga
remissinstanser föreslår emellertid vissa inskränkningar eller utvidgningar i
det föreslagna kompetensområdet. I en del remissyttranden anförs att det också
i mål som inle har något egentligt samband med de mål som enligt förslaget
skall handläggas vid länsrätt kan bli fråga om betydande ingrepp i den
enskildes rättssfär i personligt eller ekonomiskt avseende eller om svåra
lämplighels- och skälighetsavgöranden. 1 sådana mål måste medverkan av lekmän
anses värdefull. Det föreslås därför att länsrätts kompetensområde utvidgas lill
all omfatta också vissa mål enligt bl. a. smitlskyddslagen, lagen om
behandling i fångvårdsanstall, djurskyddslagen, lagen om bidragsförskott och
hälsovårdsstadgan.

I
de raål som nyssnämnda remissinstanser avser kan naturligtvis en domstolsmässig
handläggning i och för sig vara önskvärd. Enligt stalsmaklemas beslut om
omorganisationen av länsförvaltningen bör emellertid länsrättemas
kompetensområde till en början begränsas ganska snävt. F. n. bör därför bara
mål som typiskt sett är av sådan karaktär alt en domstolsmässig handläggning är
särskilt angelägen hänföras till länsrätt. Till vad jag nu har sagt bör dock
göras det förbehållet att också mål som har nära samband med mål av nyss nämnt
slag kan böra handläggas vid länsrätt. Från dessa synpunkter framstår
förslaget i promemorian som i huvudsak väl avvägt. Det nyss gjorda förbehållet
föranleder dock vissa utvidgningar av kompetensområdet.

Jag
övergår härefter till att behandla de målgrupper som omfattas av förslaget i
promemorian.

Utvisningsärendena

Under
remissbehandlingen har viss kritik riktals mol promemorieförslaget i fråga om
handläggningen av ulvisningsärendena. Del har bl. a.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 60

ansetts
vara en olycklig konsekvens av förslaget att talan mot länsrättens, dvs. en
förvaltningsdomstols, beslut i ulvisningsärende kommer att fullföljas hos
invandrarverket, dvs. hos en central förvaltningsmyndighet, och inte hos högre
förvaltningsdomstol. Man har inte heUer velat godta den konsekvensen av
förslaget alt uivisningsärenden i aUmänhet avgörs av länsrätt, medan sådana
ärenden i vilka utlänningen gör gällande att han är politisk flykting avgörs
av invandrarverket. I detta avseende har å ena sidan förordats att också
sistnämnda ärenden och därmed även prövningen av politiskt flyktingskap skall
ankomma på länsrätten, medan från annat håll hävdats alt fråga om politiskt flyktingskap
över huvud laget inle bör prövas i samband med beslut om utvisning utan först
vid verkställigheten av sådant beslut. De frågor som remissinstanserna sålunda
har väckt fordrar ytterligare överväganden, som f. n. görs inom inrikesdepartementet
med sikte på att förslag till lösning skall läggas fram vid 1971 års riksdag.
Med hänsyn härtill bör ulvisningsärendena i detta sammanhang inte hänföras till
länsrätts kompetensområde.

Barnavårdsmålen

Socialstyrelsen
anför att förslaget i promemorian innebär att alla underställningsärenden men
bara ett fåtal av besvärsärendena enligt barnavårdslagen skaU handläggas vid
länsrätt. Utmärkande för alla besvärsärendena är att besluten på ett eller
annat sätt ingriper i den personliga friheten. Styrelsen föreslår därför atl
samtliga besvärsärenden enligt bamavårdslagen hänförs till länsrätts
kompetensområde.

Prövningen
av bamavårdsnämnds beslut alt med stöd av 29 eller 30 § bamavårdslagen
omhänderta någon för samhällsvård eller utredning bör som föreslagils i
promemorian ankomma på länsrätt. Det innebär att samtiiga
underställningsärenden enligt barnavårdslagen hänförs till länsrätts
kompetensområde. Om förslagel genomförs, får länsrätten enligt 79 § befogenhet
att i stället för all fastställa beslut om omhändertagande för samhällsvård
förordna om förebyggande åtgärder eller uppdra åt bamavårdsnämnden att
föranstalta om sådana åtgärder.

I
fråga om besvärsärendena enligt barnavårdslagen skulle det kunna göras gällande
att något eller några har sådant samband med den tillsynsverksamhet som enligt
4 § åligger länsstyrelsen eller av annan anledning är av sådan karaktär att
besvärsprövningen fortfarande bör ankomma på länsstyrelsen. Med hänsyn till
vad socialstyrelsen anfört finner jag emellertid övervägande skäl tala för att samtiiga
besvärsärenden bör hänföras till länsrätts kompetensområde.

Socialstyrelsen
anför vidare alt det råder nära samband mellan mål om omhändertagande för samhällsvård
enligt 31 § barnavårdslagen och mål om socialhjälp enligt 12 § lagen om
socialhjälp. Styrelsen föreslår därför, liksom en länsstyrelse, att frågan om
dessa socialhjälps-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 61

mål
bör handläggas vid länsrätt övervägs närmare. Även om skäl kan an-töras som
talar för att målen bör handläggas vid länsrätt, är jag emellertid inte beredd
atl förorda att en sådan ordning genomförs nu.

Mål
om verkställighet av dom i vårdnadsmål

Enligt
21 kap. 1 § föräldrabalken ankommer det på länsstyrelsen att pröva frågor om
verkställighet av vad rätlen i dom eller beslut bestämt om vårdnad eUer
umgängesrätt eUer om överlämnande av bam. Länsstyrelsen prövar också frågor om
överflyttande av barn i fall som avses i 6 och 7 §§. Förslaget i promemorian
får anses innebära att alla frågor av delta slag, dvs. samtliga mål enligt 21
kap., skaU hänföras till länsrätts kompetensområde. Jag förordar att förslagel,
som inle har föranlett erinringar under remissbehandlingen, genomförs. Om
förslaget genomförs ankommer det naturligtvis på länsrätten all avgöra sådana
frågor om föreläggande och utdömande av vite, hämtning och omhändertagande m.
m. som kan uppkomma i målen.

Nykterhetsvårdsmålen

I
promemorian föreslås att mål om tvångsintagning på aUmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare
och återinlagning på sådan anstalt skall ankomma på länsrätt. Sådana mål prövas
enligt 18 resp. 55 §§ nykterhetsvårdslagen f. n. av länsstyrelsen. Som jag förat
nämnt ankommer det i vissa fall på länsstyrelsen också alt föranstalta om
verkställighet av slutligt beslut om tvångsintagning samt att pröva frågor om
anstånd med verkställigheten och om förverkande av villkorligt anstånd. Promemorieförslaget
innebär att verkställighetsfrågorna inte skall prövas av länsrätten.

Förslaget
att mål om tvångsinlagning och återinlagning skall hänföras till länsrätts
kompetensområde har inte föranlett kritik från remissinstanserna. Jag förordar
att det genomförs.

Åtskilliga
remissinstanser anser emellertid alt på länsrätten bör ankomma också att
besluta om verkstäUighet samt om villkorligt anstånd och förverkande av sådant
anstånd. Socialstyrelsen anför att dessa frågor hänger intimt samman med
själva intagningsbeslutet och att de därför bör behandlas av det organ som har
fattat intagningsbeslutet. Liknande synpunkter anförs av åtskilliga andra
remissinstanser. Enligt min mening talar starka skäl för riktigheten av vad remissinstansema
anfört. Jag vill i detta sammanhang erinra om alt del i 16 § kungörelsen med vissa
tiUämpningsföreskrifter tiU lagen om nykterhetsvård föreskrivs att förordnande
av länsstyrelse om villkorligt anstånd med verkställighet av beslut om tvångsinlagning
skaU meddelas i samband med beslutet om tvångsintagning. Med hänsyn tUl vad jag
nu har anfört förordar jag att

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 62

det
i den mån det enligt nuvarande bestämmelser ankommer på länsstyrelse skaU
ankomma på länsrätt att föranstalta om verkstälUghet av beslut om tvångsinlagning
saml att pröva fråga om beviljande av villkorligt anstånd och om förverkande av
sådant anstånd.

Om
mål om tvångsinlagning på aUmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare och återinlagning
på sådan anstalt hänförs lUl länsrätts kompelens-område, får länsrätten enligt
31 § befogenhet all i stället för atl besluta om intagning förordna om hjälpåtgärd
eller övervakning eller all uppdra åt nykterhetsnämnd all föranstalta därom.
Länsrätten får vidare befogenhet att föranstalta om sådant provisoriskt
omhändertagande m. m. som avses i 25 och 37 §§.

De
mål i vilka lalan får föras mol nykterhetsnämnds beslut enligt nykterhetsvårdslagen
prövas f. n. av länsstyrelsen. Jag förordar att samtliga mål angående besvär
över nykterhelsnämnds beslut enligt nykterhetsvårdslagen hänförs lUl länsrätts
kompetensområde.

Körkortsmålen

I
promemorian föreslås slutligen att mål om återkallelse av körkorl och
trafikkort skall prövas av länsrätt. Dessa mål är enligt vad som anförs i
promemorian av sådan beskaffenhet alt de utan tvekan bör prövas av länsrätt.
Däremot anses det inte föreligga tillräckliga skäl att liU länsrätts
kompetensområde hänföra mål i vilka det inle finns anledning alt räkna med att
strängare åtgärd än varning skall komma i fråga. Det anförs vidare alt det
vanligen inte behöver råda någon tvekan huravida åtgärden skall bli återkallelse
eller varning. Den ordning som föreslås i promemorian innebär alt målet skall
handläggas vid länsrätten, om länsstyrelsen finner att återkallelse av körkort
eller trafik-kort kan komma i fråga, och annars hos länsstyrelsen.

De
remissinstanser som yttrar sig i fråga om körkortsmålen tillstyrker i
allmänhet förslaget alt mål om återkallelse av körkort och trafikkort skall
handläggas vid länsrätt. De flesta av dem anser emeUertid att det är
otillfredsställande atl det skall ankomma på länsstyrelsen och inte på
länsrätten alt bedöma om anledning finns all räkna med åter-kaUelse.

Trafikmålskommittén
utreder f. n. frågan om grandema för återkallelse av körkort och trafikkort
samt frågan om vilken myndighet som skall handlägga körkortsmål. Kommittén, som
väntas lägga fram sitt förslag i dessa frågor under första halvåret 1971, anför
i sitt remissyttrande alt det inle är lämpUgt alt dessförinnan ändra nuvarande
bestämmelser om handläggningen av körkortsmålen. Samma uppfattning redovisar
Svea hovrätt och Irafiksäkerhelsverket. Kommittén anför vidare atl den processuella
reformverksamheten inle bör bedrivas så att en lämplig lösning av sakfrågorna
försvåras. Möjligheten att det kan vi-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 63

sa
sig att beslut om återkallelse av körkort i vissa fall bör ankomma på allmän
domstol måste enligt kommittén beaktas.

Självfallet kan det inle
komma i fråga alt nu ta ställning till frågan om vissa körkortsmål lämpUgen bör
ankomma på allmän domstol. Frågor om ålerkaUelse av körkort är emeUertid utan
tvekan av sådan beskaffenhet att de bör prövas av domstol. Atl sådana frågor
hänförs lill länsrätts kompetensområde är enligt min mening inle något annat än
en naturlig följd av den beslutade omorganisationen av länsförvaltningen. I prop.
1970: 103 (s. 154) anförde jag, i samband med att jag angav vUka målgrapper
som lämpligen borde ankomma på länsrätt, alt det i fråga om flera av dessa målgrapper
pågår utredningar om formerna för samhäUsingripanden och om organisationen
härför. Jag anförde vidare att det självfallet inte innebär något föregripande
av reformer på grandval av sådana utredningar om dessa målgrapper nu tillförs
länsrätten. Riksdagen lämnade ullalandet ulan erinran. Atl körkortsmålen nu
hänförs tiU länsrätten kommer således inle att hindra eller försena reformer
som Irafikmålskommitléns förslag kan föranleda. Jag förordar därför alt mål om återkallelse
av körkort, turislkörkort och Irafikkort hänförs tiU länsrätts kompetensområde.
Motsvarande frågor beträffande danskt, finskt och norskt körkort samt
beträffande annat utländskt nationellt eUer internationeUt körkort bör också
prövas av länsrätt.

Som
jag nyss har antytt anser åtskiUiga remissinstanser att den avgränsning av
länsrätts kompetensområde i fråga om körkortsmål som föreslås i promemorian är otillfredssläUande.
Dessa remissinstanser anför bl. a. att det ofta kan vara svårt atl bedöma om
varning är en tillräckligt ingripande åtgärd och alt länsrättens möjlighet att
utbilda en praxis i fråga om när körkort skaU ålerkaUas resp. varning meddelas med
den ordning som föreslås i promemorian blir beroende av i vilken omfattning
vederbörande tjänsteman hos länsstyrelsen hänskjuter körkortsmålen till
länsrättens prövning. Det föreslås därför att länsrätt skall handlägga aUa mål
i vilka någon av åtgärdema rimligen kan komma i fråga. Med hänsyn till vad
remissinstanserna anfört finner jag övervägande skäl tala för atl till
länsrätts kompetensområde bör hänföras inle bara mål om återkallelse av körkort
m. m. utan också mål om varning.

Däremot
finner jag det inte lämpligt att tUl närmare övervägande ta upp den av några
remissinstanser väckta frågan om ärenden om återfående av körkort eUer om
utfärdande av nytt körkort efter återkallelse bör hänföras lill länsrätts
kompetensområde.

Domförhet

Skatterätt
och länsrätt skaU enligt förslaget i promemorian bestå av ordförande och
nämnd. Antalet nämndemän föreslås bli minst tre

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 64

och
högst sex i skatterätt samt minst två och högst fyra i länsrätt. Det antal
nämndemän som skall krävas för domförhet bör enligt vad som anförs i
promemorian beslämmas med hänsyn tiU vad som är mest ändamålsenligt från arbetssynpunkt
och så all det blir möjligt att rekrytera väl lämpade personer. Beträffande
länsrätten påpekas all målens natur ofta påkaUar sammanträden med kort varsel
och på skilda platser samt att det åtminstone lill en början kan bli svårt all
rekrytera elt tillräckligt antal väl kvalificerade lekmän.

Beträffande
skatterätterna understryker några remissinstanser viklen av att tillräcklig
lokalkännedom blir representerad. Det betonas också alt det är angeläget all
undvika all samma röstetal kommer all föreligga för två meningar. Från sådana
synpunkter föreslås alt del för domförhet skaU krävas atl fyra eller sex
nämndemän deltar i handläggningen.

I
fråga om länsrättema tillstyrker en tämligen stor grapp remissinstanser
förslaget i promemorian. En lika stor grapp anser emellertid att samma regler
bör gälla för länsrätt som för skatterätt eller att det för domförhet bör
krävas tre nämndemän. Till stöd härför anförs bl. a. att det i och för sig inle
finns anledning atl i förevarande avseende ha olika regler för skatterätt och
länsrätt samt all många av de mål som skall handläggas vid länsrätt synes vara
av sådan beskaffenhet atl medverkan av lekmän kan vara av vida större
betydelse i dem än i skattemål.

Med
hänsyn lill att del inle är möjligt att låta ett så stort antal lekmän delta i
avgörandena alt en allsidig ortskännedom alllid blir företrädd bör, som anförs
i promemorian, antalet lekmän bestämmas efter vad som är mest ändamålsenligt
från arbetssynpunkt och så atl det blir möjligt att rekrytera väl lämpade
personer för uppgifteraa som ledamöter i skatterätt och länsrätt. I del
följande kommer jag att föreslå alt lekmännen skall ha individuell rösträtt. Om
förslaget genomförs bör antalet lekmän vara tämligen lågt.

Skatterätt bör med hänsyn tiU
det anförda liksom f. n. är fallet med prövningsnämnd vara domför med tre
ledamöter utöver ordföranden. Förslaget att det högsta antalet lekmän i
skallerätt skall beslämmas tiU sex har godtagits av så gott som samtliga
remissinstanser. De synpunkter som jag nyss har anfört talar emellertid för
att det högsta antalet bestäms till ett lägre tal än sex. Prövningsnämnd som
arbetar på avdelningar beslår, som jag förat nämnt, av fyra ledamöter utöver
ordföranden. För egen del finner jag övervägande skäl tala för alt del högsta
antalet lekmän i skatterätt bestäms lill fyra.

Vad
så beträffar länsrätten anser jag med hänsyn till vad en stor grapp
remissinstanser har anfört att starka skäl talar för all antalet ledamöter bör beslämmas
på samma sätt som för skatterätten. De skäl som anförts i promemorian för en
begränsning av lägsta antalet lekmän till två kan enligt min mening inte anses
överväga. I lagen om skatte-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 65

rätt
och länsrätt bör därför föreskrivas att länsrätt, liksom skatterätt, är domför
med ordförande och tre nämndemän och att flera än fyra nämndemän inte får
tjänstgöra i rätten.

Som
jag förat anfört bör skatterätt och länsrätt i vissa fall vara dom-föra utan
nämndemän. I promemorian föreslås att det skall vara fallet vid beslut som inte
innefattar slutligt avgörande av mål och vid beslut som avser bara rättelse av
felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende eller vars innehåll
stämmer överens med parternas samstämmiga mening eUer, om det bara finns en
part i målet, med dennes mening. Det föreslås vidare alt ordföranden, om särskilda
skäl föreligger, skaU få ensam avgöra vissa uppräknade typer av mål.

I
fråga om beslut som inte innefattar slutiigt avgörande och beslut om rättelse
av felräkning o. d. bör förslaget genomföras. Interimistiska beslut om ålerkaUelse
av körkort bör dock i princip inte få meddelas av ordföranden ensam. Sådana
beslut är ofta av stor betydelse, eftersom slutligt beslut om ålerkaUelse av
körkort på grand av straffbelagd förseelse i princip inle får meddelas innan
frågan om straff för förseelsen blivit avgjord genom lagakraftvunnen dom. I
det följande kommer jag alt föreslå att ordföranden ensam skaU få avgöra mål i
vilka saken är uppenbar. Om det framstår som uppenbart atl körkortet bör återkallas
tUls vidare, bör ordföranden naturligtvis också få besluta om en sådan åtgärd.

Såvitt
gäUer vissa måltyper anförs i remissyttrandena betänkligheter mot förslaget alt
skatterätt skaU vara domför med ensamdomare vid beslut vars innehåll stämmer
överens med partemas samstämmiga mening. I fråga om förslaget att, i mål där
det bara finns en part, beslut som stämmer överens med partens mening skall få
fattas av ensamdomare anför några remissinstanser alt det är betänkligt alt
resultatet av en bedömning i sak skall bli avgörande för handläggningssättel.
Några länsstyrelser anser att det bör övervägas om inle en regel i ämnet i StäUet
bör utformas så att mål i vUka saken kan anses uppenbar får avgöras av
ensamdomare. Samma mening gav förvallningsdom-slolskommittén uttryck åt i sitt
yttrande över landskonlorsutredningens förslag.

När
parterna är ense finns det i aUmänhet anledning anta atl ett beslut som
stämmer överens med pariemas mening också är »rikligt» från saklig eller rättsUg
synpunkt. Någon särskUd anledning att göra motsvarande antagande beträffande elt
beslut som i ett mål med bara en part stämmer överens med dennes mening finns
knappast. Däremot torde det ganska ofta inträffa alt utgången i ett mål kan
betecknas som given. Enligt 42 kap. 20 § rättegångsbalken får huvudförhandling
i tvistemål i allmän underrätt håUas i omedelbart samband med förberedelsen och
alltså utan nämnd bl. a. om saken finnes uppenbar. Enligt min mening avgränsas
området för ensamdomarens behörighet på ett lämpligare

5
Riksdagen 1971. 1 saml Nr 117

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 66

sätt
genom en sådan bestämning än genom anknytningen lill beslut som stämmer överens
med parternas eller partens mening. Behörigheten blir oberoende av partemas
mening men samtidigt klargörs det alt den avser bara fall i vUka det är
uppenbart vilken utgång i sak målet bör få. Jag vill understryka all fråga
alltså är om en restriktiv bestämning. I enlighet med det anförda föreslår jag
all ensamdomare skall få avgöra mål i vilka saken är uppenbar.

Ordföranden bör vidare
vara behörig att ensam vidta åtgärder som avser bara måls beredande samt att håUa
sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan länsrätt eller
skatterätt. Genom en föreskrift om rätt för ordföranden att vidta åtgärd som
avser bara måls beredande får ordföranden behörighet all bl. a. hålla muntlig
förhandling för att få partemas ståndpunkter klarlagda. Ensamdomares
behörighet bör i princip också omfatta måls avgörande ulan prövning i sak. Han
bör aUlså t. ex. få skriva av ett mål med anledning av att anförda besvär
återkallats eller avvisa en besvärslalan som anhängiggjorts efter besvärstidens
utgång. I vissa fall, t. ex. när fråga är om besvär i särskild ordmng enhgt laxeringsförordningen,
kan emellertid frågan huravida besvärstalan skall avvisas vara av sådan
karaktär att den bör ankomma på fullsutten rätt. Vid måls avgörande utan
prövning i sak bör skatterätt och länsrätt därför vara domföra med ordföranden
ensam bara om del inte är påkallat av särskilda skäl alt målet prövas av fullsutten
rält.

I det föregående har jag
nämnt all del i promemorian föreslås all vissa typer av mål skaU få avgöras
utan medverkan av lekmän, om särskilda skäl föreligger. Dessa målgrapper är,
såvitt gäller skatterätt, mål om utdömande av vite, om handräckning vid
taxeringsrevision, om handlings undantagande från taxeringsrevision och om
befrielse från skyldighet alt lämna kontroUuppgift, folkbokföringsmål samt
uppbördsmål som inle gäller arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skall.
I fråga om länsrätts kompetensområde omfattar förslaget bara sådana mål om återkallelse
av körkort i vilka enligt 34 § vägtrafikförordningen varning inte får meddelas
i släUet för beslut om ålerkaUelse. De särskUda skäl som åsyftas i promemorian
är behovet av ett snabbt avgörande och avgörandets enkla beskaffenhet. Det
betonas i promemorian att möjligheten att handlägga ett mål ulan lekmannamedverkan
bör utnyttjas med ur-skiUning. Även om ett snabbt avgörande är önskvärt bör
möjligheten tiU enmansavgörande inte utnyttjas, om målet är svårbedömt. Om en
prövning i fuUsulten rätt inle skulle försena avgörandet nämnvärt, bör enUgt
vad som anförs i promemorian ordföranden avgöra målet ensam bara om utgången
framstår som klar.

Flera remissinstanser
anför att det beträffande de mål som enligt förslaget skaU få avgöras av
ensamdomare, om särskilda skäl föreligger, snarare är regel än undanlag atl elt
snabbt avgörande är påkaUat eller

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 14 67

att
målet är av enkel beskaffenhet. Vissa av de mål som enligt vad jag föreslår
skall hänföras lill skatterätts eller länsrätts kompetensområde är oftast av
enkel beskaffenhet. I andra mål som omfattas av milt förslag krävs i regel ett
snabbi avgörande. Mål som tillhör någon av dessa två typer bör normall få
avgöras utan medverkan av lekmän. De mål som enligt förslaget i promemorian
skall få avgöras av ordföranden, om särskUda skäl föreligger, är enligt min
mening normalt av den beskaffenhet att de bör få avgöras i sådan ordning. Mitt
förslag i fråga om länsrätts kompetensområde omfattar bl. a. vilesmålen enligt bamavårdslagen
och nykterhetsvårdslagen. Sådana mål bör normall få avgöras av länsrättens
ordförande. De övriga mål enligt dessa lagar som enUgt mitt förslag skaU
hänföras lill länsrätts kompetensområde bör däremot inte få avgöras av
ensamdomare. Med hänsyn tUl alt omhändertagande för utredning enligt 30 § bamavårdslagen
får bestå högst fyra veckor bör dock, som några remissinstanser föreslår,
ordföranden få fatta slutiigt beslut om sådant omhändertagande. Till frågan om
utrymmet för ordförandens behörighet all ensam avgöra körkortsmål återkommer
jag i del följande.

Någon
gång kan elt mål som enligt vad jag sålunda föreslår normalt skall få avgöras
av ensamdomare vara av sådan beskaffenhet atl lekmän bör delta i avgörandet.
Del bör därför föreskrivas alt målet får avgöras av ordföranden bara om det inle
är påkallat av särskilda skäl all målet prövas av fullsutten rätt. Som exempel
på sådana särskilda skäl kan nämnas all målet är svårbedömt eller att
avgörandet är av särskild betydelse för enskild part. Sådana omständigheter kan
föreligga exempelvis när fråga är om atl döma ut betydande vilesbelopp. Om
målet är svårbedömt eller avgörandet är av särskUd betydelse för enskild part,
bör ordföranden avgöra målet ensam bara om det är nödvändigt med hänsyn till
vikten av elt snabbt avgörande. Omständigheter som alt ett snabbt avgörande
inte behövs i det enskilda fallet eller atl handläggning i fuUsutten rätt inte
skulle försena avgörandet nämnvärt kan knappast anses utgöra särskilda skäl i
den mening som här avses.

I
del föregående har jag föreslagit att mål i vUka saken är uppenbar aUtid skall
få avgöras ulan alt nämndemän deltar. Om förslagel genomförs, bör det inte, som
föreslås i promemorian, särskUl föreskrivas att mål angående återkallelse av
körkort får avgöras av ordföranden ensam om varaing inte får meddelas i
stället för beslut om återkallelse. Enligt milt förslag kommer körkortsmål att
få avgöras av ordföranden dels om det är uppenbart att bara varning bör
meddelas, dels om det är uppenbart både att körkortet eller trafikkortet bör
återkallas och att synnerliga skäl inte föreUgger att meddela föreskrift om
nedsättning av den tid inom vilken nytt körkort inte får utfärdas.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 68

Omröstoing

I
promemorian föreslås att lekmännen i skallerätt och länsrätt skall ha individueU
rösträtt. TUl slöd för förslaget anförs bl. a. atl en sådan ordning f. n.
gäller för prövningsnämnderna, alt del inle finns tiUräckliga skäl att nu
införa en annan ordning för skatterätternas del samt att samma regel bör gäUa
för länsrätt som för skatterätt. Länsförvaltningsutredningen och landskonlorsutredningen
föreslog också att lekmännen skidle ha individueU rösträtt.

JK
avstyrker förslaget i promemorian saml anför alt del i och med all riksdagen
antagit prop. 1970: 103 får anses fastslaget att skatterätterna och
länsrätterna skall vara domstolar och alt det i fråga om lekmännen inle skaU
krävas några särskilda kvalifikationer. Ett organ som beslår av ordförande saml
lekmän med individuell rösträtt kan enligt JK inle betecknas som en domstol.

Frågan
om lekmännen i skatterätt och länsrätt bör ges individuell rösträtt eller ej
bör enligt min mening bedömas med ledning av främst vad som från saklig
synpunkt framstår som lämpligt. I prop. 1970: 103 (s. 153) anförde jag alt
några krav på speciell fackkunskap inle bör ställas på lekmännen. Ullalandet
som inte föranledde någon erinran från riksdagen utesluter inte att det bör
eftersträvas att lill rätterna knyta lekmän som besitter inte bara allmänna
kunskaper och erfarenheter utan också insikter i t. ex. beskatlningsfrågor och
sociala frågor. I åtskilliga av de mål som enligt mitt förslag skall ankomma på
skallerätt och länsrätt är det i första hand fråga om lämplighets- och skälighelsavvägningar.
Även om lekmännen i princip ges individuell rösträtt kan ordföranden, i den mån
hans särskilda sakkunskap skulle anses göra det motiverat, tillerkännas
utslagsröst. Med hänsyn till vad jag nu har anfört finner jag övervägande skäl
tala för att lekmännen, i enlighet med förslaget i promemorian vilket
tillstyrkts av nästan alla remissinstanser som yttrat sig på denna punkt, utrastas
med individuell rösträtt.

Att
lekmännen får individuell rösträtt hindrar enligt min mening inte alt
skatterätt och länsrätt betraktas som domstolar. Jag viU erinra om att
exempelvis fastighetsdomstol utom ordföranden består av fyra ledamöter varav
två nämndemän (3 § lagen, 1969: 246, om faslighets-domstol). För nämndemännen
föreskrivs inga andra särskilda kvalifikationer än att de bör vara allmänt betrodda
och väl förtrogna med sin orts förhållanden. Av 12 § framgår att de har
individuell rösträtt. En liknande ordning gäller enligt 15, 17 och 18 §§ lagen
om expropriation för expropriationsdomstol. Om lekmännen i skatterätt och länsrätt
får individuell rösträtt, bör de inte sammanföras under beteckningen nämnd.
Något hinder mot att de betecknas som nämndemän torde inte föreligga.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 69

I
promemorian anförs alt övervägande skäl talar för att i överensstämmelse med
bl. a. länsförvaltningsutredningens och landskontorsutredningens förslag och
nuvarande ordning i prövningsnämnd företräde ges åt den mening som är
förmånligast för enskild part vid lika röstetal för flera meningar. Det
föreslås att en sådan ordning genomförs genom alt rättegångsbalkens
bestämmelser om omröstning i överrätt görs tilllämpliga på skatterätt och
länsrätt. Vid lika röstetal för flera meningar skaU enligt dessa bestämmelser
den mening som ordföranden biträder gäUa i tvistemål och den mening som är
lindrigast för den tilltalade gälla i brottmål. Enligt vad som anförs i
promemorian kan visserligen svårigheter uppstå när det gäller att välja meUan
att tillämpa omröslningsreglema för tvistemål och omröslningsreglema för brottmål.
Men eftersom det inte framstår som möjligt att anvisa en generell lösning, bör
det få ankomma på praxis att träffa valet mellan de två alternativen.

Under
remissbehandlingen har hård kritik riktals mot förslaget i promemorian. Enligt
remissinstanserna framgår del varken av den föreslagna lagtexten eller av vad
som i övrigt anförs i promemorian i vilka fall bestämmelsema för tvistemål
resp. bestämmelserna för brottmål skall tillämpas. De mål som skall handläggas
i skatterätt och länsrätt kan enligt yttrandet från JK bara undantagsvis jämstäUas
med tvistemål eller brottmål.

ÅtskUliga
remissinstanser anför att det i flera av de mål som avses ankomma på länsrätt
är svårt alt avgöra vad som bör anses som förmånligast för den enskilde.
Enligt vad som anförs i några remissyttranden är det inte ändamålsenligt all
låta utgången bli beroende av vad som kan anses förmånligast. Flertalet av de
remissinstanser som yttrar sig i frågan anser att ordföranden bör ha
utslagsröst vid omröstning i länsrätt. Med något undantag anser
remissinstanserna däremot alt en sådan ordning inte bör gälla vid omröstning i
skatterätt. Enligt remissinstansema bör rättegångsbalkens bestämmelser om
omröstning i brottmål i överrätt göras tillämpliga på omröstning i skatterätt
eller en regel motsvarande 88 § taxeringsförordningen gälla för sådan
omröstning. Remissinstanserna anser således alt den mening som är förmånligast
för enskild part i princip bör gäUa vid lika röstetal för flera meningar i
skatterätt.

När
det gäUer atl reglera frågan om omröstning i skatterätt och länsrätt har man
enligt min mening i huvudsak att välja mellan den ordning som föreslås i
promemorian och alt göra antingen rättegångsbalkens bestämmelser om omröstning
i tvistemål eller balkens bestämmelser om omröstning i brottmål tillämpliga på
omröstning i båda domstolarna. En annan möjlighet är att föreskriva att reglema
för tvistemål skall till-lämpas vid omröstning i länsrätt och alt reglerna för
brottmål skall tillämpas vid omröstning i skatterätt. Det kan också övervägas atl
utan

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 70

hänvisning
till andra bestämmelser uttömmande reglera omröstningsförfarandet i lagen om
skatterätt och länsrätt.

Om
man väljer metoden all utan hänvisning lill andra bestämmelser reglera
omröstningsförfarandet i den nya lagen, kan man enligt min mening inte stanna
vid att ge bestämmelser bara om vilken mening som skall gäUa vid lika röstetal
för två meningar. Bestämmelser behövs också om i vilken utsträckning skilda
omröstningar skall äga rum när flera frågor skaU prövas i målet samt om vad som
skall gälla när flera än två meningar yppas vid omröstningen. Vidare kan
bestämmelser behövas som för särskilda faU föreskriver undantag från vad som normalt
skaU gälla. I synnerhet som bestämmelser av det slag som nämnts nu finns både i
16 och i 29 kap. rättegångsbalken, som reglerar omröstningsförfarandet i
tvistemål resp. brottmål, anser jag del inte lämpligt att införa ett
omfattande regelsystem särskilt för omröstning i skatterätt och länsrätt.

I
de mål som avses ankomma på länsrätt kan del som remissinstanserna anför ofta
vara svårt att avgöra vilken mening som är förmånligast för den enskilde. Från
den enskildes synpunkt kan del framstå som klart att varning är förmånligare än
återkallelse av körkort och att en viss typ av ingripande enligt bamavårdslagen
eUer nykterhetsvårdslagen är förmånUgare än en annan åtgärd. Varken i fråga om
körkortsmål, i fråga om mål som gäUer socialt betingade skyddsåtgärder eller i
fråga om flertalet övriga mål som avses ankomma på länsrätt finns del enligt
min mening berättigad anledning all låta utgången bli beroende av en bedömning
av vad som kan anses förmånligast för den enskilde. Som hovrätten över Skåne
och Blekinge anför i sitt remissyttrande bör i stället den mening som kan
beräknas vara den materiellt riktigaste gälla. I likhet med flertalet av de
remissinstanser som yttrar sig därom anser jag att ordföranden i princip bör ha
ulslagsrösl när lika röstetal för flera meningar uppkommer vid omröstning i
länsrätt.

När
samma röstetal föreligger för flera meningar i prövningsnämnd, skall enligt 88
§ taxeringsförordningen den mening som länder lill den skattskyldiges förmån
gälla. Ordföranden har utslagsröst bara om nyssnämnda grund inle kan tUlämpas.
Vid omröstning i skatterätt lorde det i allmänhet bli möjligt alt avgöra vilken
mening som är förmånligast för den enskilde. TiUämpningen av
skattelagstiftningen är emellertid som kammarrätten anförde i sitt yttrande
över landskontorsulredningens förslag väsentligen en rent judicieU
angelägenhet. Varken skattemålen eller flertalet övriga mål som avses ankomma
på skatterätt är enligt min mening av sådan karaktär att andra intressen kan
anses vara av större vikt än intresset av ett i sak rikligt avgörande. Del
finns därför inle tillräckliga skäl alt håUa fast vid den princip som kommer lill
ullryck i 88 § laxeringsförordningen. Jag anser aUlså att ordföranden i princip
bör ha ulslagsrösl också när lika röstetal för flera meningar föreligger

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 71

vid
omröstning i skatterätt.

I en den 20 mars 1970
beslutad lagrådsremiss föreslås som jag förut nämnt en omorganisation av förvallningsrältskipningen
i kammarrätt och regeringsrätt. Förslaget omfattar bl. a. en lag om allmänna
förvaltningsdomstolar. Lagen innehåUer samma omröstningsbestämmelse som den
som föreslås i promemorian. Föredragande departementchefen anför i
lagrådsremissen (s. 110) alt bestämmelserna om omröstning i tvistemål enligt
sakens natur skall tillämpas i del stora flertalet mål men att omröstning
enligt brottmålsreglema synes böra ske i vissa mål som t. ex. discipUnmål och
mål om utdömande av vite.

Den ordning som jag har
förordat i det föregående, nämligen att ordföranden i princip skall ha ulslagsrösl
vid omröstning i skatierätt och länsrätt, stämmer väl överens med vad som
förordas i lagrådsremissen. Om en sådan ordning skall gälla, kunde del synas
lämpligast all göra bara rättegångsbalkens bestämmelser om omröstning i
tvistemål i överrätt tillämpliga på omröstning i skatterätt och länsrätt. I mål
som handläggs vid skatterätt eller länsrätt kan uppkomma bl. a. fråga om att
döma vittne som uteblivit eller någon som stört förhandlingama till böter och
fråga om utdömande av vite som förelagts i målet. Vid omröstning i sådana
särskilda frågor bör naturligtvis bestämmelserna för brottmål tillämpas. Del
skulle i och för sig kunna ske med slöd av 16 kap. 6 § rältegångsbalken. I
vissa mål, t. ex. i mål om utdömande av vite, bör emellertid bestämmelserna för
brottmål tillämpas också vid omröstning i huvudsaken. I enUghet med förslagel
i promemorian förordar jag därför all bestämmelserna i 16 och 29 kap. rättegångsbalken
om omröstning i överräll görs tillämpliga på skatterätt och länsrätt.

Lagförslag

Inledning,
lagens rubrik m. m.

Skatterätts
och länsrätts organisation bör som föreslås i promernorian regleras i en
särskild lag. Beteckningen skatterätt bör i lagen användas som en gemensam
beteckning på dels de lill länsstyrelserna knutna läns-skallerältema, dels den mellankommunala
skatterätten. Den senare avses ersätta den mellankommunala prövningsnämnden,
vilken organisatoriskt kommer alt vara knuten lill riksskatteverket fr. o. m.
den 1 januari 1971 då verket inrättas.

Utöver frågorna om
kompetensområden, domförhet och omröstning bör i lagen regleras bl. a. frågor
om domstolarnas domkretsar och organisatoriska anknytning tUl länsstyrelsen
resp. riksskatteverket, leda-mölemas kvaUfikationer och sättet alt utse dem.

Lagens
rabrik bör vara lag om skatterätt och länsrätt.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 72

Domkretsar,
anknytning till länsst>'relse resp riksskatteverk m. m. (1, 2 och 7 §§)

Departementspromemorian

Av
länsskatlerättens och länsrättens anknytning till länsstyrelsen följer enligt
promemorian atl domkretsen utgörs av länet. Mellankommunala skatterättens
domkrets blir hela landet. Detta bör sägas i en inledande paragraf.

I
beslutet om en partieU reform av länsförvaltningen föratsattes enligt vad som
anförs i promemorian all beredning och föredragning av målen vid länsskatlerätt
och länsrätt samt expedilionella göromål skall ankomma på tjänstemän hos
länsstyrelsen. Motsvarande göromål för den mellankommunala skatterättens del
bör ankomma på tjänstemän i riksskatteverket. Det föreslås en föreskrift om att
länsskatlerätt och länsrätt har sitt kansli i länsstyrelsen och atl mellankommunala
skallerätten har sitt kansli i riksskatteverket.

I
beslutet om en partiell reform av länsförvaltningen föratsattes vidare alt
ordförande i skatterätt och länsrätt skall utses av Kungl. Maj:t och ha
ställning som domare men samtidigt vara tjänsteman vid länsstyrelsen och som
sådan kunna ha administrativa uppgifter. Bl. a. för alt det alltid skaU finnas tUlgång
tiU en ordförande, som inle före handläggningen i länsskatterälten eller
länsrätten tagit befattning med det aktuella målet eUer frågor som kan ha
samband med detta, skall enligt vad som anförs i promemorian i allmänhet tre
ordförande utses. De kan vara cheferna för huvudenheten för aUmän förvallning
och förvallningsrättskipning samt för de enheter som motsvarar nuvarande
prövningsnämndens kansli och allmänna sektionen. Härutöver kan i vissa län behövas
ytterligare domare som är uteslulande sysselsatta som ordförande. I beslutet
om en partiell reform av länsförvaltningen föratsattes att länsstyrelsen skaU
bestämma om arbetsfördelningen mellan ordförandena, dvs. fördelningen av uppgiftema
alt vara ordförande i länsskallerätlen resp. länsrätten. Del kan enligt
promemorian ske genom bestämmelser i arbetsordning.

Enligt
vad som föreslås i promemorian skaU del sägas i lagen alt Kungl. Maj:t utnämner
en eUer flera ordförande i länsskatterälten och länsrätten och att de skall
vara tjänstemän hos länsstyrelsen. Också en eller flera ordförande i mellankommunala
skallerätten skall enligt förslaget utnämnas av Kungl. Maj:t.

Remissyttrandena

Kammarrätten
anför alt den beslutade omorganisationen av den statliga länsförvaltningen
otvivelaktigt kommer alt medföra en förbättring av förvaltningsrättskipningen
på länsplanel. Även om en strikt

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 73

funktions-
och ansvarsfördelning skaU göras meUan förvallning och rättskipning, skaU
enligt vad föredragande departementschefen anför i propositionen personal kunna
omdisponeras inom och mellan de olika huvudenheterna i länsstyrelsen.
Kammarrätten anser att önskemålet om en åtskiUnad meUan förvaltning och dömande
verksamhet under sådana förhåUanden inle blir tUlgodosett fuUt ut men att
detta får godtas tiU dess att tiden är mogen för helt fristående regionala
förvaltningsdomstolar.

Svea
hovrätt framhåUer att det är av grundläggande betydelse atl länsrättema och länsskatterällema
får en självständig ställning, trots alt de skall ingå i länsstyrelsema. Det är
därför nödvändigt all ordförandena i sin egenskap av domare inte står i något
lydnadsförhållande tiU länsstyrelsen. Denna självständiga stäUning bör komma lill
klart uttryck i författningstexten.

Del
är enligt yttrandet från kammarrätten oklart vad anknytningen meUan å ena sidan
länsrätterna och länsskatterätterna samt å andra sidan huvudenheten för allmän
förvaltning och förvaltningsrätlskipningi kommer att innebära. Som exempel
nämns i yttrandet frågan om vem som skaU ansvara för de organisatoriska
åtgärder som hänger samman med den dömande verksamheten och frågan om förhåUandet
mellan domarna och chefen för huvudenheten.

Socialstyrelsen
anför alt man f. n. knappast kan räkna med all en ordförande skaU kunna vara
tillräckligt sakkunnig inom både länsrätts och skatterätts kompetensområde.
Samma tjänsteman bör därför inle tjänstgöra som ordförande i båda domslolama.
Länsstyrelsen i Västmanlands län anför Uknande synpunkter.

Departementschefen

I
en inledande paragraf bör som föreslås i promemorian ges en föreskrift som
klargör alt länsskatterätls och länsrätts domkrets utgörs av länet samt att den
meUankommunala skatterättens domkrets är hela landet.

I
lagen bör vidare föreskrivas alt länsskallerätt och länsrätt här sitt kansli i
länsstyrelsen och alt mellankommunala skatterätten har sitt kansli i riksskatteverket.
Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att meddela föreskrifter om vilka tjänstemän
hos länsstyrelsen som skaU svara för beredning och föredragning m. m.

Beträffande
sammanträdesort bör i lagen föreskrivas att skatterätt och länsrätt
sammanträder på den ort där den har sitt kansli men atl domstolen får
sammanträda på annan ort när särskilda skäl föreligger. Sådana skäl torde
tämligen ofta komma att föreligga i fråga om länsrätt.

Som
anförs i promemorian föratsattes det i beslutet om en partiell

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 74

reform
av länsförvaltningen att ordförande skaU utses av Kungl. Maj:t saml ha stäUning
som domare men samtidigt vara tjänsteman hos länsstyrelsen och som sådan kunna
ha uppgifter exempelvis som chef för huvudenheten för allmän förvaltning och
förvaltningsrättskipning eUer för en av enheterna inom denna huvudenhet. Härav
följer atl ordförandena i administrativt avseende skall vara underställda
länsstyrelsen. Som anförs i promemorian bör länsstyrelsen kunna genom
föreskrifter i arbetsordning bestämma om arbetsfördelningen mellan
ordförandena. Av ordförandenas ställning som domare följer alt de vid
handläggningen av de mål som ankommer på dem är helt självständiga i
förhållande lill länsstyrelsen. Någon särskUd föreskrift som markerar
ordförandenas självständiga ställning gentemot länsstyrelsen eUer deras
ställning som domare behövs enligt min mening inte. Däremot bör det föreskrivas
atl ordförande i länsskatlerätt och länsrätt är tjänsteman hos länsstyrelsen.

Ordförandena torde lill en
början komma att rekryteras bland personer av vilka några har erfarenhet och särskUd
sakkunskap främst inom länsskatterätls och andra främst inom länsrätts
kompetensområde. Under en övergångstid lär del därför bli ofrånkomligt atl
vissa ordförande tjänstgör huvudsakligen i länsskatlerätt och vissa
huvudsakligen i länsrätt. Del synes emellertid önskvärt alt en sådan
specialinriktning inte blir bestående ulan alt ordförandena i stäUel förvärvar
erfarenhet av tjänstgöring i båda domstolarna. En tjänst som ordförande bör
därför avse båda domstolarna.

I promemorian föreslås en
föreskrift om alt ordförande i skatterätt och länsrätt utnämns av Kungl. Maj:l.
En sådan föreskrift innebär all endasl ordinarie ordförandeljänster får
inrättas. Enligt min mening bör det emeUertid finnas möjlighet atl inrätta även
icke ordinarie ordförandeljänster. Frågan om anställningsform och
tillsättningsförfarande bör regleras i annat sammanhang.

Närmare
om kompetensen (3 och 4 §§)

Departementspromemorian

Bestämmelsema
om vilka typer av mål som skall höra till skatterätts resp. länsrätts
kompetensområde bör enligt promemorian utformas så alt det sägs alt mål av ifrågavarande
slag handläggs vid skatterätt resp. länsrätt. Härav följer att alla åtgärder
med målet från det att målet blivit anhängigt till dess all det avgjorts
ankommer på domstolen. Del gäller t. ex. beslut under rättegången, såsom
interimistiska beslut, beslut om handläggningen o. d. Enligt vad som föratsatts
i promemorian skall, som förat nämnts, åtgärder som hör till målets beredning
och expedi-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 75

lionella
åtgärder ankomma på tjänstemän hos länsstyrelsen resp. riksskatteverket vilka
bildar domstolarnas kansli.

Länsrätts
kompetensområde bör enligt promemorian anges genom alt i lagen räknas upp de
mål som skall höra lUl domstolen. Dessa mål ankommer enligt vederbörande
författningar på länsstyrelsen. Det anförs vidare i promemorian att de olika .förfallningaraa
inte behöver ändras med anledning av länsrätternas tillkomst, om det sägs i
lagen om skatterätt och länsrätt alt länsrätten i länsstyrelsens ställe
handlägger ifrågavarande mål. Vad som sägs i dessa författningar om
länsstyrelses kompetens kommer i stället att gälla länsrätten. Förslaget i
promemorian innebär alt bestämmelsen om länsrätts kompelens utformas på nyss
angivet sätt.

För
angivandel av skatterätts kompetensområde är det enligt promemorian av
praktiska skäl inte möjligt att använda samma teknik. I stället bör i lagen
sägas alt vid skatterätt handläggs mål enligt skatte-, taxerings-, uppbörds-
och folkbokföringsförfattningama i den utsträckning som är föreskrivet i dessa
författningar. Exakt vilka mål enUgt dessa författningar sora handläggs av
skatterätt skall enligt vad som föreslås i promemorian anges i vederbörande
författning. Härför krävs omfattande författningsändringar. Det förutskickas i
promemorian att förslag lill sådana författningsändringar koraraer atl
utarbetas inora finansdepartementet.

Remissyttrandena

Mot
förslaget alt det i lagen om skatterätt och länsrätt skall anges att länsrätt i
länsstyrelsens ställe handlägger vissa målgrapper raen att de olika materieUa
författningarna inte skaU ändras med anledning av länsrätternas tiUkomst anförs
invändningar av JK, länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Blekinge och
Örebro län samt Sveriges advokatsamfund och TCO. Dessa remissinstanser anser
att länsrättens kompelens bör framgå av de materieHa författningarna, särskUt sora
en sådan ordning kommer att gälla beträffande skatterätterna.

Den lösning som föreslås i
promemorian innebär, framhåller JK, alt man genom en bestämmelse i en lag
sätter bestämmelser i andra författningar ur kraft ulan alt någon antydan
härom görs i dessa författningar. Detta kan leda tUl missuppfattningar och
ovisshet. Liknande synpunkter anförs av länsstyreben i Örebro län och TCO. Om
länsrättens kompelens anges inle bara i den föreslagna nya lagen utan också i
de andra författningar som är aktuella, framhävs enligt länsstyrelsen i
Blekinge län den avsedda organisatoriska särskillnaden mellan förvallningsrältskipningen
och länsstyrelsens övriga verksamhet starkare.

På
samma sätt som föreslås i fråga ora länsrättema bör, anför läns-

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 76

styrelserna
i Uppsala och Jämtlands län, skatlerätlemas kompetensområde anges i lagen om
skatterätt och länsrätt.

Departementschefen

Det
hade i och för sig varit önskvärt om länsrätts kompetensområde kunnat anges
genom en uppräkning av de olika målgrupperna i lagen om skatterätt och
länsrätt. En sådan uppräkning kan emellertid lätt bU svåröverskådlig. Det våUar
också stora svårigheter att utforraa den så att någon tvekan inte kommer att
råda i fråga om vilka målgrapper som omfattas av kompetensorarådel.
Justeringar i uppräkningen skulle vidare bli nödvändiga inte bara vid sakliga
ändringar i kompetensområdet utan ibland också raed anledning av ändringar av
annan karaktär i de materiella författningama. Jag förordar därför alt
länsrätts kompetensområde i lagen om skatierätt och länsrätt anges på
motsvarande sätt som i promemorian föreslås i fråga om skatterätt. Exakt vilka
mål sora skall handläggas vid länsrätt får i stället anges i de olika raalerieUa
författningama. Inom justitiedepartementet förbereds f. n. en lagrådsre-raiss
med förslag tUl allmän förvaltningslag och förvaltningsprocesslag. I samband
med detta lagstiftningsarbete måste omfattande ändringar göras bl. a. i de författaingar
som bör ändras raed hänsyn till vad jag nyss har anfört. Också förslag liU
sådana författningsändringar som föranleds av att länsrätts kompetensområde
skall framgå av de materiella författningarna utarbetas f. n. inom justiliedepartemenlel.

Av
praktiska skäl är del, som anförs i promemorian, inte möjUgt alt i lagen om
skatterätt och länsrätt exakt ange skatterätts kompetensområde. Jag förordar atl
det i stället föreskrivs alt vid skatterätt handläggs mål enligt skalle-,
taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfatlningar-na i den utsträckning sora
anges i dessa författningar. I dessa författningar bör som föreslås i
promemorian anges vilka mål som skall handläggas vid skatterätt. Förslag tiU
de författningsändringar som behövs koraraer, enligt vad jag har inhämtat, alt
utarbetas inom finansdepartementet och justitiedepartementet.

Ordförande
i skatterätt och länsrätt (7 och 11 §§)

Vissa
bestämmeber om domare m. m.

Lagfaren
domare i allmän domstol skaU enligt 4 kap. 1 § rättegångsbalken vara svensk
medborgare, ha fyllt 25 år och ha avlagt för behörighet till domarärabete
föreskrivna kunskapsprov. Den som inte har uppnått nämnda ålder får utöva domarärabete
endast i den begränsade omfattning Kungl. Maj:t bestämmer. Den som är omyndig
eller i kon-kursliUslånd får inte utöva domarärabete. I kungörelsen (1964: 29)
angående kunskapsprov för behörighet som doraare, ra. ra. föreskrivs atl för
behörighet atl utöva doraartjänst krävs juris kandidatexamen samt att

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 77

vad
som i lag eUer författning sägs om lagfaren eller lagkunnig avser den som
avlagt sådan examen.

Domare skall enligt 4 kap.
11 § rättegångsbalken ha avlagt domared eller försäkran. Denna bestämraelse
avser både lagfarna domare och nämndemän.

Innehavare av ordinarie doraartjänst
är enligt 11 § statstjänstemannalagen (1965: 274) inle skyldig att utöva annan
statiig tjänst än järaslälld eUer högre doraartjänst vid den dorastol han
tillhör. Från den angivna regeln finns vissa undanlag. Den sora har utnämnts tUl
domare får enligt 36 § regeringsformen skiljas från tjänsten endasl av domstol
efter åtal eller genom beslut ora entledigande i samband med pensionering. Om
det är nödvändigt av organisatoriska skäl, får han förflyttas lill annan
jämställd doraartjänst. Enligt förarbetena (prop. 1964: 140) gäller bestäraraelsen
utnämnda domare inte bara i de allmänna dorastolarna utan också i dorastolar inora
förvallningsrältskipningen. Skulle tvekan uppstå ora beslämraelsen avser viss
befattning bör enligt propositionen viss ledning kunna hämtas i del
förhållandel om del för utövandet av befattningen är föreskrivet atl domared
skall ha avlagts.

I 1 § lagen (1955: 261) om
avstängning av doraare föreskrivs alt domare sora är på sannolika skäl raisstänkt
för brott som kan antas medföra avsättning får avslängas från utövning av
tjänsten. Med domare avses i lagen ledamot samt lagfaren befattningshavare, sora
inle är ledaraot, vid bl. a. allmän domstol, regeringsrätten, arbetsdomstolen,
för-säkringsrådel, statens hyresråd eUer kammarrätten eller, då Kungl. Maj:t förordnal
därom, vid annan särskild domstol. Beslut om avstängning meddelas av rätlen,
dvs. av den domstol där åtalet mot domaren är eller koramer att bli anhängigt
(2 §). Enligt förarbetena (prop. 1955: 148) är lagen främst avsedd alt gälla
organ av typisk domstolskaraktär och får avstängningsbeslut anses innebära
skyldighet för doraaren alt i aUa avseenden, alltså inle bara i fråga ora
egentliga doraarsysslor utan också i fråga ora adrainistraliva göromål, avhåUa
sig från att utöva tjänsten.

För behörighet till tjänst
som landssekreterare eller landskamrerare samt för behörighet tiU flertalet
kvalificerade tjänster på landskansliet eUer prövningsnänmdens kansli krävs juris
kandidatexamen. För behörighet till flertalet övriga kvalificerade tjänster
hos länsstyrelsen fordras juris kandidatexamen, juridisk-samhällsvetenskaplig
examen eller civilekonomexamen (49 § 1 mom. länsstyrelseinstruktionen).

Departementspromemorian

Det
konstateras i promemorian att uppgiften alt vara ordförande blir en domarappgift.
På ordförande i skatterätt och länsrätt bör ställas samma kompetenskrav som
enligt rättegångsbalken ställs på domare. I

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 78

proraeraorian
föreslås en föreskrift ora atl ordförande skall vara lagfaren, dvs. alt han
skall ha avlagt juris kandidatexamen. I den mån kompetenskrav härutöver anses
böra ställas på den som skall utnämnas lill ordförande ankoraraer del enligt
promemorian på Kungl. Maj:t att meddela föreskrifter härom. Efter mönster av 4
kap. 11 § rättegångsbalken bör föreskrivas all ordförande skaU ha avlagt domared.

Bestämmelsen
i 36 § regeringsformen om oavsältUghel blir enligt vad som anförs i proraeraorian
tillämplig på den som utnämnts lill ordförande i skatterätt och länsrätt.

Utöver
de utnämnda ordförandena kan behövas tjänstemän som tjänstgör som ordförande
vid ledighet för utnärand ordförande eller vid tillfälliga arbetsbelastningar.
Del betonas i proraeraorian alt det från ul-bUdningssynpunkt är lämpligt atl möjUghet
finns alt få tillfälliga ordförandeförordnanden före utnämningen till
ordinarie ordförande. Särskilda föreskrifter måste ges om vUlkor för
vikariatsförordnande. Det ankoraraer på Kungl. Maj:l alt raeddela sådana
föreskrifter, sägs del i proraeraorian.

Remissyttrandena

Förslagel
att ordförande i länsrätt och skatterätt skaU ha avlagt juris kandidatexamen tUlstyrks
av Svenska bankföreningen och SACO. Bankföreningen anser att det också bör
krävas atl ordförandena, utöver sedvanUg tingsmeritering, har förvärvat
erfarenhet sora doraare.

En
annan uppfattning redovisas i yttrandena från länsstyrelsen i Värmlands län och
Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer. Enligt länsstyrelsen är del
otillfredsställande att tjänslemän med juridisk-samhällsvetenskaplig examen,
vilken utformats med tanke på förvaltningsljänst-göring, skaU avstängas från
möjligheten att bli ordförande i skatterätt. Den som har sådan examen bör
därför likställas med juris kandidat eller i vart faU kunna få dispens från
behörighetskravet.

Föreningen
anför att man inora statsförvaltningen under senare år allt raer gått från
formella kompetenskrav samt atl föredragande deparle-raentschefen i prop. 1970:
103 (s. 161) uttalade atl han änrnade låta undersöka ora och i vad raån krav på
forraell kompetens för tjänstemän hos länsstyrelsen fortfarande är motiverade.
Utgångspunkten för undersökningen skall vara att sådana krav skall slopas i den
mån det inte finns särskUda skäl att behåUa dem.

Förslagel
i proraeraorian innebär, säger föreningen, inte någon uppmjukning av de
nuvarande kompetenskraven. Såvitt avser landskontoret krävs enligt länsstyrelseinstraktionen
juris kandidatexamen bara för landskamrerare och tjänster på prövningsnämndens kansU.
För övriga tjänster, t. ex. tjänst som taxeringsintendent, ger också juridisk-sarahäUs-.
vetenskaplig examen eller civilekonomexaraen behörighet. Bestäraraelser-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 79

na
i länsstyrelseinstraktionen utesluter, i motsats liU bestämmelser i lag, inle atl
dispens meddelas av Kungl. Maj:l. Någon examen som är speciellt väl avpassad
för arbetsuppgifterna i länsrätt eller skatierätt finns f. n. inle. Juris
kandidatexamen ger enligt föreningen inte bättre förutsättningar för sådant
arbete än samhällsvetenskaplig examen, civU-ekonomexamen eller socionoraexamen.

Föreningen föreslår att
något formeUt kompetenskrav inle stäUs upp eller alt det föreskrivs all också
den som har annan utbildning än juris kandidatexamen är behörig lUl tjänst som
ordförande i skatterätt och länsrätt, om han har erfarenhet av arbete inom
länsförvaltningen.

Kammarrätten anmärker att
del i 4 kap. 1 § rältegångsbalken föreskrivs att den sora är omyndig eller i konkurstiUslånd
inle får utöva domarärabete men att motsvarande föreskrift inte tagits in i
lagen ora skatterätt och länsrätt. EnUgt Sveriges advokatsamfund bör det
vidare föreskrivas att ordförande i skatterätt och länsrätt skall vara svensk raedbor-gare
och ha fyUt 25 år. Samraa behörighetskrav sora i 4 kap. 1 § rältegångsbalken
föreskrivs för lagfaren doraare i aUraän domstol bör, anför TCO, gälla för
ordförande i skatterätt och länsrätt.

Förslaget i promemorian innebär
enligt yttrandet från JK all de bestämraelser ora oavsättlighet sora koraraer
alt gälla för ordförandena i deras egenskap av domare inte kommer att gälla för
dem sora tjänslemän hos länsstyrelsen. En sådan ordning bör inte tiUskapas. Om
ord-förandepostema inle skaU vara självständiga hellidssysslor, bör de därför
inte tillsättas med fuUraakt utan raed förordnande.

Länsstyrelsen i Örebro län
väcker frågan om inte den föreslagna lagen bör kompletteras med en bestämraelse
om avstängning av domare, sora är på sannolika skäl raisstänkt för brott sora
kan antas medföra avsättning.

Departementschefen

Som
föreslagits under remissbehandlingen bör det i lagen ora skatterätt och
länsrätt föreskrivas alt ordförande i skatterätt och länsrätt skall vara svensk
raedborgare och att den som är omyndig eUer i konkurstillstånd inle får
tjänstgöra som ordförande. Föreskriften bör gälla också i fråga om
föredragandena. Någon föreskrift ora att ordförande skall ha fyUt 25 år anser
jag inte behövas.

Två remissinstanser anför
invändningar mot förslagel all ordförande skall vara lagfaren, dvs. ha avlagt juris
kandidatexamen.

För en ordförande i
skatterätt och länsrätt är naturligtvis detaljkunskaper inom de områden av den
materieUa lagstiftning som skall till-lämpas vid domstolarna väsentUga. Det är
emellertid också av stor vikt att ordföranden är väl förtrogen med aUmänna rättsgrandsatser
samt

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 80

att
han har förutsättningar att överblicka lagstiftningen i storl och att tUlämpa processuella
regler. Härvid är alt märka att ordförandena, i vari fall på sikt, bör kunna
tjänstgöra både i skatterätt och i länsrätt. Inom civildepartementet övervägs f.
n. i vad mån krav på formell korapelens för Ijänsteraän hos länsstyrelsen
fortfarande är raotiverade. Enligt rain mening bör sådana krav slopas i den raån
det inle finns särskilda skäl atl behåUa dera. Med hänsyn liU vad jag nyss har
anfört finner jag emellertid särsldlda skäl föreligga för den korapetensföreskrift
sora föreslås i proraeraorian och sora f. ö. förutsattes redan i statsmaktemas beslut
om oraorganisalionen av länsförvaltningen. Det bör ankomraa på Kungl. Maj:l alt
raeddela de ytterligare korapelensföreskrifter sora kan behövas saral alt raeddela
föreskrifter ora villkor för förordnande sora vikarie för ordförande.

I
lagen bör föreskrivas, alt ordförande i skatterätt och länsrätt skall ha avlagt
doraared eller försäkran enligt 4 kap. 11 § rättegångsbalken. Föreskriften bör gäUa
också för föredragandena. Doraared skall enligt 4 kap. 11 § rättegångsbalken
avläggas inför domstol eller inför rättens ordförande. Någon uttrycklig
föreskrift om atl doraared får avläggas inle bara vid aUraän domstol utan också
inför skatterätt eller länsrätt eller inför ordförande i sådan dorastol torde
inte behövas.

Av
vad jag har anfört förat torde framgå all tjänst som ordförande i skatterätt
och länsrätt skall vara en domartjänst. Bestämmelsema i 36 § regeringsformen ora
oavsältiighet m. ra. blir tUlämpliga på den som innehar ordinarie tjänst som
ordförande. I del föregående har jag föreslagit atl det i lagen skall sägas
att ordförandena i länsskallerätl och länsrätt är tjänstemän hos länsstyrelsen.
Därraed anges alt del är fråga ora en enda tjänst även i de faU ordföranden har
andra arbetsuppgifter vid länsstyrelsen utöver uppgiften sora ordförande. Av 11
§ statstjänstemannalagen följer att den som innehar ordinarie tjänst sora
ordförande inle är skyldig alt utöva annan statlig tjänst än jämstäUd eller
högre doraartjänst vid länsstyrelsen.

I
samråd raed chefen för jusliliedeparteraenlet förordar jag alt lagen om
avstängning av domare görs tillämplig också på ordförande och nämnderaan i
skatterätt och länsrätt. Det bör ske genora ett tillägg lill 1 § i lagen.
Enligt förarbetena till lagen (prop. 1955: 148) får avstängningsbeslut anses
innebära skyldighet för doraaren att i aUa avseenden, alltså inte bara i fråga
om egentUga doraarsysslor utan också i fråga ora administrativa göromål,
avhålla sig från alt utöva tjänsten. Såvitt gäller ordförande i länsskatterätt
och länsrätt får ett avstängningsbeslut alltså anses innebära skyldighet att avhåUa
sig också från t. ex. göroraål som har samband med en uppgift att vara chef för
en enhet inom huvudenheten.

Med
anledning av förslaget ora en uppdelning av karamarrättsorga-nisationen på två
kammarrätter bör en redaklioneU ändring göras i 1 § lagen ora avstängning av doraare.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 14 81

Val
av nämndemän, antal m. m. (5 och 8 §§)

Departementspromemorian

Genora
beslutet om en partieU omorganisation av länsförvaltningen har, anförs det i proraeraorian,
ställning tagils i frågan hur närandemän-nen i länsskatteräll och länsrätt skaU
utses. Ställningstagandet innebär all nämndemännen skall väljas av landstinget.
Finns inom länet komraun sora inle tillhör landstingskoramun skaU valet enligt
vad sora föreslås i proraeraorian förrättas av landstinget och koramunfuUraäkli-ge
med den fördelning dera eraellan sora länsstyrelsen besläraraer efter befolkningstalen.
I Gotlands län, där fr.o.m. år 1971 bara koraraer att finnas en kommun vilken koramer
all slå utanför den landstings-kommunala indelningen, skaU valet förrättas av komraunfullmäktige.
Nämndemännen i den mellankoraraunala skatterätten skall enligt förslagel, i
likhet raed vad sora nu gäUer för lekraännen i den raellan-koraraunala prövningsnänmden,
utses av Kungl. Maj:t.

Vid
förordnande av ledamöter i prövningsnämnd skall tUlses alt ora raöjligl
personer tillhörande olika inora länet förekommande grapper av skattskyldiga
kommer atl lillhöra nämnden och att såvitt möjligt kännedom om länets olika
delar koraraer alt bli representerad (13 § 1 raora. taxeringsförordningen). I proraeraorian
hänvisas tUl att det i prop. 1970: 103 (s. 153) sägs all denna princip
självfallet bör tiUärapas också beträffande länsskatterätten. Enligt promemorian
torde det kunna förutsättas all så koraraer all ske utan atl någon särskild
föreskrift ges därom.

Förhållandena
i länen är så varierande all antalet nämndemän i länsskatlerätt och länsrätt
inte lämpligen bör fixeras i lag, anförs det i proraeraorian. Del föreslås all
Kungl. Maj:t för varje län besläraraer antalet nämndemän i resp. domstol.
Eftersom vägledande för besluten .torde bli bl. a. sådana faktorer sora
beräknad arbetsraängd, målens geografiska fördelning och behovet av alt samraanträda
utanför kansliorten, bör förslag inhämtas från länsstyrelsema som har den bästa
överblicken i dessa hänseenden.

R
emissy ttrandena

Remissyttrandena
innehåller inle några invändningar mol vad som anförs i proraeraorian ora vilka
organ sora skall utse näranderaän i skatterätt och länsrätt.

Av
promemorian framgår enligt yttrandet från sociabtyrelsen inte om skilda
nämndemän skaU utses för länsskatlerätt resp. länsrätt. Styrelsen finner det lämpUgt
att så sker.

Länsstyrelsen
i Västmanlands län och Svenska landstingsförbundet instämmer i vad som anförs i
promemorian om att raan kan föratsatta

6
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 117

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 82

att
landstingen vid utseende av ledaraöler i länsskatterälten även utan uttrycklig
föreskrift därora koramer all se lill alt ora raöjligl personer tUlhörande
olika inora länet förekoraraande grupper av skattskyldiga utses och atl såvitt raöjligt
kännedora ora länels olika delar blir representerad i rätlen.

Riksskattenämnden,
länsstyrelserna i Skaraborgs, Örebro och Norrbottens län samt RLF och Sveriges
lantbruksförbund anser däremot atl den angivna principen är så väsentiig alt en
sådan föreskrift bör tas in i lagen om skatterätt och länsrätt.

Om
nämndemännen får individueU rösträtt, bör enligt JK besläramelser motsvarande
de korapelensföreskrifter för ledaraöler i taxerings-närander och prövningsnärander
sora ges i 13 § 1 raora. laxeringsförordningen tas in i den föreslagna lagen.
JK syftar därvid i första hand på beslämraelsen i 13 § 1 mora. första stycket
där del sägs att till ledaraöler i nämndema bör utses personer som kan antas
besitta nödig insikt och erfarenhet.

För skalterättemas
vidkoraraande är det, anför länsstyreben i Värmlands län, ytterst väsentligt
att närandemännen har särskild insikt och erfarenhet i taxeringsfrågor. Del är
därför angeläget alt en föreskrift motsvarande beslämraelsen ora ledaraöler och
suppleanter i särskUd taxeringsnämnd i 13 § 1 mom. taxeringsförordningen ges
beträffande val av nämndemän i länsskatlerätt.

Departementschefen

Jag
förordar att förslagen i promemorian ora vilka organ som skall utse nämndemän
i skatterätt och länsrätt genoraförs.

Det
är självfallet angeläget att olika inora länet förekommande grapper av
skattskyldiga samt länels oUka delar blir representerade bland nämnderaännen.
Som anförs i proraeraorian bör det kunna föratsättas atl valmyndigheterna
beaktar viklen härav, även om någon uttrycklig föreskrift inte tas in i lagen
om skatterätt och länsrätt. Enligt rain raening är del inle heller nödvändigt atl
i lagen la in sådana korapelensföreskrifter sora JK och länsstyrelsen i Värralands
län näraner i sina reraissytl-randen. Det är eraeUertid väsentligt att
valmyndigheterna beaktar vikten av alt till nämnderaan utses personer sora har
insikter i och erfarenhet av sådana frågor sora skaU behandlas vid domstolarna.
En ordning sora innebar att skUda nämndemän skall utses för länsskatlerätt
resp. länsrätt skuUe från denna synpunkt vara fördelaktig. En sådan ordning
leder å andra sidan till praktiska svårigheter. Del blir t. ex. inte raöjUgl
alt låta den som valts lill nämnderaan i länsskallerätt tjänstgöra i länsrätt
eller oravänt. Jag förordar därför alt nämnderaännen skall utses atl vara näranderaän
i båda domstolarna. En sådan ordning hindrar naturligtvis inte att näranderaän raed
erfarenhet av skattefrågor huvudsakligen tjänst-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop, 1971:14 83

gör
i länsskatterält och alt näranderaän med erfarenhet av t. ex. sociala frågor huvudsakUgen
tjänstgör i länsrätt.

Som
föreslås i promemorian bör del ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma hur många
nämndemän sora skaU utses i varje län och hur raånga nämndemän som skall utses
för den mellankommunala skatterätten.

Valbarhets-
och behörighetsvillkor, tjänstgöringstid m. m. (9-11 §§)

Bestämmelser
för ledamöter i prövningsnämnd och nämndemän i allmän underrätt

Ledamöter
och suppleanter i prövningsnämnd utses för en tid av fyra år. Av ledamöterna
eller suppleantema i en prövningsnämnd får inle flera än två samtidigt vara ledaraöler
eller suppleanter i taxerings-närand (12 § 1 raora. taxeringsförordningen).
Bara svensk medborgare kan utses tiU ledaraot eUer suppleant. Den sora är
omyndig eller i konkurstillstånd får inte utöva sådant uppdrag (13 § 3 mom.). Ora
ledamot eller suppleant kommer i sådan ställning att han inte längre är behörig
alt utöva uppdraget, skall han frånträda det (13 § 4 mora.). Enligt 13 § 2 mom.
får den som har uppnått 60 års ålder avsäga sig uppdrag att vara ledaraot eller
suppleant. Annars fordras Kungl. Maj:ls godkännande. Om ledamot eUer suppleant
avgår innan tjänstgöringstiden är ute, skall efterträdare utses för den
återstående tiden (14 § 1 mom.).

Enligt
4 kap. 6 § rättegångsbalken i paragrafens lydelse fr. o. ra. den 1 januari 1971
(se lagen, 1969: 244, ora ändring i rättegångsbalken) är myndig svensk
medborgare, som är mantalsskriven och boende inom komraunen och som inle har fyUt
70 år, valbar tUl nämndeman. Lagfaren domare, tjänsteman vid domstol,
åklagare, polisman eller advokat eller annan som har till yrke att föra andras
talan inför rätta får inte vara nämnderaan. Enligt paragrafens intill den 1
januari 1971 gällande lydelse fordras för valbarhet också att raan har fyllt 25
år och inle är i konkurstiUslånd. Bara den som har fyllt 60 år eller uppger
annat giltigt hinder får vägra atl motta nämndemansuppdrag. Klagan över
nämndemansval förs enligt 4 kap. 7 § hos rätten. Rälten skall pröva
behörigheten, även om valet ej blir överklagat. Nämnderaan väljs för sex år raen
får avgå efter två år eller när han har fyllt 60 år. Rätten får också entiediga
näranderaän som visar giltigt hinder. Om nämndemannen upphör att vara valbar,
förfaller uppdraget.

Om
en nämndeman är jävig eUer ulebUr från samraanträde och annan närandeman inte
kan infinna sig utan tidsutdräkt, får ordföranden tiU tjänstgöring kalla någon
som är valbar lill nämndeman (4 kap. 10 §).

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 14 84

I
14 § 2 mom. laxeringsförordningen fiims en raotsvarande bestäraraelse för
taxeringsnämnd.

Innan nämndeman får
tjänstgöra, skall han inför domstol eller rilt-tens ordförande avlägga domared
eller försäkran (4 kap. 11 § rättegångsbalken).

Departementspromemorian

Bestämmelser
om valbarhets- och behörighetsvillkor, tjänstgöringstid ra. ra. bör enligt proraeraorian
utforraas raed motsvarande bestämraelser för nämndemän i allmän underrätt som
mönster. Föreskrifter om skyldighet att motta uppdrag att vara nämnderaan och
om rätt all avgå som nämndeman anses dock inle nödvändiga.

I proraeraorian föreslås atl
bara myndig svensk raedborgare sora är mantalsskriven och bosall inom länet och
sora inle har fyllt 70 år skall vara valbar till närandeman i länsrätt och länsskalleräll.
Till nämnderaan i den mellankoraraunala skatterätten skaU enligt förslaget
bara rayndig svensk raedborgare som inle har fyUl 70 år få utses. Lagfaren domare,
tjänsteman vid länsstyrelse eller under länsstyrelse lydande myndighet,
åklagare, polisman eller advokat eller annan sora har lill yrke atl föra
andras talan inför rätta skaU inle få vara näranderaän vid skatterätt och
länsrätt. Närandeman skaU enUgt förslaget utses för sex år. Om en nämndeman
upphör att vara valbar förfaller uppdraget. När ledighet uppkommer, skall
enligt förslaget en ny nämnderaan utses för den återstående tiden.

Del
föreslås vidare en föreskrift ora att nämnderaan skall ha avlagt doraared
eller försäkran enligt 4 kap. 11 § rättegångsbalken.

I proraeraorian anförs att
del självfallet bör undvikas alt näranderaän i länsskatterält annat än i
undantagsfall saratidigt är ordförande i laxe-ringsnärand. Det kan iakttas dels
av landstinget vid valet, dels av länsstyrelsen vid förordnande av ordförande
i taxeringsnärand. Någon särskUd föreskrift härom anses inte nödvändig. Enligt
proraeraorian bör det inte ges någon motsvarighet tUl bestämmelsen i 4 kap. 7 §
rättegångsbalken. Förslaget innebär att klagan över val av nämnderaan i länsrätt
och länsskatterält i stället skaU föras genora komraunalbesvär.

Inte
heller bestäraraelsen i 4 kap. 10 § bör enligt proraeraorian få någon raotsvarighet
for länsskatterätls eUer länsrätts del.

Remissyttrandena

Remissinstanserna
har inle något alt invända mot atl bestämmelserna om valbarhets- och
behörighetsvillkor för nämndemän i skatterätt och länsrätt utforraas efter raönster
av motsvarande bestämmelser i rättegångsbalken. JK anser att samtUga
bestämmelser härom i rättegångsbalken bör få sin motsvarighet i lagen om
skatterätt och länsrätt.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 85

Från
valbarhet bör enligt Sveriges industriförbund uteslutas den som är nämndeman
vid aUmän dorastol. Däreraot synes det vara att gå väl långt att sora föreslås
i proraeraorian kategoriskt utesluta alla advokater från valbarhet. I skatlemål
är det vanUgt att de skallskyldiga företräds eller biträds av revisor eller
annan person som hjälper skallskyldiga med deklarations- och bokföringsarbele,
anför länsstyreben i Gotlands län. Länsstyrelsen anser att del bör övervägas
att utesluta sådana personer från valbarhet.

Med
hänsyn till arten av de frågor sora skaU behandlas i skatterätterna anser
Sveriges industriförbund att det är anraärkningsvärl att konkurstiUslånd inle
ansetts böra utesluta valbarhet.

Flera
remissinstanser går in på frågan om det för skatterätternas del behövs någon
motsvarighet lill bestäraraelsen i 12 § 1 raora. laxeringsförordningen att av
ledamöter och suppleanter i prövningsnämnd inte flera än två samtidigt får vara
ledamöter eller suppleanter i taxeringsnämnd. Av vad sora anförs i promemorian
kan man enligt JK utläsa alt ordförande eller ledamot i taxeringsnämnd endasl
undanlagsvis samtidigt bör få vara nämnderaan i skatterätt. En uttrycklig
föreskrift raotsvarande bestämmelsen i 12 § 1 mom. taxeringsförordningen bör enligt
JK tas in i den nya lagen. Ora så inle sker, kan det leda till uppfattningen atl
en ändring av nu gällande ordning är avsedd.

Länsstyrelserna
i Örebro och Kopparbergs län föreslår att det föreskrivs alt ordförande i
taxeringsnämnd inte får vara nämndeman i skallerätt. Något skäl att införa en
motsvarighet till den nuvarande regeln all två ledamöter eUer suppleanter i
prövningsnämnd samtidigt får vara ledamöter eller suppleanter i taxeringsnämnd
finns inte, anser förstnämnda länsstyrelse. Det lär nämligen vara ovanligt att
den möjlighet som bestäraraelsen ger utnyttjas. Enligt yttrandet från
länsstyrelsen i Kronobergs län bör det ges en uttrycklig föreskrift ora atl närandeman
i skatterätt bara i undantagsfall får vara ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd.

Ordförande
i taxeringsnämnd bör enligt yttrandet från länsstyreben i Jämtlands län inte få
vara nämndeman i skatterätt. För annan ledamot i taxeringsnämnd bör valbarhet
däremot inle vara utesluten. Det är snarast en fördel om nämndemännen har
erfarenhet av taxerings-arbete. Ett klarläggande uttalande i motiven är enligt
länsstyrelsens raening tillräckligt.

Länsstyreben
i Kalmar län anser att det skulle vara till fördel för arbetet i skatterättema
om taxeringsnämndsordförandena i något större utsträckning än f. n. kunde få
delta i arbetet i andra instans. Vid denna bedömning faster länsstyrelsen
avseende vid dels taxeringsnämnds-ordförandenas särskilda kvalifikationer, dels
den oraständighelen att raan raed en annan ordning riskerar att få svårt atl
rekrytera lämpliga taxeringsnämndsordförande. Rätlssäkerhetskravet kan tUlgodoses
genom

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 14 86

jävsreglerna.

Riksskattenämnden delar
inte uppfattningen all föreskrifter ora skyldighet att motta uppdrag sora nämnderaan
och ora rält all avgå kan undvaras. Enligt länsstyrelsen i Norrbottens län bör
det övervägas om inte bestämraelser ora rätt alt avgå sora näranderaän bör tas
in i den nya lagen.

Tjänstgöringstiden
för näranderaän i skatterätt och länsrätt bör, anför Svenska
landstingsförbundet, vara tre år och inte sex år sora föreslås i proraeraorian.
Det är nämligen önskvärt att mandatperioderna för förtroendeuppdragen inora landslingsförvaltningen
och raandalperioderna för ledaraötema i de statliga länsnärandema sammanfaller.

Skatterättema
och länsrätterna bör enligt yttrandet från länsstyrelsen i Kopparbergs län ges
rätt alt ex officio pröva vald nämnderaans behörighet. Man kan nämUgen inle
utgå från alt landstingets beslut blir överklagat, om cn obehörig nämnderaan
valts.

I motsats tiU vad som
föreslås i promemorian bör enligt länsstyrelserna i Gotlands, Blekinge och
Norrbottens län samt Sveriges industriförbund ordförande i skatterätt och
länsrätt liksom ordförande i allmän underrätt ha befogenhet atl kaUa någon sora
är valbar till nämndeman att tjänstgöra i stället för nämnderaan som är av jäv
hindrad alt tjänstgöra eller som uteblir från saramanlräde.

Det
kan, aalör länsstyrelsen i Gotlands län, inte vara ändamålsenligt eller
förenligt med kravet på rättssäkerhet och snabbhet alt rätten skall kunna
sältas ur funktion genora atl en kallad nämndeman uteblir.

Departementschefen

Bestämmelserna
om valbarhet och behörighetsviUkor för nämndemän bör i aUt väsentligt utformas
i enlighet med förslagel i promemorian. Med hänsyn tiU alt konkurstUlslånd fr.o.m.
den 1 januari 1971 inte koraraer att utgöra valbarhelshinder vid val lUl närandeman
i allmän underrätt bör konkurstUlslånd inte utesluta valbarhet vid val lill
nämndeman i skatterätt och länsrätt. Inte heUer finns det enligt rain mening anledning
att från valbarhet utesluta den som är nämndeman i allraän underrätt.

Som
föreslås i promemorian bör den sora har tiU yrke all föra andras talan inför
rätta inte vara valbar till nämnderaan. Genora en föreskrift härora utesluts
naturligtvis också den som har tiU yrke all föra talan inför skatterätt och
länsrätt från valbarhet. Utöver vad som föreslås i promemorian bör tjänsteman
vid länsnyklerhelsnämnd saral länsläkare, biträdande länsläkare och socialvårdskonsulenl
uteslutas från valbarhet.

Sora anförs i proraeraorian
bör del undvikas alt ordförande i taxeringsnärand annat än i undantagsfall
tjänstgör sora nämndeman i skatterätt. Detsamraa gäUer enligt min raening
annan ledamot eller suppleant

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 87

i taxeringsnärand.
Del kan emellertid, även ora någon uttrycklig föreskrift därora inle ges,
förväntas all valmyndigheterna endast undantags- vis koramer att utse ledamot i
taxeringsnärand till näranderaän i skatterätt och länsrätt särat alt sådan nämnderaan
bara undanlagsvis koraraer all utses tUl ledaraot i taxeringsnämnd. Enligt rain
mening behöver därför någon föreskrift motsvarande bestäraraelsen i 12 § 1 raora.
laxeringsförordningen inle tas in i lagen ora skatterätt och länsrätt. I promemorian
föreslås att sararaa bestäraraelser om jäv sora enligt 4 kap. rättegångsbalken
gäller för doraare i allraän doraslol skall gälla för ordförande och nämndemän
i skatterätt och länsrätt. Avsikten är emellertid att en jävsbestämmelse raed
denna innebörd skall las in i den förvaltningsprocesslag som f. n. förbereds
inom jusliliedeparteraenlet. En sådan besläramelse får till följd att den som
har deltagit i laxerings-nämnds beslut kommer all vara jävig vid prövningen av
besvär över beslutet.

Jag
ansluter mig till förslaget i promemorian att tjänstgöringstiden för nämndemän
i skatterätt och länsrätt i likhet raed tjänstgöringstiden för bl. a. närandeman
i aUmän underrätt skall vara sex år. Som några reraissinstanser anfört bör
föreskrifter om skyldighet atl motta uppdrag sora nämndeman och om rätt atl
avgå tas in i lagen om skatterätt och länsrätt. Föreskriftema bör utformas
efter mönster av motsvarande bestämmelser för nämndemän i aUmän underrätt.
Besvär över val av närandeman bör som föreslås i promemorian föras genora koraraunal-besvär,
dvs. i den ordning sora föreskrivs i 78 § landstingslagen (1954: 319) resp. 76
§ komraunallagen (1953: 753), och inte hos skatterätten eUer länsrätten.
Däremot bör det föreskrivas att domstolen självmant prövar den valdes
behörighet.

Något
behov lorde inle föreligga av en bestämraelse sora ger ordförande i skatterätt
och länsrätt befogenhet att kalla någon sora är valbar tUl närandeman att
tjänstgöra i släUel för nämnderaan som är jävig eller som uteblir från saramanlräde.

Jäv
m. m. (12 §)

Sora
jag förut nämnt avses förvaltningsprocesslagen innehålla jävsbe-stäramelser för
bl. a. ordförande och nämndemän i skatterätt och länsrätt. Några särskilda jävsbestämraelser
behövs därför inte i lagen om skatterätt och länsrätt.

I
4 kap. 12 § rättegångsbalken föreskrivs all personer som slår i ett visst
släktskaps- eUer svågerlagsförhållande till varandra, t. ex. makar, föräldrar/bam,
syskon, inle får sitta i rätten saratidigt. En sådan regel bör gäUa också förkatterätt
och länsrätt.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 88

Tillämpningsföreskrifter, ikraftträdande (14 §)

Utöver de bestämmelser om skatterätts och länsrätts
organisation m. m. som jag har förordat i det föregående kan det behövas vissa
närmare föreskrifter, t. ex. om kompetensvUlkor för ordförande och vikarie för
ordförande, om hur fördelningen av uppgiftema att vara ordförande i länsskatterält
och länsrätt mellan ordförandena skall ske samt om vUka tjänstemän hos länsstyrelsen
sora skall svara för beredning och föredragning.

Den
föreslagna lagen om skallerätt och länsrätt, liksom de ändringar som föreslås i
lagen om avstängning av domare, bör träda i kraft den 1 juli 1971. För att
rättema skall kunna träda i verksarahet vid denna tidpunkt fordras bl. a. att närandemännen
utsetts dessförinnan. Någon uttrycklig föreskrift om att nämndemännen får utses
innan lagen om skatierätt och länsrätt har trätt i kraft torde inte behövas.

Hemställan

I enUghel raed del anförda har inora civildeparleraenlet
upprättats förslag tiU

1)
lag om
skatterätt och länsrätt

2)
lag om ändring
i lagen (1955:261) om avstängning av domare. Förslagen torde få fogas vid slalsrådsprolokollet
i detta ärende sora

bilaga 2.i

Jag heraställer, att lagrådets yttrande över lagförslagen inhäralas
enligt 87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet: " Gunnel Anderson

' Bilagan har uteslutils här, såvitt gäller del under 2
angivna författningsför-slaget. I denna del är bilagan likalydande med den
bilaga som är fogad vid propositionen.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 89

Bilaga
1

Departemeutspromeniorians
förslag till lag om skatträtt och länsrätt

Härigenom
förordnas som följer.

1 §

I
varje län finns en länsskatterätt och en länsrätt. För hela landet finns en
mellankommunal skatterätt.

2 §

Vid
skatterätt handlägges mål enUgt skatte-, taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna
i den utsträckning sora är föreskrivet i dessa författningar.

3 §

Länsrätt
handlägger i länsstyrelsens stäUe mål som avser

1.
omhändertagande av bam för samhällsvård
eUer utredning, samhällsvårds upphörande eller fortsättande efter vUlkorligt
upphörande och förbud att taga bam från fosterhem,

2.
verkstäUighet av dom eUer
beslut rörande vårdnad ora barn eller överflyttning av bam i andra faU,

3.
tvångsintagning på allmän
vårdanstalt för alkoholmissbrukare och återinlagning på sådan anstalt,

4.
utvisning av utlänning,

5.
återkallelse av körkort och
trafikkort.

4 §

Skatterätt
och länsrätt beslår av ordförande och nämnd.

5 §

Länsskatterält
och länsrätt har sitt kansli i länsstyrelsen. Den mellankommunala skatterätten
har sitt kansli i riksskatteverket.

6 §

Konungen
utnämner en eller flera tjänstemän, ordförande i länsskatterätten och
länsrätten. De skall vara tjänstemän vid länsstyrelsen. Konungen utnämner också
en eller flera ordförande i den mellankoraraunala skatterätten.

Ordförande
i skatierätt och länsrätt skall vara lagfaren.

7 §

Skatterätt
och länsrätt är domför utan nämnd vid beslut, sora ej inne-

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 90

fattar
slutligt avgörande av mål, och vid beslut, som avser endast rättelse av
felräkning, felskrivning eUer annat uppenbart förbiseende eller vars innehåU överensstäraraer
raed partemas samstämmiga raening eller, ora endast en part finns, raed dennes
mening.

Ulan nämnd får dessutora,
om särsldlda skäl föreUgger, avgöras, av skatterätt mål om utdömande av vite,
om handräckning vid taxeringsrevision, ora handlings undanlagande från
taxeringsrevision och ora befrielse från skyldighet alt lärana kontroUuppgift, folkbokföringsraål
samt uppbördsmål, som icke gäller arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares
skall,

av länsrätt mål angående återkallelse
av körkort eUer irafikkorl, om enligt 34 § vägtrafikförordningen (1951; 648)
varning icke får raeddelas i stället för beslut ora återkallelse.

8§
I fråga om omröstning i skatterätt och länsrätt gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i 16 och 29 kap. rättegångsbalken ora oraröslning i överrätt.

9§

Konungen
bestämmer hur många näranderaän sora skall finnas vid skatterätt och länsrätt.

I nämnd skaU sitta, hos
skatterätt minst tre och högst sex saml hos länsrätt minst två och högst fyra.

10 §

Nämnderaan
i länsskatterält och länsrätt utses genora val.

Valet förrättas av
landstinget eller, ora i länet finns kommun som ej ingår i landstingskoramun,
av landstinget och koraraunfuUraäktige med den fördelning dem emellan som
länsstyrelsen besläraraer efter befolkningstalen. I Gotlands län förrättas
valet av kommunfuUmäktige.

Nämndeman i den mellankoraraunala
skatterätten förordnas av Konungen.

11 §

Valbar tUl nämndeman i
länsskatterätt eUer länsrätt är rayndig svensk medborgare, sora är raantalsskriven
och bosalt inora länet samt ej fyllt sjuttio år. TUl nämnderaan i den raellankomraunala
skatterätten får utses endast den som är myndig svensk medborgare och sora ej
fyllt sjuttio år.

Lagfaren domare,
tjänsteman vid länsstyrelse eUer under länsstyrelse lydande myndighet,
åklagare, polisman eller advokat eUer annan som har tiU yrke att föra andras
talan inför rätta får ej vara nämndeman vid skatterätt eller länsrätt.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 91

12 §

Närandeman
utses för sex år. Upphör näranderaän atl vara valbar eller behörig, förfaUei
uppdraget.

När ledighet uppkoraraer,
utses ny nämndeman för den återstående tiden.

13 §

Ledaraot
av skatterätt och länsrätt skall ha avlagt domared eller försäkran enligt 4
kap. 11 § rältegångsbalken.

14 §

Om
jäv mot ledamot i skatterätt och länsrätt gäller vad som föreskrives i 4 kap.
rättegångsbalken om jäv mot domare.

15 §

Konungen
meddelar ytterUgare föreskrifter om skatterätts och länsrätts organisation och
verksarahet.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1971.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 92

Bilaga
2

1)
Förslag till

Lag
om skatterätt och länsrätt

Härigenora
förordnas som följer.

1 §

I
varje län finns en länsskatterält och en länsrätt. För hela landet finns en meUankommunal
skatterätt.

2 §

Länsskatterätt
och länsrätt har sitt kansli i länsstyrelsen. Den mellankoraraunala
skatterätten har sill kansli i riksskatteverket.

Skatterätt
och länsrätt saramanträder på den ort där den har sill kansli. När det
föreligger särskUda skäl, får rätten samraanträda på annan ort.

3 §

Vid
skallerätt handlägges raål enUgl skatte-, laxerings-, uppbörds-och
folkbokföringsförfattningarna i den utsträckning som är föreskrivet i dessa
författningar.

4 §

Vid
länsrätt handlägges raål enligt 21 kap. föräldrabalken saral raål enligt bamavårdslagen
(1960: 97) och lagen (1954: 579) ora nykterhels-vård i den utsträckning sora är
föreskrivet i dessa författningar.

Vid
länsrätt handlägges vidare, såvitt gäller svenskt körkort, turistkörkort eller
trafikkort, raål ora varning eller ålerkaUelse av körkortet och, såvitt gäller
utländskt körkort, raål ora varning eller vägran atl godkänna körkortet, allt
enligt vad därom är särskilt föreskrivet.

5 §

Skatterätt
och länsrätt beslår av ordförande och nämndemän, om ej annat följer av 6 §.
Rätlen är domför med ordförande och tre nämndemän. Fler än fyra nämndemän får
ej tjänstgöra i rätten.

Konungen
besläraraer hur raånga nämndemän sora skall finnas vid den raellankomraunala
skatterätten och, såvitt avser länsskatteräll och länsrätt, i varje län.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 93

6 §

Skatterätt
och länsrätt får bestå av endast ordförande

1. när
åtgärd som avser endast raåls beredande vidtages,

2.
vid sådant förhör raed vittne
eller sakkunnig som begärts av annan skallerätt eller länsrätt,

3.
vid beslut sora avser endast
rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

4.
vid beslut sora ej innefattar
slutligt avgörande av raål,

5.
vid avgörande av raål ulan
prövning i sak,

6.
vid avgörande av mål i vilket
saken är uppenbar,

7.
vid avgörande av raål ora uldöraande
av vite, handräckning vid taxeringsrevision, handlings undanlagande från
taxeringsrevision, befrielse från skyldighet att lärana kontrolluppgift och
omhändertagande för utredning enUgl 30 § bamavårdslagen (1960: 97) samt raål
enligt uppbörds- och folkbokföringsförfattningama.

I
fråga ora beslut alt tills vidare återkalla körkort eller turislkörkort eller
alt tUls vidare vägra godkännande av utländskt körkort gäller vad sora sägs i
första stycket under 4 endast när det är uppenbart all sådant beslut bör raeddelas.

Vad
sora sägs i första styckel under 5 och 7 gäller endast när det ej är påkallat
av särskUda skäl all målet prövas av fuUsutlen rätt. Vad sora sägs under 7
gäller ej raål ora arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skalt.

7 §

I länsskatteräll
och länsrätt saral i den raellankomraunala skatterätten finns en eller flera
ordförande. Ordförande i länsskatterält och länsrätt är tjänsteman hos
länsstyrelsen.

Ordförande
i skatterätt och länsrätt skall vara lagfaren. Ordförande och föredragande i
skatterätt och länsrätt skall vara svensk medborgare. Den som är omyndig eller
i konkurstillstånd får ej tjänstgöra som ordförande eller föredragande.

8 §

Nämndeman
i länsskatlerätt och länsrätt utses genora val. Valet förrättas av landstinget
eller, ora i länet finns koramun som ej ingår i landstingskomraun, av
landstinget och koraraunfuUraäktige raed den fördelning dera eraellan sora
länsstyrelsen besläraraer efter befolkningstalen. I Gotlands län förrättas
valet av koramunfullmäktige i Gotiands kommun.

Nämndeman i den mellankommunala
skatterätten förordnas av Konungen.

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 94

9 §

Valbar
liU nämndeman i länsskatterält och länsrätt är rayndig svensk medborgare, sora
är mantalsskriven och bosatt inora länet och ej har fyUt sjuttio år. Till
nämndeman i den mellankoraraunala skatterätten får utses endast rayndig svensk raedborgare,
som ej har fyllt sjuttio år.

Tjänsteman
vid länsstyrelse, länsnyklerhelsnämnd eller under länsstyrelse lydande
myndighet, länsläkare, biträdande länsläkare, socialvårdskonsulent, lagfaren
domare, åklagare eller advokat eller annan sora har till yrke atl föra andras lalan
inför rätta får ej vara närandeman.

Den
som har fyUl sextio år eUer uppger annat giltigt hinder är ej skyldig att
mottaga uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämnderaan är ej skyldig
all mottaga nytt uppdrag förrän efter sex år.

Rätten
prövar självmant den valdes behörighet.

10 §

Nämndeman
utses för sex år men får avgå efter två år. Ora näranderaän visar gUtigt
hinder, får skatterätt eUer länsrätt entlediga honora tidigare. Den som har
fyllt sextio år har rätt att frånträda uppdraget. Upphör nämnderaan alt vara
valbar eller behörig, förfaller uppdraget.

När
ledighet uppkoraraer, utses ny nämndeman för återstående tid.

11 §

Ledamot
och föredragande i skatterätt och länsrätt skall ha avlagt doraared eller
försäkran enligt 4 kap. 11 § rättegångsbalken.

12 §

De
som står i sådant förhållande lill varandra som sägs i 4 kap. 12 §
rättegångsbalken får ej saratidigt tjänstgöra sora ledaraöler i skatterätt
eller länsrätt.

13 §

I
fråga ora omröstning i skatterätt och länsrätt gäller bestäraraelserna i 16 och
29 kap. rättegångsbalken ora oraröslning i överrätt i tillärapliga delar.

14 §

Konungen
raeddelar ytterUgare föreskrifter ora skatterätts och länsrätts organisation
och verksamhet.

Denna
lag träder i kraft den 1 juU 1971.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 14 95

Utdrag
av protokoU, hållet i lagrådet den 13 januari 1971.

Närvarande:
f. d. justitierådet REGNER, regeringsrådet MARTENIUS, justitierådet
BERNHARD, justitierådet HESSER.

Enligt
lagrådet den 7 januari 1971 tiUhandakoraraet utdrag av protokoll över civUärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 20 november 1970, hade Kungl.
Maj:t förordnat, att enligt 87 § regeringsformen lagrådets utlåtande skuUe
inhämtas över upprättade förslag till 1) lag om skatterätt och länsrätt, 2)
lag om ändring i lagen (1955: 261) om avstängning av domare.

Förslagen,
som finns bUagda detta protokoU, hade inför lagrådet föredragils av
hovrättsassessorn Erik Neergaard.

Lagrådet
yttrade: , Förslaget tiil lag om skatterätt och länsrätt

Den
för vårt land tämligen säregna utformningen av förvallningsrältskipningen
innebär att denna i första instans i aUt väsentiigt om-händerhaves av
länsstyrelserna och de tUl dessa anknutna prövningsnäranderna. Inom
länsstyrelserna har hittiUs i allraänhel alla ärenden tillhörande ett och sararaa
äranesområde håUils ihop organisatoriskt. Detta medför alt inom en och samma
sektion handhaves såväl inspektion, tiUsyn och andra administrativa uppgifter
som rättskipningen. Även om del, såsora föredragande departementschefen anförde
i propositionen 1970: 103, inte finns fog för någon aUvarUgare erinran mot det
sätt på vilket förvaltningsrättskipningen har utövats vid länsstyrelserna, har
dock, såsom också underslröks, riklats kritik raot organisationsformen; bland
annat har hävdats att förvaltningsrättskipningens integritet äventyrades genom
den organisatoriska anknytningen till länsstyrelsernas administrativa
verksamhet. Del är enligt lagrådets raening att hälsa raed tiUfredsställelse,
att den vid 1970 års riksdag på grandval av den berörda propositionen
beslutade oraorganisalionen av den statiiga länsförvaltningen även åsyftar en
förstärkning av förvalmingsrällskipningen på länsplanet.

TiU
motivering av de åtgärder som avser förvaltningsrättskipningens stärkande
åberopades i propositionen 1970: 103 frärast, all de avgöranden sora träffades
inora ramen för förvaltningsrättskipningen i våra dagar får allt större vikt för
del allraänna och för den enskilde saral be-

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 98

verket
som skilda dorastolar endast till namnet. Samma personer som i egenskap av
ledamöter i länsskatlerätt handlägger ell skatlemål är sålunda behöriga alt
vid behov pröva t. ex. ett körkortsraål, men domstolen benämnes då länsrätt.
Samme ordförande i länsskatlerätt och länsrätt är behörig att i egenskap av ensaradoraare
vidtaga aUa de åtgärder och fatta alla de beslut sora anges i förslagets 6 .§,
raen han måste likväl av formeUa skäl ge akt på och i beslutet ange när han
handlar på länsskatlerättens vägnar och när han handlar på länsrättens vägnar.

När
uppdelningen på två dorastolar inte genoraföres i organisatoriskt hänseende, synes
det lagrådet sora om del skulle varit lämpligt alt förvallningsrältskipningen
på länsplanet också formeUt utövades av en enda doraslol med behörighet att
upplaga mål inom båda de korapetens-oraråden sora angivils i förslaget.
Särskilt i inledningsskedet, när de doraarappgifler sora föreslagits för skatterättema
torde kvantitativt betydligt överväga dera som hänförts liU länsrättema, kan
emellertid skäl förefinnas att bibehålla den på nuvarande
länsstyrelseorganisation grundade uppdelningen på två domstolar raed olika naran,
och lagrådet föreslår därför ej ändring av förslagel härutinnan. Frågan synes
dock kunna koraraa i elt annat läge sedan domstolarna varit i verksamhet någon
tid och länsrätternas område - såsom torde vara avsikten - betydligt vidgats.
Sedan så skett lorde det komraa att framstå sora naturligt atl en geraensara förvallningsdoraslol
finns i varje län. Denna bör i så fall benäranas länsrätt. Med tanke på den
antagna utvecklingen synes det vara anledning all förelaga sådan järakning i
förslaget atl i lagrubriken och de särskUda paragraferna länsrätt namnes före
skatterätt.

Ora
de två dorastolarna framdeles förenas tiU en länsrätt, lärer dess kompetensområde
kunna anses vara så omfattande att det bör ifråga-koraraa alt giva regler ora doraslolen
i lagen ora allraänna förvallnings-dorastolar i stället för i en speciallag.

5
§

I
fråga om lekraännens deltagande i förvallningsrältskipningen avviker del
förevarande lagförslaget i vissa hänseenden från vad sora enligt 1969 års
reformer gäUer beträffande de allmänna underrätterna.

Tingsrätt
skaU vid handläggning av brottmål beslå av en lagfaren domare och närand.
Enahanda sammansättning har tingsrätt vid handläggning av vissa raål och
ärenden som avses i giftermålsbalken och föräldrabalken (se 15 kap. 29 § GB, 20
kap. 36 § FB samt 6 § lagen om handläggning av doraslolsärenden). Dessa raålgrapper
lorde utgöra den övervägande delen av de raål som förekomraer vid tingsrätterna.
I andra tvistemål består tingsrätt av tre lagfarna doraare.

I
fråga ora antalet näranderaän i tingsrätt redovisades i propositionen 1969: 44
ingående och utförligt de synpunkter som framkorarait och

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 99

de
överväganden sora skett. I propositionen föreslogs att rätten skulle vara doraför
raed fyra näranderaän, dock med tre i nämnden ora förfall för nämnderaan
inträffade sedan huvudförhandUng påbörjats. Första lagutskottet anförde i
utlåtandet 1969: 38 att utskottet viUe kraftigare än sora skett i propositionen
betona dels den betydelse nämnddeltagandet i rättskipningen raåste antagas ha
för allraänhetens förtroende för doraslolama, dels värdet av alt lekraannasynpunkter
koramer tiU uttryck vid målens prövning. Utskottet erinrade i detta samraanhang
ora att utvecklingen inom samhället går mol alt lekmannainflytandet ges utrymme
på aUt flera oraråden, något sora bedöras sora värdefuUt för demokratin och för
frågomas aUsidiga belysning. - Med hänvisning lill vad utskottet sålunda anfört
om betydelsen av att nämnd deltager i rättskipningen förklarade utskottet, som
i äUl väsentUgt instärade i de skäl departeraentschefen anfört till slöd för förslagel
rörande nämndens storlek, att förslaget borde jämkas något så att nämnden i
regel hade fem ledamöter.

Beträffande
omröstaing i tingsrätt då nämnd har säte i rälten gäUer enligt 29 kap, 3 § RB
samt 15 kap. 30 § GB, 20 kap. 36 § FB och 6 § lagen om handläggning av doraslolsärenden
alt, ora vid överläggning yppas annan mening än ordförandens samt minst fyra näranderaän
eller, då i näranden är endast fyra, minst tre nämndemän förenar sig ora skälen
och slutet, gäller närandens raening men i annat fall ordförandens mening.
Vidare föreskrives att ordföranden skaU vid överläggning framställa saken och
vad lag stadgar därom, att vid orarösl-ningen ordföranden först skall säga sin
mening och därefter inhämta nämndens samt att, ora näranden bestärat rättens
avgörande, svarar för detta envar näranderaän som med sin röst bidragit därtUl.
Enligt 6 kap. 3 § RB skall nämndemans skiljaktiga mening antecknas i
protokollet även när nämnden icke bestämt utgången.

Såsom
första lagutskottet anförde innebär de näranda bestäraraelserna alt oraröstningsreglerna
är utforraade på den koUektiva oraröslnings-formens grund men med sådant reeUt innehåU
att man i det praktiskt mest betydelsefuUa fallet, att två meningar står mot
varandra, når sararaa resultat sora ora individuell rösträtt hade gäUl. Med
avseende å en ordning sora formeUt byggde på individueU rösträtt anförde
departementschefen - i vilkens yttrande häratinnan utskottet förklarade sig i
allt väsentligt insläraraa - bland annat: Om tre eUer flera meningar förelåge
vore lämpligheten av individueU rösträtt rainst sagt tveksara. Man hade vidare
att räkna raed alt det kunde föreligga Uka röstetal för två olika meningar
varför fråga uppkorame om utslagsrösten. YtterUgare hade man all la hänsyn till
frågan om det juridiska ansvaret för domen och medverkan vid domens avfattning.
Ulginge raan från alt individuell rösträtt med lika röstvärde formeUt skulle gäUa
kunde det svårligen motiveras atl nämndemännen inte skuUe ha samma ansvar för
domen

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 100

som
ordföranden. Detta i sin tur skuUe leda tiU att detaljutformningen av domen
inte gärna kunde försiggå utan alt närandemännen på ena eUer andra sättet finge
medverka eUer åtminstone ta del av avfattningen innan domen raeddelades. En
sådan ordning skuUe emeUertid belasta arbetet vid underrätterna utan att raan därigenora
i sak skulle vinna något. De anförda förhåUandena talade med styrka för att man
inte borde införa en ordning som forraeUt byggde på individuell rösträtt för näranderaän.

Med
hänsyn till vad som inledningsvis anförts om förvaltningsrättskipningens
ökande betydelse och den åsikt ora viklen av lekraannadel-tagande sora kora tiU
uttryck vid underrätlsreforraen, icke rainst i utskottets av riksdagen gUlade utiåtande,
synes det vara svårt att förslå varför antalet näranderaän i de nya förvaltningsdorastolarna
skall sältas lägre än i tingsrätterna. Såvitt gäUer länsskatterälten raedför förslagel
tiU och med en rainskning av det antal lekraän sora i allraänhel brukar dellaga
i prövningsnäranderna. Såsora skäl för förslagels ståndpunkt anför
departementschefen, utöver en redogörelse för de olika utredningarnas förslag,
avlämnade före underrättsreformen, saml däröver avgivna yttranden, väsentUgen
endast all lekraännen skaU ha individuell rösträtt och atl ora förslagel genoraförs
antalet lekraän bör vara läraUgen lågt.

Såsom
förut anmärkts innebär omröstningsreglema för tingsrätt raed närandsamraansätlning
att närandemännen har individueU rösträtt i de praktiskt viktigaste fallen av
meningsskiljaktighet. De erinringar som framstäUdes raot en ordning med även
formellt individuell rösträtt -vilka erinringar i nu ifrågavarande
lagstiftningsärende icke berörts av departementschefen - synes vara lika
vägande i fråga om förvallningsrältskipningen. Att hittiUs lekmännen i prövningsnämnd
haft fullständig individuell rösträtt synes knappast böra anses som elt
avgörande skäl att bibehåUa denna ordning när nämnden omvandlas lill domstol.
Därvid är atl märka att enligt vad sora anfördes i propositionen 1970: 103
några krav på specieU fackkunskap inte bör ställas på lekraännen saral alt sararaa
näranderaän avses skola kunna dellaga både i länsskatlerätt och länsrätt.
Hänvisningen i detta sararaanhang lill faslighets- och exproprialionsdomslolama
synes föga bärande med hänsyn lill dessa domstolars raycket speciella korapelensoraråde
och det ringa antalet näranderaän.

Vad
sora nu anförts saral önskeraålel i och för sig ora likhet raellan underrätterna
i första instans talar starkt för all såväl oraröstningsreglerna som
bestämmelserna om antalet nämndemän beträffande förvaltningsdomstolarna får samraa
utforraning sora för tingsrättema. Vad departementschefen i övrigt anfört i
dessa hänseenden synes icke innefatta övertygande skäl för alt i förvaltningsdorastolarna
ha en ordning som avviker från den sora så nyUgen införts för tingsrättema.

I
enlighet med vad ovan anförts förordas alt 5 § får följande lydelse:

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 101

Länsrätt
och skatterätt består av förvaltningsdomare såsom ordförande och nämnd, ora ej
annat föreskrives i 6 §.

I
näranden skall sitta fera nämndemän. Får inkallad nämndeman förfall, är dock
rätten domför med fyra nämndemän.

Konungen
bestämmer hur många nämndemän som skaU finnas i varje län, för tjänstgöring i
länsrätt och länsskatterätt, samt vid den mellankoraraunala skatterätten.

6 §

För
atl innehåUet i paragrafen skall bli mera överskådligt föreslår lagrådet alt
den får följande lydelse:

Länsrätt
och skatterätt är domför utan nämnd

1. när åtgärd- uppenbart förbiseende,

4.
vid beslut om återkallelse
tills vidare av körkort eller turislkörkort eUer vägran att tiUs vidare
godkänna utiändskt körkort när det är uppenbart atl sådant beslut bör raeddelas,

5.
vid annat beslut som ej
innefattar slutligt avgörande av mål,

6.
vid avgörande av raål i vilket
saken är uppenbar.

Om
det ej är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsullen rält
är länsrätt och skallerätt också domför ulan närand vid beslut sora ej
innefattar prövning av raålet i sak.

Vad
i andra stycket sägs gäller även vid avgörande av

1.
raål om utdömande av vite,

2.
mål om handräckning vid
taxeringsrevision, handlings undantagande från taxeringsrevision och befrielse
från skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt taxeringsförordningen (1956:
623),

3.
mål angående omhändertagande
för utredning enligt 30 § barnavårdslagen (1960: 97),

4.
raål enligt uppbörds- och folkbokföringsförfattningama
raed undantag av raål ora arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt.

7 §

En
fråga av stor principieU betydelse är i vilken utsträckning ordförande i länsskatterält
och länsrätt skall, med hänsyn lill kravet all han sora doraare skall inlaga en
självständig ställning, kunna åläggas järaväl adrainistraliva uppgifter inom
länsstyrelsen och vilket slag av sådana uppgifter han skall kunna tiUdelas.

I
beslutet om partieU reform av länsförvaltningen anfördes att ordförande i länsskallerätt
och länsrätt, som borde ha ställning av domare, kunde vara antingen chefen för
huvudenheten för allmän förvaltning och förvallningsrättskipning eller chefen
för någon av de enheter som raotsvarar nuvarande aUraänna sektionen och
prövningsnämndens kansli. Härutöver kunde i vissa län behövas ytterligare doraare
sora uteslutande var sysselsatta som ordförande. I den tiU grund för lagrådsremis-

8
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 117

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 102

sen
liggande promemorian uttalades i anslulning härtiU alt det, för att det aUtid
skulle finnas tillgång till en ordförande som inte före handläggningen i länsskatterälten
eller länsrätten tagit befattning raed del aktueUa målet eUer frågor sora kunde
ha saraband med detta, i allmänhet borde utses tre ordförande; dessa kunde
vara de näranda befattningshavarna. De återgivna uttalandena synes ge vid
handen att ordförandeskap visserligen norraall borde uppdragas ål dessa
befattningshavare men alt så inte alltid behövde vara fallet utan att även
andra tjänstemän inom länsstyrelsen kunde koraraa i fråga.

I
remissutlåtandena över promemorian riktades viss kritik mot den föreslagna
ordningen. Kararaarrällen åberopade ett av departeraentschefen i annat sararaanhang
anfört yttrande, att personal skall kunna oradisponeras inora och raellan de
olika huvudenheteraa i länsstyrelsen, och framhöU i anslutning härtiU bl. a.
att önskemålet om en åtskillnad meUan förvallning och döraande verksamhet under
sådana förhållanden inle blir tillgodosett fullt ut raen alt detta får godtagas
till dess att tiden är raogen för helt fristående regionala
förvaltningsdomstolar. Kararaarrällen fann också förhållandet raeUan doraama
och chefen för huvudenheten vara oklart. Svea hovrätt ansåg det nödvändigt alt
ordförandena i sin egenskap av doraare inte slår i något lydnadsförhåUande
till länsstjrelsen och att denna självständiga ställning borde komraa tiU klart
ullryck i författningstexten.

Departeraentschefen
har behandlat frågan tämligen knapphändigt. Han refererar principuttalandet i
beslutet om partiell reform såsom innebärande att ordförande skall ha
ställning som domare men samtidigt vara tjänsleraan hos länsstyrelsen och sora
sådan kunna ha uppgifter exempelvis sora chef för den huvudenhet sora förat
angivits eller för en av enheterna inora denna. Härav följer enligt
departementschefen att ordförandena i administrativt avseende skall vara
underställda länsstyrelsen. Han tillägger att av ordförandenas ställning som doraare
följer att de vid handläggningen av de raål sora ankoraraer på dera är helt
självständiga i förhållande till länsstyrelsen. Någon särskild föreskrift sora raarkerar
ordförandenas självständiga ställning genteraot länsstyrelsen eller deras stäUning
sora doraare behövs enligt departeraentschefen inle. Däreraot föreslås att i
lagtexten föreskrivs alt ordförande är tjänsteman hos länsstyrelsen.

Såsom
fraragår av det anförda är det avsett alt ordförande i vissa fall skaU enbart
sysselsättas raed doraarappgifler. För dyUka fall synes vid länsstyrelserna
kunna inrättas fullt självständiga doraartjänsler och den här diskuterade
frågan blir då inle aktuell. Den föreslagna föreskriften, att ordförande är tjänsleraan
hos länsstyrelsen, torde för dessa fall närmast innebära att innehavaren av domartjänslen
i kameralt avseende underslälles länsstyrelsen. Föreskriften innebär också alt
domaren har att följa bestämmelser om arbetsfördelning som av läns-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 J03

styrelsen
ges genom arbetsordning. I sakens natur ligger vidare att domaren när det gäUer
praktiska spörsmål, t. ex. lokalfrågor, har atl iaktta-g;i av länsstyrelsen
utfärdade föreskrifter.

I flertalet fall är del
emellertid avsett, alt tjänst som ordförande skall kombineras med administrativ
tjänst. Föreskriften alt ordförande är tjänsteman hos länsstyrelsen får härvid,
utöver vad nyss sagts, även innebörden atl en sådan kombination är möjlig, så
att innehavare av domartjänst kan åläggas att ulföra även administrativa
uppgifter inom länsstyrelsen. Såsora följer av vad departemenlschefen anfört
och ytterligare underslrukits i de återgivna remissutlålandena är det självfallet
därvid av stor vikt att dessa uppgifter inle är av sådan art att vederbörandes
självständighet sora doraare och hans opartiskhet kan ifrågasättas. Ora, såsom
är avsett, till ordförande utses befattningshavare inora huvudenheten för allraän
förvaltning och förvaltningsrällskipning lorde också delta krav i regel bli
uppfyllt. Den begränsning i fråga ora möjligheten alt utse tjänsteman i
länsstyrelsen till ordförande som här åsyftas är eraeUertid enligt lagrådets raening
av sådan principiell vikt att den bör korama till ullryck i lagtexten. En
föreskrift härom synes kunna fä lydelse i viss anslulning till bestäraraelsen
i 13 § statstjänstemannalagen, som reglerar tjänstemans rätt att inneha bisysslor.
Av en sådan bestämmelse torde exerapelvis följa alt tjänsleraan inom
huvudenheten för skalteförvaltning aldrig kan utses lill ordförande för länsskatterält.
Bestäraraelsen torde även innebära atl ora ordförande för länsskatteräll, sora
är Ijänstman inom huvudenheten för allraän förvaltning och förvaltningsrällskipning,
överföres liU huvudenheten för skatteförvaltning, han därigenom blir obehörig atl
i fortsättningen vara ordförande.

Lagrådet
förordar av nu och förat angivna skäl atl 7 § erhåller följande lydelse:

I
länsrätt och skatierätt skall finnas en eller flera förvaltningsdomare. De utnäranes
av Konungen.

Förvaltningsdomare
skall vara lagfaren. Förvaltningsdomare och föredragande i länsrätt och
skatterätt skall vara svensk raedborgare. Den sora är omyndig eller i
konkurstillstånd får ej tjänstgöra som förvalt-ningsdoraare eller föredragande.

Ora
förvaltningsdomare i länsrätt och länsskatterält har att fullgöra järaväl annan
tjänstgöring inora länsstyrelsen, får han ej i denna tilldelas uppgifter sora
kan rubba förtroendet till hans opartiskhet i den döraande verksamheten.

Ora
beviljande av ledighet och förordnande av vikarie för förvaltningsdomare raeddelas
bestämmelser av Konungen.

13
§ Beaktas vad som föreslagits i fråga ora lekraäns deltagande föranleder

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 104

detta
att förevarande paragraf bör oraarbetas. Vad departementschefen anfört
beträffande llUämpningsområdel för de skilda oraröstningsreglerna ger i och
för sig ej anledning lill erinran, dock bör i lagen uttryckligen anges i vad
mån de skUda reglerna skaU tillämpas.

Eftersom 16 kap. RB icke innehåUer
några besläramelser rörande omröstning då nämnd har säte i rälten, bör i
paragrafen upplagas särskilda omröstningsregler efter mönster av 15 kap. 30 §
GB. Dessa regler bör stå som i princip gällande. TiUämpningen av bestämmelserna
i 29 kap. RB kan i så fall begränsas all avse 2 § i kapitlet. Sistnämnda
paragraf synes härvid i tillämpliga delar böra få gälla beslut som rör böter
eller utdömande av vite.

I
enlighet härraed föreslås all 13 § får följande lydelse:

I
fråga ora överläggning och oraröslning i länsrätt och skatterätt gäller bestäraraelserna
i 16 kap. rättegångsbalken raed följande avvikelser.

Ordföranden
skall vid överläggningen fraraställa saken och vad lag stadgar därora.

Vid
omröstning skall ordföranden först säga sin mening och därefter inhärala
närandens.

Yppas
annan raening än ordförandens och förenar sig fyra näranderaän eller, dä i
näranden är endast fyra, rainst tre närandeman ora skälen och slutet, gäller
nämndens mening. I annat faU gäller ordförandens.

Har
nämnden bestärat rättens avgörande svarar för detta envar näranderaän som med
sin röst bidragit därtill.

I
fråga ora beslut sora rör böter eller uldöraande av vite skall därjämte iakttagas
29 kap. 2 § rättegångsbalken i tUlärapliga delar.

Därest
vad sora föreslagits i fråga om lekraannadellagande icke beaktas, synes under
alla förhållanden påkallat atl 13 § järakas. Varken 16 eUer 29 kap. RB
innehåller några regler som angives gälla i överrätt. Innebörden av
hänvisningen tiU 29 kap. RB är atl de regler skall till-lämpas som gäller
domstol utan nämnd; detta kan ej anses vara ett tydligt sätt all ange oraröstningsordningen
i en domstol raed näranderaän som ledamöter. Därjämte bör hänvisningen till 29
kap. RB begränsas tiU böter och vite på sätt ovan föreslagils saral meddelas
föreskrifter motsvarande andra och Iredje styckena i lagtexlförslaget här ovan
(jfr 12 § lagen ora faslighelsdoraslol).

Ikraftträdandebestäraraelsen
Eftersom val av nänmdemän, sora bör äga ram före lagens ikraftträdande, icke
kan anses vara en åtgärd av allenast administrativ natur, hemställer lagrådet
alt till lagen fogas ett stadgande av följande lydelse:

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 105

Val
av nämndemän i länsrätt och länsskalleräll skall med tillämpning av denna lag
första gången äga rum före den 1 juli 1971. Valet skall avse liden från och raed
nämnda dag.

Förslaget
till lag om ändring i lagen om avstängning av domare

Lagrådet
lämnar förslagel ulan erinran.

Ur
protokoUet: Ingrid Hellström

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 106

Utdrag
av protokollet över civUärenden, hållet inför Hans Mai:t Konungen i statsrådet
på Stockbohns slott den 22 januari 1971.

Närvarande:
Statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST,
GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, BENGTSSON, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen
för civildeparteraentet, statsrådet Lundkvist, anraäler efter geraensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets yttrande över förslag tiU

lag
om skatierätt och länsrätt,

lag
om ändring i lagen (1955: 261) ora avstängning av doraare.

Föredraganden
redogör för lagrådels yttrande och anför.

Liksom
lagrådet anser jag att det är av största vikt att de nya domstolarna, som ju i
administrativt hänseende skaU knytas till länsstyrelsema resp. riksskatteverket,
får en helt självständig ställning i fråga om handläggningen och avgörandet av
de mål sora ankoramer på dem. Lagrådet anför att ordförandenas självständiga
ställning i detta avseende bör .slås fast i de föreskrifter om domstolamas
organisation och verksamhet som skall meddelas av Kungl. Maj:t. Redan av del
förhållandel alt rättskipningen på ett område anförtros ell visst organ måste cnligl
min mening anses följa bl. a. alt delta organ har att självständigt handlägga och
avgöra de mål som omfattas av kompetensområdet. Självfallet bör emellertid de
närmare föreskriftema om domstolarnas organisation och verksarahet utformas så
all dc inte koraraer att innebära några inslcränk-ningar i domstolarnas
självständighet i fråga om den döraande verksamheten.

I
motsats liU lagrådet kan jag inte finna all ordförandenas självständiga
ställning som domare skulle markeras, ora del i lagen om skatterätt och
länsrätt infördes särskilda beteckningar på doraartjänslerna. Del bör ankorama
på Kungl. Maj:l att i ell samraanhang beslärama ora beteckningarna på alla de
nya tjänster vid länsstyrelserna sora skaU inrättas med anledning av den
beslutade omorganisationen av den statliga länsförvaltningen. Med hänsyn lill
vad lagrådet vidare anför i fråga ora ordförandena viU jag erinra om alt
beslutet om omorganisation innebär att

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 107

ordförandena
skall utses av Kungl. Maj:t samt ha stäUning sora domare raen saratidigt vara
tjänstemän hos länsstyrelsen och kunna ha uppgifter sora chef för huvudenheten
för allmän förvallning och förvallningsrättskipning eller för någon av de
enheter inom denna huvudenhet sora raotsvarar nuvarande allraänna sektionen
eller prövningsnärandens kansli. Det förutsätts vidare atl det i vissa län kan
behövas ytterligare doraare som uteslutande skall ägna sig åt dömande uppgifter.
Vid länsstyrelserna skall således inrättas tjänster sora avser dels uppgiften
att vara ordförande i länsskatterätten och länsrätten, dels uppgiften att vara
chef för nyssnämnda huvudenhet eller för någon av enheterna inora
huvudenheten. Vidare kan, sora fraragår av del anförda, vid vissa länsstyrelser
behövas tjänster för domare sora uteslulande skall ägna sig åt dömande
uppgifter.

Lagrådet
synes ha antagit atl det varit avsett att varje länsstyrelse-tjänsteman som uppfyller
de föreslagna behörighetskraven skulle kunn;i anförtros uppgiften all, vid
sidan av den tjänst han norraalt utövar, tjänstgöra sora ordförande i länsskatlerätt
och länsrätt. En sådan ordning har inle varit avsedd. Det synes eraeUertid
önskvärt alt del av lagtexten fraragår all ordförandeuppgiflen ingår i den
tjänst vid länsstyrelsen som ordföranden innehar. I 7 § lagen ora skatterätt
och länsriitl bör därför anges all ordförande i länsskallerätt och länsrätt
innehar tjänst vid länsstyrelsen. Del bör vidare föreskrivas all tjänsterna
tillsätts av Kungl. Maj:l. Det är inle avsett all särskilda tjänster skall
inrättas för ordförande i den raellankoramunala skallerällen. Sådan ordförande
skall i stället förordnas av Kungl. Maj:l för viss lid. Föreskrift härom bör
las in i 7 §. Som lagrådet föreslår, bör det vidare föreskrivas atl
bestämmelser om beviljande av ledighet och förordnande av vikarie för
ordförande meddelas av Kungl. Maj:t.

Som
lagrådet anför är det av stor vikt alt de ordförande som inte skall ägna sig
enbart ål uppgiften att vara ordförande inle tilldelas andra upgifter av sådan
art alt deras självständighet som domare eller opartiskhet kan sältas i fråga.
Lagrådet föreslår atl del i 7 § föreskrivs atl sådan ordförande inte får
tilldelas uppgifter som kan rubba förtroendet lill hans opartiskhet i den
dömande verksamheten. Lagrådet synes anse att uppgifter inora huvudenheten för
allmän förvaltning och förvaltningsrällskipning vid länsstyrelse i regel inle
behöver utgöra anledning atl sätta ordförandens självständighet eller
opartiskhet i fråga. Jag delar denna uppfattning. Av vad jag förut har anfört
framgår atl det är avsett all bara tjänster på denna huvudenhet skall omfatta
uppgift atl vara ordförande. En bestäraraelse av del slag sora enligt lagrådels
förslag skall tas in i 7 § lagen ora skatterätt och länsrätt kan enligt rain
mening ge upphov lill vissa svårigheter vid tillärapningen. Del väsenlliga synes
vidare vara alt cn ordförande inte får tjänstgöra, om om-

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 108

ständigheler
som kan rabba förtroendet liU hans opartiskhet i den dömande verksamheten
föreligger. Detta intresse tillgodoses genora jävs-bestämraelserna i 4 kap. 13
§ rättegångsbalken vUka, sora jag anförde i reraissen till lagrådet, avses bli tUlämpliga
på ordförande i skatierätt och länsrätt.

I
fråga om skatterätts och länsrätts sararaansättning är det enligt lagrådet raed
hänsyn lill förvaltningsrättskipningens ökande betydelse och den åsikt ora
vikten av lekraannadellagande som kora till uttryck vid underrätlsreforraen år
1969 svårt alt förslå varför antalet nämndemän i skatierätt och länsrätt skall
vara lägre än i tingsrätterna. Det är uppenbart att de synpunkter på lekraannadeltagandet
som tillmättes avgörande betydelse vid underrätlsreforraen raåste anses väsenlliga
också i fråga ora lekraannadeltagandet i skatterätt och länsrätt.

Visserligen
skall, sora jag anförde i prop. 1970: 103, några krav på speciell fackkunskap
inte släUas på lekraännen i skatterätt och länsrätt. Det bör emellertid
framhållas all rätterna i stor utsträckning koraraer att fungera sora andra
instans, att antalet raål och ärenden blir avsevärt, alt avgörandena i stor
utsträckning måste granda sig på skriftligt raaterial och alt de ofta innebär
tillämpning av ell orafaltande och delvis kora-pliceral författningsraaterial.
Vad särskilt beträffar länsrättema är det angeläget all bland nämndemännen är
representerade insikter i och erfarenheter av bl. a. sociala frågor. Vad jag
nu har sagt innebar inte att jag nuraera vill hävda alt häranderaännen bör ha
speciella fackkunskaper. Däremot anser jag raig kunna konstatera atl stora krav
i andra avseenden måste StäUas på näranderaännen, ora dessa skall kunna
fullgöra sin vikliga uppgift inora förvaltningsrättskipningen och få det
inflytande på avgörandena som är avsett.

Inrättandet
av länsrätterna innebär atl elt tämligen stort antal näranderaän raåste
rekryteras. Det kan befaras alt det koraraer att bli svårt all rekrytera elt
tillräckligt antal lekraän sora är både vUliga alt åtaga sig elt så krävande
uppdrag sora del här är fråga ora och lärapade för uppdraget, ora antalet näranderaän
sätts högre än sora föreslagils i lag-rådsreraissen. Härtill koraraer, sora frarahålls
i lagrådsreraissen, alt länsrätterna raed hänsyn tUl målens natur ofta raåste
sammanträda med kort varsel. Erfarenheterna från de prövningsnämnder som
sammanträder på avdelning, dvs. med höst fyra ledamöter utöver ordföranden, är
goda. TUl dessa prövningsnärander hör bl. a. näranderna i de tre största länen.

Med
hänsyn tiU vad jag nu har anfört finner jag inle skäl all i fråga ora antalet näranderaän
frångå förslaget i lagrådsremissen.

I
fråga ora oraröslningsreglema vill jag erinra ora att en ordning raed individueU
rösträtt i allraänhel tillämpas inora förvaltningen, all såväl länsförvaltningsulredningens
och landskontorsulredningens förslag som

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 109

förslagel
lill lag ora skatterätt innebär att lekrriännen skaU ha individuell rösträtt saral
atl 14 av de 16 remissinstanser som i sina yttranden över departemenlsproraeraorian
gick in på frågan tillstyrker förslaget ora individuell rösträtt. I prövningsnäranderna
har lekraännen individuell rösträtt och de har t. o. ra. en starkare ställning
än den sora förslaget i lagrådsreraissen ger nämndemännen. Vid omröstning i prövningsnärand
är ju regeln ora ordförandens ulslagsrösl en undantagsregel. Sora exera-pel på
domstolar i vilka lekmän har individuell rösträtt närans i lagrådsremissen
fastighetsdomstolarna och expropriationsdomstolarna. Ytterligare exempel är
vattendomstolarna (11 kap. 12 § vattenlagen) samt ägodelningsrätterna sora
utöver ägodelningsdomaren består av tre ägo-delningsnärandemän (21 kap. 2 och
37 §§ lagen, 1926: 326, om delning av jord å landet).

Om
näranderaännen skall ges individuell rösträtt, kan det, sora föredragande departemenlschefen
anförde vid underrätlsreforraen år 1969, knappast raotiveras att de inle skulle
ha sararaa ansvar för avgörandena sora ordföranden. Delta leder visserligen tUl
att de måste ges tillfälle alt åtrainstone ta del av avfattningen, innan ett
beslut raeddelas, men erfarenhetema från prövningsnärandemas verksarahet talar
för alt det inte behöver medföra några svårigheter.

Genom
underrättsreformen fick nämndemännen i allmän undenätt en väsentligt starkare
ställning än de tidigare hade haft. Den omständigheten att raan inte ansåg del
lärapligt all ge dera en också i forraelll avseende individuell rösträtt kan raed
hänsyn tiU vad jag har anfört nu och i lagrådsremissen inle anses utgöra
anledning att ge nämnderaännen i skatterätt och länsrätt en svagare ställning
än lekmännen har i prövningsnämnd.

Lagrådet,
som inle haft något att erinra mot vad jag anförde i lagrådsreraissen om tillärapningsorarådet
för omröslningsreglema för tvistemål resp. brottmål, anser att det bör anges i
lagtexten i vilken utsträckning de skUda reglerna skall tillämpas. Sora exerapel
på mål i vilka reglema för brottmål bör tillämpas vid omröstning i huvudsaken
nämns i lagrådsremissen endast mål om utdömande av vite. Det utesluts emellertid
inle alt reglema för brottmål kan böra tUlämpas också i vissa andra raållyper.
Särskilt raed hänsyn lill all rätternas korapelensoraråde framdeles kan få
annat innehåll bör det överlämnas åt praxis att med ledning av vad sora anförts
vid lagens tillkomst avgöra i vilken utsträckning reglerna för tvistemål resp.
reglerna för brottmål bör tiUärapas. Jag vill eraeUertid inte utesluta att
erfarenheterna från tillämpningen kan komraa att motivera en översyn i syfte
att åstadkomma en mera preciserad reglering.

Med
hänsyn tUl vad lagrådet anfört bör hänvisningen i 13 § lagen om skatterätt och
länsrätt till 16 och 29 kap. rättegångsbalken anges

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 110

gälla
beslämraelsema för doraslol med endast lagfarna ledamöter. Sora lagrådet
föreslår bör det föreskrivas att ordföranden skall säga sin mening först.
Någon föreskrift om alt ordföranden skall framställa saken och vad lag stadgar därora
anser jag inte nödvändig.

Vad lagrådet anfört i
fråga ora 6 § lagen om skatterätt och länsrätt bör föranleda en redaktionell
ändring. Sådana ändringar bör också göras i 4 och 5 §§. Med anledning av
lagrådets påpekande bör del i en övergångsbestämmelse föreskrivas att val av
nämndemän första gången skall äga rum redan före lagens ikraftträdande.

Under åberopande av det
anförda hemsläller jag att Kungl. Maj:t föreslär riksdagen att antaga förslagen
till

1)
lag om skatterätt och länsrätt,
raed vidtagna ändringar,

2)
lag om ändring i lagen
(1955:261) om avstängning av domare.

Med
bifall tiU vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordar Hans Maj:t Konungen alt tiU riksdagen skaU avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:14 111

Innehållsförteckning

sid.

Propositionen 1

Propositionens huvudsakliga innehåll 1

Förfatlningsförslag 2

Utdrag av statsrådsprotokoUet den 20 november 1970 7

Inledning 7

Riksdagsbeslutet om länsförvaltningen 8

Skatterätts kompetensområde 9

Den nuvarande förvaltningsrättskipningen på lands

kontoret och hos prövningsnämnden 9

Departementspromemorian 12

Remissyttrandena 14

Länsrätts kompetensområde 18

Den nuvarande förvaltningsrättskipningen på lands-

kansUet 18

Departementspromemorian 24

Remissyttrandena 25

Domförhet 31

Doraförhetsregler för länsstyrelse och aUmän underrätt 31

Tidigare iilredningsförslag och remissyttranden 33

Länsförvaltningsutredningen 33

Remissyttrandena över länsförvaltningsutredningens förslag 33

Landskonlorsutredningen 34

Remissyttrandena över landskontorsutredningens förslag 35

Förslaget tUl lag ora skatterätt 36

Remissyttrandena över förslaget till lag om skatierätt 36

Departeraentsproraemorian 37

Remissyttrandena 39

Omröstning 44

Bestämraelser om omröstning i prövningsnärand och i allmän

dorastol 44

Tidigare utredningsförslag och reraissyltranden 45

Besvärssakkunniga 45

Reraissyttrandena över besvärssakkunnigas förslag 46

Utredningen om administrativa frihelsberövanden 46

Förvaltningsdomstolskommittén 46

Länsförvaltningsutredningen 47

Reraissyttrandena över länsförvaltningsutredningens förslag 47

Landskonlorsutredningen 47

Reraissyttrandena över landskonlorssutredningens förslag 48

Förslaget till lag om skatterätt 48

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 112

Departemenlsproraeraorian

48

Reraissyttrandena

50

53
53

KJCUcLl
LdiICLllOdiC'i.Cli

Inledning

Skatterätts
kompetensområde

54

Allraänna
synpunkter

54

Skallemålen

56

Vilesmålen

57

Uppbörds-
och folkbokföriugsmålen

57

Länsrätts
kompetensområde

59

Allmänna
synpunkter

59

Utvisningsärendena

59

Barnavårdsmålen

60

Mål
ora verkställighet av dom i vårdnadsmål

61

Nykterhetsvårdsmålen

61

Körkortsraålen

62

Domförhet

63

Omröstning

68

Lagförslag

71

Inledning,
lagens rabrik m. m.

71

Domkretsar, anknytning tiU
länsstyrelse resp. riksskalleverk m. ra.

72

Departeraentsproraeraorian

72

Reraissyttrandena

72

Departeraentschefen

73

Närraare
ora korapetensen

74

Departeraentsproraeraorian

74

Reraissyttrandena

75

Departeraentschefen

76

Ordförande
i skatterätt och länsrätt

76

Vissa
besläramelser ora doraare

76

Departementspromemorian

77

Remissyttrandena

78

Departementschefen

79

Val
av näranderaän, antal m. m.

81

Departeraentsproraeraorian

81

Remissyttrandena

81

Departementschefen

82

Valbarhets-
och behörighetsvillkor, tjänstgöringstid m. ra.

83

Bestämmelser
för ledamöter i prövningsnämnd och nämnde-

män
i aUmän underrätt

83

Departementspromemorian

84

Remissyttrandena

84

Departemenlschefen

86

Jäv
ra. ra. 87

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:14 113

Tillärapningsföreskrifter,
ikraftträdande 88

Hemställan 88

BUaga 1. Departemenlsproraeraorians förslag tUl lag om skatterätt

och
länsrätt 89

Bilaga
2. Till lagrådet remitterade förfatlningsförslag 92

Utdrag av lagrådels
protokoll den 13 januari 1971 95

Utdrag av
statsrådsprotokollet den 22 januari 1971 106

opaginerad Kontrollera mot PDF

ESSELTE
1 « 1C « . STHm Jl 014B3 «

Doktrin (9)

  1. Henrik Hedberg, Europeiseringen av förvaltningsprocessen, FT 2021 nr 3 s. 445, på s. 447 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  2. Tormod Otter Johansen, Sebastian Wejedal, Mot ett funktionellt domstolsbegrepp, SvJT 2016 s. 100, på s. 118 · Fritt tillgänglig
  3. Patrik Södergren, Domstolsprövning i gråzonen, saklig kompetensfördelning och förvaltningsprocessens funktion – en fristående uppföljare till en bokanmälan, FT 2011 nr 2 s. 353, på s. 368 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  4. Ulrik von Essen, Omröstningsreglerna i förvaltningsprocessen, FT 2007 nr 1 s. 51, på s. 52, 53 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  5. JO om förvaltningsförfarandet, FT 1998 nr 6 s. 343, på s. 347 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  6. Jörgen Bengtsson, W. Hermanson, G. Sandler, S. V. Svensson och B. Wennberg, Taxeringshandbok, FT 1976 nr 6 s. 302, på s. 303 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  7. Waldemar Hermanson, E. Lilliesköld, R. Lindqvist, Synpunkter på den regionala förvaltningsrättskipningens organisation, FT 1975 nr 3 s. 117, på s. 119 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  8. Rolf Almering, Europakonventionen som lagtolkningsfaktor, SvJT 1973 s. 774, på s. 782 · Fritt tillgänglig
  9. Carl-Johan Cosmo, Handläggningen av körkortsfrågor, FT 1972 nr 6 s. 306 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

60 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (47)

47 kopplingar i 29 dokument.

  1. Prop. 2017/18:279 Stärkt rättssäkerhet i de allmänna förvaltningsdomstolarna s. 22 om s. 67 i texten
  2. SOU 2014:76 Fortsatt utveckling av förvaltningsprocessen s. 242 i texten
  3. SOU 2013:49 Nämndemannauppdraget, - breddad rekrytering och kvalificerad medverkan s. 165 · s. 437 i texten
  4. Prop. 2012/13:45 En mer ändamålsenlig förvaltningsprocess s. 149 i texten
  5. Prop. 2006/07:119 En effektivare lag om elektronisk kommunikation s. 48 om s. 70 i texten

Visa alla 29

Rättsfall (2)

2 kopplingar.

  1. RÅ 2005 ref. 59 om s. 44 ur registret
  2. MIG 2007:17 om s. 70 i texten

Doktrin (11)

11 kopplingar i 10 dokument.

  1. FT 2007 s. 51 Ulrik von Essen, Omröstningsreglerna i förvaltningsprocessen s. 52 · s. 53 i texten
  2. FT 2021 s. 445 Henrik Hedberg, Europeiseringen av förvaltningsprocessen s. 447 i texten
  3. SvJT 2016 s. 100 Tormod Otter Johansen, Sebastian Wejedal, Mot ett funktionellt domstolsbegrepp s. 118 i texten
  4. Sunnqvist, Konstitutionellt kritiskt dömande, vol. 2, 2014 s. 55 om s. 95 i texten
  5. FT 2011 s. 353 Patrik Södergren, Domstolsprövning i gråzonen, saklig kompetensfördelning och förvaltningsprocessens funktion – en fristående uppföljare till en bokanmälan s. 368 i texten

Visa alla 10