Kungl. Maj:ts proposition angående transportstöd vid viss linjesjöfart från Gotland
1971 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1971:154, Kungl. Maj:ts proposition angående transportstöd vid viss linjesjöfart från Gotland
Dokumentets text
Kungl.
Maj:ts proposition nr 154 år 1971 Prop. 1971:154
Nr 154
Kungl.
Maj:ts proposition angående transportstöd vid viss linjesjöfart från Gotland;
given Stockholms slott den 29 oktober 1971.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av
bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna
dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och
Herres frånvaro:
CARL GUSTAF
BENGT
NORLING
Propositionens
huvudsakliga innehåll
För att skapa gynnsammare betingelser för den näringsgeografiska
utveckling som Gotlands inlemmande i stödområdet syftar till föreslås i
propositionen ett fraktstöd avseende de utgående godstransporterna i
Gotlandsbolagets färjetrafik med fastlandet. Godstaxan (längdmeter-taxan för
godsfordon) avses reduceras med 50 "lo.
För att gynna turismen och förbilliga den
gotländska allmänhetens fastlandsresor föreslås vidare en statlig insats, som i
förening med visst företagsekonomiskt utrymme inom Gotlandsbolaget medger en
reducering av bolagets personbilstaxa med 25 "lo.
Årskostnaden för det angivna stödet, som avses utgå
fr. o. m. den 1 februari 1972, har beräknats till sammanlagt 2,1 milj. kr.
1
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 154
Prop. 1971:154
Utdrag
av protokollet över konununikationsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 29 oktober 1971.
Närvarande:
Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF,
MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON..
Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet
Norling, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter
fråga om transportstöd vid linjesjöfart från Gotland och anför.
1970
års proposition angående lagstiftning om linjesjöfart på Gotland
Av 1970 års riksdag har på grundval av förslag i
proposition 1970: 175 (3LU 1970: 89, rskr 1970: 463) antagits en lag om
linjesjöfart på Gotiand (1970: 871).
I propositionen konstaterades att man i fråga om
målsättningen att för Gotiands del trygga en tillfredsställande
transportförsörjning har att beakta de specieUa näringsgeografiska och andra
förhållanden, som påverkar utformningen och omfattningen av transporterna
mellan Gotland och övriga delar av landet. Den icke reguljära trafiken, som ombesörjs
av tank- och trampfartyg, är kvantitetsmässigt dominerande och omfattar i
huvudsak olika slags massgods. Den reguljära godstrafiken är visserligen
kvantitativt betydligt mindre till sin omfattning ca 130 000 ton per år men
representerar samtidigt den dd av godstransporterna som från såväl
försörjnings- som näringspolitisk utvecklingssynpunkt tilldrar sig särskilt
intresse och som med hänsyn tUl fraktkostnaderna ansetts böra förbilligas
genom särskilda statliga ekonomiska insatser. Den omfattar i huvudsak
högvärdigt stycke- och vagnslastgods samt vissa jordbruksprodukter. I fråga
om persontrafiken konstaterades att flyget bl. a. genom de särskUda rabatter
som erbjuds i allt större utsträckning tagit över de fasta, över hela året
fördelade persontransporterna, medan beträffande turistresorna transporterna
med båt alltjämt är klart dominerande.
Av propositionen framgår att den reguljära
sjötrafiken tidigare ombesörjts av flera rederier men att en koncentration ägt
rum och att numera Rederi AB Gotland (Gotlandsbolaget) i huvudsak svarar för
den reguljära båttrafiken meUan Gotiand och fastiandet. Den trafik som
Prop.
1971:154 3
bedrivs
av AB Sjölinjer är endast av mindre omfattning. I fråga om Gotlandsbolaget, som
från Visby året runt trafikerar fastlandshamnarna Nynäshamn, Södertälje och
Oskarshamn, ombesörjs trafiken med färjor. Den begränsade trafik som handhas
av AB Sjölinjer går mellan Visby och Stockholm med mindre, konventionellt
lasttonnage.
Departementschefen
framhöll i sammanhanget, att Gotland i fråga om sin trafikstruktur markant
avviker från det transportmönster, med vilket trafikpolitiken eljest arbetar.
Någon konkurrenssituation i förhållandet mellan flera trafikgrenar föreligger
sålunda av naturliga skäl inte i godstrafiken mellan Gotland och fastiandet.
Inte heller föreligger någon egentlig konkurrenssituation mellan flera transportföretag
i fråga om de reguljära, sjögående gods- och persontransporterna. Detta sammanhänger
med trafikunderlagets relativt sett begränsade omfattning, vilken verkar för en
företags- och resurskoncentration i den reguljära sjötrafiken. Om detta kan
enligt departementschefen sägas att koncentrationen inte bara är en följd av
trafiksituationen utan en förutsättning för att trafikarbetet skall kunna
drivas på ett rationellt sätt och utan onödigt höga frakter och
passageraravgifter.
På
detta förhållande anlades i propositionen två aspekter. Å ena sidan framstår
det som ett allmänt intresse att på lämpligt sätt säkra den nödvändiga
koncentrationen och samordningen av trafikarbetet. A andra sidan följer härmed
en monopolsituation, som ställer särskUda krav på det företag som ombesörjer
trafiken. För att säkerställa att skäliga krav i fråga om linjedragning,
trafikstandard och taxesättning beaktas är en fortlöpande samhällelig insyn i
verksamheten motiverad, liksom möjligheter för det allmänna att om nödvändigt
påverka trafikförhållandena. Skälen för ett samhäUeligt inflytande förstärks
ytterligare i ett läge, då staten förklarat sig beredd att göra särskilda,
ekonomiska insatser för att reducera fraktkostnaderna i den reguljära trafiken
mellan Gotland och fastlandet. Garantier bör nämligen då finnas för att
bidragen knyts till en på en gång rationell och servicein-riktad
trafikuppläggning och taxesättning och att de kommer allmänheten och
näringslivet på Gotland till godo i form av relativt sett lägre taxor.
I enUghet härmed får enligt den tidigare nämnda
lagen som trätt i kraft den 1 februari 1971 linjesjöfart på Gotland
bedrivas endast efter särskilt av Kungl. Maj:t meddelat tUlstånd (1 §). Med
linjesjöfart avses därvid i förvärvssyfte bedriven sjöfart i regelbunden trafik
mellan Gotland och svensk hamn utanför Gotland (2 §). TUlstånd får meddelas
endast för sjöfart som kan anses vara till nytta för näringslivet och
befolkningen på Gotland och som är behövlig från allmän synpunkt. Tillstånd
beviljas endast den som har personella, ekonomiska och tekniska
förutsättningar att driva trafiken på ett företagsekonomiskt tUl-
Prop. 1971:154 4
fredsställande
sätt och så att kraven på en god transportförsörjning tUlgodoses (3 §).
Tillstånd skaU kunna förbindas med särskUda vUlkor och föreskrifter (4 §), För
sjöfart som omfattas av tUlstånd skall Kungl. Maj:t eUer myndighet som Kungl,
Maj:t bestämmer fastställa taxor och turplaner (5 §), Tillståndshavare är i princip
skyldig att befordra passagerare och gods enligt fastsfällda taxor och
turplaner (6 §), Vidare gäller att tUlståndshavaren är skyldig att lämna
erforderliga uppgifter för fastställande av taxor och turplaner och för
kontroll i övrigt av att vederbörande fullgör sina åligganden enligt lagen (7
§), Slutligen innehåller denna stadganden om återkallelse och upphävande i
andra fall av meddelat tUlstånd samt straffbestämmelser (8 och 9 §§),
Med stöd av lagen har Kungl, Maj:t den 29 januari
1971 meddelat tillstånd dels åt Gotlandsbolaget att självt eller genom belagt
dotterbolag bedriva sjöfart för gods- och personbefordran i regelbunden trafik
mellan Gotland och svenska hamnar utanför Gotland, dels åt ÄB Sjölinjer att
bedriva sjöfart för styckegodsbefordran i regelbunden trafik mellan Gotland
och Stockholm, I båda fallen gäller tillstånden tills vidare fr, o, m, den 1
februari 1971, Vidare har Kungl. Maj:t den 26 mars 1971 med stöd av lagen
fastställt turplaner och taxor för de båda bolagens ifrågavarande trafik att
gälla för tiden den 1 april 1971 t. o. m. den 31 januari 1972.
I fråga om den statliga ekonomiska insats som
ställts i utsikt i syfte att reducera fraktkostnaderna i den regulj'ära
trafiken mellan Gotland och fastlandet framhöll departementschefen i den
angivna propositionen, att han då ännu inte var beredd att framlägga något
konkret förslag. Storleken av ett sådant bidrag fick lämpligen prövas i
anslutning till den i lagen förutsatta prövningen av taxesättningen, därvid bl.
a. fick beaktas de möjligheter i taxehänseende som ifrågavarande trafikföretags
egen ekonomiska ställning kunde inrymma. Som resultat av sådana överväganden
avsåg departementschefen att senare återkomma i bidragsfrågan.
Godstrafiken
till och från Gotland
Är 1969 uppgick enligt den officieUa
hamnstatistiken den totala godstrafiken till och från Gotland tUl avrundat 2,7
milj. ton. Härav avsåg ca 2,2 milj. ton gods från Gotiand och ca 0,5 milj. ton
gods tUl Gotiand. Över Visby gick ca 82 000 ton av det utgående godset och ca
229 000 ton av det inkommande godset.
Av den totala godstrafiken svarade år 1969
färjetrafiken för ca 5 "lo och lastbåtstrafiken för ca 95 "lo. Av den
sistnämnda var den helt övervägande delen motsvarande ca 94 "/o av den
totala godstrafiken icke-regulj'är trafik, som bedrevs av tramp- och
tankfartyg med trader
Prop.
1971:154 5
i princip beroende på lasttUlgången. Den begränsade
reguljära lastbåtstrafiken går mellan Visby och Stockholm och bedrivs sedan
februari 1971 enbart av AB Sjölinjer.
Lastbåtstrafiken
Lastbåtstrafikens fördelning på in-
och utgående trafik och olika varuslag redovisas i tabellen i det följande. Av
tabellen framgår att det till Gotland transporterade lastbåtsgodset år 1969
uppgick till 467 000 ton, varav 289 000 från det övriga Sverige och 178 000 ton
från utlandet. Av det ingående svenska godset utgjorde mineraloljor och
mineraloljeprodukter den helt dominerande delen (200 000 ton), varjämte mera
betydande kvantiteter kunde noteras för gödselmedel (38 000 ton) och
obearbetade mineraliska ämnen (19 000 ton). Samma varuslag dominerade det
ingående utländska godset (139 000 ton resp. 16 000 och 8 000 ton).
Av tabellen framgår vidare att det
från Gotland transporterade lastbätsgodset år 1969 uppgick till 2 145 000 ton,
varav 1 540 000 ton
Varutrafiken med lastfartyg till och från Gotland år 1969
fördelad på varukategorier
och vissa
varuslag
Källa: Tabellerna 16 och 17 i Sjöfart 1969, utgiven av SCB
Vaiuslag, 1 000 ton Till Gotland Från Gotland
Inr.
Utr.
Inr. Utr.
2
1
17 15
0
0
9
6
'14
0
0
5 2
26
38
16
___ . ___
19
8
"-782 538
4 0
0
1
_ __
0
1
___ ___
200
139
___ ___
3
1
___ ___
1
2
0
5
1
=716 *24
5
0
0
1
1
0
1
0
0
1
0
2
0
1
Spannmål
Färska
frukter och färska köksväxter
Andra
livsmedel, drycker, tobak
Oljefröer,
oljehaltiga nötter, oljor och fetter
Trävaror,
kork
Gödselmedel
Obearbetade
mineraliska ämnen utom malmer
Järnmalmer
och järnskrot
Andra
malmer och annat metallskrot
Andra
råvaror
Stenkol
och koks (fasta bränslen)
Mineraloljor
och mineraloljeprodukter, gas
Mineraltjära ur stenkol och naturgas
Kemiska
grundämnen och föreningar m. m.
Kalk,
cement, varor av mineraliska ämnen
Metaller
Arbeten av metaller
Maskiner, transportmedel
Övriga
färdiga varor
Övrigt
(ospecificerbart styckegods m. m.)
Summa 289 178 1 540 605
1 Posten avser socker
Posten avser kalksten
Av posten avser 699 000 ton cement
* Posten avser cement
Prop. 1971:154 6
till
det övriga Sverige och 605 000 ton till utlandet. Av det utgående godset till
svenska fastlandet utgjordes de två helt dominerande posterna av kalksten (782
000 ton) och kalk, cement m. m, (716 000 ton), I övrigt kan nämnas spannmål (17
000 ton) och socker (14 000 ton). De angivna fyra posterna svarade tillhopa för
99 "lo av det till svenska hamnar utgående lastbåtsgodset. Det till
utlandet transporterade godset avsåg i huvudsak kalksten (538 000 ton),
trävaror (26 000 ton), cement (24 000 ton) samt spannmål (15 000 ton),
I fråga om den begränsade reguljära godstrafik som
bedrivs på sträckan VisbyStockholm gäller att denna beträffande utförseln
från Gotland i huvudsak avser järnskrot och beträffande införseln till Gotland
bl, a, balkar, vissa plåtprodukter, vissa slags tankgods, sprängämnen och
diverse styckegods.
Av redovisningen i det föregående framgår att det
utiändska godset utgör en relativt betydande del av godsströmmarna i
lastbätstrafiken. Av införseln kom sålunda år 1969 ca 38 "k från utlandet
och av utförseln gick ca 28 "lo till utlandet.
Huvuddelen
av godset i lastbåtstrafiken såsom kalksten, cement, mineraloljeprodukter och
spannmål går till trampfartsfrakter, som väsentligt understiger vad som
betingas för bilgods av det slag som går i den reguljära färjetrafiken med det
svenska fastlandet. Det är också i stort fråga om gods som med hänsyn bl. a.
till hanteringen inte lämpar sig för lastbUs- och trailertransporter. Vissa
varuslag, som kvantitativt sett utgör en mindre del av det från Gotiand utgående
lastbåtsgodset kan dock med hänsyn till fraktförhållandena under vissa
förutsättningar bl. a. i fråga om djupet av en fraktsubventionering i
färjetrafiken tänkas gå över till biltransporter på färja.
Den
reguljära färjetrafiken
Den reguljära färjetrafiken med det svenska
fastlandet drivs numera endast av Gotlandsbolaget. Bolaget angör med dagliga
turer året runt Nynäshamn, Södertälje och Oskarshamn. Under sommarsäsongen angörs
även Västervik. På Gotland utgår trafiken från Visby, varjämte under sommaren
även Klintehamn angörs.
Den reguljära godstrafiken som f. n. bedrivs med
tre färjor är numera helt bilburen, och fartygen är konstruerade för
roll-on-/roU-off-trafik, dvs. kan köras eller dragas av och på. Huvuddelen av
godset fraktas på trailers och semUrailers, vilket innebär att dragfordonen ej
behöver medfölja färjorna.
Under år 1969 fraktades 73 000 ton bilburet gods
tUl och ca 52 000 ton från Gotland. Antalet befraktade lastbilar och trailers
till och från Gotiand uppgick till drygt 19 000.
Det
tiU Gotiand transporterade färjegodset utgörs av ett brett varu-
Prop. 1971:154 7
register, såsom livsmedelsprodukter, kemiska produkter,
byggnadsma-teriel, konfektionsvaror, dmateriel, papper, maskiner och diverse
verkstadsprodukter. Livsmedelsprodukter av olika slag utgör ett dominerande
inslag och kan uppskattas svara för ungefär hälften av det till Gotland införda
godset.
Det från Gotland transporterade
färjegodset utgörs tiU uppskattningsvis 60 "lo av livsmedel, såsom kött,
fläsk, konserver, mejeriprodukter etc. I övrigt innefattar utförseln bl. a.
produkter från dindustrisektorn.
I fråga om de av Gotlandsbolaget
tillämpade frakterna gäller att fr. o. m, den 1 januari 1971 har införts en s,
k, längdmetertaxa för det bilburna godset, vilket innebär att fraktkunderna
betalar för det utrymme som beläggs på bildäck. Detta svarar mot den praxis
som mera allmänt gäUer för godsfärjor av här ifrågavarande slag. Nuvarande
fraktavgifter per längdmeter på resp, sträckor är följande.
Sträcka Pris per längdmeter
GotlandNynäshamn 39
kr,
GotiandSödertälje 47
kr,
GotlandOskarshamn/
Västervik 32 kr.
Huvuddelen av godstrafiken på
färjorna drygt 80 "lo sker i regi av transportförmedlingsföretagen AB
Godstrafik och Bilspedition (GBS), AB Svenska Godscentraler (ASG) och Svenska
Lastbils AB (Svelast), GBS och ASG tUlämpar en speciell godstaxa för
gotiandstrafiken. Taxan som är densamma för de båda företagen inrymmer dels
ersättning för lastfordonet under färjeöverfarten, dels ersättning till Gotlandsbolaget
för denna. När Svelast utför transporter för SJ:s och Gotlandsbolagets
samtrafik gäller SJ:s godstariff system,
I persontrafiken dominerar
turistresorna. Antalet passagerar-resor var år 1970 ca 389 000, varav ungefär
60 000 företogs av personer bosatta på Gotland, Med angivna resestruktur följer
starka säsongmässiga svängningar i resandetrafiken. Antalet överskeppade
personbilar beräknas år 1971 uppgå tUl ca 88 000,
EnUgt gäUande persontaxa utgör
priset för enkel resa tiU fastlandet kr, 42: 50, vara på Gotland bosatta
personer erhåller 50 "lo rabatt. Härtill kommer hyttUlägg, som i
turistklass utgör 20 kr. Avgiften för en överförd personbil är 60 kr,, vara på
Gotland bosatta personer erhåUer 50 o/o rabatt.
Prop.
1971:154
Departementschefen
I prop, 1970: 175 vari riksdagen förelades
förslag till lagom linjesjöfart på Gotland erinrade jag om de speciella
näringsgeografiska och andra förhållanden, som påverkar utformningen och
omfattningen av transporterna mellan Gotland och övriga delar av landet. Det
konstaterades att med Gotlands läge följer dess starka beroende av
sjötransporter och att detta i särskUd grad gäller godstrafiken, I fråga om denna
dominerar visserligen den icke reguljära tank- och trampfarten kvantitativt.
Den reguljära godstrafiken som i huvudsak går med färjor och som omfattar
mera högvärdigt gods tilldrar sig emellertid särskUt intresse från
näringspolitisk synpunkt samt med hänsyn till fraktkostnaderna, I fråga om
persontrafiken konstaterades, att flyget i allt större utsträckning tagit över
de fasta, över hela året fördelade persontransporterna, medan beträffande
turistresorna transporterna med båt alltjämt dominerar.
Jag
erinrade vidare om att Gotlandsbolaget numera bortsett från den
lastbåtstrafik som ÄB Sjölinjer bedriver på Stockholm svarar för den
reguljära sjötrafiken med landet i övrigt. Gotlandsbolagets trafik har helt
karaktären av färjetrafik. Någon egentlig konkurrenssituation föreligger
sålunda inte i fråga om de reguljära, sjögående gods- och persontransporterna.
Detta sammanhänger med trafikunderlagets relativt sett begränsade omfattning.
Den företagsmässiga koncentrationen kan som jag då framhöll också sägas
vara en förutsättning för att trafikarbetet skall kunna drivas på ett
rationellt sätt och utan onödigt höga priser.
Samtidigt
som det framstår som nödvändigt att säkra koncentration och samordning av
trafikarbetet, motiverar emellertid monopolsituationen för det trafikdrivande
företaget att det allmänna får en fortlöpande insyn i verksamheten, liksom
möjligheter att vid behov påverka den. Det gäller här att skapa garantier för
ett tiUräckligt tillgodoseende av det gotländska näringslivets och den
gotländska allm'änhetens behov i fråga om trafikuppläggningen överhuvud,
anspråken på att gods- och persontransporter sker till rimliga och lämpligt
avvägda taxor osv.
För
att säkra en sådan insyn och ett sådant inflytande föreslogs i den förenämnda
propositionen en lag, enUgt vUken linjesjöfart meUan Gotland och svensk hamn
utanför Gotiand skall få drivas endast efter tUlstånd av Kungl. Maj:t. I lagen
anges de n'ärmare förutsättningarna för att tUlstånd skall lämnas. Taxor och
turplaner skall fastställas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t
bestämmer. Även i övrigt kan bestämmas s'ärskUda viUkor. Sedan lagen antagits av riksdagen, har såsom
nämnts trafiktillstånd meddelats Gotlandsbolaget att bedriva sjöfart för
gods- och personbefordran mellan Gotiand och
Prop.
1971:154 9
svenska
hamnar utanför Gotiand. Vidare har AB Sjölinjer lämnats tUlstånd att bedriva
sjöfart för styckegodsbefordran i regelbunden trafik mellan Gotland och Stockholm.
Genom särskUda beslut har turplaner och taxor fastställts för de båda bolagen
att gälla t. o. m. den 31 januari 1972.
I den nyssnämnda propositionen uttalade jag min
avsikt att senare återkomma till frågan om den ekonomiska insats som ställts i
utsikt i syfte att reducera fraktkostnaderna i den reguljära trafiken mellan
Gotland och fastlandet. Sedan frågan om ett sådant transportstöd behandlats
inom kommunikationsdepartementet, får jag i det följande redovisa resultatet
av mina överväganden.
Jag vill då först uppehålla mig vid den särskilda
varu- och prismässiga karaktären hos den kvantitativt dominerande
lastbåtstrafiken, varmed jag avser den icke-reguljära tramp- och tankfarten
ävensom den begränsade reguljära lastbåtstrafik som AB Sjölinjer bedriver. Av
de totalt ca 2,6 milj, ton gods som år 1969 transporterades till eller från
Gotland i lastbåtstrafik avsåg ca 30 o/o eller närmare 800 000 ton
gods som utfraktades till eUer
infraktades från utländsk hamn. Av återstående ca 1,8 milj, ton utgjorde drygt
1,5 milj, ton utgående gods till och knappt 300 000 ton ingående gods från det
svenska fastlandet. Det utgående godset dominerades helt av kalksten, kalk och
cement
ca 1,5 milj, ton vartill kom
vissa kvantiteter av främst spannmål och socker. Det från det svenska
fastiandet inkommande godset utgjordes till största delen av oljor och
mineraloljeprodukter ca 200 000 ton och i övrigt av främst gödselmedel och
obearbetade mineraUska ämnen.
Som framhålUts i det föregående går den helt
övervägande delen av godset i lastbåtstraflk till trampfartsfrakter, som
väsentiigt understiger vad som betingas för bUgods av det slag som går i den
reguljära färjetrafiken med det svenska fastlandet. Som också påpekats är det
i huvudsak fråga om gods som med hänsyn bl, a, tUl hanteringen inte lämpar sig
för lastbils- och trailertransporter. Det kan dock tänkas, att vissa varuslag i
den utgående godsströmmen vilka relativt sett representerar endast en mindre
del av denna vid tUlräckligt djup i en subventionerad utgående taxa i
färjetrafiken på kortare eller längre sikt skiUle gå över tUl biltransporter
via färja.
Den reguljära färjetrafiken mellan Gotiand och fastlandet
som bedrivs av Gotlandsbolaget med f. n, tre färjor i åretrunttrafik är i
detta sammanhang av särskilt intresse. Den omfattar en godsmängd av ca 125 000
ton, varav drygt 70 000 ton till och drygt 50 000 ton från Gotland,
Transporterna är såsom nämnts numera helt bilburna, och huvuddelen av godset
går på trailers och semitrailers, I den norrgående trafiken f, n. på linjerna
VisbyNynäshamn och VisbySödertälje går i betydande utsträckning gods från
eUer till
Prop. 1971:154 10
Stockholms-
och mälarområdet. Delvis går godset ofta efter omlastning i Stockholm i
vidare relationer, I trafiken på smålandskusten med åretruntlinjer
VisbyOskarshamn går i huvudsak gods från och till de södra delarna av
landet, AUmänt gäller att de s, k, transportförmedlingsföretagen med sina hopsamlande,
distribuerande och allmänt transportsamordnande uppgifter spelar en betydande
roll i varuutbytet meUan Gotland och fastlandet.
Det till Gotland transporterade färjegodset
omfattar ett brett varuregister. Förutom livsmedel som svarar för uppskattningsvis
50 "k av den ingående varuströmmen är det fråga om bl, a.
konfektions-varor, kemiska produkter, el- och byggnadsmateriel, maskiner och diverse
verkstadsprodukter. Det från Gotland utgående färjegodset utgörs till
uppskattningsvis 60 "lo av på Gotland producerade livsmedel såsom kött,
fläsk, konserver och mejeriprodukter vissa andra jordbruksprodukter, varor
från dindustrisektorn ävensom vissa andra bearbetade varor.
När det gäUer att bedöma i vilken utsträckning och
i vUka former ett f r a k t s t ö d skall utgå kan följande konstateras,
I fråga om det gods som transporteras i tank- och
trampfart gäller såsom nämnts att det till helt övervägande del sker till
frakter som ligger väsentUgt under vad som betingas vid bilburna transporter.
Något transportstöd är i sådana fall givetvis inte motiverat, I den utsträckning
fraktskUlnaderna är mera begränsade gäller det gods som med hänsyn till
hanteringsmöjUgheterna i och för sig kan transporteras med trailers och som på
kortare eller längre sikt också kan tänkas gå över till denna transportform vid
en subventionering av den utgående färjetaxan. Med hänsyn till denna möjlighet
bortfaller skälen helt för att överhuvud subventionera något gods i den angivna
lastbåtstrafiken,
I enlighet härmed föreslår jag, att fraktstödet
knyts till den reguljära färjetrafiken. Med en sådan utgångspunkt gäller det
att utforma fraktstödet på ett sådant sätt att det bäst främjar Gotlands
regionala och näringspolitiska utveckling.
Vid
mina överväganden huruvida fraktstödet skall avse både in- och utgående
färjetransporter eller om det bör koncentreras till de utgående transporterna
och därvid kunna ges ett relativt sett ökat djup har jag funnit avgörande skäl
tala för det senare alternativet. Som framgått av det föregående utgörs den
ingående varuströmmen till uppskattningsvis hälften av livsmedelsprodukter och
därutöver av ett förhållandevis brett register av konsumtionsvaror ävensom
olika slags kapitalvaror och verkstadsprodukter,
I
fråga om prisbildningen på det ingående färjegodset ger tUlgängUgt material
klart vid handen att gotlandspriserna beträffande den övervägande delen av
detta gods vid en jämförelse med genomsnittet för landet inte återspeglar
någon av transportkostnaderna betingad för-
Prop. 1971:154 11
dyring.
Undersökningar genomförda av statens pris- och kartellnämnd visar sålunda, att
livsmedelspriserna på Gotland snarare understiger än överstiger motsvarande
priser på fastlandet. Mera allmänt gäller i fråga om livsmedel liksom
beträffande vissa andra slags konsumentvaror att merkostnaden genom
färjeöverfarten neutraliseras genom att leverantörerna tillämpar en för hela
eller stora delar av landet generell prissättning. Prismaterial insamlat i
början av år 1971 i samband med nämndens löpande prisövervakning avseende olika
slags kapitalvaror diskmaskiner, kyl- och frysskåp, tvättmaskiner, spisar
och TV-apparater tyder exempelvis på att flertalet av de ifrågavarande
märkena var bUligare på Gotland än i genomsnitt för hela landet, I en del fall
var priserna på Gotland något högre, men skillnaderna var små. Därtill kom att
skillnaden mellan åsätt och uttaget pris i genomsnitt var ca 3 "lo för
landet i dess helhet men 5 "lo för Gotland, Vidare kan nämnas att
bostadsstyrelsens s, k, ortskoefficienter som återspeglar variationer i
byggnadskostnaderna pekar på att dessa för Gotiand ligger på samma nivå som
landet i övrigt och klart understiger kostnadema i Norrland och
storstadsområdena, I fråga om tUl Gotland ingående s, k, mellanprodukter som
används av den tillverkande industrin och därefter i bearbetad form i huvudsak
återtransporteras till fastiandet gäller att de som regel omfattas av
transportavtal avseende såväl in- som utgående gods och med rabatter för den
totalt transporterade godsmängden. Under angivna förhållanden skuUe ett
fraktstöd avseende det till Gotland ingående färjegodset uppenbarligen endast i
begränsad omfattning komma den gotländska allmänheten och det gotiändska näringslivet
tUl godo. Ett sådant stöd skulle dessutom i vissa fall kunna skapa svårigheter
för gotländska företag. Jag anser sålunda, att det inte finns anledning att
låta ett fraktstöd omfatta varuinförsdn,
I fråga om de utgående transporterna talar emellertid
vägande skäl för att genom ett fraktstöd minska de kostnadsmässiga olägenheter
för det gotländska näringslivet som följer med Gotlands läge och med de därav
betingade merkostnaderna i samband med färjeöverfarten. Därmed skapas också
gynnsammare betingelser för den näringspolitiska utveckling som Gotlands
inlemmande i stödområdet syftar till. I fråga om utformningen av
transportstödet gäller såsom nämnts att de utgående transporterna till helt
övervägande delen avser på Gotiand producerade jordbruks- och
livsmedelsprodukter samt mera bearbetade produkter från i första hand
verkstadsindustrin. Ällmänt gäller att det är fråga om varor, som det från
regionalpolitisk synpunkt är angeläget att stödja. Vid en jämförelse med det
norrländska transportstödet kan också konstateras, att det till allra största
delen är varor som faller inom detta. Detsamma gäUer de speciella godsslag som
f. n. går i trampfart men som vid ett fraktstöd inom ramen för färjetrafiken
kan tänkas på kortare eller längre sikt gå över till biltransporter.
Prop.
1971:154 12
Endast undantagsvis och i begränsade kvantiteter är det i
den från Gotland utgående färjetrafiken fråga om gods som faller utanför det
norrländska transportstödet. Med den angivna strakturen på det utgående godset
krävs inte den selektiva stödform som man i norrlandssammanhang arbetar med,
utan en generell lösning innefattande hela det färje-transporterade godset kan
väljas. Endast militära transporter bör undantas. I ett sådant generellt
arrangemang Ugger väsentiiga administrativa fördelar. Bl. a. kan man därigenom
bygga in fraktstödet direkt i Gotlandsbolagets taxa. Ett sådant arrangemang
som bygger på att det anslag som anvisas för fraktstöd utbetalas till
Gotlandsbolaget för att möjliggöra en däremot svarande reducering av taxan är
möjligt genom den kontroll i taxehänseende och den insyn i bolaget som lagen om
linjesjöfart på Gotiand medger.
Vid avvägningen av fraklstödet har
jag velat ge det ett sådant djup att marknadsförutsättningarna för det
gotländska näringslivet påtagligt förbättras och avsättningen av gotiändska
produkter i motsvarande mån stimuleras. Jag har därvid stannat för att föreslå
en neds'ättning av godstaxan (längdmetertaxan för godsfordon) för de utgående
transporterna med 50 "k fr. o. m. den 1 februari 1972. Därmed följer att
fraktavgiften per längdmeter vad avser sträckan GotlandNynäshamn kan minskas
från 39 till 20 kr. samt beträffande sträckan GotlandOskarshamn/Västervik
från 32 till 16 kr. Denna reducering av färjetaxan innebär utslagen på olika
totala transportlängder under antagande av fordonslaster om 515 ton att
frakten på exempelvis sträckorna VisbyStockholm, VisbyGöteborg och
VisbyNorrköping sänks med 1525 o/o. Härvid har av såväl Gotiandsbolaget som
transportförmedlingsföretagen normalt tillämpade rabatter beaktats. Detta
innebär ett stöd som väl hävdar sig vid jämförelse med vad som tillämpas inom
större delen av det allmänna stödområdet vid motsvarande avstånd.
De berörda
transportförmedlingsföretagen har åtagit sig att utforma sina gotlandstaxor med
hänsyn till fraktstödets storlek och anknytning till den från Gotland utgående
färjetrafiken.
För att trygga att det nu
föreslagna fraktstödet verkligen kommer det goti'ändska näringslivet tUl godo
avser jag att föreslå Kungl. Maj :t att uppdra ät statens pris- och
kartellnämnd att följa transportkostnadsutvecklingen för lastbilstrafiken från
Gotland.
I anslutning till behandlingen av
godstaxan avseende avgifter för överföring av godsfordon har jag även
övervägt frågan om avgifter för överföring av personbilar mellan Gotland och
fastiandet. Av det föregående framgår att antalet överskeppade personbilar för
år 1971 beräknas till ca 88 000, varav huvuddelen eller ca 70 000 överförs i
anslutning till turistresor. Återstoden var hemmahörande på Got-
Prop. 1971:154 13
land.
Avgiften för en överförd personbil är f. n. 60 kr., vara på Gotland bosatta
personer erhåller 50 "lo rabatf För att på en gång gynna turismen som
är en betydelsefull inkomstkälla på Gotiand och förbUliga den gotländska
allmänhetens fastlandsresor vill jag även för dessa fordon föreslå en kraftig
fraktreducering. Vid de överläggningar som förts mellan kommunikationsdepartementet
och Gotiandsbolaget har det visat sig att ett företagsekonomiskt utrymme finns
för en reducering av personbilstaxan med ca 10 "lo. Jag är beredd förorda
att ett medelsutrymme beräknas som vid den givna trafiken motsvarar en
ytterligare reducering med ca 15 "lo. Detta skulle alltså innebära en
total fraktminskning med 250/0. Det innebär vid nuvarande förhållanden att avgiften
för en överförd personbil fr. o. m. den 1 februari 1972 skulle bli 45 kr., vara
på Gotland bosatta personer liksom hittills skulle erhåUa 50 0/0 rabatt. Det
kan vidare nämnas, att företagsekonomiskt utrymme inom bolaget därjämte
bedömts finnas för en sänkning av persontaxan med ca 10 0/0. I enlighet härmed
har genom beslut av Kungl. Maj:t den 29 oktober 1971 priset på färdbiljett
enkel resa mellan Gotland och fastlandet fr. o. m den 1 februari nästa år
bestämts tUl 38: 50 kr., mot f. n. 42: 50 kr. På detta erhåller på Gotland
bosatta personer 50
0/0 rabatt.
Kostnaden för det nu föreslagna fraktstödet kan
beräknas tiU sammanlagt 2,1 milj. kr. per år, varav ca 1,5 milj. kr. hänför
sig tUl godstransportstödet och ca 600 000 kr. till nedsättning av
personbilstaxan.
Vid bestämningen av de företagsekonomiska
förutsättningarna för taxesättningen har hänsyn tagits till den i viss mån
ändrade marknadssituationen, som genom koncessionen inträtt för
Gotiandsbolaget. Den har bl. a. inneburit att en extra konsolidering inte
längre krävs med hänsyn till risken för en uppkommande konkurrens. Bortsett
härifrån ,gäller givetvis att en sådan konsolidering bör finnas som behövs för
att bolaget skall kunna utvecklas i företagsekonomiskt sunda och rationella
former.
Vid bedömningen av taxesättningen har ett något
reducerat utrymme beräknats för rabatter till de transportförmedlingsföretag
som svarar för huvuddelen av det med färjorna befraktade godset. Jag vill
emellertid i sammanhanget understryka, att de rabatter som sedan åtskilliga år
utgår till dessa företag har medgetts av Gotlandsbolaget på rent kommersiella
grunder. Även om viss reducering kan vara motiverad med hänsyn till den i viss
mån ändrade karaktären på Gotlandsbolagets trafik, kvarstår dock rabatternas
kommersieUa karaktär. På samma sätt bör bolaget kunna medge andra kunder
liknande rabatter på kommersiella grunder.
Medel till det ifrågavarande fraktstödet bör
anvisas under ett särskilt förslagsanslag, vilket lämpligen kan benämnas
Transportstöd till Gotland. För budgetåret 1971/72 föreslår jag, att detta
Prop. 1971:154 14
anvisas
med 900 000 kr. svarande mot kostnaderna för en femmånaders-period
(1.230.6.1972). För budgetåret 1972/73 kommer anslagsfrågan att behandlas i
statsverkspropositionen.
Det
föreslagna fraktstödssystemet bör bedrivas som försöksverksamhet under en
treårsperiod.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
1)
godkänna de av mig förordade
riktlinjerna för ett transportstöd till Gotiand,
2)
till Transportstöd för Gotland
för budgetåret 1971/72 under sjätte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
900 000 kr.
Med
bifaU till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att tiU
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokoUet: Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR, STHLM 1971 710498
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
33 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (33)
33 kopplingar i 29 dokument.
- Bet. 1998/99:TU6 Sjöfart i texten
- Bet. 1984/85:TU18 om anslag till Transportstöd för Gotland (prop. 1984/85:100 bil. 8) s. 2 i texten
- Bet. 1983/84:TU22 om anslag till Transportrådet och Transportstöd m m. (prop. 1983/84: 100 bil. 8) s. 3 i texten
- Bet. 1982/83:TU17 om anslag till Institut m.m. (prop. 1982/83:100 bil. 8) s. 4 i texten
- Bet. 1981/82:TU8 om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1981/82 (prop. 1981/82:25) s. 7 i texten