Kungl. Maj:ts proposition angående omlokalisering av viss statligverksamhet
1971 · 146 sidor, varav 144 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 144 av 146 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1971:29, Kungl. Maj:ts proposition angående omlokalisering av viss statligverksamhet
Dokumentets text
Kungl.
Maj:ts proposition nr 29 år 1971 Prop. 1971: 29
Nr 29
Kungl.
Maj:ts proposition angående omlokalisering av viss statlig verksamhet; given
Stockholms slott den 26 februari 1971.
Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprolokollel
över finansärenden, föreslå riksdagen alt bifalla de förslag om vars avlåtande
till riksdagen föredragande departemenlschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
G.
E. STRÄNG
Propositionens
huvudsakliga innehåll
Mot
bakgrand av det ökade behovet av regionalpolitiska insatser framläggs i
propositionen förslag lill omlokalisering av viss statlig verksamhet. Syftet
är både att stimulera en positiv utveckling i ett antal orter av stor
regionalpolitisk betydelse och atl bidra till alt dämpa expansionen i storstockholmsområdel.
Omlokaliseringen avser huvudsakligen hela myndigheter och institutioner och
skall begränsas till ett fåtal orter. Förslaget innebär omlokalisering av 30
myndigheter och institutioner och väsentliga delar av ytterligare sex
myndigheter och institutioner med sammanlagt ca 6 300 anställda till 13 orter
utanför storstockholmsområdet.
Åtgärder
föreslås för att lindra de omställningsproblem som uppslår för berörd personal.
I delta syfte föreslås vissa direkta ekonomiska stödåtgärder för den personal
som följer med vid omlokaliseringen. Vidare lämnas garanti för fortsatt
sysselsättning i slorstockholmsområdet för dem som har vägande skäl all inle
flytta med.
För
planerings- och utredningsarbete m. m. i samband med omloka-liseringarna föreslås
ell belopp av 5 milj. kr. Dessutom erfordras 25 milj. kr. för markinköp.
Förslaget
innebär all inflyttning på de nya lokaliseringsorterna beräknas kunna ske
under åren 19741976.
1
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 29
Prop.
1971: 29
Utdrag
av protokoUet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholnis slott den 26 februari 1971.
Närvarande:
statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden
STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, MYRDAL,
ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON,
FELDT.
Chefen
för finansdeparlementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning
med statsrådels övriga ledamöter fråga angående omlokalisering av viss statlig
verksamhet och anför.
Inledning
Den
centrala statliga verksamheten är i huvudsak lokaliserad till
storstockholmsområdel. Under de senaste decennierna har emeUertid frågan om alt
flytta ul statlig verksamhet från detta område vid en rad olika tillfällen
tUldragit sig statsmakternas intresse. Olika motiv har härvid varit
vägledande. Motiven har varit dels generella, såsom ekonomiska, resursmässiga
och allmänt lokaliseringspolitiska, dels sådana speciella som föranletls av
verksamhetens inriktning vid den enskilda myndigheten.
Ulflytlningsfrågan har
behandlats i många sammanhang i riksdagen och inom olika utredningar. Del mest
långtgående förslaget om lokalisering till orter utanför Stockholm av statliga
ämbetsverk och annan litatUg verksamhet fördes fram av den år 1957 tillsatta
Lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet, vilken avlämnade sitt
huvudförslag år 1963 (SOU 1963: 69). Antalet statiiga verksamhetsgrenar som berördes
av utredningens förslag uppgick till ca 120 och omfattade närmare 30 000
anställda. Större delen av dessa föreslogs bilda en stor ul-flyllningsgrupp på
grundval av inbördes samarbetsbehov och borde enligt förslaget hållas samman
inom ett område med goda kommunikationer både inbördes och med landet i
övrigl. En utflyttning av en sådan stor grapp skulle emellertid ställa myckel
stora krav på samhällsekonomin och komma alt sträcka sig över en tidsperiod av
1015 år. Utredningen lade därför fram även förslag om en mindre
utflyltningsgrupp och om viss separat utflyttning.
Prop.
1971: 29 3
De remissinstanser som yttrade sig Över utredningens
förslag var till övervägande delen negativt inställda lill förslagen.
Lokaliseringsutredningens förslag i huvudbetänkandet har heller inte lett lUl
något beslut av statsmakterna i ulflytlningsfrågan. Däremot uppdrog Kungl.
Maj:l under våren 1968 åt byggnadsstyrelsen och fortifikalionsförvaltningen alt
vid den fortlöpande planeringen av lokalförsörjningen för den statliga
verksamheten i samråd med berörda myndigheter överväga lämpligheten av
lokalisering utanför stockholmsområdet och komma in till Kungl. Maj:t med härav
föranledda förslag. Byggnadsstyrelsen framhöll sedermera i maj 1969 att för
att styrelsen mera effektivt skulle kunna fullgöra sitt uppdrag vore det önskvärt
all en särskild arbetsgrupp lillsaltes för all bereda frågor om lokalisering
av statlig verksamhet till orter utanför storstockholmsområdel.
Eftersom
det mot bakgrund bl. a. av de allmänna riktlinjerna för en regional
utvecklingspolitik varom statsmakterna våren 1969 faltal beslut (prop. 1969: 1
bil. 13 s. 92, SU 1969: 57, rskr 1969: 188) befanns vara eftersträvansvärt
atl i ökad omfattning lokalisera civil och militär statiig verksamhet utanför
storstockholmsområdet tillkallade jag, med slöd av Kungl. Maj:ls bemyndigande
samma dag, den 13 juni 1969 fem sakkunniga med uppdrag all inkomma med förslag
om vilken statlig verksamhet som borde flyttas från storstockholmsområdel och
till vilka orter lokalisering borde ske. De sakkunniga, som antog benämningen
Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet, har med skrivelse den 25
maj 1970 överlämnat belänkandet Decentralisering av statiig verksamhet ett
led i regionalpolitiken (SOU 1970: 29), vari läggs fram förslag lill
utflyttning från storstockholmsområdel av myndigheter m. fl. vilka bedöms
kunna flytta ul i sin helhet. Delegationen har anmält all den fortsätter
utredningsarbetet rörande vissa myndigheter, affärsverk och statliga företag.
Den avser därvid att undersöka möjligheterna atl lokalisera även delar av
myndigheter och verk ulan-för storstockholmsområdel.
Till det avgivna betänkandet är fogat ell särskilt
yttrande av ledamoten Canarp.
Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgelts av rikspolisstyrelsen, statens
kriminaltekniska laboratorium, kriminalvårdsstyrelsen, centralnämnden för
fastighetsdata, överbefälhavaren, försvarels sjukvårdsstyrelse,
fortifikalionsförvaltningen, vämpliktsverket, mililärpsy-kologiska institutet,
försvarels rationaliseringsinstitut, flygtekniska försöksanstalten,
socialstyrelsen, statens rätlskemiska laboratoriums båda avdelningar,
arbetsmedicinska institutet, riksförsäkringsverket, arbelar-
' Numera statssekreteraren Bo Jonas Sjönander, ordförande,
byråchefen Curt Canarp, departementsrådet Sven Larsson, planeringsdirektören
Åke Smith och kanslirådet Bengt Thufvesson.
Prop.
1971: 29 4
skyddsstyrelsen,
televerket, statens vägverk, sjöfartsverket, luftfartsverket, statens
geotekniska institut, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI),
statskontoret, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket, statens avlalsverk,
statens personalpensionsverk, statens omplaceringsnämnd, statens
personalvårdsnämnd, universitetskanslersämbetet med bifogande av yttrande av
rektorsämbetet vid universitetet i Umeå , centrala studiehjälpsnämnden,
lantbruksslyrelsen, skogsstyrelsen, skogshögskolan, fiskeristyrelsen,
arbetsmarknadsstyrelsen, statens råd och statens institut för
byggnadsforskning, statens invandrarverk, statens planverk efter hörande av
länsarkitekterna i berörda län , lantmäteristyrelsen, rikels allmänna
kartverk, länsstyrelserna i samtiiga län, domänverket, Sveriges geologiska
undersökning (SGU), affärsverksdelegalionen, transporlforskningsgruppen,
delegationen för förvaltningsdemokrati, kommittén för television och radio i
utbUdningen (TRU-kommittén), 1968 års ulbildningsulredning (U 68), 1969 års
radioulredning, organisationskommittén för högre teknisk utbildning och
forskning i övre Norrland, expertgruppen för regional utredningsverksamhet
(ERU), 1964 års geologiutredning. Svenska kommunförbundet. Svenska
landstingsförbundet, Sveriges industriförbund och Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges lanlbruksförbund och Riksförbundet
Landsbygdens Folk (RLF), Landsorganisationen i Sverige (LO) efter hörande av
Statsanställdas Förbund , Stalsljänslemännens riksförbund (SR),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO), Sveriges redareförening, Sveriges radio AB samt
Linjeflyg AB.
Överbefälhavaren
har bifogat yttranden av försvarels civUförvallning, försvarels materielverk
och försvarels forskningsanstalt samt har i ärendet hört även
försvarsgrenscheferna och mUilärbefälhavarna. Till länsstyrelsernas yttranden
har fogals ett stort antal yttranden av kommuner, regionala organ i länen, m.
fl. I vissa fall har personalens organisationer ullalat sin anslutning till
myndighetens yttrande. Flera myndigheter har bifogat yttranden från
personalföreningar o. dyl.
Vidare har några
myndigheter, kommuner, organisationer och enskilda inkommit med synpunkter och
önskemål med anledning av lokaliseringsdelegationens betänkande. Sådana
skrivelser har avgetts av statens naturvetenskapliga forslcningsråd,
akademiska reklorskonventel i Stockholm, professorerna i de markvetenskapliga
ämnena vid lantbrukshögskolan och skogshögskolan, kartverkskommissionen,
sammanläggningsdelegerade i Norrtälje nybUdade kommun, Södertälje, Uppsala,
Vänersborg, Skövde, Örebro, Hedemora och Umeå, Stockholms universitets studentkår,
Västerbottens FCO Distrikt, Statspensionärernas riksförbund, SIF-klubben vid
Sveriges radio, viss personal vid centralnämnden för fastighetsdata, m. fl.
Prop.
1971: 29 5
Nuläget
Den
statliga verksamhetens omfattning och lokalisering
Delegationen
har beräknat all del totala antalet anställda i statiig verksamhet hösten 1969
uppgick lUl i runt tal 345 000. Härav faller mer än 40 o/o eller ca 150 000 på
de statiiga affärsverken exkl. dotterbolag. Den därnäst största sektorn, civila
myndigheter och institutioner, omfattar nästan en fjärdedel eller 83 000
personer. Därefter kommer försvarssektorn som sysselsätter ca 50 000 personer
och de aktiebolag, vari staten äger mer än halva aktiekapitalet, med 39 000
anställda. Den minsta sektorn utgörs av statens civila utbildningsanstalter som
räknar ca 24 000 anställda.
Av
betänkandet framgår, atl av totalsumman 345 000 ca 250 000 personer eller drygt
70 o/o av de anställda i statlig verksamhet är bosatta utanför
slorstockholmsområdet. Ca 95 000 personer eller knappt 30 "/o tjänstgör
vid myndigheter, institutioner och statiiga bolag som är lokaliserade lill
slorstockholmsområdet. Fördelningen av anställda i storstockholmsområdet resp.
landet i övrigt varierar starkt mellan sektorerna. Av de anställda i de
statiiga bolagen tjänstgör knappt en femtedel i huvudsladsregionen, medan fyra
femtedelar tjänstgör i övriga landet. Den högsta andelen anställda i
Storstockholm återfinns inom sektorn civila myndigheter och institutioner.
Della avspeglar den starka koncentrationen av central statiig verksamhet lill
huvudstaden. Av de närmare 83 000 anställda i sektorn tjänstgör ca 31 000 eller
närmare 40 o/o i Storstockholm. Till följd av affärsverkens dominerande betydelse
ur sysselsättningssynpunkt svarar dessa däremot för del högsta antalet
anställda inom stockholmsområdet, ca 35 000.
Den
statiiga verksamheten i slorstockholmsområdet kan delas upp i ä ena sidan
central, å andra sidan regional och lokal verksamhet. Med central verksamhet
avses därvid central förvallning, utbildnings-, forsknings- och kulturella
institutioner som har hela landet som upptagningsområde, försvarets centrala
instanser, affärsverkens cenlralförvall-ningar saml de statliga bolagens
huvudkontor. Till regionall och lokalt inriktad verksamhet har förts annan än
central verksamhet.
Mer
än hälften eller ca 50 000 av de anställda i statlig verksamhet inom
slorstockholmsområdet kan hänföras till regional och lokal verksamhet. I
central verksamhet tjänstgör ca 44 000 personer. Av dessa sysselsätts ungefär
lika många i civUa myndigheter och institutioner som i affärsverken. De
anställda i försvarets centrala institutioner motsvarar något mer än hälften
av de anställda i civila centrala myndigheter. De två återstående sektorerna,
statliga civUa utbildningsanstalter resp. statliga bolag, svarar tillsammans
endast för ca 10 o/o av det sammanlagda antalet anställda i central verksmhet
inom Storstockholms-
Prop.
1971: 29 6
området.
Antalet anställda i statlig verksamhet i slorstockholmsområdet fördelade på
central resp. regional och lokal verksamhet framgår av följande uppställning.
Sektor
Antal anställda i
central verksamhet
regional och lokal verksamhet
Civila
myndigheter och institutioner Statliga civila utbildningsanstalter
Försvarssektorn Statens affärsverk Statliga bolag
16 700 1 100 8 400
14 400 3 500
Totalt
44 100
14 500 6 100 5 800
20 600 3 300
50 300
De
anställda inom central verksamhet vid civUa myndigheter och institutioner inom
storstockholmsområdel återfinns inom ungefär 125 myndigheter av varierande
storlek. Inemot hälften av dessa myndigheter har färre än 50 anställda.
Beträffande personalstyrkan vid de övriga hänvisas lill belänkandet (s. 16).
Bland de större civila ulbildningsanslal-terna med hela landet som
rekryteringsområde kan nämnas skogshögskolan och veterinärhögskolan. Bland de
centrala försvarsorganen som är lokaliserade lill storstockholmsområdel svarar
försvarets materielverk och försvarets forskningsanstalt för mer än hälften av
del totala antalet anställda. Inom affärsverkssektorn svarar postverket för
över 45 o/o av de anstäUda i central verksamhet i storstockholmsområdel. Häri
ingår verksamheten vid postbanken, som ensam centralt sysselsätter 4 700
personer. Utöver postverket har televerket, statens järnvägar och
valtenfallsverkel ell betydande antal anställda i central verksamhet. När det
gäller de statliga bolagen har vissa svårigheter förelegal alt hänföra viss
verksamhet till central eller annan. En översiktlig beräkning ger dock vid
handen all ca 3 500 personer sysselsätts med central verksamhet i Stockholm.
Häri ingår mer än 1 100 anställda vid AB Kabi och Vitrum AB.
Den
centrala statliga verksamheten är som nämnts i huvudsak lokaliserad till
slorstockholmsområdet. Endasl elt centralt ämbetsverk, fiskeristyrelsen, och
ell affärsverk, förenade fabriksverken, har hittills flyttats ut från denna
region, nämligen till Göteborg resp. Eskilstuna. Vidare har statistiska
centralbyrån förlagt en produklionsfilial lill Örebro. Vissa miUtära
institutioner, bl. a. Svea artilleriregemente, arméns stridsskola och
mililärbefälsstaben i östra miUtärområdet, har flyttats ul från området under
1960-lalet. Sålunda har civil och militär verksamhet med sammanlagt ca 1 200
anställda under denna period flyttats från storstockholmsområdet.
Prop. 1971: 29 7
I
några faU har slalsmaklema beslutat alt statlig verksamhet skall flyttas från
storstockholmsområdel, men utflyttningen har ännu inle kommit tUl slånd.
Sålunda är avsikten enligt riksdagsbeslut år 1961 all statens centrala
frökontrollanstalt och statens växtskyddsanstalt skall flyttas till ännu ej
bestämd ort. Vidare skall enligt beslut av 1965 års riksdag farmaceutiska
fakulteten vid universitetet i Uppsala (tidigare farmaceutiska institutet)
flyttas från Stockholm till Uppsala när lokaler har färdigställts där. Sedan
några år pågår en koncentration av AB Atomenergis verksamhet lill Studsvik.
Under 1970 års riksdag fattades beslut om flyttning av veterinärhögskolan och
statens veterinärmedicinska anstalt till Uppsala. Vidare skall den nya
kontrollorganisationen för läkemedel som innehåller bl. a. statens
farmaceutiska laboratorium och delar av socialstyrelsen lokaliseras till
Uppsala. De här nämnda institutionerna har sammanlagt drygt 1 000 anställda.
Härutöver
kan nämnas att flera pågående utredningar enligt sina direktiv skall undersöka
möjligheterna alt förlägga statlig verksamhet utanför slorstockholmsområdet.
Dessa utredningar skall därvid samråda med lokaliseringsdelegalionen.
Lokalsituationen
inom storstockholmsområdet
Den
statliga nybyggnadsverksamheten inom storstockholmsområdel har varit av liten
omfattning under de senaste decennierna. De förslag som byggnadsstyrelsen förde
fram under 1950-talet om atl uppföra statliga förvaltningsbyggnader i Stockholm
godtogs inte av statsmakterna. Under hela detta decennium uppförde staten
sålunda inga nya byggnader för förvaltningsändamål i Stockholm. Under
1960-talet har däremot vissa förvallningsbyggnader uppförts i statlig regi.
Huvuddelen av dessa lokaler har avsetts för affärsverk. För den centrala
statsförvaltningen har med undantag för mindre tillbyggnader endasl en
statlig fastighet uppförts och tagils i bruk under 1960-lalel.
Under
liden har behovet av lokaler för statlig verksamhet ökat. Detta behov har i
ökad utsträckning fåll tillgodoses genom förhyrningar. Är 1957 utgjorde inom
den civila statliga förvaltningen i Stockholm förhyrningarna knappt 25 o/o av
det totala antalet tjänsterum. Ar 1970 hade andelen stigit till 45 o/o. Vid
sistnämnda tidpunkt var förhyrningsandelen inom den militära förvaltningen
ungefär en tredjedel av del lo-tala antalet rum. Förhyrningarna har skett i en
utpräglad bristsituation på hyresmarknaden. Della har medfört splittring av
myndigheterna på många lokaler och atl ibland mindre lämpliga lokaler har fått
tas i anspråk. Sålunda hade de större civila förvaltningsorganen år 1957 sin
verksamhet förlagd lill i genomsnitt 2,1 ställen. Ar 1970 hade genomsnittet
stigit till 3,7 ställen. Förhyrningar i centrala Stockholm är mycket dyra.
Förhyrningar sker i ökad omfattning i perifera lägen, varför
Prop.
1971: 29 8
avstånden
mellan myndigheter och meUan olika lokaler inom samma myndighet ofta är
betydande.
Statsmakterna
har under senare år beviljat medel för byggande av tre större civila
förvallningsbyggnader i Stockholm som kommer att ge ett lokaltillskoll på
närmare 4 000 rum. Härutöver har byggnadsstyrelsen planerat alt uppföra lokaler
som skuUe ge ca 2 400 rum i skUda fasligheter. Huvuddelen av dessa senare
lokaler lorde kunna bli färdiga att tas i bruk först i millen eller senare
hälften av 1970-lalet.
Mot
delta planerade lokaltUlskott på ca 6 500 rum står emeUertid elt översiktiigl
beräknat lokalbehov av ca 11 500 rum. För att avveckla de dyrbara eller eljest
olämpliga förhyrningarna dessa uppgår lill mellan 3 000 och 4 000 rum saml
skaffa lokaler som svarar mot expansionen av den civila statiiga förvaltningen
i storstockholmsområdel skulle man alltså under 1970-lalel behöva uppföra
ytterligare statiiga förvaltningsbyggnader i storleksordningen 5 000 rum utöver
de nu planerade.
Lokalsituationen
för de mUitära myndigheterna företer en likartad bild av splittring,
trångboddhet, provisorier och förhyrningar. I en år 1969 framlagd
lokalförsörjningsplan har överbefälhavaren räknai med att för försvarssektorn
erfordras i storstockholmsområdet under 1970-talet ett tillskoti av militära
förvallningsbyggnader med drygt 3 000 rum. Häri har då inte inräknats de drygt
1 200 rum som tillkommer i en pågående nybyggnad för bl. a. fortifikalionsförvallningens
räkning. Större delen utgörs av ersättningsbehov för avveckling av förhyrningar
m. m.
På
grundval av uppgifter från de lokalförsörjande myndigheterna har inom
delegationen översiktiigl beräknats kostnaderna för nybyggnadsbehoven för
StatUg verksamhet i storstockholmsområdel under 1970-talets första hälft.
Beräkningarna framgår av följande uppställning (beloppen i mUj. kr.).
1970/ 71
1971/ 72
1972/ 73
1973/ 74
1974/ 75
Summa för åren
Civila myndigheter och institutioner
1970/71-1974/75
1.
153
154
181
189
160
837
2. 3.
Statliga civila utbildningsanstalter Försvarssektorn
44 19
64 19
95 8
104
27
85 26
392 99
4.
Statens
affärsverk
55
41
47
47
65
255
Totalt
271
278
331
367
336
1583
Av
de redovisade investeringsbehoven för civila myndigheter och institutioner
svarar institutioner med huvudsakligen central verksamhet resp. regional och
lokal verksamhet för ungefär hälften vardera av in-
Prop. 1971: 29 9
vesleringskostnaderna. Utbyggnaden av Stockholms
universitet på Fre-scaliområdel svarar för huvuddelen av investeringsbehovet
för de statliga utbildningsanslallerna i slorstockholmsområdet.
I
överbefälhavarens nyssnämnda lokalförsörjningsplan för försvaret har anlagils
atl en ny ämbetsbyggnad i kvarteret Starrbäcksängen påbörjas under 1970-lalels
första hälft. Nybyggnaden skall omfatta 1 100 rum. Av resterande lokalbehov
inom försvarssektorn förutsätts 1 000 rum kunna erhållas genom en tillbyggnad
för ämbetsbyggnaden Tre Vapen och 1 000 rum i kvarteret Konstapeln på
Östermalm. Totalt har kostnaden för dessa objekt beräknats lUl ca 140 milj. kr.
Äv affärsverkens planerade byggnadsinvesteringar i
slorstockholmsområdet under liden fram till 1970-lalels mitt faller hälften på
en planerad utbyggnad vid Arlanda flygplats.
Sammanfattningsvis
anger lokaUseringsddegationen alt lokalsituationen för den statUga
verksamheten i slorstockholmsområdet är mycket ansträngd. För täckande av akuta
brister och för alt tillgodose tillkommande expansionsbehov behövs, som
framgått av det föregående, mycket omfattande investeringar i nyproduktion av
lokaler under 1970-ta-let. Med säkerhet skulle betydande svårigheter uppslå om
de redovisade planerna skulle förverkUgas. Bl. a. skulle della bero på
svårigheterna att få erforderliga resurser i form av arbetskraft. Den
konkurrens med andra, ur det allmännas synpunkt angelägna projekt, som
konstituerar detta förhällande kan förväntas beslå under överskådlig tid.
Erfarenheter av tidigare utflyttning av statlig verksamhet
Del är som tidigare nämnts endast i myckel begränsad
omfattning som central statlig verksamhet hittills har flyttals ut från
stockholmsområdet. Erfarenheterna av sådan utflyttning är följaktligen begränsade.
Lokaliseringsdelegationen har emellertid funnit del vara av intresse atl få
fram olika erfarenheter från företagna omlokaliseringar. Risken för en mindre
effektivitet vid lokalisering utanför stockholmsområdet har varit en vanlig
invändning mol förslag om utlokalisering. Delegationen har därför undersökt hur
några utflyttade organ kunnat bedriva sin verksamhet på den nya orten. Härvid
har förenade fabriksverkens huvudkontor, fiskeristyrelsen och statistiska
centralbyråns örebrofilial behandlats.
Riksdagen beslutade under våren 1961 all dåvarande
försvarets fabriksverks huvudkontor skulle flyttas från Stockholm till
Eskilstuna. Del egentiiga förberedelsearbetet för utflyttningen började år
1962. Della innefattade bl. a. uppförandet av en ny kontorsbyggnad i Eskilstuna.
Den 1 augusti 1965, dvs. drygt fyra år efter det riksdagens beslut fattades,
flyttade huvudkontoret tiU Eskilstuna.
It Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 29
Prop. 1971: 29 10
Vid
beslutet om flyttningen fanns vid huvudkontoret ca 250 anställda. Äv dessa
följde ett 80-lal med vid flyttningen. Av dem som slutade sin anställning vid
huvudkontoret under tiden från beslutet om flyttning till själva flyttningen
åberopade ett 90-tal som skäl för sin uppsägning alt de inle ville följa med
liU EskUsluna. Vid nyrekryteringar stäUdes som villkor för dem som skulle anstäUas
atl de var beredda all flytta med till EskUsluna. Äv de personer som började i
verket under denna tid rekryterades ca 50 från EskUsluna. Under en övergångstid
dubblerades ett antal funktioner för atl underlätta för den ny-rekrylerade
personalen all sälla sig in i arbetet. Äv de anställda vid tidpunkten för
flyttningen följde samtliga utom ca 20 med lill Eskilstuna. Av dessa 20
förtidspensionerades sju.
För att personalen skulle
få lära känna Eskilstuna anordnades resor dit för huvudkontorets hela personal.
Vid dessa resor fick personalen träffa representanter för EskUsluna siad, bese
olika institutioner och bostadsområden m, m. Informationsmaterial om EskUsluna
delades ut bland personalen med uppgifter om skolor, bostadsområden in. m. Vidare
prenumererade fabriksverket på lokaltidningar frän EskUsluna för atl personalen
vid huvudkontoret skulle få fortlöpande information om sin nya bostadsorl.
Verksledningen utverkade
en särskild bostadskvol av Eskilstuna stad för huvudkontorets personal. Kvoten avsåg
både lägenheter i flerfamUjshus och egnahem. De kommunala myndigheterna anses
ha skött bostadsfrågan på elt förtjänstfullt sätt och del befanns vara en stor
tUlgång ur rekryteringssynpunkt all nyanställda kunde ullovas bostad. Eftersom
Eskilstuna tillhörde en lägre dyrorlsgrupp än Stockholm medgav Kungl. Maj:l
vissa övergångsåtgärder beträffande löneklassplace-ringen efter prövning i del
enskilda fallet. Likaså medgavs anstånd med omstationering under längre lid än
eljest och flytlningsersällning utbetalades även till sådana som normall inte
skulle ha fält sådan ersättning.
De ölägenheter som hade
befarats i fråga om möjligheterna till kontakter med andra centrala
myndigheter och verkets kunder har befunnits vara överdrivna. Möjligheterna
tiU kontakter har enligt samstämmiga uppgifter varit fullt tillfredsställande
efter utflyttningen. Kontakterna upprätthålls emellertid på elt annat sätt än
tidigare. Sålunda har antalet personliga sammanträffanden minskat. Nu ordnas i
regel flera sammanträffanden per dag vid tjänsteresa t. ex. tUl Stockholm.
Vidare tas kontakt med myndigheter och institutioner där oftare per telefon eller
brevledes. I sammanträden som ordnas utanför Eskilstuna deltar i regel färre
personer från fabriksverkens sida än när verket fanns i Stockholm. Eftersom
huvudkontoret fortfarande har en liten enhet kvar i Stockholm har de tjänstemän
som reser till Stockholm tUlgång tiU
Prop. 1971: 29 11
sammanträdesrum,
sekreterarhjälp och telefon. Detta bedöms vara väsentligt för all tiden i
Stockholm skall kunna utnyttjas effektivt.
Efter
utflyttningen har huvudkontorels kostnader för bl. a. resor och
traklamenlsersättningar ökat, men i förhållande lill de sammanlagda kostnaderna
för fabriksverkets huvudkontor är denna merkostnad inte av nämnvärd betydelse.
Möjligheterna
atl rekrytera nya tjänslemän har varit goda i Eskilstuna. I fråga om
biträdespersonal är läget myckel bättre än i Stockholm och även rekryteringen
av teknisk personal har förlöpt väl. Omsättningen av personal har också varit
påfallande låg efter flyttningen. Sedan huvudkontoret flyttade till Eskilstuna
har endast elt fåtal anställda återvänt lill Stockholm. Detta gäUer främst
några tjänstemän vars makar inte kunnat beredas lämplig sysselsättning i
Eskilstuna. Det stora flertalet tjänstemän och deras familjer uppges ha
acklimatiserat sig väl i Eskilstuna.
Delegationen
finner aUlså alt både från verksledningens och de anstäUdas sida anses de
positiva effekterna av utflyttningen överväga de negativa. En väsentiig
förutsättning för att flyttningen kunde genomföras på ett tillfredsställande
sätt anses vara, alt det förflöt en ganska lång tid från beslutet om flyttning
tiU dess att flyttningen skedde. Från personalens sida har framhåUits att
verksledningens positiva inställning lill flyttningen och dess åtgärder för alt
göra flyttningen så tilltalande som möjligt var av mycket stort värde. En
omständighet som synes ha haft betydelse för personalens inställning lill
flyttningen är all huvudkontoret i Stockholm var splittrat på två ställen och
möjligheterna atl samla verket på ett ställe i centrala Stockholm bedömdes som
mycket små. Vid utflyttningen erhöll huvudkontoret nya ändamålsenliga lokaler,
samlade i en byggnad.
Ur
personalens synpunkt anges den största fördelen med nuvarande förläggningsorl
vara del kortare avståndet mellan bostad och arbetsplats. Medan det för många
nu endasl lar fem till tio minuter atl komma till arbetet, log det i genomsnitt
4050 minuter när huvudkontoret var beläget i Stockholm. Ell av motiven för
att flytta var i många fall atl bostadsfrågan som i Stockholm var ett stort
problem kunde lösas tiltfredsslällande i Eskilstuna.
I
samband med fiskeristyrelsens tillkomst år 1948 beslutade riksdagen atl del
nya ämbetsverket skulle förläggas till Göteborg. Fiskerifrå-gorna handlades
dessförinnan inom lantbruksslyrelsen.
Fiskeristyrelsen
kunde omedelbart efter beslutet om flyttning inle få tjänstelokaler centralt i
Göteborg utan måste stanna i Stockholm under ca elt halvt år. Under denna lid
slutade all yngre biologiskt utbildad personal. Styrelsen fick problem med all
omedelbart nyrekryiera motsvarande personal i Göteborg. Orsaken till della var
enligt styrelsen alt det då saknades universitetsundervisning i biologiämnen i
Göteborg och
Prop.
1971: 29 12
att
styrelsens personal inle kunde hålla kontakt med de zoologiska institutionerna
i Stockholm och Uppsala och inte heller fortsätta sin forskarutbildning. Sedan
biologiundervisningen kommit till slånd vid universitetet i Göteborg har del
emellertid inte varit några svårigheter alt rekrytera biologiskt utbildad
personal. Beträffande personalen på administrativa byrån och kontorspersonal
har inga rekryteringssvårigheler förelegal.
Fiskeristyrelsen har för
lokaliseringsdelegationen framhållit alt styrelsens lokalisering medför dyrare
kontakter mellan styrelsen och andra ämbetsverk, slalsdeparlementen m. fl.
Detta gäller t. ex. telefonkostnader och resekostnader. Styrelsen har också
anmärkt atl det blir onormalt stor tidsspillan vid resor till Stockholm även
om flera sammanträden kan ordnas under en dag och restiden kan användas för
genomgång av handlingar. Genom atl beslutanderätten i flera typer av ärenden
delegerats till styrelsen har emellertid handläggningsförfarandet förenklats.
Della har minskat behovet av kommunikation med slalsdeparlementen.
Initiativet till
lokaliseringen av en produktionsfilial för statistiska centralbyrån lill Örebro
logs i motsats lill vad som var fallet beträffande fiskeristyrelsen
och fabriksverket av verket självt. Motivet var den rådande arbetsmarknads-
och lokalsituationen i Stockholm. Efterfrågan på statistisk information har
ställt krav på en utbyggnad av centralbyråns produktionsapparat. Denna
expansion har avsevärt försvårats av den akuta lokalbristen, som lett till en
splittring av verksamheten på ett storl antal platser i Storstockholm. Denna
lokalspUtlring har medfört ökade kostnader för verket och olägenheter för
personalen. Centralbyrån har för delegationen framhållit att arbetsmarknaden i
Stockholm har varit ogynnsam för en expansion. Svårigheterna alt rekrytera
biträdespersonal har varit kännbara, och denna personalkategori har dessutom
uppvisat hög rörlighet. Omsättningen av personal har enstaka år uppgått till 45
o/o. Även bristen på personal inom det maskinella dala-behandlingsområdel har
varit påtaglig.
Vad beträffar register av
allmänt samhäUsintresse kunde också beredskapsskäl tala för en förläggning
utanför storstockholmsområdel till geografiskt centralare delar av landet.
Vid de överväganden som
föregick beslutet om etablering just i Örebro spelade de lokala
förutsältningarna i Örebro en avgörande roll. För att utröna tillgången på
arbetskraft gjordes en särskild arbelskraftsun-dersökning i Örebroregionen. På
grundval av bl. a. denna undersökning bedömdes rekryteringsunderlaget i
Örebroblockel vara tillräckligt. Andra faktorer som logs i beaktande var den
kommunala, kulturella och sociala servicen i Örebro, såsom beträffande bostäder
och institutioner för barnlUlsyn o. dyl. Vidare har Örebro en
universitetsfilial med ut-bildningsmöjUgheter inom samhällsvetenskapliga ämnen,
vilket ger en
Prop. 1971: 29 13
god
rekryteringsbas och möjliggör kontakter med olika institutioner. Slutiigen
beaktades all kommunikationerna med Stockholm är goda.
Centralbyråns verksamhet i
Örebro inleddes i begränsad omfattning hösten 1967, men skall enligt planerna
vid full utbyggnad sysselsätta ca 600 personer. För atl leda planeringen för
filialen och följa filialens utveckling hade år 1966 lUlsalls en ledningsgrupp
inom centralbyrån. I samband med beslut om en utvidgning av filialen år 1968
fick gruppen elt arbetsutskott, som fick det verkställande ansvaret för
uppbyggandet av produktionsfUialen.
Till
arbetsutskottets huvuduppgifter hör all utarbeta lokalprogram och informera
personalen om de förändringar som skulle genomföras. Verkels företagsnämnd har
vidare tiUsatt elt särskilt Örebroulskolt.
Vid diskussioner bland
personalen i Stockholm som förts inför en flyttning har del särskilt varit
frågor rörande löner, skatter, flyttningsbidrag och bostäder som berörts. Till
de negativa effekterna av en flyttning lill Örebro hänförs minskad bratlolön
liU följd av all Örebro ligger i lägre orlsgrupp än Stockholm. Vidare är den
kommunala utdebiteringen högre i Örebro län än i Stockholm och dess
grannkommuner. Flyllnmgskostnaderna ersätts enligt gällande bestämmelser. I
några fall har centralbyrån fåll möjlighet alt utbetala ersättning också i fall
som inle läcks av bestämmelserna. Till de positiva faktorerna av en flyttning
till Örebro kan hänföras kortare och bUligare resor till och från arbetet.
Tidsvinsten är vanligtvis mer än en timme per dag. Den personal som hittills
har flyttat har uttryckt stor uppskattning härvidlag. Bostadsfrågorna har
kunnat lösas bra i Örebro. Till de positiva dragen hör också en allmänt god
kommunal service.
Huvudparten
av de arbeten som flyttats till Örebro är sådana som tidigare utförts i
Stockholm av timanställd personal. Detta har medfört att den huvudsakliga delen
av personalen vid filialen har rekryterats från Örebroregionen. Undanlag är
datatekniska specialister och viss ledningspersonal.
Sammanfattningsvis
anser centralbyrån atl erfarenheterna av produktionen i Örebro är övervägande
positiva. Kommunikationsproblemen är dock större vid filialverksamhel och
della försvårar vissa arbetsmoment. I flera fall har dock en ökad effektivitet
kunnat utvinnas genom att rutiner lagts om i samband med flyttningen och i
övrigt vissa rationaliseringar genomförts.
Delegationens förslag Principiella överväganden
Lokaliseringsdelegalionens
uppdrag kan delas upp i två led. Del första är alt lägga fram förslag om
utflyttning av vissa statiiga verksamheter och del andra atl föreslå lämpliga
lokaliseringsorter. Uppdraget
Prop. 1971: 29 14
syftar
alltså lill en omlokaUsering av statlig verksamhet. Delegationen har däremot
inle ansett sig kunna ägna särskild uppmärksamhet ål alt pröva möjligheterna
lUl delegering av vissa arbetsuppgifter och beslutsfunktioner, exempelvis från
cenlralförvallningen till regionalförvall-ningen i verksamhetsgrenar som är
organiserade i en central instans och regionala instanser. Man förutsätter att
myndigheterna själva beaktar dessa möjligheter och kommer med förslag härom.
Delegationen har, som inledningsvis nämndes, heller inte tagit upp frågan om
utflyttning av delar av statliga organ. I denna del avser delegationen atl
fortsätta sill utredningsarbete.
Motiven
för en omlokalisering av statlig verksamhet från huvudstadsregionen har växlat
under den lid debatten härom pågått. I elt tidigare skede framfördes argumentet
all en lokalisering utanför Stockholm skulle kunna minska statens utgifler för
förvaltningen. Della motiv som kan kallas det slatsfinansiella bör enligt
delegationen i dag inle tillmätas någon nämnvärd betydelse. Delegationen har
tvärtom framhållit alt frågor om lokaUsering av statlig verksamhet bör bedömas
i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Den hittillsvarande koncentrationen av
cenlralförvallningen till Stockholm kan lill stor del förklaras med förelagsekonomiska
lokaliseringsfaktorer, dvs. man har eftersträvat kostnadsminimum i del enskilda
fallet. En bättre utgångspunkt är enligt delegationen att man ser lill den från
folkhushållels synpunkt lämpligas-le lokaliseringen, alt de totala kostnaderna
och intäkterna för samhället beaktas. Lokaliseringen av en statlig verksamhet
har nämligen externa effekter på andra verksamheter i samhäUet.
Under
senare lid har det tyngsta motivet för omlokalisering av statlig verksamhet
varit all dämpa tillväxten av slorstockholmsregionen. Den snabba expansionen av
storstäderna skapar omfattande problem i fråga om bostadsförsörjning,
kommunikationer, m. m. Statsmakterna har därför funnit del angelägel att föra
en politik som syftar lill att dämpa tUlväxten av storstäderna och all avlänka
denna lill andra delar av landet. Delegationen har funnit del vara mycket
betydelsefullt atl staten genom omlokalisering av statiig verksamhet aktivt
medverkar i denna politik.
En
utgångspunkt för delegationen har därför varit, att lokalisering av central
statlig verksamhet bör användas som ett led i de regionalpolitiska
strävandena. Delegationen fäster stor vikt vid de positiva effekter som en
omlokaUsering kan medföra för den mottagande orten och regionen. Förutora de
direkta sysselsättningseffekterna bör omlokaliseringen bli av betydelse för
förelagens lokalisering. Delegationen framhåller emellertid atl en
tillväxlbefrämjande stimulans för lokaliseringsorterna uppnås inte bara genom
viss kvantitativ lokalisering. Äv lika stor betydelse är atl orterna får
lillskolt av kvalificerad arbetskraft som har ledningsfunktioner saml sysslar
med kvalificerat tekniskt och velen-
Prop. 1971: 29 15
skapligt
arbete. Staten får inte bidra till atl skapa regioner ulan arbetskraft med
högre utbildning, vUkel skulle kunna få allvarliga ekonomiska, sociala och
kulturella konsekvenser. Staten bör i stället främja tillkomsten av samhällen
med en så differentierad arbetsmarknad som möjligt.
Delegationen anser sålunda
alt utflyttning av statlig verksamhet bör kunna ge samhällsekonomiska vinster
genom en bättre balanserad regional utveckling. En annan utgångspunkt har
varit atl de organ som föreslås utflyttade skall kunna bedriva sin verksamhet
effektivt efter utflyttningen. Farhågor för att detta skulle försvåras vid en
utflyttning från Stockholm har uttryckts i olika sammanhang. Kontakter med
statsmakterna, med i Stockholm belägna myndigheter, organisationer och företag
saml med landet i övrigl kommer alt kräva större resurser än tidigare. Ökade kostnader
eller lägre effektivitet blir följden. Störningar i produktionen kan
övergångsvis uppkomma i samband med flyttningen.
Som elt särskilt problem
framstår de omställningsproblem för personalen som inträffar. Vissa
omständigheter t. ex. förvärvsarbetande make kan försvåra möjlighetema för
en anställd all följa med vid en utflyttning.
Lokaliseringsdelegalionen
har diskuterat de olika svårigheterna som här har antytts. Man anför därvid atl
när det gäller omställningssvårigheter för personalen så finns del inle skäl
att anta att dessa svårigheter på avgörande sätt kan skUja sig från myndighet
lill myndighet. Frågan blir då närmast om svårigheterna allmänt sett kan
bedömas vara av den karaktären atl en omlokalisering av statlig verksamhet över
huvud taget inle bör genomföras. Till denna uppfattning har delegationen inle
kommit. Omställningssvårigheterna för personalen vid de omlokaliseringar som
statsmakterna redan genomfört eller fattat beslut om har inte heller ansetts
vara så omfattande alt de förhindrat en från samhäUets synpunkt angelägen
omlokalisering. De anställdas huvudorganisationer har inle hävdat någon annan
uppfattning. Vad särskilt gäller svårigheter med familjer där båda
förvärvsarbetar, framhåller delegationen atl della SläUer bestämda krav vid
valet av lokaliseringsorter.
Farhågor för störningar i
produktionen vid omlokaliseringar har sin grund i uppfattningen att en inle
oväsentlig del av personalen väljer alt sluta sin anställning. Delegationen är
medveten om all del kan uppstå rekryteringssvårigheler åtminstone
övergångsvis. Dessa bör dock kunna lösas på elt tillfredsställande sätt om
övergångstiden blir tillräckligt lång. Med hänsyn lill möjligheterna atl
rekrytera personal bör också härutinnan ställas särskilda krav på lokaliseringsorterna.
Delegationen pekar även på att rekryteringsläget för vissa personalkategorier
kan vara bättre på andra orter än i slorstockholmsregionen.
Såvitt
delegationen kunnat bedöma är konlaklproblemel det enligt
Prop. 1971: 29 16
myndigheternas
bedömning avgörande argumentet mol omlokalisering. Kontakter med regering och
riksdag, andra myndigheter, intresseorganisationer etc. är ell ofta
dominerande inslag i myndigheternas arbete. De kontakter som åsyftas är de
personliga, dels när representanter för myndigheterna själva beger sig lill
andra organ, dels när myndigheter tar emot besök och uppvaktningar från olika
statliga och kommunala organ, organisationer och allmänhet. Det torde enligt
delegationen finnas underlag för påslåendet alt de flesta kontakterna i dagens
samhälle sköts per telefon. I inle oväsentlig omfattning sker kontakter också
skriftligen. I den utsträckning kontakter sker på dessa sätt spelar en
myndighels lokaliseringsorl en underordnad roll. Del är troligt att telekommunikationerna
kommer atl utvecklas dithän atl en allt större del av kontaktbehovet kan
tillgodoses denna väg. Av intresse är också utvecklingen på
dataöverföringsområdel. Redan nu utnyttjar statiiga myndigheter dataterminaler
som ett medel alt överföra information. Som exempel kan nämnas all statistiska
centralbyrån i sina lokaler i Stockholm har en dalaterminal som via del
allmänna telenätet är anknuten till verkels produklionsfilial i Örebro.
Trots
utvecklingen på telekommunikationsområdet kommer säkerligen personliga
sammanträffanden att förbli ett viktigt inslag i samhällsorganens arbete.
Särskilt gäller detta överläggningar mellan fler än två personer. Möjligheterna
tUl personliga kontakter vid lokaliseringar utanför huvudsladsregionen
påverkas av utvecklingen av kommunikationerna och transporterna. Räknat lill
Stockholm kommer restiden för de lokaliseringsorter som delegationen förordar
alt i intet fall översliga tre timmar. För närbelägnare orter har man då räknat
med järnvägsförbindelser och för avlägsnare orter med flygförbindelser. Den
planerade övergången lill jetdrift i de inhemska flygförbindelserna kommer för
orter som är belägna på långt avstånd ifrån varandra atl inle oväsentligt
reducera restiderna. Ännu större betydelse får denna förändring när det gäller
all reducera restiderna mellan t. ex. orter i södra och norra delarna av
landet, där restiderna inte oväsentligt överstiger restiderna lill och från
Stockholm. I detta sammanhang erinrar delegationen om alt statlig verksamhet
inom slorstockholmsområdet i allt större utsträckning måste lokaliseras lill
förortsområdena. Härigenom kommer restiden mellan olika myndigheter inom
området att öka.
Delegationen
har alltså vid sitt ställningstagande varit medveten om atl olika verksamheters
kontaktbehov kan komma atl försvåras på en ny lokaliseringsorl. I viss
utsträckning kan detta avhjälpas genom all myndigheter som har täta och
omfattande kontakter med varandra förläggs lill samma ort. Det är vidare
troligt all icke-statliga organ med nära anknytning till utflyttad statlig
myndighet kommer all finna det fördelaktigt all flytta med lill samma ort.
Delegationen har kommit till atl de ökade kostnader i fråga om all tiUgodose
kontaktbehoven som
Prop. 1971: 29 17
ändå
kan uppslå för vissa myndigheter inle kan vara större än atl de bör accepteras
av statsmakterna. Avvägningen av denna typ av kostnader mol de
samhäUsckonomiska vinsterna av en lokalisering utanför Storstockholm måste
nämligen falla på statsmakterna.
Förslag
till omlokalisering
Vid
sina överväganden av vUka statliga verksamhetsgrenar som bör omlokaliseras har
lokaliseringsdelegalionen gjorl vissa avgränsningar. Sålunda har delegationen
undantagit sådan verksamhet som är lokall eller regionall inriktad och
koncentrerat sig på sådan verksamhet som är inriktad på hela landet. Vidare har
delegationen i denna etapp inte övervägt flyttning av statlig verksamhet med
förhållandevis liten personalstyrka. Skäl härtill har varit alt den
lokaliseringsmässiga effekten blir alltför liten i förhållande tUl den
resursinsats som erfordras. Smärre myndigheter har i förevarande sammanhang
tagils med endast i den utsträckning de har ett klart samband med någon större
myndighels verksamhet. Slutligen har delegationen inle lagt fram något förslag
om omlokalisering av statliga bolag, vilket torde få anses ingå i
utredningsuppdraget. Delegationen avser all efter samråd med Statsföretag AB i
en senare etapp behandla della problemkomplex.
Delegationen har försökt
få fram en allsidig bild av olika myndigheters organisation, arbetsuppgifter,
funktionssätt och kontaktbehov. Den har härvid bl. a. utnyttjat del omfattande
material som redovisats av 1957 års lokaliseringsutredning och de
remissyttranden som myndigheterna avgav över denna utredning. Delegationen har
också varit i kontakt med ell stort antal myndigheter och fåll kompletterande
synpunkter och information i lokaliseringsfrågan.
Delegationen har vid sina
ställningstaganden utgått ifrån att statsmakterna även i fortsättningen kommer
all vara lokaliserade till Stockholm. Myndigheter som har omfattande kontakter
med slalsdeparlementen och riksdagen bör därför inle flyttas från huvudstaden.
Delegationen föreslår således all arbetsmarknadsstyrelsen, arbelarskyddsstyrelsen,
rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, universitetskanslersämbetet,
styrelsen för internationell utveckling, försvarsledningen och de centrala
mUitära staberna stannar kvar i Stockholm. Delegationen anser vidare all
verksamhet som har anknytning till i stort sett hela den övriga
statsförvaltningen och som inle är av rutinkaraktär inte kan flyttas från
slorstockholmsområdet ulan avsevärda olägenheter. Till denna kategori hänförs
statens avlalsverk, statskontoret, statistiska centralbyrån,
riksrevisionsverket och byggnadsstyrelsen. Delegationen framhåUer vidare att
beskaffenheten av myndigheternas nuvarande lokaler i princip inle bör påverka
frågan om de bör omlokaliseras. I några fall kan dock befintliga lokaler vara
så speciellt anpassade
Prop.
1971: 29 18
för viss verksamhet atl de är praktiskt taget oanvändbara
för annan verksamhet. Ett exempel härpå utgör flygtekniska försöksanstalten.
Beträffande
vissa myndigheter har delegationen inte tagit slutlig ställning i det avgivna
betänkandet. Del är dels beträffande sådana organ där det pågår utredningar som
kan komma all påverka arbetsuppgifter och organisation eller där det finns
liknande skäl all vänla med ett ställningslagande. Del är dels också sådana
organ där det inte har varit möjligt för delegationen i den första
utredningsetappen att få fullt klarlagt om organen har sådan karaktär alt de
kan hänföras lUl den grupp av organ som även i fortsättningen bör vara
lokaliserade lUl slorstockholmsområdet. Delegationen avser därför all
fortsätta utredningsarbetet beträffande dessa myndigheter. Till denna grapp hör
bostadssiyrelsen, generaltuUstyrelsen, patent- och registreringsverket, statens
naturvårdsverk, statens planverk, statens vägverk, statens jordbruksnämnd,
statens Irafiksäkerhetsverk, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, försvarels
civilförvaltning, statens strålskyddsinslilul och styrelsen för teknisk utveckling.
I del fortsatta arbetet avser delegationen också alt la upp lokaliseringsfrågor
för postverket, televerket, statens järnvägar och statens vallenfallsverk.
Delegationens
överväganden har lett lill all 27 statliga verksamheter föreslagils bli
lokaliserade utanför slorstockholmsområdet i en första etapp. Sammanlagt ca 5
500 anställda berörs av förslagen. Dessa kan sammanfattas i följande uppstäUning:
Antal anstäUda
Arbetsmedicinska institutet 115
Centrala studiehjälpsnämnden 60
Centralnämnden för fastighetsdata 70
Domänverkets centralförvaltning 400
Försvarets sjukvårdsstyrelse 110
Kommittén för television och radio i utbildningen (TRU-kommittén) 120
Kriminalvårdsstyrelsen 295
Lantbruksstyrelsen 165
Lantmäteristyrelsen 120
Luftfartsverkets centralförvaltning 265
Militärpsykologiska institutet 40
Rikets allmänna kartverk 520
Riksförsäkringsverket 925
Sjöfartsverkets centralförvaltning 290
Skogshögskolan 295
Skogsstyrelsen 90
Statens geotekniska institut 80
Statens institut för byggnadsforskning 155
Statens invandrarverk 200
Statens kriminaltekniska laboratorium 55
Statens personalpensionsverk 245
Statens rättskemiska laboratorium 80
Sveriges geologiska undersökning (SGU) 255
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) 365
Värnpliktsverket 60
Prop. 1971: 29 19
Antal anställda
Försvarets förvaltningsskola ca 50
Arméns
tekniska skola ca 70
Summa 5 495
Delegationen har för de myndigheter som föreslås
utflyttade utom försvarels förvaltningsskola och arméns tekniska skola, där
bara förslag om inrättande finns ställt samman redogörelser för organisation,
uppgifter, samverkansbehov m. m. För det detaljerade innehållet i dessa
sammanställningar hänvisas till bilagan till delegationens belänkande. I del
följande ges en sammanfattning härav.
Lantmäteristyrelsen
är central förvaltningsmyndighet för ärenden om fastighetsbildning på landet,
om lantmäteriväsendet i övrigt, om mätningsväsendet enligt de för stad
gällande föreskrifterna samt för ärenden om fastighetsregister. Samarbete
förekommer med framför allt centralnämnden för fastighetsdata, statens
naturvårdsverk, statens planverk, lanlbruksstyrelsen och skogsstyrelsen. Lantmäteristyrelsens
serviceverksamhet på del tekniska området bedrivs lUl viss del i nära
samarbete med rikels allmänna karlverk. Vid en samlokalisering av de båda verken
skulle ell gemensamt utnyttjande av viss dyrbar utrustning kunna underlättas.
Lantmäteristyrelsen har framhållit för delegationen atl handläggningen av många
ärenden på styrelsens utredningsbyrå kräver tillgång lill vissa arkiv och
bibliotek i Stockholm. Enligt delegationens uppfattning bör emellertid sådana
frågor praktiskt kunna lösas på ell sådant sätt all de inte utgör hinder för en
utflyttning.
Centralnämnden
för fastighetsdata har för lokaliseringsdelegationen framhållit all
fastighetsregisterreformen genomförs i samarbete med lantmäteristyrelsen och
alt del nödvändiggör ständiga kontakter mellan nämnden och styrelsen. Vissa av
tjänstemännen vid nämnden har samtidigt förordnande alt tjänstgöra i
lantmäteristyrelsen. Underlaget för de kartor som skall ligga lill grund för
faslighetsregislrets karlverk produceras i stor utsträckning av rikets
allmänna karlverk och ell nära samarbete mellan nämnden och denna myndighet är
därför nödvändigt. Nämnden framhåller atl den nya faslighelsdalabanken kommer
alt bli av väsentlig betydelse för samhällsplaneringen och att ett nära samarbete
med planverket är nödvändigt. Delegationen anser emellertid atl den
omständigheten atl det ännu inte beslutats om den framlida organisationen av
fastighetsregistrel inle behöver hindra alt nämnden lokaliseras utanför
storstockholmsområdel under förutsättning att nämnden samlokaliseras med
huvuddelen av de organ som den närmast samarbetar med.
Rikets allmänna kartverk har lill huvuduppgift alt
upprätta, utge och
Prop.
1971: 29 20
revidera
de kartor som ingår i allmänna kartserier. Kontakter behövs enligt verket
föratom med lantmäteristyrelsen, centralnämnden för fastighetsdata,
lantbruksslyrelsen och skogsstyrelsen, vilka samtliga föreslås omlokaliserade,
framför allt med bl. a. centrala militära myndigheter, sjöfartsverket,
luftfartsverket, statens vägverk, naturvårdsverket och planverket.
Lantbruksstyrelsens
arbetsuppgifter hänför sig i huvudsak till jordbrukets och trädgårdsnäringens
rationalisering, produktionsbefrämjande åtgärder på jordbrukets område samt
rennäringsfrågor. Styrelsen har behov av kontakter med framför allt
jordbruksnämnden, lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen,
arbetsmarknadsstyrelsen, lantbrukshögskolan, velerinärslyrelsen, statens
veterinärmedicinska anstalt, statistiska centralbyrån och jordbruksnäringens
fackliga och ekonomiska organisationer.
S/iogsstyreben
som är central förvaltningsmyndighet för ärenden om skogsbrak har i sin
verksamhet behov av kontakter med framför allt skogshögskolan, kartverket,
lantbruksslyrelsen, domänverket, arbetsmarknadsstyrelsen och naturvårdsverket.
Med
hänsyn lill behovet av inbördes samarbete bör lantmäteristyrelsen,
centralnämnden för fastighetsdata, kartverket, lantbruksslyrelsen och
skogsstyrelsen enligt delegationens mening lokaliseras lill samma ort.
Riksförsäkringsverket har
i huvudsak att leda och utöva tillsyn över den allmänna försäkringen, atl
debilera och uppbära avgifter till denna försäkring, all vara besvärsmyndighel
i frågor rörande denna försäkring samt bedriva försäkringsverksamhet enligt
lagen om yrkesskadeförsäkring m. m. Verket uppbär vidare den allmänna
arbetsgivaravgiften och förvallar vissa fonder. Utbetalning av folkpension och
tilläggspension sker i huvudsak genom verkets försorg. Verket utövar också
tillsyn över de allmänna försäkringskassorna.
Den största avdelningen
inom verket, försäkringsavdelningen, som har ca 400 anställda, har hand om
debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter, dalatekniska arbetsuppgifter
och statistikfrågor. Avdelningen har behov av kontakter med de lokala
skattemyndigheterna, statistiska centralbyrån och riksskatteverket.
Yrkesskadeavdelningen, som har drygt 200 anstäUda, har behov av kontakter med
enskUda personer, arbetslagareorganisalioner, vissa läkare, saml i viss mån med
arbelarskyddsorganen. Besvärsavdelningen, som har ca 80 anställda, handlägger
förutom besvärsärenden kontakterna med verkels sjukhus. De mest omfattande
kontaktbehoven redovisas i ledningsenhelerna, vilka tillsammans har ca 175
befattningshavare. I fråga om dessa enheter redovisas behov av kontakter med
förutom stalsdepartemenlen, kommittéer, socialstyrelsen,
arbetsmarknadsstyrelsen, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer,
försäkringskasseförbundet m. fl. Verket lar också upp frågan om tUlgången på
läkare på lokaliseringsorlen.
Prop.
1971: 29 21
Statens
personalpensionsverk är central förvaltningsmyndighet för den statliga
personalpensioneringen. Det åligger verket atl besluta om och svara för
utbetalning av personalpensionsförmånerna saml att utbetala även
socialförsäkringsförmåner i anslulning härtill. Verket handlägger vidare
ärenden angående statens grupplivförsäkring. Verket redovisar behov av
kontakter med främst finansdepartementet, statens avlalsverk, statskontoret,
statens personalvårdsnämnd. Svenska personalpensionskassan och kommunernas
pensionsanstall.
Centrala
studiehjälpsnämnden är central myndighet för ärenden om studiesocial
verksamhet. Den mest personalkrävande delen är beviljandet av studielån för
gymnasiala studier. För verksamhetens bedrivande utnyttjar nämnden postbankens
låneavdelning, riksbankens huvudkontor och statistiska centralbyråns
datamaskincentral. Det lorde härvid inle vara fråga om personliga kontakter med
dessa organ.
Riksförsäkringsverket,
personalpensionsverket och centrala studiehjälpsnämnden bedriver enligt
delegationens mening likartad verksamhet i den meningen att deras huvuduppgift
är all utbetala medel lill enskilda personer. Vissa fördelar torde därför stå
all vinna vid en samlokalisering av de tre myndigheterna. Sålunda har förslag
lagts fram om införande av ell omfattande ADB-system för den allmänna försäkringen.
Resurserna härför bör t. ex. kunna ulnylljas av alla tre myndigheterna.
Sjöfartsverkets
centralförvaltning är organiserad på olika avdelningar. Driflavddningen, som
är den största, svarar för farledsverksam-helen, vilken innefattar lotsning,
isbrytning, sjötrafikledning, fyrbelysning samt byggande och underhåll av
anläggningar m. m. Vidare finns bl. a. en sjökarleavddning och
sjöfartsinspektionen. Verket samarbetar med bl. a. marinledningen, kartverket,
arbelarskyddsstyrelsen, sjöfartsnäringens företrädare och särskilt under
isbrytarsäsongen Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut.
Delegationen har framhållit att behovet av snabba kontakter med sistnämnda
myndighet kan tillgodoses om de båda organen förläggs till samma ort.
Luftfartsverkets
centralförvaltning, som innefattar luftfartsinspeklio-nen, svarar för den
civila luftfartens markorganisation och ärenden om den civila luftfarten.
Verket driver och förvallar statens flygplatser för civil luftfart och svarar
för Irafikledning vid flygplatser och i del luflram som utnyttjas i civil
luftfart. Arbetsuppgifter inom flygsäkerhets-tjänsten kräver samråd med främst
flygvapnet och meteorologiska och hydrologiska institutet. Centralförvallningens
behov av samråd med sistnämnda myndighet underlättas givelvis om de båda
organen förläggs lill samma ort.
Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI, har till uppgift atl anordna
och övervaka meteorologiska och hydrografiska mätningar. Vidare har institutet
hand om den allmänna väderleksljäns-
Prop.
1971: 29 22
len,
slormvarningstjänslen, kuslrapporltjänslen och den civila
flygvä-derleksljänslen. Institutei har viss uppdragsverksamhet. Institutet har
samarbete främst med vattenfallsverket, luftfartsverket, den militära
väderlekscentralen inom flygvapnet, sjöfartsverket, statens institut för
byggnadsforskning, televerket, meteorologiska institutionen vid universitetet
i Stockholm och det inlernalionella meteorologiska institutet. Äv dessa organ
föreslår delegationen all luftfartsverkets och sjöfartsverkets
cenlralförvallningar och byggforskningsinstilulet blir omlokaliserade och att
dessa organ och SMHI förläggs lill samma ort.
Domänverkets huvuduppgift
är atl driva skogsbruk på de statliga skogsegendomar som domänverket förvallar.
Inom verket finns avdelningar för försäljnings-, drifts-, rationaliserings-,
ekonomi- och personalfrågor. Den regionala förvaltningen utgörs av åtla
distrikt. Av beskrivningen av verkels arbetsuppgifter framgår att det i stor
utsträckning har samma karaktär som större skogsbolag. Härutöver har verket i
mindre omfattning fortfarande kvar vissa myndighetsuppgifter.
Drygt
50 o/o av verkels intäkter kommer från de fyra södra distrikten, dvs.
distrikten söder om SundsvaU. 70 o/o av verkels produktiva skogsmark ligger
dock inom de tre nordligaste distrikten.
Statens invandrarverks
arbetsuppgifter hänför sig lill tre huvudgrupper av ärenden, nämligen
tillslåndsärenden, medborgarskapsärenden och anpassningsfrågor.
Tillslåndsärendena, som är de flesta, omfattar ärenden om visering, uppehålls-
och arbelslUlslånd, bosällningslUlslånd, avvisning, förpassning m. m. och
avgörs i stor utsträckning i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen, centrala
studiehjälpsnämnden, socialstyrelsen, rikspolisslyrelsen och försvarsstaben. I
det övervägande antalet ärenden sker samråd med andra organ skriftligen eller
per telefon. I anpassningsfrågor samverkar invandrarverket främst med
arbetsmarknadsstyrelsen, socialstyrelsen, skolöverstyrelsen och
arbetsmarknadens centrala organisationer.
Inom
kriminalvårdsstyrelsen, som är central förvaltningsmyndighet för ärenden om
kriminalvård, finns två avdelningar, nämligen en för vård och tillsyn och en
för arbete och utbUdning. Till verket är knutna tre s, k. centrala nämnder,
nämligen interneringsnämnden, ungdomsfängelsenämnden och kriminalvårdsnämnden.
De centrala nämnderna leds av högt kvalificerade jurister, regelmässigt
justitie- och regeringsråd. Styrelsen framhåller alt del finns anledning all
räkna med en framtida integrering av samhällets insatser på olika vårdområden.
Enligt styrelsen leder detta lUl all de redan nu nära kontakterna mellan den
och socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och skolöverstyrelsen kommer att
bli aUt viktigare.
Delegationen anser alt vid
omlokalisering av kriminalvårdsstyrelsen bör liksom ifråga om invandrarverket,
särskUl beaktas kravet på goda kommunikationer framför allt med Stockholm.
Prop.
1971: 29 23
Statens rättskemiska laboratorium är uppdelat på två från
varandra relativt frislående enheter, nämligen den blodgruppsserologiska och
den kemiska avdelningen. Den kemiska avdelningens uppgifter är lill stor del
relativt rulinbelonade. Inom avdelningen utförs toxikologiska analyser av
rättslig natur. Vid kemiska avdelningen bedrivs dels forskning rörande
alkoholels m. fl. ämnens inverkan och omsättning i kroppen, dels forskning för
utveckling av analysmetoder. Enligt delegationens uppfattning bör laboratoriet
med hänsyn lill dess uppgifter och samarbetsbehov vid omlokalisering förläggas
i anknytning lill elt större sjukhus.
Statens kriminaltekniska laboratoriums huvuduppgift är alt
ulföra la-boratorieundersökningar som föranleds av misstanke om brottslig gärning.
Rikspolisstyrelsen är chefsmyndighet för laboratoriet.
Det finns
flera exempel på all en viss myndighet och dess chefsmyndighet är lokaliserade
på olika orter. Enligt delegationens uppfattning bör den omständigheten alt
rikspolisslyrelsen är chefsmyndighet för kriminaltekniska laboratoriet inte
utgöra ell hinder för atl laboratoriet lokaliseras på annan ort. När det gäller
en av de institutioner med vilken laboratoriet samarbetar, nämligen statens
rätlskemiska laboratorium, föreslår delegationen lokalisering till samma ort
som kriminaltekniska laboratoriet.
Arbetsmedicinska
institutets uppgifter är all bedriva utredningsarbete, forskning och
undervisning inom yrkesmedicin, yrkeshygien och arbelsfysiologi. Institutet
framhåller all det för forskningsuppgifterna krävs samverkan mellan experter
inom ell flertal medicinska ,och andra vetenskapliga discipliner, med vissa
myndigheter, som t. ex. arbelarskyddsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,
statens institut för folkhälsan samt med arbetsmarknadens parter. Enligt
delegationens uppfattning bör den verksamhet som bedrivs vid institutet
förläggas lUl en ort med universitet, dar huvuddelen av de aktuella
vetenskapliga disciplinerna finns företrädda.
Skogshögskolans
verksamhet utgör tUl största delen forskning. Utbildningsdelen är relativt
liten. Endast 40 elever per år tas in. Skogshögskolan har ett antal
försöksparker, de flesta i norra Sverige, och s. k. provylor i hela landet.
Högskolan har angett att det i framtiden lorde krävas ett allt intensivare
samarbete mellan små institutioner och andra högskolor och universitet för alt
resurserna skall kunna utnyttjas så rationellt som möjligt.
Under
1960-lalet har företagits en decentralisering av högre utbUdning och
forskning. Mol bakgrund av de överväganden delegationen har gjorl angående
angelägenheten att från slorstockholmsområdet flytta statlig verksamhet har den
tagit upp frågan om lokaliseringen även av utbildningsverksamheter av
rikskaraktär. Liksom den centrala statliga förvaltningen har dessa
koncentrerats tUl storstockholmsområdet. Enligt delegationens mening bör
skogshögskolan flyttas från Stock-
Prop. 1971: 29 24
holm. Viss verksamhet bedrivs redan inom högskolans ram på
andra ställen i landet. Ett hänsynslagande till behovet av ell närmare samarbete
mellan skogshögskolan och annan högre utbUdning och forskning begränsar starkt
urvalet av möjliga lokaliseringsorter.
Statens institut för byggnadsforskning har till uppgift
all bedriva forsknings- och försöksverksamhet i fråga om planering, produktion
och förvaltning inom byggnadsområdet. De största arbetsgrupperna inom
institutet avser samhällsplanering, produktionsforskning och klimatforskning.
Informationsavdelningen vid institutet är gemensam för institutet och statens
råd för byggnadsforskning. De flesta kontakterna har institutet med planverket,
bostadssiyrelsen och byggnadsstyrelsen.
Enligt lokaliseringsdelegationens uppfattning bör
institutet kunna förläggas till en ort som har goda kommunikationer med
Stockholm och övriga universitetsorter. I samband med alt institutet omlokaliseras
bör även frågan om all omlokalisera statens råd för byggnadsforskning tas upp
tUl prövning.
Kommittén för television och radio i utbildningen,
TRU-kommittén, är formellt alt betrakta som kommittéarbete med
försöksverksamhet. Del finns dock anledning all anta all överväganden om all i
permanent form lösa den organisatoriska frågan kommer atl aktualiseras inom en
inte alltför avlägsen framtid.
Verksamheten bedrivs till stor del med ett stort antal
personer som tillfälligt knyts lill kommittén. Av den redovisning som lämnats
till lokaliseringsdelegalionen framgår all de tillfäUiga experterna f. n. till
större delen hämtats från orter utanför storstockholmsområdel. På den tekniska
sidan är TRU-kommittén självförsörjande i fråga om TV. Della gäller i stort
sett även radio- och Ijudproduklionen. I fråga om lämplig förläggningsorl bör
det vara av värde all det finns högre utbUdning och forskning på orten i fråga.
Delegationen anför all fördelar bör kunna vinnas genom en
förläggning av Sveriges Radios utbildningsenhet lill samma ort som TRU-kommittén.
Härigenom skuUe en slagkraftig enhet för programproduktion för utbildning via
television och radio kunna bildas.
Sveriges geologiska undersöknings, SGU, uppgifter är bl.
a. att verkställa bergarts- och jordartskartering, all söka upp och undersöka
förekomster av malmer och andra tekniskt användbara mineral, bergarter och
jordarter. SGU skaU vidare bedriva forskning av såväl vetenskaplig som praktisk
natur. Bland de myndigheter som SGU framför allt har behov av kontakter med
märks statens geotekniska institut, SMHI, kartverket, vattenfallsverket,
domänverket och lantmäteristyrelsen. Flera av dessa föreslås av delegationen
bli lokaliserade utanför storstockholmsområdel. 1970 års riksdag har fattat
principbeslut om förläggande av viss teknisk utbildning och forskning lill
Luleå. SGU bedriver en omfal-
Prop.
1971: 29 25
tände verksamhet i bl. a. övre Norrland. Dessa faktorer
gör all Luleå synes delegationen vara en lämplig förläggningsort.
Statens
geotekniska instituts uppgifter hänför sig till såväl grundforskning som
målforskning och uppdragsverksamhet. Som exempel på grundforskning anger
inslilulel forskning rörande jordarternas egenskaper och som exempel på
målforskning nämns forskning beträffande pålning, jordlryck, stabUisering av
jord samt utveckling av apparater och redskap för fäll- och
laboralorieundersökningar. På forskningsområdet samarbetar institutet med
tekniska högskolan och universitetet i Stockholm samt med SGU. Enligt
delegationens mening bör inslilulel lokaliseras tiU samma ort som SGU.
Försvarets
sjukvårdsstyrelse leder krigsmaklens hälso- och sjukvård och är central
förvaltningsmyndighet för sjukvårdsförvaltningen inom krigsmakten. Enligt
styrelsen samverkar den med förutom i storl sett samtliga centrala organ inom
krigsmakten med bl. a. socialstyrelsen, folkhälsoinstitulel,
veterinärstyrelsen, luftfartsverket, karolinska sjukhuset, statens
bakteriologiska laboratorium.
Militärpsykologiska
institutet är centralt organ för den mililärpsyko-logiska verksamheten inom
krigsmakten. I institutets uppgifter ingår bl. a. atl svara för mUilärt
inriktad psykologisk, pedagogisk eller sociologisk forskning. Institutet anger
behov av kontakter med de centrala staberna, försvarets forskningsanstalt, vämpliktsverket,
socialstyrelsen m. fl. myndigheter. Institutei behöver också ha tillgång lill
någon in-skrivningscenlrals resurser. I fråga om ADB är institutet beroende av
kontakter med framför allt försvarels forskningsanstalt, vämpliktsverket och
statistiska centralbyrån.
Värnpliktsverket
är centralt organ för inskrivning och personal redovisning inom krigsmakten. I
verkels uppgifter ingår bl. a. all leda andra inskrivnings- och
personalredovisningsmyndighelers verksamhet, att samordna personalredovisningen
inom krigsmakten och ansvara för den centrala registreringen av krigsmaktens
personal. Huvudkontoret samverkar med överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna,
försvarets sjukvårdsstyrelse och mUilärpsykologiska institutet samt med de
underlydande värnpliklskonloren.
Enligt
delegationens uppfattning bör värnpliktsverkets huvudkontor samlokaliseras med
försvarels sjukvårdsstyrelse och militärpsykologiska institutet på lämplig
plats i meUansverige.
Enligt
Kungl. Maj:ls beslut den 3 mars 1967 fick överbefälhavaren i uppdrag all utreda
och föreslå ny organisation av krigsmaktens förvaltningsutbildning. Förslag
härom lämnades av överbefälhavaren den 30 juni 1969, men något beslut med
anledning härav har ännu inte fattals. Förslagen går ul på alt den nuvarande utbUdningen
av tygofficerare och inlendenlurofficerare skall upphöra. I stället skall
utbildningen av officerare i förvaltningstjänst äga rum vid en ny för
krigsmaklen ge-
Prop. 1971: 29 26
mensam
förvaltningslinje vid militärhögskolan. För övrig gemensam
förvaltningsntbildning skall en för krigsmaklen gemensam förvaltningsskola
inrättas samtidigt som förvallningsdelen vid nuvarande tygförvaltningsskolan i
Sundbyberg och intendenturförvaltningsskolan i Stockholm avvecklas.
Överbefälhavaren föreslog all den nya skolan skulle lokaliseras lill Stockholm.
Delegationen har emellertid förordat all skolan förläggs utanför
storstockholmsområdel.
Överbefälhavaren
uppdrog ål chefen för armén atl utreda frågan om lokalisering av den
återstående delen av tygförvaltningsskolan. Härvid skulle enligt uppdraget på
sikt eftersträvas en sammanslagning av tyg-förvaltningsskolans tekniker- och
mäslarulbUdning med arméns radar-och luflmekanikerskola i Göteborg saml med
arméns stabs- och sambandsskolas mekanikerskola i Uppsala. Härigenom skulle en
arméns tekniska skola kunna bildas. En utgångspunkt för utredningen var all
tygförvaltningsskolan måste omlokaliseras från sin nuvarande förläggning på
Järvafältet och anknytas lill förband utanför Stockholm. Chefen för armén har
efter del all lokaliseringsdelegalionen avlämnat sill belänkande anmält lill
överbefälhavaren alt han av undersökta lokaliseringsallernaliv har funnit en
lokalisering i anslulning liU Svea ingenjörsregementes elablissement i Almnäs
utanför Södertälje vara gynnsammast saml att han avstyrker en lokalisering till
Östersund. Efter en fullständig sammanslagning skulle antalet anställda vid
denna skola uppgå lUl inemot 200. Härav beräknas ca 70 ingå i en första etapp,
som avser omlokalisering från Stockholm.
Förslag
tiil lokaliseringsorter
Som
tidigare nämnts hyser lokaliseringsdelegalionen uppfattningen all lokalisering
av central statlig verksamhet bör ses som ett medel i regionalpolitiken. En
naturlig utgångspunkt för delegationen har varit de allmänna riktlinjer för
regionalpolitiken såsom dessa kommit lill uttryck i statsmakternas
ställningstaganden. Del innebär alt man främst bör lokalisera statlig
verksamhet till sådana stadsregioner som har goda förutsättningar att utvecklas
liU alternativ lill storstäderna. Lokalise-ringsorlerna måste vara tillräckligt
stora för all kunna ta emot de statliga verksamhetema. Med rimliga insatser
bör bostadsmarknaden, utbildningsväsendet och annan samhällelig service kunna
möta de nya kraven. På orten bör vidare finnas ell differentierat näringsliv
och därmed en differentierad arbetsmarknad, vilket bl. a. är en förutsättning
för atl medföljande makes önskemål om arbete skall kunna tillgodoses. Ett krav
på lokaliseringsort för statlig förvallning är givelvis atl där finns goda
kommunikationer med främst Stockholm, men även med övriga landet. För att en
avlastning av slorstockholmsregionen verk-
Prop. 1971: 29 27
Ugen
skaU komma till stånd måste lokaliseringsorterna givetvis ligga på betryggande
avstånd från Stockholm.
Lokaliseringsdelegalionen
har i sill betänkande redogjort för vissa undersökningar beträffande
befolkningsunderlag, arbetsmarknad, service, UtbUdning och kommunikationer i
ell antal tätortsregioner. För närmare studium hänvisas lUl utredningsbetänkandel
(s. 63).
Delegationen
har funnit, all det finns elt flertal orter som uppfyller kraven man kan ställa
för all en ort skall kunna anses vara ett alternativ tUl nuvarande storsläder.
Norrköping och Sundsvall intar här en särställning. Vidare har Gävle elt från
kommunikationssynpunkt myckel fördelaktigt läge. Delegationen anser att
huvuddelen av de statliga verksamheter som omlokaliseras bör förläggas lill
dessa tre orter.
De
största regionalpolitiska problemen finns inom det s. k. stödområdet.
Delegationen anser all statiig verksamhet bör lokaliseras tUl denna del av
landet. Alla områden som har regionala problem kan inte komma ifråga, men
förslag förs fram om lokalisering lill Luleå, Umeå, Östersund, Falun/Borlänge
och Karlstad. Falun och Borlänge har betraktats som en regional enhet med
hänsyn lill det nära samarbetet mellan dessa städer.
För
statliga verksamheter med anknytning till högre utbildning och forskning
föreslår delegationen Umeå och Linköping, där den högre utbildningen kraftigt
har byggts ut under 1960-talet. Högre teknisk utbildning skall vidare enligt
principbeslut av 1970 års riksdag konima till stånd i övre Norrland, främst i
Luleå och Umeå-Skellefleåområdel. Enligt delegationens uppfattning bör
skogshögskolan, arbetsmedicinska institutet och TRU-kommittén förläggas till
Umeå. Den utbildning och forskning som bedrivs vid skogshögskolan bör i viss
utsträckning kunna samordnas med näraliggande institutioner vid universitetet.
Mol bakgrund av all flertalet medicinska discipliner liksom t. ex. psykologi
och sociologi finns företrädda vid uitiversilelel i Umeå bör del finnas goda
förutsättningar för arbetsmedicinska institutet atl utveckla sin verksamhet i
Umeå. TRU-kommittén torde enligt delegationen ha förutsättningar alt bedriva
sin verksamhet med programproduktion i Umeå med hänsyn lill den omfattande
utbUdning och forskning som bedrivs där. I sammanhanget framhåller delegationen
att om Sveriges Radios utbildningsenhet organisatoriskt samordnas med
TRU-kommittén bör båda enheterna förläggas lill Umeå, varvid bl. a.
möjlighetema atl gemensamt utnyttja personella och tekniska resurser bör vara
en fördel.
Statens rätlskemiska
laboratorium och statens kriminaltekniska laboratorium bör enligt
delegationens mening förläggas lill Linköping, där det finns en högskoleenhet
med bl. a. medicinska och tekniska fakulteter.
Som
nyss nämnts kommer högre teknisk utbildning och forskning all förläggas till
Luleå. Härvid förutsätts också all vissa delar av bergssek-
Prop. 1971: 29 28
tionen
vid tekniska högskolan i Stockholm förläggs dit. Delegationen föreslår all SGU
och statens geotekniska institut förläggs till Luleå.
Vidare
har delegationen föreslagit att värnpliktsverkets huvudkontor, försvarels
sjukvårdsstyrelse och mUilärpsykologiska inslilulel lokaliseras till Karlstad
saml de föreslagna försvarels förvallningsskola och arméns tekniska skola lUl
Östersund. På båda dessa platser finns i dag militärförband,
mUilärområdesstab, försvarsområdesstab och inskrivnings-central.
Beträffande
domänverkets centralförvaltning har delegationen utgått från alt
förläggningsorten bör ligga nära centrum för verkels verksam-helomiåde. Om
arealen tas som utgångspunkt för verksamhetens lj'ngdpunkt skulle
centralförvaltningen ligga i mellersta Norrland. Om däremot verkels ekonomiska
tyngdpunkt beaktas bör cenlralförvallningen förläggas längre söderut.
Falun/Borlänge ligger närmast lill hands av de orter som föreslagits få statlig
verksamhet. Delegationen har betraktat dessa städer som likvärdiga och
föreslagit all valet mellan Falun och Borlänge får anstå till dess förslagel
har remissbehandlats.
Delegationen
anser, som tidigare sagls, alt huvuddelen av de utlokaliserade myndigheterna
bör förläggas till Norrköping, Gävle och Sundsvall. Delegationen har också strävat
efter all lokalisera vissa myndigheter med stort inbördes kontaktbehov eller
likartad karaktär till en och samma ort. Del gäUer 1. ex. SMHI,
luftfartsverkets och sjöfartsverkets cenlralförvallningar som delegationen
finner böra lokaliseras tUl Norrköping. TUl Norrköping borde vidare
lokaliseras några organ som i och för sig inte har något större inbördes
samarbelsbehov eller behov av samarbete med övriga organ inom
utflyttningsgruppen, nämligen invandrarverket, statens institut för
byggnadsforskning och kriminalvårdsstyrelsen. Dessa organ kan dock enligt
delegationen anses ha större behov av samarbete med i stockholmsområdet
kvarvarande organ än flertalet övriga myndigheter som föreslås bli
omlokaliserade. De bör därför lokaliseras så atl de lätt kan nå Stockholm. I
den mån byggforskningsrådel bedöms böra flyttas ul tillsammans med byggforskningsinstilulet
bör även rådel förläggas tUl Norrköping.
En
grapp som också med hänsyn tiU det inbördes sam arbetsbehovet bör förläggas lUl
samma ort omfattar lantbruksslyrelsen, skogsstyrelsen, lantmäteristyrelsen,
kartverket och centralnämnden för fastighetsdata. Nämnda organ bör enligt
delegationens mening förläggas till Gävle med hänsyn tUl behovet av goda
kommunikationer med Stockholm.
En
annan grupp som bedriver likartad verksamhet utgörs av riksförsäkringsverket,
personalpensionsverkel och centrala studiehjälpsnämnden. Delegationen föreslår
atl dessa myndigheter lokaliseras lill Sundsvall.
Lokaliseringsdelegationens
utflyttningsförslag kan sammanfattas i följande uppställning:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Linköping
Statens kriminaltekniska laboratorium Statens rättskemiska
laboratorium
Norrköping
Statens invandrarverk
Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut
Luftfartsverkets
centralförvaltning
Sjöfartsverkets
central förvaltning
Kriminalvårdsstyrelsen
Statens
institut för byggnadsforskning
Karlstad Vämpliktsverket MUilärpsykologiska institutet
Försvarets sjukvårdsstyrelse
Gävle
Lantmäteristyrelsen
Rikets
allmänna kartverk
Centralnämnden
för fastighetsdata
Lantbruksstyrelsen
Skogsstyrelsen
Falun I Borlänge
Domänverkets
centralförvaltning
SundsvaU
Riksförsäki ings verket Statens personalpensionsverk
Centrala studiehjälpsnämnden
Östersund
Försvarets förvaltningsskola Arméns tekniska skola
Umeå
Skogshögskolan
Arbetsmedicinska
institutet
Kommittén
för television och radio i utbildningen
Luleå
Sveriges
geologiska undersökning
Statens
geotekniska institut
ca ca
Totalt
55 80
135
200 365 265 290 295 155
1570
60
40
110
210
120 520
70 165
90
965 400
925
245
60
1230
50 70
120
295 115 120
530
255 80
335
5 500
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förslag till åtgärder i samband med omlokalisering
Allmän planering, m. in.
Lokaliseringsdelegalionen har, som framgått av det
föregående, varit väl medveten om atl vissa övergångsvisa svårigheter uppslår
vid en om-
Prop. 1971: 29 30
lokalisering
av statlig verksamhet. Delegationen anser emellertid inle att
omställningssvårigheterna behöver bli så stora att de bör hindra omlokaliseringen.
Del är givelvis angelägel all utflyttningarna genomförs så all uppkommande
svårigheter bUr så små som möjligt. Delegationen understryker alt del är
viktigt att omlokaliseringarna planeras ingående så alt inte myndigheternas
verksamhet försämras allvarUgl. SärskUl angeläget är della inom verksamheter
som har stor betydelse för enskUda medborgares förhållanden såsom pensions- och
försäkringsulbetalning.
Personallillgången
kan ge upphov lill svårigheter, åtminstone övergångsvis. Delegationen anser
alt rekryteringsmöjlighelerna på sikt däremot bör bli tillfredsställande på de
orter delegationen förordat utflyttning lill. De personalsvårigheter som kan
uppstå under tiden från det all beslut om omlokalisering fattats fram till
själva utflyttningen lorde delvis få lösas genom tillfälliga anställningar och
dubbleringar av vissa funktioner under viss lid. För att underlätta
rekryteringen av vissa personalkategorier kan utbildning behöva anordnas på
lokaliseringsorterna.
Många av de ulflyllade
organen kommer även i fortsättningen alt samarbeta med myndigheter i huvudstaden,
även i form av personliga besök. Tidsförlusterna vid Stockholmsbesöken kan dock
minskas genom atl flera sammanträden arrangeras under ett och samma besök.
Tiden i Stockholm skulle vidare kunna ulnylljas mera effektivt om tillgång
funnes till särskUda sammanträdesrum, skrivhjälp o. dyl. Delegationen föreslår
därför atl lokaler med sammanträdes- och arbetsrum anordnas i någon lämplig
byggnad i Stockholm. Ell antal skrivbiträden m. m. skuUe därvid finnas
tillgängliga för att kunna anlitas vid behov. Personal och utrustning skulle
vara gemensam för de omlokaliserade organen. För alt personalen skall beredas
jämn sysselsättning skulle den emellanåt kunna utnyttjas även av utredningar m.
m. Till denna gemensamma enhet kunde även förläggas smärre enheter eller
filialer lill vissa organ som av någon anledning behöver ha kvar viss mindre
verksamhet i Stockholm.
Svårigheterna all
upprätthålla kontakterna med myndigheter och organisationer i Stockholm anses
av myndigheterna vara en av de mest besvärande följderna av en omlokalisering.
Även om kontaklmönslren kan komma atl ändras efter omlokaliseringar kominer
behov av personliga kontakter med bl. a. organ i stockholmsområdet atl
föreligga även därefter. Lokaliseringsdelegalionen har i valet av orter lagt särskUd
vikt vid alt dessa har goda kommunikationer med i första hand Stockholm, men
även med landet i övrigl. Enligt delegationens mening bör emellertid särskilda
insatser göras för alt förbättra kommunikationerna på de föreslagna
lokaliseringsorterna.
Närheten tUl högre
utbildning har i olika sammanhang tillmätts stor betydelse vid val av
lokaliseringsorl. Lokaliseringsdelegalionen anför atl del finns anledning all
anta atl decentraliseringen av den högre utbild-
Prop. 1971: 29 31
ningen
kommer atl forlsälla. Delegationen föratsätter all beslut som fallas med
anledning av delegationens förslag blir vägledande för den fortsatta
lokaliseringen av högre utbUdning.
I
samband med omlokaliseringar kan del bli nödvändigt all i vissa fall se över
myndigheternas organisation. För atl styrelser och nämnder skall kunna arbeta
effektivt efter omlokaliseringen framhåller delegationen också atl del kan bli
lämpligl all i somliga fall ändra sammansättningen av dessa.
De problem som nu omnämnts
är generella och berör alla organ som omlokaliseras. Delegationen har inle
ansett det som sin uppgift att behandla de detaljproblem som kan uppslå för
den enskilda myndigheten. Del framhålls i betänkandet att detaljplaneringen och
flyttningens genomförande bör ankomma på myndigheterna själva. Delegationen
föreslår, alt särskilda organisationskommittéer tillsätts vid alla organ för
vUka beslut om omlokalisering fattas. Organisationskommittéerna bör bestå av
verksledningen, representanter för de anställda och eventuellt utomstående
experter. Kommittéerna skulle kunna få uppgifter i frågor om allmän planering,
lokalförsörjning, personalplanering, information m. m. Delegationen framhåller
viklen av all organisationskommittéerna får särskilda resurser till
förfogande. Det föreslås vidare all alla berörda organ infogas i
försöksverksamheten med ökad förvältningsdemokrati. Delegationen för
företagsdemokrati borde därvid få i uppdrag all föreslå vilka befogenheter
organisationskommittéerna skulle få. Mellan myndigheter som lokaliseras lUl
samma ort bör sam-arbetskommiltéer kunna bildas för behandling av gemensamma
frågor, exempelvis anskaffning av bostäder.
Personalfrågor
De
omlokaliseringar som lokaliseringsdelegalionen har föreslagit innebär atl
arbetsplatserna för ca 5 500 anställda skulle flyttas lill annan ort. För många
av de anställda kan det innebära betydande omställningsproblem. Della gäller
framför allt för dem som flyttar med till den nya orten och bryter upp från sin
nuvarande miljö, men också i viss mån för dem som stannar kvar i Stockholm och
övergår lUl annan verksamhet. Delegationen framhåller alt det är angelägel atl
staten ägnar personalfrågorna den största omsorg för alt de negativa verkningarna
av omlokaliseringarna för de anställda skall kunna begränsas så långt della är
möjligt.
SärskUl
betydelsefuUt anser delegationen det vara att de anstäUda kontinuerligt
informeras om frågor som har samband med flyttningen. Det är också viktigt all
informationen lämnas så snart som möjligt efter det alt beslut om omlokalisering
fattats för att de anställda skall få möjligheter att i god tid planera
omställningen. När del gäller informationer om de föreslagna
lokaliseringsorlema vore det värdefullt om vederbörande kommun själv på
lämpligl sätt informerar personalen vid de
Prop. 1971: 29 32
organ
som skall omlokaliseras. Vid tidigare omlokaliseringar har de anstäUda fått
besöka den nya orten på statens bekostnad och under tjänstetid. Delegationen
föreslår all så sker även denna gång. Genom ell sådant besök kan de anställda
få information om tänkbara bostadsalternativ, den kommunala servicen på orten
i fråga om utbUdningsmöjligheter, sjukvård, barnstugor, kulturella
aktiviteter, möjligheter till andra fritidsaktiviteter, m. m.
Bostadsfrågans
lösning är naturligtvis mycket betydelsefull. Delegationen utgår från atl de
nya lokaliseringsorterna får extra kvoter inom bosladsprogrammels ram med tanke
på den statliga omlokaUseringen. Enligt vad som framkommil av delegationens
undersökning har de kommuner till vUka förslag om omlokalisering avgelts
nöjaktiga resurser all ordna bostadsfrågan för de anställda som kan förväntas
följa med de omlokaliserade myndigheterna. Delegationen har förutsatt alt de
anställda ges möjlighet tiU fri resa till den nya orten för all under arbetstid
få tUlfälle alt bese olika bostadsalternativ.
Vid tidigare
omlokaliseringar har vissa ekonomiska och andra förmåner medgetts de anstäUda
som följt med vid flyttningen. Det har gällt exempelvis i frågor om
löneklassplacering, flytlningskoslnadser-sällning, anstånd med omstationering
och bosladsanskaffningslån. Delegationen anser alt gällande bestämmelser bör
tiUämpas generöst även vid de föreslagna omlokaUseringarna. Vidare har
delegationen mot bakgrund av de svårigheter som kan uppslå när man bryter upp
från en invand mUjö anfört atl del bör övervägas all de anställda får ersättning
för färdbiljetter för några resor mellan den nya orten och Stockholm under de
första åren efter utflyttningen. Många hithörande åtgärder är emellertid av
sådan karaktär atl de bör bli föremål för förhandlingar mellan
personalorganisationerna och statens avlalsverk. Delegationen har därför inle
lagt fram några preciserade förslag i dessa delar.
Det
är troligt atl många anställda av olika skäl väljer all sluta sin anställning
före utflyttningen. Staten bör i varje fall när del gäller dem som har
ansläUts före beslutet om omlokalisering medverka till alt dessa bereds
sysselsättning av likvärdig art i storstockholmsområdel. Delegationen antyder
några handlingsmöjligheter härvidlag. Den årliga omsättningen av personal i
statiig verksamhet i slorstockholmsområdet är stor. Genom att under den lid
omlokaliseringarna pågår föreskriva all alla statiiga organ i
slorstockholmsområdet skall samråda med statens omplaceringsnämnd (fr. o. m.
den 1 juli 1971 statens personalnämnd) innan lediga platser återbesätts,
skulle personal som inte anser sig ha möjlighet att följa med vid
omlokalisering till andra orter lättare kunna beredas likvärdig anställning
inom annan statlig verksamhet i slorstockholmsområdet. Vidare bör övervägas alt
i första hand erbjuda befattningshavare vid organ som fortfarande skall vara
lokaliserade i stockholmsområdet atl få befattningar som blir vakanta i
utlokaliserade organ till följd av atl personal i sistnämnda organ inle flyttar
med vid
Prop.
1971: 29 33
omlokaliseringen.
Delegationen framhåller emellertid all det kan bli svårt all finna likvärdig
anställning för tjänstemän med speciella arbetsuppgifter.
Lokalfrågor
Tidigare
anfördes alt lokalsituationen är besvärande för de statliga myndigheterna i
Stockholm. Många organ har lokaler på flera olika ställen. Lokalernas standard
varierar starkt och del föreligger behov av omfattande investeringar i lokaler
för den statiiga verksamheten i slorstockholmsområdet. Vid omlokalisering bör
utgångspunkten vara all de berörda organen skall få ändamålsenliga lokaler på
den nya orten. Vidare bör man eftersträva alt få lokaler i städernas centrala
delar.
Delegationen
har besökt de aktuella städerna. Den har därvid konstaterat all de
omlokaliserade myndigheternas lokalbehov måste tillgodoses genom nybyggnation.
Delegationen uppger sig kunna förutsätta all kommunerna sedermera kommer att
medverka tUl att det snabbt ställs till förfogande centralt belägen mark för förvaltningsbyggnader.
Delegationen redovisar en uppskattning av lokalproduklions- och investeringsbehoven
på olika lokaliseringsorter om dess förslag följs av statsmakterna.
Uppskattningen utgår från den verksamhet som i dag bedrivs vid de olika myndigheterna
och från den nuvarande personalstyrkan. Anlaganden om lokalbehovet har gjorts i
anslutning tUl de lokalplane-rande myndigheternas bedömning av lokalsituationen
och lokalförsörjningsplaneringen inom storstockholmsområdel. Delegationen har
dock inle kunnat beräkna investeringskostnaderna för de föreslagna nya utbildningsanslallerna
inom försvaret, vilka skulle lokaliseras tUl Östersund. De uppskattade
byggnadskostnadema för övriga orter framgår av följande uppställning, där
beloppen anges i milj. kr.:
Linköping
12
Norrköping
63
Karlstad
8
Gävle
43
Falun
14
Sundsvall
48
Umeå
60
Luleå
34
Summa
282
Delegationen
beräknar alltså, alt drygt 280 mUj. kr. skulle behöva investeras i lokaler på
de olika lokaliseringsorterna, frånsett Östersund. Härtill kommer kostnader för
marken saml inredning och utrustning av lokalema. Dc senare kostnaderna beror
på i vUken utsträckning befintlig utrustning kan las med vid omlokalisering.
Det är emellertid alt observera att den angivna summan inte kan betraktas som
en nettokostnad. Huvuddelen av de lokaler som disponeras i dag av de
myndigheter
2
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 29
Prop. 1971: 29 34
delegationen
föreslår lill ulflyllning bör kunna användas av de kvarvarande myndigheterna i
Stockholm. Man kommer alt kunna undvika investeringar i nya lokaler i
stockholmsområdet av ungefär samma storleksordning som nybyggena på de nya
orterna.
Taklen
i utflyttningen är till stor del beroende på möjligheterna att fä fram de nya
lokalerna. F. n. är produktionsprocessen för statliga byggnader ganska
tidskrävande. Del finns dock exempel på byggnadsprojekt som har kunnat
genomföras på väsentligt kortare lid än vad som anses normall. Delta har kunnat
ske genom tUlämpning av bl. a. rationella produktionsmetoder i 'kombination
med en noggrann planering, förenklad administration och en effektiv
beslutsprocess.
Vid byggande av lokaler
för statiig verksamhet eftersträvas alltmer generella och flexibla byggnader.
Behovet av lokaler för de verksamheter, som föreslås bli omlokaliserade, kan
tillgodoses i stort sett inom ramen för två typer av lokaler, nämligen
kontorslokaler och laboralorie-lokaler. För båda dessa lokaltyper finns
underlag för normprogram för generella lokaler med redovisning av detaljerade
programkrav för olika lyprum eller verksamhelsfunklioner. För alt förkorta
produktionsprocessen har delegationen lagt fram vissa förslag om en alternativ
handläggningsprocedur i förhållande lill den i dag tUlämpade. Bl. a. skulle
projektering av nybyggnader sältas igång på grundval av generella program och
byggnadsområdels föratsättningar, så snart del är bestämt vilken
verksamhetstyp som skaU inrymmas i byggnaderna. För renodlade kontorslokaler
som kan uppföras på redan sladsplanelagd mark och för vilka det finns lypprogram
kan lokalproduklionsprocessen begränsas till ca tre år. För lokaler som kräver
omfattande programarbeten kan meUan uppdrag och färdigstäUande mellan tre och
fem år förflyta.
Tidsplan
Lokaliseringsdelegalionen
framhåller i belänkandet atl del är angeläget all de eftersträvade effekterna
av omlokaliseringarna kan uppnås så snart som möjligt. Del är därför önskvärt
all ulflyllningarna kan genomföras snabbi. Men del finns flera faktorer som
talar för atl del bör förflyta relativt lång tid mellan beslutet om
omlokalisering och själva flyttningen. Framför allt bör de anställda få
möjlighet att planera för sig själva. Vidare kräver omflyttningen stora
insatser från vederbörande myndighels sida. Vid de tidigare omlokaliseringarna
dröjde det mellan elt halvt år och fyra år från del atl beslut fattades lill
dess atl flyttningen var genomförd. De nu föreslagna omlokaliseringarna är av
betydligt större omfattning. På vissa orter kan bostadsproduktionen behöva
ökas kraftigt under ell par år för alt tillgodose behovet av bostäder för de
anställda i den statiiga verksamhet som kommer alt förläggas lill orten.
Därtill kommer under samma lid investeringar i lokaler för denna verksamhet,
som på en del orter uppgår lUl 60 milj. kr. Del är därför angeläget all investeringarna
planläggs mycket noggrant och
Prop.
1971: 29 35
samordnas
med andra större investeringar på de berörda orterna för alt en alltför stor
snedbelastning på de berörda orterna under några få år inle skaU bli följden.
Delegationen finner atl den
tid som går ål till alt iordningställa bostäder och ämbelslokaler blir det
avgörande för tidpunkten för ulflylt-nmgen. Med denna utgångspunkt anser
delegationen atl utflyttningarna bör kunna påbörjas ca trefyra år efter det
atl beslut om ulflyllningarna fallats och vara avslutade efter ca fem år från
detta beslut. Enligt delegationens åsikt bör en tidsperiod om trefem år vara
tillräcklig för alt berörd personal skall få lid för omställning och för all
myndigheterna skall kunna planera verksamhetens utflyttning. Det blir troligen
nödvändigt atl genomföra utflyttningen i etapper, åtminstone vid de större
myndigheterna.
Remissyttranden
över delegationens förslag
Principiella
överväganden
Alla
remissorgan som uttalat sig i frågan ställer sig positiva till att åtgärder
vidtas för all dämpa expansionen i slorstockholmsområdet och därigenom
åstadkomma en bättre balanserad utveckling. Opinionen är däremot splittrad när
det gäller delegationens förslag att använda 1 o-kalisering av central statlig
verksamhet som ett regionalpolitiskt medel. Den övervägande delen av
remissorganen tillstyrker della medan andra kräver ytterligare utredningar
inriktade på alternativa lösningar. Följande instanser tillstyrker att centrala
statliga organ i sin helhet flyttas ul, nämligen rikspolisstyrelsen,
centralnämnden för fastighetsdata, vämpliktsverket, militärpsykologiska
institutet, statens geotekniska inslilul, riksrevisionsverket, statskontoret,
skogshögskolan, organisationskommittén för högre teknisk utbildning och forskning
i övre Norrland, U 68, 1969 års radioulredning, TRU-kommittén, försvarets
rationaliseringsinstitut, affärsverksdelegationen, LO, Statsanställdas
Förbund, lantbruksförbundei, RLF, socialstyrelsen, avtalsverket,
kommunförbundet, landstingsförbundet, te-leverkel, universitetskanslersämbetet,
länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings,
Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och
Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs,
Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.
Följande remissinstanser kräver ytterligare utredningar innan beslut fattas
eller förordar i första hand andra regionalpolitiska medel än utflyttning av
hela centrala statliga organ, nämligen kriminalvårdsstyrelsen,
överbefälhavaren, försvarets sjukvårdsstyrelse, arbetsmedicinska institutet,
statens rätlskemiska laboratoriums blodgruppsserologiska avdel-
Prop.
1971: 29 36
ning,
riksförsäkringsverket, SMHI, sjöfartsverket, lantbruksstyrelsen,
skogsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning,
statens institut för byggnadsforskning, invandrarverket, lantmäteristyrelsen,
kartverket, länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län, SR, Industriförbundet,
SAF, SACO, TCO och ERU.
Statskontoret tUlstyrker
delegationens förslag till decentralisering av centrala myndigheter.
Statskontoret bedömer vidare möjligheterna som goda att efter denna första
etapp gå väsentligt längre i fråga om utflyttning av statlig verksamhet.
Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller all de lokaliseringspolitiska åtgärderna
hittills i huvudsak varit inriktade på industrin. Starka skäl talar emellertid
för all man dessutom ägnar tjänstesektorn en ökad uppmärksamhet i lokaliseringspolitiska
sammanhang. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller vidare, liksom LO, alt en decentralisering
av statlig verksamhet från stockholmsområdet skulle bidra till en från
arbetsmarknadssynpunkl önskvärd omfördelning av efterfrågan på arbetskraft från
storstockholmsområdel lill elt antal regionala till-växlcentra. En sådan
omfördelning bör enligt både AMS och LO bidra tUl en angelägen differentiering
av näringslivet och därmed lill en ökning av individernas valmöjligheter inom
de berörda regionerna.
Enligt Kommunförbundet får
omlokaliseringsåtgärderna de största positiva effekterna i mottagande orter och
regioner. Dessa får en ökad arbetskraftsefterfrägan och tUlskott av
kvalificerad personal med ledningsfunktioner. Inte minst del sista är enligt
förbundet en faktor av stor betydelse när det gäller all skapa regional balans.
Universitetskanslersämbetet
anser det naturligt alt de orter som ligger utanför storstadsområdena och på
vilka högre utbildning byggts upp eller är under uppbyggnad nu också får vidgade
inslag av annan statlig verksainhet. Utflyttning av statlig verksamhet bör
verksamt bidra tiU att regionall stärka effekterna av den högre utbildning som
redan utlokaliserats.
Sveriges lantbruksförbund
och RLF anser alt den av delegationen valda metodiken är den enda framkomliga
vägen om man önskar uppnå snabba, praktiska resultat. Utflyttningsprocessen
måste påbörjas någonstans och det är enligt förbundens mening inle möjligt alt
avvakta principbeslut tUl dess aUa detaljer är utredda.
Även om de lokaliseringspolitiska
konsekvenserna av en utflyttning inte helt kan kvantifieras anser
Landstingsförbundet del uppenbart alt del såväl ur regionalekonomisk som totalt
samhällsekonomisk synpunkt är riktigt att med hjälp av sådana
decentraliseringsålgärder som delegationen förordat bidra tUl alt häva en
alltför omfattande regional obalans.
Länsstyrelsen i Värmlands
län framhåller alt för alt lösa de regionala sysselsättningsproblemen måste i
de olika regionerna skapas starka väl differentierade orter som är attraktiva
storstadsallernativ både för
Prop. 1971: 29 37
näringslivet
och som boendemiljö. En decentralisering av den statliga verksamheten bör ingå
bland åtgärder som måste tillgripas inte minst på grund av de positiva
sekundära effekter som kan förväntas.
Överbefälhavaren
delar delegationens uppfattning all en utflyttning av statliga och privata
verksamheter är nödvändig för atl dämpa befolkningsexpansionen i
slorstockholmsområdet. Beredskapsskäl anses även tala starkt härför. ÖB anser
dock atl frågan om den principiella innebörden av omlokalisering av statlig
verksamhet först noggrant måste analyseras, varefter bedömande kan göras om
vilka statliga verksamheter som kan ifrågakomma.
Försvarets
sjukvårdsstyrelse menar alt en omlokalisering är försvarbar både ur
företagsekonomisk och samhällsekonomisk synpunkt om den föregås av en
långsiktig planering. Även överbefälhavaren anser atl en långsiktsplan för
ulflyllnuig inom försvarssektorn från slorstockholmsområdet måste föreligga
innan partiella beslut fallas.
Televerket
tillstyrker i princip förslagel. Enligt verket har dock delegationen lagt
tyngdpunkten på de samhällsekonomiska aspekterna och härvid inte i tillräcklig
grad beaktat de förelagsekonomiska faktorerna i betydelsen av
statsförvaltningens effektivitet och möjlighet all ge fullgod service.
ERU
delar i princip delegationens uppfattning alt lokalisering av statlig
verksamhet bör bedömas ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. ERU framhåller
dock alt sektorekonomiska bedömningar alltjämt måste spela en väsentlig roll
vid lokaliseringsbesluten. Det är enligt ERU:s uppfattning angelägel med
ytterligare undersökningar, som kan bUda underlag för den offentliga sektorns
lokaliseringsbeslul. Skogsstyrelsen anser alt de allmänna regionalpolitiska
synpunkterna fått en alldeles för stor övervikt i förhåUande till
effektivilelssynpunklerna.
Länsstyrelsen
i Norrbottens län hävdar dock att kostnader för ett enskilt verk flera gånger
kan komma att uppvägas av lägre totala samhällsekonomiska kostnader i samband
med aktuella regionala problem av expansions- eller konlraklionskaraklär.
Arbetsmedicinska
institutet tvivlar inle på alt man vid en samhällsekonomisk bedömning kommer
till att åtskilliga redan etablerade statliga verksamheter borde flyttas från
stockholmsområdet med dess oavsett konjunktursituationen mycket ansträngda
arbetsmarknadsläge lill delar av landet med behov av sysselsällningslillskolt.
Institutet framhåller dock alt delegationen har underskattat de problem som
sammanhänger med flyttning av redan etablerade verksamheter. Även
skogsstyrelsen menar att omställningsproblemen torde kräva ett betydligt
allvarligare beaktande. För alt lättare klara problemen i samband med en
omlokalisering föreslår sjöfartsverket en successiv utflyttning, så atl varje
etapp kan tjäna som vägledning för de följande. För en successiv utflyttning
talar också alt det skulle bli lättare alt omplacera tjänstemän som inte önskar
följa med till den nya orten.
Prop.
1971: 29 38
Riksrevisionsverket
understryker viklen av atl alla möjligheter lill effektivisering av
verksamheten las till vara vid ell beslut om omlokalisering. Utredningsarbetet
som föregår en flyttning kan ge incitament lUl organisatoriska förändringar och
rationaliseringar av enskilda rutiner.
Liknande tankar förs fram
av länsstyrelsen i Västerbottens län, som framhåller de positiva effekter som
den föreslagna omlokaliseringen kan medföra och anför all en betydande momentan
personalomsättning liksom också behovet av att planera verksamhetens bedrivande
på en ny ort och i nya lokaler kan ge en osökt anledning lill en genomgång av
den berörda förvaltningens verksamhet i sin helhet och leda till ett införande
av nya administrativa rutiner, nya förfaranden, arbetsbesparande och
förenklade handläggningsruliner.
Karlverket framhåller att
den tekniska, ekonomiska och politiska utvecklingen gör alt omorganisationer
av den centrala statsförvaltningen, som innebär alt verk sammanförs, delas
eller ges nya uppgifter, ständigt måste pågå. Verket menar alt en lokaliseringsmässig
splittring av den centrala statsförvaltningen skulle komma all försvåra eller
förhindra en sådan anpassning av organisationsformerna lUl utvecklingen.
Liknande synpunkter förs fram av planverket. Statens institut för byggnadsforskning
tar upp samma problem och menar atl decentralisering i den föreslagna formen
ger en låg flexibilitet. En forlsall effektivisering av statlig förvallning
kan komma alt försvåras.
Lantmäteristyrelsen
argumenterar mol en alltför stor spridning på många orter av verksamheten. En
sådan spridning skulle trots försök alt samlokalisera verk med stora inbördes
kontaktbehov försvåra framtida organisatoriska förändringar eller nya
kontaktmönster.
Riksrevisionsverket
påpekar atl vid en omlokalisering av statlig verksamhet kan de funktionella
sambanden meUan myndigheterna komma att påverkas. Della förhållande är enligt
verkets mening av så genomgripande betydelse atl en närmare analys bör göras.
Denna borde möjliggöra en översikt över den statliga verksamhetens lokalisering
på längre sikt och omfatta större delen av den centrala statliga verksamheten
inbegripet affärsverken. Även de statliga bolagen är av intresse i ell sådant
större sammanhang. Om möjligt bör en sådan översikt föreligga i samband med alt
slalsmaklema lar ställning till delegationens förslag.
Statens
råd för byggnadsforskning menar alt delegationen borde ha skisserat allmänna
riktiinjer för hur lokaliseringen av statsförvaltningens enheter eller
överhuvudtagel den offentliga sektorns verksamheter skuUe kunna inpassas i
ramen för en generell aktiv lokaliseringspolitik och regionalpolitik. Det
saknas i storl sett en principiell diskussion av vilken lokaliseringsstruklur
för den statliga förvaltningen som bör eftersträvas på längre sikt.
Om
lUlgången på arbetskraft ökar i stockholmsregionen genom en decentralisering av
statlig verksamhet föreligger enligt länsstyreben i
Prop. 1971: 29 39
Göteborgs och Bohus län risk att denna gynnsamma situation
utnyttjas av enskilda förelag, av de stora organisationerna etc. Härigenom
skulle del resultat, som man vill uppnå genom omlokaliseringen i viss mån
motverkas. Förslag lill adekvata åtgärder för en önskvärd styrning även av
denna sektor bör därför framläggas.
SMHI och lantmäteristyrelsen menar alt den föreslagna utflyttningen
är för liten för all ha större praktisk betydelse när del gäller all dämpa
slorstockholmsområdels tillväxt.
Som ell principiellt argument mot delegationens förslag
anger flera remissorgan atl en samlad central statlig förvallning har ell värde
i sig.
Kartverket framhåller således alt de centrala statliga
förvaltningarnas samlokalisering med varandra och med de till en huvudstad
lokaliserade försäljnings- och serviceorganisationerna,
intresseorganisationerna och andra organ utgör en effektivitets- och
ulvecklingsbefrämjande faktor för samhället i sin helhet.
SACO har den bestämda uppfattningen att Stockholm även i
framliden skall vara landels administrativa centrum. Från effektivitetssynpunkt,
samhällsekonomiska synpunkter m. m. är det nödvändigt all all central
ledningsverksamhet för statsorgan, organisationer m. fl. lokaliseras lill
samma ort. Länsstyrelsen i Malmöhus län och TRU-kommittén framför liknande
synpunkter.
Ett stort antal remissinstanser förordar i första hand
andra sätt att nå önskade lokaliseringseffekler eUer föreslår forlsall
utredning om alternativa lösningar. Således menar försvarets sjukvårdsstyrelse
atl frågan om delegering av arbetsuppgifter och beslutsfunktioner m. m. är så
viktig atl den borde penetrerats närmare innan förslagel till omlokalisering
lagts fram. En decentralisering genom delegering förordas vidare av
riksförsäkringsverket, arbetsmedicinska institutet, skogsstyrelsen, statens
råd för byggnadsforskning, kriminalvårdsstyrelsen, kartverket, domänverket,
länsstyrelsen i Malmöhus län, affärsverksdelegationen, SR, SAF,
Industriförbundet, SACO och TCO.
Riksrevisionsverket framhåller alt en ökad delegering bör
ses som ett direkt komplement lill en utflyttning. Della gäller både en
delegering från Kungl. Maj:l till centrala verk eUer regionala myndigheter och
en delegering från de centrala verken liU underlydande lokalmyndigheler.
Statens
råd för byggnadsforskning anser all delegationen underskattat möjligheterna
att nå resultat genom delegering av uppgifter liU läns-eller regionorgan. Även
enligt länsstyrelsen i Kronobergs län kan i vissa fall delegering ur
effektivitetssynpunkt vara atl föredra framför en utflyttning av hela
verksamhetsgrenar.
Länsstyrelsen i Västmanlands län ser en långtgående
överflyttning av samhälleliga uppgifter på kommunerna och en omfattande
delegering av statliga uppgifter på regionala organ som huvudvägarna att mol-
Prop. 1971: 29 40
verka
en övertung central förvaltningsapparat. Detta är motiverat inle endasl av
regionalpolitiska skäl. Det motiveras kanske främst av effektivitetsskäl.
Enligt statens institut för byggnadsforskning är det först genom en delegering
av beslutsfattandet som man skapar elt behov av elt regionalt kontaktmönster
och därmed ger underlag för en dynamisk utveckling.
Länsstyrelserna
i Uppsala, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus samt
Västmanlands län uttalar sig vidare positivt om en ökad delegering främst lill
regionplanet. Länsstyrelsernas föreslående omorganisation och kommunreformen
har enligt länsstyrelsen i Blekinge län stärkt förvaltningen på de regionala
och lokala planen, vilket bör kunna underlätta en Ökad delegering av
beslutanderätten.
Även
planverket framhåller atl frågan om alt omfördela arbetsuppgifter inom den
statliga verksamheten till regional nivå är mycket betydelsefull. Verket
påpekar all dessa frågor behandlas inom civildepartementets länsberedning.
Beredningens arbete i syfte all underlätta en samlad bedömning av denna fråga
bör dock inle hindra atl reformer av den nu föreslagna typen genomförs.
Länsstyrelsen
i Hallands län påpekar alt en ökad delegering av beslutanderätten till
länsorgan är möjlig även från de centrala verk som enligt utredningens
bedömning inle bör omlokaliseras.
En
angelägen uppgift vore enligt statens råd för byggnadsforskning atl analysera
vilka resultat som kunde uppnås vid utflyttning av vissa delar av en
verksamhet. Liknande synpunkter framför statens rättskemiska laboratoriums
blodgruppsserologiska avdelning, arbetsmedicinska institutet, statens institut
för byggnadsforskning. Industriförbundet, SAF och SACO. Även länsstyrelsen i
Malmöhus län anser alt ell s. k. filialsyslem bör prövas i större omfattning.
Enligt statskontoret bör också delar av sådana myndigheter som delegationen undantagit
från omlokaliseringsförslagel kunna decentraliseras.
Industriförbundet
och SAF anser del naturligt atl man i första hand utreder möjligheterna alt
flytta ut sådana delar av olika verksamheter som inle i nämnvärd grad är
beroende av personliga kontakter med utomstående myndigheter, organisationer
och företag.
Länsstyrelsen
i Södermanlands län pekar däremot på riskerna med att begränsa en utflyttning
till vissa delar av elt verks område. Härvid torde funktioner av mer
rulinbetonad karaktär i första hand komma i fråga. Detta innebär stor risk för
ökade regionala skillnader beträffande exempelvis yrkesverksamhelsgrad och
inkomslförhållanden. Länsstyrelserna i Jönköpings och Värmlands län delar
denna uppfattning. Sistnämnda länsstyrelse anser alt den i debatten framhållna
möjligheten all placera huvuddelen av byråkratins rutinarbete i landsorlen och
behålla lopporganen i Stockholm med skärpa måste avvisas. Länsstyrelsen
understryker utredningens mening alt staten i stället bör medverka
Prop.
1971: 29 41
till all skapa samhällen med så många
arbetstagarkategorier som möjligt.
Ett bättre sätt alt medverka till atl dämpa expansionen i
slorstockholmsområdet vore enligt kriminalvårdsstyrelsen, statens rätlskemiska
laboratoriums blodgruppsserologiska avdelning, försvarets sjukvårdsstyrelse,
kartverket, kartverkels personalförening, statens institut för byggnadsforskning,
SR och TCO alt nyetablera statlig verksamhet utanför stockholmsområdet.
Arbetsmedicinska institutet finner det självklart all förläggning till andra
delar av landet alltid bör övervägas i samband med nyetablering av statlig
verksamhet. Liknande synpunkter anförs av skogsstyrelsen, länsstyrelsen i
Jönköpings län samt lantbruksförbundet och RLF.
Även andra sätt atl nå önskad regionalpolitisk effekt
föreslås. Enligt sjöfartsverket ger del framlagda materialet inte tillräckligt
underlag för att bedöma i vilken utsträckning en omlokalisering av central
statsförvaltning behöver tillgripas. Man skulle antagligen lika gärna kunna
flytta ul vissa statliga bolag eller rulinbetonade funktioner inom affärsverken.
Lantbruksförbundet och RLF finner att huvudsladsfunklio-nerna hos de statliga
affärsverken och bolagen sannolikt är mindre framträdande än hos civila
myndigheter och institutioner. Utredningsarbetet med all inom denna sektor
finna lämpliga objekt för utflyttning bör bedrivas skyndsamt.
Lantmäteristyrelsen förordar atl man i första hand undersöker möjligheterna alt
helt eller delvis flytta ul de verkligt stora verken.
Svenska nationalkommittén för geologi, från vilken SGU har
överlämnat en skrivelse, finner utredningens förslag vara en god början men
anser all en myckel större effekt hade nåtts genom omlokalisering av de stora
statliga bolagen och affärsverken i sin helhet eller partiellt.
Statskontoret menar alt del för flera statliga
verksamheter finns behov av en regional mellaninstans för samordning och
planering. Till en sådan regional administration borde stora delar av den
nuvarande centrala statsförvaltningen i Stockholm kunna föras. På det
regionala planet torde finnas stora möjligheter till integration mellan f. n.
strikt avgränsade fack- och ansvarsområden. Vidare pekar statskontoret på
möjligheten att bryta ut vissa fackområden inom större ämbetsverk och föra
samman sådana funktioner.
SR anser visserligen att det är önskvärt all åtgärder
vidtas för all hejda befolkningstillväxten i storstadsområdena men anser della
bör ske med medel som i så liten utsträckning som möjligt medför svårigheter
för berörda människor. Enligt SR:s mening bör de av delegationen föreslagna
åtgärderna endasl tillgripas i ell läge då alla andra åtgärder visat sig sakna
effekt.
Några remissinstanser anser atl delegationens resonemang
på vissa
2t Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 29
Prop. 1971: 29 42
punkter
är för knapphändiga för att föregå ell viktigt lokaliseringsbeslut.
SACO
och TCO menar atl utredningens förslag lill omlokalisering av statliga
myndigheter inte kan läggas lill grund för elt beslut i frågan.
Skogsstyrelsen anmärker
på att en kvantifiering av de samhällsekonomiska effekterna av en utflyttning
saknas, såväl när det gäller del avlastade storstockholmsområdel som de
mottagande orterna. Inle heller föreligger några kalkyler över vad de
föreslagna utflyllningama skulle kosta annat än vad beträffar uppförande av
ämbelslokaler. Det saknas därför reeUa möjligheter all väga plus- och
minusfaktorer mol varandra och sälta de bedömda regionalpolitiska fördelarna i
relation lUl effektivitetsförlusterna och koslnadsfördyringarna vid flyttad verksamhet.
Liknande synpunkter framförs av överbefälhavaren, mUilärpsykologiska
institutet, förelagsnämnden vid statens personalpensionsverk,
lanlbruksstyrelsen, statens institut för byggnadsforskning, invandrarverket,
lantmäteristyrelsen, kartverket, länsstyrelsen i Stockholms län och planverket.
Flera
remissinstanser anmärker vidare på all delegationen i sitt arbete i så ringa
utsträckning tagit kontakt med berörda verk och personalorganisationer. Sådana
synpunkter förs fram av statens rätlskemiska laboratoriums
blodgruppsserologiska avdelning, centrala studiehjälpsnämnden,
invandrarverket, rikets allmänna kartverks personalförening, SGU, SACO- och
TCO-föreningarna vid SGU, Statsanställdas Förbund, SACO och TCO.
När
det gäller delegationens resonemang om vilka statliga verksamhetsgrenar som bör
omlokaliseras framhåller överbefälhavaren och mUilärpsykologiska institutet
att gränsdragningen mellan de myndigheter som enligt delegationen inte bör omlokaliseras
och övriga inle är tillfredsställande klarlagd utan kräver närmare
överväganden. Lantbruksstyrelsen påpekar alt del för centrala verk med
regionala organ i samtliga län finns speciella praktiska, arbetsmässiga och
rationella skäl som talar för en lokalisering lill stockholmsområdet. Denna
mening förs också fram av skogsstyrelsen.
Planverket
konstaterar all delegationen föreslagit ulflyllning av elt antal relativt
konlaklsvaga verksamheter. I den mån man eftersträvar en större dämpningseffekl
i Storstockholm vore en ulflyllning av kon-laktinlensivare verksamheter lill
ell mer begränsat antal orter atl föredra.
Organisationskommittén
för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland anser alt
utredningen har gjort elt misstag genom alt föra ål sidan frågan om de
kulturella institutionerna av rikskaraklär. Den i höst påbörjade
systematiserade decentraliserade utbildningen torde avsevärt underlätta
Norrlands förmåga att kvarhålla människor i olika befattningar. Del hade varit
elt demonstrativt och verksamt drag i
Prop. 1971: 29 43
samma
riktning alt föreslå utflyttning av några kulturella institutioner från
Stockholm, gäma men inte nödvändigtvis till Norrland. Även riksrevisionsverket
anför liknande synpunkter.
Länsstyreben
i Uppsala län anser liksom delegationen atl k o n-t a k t p r o b I e m e t är
del avgörande om en verksamhet bör ligga kvar i Stockholm eller kan
utlokaliseras. Denna uppfattning delas också av lantbruksförbundei och RLF som
påpekar att ett införande av s. k. posllaxa för telefonlrafiken i hög grad
skulle underlätta ett genomförande av delegationens förslag.
Lantmäteristyrelsen
påpekar all man saknar en närmare analys av kontaktbehov, kontakternas olika
karaktär och kontaklmönstrels sannolika framlida utveckling. Liknande
synpunkter framför skogsstyrelsen, statens institut för byggnadsforskning,
länsstyrelsen i Malmöhus län. Industriförbundet, SAF och TCO.
Riksrevisionsverket
anser att det av flera myndigheter uttalade stora behovet av kontakter med
departement och andra myndigheter i slorstockholmsområdet är något överdimensionerat
och knappast kan betraktas som ell avgörande hinder mol utflyttning.
Centralnämnden för fastighetsdata menar att behoven av personliga kontakter
kommer att successivt minska i takt med utvecklingen på telekommunikationsområdet.
Även utvecklingen av personkommunikationerna kan förväntas gå snabbt.
Länsstyrelsen i Västerbottens län och organisationskommittén för högre teknisk
utbildning och forskning i övre Norrland samt Landstingsförbundet anför
liknande synpunkter. Länsstyrelsen i Hallands län ifrågasätter om behovet av
personkontakter på central nivå är så omfattande som ofta görs gällande. Det
torde röra sig om ett litet antal högre befattningshavare inom resp.
institution.
Kommunförbundet
påtalar också kontaklproblemen. Förbundet menar dock att svårigheterna torde
bli av begränsad omfattning genom att de utvalda lokaliseringsorterna erbjuder
förhållandevis goda kommunikationer och atl nästan samtliga föreslagna
myndigheter synes ha litet kontaktbehov med såväl kommuner som allmänhet.
TCO
framhåller alt en utflyttning med begränsade och fördyrade kontaktmöjligheter
skulle strida mol tendensen alt genom lekmannainflytande förstärka kontakten
mellan statsmyndigheter och organisationer.
Skogsstyrelsen
kritiserar delegationens sätt atl behandla kontaklproblemen genom all tämligen
ensidigt ulgå från den centrala myndighetens kontaktbehov. Problemet är ju
ömsesidigt och man måste beakta de regionala och lokala organens saml
allmänhetens behov av lätliUgäng-liga kommunikationer och goda kontaktmöjligheter
med den centrala instansen. Statens råd för byggnadsforskning understryker det
anmärkningsvärda i all delegationen helt utelämnat den ändrade lokaliseringsstrukturens
betydelse för konsumenterna av de berörda statliga organens varor och tjänster.
Prop. 1971: 29 44
Enligt
ERU:s bedömning är det tänkbart att kostnaderna för utflyttning av centrala
statliga myndigheter ofta med konlaklberoende verksamhet kan bli mycket höga.
I de enskUda lokaliseringsfallen bör därför övervägas alt antingen behålla
delar av de utlokaliserade organen i storstäderna eller all ytterligare
förstärka kommunikationerna mellan berörda orter.
Flygtekniska
försöksanstalten påpekar i della sammanhang all det inle bara är de utflyttade
enheterna som får vidkännas ökade kostnader och mer byråkratiska former för
erforderliga kontakter utan även de i stockholmsområdet kvarvarande organen som
måste hålla kontakt med de utflyttade.
Även
Industriförbundet och SAF tar upp problemet med försämrade kontakter.
Organisationerna stäUer sig mycket tveksamma till alt de negativa
konsekvenserna härav kan undvikas genom förbättrade kommunikationer, ändrat
kontaktmönster eller andra åtgärder. Del föreligger stor risk för att
effektiviteten inom slatsförvaltningen försämras. Kontakt- och
samarbelsproblemen bör därför klarläggas ytterligare innan statsmakterna tar
definitiv ställning i utflyttningsfrågan.
Sjöfartsverket
framhåller att huvudorganisationerna på arbetsmarknaden nästan ulan undanlag
saml företrädare i övrigt för näringslivet i stor omfattning förlagt sin
verksamhet lill Stockholm. En av de viktigaste anledningarna härtill har varit
behovet av nära kontakt med statliga myndigheter av olika slag. En omfattande
omlokalisering av statliga centrala myndigheter skulle innebära en
effeklivilelsminskning inle bara för myndigheternas eget vidkommande utan också
för de företag, institutioner och organisationer som kunnat utnyttja den
speciella sakkunskapen hos utflyttade myndigheter och den service dessa
tillhandahåller i olika avseenden.
Val
av lokaliseringsorter
Under
detta avsnitt återges yttrandena över principerna för val av lokaliseringsorter.
Alternativa lokaliseringsorter föreslås av flertalet länsstyrelser.
Beträffande de enskUda myndigheternas ställningstaganden till lokaliseringsorterna
hänvisas till redogörelsen under avsnitt 5.3.
Flertalet
av de som uttalat sig om principerna biträder utredningens förslag. Della
gäller följande remissinstanser, nämligen rikspolisstyrelsen,
överbefälhavaren, statskontoret, riksrevisionsverket, skogsstyrelsen,
länsstyrelserna i Östergötlands, Kalmar, Skaraborgs, Västmanlands,
Västernorrlands och Jämtlands län, domänverket, U 68, Lantbruksförbundet, RLF,
Industriförbundet, SAF, Kommunförbundet, Landstingsförbundet, televerket och
universitetskanslersämbetet.
Några
remissinstanser anser behov föreligga av ytterligare utredningar.
Affärsverksdelegationen är kritisk mol utredning-
Prop. 1971: 29 45
ens
analys i samband med valet av lokaliseringsorter och anser det viktigt att man
för varje enskUd myndighet analyserar de anspråk man måste ställa på en ort för
atl en ändamålsenlig omlokaUsering skall möjliggöras.
Statens
planverk anser all urvalet av lokaliseringsorter bör ske först sedan genom en
riksplanering eller på annat sätt en konkretisering skett av de
regionalpolitiska målen.
Liknande synpunkter
framförs av statens institut för byggnadsforskning som påpekar atl
statsmakterna ännu inte tagit ställning lill antalet storsladsaltemaliv eller
deras lokalisering. Inslilulel anser att utpekandet av slorsladsalternativen
är elt av 1900-lalels största regionalpolitiska beslut. Delegationens analys är
enligt institutet i förhållande till frågans vidd helt otillräcklig. En förnyad
prövning av dessa frågor bör därför ske.
Länsstyrelsen
i Jönköpings län påpekar atl utredningen föreslår lokalisering till elt fåtal
orter av typen storstadsallernativ. Härigenom erhålles en låsning av
lokaliseringsmönstret som inte grundar sig på en generell regionalpolitisk
avvägning och som föregriper förestående regionalpolitiska ställningstaganden.
Della bör dock inte hindra att konkreta beslut fattas om ulflyllnuig av viss
slalUg verksamhet.
Riksrevisionsverket
biträder delegationens förslag men framhåller beträffande grupperingen och
fördelningen på orterna vanskligheten av all göra en mera beslämd bedömning när
man saknar en bild över omlokaliseringen i storl.
Kommunförbundet
förordar all fler orter las i beaktande vid de fortsatta övervägandena om
utlokalisering av statliga förvaltningsenheter. Inte minst
kommunikationsteknikens utveckling torde ge större valfrihet vid
lokaliseringsbeslul. Överbefälhavaren biträder delegationens uppfattning att
även ett begränsat antal ytterligare orter kan komma i fråga för lokalisering
av statlig verksamhet. Landstingsförbundet anför liknande synpunkter. Enligt
länsstyrelsen i Västmanlands län är begränsningen av antalet orter oacceptabel
om man ser utflyttningen som en första etapp av en medveten regionalpolitik.
Del är elt jämlik-helskrav atl antalet orter med fullgod differentiering av
sysselsällnings-lillfällen, utbildningsmöjligheter och samhällsservice blir
större och jämnare fördelade över landet.
En
begränsning av antalet orter förordas av sjöfartsverket, lantmäteristyrelsen,
kartverket, planverket, SACO och TCO. I delta sammanhang framhåller
lantmäteristyrelsen och kartverket atl en spridning på många orter skulle
försvåra framtida organisatoriska förändringar. Planverket menar all i den mån
man eftersträvar en större dämpningseffekt i Storstockholm vore en mer samlad
utflyttning av kontaklinlensiva verksamheter till ell begränsat antal orter all
föredra. En sådan mer samlad ulflyllning kan också ge större möjligheter
Prop. 1971: 29 46
all
bedriva rationaUsering av den statliga förvaltningen. TCO påpekar all en
utflyttning av centrala statliga myndigheter innebär all många konlaklkrävande
funktioner blir utflyttade. Detta talar för en lokalisering lill ett begränsat
antal större orter med goda kommunikationer. Även för de anställda innebär
lokaliseringen lUl relativt stora orter betydande fördelar. TCO understryker
att utflyttning av statliga verk inte är ett medel som kan användas för alt
lösa de problem som mindre och medelstora orter/regioner brottas med.
Lantbruksförbundei
och RLF instämmer i stort i delegationens principiella resonemang. Förbunden
anser emellertid all anknytningen till det näringsliv eller mera generellt sett
tUl den allmänhet som de skilda verken har lill uppgift atl betjäna också
förtjänar beaktande.
Statskontoret
understryker, liksom utredningen, atl den största effekten av utflyttning av
statlig verksamhet uppnås om man koncentrerar utflyttningen tiU elt begränsat
antal orter som har vissa givna föratsättningar, bl. a. goda
kommunikationslägen. Resp. sladsregion skall ha möjlighet atl utvecklas lill
storstadsallernativ. Statskontoret finner inget alt invända mol de i denna
etapp föreslagna lokaliseringsorterna. Bland dessa orter finns enligt
statskontoret också sådana, dit en regional administration kan förläggas vid
en geografisk sektorisering. Statskontoret understryker dock alt man vid en
fortsatt omlokalisering av central statlig verksamhet måste la hänsyn till den
framtida utvecklingen av den regionala administrationen. Del finns annars risk
för atl en fortsatt decentralisering blir styrande för denna utveckling i
stället för tvärtom.
Enligt
ERU redovisar delegationen två motiv för utlokalisering av statlig verksamhet,
nämligen dels behov all dämpa storstädernas tillväxt, dels alt viss statlig
verksamhet bör lokaliseras till skogslänen för alt reducera den regionala
obalansen i fråga om tillgång och efterfrågan på arbetskraft. Dessa bägge motiv
bör enligt ERU särskiljas. Således bör en dämpning av storstädernas tillväxt i
första hand ske till med dessa så likvärdiga regioner som möjligt. Ett mindre
antal slorsladsalternaliv lorde därvid komma i fråga. För vissa av de utpekade
orterna i skogslänen gäller att t. ex. transportförhållanden samt utbildning,
förvärvsin-lensilet och åldersstruktur för arbetskraften på elt mycket
påtagligt sätt skUjer sig från förhållandena i storstäderna. Vid en utflyttning
tUl en del av orterna i skogslänen torde, mot denna bakgrund, de kortsiktiga
samhällsekonomiska kostnaderna bli betydUgt större än vid ullokaUse-ring lUl
storstadsallernativ. Enligt ERU:s bedömning är del nödvändigt atl koncentrera
insatserna lUl få ulflyltningsorter för alt decentraliseringspolitiken skall
bli framgångsrik. Vidare bör vid de definitiva loka-Hseringsbesluten hänsyn las
till lokaliseringsorternas utbyggnadsbehov av samhällskapital. Hänsyn bör också
tas till marksilualionen i dessa orter.
Länsstyrelsen
i Jämtlands län lar upp elt av delegationens huvudmo-
Prop.
1971: 29 47
liv
för utflyttning av statlig verksamhet från storstockholmsområdel, nämligen atl
åstadkomma positiva effekter för den mottagande orten och regionen. Vid
fördelningen av de aktuella verksamheterna har delta motiv beaktats i alltför
liten utsträckning. Således har huvudparten av arbetslUlfällena föreslagits
läggas tUl orter som tycks ha goda förutsättningar atl växa av egen krafl.
Liknande synpunkter anför länsstyrelsen i Kopparbergs län.
Skogsstyrelsen instämmer i
de av delegationen uppställda allmänna kraven på lokaliseringsorterna. Alt
slorsladsalternativen oundgängUgen skall väljas på orter som ligger på
betryggande avstånd från storstadsområdenas influens är dock diskutabelt.
Detta får inte drivas tUl sin spets, exempelvis genom all förlägga
skogshögskolan lill Umeå då jordbrukets övriga båda högskolor skall ligga i
Uppsala.
Länsstyrelsen
i Värmlands län påpekar att nästan hälften av arbetstillfällena enligt
förslaget skall förläggas lill Norrköping och Gävle. Länsstyrelsen ifrågasätter
om kravet på betryggande avstånd utanför de nuvarande storstadsområdenas
influensfäll för alt uppnå en påtaglig avlastning av storstadsregionerna
härigenom uppfylls. Med hänsyn tiU kommunikationernas utveckling bör en
utflyttning kunna ske lUl orter som ligger längre bort från
slorstockholmsregionen. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Jönköpings
och Kronobergs län. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att såväl
regionalpolitiska som samhällsekonomiska och sociala skäl talar för en
lokalisering även till regionala lUlväxlcenlra inle bara som elt nödvändigt
undanlag i särskilda fall.
U 68 finner förslagel
ligga i linje med riktlinjerna för utredningens arbete inom
utbildningsplaneringen. Enligt U 68:s uppfattning föreUgger ett ömsesidigt
beroende mellan lokalisering av högre utbUdning och andra åtgärder som skapar
växtmöjligheter på de föreslagna orterna. Speciellt viktig för utbildningen är
förekomsten av en differentierad arbetsmarknad. Statliga förvaltningsenheter
kan på ett avgörande sätt bidra till en sådan differentiering. Liknande
synpunkter framförs av universitetskanslersämbetet, som konstaterar att
möjligheterna ökar för de studerande inom högre utbildning utanför
storstadsområdena atl få arbete i sina hemregioner. Della bör dämpa
utflyttningen av de bäst ulbUdade och därmed utarmningen av arbetskraften på de
lokala arbetsmarknaderna. Vidare leder samspelet mellan lokaliseringen av
utbildning och annan statlig verksamhet till att en prövning måste ske av
förutsättningarna för högre utbildning på de orter som saknar sådan men som
vid elt förverkligande av delegationens förslag avses utvecklas lill
storstadsallernativ eller regionala centra.
Linjeflyg AB tror sig
beträffande flygkommunikationerna kunna tiU-fredsställa behovet av snabba,
bekväma och tiUgängliga förbindelser lill praktiskt laget alla delar av landet,
liksom anslutningslinjerna till utri-keslinjerna.
Prop. 1971: 29 48
Som
tidigare nämnts för länsstyrelserna fram alternativa lokaliseringsorter.
Sålunda ifrågasätter länsstyrelsen i Stockholms län om inte Norrtälje bör kunna
komma i fråga som lokaliseringsort.
Länsstyrelsen
i Uppsala län framhåller de särskilda förutsättningar som Uppsala har för
lokalisering av viss statlig verksamhet och erinrar om de beslut i denna
riktning som statsmakterna redan fallat. Lokalisering tUl Uppsala innebär
enligt länsstyrelsen en reell avlastning av stockholmsområdet.
Länsstyrelsen
i Södermanlands län finner del obegripligt all huvudorterna EskUsluna,
Västerås och Örebro fallit bort ur diskussionen. Länsstyrelsen erinrar om all
länsstyrelserna i Mälarlänen sedan några år samarbetar i översiktliga
planeringsfrågor för alt skapa livskraftiga sladsregioner. I sammanhanget
framhålls Eskilstuna som lämplig lokaliseringsorl för ytterligare statlig
verksamhet för alt bl. a. få liU slånd en förändring av stadens förhållandevis
ensidiga näringsliv. Länsstyrelsen påpekar atl nyköpingsregionen också är
lämplig lokaliseringsorl främst för verksamheter som kan dra fördelar av en
samlokalisering med AB Atomenergi.
Länsstyrelsen i Jönköpings
län lämnar en utförlig redogörelse för de fördelar Jönköping kan erbjuda som
lokaliseringsort. Länsstyrelsen föreslår atl lantbruksslyrelsen och
skogsstyrelsen flyttas dit i första hand och all jordbruksnämnden och
naturvårdsverket därefter i en senare etapp lokaliseras dit.
Länsstyrelsen
i Kronobergs län framhåller all Växjö uppfyller de krav i fråga om
kommunikationer, differentierad arbetsmarknad, utbildningsmöjligheter,
kvalificerad service osv. som delegationen ställt upp.
Länsstyrelsen
i Kalmar län anser det nödvändigt all slorsladsallerna-liven väljs ul på sådant
sätt atl de får en någorlunda jämn spridning över landet. Länsstyrelsen kan
inte godta att ingen ort tagits med i sydöstra Sverige och yrkar på en
utflyttning av statlig förvaltning tUl KalmarNybroEmmaboda redan i första
etappen.
Länsstyrelsen
i Gollands län inser väl alt en utflyttning av statliga organ från
huvudsladsområdel inle kan ske lill alla de områden, där detta ur regional
synpunkt vore önskvärt. Länsstyrelsen hemsläller dock att möjligheten av en
omlokalisering av statiiga verk och inrättningar lUl Golland måtte allvarligt
omprövas.
Länsstyrelsen
i Hallands län konstaterar all av de föreslagna lokaliseringsorterna ingen
ligger i Sydsverige och anser alt man vid del slutliga ställningstagandet i
frågan bör ta hänsyn till Sydsveriges situation. Länsstyrelsen för fram
Halmstad som lämplig lokaliseringsort.
Länsstyrelsen
i Älvsborgs län anser alt en satsning bl. a. på vissa slorsladsnära områden
torde vara nödvändig om storstadsutvecklingen någorlunda skall kunna
hämmas. Trestad (TrollhättanVäners-
Prop. 1971: 29 49
borgUddevalla)
resp. Borås utgör lämpliga sådana alternativ. Länsstyrelsen kritiserar
delegationen för atl ej tillräckligt ha analyserat vilka orter som skulle ha
störst behov av atl erhålla central statlig förvaltning. Enligt länsstyrelsens
mening bör vidare lokalisering av statlig verksamhet användas för all utveckla
orter som har potenlieUa utvecklingsmöjligheter men strukturella
näringslivsproblem. Länsstyrelsen lämnar en ingående redogörelse för bl. a.
Borås näringslivsproblem och stadens möjligheter atl tjäna som lämplig
lokaliseringsort för statiig verksamhet.
Länsstyrelsen i Skaraborgs
län för fram Skövde som lokaliseringsort för den militära verksamhet
delegationen föreslår förlagd lill Östersund. Del sker emeUertid främst för alt
länsstyrelsen velat tillhandahålla ell bra alternativ om fackmässiga och
praktiska synpunkter på ett avgörande sätt talar mol en lokalisering lill
Östersund. Skövde anses klart uppfylla kraven på lämplig lokaliseringsorl.
Länsstyrelsen i Värmlands
län förordar att den nu föreslagna utloka-liseringen till Karlstad kommer lill
slånd, helst kompletterad med vissa närbesläktade institutioner. Denna
utlokalisering bör betraktas som första etappen i utbyggnaden av en landsorlsdel
för försvarels koncernledning.
Länsstyreben i Örebro län
anser alt de orter utanför storstadsregionerna som nu har universitets- och
högskoleutbildning saml regionsjukvård i första hand bör utgöra
storstadsallernativ. De orter som enligt denna princip kommer i fråga är
Linköping-Norrköping, Örebro och Umeå. Storstadsallernativ som enligt
länsstyrelsen i andra hand bör komma i fråga är orter som har
universitetsfilialer men inte regionsjukvård, dvs. Växjö, Karlstad och i en
framlid Sundsvall. Länsstyrelsen understryker all Örebro utgör ell reellt
storstadsallernativ som bör bli lokaliseringsort för central statlig
förvallning.
Länsstyrelsen i
Västmanlands län anser alt begränsningen av lokaliseringsorter är oacceptabel.
Även Västerås borde ha kommit i fråga för lokalisering av statlig verksamhet.
Länsstyrelsen i
Kopparbergs län föreslår all förutom domänverket ytterUgare skogliga
förvaltningsenheter saml skoglig utbildning och forskning lokaliseras lill
Falun/Borlänge. Vidare föreslås all man överväger lokalisering av central
militär förvaltning och mUilär specialutbildning dit.
Länsstyrelsen i Jämtlands
län anser all delegationen i alltför liten utsträckning beaktat de positiva
effekterna av en omlokalisering lill Östersund. De föreslagna lokaliseringarna
av försvarets förvallningsskola och arméns tekniska skola lill Östersund finner
länsstyrelsen vara klart otillräckliga. I första hand bör delegationens förslag
på denna punkt kompletteras genom omlokalisering av ytterligare statlig
verksamhet
Prop. 1971: 29 50
och
i andra hand genom en omfördelning av nu föreslagna myndigheter.
Länsstyrelsen
i Västerbollens län anser all förutom Umeå även Skellefteå borde kommit i
fråga. Länsstyrelsen pekar på atl Skellefteå har större antal tätorlsirmevånare
än Östersund. Vidare har Skellefteå en extremt industridominerad arbetsmarknad
under del atl Östersund, Umeå och Luleå redan har starka eller dominerande
inslag av offentiig förvallning.
Länsstyrelsen
i Norrbottens län ifrågasätter om inle Luleå skulle kunna erbjuda TRU-kommittén
ytterst goda lokaliseringsförulsäll-ningar. Delta förutsätter dock all Umeå
kompenseras för bortfallet med annan verksamhet av minst samma omfattning.
Norrbotten och Väster-bollen representerar nämligen tillsammans den mest accentuerade
regionalpolitiska problematiken. Länsstyrelsen anser därför all större insatser
kunde komma de nordligaste länen tUl del på bekostnad av områden i mellersta
Sverige där arbetsmarknadssituationen i stort uppvisar kännetecken på
överhettning.
Förslag
till omlokalisering
De
myndigheter som föreslås bli omlokaliserade delar i allmänhet delegationens
uttalanden rörande angelägenheten av att vidta åtgärder för atl dämpa
expansionen i storstockholmsområdel. Däremot ställer sig så gott som alla
avvisande tiU en utflyttning av det egna verket.
Statens
kriminaltekniska laboratorium, SKL, avstyrker varje omlokalisering av
laboratoriet och berör överhuvudtaget ej Linköping som lokaliseringsort.
Laboratoriet framhåller
all frågan om SKL:s lokalisering år 1964 var föremål för statsmakternas
prövning med resultat all SKL förlades till stockholmsområdet med hänsyn främst
till polisskolans behov av lärare i kriminalteknik. När del gäller de
administrativa frågorna delar SKL delegationens uppfattning atl laboratoriet
kan förläggas tiU annan ort än rikspolisslyrelsen. Däremot skulle snabbheten
och smidigheten i samverkan med rikspolisslyrelsen lill stor del gå förlorad.
Delegationen har dock enligt SKL inte insett arten och vidden av den samverkan
som SKL har med rikspolisstyrelsen vad avser styrelsens operativa arbete och
undervisningsverksamhet.
SKL
framhåller att brottslighetens starka koncentration lill slorstockholmsområdet
motiverar alt SKL är lokaliserat dit eftersom polis- och åklagarmyndigheternas
krav på kriminalteknisk laboratorieexperlis är störst där.
SKL
påpekar att polisskolan har behov av lärarkrafter från SKL liksom laboratoriet
självt har ell sakligt intresse av all medverka vid un-
Prop.
1971: 29 51
dervisningen
av polismän. Eftersom polisskolan är belägen inom storstockholmsområdel (Solna
och Ulriksdal) anser sig SKL efter en utflyttning till Linköping inle kunna
liUhandagå med lärarkrafter i någon nämnvärd utsträckning på grund av den aUl
för stora tidsspillan som skulle uppkomma. Härtill kommer alt en del av
ifrågavarande undervisning måste ske inom laboratoriets lokaler på de olika
specialsektionerna. En utflyttning skulle enligt SKL i praktiken omöjliggöra
dess samverkan med polisskolan.
SKL
anser sig ha ett ständigt behov av kontakter med olika special-institutioner,
framför allt inom det naturvetenskapliga och tekniska området. Linköping anses
inle kunna uppvisa samma rika spektram av specialinstitulioner som
stockholmsområdet. De tidigare talrika kontakterna med statens rätlskemiska
laboratorium har enligt SKL förändrats markant sedan hösten 1969, då SKL
överlog de kriminaltekniska blod-gruppsbestämningarna från rätlskemiska
laboratoriet. Övriga kontakter med delta laboratorium avser kemiska
frågeställningar, men dessa kontakter är enligt SKL för närvarande sporadiska
och icke av sådan natur atl de kan ha betydelse för en omlokalisering av SKL
till samma ort som rätlskemiska laboratoriet.
En
enkät bland samtliga anställda visar enligt SKL alt endast 15 o/o är viUiga alt
följa med vid en utflyttning tUl Linköping. Av återstoden torde många tvingas
flytta mol sin vilja, eftersom en stor del av den handläggande personalen har
tjänster som är mycket specialiserade inom arbetsområden som inte förekommer
inom något annat statligt eller privat organ. De speciella arbetsuppgifterna
inom SKL anses vidare leda lUl svårigheter med rekrytering och utbildning av ny
personal.
SKL
framhåller också all den lokaliseringspolitiska effekten skulle bli blygsam
genom utflyttning av 58 anstäUda.
Rikspolisstyrelsen,
som är chefsmyndighet för SKL, framhåller att del vid en utflyttning av
laboratoriet till Linköping kan uppslå en viss försening av undersökningar som
härrör från storstockholmsområdel i förhållande lill nuläget. Styrelsen anser
dock att det i samband med undersökningar som kräver omedelbart besked
föreligger goda möjligheter alt snabbt transportera material dit, t. ex. med
bil, helUcopter eller
flyg-Vid
en ulflyllning av SKL kan del enligt rikspolisstyrelsen uppstå vissa
svårigheter beträffande den undervisning som bedrivs vid polisskolan av
befattningshavare från SKL. Genom omläggning och koncentration av denna
undervisning torde det enligt styrelsen dock bli möjligt all väsentligt
reducera olägenheterna av alt SKL och polisskolan ligger på olika orter.
Enligt
rikspolisstyrelsens uppfattning kräver vare sig behovet av kontakter mellan
SKL och styrelsen, polisskolans behov av lärare från SKL eller laboratoriets
kriminaltekniska undersökningar att SKL med nöd-
Prop. 1971: 29 52
vändighet
är lokaliserat till stockholmsområdet. En omlokalisering av SKL tiU Linköping
skulle visserligen medföra vissa ölägenheter. Styrelsen anser dock inte dessa
olägenheter vara av den omfattningen alt del bör hindra en omlokalisering om en
sådan ur vidare synpunkter anses angelägen.
SR
framhåUer betydelsen för laboratoriets verksamhet och för polisväsendets
funktionsduglighet av den undervisning som bedrivs vid polisskolan. Vidare
ifrågasätter SR om svårigheterna vid en utflyttning av laboratoriet är
överkomliga. Den av omlokaliseringen orsakade avlapp-ningen av kvalificerad
personal anses få icke acceptabla konsekvenser.
Statens
naturvetenskapliga forskningsråd avstyrker och anser all en utflyttning av SKL
skulle få en ur forskningens synpunkt mycket negativ effekt.
Statens
rättskemiska laboratorium. Laboratoriet framhåUer att det planeras en utredning
om dess framtida organisation och arbetsuppgifter varför det för närvarande
inle är lämpligt med en flyttning. Både kemiska avdelningen och
blodgruppsserologiska avdelningen framhåller behovet av nära kontakter med till
karolinska institutet hörande kliniker och anser att möjligheterna liU
vetenskapliga kontakter skulle försämras vid eventuell flyttning tUl annan
ort. Vid laboratoriet bedrivs intern utbUdning i avancerad blodgruppsserologi.
Svårigheten alt rekrytera personal uppges sedan länge ha varit stor på grand
av den specialiserade verksamheten och dålig lokalsituation. Flyttning till en
landsortsstad skulle ytterligare skärpa svårigheterna att anställa
kvalificerad personal. Av avdelningens personal beräknas ca 3/4 sluta vid
eventuell utflyttning av laboratoriet, därav en stor del av den mest kompetenta
personalen. Anställning av personal från Linköping skulle enligt avdelningen
kräva att denna under elt tiU två år före flyttningen arbetar i Stockholm under
ledning av erfaren personal. En sådan ordning anses lokalsituationen inte
medge.
EiUigt
sociabtyrelsen bör man inte nu la ställning tUl förslaget om en omlokalisering
av rätlskemiska laboratoriet. Styrelsen finner del angeläget att först göra en
planerad översyn av bl. a. rätlskemiska laboratoriets organisation. Bl. a.
skulle övervägas om laboratoriets båda avdelningar även i fortsättningen bör
hållas samman.
Socialstyrelsen
framhåller också särskUl den stora betydelsen för rätlskemiska laboratoriet av
samarbetet med karolinska sjukhuset och olika specialinstitutioner i Stockholm.
För laboratoriets kemiska avdelning är ett nära samarbete med karolinska
institutet oundgängligen nödvändigt. Motsvarande möjhgheter tUl samarbete inom
olika verksamhetsområden kan inle erhållas i Linköping, om inle högskolenheten
där förses med speciell kapacitet på ifrågavarande vetenskapliga områden.
Prop. 1971: 29 53
Statens
invandrarverk. Verket anser det otänkbart alt beslut om utflyttning skulle
kunna fattas på grandval av del nu föreUggande utredningsmaterialet och
föreslår alt verket hänförs lill den grupp, som delegationen avser all granska
ytterligare. Verket framhåller alt de motiv delegationen fört fram för alt
vissa verk inle borde flyttas utanför storstockholmsområdel, nämligen
omfattningen och inriktningen av kontakterna med andra myndigheter,
organisationer, institutioner och förelag är giltiga för invandrarverket. Det
åligger invandrarverket atl bl. a. svara för en samordning av olika
myndigheters åtgärder för all främja utlänningars anpassning. Till verket har
knutits experter från bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen, skolöverstyrelsen,
socialstyrelsen, försvarsstaben, rikspolisstyrelsen, utrikesdepartementet,
landstingsförbundet och kommunförbundet. Verket framhåller vidare den särskilda
betydelsen av kontakter med arbetsmarknadens organisationer.
Som
motiv mot en omlokalisering av verket åberopas vidare bl. a. pågående
utredningar. Invandrarutredningen utreder anpassningsåtgärdernas fortsatta och
framlida inriktning. Även resultatet av utlänningsutredningens arbete uppges
kunna påverka invandrarverkets organisation.
En
utflyttning skulle vidare medföra risker för en på sikt försämrad situation för
invandrarna genom all verket förlorar underlaget för an-passningsåtgärderna.
Närmare en tredjedel av samtiiga utiänningar i landet vistas i
storstockholmsområdel. Stockholm är också centrum för invandrarnas
organisationer.
Verket
erinrar också om atl utlänningsnämnden är knuten lill verket. Nämnden
sammanträder normalt minst en gång per vecka. Två tjänstemän hos verket är
föredragande i nämnden. Om utlänningsnämndens kansli vid en omlokalisering av
invandrarverket skulle stanna kvar i Stockholm, fordras enligt verket en
omorganisation så all nämndens kansli blir en självständig myndighet.
Bland
andra kontakter nämner verket samarbete med invandrartidningen och den för
tidningen och verket gemensamma språkseklionen. För språksektionen anses det
inte vara möjligt alt i Norrköping få tillgång till de kvalificerade
specialister på ovanliga språk, som behöver anlitas med kort varsel.
Verket
uppger alt 75 0/0 av de anställda förklarat alt de inte kommer att flytta med
till Norrköping. De flesta har som skäl angett makes/makas arbete i Stockholm
eller atl de har omvårdnaden av någon som inle kan flytta från Stockholm. 12
0/0 uppges vara beredda flytta till Norrköping på vissa villkor. Verket pekar
mol bakgrunden av personalens inställning på de svårigheter elt beslut om
omlokalisering kan medföra för verket.
SACO-medlemmarna
vid verket anför med verket likartade synpunkter, vilka bifogats till SACO:s
yttrande.
LO
anser att invandrarverket är en myndighet som kräver kontakt
Prop. 1971: 29 54
med
organisationer i Stockholm. En utflyttning skulle enligt LO avsevärt försvåra
möjligheterna tUl snabba kontakter mellan verket och organisationerna, vUket
LO anser vara nödvändigt vid de ömtåliga beslut som ofta snabbt måste fattas.
Även länsstyrelsen i Västmanlands län är med hänsyn lill verkels kontaktbehov
med arbetsmarknadsstyrelsen, rikspolisstyrelsen och regeringen tveksam till
utflyttning.
Som
altemativ lokaliseringsort för länsstyrelsen i Kalmar län fram Kalmar.
Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI, finner del visserligen
fördelaktigt med samlokalisering av institutet, luftfartsverket, sjöfartsverket
och statens institut för byggnadsforskning men framhåller alt institutet har
ett omfattande kontaktbehov med en lång rad myndigheter, som inle föreslagits
omlokaliserade tUI Norrköping. Bl. a. nämns omfattande kontakter med militära
vädertjänstens centralorgan. En ulflyllning av SMHI skulle skapa en rad problem
härvidlag. Institutet skulle inle kunna disponera militärassistenten i samma
omfattning som nu. Vidare skulle samarbetet beträffande observationer, telekommunikationer,
metodutveckling och utbildning av meteorologer försvåras.
Vad
gäUer den aUmänna väderljänsten och Sveriges Radios förmedling av
väderprognoser framhåller institutet att en omlokalisering inle medför några
större problem för ljudradions vidkommande. I fråga om TV lorde vissa
svårigheter uppslå, men eftersom en ny TV-studio planeras i Norrköping anses
dessa svårigheter i första hand bli av samordnings- och teleteknisk natur.
Beträffande
telekommunikationerna påpekar SMHI all man träffat avtal med televerket om
förhyrning av viss del av televerkets anläggning för automatisk
telegramförmedling (televäxeln ATESTO). Institutets anknytning till denna
televäxel kommer att ske med en terminalanläggning i institutets lokaler. En
flyttning av denna terminal lill Norrköping väntas enligt inslilulel inle
medföra några problem frånsett höjda årliga avgifter tUl följd av längre
överföringslinjer. Däremot väntas en utflyttning till nya och för ändamålet
specielll anpassade lokaler kunna leda till en effektivare och mera rationell
funktion på telekommunikationsområdet.
Den
hydrologiska och oceanografiska verksamheten, som lill största delen är av
uppdragskaraklär, kommer enligt institutet atl bli lidande på en utflyttning på
grund av försämrade kontakter med uppdragsgivarna. Vidare anses denna
verksamhet komma atl reduceras genom försämrade konkurrensvUlkor gentemot
privata konsultfirmor.
Institutet
understryker också betydelsen av de möjligheter lill undervisning som
meteorologer och hydrologer har genom närheten till universiteten i Stockholm
och Uppsala. Dessutom pågår bl. a. forsknings-
Prop. 1971: 29 55
projekt
som är av utomordentligt stor betydelse för såväl institutet som Stockholms
universitet.
Institutet
anser att riksdagens eventuella beslut om omlokalisering av SMHI kommer all
baseras på myckel ofullständiga kunskaper om de kostnader som krävs för all en
omlokaUsering kan genomföras med bibehållen kvalitet på verksamheten. De nu
överblickbara kostnaderna uppskattas för institutets del tiU ca 4 milj. kr. för
engångsutgifter och i runt tal lill 2 mUj. kr. per år för ökade driftkostnader.
Härtill kommer kostnader för nybygge, dubblering av datamaskinverksamheten och
för planeringsarbetet.
Om
utlokalisering lill några av de föreslagna orterna skall genomföras är
Norrköping den bästa. SMHI uppställer dock vissa krav för att acceptera
Norrköping som lokaliseringsorl, bl. a. atl en nybyggnad ställs lill förfogande
och atl extra anslag anvisas för dubblering av datamaskintid m. m. Inslilulel
påpekar all lämplig tomt för inslilulel redan undersökts.
En
enkätundersökning visar alt 21 »/o av de anställda följer med inslilulel,
medan 33 o/q anser sig inte kunna
eller vUja flytta med. Institutet räknar dock med alt övervägande antalet
meleorologer och meleorolog-assistenler i vädertjänst kommer att flytta med.
Avgången bland hydrologer och ingenjörer i hydrologisk och oceanografisk
verksamhet beräknas dock bli större. Största avgången torde ske bland
karlbiträden, tele-prinlerbilräden och dataoperalörer.
Försvarets
rationaliseringsinstitut, FRI, erinrar om sitt förslag tUl slutiig organisation
av den mUitära vädertjänsten. FRI framhåller alt en bättre samordning av
resurserna för den mUitära och civUa väderljänsten på sikt bör kunna ge inle
oväsentiiga besparingar. I samband med omlokalisering av SMHI bör man därför la
upp frågan om alt förlägga även militära vädertjänstens centralorgan lill
Norrköping.
Sveriges
Radio anför liksom SMHI all en omlokalisering av institutet lill Norrköping
inle medför några större problem för ljudradion. I fråga om TV framhålls alt
Sveriges Radio planerar under de närmaste två åren låta uppföra elt radio- och
TV-hus, som bl. a. kommer atl innehålla en mindre TV-sludio med erforderliga
resurser för produktion även av väderrapporter. Sveriges Radio räknar dock med
vissa kostnadsökningar för länkförbindelser mellan Norrköping och Stockholm.
Televerket påpekar behovet av nära samarbete med täta personliga kontakter
mellan verket och institutet. SACO-föreningen vid SMHI framhåller att trots
all SMHI fått en relativt fördelaktig placeringsorl är endast en liten del av
föreningens medlemmar direkt positiva till en utflyttning.
Statens
naturvetenskapliga forskningsråd erinrar om alt SMHI har ell nära samarbete med
olika forskningsinstitutioner. En flyttning av SMHI skulle enligt rådet starkt
försvåra delta och nödvändiggöra lill-
Prop.
1971: 29 56
skapandet
av forskningsresurser särskUl i meteorologi och hydrologi inom
NorrköpingLinköping-regionen.
Som
alternativ liU att förlägga SMHI i Norrköping för länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län fram Trestad (VänersborgTrollhällanUddevalla) medan länsstyrelsen
i Jönköpings län föreslår Jönköping.
Luftfartsverket.
Luftfartsverket, som avstyrker omlokalisering av verket, framhåller ett
flertal skäl för att stanna kvar i Stockholm. Om beslut om omlokalisering ändå
fattas kan verket acceptera Norrköping som lokaliseringsort.
Sedan
år 1966 pågår en utredning angående trafikledningens och den radiotekniska
tjänstens framtida organisation. Innan denna och därmed sammanhängande
organisatoriska frågor blivit lösta är det enligt luftfartsverket inte möjligt
all mera noggrant ange hur dessa lösningar inverkar på luftfarlsinspeklionens
verksamhet. Verket framhåller, med hänsyn tUl luftfarlsinspeklionens
arbetsuppgifter och den snabba utvecklingen på området, betydelsen av att
tjänstemännen har en levande kontakt med den kvalificerade delen av luftfarten.
Som exempel nämner verket allt mer förfinade och komplicerade hjälpmedel för
inslrumenllandning samt simulatorulbildning av flygande personal. Om de
tjänslemän som skall kontrollera och delvis styra denna utveckling placeras så
atl de ej får verka i daglig nära kontakt med en stor flygplats och befintlig
simulaloratrustning blir risken betydande alt de ställs vid sidan av
utvecklingen. Luftfartsverket erinrar också om lufl-fartsinspeklionens funktion
som tiUståndsgivande myndighet. Verket anser det uppenbart att en flyttning av
luflfartsinspektionen till Norrköping skulle innebära en försämring inle
endast för de personer och företag, som finns i stockholmsområdet, ulan även
för huvuddelen av de personer och förelag, som finns i landsorlen och som söker
kontakt med inspektionen vid besök i Stockholm.
Luftfartsverket
erinrar vidare om alt de luflfarlspolitiska arbetsuppgifter, som handläggs av
verkels ulrUcessektion, kräver personliga kontakter med kommunikations- och
utrikesdepartementen samt SAS' utrikespolitiska avdelning. TiU dessa
arbetsuppgifter hör bl. a. frågor om bilaterala luftfarlsavlal, trafiktillstånd
för svenska och utiändska linjeföretag och pool-avtal. Vidare åberopas
kontakter med flygföretag och researrangörer i ärenden rörande charlerlrafik.
Ulrikesseklionens ansvar för det skandinaviska samarbetet på luftfartens
område skulle enligt luftfartsverket således försvåras om sektionen tiU
skiUnad från motsvarande organ i Danmark och Norge inte lokaUserades till huvudstaden.
Inom
driflavddningen finns enligt verket flera arbetsuppgifter som bör Ugga kvar i
stockholmsområdet.
Luftfartsverket
understryker således alt en stor del av dess central-
Prop. 1971: 29 57
förvaltning
bör ligga kvar i Stockholm. Återstående delar av cenlralförvallningen utgör
enligt verket serviceorgan i vidsträckt mening även för luflfartsinspektionen
och torde svårligen kunna sköta denna service från Norrköping.
Luftfartsverket
redovisar en enkät som visar att 28 0/0 av personalen kan tänka sig
utflyttning, medan 510/0 inle önskar flytta under några förhållanden. Mest
negativa tUl ulflyllnuig synes personal i lägre lönegrader vara. Av
handläggande personal är enligt verket 49 personer negativa till flyttning.
Åtskilliga av dessa uppges bekläda nyckelposter. Luftfartsverket anser sig
därför vid en utflyttning bli stäUd inför stora svårigheter all behålla eller
få den kvalificerade och specialutbildade personal som krävs för att verket
skall kunna fungera väl.
Luftfartsverket
har bUagl elt yttrande från SAS, i vilket SAS bestämt avstyrker en eventueU
utflyttning av verkels centralförvallning. SAS anser alt en utflyttning av
luftfartsverkets centralförvallning kan befaras medföra en oacceptabel
situation genom alt samordning, informationsutbyte och gemensamt beslutsfattande
väsentligen försvåras och fördyras. Linjeflyg AB bedömer en utiokalisering som
en begränsande faktor för elt effektivt samarbete, medan
arbetarskyddsstyrelsen inte har någon erinran.
Länsstyrelsen
i Jönköpings län föreslår Jönköping som alternativ förläggningsort och
åberopar bl. a. alt orten i fråga har elt förmånligt läge när det gäller
utlandsförbindelsema.
Sjöfartsverket.
Sjöfartsverket framhåller en rad ölägenheter vid en eventuell omlokalisering av
dess centralförvallning. Skulle statsmakterna likväl besluta om utflyttning av
verket anses Norrköping vara den lokaliseringsort som innebär de minsta
olägenheterna.
Sjöfartsverket
framhåller att verket redan är starkt decentraliserat och fördelar sig över så
gott som hela landet. Antalet anställda uppgår till ca 1 500, varav endast 290
är stationerade i Stockholm. Vidare påpekas alt verkets mycket speciella och
mångskiftande arbetsuppgifter och frågornas internationella karaktär skapar
ett kontaktbehov med departement och andra myndigheter saml sjöfartsnäringen
liksom med tillverkare och leverantörer av speciell materiel och utrustning för
sjöfartens bedrivande. Ett speciellt starkt kontaktbehov föreligger enligt
verket i fråga om den verksamhet som rör säkerhetsanordningarna på
farledsområdet. Vidare måste kontakt hållas med andra myndigheter saml med
rederier och varv beträffande allmänna säkerhetskrav vid konstruktion,
utrustning, handhavande och bemanning av de svenska handelsfartygen.
Kontakterna på della område omfattar också de om-bordanslälldas organisationer.
Sjöfartens intressenter är i stor utsträckning lokaliserade till Stockholm men
även lill Göteborg.
En
utflyttning från stockholmsområdet kan enligt verket medföra
Prop. 1971: 29 58
störningar
i de etablerade kontakterna som gör del nödvändigt all ha vissa arbetsenheter
för kontaktverksamheten kvar i Stockholm.
Sjöfartsverket
framhåller också ölägenheter från rekryteringssyn-punkt om verket tvingas
flytta. En stor del av personalen är specialut-bUdad och på grund av verkets
mångskiftande aktiviteter finns ell begränsat antal befattningshavare inom
varje verksamhetsområde. Nyanställningar och vidareutbUdning av personal
kommer enligt verket atl medföra betydande övergångssvårigheter under flera år.
Inom sjöfartsverket pågår
en översyn av verkels regionala och lokala organisation. Verket anser att denna
översyn, som kan komma alt påverka även centralförvallningens organisation och
verksamhet, bör slutföras innan slutiig ställning tas till frågan om eventuell
omlokalisering av cenlralförvallningen. Med hänsyn härtill anser verket all en
eventuell utflyttning bör anslå till senare delen av 1970-talel.
SR framhåUer atl del inom
sjöfartsverket finns en mycket stark personalopinion mol utflyttning. Klara
behov föreligger av samarbete med ett antal myndigheter och företag i
stockholmsområdet. Vidare försvåras elt tillfredsställande fullföljande av del
inledda rationaliseringsarbelet av en utflyttning och av den
personalavlappning, som kan bli följden härav. Arbetarskyddsstyrelsen har ingen
erinran mol omlokaliseringen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser
alt praktiska skäl talar mot all sjöfartsverket lokaliseras lill Norrköping.
Med hänsyn bl.a. lill atl sjöfartsnäringens huvudorganisationer redan.finns i
Göteborg bör sjöfartsverket enligt länsstyrelsens mening också förläggas till
Göteborg eller ort i dess närhet.
Sveriges Redareförening
motsätter sig bestämt en förläggning av sjöfartsverkets centralförvallning
till annan stad än Stockholm eller Göteborg.
Kriminalvårdsstyrelsen.
Kriminalvårdsstyrelsens majoritet avstyrker förslaget om utflyttning. Om
styrelsen skulle omfattas av ett lokaliseringsbeslul synes Norrköping vara en
lämplig lokaliseringsorl. Två ledamöter i styrelsen vill inte motsätta sig
utflyttning lill Norrköping under föratsättning alt sådana åtgärder vidtas alt
kriminalvården ej försvagas och all personalens intressen tillgodoses.
Kriminalvårdsstyrelsen
anser all del finns anledning att räkna med en framtida integrering av
samhällets insatser på olika vårdområden. Kontakterna på olika nivåer mellan
kriminalvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och
skolöverstyrelsen anses bli allt viktigare. Del är enligt
kriminalvårdsstyrelsen motiverat alt här tala om elt vårdblock som inle bör splittras
geografiskt. Styrelsen redovisar omfattningen av kontakterna med andra
myndigheter. Sålunda uppskattas vård- och lillsynsavdelningens sammanträffanden
med vardera arbetsmarknadsstyrelsen, socialstyrelsen och skolöverstyrelsen
till en gång per
Prop.
1971: 29 59
månad.
Arbets- och utbildningsavdelningen beräknas sammanträffa med
arbetsmarknadsstyrelsen två gånger och vardera skolöverstyrelsen och
socialstyrelsen en gång per månad.
Vidare
har styrelsen beräknat all en ulflyllning lill Norrköping skulle medföra ett
ökat resebebov för generaldirektören och överdirektören på ca 25 0/0 av
tjänstetiden och för de chefer som är direkt underställda verksledningen till
1520 0/0.
Kriminalvårdsstyrelsen
erinrar om alt styrelsen svarar för utbildning även för andra myndigheter saml
alt styrelsen bedriver en omfattande central kursverksamhet. Således handhar
styrelsen den av vårdulbild-ningsnämnden ledda gemensamma utbildningen av
vårdpersonal vid fångvårdsanstalter, ungdomsvårdsskolor och vårdanstalter för
alkoholmissbrukare. Även i delta sammanhang kommer en omlokalisering enligt
styrelsen all medföra kostnadsökningar och särskUda problem.
Vid
en personalenkät har 18 0/0 förklarat sig positiva lill utflyttning medan 82
0/0 är negativa. Av de som är negativa har dock ca 40 0/0 förklarat sig komma
atl följa med vid utflyttning.
En
minoritet inom statskontoret anser atl beslut om utflyttning av
kriminalvårdsstyrelsen bör anstå. Som motiv härför anförs att man först bör se
över arbetsfördelningen mellan de centrala, regionala och lokala instanserna.
Möjligheterna för en partiell decentralisering av kriminalvårdsstyrelsens
verksamhet till främst regionala led betecknar minoriteten som goda. Vidare
anses möjligheterna till en närmare integration mellan kriminalvårdens
verksamhet och andra angränsande områden, främst socialstjTelsens och
arbetsmarknadsstyrelsens, böra undersökas. Enligt minoriteten kan en önskvärd
samordning meUan olika vårdinsatser allvarligt fördröjas eller förhindras genom
en utflyttning enligt delegationens förslag.
Sammanläggningsdelegerade
i Norrtälje kommun anser all möjligheterna all lokalisera
kriminalvårdsstyrelsen till Norrtälje bör utredas. Länsstyrelsen i Kalmar län
ifrågasätter om inte kriminalvårdsstyrelsen borde lokaliseras till KalmarNybroEmmaboda-regionen.
Statens
institut för byggnadsforskning. Institutet framhåUer all det spelar en allt mer
framträdande roll som statiigt expertorgan för de myndigheter och departement
som verkar inom byggnadsområdel. Institutet är nämligen det enda
forskningsorgan som arbetar över hela byggområdet. Denna experluppgifl
fullföljs genom täta personkontakter. Bland mottagare nämns
inrikesdepartementet, planverket, bostads-styrelsen och byggnadsstyrelsen. En
annan typ av kontakter är de vetenskapliga och arbelslekniska kontakterna med
bl. a. statistiska centralbyrån, försvarets forskningsanstalt och flygtekniska
försöksanstalten. Institutet framhåller också samverkan med
byggforskningsrådet. Tillsammans med rådet har institutet en informationsavdelning
och ett in-
Prop. 1971: 29 60
temationellt
sekretariat. Vidare har institutet nära samarbete med rådet när det gäller
programarbete för forskning inom det gemensamma arbetsfältet.
Institutet
påpekar all det troligen är elt av de mest Ivärfackligl sammansatta
forskningsorganen i landet. Della ställer speciella krav på forskningsmiljöns
bredd på den ort där institutei är verksamt.
Vid
en intervjuundersökning bland personalen har 16 o/o av de anställda förklarat
sig vUliga alt flytta, medan 60 o/o avser att stanna kvar i Stockholm. Av de 21
högst avlönade anser sig endasl tre kunna flytta. Mest benägna alt flytta är
akademiker med lägre examen, medan akademiker med högsta examina är mest
benägna alt stanna. Ungefär hälften av de anställda är kvinnor. Dessa är mer
benägna atl stanna i Stockholm är de manliga anställda.
Institutet
anser all det inle går atl flytta institutet med bibehållande av den
forskningsinriktning och den funktion institutet har i ett komplicerat samspel
med myndigheter, utbildningsanstalter, intresseorganisationer och andra organ
inom byggområdet. De organ som nu utnyttjar institutets tjänster kommer
troligen att bygga upp enheter som fuUgör vissa av institutets nuvarande
funktioner. Ett genomförande av delegationens förslag skulle enligt institutet
således snarast innebära ett nedläggande av det nuvarande institutet och ell
uppbyggande av elt nytt institut, som med föreslagen lokalisering måste få
annan inriktning.
Institutet
påpekar slutligen atl av de organ som föreslås bli omlokaliserade tillsammans
med institutet inle finns något som har samma direkta anknytning till
samhällsplanerings- och husbyggnadsfrågor som inslilulel. Det är enligt
institutets mening inle rimligt alt se institutet isolerat från den grupp av myndigheter
som institutet har mest kontakter med, nämligen planverket, bostadsstyrelsen,
naturvårdsverket och vägverket. Frågan om institutets lokalisering bör därför
anslå i avvaktan på eventuellt beslut om omlokalisering av dessa myndigheter.
Statens
råd för byggnadsforskning anför all det mest svårlösta problemet vid
uppbyggnaden av statens institut för byggnadsforskning har varit atl rekrytera
kvalificerad forskningspersonal. Det viktigaste kriteriet vid val av
lokaliseringsort för institutet blir därför att den har en sådan vetenskaplig
miljö alt goda forskare inom institutets hela ämnesområde kan rekryteras tUl
institutet. Utanför Stockholm är detta för närvarande endast fallet i Lund och
Göteborg. Vidare behöver institutet nära kontakter med ämbetsverk och
departement samt med rådet som är huvudsaklig anslagsgivare. Ytterligare är ell
flertal uppgifter när det gäller internationeUt samarbete knutna tiU
institutet. Sålunda har dit förlagts ett för byggforskningen gemensamt
internationeUt sekretariat. Rådet avstyrker därför att institutet förläggs till
Norrköping. Om förslaget lill omlokalisering genomförs så torde det föranleda
en omprövning från rådels sida både av institutets omfattning och dess
inriktning.
Prop. 1971: 29 61
Värnpliktsverket.
Värnpliktsverket avstyrker bestämt den föreslagna omlokaliseringen. Skulle
flyttning ändå beslutas är Karlstad enligt verkets mening den enda av de
föreslagna lokaliseringsorterna som kan godtas.
Som
motiv för sitt avstyrkande åberopar värnpliktsverket främst kontaktbehov med
ett flertal myndigheter som delegationen ansett bör ligga kvar i Stockholm. I
enlighet med delegationens principer anser verket därför atl del alltjämt bör
vara lokaliserat lUl slorstockholmsområdet. Sålunda har verket i fråga om anstånds-
och uppskovsärenden nära samarbete med främst arbetsmarknadsstyrelsen,
universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, rikspolisstyrelsen,
kommunikalionsverken och socialstyrelsen. I registreringsfrågor sker elt nära
samarbete med centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (numera
riksskatteverket). Vidare förekommer omfattande kontakter med ÖB och
försvarsgrenscheferna.
Värnpliktsverket
vitsordar behovet av samarbete med försvarels sjukvårdsstyrelse och
militärpsykologiska institutet, vilka också föreslagits omlokaliserade tiU
Karlstad. Detta har dock ändrat karaktär sedan del nya inskrivningssystemet
etablerats och kan därför inte motivera omflyttning för samlokalisering.
Vämpliktsverket
anser vidare att en flyttning av verkets huvudkontor med dess drygt 50-lal
anställda inle kan vara av avgörande betydelse ur lokaliseringssynpunkt, i
synnerhet som omflyttningen beräknas medföra varaktig ökning av verkets
omkostnader.
Överbefälhavaren
understryker starkt samarbelsbehovel inom försvarssektom och totalförsvaret.
ÖB biträds av ett flertal s. k. centrala staber och förvaltningar, vilka är i
storl sett desamma som vid krig eller krigsfara ingår i
"högkvarteret". I delta ingår bl. a. värnplikts-verket. ÖB anser inte
att värnpliktsverket, militärpsykologiska institutet och försvarels
sjukvårdsstyrelse har några sådana inbördes omfattande och intima kontakter
som delegationen ansett.
ÖB
anser atl värnpliktsverket kan flyttas ut från storstockholmsområdel och atl
Karlstad kan godtas som lokaliseringsort. ÖB anser dock all del krävs
ytterligare utredning om kostnaderna, arbetsformerna och valet av
lokaliseringsorl.
Försvarets
rationaliseringsinstitut påpekar alt verket har en omfattande ADB-baserad
regislreringsverksamhet som bl. a. bygger på löpande aviseringar från
länsstyrelsernas datakontor. En centralisering av folkbokföringen kan komma alt
påverka verkets regislreringsverksamhet. Försvarets rationaliseringsinstitut
aiiser det vara svårt att nu överblicka hur en förflyttning av vämpliktsverket
kan återverka på behov och uppbyggnad av dataöverföringssystem. Institutet har
emenertid inte funnit alt dessa omständigheter skulle tala mot föreslagen
omlokalisering. Inte heller har institutet funnit vägande skäl tala mot
Karlstad som
Prop.
1971: 29 62
lokaliseringsorl. SR ställer sig avvisande till
utflyttning med hänvisning tUl samarbetsbehovet med myndigheter som stannar
kvar i Slodcholm.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser alt Skövde erbjuder
påtagliga fördelar framför Karlstad för vämpliktsverket, mUilärpsykologiska institutet
och försvarets sjukvårdsstyrelse. Möjligheterna till kontakter med olika slags
försvarsverksamhet är långt större i Skövde.
Militärpsykologiska institutet, MPI, avstyrker såväl
omlokalisering över huvud laget som Karlstad som lokaliseringsorl.
MPI framhåller atl relationerna mellan institutet å ena
sidan och vämpliktsverket och försvarels sjukvårdsstyrelse å den andra sidan
inte är av den art eller omfattning alt de motiverar en utflyttning av MPI från
Stockholm och samlokalisering med båda eller endera av dessa andra
myndigheter. Dessutom är MPI för litet för alt ifrågakomma för ulflyllning.
Avgörande för lokaliseringen är i stället del omfattande
kontaktbehov som föreligger i institutets forskningsverksamhet, där närheten
till försvarets materielverk och försvarets forskningsanstalt är mycket viktig,
och i den omfattande konsultations- och rådgivningsverksamhet, som utövas
gentemot i första hand försvarets centrala staber.
Mot en utflyttning anser MPI också de överväganden och
förslag tala som gjorts av 1969 års försvarsforskningsutredning i dess betänkande
rörande forskning för försvarssektorn. Resultatet av denna utrednings
fortsalla arbete väntas ge ytterligare elt betydelsefullt underlag för
bedömningen av lokaliseringsfrågan för MPI.
Beträffande personalens inställning till utflyttning visar
en enkät bland den fast anställda personalen alt 17 anstäUda förklarat sig inte
komma alt flytta med lill Karlstad, medan 8 beräknas flytta med.
Liksom i fråga om vämpliktsverket är överbefälhavaren av
den meningen alt MPI kan flyttas ul från storstockholmsområdel. Även beträffande
MPI förordar ÖB ytterligare utredning om kostnaderna och arbetsformerna. Vad
gäller lokaliseringsorlen är ÖB tveksam om Karlstad är den lämpligaste men
ullalar all orten möjligen kan godtas på lång sikt. Försvarets
rationaliseringsinstitut har ingen erinran mot atl MPI lokaliseras lill
Karlstad men framhåller all MPI:s rekryteringsmöjligheter kan påverkas av all
högskoleenheten i Karlstad f. n. inte omfattar utbUdning i psykologi. SR
ställer sig också beträffande MPI avvisande lill utflyttning med hänsyn lill
samarbelsbehovel med myndigheter som stannar kvar i Stockholm.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser atl MPI bör
lokaliseras till Skövde.
Försvarets sjukvårdsstyrelse. Styrelsen ställer sig
avvisande lill omlokalisering och kan varken godla Karlstad eUer någon annan
av lokaliseringsorterna.
Prop. 1971: 29 63
Styrelsen
erinrar om den omorganisation rörande ledningen för mUi-lärsjukvården som
genomfördes år 1969. Omorganisationen innebar alt ledningsresurserna för hälso-
och sjukvården koncentrerades lill sjukvårdsstyrelsen som också fick ansvaret
för djurhälsovården och djursjukvården inom krigsmaklen. Styrelsen
understryker behovet av elt intimt och nära nog dagligt samarbete med
försvarsgrensstaberaa och försvarsstaben. Kommer en omlokalisering lill slånd
följer därav enligt sjukvårdsstyrelsen en återgång till den uppgiftsfördelning
och de organisationsformer som gäUde före den 1 juli 1969. En sådan
tillbakagång är enligt styrelsen varken rationell eller ekonomiskt försvarbar.
Den
nya organisationen innebar också alt fält- och marinläkarkårerna, läkarna inom
flygvapnet saml fällvelerinärkåren sammanfördes lill en gemensam personalkår,
försvarets medicinalkår. Chef för kåren är verkschefen i sjukvårdsstyrelsen som
i denna egenskap lyder under ÖB. Sjukvårdsstyrelsen framhåller atl behovet av
nära kontakt mellan medicinalkårexpeditionen och såväl försvarsstaben som
försvarsgrens-staberna är uppenbart. Medicinalkårchefen har elt särskilt
stabsorgan, medicinalkårexpeditionen, som ingår i sjukvårdsstyrelsen.
Lokaliseras sjukvårdsstyrelsen utanför stockholmsregionen lorde det enligt
styrelsen bli nödvändigt atl ompröva bl. a. medidnalkårexpeditionens organisationstillhörighet.
Sjukvårdsstyrelsen
är vidare chefsmyndighet för mililärapoteket. I styrelsens organisation ingår
inle apotekare eller andra specialister på farmaciens område. Styrelsen är
därför hänvisad lill mililärapoteket för all få mUilärfarmaceutisk expertis.
Styrelsen anser del uppenbart all även om den förstärks med viss farmaceutisk
personal, kommer styrelsens styrande och samordnande funktioner gentemot
militärapolekel alt försvåras om styrelsen flyttas från Stockholm.
Sjukvårdsstyrelsen
erinrar vidare om alt den verksamhet som nu bedrivs vid styrelsens
materielbyrå är under utredning av försvarels materielanskaffningsutredning.
Om byrån, vid vUken ca en tredjedel av personalen är anställd, skulle brytas
ur styrelsen skulle den del som flyttar från Stockholm bli starkt decimerad i
fråga om uppgifter, organisation och personal.
Styrelsen
redovisar resultatet av en enkät, enligt vilken ca tre fjärdedelar av de
anställda inte kommer atl flytta med tUl Karlstad. Vid eventuell utflyttning
krävs därför betydande nyrekrytering. Enligt styrelsen kommer del alt uppslå
betydande rekryteringssvårigheler med hänsyn till att verksamheten är i hög
grad specialiserad.
Överbefälhavaren
biträder i allt väsentligt sjukvårdsstyrelsens yttrande. ÖB understryker
rekryleringssvårigheterna. Vidare erinrar ÖB om omorganisationen 1969 och anser
alt denna sannolikt måste rivas upp och att den gamla organisationen med
försvarsgrensöverläkare etc. mås-le återinföras. Innan en långtidsplan för
omlokalisering inom försvars-
Prop. 1971: 29 64
sektorn
föreligger bör enligt ÖB sjukvårdsstyrelsen inte brytas ul och nu lokaliseras
till annan ort. Försvarels rationaliseringsinstitut anser all styrelsens
materielbyrå tills vidare bör undantas från ett beslut om utlokalisering av
sjukvårdsstyrelsen.
Liksom
beträffande vämpliktsverket och MPI ställer sig SR avvisande till utflyttning
av sjukvårdsstyrelsen med hänsyn lill samarbelsbehovel med myndigheter som
stannar kvar i Stockholm. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser all
sjukvårdsstyrelsen tiUsammans med vämpliktsverket och MPI bör lokaliseras
lill Skövde.
SACO-medlemmarna
vid sjukvårdsstyrelsen är negativa tUl utflyttning och framhåller alt en
ulflyltning lill Karlstad skulle få konsekvenser i organisations- och
personalhänseende som skuUe kunna allvarligt äventyra arbetet med planering och
utveckling inom krigsmaklens hälso- och sjukvårdsverksamhet.
Centralnämnden
för fastighetsdata, CFD, godtar förslagel lill omlokalisering oavsett om
övriga organ omlokaliseras eller ej. Om grupperingen av utflyttande organ skaU
ske med särskUt hänsynstagande till samarbetsbehovet är CFD beredd alt inkomma
med en redogörelse för sina kontakter. CFD framhåller all grapperingen av
utflyttade verk och den fortsatta utredningen om omlokalisering av enbart vissa
funktioner av verk lorde kunna ske med beaktande av atl CFD:s blivande datorkapacitet
sannolikt måste bli avsevärt större än vad som kan utnyttjas för
markdatabanken.
Inom
CFD har genomförts en enkel enkätundersökning av personalens attityder lill
den föreslagna utflyttningen. Resultatet visar en förhållandevis positiv
inställning till ulflyllning från Stockholm. Delta gäller dock ej personal med
ADB-utbUdning (systemmän och programmerare). Dessa har nästan ulan undanlag
förklarat all de för närvarande ej kan la ställning lill en ulflyllning eller
all de har för avsikt att sluta sin anstäUning, om en utflyttning av CFD kommer
till slånd. Som skäl för denna tveksamhet anför flertalet arbetsmarknadsskäl.
Man fruktar atl en utflyttning enbart av den dalaverksamhet, som bedrivs inom
CFD, kommer atl medföra en alltför trång och ensidig arbetsmarknad med sämre
val- och utvecklingsmöjligheter.
CFD
har bifogat yttranden från SACO-föreningen vid CFD och CFD:s sektion av kanslihusels
personalförening. SACO-föreningen vid CFD ställer sig i princip inle avvisande
lUl en utflyttning om vissa närmare belysta krav tillgodoses i samband med
utflyttningen. Föreningen påpekar dock all CFD:s framlida organisation är under
utredning och all en utflyttning under förhandenvarande organisationsformer är
oacceptabel. Vidare anser föreningen del vara en brist att det inte bedrivs
högre utbildning i Gävle. Föreningen framhåller också rekryleringssvårigheterna
på den nya orten beträffande specialister inom ADB-seklorn.
Prop. 1971: 29 65
CFD:s
sektion av kanslihusets personalförening ställer sig inle direkt avvisande men
erinrar om den negativa inställningen lUl utflyttning bland ADB-personalen. På
ingenjörssidan finns en positiv inställning, raedan kontors- och
bilrädespersonalen är negaliv. Sektionen framhåller också all en enkät, som av
79 tillfrågade besvarats av 47, gav tUl resultat atl 19 avser följa med till
Gävle, medan 8 inte kommer att flytta. 20 ansåg sig inte kunna ta ställning.
Viss personal (41 anställda) vid CFD framhåUer i särskUd skrivelse att de anser
en omlokalisering av nämnden inle böra ske. I skrivelsen åberopas bl. a. risk
för effektivitets-minskning i nämndens verksamhet.
Länsstyrelsen
i Skaraborgs län ifrågasätter om inte CFD samt även lantmäteristyrelsen och
kartverket bör samlokaliseras med statens planverk raed hänsyn till verkens
inriktning och samarbetsbehov. Som altemativ lokaliseringsort för
länsstyrelsen i Örebro län fram Örebro för atl uppgifter ur CFD:s dataregister
för fastigheter skall kunna samordnas med statistiska centralbyråns register
över befolkning och företag.
Sveriges
lantbruksförbund och RLF anser att CFD samt även lantmäteristyrelsen och
karlverket bör placeras i Östersund. Förbunden erinrar om att delegationen fäst
stor vikt vid de positiva effekter som en omlokalisering kan medföra för den
mottagande orten och regionen. De berörda verken har enligt förbundens mening
inga speciella huvudstadsfunktioner. Vidare anses behovet av kontakter med
näringsliv och allmänhet inle särskilt framträdande. Därför anser förbunden att
den lokaliseringspoliliska effekten bör tillmätas avgörande betydelse vid valet
av utflyllningsort.
Lantmäteristyrelsen.
Styrelsen avstyrker bestämt förslagel tiU omlokalisering. I fråga om kontakter
anses varje annan lokaliseringsort vara ogynnsammare än Stockholm.
Möjligheterna för Gävle alt erbjuda kvalificerad service och närhet tUl
forskningsinstitutioner anses mycket osäkra. Om en total utflyttning skall ske
mol verkels önskemål anser styrelsen att den bör uppskjutas och behandlas i
samband med motsvarande överväganden för planverket och naturvårdsverket.
Lantmäteristyrelsen
understryker kontaktbehovet med framför allt tekniska högskolan. Med
centralnämnden för fastighetsdata (CFD) och rikets allmänna kartverk sker
samråd i många principiella tekniska och administrativa frågor. Omfattande
konkreta projekt som rör kart- och datafrågor bedrivs i samverkan med vart och
ett av dessa organ. Lantmäteristyrelsen erinrar om att man tillstyrkt
förslaget från utredningen rörande fastighelsbUdnings- och mätningsväsendels
organisation alt inordna CFD i lanlmäleriels framtida centralorgan. Vad
beträffar kartverket nämner styrelsen som exempel samverkan med lantmäteriet
både i utvecklingsarbete och i fråga om rutiner för upprättande och revide-
3
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 29
Prop. 1971: 29 66
ring
av bl. a. ekonomiska kartan. Även kontakterna med planverket, naturvårdsverket,
lantbruksslyrelsen och skogsstyrelsen anses särskilt framträdande. Härutöver
åberopar lantmäteristyrelsen kontaktbehov med kammarkollegiets arkiv,
riksarkivet, statistiska centralbyrån och centrala folkbokförings- och
uppbördsnämnden.
Lantmäteristyrelsen
påpekar all lanlmäleriels befallning med de areella näringarna minskal i takt
med alt bebyggelsefrågorna ökat. De areella näringarna är begränsade till ca
1/4 av lanlmäleriels totala resursinsats. Som elt ullryck för denna utveckling
erinrar styrelsen om den ändrade departemenlslillhörighelen.
Lantmäteristyrelsen
framhåller all dess nuvarande lokalbehov i huvudsak är tillgodosett och atl de
lokaler som nu utnyttjas i stadens centrum erbjuder utomordentliga fördelar.
Styrelsen påpekar vidare alt den disponerat sin huvudbyggnad vid
Lanlmäleribacken i oavbruten följd sedan år 1689. Den är troligen den äldsta
ämbetsbyggnaden för centrala ämbetsverk i landet och man kan därför inte undgå
att anlägga vissa pietetssynpunkler i omlokaliseringsfrågan.
Lantmäteristyrelsen
åberopar en enkät som visar alt 38 o/o av personalen skulle sluta om styrelsen
flyttas tUl Gävle. Av dessa har ell stort antal s. k. nyckeltjänster. 17 o/o av
personalen räknar med att oberoende av eventuell flyttning inle vara anställd
hos styrelsen åren 1974 1975, medan 35 o/o uppger all de kommer all fortsätta
atl arbeta hos styrelsen också sedan den flyttat till Gävle. 10 o/o har ej
tagit ställning. Som skäl mot flyttning nämns bl. a. egen villa som man ej
vill lämna, svårigheter alt få likvärdig bostad, svårt att ordna anställning
till make/maka samt fortsatta studier vid tekniska högskolan i Stockholm och
universitetet.
Ett
genomförande av del framlagda förslagel all omlokalisera lantmäteristyrelsen
till Gävle skulle enligt styrelsen medföra atl elt väl fungerande ämbetsverk
förlorar mer än hälften av sin nuvarande skickliga, erfarna och inlrimmade
personal med därav följande utomordentliga svårigheter all under många år söka
bygga upp en ny lika väl fungerande organisation.
Länsstyrelsen
i Västmanlands län anser all lantmäteristyrelsen har så centrala funktioner att
den inle skall flyttas. Styrelsen har enligt länsstyrelsen så pass nära
samarbete med statens planverk, kammarkollegiet, riksarkivet och
naturvårdsverket all en flyttning medför avsevärda nackdelar för styrelsen. Som
anförts under CFD anser länsstyrelsen i Skaraborgs län atl CFD,
lantmäteristyrelsen och kartverket bör samlokaliseras med planverket.
Beträffande
lämplig lokaliseringsort anser lantbruksförbundei och RLF som också angetts
under CFD atl lantmäteristyrelsen bör placeras i Östersund. Länsstyrelsen i
Örebro län förordar Örebro som utflyllningsort med hänsyn lill behovet av goda
kontakter med Stockholm och de regionala förvaltningarnas kansliorter.
Prop.
1971: 29 67
Rikets
allmänna kartverk. Kartverket avstyrker bestämt ytterligare en omlokalisering
av verket. Verket erinrar om alt del år 1965 flyttade från centrala Stockholm
lUl Hässelby och att det därigenom har erfarenheter av vad en flyttning av ett
tekniskt verk med över 500 anställda innebär i ökat arbete och i
omställningssvårigheter av olika slag för de anställda och deras familjer.
Ungefär
24 o/o av verkets personal anser all en medflyltning kan bli aktueU och lika
många all medflyltning eventuellt kan bli aktuell. Kartverket gör ell
antagande om att hela den första gruppen och hälften av den andra följer med.
Della skulle innebära att två tredjedelar av den nuvarande personalen på ca 520
anställda inte flyttar med. Konsekvenserna av en sådan avgångsfrekvens blir
allvarliga enligt verket. Den negativa effekten förstärks av att
avgånsfrekvens blir ojäml fördelad på personalkategorierna. Vidare lar det lång
lid, 310 år, innan nyrekry-terad personal kan ersätta en fullt utbUdad och
rutinerad kader.
Personalavgången
kommer enligt kartverket all medföra betydande produktionsbortfall. Della anses
i sin tur medföra kostnadsökningar och uteblivna rationaliseringar hos en rad
statliga och kommunala organ samt i näringslivet i övrigt med
samhällsekonomiska förluster som följd. Dessa anses väsentiigen översliga
produktionskostnaden hos kartverket. Kartverket uppskattar kostnaden för
produktionsbortfallet till storleksordningen 100175 milj. kr. Karlverket antar
vidare alt de samhäUsekonomiska förlustema skulle kunna uppskattas till
storleksordningen 200350 milj. kr. Vidare beräknar verket nybyggnadskostnaderna
till 25 milj. kr. och flytlnmgskoslnaderna till 3 mUj. kr. En utflyttning
skulle enligt verket dessutom medföra kostnader för lokalkontor i Stockholm
saml kostnader p. g. a. lägre utvecklingstakt, förändrade förhållanden för
instrument, service, m. m. på totalt ca 2 milj. kr.
Beträffande
samarbelsbehovel med andra myndigheter delar karlverket delegationens
uppfattning all CFD, lantmäteristyrelsen och kartverket bör samlokaliseras.
Kontakterna med lantbruksslyrelsen och skogsstyrelsen har minskal i
förhållande lUl andra karlframslällande och karlkonsumerande myndigheter. De
verksamhetsområden som kommer i förgrunden när inslrumentella
bearbelningsmetoder och maskinella dalabehandlingsmetoder alltmera dominerar
karlframslällningen är de meteorologiska och hydrologiska områdena samt
luftfarts- och sjöfartsområdena. På dessa områden framstäUs väderlekskarlor,
hydrologiska kartor, luflfarlskarlor och sjökort.
När
det gäller frågan om lämplig lokaliseringsorl föroidar kartverket
Norrköping/Linköping. Som motiv härför åberopar verket bl. a. bättre
kontaklförhållanden med främst SMHI, luftfartsverket och sjöfartsverket samt
närheten till forskningsmiljö. Vidare påpekar verket atl den geografiska
tyngdpunkten av verkets uppgifter ligger i närheten av en linje
Norrköping-Motala-Marieslad. I personalenkäten har 229 svarande föredragit
Norrköping/Linköping mot 157 för Gävle. De kost-
Frop. 1971:29 68
nadsökningar
som en ulflyllning från stockholmsområdet innebär skulle enligt verket komma
atl kraftigt minska genom utflyttning till Norrköping/Linköping i stället för
liU Gävle.
Karlverket
har bifogat yttranden från verkels personalförening och verkets
civilingenjörsavdelning. Personalföreningen är negativ till omlokaUsering men
framhåller vikten av atl, om utflyttning trots allt beslutas, detta sker
snabbi och all valet av lokaliseringsort väljs med hänsynstagande lill de
särskUda förmåner orten i fråga kan erbjuda personalen.
Civilingenjörsavdelningen anför, all kartverket har elt intimt saraarbete med
sjöfartsverket. Föreningen betonar också behovet av forskningsmiljö och
kontakterna med tekniska högskolan i Stockholm. En utfljtning tUl Gävle anser
föreningen anmärkningsvärd och pekar på rekryteringssvårigheler i fråga om
högskoleulbUdade specialister. Vidare framhålls värdet av en utredning av hela
den statiiga kartverksamhelen.
Statens
naturvetenskapliga forskningsråd erinrar om all karlverket fullgör vikliga
servicefunktioner för elt stort antal forskningsgrenar. Inom den snabbt
expanderande forskningsverksamheten inom "remote-sensing" området
(fjärregistrering och fjärranalys), där en lång rad universitetsinstitutioner
och ämbetsverk är engagerade, spelar kartverket en central roll. Skulle en
överflyttning av kartverket till Gävle bli aktuell anser rådet det
oundgängligt att delar av verket, framför allt cen-tralarkivel, liksom också
den forskningsorienterande verksamheten, får ligga kvar i Stockholm. Såsom
anförts under CFD och lanlmäleristyrel-sen anser länsstyrelsen i Skaraborgs län
att CFD, lantmäteristyrelsen och kartverket bör samlokaliseras med planverket.
Beträffande
lämplig lokaliseringsort anser lantbruksförbundet och RLF såsom angetts under
avsnittet om centralnämnden för fastighetsdata alt karlverket bör placeras i
Östersund. Länsstyrelsen i Jämtlands län är av samma mening, medan
länsstyrelsen i Jönköpings län förordar Jönköping.
Med
anledning av vad kartverket i sitt yttrande över lokaliseringsförslaget anfört
om nedgång i produktionen som följd av ett eventuellt utflyttntngsbeslul,
framhåller kartverkskommissionen mol bakgrund av de stora uppdämda
karlbehoven i samhället att del är synnerligen angeläget att de mycket
allvarliga konsekvenserna för den allmänna kartläggningen uppmärksammas vid
fortsatt handläggning av ulflytlningsfrågan.
Lantbruksstyrelsen.
Lanlbruksstyrelsen anser all styrelsen även i fortsättningen bör lokaliseras
till huvudsladsområdel. Som skäl härför anför styrelsen de många kontakterna
med departement, andra statliga organ, jordbrukets organisationer och enskUda
förelag. Styrelsen redovisar en undersökning av denna kontaktverksamhet under
budgetåret 1969/70. Av undersökningen framgår att omfattningen av de person-
Prop.
1971: 29 69
liga
kontakterna inom stockholmsområdet är betydande. Dessa riktar sig inle i första
hand eller i särskUt stor omfattning mol de myndigheter lantmäteristyrelsen,
rikels allmänna karlverk, centralnämnden för fastighetsdata och skogsstyrelsen
som, under motivering av det inbördes samarbelsbehovel, jämte
lantbruksslyrelsen föreslagits bilda en grapp med Gävle som lokaliseringsort.
Bland de organ som styrelsen har betydligt tätare kontakter med än de övriga i
Gävle-gruppen nämner styrelsen bl. a. statens jordbraksnämnd, naturvårdsverket
och planverket.
Kontakterna
uppgick enligt styrelsen lUl totalt 2 500 vid 250 kontaktställen. De flesta
kontakterna togs med jordbruksdepartementet. Del statliga organ som därnäst är
vanligast i styrelsens kontakter är statistiska centralbyrån (114 kontakter).
Kontakterna raed veterinärstyrelsen, jordbmksnämnden, statskontoret och
arbetsmarknadsstyrelsen är också många. Lantbruksstyrelsens kontakter med
skolöverstyrelsen bedöms bli betydande, när undervisningsbyråns uppgifter
flyttats dit. Lantbruksslyrelsen understryker vidare alt kontakterna med
näringsulövar-nas organisationer och andra organ i Storstockholm är
avsevärda samt att lantbrakets organisationer avser att utreda frågan om en utflyttning
av dessa. Innan slutlig ställning las till styrelsens lokalisering bör
resultatet av pågående utredningar avseende bl. a. lantbruksorgani-salionemas
utflyttning avvaktas.
Styrelsen
anser att delegationens argument att styrelsen bör ligga i centrum av sitt
verksamhetsområde innebär alt Gävle inte bör komma i fråga. Här åberopar
styrelsen en undersökning av de tjänsteresor till styrelsen som
lanlbraksslyrelsens och lantbruksnämndernas tjänstemän företagit under
budgetåret 1969/70. Av denna undersökning framgår bl. a. alt övervägande delen
av resorna går tUl respektive från landets södra och meUersla delar. En stor
del av resorna till Norrland avser rennäringsfrågor. Tjänsteresorna
SolnaStockholm för styrelsens tjänstemän uppskattas till 2 000.
Om
lantbraksstyrelsen skall omlokaliseras måste orten ha goda förbindelser med
såväl Stockholm som landet i övrigl. En framtida förbättring av Gävles
kommunikationer anses inle i avgörande mån kunna eliminera dessa nackdelar.
Lanlbruksstyrelsen
avstyrker bestämt atl verket lokaliseras till Gävle. Skulle en utflyttning
beslutas bör lokalisering ske till en ort söder om Stockholm med högst en tUl
två timmars reseavstånd med järnväg eller bU. Vidare bör i så fall
utflyttningen ske lUl samma ort som lantbrukets organisationer kan komma all
välja och även avse de övriga myndigheter som har nära kontakter med dessa.
Lantbruksslyrelsen anser alt Gävle inle torde vara länkbar som utflyllningsort
för lantbrukets organisationer.
Styrelsen
framhåller atl en enkät visat atl endasl tio anställda är beredda flytta ulan
erinran, medan 79 sagl nej till ulflyltning. För 48 an-
Prop.
1971: 29 70
ställda
skulle ulflyltning innebära stor olägenhet. Enkäten visar även all Gävle som
utflyllningsort mötts av starkt negaliv inställning och atl nära 50 o/o av de
anställda har yrkesarbetande make/maka. Styrelsen erinrar om att verkets
ulflyllning 1963 från det centrala Stockholm lill Solna medförde all mer än 15
o/o av personalen slutade sina anställningar trots det ringa avståndet.
Länsstyrelsen i
Västmanlands län anser lantbruksstyrelsen ha så centrala funktioner alt verket
inte bör flyttas. Lantbruksförbundei och RLF är positiva tUl samförläggning av
lantbruksslyrelsen och skogsstyrelsen. Däremot har förbunden inte funnit
bärande skäl för en samförläggning mellan dessa båda verk och centralnämnden
för fastighetsdata, lantmäteristyrelsen och karlverket. I stället bör enligt
förbundens mening lantbraksstyrelsen och skogsstyrelsen sammanföras med
jordbruksnämnden och den blivande livsmedelsslyrelsen till en grupp. Utan att
ge förord för någon speciell lokaliseringsort understryker förbunden att
lanl-braksnäringens tyngdpunkt ligger i södra delen av landet och att della bör
tillmätas vederbörlig hänsyn vid bedömningen av frågan. SACO-föreningen vid
lanlbruksstyrelsen avstyrker utflyttning.
Länsstyrelsen i Jönköpings
län anser all en förläggning av lanlbruksstyrelsen och skogsstyrelsen till
Jönköping skulle ge dessa verk goda arbetsbetingelser och vara myckel
fördelaktigt ur de berörda näringarnas synpunkt. Länsstyrelsen i Kronobergs län
för fram Växjö och länsstyrelsen i Kalmar län förordar Kalmar. Länsstyrelsen i
Kristianstads län anser alt lanlbruksstyrelsen med hänsyn till all
jordbruksnäringens tyngdpunkt ligger i Sydsverige bör kunna placeras i
Kristianstad-Hässleholms-regionen, Länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller
också betydelsen av all lantbruksstyrelsen lokaliseras i närheten av de stora
jordbruksområdena och förordar Skövde som lokaliseringsorl. Även länsstyrelsen
i Örebro län anser all en ulflyllning bör ske i riktning mol jordbraksområdena
i Götaland och Svealand och förordar Norrköping-/Linköping och Örebro framför
Gävle.
SkogsstjTcIsen.
Skogsstyrelsen anser inle att någon omlokalisering bör ske. Genom den
föreslagna utflyttningen tUlgodoses visserligen behovet av samarbete med de
myndigheter som också flyttas lill Gävle. Många andra och väsentligare
samarbelsbehov blir emellertid lidande. Bland myndigheter med vUka ell intimt,
löpande kontaktbehov föreligger framhåller styrelsen bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen,
naturvårdsverket, statens vägverk, statens planverk, tekniska högskolan och
SIDA samt domänverket och skogshögskolan. Behovet av närkontakter med dessa och
andra myndigheter ökar eftersom de gemensamma övergripande frågorna på grand
av samhällsutvecklingen blir allt fler och mera komplicerade.
Skogsstyrelsen
pekar också på att många av verkets tjänstemän anlitas inom elt flertal andra
institutioner och organisationer av rikskarak-
Prop, 1971: 29 71
lär.
En utiokalisering av ämbetsverk och institutioner till skilda delar av landet
skulle enligt styrelsen avsevärt försvåra en sådan verksamhet.
Styrelsen
framhåller också den särställning som de centrala förvaltningsmyndigheter som
har underlydande regionala organisationer intar. Dessa bör enligt skogsstyrelsens
mening rent principiellt förläggas lUl Stockholm. Stockholm utgör den naturliga
samlingspunkten för sammankomster mellan verket och företrädare för
skogsvårdsstyrelserna. Varje annan ort har enligt skogsstyrelsen betydligt
sämre läge ur kommunikationssynpunkt.
Enligt
styrelsens mening talar de inlernalionella skogliga kontakter av skilda slag
där styrelsen ofta blir inkopplad för fortsatt lokalisering till Stockholm.
Styrelsen anser det myckel svårt atl uppfylla de krav som ställs på verket i
detta sammanhang om verket lokaliseras utanför stockholmsområdet.
Av
verkels ca 95 tjänstemän i Stockholm har bland den administrativa personalen
och kontorspersonalen endast en person ställt sig positiv lUl en utflyttning
medan 45 uttalat alt de inle avser all följa med vid en eventuell utflyttning.
I fråga om den skogligt ulbUdade personalen har av 37 personer 17 uttalat atl
de inle önskar följa med verket vid en utflyttning medan lika många är
positiva lill alt verket flyttas.
Enligt
skogsstyrelsen synes Gävle i och för sig kunna accepteras som lokaliseringsort
såsom uppfyllande i huvudsak de kriterier för storstadsallernativ som ansetts
böra uppställas. Kommunikationsförhållandena synes dock vara något sämre än vad
fallet är för exempelvis Norrköping, Linköping, Jönköping och Örebro. Från de
anställda har någon beslämd meningsyttring om val av annan ort än Gävle inle
framkommit. Styrelsen pekar också på alt skogsvårdsorganisationens framlida arbetsuppgifter
är beroende av resultatet av flera utredningar, bl. a. skogspolitiska
utredningen, skogsbruksutredningen och nalurvårdslagstifl-ningsulredningen.
Ulan ytterligare grundliga överväganden är skogsstyrelsen inle beredd alt ta
bestämd ställning till olika lokaliseringsorter.
Länsstyrelsen
i Västmanlands län anser skogsstyrelsen ha så centrala funktioner att verket
inle bör flyttas. Utifrån principen alt de utlokaliserade verksamheterna bör
bilda funktionella block ifrågasätter länsstyrelsen i Kristianstads län det
ändamålsenliga i atl skogsstyrelsen, domänverket och skogshögskolan placeras
på tre skilda orter. Lantbruksförbundet och RLF är, som tidigare nämnts,
positiva till samförläggning av lantbruksslyrelsen och skogsstyrelsen.
SACO-föreningen
vid skogsstyrelsen framhåller att 16 av dess medlemmar är positiva till
utflyttning, medan åtta är negativa. Fem medlemmar har ej besvarat förfrågan.
Föreningen pekar på en ökad resefrekvens vid utflyttning och ifrågasätter en
översyn av styrelsens organisation. Bland de positiva effekterna av en utflyttning
nämner föreningen bättre boendemiljö, kortare restider lill och från arbetet
samt bättre rekryteringsmöjligheler i fråga om yngre jägmästare.
Prop. 1971: 29 72
Liksom
i fråga om lanlbruksstyrelsen föreslår länsstyrelsen i Jönköpings län att även
skogsstyrelsen förläggs till Jönköping. Detta skulle ge verken goda
arbetsbetingelser och vara myckel fördelaktigt ur berörda näringars synpunkt.
Länsstyrelsen i Kronobergs län för fram Växjö och länsstyrelsen i Kalmar län
förordar Kalmar. Länsstyrelsen i Örebro län förordar Örebro med hänsyn lill
verkels behov av goda kommunikationer med dels Stockholm och dels
skogsvårdsstyrelsernas kansliorter. Länsstyrelsen i Kopparbergs län pekar på
den av utredningen uppställda principen att lokalisera verksamheter i
sinsemellan beroende block. Länsstyrelsen betonar önskvärdheten av att tUlföra
länet ytterligare statliga organ och förordar att fler skogliga
förvaltningsenheter flyttas tUl länels cenlralregion, så alt den kan utvecklas
till ell skogligt centrum i landet.
Domänverket.
Domänverket avstyrker delegationens förslag om en total utflyttning av
cenlralförvallningen.
Frågan
borde ha behandlats samtidigt med delegationens senare prövning av de statliga
bolagens, bl. a. Assi, lokalisering. Vid omorganisationen år 1969 fastställde
nämligen statsmakterna ett gemensamt mål för domänverket och Assi och de båda
förelagen erhöll styrelser med nära nog fullständig personidenlilet. De
bedömningsgrunder som delegationen kan komma att lägga på de statliga bolagens
lokalisering borde enligt verket komma att bli bättre liUämpbara på domänverket
än de synpunkter sora nu anlagts.
Domänverket
påpekar all verkels allt dominerande inkomstkälla är virkesförsäljningarna.
Dessa är med hänsyn till marknadens struktur m. m. i stor utsträckning
centraliserade. En förflyttning från stockholmsområdet skulle i avsevärd grad
försvåra konlaklema med köparna, vLrkesmarknaden och med skogsindustriernas
branschorganisationer. Dessa kontakter är livsviktiga för domänverkets
affärsverksam-hel och dessutom av allmänt intresse med hänsyn tUl den ställning
och betydelse domänverket har för svenskt skogsbrak. En flyttning från
stockholmsregionen kan bedömas innebära risker för elt försämrat försäljningsresullat
inte endasl övergångsvis utan även på längre sikt.
Av
beskrivningen av domänverket framgår att delegationen bedömer verket ha i stor
utsträckning samma karaktär som större skogsbolag. Detta är enligt domänverkels
uppfattning missvisande. Verket har en riksomfattande verksamhet med produktion
av virkesråvara för hela landels skogsindustri, medan skogsbolagen ulan
undanlag har sin verksamhet regionalt eller lokalt avgränsad. En stor del av
skogsbolagens produkter avsätts på exportmarknaden. För atl klara denna
försäljning har företagen förutom ett försäljningskontor vid huvudkontoret ofta
en väl utbyggd försäljningsorganisation utomlands. Skogsbolagen samverkar
dessutom genom ett flertal branschorgan med säte i Stockholm.
Domänverket
anser att delegationens jämförelse mellan domänverket
Prop. 1971: 29 73
och
större skogsägande förelag utanför Stockholm i fråga om kontakter med t. ex.
skogsarbetsgivarnas organisationer inte är relevant. Verket för förhandlingar
med arbetstagarparten om löne- och anställningsvillkor och samförhandlar som
en huvudorganisation med skogsbranschens övriga huvudorganisationer. Dessa
huvudorganisationer inom den enskilda sektorn är förlagda lill Stockholm.
Skogsbolagen tillvaratar sålunda sina intressen på riksplanet både genom
branschorganisationer och arbetsmarknadsorganisationer. Detta arrangemang är
bl. a. motiverat av att de inte har sina huvudkontor i Stockholm. Domänverket
anser det emellertid av flera anledningar inte vara tänkbart all ingå som
medlem i det enskUda skogsbrukets centrala organisationer ulan får självt
tillvarata sina riksintressen. Delta anses vara ett motiv för all verkets
centrala ledning bör vara lokaliserad lill stockholmsområdet.
Inom
verket bedrivs f. n. ell adminislralivl rationaliseringsprojekl, som bl. a.
syftar tUl en minskning av personalbehovet i cenlralförvallningen. Därvid
kommer delegering av arbetsuppgifter och beslutsfunktioner till
lokalförvaltningen ifråga. Integrerat härmed pågår utformningen av ett nytt
ekonomisystem för domänverket. Detta projekt, som bygger på
programbudgeteringens principer, syftar lill en indelning av verksamheten i
särskilda resultat- och ansvarsområden. Dessa mycket omfattande
rationaliseringsprojekt avses leda fram tUl sådana förändringar av
administrativa rutiner och styrinstrument all centralförvallningens personella
omfattning kan minskas. Samtidigt kan viss ökning av personalen inom
dislriktsförvaltningarna bli aktuell.
Domänverket
erinrar också om atl man under februari 1971 flyttar in i en ny
förvallningsbyggnad i Bergshamra, Solna. Verket påpekar, att i samband med
förarbetena för deima byggnad frågan om centralförvallningens lokalisering
behandlats i riksdagen vid ett flertal tiUfällen under senare lid. Verket
framhåller all man baserat bl. a. sin personalplanering på de beslut riksdagen
nyUgen fatlat rörande uppförande av ny förvallningsbyggnad. Uppbyggnaden av
personallUlgångarna är enligt verket förenad med stora kostnader för
rekrytering, introduktion, information och utbildning av personalen.
En
personalenkät visar att domänverket vid en eventuell lokalisering tiU
Falun/Borlänge kan vänla en stor personalavgång. Av 285 svarande har endast
drygt 30 o/o uttalat att de följer med vid en utflyttning. Motsvarande tal för
den kvinnliga personalen är 4 o/o. Av enkäten kan utläsas alt det är framför
allt personalen i de lägre lönegraderna som inte avser alt följa med. Över
hälften av personalen i lönegrad 20 och däröver räknar däremot med att flytta.
Vad
gäller den föreslagna lokaliseringsorten vitsordar domänverket vad delegationen
anfört om alt verkels ekonomiska tyngdpunkt är förlagd tUl Mellansverige och
alt den centrala verksledningen bör vara förlagd dit. Däremot avstyrker verket
Falun/Borlänge som lokaliseringsort. I stället förordas Norrköping/Linköping,
Örebro eller Gävle. Ver-
3t
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 29
Prop.
1971: 29 74
ket
understryker vikten av all en eventuell utlokalisering kombineras med en
effektivisering av kommunikationerna från lokaliseringsorlen till såväl
Stockholm som övriga delar av landet.
SACO-föreningen
vid domänverket framhåller i stort sett samma motiv mot utflyttning som
domänverket självt anfört i sitt yttrande.
Statstjänstemannens
riksförbund, SR, anser flera skäl tala för att de affärsdrivande verken så
långt möjligt behandlas i ett sammanhang. Frågan om ulflyllnuig av domänverkels
centralförvallning bör anstå i avvaktan härpå. Härtill kommer alt den
föreslagna lokaliseringsorlen är klart olämplig och all andra alternativ måste
övervägas, om en ulflyllning över huvud skall aktualiseras.
Skogsstyrelsen anser alt
det mol bakgrund av att verksamheter med intima kontaktbehov och angränsande
uppgifter bör lokaUseras tUl samma ort är anmärkningsvärt all delegationen
föreslagit all de berörda tre skogliga.organen, domänverket, skogsstyrelsen och
skogshögskolan skaU förläggas tUl tre skilda orter, nämligen resp.
Falun/Borlänge, Gävle och Umeå. Elt sådant förslag innebär splittring av
kontaktfallen och deslraktion av samarbelsvägarna och måste även med ganska
blygsamma effektivitetskrav anses föga välbetänkt. Länsstyrelsen i
Kristianstads län är inne på samma tankegångar.
Riksförsäkringsverket.
Riksförsäkringsverket anser alt en omlokalisering inte är tillrådlig för
verkets del. Verket framhåller att delegationens påstående att verkels "huvuduppgift
är atl utbetala raedel till enskilda personer" är ett raissförstånd.
Riksförsäkringsverkets huvuduppgift är att leda och utöva tUlsyn över den
allmänna försäkringen och att pröva besvär över de aUmänna försäkringskassornas
beslut. Vidare betalar verket månatligen ut folkpensioner, ATP-pensioner och
yrkesskadelivränlor m. m. Härtill kommer debitering och uppbörd av
arbetsgivaravgifter samt reglering av yrkesskadeersättningar. Sistnämnda
uppgifter bör enligt verkets mening åtminstone i huvudsak föras över på lokala
organ.
Verket lämnar en ingående
redogörelse för kontaktverksamheten. Av denna framgår atl talrika kontakter
förekommer mellan verket och kanslihuset samt med centrala ämbetsverk inom
sjukvårds-, skalle-, uppbörds-, data-, statistik-, rationaliserings- och
arbetsmarknadsområdena. SärskUl framhåller verket behovet av samarbete med
socialdepartementet i synnerhet i samband med reformförslag och utfärdande av
tillämpningsföreskrifter. Verket erinrar i sammanhanget också om riksdagens
socialförsäkringsutskott, vUket beräknas medföra ell ökat behov av kontakter
mellan verket och riksdagen. Verket understryker vidare behovet av kontakter
med bl. a. LO, TCO, SAF, handikapporganisationerna och pensionärernas
riksförbund.
Riksförsäkringsverkels
styrelse är sammansatt av företrädare för po-
Prop. 1971:29 75
liliska
partier och arbetsmarknadens huvudorganisationer. Detta möjliggör en
förankring av styrelsearbetet hos stora intressegrupper. Del är enligt verket i
praktiken nästan ogörligt all hålla sammanträden annat än i stockholmsområdet.
Man bör uppmärksamma atl ett stort antal föredragande eUer experter ofta
behöver vara till hands vid sammanträdena. På liknande sätt förhåller del sig
med fullmäktige för verkets fonder, vari bl. a. ingår riksbankschefen samt
ATP-fondens. Kreditbankens och Skandinaviska bankens verkställande direktörer.
För bedömning av
besvärsärenden i sjukförsäkrings- och pensionsfrågor samt av
yrkesskadeförsäkrings- och sjukvårdsärenden anser sig verket behöva fortlöpande
tillgång tUl kvalificerad läkarexpertis inom en lång rad specialiteter. Detta
behov kan i full utsträckning tUlgodoses i Stockholm men endasl i elt fåtal
landsortsstäder. Om läkarnas personliga inställelse ersätts med skriftväxling
skulle handläggningen bli olUl-lålligt långdragen.
Enligt
riksförsäkringsverkels mening råder det således ingen tvekan om att verket har
och för en överblickbar framlid kommer all ha kontakter med
huvudstadsfunktioner i en sådan omfattning att verket bör ligga i Stockholm.
Vad
gäUer kontaktbehoven med statens personalpensionsverk framhåller verket att
den verksamhet som inom den allmänna pensioneringen närmast liknar detta verks
specifika beräkning och fastställande av tjänstepensioner för statsanställda
för länge sedan decentraliserats lUl försäkringskassorna. Med
personalpensionsverkel har verket f. n. kontakter i ungefär samma omfattning
som med t. ex. kommunernas pensionsanstalt. Centrala studiehjälpsnämnden uppger
sig verket hittills knappast haft beröring med. Däremot understryks behovet av
kontakter med försäkringsdomstolen.
Riksförsäkringsverket
anmäler alt elt stort antal utredningar pågår inom dess verksamhetsområde. Bl.
a. utreder verket tUlsammans med statskontoret i den s.k. RAFA-ulredningen
användningen av ADB-system för den allmänna försäkringen. Utredningsarbetet
kommer alt ta flera år. Det är inte möjligt alt bedöma vilken inverkan
utvecklingen av elt sådant system kan ha på förutsätlningarna för den
föreslagna omlokaliseringen.
Verket
redovisar en personalenkäl som besvarats av 825 anställda (93 o/o av de
lUlfrågade). Av dem som besvarat enkäten var knappt 8 o/o positiva tUl
flyttning tUl Sundsvall medan 69 "/o var negativa.
Riksförsäkringsverket
befarar alt en stor del av personalen kommer att lämna verket vid en eventuell
omlokalisering. Riksförsäkringsverkets olika enheter arbetar med tämligen små
marginaler. Skulle verket behöva arbeta raed betydande inslag av vakanser och
ovan personal, måste det ta sig ullryck i minskade möjligheter för verket alt ta
egna initiativ, ökade handläggningstider och ärendebalanser, mindre lillförlil-
Prop.
1971: 29 76
lig
utredning i ärendena och därmed större risk för felaktiga beslut och eventuellt
rättsförluster. Den ökade risken för stömingar av utbetal-ningsverksamhelen
som omfattar över en mUjon folkpensioner varje månad kan inte förbises,
liksom inle heller inverkan på arbetet med arbetsgivaravgifter.
Riksförsäkringsverket
avstyrker Sundsvall som lokaliseringsorl. Som motiv härför åberopar verket bl.
a. större tidsåtgång för resor såväl till Stockholm som lill
försäkringskassorna.
Riksförsäkringsverket
redovisar i sitt yttrande förslag lill decenlrali-seringsåtgärder. Under
1960-talet har verket genom olika decentraliseringsålgärder minskat sin
personal från 14 lill 8 "/o av antalet ansläUda i
socialförsäkringsadministrationen. Denna utveckling bör enligt verkels mening
fortsätta. Verket anser alt delegering skulle kunna ske beträffande två
ärendegrapper, nämligen debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter och
yrkesskadeärenden. Antalet anställda på de enheter som sysslar med avgifts- och
yrkesskadeärenden uppgår lill ca 400.
Riksförsäkringsverket
förordar atl man prövar de möjligheter som erbjuds till en fortsatt utläggning
av arbetsuppgifter från verket tUl de lokala skattemyndigheterna och
försäkringskassorna.
För alt belysa
lokaliseringseffekterna av en sådan decentralisering kan nämnas alt
försäkringskassorna har centralkontor i 26 städer vanligen ell sådant kontor
i varje län och lokalkontor på ca 500 orter. Av försäkringskassornas totalt
ca 10 000 anställda tjänstgör drygt hälften vid lokalkontoren. Lokala
skattemyndigheter finns på 115 orter.
Riksförsäkringsverket
finner det nödvändigt att man i första hand lar ställning till huruvida man bör
inrikta sig på atl liksom tidigare flytta ut arbetsuppgifter från verket lill
lokala organ. Det bör alltså inle komma i fråga alt först överväga en
omlokalisering av verket och därefter genomföra en sådan decentralisering som
verket förordar.
SACO-fÖ! tningen vid
riksförsäkringsverket anser det vara anmärkningsvärt att någon utredning om
för- och nackdelarna med den verksamhet som riksförsäkringsverket bedriver i
Stockholm inte har redovisats. Vidare anser föreningen att några övertygande
sakskäl inle anförts för alt flytta verksamheten just lill Sundsvall.
Föreningen har gjorl en enkät som visar atl endast ca 1/4 av de 128 som svarat
är villiga alt flytta raed.
Föreningen pekar liksom
verket på möjligheterna alt delegera vissa arbetsuppgifter och anser det vara
ansvarslöst att flytta riksförsäkringsverket från stockholmsområdet utan att
närmare pröva möjligheterna härlUl.
Arbelarskyddsstyrelsen har
ingen erinran mol delegationens förslag, medan länsstyrelsen i Gotlands län
förordar all verket placeras i Visby. Som motiv härför framhåller länsstyrelsen
behovet av att något eller
Prop. 1971: 29 77
några
statliga organ omlokaliseras lill Gollands län. Länsstyrelsen i Jämtlands län
för fram Östersund.
Statens
personalpensionsverk. Pensionsverket avstyrker bestämt varje omlokalisering av
verket.
Pensionsverkets uppgift är
att fullgöra pensionsförpliktelser som staten påtagit sig i förhållande till
de anställda. Pensionsverket framhåller atl pension måste i varje avgångsfall
kunna bevUjas i sådan lid, alt den kan ulgå då lönen upphör. Likaså måste
familjepension kunna ulgå omedelbart efter anställningshavares eller
egenpensionstagares från-fälle. Det är också ett oavvisligt krav all bevUjad
pension kan lill varje berättigad utbetalas på rätt förfallodag varje månad.
För att verksamheten skall
fortgå med betryggande säkerhet måste verket vid varje lid ha tillräcklig
personal och erfarna och kunniga handläggare. I annat fall kan verksamheten
inte fungera. Bl. a. tack vare alt verkets handläggande personal i ytterst
obetydlig utsträckning lämnat sin anstäUning i pensionsverket av annan
anledning än pensionsavgång har detta också uppnåtts.
Den primära synpunkten har
för pensionsverket varit atl verksamheten skall kunna fungera kontinuerligt
vid en eventuell omlokalisering. Företagsnämnden vid verket har gjorl en
undersökning om personalens inställning tiU en flyttning tUl SundsvaU. Det
framgår alt av samtiiga tillfrågade endast 18 är villiga alt medfölja till
Sundsvall. Alla de övriga 189 önskar omplacering i Stockholm och av dem har
inemot en fjärdedel 42 personer förklarat att de med hänsyn liU risken av
verkets flyttning redan nu sÖker sig annan sysselsättning. Av de tillfrågade
handläggarna har 11 förklarat sig i princip vUliga att flytta, medan de övriga
97 sagt sig önska omplacering i Stockholm och 23 av dem förklarat sig redan nu
söka annan anställning. Med hänsyn bl. a. lUl resultaten av undersökningen har
förelagsnämnden mycket bestämt avstyrkt förslagel om omlokalisering av verket.
Personalpensionsverket
framhåller alt ulan full styrka av kvalificerade och erfarna handläggare kan
pensioner inle beviljas och utbetalas i rält tid och med rätta belopp.
Resultaten av enkätundersökningen och de redan på grund av förslaget inträffade
och väntade avgångarna av kvalificerade handläggare är enligt verket
utomordentligt illavarslande. Enligt pensionsverkets bedömande skulle en
omlokalisering medföra allvarliga risker för alt verkels uppgifter inle skulle
kunna fullgöras på ell acceptabelt sätt.
Verksamheten har nära
anknytning lill vederbörande avdelning inom finansdepartementet, statens
avlalsverk, statskontoret, statens personalvårdsnämnd och andra statliga organ
i Stockholm samt till de organ för kommunal och enskUd personalpensionering som
finns där. Det skulle därför leda till starkt minskad effektivitet om
pensionsverket förlades
Prop. 1971: 29 78
tUl
annan ort än de nu berörda organen. Bl. a. är behovet påtagligt av atl, ofta
med kort varsel, kunna anordna personliga överläggningar.
Pensionsverkels
kontakter med den verksamhet som riksförsäkringsverket bedriver föratsätter
sällan personliga sammanträffanden mellan berörda tjänstemän och gäUer tUl helt
övervägande del försäkringskassorna. Personalpensionsverket anser därför alt
del inte finns några starkare skäl för att pensionsverket skall vara
lokaliserat lill samma ort som riksförsäkringsverket.
Personalpensionsverket
har bifogat yttrande från verkets företags-närand. Nämnden avstyrker bestämt en
ulflyltning lill Sundsvall. Främst åberopas riskerna för stora personalavgångar
och därav följande stömingar i verkets verksamhet.
Statspensionärernas
Riksförbund framhåller det angelägna i atl personalpensionsverkel inle flyttas
till en ort utanför storstockholmsområdet. Förbundet understryker inledningsvis
alt verkels uppgifter nu fullgörs på ett föredömligt sätt tack vare bl. a. väl
utbildad personal. Förbundet kan inle godta att närmare 170 000
statspensionärer riskerar alt inte få sina pensioner punktligt och lUl alla
delar korrekt om verket tvingas flytta och byta stora delar av sin kunniga
personal.
SACO-föreningen
vid statens personalpensionsverk avstyrker bestämt utflyttning av verket lUl
Sundsvall. Föreningen instämmer i de synpunkter mot en utlokalisering som av
verket förts fram till utredningen.
Som
alternativ lokaliseringsort ifrågasätter länsstyrelsen i Kalmar län
Kalmar-Nybro-Emmaboda-regionen.
Centrala
studiehjälpsnämnden. Studiehjälpsnämnden leds av en lek-mannastyrelse, inom
vilken olika intressen utövar inflytande. Delta har av nämnden bedömts som
något mycket positivt. En förläggning utanför stockholmsområdet innebär att
frågan om nämndens konstmktion och sammansättning får tas upp till diskussion.
Svårighetema för berörda organisationers representanter att della i styrelsens
arbete torde i hög grad öka om studiehjälpsnämnden förläggs till annan ort än
Stockholm. Nämnden motsätter sig bl. a. mot denna bakgrund bestämt ulflyltning
från stockholmsområdet. Den sludiesociala verksamheten är redan starkt
decentraliserad och ytterligare decentralisering kan enligt nämnden förväntas.
Vidare ifrågasätter nämnden om det är rationellt och ekonomiskt försvarbart alt
omlokalisera enheter med så begränsad personalstyrka som nämndens. Ell flertal
utredningar arbetar med frågor som direkt berör nämndens verksamhetsområde, t.
ex. kommittén för studiesocialt slöd lUl utländska studerande, som år 1969
överlämnade sill förslag, 1968 års studiemedelsulredning, som skall göra en i
huvudsak teknisk översyn av sludiemeddssyslemet saml kommittén för studiestöd
åt vuxna. Sistnämnda kommitté har i uppdrag atl ul-
Prop.
1971: 29 79
reda
frågan om den mer långsikliga utformningen av studiefinansieringen inom
vuxenutbildningen.
Studiehjälpsnämnden utgår
ifrån atl resultaten av utredningarnas arbete väsentligt kommer alt påverka
nämndens verksamhetsområde. En utflyttning skulle medföra ell avsevärt
försvårande och fördyrande av nödvändiga, personliga, regelbundna kontakter.
Detta skulle i sin lur få till följd alt många ärenden försenas i sin
handläggning.
De verk som
studiehjälpsnämnden samarbetar mycket intimt med är universitetskanslersämbetet
och skolöverstyrelsen. Utöver dessa framhåller nämnden särskilt
arbetsmarknadsstyrelsen, postbanken, riksbanken och dalacentralen för
administrativ databehandling. En utflyttning hade enligt nämnden i någon mån
framstått som sakligt motiverad om delegationen framlagt förslag om
lokalisering av universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen och
studiehjälpsnämnden lill en och samma ort.
Studiehjälpsnämnden
framhåller vidare att samarbetet mellan sludie-medelsnämnder och
utbildningsnämnder spelar en väsentlig roll. Universitetskanslersämbetet och
studiehjälpsnämnden är centrala myndigheter på detta område. Bland
arbetsuppgifterna nämns utfärdande av anvisningar för underlydande myndigheter
och organ. Nämnden understryker viklen av all man i elt regelbundet nära
samarbete successivt går igenom och följer upp aktuella frågor.
Fr. o. m. hösten 1969 har
studerande i gymnasial vuxenutbildning fått vidgad rätt tUl studiehjälp.
Utformningen av reglerna härför har enligt studiehjälpsnämnden hittills skett
i nära samarbete med skolöverstyrelsen. Expansionen inom VuxenutbUdningen gör
att man enligt nämnden måste räkna med ell vidgat kontaktbehov.
En
enkät bland personalen visar all av 65 tillfrågade sex var beredda alt följa
med till Sundsvall, medan 38 inle avsåg flytta. Åtta var osäkra och 14
besvarade ej enkäten. Som motiv mot utflyttning angavs av flertalet makes
förvärvsarbete.
Eftersom
studiehjälpsnämnden anser avgörande skäl tala för all nämnden även i
fortsättningen bör vara kvar i stockholmsområdet, kommenterar nämnden inle
valet av lokaliseringsort.
Studiehjälpsnämnden
erinrar om att nämnden förbereder förslag tUl en reform avseende överflyttning
av alla s. k. äldre studerande inom studiehjälpssystemet till
studiemedelssystemet. Om en sådan reform beslutas talar enligt nämnden mycket
för atl utöver de sex nuvarande studiemedelsnämndema en sjunde inrättas. Denna
bör i så fall kunna lokaliseras lill någon av de föreslagna
lokaliseringsorterna.
Som alternativ
lokaliseringsort föreslår länsstyrelsen i Kalmar län
Kalmar-Nybro-Emmaboda-regionen.
Försvarets
förvaltningsskola. I en utredning angående organisationen av krigsmaktens
förvallningsulbildning föreslog överbefälhavaren år 1969 atl förvaltningsskolan
borde förläggas till stockholmsområdet.
Prop. 1971: 29 80
Överbefälhavaren
framhåller dock i sill remissyttrande över delegationens förslag att det under
vissa förutsättningar är möjligt att förlägga skolan lUl garnisonsort i vUken
föratom truppförband även fiims railitär-områdesstab med tillhörande
förvaltningar. Härvid ökar dock behovet av fasta lärare, vUket bl. a. medför
större kostnader. Överbefälhavaren anser att innan slutlig ställning tas till
förvallningsskolans lokalisering bör förvaltningsulbildningen och de
konsekvenser som uppslår om skolan placeras utanför slorstockholmsområdet
utredas på nytt.
Försvarets
rationaliseringsinstitut, FRI, har inget alt erinra mot att försvarets
förvallningsskola förläggs lill Östersund. Institutet framhåller att om en
sådan skola inrättas kommer huvuddelen av dess elever att utgöras av
tjänslemän, vilka har alt "förlägga och förpläga sig genom egen
försorg". Tillgång lill särskilda förläggningsutrymmen och mililär-restaurang
erfordras därför inte om skolan lokaliseras centralt till ort med god tillgång
tiU hotell, uthyrningsrum och näringsställen. Östersund med närorter uppfyller
sannolikt dessa fordringar.
Skolans
behov av deltidstjänslgörande lärare och föreläsare kan enligt FRI emellertid
inte tUlgodoses i Östersund. Till en del lorde dessa svårigheter kunna lösas
genom atl skolan tillförs ett ökat antal fasta lärare. Detta behöver i och för
sig inte medföra större utgiftsökningar eller kapaciletsförluster för
försvaret eftersom vissa av de tillfälliga lärarna fullgör undervisningen på
tjänstetid. Däremot kommer utgifterna för föreläsare från Stockholm atl öka.
FRI
framhåller vidare alt det i Östersund finns god tillgång på studieobjekt i
form av staber, förvaltningar saml förband ur två försvarsgrenar. Härtill
kommer även vissa större verksläder.
FRI
påpekar dock alt förvaltningsskolans behov av samarbete och samövningar med
militärhögskolan inte kan tillgodoses vid skolans lokalisering utanför
Stockholm. Tillfällig omförläggning av kurser samt gemensamma
slabsljänslövningar lorde kunna avsevärt minska dessa ölägenheter. Detta medför
ökade utgifler i förhållande till en permanent lokalisering till
storslockholmsområdet.
Huvuddelen
av skolans lärare torde komma att utgöras av militära tjänstemän. För flertalet
av dessa bedöms tjänstgöringen vid skolan omfatta tre tUl fem år. Med hänsyn
härtill och tUl det meritvärde som lärartjänsten i sig själv kan innebära
torde enligt FRI några större rekry-leringsproblera inte behöva uppslå.
SR
anser att försvarets förvaltningsskola bör förläggas till en ort i närheten av
Stockholm. Som motiv härför anför SR såväl lärarfrågan som problemen för elever
med långa resor.
UtbUdningen
vid försvarets förvaltningsskola kräver undervisning av ell stort antal
specialister. Sådana finns inte tillgängliga i Östersund i samma utsträckning
som på nuvarande orter. Även om en utökning sker av den fasta lärarkadern finns
det enligt SR en betydande risk för
Prop.1971:29 81
alt
sänkt kvalitet på lärarna kan medföra ett försämrat utbUdningsresul-tal.
Eleverna
kommer till stor del att utgöras av tjänstemän som har anställning vid förband
på annan ort i landet. Eftersom endast en enda skola finns kan den enskUde
tjänstemannen inle välja ulbUdningsort på samma sätt som den som genomgår civil
utbildning. Del är av dessa skäl angeläget att skolorna lokaUseras på elt
sådant sätt atl resor tUl bostadsorten underlättas.
Länsstyrelsen
i Skaraborgs län framhåller all förvallningsskolan kommer alt i särskilt hög
grad ha behov av goda kontaktmöjligheter med olika förband och förvaltningar
inom försvaret. Detta behov kan enligt länsstyrelsen tUlgodoses långt bättre i
Skövde än i Östersund. Möjligheterna för skolan att anlita skUda slags
specialister som lärare skulle med hänsyn till närheten tiU Göteborg också bli
bättre i Skövde.
Arméns
tekniska skola, ATS. Chefen för armén, CA, till vars synpunkter
överbefälhavaren hänvisar, erinrar om att frågan om lokaliseringen av skolan
utreds genom CA:s försorg. CA avstyrker lokalisering tUI Östersund och anser
alt beslut om skolans lokalisering bör anslå tUls nänmda utredning avslutats.
CA
framhåller all ATS har stora behov av ulbUdningsverksläder (ca 14 000 m), vUket
innebär betydande nyinvesteringar. UtbUdningsverk-städerna raåste enligt CA
vara så belägna all de också kan användas för reparationsljänst i krig.
Östersund anses från denna synpunkt inte lämplig som lokaliseringsorl, eftersom
ATS' verkstadsbehov där endast beräknas få begränsad användning i krig.
ATS
har enligt CA vidare stora materielbehov. Huvuddelen är lånad
mobiliseringsmateriel tillhörande flera mobUiseringsmyndigheter. Vid
beredskapshöjningar eller mobilisering skall denna materiel återställas till
långivarna inom fastställda tider. Skolan bör enligt CA därför vara lokaliserad
tiU elt mUitärområde där del finns många mobiliseringsen-heler med för skolans
verksamhet lämplig utrustning.
CA
framhåUer också svårigheterna alt rekrytera såväl lärare som elever tUl skolan
om denna förläggs tiU Östersund. Med hänsyn lill att de fast anställda
teknikernas grundutbildning omfattar ca 2 år och all huvuddelen av elevema
kommer från Syd- och Mellansverige skulle enligt CA en förläggning till
Östersund menligt påverka elevrekryteringen.
Försvarels
materielverk har enligt CA behov av täta kontakter med skolan samtidigt som det
för skolan är en fördel om experter från materielverket kan medverka i
utbildning och försöksverksamhet. Detta talar enligt CA för en förläggning
närmare Stockholm.
CA
har översiktiigl låtit undersöka vad en lokalisering av försvarets
förvallningsskola och ATS till Östersund innebär i fråga om nyinvesteringar.
EnUgt denna undersökning krävs byggnadsåtgärder för minst 50 milj. kr.
Prop. 1971: 29 82
Försvarets
rationaliseringsinstitut, FRI, framhåller all elt ställningstagande till
lokaliseringen av ATS bör omfatta hela den centrala skolan även om denna
kommer all byggas upp i etapper. Den samlade skolan beräknas kräva över 400
förläggningsplalser i kasem. I flertalet av de orter som enligt delegationen
bör komma i fråga för omlokalisering finns militära elablissement. Ingel av
dessa har enligt FRI sådana lokalöverskott alt dessa kan utnyttjas.
Tillkomsten av ell nytt fredsförband i det inre av övre Norrland kan enligt FRI
emellertid medföra all ett förläggningsöverskoll uppkommer vid I 20 i Umeå.
FRI
framhåller liksom chefen för armén de stora investeringarna vid en lokalisering
till Östersund och uppskattar dessa tUl 4550 milj. kr., varav 25 milj. kr. för
den etapp som avser omlokaliseringen av de lUl storstockholmsområdel förlagda
delarna. Dessa kostnader anser FRI emellertid kunna uppvägas av de intäkter som
erhålls genom minskad administration och lägre antal lärare m. m.
FRI pekar vidare på
skolans behov av stora materidlån, vilket talar för förläggning till en
materielrik region. Om skolan förläggs till en mindre materielrik region lorde
enligt FRI riskerna för en genom male-riellån försämrad mobiliseringsberedskap
få vägas mot kostnaderna för inköp och omsättning av särskild för utbildning
anskaffad krigsmateriel. FRI beräknar inköpspriset för sådan materiel till
minst 1520 milj. kr.
Med hänsyn lill de
betydande etableringskoslnaderna i Östersund och de sannolikt begränsade
möjligheterna till materidlån anser FRI att en lokalisering tUl Umeå eller
Karlstad även bör övervägas.
I
Umeå lorde investeringskostnaderna bli mindre än i Östersund om ell nytt
fredsförband förläggs till del inre av övre Norrland. Möjligheterna till
materidlån torde emellertid även i della alternativ vara begränsade men
sannolikt bättre än i Östersund. I Karlstad lorde investeringarna bli minst
lika omfattande som i Östersund medan möjligheterna tiU materidlån beräknas
bli betydligt större.
SR
anser liksom beträffande försvarets förvallningsskola atl arméns tekniska skola
bör förläggas lill en ort i närheten av Stockholm. Samma motiv härför anförs
som i fråga om förvallningsskolan.
Länsstyrelsen i Skaraborgs
län framhåller Skövde soni bättre lokaliseringsort än Östersund för ÄTS. Goda
utiåningsmöjligheter för undervisningsmateriel torde finnas. Vidare skulle
skolan kunna disponera f. n. outnyttjade lokaler i den f. d.
Durox-anläggningen. Länsstyrelsen i Norrbottens län hemställer i särskild
skrivelse all en förläggning av arméns tekniska skola lill Luleå prövas.
Skogshögskolan.
Styrelsen för skogshögskolan har i princip inte något all invända mol en
omlokalisering helt eller delvis. Styrelsen hävdar dock bestämt all högskolan
inle bör flyttas lill en sådan plats att effekti-
Prop.
1971: 29 83
vilelen
i verksamheten kan bli påtagUgl lidande även på längre sikt. Del slutliga
ställningstagandet i förläggningsfrågan bör föregås av en grundlig utredning
som visar olika länkbara lokaliseringsorters lämplighet med hänsyn lUl
effektivitetskraven. Vid en sådan utredning bör först klarläggas om någon
förändring bör genomföras beträffande högskolans organisation och verksamhet.
Härvid bör man även överväga en eventuell integrering med andra undervisnings-
och forskningsinstitutioner samt en decentralisering av viss forskningsverksamhet
för eventuellt samgående med annan sådan verksamhet.
Styrelsen har bifogat
yttranden från högskolans lärarkollegium och högskolans företagsnämnd.
Lärarkollegiet anser förslaget alt flytta skogshögskolan tUl Umeå vara
olämpligt och förordar en mera ingående utredning. KoUegiet understryker dels
betydelsen av att en omlokalisering inte leder till sämre effektivitet, dels
lämpligheten av samordning med annan verksamhet, t. ex. lantbrukshögskolan,
tekniska högskolan i Stockholm eller Stockholms universitet. Kollegiet framhåller
vidare alt en förflyttning till Umeå skulle innebära all skogshögskolan
förlades lill periferin av sitt verksamhetsområde. De kortsiktiga och
långsiktiga konsekvenserna av en sådan flyttning anses svåra att överblicka.
Enligt kollegiets uppfattning skulle en omlokalisering till Umeå innebära en
betydande nedsättning av högskolans effektivitet även på lång sikt. De
viktigaste negativa faktorerna är enligt kollegiet störd forskningssamverkan,
sämre kontakt med skogsbruket, högre fältarbetskostnader och kortare
fällarbelssäsong, sämre betingelser för undervisningen speciellt i vad avser
forskarutbildningen saml avsevärt försvårade betingelser för internationelll
samarbete.
Personalavgången
beräknas vidare bli betydande. Kollegiet framhåller att enligt en enkät kommer
8990 o/o av den kvinnliga biträdespersonalen att sluta. Kollegiet räknar med
en betydande avgång även av forskande personal (4060 o/o).
Företagsnämnden
har i princip inget all invända mot en omlokalisering av skogshögskolan men
anser delegationens förslag alt flytta högskolan till Umeå olämpligt från
såväl effektivitets- som personalsyn-punkl. Nämnden anser att frågan om
högskolans verksamhet och lokalisering bör utredas särskilt. SACO-medlemmarna
vid skogshögskolan är mera negativa och anser alt utredningen inle lämnat några
sakskäl för en omlokalisering av högskolan.
U
68 framhåller all såväl de studerandes närhet lill de framlida arbetsplatsema
som forskningens närhet lill sitt föremål talar för en lokalisering utanför
Stockholm. U 68 pekar vidare på behovet alt samlokalisera högre
utbildningsenheter på sådant sätt alt framlida studieorganisa-torisk samordning
underlättas. Dessutom kan då lokaler, lärare och administrativa resurser
utnyttjas effektivare. För skogshögskolan bör valet av lokaliseringsort i
första hand stå mellan Umeå och Linköping. U 68 tillstyrker vUket som helst av
alternativen Linköping och Umeå.
Ptop. 1971: 29 84
Organisationskommittén
för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland tUlstyrker den
föreslagna placeringen av skogshögskolan i fråga om de ämnen som i dag finns
representerade vid högskolan. Kommittén anser all en flyttning av
skogshögskolan lill Norrland kan förväntas stärka intresset för alt förbättra
återväxlen i de norrländska skogarna. Vidare påpekar kommittén alt ämnet
skoglig produktionslära finns företrätt med extra biträdande professur, och att
en laboratur i skogsföryngring vid skogshögskolan är placerad vid Umeå
universitet.
Kommittén
framhåller också atl verksamheten vid skogshögskolan har nära samband med några
forskningsområden som inom kommittén diskuterats i samband med planeringen av
den högre tekniska utbildningen i Norrland, t. ex. bioteknik och träets
mekaniska teknologi. Det förstnämnda ämnet har föreslagits komma tUl Umeå, men
kommittén har ännu inte tagit ställning till förslaget. Del sistnämnda ämnet
diskuteras i samband med förslagel om elt norrländskt industriellt utvecklingscentrum.
Akademiska
rektorskonventet i Stockholm anser alt frågan om skogshögskolans utflyttning
bör göras tUl föremål för ytterligare utredning innan beslut fattas. Konventet
framhåller betydelsen av samarbetet mellan Stockholms universitet och
skogshögskolan. Vid en utflyttning av högskolan kan enligt konventet
universitetets egna institutioner behöva byggas ul kraftigt inom vissa
ämnesområden. Inom andra områden bedöms samarbetet dock kunna upprätthållas i
tUlräcklig omfattning även efter omlokalisering. Konventet understryker också
samarbetet mellan å ena sidan skogshögskolan och å andra sidan tekniska högskolan
och handelshögskolan.
Professorerna
i de markvelenskapliga ämnena vid lantbrukshögskolan och skogshögskolan
föreslår att skogshögskolans institution för växtekologi och marklära förläggs
tiUsammans med lantbrukshögskolans institution för markvetenskap. Hedemora stad
föreslår atl möjligheterna atl förlägga mer av skogshögskolans verksamhet tUl
Garpenberg utreds.
Beträffande
valet av lokaliseringsort framhåUer länsstyrelsen i Kopparbergs län att
skoglig utbUdning och forskmng och som tidigare nämnts ytterligare skogliga
förvaltningsenheter bör lokaliseras tUl Falun/Borlänge så all denna region kan
utvecklas lill ett skogligt centmm i landet. Länsstyrelsen i Uppsala län
ifrågasätter om skogshögskolan inle borde lokaliseras lill Uppsala och
länsstyrelsen i Kronobergs län för fram Växjö.
Skogsstyrelsen
anser del anmärkningsvärt atl delegationen föreslagit att tre skogliga organ
skall förläggas lill tre skilda orter. Liknande synpunkter anförs av
länsstyrelsen i Kristianstads län.
Prop. 1971: 29 85
Arbetsmedicinska
institutet. Institutet avstyrker omlokalisering tUl Umeå.
Institutet framhåller atl
dess verksamhet i betydande utsträckning utgörs av forskning.
Forskningsverksamheten tar i anspråk nära nio tiondelar av institutels
resurser. Forskningen som nästan genomgående är praktiskt inriktad syftar lill
att förebygga yrkesskador och alt åstadkomma gynnsamma betingelser både för
elt sunt liv för arbetstagarna och för goda produktionsresultat. Institutet är
i sin forskningsverksamhet beroende inte bara av ell väl utvecklat samarbete
med företrädare för de vetenskapliga discipliner som är relevanta i
verksamheten utan också av omfattande kontakter med näringslivet, i synnerhet
industrin. Del är enligt institutet angeläget all det på nära håll finns
tUlgång lUl ett i olika avseenden rikt differentierat näringsliv.
Den undervisning som
institutet driver tar framför aUt sikte på att utbilda personal för
företagshälsovården. Denna verksamhet tar i anspråk ungefär en tiondel av
resurserna. Institutet är i sin utbUdningsverksamhet beroende av medverkan av
ell stort antal specialiser från olika delar av bl. a. industrin. Även i della
sammanhang är del av betydelse all näringslivet i det område dit institutet är
lokaliserat är rikt differentierat.
Utöver
forskning och utbildning bedriver institutet uppdragsverksamhet. En mycket
betydande andel av serviceuppdragen kommer enligt institutet från de södra och
mellersta delama av riket dit huvudparten av industrin är förlagd. Av
effektivitetsskäl anser institutei sig böra vara lokaliserat till det område i
landet från vilket huvuddelen av uppdragen kan väntas komma att härröra.
Institutet framhåller
också samarbelsbehovel med oUka myndigheter. Särskilt framträdande är delta i
fråga om arbelarskyddsstyrelsen. Med den ökade vikt som kommit alt tillmätas
arbetsmiljön räknar institutet med att delta samarbete kommer att
intensifieras. Även med statens institut för folkhälsan föreligger stort behov
av samarbete. Bland andra kontaktbehov nämner institutet
arbetsmarknadsstyrelsen och socialstyrelsen. Vidare har institutet fortlöpande
samarbete med såväl SAF som LO.
Vad gäller frågan om
lokaliseringsorten framhåller institutet att del f. n. inle finns någon teknisk
fakultet vid Umeå universitet, en samarbetslinje som när det gäller den
fysiska arbetsmUjön är av fundamental betydelse. Även om en sådan fakultet
tillskapas under de närmaste åren är det enligt institutet ofrånkomligt atl det
tar tid alt upparbeta samar-belslinjer inom della fält. Beträffande kraven på
tillgång lill en rikt di-versifierad industri fyller Umeå enligt institutet
definitivt inle anspråken. Institutet hävdar alt en lokalisering till Umeå
skulle medföra väsenlliga svårigheter för både inslilulels
forskningsverksamhet och dess möjligheter att hålla hög kvalitet på
utbildningen. När det gäller utbildningen skulle en lokalisering till Umeå
enligt institutet dessutom få
Prop.
1971: 29 86
till
följd betydande ölägenheter för flertalet kursdeltagare i form av täta och
långa resor mellan kursorl och hemort under den tid kurserna omspänner. För
uppdragsverksamheten bedöms en omlokalisering tiU Umeå få allvarliga
konsekvenser.
Institutet
har bifogat elt yttrande från företagsnämnden, som anser all en omlokalisering
av institutet skulle kunna förvandla della till ett andraplansinstilut i
avsaknad av fraklbringande internationellt forskarsamarbete.
Företagsnämnden redovisar
resultatet av en enkät bland personalen. Av de 95 svar som bearbetats var 23
o/p positiva lill utflyttning, medan 60 o/o var negativa. 17 "/o svarade
varken ja eller nej på förfrågan. SACO-föreningen understryker bl. a. att de
ökade kontaktbehoven innebär alt verket bör vara placerat nära det viktigaste
avnämarområdel, vilket ligger i landels södra hälft. Föreningen hävdar all en
omlokalisering får aUvarliga konsekvenser från personalsynpunkt, eftersom avgången
väntas bli stor.
LO motsätter sig en
utflyttning av institutet lill Umeå. Den främsta anledningen är att det för
närvarande inle finns teknisk fakultet vid Umeå universitet. Detta omöjliggör
enligt LO det samarbete mellan teknisk och medicinsk forskning och utbUdning
inom den fysiska arbetsmiljöns område som LO vid upprepade tUlfällen krävt.
Även om en teknisk fakultet skulle startas vid Umeå universitet kommer det
enligt LO:s mening alt dröja åtskUliga år innan den kan länkas etablera arbete
inom den fysiska arbetsmiljöns område. LO påpekar dessutom att vid inrättandet
av institutet 1966 motiverades detta av två skäl, dels kravet på en stor
yrkesmedicinsk central för storstockholmsområdet med dess stora och varierande
induslriinslag, dels behovet av ett institut för utbildning och forskning. En
förflyttning av institutet kräver samtidigt en regional arbetsmedicinsk central
för storslockholmsområdet. Denna kräver arbetsresurser av ungefär samma
omfattning som arbetsmedicinska institutet, vilket medför atl nettoeffekten på
t. ex. personalsidan blir obetydlig. Arbetarskyddsstyrelsen framhåller att en
lokalisering av institutet till Umeå skulle medföra svårigheter för
arbelarskyddsstyrelsen. Styrelsen erinrar även om alt arbelsmiljöutredningen
enligt sina direktiv bl. a. bör uppmärksamma formerna för arbetsmedicinska
institutels dellagande i arbelarskyddsverksamhelen. I avvaktan på resultatet
av denna utredning bör därför enligt styrelsen frågan om institutets omlokalisering
inle bli föremål för slutligt ställningslagande.
Organisationskommittén för
högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland anser det synnerligen
värdefullt att institutet förläggs tUl Norrland och tillstyrker placeringen i
Umeå. Under kommitténs arbete har önskvärdheten av att redan under första
studieåret ge den högre tekniska utbUdningen i Norrland ett kraftigt inslag av
samhäUsvetenskap arbetshygien arbetsmedicin strukits under. Denna
utbildning
Prop. 1971: 29 87
skulle
enligt kommittén därigenom få en profU som saknas vid de existerande högre
tekniska läroanstalterna.
Länsstyrelsen i
Östergötlands län förordar en utflyttning tUl Linköping. Som motiv härför
framhåller länsstyrelsen, dels" all man vid regionsjukhuset har byggt upp
en verksamhet med inriktning på yrkesmedicin och yrkeshygien, dels att det
mest framträdande draget hos den medicinska/tekniska högskoleenheten är
centruminslitutionen för medicinsk teknik. Även socialstyrelsen anser alt
möjlighetema alt förlägga institutet liU Linköping bör beaktas. Goda
resursmässiga och miljömässiga förutsättningar bör enligt styrelsen föreligga
i Linköping för arbetsmedicinsk verksamhet. Universitetskanslersämbetet anser
alt inslilulel från utbildnings- och forskningssynpunkt kan lokaliseras till
vilken som helst av Linköping eller Umeå. Val av ort får därför bestämmas från
andra utgångspunkter än dem universitetskanslersämbetet har alt bevaka.
TRU-kommittén.
TRU-kommittén framhåller inledningsvis att delegationens uttalande om
fördelarna med en organisatorisk samordning meUan kommittén och Sveriges Radios
utbUdningsenhet går helt i linje med kommitténs principbeslut i frågan.
TRU-komraittén
påpekar att dess lokalsituation är så prekär att behovet av en flyttning från
de nuvarande lokalema är överhängande. Enligt TRU-kommitténs mening bör en
flyttning ske snarast och om möjligt under budgetåret 1972/73, även om vid
total nybyggnad på ny plats en viss senareläggning torde få accepteras. En
sådan flyttning bör i första hand ske tUl nya lokaler i stockholmsområdet eller
dess omedelbara närhet.
De
arbetsformer TRU-kommittén utvecklat för planering och produktion inom ramen
för läromedelssystem med TV och radio bygger på projektarbete. Detta utförs av
projektgrupper beslående av TRU-kommitténs fasta personal och tillfäUigt
anställda experter. Projekl-gruppema har ett nära samarbete med olika
myndigheter och verk, t. ex. skolöverstyrelsen, universitetskanslersämbetet och
arbetsmarknadsstyrelsen. TRU-kommittén har begränsade egna resurser på trycksakssidan,
men har ett samarbelsavtal med Utbildningsförlaget. Vidare åberopar
TRU-kommittén samarbete med Brevskolan. Även om en nära kontakt raed utbUdning
och forskning är värdefull är del dock viktigare atl projeklgrapperna kan ha
snabba och lättillgängliga kontakter med de nämnda institutionerna.
TRU-kommitténs personal
består vidare till övervägande del av programpersonal och teknisk personal med
mycket speciell utbildning och yrkesträning. Rekryteringsproblemen anses därför
bli stora om TRU-kommittén lokaliseras utanför stockholmsregionen.
I
sitt arbete är TRU-kommittén beroende av att i betydande omfatt-
Prop. 1971: 29 88
ning
kunna utnyttja externa resurser. Dit hör bl. a. Sveriges Radios olika arkiv
samt radions och Svensk Filmindustris rekvisita och dekor-förråd liksom olika
bildbyråers samlingar. Det är uteslutet all man på annan ort skulle kunna bygga
upp motsvarande arkiv.
TRU-kommittén
har också stora behov av atl kunna köpa tjänster som inte kan rymmas inom den
egna organisationen. Del gäller bl. a. i viss omfattning i fråga om filmteam
och tecknare på frilansbasis men också beträffande t, ex. filmlaboralorier där
TRU-kommittén inte har några egna resurser, filmklippning, kopiering samt
service av den tekniska utrustningen. En ulflyllning lill en ort där dessa
resurser inle finns atl tillgå kommer därför all medföra mycket betydande
inveslerings-och driflkostnadsökningar till följd av atl TRU-kommittén i starkt
ökad omfattning måste skaffa egen utrustning och öka den fasta personalen. Bara
kostnaderna för utrustning lill ett eget laboratorium beräknas lill ca 9 milj.
kr.
TRU-kommittén
avstyrker bestämt utflyttning lUl Umeå. TRU-kommittén framhåller under
hänvisning till atl Sveriges Radio uppges ha stannat för en fortsatt utbyggnad
av Luleå som regioncentral att en placering i Umeå skulle medföra onödiga
dubbelinvesteringar och fördyrade anslutningslinjer lUl länknälet. Luleå anses
å andra sidan vara än mer olänkbar än Umeå. TRU-kommittén åberopar vidare
nackdelarna ur kommunikationssynpunkt av en placering i Umeå.
Personalen
vid TRU-kommillén har i en enkät fåll ta ställning lill ev. utflyttning till
Umeå. Av 97 svarande avsåg 53 under inga förhållanden flytta med. Nio beräknas
flytta med, medan 26 uppgav sig flytta under vissa förhållanden.
Vad
gäller alternativ lokaliseringsorl framhåller TRU-kommittén atl även Örebro och
Norrköping diskuterats. Kommittén anser atl de argument som anförts mot en
lokalisering utanför stockholmsregionen gäller i lika hög grad för Örebro och
Norrköping, utom i vad gäller möjligheten lill samordning med Sveriges Radios
regionala organisation.
1969
års radioutredning erinrar om att utredningen har att avge förslag rörande bl.
a. den institutionella organisationen av programproduktionen.
Organisationsfrågorna kommer dock alt behandlas i ett relativt sent skede av
utredningsarbetet. Ett alternativ som därvid kommer alt bedömas blir en sammanföring
av TRU-kommitténs produktionsverk-samhet med den verksamhet som handhas av
Sveriges Radios ulbild-ningsprogramenhet.
Sveriges
Radio framhåller att flera fördelar skuUe stå all vinna om TRU-kommittén och
Sveriges Radios ulbildningsprogramenhet även i fortsättningen är förlagda till
samma ort. En utflyttning av TRU-kommittén och/eller nämnda enhet har enligt
Sveriges Radio positiva konsekvenser i flera avseenden.
När
det däremot gäller Umeå som lokaliseringsort ställer sig Sveriges
Prop. 1971: 29 89
Radio
avvisande. Liksom TRU-kommittén åberopar Sveriges Radio svårigheterna alt kunna
utnyttja vissa arkiv i Stockholm. Vidare skulle en utflyttning till Umeå
medföra stora kostnadsökningar för att få nödvändig medverkan från Stockholm
och övriga Mellansverige i program-produktionen. Sveriges Radio understryker
också behovet av nära samarbete med skolöverstyrelsen. En ledamot tillstyrker
emellertid delegationens förslag om lokalisering till Umeå.
Sveriges Radio framhåller
alt en lokalisering lill en ort närmare Stockholm är att föredra. Med hänsyn
till värdet av att del finns högre UtbUdning och forskning på orten i fråga,
bör man enligt Sveriges Radio diskutera en lokalisering av TRU-kommittén (och
i så fall också Sveriges Radios utbUdningsprogramenhet) till orter som Örebro
eller Norrköping/Linköping. Radio/TV-huset i Norrköping avses vara i drift
budgetåret 1972/73 och det är enligt Sveriges Radio möjligt att samordna
utnyttjandet av redan nu planerade investeringar och de resurser utbUdningsprogramenhelen
och/eUer TRU-kommillén skulle komma att behöva. Motsvarande gäller i princip
för Örebro.
Sveriges
Radio konstaterar slutligen att en utflyttning från Stockholm av dess
utbUdningsprogramenhet medför svårigheter och ökade kostnader för denna, men
också all en sådan omlokalisering kan vara lill fördel för Sveriges Radio och
atl den är ett led i de decentraliseringsslrä-vanden, som företagel av flera
skäl anser angelägna. Personal vid enheten framhåUer i särskild skrivelse alt
en stor majoritet är negativ till ulflyltning från Stockholm. Enligt en enkät
ställer sig 87 o/o avvisande till Norrköping och 94 o/o avvisande lUl Umeå.
Länsstyrelsen i
Östergötlands län anser alt TRU-kommillén bör lokaliseras tiU Norrköping,
medan kommunstyrelsen i Uppsala för fram Uppsala. Länsstyrelsen i Norrbottens
län förordar Luleå med hänvisning tUl att Sveriges Radio förlagt sitt
regioncentrum lUl Luleå. Vidare hänvisar länsstyrelsen tiU utbyggnaden av högre
teknisk utbUdning och forskning i Luleå. Umeå stad anser all en lokalisering av
TRU-kommittén och Sveriges Radios utbUdningsavdelning tiU Mellansverige skuUe
skärpa den regionala snedbalansen på massmediaområdel.
U
68 erinrar om alt det i utredningens uppdrag ingår en översyn av den högre
utbUdningens organisation. Utredningen föreslår därför att ställning ej nu tas
beträffande TRU-kommitténs lokalisering. För ett uppskov talar också
TRU-kommitténs nuvarande organisation som kommitté.
Även
universitetskanslersämbetet anser alt valet av lokaliseringsort bör anslå i
avvaktan på alt ställning tas till en permanent organisation för TRU-kommitténs
verksamhet.
Sveriges
geologiska undersökning, SGU, avstyrker delegationens förslag lUl
omlokaUsering av verket men förordar en fortsättning på den
Prop.
1971: 29 90
decenlraliseringslinje,
som verket redan inlett genom att upprätta lokalkontor och filialer i
anslulning lill de olika arbetsområdena.
SGU är ell geologiskt verk
med 90 universitetsutbildade geologer och geofysiker men endasl tre
bergsingenjörer anställda. Tillkomsten av en högre bergsteknisk utbUdning i
övre Norrland har enligt SGU därför helt underordnad betydelse för verkels
lokalisering.
SGU kritiserar också
delegationen för att inle ha tagit hänsyn till SGU:s primära behov av samarbete
med den geologiska forskningen vid universiteten. Verket erinrar om all 1965
års geoutredning förordar en koncentration av landels geovelenskapliga
forskning till Stockholm-Uppsala-områdel. Därvid bör SGU ingå som en
integrerande del. SGU understryker behovet av intimt samarbete med
universiteten i Slockholra och Uppsala samt med naturhistoriska riksmuseet och
Vetenskapsakademien.
Vad gäller samarbetet med
andra verk och institutioner framhåller SGU behov av kontakter med kartverket
och SMHI. Vidare föreligger samarbetsbehov med naturvårdsverket,
kommerskollegium och statens geotekniska inslilul.
Beträffande
den geografiska fördelningen av SGU:s arbetsområden framhåller SGU, att
kartering och annan verksamhet beträffande jord-och bergarter saml grundvallen
har sin tyngdpunkt i Syd- och Mellansverige, i vart fall under avsevärd tid
framöver. För malmlelningen framstår enligt SGU en förskjutning från den
hittillsvarande koncentrationen i nordligaste Sverige som sannolik.
SGU erinrar vidare om atl
verket betraktar det som självklart att utanför Stockholm lokalisera alla de
aktiviteter som bedöms med fördel kunna förläggas på andra ställen i landet.
Detta har resulterat i att mer än 40 o/o av arbetsstyrkan redan är lokaliserad
utanför Stockholm. Mer än 35 o/o av verkels personal har som basorl Mala, en
inlandskommun i Västerbollen. SGU:s nuvarande lokalisering i Stockholm framstår
därför som naturlig med hänsyn icke blott lill anknytningen lUl övrig geologisk
forskning inom regionen ulan även till Stockholms centrala läge i kommunikationssystemet.
För kartering och för hydrogeologi har arbetsgrapper för Väst- och Sydsverige
utflyttats lill fUialer i Göteborg och Lund. Valel av orter betingas av alt
geologpersonalen för sill arbete måste ha tillgång lill geologiskt bibliotek, laboratorier
och andra hjälpmedel, vUkel har kunnat ordnas endast på universitetsortema i
saraarbele med därvarande geologiska institutioner. Ett lokalkontor planeras i
Örebro. Malmprospekteringens centrala geologiska verksamhet är baserad i
Stockholm med hänsyn lill behovet av anknytning till geologisk forskning samt
till kartering och annan verksamhet vid SGU. Däremot har organisationen för
fältundersökningar och borrningar, maskin- och fordonscentral,
inslrumenllillverkning, förråd m. m. sedan flera årtionden baserats i
Västerbottens inland, först Norsjö sedan Mala, i närheten
Prop.
1971: 29 91
av
de hittiUsvarande arbetsområdena. I Mala är även den fast anställda
arbelarpersonalen för borrningar och mätningar stationerad.
SGU
framhåUer att arbetsförhållandena för de stora delar av personalen som under
halva året bedriver fältarbete i södra och mellersta Sverige vid en
lokalisering lUl Luleå skulle bli mycket besvärliga genom de långa avstånden
tiU både den centrala organisationen och tiU deras hem. Likaså skulle
konlaklema med universitetsforskningen drastiskt reduceras.
SGU
avstyrker Luleå som lokaUseringsort för verket. Varken med hänsyn till behovet
av kontakt med geologisk forskning eller från kom-munikationslekniska
synpunkter är Luleå acceptabelt.
SGU
anser sammanfattningsvis all en omlokalisering av verket till Luleå skulle
medföra att verket i realiteten inte på elt försvarbart sätt skulle kunna
utföra sina inslruktionsenliga förpliktelser.
Som
altemativ tUl den föreslagna omlokaliseringen föreslår SGU decentralisering
genom att ytterligare 1020 o/o av nuvarande centrala organisationen flyttas ut
lUl befintliga fUialer och all den ökade verksamheten i huvudsak förläggs tUl
dessa fUialer. Vidare föreslår SGU inrättandet av nya fUialer eller fältkontor.
SGU
har bifogat yttrande som avgelts gemensamt av SACO-föreningen vid SGU och
TCO-S, avd. 308. Åtminstone så länge de av delegationen åberopade
regionalpolitiska vinsterna vid en flyttning ej preciserats, kan personalen
inle finna alt arbetsgivaren/staten har rimligt motiverat de åtgärder som
skulle komma alt medföra mycket allvarliga personliga uppoffringar för många
av de anställda.
Föreningama
redovisar också resultat av personalenkäler. Av dessa framgår alt 90 o/o av
akademikerna ej önskar följa med till Luleå. Bland TCO-S-föreningens medlemmar
uppges 71 o/o vara negativa och 21 o/o positiva.
Statens
naturvetenskapliga forskningsråd anser att landet skulle åsamkas en sänkning av
produktiviteten vad gäller geovetenskaperna om Luleå enligt förslagel skulle
väljas som lokaliseringsorl för Sveriges geologiska undersökning. Rådet erinrar
liksom SGU om 1965 års geoutredning. Stockholms universitets studentkår anser
det nödvändigt att planerna på ett geovelenskapligt centrum i Stockholm
(Frescaliom-rådel) fullföljs.
1964
års geologiutredning framhåller all den kommer att föreslå en kraftig utbyggnad
av SGU för främst geologisk kartering och inventering av grundvallen, sand,
grus och industrimineral. I fråga om malmprospektering kommer att föreslås att
den affärsmässiga prospekteringen, vilken f. n. är koncentrerad till
Västerbotten och Norrbotten, överförs till ett statiigt bolag. Den mera
landsomfattande översiktliga prospekteringen efter malmer anser utredningen
böra ligga kvar hos SGU. Vidare kommer atl förordas att funktionen som central
tillsyns-
Prop.
1971: 29 92
myndighet
överförs från kommerskollegium lill SGU. Geologiutred-ningen erinrar om att
överförandet nyligen från sjöfartsverket till SGU av geomagneliska sektionen
understryker SGU:s ställning som central myndighet. SGU:s verksamhet torde i
framtiden på väsentliga områden till stor del komma alt gälla Syd- och
Mellansverige, vUket bör beaktas vid en eventuell utflyttning av verket.
Geologiutredningen
anser alt det slutiiga SläUningslagandet till lokaliseringen av SGU lämpligen
bör ske i samband med den fortsatta diskussionen om SGU:s framtida verksamhet.
Svenska
nationalkommittén för geologi påpekar atl Luleå ligger extremt långt bort från
SGU:s arbetsområden med undanlag för en del av malmbyråns verksamhet.
Organisationskommittén
för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland framhåller att det
inom kommittén pågår överväganden om att i anslutning till en utflyttning av de
mera gravinriktade delarna av sektionen för bergsvetenskap vid tekniska
högskolan i Stockholm föreslå uppbyggnad av tillämpad geovelenskaplig
utbUdning och forskning i Luleå. Kommittén konstaterar all verksamheten vid
denna utbildningsUnje kommer att bli desto fördelaktigare ju mera av annan
geovelenskaplig verksamhet som också kan förläggas tUl Luleå. Delta gäller
såväl vad beträffar möjligheterna att tUl utbUdningsenhelen kunna rekrytera
tiUfällig lärarpersonal av olika kategorier, som vad beträffar möjligheterna
till en breddning av den vetenskapliga miljön.
Komraittén
påpekar att 1965 års geoutredning föreslagit en successiv utbyggnad av den
geovetenskapliga forskningen och utbUdningen i Stockholm-Uppsala-regionen.
Utredningen har emellertid även understrukit vikten av differentiering.
Kommittén anser det därför inle slå i strid med geoutredningens intentioner,
alt elt "centrum" för tUlämpad geovetenskap förläggs tUl Luleå,
särskilt som dit förlagda tjänster bör få rikskaraktär (t. ex. tjänster i
tUlämpad geofysik, bergsmekanik saml ekonomisk geologi).
Kommittén
förordar därför en omlokalisering av SGU lill Luleå. Kommittén är emellertid
medveten om alt en omlokalisering av en sådan omfattning kan medföra en viss
omstrukturering av SGU:s verksamhet tUl vUken sakkunniga bör få ta ställning.
Vissa delar av verksamheten är av sådan art, all lokalisering annorstädes än i
stockholmsområdet knappast kan komma i fråga, t. ex. kartproduktionen. SGU
måste därför behålla elt permanent lokalkontor i Stockholm. En av kommitténs
ledamöter anser emellertid atl endast vissa delar av SGU kan omlokaliseras tUl
Luleå.
Länsstyrelsen
i Västerbottens län framhåller att en omlokalisering av SGU lill Luleå inle får
medföra en minskning av SGU:s engagemang i Mala. SGU;s insatser i Malå-området
utgör nämligen en lokaliseringsfaktor av största värde.
Prop. 1971: 29 93
Som
altemativ lokaliseringsort för länsstyreben i Göteborg och Bohus län fram
Trestad (Trollhättan, UddevaUa och Vänersborg).
Statens
geotekniska institut, SGI, avstyrker delegationens förslag. Inslilulel anser
övre Norrland vara speciellt olämpligt för lokalisering av geoteknisk
cenlralverksamhet.
SGI
framhåller att institutels samarbete med SGU i realiteten är begränsat till 3
å 4 av de drygt 200 konsullalionsärenden som institutet årligen handlägger.
Inom forskningsverksamheten är kontakterna av ungefär samma omfattning.
Beträffande samarbetet med bergssektionen vid tekniska högskolan i Stockholm
frarahåller SGI att behov av samråd ännu inte förelegat beträffande
berglekniska problem.
SGI
framhåller vidare all institutet huvudsakligen sysslar med de lösa jordarterna,
främst lerorna, och att dessa till största delen finns i mellersta och södra
delarna av Sverige, där även byggnadsverksamhetens intensitet är stor.
Inslilulel bör därför vara lokaliserat i de nämnda delarna av landet.
SGI:s
konsultativa verksamhet är i övervägande grad förlagd till de mellersta och
södra delarna av landet med klar dominans för stockholmsregionen. Någon ökning
av väg- och brobyggnadsverksamhelen i Norrland som nämnvärt skulle påverka
institutets verksamhet kan ej förväntas. Institutets konsultationsverksamhet
bedrivs i konkurrens med privata konsulterande ingenjörsfirmor. Institutets
möjlighet atl konkurrera på lika villkor inom de områden, där de flesta
uppdragen finns, skulle omöjliggöras genom en förflyttning lill Luleå.
SGI
framhåller vidare att eftersom impulserna och underlaget för forskningen i stor
utsträckning fås från den konsulterande verksamheten och denna som nämnts
praktiskt tagel skulle bortfalla, skulle forskningen bli i hög grad lidande om
institutet flyttas tUl Luleå.
Institutet
bifogar yttranden från företagsnämnden och personalorganisationerna.
Företagsnämnden instämmer i storl sett i vad institutet anfört och betonar
atl, om en utlokalisermg anses böra ske, lokalisering bör ske till en plats som
ligger inom den region där huvuddelen av institutets verksamhet är förlagd,
dvs. stockholmsregionen. Personalorganisationerna delar också institutets
synpunkter. Personalens inställning tUl utflyttning till Luleå redovisas. Äv 68
tillfrågade uppges endast fyra ha förklarat sig beredda alt flytta med.
Organisationskommittén
för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland anser atl SGI med
framgång kan bedriva sin verksamhet även efter en förflyttning tUl Luleå.
Konsultverksamheten bör enligt kommittén kunna omorienteras mot bl. a. de
avsevärda grundläggnings-problem som kan uppstå i de norrländska älvdalarnas
lerjordar. Forskningsverksamheten bör utökas med specifika norrlandsproblem,
t. ex. tjälproblemen. Med tanke på de unika långtidsprovfält, som SGI dispo-
Prop.
1971: 29 94
nerar
i Stockholm, och den redan omfattande konsultverksamhetenten förutsätter
kommittén att SGI likaledes får behålla ett permanent lokalkontor i
Slockholra.
Transportforskningsgruppen
förordar också all SGI lokaliseras lill någon ort i mellersta eller södra
Sverige. Grappen anser atl SGI bör samlokaliseras med del blivande
väglrafikinslilulet som enligt gruppens förslag bör lokaliseras till Linköping.
Åtgärder
i samband med omlokalisering
Delegationens
förslag lUl åtgärder i samband med omlokalisering tillstyrks i princip av
riksrevisionsverket, arbetsmedicinska institutet, vägverket, televerket,
länsstyrelserna i Blekinge, Göteborgs och Bohus, Hallands, Kalmar och
Skaraborgs län samt av lantbruksförbundet och RLF.
Statskontoret,
statens omplaceringsnämnd, länsstyrelsen i Kronobergs län och värnpliktsverket
understryker, liksom delegationen, alt det är nödvändigt med en aktiv medverkan
från staten för alt lösa de omställningsproblem som uppstår.
Kriminalvårdsstyrelsen
anser alt statsmakterna senast i samband med ett eventuellt beslut om flyttning
måste utfästa sig alt åtminstone vidta de åtgärder som delegationen skisserat.
Socialstyrelsen framför liknande synpunkter.
Vägverket
framhåller att det är nödvändigt atl statsmakterna i praktiken godtar extra
kostnader och medger avsleg från gällande bestämmelser. Detta innebär en
generös behandling både av myndigheter och anställda. Även lantmäteristyrelsen,
rikets allmänna kartverk, affärsverksdelegationen och centralnämnden för
fastighetsdata redovisar liknande synpunkter.
Vägverket,
personalvårdsnämnden, LO och SACO betonar att personalens synpunkter i största
möjliga utsträckning måste beaktas.
Ett
flertal remissinstanser understryker viklen av information till de anställda,
nämligen statskontoret, statens omplaceringsnämnd, länsstyrelserna i
Gävleborgs, Skaraborgs och Stockholms län saml vägverket,
affärsverksddegationen, personalvårdsnämnden, kartverkets personalförening och
SACO-föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata. Statskontoret delar
delegationens uppfattning atl information till de anställda är viktig men
anser alt generella informationsåtgärder bör kunna vidtas redan före beslut om
omlokalisering. Sora ett första steg föreslår statskontoret att information ges
till samtliga statsanställda i storslockholmsområdet om utredningen samt om
bakgrund och motiv till de-cenlraliseringssträvandena. Information måste också
ges om de aktuella lokaliseringsorterna.
Vikten
av en omsorgsfull planering av omlokalise-
Prop. 1971: 29 95
ringen
betonas av försvarets sjukvårdsstyrelse, Sveriges lantbruksförbund, RLF,
lantmäteristyrelsen, länsstyreberna i Uppsala och Västernorrlands län,
organisationskommittén för högre teknisk utbildning och forskning i övre
Norrland, rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren och affärsverksdelegationen.
Kriminalvårdsstyrelsen
anser sig behöva minst sex tjänster för flyttningsplanering samt tre tjänster
för personalvårdsfrågor m. m. Behov av särskUda personalresurser för
planeringsarbete anmäls också av värnpliktsverket.
Statskontoret
anser att vissa frågor måste skötas centralt för alt få önskvärd likformighet.
Detta gäller den generella informationen, enkätutformning för
attitydundersökningar, sammanställning av rekrylerings-och omplaceringsbehov m.
m. Delegationen bör överväga formerna för en central samordning av sådana
frågor. Riksrevisionsverket, personalvårdsnämnden och försvarets
rationaliseringsinstitut anför liknande synpunkter. Statens omplaceringsnämnd
anmäler i sill remissyttrande att nämnden arbetar raed allmänna, centrala
riktlinjer på detta område.
Delegationen
har redovisat olika sätt alt övergångsvis lösa problemen med personalavgång i
samband med beslut om omlokalisering.
Behovet
atl dubblera tjänster och anställa tillfällig personal understryks av
centralnämnden för fastighetsdata, lantmäteristyrelsen, kartverket,
länsstyrelsen i Västernorrlands län och SR. Lantbruksslyrelsen betonar alt
dessa åtgärder blir dyrbara och att det dessutom blir svårt att skaffa lämplig
personal för endast tUlfälliga arbetsuppgifter.
Länsstyrelsen
i Västernorrlands län pekar på möjligheten atl vid nyrekrytering endast
anställa dem som vill flytta med tUl lokaliseringsorten. Vidare föreslår
länsstyrelsen alt viss personal innan utflyttningen rekryteras på den nya orten
och får utbildning i Stockholm.
SR
anser det lämpligt att skaffa större personalresurser under en övergångstid,
dels genom alt anställa tUlfällig personal, dels genom att bibehålla personal
efter pensionsålderns inträde.
Centralnämnden för
fastighetsdata tar upp delegationens tanke på att underlätta rekryteringen av
vissa personalkategorier genom alt anordna UtbUdning på lokaliseringsorten.
Nämnden förordar sådan lokal utbUdning av programmerare.
Kartverket föreslår atl de
som inle vill flytta med kan få forlsälla i kvarblivande delar av verket. Della
kan åstadkommas om utflyttningen sker i etapper. En annan lösning för att inte
få alltför stora produk-lionsslörningar vore att träffa specialavlal med vissa
personer om all åtminstone tUlfälligt vara kvar i myndigheten mot att de
garanteras andra acceptabla befallningar i Stockholm senare.
Delegationen föreslår att
lokaler för de utlokaliserade myndigheterna med sammanlrädesrum och arbetsrum
skall anordnas i någon centralt belägen byggnad i Stockholm.
Kriminalvårdsstyrelsen och SMHI saml
Prop. 1971: 29 96
försvarets
rationaliseringsinstitut tillstyrker. Sistnämnda institut anser dock att
speciella utrymmen bör anordnas för försvaret. Lantbruksstyrelsen ifrågasätter
det motiverade i ett särskUl administrativt serviceorgan. Om sådana
anordningar anses erforderliga kan de knytas tUl en viss myndighet, exempelvis
statskontoret.
Delegationen
anser att vissa organ kan ha behov av alt ha någon mindre enhet eller filial
kvar i stockholmsområdet. SMHI anmäler i detta sammanhang behov av dels elt
lokalt väderkontor i Stockholm, dels ett mindre laboratorium för analys av
vattenprover. Lantmäteristyrelsen hävdar för sin del alt det är oundgängligen
nödvändigt atl ha en permanent mindre stab i Stockholm.
I
samband med omlokaliseringen behöver enligt delegationen i vissa fall
organisationen ses över. Försvarets rationaliseringsinstitut bedömer det
angelägel med en översyn för flertalet av de enheter inom försvaret som
föreslås omlokaliserade. Statskontoret framhåller att den interna
organisationen bör ses över innan byggnader programmeras och projekteras på
den nya orten. Riksrevisionsverket anser det angelägel all se över
myndigheternas organisation och uppgifter med särskUd uppmärksamhet på
ddegeringsfrågan. Samråd bör därvid ske med civUdepartementets länsberedning.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att en omorganisation kan göra det
lättare att komma igång på den nya orten. TCO understryker viklen av alt
organisationsöversynen görs före utflyttningen, bl. a. med hänsyn tUl all
eventuellt friställd personal lättare kan få ny anställning i
stockholmsområdet.
Delegationens
förslag om särskUda organisationskommittéer med bl. a. representanter för de
anställda tillstyrks av rikspolisstyrelsen, försvarets sjukvårdsstyrelse,
SMHI, statskontoret, statens omplaceringsnämnd, lantbruksstyrelsen,
skogsstyrelsen, länsstyrelsen i Västernorrlands län, kartverkets personalförening,
försvarets rationaliseringsinstitut, SACO-föreningen vid centralnämnden för
fastighetsdata och TCO. Försvarets sjukvårdsstyrelse, lantbruksstyrelsen och
SACO-föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata påtalar behovet av
speciella resurser för denna uppgift.
Ulan
atl gå in på delegationens förslag om organisationskommittéer pekar ytterligare
ett antal remissinstanser på vikten av all berörda arbetstagargrapper deltar i
planerings- och utredningsarbetet vid en omlokalisering. Denna uppfattning
förs fram av arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms och
Skaraborgs län saml vägverket, personalvårdsnämnden och SACO.
Delegationen
för förvaltningsdemokrati finner att de frågor som enligt delegationen bör
behandlas av organisationskommilléema med fördel kan ingå i
försöksverksamheten med fördjupad förvaltningsdemokrati. Delegationen
framhåller härvid att frivUligheten är ett väsentligt inslag i
försöksverksamheten. Även statskontoret ställer sig tveksamt tUl
Prop.
1971: 29 97
delegationens förslag att infoga samtliga av
omlokaliseringen berörda organ i denna verksamhet. Således framhåller
statskontoret atl myndigheten själv och dess personal måste få avgöra om
anslulning. SACO anser all berörda organ borde infogals i nämnda försöksverksamhet
redan innan delegationens förslag presenterades offentiigt. Liknande synpunkter
framförs av försvarets sjukvårdsstyrelse, som raenar att delegationens
handläggning av omlokaliseringsförslagel klart avviker från de principer för en
ökad förvaltningsdemokrati som innebär information och medinflytande för de
anställda. I storl sett samma uppfattning redovisas av statens rättskemiska
laboratoriums blodgruppsserologiska avdelning.
Nästan samtliga remissinstanser understryker, liksom
delegationen, all del är angelägel all arbetsgivaren-staten ägnar personalfrågorna
den största omsorg. Härvid förutsätts en generös inställning för atl inte
flyttningen skall bli en ekonomisk belastning för personalen. Bland de
remissorgan som uttalat sig i denna fråga märks rikspolisstyrelsen,
kriminalvårdsstyrelsen, centralnämnden för fastighetsdata, överbefälhavaren,
värnpliktsverket, mUilärpsykologiska institutet, riksförsäkringsverket,
sjöfartsverket, SMHI, länsstyrelserna i Stockholms, Gävleborgs, Jämtlands och
Västernorrlands län samt lantbruksförbundet, RLF, statens omplaceringsnämnd,
skogsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, lantmäteristyrelsen, LO, SR, TCO,
riksförsäkringsverket, SACO-föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata,
företagsnämnden vid personalpensionsverket, domänverket och
affärsverksdelegationen.
Kriminalvårdsstyrelsen framhåller att del, bl. a. med
hänsyn till all oron bland personalen redan är stor, är angelägel atl staten
redan på ell tidigt stadium deklarerar en positiv och generös inställning lill
alt lösa de anställdas problem. Liknande synpunkter anförs av kartverket. Enligt
lantmäteristyrelsen skulle delegationens exempel på vissa förmåner för
personalen inle ge någon mer påtaglig kompensation. Del måste därför vara ell
minimkrav atl dessa åtgärder genomförs.
Personalvårdsnämnden föreslår att en katalog över
personalvårdande åtgärder las fram på basis av kompletterande
attitydundersökningar.
SACO finner del klart otillfredsställande all konkreta
förslag om ekonomiska förmåner för de anställda inle lämnats av utredningen.
Liknande synpunkter framförs av företagsnämnden vid statens geotekniska
institut, vämpliktsverket och lantbruksstyrelsen.
Arbetsmarknadsstyrelsen och ERU understryker att del krävs
speciella åtgärder inriktade på varje enskild individs föratsättningar och
önskemål.
Socialstyrelsen förutsätter atl de krav som förts fram i
betänkandet "Översyn av den statliga personalvårdens organisation"
(Fi stencil 1970: 6) tillgodoses. Erforderlig utbyggnad av personaladministrativa
funktioner m. m. bör enligt styrelsen snabbt komraa tUl stånd.
4 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 29
Prop.
1971: 29 98
Flera remissinstanser påpekar atl många av de frågor som
hänger samraan med genomförandel av utredningens förslag är förhandlingsfrågor.
Denna uppfattning redovisar kriminalvårdsstyrelsen, företagsnämnden vid
personalpensionsverket, TCO, SACO, Statsanställdas Förbund, skogsstyrelsen,
kartverket, värnpliktsverket, militärpsykologiska institutet,
riksförsäkringsverket, domänverket och sjöfartsverket. Sjöfartsverket hävdar
att sådana förhandlingar inle bara innebär skäligt hänsynstagande tUl
personalens intressen ulan också utgör en förutsättning för bedömande av de
verkliga kostnadema för en ulflyllning.
Utredningen har redovisat ett antal exempel på åtgärder
som kan vidtas för personalen. När del gäller särskilda åtgärder för den
personal som följer raed vid oralokalise-ringen understryks vikten av en
raycket generös inställning från statens sida av riksrevisionsverket,
domänverket, länsstyrelserna i Stockholms och Västernorrlands län saml LO,
centralnämnden för fastighetsdata, SACO-föreningen vid centralnämnden för
fastighetsdata och TCO-föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata.
SMHI och SACO-föreningen vid centralnämnden för
fastighetsdata förordar full ekonomisk kompensation för lägre dyrorlsgrupp och
högre kommunal utdebitering. Centralnämnden för fastighetsdata och
TCO-föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata finner det självklart atl
lön i dyrorlsgrupp 5 får behåUas. Lantbruksstyrelsen och TCO anser alt
omställningsbidrag bör övervägas. Kriminalvårdsstyrelsen yrkar på kompensation
för högre kommunal utdebitering och för ökade bostadskostnader.
När det gäller anstånd med omstationering uttalar
centralnämnden för fastighetsdata och kartverkets personalförening all sådana
ansökningar bör behandlas generöst.
Flera remissorgan delar delegationens uppfattning att
möjligheterna att ordna bostäder på utflytlningsorterna är en fråga av central
betydelse. SR framhåller alt personalen måste tUlförsäkras förmåner som inte
tvingar lUl godtagande av första bästa erbjudna bostad. Centralnämnden för
fastighetsdata, SACO-föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata och
TCO-föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata samt lantmäteristyrelsen
och kartverkets personalförening varnar i detta samraanhang för kategorisering
av bostädema för tjänstemän på ulflyltiiingsorterna.
Centralnämnden för fastighetsdata samt länsstyrelserna i
Gävleborgs, Västernorrlands och Östergötlands län utgår liksom utredningen
ifrån att en ökad bostadskvot krävs för att klara bostadsförsörjningen.
Arbetsgivaren bör enligt domänverket och TCO medverka med
bl. a. bosladsanskaffningslån och hjälp med avveckling av bostaden i Stockholm.
TRU-kommittén och centralnämnden för fastighetsdata förordar särskilda åtgärder
för dem som på ogynnsamma villkor tvingas sälja sina villor.
Prop.
1971: 29 99
SMHI, TCO, SR, SACO-föreningen vid centralnämnden för
fastighetsdata och TCO-föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata uttalar
atl personalen bör få full täckning för alla flyttningskostnader.
Delegationen förordar möjligheter lUl fria resor både till
lokaliseringsorten före utflyttningen och lill Stockholm de första åren efter
omlokaliseringen. Detta tUlstyrks av personalpensionsverket, länsstyrelsen i
Västernorrlands län, SR, TCO samt SACO- och TCO-föreningarna vid centralnämnden
för fastighetsdata.
Bland delegationens exempel på åtgärder för den personal
som flyttar med har inte tagils upp frågan om hjälp med arbete för förvärvsarbetande
familjemedlemmar. Riksrevisionsverket, kriminalvårdsstyrelsen, SR och TCO
anser att staten måste medverka lill alt skaffa make/maka arbete på den nya
orten. Försvarets rationaliseringsinstitut föreslår i detta sammanhang all
lediga platser vid statiiga organ på lokaliseringsorterna får tillsättas först
efter samråd med statens omplaceringsnämnd. Detta skulle kunna ge även de
flyttandes familjemedlemmar ökade möjligheter lUl anställning på
lokaliseringsorten. SMHI menar all kompensationsåtgärder måste sättas in där
make/maka ej får anställning eller får lägre lön. Även Statsanställdas Förbund
förordar sådan kompensation i form av pension eller livränta. Kartverkets personalförening
förordar alt medflyltande familjemedlemmar kan få tillfälle till omskolning om
svårigheter uppkommer att få anställning på den nya orten.
TCO föreslår all man kan låta viss personal vara
kvarslalionerad i Stockholm, exempelvis sådan som inte har så många tjänsteår
kvar.
SACO-föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata
befarar atl tjänstemännens fritid i större utsträckning än f. n. måste tas i
anspråk för tjänsteresor. Föreningen kräver kompensation i någon form för denna
försämring av tjänstgöringsförhållandena.
Kartverket betonar att bibehållandet av den specialiserade
arbetskraften ur produktionssynpunkt är så viktig all även mycket stora kostnader
för förmåner och ersättningar till den personal som flyttar med kan innebära en
vinst för statsmakterna.
För dem som slutar sin anställning lill följd av
omlokalisering bör arbetsgivaren medverka till all skaffa likvärdig anställning
i Stockholm! Delta framhålls bl. a. av kriminalvårdsstyrelsen, centralnämnden
för fastighetsdata, SACO-föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata,
företagsnämnden vid personalpensionsverket, försvarets sjukvårdsstyrelse,
lantmäteristyrelsen, domänverket, länsstyrelsen i Uppsala län, SR, TCO och
TRU-kommittén.
LO uttalar aft den personal som på grund av
familjeförhåUanden eller liknande ej följer med skall erbjudas annat arbete
inom den statliga förvaltningen i Stockholm.
4t Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 29
Prop. 1971: 29 lOO
Statens omplaceringsnämiid har inget atl erinra mot samråd
med nämnden innan lediga befallningar i storstockholmsområdet återbesätts.
Nämnden anser dock atl tanken på alt i första hand erbjuda personal vid organ
som fortfarande skall vara kvar i Stockholm vakanta platser i utlokaliserade
organ kräver ytterligare ingående överväganden. SMHI, domänverket, TCO och
företagsnämnden vid skogs/iögskolan understryker viklen av all
omplaceringsnämnden snabbi sätter in åtgärder. Nämnden bör därför få ökade
resurser.
Några remissinstanser, nämligen statens rätts/
För den som inle kan få likvärdig sysselsättning i
Stockholm förordar några remissinstanser förtidspension, nämligen
kriminalvårdsstyrelsen, domänverket och TCO. Kompensation i form av
avgångsvederlag föreslås av domänverket och SMHI. Statsanställdas Förbund
förordar förbättrade pensions- eller livräntebeslämmelser.
Staten bör vidare enhgt TCO vara beredd alt anslå medel
till utbildning för all underlätta de anställdas omplacering lill nya
verksamhetsområden.
TCO påpekar alt det är en uppenbar fördel att personalen
stannar och omplaceras i Stockholm. Effekten blir då nyrekrytering och nya arbetstillfällen
på lokaliseringsorterna samtidigt som vakanta statliga tjänster i Stockholm kan
tillsältas utan nyrekrytering.
SACO-föreningen vid centralnämnden för fastighetsdata
anser del rimligt alt även den som får nytt arbete inom storstockholmsområdel
skall få hjälp med bostad närmare den nya arbetsplatsen och kompensation för
flyttningskostnader m. m.
Byggnadsstyrelsen understryker vikten av all de av
delegationen angivna utgångspunkterna för lokalförsörjning i
inflyttnings-orterna blir styrande för lokalplaneringen. Delta innebär bl. a.
att myndigheterna skall få ändamålsenliga lokaler helst i städernas centrala
delar. Byggnadsstyrelsen anmäler i sitt remissvar avsikten all i lokalproduklionsprocessen
delegera vissa arbetsuppgifter från den centrala myndigheten lill de regionala
byggnadsföi-vallningarna.
Kriminalvårdsstyrelsen påpekar alt representanter för
utflyttnings-myndigheten redan från början måste få medverka i
planeringsarbetet. Centralnämnden för fastighetsdata framhåller att personalen
bör få påverka planeringen av lokalerna.
Statskontoret och TRU-kommittén tillstyrker delegationens
förslag till lokalproduktionsprocess. I detta sammanhang uttalar statskontoret
alt en förstärkt organisation krävs för planering av byggnadsverksamheten i
Stockholm.
Prop.
1971: 29 101
Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller atl det är
viktigt alt snarast påbörja planeringen för lokalförsörjningen.
SMHI framhåller som en positiv faktor i samband med
utflyttningen möjligheten att få sammanhållna lokaler i en och samma byggnad.
Fortifikationsförvaltningen
anser alt tvåstegsförfarandet i byggprocessen bör tillämpas för försvarets del
även i detta sammanhang. Förvaltningen anmäler i samband med detta avsnitt alt
de av delegationen ej beräknade kostnaderna för investeringar för försvaret i
Östersund kan beräknas till 60 mUj. kr. Dessa kostnader torde i stort sett
motsvara investeringsbehovet för lokaler för försvarels förvaltningsskola och
arméns tekniska skola oavsett förläggningsorl.
Den av
delegationen föreslagna tidplanen på 35 år tillstyrks av
kriminalvårdsstyrelsen, statskontoret samt länsstyrelserna i Jämtlands och
Västernorrlands län. Tiden bör anpassas till personalens behov av alt planera
för sig själv anser vägverket och SACO-sektionen vid centralnämnden för
fastighetsdata. ERU framhåller atl takten i lokaliseringen bl. a. måste
avgöras av möjligheterna att bygga ut samhällskapital, dvs. man kan inle bara
ulgå från möjligheterna all uppföra lokaler vid tidsplaneringen. Liknande
synpunkter framförs av planverket.
Flera
remissinstanser ställer sig tveksamma lill att hinna genomföra omlokaliseringen
inom den av delegationen föreslagna tiden. Sålunda menar fortifikatioiisförvalttdngen
att minst 5 år behövs. Värnpliktsverket yrkar för sin egen del på en
senareläggning på grund av pågående omläggnings- och ralionaliseringsarbete.
Byggnadsstyrelsen framhåller atl elt genomförande av föreslagen tidsplan kräver
gynnsamma föratsättningar. Liknande synpunkter framförs av skogsstyrelsen, som
finner det utomordentligt viktigt att inga förhastade forceringar görs. Lantbruksstyrelsen
anser det vara realistiskt alt räkna med en omställnings-tid på bortåt 10 år.
Även lantmäteristyrelsen och företagsnämnden vid personalpensionsverket finner
den föreslagna övergångstiden för kort.
Prop. 1971: 29 102
Lokalisering
av mynt- och justeringsverkets mynt- och medalj-tillverkning
Mynt-
och justeringsverket är uppdelat på fem avdelningar, varav en för tillverkning
av mynt och medaljer. Denna avdelning har ca 50 anstäUda.
Mynt-
och justeringsverket hemställde redan år 1963 om en utredning av den framlida
lokaliseringen av verkels mynt- och medaljlill-Verkning. Bakgrunden lill framställningen
var alt vissa planer på trafikförsörjningen i Stockholm berörde de lokaler där
mynt- och medaljtillverkningen sker. Vidare var lokalerna för tillverkningen
hårt nedslitna och inte ändamålsenliga för verksamhetens art och omfattning.
Kungl.
Maj:t uppdrog år 1964 ål statskontoret att efter samråd med mynt- och
justeringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen och byggnadsstyrelsen utreda frågan
om mynt- och medalj tillverkningens framlida lokalisering. Uppdraget
redovisades år 1967. Statskontoret föreslog all tillverkningen förlades lUl
Tumba under förutsättning all ell nytt sedeltryckeri förlades dit. Mynt- och
justeringsverket ställde sig i sill samrådsyttrande avvaktande till förslagel.
Mynt-
och justeringsverket föreslog i maj 1968 efter ytterligare utredning, under
förutsättning att mynt- och medalj tillverkningen av lokaliseringspoliliska
eller andra skäl skulle förläggas utanför Stockholm, Eskilstuna och i andra
hand Norrköping som lokaliseringsort. Som skäl för förläggning till Eskilstuna
åberopades dels del samarbete som borde kunna komma tUl slånd med dåvarande
försvarels fabriksverk, dels stadens metallbearbelningstradilioner. För
lokalisering till Norrköping talade bl. a. närheten till mynt- och
justeringsverkets största leverantör av halvfabrikat, nämligen Svenska
MelaUverken i Finspång.
Kungl.
Maj:l uppdrog i början av år 1969 åt mynt- och justeringsverket och
byggnadsstyrelsen all förbereda en ulflyllning av mynt- och
medaljlillverkningen till Eskilstuna. Uppdraget anmäldes för riksdagen i 1969
års stalsverksproposilion. Vid riksdagsbehandlingen påpekade statsutskottet (SU
1969: 7) i anledning av motioner att Kungl. Maj:t ej förelagt riksdagen förslag
om mynt- och medalj tillverkningens framtida lokalisering. Statsutskotlel
förklarade sig i och för sig inle ha någonting all erinra mol alt ifrågavarande
lokalisering skedde till Eskilstuna. Emellertid framhöll utskottet all del ej
endasl av ekonomiska skäl ulan även från lokaliseringspoliliska utgångspunkter
kunde vara väl motiverat all förläggningen av mynt- och medaljlillverkningen
till annan ort än Eskilstuna, exempelvis Söderhamn, ytterligare studerades,
nämligen om resultatet av det lokalprogramarbete m. m. som byggnadsstyrelsen
fått uppdrag att göra pekade mot mera väsenlliga avvikelser från de ekonomiska
kalkyler som presenterats i statskontorets utredning.
Prop. 1971: 29 103
Byggnadsstyrelsen
lade senare under år 1969 fram förslag om nybyggnad i Eskilstuna för
verksamheten. I 1970 års stalsverksproposilion (bil. 9 s. 59 och 83) förordades
en nybyggnad i Eskilstuna och begärdes medel för ändamålet. Departementschefen
framhöll därvid att stora fördelar är förenade med en förläggning av
verksamheten lill Eskilstuna. Samordningsmöjligheterna med förenande
fabriksverken och de låga transporlkostnaderna både för halvfabrikat till
mynltiUverkning och för färdiga mynt underslröks. Vid riksdagens behandling av
frågan uttalade sig riksdagen för förnyade överväganden från Kungl. Maj:ls sida
i fråga om val av lokaliseringsort (SU 1970: 63 och 115, rskr 1970: 167).
Kungl.
Maj:t uppdrog den 18 september 1970 år mynt- och justeringsverket atl i samråd
med byggnadsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen göra en jämförande
undersökning av förutsättningarna för att bedriva mynt- och medaljlUlverkningen
på vissa angivna orter, nämligen Söderhamn, Norrköping, Avesta och EskUsluna.
Mynt-
och justeringsverket har med skrivelse den 18 december 1970 redovisat
resultatet av undersökningarna. Av skrivelsen framgår bl. a. följande.
Undersökningarna har bl.
a. omfattat tillgången på tomtmark, arbetsmarknadslägel, transportkostnader,
samarbete med statliga myndigheter och privata företag, bevakning och de
anställdas önskemål. På alla fyra orterna kan lämplig tomtmark anskaffas.
Arbetsmarknadsläget är sådant alt erforderlig personal bör kunna rekryteras på
alla orter. Transporlkostnaderna varierar med avståndet mellan dels huvudleverantören
av halvfabrikat, f. n. Svenska Metallverken i Finspång, och tillverkningsorlen,
dels lUlverkningsorten och Stockholm. Ur dessa synpunkter är alternativen
Eskilstuna och Norrköping gynnsammare än Söderhamn och Avesta. Ifråga om
möjligheter till samarbete med statliga myndigheter och privata förelag anförs
all med hänsyn till alt Eskilstuna redan har en betydande, industriellt inriktad
statlig verksamhet är denna stad den mUjömässigt lämpligaste
lokaliseringsorten. Norrköping är genom sin storlek miljömässigt acceptabelt
och, särskilt om statsmakterna beslutar om utflyttning i huvudsak enligt
förslagel av delegationen för lokalisering av statlig verksamhet, ett tänkbart
alternativ lill Eskilstuna. Söderhamn och Avesta kan inle uppvisa samma
fördelar i förevarande hänseende. Bevakningsfrågan bör kunna lösas på alla
orter. De anställdas önskemål har kartlagts genom en undersökning bland den
berörda personalen. Den övervägande delen av personalen har därvid förklarat
sig inte ämna flytta till någon av de aktuella orterna. Detta sammanhänger
delvis med all en stor del av personalen inom de närmaste åren kommer alt uppnå
den undre pensionsgränsen. Med hänsyn lUl statsmakternas tidigare behandling av
frågan finner mynt- och justeringsverket inle anledning föreligga atl göra en
gradering av de diskuterade fyra orterna.
Prop. 1971:29 104
Lokalisering
av statens provningsanstalt Förslag till omlokalisering
Provningsanstallen
utför provningar och undersökningar av material och konslraklioner och därmed
förenad verksamhet på uppdrag av myndighet eller enskild. Anstalten bedriver
även teknisk-vetenskaplig forskning inom sitt verksamhetsområde och ställer
personal till förfogande för nationellt och internationelll
slandardiseringsarbete m. m. Provningsanstallen leds av en styrelse. Chef för
anstalten är en generaldirektör. Anstalten är organiserad på tre tekniska
avdelningar och ett kansli. Huvuddelen av verksamheten är förlagd lUl Stockholm
men det finns filialer på andra orter. Antalet anställda den 1 juli 1970 var
247, varav mer än en tredjedel hade ingenjörsutbildning. Av personalen
arbetade 31 personer vid provningsanstallens filialer.
Årskostnaderna för driften
av provningsanstallen kan f. n. beräknas till ca 13,5 milj. kr. Anstalten utför
i konkurrens med offentliga och enskilda laboratorier bl. a. mättekniska
undersökningar, kalibreringar, tillverkningskontroller, analyser samt undersökningar
av material, konstruktioner och produkter.
Antalet slutförda uppdrag
under budgetåret 1969/70 översteg 30 000. Omkring 75 o/o av dessa uppdrag
bestod av byggnadstekniska mtinprovningar. Intäkterna från uppdragsverksamheten
uppgick under samma budgetår till 9 mUj. kr., varav ca 5 milj. kr. kom från
uppdragsgivare i Stockholms stad och län.
Huvuddelen
av verksamheten vid filialerna utgörs av uppdragsprovning inom det
byggtekniska området.
Anstalten disponerar elt
tiotal byggnader vid Drottning Krislinas väg i Stockholm. Dessutom finns det
bl. a. lokaler för tillfälligt bruk i Hägerstalund och Vallentuna. Ungefär 75
"/o av de nuvarande lokalerna i stockholmsområdet är i dåligt skick.
Delegationen för
lokalisering av statlig verksamhet och 1969 års utredning för samordnad
forskning föreslog den 29 december 1969 bl. a. atl hela provningsanstaltens
verksamhet, med undantag för den verksamhet som bedrivs vid filialerna, skulle
flyttas till Studsvik. I förslaget hänvisades bl. a. lUl de vinster som skulle
kunna följa av alt provningsanstallens och AB Atomenergis resurser vid
forskningsstationen i Studsvik samordnades. Förslagel om förläggning av
provningsanstalten till Studsvik log främst sikte på dessa samordningsvinster.
Delegationen ansåg annars alt Studsvik med hänsyn till det nära lägel i
förhållande lill slorstockholmsområdet inte primärt är en ort dit utflyttning
av statlig verksamhet från storstockholmsområdel bör ske.
Prop. 1971: 29 105
Remissyttranden
Efter remiss har yttranden över förslagel avgelts av
försvarels materielverk, civilförsvarsstyrelsen, arbelarskyddsstyrelsen,
statens Irafiksäkerhetsverk, statskontoret, byggnadsstyrelsen,
riksrevisionsverket (RRV), universilelskanslersämbetet som bifogat yttrande
från rektorsämbetet vid tekniska högskolan i Stockholm kommerskollegium,
arbetsmarknadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning, statens institut
för byggnadsforskning, statens planverk, statens brandinspektion, länsstyrelsen
i Södermanlands län som bifogat yttrande från Nyköpingsblockets
samarbetsnämnd statens institut för konsumentfrågor, statens
provningsanstall, st3Telsen för teknisk utveckling, Sveriges
standardiseringskommission. Aktiebolaget Atomenergi, Jernkon-lorel. Nämnden för
egenskapsredovisning inom byggfackel som inhämtat yttrande från Aktiebolaget
Svensk Byggtjänst Svenska byggnadsenlreprenörföreningen, Sveriges
industriförbund, statsljänar-karldlen, statstjänstemannens riksförbund (SR),
Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) och tjänstemännens
centralorganisations statstjänstemannasektion (TCO-S). Därjämte har tekniska
högskolans i Stockholm byggnadskommitté inkommit med en skrivelse i frågan.
Flertalet remissinstanser intar en kritisk hållning till
förslaget om lokalisering till Studsvik.
Allmänna .synpunkter på provningsanstaltens verksamhet
och lokalisering
Reinissinslanserna har i ell flertal fall berört frågan om
provningsanstallens verksamhet bör fä ändrad inriktning. Riksrevisionsverket,
som ställer sig positivt lUl förslaget om ändrad lokalisering, förordar
exempelvis en översyn av anstaltens verksamhet. En utflyttning till Studsvik
aktualiserar enligt RRV frågan om en närmare organisatorisk samordning med AB
Atomenergi. Arbetsmarknadsstyrelsen vill i första hand att man undersöker
förutsättningarna atl förlägga anstaltens huvuddel lill en ort i Norrland som
har eller kommer all få teknisk utbildning. För en lokalisering av
provningsanstallen utanför Stockholm uttalar sig bl. a. arbetarskyddsstyrelsen,
statens trafiksäkerhetsverk och Jernkontoret under förbehåll all anstalten i
samband därmed får ända-målsenUga lokaler samt en betydande förstärkning
utrustningsmässigl. Jernkontoret framhåller i övrigl del angelägna i atl
anstalten får sådana resurser, atl den även kan bedriva egen forskning och
utveckling rörande mät- och provningsmelodik. För en utflyttning uttalar sig
även bl. a. försvarets materielverk. Det i remissen framlagda underlaget anser
emellertid materielverket inte utgöra tillräcklig grund för bedömning på sikt
av följderna av den föreslagna förflyttningen lill Studsvik.
Prop. 1971: 29 106
Elt
flertal remissinstanser visar liknande tveksamhet med hänsyn lill all
provningsanstallens arbetsuppgifter kan komma alt förändras.
Statstjänarkartellen och SACO anser all provningsanstallens målsättning först
och främst måste klarläggas. Först därefter bör, enUgt organisationernas
uppfattning, samordnings- och lokaliseringsfrågorna aktualiseras. Varken
statstjänarkartellen, SACO eller TCO-S anser sig kunna tillstyrka lokalisering
till Studsvik på det underlag sora framlagts. Enligt personalorganisationernas
uppfattning bör provningsanstallens personal beredas tillfälle all i
förelagsdemokralisk ordning medverka vid utformningen av målsättningen för
anstalten och i överväganden rörande lokalisering och samordning.
Statskontoret
nämner atl föratsättningarna för och fördelarna av en omlokalisering växlar för
olika ddaktiviteter inom provningsanstallens verksamhetsprogram. Väsenlliga
delar av den mer kvalificerade provningen bör i princip kunna förläggas lill
områden utanför storstockholmsområdel föratsatt atl den tekniska miljön i
övrigl är lämplig. För rulinbetonad uppdragsverksamhet spelar närhet tUl
uppdragsgivare och andra mer förelagsekonomiska faktorer relativt sett en större
roll. Bl. a. av dessa senare skäl sker redan i dag omfattande provningar vid
anstaltens filialer ute i landet. Enligt statskontoret måste en omlokalisering
av statens provningsanstall bedömas mot bakgrund av anstaltens framlida
uppgifter och dess roll inom bl. a. den statliga uppdragsprovningen som
helhet.
Slalskonloret
anser alt ett beslut om omlokalisering av statens provningsanstall bör anstå
bl. a. därför all de ekonomiska konsekvenserna av alternativet Studsvik behöver
belysas ytterligare. Liknande synpunkter anförs av styrelsen för teknisk
utveckUng.
Enligt
föreliggande planer skall elt nytt brandlaboralorium för provningsanstallen
projekteras och uppföras. Statskontoret, styrelsen för teknisk utveckling och
statens institut för byggnadsforskning nämner Studsvik som en lämplig plats
för del nya laboratoriet. Del anses inta en relativt självständig ställning
gentemot anstalten i övrigl.
Då
byggnadsbranschen är en dominerande beställare hos provningsanstallen föreslår
nämnden för egenskapsredovisning inom byggfacket med företrädare för HSB,
Riksbyggen m. fl. alt samråd sker med byggfacket vid formulering av
provningsanstallens målsättning och vid bestämning av dess slutiiga
lokalisering. Nämnden anser det vara av utomordentlig vikt för byggnadsindustrin
atl anstalten kan ulföra sina tjänster till marknadsmässigt riktiga priser.
Kommerskollegium
finner det uppenbart alt det för näringslivet och då främst industrin skulle
vara myckel olägligt, om anstaltens hela verksamhet förlades lill Studsvik.
Kollegiet erinrar bl. a. om att provningsförfaranden blir alltmer vanliga,
inle minst på grund av statliga bestämmelser. Provningarna blir enligt
kollegiets bedömning dyrare
Prop.
1971: 29 107
för industrin efter en utflyttning av anstalten lill
Studsvik. Industrins benägenhet att utnyttja möjligheterna för sådan provning
som inle är föreskriven kan väntas minska. Detta kan enligt kollegiets mening
på sikt bli till men för konsumenterna.
Synpunkter på lokalisering till Studsvik
Aktiebolaget Atomenergi erinrar om att bolaget vid elt
flertal tillfällen framhållit fördelarna av att förlägga ytterligare
verksamhet till Studsvik och hälsar därför i likhet raed länsstyrelsen i
Södermanlands län och Nyköpingsblockets samarbetsnämnd det framlagda förslagel
med stor tillfredsställelse. Bolaget anser liksom universitetskanslersämbetet
alt samordning inom vissa områden bör kunna göras mellan bolagels och
provningsanstallens verksamheter. Detta gäller, enligt bolagets uppfattning,
avgjort i fråga om den tekniska basorganisationen och de administrativa
funktionerna, där endast marginella ökningar av den i Studsvik tiUgängliga
organisationen lorde erfordras, om nuvarande resurser inle skulle vara
tillräckliga efter en nedflyllning av provningsanstallen. Samordning av de två
organisationernas verksamhet på elt antal tekniska områden borde också kunna
genomföras. Den tvärvetenskapliga och tvärtekniska inriktningen inom bolaget
medför att Studsvik kvalitativt och kvantitativt har såväl personella som
materiella resurser av en typ, som motsvarar en teknisk högskola. Inom vissa av
anstaltens verksamhetsområden, exempelvis vad gäller byggnadsteknik, anser sig
bolaget sakna speciell kompelens.
Byggnadsstyrelsen har undersökt utbyggnadsmöjligheterna i
Studsvik och har funnit det vara raöjligt atl lokalisera såväl provningsanstallen
som ytterligare liknande verksamheter dit. Statens planverk har inget all
erinra från allmän samhällsplaneringssynpunkl mot den föreslagna
utflyttningen. Planverket vill dock föreslå, att statliga organ som lokaliseras
utanför Stockholm ges viss service i huvudstaden. Del vore exempelvis lämpligt
all i centralt läge förlägga en mölesterminal med sammanlrädesrum,
sekreterarhjälp, telefoner, telex, kopieringsanläggning etc. samt arbets- och
vilrum.
Flera remissinstanser, däribland styrelsen för teknisk
utveckling, påpekar att man svårligen kan flytta huvuddelen av
provningsanstallen lill Studsvik utan alt bygga en ny filial i Stockholm eller
dess omedelbara närhet.
Bland de övriga remissinstanser som med utförliga
motiveringar avstyrker lokalisering av provningsanstallen till Studsvik
återfinns bl. a. rektorsämbetet vid tekniska högskolan i Stockholm, statens
institut för konsumentfrågor, Sveriges standardiseringskommission. Svenska byggnadsentreprenörföreningen
och Sveriges industriförbund.
Statens provningsanstalt avstyrker bestämt förslagel om
utflyttning till Studsvik och hemsläller alt frågan om anstaltens lokalisering
blir
Prop. 1971: 29 108
föremål
för en mera allsidig utredning än den framlagda, varvid bör beaktas dels den
industriella, tekniska och administrativa miljöns betydelse för anstaltens
verksamhet, dels behovet av provningsresurser för byggnadstekniska provningar i
storstockholmsområdet.
En
diskussion om anstaltens lokalisering måste, enligt vad statens
provningsanstall själv framhåller, baseras på de verkningar som en ulflyltning
liU en ort utanför storstockholmsområdel kan bedömas få för anstaltens
möjligheter alt fullgöra i instruktionen ålagda arbetsuppgifter. Med denna
utgångspunkt har anstalten dragit slutsatsen atl en mångsidig industriell,
teknisk administrativ miljö med goda kommunikationer är en livsnödvändighet
för provningsanstallens verksamhet. Storstockholm är därför ulan tvekan den ur
verksamhetssynpunkt lämpligaste förläggningsorlen för provningsanstallen.
Anstalten är dock medveten om all det akuta behovet av nya lokaler av
lokaliseringspolitiska och andra skäl kan innebära utflyttning liU annan ort.
Prop.
1971: 29 109
Departementschefen
Bakgrund
En
bättre balanserad regional utveckling utgör elt av de centrala målen för den
ekonomiska politiken. Syftet är alt nå både ell effektivare utnyttjande av
tUlgängliga resurser och ökad jämställdhet mellan människor i olika delar av
landet.
Under
senare år har regionalpolitiken byggts ut successivt. Del kan räcka med atl här
erinra om några av de mest betydelsefulla besluten.
Grunden
för en mera målinriktad regionalpolitik lades genom de riktlinjer för en aktiv
lokaliseringspolitik, som riksdagen fattade beslut om år 1964. De väsentligaste
medlen var utbyggd samhällsplanering, upplysnings- och rådgivningsverksamhet
och direkt ekonomiskt slöd till förelag.
Efter
en upprustning av resursema för samhällsplanering på länsplanel genomfördes
under åren 1967 och 1968 en försöksverksamhet med lokaliseringspolitiskt
inriktad samhällsplanering. Länsplanering 1967. Denna syftade till att i första
hand ange hur resursema för ekonomisk tillväxt på lång sikt borde fördelas på
länets kommuner. Härigenom skulle ett underlag skapas för att genom samordning
av insatserna bygga upp en effektiv servicestruklur i form av bostäder, skolor,
kommunikationer, vägar m. m. på lämpliga orter.
Resultaten
av denna länsplanering redovisades i slasverkspropositio-nen år 1969. Chefen
för inrikesdepartementet gjorde därvid vissa uttalanden om den framlida
regionalpolitiken vilka sedan godkändes av en enhällig riksdag (prop. 1969: 1
bil. 13 s. 92, SU 1969: 11, rskr 1969: 11). Del finns skäl att här erinra om
två av dessa. För del första uttalades att tillväxten i storstadsområdena borde
dämpas och avlänkas till andra delar av landet. En strävan borde därvid vara
all utveckla ett antal växlkraftiga stadsregioner lill attraktiva alternativ
till storstadsområdena. För det andra uttalades alt länsstyrelsernas och
planeringsrådens strävan atl i planeringen för de olika länen satsa på områden
med god spontan växtkraft borde stödjas. Jag vill här också erinra om
uttalandet i 1970 års finansplan alt regionalpolitiken i första hand måste
inriktas på orter och områden som bedöms kunna få en differentierad företagsstruktur
och arbetsmarknad.
I
propositionen om den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten (prop. 1970:
75, SU 1970: 103, BaU 1970: 40, rskr 1970: 270 och 304) utvecklades ytterligare
de regionalpolitiska målen. Samtidigt föreslogs elt utvidgat program med
ekonomiskt slöd om 1 200 milj. kr. under tre år. Ett huvudmoment i ett framlida
regionalpolitiskt handlingsprogram angavs vara en klassificering av orter och
regioner med angivande av den typ av åtgärder som behövs för att lösa problemen
i olika orts-
Prop. 1971:29 110
resp.
regionlyper. En första sådan ortskalegori utgörs av de nuvarande tre
storstadsområdena, dvs. Stockholm, Göteborg och Malmö. En andra grapp bildas
av de s. k. slorstadsallernaliven, dvs. orter eller regioner som erbjuder goda
lokaliseringsbetingelser för sådan verksamhet som hittills har varit
lokaliserad till framför allt storstadsområdena. För atl slorstadsallernaliven
med rimUga insatser skall kunna erbjuda förutsättningar som är någorlunda
likvärdiga med storstädernas i fråga om kommunikationer, differentierad
arbetsmarknad, utbildningsmöjligheter, kvalificerad service etc, måste man
enligt vad chefen för inrikesdepartementet framhöll inrikta sig på regioner som
har ett någorlunda stort befolkningsunderlag redan i dag. Skall dessa regioner
bli alternativ i egentlig mening lill de nuvarande storstadsregionerna, måste
de ligga på ett betryggande avstånd från dessa. Eftersom de resurser som är
nödvändiga i delta sammanhang är begränsade, måste insatserna koncentreras till
ett litet antal orter. En tredje ortslyp karakteriserades som regionala
tillväxtcenlra, dvs. orter som vid sidan av slorstadsallernaliven kan fungera
som huvudorter för näringsliv och mera kvalificerad service. I propositionen
uttalades att det är tUl denna ortstyp järate storstadsalternativen som
huvuddelen av de offentliga investeringarna bör koncentreras.
I
mars 1969 fick länsstyrelserna och planeringsråden i uppdrag att i samverkan
med kommunerna utarbeta regionala handlingsprogram länsprogram 1970 för atl
ange de konkreta samhällsinsatser som behövs om länsplaneringens målsättningar
skall uppnås. Resultaten av detta arbete håller nu på all redovisas. På
grundval av bl. a. detta material bedrivs f. n. elt arbete i
inrikesdepartementet i syfte atl utforma elt regionalt handlingsprogram för
hela landet. Avsikten är atl kunna presentera delta för nästa års riksdag.
Utvecklingen
under de bägge senaste åren har inneburit en viss utjämning av de förut mycket
stora skillnaderna mellan skogslänen och övriga delar av landet i fråga om
arbetsmarknadsläget. Till en del torde denna utveckling kunna tillskrivas den
alltmer intensifierade regionalpolitiken. Samtidigt är det uppenbart, atl det
fortfarande finns betydande skillnader i sysselsättningsmöjligheter mellan
olika regioner och delar av landet.
Den
del av regionalpolitiken som avser direkta åtgärder i syfte alt öka
sysselsättningen har i allt väsentligt inriktats på industrin. Man räknar med atl
nära 13 000 nya arbetstillfällen hittills har skapats genom det
lokaliseringspoliliska slödel under perioden 19651970. Även investeringsfonderna
har i betydande omfattning använts i regionalpolitiskt syfte.
Sysselsättningseffekterna av fondfrisläpp i sådant syfte under perioden
19631970 kan uppskattas tUl ca 7 000 nya arbetstillfällen inom områden med
behov av särskUda insatser för sysselsättning.
Alt
lokaliseringsverksamhelen i så hög grad har inriktats på industrin
Prop. 1971:29 111
är
naturligt med hänsyn till atl industrins utveckling i de flesta fall har en
avgörande inverkan på en orts sysselsättningsutveckling både direkt och
indirekt. Att industrin även framdeles kommer all spela en väsentlig roll inom
regionalpolitiken är klart. Som tidigare har uttalats av statsmakterna är det
dock nödvändigt att även servicesektorn tilldelas en väsentlig roll i
regionalpolitiken om denna skall bli effektiv. Långtidsutredningen har räknai
med att antalet sysselsatta inom industrin kommer all minska med 1 % om året
fram lill år 1975. Däremot räknar man för tjänstesektorn som helhet med en
årlig ökning med uppemot 2,5 %. För enbart de offentliga tjänsterna beräknas
ökningen lill 4,5 % per år.
Det är rimligt all räkna
med att förutsättningarna för alt satsa på industrin i regionalpolitiskt
hänseende begränsas av denna sysselsättningsutveckling, eftersom del är i
samband med expansion som de största möjligheterna lill omlokalisering erbjuder
sig inom industrin.
Den offentliga servicen
har stor betydelse inom regionalpolitiken, inle enbart därför all den
expanderar snabbi. En tillväxlfrämjande stimulans för lokaliseringsorterna
uppnås nämligen inte bara genom en viss kvantitativ lokalisering. Av lika stor
betydelse är all orterna får ett tillskoll av kvalificerad arbetskraft som har
ledningsfunktioner av olika slag eller som sysslar med tekniskt och
vetenskapligt högt kvalificerat arbete. Ell sådant lillskolt kan sedan i sin
tur ge underlag för uppbyggnad av en kvalificerad samhällsservice av elt slag
som nu finns endast i storstadsområdena.
Mol denna bakgrand är det
angeläget all servicenäringarna tilldelas en mer central roll i
regionalpolitiken. Under senare lid har vikliga steg i denna riktning tagils.
Elt målmedvetet arbete har inletts i fråga ora bl. a. den högre utbUdningens
lokalisering till nya områden. År 1970 fattade riksdagen vidare beslut om alt
lokaliseringsstöd skall kunna utgå även för induslriservice samt central
administrations- och förvall-ningsverksamhet av rikskaraklär inom den privata sektorn.
Det system med obligatoriskt lokaliseringssamråd i samband med etablering eller
utvidgning i storstadsområdena, som statsmakterna fattade beslut om år 1970,
avses gälla även serviceverksamhet som inte väsentligen har lokal karaktär.
Frågan om utiokalisering
av statliga verksamheter från Stockholm har aktualiserats vid ett flertal
tillfällen under de senaste decennierna. Övervägandena grundades till en början
på andra motiv än regionalpolitiska, exempelvis alt en lokalisering utanför
stockholmsområdet skulle ställa sig billigare från stalsfinansidl synpunkt.
1955 års långtidsutredning log upp frågan med mer allmänna utgångspunkter,
nämligen som en åtgärd i syfte atl dämpa storslockholmsregionens tillväxt. Det
var mol denna bakgrund som 1957 års utredning om utlokalisering av statlig
verksamhet tillsattes. Utredningen redovisade sina förslag i elt antal
Prop.
1971:29 112
delbetänkanden
och ett slutbetänkande år 1963. De förslag lill utflyttning som utredningen
lade fram var myckel omfattande. I utredningens slutbetänkande behandlades ca
110 verksamhetsgrenar, vilka utgjorde en s. k. total utflyltningsgrupp. Av
dessa bedömdes ett 20-tal vara relativt frislående och lokaliseringsorlen borde
kunna bedömas efter vad som var lämpligt i varje särskilt fall. Återstående ca
90 organ med 24 000 anställda hänfördes till vad utredningen kallade en stor ul-flytlningsgrupp.
Vid en ulflyllning måste enligt utredningen gruppen hållas samman inom ell
område med goda kommunikationer såväl internt som med rikets olika delar. En
sådan stor utflyttning skulle dock enligt utredningen behöva föregås av
ytterligare arbets- och tidskrävande planläggnings- och undersökningsarbete.
Utredningen sammanförde därför elt 30-tal verksamhetsgrenar ur den stora
gruppen till en liten utflyltningsgrupp med 3 800 anställda och föreslog atl
dessa myndigheter m. fl. skulle flytta ul från stockholmsområdet. Om inte en
samlad utflyttning skulle komma lill slånd föreslog utredningen separat
utflyttning av dels tolv av verksamhetsgrenarna i den lilla
utflyttnings-gruppen, dels ytterligare 19 andra organ. Remissinstanserna var
övervägande negativa lill utredningens förslag i slulbelänkandet. Vissa av
utredningens delförslag har lett lill beslut av statsmakterna. Däremot har
utredningens förslag i slulbelänkandet inle föranlett några sådana beslut.
Byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvallningen
fick år 1968 i uppdrag att vid den fortlöpande lokalförsörjningen för statiig
verksamhet efter samråd med berörda myndigheter överväga lämpligheten av lokalisering
utanför storslockholmsområdet. De bägge myndigheterna mötte dock svårigheter
alt fullgöra delta uppdrag och byggnadsstyrelsen hemställde år 1969 hos
regeringen om ell särskilt organ för alt bereda frågor om utflyttning av
statlig verksamhet från stockholmsområdet.
I anslutning lill de i
1969 års stalsverksproposilion redovisade ställningstagandena till
länsplanering 1967 uttalade riksdagen alt en ökad lokalisering av statlig
verksamhet utanför huvudstadsregionen var önskvärd. I sitt utlåtande 1969: 30
framhöll bankoulskoltel med anledning av motioner om utflyttning av statlig
verksamhet från Stockholm bl. a. att värdet av en utlokalisering från Stockholm
givetvis ligger inle bara i den avlastning av stockholmsregionen som äger rum
utan i hög grad också i det lillskolt av arbetstillfällen som uppkommer i den
nya lokaliseringsorten.
Utvecklingen har alltså
medfört alt motiven för en utflyttning av statlig verksamhet vidgats. Frågan om
lokalisering av statiig verksamhet har sålunda alltmera kommit alt sättas in i
ett regionalpolitiskt sammanhang. Motivet all lätta på trycket i storstäderna
skall ses mol denna bakgrund. Under senare år har vidare strävan atl genom
lokali-
Prop. 1971:29 113
sering
av statiig verksamhet utveckla vissa lillväxlcenlra tillmätts
ökande betydelse.
Delegationens
förslag
I
juni 1969 tillkallade jag särskilda sakkunniga för all undersöka vilken
statlig verksamhet som borde flyttas ut från stockholmsområdet och lill vilka
orter som lokaliseringen borde ske. I uppdraget ingick atl se över både den
civila och militära förvaltningen. Senare tillsalla utredningar med uppdrag atl
se över organisation m. m. för olika statiiga förvaltningar har i regel fått
direktiv om atl överväga frågan om lokaliseringen. Det gäller t. ex.
domstolsverksutredningen, försvarets materielanskaffningsutredning, försvarets
fredsorganisationsutredning, transporlforskningsgruppen saml riksskatteverkskommittén.
Delegationen
föreslår i sitt första belänkande att vissa myndigheter och institutioner i sin
helhet skall omlokaUseras.
Delegationen
kommer alt i en senare etapp la upp frågan om att flytta ut även vissa delar av
statliga organ. Däremot avser delegationen inte atl särskilt behandla frågan om
delegering av arbetsuppgifter. Delegationen anger två huvudmotiv för sitt
förslag. Del ena motivet är alt medverka lill att dämpa expansionen i
storstockholmsområdet genom alt åstadkomma en omlokalisering därifrån. Det
andra motivet är att åstadkomma positiva effekter för den mottagande orten och
regionen.
Delegationen
anser alt ulflyllning av statlig verksamhet bör kunna ge samhällsekonomiska vmster
genom all medverka lill en bättre balanserad regional utveckling. En
utgångspunkt för delegationen har varit atl de verksamheter som omlokaliseras
skall kunna bedrivas effektivt efter utflyttningen.
De
problem som framstår som dominerande för myndigheterna vid en omlokalisering är
att deras möjligheter lill kontakter med stalsdepartemenlen och riksdagen saml
i Storstockholm befintliga andra organ och myndigheter försvåras. Dessa problem
torde dock i betydande grad kunna lösas genom särskilda insatser. De ökade
kostnaderna för insatser för alt tillgodose sådana kontaktbehov vid en
alternativ lokalisering bör enligt delegationens uppfattning accepteras av
statsmakterna.
När
del gäller frågan vilken statlig verksamhet som kan omlokaliseras har
delegationen gjort vissa avgränsningar. Sålunda har regionalt och lokalt
inriktade verksamheter undantagits. Vidare har delegationen funnit alt
verksamheter som har omfattande kontakter med statsdepartementen och riksdagen
eller som har anknytning lill i stort sett hela den övriga förvaltningen inle
bör flyttas. Frågan om omlokalisering av de statiiga bolagen kommer alt prövas
i en senare etapp.
Delegationens
omlokaliseringsförslag omfattar 27 myndigheter och institutioner med
tillsammans ca 5 500 anställda.
Prop. 1971:29 114
Vid
valet av lokaliseringsorter har delegationen utgått från statsmakternas
uttalanden all strävan bör vara att utveckla elt antal växlkraftiga
stadsregioner tiU attraktiva alternativ till storstäderna. Delegationen
framhåller atl flera skäl talar för all insatserna koncentreras till elt relativt
litet antal orter. Ett sådant skäl är enligt delegationen alt de resurser som
slår lill förfogande för all utveckla ell antal nya storstadsregioner är
begränsade. Delegationens förslag innebär vidare all myndigheter med stort
behov av inbördes kontakter lokaliseras lill samma ort. Även detta talar för
alt utflyttningen sker lill elt fåtal orter. Dessutom kan framlida
organisationsförändringar försvåras om den centrala statsförvaltningen sprids
på alltför många orter.
Med
hänsyn lill atl de största regionalpolitiska problemen kommer alt finnas i
skogslänen anser delegationen alt viss statlig verksamhet bör lokaliseras även lill
orter i dessa landsdelar.
Med
dessa utgångspunkter föreslår delegationen omlokalisering till Norrköping, Linköping,
Karlstad, Gävle, Falun/Borlänge, Sundsvall, Östersund, Umeå och Luleå.
Delegationen framhåller dock atl även andra orter bör kunna komma i fråga. Bl.
a. erinrar delegationen om all central statlig verksamhet lokaliserats lill
Örebro.
Störningar
i produktionen kan uppslå under en övergångsperiod och leda till ökade
kostnader eller alternativt lägre effektivitet. Delegationen anser emellertid
alt omställningssvårigheterna inle kommer alt bli av sådan karaktär och styrka
all de generellt sett bör hindra en omlokalisering. Det är enligt delegationen
dock angeläget all stora ansträngningar görs för alt lindra de
omställningsproblem som uppslår för berörd personal. Det är vidare angelägel
all omlokaliseringarna genomförs på elt sådant sätt alt störningarna i berörda
verksamheter blir så små som möjligt. Delegationen lar här upp en rad konkreta
problem och anvisar olika lösningar för att komma lill rätta med dem.
När
del gäller lidsplanen för omlokaliseringen anser delegationen alt del är angelägel
all de eftersträvade effekterna av omlokaUseringen kan uppnås så snart som
möjligt. Styrande för utflyttningen blir den lid som går åt för att anordna förvallningslokaler
och bostäder på lokaliseringsorterna. Med dessa utgångspunkter bör utflyttningarna
kunna påbörjas ca trefyra år efter del alt beslut om utflyttning har fatlats
och vara avslutade ca fem år efter elt sådant beslut.
Remissinstansernas
inställning 1 stort
Inte
någon remissinstans har ifrågasatt riktigheten av att åtgärder vidtas för att
dämpa expansionen i storslockholmsområdet i syfte atl åstadkomma en bättre
balanserad utveckling. Opinionen är däremot splittrad när del gäller
delegationens förslag all använda lokalisering av
Prop.
1971:29 115
central
statiig verksamhet som ell regionalpolitiskt medel. Den klart övervägande delen
av remissinstanserna tillstyrker detta. Vissa remissinstanser kräver
ytterligare utredningar innan beslut fattas. Somliga remissinstanser förordar
dock i första hand andra regionalpolitiska medel än utflyttning av hela
centrala statliga organ. Att även den centrala statliga förvaltningen raåste
ingå sora elt raedel i en aktiv regionalpolitik accepteras som regel. Vissa
remissinstanser förordar atl i stället för utflyttning av hela organ delar av
en verksamhet flyttas ut eller atl arbetsuppgifter och beslutsfunktioner
delegeras. Vidare framförs nyetablering av statlig verksamhet som éll
alternativt medel.
Principema
för urval av de organ som enligt delegationen bör kunna omlokaliseras möter
ingen erinran.
Delegationens uppfattning
all lokalisering av statlig verksamhet bör bedömas i ett samhällsekonomiskt
perspektiv delas av de flesta som har uttalat sig i denna fråga. Flera
remissinstanser för dock fram uppfattningen all delegationen har lagt
tyngdpunkten alltför mycket på de samhällsekonomiska aspekterna och därvid inte
i tillräcklig grad beaktat de företagsekonomiska faktorerna i betydelsen av
statsförvaltningens effektivitet och raöjlighet att ge fullgod service. Några
remissinstanser understryker starkare än delegationen de negativa verkningarna
av en ulflyltning på statsförvaltningens effektivitet till följd av försärarade
kontaktmöjligheter och försvårad personalrekrytering.
När del gäller valet av
lokaliseringsorter biträder de flesta remissinstanserna utredningens förslag.
Några anser dock all urvalet av lokaliseringsorter inle kan ske förrän de regionalpolitiska
målen har konkretiserats, bl. a. genom att ställning tagits till antalet slorstadsallemaliv
och deras lokalisering.
Flera länsstyrelser pekar
på alternativa lokaliseringsorter inom det egna länet.
De myndigheter som
föreslås bli omlokaliserade delar ofta delegationens principiella uttalanden i
olika avseenden. Däremot ställer sig med ett par undantag alla avvisande lill
en ulflyllning av den egna verksamheten.
Delegationens förslag till
åtgärder i samband med omlokalisering tillstyrks i princip av de flesta
remissinstanserna. Liksom delegationen understryker remissinstansema viklen av
all personaLfrågorna ägnas den största omsorg. Delegationens exempel på olika
åtgärder som kan vidtas för personalen förordas i allmänhet. På vissa konkreta
punkter föreslås generösare insatser.
Tidsplanen
för omlokaliseringen godtas i allmänhet. Några remissinstanser finner dock den
föreslagna övergångstiden för kort.
Prop. 1971:29 116
Principiella
överväganden
Den
bristande regionala balans som vi har f. n. är i huvudsak en följd av den
fortgående minskningen av arbetstillfällena i glesbygden och i de mindre
tätorterna. Inom både jord- och skogsbruk minskar sysselsättningen kraftigt på
grund av en stark produktivitetsökning. Inom industrin pågår en omfattande
strukturförändring som i många fall skapar problem på mindre och ensidiga
industriorter. Dessa utvecklingstendenser bottnar i vissa allmänna
förhållanden, bl. a. den tekniska utvecklingen och förändringar i
världshandeln, och de är på intet sätt unika för vårt land.
Mot denna bakgrund
framstår det som ofrånkomligt all en ökande del av den ekonomiska verksamheten
och därmed sysselsättningen koncentreras till förhållandevis stora orter.
En koncentration av befolkningen till sådana orter torde också vara en
förutsättning för att samhället skall kunna raöta de ökade krav sora raänniskoma
ställer på en rad olika oraråden. En viss minimistorlek är nödvändig bl. a. för
ett kvalificerat utbud av olika former av samhäUsservice och för all en väl
differentierad arbetsmarknad skall kunna utvecklas.
För atl en bättre regional
balans skall nås är del nödvändigt atl expansionen av orter med goda förulsätlningar
för en framtida utveckling stimuleras. Della gäller särskilt landsdelar där en
betydande del av befolkningen lever i glesbygd eller mindre tätorter. En snabb
expansion av vissa tätorter inom dessa delar av landet medför visserligen inle
att människor inle behöver flytta när arbetstiUfällena i glesbygden och de
mindre tätorterna bUr färre. Men en koncentrerad tillväxt kan skapa attraktiva altemativ
inom den egna regionen och därigenom minska behovet av långa flyttningar som
ofta för med sig både personliga och regionala svårigheter. Expansiva tätorter
i olika delar av landet torde också vara en förutsättning för att människorna i
glesbygden överhuvud tagel skall kunna erbjudas möjlighet alt inom inte alltför
orimliga avstånd få tillgång till kvalificerad service.
En politik som syftar till
en förbättrad regional balans skall därför inriktas på atl bl. a. bygga upp elt
begränsat antal regionala tillväxtcenlra. Del är till denna typ av orter som
statliga insatser bör koncentreras. Bland orter som kan komma i fråga som
regionala lillväxlcenlra finns elt antal som har den betydelsen att de bör
övervägas som alternativ till de nuvarande tre storstäderna. De resurser som
slår lill samhällets förfogande för insatser i detta syfte är emellertid
starkt begränsade i förhållande till behovet. Därför är det nödvändigt all
resurserna i allt väsentligt koncentreras till ett fåtal orter där de största
resultaten kan uppnås.
Det
är inte endasl i fråga om befolkningskoncenlrationen och takten
Prop. 1971:29 117
i
befolkningsförändringarna som det finns betydande skillnader mellan olika delar
av landet. En fråga som har uppmärksammats av såväl lokaliseringsdelegalionen
som expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU) och 1970 års
långtidsutredning är tendensen till uppdelning av företagssektorns verksamhet
på å ena sidan administrativa funktioner koncentrerade till storstadsområdena
och å andra sidan produktions- och driftsfunklioner som lokaliseras liU andra
delar av landet. Denna uppdelning i en ledande och styrande del resp. en
producerande del innebär samtidigt en uppdelning av den sysselsatta befolkningen
i en bättre utbildad och avlönad del och en del med lägre utbUdning och inkomster.
Både
ERU och delegationen understryker alt en fortsatt utveckling av della slag kan
få allvarliga ekonomiska, sociala och kulturella konsekvenser genom att de
regionala olikheterna skärps i väsentliga avseenden och förutsättningarna för
ett rikt och varierat samhällsliv hämmas.
En
sådan utveckling kan även begränsa möjligheterna alt utjämna de regionala
skillnaderna i förvärvsinlensitet. Bristen på arbetskraft utgör ett av de
allvarligaste hindren att uppnå en snabb produktionsökning. Under senare år har
de gifta kvinnorna svarat för en helt dominerande del av nettotillskottet lill
arbetskraften. Det är rimligt att utgå från att de även framdeles får avgörande
betydelse för den ekonomiska tillväxttakten.
De
gifta kvinnornas förvärvsinlensitet är i mycket stor utsträckning betingad av
de sysselsättningstillfällen som kan erbjudas dem på den ort där de är bosalla.
Den blir klart högre på en arbetsmarknad med rikt varierad efterfrågan på
arbetskraft. Enligt långtidsutredningen skulle den totala arbetskraften år 1965
ha fått ett tillskott på omkring 130 000 personer om hela landet hade haft
samma förvärvsinlensitet som rådde i Stockholm.
Som
tidigare har utvecklats i olika sammanhang talar starka skäl för alt man inom
ramen för regionalpolitiken söker dämpa tillväxten inom storstadsområdena. En
omfördelning av tillväxten är angelägen både med hänsyn till behovet av alt
utveckla alternativ till storstäderna och därför alt utvecklingen inom
storstadsområdena leder lill betydande kö- och slockningsproblem som är
allvarliga från mänsklig, social och ekonomisk synpunkt. Del gäller bl. a.
brister i tillgången på bostäder och svårigheterna att åstadkomma väl
fungerande kommunikationer och andra serviceanordningar. Samtidigt är sådana
investeringar i storstadsområdena ofta betydligt dyrare än vad de är på andra håU.
Det
är också som ERU påpekat problematiskt alt bygga i kapp investeringsbehoven i
storstäderna eftersom arbetskraftsresurserna är otillräckliga. I samma takt
som man genom ökad inflyttning söker öka dessa skärps också bristsituationen
ytterligare.
5
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 29
Prop. 1971:29 118
Även
från miljösynpunkt finns starka skäl att söka dämpa tillväxt-taklen. Vatten-
och luftföroreningarna samt bullerproblemen är särskilt svåra i
storstadsområdena. Genom den starka koncentrationen av biltrafik och oljeeldade
värmecentraler blir luften mer förorenad av svaveldioxid, sot, stoft och
koloxid än vad som normalt är fallet i andra städer i landet. Detsamma gäller
bullerstörningar som främst uppkommer genom den starka traf ikinlensilelen i
storstäderna.
En
vanlig invändning mot kritiken av storstäderna är alt den starka inflyttningen lill
dessa bevisar deras attraktionskraft.
Myckel
talar dock för alt det främst är arbetsmarknaden som gör storsläder lockande.
Kan man bygga upp orter med en väl differentierad arbetsmarknad, bör de kunna
utvecklas lill attraktiva alternativ.
Sammanfattningsvis
talar en rad skäl för att staten aktivt bör söka dämpa storstadsexpansionen och
samtidigt medverka till alt skapa orter med goda lillväxlförulsällningar och elt
rikt differentierat näringsliv som ett alternativ till storstäderna. Denna
medverkan bör inte inskränka sig till olika åtgärder som syftar till all
påverka den privata sektorn ulan den bör också omfatta statens egen verksamhet.
En
betydande del av den statliga verksamheten är i dag koncentrerad lill
stockholmsområdet. I fråga om den centrala statliga verksamheten sammanhänger
detta historiskt med atl statsmakterna är lokaliserade lill Stockholm. En
betydande del av den statliga verksamheten inom slorstockholmsområdet utgörs å
andra sidan av lokala eller regionalt bundna uppgifter vilket innebär all de
rimligen inle kan länkas bli lokaliserade till någon annan del av landet. Det
gäller sådana funklioiier som exempelvis arbetsförmedling, länsstyrelse, vägförvaltning
etc. Del anförda medför att insatser från statens sida i form av utlokalisering
måste inriktas på central statlig verksamhet.
De
flesta myndigheter som delegationen har föreslagit lUl ulflyltning har i sina
remissvar utförligt beskrivit de problem som en utflyttning skulle innebära för
deras vidkommande. Det finns inte anledning atl ifrågasätta atl en utflyttning
medför problem för de myndigheter som berörs. De fördelar som kan vinnas vid en
ulflyltning även för myndigheterna själva och de anställda har emellertid
inte närmare behandlats i flertalet remissvar.
Problemen
i samband med en ulflyllning kan vara av både mer beslående och övergående karaktär.
Till övergångsproblemen får i första hand hänföras de svårigheter som inträffar
för personalen i samband med en omlokalisering och de störningar i myndighetens
verksamhet som uppkommer i samband med flyttningen. Till de mer beslående
problemen får hänföras ökade kostnader för verksamheten eller svårigheter att
hålla kontakt med olika andra organ som uppkommer på grund av det ökade
avståndet.
När
det gäller den första typen av problem visar erfarenheten från
Prop. 1971:29 119
tidigare
utflyttningar inom både den statiiga och den privata sektorn att de kan
bemästras. Av stor betydelse är självfallet att utflyttningen förbereds och
planeras noggrant och all planeringstiden är tillräckligt lång.
När
det gäller omställningsproblem för personalen lorde de, som delegationen har
anfört, inle skilja sig från en myndighet till en annan. Inle heller har man
funnit att de generellt sett skulle ha den styrkan att de kan motivera atl en
från regionalpolitisk synpunkt angelägen omlokalisering förhindras. Däremot
ställs vissa bestämda krav vid valet av den ort dit flyttningen skall ske. Som
tidigare sagts torde nämligen en tillräckligt stor och differentierad
arbetsmarknad vara en förutsättning för alt familjer där bägge makarna
förvärvsarbetar skall kunna följa med. Jag kan ansluta mig till de principiella
ställningstaganden som delegationen har gjort och återkommer senare lUl frågan
om särskilda insatser under övergångstiden för personalen.
I
fråga om de mer varaktiga svårigheterna vid en utlokalisering bör man i större
utsträckning än myndigheterna har gjorl bedöma den med hänsyn tiU den framlida
utvecklingen.
Det
förhållandet att utflyttningen har föreslagits ske till orter med naturlig
expansionskraft bör rimligen leda lill all deras förutsättningar i fråga om
kommunikationer förbättras, t. ex. i fråga om turtäthet etc. eftersom
trafikunderlaget växer i och med omlokaliseringen. Vidare går den tekniska
utvecklingen på kommunikationsområdet mycket snabbi. Del bör leda till såväl
kortare restider med låg och flyg som förbättrade förutsättningar för
telekommunikationer och dataöverföring. Därutöver är del rimligt alt räkna med
all kontaklmönslren förändras och anpassas lill de nya förutsätlningarna ulan
alt detta medför några påtagliga nackdelar. Erfarenheterna av fabriksverkens
flyttning bestyrker detta.
Med
hänsyn till den utomordentligt hårt ansträngda lokalsituationen i Stockholms
centrala delar har del visat sig omöjligt för allt fler myndigheter att
expandera inom de lokaler de redan har eller i någorlunda direkt anslulning
till dessa. Della har lett till atl de flesta större myndigheter antingen har
fått använda sig av ett stort antal förhyrda lokaler i olika delar av staden
eller också har fått flytta hela sin verksamhet till en nybyggd fastighet
relativt långt utanför staden.
De
problem med myndighetens intema kontakter som kan möta då olika byråer och
sektioner är spridda över olika delar av staden eller de restider som blir
följden då myndigheten får lokaliseras i någon förort bör SläUas mot
delegationens konstaterande alt restiden mellan Stockholm och de orter som
ingår i dess förslag i intet fall överstiger tre timmar.
Den
ökade restid som kan följa med en utlokalisering torde koncentreras till vissa
funktioner och elt rätt begränsat antal personer. Skulle
Prop. 1971: 29 120
även
de resor som företas utom arbetstid, t. ex. till och från arbetet, inkluderas
i en jämförelse framstår det som uppenbart att den totala restiden genom en ulflyllning
kommer alt reduceras väsentligt för de allra flesta anställda. Erfarenheterna
från fabriksverken visar atl medan restiden lill arbetet nu uppgår lill endast
510 minuter, så uppgick den i genomsnitt till 4050 då huvudkontoret låg i
Stockholm.
I
likhet med delegationen finner jag all de ökade kostnader och problera som
uppkommer i samband med eller som en följd av utlokalisering av statliga
myndigheter inte är av den graden eller omfattningen att statsmakterna av detta
skäl bör avstå från möjligheterna atl förverkliga väsenlliga regionalpolitiska
syften.
Som
jag tidigare har anfört måste de regionalpolitiska effekterna av utflyttningen
tillmätas avgörande betydelse vid bedömningen av utflyttningen. Därför kan inle,
som vissa remissinstanser har hävdat, en förelagsekonomisk kalkyl användas som
underlag för beslut. Några remissinstanser har vidare krävt kalkyler, där även
de samhällsekonomiska effekterna tas med. Del är självfallet utomordentligt
vanskligt alt ulföra fullständiga samhällsekonomiska kalkyler. För atl detta
skall vara möjligt krävs avsevärt mer ingående kunskap om de olika samhällsekonomiska
kostnads- och intäklsposterna än vad man f. n. har. Till saken hör alt flera av
de grundläggande värderingarna som jag tidigare har redovisat inle direkt kan
översällas i ekonomiska termer.
Uppenbart
är alt huvuddelen av de omlokaliseringar som delegationen har föreslagit inte
kan motiveras enbart från företagsekonomiska utgångspunkter eller från rationaliseringssynpunkl.
De flesta myndigheterna bedömer problemen och kostnaderna i samband med en omlokalisering
som större än de fördelar som en omlokalisering utanför Storstockholm skulle
medföra. Ur del vidare perspektiv som statsmakterna måste anlägga på frågan
kan dock denna bedömning ulfalla på elt annat sätt. Statsmakternas bedömning i
det enskilda fallet måste göras utifrån frågeställningen om de problem och
kostnader som blir följden av en utflyttning är stora nog alt motivera ell avsleg
från ett regionalpolitiskt program av väsentlig betydelse för den framtida samhällsutvecklingen.
Elt
utnyttjande av den centrala förvaltningen i regionalpolitiken kan ta sig olika
former. I den allmänna debatten och i samband med remissbehandlingen av
delegationens förslag har olika handlingslinjer förts fram. Sålunda har flera
remissinstanser pekat på möjligheterna till delegering av arbetsuppgifter av
mer rulinbetonad karaktär från central nivå till regionala eller lokala organ.
Från andra håll har hävdats att nyetablerade statliga myndigheter och organ
bör förläggas till orter utanför stockholmsregionen medan de som redan finns
där skulle få stanna kvar. Ulflyltning av delar av myndigheter till en viss
lokaliseringsorl är en Iredje möjlighet som har framhållits. En fjärde hand-
Prop. 1971: 29 121
lingslinje
är den som delegationen har förordat, nämligen all vissa centrala myndigheter i
sin helhet flyttas ul.
Avgörande
för vilken eller vilka av dessa handlingslinjer som bör väljas för
utflyttningen måste i första hand vara de regionalpolitiska effekter som kan
uppnås. Självfallet kan man dock inle bortse från de kostnader och
omställningsproblem som åtgärderna för med sig.
Som
motiv för en ökad delegering av uppgifter från de centrala statliga organen
till regionala och lokala organ har åberopats bl. a. all man därigenom skulle
kunna mildra omställningsproblemen samt bibehålla verksledningens möjligheter
till kontakt med andra organ. Delegationen har som nämnts inte gått närmare in
på frågan om en ökad delegering ulan föratsätter alt varje myndighet beaktar
möjligheterna tUl delegering och själv kommer med förslag därom.
Enligt
rain uppfattning är det angeläget att möjligheterna lill ökad delegering las lill
vara, särskilt i de fall då en sådan samtidigt skulle innebära rationalisering,
ökad effektivitet eller förbättrad service lill allmänheten. Liksom hittills
bör myndigheterna själva la initiativ lill sådana förändringar. En delegering
av arbetsuppgifter lill regionala och lokala organ innebär emellertid inte en
sådan koncentrerad insats på ett begränsat antal lillväxlcenlra som jag har
förordat tidigare ulan bör främst ses som ell led i en fortgående
rationalisering av myndigheternas verksamhet. Den kan dock också utnyttjas i
syfte all avlasta storstockholmsområdel.
Jag
vill i delta sammanhang erinra om att länsberedningen kan komma in på frågan om
fördelningen av vissa uppgifter mellan centrala organ och organ på länsplanel.
Beredningen kan således komma att beröra frågan om delegering.
Vad
angår förslagel att avlastningen av stockholmsområdet i första hand bör ske
genom alt nyetablerad verksamhet lokaliseras till annan ort torde motivet vara
att undgå eller i varje fall få väsentligt mindre omställningsproblem än vad
som blir fallet då en sedan länge etablerad myndighet flyttas.
Jag
anser all det är en självklar princip alt man i samband med nyetablering eller
ombildning av myndigheter beaktar lokaliseringsfrågan särskilt. Som jag
tidigare nämnt har som regel senare tillsatta utredningar med uppdrag av denna
art fåll direktiv om atl överväga lokaliseringsfrågan.
Däremot
kan jag inle dela uppfattningen all statens medverkan i regionalpolitiken på
delta område skulle begränsas lill åtgärden all nyetablerade myndigheter
förläggs utanför Stockholm. Jag vill erinra om all antalet nyetablerade
statliga myndigheter och verk under senare år har varit mycket begränsat. Del
finns ingen anledning all ulgå från alt antalet nyetablerade myndigheter
skulle komma atl öka framdeles. På grund härav skulle de regionalpolitiska
effekterna bli myckel begrän-
Prop. 1971: 29 122
sade
om man inskränkte sig lill denna handlingslinje. Till della kommer alt de
nybildningar av verk och myndigheter som har skett under senare tid i stor
utsträckning kommit lill stånd genom omorganisation och omfördelning av redan
existerande förvaltningar eller delar av sådana. Del är därför inle riktigt
all ulgå från alt omställningsproblemen skulle undvikas. Man kan inte heller
generellt ulgå från på förhand atl de verksamheter som nyelableras skulle vara
mindre beroende av kontakter med de centrala statsmakterna än alla de organ
som nu är lokaliserade lill Stockholm.
Flera
remissinstanser har menat all del vore en angelägen uppgift alt överväga
utflyttning av delar av myndigheter eller etablering av filialer. Tanken är att
man i första hand bör inrikta sig på enheter inom myndigheterna med begränsade
kontaktbehov, vilket vanligen lorde vara sådana som i betydande utsträckning
utför rutinarbete.
Att utflyttning även av delar
av myndigheter kan ha positiva effekter från regionalpolitisk synpunkt är
uppenbart. Jag kan dock inte förorda atl delta handlingsalternativ övervägs i
första hand eller som enda alternativ. I förhållande lill en total ulflyllning
av en myndighet innebär näraligen detta alternativ vissa nackdelar. Sysselsällningslillskoltet
till ulflytlningsorten blir mer begränsat än vid en total ulflyllning. Del
finns också anledning utgå från atl en ulflyllning som begränsas till rutinfunktioner
inle på samma sätt som ett helt verk kan motverka den uppdelning av
arbetsmarknaden som jag har berört tidigare. En utflyttning av delar av
verksamheter skulle om insatsema begränsas till delta snarare kunna skärpa
än motverka den koncentration lill storstäderna av mer kvalificerade och bättre
betalda sysselsättningar som pågår. En utflyttning av delar av myndigheter bör
därför komma i fråga endast då avgörande skäl talar för alt
ledningsfunktionerna för en myndighet skall ligga kvar i stockholmsområdet.
Mol
bakgrund av vad jag nu har anfört ter del sig naturligt all i första hand pröva
möjligheterna atl flytta ut hela verk och myndigheter. Denna metod är
obetingat den som bäst tillgodoser de regionalpolitiska strävandena. Å andra
sidan kan man inle bortse från atl omställnings- och kostnadsnackdelarna är
större i della fall än i fråga ora de övriga metoderna. Därför kan denna
handlingslinje inle omfatta alla delar av den centrala statliga förvaltningen.
I vissa fall är kontaktbehovet av den omfattningen att en total ulflyllning
skulle komma all skapa alltför stora svårigheter. I andra fall kan del finnas
skäl all i varje fall temporärt bibehålla den handlingsfrihet inför
framlida omorganisationer som ett kvarslannande i stockholmsområdet medför.
Jag
är alltså beredd all i princip biträda del förslag lill utflyttning som
delegationen har lagt fram. Det bör understrykas atl utredningens förslag, som
mina ställningstaganden här baseras på, endasl utgör en första etapp.
Delegationen fortsätter sitt arbete med att undersöka för-
Prop. 1971: 29 123
utsättningarna
för omlokalisering av affärsverk, andra statiiga myndigheter saml statliga
bolag.
Vad jag förut har anfört
om nödvändigheten all koncentrera de statliga insatserna till elt begränsat
antal orter gäller naturligtvis i synnerhet i fråga om utlokalisering av
central statlig verksamhet. Inle minst begränsas antalet orter som kan komma i
fråga härför av de höga krav som måste ställas på kommunikationerna både med
hänsyn till myndighetens möjligheter att arbeta effektivt och allmänhetens
möjligheter alt nå kontakt med myndigheten. Eftersom myndigheterna ofta har behov
av kontakter med varandra är det motiverat med sammanhållna grupper vid omlokaliseringen,
vilket ytterligare ställer krav på koncentration av insatserna. Vidare kan,
som delegationen pekat på, framtida organisationsförändringar försvåras om den
centrala statsförvaltningen sprids på alltför många orter. Del är också
väsentligt atl utflyttningen i största utsträckning koncentreras lill orter som
kan erbjuda en högt kvalificerad service och en differentierad arbetsmarknad.
Detta torde vara en förutsättning för atl en del privata institutioner eller
organ med kontakter med vederbörande myndigheter skall vara intresserade atl
flytta med.
Förslag
till omlokalisering Val av orter
Jag
har tidigare framhållit alt utflyttning av central statiig verksamhet måste
ses som ett led i den regionala politiken. Valet av lokaliseringsorter bör
därför stå i överensstämmelse med målen för denna politik.
I länsplanering 1967 angav
länsstyrelserna/planeringsråden huvudorter för näringsliv och kvalificerad
service. Dessa ställningstaganden har sedan med vissa modifUcationer fått
statsmakternas stöd. Vid den orts-klassificering som skisserades i prop. 1970:
75 benämndes orter som uppfyllde dessa förutsättningar regionala lillväxlcenlra.
Statsmakterna har redan
tidigare framhållit all del är till dessa regionala lillväxlcenlra som de
statliga investeringarna i huvudsak bör koncentreras. Det är också bland dessa
orter som ett begränsat antal s. k. slorsladsalternaliv kan utväljas. De krav
som bör kunna ställas på sistnämnda typ av orter är enligt statsmakternas
uttalanden (prop. 1970: 75, SU 1970: 103, BaU 1970: 40, rskr 1970: 270 och 304)
att de utgör en så folkrik region atl de med rimliga insatser kan ge fördelar
som är likvärdiga med storstadsområdenas i fråga om kommunikationer, differentierad
arbetsmarknad, utbildningsmöjligheter, kvalificerad service etc. Ett andra
huvudkrav för att den åsyftade avlastningen av storstadsregionerna skall
uppnås är atl orterna eller regionema ligger på betryggande avstånd från de
nuvarande storstadsområdenas influensfält.
Prop. 1971: 29 124
Avgörande
för en bedömning av tänkbara slorsladsalternativ är alltså vUken
befolkningsstorlek en ort eller region i trängre mening måste ha för atl kunna
erbjuda de nyssnämnda slorsladsfördelarna. Några systematiska studier av detta
har inte gjorts och något säkert bedömningsunderlag finns följaktiigen inle. ERU
har dock redovisat visst material som belyser skillnader i produktivitet inora
industrin mellan regioner med olika folkmängd. Della material visar all
regioner med ca 80 000 lälortsinnevånare, dvs. en total befolkning på ca 100
000, uppnår fördelar som i produkliviletshänseende är någorlunda jämförbara
med dem som finns i storstäderna. Självklart är en gräns av det nu angivna
slaget myckel ungefärlig.
Delegationen
har vid sill val av lokaliseringsorter för den centrala statliga verksamheten i
första hand utgått från all den skall förläggas till orter som uppfyller de
krav som kan ställas på storstadsalternativen. Härutöver har dock vid
bedömningen tagils hänsyn lill sådana särskilda omständigheter som tillgång till
högre utbildning och forskning samt behovet av särskilda regionalpolitiska
insatser.
Delegationen
föreslår med dessa utgångspunkter atl följande nio orter skall komma i fråga,
nämligen Linköping, Norrköping, Karlstad, Gävle, Falun/Borlänge, Sundsvall,
Östersund, Umeå och Luleå. Därutöver kan enligt delegationens mening
ytterligare ett antal orter komma i fråga i senare etapper.
Även
om antalet storsladsaltemaliv blir färre än del antal orter som delegationen
har föreslagit för ulflyltning av statlig verksamhet kan alla de föreslagna
orterna anses utgöra så väl utbyggda regionala tillväxt-centra all de lämpar
sig för all dit lokalisera central statlig verksamhet. All statsmakterna ännu
inte tagit slutlig ställning till ell regionalpolitiskt handlingsprogram utgör
därför inte något avgörande skäl för alt skjuta på elt beslut om omlokalisering
av central statlig verksamhet.
Jag
vill understryka atl de nu framlagda förslagen om utiokaliseringar inle innebär
atl ställning lagils lill frågan om vilka orter som bör klassificeras som storsladsaltemaliv.
Utöver
de orter som delegationen har föreslagit vill jag förorda även Jönköping och
Borås som lokaliseringsorter i della sammanhang. Viss statlig verksamhet av
särskild karaktär föreslås härutöver flyttas till Uppsala. Även de nu nämnda
orterna uppfyller de förutsättningar jag nyss har angett.
Att
antalet lokaliseringsorter kan begränsas är avgörande för all mer väsentliga
regionalpolitiska effekter skall uppnås och för alt myndigheterna skall fungera
effektivt med hänsyn till bl. a. kontakter med andra myndigheter med Ukartad
verksamhet. Därför är det inte möjligt atl tillgodose de krav på väsentligt
fler lokaliseringsorter som har förts fram av bl. a. vissa remissinstanser. Della
utesluter dock inle, atl för-
Prop.
1971: 29 125
slag framdeles om ytterligare omlokalisering av central
statlig verksamhet kan komma all avse även ell fåtal andra orter.
Utlokalisering av myndigheter
När det gällt att välja ut verksamheter som bör kunna flytta
ut från stockholmsområdet har delegationen undantagit vissa myndigheter, bl. a.
sådana som har särskilt omfattande kontakter med statsmakterna. Vid sina
ställningstaganden lill omlokalisering har delegationen arbetat efter i
huvudsak två principer. Den ena innebär atl myndigheter som har behov av
samarbete eller bedriver likartad verksamhet förs samman liU grupper. Därjämte
har delegationen beaktat vissa myndigheters behov av kontakter med högre
utbildning och forskning. En annan princip är all myndigheter som har del
största behovet av täta kontakter med kvarvarande verksamheter i
stockholmsområdet förläggs närmast huvudstaden.
Delegationen
har sålunda med hänsyn lill myndigheternas behov av inbördes kontakter
föreslagit atl lantmäteristyrelsen, centralnämnden för fastighetsdata, rikets
allmänna kartverk, lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen lokaliseras till samma
ort. Dessa myndigheter har föreslagits bli förlagda lill Gävle med hänsyn liU
behovet av goda kommunikationer med Stockholm. Centralnämnden för
fastighetsdata har godtagit förslaget medan de övriga avstyrkt ulflyllning.
Lanlbruksstyrelsen
anser all delegationen har överdrivit betydelsen av kontakterna med exempelvis lanlmäteristyrelsen.
Även lanlmäleri-styrelsen framhåller alt kontakterna med lantbruksstyrelsen och
skogsstyrelsen inte är så framträdande alt de motiverar en samlokalisering, Lantbruksslyrelsen
anser all det vore lämpligare alt flytta till en ort söder om Stockholm.
Delegationen
har beträffande sjöfartsverket, luftfartsverket och SMHI pekat på dessa
myndigheters inbördes kontakter och föreslagit alt de skaU omlokaliseras lill
Norrköping. Till samma ort har föreslagils utflyttning av statens
invandrarverk, kriminalvårdsstyrelsen och statens institut för byggnadsforskning.
Sistnämnda myndigheter har inga omfattande inbördes kontakter eller kontakter
med sjöfartsverket, luftfartsverket och SMHI. Däremot har delegationen bedömt atl
de har större behov av samarbete med i stockholmsområdet kvarvarande organ än
flertalet övriga organ som har föreslagits bli omlokaliserade. Därför har
delegationen föreslagit atl även dessa organ flyttas till Norrköping för atl de
relativt lätt skall kunna nå Stockholm. Institutet för byggnadsforskning har
vidare ansetts ha behov av goda kommunikationer också med övriga
universitetsorter. Vid remissbehandlingen har de av omflyttningen berörda
myndigheterna stäUl sig av\'isande lill utflyttning. Statens institut för
byggnadsforskning pekar bl. a. på alt
5t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 29
Prop. 1971: 29 126
inget
av de organ som föreslagils bli omlokaliserade tillsammans med institutet har
samma anknytning lill samhällsplaneringsfrågor som institutet.
Delegationen
har föreslagit alt riksförsäkringsverket, statens personalpensionsverk och
centrala studiehjälpsnämnden flyttas lill Sundsvall. Dessa myndigheter
bedriver enligt delegationen likartad verksamhet i den meningen att deras
huvuduppgift är all betala ul medel till enskilda personer. Vid
remissbehandlingen har starka invändningar riktats mot förslaget.
Riksförsäkringsverket framhåller all dess huvuduppgift inle är alt betala ul
medel lill enskilda personer ulan att leda och utöva tillsyn över den alhnänna
försäkringen och alt pröva besvär över de allmänna försäkringskassornas beslut.
Delegationen
har vidare föreslagit all skogshögskolan, arbetsmedicinska institutet och TRU-kommittén,
som samtliga har behov av kontakter med högre utbildning och forskning, omlokaliseras
till Umeå. Motivet alt förlägga skogshögskolan lill Umeå skulle vara all Umeå
har fler ämnesområden som berör skogshögskolans verksamhet än vad Linköping
som vore ett tänkbart alternativ har. Vad gäller TRU-kommittén har
delegationen pekat på att fördelar bör kunna vinnas genom en förläggning av
Sveriges Radios utbildningsenhet till samma ort som TRU-kommittén. Vid
remissbehandlingen har kritik riktals mol en förläggning av arbetsmedicinska
institutet tUl Umeå. Sålunda motsätter sig LO en flyttning med hänsyn bl. a. lill
att det f. n. inle finns teknisk fakultet vid Umeå universitet. Även arbelarskyddsstyrelsen
ställer sig avvisande till en omlokalisering av institutet. Beträffande TRU-kommittén
har Sveriges Radio tillstyrkt en samförläggning med sin utbildningsenhet men
motsatt sig att de båda organen flyttas till Umeå. Skogshögskolans styrelse har
i princip inte något all invända mol en omlokalisering helt eller delvis men
anser all ell slutligt ställningstagande bör föregås av en grundlig utredning.
Med
hänsyn till alt Linköping har en högskolenhel med bl. a. medicinska och
tekniska fakulteter har delegationen föreslagit all statens rättskemiska laboratoriiun
och statens kriminaltekniska laboratorium omlokaliseras dit. Rättskemiska
laboratoriet bör enligt delegationen också vara förlagt i anknytning lill ett
större sjukhus. De båda laboratorierna motsätter sig ulflyltning.
Kriminaltekniska laboratoriet åberopar kontakter med rikspolisstyrelsen, vilken
senare myndighet dock anser att de med flyttningen förenade ölägenheterna inle
är av sådan omfattning alt de bör hindra en omlokalisering om en sådan ur
vidare synpunkter anses angelägen.
Delegationen
konstaterar beträffande Sveriges geologiska undersökning alt SGU bedriver en
omfattande verksamhet i bl. a. övre Norrland. Med hänsyn härtill och till SGU:s
behov av kontakter med viss teknisk forskning och utbildning har delegationen
föreslagit alt SGU
Prop. 1971: 29 127
lokaliseras tiU Luleå. I sammanhanget erinras om all 1970
års riksdag (prop. 1970: 88, SU 1970: 133, rskr 1970: 296) har beslutat att en
enhet för högre teknisk utbildning och forskning skall förläggas lill Luleå. I
propositionen framhölls bl. a. atl den fortsatta planeringen av en sådan enhet
i Luleå bör bedrivas med sikte på all en flyttning till Luleå av vissa delar av
sektionen för bergsvetenskap vid tekniska högskolan i Stockholm skall komma
till slånd. Delegationen har även föreslagit atl statens geotekniska institut
lokaliseras till Luleå. Enligt delegationens mening bör nämligen institutet
lokaliseras till samma ort som SGU och bergssektionen vid tekniska högskolan i
Stockholm. Såväl SGU som geotekniska institutet motsätter sig utflyttning till
Luleå. Bägge myndigheterna framhåller alt huvuddelen av deras verksamhet är
förlagd lill södra och mellersta delarna av landet.
Delegationens omlokaliseringsförslag berör också några
militära myndigheter. Sålunda har delegationen förslagit alt försvarets sjukvårdsstyrelse,
militärpsykologiska institutet och värnpliktsverket flyttas till Karlstad.
Delegationen pekar på all det i Karlstad finns militärt förband, mUilärområdesstab,
försvarsområdesstab och inskrivningscentral. De av förslaget berörda
myndigheterna avstyrker utflyttning. Överbefälhavaren och försvarets ralionaliseringsinslilut
intar dock en positiv hållning till förslaget beträffande militärpsykologiska
institutet och vämpliktsverket.
Om en för krigsmakten gemensam förvaltningsskola och en
arméns tekniska skola inrättas, bör dessa enligt delegationens förslag
förläggas till Östersund. Delegationen har även i detta fall pekat på
förekomsten av mUilärområdesstab, försvarsområdesslab och inskrivningscentral. Förslagel
rörande förvallningsskolan har lämnats utan större erinringar vid
remissbehandlingen. Vad arméns tekniska skola beträffar, har chefen för armén,
vars synpunkter delas av överbefälhavaren, dock ansett atl beslut om
lokalisering bör anslå till dess en av honom själv tillsatt utredning om
lokaliseringen avslutats.
Delegationen har slutligen föreslagit att domänverket
skall omlokaliseras. Verkels centralförvallning bör förläggas lill en ort som
ligger i närheten av centrum för verkels verksamhetsområde. Eftersom verkels
ekonomiska tyngdpunkt därvid beaktats har delegationen föreslagit Falun/Borlänge
som lokaliseringsorl. Domänverket har motsatt sig utflyttning från
stockholmsområdet under åberopande av främst företagsekonomiska motiv.
Efter samråd med berörda departementschefer får jag anföra
följande. Jag anser alt delegationens förslag till sin allmänna inriktning och
omfattning är väl avvägt. Förslaget kan enligt min mening i huvudsak läggas
till grund för ett ställningstagande till omlokalisering av viss central
statlig verksamhet. Mot bakgrund av vad som har fram-
Prop.
1971: 29 128
kommit bl. a. i samband med remissbehandlingen anser jag
dock vissa avvikelser i förhållande till delegationens förslag vara motiverade.
Vad först gäller Gävle-gruppen delar jag den uppfattning
som vissa remissinstanser har fört fram, nämligen alt behovet av samarbete
mellan å ena sidan centralnämnden för fastighetsdata, lantmäteristyrelsen och
rikets allmänna kartverk och å den andra lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen
inle är så betydelsefullt alt samlokalisering är nödvändig. Lantbruksstyrelsen
har framhållit att styrelsen om den skall flyttas ut bör ligga söder om
Stockholm för att därigenom ligga närmare centrum av sill verksamhetsområde.
Motsvarande gäller även för skogsstyrelsen. Lantbruksförbundet och RLF har
också understrakit betydelsen av alt man vid valel av lokaliseringsorl tar
vederbörlig hänsyn lill atl lantbruksnäringens tyngdpunkt ligger i södra delen
av landet. Även jag delar uppfattningen alt de båda verken inle bör flyttas
till Gävle. Vid valet av lokaliseringsort vill jag, med hänsyn till atl
Jönköping är beläget centralt såväl i förhållande lill lanlbruksnä-ringens
huvudområden som i kommunikationshänseende, föreslå denna ort.
Med hänvisning lill det anförda och efter samråd med
chefen för jordbruksdepartementet förordar jag således all lantbruksslyrelsen
och skogsstyrelsen flyttas till Jönköping. Efter kontakter med företrädare för
jordbrukels organisationer har jag erfarit atl man överväger all flytta
huvudorganisationerna från Stockholm under förutsättning all de centrala
statliga organ som har stor betydelse för lantbruket också flyttas ut. Del har
vid dessa kontakter vidare framkommil all organisationerna anser Jönköping
vara lämplig som lokaliseringsort. I den mån del visar sig all jordbrukets huvudorganisationer
flyttar ul bör del övervägas all flytta även andra statliga organ på
jordbrukels område liU Jönköping.
Vidare förordar jag, efter samråd med berörda
departementschefer, alt lantmäteristyrelsen, centralnämnden för fastighetsdata
och rikets allmänna karlverk i enlighet med delegationens förslag flyttas till
Gävle. Därigenom kommer lill sistnämnda ort alt flytta myndigheter som har sin
verksamhet till huvudsaklig del inriktad på fysisk samhäUsplanering. För atl
koncentrera ytterligare sådan verksamhet lill Gävle förordar jag, efter samråd
med chefen för inrikesdepartementet, att även statens institut för
byggnadsforskning flyttas dit. Institutet har, som det självt understryker,
inget större kontaktbehov med övriga myndigheter som har föreslagits flytta
till Norrköping. I stället bör institutet förläggas lill en ort dit andra
myndigheter med sin verksamhet inom fysisk samhällsplanering föreslagits eller
kommer alt föreslås flytta. För institutets lokalisering till Gävle talar också
närheten till i första hand Uppsala men även Stockholm, vilket i viss mån
tillgodoser
Prop.
1971:29 129
de krav på kontakter med universitet och högskolor som inslilulel
har betonat.
Beträffande
Norrköpings-gruppen biträder jag delegationens förslag i så måtto alt jag,
efter samråd med berörda departementschefer, förordar att sjöfartsverkets centralförvaltning,
luftfartsverkets centralförvaltning, SMHI, statens invandrarverk och kriminalvårdsstyrelsen
omlokaliseras till Norrköping.
Sundsvalls-gruppen
domineras främst av riksförsäkringsverket. En pågående rationalisering av
socialförsäkringens administration har aktualiserat en decentralisering av
verkets befattning med yrkesskadeärenden och avgiftsdebitering. En utredning
rörande yrkesskadeförsäkringen, som chefen för socialdepartementet inom kort
ämnar föreslå, kommer bl. a. alt få lill uppgift att lägga fram förslag till en
överflyttning av yrkesskadeärendena i första instans från riksförsäkringsverket
lill försäkringskassorna. Arbetsuppgifter motsvarande ca 200 tjänster i
riksförsäkringsverket bör därigenom kunna flyttas över till
försäkringskassorna.
Arbetet
med debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter lill socialförsäkringen
kommer atl väsentligt förenklas genom en föreslagen omläggning av
yrkesskadeförsäkringens finansiering. Kungl. Maj:t har i anslutning härtill
beslutat uppdra ål riksförsäkringsverket atl i samråd med statskontoret och riksskatteverket
lägga fram förslag om överflyttning av avgiflsdebitering m. m. från
riksförsäkringsverket till de lokala skattemyndigheterna, som redan nu svarar
för vissa hithörande uppgifter. De arbetsuppgifter som berörs motsvarar inemot
200 tjänster i riksförsäkringsverket.
Riksförsäkringsverkets
härefter kvarstående uppgifter omfattar dess lednings-, planerings- och
utredningsfunktioner samt dess besvärsavdelning. Härtill kommer de till dess ÄDB-enhel
knutna ulbetalningsfunk-tionerna. I fråga om denna senare enhet, som har ca 200
anställda, förordar jag efter samråd med chefen för socialdepartementet, i
enlighet med delegationens förslag en flyttning till Sundsvall. Planeringen av
utflyttningen bör ske i anslutning till det arbete som pågår angående socialförsäkringens
datafrågor. Vissa övergångsåtgärder kan aktualiseras för all säkerställa all
utbetalningar av bl. a. folkpensioner kan ske utan störningar. Den återstående
delen av riksförsäkringsverket innefattar utpräglat centrala funktioner på
socialförsäkringsområdet. Det föreligger därför särskilda skäl för en fortsatt
lokalisering till Stockholm av denna verksamhet. Jag är efter samråd med chefen
för socialdepartementet inle beredd alt biträda delegationens förslag i denna
del. Della innebär sammanfattningsvis atl av verkets 935 tjänster ca 600 kommer
atl lokaliseras utanför verkets centrala förvallning i Stockholm.
I fråga om
statens personalpeusionsverk och centrala studiehjcUps-nämnden tillstyrker jag
delegationens förslag och förordar, efter sam-
Prop. 1971: 29 130
råd
med chefen för utbildningsdepartementet samt statsråden Moberg och Löfberg, all
dessa myndigheter i sin helhet flyttas till Sundsvall.
Beträffande
Umeå-gruppen delar jag uppfattningen, att skogshögskolan bör flyttas lill Umeå.
Delegationen har framhållit, all Je närmare förutsättningarna för samarbetet
mellan högskolan och universitetet i Umeå bör prövas. Jag finner del naturligt atl
dessa förutsättningar prövas. Om del vid denna prövning visar sig all det
finns skäl för alt integrera någon av skogshögskolans institutioner inle med universitetet
i Umeå utan i stället med annan forskning och utbUdning t. ex. vid lantbrukshögskolan,
bör så kunna ske. Jag vill även erinra om all skogshögskolan har en avdelning i
Garpenberg. Självfallet berörs inle denna av förslagel. Om del skulle visa sig
lämpligt, bör denna avdelning kunna byggas ul ytterligare. En viss integrering
med t. ex. lantbrukshögskolan eller utbyggnad av avdelningen i Garpenberg bör
dock inte hindras av skogshögskolans flyttning. Jag förordar således efter
samråd med chefen för jordbruksdepartementet, all skogshögskolan flyttas till
Umeå.
Arbetsmedicinska
institutets verksamhet är helt inriktad på arbetarskydds- och arbelsmiljöfrågorna
och har därigenom ett nära samband med arbelarskyddsstyrelsen. Efter samråd med
chefen för socialdepartementet vUl jag anföra följande. Samordningsbehovet
mellan de båda arbetarskyddsorganen är så starkt all en integrering av
institutet i arbelarskyddsstyrelsen bör komma lill slånd. Arbelsmiljöutredningen
skall enligt sina direktiv se över arbetarskyddets organisation och även pröva
frågan om arbetsmedicinska institutets ställning. På anmälan av chefen för
socialdepartementet tidigare denna dag har utredningen fåll i uppdrag alt
framlägga förslag om de närmare formerna för arbetsmedicinska institutets
integrering i arbelarskyddsstyrelsen. Frågan om omlokalisering för arbetsmedicinska
institutet kommer därigenom i ett nytt läge. Med hänsyn härtill kan jag inle
förorda delegationens förslag rörande arbetsmedicinska institutet.
En
viss verksamhet på det arbetsmedicinska området har börjat växa fram vid
universitetet i Umeå. Del är önskvärt alt ta tillvara de möjligheter som
därigenom finns atl i Umeå förlägga en filial till arbetsmedicinska instilulel
som en utbyggnad av institutets verksamhet. Enligt preliminära undersökningar
bör en sådan fiUal med elt 40-lal anställda kunna ge tUlräckligt underlag för
en effektiv organisation om den på lämpligl sätt samordnas med den verksamhet
på della område som redan i viss mån bedrivs vid universitetet i Umeå. ArbelsmUjöutred-ningen
har denna dag fått i uppdrag all framlägga förslag även i denna fråga.
När
del gäller TRU-kommittén anser jag atl kommitténs produktionsenhet och i varje
fall de delar av Sveriges Radio utbildningsenhet som svarar för skolprogramverksamhelen
bör förläggas till samma ort.
Prop.
1971: 29 131
I fråga om lokaliseringsorten anser jag i likhet med
Sveriges Radio atl de båda organen har så storl behov av täta kontakter med
verksamheten i storstockholmsområdet atl de bör placeras så nära Stockholm som
möjligt. Jag förordar därför, efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet
och statsrådet Moberg, atl de båda organen lokaliseras till Norrköping.
Beträffande Linköpings-gruppen har jag inget atl erinra
mot delegationens förslag ulan förordar efter samråd med berörda departementschefer
atl statens rättskemiska laboratorium och statens kriminaltekniska
laboratorium flyttas till Linköping. Det förhållandet att socialstyrelsen nyligen
har lillsatl en utredning om rätlskemiska laboratoriets organisation utgör
enligt min mening inte något hinder för ell beslut om alt flytta laboratoriets
verksamhet till Linköping. Socialstyrelsens fortsatta utredningsarbete bör ske
med utgångspunkt häri.
Vad gäller de myndigheter som föreslagils flytta lill
Luleå, nämligen statens geotekniska institut och Sveriges geologiska
undersökning, anser jag att de föreslagna omlokaliseringarna bör modifieras.
Med hänsyn bl. a. lill atl geotekniska institutet har huvuddelen av sin uppdragsverksamhet
i södra och mellersta Sverige och att del finns påtagliga risker för alt denna
skulle reduceras kraftigt vid en lokalisering till Luleå, är del lämpligt alt
institutet flyttas till en ort i södra Sverige. I della sammanhang vill jag
erinra om atl chefen för korrununikations-deparlemenlel tidigare denna dag har
föreslagit atl ett väglrafikinslilul inrättas och all detta förläggs lill
Linköping. Eftersom det med hänsyn till samarbelsbehovel är angelägel alt geotekniska
institutet lokaliseras till samma ort som väglrafikinslilutet, förordar jag
efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet, all geotekniska inslilulel
lokaliseras lill Linköping.
Beträffande SGU vill jag peka på att även denna myndighet
har en mycket stor del av sin verksamhet i södra och mellersta delama av landet.
Den geologiska karteringen, inventeringen av sand-, grus- och grundvatlentillgångar
saml uppdragsverksamheten beräknas under överskådlig tid vara koncentrerad lill
södra och mellersta Sverige. En betydande malmlelning torde emellertid även i
framliden komma att ske i övre Norrland. För SGU:s verksamhet är vidare en nära
kontakt med den naturvetenskapUga forskningen vid universitet av stor betydelse.
Med hänsyn tiU vad jag här anfört och efter samråd med chefen för
industridepartementet förordar jag, att huvuddelen av SGU förläggs lill
Uppsala. Jag har härvid beaktat stadens goda kommunikationer med huvuddelen av
verkels arbetsområden liksom möjligheterna lUl samarbete med geovelenskaplig
forskning vid universitetet i Uppsala. Malmletningsverksamhelen i övre Norrland
och de aktiviteter inom skilda enheter av SGU som har samband med denna
motiverar emellertid en förläggning av en betydande enhet till Luleå. En sådan
Prop. 1971: 29 132
enhet bör tillsammans med den utbildnings- och
forskningsverksamhet inom det gruv- och geovetenskapliga området som anses bli
förlagd till den nya högskolenhelen för högre teknisk utbildning och forskning
i Luleå kunna bilda en myckel slagkraftig kombination av resurser för
forsknings- och utvecklingsarbete inom ifrågavarande områden. Omfattningen av SGU:s
nuvarande verksamhet i Mala påverkas ej av den föreslagna omlokaliseringen.
Däremot kommer naturiigen verksamheten i Mala all framdeles ledas från Luleå.
Av de ca 260 anställda vid SGU i Stockholm beräknas drygt 160 bli sysselsatta i
Uppsala och inemot 100 i Luleå.
I fråga om
Karlstads-gruppen har jag ingen erinran mol delegationens förslag. Efter samråd
med chefen för försvarsdepartementet förordar jag således all försvarets
sjukvårdsstyrelse, militärpsykologiska institutet och värnpliktsverket flyttas
till Karlstad. Som jag kommer all redovisa i del följande föreslås utöver dessa
enheter, all även delar av försvarels materielverk lokaliseras lill Karlstad.
Jag tillstyrker vidare efter samråd med chefen för
försvarsdepartementet alt, sedan beslut fallals om inrättande av en för
krigsmakten gemensam förvaltningsskola och en teknisk skola för armén, dessa
förläggs till Östersund. Beträffande arméns tekniska skola beräknas i en
första etapp, som avser omlokalisering från Stockholm, sysselsättningen lill
ca 70 anställda. Skolan lorde längre fram komma all sysselsätta ca 200 efter
vissa sammanslagningar. I det följande kommer förslag även atl redovisas all en
ny socialhögskola förläggs till Östersund.
Delegationen
har föreslagit all domänverkets centralförvaltning skall flytta tUl
Falun/Borlänge-regionen. Efter samråd med chefen för induslridepartemenlet
tillstyrker jag detta förslag. När del gäller lokaliseringsorten förordar jag
Borlänge. Som motiv härför kan frärast anföras behovet av differentiering av
arbetsmarknaden i Borlänge. Med hänsyn till all Borlänge och Falun kan
betraktas som en näringsgeografisk enhet och till all domänverket redan har en
lokalförvaltning i Falun finner jag del naturligt att de båda kommunerna nära
samråder med varandra i frågor rörande domänverkels lokalisering lill regionen.
Jag vill i sammanhanget erinra om atl när regeringen lämnade sitt raedgivande
till att domänverket fick flytta lill sina nya lokaler i Bergshamra förutsattes
all flyttningen kunde bli av temporär natur. Medgivandel innebar således inle
all domänverket skulle undantas från Kungl. Maj:ts prövning av delegationens
förslag.
Som jag
tidigare redovisat har lokaliseringsfrågan behandlats också av andra
utredningar. Jag går nu över lill alt redovisa dessa övriga förslag.
Lokaliseringen av mynt- och medaljlillverkningen har
utretts vid flera tillfällen sedan början av 1960-talel. Är 1967 föreslog
statskontoret en förläggning till Tumba och året därpå föreslog mynt- och
juste-
Prop. 1971: 29 133
ringsverket,
efter ytterligare utredning, Eskilstuna eller Norrköping som lokaliseringsorl.
I början av år 1969 uppdrog Kungl. Maj:l åt mynt- och justeringsverket och
byggnadsstyrelsen att förbereda en utflyttning lUl EskUsluna. Vid
riksdagsbehandlingen samma år av anslaget till mynt- och justeringsverket
förklarade slatsulskottet, i anledning av motioner i ämnet, sig inte ha något
att erinra mol en lokalisering lill Eskilstuna, men uttalade atl om mera väsenlliga
avvikelser från tidigare ekonomiska kalkyler inträffade kunde del vara
motiverat att ytterligare förläggningsallernativ studerades. De ekonomiska
kalkylerna vid en förläggning till Eskilstuna visade sig hålla väl och i 1970
års slatsverksproposition begärdes medel för en nybyggnad för ändamålet. Sedan
riksdagen uttalat sig för fömyade överväganden i frågan har ytterligare
undersökningar genomförts, vilket redovisats i det föregående. Nu bör frågan om
lokaliseringen av mynt- och medaljtillverkningen få sin definitiva lösning. De
senaste undersökningarna styrker det tidigare förslaget, nämligen atl en
lokalisering lill Eskilstuna är lämplig. Som enda reaUsliska alternativ härtill
har Norrköping förts fram.
Eskilstuna
har redan en betydande, industriellt inriktad statlig verksamhet. Med hänsyn
till karaktären av den verksamhet som mynttillverkningen utgör ligger del
därför närmare till hands atl anknyta lill denna miljö. Jag förordar således
all mynt- och medaljlillverkningen vid mynt- och justeringsverket lokaliseras lUl
Eskilstuna.
Delegationen har tidigare
i annat sammanhang föreslagit alt statens provningsanstalt skall förläggas lill
Studsvik. Förslagel motiverades i huvudsak med de samordningsvinster som skulle
uppkomma genom lokalisering tiUsammans med AB Atomenergi. Jag anser inte dessa
vinster större än alt de regionalpolitiska skälen bör överväga vid valel av
lokaliseringsorl för provningsanstalten. Efter samråd med chefen för
industridepartementet föroidar jag därvid Borås. Beträffande valet av Borås som
lokaliseringsorl vill jag anföra följande. Såsom senast underslrukits av
TEKO-utredningen bör Borås få ett tillskott av statlig verksamhet med hänsyn
till det ensidiga näringslivet och de strukturella problem som textil- och konfeklionsinduslrin
har. Borås kan vidare erbjuda provningsanstallen en mångsidig industriell och
teknisk miljö inom rimliga rese- och transportavstånd.
Del
relativt stora behovet av provningsresurser för bl. a. byggnadstekniska
provningar i storstockholmsområdel bör tillgodoses även efter en omlokalisering
med hjälp av en särskild stockholmsfilial till provningsanstallen.
Vid
en omlokalisering av provningsanstalten enligt dc riktlinjer som jag nyss
dragit upp beräknar jag atl ca 150 av de sammanlagt ca 220 anställda som nu är
verksamma i Stockholm kommer atl beröras av utflyttningen.
Prop. 1971:
29 134
Jag vill i detta sammanhang redovisa vissa andra förslag
till omlokalisering av central statlig verksamhet.
Chefen för kommunikationsdepartementet har tidigare denna
dag föreslagit atl ett väglrafikinslilul inrättas och all institutet förläggs
till Linköping. Della institut beräknas sysselsätta ca 150 personer.
Senare denna dag kommer chefen för jordbruksdepartemenlel
all föreslå all en ny organisation för livsmedelskontrollen, statens
livsmedelsverk, förläggs till Uppsala med hänsyn lill behovet av samarbete rried
den forskning som bedrivs vid lantbrukshögskolan, veterinärhögskolan och
statens veterinärmedicinska anstalt. Livsmedelsverket kommer alt ha ca 185
anställda.
Vidare kommer chefen för justiliedeparlemenlet alt i
särskild proposilion föreslå bl. a. förläggning av två avdelningar i den
utbyggda kammarrättsorganisalionen till Sundsvall.
Chefen för försvarsdepartementet kommer atl i särskild
proposition föreslå att vissa delar av försvarets materielverk kommer att
lokaliseras utanför storslockholmsområdet. Della förslag grundas på ell belänkande
från försvarels materielanskaffningsutredning rörande omorganisationen av
denna verksamhet. Förslaget innebär all delar av försvarets materielverk
flyttas lill Karlstad samt vissa övriga orter i landet. Flyttningen till
Karlstad kommer atl beröra ca 400 anställda raedan de övriga ulflyllningarna
beräknas beröra ca 200 anställda.
Slutligen kommer chefen för utbildningsdepartementet och
statsrådet Moberg all i särskUda propositioner lägga fram förslag om inrättande
av en bibliotekshögskola och en ny socialhögskola. Bibliotekshögskolan kommer
därvid alt föreslås bli lokaliserad till Borås. Socialhögskolan kommer, som jag
redan nämnt, atl föreslås bli förlagd lUl Östersund.
Genom de denna dag framlagda förslagen kommer således
statlig verksamhet i betydande omfattning all flyttas från storstockholmsområdel.
Därigenom kommer vissa orter alt få omfattande tillskott av sys-selsätlningstillfäUen.
Som jag tidigare har framhållit är det rimligt alt ulgå från att de indirekta sysselsättningsmässiga
effekterna blir väsentligt större än vad antalet anställda ger vid handen.
Inte minst gäller della för lokalisering av utbildningsanstalter. Jag vill dock
åter erinra om att de nu framlagda förslagen utgör en första etapp och jag
förutsätter att ytterligare central statlig verksamhet skaU kunna flyttas ul.
De i denna etapp framlagda förslagen sammanfattas i
följande tablå:
Antal anställda (avrundade tal)
Linköping
Statens kriminaltekniska laboratorium Statens
rättskemiska laboratorium Statens geotekniska institut Vägtrafik institutet
ca
60
85
80
150
375
Norrköping
Statens invandrarverk
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut Luftfartsverket
Sjöfartsverket Kriminalvårdsstyrelsen TRU-kominittén Sveriges Radios
utbildningsenhet
ca ca
210
400 305
290 300 135 160
1800
Jönköping
Lantbruksstyrelsen Skogsstyrelsen
170 95
265
Borås
Statens provningsanstalt Bibliotekshögskola
ca ca
150 40
»190
Karlstad
Värnpliktsverket Militärpsykologiska institutet
Försvarets sjukvårdsstyrelse Försvarets materielverk, del av
ca
75
40
110
400
625
Borlänge
Domänverket
400
Gävle
Lantmäteristyrelsen Rikets allmänna kartverk
Centralnämnden för fastighetsdala Statens institut för byggnadsforskning
170
520
70
160
920
Sundsvall
Statens personalpensionsverk Centrala
studiehjälpsnämnden Riksförsäkringsverket, del av Kammarrätten, två
avdelningar
ca ca
245
90
200
25
560
Östersund
Försvarets förvaltningsskola Arméns tekniska skola
Socialhögskola
ca ca ca
50
'200
40
= 290
Umeå
Skogshögskolan Arbetsmedicinska institutet, filial
ca
330 40
'370
Luleå
Sveriges geologiska undersökning, del av
ca
100
Eskilstuna
Mynt- och justeringsverket, del av
50
Uppsala
Statens livsmedelsverk
Sveriges geologiska undersökning, del av
Totah
ca
185 160
345
ca 6 300
1
Avser beräknat antal anställda på sikt; i första etappen ca 70. " Utöver
de angivna talen, som avser antal anställda, tillkommer i Borås, Östersund och
Umeå elever vid resp. utbildningsanstalt.
Åtgärder
i samband med omlokalisering
I
likhet med delegationen anser jag alt det är angeläget att stora ansträngningar
görs från arbetsgivaren/statens sida för all lindra de omställningsproblem som
uppstår för berörd personal. Det är vidare angelägel att omlokaliseringen
genomförs på elt sådant sätt atl störningarna i myndigheternas verksamhet blir
så små som möjligt.
Prop. 1971: 29 136
Planering
av omlokaliseringen
Delegationen
tar upp en rad övergångsproblem som kan uppkomma i samband med en utflyttning.
Bl. a. påpekar delegationen all en viss del av personalen av skUda anledningar
kommer all sluta sina anställningar efter del all beslut fattats om omlokalisering
och fram lill liden för utflyttningen. Övergångsvis kan också vissa problem
föreligga all rekrytera lämplig personal på lokaliseringsorterna. Del är därför
enligt delegationen av vikt alt omlokaliseringarna planeras ingående så alt produktionsstörningar
inle allvarligt skall försämra verksamheten. Jag delar denna uppfattning. För
all lösa uppkommande problem pekar delegationen på möjligheten atl flytta ul
verksamheten i etapper saml alt dubblera tjänster och utrustning. För egen del
anser jag alt del i undanlagsfall, framför allt i fråga om större myndigheter,
kan vara lämpligl all flytta ut verksamheten i flera etapper. I viss begränsad
utsträckning bör vidare tjänster kunna dubbleras under en övergångsperiod, om
allvarliga störningar i verksamheten annars skulUe uppslå.
Delegationen
framhåller alt rekryleringssvårigheterna på sikt inle bör överdrivas. Del finns
faktorer som talar för all orter av sådan storleksordning som de föreslagna ler
sig relativt attraktiva i förhållande till storslockholmsområdet. Bland sådana
faktorer nämns närhet till högre utbildning, bra kommunikationer saml god
tillgång till bosläder och olika slag av kommunal service. För verksamhetens bedrivande
är del väsentligt med goda kontakter med i Stockholm kvarvarande statlig
verksamhet. Delegationen har lagt särskild vikt vid atl de utvalda orterna
skall ha goda kommunikationer med framför allt Stockholm men även med landet i övrigl.
Delegationen förordar dock all särskilda insatser görs för atl ytterligare
förbättra kommunikationerna på lokaliseringsorterna. Även vid remissförfarandet
har framförls krav på förbättrade kommunikationer. Vidare har flera remissinstanser
framhållit vikten av tillgång lUl goda bosläder. Härvid har bl. a. några
berörda länsstyrelser framhållit atl en extra bostadskvol kan krävas för att
klara bostadsförsörjningen på lokaliseringsorterna.
Även
jag anser atl närhet till högre utbildning saml tillgång till goda
kommunikationer och bosläder är av stor vikt för berörda organ och deras
personal. Frågan om forlsall decentralisering av den högre utbildningen prövas
f. n. av 1968 års ulbildningsulredning (LT 68). Jag utgår från alt denna
utredning i sitt arbete beaktar konsekvensema av att mina här framlagda förslag
om utlokalisering av statiig verksamhet genomförs. Jag finner efter samråd med
chefen fÖr utbildningsdepartementet och statsrådet Moberg att utöver de
förut nämnda lokaliseringsorterna ytterligare några få bör kunna komma i
fråga för högre utbildning. Även om de av mig föreslagna lokaliseringsorterna
redan har goda kommunikationer, delar jag delegationens uppfattning all
särskilda
Prop.
1971: 29 137
insatser bör göras för all ytterUgare förbättra
kommunikationerna med Stockholm och även i möjligaste mån med landet i övrigl.
Jag anser mig ha anledning atl utgå från att berörda myndigheter resp. företag
på kommunikationsområdet kommer alt ha sin uppmärksamhet riktad på dessa
frågor.
Delegationen har besökt samtliga de av delegationen
föreslagna orterna för alt bl. a. informera sig om kommunernas möjligheter alt
lösa bostadsfrågan. Del är delegationens uppfattning all samtliga dessa orter
fyller högt ställda anspråk på service i olika avseenden. Jag har vidare
inhämtat från chefen för inrikesdepartementet alt utrymme torde finnas i bostadsbyggnadsplanema
för atl tillgodose behovet av bostäder på de aktuella ortema.
När del gäller planeringen för ulflyltningen av berörda
organ delar jag delegationens uppfattning alt denna planering liksom själva
genomförandet av omlokaliseringen i princip bör ankomma på myndigheterna
själva. Några remissinstanser, däribland slalskonloret och riksrevisionsverket,
anser en central samordning av vissa frågor nödvändig.
Delegationen anser vidare att arbetsgivaren i möjligaste
mån bör bereda sådan personal som av olika anledningar inte anser sig kunna
följa med vid omlokaliseringen likvärdig sysselsättning i storslockholmsområdet.
För administrationen härav föreslår delegationen obligatoriskt samråd med
statens omplaceringsnämnd före återbesättande av lediga platser vid samtliga
statliga organ i storstockholmsområdel. Vidare bör enligt delegationen
övervägas alt i första hand erbjuda anställda vid organ som fortfarande skall
vara lokaliserade i stockholmsområdet all få tjänster som blir vakanta i
utlokaliserade organ. Ett storl antal remissinstanser understryker atl
arbetsgivaren bör skaffa likvärdig anställning i Stockholm för dem som slutar
sin anställning tiU följd av omlokalisering. Några uttrycker dock oro för atl inle
likvärdiga arbetsuppgifter skall finnas, främst för specialiserad personal.
Statens personalnämnd, som i årets statsverksproposition (prop.
1971: 1 bil. 9 s. 69) föreslås bli inrättad, avses vara central myndighet för
den statliga personaladministrationen bl. a. i frågor som rör personaladministrativ
planering inbegripet omplaceringsverksamhet. Jag anser del därför naturligt atl
statens personalnämnd tilldelas en väsentlig roll vid lösandet av
samordningsfrågor av personaladministrativ natur som uppkommer i samband med omlokaliseringen.
Inom försvarsdepartementets område kan visst biträde härvid lämnas av
försvarels personalnämnd.
Delegationen föreslår atl särskilda
organisationskommittéer tillsätts vid samtliga organ som skall omlokaliseras. Della
förslag har tillstyrkts av de remissinstanser som uttalat sig i frågan.
Jag anser det viktigt all sådana organisationskommittéer
inrättas, så att bl. a. berörda arbetstagargrapper bereds möjlighet att delta i
planerings- och utredningsarbetet vid omlokaliseringen. I likhet med delega-
Prop. 1971: 29 138
tionen
anser jag alt organisationskommittéerna bör kunna få speciella resurser för atl
fullgöra sina uppgifter. Delegationen för förvaltningsdemokrati bör närmare
utreda dessa frågor och komma med förslag om vilken sammansättning och vilka
arbetsformer kommittéerna bör få.
Delegationen
för förvältningsdemokrati och statskontoret har ställt sig tveksamma tiU
delegationens förslag all infoga samtliga berörda organ i försöksverksamheten
med förvältningsdemokrati. Jag anser atl myndigheterna själva och deras
personal i samråd med delegationen för förvältningsdemokrati bör få avgöra
frågan om en anslutning lill nämnda försöksverksamhet.
Några
remissinstanser har framhållit alt myndigheternas organisation och
arbetsuppgifter bör ses över i samband med omlokaliseringen. Även jag anser all
del kan vara lämpligl atl myndigheterna i detta sammanhang ser över den
interna organisationen. En sådan översyn bör dock inle sikta lUl någon mer
genomgripande omdaning av organisationen utan huvudsakligen omfatta en
genomgång av befintiiga rutiner och arbetsfördelningen inom byråer och
avdelningar. Della är i och för sig en upppgift som myndigheterna fortlöpande
skall ägna sig ål.
Personalfrågor
Det
är, som jag tidigare framhållit, nödvändigt att göra stora insatser för den
personal som berörs av omlokaliseringarna.
Nu anstäUd
personal vid myndigheter som skall omlokaliseras kan ha mer eller mindre starka
skäl för en önskan atl bo kvar i Stockholm. Tidigare erfarenheter visar enligt
delegationen atl personalen i inte oväsentlig omfattning slutar sina
anställningar i samband med en omlokalisering.
I
viss utsträckning kan enligt min mening omfattningen av en sådan personalavlappning
minskas genom olika åtgärder. Man kan förutsätta alt kännedomen om arbets- och
bostadsförhållandena på den nya orten är otillräcklig i många fall. Redan i ell
myckel tidigt skede bör därför ges en fyllig information i dessa frågor,
samtidigt som upplysning ges om planläggningen i fråga om de nya
arbetslokalerna och om de åtgärder för bostadsanskaffning som planeras. Vidare
bör redan från början klart redovisas vilka ekonomiska stödåtgärder arbetsgivaren
är beredd att sälta in för den som flyttar i samband med omlokalisering. Jag
återkommer senare till denna fråga.
Även
om sådana åtgärder vidtas, kommer det förmodligen atl finnas åtskilliga nu
anställda, som av olika skäl inle önskar följa med lill den nya stalioneringsorlen
och som därför söker sig till andra anställningar i stockholrasområdet.
Bland
de anställda som inle önskar medfölja till den nya stalioneringsorlen kan det
komma alt finnas sådana, som inte har möjlighet alt
Prop. 1971:29 139
själva
finna annan anställning i stockholmsområdet. När omlokaliserings-tidpunklen
närmar sig skulle de komma alt känna sig försatta i en tvångssituation med
hänsyn till den möjlighet att hävda en tjänstgöringsskyldighet på ändrad stalioneringsort,
som anställningsförhållandet innebär. Stödåtgärder bör därför enligt min
mening sättas in tidigt för dem som vill stanna kvar i Stockholm och inte
själva kan finna annan anställning. Om de så önskar, skall dessa åtgärder
inriktas även på anställningar utom den statliga verksamheten. Statens
personalnämnd bör som förut nämnts centralt svara för rekryterings- och omplaceringsfrägor
i samband med omlokalisering.
I
vissa fall kan omskolning till annat yrke underlätta övergång lill annan
anställning. Lön bör i viss omfattning kunna ulgå under liden för sådan omskolning.
För bestridande av lönekostnader i dylika fall liksom i vissa fall då en
definitiv arbetsplacering ännu inle erhållits bör del under sjunde huvudtiteln
uppförda förslagsanslaget lill lönekostnader vid viss omskolning och
omplacering utnyttjas.
Finns
det sedan åtgärder av nu angivet slag genomförts fortfarande kvar personal hos
de olika myndigheterna, som inle önskar tjänstgöra i den nya stalioneringsorlen,
uppkommer frågan i vilken utsträckning tjänstgöringsskyldighet på den nya orten
skall hävdas av arbetsgivaren.
Hos
dessa anställda kan finnas mer eller mindre starka skäl mot en Hyllning från
Stockholm. I möjlig mån bör hänsyn tas till dessa skäl. Prövning måste göras
från fall lill fall. Det måste bedömas hur den anställde berörs av en omflyttning.
Olika skäl kan härvid samverka. Del går därför inle all göra en lista över skäl
som skulle utgöra hinder för flyttning. Betydelsefulla skäl för atl inte
medfölja kan vara makes förvärvsarbete, vård av anhörig, nära förestående
pensionsavgång och hälsoskäl. Innehav av eget hem, bisyssla eller barns
skolgång kan däremot inle var för sig vara motiv nog för atl avböja
omflyttning.
Föreligger
i här avsedda fall tillräckligt vägande skäl, bör den anställde enUgl min
mening garanteras forlsall anställning i Stockholm. Han bör dock efter
omständigheterna kunna åläggas all under längre eller kortare tid tjänstgöra på
myndighetens nya stationeringsorl.
Finns
inte sådana vägande skäl mot en flyttning från Stockholm bör i allmänhet hävdas
skyldighet för den anställde att tjänstgöra på den nya stalioneringsorlen.
En
särskild nämnd bör tillsättas som efter kontakt med den anställ des
organisation har atl la ställning lill om åberopade skäl mol flyttning är att
anse som tillräckligt vägande.
När
det gäller ekonomiska stödåtgärder för den personal som följer med vid omlokaliseringen
berör delegationen bl. a. möjligheterna lill gottgörelse för inkomstbortfall
till följd av placering i lägre ortsgrupp, vidgad rält lill flyltningskoslnadsersättning
och till anstånd med omstationering samt vissa fria resor mellan
lokaliseringsorten och Stockholm..
Prop. 1971: 29 140
Delegationen framhåller dock atl flertalet av dessa
åtgärder är av sådan art all de bör bli föremål för förhandlingar mellan statens
avlalsverk och personalorganisationerna. Jag finner denna uppfattning i och för
sig riktig men vill framhålla all gällande kollektivavtal i viss utsträckning
överlåter åt arbetsgivaren atl medge förmåner utöver dem som uttryckligt
reglerats i avtalet. Så är förhållandel då del gäller kompensation för minskad
lön på grund av placering i lägre orlsgrupp och även då fråga är om vidgade
möjligheter lill ersättning vid flyttning och till anstånd med omstationering.
Enligt vad jag inhämtat förbereds redan nu föreskrifter i berörda hänseenden. I
della sammanhang kan nämnas atl ävtalsverket bl. a. mol bakgrunden av
delegationens uttalanden och remissorganens yttranden har beslutat att
bestämmelserna om förmåner i samband med omstationering skall överses av
verket. Verket avser härefter atl la upp förhandlingar rörande förmånerna med
de statsanställdas huvudorganisationer.
F. n. har en statsanställd möjlighet all under vissa
förutsättningar få statligt bosladsanskaffningslån för atl förvärva bostadsräll
inom bostadsrättsförening. Lånet får inle överstiga 20 000 kr. Jag förordar
all Kungl. Maj:l får medge bosladsanskaffningslån i samband med omlokalisering
i vidare omfattning än f. n. och även för kontantinsats vid inköp av eget hem.
Maximeringen av lånesumman till 20 000 kr. bör dock gälla.
Vad beträffar resor mellan lokaliseringsorlen och
Stockholm lämnar gällande avtal möjlighet lill ersättning för resor för den omlokaliserade
och hans familj vid själva flyttningen och också för andra resor i samband med
flyttningen, t. ex. för alt bese olika bostadsalternativ på lokaliseringsorten.
Del är tveksamt om avtalen även ger möjlighet alt utge ersättning för
familjemedlemmars resor av sistnämnda slag eller för resor som den anställde och
hans familj företar för att efter omlokaliseringen besöka anhöriga och bekanta
i Stockholm. Jag anser skäligt, all sådan ersättning i viss utsträckning skall
kunna beredas vederbörande. Kungl. Maj:l bör därför få möjlighet att meddela
föreskrifter om sådana ersättningar.
Del lorde få ankomma på statens personalnämnd atl även
undersöka vilka ökade resurser som kan behöva tillföras nämnden för all den
skall kunna fullgöra sina uppgifter i samband med omlokaliseringen. Jag kommer
i del följande all förorda all medel bl. a. för detta ändamål anvisas över ell
särskilt anslag under sjunde huvudtiteln.
Flera remissinstanser har tagit upp problemet all skaffa
make eller maka arbete på den nya orten. En praktisk åtgärd för atl underlätta
detta är enligt min mening all arbetsmarknadsstyrelsen tillställer den anställde
platslislor för lokaliseringsorten som avser del aktuella yrkesområdet för
hans make eller maka. Enligt vad jag inhämlal från arbetsmarknadsstyrelsen
finns inget hinder härför. Även i sådana fall bör per-
Prop. 1971: 29 141
sonalnämnderna
kunna hjälpa till med att undersöka möjligheterna till ny anställning.
Jag
utgår från atl i del fortsatta arbetet kommer alt klarläggas i vad mån
motsvarande personalförmåner skall kunna ulgå lill den personal anställd vid
Sveriges Radios utbildningsenhet som svarar för skolpro-gramsverksamhelen.
Jag
vill här slutligen beröra en fråga som har samband med en anställds byle av
lägenhet. Det läget kan uppkomma, alt en anställd som väljer att flytta med vid
omlokaliseringen och därvid ställer sin lägenhet i Stockholm lill
bostadsförmedlingens förfogande efter viss lid önskar återvända till
Stockholm. Enligt vad jag inhämtat från bostadsförmedlingsorganet i
Storstockholm finns en generell rätt atl i sådant fall erhålla en likvärdig
bostad i stockholmsområdet om man återvänder inom två år. Föreligger särskilda
skäl kan denna tidsrymd förlängas.
Lokalförsörjning,
tidsplan och medelsbehov
En
av de faktorer sora styr lidsplanen för ulflyllningarna är, som delegationen
framhållit, möjligheterna att snabbt skaffa lämpliga lokaler. Delegationen
förordar dock all en ny förkortad lokalförsörjningsprocess används för de
byggnadsobjekt som kommer lill slånd i samband med omlokaUseringen. För att erhålla
en effektivare byggprocess bör projektering av nybyggnader t. ex. kunna sällas
igång på grundval av generella program så snart det är klart vilken verksamhetslyp
som skall inrymmas i byggnaderna. Byggandet kan då påbörjas innan slutlig
ställning lagils lill det detaljerade lokalbehovet. Redovisningen för riksdagen
av lokalproduktionen och medelsbehovet skall dock som hittills ske när
projekteringsprocessen nått så långt alt tillförlitlig kostnadsberäkning
föreligger. Det ankommer på Kungl. Maj:t att fatta beslut om erforderlig
komplettering av gällande handläggningsordning för statligt byggande.
Delegationen
har angett att tiden från det alt Kungl. Maj:t lämnar uppdrag i fråga om
översiktlig lokalförsörjningsutredning fram till inflyttningsfärdiga lokaler
enligt den föreslagna processen bör kunna uppgå till 35 år. Jämfört med
normal tidsåtgång för byggnadsstyrelsens projekt innebär det en avsevärd
minskning.
Jag
har inget att erinra raot den av delegationen angivna lidsplanen. Ora beslut
fattas under innevarande budgetår bör således inflyttning på de nya lokaliseruigsorterna
kunna ske under budgetåren 1974/75 och 1975/76.
Investeringsbehovet
i lokaler på de föreslagna orterna har av delegationen uppskattats till ca 280
milj. kr. Härtill kommer kostnader för försvarels utbildningsanstalter i
Östersund. Denna kostnad har av fortifikationsförvallningen bedömts bli ca 60
milj. kr., medan chefen för armén och försvarets rationaliseringsinstitut
uppskattar investeringsbehovet
Prop.
1971: 29 142
till
ca 50 milj. kr. Vidare ingår inte i delegationens beräkning markkostnader,
vilka av naturliga skäl är myckel svåra alt uppskatta. Härutöver kommer
kostnader för inredning och utrustning. Dessa kostnader blir bl. a. beroende av
i vilken utsträckning befintlig inredning och utrustning kan tas med vid omlokaliseringen.
Jag vill i della sammanhang understryka alt uppskattningen av
investeringskostnaderna bygger på mycket översiktliga bedömningar av
lokalbehoven för de berörda myndigheterna m. m. och all dessa lokalbehov inle
varit föremål för någon individuell prövning avseende resp. verksamhels
utveckling. Hänsyn har inte heller lagils lill de modifieringar av
delegationens förslag som jag förordat i det föregående.
Det
bör framhållas att de angivna investeringama i viss omfattning ersätter
investeringar i nya lokaler för statiig verksamhet i storstockholmsområdel. De
angivna investeringarna representerar därför inle en egentlig kostnad för
genomförandel av omlokaliseringen.
Jag
vill i detta sammanhang la upp frågan om behov av särskilda medel för
planerings- och utredningsarbete m. ra. i samband med omlokaliseringarna.
De myndigheter som skall omlokaliseras
kommer, sora jag tidigare anfört, alt få huvudansvaret för sin flyttning.
Myndigheterna kan komma atl behöva särskilda planeringsresurser, bl. a. för de
av mig förordade organisationskommittéernas verksamhet. Jag anser alt raedel
härför bör ställas till förfogande under ett särskilt anslag under sjunde
huvudtiteln. Anslaget bör vidare kunna disponeras av de organ som har centrala
samordnings- och planeringsuppgifler i samband raed omlokaliseringama.
Mot bakgrund av det
anförda förordar jag all ett förslagsanslag på 5 milj. kr. anvisas till
förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet.
Byggnadsstyrelsen har
vidare anmält behov av medel för all kunna köpa mark för de föreslagna
lokaliseringsorterna. Det totala medelsbehovet för markinköp kan, som jag
tidigare nämnl, knappast preciseras idag. Jag förordar all i avvaktan på en
säkrare bedömning för nästa budgetår 25 milj. kr. anvisas för della ändamål.
Sammanfattning
En
bättre balanserad utveckling mellan olika delar av landet framstår som elt av
de centrala målen för den ekonomiska politiken. Det är mot denna bakgrund som
regionalpolitiken successivt utvidgats så alt den i dag inrymmer både en
omfattande planerings-, utrednings- och informationsverksamhet och elt syslem
av betydelsefulla stimulansåtgärder för näringslivet.
Regionalpolitiken
har gett påtagliga resultat. Resultaten framstår ändock som otillräckliga i
relation till probleraens storlek och omfattning.
Prop.
1971:29 143
Därför
är del uppenbart atl även andra medel än de som hittiUs utnyttjats bör komma lill
användning. Elt viktigt sådant medel utgör lokalisering av central statlig förvallning.
Den stora vikt som de
regionala frågorna tUlraäts motiverar all statliga myndigheters och
institutioners lokalisering omprövas systematiskt. Genomgående måste frågan
ställas om en nuvarande eller föreslagen lokalisering är den som bäst
tillgodoser allmänna samhällsintressen. I detta syfte har en prövning av
lokaliseringsfrågan som regel ingått som en uppgift för de utredningar som på
senare tid haft att bedöma organisationsfrågan för olika myndigheter. I delta
syfte har också delegationen för lokalisering av statlig verksamhet inlett en
fullständig genomgång av den statiiga förvaltningen. Resultaten av en första
etapp i delegationens arbete har nyligen presenterats.
De
förslag som lokaliseringsdelegalionen samt vissa andra utredningar lagt fram i
lokaliseringsfrågan bör enligt min mening leda lill positiva åtgärder. Därför
framläggs nu förslag om lokalisering av 30 myndigheter och institutioner och väsenlliga
delar av ytterligare 6 myndigheter och institutioner med sammanlagt ca 6 300
anställda till 13 orter utanför storstockholmsområdel.
Denna
åtgärd bör enligt min mening på ett verksamt sätt bidra liU att stimulera en
positiv utveckling i ett antal större orter i landet som är av stor betydelse
för den framtida regionala utvecklingen. Eftersom åtgärderna kan väntas få
inte obetydliga indirekta effekter bör bidraget lill en förbättring av balansen
på sikt kunna bli större än vad de angivna siffrorna ger vid handen.
De avsevärda fördelarna ur
regionalpolitisk synvinkel är enligt min mening fullt tillräckliga för att
motivera de ökade kostnader och problem som en omställning av detta slag
nödvändigtvis för med sig. Erfarenheterna från andra utflyttningar visar att
problemen kan reduceras väsentligt förutsatt att omflyttningen blir väl
förberedd och planerad. Därför är det givetvis av vikt att detta problem ägnas
stor uppmärksamhet.
Personalfrågorna är
självfallet av den allra största betydelse i samband med utflyttningarna. Det
är viktigt atl arbetsgivaren/staten visar generositet och omtanke mot alla
anställda, såväl dem som flyttar med tUl den nya lokaliseringsorten som dem som
av olika skäl inle kan flytta med. I delta syfte föreslås därför olika åtgärder
för alt läcka de anställdas kostnader i samband med flyttningen ra. ra. samt
en garanti om fortsatt sysselsättning för dem som har vägande skäl att inle
flytta med.
Avsikten är alt de förslag
som nu läggs i framtiden skall följas av ytterligare förslag om utflyttningar.
Ytterligare några orter kan därvid komma att få del av lokalisering av den
statliga verksamheten. Skall den regionalpolitiska effekten av dessa åtgärder
bli reell är del dock ett ovillkorligt krav att antalet orter förblir
begränsat.
Prop. 1971: 29 144
Hemställan
Under
åberopande av vad jag anfört i del föregående hemsläller jag, atl Kungl. Maj:t
föreslår riksdagen alt
1) godkänna de allmänna riktlinjer för en omlokalisering
av central statlig verksamhet som jag angett i del föregående,
2) godkänna vad jag i del föregående förordat i fråga
om bosladsanskaffningslån i samband med omlokalisering,
3)
till Förberedelser för omlokalisering
av statlig verksamhet för budgetåret 1971/72 under sjunde huvudtiteln anvisa ell
förslagsanslag av 5 000 000 kr.,
4)
till Markinköp i samband med omlokalisering
av statlig verksamhet för budgetåret 1971/72 under statens allraänna fastighetsfond
anvisa ett investeringsanslag av 25 000 000 kr.
Med
bifall till vad föredraganden sålunda raed instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen atl till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur
protokollet: Britta Gyllensten
Prop. 1971: 29 145
Innehållsförteckning
Sid.
Inledning 2
Nuläget 5
Den
statliga verksamhetens omfattning och lokalisering 5
Lokalsituationen
inom storslockholmsområdet 7
Erfarenheter av tidigare
utflyttning av statlig verksamhet 9
Delegationens förslag 13
Principiella
överväganden 13
Förslag
till omlokaUsering 17
Förslag
lill lokaliseringsorter 26
Förslag
lill åtgärder i samband med omlokalisering 29
Remissyttranden
över delegationens förslag 35
Principiella
överväganden 35
Val
av lokaliseringsorter 44
Förslag
till omlokalisering 50
Åtgärder
i samband med omlokalisering 94
Lokalisering
av mynt- och justeringsverkets mynt- och medaljtillverk
ning 102
Lokalisering
av statens provningsanstall 104
Förslag
till omlokalisering 104
Remissyttranden 105
Departementschefen 109
Bakgrund 109
Principiella
överväganden 116
Förslag
lill omlokalisering 123
Åtgärder
i samband med omlokalisering 135
Sammanfattning 142
Hemställan 144
MARCUS BOKTR. STHLM im 710r22
Doktrin (1)
- Utredningsuppdrag, FT 1971 nr 3 s. 137, på s. 142 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
85 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (84)
84 kopplingar i 58 dokument.
- Prop. 1990/91:93 om rättsmedicinsk verksanlhet, m.m. i texten
- Prop. 1985/86:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1986/87 i texten
- Bet. 1981/82:NU44 över proposition 1981/82:121 om statens provningsanstalts organisation, m.m., jämte motioner s. 12 i texten
- Prop. 1981/82:99 om mineralpolitik - förslag till vissa åtgärder inom mineralområdet s. 59 i texten
- Prop. 1981/82:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1982/83 i texten
Doktrin (1)
1 koppling.
- FT 1971 s. 137 Utredningsuppdrag s. 142 i texten