Kungl. Mai:ts proposition angående stöd till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m.m.
1971 · 40 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 40 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1971:32, Kungl. Mai:ts proposition angående stöd till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m.m.
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1971 Prop. 1971:32
Nr 32
Kungl.
Mai:ts proposition angående stöd till ungdomsorganisationernas lokala
verksamhet m. m.; given Stockholms slott den 5 mars 1971.
Kungl.
Maj:l vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ntbildningsärenden, föreslå riksdagen att bifaUa de förslag om vars
avlåtande till riksdagen föredraganden hemslälll.
GUSTAF ADOLF
CAMILLA
ODHNOFF
Propositionens
huvudsakliga innehåll
Förslag
läggs fram om nya grunder för statens stöd lill ungdomsorganisationernas och
idrottsrörelsens lokala verksamhet. Del nuvarande stödet lill fritidsgrupper
ersätts med elt allmänt aklivitelsslöd till organisationerna, vilket inom
varje organisation bör utgå lUl de lokala enhe-lema efter antalet sammanlcomster.
Med sammankomst avses en planerad aktivitet, i vilken deltar minst fem
personer i åldem 1225 år och som omfattar minst en timme. Organisationerna
själva bör i princip vara ansvariga för bidragens fördelning och användning.
Anslaget
tUl den nämnda verksamheten har beräknats tiU 17,5 milj. kr. vUkel i
förhållande till nuvarande anslag till frilidsgrapper innebär en ökning med 3
milj. kr. Beloppet föreslås blir fördelat med 13 milj. kr. på idrottsrörelsen
och 4,5 milj. kr. på övriga ungdomsorganisationer. Fördelningen mellan
organisationerna av sistnämnda bdopp föreslås ske på grandval av
medlemsantalet.
För
ungdomsorganisationernas centrala verksamhet beräknas för budgetåret 1971/72
ett anslag av 7 mUj. kr.
1
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 32
Prop.
1971: 32
Utdrag
ur protokollet över utbildningsärenden, hållet inför Hans Majtt Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 5 mars 1971.
Närvarande:
ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST,
SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEHER, ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING,
LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.
Statsrådet
Odhnoff anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter
fråga om stöd till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m. och anför.
I prop.
1971: 1 (bil. 10 s. 95) har Kungl. Maj:l föreslagit riksdagen atl, i avvaktan
på särskild proposilion i ämnet, för budgetåret 1971/72 beräkna till Bidrag
till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet ett anslag av 7 000 000 kr.
och till Bidrag till ungdomsorganisationernas lokala verksainhet ett
reservationsanslag av 17 500 000 kr.
Jag
anhåller all nu få ta upp dessa frågor.
1 Inledning
Vid
1969 års riksdag fattades på grandval av bl. a. 1962 års ung-domsulrednings
slutbetänkande (SOU 1967: 19) Statens stöd liU ungdomsverksamhet beslut om
nya riktiinjer för statligt slöd liU ungdomsorganisationernas centrala
verksamhet och ungdomsledarutbildning (prop. 1969: 1 bU. 10 s. 91, SU 1969:43,
rskr 1969: 129). Ungdomsutredningens förslag angående bidragsgivningen lill
ungdomens fritidsverksamhet logs härvid inle upp till behandling.
I
betänkandet (SOU 1969: 29) Idrott åt alla berörde idrottsulredning-en även
frågan om frilidsgrappsstödet. I prop. 1970: 79 (SU 1970: 122, rskr 1970: 291)
angående slöd lill idrotten framhöll departementschefen, med hänsyn till att Kungl.
Maj:l uppdragit ål statens ungdomsråd all allsidigt utreda samhäUets slöd till
lokall bedrivet ungdomsarbete, att slödel lill fritidsverksamhet aUtjämt borde
utgå under åttonde huvudtiteln.
Genom
omorganisationen av statens ungdomsråd har rådet fåll utökade uppgifter. Enligt
de av Kungl. Maj:t den 30 december 1969 utfärdade bestämmelserna skall rådel
utreda frågor rörande bl. a. samhällets slöd tiU lokalt bedrivet
ungdomsarbete. Ungdomsrådet uppdrog i
Prop. 1971:32 3
februari 1970 åt en arbetsgrupp all utreda hithörande
frågor. Arbetsgrappen avlämnade i september 1970 till rådet belänkandet
(stencil) Del statliga stödet lill ungdomsorganisationemas lokala verksamhet.
Betänkandet har remissbehandlats genom statens ungdomsråd,
varvid yttranden inkommit från följande myndigheter och organisationer.
Skolöverstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket,
socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, 1968 års barnstugeutredning,
kulturrådet, glesbygdsutredningen, handikapputredningen, statens
invandrarverk, statens handikappråd. Svenska kommunförbundet. Svenska
landstingsförbundet. Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens
centralorganisation, Ans-garsförbundel inom svenska kyrkan. Centerns
studentförbund. Centerns ungdomsförbund. De handikappades riksförbund.
Evangeliska fosterlandsstiftelsens ungdomsförbund. Folkpartiets
ungdomsförbund. Fria moderata studenlförbundet. Frikyrkliga gymnasislrörelsen
och Frikyrkliga studentrörelsen. Frivilliga skyllerörelsens ungdomsorganisation,
Frälsningsarméns scoutförbund och Frälsningsarméns ungdom. Förbundet Hem och
Ungdom, Förbundet Vi unga, lOGTNTO:s juniorförbund, IOGT:s scoutförbund, KFUK:s
och KFUM:s riksförbund, KFUK:s och KFUM:s scoutförbund. Metodistkyrkans
ungdomsförbund. Moderata ungdomsförbundet, MHF-Ungdom, Ridfrämj andels ungdomsnämnd.
Riksförbundet för utvecklingsstörda barn. Riksförbundet Kyrkans ungdom.
Riksförbundet Sveriges frilids- och hemgårdar. Riksförbundet Sveriges 4H, Skid-
och friluftsfrämjandet. Svenska alliansmissionens ungdomsförbund. Svenska
baptisternas ungdomsförbund. Svenska blå stjärnans ungdomskår. Svenska brukshundsklubbens
ungdomsråd. Svenska frisksportförbundet. Svenska frälsningsarmens ungdom.
Svenska korporationsidrotlsförbundel. Svenska missionsförbundels ungdom.
Svenska scoutförbundet. Svenska ungdomsringen för bygdekultur, Sveriges blåbandsungdom,
Sveriges folkhögskolelevers förbund, Sveriges fällbiologiska ungdomsförening,
Sveriges kristna ungdomsråd, Sveriges modellflygförbund, Sveriges riksidrotlsförbund,
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, Sveriges ungdoms helnyklerhelsförbund,
Sveriges unglollor. Elevförbundet TLE, Unga forskares riksförbund. Unga Örnars
riksförbund. Ungdomens nykterhetsförbund. Ungdomens röda kors. Örebromissionens
ungdom. Arbetarnas bildningsförbund, Blåbands-rörelsens studieförbund.
Frikyrkliga studieförbundet, Godlemplarordens studieförbund, KFUK:s och KFUM:s
studieförbund, Nationallemplar-ordens studieförbund. Studiefrämjandet,
Studieförbundet Vuxenskolan, Sveriges kyrkliga studieförbund. Tjänstemännens
bildningsverksamhet och Kommunala fritidsljänstemäns riksförbund.
Riksdagsmannen Äke Gustafsson, ordf., sekreteraren Hans
Anderson, rikskonsulenten Sven Eklöw, förbundsombudsmannen Sven Ingvar
Eriksson, konsulenten Curt Fredin, sekreteraren Leif Hemgren, sekreteraren
Ernst Lind, förbundssekreleraren Alvar Lindqvist samt som arbetsgruppens
sekreterare pol. stud. Jan-Olof Gurinder.
Prop. 1971: 32 4
På
grundval av arbetsgruppens förslag och inkomna remissyttranden har statens
ungdomsråd den 6 november 1970 lUl statsrådet Odhnoff avgett förslag angående
bidrag till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet.
2 Bakgrund
2.1
Nuvarande statsbidrag till ungdomens fritidsverksamhet
Efter
förslag från 1953 års utredning om stöd ål nykterhetsorganisationer och
ungdomsvårdande sammanslutningar infördes del statliga fri-lidsgrappsbidragel
år 1954. Statsbidrag för anordnande av fritidsgrupp utgår enligt kungörelsen
(1954: 575) om statsbidrag till ungdomens fritidsverksamhet (ändrad senast
1969: 128). Med fritidsgrupp avses en kamratkrets, som samlas för all bedriva
planlagd fritidsverksamhet i överensstämmelse med föreskrifter som gäller för
verksamheten.
Statsbidrag
utgår dels med högst hälften av kostnaderna för handledning och materiel, dock
högst med 5 kr. 50 öre per medlem, dels med 2 kr. per medlem för lokalkostnad
och därmed jämförlig utgift. Bidraget skall beräknas på grundval av del
genomsnittliga antalet närvarande medlemmar vid tio av gruppens sammankomster.
Skolöverstyrelsen kan, om synnerliga skäl föreligger, medge elt högre bidrag
för handledning och materiel.
Bidraget
utgår till studieförbund eller kommun, som åtagit sig atl vara huvudman för
fritidsverksamheten. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 18 april 1958 har Sveriges
riksidrottsförbund i detta avseende jäm-släUls med studieförbunden.
För
fritidsgrupper, som anordnas av organisation med huvudsaklig uppgift alt
tillvarata medlemmamas enskilda eller yrkesmässiga ekonomiska intressen, eller
för verksamhet, som får statligt slöd i annan ordning, kan något bidrag inle
utgå.
Som
särskilda villkor för erhållande av fritidsgrappsbidrag gäUer vidare att
medlemmarna i en grupp skall vara mellan 12 och 25 år, att verksamheten skall
omfatta minst 20 limmar, fördelade på minst 10 sammankomster, atl gruppen skall
beslå av lägst 5 och högst 25 medlemmar, och atl minst 5 medlemmar skall vara
närvarande vid varje sammankomst. Politisk och religiös propaganda får inte
förekomma vid gruppens sammankomster. För fritidsgruppen skall finnas en ansvarig
person, som godkänts av vederbörande huvudman, och gruppen skall dessutom vid
verksamhetens början anmäla sig till vederbörande kommunala organ.
I
anslutning lill kungörelsen har skolöverstyrelsen utfärdat särskUda anvisningar.
Av dessa framgår all varje form av ideell, intellektuell, konstnärlig,
praktisk eUer sporlslig ungdomsverksamhet är bidragsbe-
Prop.
1971:32 5
rältigad, om den utformats i enUghel med kungörelsens
villkor. Utöver vad som sägs i kungörelsen gäller vidare all fritidsgruppens
verksamhet i allmänhet skall bedrivas under minst 10 veckor och atl ingen
deltagare får vara medlem i mer än 2 grupper samtidigt.
2.2 1962 års ungdomsutredning
I belänkandet (SOU 1967: 19) Statens slöd lill
ungdomsverksamhet behandlade 1962 års ungdomsulredning bl.a. frågan om slöd lill
ungdomens fritidsverksamhet. I sina allmänna överväganden framhöU utredningen
därvid alt villkoren för del existerande fritidsgruppsbidragel visat sig
lättast att tillämpa på de inom t. ex. scoutförbunden och idrottsrörelsen tradilioneUa
verksamhetsgrenarna. Organisationer där möten, diskussionsaftnar, underhållningslräffar,
debatter, föreläsningar och liknande varit dominerande i arbetet hade haft betydUgt
svårare alt tillgodogöra sig bidragsformens ekonomiska fördelar. De har för all
få del av stödet haft all omorientera och nyskapa arbets- och
verksamhels-former. Så lorde också enligt utredningen ha skett i viss
utsträckning, men denna senare typ av organisationer hade ändå varit avgjort
mindre gynnade av den statliga bidragsgivningen än de tidigare nämnda. Utredningen
framhöll vidare all det i stödformen fanns vissa inslag som kunde leda lill
all organisationens arbete påverkades.
Ungdomsutredningen fann del inte möjligt atl försöka
inordna alla de varierande mötes-, tävlings-, läger- m. fl. aktiviteter, som
faller ulan-för bidragsgivningen, i elt helt nytt statiigt bidragssystem. För
alt öka smidigheten och anpassningsbarhelen i bidragsgivningen föreslog utredningen
ändrad bidragskonslruklion, schablonisering och höjning av bidragsbeloppen saml
reducering av minimiantalet sammankomster för grupperna. Vidare föreslogs att
ungdomsorganisationerna i likhet med studieförbunden skulle kunna fungera som
huvudmän för fritidsgrupps-verksamheten. Utredningen ansåg atl de föreslagna ändringama
innebar all stödet liU en del ändrade karaktär. Del skulle enligt utredningens
mening inle längre vara ett bidrag enbart för fritidsgruppsaktivileler även
om förutsättningen för att del skulle utgå alltjämt var alt grapp-verksamhel av
visst slag bedrevs utan kunde mycket väl ses som ett statligt bidrag tiU
lokal föreningsverksamhet.
Utredningen betraktade del statliga fritidsgruppsstödet
som ett grandbidrag som borde kompletteras med kommunala insatser. Enligt
utredningens mening borde statsbidrag inte längre ulgå till av kommunerna
anordnade fritidsgrapper.
Mot bakgrund av uppfattningen att organisationernas
idémässiga särprägel också borde få återspegla sig i den praktiska
verksamheten föreslog utredningen atl förbudet mot religiös och politisk
propaganda skuUe slopas. Utredningen framhöll all efterlevnaden av denna bestäm-
l* Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 32
Prop.
1971: 32 6
melse
inle kunnat kontrolleras och alt den i praktiken inte spelat någon roll.
I
fråga om åldersgränserna för dellagande i frilidsgruppsarbete föreslog
ungdomsutredningen en sänkning av den nedre åldersgränsen tiU 10 år. Avgörande
för utredningens förslag om en sänkt åldersgräns var att
ungdomsorganisationerna hade elt stort antal medlemmar i åldrarna under 12 år
och att organisationerna hade svårt att finansiera denna verksamhet.
För
att få statsbidrag skulle vidare enligt ungdomsutredningens förslag varje
fritidsgrupp utse en för verksamheten ansvarig person, genomföra minst 7
sammankomster om minst 2 timmar under minst 7 verksamhetsveckor, ha lägst 5 och
högst 20 dellgare saml lill mer än hälften (dock lägst 5) beslå av deltagare i åldem
1025 år.
Statsbidraget skulle
enligt förslaget beräknas på grundval av antalet sammankomster vid vilka minst
5 deltagare i de angivna åldrarna varit närvarande. Bidrag föreslogs ulgå med
12 kr. per sammankomst, varvid högst en gruppsammankomst i veckan skuUe vara
bidragsgrundande.
Beträffande
kontrollen av bidragsgivningen förordade ungdomsutredningen ell syslem grandal
på självkontroll och lojal samverkan mellan tillsynsmyndighet och huvudmän,
samt mellan de senare och deras underorganisationer på olika plan.
2.3
Idrottsutredningen
I
sill förslag angående statens slöd till idrotten. Idrott åt aUa (SOU 1969: 25),
tog idrollsulredningen också upp fritidsgruppsstödet tiU behandUng. Utredningen
fann härvid att den kraftiga ökningen av liU Sveriges riksidrotlsförbund
redovisade fritidsgrupper var ell ullryck för all idrott i olika former var en
i sammanhanget lämplig verksamhet och elt belägg för idrottsrörelsens stora
dragningskraft på ungdom i oUka åldrar. Bidragsformen hade enligt idrollsulredningen
ell sådant värde för de lokala idroltsföreningama alt den borde bibehållas. Det
var emellertid enligt utredningens uppfattning tveksamt om de gäUande bestämmelserna
var de ur idrottsrörelsens synpunkt mest ändamålsenliga.
Idrollsulredningen
framhöll atl frilidsgrappsbidraget borde utvidgas lill all omfatta också
tävlingsverksamhet. Frågan om åldersgränserna borde prövas förutsättningslöst
vid en översyn av bidragsbestämmelserna. En förenkling av redovisnings- och rapporleringsförfarandel
samt av konlrollapparaten var också enligt utredningens mening önskvärd.
Inte
heller de av 1962 års ungdomsutredning föreslagna förändringarna av bidragsbestämmelsema
ansågs i alla avseenden lämpliga för idrollsorganisationerna.
Prop. 1971: 32 7
Idrollsulredningen
föreslog att de fritidsgruppsmedel under åttonde huvudtiteln som fördelades via
riksidrollsförbundet skuUe sammanföras med det övriga idrottsslödel. Enligt
utredningens uppfattning borde detta också leda till att hela ansvaret för denna
del av fritidsgruppsstödet i fortsättningen skulle falla på riksidrollsförbundet.
Utredningen
föralsalte vidare en årlig uppräkning av bidragsmedlen, så att en utökad
verksamhet skulle kunna tillgodoses. På grandval av de senaste årens utveckling
av fritidsgruppsverksamhelen inom riksidrollsförbundet samt den aktivitetsökning
som eventueUa förändringar av gäUande bidragsbeslämmelser kunde tänkas medföra
beräknade utrednmgen den årliga ökningen av medelsbehovet lUl 10 % per år.
För
alt fritidsgrappsstödet skuUe kunna utnyttjas på bästa sätt, behövdes
särskilda bestämmelser för varje verksamhetsområde. Förslag om frilidsgruppsbeslämmdser
för idrottens del borde framläggas av riksidrollsförbundet, men samma möjlighet
alt utforma särskilda bestämmelser borde också slå till buds för andra
organisationer.
3 Förslag om bidrag till ungdomsorganisationernas lokala
verksamhet
3.1
Statens ungdomsråds arbetsgrupp för stöd till lokal verksamhet
Beträffande
grunderna för ett samhällsstöd till ungdomsorganisationerna betonar
arbetsgruppen, liksom tidigare 1962 års ungdomsutredning, att en positiv syn på
organisationernas egenvärde bör ligga till grand för elt sådant slöd. Denna
värdering har varit vägledande för grappens arbete med att skapa ett nytt
syslem för den statUga bidragsgivningen till ungdomsorganisationernas lokala
verksamhet. Detta synsätt är emeUertid enligt arbetsgruppen inte oförenUgt med
uppfattningen atl organisalionemas verksamhet har en aUmänprevenliv effekt. I
ungdomsorganisationerna får ungdomama själva ta ansvaret för den bedrivna
verksamheten och tillämpa demokratins principer i praktiskt arbete. Genom alt
förbättra organisalionemas förutsättningar atl verka på ett meningsfuUt sätt,
skapar man inle enbart möjligheter lill meningsfull fritidssysselsättning för
ungdom ulan också på lång sikt föratsättningar för en bättre fungerande
demokrati. Arbetsgrappen framhåller vidare organisationernas sam-hällsfoslrande
uppgifter. I organisationema kan unga människor utbUdas och förberedas för
kommande uppgifter inom vuxenorganisationer och olika samhällsorgan. För den
enskilde individen kan föreningsarbetet också bidra tiU att bryta isolering
från medmänniskor, skapa förståelse för andra människors uppfattningar samt på
annat sätt fullgöra viktiga sociala funktioner. Ökade möjUgheter för ett omfallan-
Prop.
1971: 32 8
de organisationsarbete innebär också all fritiden kan
fyllas med engagerande och personlighetsulvecklande aktiviteter.
Arbetsgrappen
framhåUer all samhällsstödet är en garanti för organisationernas oberoende i förhåUande
liU andra åsiklsgrupper och olika kommersiella intressen. En förutsättning för
alt bidragen inle skall hindra organisalionemas rörelsefrihet och utveckUng är
all bidragen är av genereU karaktär. Della framstår för arbetsgruppen som än
mer väsentiigt då stödet oftast är av stimulanskaraklär och endast täcker en
del av kostnaderna för verksamheten. Ell statiigt slöd måste utformas på ett
sådant sätt atl det låter sig förenas med del stora flertalet organisationers
målsättningar och verksamhetsinriktningar. Utformningen av de generella
bidragen får inle inkräkta på organisationernas integritet. Enligt
arbetsgruppens mening är emellertid inle samhället förhindrat av hänsyn lill
organisationernas frihet och oberoende alt söka engagera dessa i olika
uppgifter av mera allmänt och samhälleligt intresse, t. ex. i olika typer av
upplysningsverksamhet.
Arbetsgruppen
understryker atl den inte uppfattar samhäUsstödet som ett stöd tUl ungdomen och
dess fritidssysselsättningar, ulan som ell klart och entydigt stöd tiU
organisationerna. Det är en väsentlig samhällsuppgift att stimulera
organisationerna och därmed den verksamhet som bedrivs bland ungdom.
Samhällsstödet skaU inte heller vara ett slöd till viss form av verksamhet. All
verksamhet skall enligt arbetsgruppen i princip berättiga till bidrag.
Arbetsgruppen anser inle att del nuvarande fritidsgruppsbidragel
och inle heller att 1962 års ungdomsulrednings förslag till bidrag uppfyUer de
krav som bör ställas på elt samhälleligt stöd till ungdomsorganisationerna.
Arbetsgruppen har därför valt alt söka skapa elt helt nytt syslem för den
statliga bidragsgivningen till organisationernas lokala verksamhet.
Förbudet
mot religiös och politisk propaganda finner arbetsgruppen vara myckel
otillfredsställande, eftersom del medfört all politiska och religiösa
organisationer inle kunnat påräkna bidrag för den idéprägla-de verksamheten.
Detta förbud bör slopas så alt bidrag kan ulgå lill organisationernas naturliga
verksamhet enligt deras egna grundläggande värderingar. Då ungdomsorganisationema
i dag är fullt medvetna om värdet av att arbeta i små grapper, anser
arbetsgruppen det inle påkaUat att i bidragsreglerna införa några krav på
sammanhållning av deltagare i aktiviteter under en längre lidsperiod. Arbetsgrappen
betonar dock del värdefulla och eftersträvansvärda i sammanhållna grapper.
Principen att bidragsreglerna inte skall styra verksamheten med avseende på
form och innehåll har sålunda varit vägledande för arbetsgruppen.
Bidragssystemet skaU vidare enligt arbetsgruppen vara
administrativt enkelt. Nuvarande redovisningsformer upplevs av många
föreningsledare som krångligt och del administrativa arbete som krävs medför
ibland
Prop. 1971: 32 9
att föreningarna avslår från all rapportera viss verksamhet.
Flera skäl talar också för att bidraget bör utformas som ett schablonbidrag och
inle som ell koslnadstäckningsbidrag av det nuvarande fritidsgrappsbi-dragets
typ. Arbetsgruppen nämner bl. a. svårigheterna all fastställa vad som skall
betraktas som bidragsgrundande kostnader, svårigheterna att få tiU stånd ett
effektivt kontrollsystem samt att ett kostnadstäckningsbidrag tenderar att
gynna redan ekonomiskt starka föreningar.
I enlighet med åsikten all bidraget skall vara elt
ekonomiskt stöd till ungdomsorganisationerna och deras verksamhet anser
arbetsgruppen all stödet enbart skaU ulgå till de riksomfattande
organisationernas lokala verksamhet. Arbetsgruppen finner del inle vara en
statlig angelägenhet all stödja lokala, mer eUer mindre tiUfälliga grapper,
medan det givetvis bör stå kommunema fritt att ge dessa grapper bidrag. Om
bidraget utformas så atl del kan ulgå lill all lokal verksamhet, är del enligt
arbetsgruppens mening helt naturligt alt ungdomsorganisationerna bUr huvudmän
för verksamheten. Stödet till de lokala avdelningarna bör därför fördelas via
riksorganisationerna.
För många lokalavdelningar är del kompletterande kommunala
stödet väsentligt för ekonomin. Arbetsgruppen anser alt det statliga bidraget
även i fortsättningen skaU vara så utformat all del medger enkla
kompletteringar med kommunala bidrag.
Arbetsgruppen anser del väsentligt alt bidraget utgår i
proportion lill de lokala avdelningarnas aktivitet. Såväl befintliga som nya
verksamhetsformer bör stimuleras genom det nya bidraget.
I fråga om ungdomsorganisationernas ansvar för bidragsanvändningen
finner arbetsgruppen det naturUgt att utbetalningen av bidrag lill lokal
verksamhet sker via ungdomsorganisationerna. Bidragsgivningen kommer då att
bli en integrerad del av organisationernas totala verksamhet.
Lokalavdelningarna har i dag regelbundna kontakter med sina distrikts- och
riksorganisationer för all få information och materiel, och de lämnar å sin
sida uppgifter, som skall ligga till grand för organisationens ramplanering. De
riksomfallande ungdomsorganisationerna bör sålunda enligt arbetsgrappens
förslag bli huvudmän för den lokala verksamheten och därigenom ansvariga för
redovisning och bidragsutbelalning gentemot tiUsynsmyndigheten. Eftersom
lokalavdelningarna ytterst är ansvariga för verksamheten och för de uppgifter
om denna som lämnas till tillsynsmyndigheten, är dessa enUgt arbetsgruppens
mening all betrakta som anordnare av och ansvariga för verksamheten.
Arbetsgruppen föreslår därför alt de lokala avdelningarna står som bidragsmoltagare.
Genom
överförandet av huvudmannaskapet lUl organisationerna ökar antalet huvudmän
kraftigt och därmed eventuellt också de totala administrativa kostnaderna.
Möjligheterna för tillsynsmyndigheten lill kon-
Prop. 1971:32 10
troll
och överblick torde också minska med ett ökat antal huvudmän. Arbetsgruppen
anser emellertid att fördelama med att föra över huvudmannaskapet är så
uppenbara all de väl uppväger nackdelarna. Delta huvudmannaskap för den lokala
verksamheten måste enUgl arbetsgrappens mening framstå som helt naturUgt för
riksorganisationerna och borde inte heller medföra några problem i fråga om det
administrativa arbetet. De organisationer som inte vUl eUer kan åla sig huvudmannaskap
bör enligt arbetsgrappen samarbeta med någon annan organisation i frågor
rörande redovisning, kontroll och bidragsutbelalning. Vidare anser arbetsgrappen
att lokalavdelningarna i en Ulen organisation i undanlagsfall skall ha
möjlighet atl sända sina redovisningar och bidragsrekvisitioner direkt till
tillsynsmyndigheten, om riksorganisationen inte har möjUghet alt ensam eUer i
samarbete med annan organisation sköta de administrativa uppgifterna.
I
konsekvens med uppfattningen att slödel skall avse organisationerna och deras
verksamhet föreslår arbetsgruppen att bidrag skall utgå endast till de
riksomfattande ungdomsorganisationernas lokalavdelningar. Föreningar av lokal
och av mer eller mindre tiUfäUig karaktär släUs härigenom utanför
bidragssystemet i den meningen alt de själva inte kan bli huvudmän för
verksamheten. Arbetsgrappen anser emellertid att dessa organisationer har
möjlighet att redovisa sin verksamhet via någon av de riksomfattande
organisationernas lokalavdelningar. Delta bör enUgl arbetsgruppens mening kunna
möjliggöra ett värdefuUt samarbete meUan nybildade grapper och redan
etablerade organisationer.
Det
av arbetsgruppen föreslagna bidraget är elt renodlat organisationsbidrag,
vilket således enligt gruppens mening medför alt kommunema i fortsättningen inle
bör erhålla statligt slöd lill motsvarande barn-och ungdomsverksamhet. Arbetsgrappen
framhåUer alt elt relativt blygsamt stimulansbidrag inte kan vara det bästa
stödet tiU kommunemas verksamhet på delta område.
Arbetsgruppen framhåller atl
bidragsgivningen lill idrotlsorganisa-tionernas lokala ungdomsverksamhet och lill
övriga organisationers verksamhet bör utgå efter samma grander. En uppdelning
på idrotts-organisationer och övriga skulle också komplicera bidragsgivningen liU
de organisationer som inle är idrottsorganisationer, men som har en omfattande idrottsverksamhel.
En sådan uppdelning skulle också enligt arbetsgruppens mening försvåra
utformandet av enhetliga kommunala kompletteringsbidrag. Bidragsgivningen tUl idrottsorganisationemas
lokala verksamhet bör också i fortsättningen ske över åttonde huvudtiteln med
Sveriges riksidrottsförbund som huvudman.
Begreppet
sammankomst utgör utgångspunkt för arbetsgruppens förslag beträffande bidragssystemets
närmare utformning. Genora antalet sammankomster får man enligt arbetsgrappen
Prop. 1971:32 11
en
god uppfattning om de lokala avdelningamas aktivitet. Arbetsgruppen föreslår
därför att bidraget fördelas efter antalet sammankomster i resp. lokalavdelning.
Den föreslagna bidragskonslruktionen premierar verksamhet i små grupper
samtidigt som även övriga former av sammankomster blir berättigade tiU bidrag.
Arbetsgrappen förmodar all den verksamhet som inle blir bidragsberättigad är av
ganska ringa omfattning i de flesta organisationer.
Arbetsgruppen har även
behandlat frågan om bidrag till organisationema för verksamhet bland bam under
12 år. Då möjligheterna till föreningsengagemang i sådan verksamhet kommer att
utredas av 1968 års barnstugeutredning, har arbetsgruppen i sina överväganden
funnit det motiverat all låta frågan om utformningen av det samhälleliga stödet
lUl barnverksamhel lösas av bamstugeutredningen. Arbetsgruppen föreslår alt
nuvarande åldersgränser för statliga bidrag tiU ungdomsorganisationerna
bibehålls tills vidare.
Arbetsgrappen erinrar om
all begreppet sammankomst förekommer i kungörelsen (1969: 129) om statsbidrag
till ungdomsorganisationer, enligt vilken en avdelning under redovisningsåret
skall ha genomfört minst 25 sammankomster. Skolöverstyrelsen har i sina
tillämpningsföreskrifter gett exempel på vad som avses med sammankomst, men någon
generell definition av sammankomst har inle givits. Arbetsgrappen anser alt en
sammankomst i princip kan karakteriseras med hänsyn lill antalet deltagare och
till den lid sammankomsten varar.
Den nedre gränsen för en
aktivitets varaktighet bör enligt arbetsgruppen sällas lill en timme.
Härigenom finns stora möjligheter att beakta aktiviteter som av olika skäl
måste begränsas tidsmässigt. I en sammankomst bör också enligt arbetsgruppens
mening minst fem personer delta för att den skall vara bidragsberättigad. Vid
ett mindre antal deltagare försvinner mycket av värdet med gruppverksamhelen.
Någon övre gräns vill arbetsgruppen inle förorda. Från en del organisationers
sida har man velat ställa bidraget i relation till antalet deltagare i
sammankomsterna. Arbetsgruppen anser sig inle kunna tillgodose detta önskemål i
sill förslag. Arbetsgruppen har valt alt definiera sammankomst på följande
sätt:
Med
sammankomst förstås planerad aktivitet anordnad av ungdomsorganisation, i
vilken deltar minst fem personer i bidragsberättigad ålder. Sammankomsten skaU
omfatta minst en timme. Samma person kan dock della endast i en
bidragsgrundande sammankomst per dag.
Arbetsgrappen
anser del nödvändigt atl i viss mån avgränsa de aktiviteter som enligt denna
definition skulle vara bidragsgrandande. KommersieUa arrangemang, såsom
danser, bingo och basarer, samt aktiviteter med huvudsakliga inslag av hasard,
såsom vadhållning och kortspel, bör enUgl arbetsgrappen inle vara berättigade liU
bidrag. Det bör
Prop. 1971: 32 12
inte
heller vara möjligt atl få bidrag för verksamhet med uteslutande individueUt
dellagande, t. ex. filmförevisning av typen passiv filmkonsumtion och föreläsningar
utan åtföljande grupparbete. Bidrag skall heller inle ulgå till verksamhet för
vilken statligt stöd utgår på annat sätt. Arbetsgruppen är medveten om de
gränsdragningsproblem som kan uppstå och föreslår alt tillsynsmyndigheten,
statens ungdomsråd och ungdomsorganisationerna regelbundet diskuterar
hithörande frågor.
Med
den föreslagna schabloniseringen av bidragsreglerna har arbetsgruppen funnit
det svårt all ange en lämplig nivå för det bidragsbelopp som bör ulgå per
sammankomst. Omläggningen av bidraget får enligt arbetsgrappens mening inte
medföra alt någon organisation bidrags-mässigt kommer i en sämre situation än f.
n. Arbetsgruppen anser därför alt bidraget per sammankomst inte bör sältas
lägre än det nuvarande genomsnittliga bidraget per fritidsgrappssammankomst. Arbetsgrappen
föreslår att bidraget till ungdomsorganisationemas lokala verksamhet skall ulgå
med 10 kr. per sammankomst.
Den
i 5 § kungörelsen (1969: 129) om statsbidrag till ungdomsorganisationer
angivna definitionen på medlem innebär att som sådan räknas, förutom den som
är registrerad i medlemsmalrikel, även den som deltagit i av organisationen
bedriven verksamhet vid minst tio sammankomster under minst tio veckor. Arbetsgrappen
anser att det föreslagna sammankomstbegreppet kan ligga tiU grand för en
reviderad medlems-definition. Då inga krav rests på sammanhållning av
eventuella grapper under viss tidsrymd eUer på ett maximall antal sammankomster
under en vecka, anser arbetsgruppen alt kravet på aktivitet i organisationen
bör kunna begränsas liU dellagande i minst tio sammankomster. Eftersom det vid
redovisningen av lokalavdelningamas aktivitet för erhåUande av det statliga
stödet inte finns något krav på registrering av dellagarna med namn och
adress, måste man enligt arbetsgrappens mening föra in delta krav i medlemsdefinilionen.
Arbetsgrappen föreslår därför följande definition av medlem:
Med
medlem i organisation förstås dels den som under närmast föregående
redovisningsår varit registrerad som medlem i organisationens medlemsmatrikel,
dels den som ulan all vara registrerad som medlem under nämnda redovisningsår
deltagit och registrerats i verksamhet bedriven av organisationen vid minst
tio sammankomster. Listor med namn och adresser på dessa senare medlemmar skall
på tiUsynsmyndig-hetens anmodan kunna uppvisas för denna.
Arbetsgruppen
betonar betydelsen av att de olika organisationerna redovisar underlaget för
bidragsberäkningen enligt enhetliga grander. Varje lokalavdelning skall enligt
arbetsgruppens förslag liU sin riksorganisation redovisa hur många
sammankomster som genomförts under den aktuella redovisningsperioden. Uppgifter
om datum för aktiviteterna, antalet deltagare, verksamhetens art samt ansvarig
ledare skall dess-
Prop. 1971: 32 13
utom
finnas tiUgängUga hos lokalavdelningen för alt kunna uppvisas vid kontroll.
Lokalavdelningen är ansvarig för lämnade uppgifter gentemot riksorganisationen.
Denna är i sin lur ansvarig gentemot tillsynsmyndigheten. Arbetsgruppen anser
det vara tillräckligt om riksorganisationerna uppger antalet sammankomster
samt antalet lokalavdelningar, vilka lämnat uppgifter för erhåUande av bidrag.
Rapporter och uppgifter inom ramen för redovisningsförfarandet skall hållas tiUgängliga
under fyra år.
Arbetsgruppen har övervägt
att låta riksorganisationerna vara bidragsmottagare och själva fördela medlen tiU
lokalavdelningarna enligt inom varje organisation utarbetade principer.
Härigenom skulle man bl. a. betona samhällets förtroende för organisationerna
och för deras förmåga all förvalla samhälleliga medel ulan detaljerade regler.
Del skuUe å andra sidan också innebära atl staten indirekt ålägger organisationerna
en omfattande arbetsuppgift. TUlsynsmyndighelens möjUgheter till kontroll och
jämförelser av verksamhetens omfattning i olika organisationer skulle också
enligt arbetsgrappens mening försvåras. Arbetsgruppen har sålunda funnit alt ell
genereUt system för utbetalning av bidrag inom organisationerna bör tillämpas.
Lokalavdelningarna skall få ell bidrag, som står i direkt proportion till det
redovisade antalet sammankomster. Riksorganisationerna får enligt förslaget
endast vissa administrativa och kontrollerande uppgifter.
Redovisning
av verksamheten samt rekvisition av bidrag kan enligt arbetsgruppen lämpligen
ske två gånger om året, 1 februari och 1 juni. Riksorganisationerna redovisar
då antalet sammankomster till tillsynsmyndigheten, varefter de erhåller bidrag
för vidare förmedling lill de lokala föreningarna. Sedan redovisningssystemet
prövats en lid, kan man överväga all lägga upp det på datarutiner, för all på
så sätt komma ifrån tidskrävande manuellt arbete.
Arbetsgruppen
framhåller att den föreslagna bidragskonslruktionen innebär alt ansvaret för
kontrollen av bidragsmedlens användning främst kommer atl ligga på
organisationerna själva. Arbetsgrappen understryker all ett system, som till
stor del bygger på självkontroll och samverkan mellan bidragsmoltagare, huvudmän
och liUsynsmyndighel, har ell stort egenvärde. De uppgifter som med den
föreslagna bidragskonstruktionen kan kontroUeras är om aktiviteten ägt rum, om
omfattningen varit minst en timme saml vilket innehåll verksamheten haft. Arbetsgrappen
har övervägt att införa krav på redovisning av namn och adresser på deltagarna
i sammankomsterna, men har kommit lill slutsatsen atl så inte bör ske.
De
frågor som kan uppstå vid tillämpningen av bidrags-bestämmelserna bör enligt arbetsgrappen
föranleda regelbundna överläggningar mellan tiUsynsmyndigheten, statens
ungdomsråd och
1**
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 32
Prop. 1971: 32 14
ungdomsorganisationerna.
Arbetsgrappen tar i detta sammanhang upp några särskilda fall till diskussion.
Med
formuleringen »planerad aktivitet» har arbetsgruppen velat understryka alt
verksamheten, för vilken bidrag utgår, skall ha bestämts och planerats i
förväg. Sammankomsten kan t. ex. ha beslutats på ett föregående styrelsemöte.
Härmed har arbetsgrappen velat betona värdet och nödvändigheten av planering
och kontinuitet i föreningsverksamheten.
Med
»anordnad av ungdomsorganisation» avses enUgt arbetsgruppen att aktiviteten skaU
vara anordnad och genomförd av lokal avdelning av ungdomsorganisation. Bidrag
skall således inte ulgå till aktivitet anordnad av lokalt samarbelsorgan,
distrikts- eller riksorganisation.
Kravet på deltagande av
minst fem personer i bidragsberättigad ålder innebär alt en lokalavdelning kan
rapportera alla sammankomster med minst fem deltagare i åldern 1225 år.
Arbetsgruppen påpekar att verksamhet bland barn och äldre därigenom indirekt
kan bli bidragsberättigad genom att en aktivitet omfattar olika åldersgrupper.
Samtidigt betonar arbetsgruppen atl endasl aktiviteter i vederbörande
ungdomsorganisations egen regi får rapporteras. Däremot får t. ex. inte verksamheten
i en ungdomsorganisations moderorganisation redovisas.
Arbetsgruppen avvisar
bestämt tanken atl längre aktiviteter skall kunna erhåUa bidrag för varje
avslutad timme. Varje påbörjad aktivitet kan erhålla endast ett bidrag per dag
oberoende av aktivitetens längd. Någon rapporteringsteknisk uppdelning av en
aktivitet i lika många sammankomster som antalet deltagare är delbart med fem
får naturligtvis inle heller göras. Beträffande läger och kurser förordar
arbetsgruppen att elt bidrag utgår per dag om deltagarantalet är minst fem i bidragsberättigad
ålder.
I
fråga om de generella avgränsningarna av den bidragsgrandande verksamheten
framhåller arbetsgrappen att bidrag bör utgå tiU tävlingsbridge, medan övriga
kortspel skall vara utestängda från bidrag. Något hinder för bidrag liU
aktiviteter med flera deltagare, där var och en arbetar med sin uppgift, t. ex.
hobbyarbele och simträning, bör inte föreligga. I överensstämmelse med
nuvarande praxis för fritidsgrappsbidrag bör även i fortsättningen bidrag ulgå
lill träningstävlingar, turneringar för kvarterslag etc. Arbetsgruppen anser
däremot inle alt statsbidrag skall ulgå lill tävlingar som hålls inför
betalande publik, tUl förenings-, distrikts- och riksmäslerskap eUer till
matcher inom ramen för de nationella seriesystemen.
Arbetsgruppen
har försökt att ge stödet en sådan utformning atl undanlag för specieUa fall
skall kunna undvikas. I fråga om möjUghet atl erhålla dispens från de generella
reglema förordar arbetsgrappen stor restriktivitet.
Prop. 1971: 32 15
3.2
Remissyttranden
I
remissyttrandena ansluter man sig i allmänhet lill de av arbetsgruppen angivna
grunderna för ett samhällsstöd lill ungdomsorganisationerna. Flera
remissinstanser uttalar i likhet med arbetsgrappen sitt stora förtroende för
ungdomsorganisationerna och deras verksamhet. I flera yttranden betonas
organisationernas samhäUsfostrande uppgifter och vikliga sociala funktioner.
Bland remissinstanserna råder enighet om all det tidigare så starkt betonade
motivet för statligt stöd tiU ungdomsorganisationerna, nämligen att verksamheten
har en allmänpreventiv effekt, inte längre har samma relevans och inle heller
kan utgöra bedömningsgrund för de samhälleliga insatserna. Kulturrådet menar i
della sammanhang atl del finns lilhäckligl bärande motiv för alt se
ungdomsorganisationernas egenvärde som grandval för ett förändrat och utvidgat samhäUsslöd.
Elt sådant slöd skall enligt kulturrådet utgöra stimulans för verksamhet, som
bygger på resp. organisations grandläggande värderingar.
Skolöverstyrelsen
framhåller att ungdomsorganisationernas ansvarstagande i vitala ungdomsfrågor
och deras praktiska arbetsformer kompletterar skolans fostrande verksamhet.
Föreliggande förslag om statligt stöd liU organisationernas lokala verksamhet
innebär enligt överstyrelsens uppfattning en klar förbättring och en förenklad
administrativ procedur.
Socialstyrelsen anser
liksom arbetsgruppen att organisationerna fyller en viktig social funktion i samhäUet
och atl det är angelägel att samhället ställer ökade resurser till
föreningslivets förfogande. Den generella karaktär, som det statliga
aktivitetsstödet föreslås få, bidrar enligt socialstyrelsen lill att stärka del
fria och frivilliga föreningslivets oberoende ställning.
Den föreslagna bidragskonslruktionen
torde enligt arbetsmarknads-styreben bättre än fritidsgruppsbidragel främja den
del av ungdomsorganisationernas verksamhet som har lill ändamål att behandla samhäUsfrågor.
Styrelsen framhåller alt organisationerna har en betydelsefuU uppgift atl fyUa
i samhället såsom informationskanaler mellan ungdomen och olika myndigheter.
För arbetsmarknadsverket är det sålunda viktigt atl kunna planera och genomföra
åtgärder mol t. ex. arbetslöshet bland ungdom i samverkan med ungdomens egna
organisationer. Inte minst ur denna synvinkel är det enligt styrelsens
uppfattning väsentligt atl del ekonomiska underlaget för dessa organisationers
verksamhet kan säkras.
Förbundet
Vi unga finner den skolning som sker i ungdomsorganisationema så viktig att
slödel till organisationernas verksamhet måste få samma priorileringsgrad som
stödet liU vuxenutbildningen genom studieorganisationerna.
Prop.
1971:32 16
Remissinstanserna delar allmänt uppfattningen att ett
kraftigt samhällsstöd är en garanti för alt organisationerna skall kunna bibehåUa
sitt oberoende och sin idémässiga särprägel. Principen att bidragsreglerna inle
skall styra verksamheten lill innehåll och form vinner också remissinstansernas
stöd och förslagel om alt slopa del nuvarande förbudet mot politisk och
religiös propaganda inom frilidsgrapperna hälsas med tillfredsställelse av ett
flertal organisationer. Sveriges kristna ungdomsråd ser det som speciellt
värdefullt alt den ideologiska fostran betonas och Örebromissionens ungdom
menar alt en avideologisering av ungdomsorganisationernas arbete inle på något
sätt kan vara önskvärd i ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle.
Arbetsgruppens förslag om generella bidragsnormer hälsas med lillfredssläUelse
av bl.a. Centerns studentförbund, som menar alt administrationsarbetet inom organisationema
ofta har varit betydande och gått ut över den idébärande verksamheten. Del är
också väsentligt för organisationerna att slödel kan utgå till deras hela
verksamhet. Detta understryks också i yttranden av bl. a. Frikyrkliga gymnasiströrelsen
och Frikyrkliga studentrörelsen. Svenska frisksportförbundet och Svenska
ungdomsringen för bygdekultur.
All bidraget, såsom arbetsgrappen föreslagit, bör vara elt
schablonbidrag, framhålls av bl. a. Centerns ungdomsförbund och Sveriges riksidrottsförbund.
Flera remissinstanser, däribland Sveriges riksidrottsförbund och
Metodistkyrkans ungdomsförbund, understryker all bidraget dessutom måste
utformas så alt del lätt kan kompletteras med kommunala bidrag. Kulturrådet
menar också all den kommunala bidragsgivningen bör anpassas till den
föreslagna stalsbidragsformen.
Arbetsgruppens
uppfattning all stödet enbart skall ulgå liU de riksomfattande organisationernas
lokala verksamhet har gett upphov tiU delade meningar. Moderata
ungdomsförbundet poängterar viklen av att endast de organisationer som erhåller
statligt centralt stöd skaU erhålla StatUga stöd till lokal verksamhet. Svenska
missionsförbundets ungdom anser emellertid all förslagel innebär en
förstärkning för redan existerande och etablerade organisationer.
Organisationen beklagar alt arbetsgrappen inte lagt fram förslag om slöd lill
mera tillfälliga aklions-grapper och till grupper, som bedriver reguljär
ungdomsverksamhet ulan all uppfylla kraven för del nuvarande statliga stödet.
Centerns studentförbund betonar atl det inle kan vara rimligt all tvinga
lokala organisationer atl ansluta sig lill riksorganisationer för alt få del
av del statliga stödet till lokal verksamhet. Detta underkännande av lokala
initiativ tiU föreningsaktivitet är enligt förbundet oacceptabelt.
Statens invandrarverk understryker särskilt den betydelse
organisationerna bör ha som instrument för anpassningen av invandrare tiU del
svenska samhället. Anpassningen måste enUgt verkels uppfattning vara
ömsesidig. Ungdomsorganisationerna kan både bryta de invandrade
Prop.
1971: 32 17
ungdomarnas
isolering och öka förståelsen för olika uppfattningar i etiska, religiösa,
kulturella och politiska spörsmål.
Glesbygdsutredningen anser
del vara viktigt alt uppmärksamma de specieUa svårigheter som kan vara
förknippade med atl organisera och driva verksamhet i glesbygder. Man lorde här
ofta få överväga okonventionella lösningar. Det kan enligt utredningen visa
sig önskvärt alt i högre grad än normalt söka integrera olika typer av
fritidsverksamhet, t. ex. genom att samordna aktiviteter för olika åldersgrapper.
Beträffande
ungdomsorganisationernas ansvar för bidragsanvändningen har arbetsgruppens
förslag om en överföring av huvudmannaskapet tiU de riksomfattande
ungdomsorganisationerna mötts av mycket få invändningar.
Skolöverstyrelsen
finner all förslaget om att bidragsutbelalning och redovisning skall ske via
organisationerna helt är i linje med dessas direktansvar för och krav på
överblick över hela sill verksamhetsområde. Arbetsgruppens synpunkter i frågan
om huvudmannaskap delas också av bl. a. Centerns ungdomsförbund. Förbundet Vi
unga. Riksförbundet Kyrkans ungdom. Riksförbundet Sveriges 4H, Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund, Sveriges unglottor. Unga Örnars riksförbund Och Ungdomens
nykterhetsförbund.
Socialstyrelsen
anser det funktionellt all mindre organisationer, som inle viU eller kan åla
sig huvudmannaskap, får tUlfäUe all rapportera verksamheten tiU och söka bidrag
via kommunen.
Kulturrådet
ansluter sig liU arbetsgruppens förslag, men vill även i fortsättningen ge
studieförbunden möjUghet all med aklivitelsstödet bedriva verksamhet på
ämnesområden och på platser där ungdomsorganisationerna saknar tiUräckliga
resurser. Även riksrevisionsverket anser att det bör vara möjligt för
studieförbunden alt starta bidragsberättigad lokal verksamhet.
De studieförbund, som
yttrat sig i frågan, tiUstyrker att ungdomsorganisationerna själva i
fortsättningen skall vara huvudmän för del lokala slödel. Frikyrkliga
studieförbundet är för sm del berett att ha huvudmannaskapet för bidraget, om della
kan underlätta bidragsgivningen till organisationer med pingströrelsens
organisatoriska uppbyggnad. Studiefrämjandet menar också alt organisationerna skaU
ha möjlighet all rapportera via ett studieförbund. ABF vUl för det fortsalla utredningsarbetet
fästa uppmärksamheten på att studieförbunden i betydande utsträckning bedriver
studieverksamhet och andra aktiviteter bland vissa ungdomsgrupper, t. ex.
handikappade och invandrare, och i glesbygder, där ungdomsorganisationerna
många gånger har svårt alt påla sig dessa uppgifter. ABF anser all
studieförbunden även i fortsättningen bör kunna vara huvudmän för sådan
verksamhet.
Svenska
landstingsförbundet ställer sig tveksamt tiU att små organisa-
Prop. 1971: 32 18
tioners
lokalavdelningar skulle få möjlighet atl sända sina redovisningar och
rekvisitioner direkt tUl tillsynsmyndigheten. Delta innebär enligt landstingsförbundet
att huvudmannaskapsfunklionen i realiteten flyttas från en riksorganisation lUl
den statliga tillsynsmyndigheten.
Kulturrådet
finner det riktigt att ge föreningar av lokal, tillfällig karaktär möjUghet
att redovisa sin verksamhet via en riksomfallande organisation. Delta kan enligt
kulturrådet på sikt minska skiUnaden meUan etablerade och icke-elablerade
organisationer, samtidigt som konstruktiva och stimulerande inslag tillförs
verksamheten.
Centerns
studentförbund anser å andra sidan alt rekommendationen till lokala organisationer
att ansluta sig till de etablerade organisationema är en direkt inblandning i
dessa gruppers inre angelägenheter. StatUgt stöd skall enligt förbundet utgå
till all organiserad aktivitet bland ungdom. Kommunala fritidstjänstemäns
riksförbund menar också att ett enbart lokalt föreningsUv kan vara Uka
värdefullt för dellagarna som ett riksomfattande.
Svenska
kommunförbundet finner inte anledning motsätta sig förslaget att kommunerna i
fortsättningen skall undantas från bidrag. Nuvarande statUga bidrag tUl
kommunemas frilidsgruppsverksamhel är enligt kom munförbundel av förhållandevis
liten betydelse både totalt sett och för de berörda kommunerna. Kommunförbundet
anser alt de ekonomiska frågorna bör bedömas i ett helhetsperspektiv, där omfattningen
av kommunernas kompletterande stöd.lill ungdomsorganisationernas verksamhet kommer
atl påverkas av storleken av statens bidrag. Då nu utgående bidrag kommer atl
överföras till organisationerna behöver bidragsbortfallet för kommunerna inle
innebära någon ökad ekonomisk belastning.
Socialstyrelsen
anser däremot alt kommunerna även i fortsättningen bör erhåUa statligt stöd.
Socialstyrelsen finner det mest rationeUt atl de statliga bidragen till
ungdomens fritidsverksamhet har en och samma utformning för såväl föreningarna
som kommunema.
Några
remissinstanser har kommenterat arbetsgrappens förslag att bidragsgivningen tiU
idrottsorganisationemas lokala verksamhet också i fortsättningen skall ske över
åttonde huvudtiteln med Sveriges riksidrotlsförbund som huvudman. Kulturrådet
finner förslaget vara helt riktigt och framhåUer önskvärdheten av en
integration på aUa nivåer och sektioner inom kultur- och fritidsUvel, där både
ungdoms- och idrollsorganisationerna gör betydande insatser. Unga Örnars
riksförbund anser att stödet tiU idrotlsorganisationerna bör utgå via tionde
huvudtiteln, eftersom man redan i andra sammanhang följt idroltsutredningens
förslag atl sammanföra idrottens statliga anslag tUl ell och samma departement.
Inte heUer ABF delar arbetsgrappens förslag, utan förordar i stället en bidragsgivning
via tionde huvudtiteln.
I
anslutning tiU arbetsgrappens förslag rörande bidragssys te-
Prop. 1971: 32 19
mets närmare utformning har remissinstanserna i första
hand diskuterat frågor om åldersgränser och redovisning. Genomgående
tillstyrker remissinstanserna förslaget atl aklivilelsslödet skall fördelas
efter antalet sammankomster i resp. lokalavdelning. Beträffande definitionen
av begreppet sammankomst och storleken av bidraget per sammankomst föreligger
en del delaljkommenlarer.
Frågan om
åldersgränser för statliga bidrag lill ungdomsorganisationerna har gett upphov
liU ell stort antal kommentarer. Flertalet remissinstanser aktualiserar en
sänkning av den nedre åldersgränsen med hänvisning till bl. a. det stora
samhällsintresset av atl barn och ungdom redan i tidig ålder kommer i kontakt
med olika fritidsaktiviteler. Flera organisationer, däribland Svenska
kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet, Frälsningsarméns ungdom och
Frälsningsarméns scoutförbund. Förbundet Hem och Ungdom, Riksförbundet
Sveriges 4H och Sveriges riksidrottsförbund, förordar all gränsen sätts vid 10
år. I yttranden från bl. a. kulturrådet. Förbundet Vi unga, lOGT.s
scoutförbund och Ridfrämjandets ungdomsnämnd föreslås en sänkning av den nedre
gränsen till 7 år. Skid- och friluftsfrämjandet anser att den nedre åldersgränsen
bör vara 5 år.
Sveriges
riksidrottsförbund anser det vara en klar brist i bidragskonslruktionen atl inle
åldrarna för bidragsgivning sänkts, då såväl 1962 års ungdomsutredning som idrollsulredningen
föreslagit detta.
Skolöverstyrelsen understryker särskUt det välmotiverade
och berättigade kravet på sänkning av den nedre fritidsgruppsåldern, men anser
i likhet med arbetsgruppen atl barnslugeutredningens förslag i hithörande
frågor skall avvaktas.
Socialstyrelsen
anser att det hade varit motiverat all sänka åldersgränsen tiU förslagsvis 10
år. Av de skäl som arbetsgruppen anfört finner emellertid socialstyrelsen det
godtagbart atl avvakta barnstuge-ulredningens förslag.
ABF vidhåller sin tidigare ståndpunkt all den nedre
åldersgränsen för statsbidrag bör sammanfalla med skolpliktsåldern. ABF delar
inte arbetsgruppens uppfattning all denna fråga bör överflyttas lill bamstugeutredningen,
utan anser all den skall lösas i det sammanhang där den hör hemma, dvs. i
samband med en översyn av slödel lill ungdomsorganisationernas lokala
verksamhet.
Samtliga
handikapporganisationer förordar en höjning av den övre åldersgränsen. Statens
handikappråd förutsätter all statens ungdomsråd, vid prövningen av anslag tUl
särskilt fördyrande verksamhet, tar upp den Övre åldersgränsen till förnyad
prövning.
Riksrevisionsverket ifrågasätter om inte en lägre övre
åldersgräns bör tiUämpas. Verket finner det lämpligl att den övre gränsen
sammanfaller med myndighetsåldern.
Flera remissinstanser, däribland Förbundet Vi unga, KFUK:s
och
Prop.
1971: 32 20
KFUM:s riksförbund, Ridfrämjandets ungdomsnämnd.
Riksförbundet Sveriges fritids- och hemgårdar. Frikyrkliga studieförbundet och
Kommunala fritidstjänstemäns riksförbund, anser all åldersgränserna bör
samordnas för bidragsgivningen från staten, landslingen och kommunerna.
Skolöverstyrelsen framhåller all organisationerna med den
föreslagna definitionen av sammankomst får möjlighet till friare och mera
framsynt verksamhetsplanering, vilket bör komma medlemmarna till godo.
Sociabtyrelsen anser det vara en klar fördel alt det
föreslagna bidraget skall ulgå per sammankomst och att verksamheter i små grapper
premieras.
Ridfrämjandets ungdomsnämnd anser del svårt att i de grapper
där praktisk ridning ingår komma upp i minimiantalet fem deltagare. Elev-förbimdet
TLE vill sätta gränsen tiU minst tre deltagare i bidragsberättigad ålder.
Riksrevisionsverket finner det mindre lämpligt alt samma
ungdomsorganisation samtidigt kan anordna ell flertal små grupper med samma
verksamhet. Under samma termin bör därför enligt verkels uppfattning tillämpas
ett delningslal om lägst 15, vilket synes motsvara nuvarande genomsnittliga deltagareantal.
Riksrevisionsverket ifrågasätter vidare om inle tidsgränsen för en sammankomst
bör utökas till minst två timmar.
Svenska frisksportförbundet och Sveriges
riksidrottsförbund anser atl många ungdomar i dag är aktiva inom flera oUka
organisationer och att det är praktiskt omöjligt att kontrollera alt alla bara
räknas i en sammankomst per dag. Man bör därför enligt förbunden införa
begränsningen alt samma person endast kan della i en bidragsgrundande sammankomst
per dag och organisation. Elevförbundet TLE anser alt samma person mycket väl
kan arbeta för olika projekt inom sin organisation. Ridfrämjandets ungdomsnämnd
önskar också få bestämmelserna utformade så att en och samma person kan della
i två sammankomster per dag. Dessa skulle kunna uppnås genom en begränsning av
antalet sammankomster per vecka.
Kommunala fritidstjänstemäns riksförbund finner det
angeläget att förhindra att en större sammankomst skall kunna delas upp i smågrap-per.
Skid- och friluftsfrämjandet påpekar däremot alt en lokalavdelning samtidigt
kan ha t. ex. 1015 skidskolegrupper i verksamhet och att del vore orimligt och
skuUe innebära en kraftig försämring av bidragsstödet om detta skuUe räknas
som en sammankomst.
Evangeliska fosterlandsstiftelsens ungdomsförbund hävdar
all en bestämmelse om att inte ge bidrag tiU verksamhet med uteslutande individueUt
dellagande inle får tillämpas aUtför formalistiskt. I annat faU skuUe många av
förbundets arrangemang, såsom möten, föreläsningar och ungdomsgudstjänsler, inle
bli bidragsberättigade. Svenska ungdoms-
Prop. 1971: 32 21
ringen för bygdekultur anser för sin del all enskild
aktivitet som syftar till samarbete, t. ex. sång, musik och teater, måste
räknas som bidragsberättigad sammankomst. Kommunala fritidstjänstemäns
riksförbund anser att kullurkonsumlion i form av teater, film, musik eller
föreläsningar är värd alt stimulera och föreslår därför all den av
arbetsgruppen föreslagna begränsningen utgår ur bidragsviUkoren.
Riksrevisionsverket
finner det svårt att med utgångspunkt i det nu framlagda materialet avgöra om
del föreslagna bidragsbeloppets storlek på 10 kr. per sammankomst är lämpligt
avvägt. Enligt riksrevisionsvcrkets mening tycks beloppels storlek närmast
vara baserad på en volymmässig ökning av verksamheten, men även en ökning av koslnadsläck-ningsgraden
torde kunna inrymmas.
Förbundet
Vi unga föreslår att bidraget per sammankomst bUr 12 kr. och all del också indexregleras.
Liknande synpunkter rörande index-reglering och allmän anpassning lill
kostnadsutvecklingen framförs också av Metodistkyrkans ungdomsförbund, Sveriges
blåbandsungdom. Ungdomens nykterhetsförbund och Studieförbundet Vuxenskolan.
Sveriges
riksidrottsförbund anser all bidraget borde ställas i relation tiU antalet
deltagare i sammankomsterna. Riksidrollsförbundet finner del synnerligen
angeläget att införa en differentierad bidragskonslruklion med elt bidrag om
10 kr. per sammankomst för 514 deltagare, 20 kr. för 1530 deltagare och 30
kr. för mer än 30 deltagare.
Flera organisationer uttalar sin lillfredssläUelse över
del förslag om ett förenklat redovisningssystem som arbetsgrappen lagt fram.
Flera remissinstanser, däribland KFUK:s och KFUM:s scoutförbund. Unga örnars
riksförbund och ABF, framhåller viklen av att klara och enkla rekommendationer
rörande den administrativa rutinen utarbetas, så alt rapporteringen av
verksamheten så långt som möjligt kan synkroniseras med övrig rapportering.
Ett antal remissinstanser förordar andra tidpunkter för
rapportering än vad som föreslagits av arbetsgruppen.
Sveriges riksidrottsförbund framhåller all flera kommuner
föreslagit att redovisningen skaU lämnas in till kommunens fritidsnämnd, som
har god kännedom om den lokala föreningsverksamheten, för all där förses med
stämpel eller underskrift som anger att kommunall bidrag utgått.
Redovisningsblanketten bör vidare enUgl riksidrottsförbundel skrivas under av
föreningens revisor.'
Sveriges ungdoms ftelnykterhetsförbund pekar bl. a. på de
risker som kan föreligga om organisationsuppgifterna kommer i orätta händer.
Om och när
kravet på administrativ enkelhet kolliderar med kravet på konlroUmöjligheler
kan man inle enligt statskontoret prioritera kravet på enkelhet liU förfång för
kontrollkravet. I sill yttrande över 1962 års ungdomsutrednings betänkande
underströk statskontoret bl. a. alt förtroendet för
ungdomsorganisationernas verksamhet knappast var elt
Prop. 1971: 32 22
argument
mol förekomsten av en effektiv sakrevisionell kontroll av underlaget för
statsbidragen liU ungdomsverksamhet. Enligt statskontorets mening bör de nu
föreslagna förändringarna med avseende på huvudmannaskap föranleda en noggrannare
omprövning av kontrollmetoderna än vad arbetsgruppen redovisat. Statskontoret
menar all arbetsgrappen har möjUghet att återkomma tUl frågan i det fortsatta
utredningsarbetet, då man bl. a. skall överväga lämplig tillsynsmyndighet.
Svenska
kommunförbundet framhåller att självkontrollen genom organisationerna och den
stickprovskontroll som skall åvila tillsynsmyndigheten i praktiken kommer atl
kompletteras av kommunen i samband med prövningen av del kommunala bidrag som
regelmässigt utgår till fritidsverksamheten.
Sveriges
riksidrottsförbund anser i motsats tiU arbetsgruppen att aklivitelsslöd bör
utgå lill tävlingar av typen förenings-, distrikts- och riksmäslerskap saml
matcher inom ramen för de nationella seriesystemen.
3.3
Statens ungdomsråd
Statens
ungdomsråd erinrar inledningsvis om all betänkandet Det statliga stödet lill
ungdomsorganisationernas lokala verksamhet utgör det första för ungdomsarbetet
mera genomgripande utredningsförslaget från del omorganiserade ungdomsrådet.
Utredningsarbetet har bedrivits i nära samarbete med ungdomsorganisationerna
och andra berörda parter. Ungdomsrådet hänvisar här lill de positiva
kommentarerna i organisationernas remissvar till all organisationerna fått
möjlighet att nära följa arbetsgruppens arbete.
Statens
ungdomsråd ansluter sig lill arbetsgruppens syn på grunderna för ett samhällsstöd
till ungdomsorganisationerna. Ungdomsrådet ansluter sig också tiU de
grundläggande principer som varit vägledande för bidragels konslraklion och innehåU.
Rådet anser sålunda atl ett bidrag tUl ungdomsorganisationernas lokala
verksamhet, i enlighet med arbetsgruppens förslag, skall vara neutralt med
avseende på verksamhetens form och innehåll, administrativt enkelt,
schablonmässigt, enkelt att komplettera med kommunala bidrag, proportioneUt tiU
de lokala avdelningarnas aktivitet, samt vara ett stöd lill de riksomfattande
ungdomsorganisationernas lokala verksamhet.
Statens
ungdomsråd framhåller i fråga om ungdomsorganisationernas ansvar för
bidragsanvändningen att en överföring av huvudmannaskapet till
ungdomsföreningarnas riksorganisationer utgör elt viktigt led i strävandena
all bättre samordna organisationernas totala verksamhet. Mol denna bakgrund
föreslår ungdomsrådet alt de riksomfallande ungdomsorganisationerna blir
huvudmän för
Prop.
1971: 32 23
det
nya bidraget. Detta innebär emeUertid inte att de organisationer, som anser sig
vara för små för atl själva klara huvudmannaskapet, skall tvingas lill all åla
sig delta. De organisationer som av någon anledning inte vill åla sig
huvudmannaskapet bör enligt ungdomsrådet kunna bli befriade härifrån efter
särskild framställning hos tiUsynsmyndigheten. I sådana fall bör elt erkänt
studieförbund eUer annan av tillsynsmyndigheten godkänd organisation överta
huvudmannaskapet.
Statens ungdomsråd erinrar
om all de ekonomiska relationerna mellan stat och kommun numera regleras enligt
bestämda former. Det finns därför ingen anledning till alt i relativt små
poster slussa över ytterUgare medel till kommunema. Dessa medel kan inle rent
ekonomiskt spela någon större roU för kommunema, men de är däremot av avgörande
betydelse för ungdomsorganisationerna. Ungdomsrådet ansluter sig sålunda tiU arbetsgrappens
förslag och anser alt det föreslagna stödet inle skall omfatta
ungdomsverksamhet i kommunal regi.
Av
det av arbetsgruppen framlagda materialet framgår att idrottsorganisationerna
har ökat sin andel av det totala antalet fritidsgrapper under vart och ell av
de senaste fem åren. Statens ungdomsråd förmodar alt frilidsgruppskonslraklionen
varit särskilt gynnsam för idrottsorgani-salionema. Ungdomsrådet finner del värdefuUt
alt stödet liU samtliga ungdomsorganisationers lokala ungdomsverksamhet,
däribland idrottsrörelsens verksamhet, hålls samman.
Arbetsgruppens
förslag rörande bidragssystemels närmare utformning godtas i princip av
statens ungdomsråd. På elt antal punkter har emellertid ungdomsrådet ytterUgare
preciserat och kompletterat den föreslagna bidragskonslruktionen.
Statens ungdomsråd finner
del angelägel med en samlad bedömning av de samhällsinsatser som är nödvändiga
för all skapa en förbättrad fritidsverksamhet för barn. Ungdomsrådet är därför
inte berett atl i särskild ordning behandla den del av samhällsstödet liU
barns fritidsverksamhet, som hänger samman med ungdomsorganisationernas
insatser. Från organisalionslivels synpunkter bör det vara en fördel alt
organisationernas roll beaktas vid en total bedömning av samhällets insatser. Ungdomsrådet
räknar med att dess synpunkter beaktas vid utformningen av det förslag som
barnstugeutredningen kommer atl lägga fram. Mot denna bakgrand tillstyrker
statens ungdomsråd arbetsgrappens förslag att lUls vidare bibehålla nuvarande
åldersgränser vid bidragsgivningen.
Statens ungdomsråd
anser att antalet sammankomster ger en god och rättvisande bild av
organisationernas aktivitet. Det statliga bidraget föreslås sålunda ulgå i
proportion lill antalet genomförda sammankomster i lokalavdelningarna.
Ungdomsrådet ansluter sig i princip till arbetsgrappens definition av
begreppet sammankomst, men gör däratöver
Prop.
1971: 32 24
vissa
tillägg tiU denna:
Med
sammankomst förslås en planerad aktivitet anordnad av ungdomsorganisation, i
vilken deltar minst fem personer i åldern 1225 år. Sammankomsten skall omfatta
minst en timme. Samma person kan dock delta i endasl en bidragsgrundande
sammankomst per dag i en och samma riksorganisation. Med begreppet planerad
sammankomst menas alt aktiviteten skall vara beslutad av lokalavdelningens
styrelse, medlemsmöte eller motsvarande.
Även
om det föreslagna bidraget med 10 kr. per sammankomst inle kommer upp tiU
realvärdet av 1954 års bidrag för fritidsgrapper, anser statens ungdomsråd alt
beloppet kan betraktas som en skälig höjning i en första etapp.
Den
av Sveriges riksidrotlsförbund hävdade uppfattningen all bidraget bör
differentieras med hänsyn till deltagarantalet delas inte av statens
ungdomsråd. En sådan bidragskonslruklion skulle enligt ungdomsrådet bU
administrativt lungarbelad. Ungdomsrådet ser del vidare som en fördel med
regler som stimulerar till små sammanhållna grupper.
Statens
ungdomsråd anser i Ukhet med arbetsgruppen atl antalet sammankomster, som
ungdomarna i de bidragsberättigade åldrarna deltar i, kan Ugga till grund för
en definition av begreppet medlem. Ungdomsrådet godtar sålunda arbetsgruppens
definition, men tiUägger all dellagarnas ålder också bör registreras jämte
namn och adress.
Redovisning
och kontroll bör enligt statens ungdomsråd grunda sig på antalet sammankomster
och samtidigt vara väl anpassat lill organisationemas verksamhet. Ungdomsrådet
föreslår ett redovisnings- och utbelalningssystem där varje lokalavdelning till
sin riksorganisation redovisar antalet bidragsberättigade sammankomster under
redovisningsperioden. Rapporten skall före insändandet till riksorganisationen
undertecknas av lokalavdelningens ordförande och två revisorer. Riksorganisationen
redovisar tUl tillsynsmyndigheten det totala antalet sammankomster samt
antalet lokalavdelningar som söker bidrag. Kopior av redovisningar från
lokalavdelningarna skall finnas tiUgängliga hos riksorganisationen under fyra
år. Lokalavdelningarna skall dessutom på anmodan av tiUsynsmyndigheten kunna
lämna uppgifter om datum för sammankomst, antalet deltagare, verksamhetens art
och ansvarig ledare.
Enligt
statens ungdomsråds förslag skaU tillsynsmyndigheten snarast möjligt efter
granskningen av inkomna rapporter betala ul bidragen lill riksorganisalionema,
vilka i sin tur har all fördela bidragen till lokalavdelningarna i proportion lUl
antalet bidragsberättigade sammankomster. Ungdomsrådet föreslår all bidragen
betalas ut dels genom förskotts-utbetalningar, dels genom slutbetalning, sedan
organisationen slutredovisat sin verksamhet. Förskottsutbetalningar bör göras
vid de tiUfällen och enUgt de regler som bestäms av tillsynsmyndigheten efter
hörande av organisationerna.
Prop. 1971: 32 25
Statens
ungdomsråd föreslår vidare att redovisning av verksamheten avseende kalenderår
bör ske en gång om året. Del bör enligt ungdomsrådet ankomma på tiUsynsmyndigheten
all i samråd med ungdomsorganisationerna faststäUa senaste datum för
uppgifternas inlämnande lill myndigheten. I likhet med arbetsgruppen anser
statens ungdomsråd alt redovisnings- och utbelalningssystemet på sikt bör
läggas upp på data-rutiner, men all del bör prövas en tid innan sådana åtgärder
vidtas.
I
fråga om tillämpningen i särskilda faU av de föreslagna bidragsreglerna
ansluter sig statens ungdomsråd tiU arbetsgruppens synpunkter. I motsats lill
arbetsgruppen anser emellertid ungdomsrådet all statligt aklivitelsslöd också
bör ulgå till tävlingar av typ föreningsmäslerskap.
Statens
ungdomsråd delar arbetsgruppens principieUa uppfattning alt det nu föreslagna
bidraget inle skall innebära några försämringar för de bidragsberättigade
organisationerna. Ungdomsrådet anser därför alt tillsynsmyndigheten, i avvaktan
på statsmakternas slutiiga ställningslagande till frågan om slöd lill
verksamhet bland speciella ungdomsgrupper, skall ha möjlighet att efter
särskild prövning bevilja dispens i fråga om såväl ålder som antalet deltagare
vid sammankomster för fysiskt och psykiskt handikappade.
4 Anslagsberäkningar
B
43. Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet
1969/70
Utgift 5 921000
1970/71
Anslag 6 900 000
1971/72
Förslag 7000000
Vid
1969 års riksdag beslutades en väsentlig förstärkning av bidragsgivningen till
ungdomsorganisationernas centrala verksamhet och lill ungdomsledarutbUdning (prop.
1969: 1 bil. 10 s. 91, SU 1969:43, rskr 1969: 129). Vidare godkändes nya riktiinjer
för det statliga stödet tiU ungdomsorganisationernas verksamhet. Bl. a.
utformades bidraget lill ungdomsledamtbildning som elt generellt bidrag lill samtiiga
de kostnader en organisation har för sin ledarulbildningsverksamhel, vilket innebär
ökad rörelsefrihet för organisationerna. Med slöd av riksdagens beslut har Kungl.
Maj:l utfärdat kungörelsen (1969: 129) om statsbidrag tiU ungdomsorganisationer
(ändrad 1970: 152). Ungdomsorganisation, som Kungl. Maj:l förklarat berättigad lill
statsbidrag, får enligt kungörelsen statsbidrag till kostnader för central
verksamhet och utbildning av ungdomsledare. Statsbidrag utgår enligt
kungörelsen endast till ungdomsorganisation som har minst 3 000 medlemmar i åldem
1225 år och som har lokalavdelning i minst 5 % av landels kommuner. Som medlem
räknas därvid inle enbart i organisationens medlemsmalrikel
Prop.
1971: 32 26
registrerad
medlem utan även den som under ifrågavarande redovisningsår deltagit i
organisationens verksamhet vid minst tio sammankomster fördelade på minst tio
veckor.
Bidrag
tUl central verksamhet utgår enligt bestämmelserna i kungörelsen i form av
grundbidrag och rörligt bidrag. Grundbidragel utgör 30 000 kr. Det för rörligt
bidrag tiUgängliga beloppet fördelas mellan organisationerna med hänsyn till
deras medlemsantal och geografiska spridning, varvid organisationerna
tillgodoräknas s. k. vägningstal enligt en i kungörelsen inlagen tabell. De av
en organisation redovisade kostnaderna för central verksamhet skall motsvara
minst vad som sammanlagt erhåUils i form av grundbidrag och rörligt bidrag.
Under innevarande budgetår fördelas 6,3 milj. kr. lill central verksamhet inom
47 ungdomsorganisationer.
Från
anslaget utgår 400 000 kr. för bidrag till kostnaderna för verksamhet inom
speciella ungdomsgrupper eller lill utveckling av nya verksamhetsformer.
Skolöverstyrelsen fördelar dessa medel meUan de organisationer som får bidrag lill
central verksamhet.
Skolöverstyrelsen
får i enlighet med vad som anförts i prop. 1969: 1 (bU. 10 s. 108 och 122) av
anslaget disponera 200 000 kr., som skaU fördelas mellan organisationer som inle
erhåller bidrag enligt kungörelsen, men som bedriver en verksamhet, vilken med
hänsyn till omfattning och inriktning bör erhålla statligt slöd.
Skolöverstyrelsen
I
sin anslagsframställning för budgetåret 1971/72 begär överstyrelsen en ökning
av anslaget lill ungdomsorganisationernas centrala verksamhet med sammanlagt
930 000 kr.
1.
Överstyrelsen föreslår, i
enlighet med 1962 års ungdomsulrednings förslag, en höjning av grandbidraget
till 40 000 kr. per bidragsberättigad organisation (-|- 510 000 kr.).
2.
Bland de organisationer som f. n.
inle erhåUer statsbidrag enUgt kungörelsen föreslås Svenska brukshundsklubbens
ungdomsverksamhet och Svenska scoulunionen erhålla sådant bidrag från nästa
budgetår (-f 320 000 kr.).
3.
I avvaktan på erfarenheterna av
bidragsgivningen för verksamhet inom speciella ungdomsgrapper och lill utveckUng
av nya verksamhels-former, saml de överväganden det omorganiserade statens
ungdomsråd kan väntas göra, föreslår överstyrelsen en mindre höjning av medlen
för här avsedda ändamål (-1-50 000 kr.).
4.
Medelsbehovet för
organisationer som inle får bidrag enligt kungörelsen beräknas liU 500 000 kr.
I avvaktan på ytterUgare erfarenheter av detta bidrag föreslår överstyrelsen en
ökning till 250 000 kr. (+ 50 000 kr.).
5.
Överstyrelsen anser alltjämt
all ungdomsorganisationernas med-
Prop.
1971: 32 27
lemmar i åldrarna 711 år bör få räknas in i det
bidragsgrundande medlemsantalet. Med hänsyn till alt statens ungdomsråd och
barnstugeutredningen skall utreda frågor rörande den lokala ungdomsverksamheten,
avvaktar emeUertid överstyrelsen resultatet äv della utredningsarbete.
Statens ungdomsråds arbetsgrupp för stöd till lokal
verksamhet
Det förslag om statUga bidrag liU lokal verksamhet som
arbetsgruppen lägger fram innebär bl. a. att organisationerna övertar huvudmannaskapet
för verksamheten. Med hänsyn härtill finner arbetsgruppen det skäligt att riksorganisationerna
i samband med omläggningen av stödet lill den lokala verksamheten erhåUer ett
ökat bidrag till sin centrala verksamhet. Ett sådant bidrag föreslås beräknat
till ell belopp motsvarande ca 5 000 kr. per vägningstalsenhet i den rörliga delen
av bidraget lill organisationernas centrala verksamhet. Delta medför ett ökat
medelsbehov av 1,8 milj. kr.
Arbetsgrappen föreslår atl organisationerna får medel för
all bedriva experimenlverksamhet bland skolelever. Särskilda medel bör därför
enligt arbetsgruppens uppfattning anvisas till experimenlverksamhet i organisationsregi
bland skolbarn under 12 år. Bidrag föreslås ulgå endast lill organisationer som
får bidrag till central verksamhet enligt kungörelsen (1969: 129) om
statsbidrag till ungdomsorganisationer. TiUsynsmyndigheten bör pröva inkomna
ansökningar om bidrag i samråd med statens ungdomsråd och 1968 års bamstugeutredning.
Medelsbehovel beräknas till 1 mUj. kr.
Remissyttranden
Flertalet ungdomsorganisationer påpekar i likhet med
arbetsgruppen alt det i samband med överflyttningen av huvudmannaskapet kommer
all ställas nya krav på organisationernas administration och alt detta måste
kompenseras med ökat bidrag till central verksamhet.
Arbetsgruppens förslag om anvisande av särskilda medel
till experimentverksamhet bland barn under 12 år får slöd i flera yttranden.
Svenska kommunförbundet anser att del föreslagna slödel
till experimenlverksamhet bör införas, vare sig åldersgränserna bibehålls oförändrade
eller inle. Enligt kommunförbundet bör dock stödet inle begränsas till
organisationer som får bidrag lill central verksamhet.
Kulturrådet anser atl en egentlig experimenlverksamhet
torde förutsätta större bidrag. Det föreslagna bidraget kunde enligt
kulturrådet användas för framstäUning av lämpligt arbetsmaterial, pedagogiskt
utvecklingsarbete m. ra.
Statens ungdomsråd
Statens ungdomsråd framför arbetsgruppens förslag om ökat
centralt
Prop.
1971: 32 28
stöd. Genom att fältet för bidragsberättigade aktiviteter
vidgas, får organisationema större möjligheter alt pröva nya former av
verksamhet. Della kommer att ställa större krav på bl. a. organisatoriska
resurser. Med hänsyn härtill och tUl del ökade administrativa arbete organisationerna
får la på sig genom utformningen av stödet ansluter sig ungdomsrådet liU
arbetsgruppens förslag om ökat centralt slöd med 5 000 kr. per vägningstalsenhet.
Ungdomsrådet beräknar kostnadema lill 1,6 milj. kr.
I enlighet
med arbetsgruppens förslag om ett särskilt anslag till försöksverksamhet bland
barn under 12 år finner statens ungdomsråd det vara skäligt atl
ungdomsorganisationerna får möjlighet att ansöka om anslag för
utvecklingsarbete och försöksverksamhet bland skolbam. För della ändamål bör de
av skolöverstyrelsen disponerade medlen (400 000 kr. 1970/71) för verksamhet
inom speciella ungdomsgrapper eller tiU utveckling av nya
verksamhetsformer räknas upp till 1 milj. kr.
B 44. Bidrag till ungdomsorganisationernas lokala
verksamhet
1969/70 Utgift 13 749 204 1970/71 Anslag 14 500 0001
1971/72 Förslag 17500000
' Anslaget Bidrag lill ungdomens fritidsverksamhet
Statens ungdomsråds arbetsgrupp för stöd till lokal
verksamhet
Arbetsgruppen framhåller vissa svårigheter när det gäUer
all beräkna medelsbehovel för den nya bidragsgivningen till
ungdomsorganisationernas lokala verksamhet. Stimulanseffekten av
bidragsökningen och den radikalt ändrade bidragskonslruktionen bidrar enligt
arbetsgruppen lill att öka antalet sammankomster. Del förhållandet atl
kommunerna och föreningar som inle tillhör riksorganisationer inte längre kan
få bidrag, samt en viss fördröjning i den nya konslraklionens genomslagskrafl
har däremot en dämpande effekt. Arbetsgruppen finner det mindre troligt atl
organisationer med myckel liten frilidsgruppsverksamhet omedelbart kommer att
utnyttja del nya bidraget i full utsträckning. Inledningsvis kommer därför del
statliga aklivitetsslödel all i första hand gå till organisationer med
omfattande frilidsgruppsverksamhet.
Med en årlig ökning på 10 % beräknas antalet frilidsgrapper
inom Sveriges riksidrotlsförbund uppgå liU ca 123 000 budgetåret 1971/72. Della
skulle enligt arbetsgrappens beräkningar motsvara 1,6 milj. sammankomster. Arbetsgrappen
utgår ifrån alt idrotlsorganisationerna i mindre utsträckning än övriga
organisationer kommer att kunna rapportera en större del av verksamheten än
som f. n. sker. För den verk-
Prop. 1971: 32 29
samhet
som hittills redovisats genom studieförbunden är del enligt arbetsgruppens
mening rimligt att länka sig en ökning med 50% i förhåUande till den fritidsgruppsaktivitet
som redovisats budgetåret 1969/ 70. Delta skulle innebära atl organisationema
budgetåret 1971/72 kommer att redovisa ca 500 000 sammankomster. Med elt
bidrag om 10 kr. per sammankomst bUr sålunda medelsbehovet för det statliga
aktivitets-stödet 21 milj. kr. för nästa budgetår. Anslaget bör enligt arbetsgrappen
även i fortsättningen vara ett förslagsanslag.
Statens
ungdomsråd
Statens
ungdomsråd anser för sin del alt arbetsgruppens beräkningar är mycket osäkra.
Genom all alla sammankomster med mer än fem deltagare blir bidragsberättigade,
uppkommer enligt ungdomsrådet ett starkt tryck mot all anordna många små
sammankomster. Det nuvarande genomsnittet på ca 17 deltagare per sammankomst i
fritidsgrapp lorde härigenom sjunka och antalet gruppsammankomster öka i motsvarande
mån. Å andra sidan är det enligt ungdomsrådets uppfattning troligt all man inle
får full effekt av reformen under del första året, då organisationerna först
efter en viss övergångstid kan utnyttja del nya systemet i full utsträckning.
Mol
denna bakgrund beräknar statens ungdomsråd antalet bidragsberättigade
sammankomster till 1 750 000. Medelsbehovel för budgetåret 1971/72 bUr
därigenom 17,5 milj. kr. Ungdomsrådet anser atl anslaget skall vara ett
förslagsanslag. Anslagsberäkningen innebär all statens bidrag tiU lokal
ungdomsverksamhet totalt ökar med 3 milj. kr. Rådet framhåUer också all
bidraget liU kommunerna bortfaUer och alt del även härigenom inom ramen för
anslaget blir elt ökat utrymme för lokalt slöd till organisationerna.
5 Föredraganden
Stödet
tiU ungdomsorganisationerna har under de senaste åren väsentligt förstärkts i
vad avser den centrala verksamheten och ledarutbildningen. På grandval av
förslag från 1962 års ungdomsulredning beslutade statsmakterna år 1969 om
ändrade grunder för dessa stödformer. Är 1970 fick statens ungdomsråd en ny
organisation och förstärkta resurser för sin verksamhet. Åtgärderna i nämnda
avseenden har medfört anslagsökningar med sammanlagt ca 6 milj. kr. under de
båda senaste budgetåren. Genom statsmakternas beslut år 1970 har vidare det
statliga stödet liU idrotten reformerats och förstärkts.
Utformningen
av bidraget tiU fritidsgrappsverksamhet bland ungdom har under senare år inte
förändrats. Fritidsgruppsstödet tillkom i millen
Prop. 1971: 32 30
av
1950-lalel som elt led i åtgärderna för alt motverka alt den då beslutade
omläggningen av alkoholpolitiken skuUe leda tUl sociala skadeverkningar i
samhället. I denna situation var det naturUgt all betona den allmänt
förebyggande betydelsen av organisationernas arbete. Fritidsgrappsstödet fick
en utformning som skulle göra det möjligt för bl. a. ungdomsorganisationerna
alt intressera nya ungdomsgrupper för organiserad fritidsverksamhet. Stödet
avsåg aktiviteter som var allmänna och gemensamma för ungdomsorganisationerna.
Organisationernas arbete för att förverkliga sina centrala mål släUdes därmed
i stor utsträckning utanför. Ullryck för statsbidragsslödets avgränsning i
berörda hänseende är del i bestämmelserna intagna förbudet mol politisk och
religiös propaganda Uksom de av skolöverstyrelsen på grundval av de fastställda
principerna meddelade tUlämpningsföreskriflerna rörande bl. a. ämnen för frilidsgrapperna.
Bidraget
tiU fritidsgrupperna har visat sig ha en betydande stimulanseffekt och antalet
grupper och därmed anspråken på anslagsmedel har varje år ökat väsentligt.
Samtidigt har emellertid aUt starkare krav rests på en omläggning av denna bidragsgivning
till en form som på ett mer allsidigt sätt skulle tUlgodose behovet av stöd för
del lokala ungdomsarbetet. Frågan om ändrade former för stödet har sålunda
ingående behandlats såväl av 1962 års ungdomsutredning som av idrottsulredning-en.
I samband med omorganisationen av statens ungdomsråd fick rådet i uppdrag alt
göra en samlad genomgång av erfarenheter och föreliggande utredningsmaterial
rörande fritidsgruppsstödet. På ungdomsrådels uppdrag har en särskild arbetsgrupp
för rådet lagt fram elt belänkande rörande det statliga stödet till
ungdomsorganisationernas lokala verksamhet. Efter remissbehandling har statens
ungdomsråd tUl Kungl. Maj:l avgett elt sammanfattande förslag i huvudsaklig
överensstämmelse med det resultat som arbetsgrappen redovisat. Eftersom förslagel
om nya former för bidrag till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet
genomgående har fått ett positivt mottagande av remissinstansema, anser jag alt
ell lämpligt underlag för beslut i frågan nu föreligger.
Av
de gjorda utredningarna framgår att olika invändningar kan riktas mot den
nuvarande formen för slöd liU organisationernas lokala verksamhet. Den
viktigaste av dessa lorde vara att stödet varit inrUttal på en viss sektor av
organisationernas samlade verksamhet. I första hand har hobbybetonade,
idrottsliga eller allmänt sysselsältningsfrämjande aktiviteter gynnats av
bidragssystemet. För vissa organisationer har dessa aktiviteter nära
sammanfallit med den aUmänna inriktningen av resp. organisations verksamhet.
Ändra ungdomsorganisationer har emellertid inte kunnat utnyttja fritidsgruppsstödet
för den verksamhet som från organisationens synpunkt varit mest angelägen. Organisationema
har i dessa fall inle haft tiUräcklig frihet i valet av metoder för sin
verksamhet, om de önskat komma i åtnjutande av bidraget. Denna svårighet lorde
ha
Prop. 1971:32 31
varit
särskUt påtaglig för bl. a. de politiska och religiösa ungdomsorganisationemas
del.
Ett
annat ofta kritiserat förhållande har varit att reglerna för fritidsgruppsstödet
våUat administrativa svårigheter. Ungdomsledarna har fått ägna förhåUandevis
stor uppmärksamhet åt att organisera och rapportera verksamheten enligt
bestämmelserna för bidraget. Organisationernas olika struktur har ofta varit
avgörande för hur dessa arbetsuppgifter kunnat klaras av.
En
metod all komma tiU rätta med i varje fall en del av de nämnda olägenheterna
kunde vara att i olika avseenden förenkla bidragsreglerna för fritidsgrappsstödet
men likväl i princip bibehålla nuvarande stödformer. 1962 års ungdomsutredning
var inne på denna linje i sill förslag rörande fritidsgruppsstödet. Det
utredningsarbete som nu ulförts av statens ungdomsråd har emellertid gett vid
handen all en sådan partiell reform inte kan lösa de föreliggande problemen.
Principerna
för statens stöd till ungdomsorganisationernas arbete har ingående behandlats
i 1969 års slatsverksproposition i samband med förslaget om ändrade grander
för stöd tUl ungdomsorganisationernas centrala verksamhet och tiU ungdomsle-daratbildning
(prop. 1969: 1 bU. 10 s. 91, SU 1969: 43, rskr 1969: 129). Statens ungdomsråd
har knutit an tiU den målsältningsdiskussion som då fördes och framhåUit bl. a.
att ungdomsorganisationerna har lUl uppgift atl ge de unga möjligheter att
medverka i samhäUets utformning. Ungdomens föreningsliv ger träning i
demokratiska arbetsformer. Föreningsarbetet skapar dessutom kontakter meUan
människor och främjar medlemmamas förståelse för olikheter i etiska, reUgiösa,
kultureUa och politiska frågor. Ungdomsrådet betonar ungdomsorganisationemas värde
för de ungas personliga utveckling och samhällsengagemang samt möjligheter all därigenom
också förebygga social missanpassning.
Statens
ungdomsråd anser mot bakgmnd härav att del framlida stödet till
ungdomsorganisationernas lokala verksamhet bör vara ell slöd till denna
verksamhet i dess helhet och inle elt slöd tiU viss del av verksamheten eUer tiU
specieUa former av verksamhet.
I enlighet med detta
ställningstagande har statens ungdomsråd lagt fram förslag om elt bidragssystem
som innebär alt det nuvarande fritidsgruppsstödet ersätts med ett
aktivitetsstöd som kan utgå tUl aUa former av mötes- och gruppverksamhet inom organisationema.
AUa sammankomster i ungdomsorganisationemas regi föreslås i princip bli berättigade
tiU bidrag.
Den av statens ungdomsråd
föreslagna omläggningen är principiellt sett av väsentUg betydelse.
Hittillsvarande stöd tiU lokal verksamhet karakteriseras av all statsmakterna
velat stimulera en viss typ av aktivitet, frilidsgrapperna, som främst
bedrivits av idrottsrörelsen och ung-
Prop.
1971: 32 32
domsorganisalionerna, men slödels utformning har inneburit
alt även kommunerna kunnat bedriva frilidsgruppsverksamhel. Huvudmän för det s.
k. fritidsgruppsbidragel har varit de erkända studieförbunden, Sveriges riksidrotlsförbund
och kommunerna.
Förslagel innebär all man frångår metoden all ge slöd tUl
preciserade aktiviteter och i stället inriktar sig på all stärka
organisationernas aUmänna verksamhet på det lokala planet. I konsekvens därmed
kan inte kommunerna längre stå som bidragsmottagare och inle heller kan förbudet
mot vissa former av politisk och religiös verksamhet bibehållas.
Kostnaderna
för att på del lokala planet bereda barn och ungdom goda frilidsmöjligheler
bestrids i första hand av kommunerna. Bl. a. anslår kommunerna betydande
belopp till idrotts- och ungdomsorganisationernas verksamhet. Med hänsyn lill
behovet att undvika splittring av samhäUets insatser och lill all en lokal
myndighet bör ha de bästa fömtsättningarna all bedöma resursbehovet skulle i
och för sig skäl finnas för enbart en kommunal bidragsgivning till
organisationernas lokala ungdomsverksamhet. Andra skäl talar emeUertid för att
både stat och kommun ger ekonomiskt stöd till ungdomsorganisationernas lokala
verksamhet. Elt statligt bidrag kan utgå efter enhetUga grander i landets oUka
delar. Genom atl resp. organisations centrala ledning får ansvar för det
utgående bidraget tUl lokal verksamhet ökar möjligheterna lill sammanhållning
inom organisationen, vars utvecklingsmöjligheter därigenom förbättras. Den samhäUeliga
tillsynen av bidragsgivningen på lokal nivå får föratsättas ske genom i första
hand de kommunala myndigheter som har ansvar för den kommunala bidragsgivningen.
De av
statens ungdomsråd hörda remissinstanserna har genomgående StäUt sig positiva
till den föreslagna lösningen. I vissa remissvar behandlas behovet av alt man
ägnar uppmärksamhet åt de problem som kan uppkomma vid tillämpningen av
reglerna för elt bidragssystem med så allmän inriktning som föreslagils. För
egen del ansluter jag mig i princip till del av statens ungdomsråd framlagda
förslaget rörande omläggning av fritidsgrappsstödet tUl elt allmänt statligt aklivitelsslöd
till lokal ungdomsverksamhet. Med hänsyn till atl några erfarenheter ännu inte
föreligger av en bidragsgivning med utgångspunkt i antalet sammankomster anser
jag det emellertid erforderligt att den föreslagna tekniska utformningen av bidragsgivningen
något ändras på i det följande närmare angivet sätt.
Statens ungdomsråds förslag innebär bl. a. att nuvarande
sätt all fördela stödet tiU lokal ungdomsverksamhet läggs om. Ungdomsorganisationernas
ansvar för bidragsanvändningen skuUe inle som hittUls ligga bara på det lokala
planet utan även avse den centrala fördelningen av stödet. Organisationerna skuUe
bli huvudmän för bidraget lill den lokala verksamheten, vUket innebär all deras
cen-
Prop.
1971: 32 33
trala instans skaU samla in uppgifter om den bidragsberättigade
verksamheten, betala ut bidrag tiU de lokala enheterna och över huvud taget ha
ansvar för att bidragsgivningen sker enligt gällande grunder. Huvudmän för bidragsgivningen
i denna mening kan dels de organisationer bli som erhåller stöd till sin
centrala verksamhet enligt kungörelsen (1969: 129) om statsbidrag till
ungdomsorganisationer, dock med undanlag av de organisationer som är
samarbetsorgan för andra organisationer, dels Sveriges riksidrotlsförbund och
de organisationer i övrigt med organisationsstöd under nionde huvudtiteln som
hittills erhållit slöd till fritidsgrappsverksamhet. Ungdomsrådet framhåller i
detta sammanhang att frågan om huvudmannaskapet bör kunna lösas på annat sätt
än genom den egna organisationen, t. ex. genom samma form av samarbete som nu
finns med studieförbunden.
Förslagel innebär också att kommunerna inle längre skaU
erhålla statiigt bidrag lill fritidsverksamhet. Svenska kommunförbundet har
inte funnit anledning att motsätta sig förslagel att kommunerna i fortsättningen
skall undantas från bidrag.
För egen del finner jag del framlagda förslaget om
huvudmannaskapet för verksamheten i huvudsak väl avvägt. Jag anser det
emellertid inle lämpligt all i della sammanhang slutgiltigt fixera hur det
centrala ansvaret skall utformas på organisationssidan. De ungdomsorganisationer
som så önskar bör emellertid bli ansvariga för bidragsgivningen på del sätt som
statens ungdomsråd föreslagit. Som ungdomsrådet framhåUit bör även andra
lösningar av denna huvudmannaskapsfråga kunna tänkas. Del är därför enUgl min
mening erforderUgt att tUlsynsmyndig-helen för varje särskild organisation
fastställer hur bidraget skall utbetalas och redovisas m. m. Garantier bör
skapas för alt bidragen i sin helhet kommer den lokala verksamheten lill del.
De redovisade grunderna för organisationernas ökade ansvar leder till all
varje organisation nära följer den egna lokala verksamheten, införskaffar för bidragsgivningen
erforderligt redovisningsmalerial samt bearbetar detta material med hänsyn
såväl till bidragsgivningen som till behovet av central planering för
organisationen som helhet. Om ungdomsorganisationernas reguljära rapportering
av den egna lokala verksamheten samordnas med den redovisning som föranleds av bidragsgivningen,
torde någon större ökning av del administrativa arbetet inom organisationerna
inte behöva uppslå genom det nya bidragssystemet. Som helhet torde della arbete
minska genom atl det nya bidraget blir enklare än frilidsgrappsbidraget.
I likhet med statens ungdomsråd utgår jag från all del i della
sammanhang inle är en i första hand slalUg angelägenhet atl stödja ungdomsverksamhet
i lokala mer eller mindre tillfälliga gruppbildningar utanför i del föregående
angivna organisationer. Samtidigt är del emellertid klart att den lokala
verksamheten hos statsunderstödda organisationer kommer alt ta olika former
och i många fall avse ungdomar som
Prop.
1971: 32 34
inle är medlemmar i den organisation som bedriver en viss
verksamhet. Som en konsekvens av denna frihet bör det vara möjligt för
frislående grupper eller ungdomsföreningar utanför de statsunderstödda organisationema
att genom samarbete med dessa erhåUa statsbidrag liU den bedrivna
verksamheten. Däratöver anser jag emellertid alt man bör uppmärksamma behovet
av lokall slöd till sådana organisationer som visserligen inle förklarats
berättigade tiU statsbidrag enligt den förut nämnda kungörelsen men som av
medel som slår lill skolöverstyrelsens förfogande tiUdelas visst stöd för sin
centrala verksamhet. Det bör ankomma på skolöverstyrelsen alt pröva i viUcen
utsträckning dessa organisationer bör tiUdelas bidrag till lokal verksamhet.
Den dominerande delen av det nuvarande fritidsgruppsstödet
utgår lill den verksamhet som är knuten till Sveriges riksidrottsförbund. Idrollsulredningen
föreslog i sitt betänkande Idrott ål alla all idrottens del av fritidsgruppsstödet
skuUe sammanföras med övrigt idrollsslöd. En omläggning av bidragsgivningens
utformning förutsattes inom ramen för elt för varje år fixerat belopp, vilket
med utgångspunkt i del budgetåret 1969/70 beräknade beloppet för varje år
borde räknas upp med 10 %. I propositionen angående slöd liU idrotten (prop.
1970: 79) logs denna del av utredningens förslag inte upp lill avgörande med
hänsyn lill all statens ungdomsråd fått i uppdrag atl utreda frågan om
fritids-gruppsstödets utformning.
Ungdomsrådet har i sin utredning föreslagit alt hela det
lokala stödet skall håUas samman i ell enhetligt bidragssystem, vilket således
innebär alt den genom riksidrollsförbundet rapporterade verksamheten skall erhåUa
slöd enligt samma grunder som annan ungdomsverksamhet och att bidragsgivningen skaU
utgå från ell gemensamt anslag under åttonde huvudtiteln.
Sveriges riksidrotlsförbund har inte gjorl några
invändningar mot delta förslag. Däremot har bl. a. ABF förordat alt stödet tUl
idrottsrörelsen bör ulgå från elt särskilt anslag.
Statens ungdomsråd har inriktat sig på all finna former
för den nya bidragsgivningen som skulle göra det möjUgt för organisationerna
att utnyttja det statUga slödel liU större delar av den lokala verksamheten än
som varit möjUgt enUgl reglerna för fritidsgruppsstödet. Med hänsyn tUl den på idrollssidan
redan väl utbyggda verksamheten utgår jag i likhet med såväl idrotlsulredningen
som statens ungdomsråd från alt omfattningen av den enligt de nya reglerna
statsunderstödda lokala verksamheten inom idrottsrörelsen skaU öka i ungefär
hittillsvarande takt. Slödel tiU övriga organisationer, som endast i begränsad
utsträckning kunnat utnyttja fritidsgruppsstödet, beräknas däremot komma all
växa betydligt snabbare.
Jag anser att den här avsedda bidragsgivningen bör
beräknas under ett och samma anslag under åttonde huvudtiteln. Av skäl som jag
åter-
Prop.
1971: 32 35
kommer till i det följande bör del totala anslaget föras
upp som elt reservationsanslag. Eftersom medelslillgången således blir fixerad
på förhand och idrottsrörelsen å ena sidan och övriga organisationer å andra
sidan har intresse av atl på förhand veta hur bidragsresurserna kommer att
fördelas i stort, anser jag att medel för de båda grupperna av organisationer Lnom
anslagels ram bör fördelas på två poster.
Den närmare utformningen av del nya bidragssystemet
bygger på att ett belopp av 10 kr. skaU ulgå i bidrag för varje sammankomst.
Begreppet sammankomst har av statens ungdomsråd
definierats som en planerad aktivitet som anordnas av ungdomsorganisation och
som har minst fem deltagare i åldern 1225 år. Sammankomsten skall pågå minst
en timme. Dessutom anger ungdomsrådet som framgår av det föregående vissa
ytterligare regler för precisering av begreppet sammankomst.
Som
framgår av den angivna definitionen kommer bidragsgivningen liksom hittiUs att
avse åldersgrapperna 1225 år. Flera remissinstanser har begärt att
åldersgränsen skulle sänkas. Jag är medveten om all flera organisationer utför
ett betydelsefullt arbete bland barn under 12 år. över huvud tagel kan
förekomsten av åldersgränser diskuteras. Önskemålet atl integrera olika
åldersgruppers samvaro under fritid utanför hemmet skulle kunna anföras som
skäl för helt andra grunder för stöd till organiserad fritidsverksamhet än de
här behandlade. När det gäller verksainhet i åldersgrupper under 12 år är
kraven på ledning och organisation delvis av annat slag än i högre åldersgrapper.
Andra faktorer som kommer in i bilden är bl. a. hemmens och skolans roll för
yngre åldersgrapper liksom behov av barntillsyn under föräldrarnas förvärvsarbete.
De härmed sammanhängande frågorna utreds f. n. av 1968 års bamstugeutredning. I
likhet med statens ungdomsråd anser jag atl resultatet av denna utrednings
arbete bör avvaktas, innan de här avsedda bidragsfrågoma för verksamhet bland åldersgrapperna
under 12 år tas upp till avgörande. Jag vUl också erinra om atl särskilt stöd
för bl. a. ungdomsorganisationernas försöksverksamhet bland barn f. n. kan ulgå
efter beslut av skolöverstyrelsen från anslaget Bidrag lill ungdomsorganisationernas
centrala verksamhet. Vidare finns möjlighet för organisationerna att ur
allmänna arvsfonden erhåUa stöd till särskUda försöksprojekt för
baraverksamhet.
Den av statens ungdomsråd föreslagna definitionen av
begreppet sammankomst syftar till atl alla av en organisation genomförda aktiviteter
som har minst fem deltagare och som uppfyller vissa krav på verksamhetens
inriktning skall bli berättigade till bidrag. Denna mycket allmänna beskrivning
är föranledd av önskemålet att ge organisationerna största möjliga frihet i
fråga om verksamhetens inriktning. Meningen
Prop. 1971: 32 36
är
alt varje organisation i första hand skall kunna ta hänsyn liU sina egna mål
för verksamheten. Med all sannolikhet kommer Ukväl en mycket stor del av den
verksamhet som inordnats i de hittillsvarande fritidsgrupperna att fortsätta
och kunna räknas in i det föreslagna nya bidragsunderlaget. Därjämte
tillkommer vid beräkningen av antalet sammankomster förenings- och gmppmölen
som hittills inle kunnat inordnas i frilidsgrappssyslemet.
Förslaget
alt beräkna bidraget med hänsyn tiU antalet sammankomster har genomgående
tillstyrkts. Jag kan för min del ansluta mig tiU att begreppet sammankomst blir
en av utgångspunkterna för bidragsgivningen. Del finns anledning alt vänta sig
atl ett stöd i denna form skaU bli en väsentiig stimulans i organisationernas
lokala verksamhet.
Med hänsyn lill vid
remissbehandlingen gjorda påpekanden bedömer jag del som sannolikt att det i
varje fall i ett inledningsskede kommer all föreligga betydande svårigheter
all uppnå en enhetiig praxis vid beräkningen av antalet sammankomster. Därmed
uppstår risk för alt fördelningen meUan olika organisationer kan uppfattas som
oenhetlig och orättvis. Härtill kommer all beräkningen av de olika bidragen kan
komma alt påverkas av alt den totala anslagssumman som jag angivit i det
föregående bör fastställas lill ell fixerat belopp. I enlighet med den av
statens ungdomsråd gjorda anslagsberäkningen kommer totalt 1750 000
sammankomster all kunna ges ell bidrag av 10 kr. Skulle krav ställas på bidrag
till ett större antal sammankomster måste någon form av reducering ske.
Med
hänsyn till såväl kravet på en rättvis fördelning av bidraget mellan
organisationerna som behovet all anpassa bidragsgivningen till en given
anslagssumma anser jag del erforderligt att föreslå en viss modifiering av det
föreslagna bidragssystemet.
Som jag framhållit i del
föregående bör det för idrottsrörelsen resp. det för övriga organisationer
avsedda medelsbehovet beräknas var för sig. Däratöver bör genom
tillsynsmyndighetens medverkan en förhandsberäkning ske av medlens fördelning
på olika organisationer. För de organisationer som godkänts för erhållande av
centralt slöd under åttonde huvudtiteln bör en sådan beräkning lämpligen kunna
ske med ledning av medlemsantalet enligt definitionen i kungörelsen om
statsbidrag till ungdomsorganisationer. Som medlem räknas i della sammanhang
inte bara den som registrerats som medlem i en organisation ulan därutöver även
den som i viss utsträckning deltagit i organisationens sammankomster närmast
föregående verksamhetsår. För de organisationer som har bidragsgivningen knuten
till riksidrollsförbundet bör den avsedda planeringen under nästa budgetår
kunna ske med ledning av den budgetåret innan genomförda frilidsgruppsaklivilelen.
Med
ledning av antalet medlemmar resp. antalet fritidsgrupper för idrottsrörelsen
bör för varje organisation fastställas ell totalt belopp med
Prop. 1971: 32 37
vilket
bidrag maximall kan ulgå. En del av bidraget bör kunna ulgå i förskoll. För att
del förhandsberäknade beloppet också skall ulgå i slutligt bidrag måste efter
verksamhetsåret ingiven redovisning utvisa atl antalet genomförda godkända
sammankomster är tiUräckligt stort. I den mån en organisation inle genomfört
tillräckligt många sammankomster för att kunna la i anspråk del preliminärt
beräknade beloppet bör det därigenom inbesparade beloppet tillgodoföras
anslaget för fördelning mellan organisationerna påföljande år.
Den
här redovisade metoden för bidragsfördelningen innebär atl denna kommer alt
styras främst av medlemsantalet i vad avser fördelningen mellan
organisationerna. Inom varje organisation bör däremot fördelningen vara direkt
beroende av antalet anordnade sammankomster.
Statens
ungdomsråd har föreslagit att bidraget per sammankomst skall utgå med 10 kr.
Jag ansluter mig till alt nämnda belopp blir norm för bidragsgivningen. Med de
principer för bidragsgivningen som jag redovisat i del föregående kan
emellertid, om antalet sammankomster inom en organisation blir mycket stort, en
viss reducering av det lill olika lokalavdelningar utgående beloppet bli
erforderlig med hänsyn lill det för organisationen totalt tillgängliga
beloppet.
Jag
ansluter mig lill vad statens ungdomsråd och arbetsgrappen föreslagit rörande
en viss ändring av medlemsdefinitionen vid beräkning av statsbidrag till
ungdomsorganisationerna.
Jag
ansluter mig i huvudsak lill vad statens ungdomsråd anfört rörande definition
och avgränsning av sammankomstbegreppel liksom rörande redovisning och kontroU.
Jag vUl i detta sammanhang emellertid framhålla att jag finner det angeläget
alt begreppet sammankomst vid lill-lämpningen av bidragssystemet ges en för
olika organisationer någorlunda enhetlig innebörd. Vissa allmänna kvalitativa
krav bör därvid uppställas. Jag anser det således väsentUgt all den slalsbidragsberältigade
verksamheten blir planmässigt upplagd för en inte alltför kort lidsperiod. En
anknytning bör härvid kunna ske lill den för föreningslivet reguljära
planeringen inom lokalavdelningarna. Vidare bör eftersträvas alt möjligheterna atl
erhålla bidrag tiU små sammankomster med ned lill fem deltagare inte leder lill
atl deltagarantalet i de bidragsberättigade sammankomsterna blir lägre än vad
som är fallet i motsvarande verksamhet under nuvarande förhållanden. Slutligen
anser jag del erforderligt att på gmndval av bl. a. de förslag som framförts
av statens ungdomsråd en närmare precisering sker av verksamhetens inriktning
och avgränsning vid de statsbidragsberättigade sammankomsterna.
Skolöverstyrelsen
bör bli tillsynsmyndighet för bidraget. Vidare har statens ungdomsråd lill
uppgift all följa frågor av della slag. Eftersom bidragssystemet lill den
lokala verksamheten i så hög grad kommer alt ändras, är det angeläget atl
skolöverstyrelsen i samråd med statens ungdomsråd och i kontakt med
ungdomsorganisationerna noga bevakar de
Prop.
1971: 32 38
erfarenheter som görs och verkar för en smidig tillämpning
av bidragsreglerna.
Vid sin beräkning av medelsbehovel har statens ungdomsråd
och arbetsgruppen utgått från det nuvarande medelsbehovel för bidrag till fritidsgrapper.
Svårigheterna all med utgångspunkt i kostnaderna för fritidsgruppsstödet beräkna
behovet av medel för bidrag till alla sammankomster med den av rådel föreslagna
definitionen är mycket stora. Detta sammanhänger dels med all den aktivitet som
innefattas i de nuvarande fritidsgrapperna kommer atl redovisas i nya former,
dels med att olika andra aktiviteter i organisationerna nu kan tas med vid
bidragsberäkningen. Atl genom förhandsundersökningar skaffa utgångspunkter för
bedömningen av antalet statsbidragsberättigade sammankomster har inle varit
möjligt.
Med hänsyn härtill har endasl rent överslagsmässiga
kostnadsberäkningar kunnat göras. Med andra antaganden än dem som gjorts av rådel
skulle avsevärt större kostnader kunna förutses. Med hänsyn tiU osäkerheten i
de beräkningar som kan göras anser jag det nödvändigt att på förhand ange en beslämd
ram för medelstilldelningen för bidrag till ungdomsorganisationernas lokala
verksamhet. Anslaget bör således föras upp som reservationsanslag i stäUet för
som förslagsanslag. Med utgångspunkt i den beräkning som gjorts av statens ungdomsråd
förordar jag en resursökning av 3 milj. kr. Anslaget för ändamålet bör således
föras upp med 17,5 milj. kr.
Med utgångspunkt i de av idrollsulredningen och statens
ungdomsråd gjorda beräkningarna om en årlig tioprocentig ökning av fritidsgruppsverksamhelen
inom riksidrottsförbundet och vissa andra organisationer med organisationsstöd
under nionde huvudtiteln beräknar jag att dessa nästa budgetår skall ta i
anspråk ett belopp av 13 milj. kr. För de organisationer som erhåUer centralt slöd
under åttonde huvudtiteln beräknar jag medelsbehovet lill 4,5 milj. kr.
Statens ungdomsråd har föreslagit atl bidraget till
ungdomsorganisationernas centrala verksamhet skall höjas med hänsyn till
behovet alt öka organisationernas resurser för dels utvecklingsarbete, materialfram-släUning
och ökat administrativt arbete, dels försöksverksamheten och utvecklingsarbetet
bland åldersgrupperna under 12 år. Vid avvägningen mellan olika utgiflsändamål
har jag emellertid inte funnit del möjligt all utöver den anslagsökning som
förordals för del lokala stödet föreslå en ökning av medelstilldelningen i den
begärda omfattningen. Anslaget bör ökas med 100 000 kr. till 7 milj. kr. Jag
vill erinra om att häri beräknats eU belopp av 400 000 kr. för särskilda
bidrag enligt skolöverstyrelsens prövning för bl. a. verksamhet inom specieUa
ungdomsgrupper, däribland främst åldersgrupperna under 12 år.
Prop.
1971: 32 39
Jag är inte beredd alt tillstyrka skolöverstyrelsens
förslag om bidrag till den centrala verksamheten för ytterligare två
ungdomsorganisationer.
6 Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:l
föreslår riksdagen all
1)
godkänna de av
mig förordade riktlinjerna för statligt slöd lill ungdomsorganisationernas
lokala verksamhet,
2)
lill Bidrag
till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet för budgetåret 1971/72 under åttonde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 17 500 000 kr., varav 13 000 000
kr. liU idrottsorganisationemas lokala verksamhet och 4 500 000 kr. till
övriga organisationers verksamhet.
3)
tUl Bidrag till
ungdomsorganisationernas centrala verksamhet för budgetåret 1971/72 under
åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av
7 000 000 kr.
Med bifaU av vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemslälll förordnar Hans Maj:l Konungen alt till
riksdagen skall avlålas proposilion av den lydelse bilaga lill della protokoll
ulvisar.
Ur protokollet: Britta Gyllensten
Prop. 1971: 32 40
Innehåll
1
Inledning 2
2
Bakgrund 4
2.1
Nuvarande statsbidrag lill
ungdomens fritidsverksamhet 4
2.2
1962 års ungdomsutredning 5
2.3
Idrotlsulredningen 6
3 Förslag
om bidrag till ungdomsorganisationernas lokala verk
samhet 7
3.1
Statens ungdomsråds arbetsgrapp
för slöd till lokal verksamhet 7
3.2
Remissyttranden 15
3.3
Statens ungdomsråd 22
4
Anslagsberäkningar 25
5
Föredraganden 29
6
Hemställan 39
TRYCKERIBOLAGET IVAR H/EGGSTROM AB.
STOCKHOLM 1971
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
15 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (15)
15 kopplingar i 9 dokument.
- Ds 1999:48 Begreppet invandrare : användningen i lagar och förordningar s. 80 i texten
- SOU 1998:33 Historia - ekonomi - forskning s. 29 i texten
- Prop. 1975:14 Regeringens proposition om statligt stöd till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet, m.m. s. 3 · s. 7 · s. 50 i texten
- Bet. 1973:KrU11 Kulturutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:1 i vad avser anslag för budgetåret 1973/74 till ungdomsverksamhet jämte motioner s. 5 i texten
- Prop. 1973:1 Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1973/74 i texten