Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden, m.m.
1971 · 53 sidor, varav 53 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 53 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1971:33, Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden, m.m.
Dokumentets text
Kungl. Majrts proposition nr 33 år 1971 Prop. 1971:33
Nr 33 ,
KungL
Maj:ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden, m. m.; given
Stockholms slott den 19 februari 1971.
Kungl.
Maj:t viU härmed, under åberopande av bUagda utdrag av StatsrådsprotokoUet över
utbildningsärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande tiU
riksdagen föredraganden hemslälll.
GUSTAF ADOLF
ALVA
MYRDAL
Propositionens
huvudsakliga innehåll
Propositionens
första avsnitt rör åtgärder för förbättrad konfirmandundervisning. I syfte all
bistå konfirmandlärarna föreslås inrättande av ett antal konsulenlbefallningar,
vilka skall innehas som bisysslor.
I
ell andra avsnitt föreslås viss förstärkning av den prästerUga arbetskraften i
pastorat med fritidsbebyggelse och turism.
I
det tredje avsnittet läggs förslag fram om vidgad användning av icke prästvigda
tjänstebiträden.
Det
fjärde avsnittet rör ett antal frågor om anslag ur kyrkofonden. Sålunda
föreslås anslag till reparationsarbeten på sliflsnämndshuset i Västerås, bidrag
till avlönande av sekreteraren hos svenska kyrkans diakoninämnd samt fortsalt
och förhöjt bidrag till kyrklig verksamhet bland svenskar i Schweiz och tUl kyrkomusikemlbildningen
vid Sköndalsinstitutet. Anslaget för anordnande av leologiska
fortbildningskurser för präster räknas upp med 10 000 kr. och bidraget för
anlitande av predikobiträden med 50 000 kr.
I
det femte och sista avsnittet berörs vissa frågor i anslulning tiU upphävandet
av den nuvarande lagen om kyrkofond.
1
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 33
Prop.
1971:33
Utdrag
av protokollet över utbUdningsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholnis slott den 19 februari 1971.
Närvarande:
Statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING,
SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING,
LÖFBERG, LIDBOM, C/MILSSON.
Statsrådet
Myrdal anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter frågor
om vissa anslag ur kyrkofonden, m. m., och anför.
I. Åtgärder för förbättrad konfirmandundervisning
Inledning
1963
års kyrkomöte har (kskr 15) hemstäUt atl konsulenttjänster för
konfirmandundervisning inrättas och all medel till utbildning, resor och
eventuella arvoden släUs till domkapitlens förfogande ur kyrkofonden. FramstäUningen
var föranledd av en motion (nr 68) vid mötet. I sitt av kyrkomötet åberopade
betänkande (nr 7) över motionen betecknade andra liUfäUiga utskottet det som en
angelägenhet av hög rang att konfirmandundervisningen fortgående ägnas tiUsyn
och genom fortbildning av konfirmandlärama hålls å jour med metodikens
utveckling. Utskottet kunde länka sig alt från varje stift ett lämpligt antal
erfarna, pedagogiskt intresserade präster utses av domkapitlet att, efter
genomgången kurs, såsom konsulenter stå konfirmandlärama lill tjänst med råd,
instruktion och praktiska förslag. Uppdraget borde enligt utskottet fuUgöras på
deltid.
Sedan kyrkomötets
framställning remissbehandlats, varvid yttranden avgetts av kammarkollegiet,
statskontoret, skolöverstyrelsen och samtUga domkapitel utom domkapitiet i
Västerås, uppdrog Kungl. Maj:t den 26 januari 1968 åt kammarrådet Erik Åberg
att undersöka humvida genom inrättande av konsulenttjänster eller på annat sätt
särskilda åtgärder bör vidtas för förbättring av konfirmandundervisningen saml
alt, om sådana åtgärder befanns erforderUga, avge förslag om kostnadernas bestridande.
Den sakkunnige har avlämnat betänkandet (Ds U 1969: 6)
Prop. 1971:33 3
Åtgärder
för förbättrad konfirmandundervisning. Däri föreslås anställande i stiften av tiUs
vidare 29 konsulenter.
Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kammarkollegiet,
statskontoret, skolöverstyrelsen som hört länsskolnämndema i Kronobergs och
Kopparbergs län, skolstyrelserna i Växjö, Västerås och SkeUefteå särat
Göteborgs aUraänna skolstyrelse ärkebiskopen efter övriga biskopars hörande, saratliga
dorakapitel, svenska kyrkans centralråd för evangelisation och försaraUngsarbete,
den sakkunnige för utredning ora de praktisk-teologiska övningsinstitutens
framtida ställning, ra. ra.. Svenska prästförbundet, Svenska kyrkans
församlings- och pastoratsförbund. Riksförbundet Kyrkans ungdom, Sveriges
kristliga gymnasiströrelse, KFUK:s och KFUM:s riksförbund. Föreningen Lärare i
religionskunskap och Religionspedagogiska institutet.
Här
kan nämnas att i direktiven för den nyssnämnda utredningen (U 1970: 50) ora de praktisk-teologiska
övningsinstitutens framtida stäUning, m. m., bl. a. upptas frågan ora
prästernas fortbUdning. En viss forlbildningsverksarahet förekommer redan i
stiften. Den sakkunnige professom Carl-Gustaf Andrén bör enUgt direktiven i
deima del undersöka om verksamheten behöver ges fastare former eUer över huvud
i vilken omfattning sådan fortbildning bör ske och hur den bör organiseras.
Andrén har uppgelt att han räknar raed en genora hel-eller ddtidsanstäUda
konsulenter-kursledare-lärare kontinuerligt bedriven fortbUdningsverksamhet på
regional nivå, bl. a. avseende konfirraandundervisningen, och all ett
införande redan nu av konfirraandkonsulen-ter och därraed ett föregripande av
en koramande uppläggning är motiverat av det väsentUga och angelägna i att ulbUdningsfrågoma
för konfirmandundervisningen prioriteras.
Nuvarande
förhållanden
Av
det avgivna betänkandet inhämtas bl. a. följande i fråga om för-saraUngsprästs
pedagogiska utbildning m. ra.
Enligt
statuterna för den praktisk-teologiska övningskursen ges under kursen 96
timmars konfirmandpedagogisk undervisning. Av dessa används 12 timmar för
introduktionsföreläsningar. Vidare ingår övningslektioner, seminarieövningar
och slutprov. TiU de 96 timmarna kommer 15 tiraraars auskultation i gmndskola.
Konfirmandkommitlén
hos svenska kyrkans centtalråd anordnar sedan 1950-talet åriiga konfirmandlärarseminarier,
till vUka inbjuds aUa präster och lekmannakatekeler. Kursema bmkar omfatta fem
dagar. Under senare år har i genomsnitt 20 präster deltagit i varje kurs. Konfirmandkommitlén
har också anordnat arbetskonferenser och utger en skriftserie. En huvuduppgift
för kommittén f. n. är att främja lärome-
Prop. 1971:33 4
delsproduktionen.
Komrailléns sekreterare raedverkar vid lokala kurser och konferenser.
Sedan länge har
studiedagar och kurser i konfirmandpedagogik sporadiskt ordnats av olika
stifts- och kontraklsorgan. Verksamheten inom stiften har intensifierats under
de senare åren. I några stift finns pedagogiska konsulenter anställda med
uppgift atl bl. a. främja konfirmandundervisningen. Dessa tjänster bekostas av
raedel sora står lill förfogande för det friviUiga arbetet. I en rad stift
fungerar särskUda konfirmand-komnuttér.
Biskopsmötet har sökt
verka för att ge konfirmandundervisningen en mera enhetlig prägel. Sålunda
fungerar sedan mitten av 1950-lalet en biskopsmötets granskningsnämnd för
konfirmandläroböcker, och år 1968 antog mötet en läroplan för svenska kyrkans
konfirmandundervisning.
Utredningen
I
fråga om behovet av förbättrad konfirmandundervisning anförs i betänkandet att
den fond av konfirmandpedagogiskt velande, som funnits tillgänglig hos
centralrådets konfirmandkommilté, i relativt ringa grad tycks ha kanaliserats
ut tiU det praktiska verksamhetsfältet. Det torde snarare vara så att, medan
det allmänna skolväsendet snabbt har utvecklats raed raoderna undervisningsraedel
och raeloder och en rationell fortbildning av lärarna, konfirraandundervisningen
i stort stått kvar på en ttaditioneU ståndpunkt, som för barnen måste le sig
desto mer föråldrad som de i den vanliga skolan vant sig vid att möta en modern
pedagogik. Det föreligger därför, särskilt bland de medelålders och äldre
prästerna, ett starkt behov av information, vägledning och inspiration
beträffande en modern konfirmationsundervisnings mål och metoder.
Den sakkunnige påpekar att
konfirmandundervisning meddelas ål ca 85 % av de i landet konfirmationsberättigade.
I regel har konfirmanden en ålder av 14 å 15 år. Undervisningen utgör ell
myckel betydelsefullt led i det kyrkUga ungdomsarbetet. Därför är del av stor
vikt, raenar den sakkunnige, att undervisningen bedrivs på ett fuUt tillfredsställande
sätt. EraeUertid har församlingsprästerna på gmnd av mångfalden andra
uppgifter i församlingsarbetet i aUmänhet svårt att själva genom studier av
Utteratur i ämnet och på annat sätt närmare följa den fortlöpande utvecklingen
på det pedagogiska området. Antalet präster som bevistar konfirmandkommitténs
kurser är ganska begränsat. De kurser ra. ra. sora i allt större utsträckning
anordnas genom domkapitlens med fleras försorg är av icke ringa värde och
betydelse, men förhåUandena skiftar mycket härvidlag inom de olika stiften. Det
är av vikt att enhetUghet och trygghet vinnes på området, delta även i finan-
Prop. 1971:33 5
sieUt
hänseende. AUa försaraUngspräsler bör bU i tillfälle alt lära känna de modema
pedagogiska melodema och få möjlighet alt tiUämpa dem vid sin
konfirmandundervisning.
Vad angår sättet att
bibringa församlingsprästerna den mera tidsenliga pedagogiska kunskap som
behövs för att raeddela konfirmandundervisning erinrar den sakkunnige till en
början om att det allmänna skolväsendet har en forlbildningsorganisation med elt
avsevärt antal halvtidsanstäUda konsulenter och atl denna organisation såsora
skolöverstyrelsen uppgett i sitt yttrande över kyrkoraötels framstäUning i ärendet
spelar en väsentUg roU då det gäller att tiU lärama förraedla kontakt med oUka
pedagogiska raeloder samt ge lärarna stimulans och vägledning. Den sakkuimige
föreslår alt det för konfirmandundervisningen inrättas särskilda konsulenlbefallningar
inom stiften. Dessa befattningars innehavare skaU stå försaraUngsprästema lUl
tjänst med upplysningar, rådgivning och uppslag på området samt anordna kurser
inora stiften för dera. Såsom ett led i den rådgivande verksamheten bör konsulenten
i den utsträckning han finner lämpUg ha rätt att bevista församlingsprästs
konfirmandundervisning och därvid göra de erinringar han finner anledning tUl.
Konsulenterna bör få
särskild utbildning för ändaraålet. EnUgt kyrkomötets framstäUning skulle denna
utbildning kunna erhållas vid den av centralrådets konfirmandkommilté årUgen
anordnade kursen för konfirmandlärare, vilken kurs då skulle byggas ut i erforderlig
omfattning. Representanter för kommittén hade meddelat att det inte finns
anledning anta, att koraraittén skuUe ha något att erinra häremot. Av kursens
program för åren 1967 och 1968 framgår enUgt den sakkunnige att avsevärd vikt
lagts vid den modema pedagogikens metoder. Vid en utbyggnad av kursen bör
beaktas ell påpekande av skolöverstyrelsen om intresset av att konsulentens
utbildning kommer att innefatta även en pedagogisk inttoduktionskurs i gmndskolans
måluppgifter och arbetsmetoder m. ra. Konsulenten bör vidare söka följa raed
in- och utländsk litteratur i ämnet och helst ha de hjälpmedel som fordras för
god undervisning tiUgängliga för demonstration på stalioneringsorlen eUer ute i
församlingarna.
Den sakkunnige föreslår att
konsulenten skaU utses av domkapitlet och vara väl skickad för verksamheten.
Han utgår från alt det vanUgen blir en församlingspräst men anser att även en
för uppgiften intresserad och lämplig lekman kan komma i fråga. Förordnandet
som konsulent bör meddelas för en tid av högst fem år, dvs. samma tidsperiod
som enligt 29 § i 1946 års folkbokföringsförordning gäUde för uppdraget som kyrkobokföringsinspektör.
Konsulenten bör lyda under domkapitlet, som har alt i särskild insttuktion ge
närmare föreskrifter om verksamheten.
Rörande
konsulenlbefattningens konstruktion diskuterar den
Viop. 1971:33 6
sakkunnige
huvudsakUgen två altemativ: 1) uppdrag vid sidan av innehavd tjänst, 2)
självständig hel- eller halvtidstjänst.
Alternativ
1 skuUe närmast bli en motsvarighet till befattningen som kyrkobokföringsinspektör.
Antalet konsulenter i resp. stift föreslås bli i huvudsak beroende av antalet
där inrättade församUngsprästerliga tjänster eftersom varje sådan präst i
regel meddelar konfirmandundervisning.
Antalet
kyrkobokföringsinspektörer är 23. Den sakkunnige finner att konsulenterna raåste
göra avsevärt större insatser än kyrkobok-föringsinspeklörerna, vUka endast har
rådgivande och inspekterande uppgift. Detta skuUe kunna raolivera en mera
omfattande konsulentorganisation. Ä andra sidan, menar den sakkunnige, är det
anledning att tiU en början, innan närmare erfarenhet vunnits, låta antalet
konsulenter bU relativt begränsat. Han stannar för fyra i Lunds stift, tre i
vartdera Växjö och Göteborgs stift, en i Visby stift och två i vart och ett av
övriga nio stift. Totalt skulle enligt detta alternativ således behövas 29
konsulenter.
I
stift med flera konsulenter föreslås varje konsulent av domkapitlet bli tUldelad
ett distrikt, inom vilket han har alt bistå församlingsprästerna med råd och
anvisningar ra. ra. samt i lämplig utsträckning besöka församlingarna och håUa
kurser, allt enUgt domkapitlets bestämmande.
Om
raan godtar alternativ 2 skulle det vara tUlräckligt att anställa en konsulent
på halvlid i varje normalstort stift. En på halvtid anställd konsulent
förutsätts kunna beredas sysselsättning som ungdomsledare, söndagsskolsekreterare
e. d. under överskjutande tid. EventueUt kan man låta honom vara anställd som
församlingspräst på halvtid, om förutsättningarna härför i övrigt är för
handen. En annan utväg är enligt den sakkunnige att låta konsulenten vara
anställd för två stift, då för vartdera stiftet fordras en halvlidskonsulent.
TiU förmån för en
organisation enUgt altemativ 2 talar, raenar den sakkunnige, att den torde bli
mera effektiv. Kravet på kvaUfikationer och insatser kan stäUas högre på
befattningshavaren. Representanter för centralrådets konfirmandkomraitté ra.
fl. hade föreslagit en sådan organisationsforra. A andra sidan hade kyrkoraölet
och flertalet domkapitel närmast förordat en organisation enligt alternativ 1.
Denna skuUe också StäUa sig väsentUgt biUigare. Mol inrättande av självständiga
tjänster talar också enligt den sakkunnige, att betydande prästbrist råder
(den 1 januari 1969 var 13 % av de församUngsprästerliga tjänsterna vakanta).
Den sakkimnige räknar nämligen med alt dessa tjänster i regel skulle innehas av
präster. Han erinrar vidare om värdet av att konsulenten i sin egen tjänst
meddelar konfirmandundervisning, något som i allmänhet torde bli fallet
beträffande konsulent utsedd enUgt alternativ 1. Den sakkunnige stannar alltså
för att konsulentorganisationen åtminstone tiUs vidare ordnas enligt detta
alternativ.
Vad
slutUgen angår kostnaderna för de föreslagna åtgärderna
Prop. 1971:33 7
för
förbälttad konfirmandundervisning och deras bestridande anför den sakkunnige i
huvudsak följande.
Den
av konfirmandkommitlén anordnade kursen för konfirmandlärare bmkar håUas i
Sigtuna. När konsulent bevistar sådan kurs bör han vara berättigad tiU resekostnadsersällning
och traktamente enligt allmänna resereglemenlet samt i förekommande fall lill
ersättning för avstådda löneförmåner. Vidare bör han få ersättning för
kursavgiften. Denna utgör f. n. 250 kr. Med utgångspunkt i detta belopp kan raan,
i den mån samtUga konsulenter anses böra bevista kursen varje år och avgiften bibehålls
oförändrad, räkna med en årlig kostnad för själva kursen av (29X250=) 7 250 kr.
Vidare
bör konsulenten få resekoslnadsersältning och Iraklaraente för de resor inom
stiftet som betingas av hans verksamhet där samt ersättning för expenser.
Konsulenten
bör tillerkännas arvode för sitt uppdrag. Kyrkobokföringsinspektörerna erhåUer
f. n. årligt arvode av 2 400 eller 3 000 kr. beroende på uppdragels omfattning.
Med hänsyn lill konsulenternas mera omfattande arbete anser den sakkunnige raotiveral
all de får ett något högre arvode. Han föreslår 300 kr. i raånaden ulora ål
konsulenten i Visby stift, för vilken arvodel lorde böra begränsas tUl 200 kr.
i månaden. Årskostnaden för konsulenternas arvoden skulle då belöpa sig lill
103 200 kr.
Den
totala kostnaden för arvoden och kursavgifter kan aUlså beräknas uppgå tiU 110
450 kr. Övriga berörda kostnader för konsulenterna kan inte anges med någon
högre grad av tillförlitlighet.
Om
självständiga konsulenttjänster i stället skuUe inrättas torde dessa i
lönehänseende böra jämställas med förste stiftsadjunktstjänsler, vilka är
placerade i lönegrad A 24. Enbart lönekostnaderna för dessa konsulenter
motsvarande åtta heltidstjänster skulle årligen belöpa sig tUl mellan 300 000
och 350 000 kr.
För
församlingsprästerna bör bevistande av de regionala kurser som hålls av
konsulenterna betraktas som en tjänsteplikt. Avslående av löneförmåner bör
inte komma i fråga för dem. De bör erhålla resekostnads-ersättning och
traktamente vid dellagande i kurs utanför det egna pastoratet.
Den
sakkunnige anser hinder inte möta mot att samtliga nu angivna kostnader helt
bestrids ur kyrkofonden.
Remissyttrandena
Liksom
den sakkunnige anser remissinstanserna i allmänhet att behov finns av
förbättrad konfirmandundervisning och alt tillskapande av en konsulentorganisation
är en lämplig åtgärd för delta ändamål. Ärkebiskopen, domkapitlen i Uppsala,
Härnösand och Luleå saml Svenska präst-
Prop. 1971:33 8
förbundet
synes närmast anse atl betänkandets förslag kan godtas som ett provisorium
försöksverksamhet i avvaktan på alt hela frågan ora prästernas fortbildning
blir löst.
I
flera yttranden framhålls viklen av samverkan mellan kyrka och skola.
Föreningen Lärare i religionskunskap anser del ligga i skolans intresse att god
kontakt upprätthålls mellan den reUgionsundervisning skolan ger och den reUgionsundervisning
som ges utanför skolan. Del är värdefuUt för eleverna om de kan uppleva
sammanhang mellan under-visningsformema. För samhället är det viktigt, menar
föreningen, all förtroendet raellan den allraänna skolan och trossamfunden
bevaras. Religionspedagogiska institutet betonar vikten av att moderna
religionspedagogiska rön och erfarenheter koraraer konfirmandundervisningen tiU
godo. Detta bör enUgt institutet vara huvudändamålet med den föreslagna
konsulentorganisationen.
Skolöverstyrelsen finner,
mot bakgmnden av sina goda erfarenheter av motsvarande organisation inom den
allmänna skolan, troligt att en liknande insats för konfirmandlärama skulle få
stor betydelse, inle minst när det gäller metodutveckling och andra åtgärder i
avsikt alt förbättra konfirmandundervisningen. Överstyrelsen betonar
önskvärdheten av atl denna undervisning i pedagogiskt och melodiskt hänseende
så nära som möjligt ansluter lill den undervisning som i gmndskolan meddelas
bl. a. i ämnet religionskunskap. Inom skolan går utvecklingen på dessa områden
raycket snabbt och ulraärks av större elevaktivitet, större själv-verksarahet
och klar inriktning raot en individualiserad undervisning. En sålunda upplagd
undervisning stäUer specieUa krav på läraren. Av den anledningen krävs det
enligt överstyrelsens erfarenhet, att raan på olika sätt ger stöd och hjälp som
gör del möjligt för läraren all följa med i utvecklingen på det pedagogiska och
metodiska området. Detta är så mycket mera angeläget som det åldersstadium på
vilket konfirman-dema befinner sig utmärks av stömingar hos åtskiUiga elever,
som kan vara besvärande i varje undervisningssituation. Den föreslagna konsulentverksamheten
rätt upplagd och bedriven kan enUgt överstyrelsen bli elt viktigt led i
strävandena att hos elevema skapa större motivation för den undervisning varora
här är fråga och saratidigt göra den raeningsfyUd för dem.
Skolstyrelsen i Växjö
menar alt en undervisning efter gamla metoder torde vara helt utan appeU för en
övervägande del av ungdomama. Med tanke härpå synes det vara nödvändigt med en
kraftig satsning på fortbUdning för konfirmandlärama. EnUgt skolstyrelsen
torde bästa metoden vara att under en tidrymd av exempelvis ett år genom
kursverksamhet genomarbeta de olika stiften med skyldighet för samtliga konfirraand-lärare
atl delta i denna verksamhet. Först därefter synes en konsulentorganisation
som den enligt förslagets altemativ 1 kunna göra en verkUg insats.
Prop. 1971:33 9
Domkapitlet
i Härnösand varnar för övertro på tekniska hjälpmedel och mekaniska finesser i
undervisningen och anför bl. a.
Ingen
lorde ifrågasätta att undervisningen av dagens konfirmander behöver förbättras
och göras så levande och engagerande som möjligt. Men det »traditionella» får
ingalunda förkastas ora del innebär en vällovlig strävan all för unga
människor levandegöra Kristusgestalten och kristen tro och moral. Denna form av
undervisning är en kyrkans egen undervisning sui generis, sora i viss mening
alllid är och alllid kommer alt vara annorlunda än »den vanUga skolan» redan
därför alt målsättningen är en annan. Konfirmandundervisningens brister kan
inte hävas av en okritisk anpassning lill en raodern skola och en modern
pedagogik och nya »måluppgifter», sora inte svarar raot konfirmandundervisningens
särskUda krav och syfte.
Liknande
synpunkter framförs av Svenska prästförbundet, Sveriges kristliga
gymnasiströrelse och Religionspedagogiska institutet. Gymnasist-rörelsen anser
alt utredningen bort ta itu även med andra missförhållanden än dem som saramanhänger
med bristfällig pedagogik i konfirmandundervisningen. Sålunda anser
Gymnasiströrelsen att konfirraandåldern bör höjas och det offentUga förhöret
slopas.
Den
sakkunnige för utredning om de praktisk-teologiska övningsinstitutens framtida
ställning, m. m. (Andrén) anser likaledes alt utredningen bort överväga flera
åtgärder för förbättrad konfirmandundervisning än som redovisas i betänkandet.
Andrén pekar särskilt på behovet av tillgång tiU lämpliga läromedel. Detta
behov kan enligt Andrén tillgodoses dels genom ett engångsanslag för
målskrivning och utarbetande av en fyUig studieplan, dels genom alt det ingår
i konfirmandkonsulentens åUgganden atl verka för en förbättrad läromedelssituation.
Andrén finner vidare synnerligen angeläget att en samordning av konsulentverksamheten
sker inom hela svenska kyrkan. Bl. a. bör medel anvisas för anordnande av
gemensamma överläggningar mellan konsulenterna minst en gång och helst två
gånger årUgen. Även domkapitlet i Härnösand och skolöverstyrelsen anser det
nödvändigt med någon form av central ledning för verksamheten.
I fråga om konsulenlemas uppgifter
har ett stort antal remissinstanser reagerat mot utredningsmannens förslag alt
konsulent skall få bevista församlingsprästs konfirmandundervisning och därvid
göra erinringar. Med sådana befogenheter skuUe han komma alt framstå mera som
inspektör än konsulent, och risk skuUe föreligga för komplikationer och
motsättningar. Domkapitlen i Skara och Göteborg hävdar att konsulenten endasl
efter anmodan bör äga besöka församlingarna. Hans uppgift bör vara av
rådgivande och informerande karaktär. I sådant hänseende bör konsulenten enligt
kammarkollegiet och domkapitlet i Visby verka inle bara bland prästerna ulan
också bland lekmän inom
Prop. 1971:33 10
församlingarnas
kyrkoråd i syfte alt hos dem skapa förståelse för vikten av att i
undervisningen ha tillgång tiU modema pedagogiska hjälpraedel, lämpUga lokaler
och andra praktiska anordningar. Det är angelägel all en snabb, rationell och
effektiv distribution av läromedel handhas av konsulenten, menar skolstyrelsen
i Skellefteå, som också föreslår samarbete mellan konsulentema och
skolstyrelsernas läromedelscentraler, örasesidigl låneulbyle av AV-hjälpmedel saral
årUga konferenser raed krislendoraslärarna i de årskurser sora berörs av
konfirmandundervisningen. Domkapitlet i Skara framhåller alt konsulenten också
bör samarbeta raed de friviUiga kyrkUga organ i stiftet sora sysslar med
konfirmandundervisning och annan utbildning inom kyrkan.
Vikten av alt
konsulenterna har god utbildning för uppgiflen understryks i ålskilUga
yttranden. Statskontoret ifrågasätter dock om konsulent såsora utredningen
synes förutsätta skall behöva varje år delta i den av centtalrådets konfirraandkoramilté
anordnade kursen. Andra remissinstanser anser den föreslagna utbildningen
otillräcklig. Enligt domkapitlet i Lund bör konsulenten utom teologisk grundutbildning
ha genoragått lärarhögskola, så att han även teoretiskt behärskar pedagogiken
och på elt vederhäftigt sätt kan förraedla kontakten med den allmänna skolans
metodik och därmed med den undervisningssituation som konfirmandläraren måste
räkna med. Liknande synpunkter framförs av Andrén, Svenska prästförbundet och
flera andra remissinstanser. Domkapitlen i Linköping och Karlstad samt
Prästförbundet förordar alt tiU konsulenter utses yrkespedagoger raedan
domkapitlen i Strängnäs, Västerås, Härnösand, Luleå och Visby samt länsskolnämnden
i Kronobergs län närmast synes anse atl konsulenten skall vara präst. I några
fall motiveras detta senare med att konsulenten bör vara väl insatt i
församlingsprästens speciella problem på della område.
Bland
de remissinstanser som uttryckligen tagit ställning till frågan om konsulentbefattningens
konstruktion är meningarna delade. Det av den sakkunnige förordade alternativ
1, enligt vilket kon-sulentuppdragel skulle utövas som bisyssla, tUlstyrks av
kammarkollegiet, statskontoret, ärkebiskopen och fem domkapitel raedan övriga dora-kapilel
och ell tiotal andra remissinstanser i princip ansluter sig tUl betänkandets
alternativ 2 (självständiga konsulenttjänster på hel- eUer halvtid).
Mot
altemativ 1 taleir enligt domkapitlet i Lund bl. a. alt prästbristen redan
medför så starkt ökad arbetsbörda för flertalet präster all del torde vara
tvivelaktigt om man kan ytterUgare belasta dem med extra uppdrag. Domkapitlet
i Karlstad gör gäUande alt uppgiften att verka för konfirmandundervisningens
pedagogiska förnyelse är aUtför angelägen och maktpåliggande för alt kunna fuUgöras
sora bisyssla. Även Riksförbundet Kyrkans ungdom finner del helt orealistiskt
att tänka sig alt en präst skuUe kunna tiUfredsställande sköta
konfirmandkonsulentens
Prop. 1971:33 11
uppgifter
vid sidan av ordinarie tjänst, i aU synnerhet som just de präster, som bl. a.
genom förmåga till kontakt med ungdomen och pedagogisk skicklighet synes vara
lämpliga för konsulenttjänsten, redan nu har en arbetsvolym som snarare över-
än imderstiger 5060 timmar i veckan. Inte heUer centralrådet eller Föreningen
Lärare i religionskunskap anser det möjligt för en församlingspräst alt vid
sidan av sin tjänst klara av de arbetsuppgifter som utredningen skisserar för
konfirmand-konsulenterna.
Beträffande kostnaderna
för konsulentverksamheten anser sig kammarkollegiet och statskontoret kunna godla
den sakkunniges förslag i fråga om arvodels storlek. Statskontoret fömtsätter
därjämte att ersättningen för expenser begränsas till visst belopp per
konsulent och år. Domkapitlet i Visby finner inte anledning föreUgga att
konsulenten i Visby stift skall ha lägre arvode än övriga konsulenter.
Centralrådet anser den föreslagna arvoderingen mycket för låg för att ett
kvalificerat arbete skall uträttas.
I fråga om kostnadernas
bestridande uttalar kammarkollegiet och statskontoret all, eftersom konsulentverksamhelen
nära anknyter till församlingspräslemas centrala uppgifter, hinder inle bör
möta atl finansiera verksamheten med kyrkofondsmedel i enlighet med utredningsmannens
förslag. Inle heller någon annan remissinstans har motsatt sig förslaget i
denna del.
Vad slutligen angår den
sakkunniges uttalande alt bevistande av de regionala kurser som anordnas av
konsulenterna bör vara alt betrakta som »tjänsteplikt» för församlingspräslema
anser domkapitlet i Göteborg alt deltagandet bör vara frivilligt. Svenska
prästförbundet däremot hävdar alt dellagande i fortbildningskurser o. d. bör
göras obligatoriskt, eftersom eljest pedagogiska metoder och erfarenheter inle
kommer hela konfirmandundervisningen till godo.
Föredraganden
När
1963 års kyrkomöte hos Kungl. Maj:t hemställde om inrättande av
konsulenttjänster för konfirmandundervisningen betecknade mötet del som en
angelägenhet av hög rang alt denna undervisning fortlöpande ägnas tiUsyn och
genom fortbildning av konfirmandlärarna håUs å jour med metodikens utveckling.
Sedan kyrkomötets framställning remissbehandlats, tillkallade Kungl. Maj:t en
sakkunnig med uppgift alt undersöka behovet av förbättrad
konfirmandundervisning och avge förslag liU åtgärder.
I
sitt belänkande uppger den sakkunnige att konfirmandundervisning meddelas ål ca
85% av de konfirmationsberättigade i landet. Denna undervisning är enligt den
sakkunnige elt mycket viktigt led i del kyrkliga ungdomsarbetet, och det är av
stor betydelse atl den bedrivs på ell
Prop. 1971:33 12
tillfredsställande
sätt. Den sakkunnige betonar viklen av alt prästema bibringas sådan kunskap på
del pedagogiska området att konfirmandundervisningen kan raeddelas enligt de
moderna undervisningsmetoder som tillämpas inom del allmänna skolväsendet och
som är tjänliga utifrån konfirmandundervisningens speciella krav. VisserUgen
har under senare tid konfirmandkommitlén hos svenska kyrkans centralråd för evangeUsation
och försaraUngsarbete särat domkapitlen och andra organ inom stiften sökt genom
kurser och på andra sätt främja denna undervisning. Trots della synes
undervisningen enligt uttedningen i stort sett bedrivas på traditioneUl satt
och därför numera i pedagogiskt hänseende framstå som föråldrad. För att man
skall kunna åstadkomma en mera tiUfredsstäUande konfirmandundervisning anser
den sakkunnige skäl föreligga att specieUa åtgärder vidtas. Han föreslår
delvis efter mönster från fortbildningsorganisationen inom del aUmänna
skolväsendet alt man anstäUer konsulenter som skall ha tiU uppgift att slå
församlingsprästerna till tjänst med upplysningar och rådgivning samt att
anordna regionala kurser. De bör också i lämplig utsträckning bevista
församlingsprästers konfirmandundervisning och framstäUa eventuella
erinringar. Konsulenterna bör få särskUd utbildning genom alt delta i den kurs
som centralrådets konfirmandkommilté årligen anordnar för konfirmandlärare.
Denna kurs fömtsatts då bli utbyggd i viss omfattning. TiU konsulent kan enligt
den sakkunnige komma i fråga präst eller lekman som är intresserad och väl
skickad för uppgiflen. Konsulenttjänsterna föreslås lyda under resp.
domkapitel, som också skall tillsätta dem och utfärda instmktion. Förordnande
av konsulent bör avse en tid av högst fem år. I fråga om tjänstens konstmktion
har den sakkunnige i valet mellan hel- eUer deltidstjänst och bisyssla stannat
för bisysslealtemativel. Antalet konsulenter föreslås till 29, fördelade på
stiften i förhåUande till antalet försaralingspräsltj änster. Arvode åt
konsulent bör utgå med 3 600 kr. om året, i Visby stift dock med 2 400 kr.
Vidare bör konsulenterna få ersättning för kursavgifter till konfirmandkommitlén
(f. n. 250 kr. per deltagare) saml för resor och traktamenten vid dellagande i
kommitténs kurs, resor inom det egna stiftet, expenser och i förekommande faU
avstådda löneförmåner. För församlingsprästerna bör deltagande i de regionala
kurser sora konsulenterna anordnar betraktas som tjänsteplikt och därför
berättiga lill bibehållen lön samt lill resekostnadsersällning och
traktamente. Samtliga kostnader bör betalas av kyrkofonden.
Remissinstanserna
släUer sig i allmänhet välviUiga till utredningens syfte och förslag. I
åtskilliga yttranden framhåUs viklen och värdet av saraband i olika avseenden
med den allmänna skolundervisningen. A andra sidan betonas också alt man i sttävan
efter en i och för sig behövUg modemisering av konfirmandundervisningen inle
får förbise denna undervisnings specieUa syfte och särart. Den sakkunnige för
utred-
ning
av de praktisk-teologiska övningsinstilulens framlida ställning, m. m., som
enligt sina direktiv har alt bl. a. behandla präslemas fortbildning, anser
frågan om förbättrad konfirmandundervisning så väsentlig och angelägen atl den
bör tas upp med förtur. Flera remissinstanser anser att den föreslagna
organisationen, där konsulentuppdraget innehas som bisyssla, kan godtas, i
varje fall som ell provisorium i avvaktan på att präslemas fortbUdningsfråga i
sin helhet blir löst. Andra remissinstanser hävdar all denna organisationsform
inle är tiUräckligt effektiv utan förordar ett system med hel- eller halvtidsanställda
konsulenter. Särskilt inom den sistnämnda gruppen anser man också alt
konsulenterna bör ha en betydligt gedignare pedagogisk utbildning än den som utted-ningsmannen
föreslår.
Utredningen
i ärendet visar enligt min uppfattning atl det föreligger elt storl behov av
alt konfirmandundervisningen förbättras. Det gäller framför allt att tiU
konfirmandlärarna sprida kännedom om utvecklingen på det pedagogiska området
och all lämna dem praktiska råd och anvisningar i fråga om tillämpning av
moderna pedagogiska metoder. Med hänsyn liU de goda erfarenheter av
konsulentorganisationen inom det allmänna skolväsendet som skolöverstyrelsen
har redovisat anser jag det vara värt all pröva ett liknande systera på konfirmandundervisningens
område. Bl. a. av kostnadsskäl är jag dock inte beredd alt bittäda alternativet
med självständiga konsulenttjänster. Enbart lönekostnaden kan nämligen då
beräknas uppgå lill mellan 300 000 och 350 000 kr. för år. Jag biträder i
stället den sakkunniges förslag all konsulent på sarama sätt som kyrkobokföringsinspeklör
handhar uppgiflen som bisyssla. Likaså fiimer jag del föreslagna antalet, 29
konsulenter, lämpligt. Utredningsmannen har uppskattat arvodeskostnaden tUl 103
200 kr. för år och kostnaden för utbildningen genom deltagande i den årligen av
centralrådels konfirmandkommilté anordnade kursen liU 7 250 kr. Sistnämnda
kostnad kan väntas stiga något när kursen har utbyggts på sätt kommittén har släUl
i utsikt.
I
finansieringsfrågan ansluter jag mig liU den sakkunniges av bl. a. kammarkollegiet
och statskontoret tiUslyrkta förslag att samtliga kostnader bestrids ur
kyrkofonden. Jag delar också statskontorets uppfattning att varje konsulents expenser
bör begränsas lill visst belopp för år.
Det
ankommer på Kungl. Maj:t alt meddela närmare bestämmelser om
konsulentorganisationens utformning, storleken av arvodena m. ra. Jag viU emeUertid
anlägga några synpunkter på frågan. Först och främst viU jag starkt understryka
den stora betydelsen av all till konsulenter utses endast för uppdraget högt kvaUficerade,
särskilt pedagogiskt och psykologiskt insiktsfuUa personer. Inle bara präster
ulan också för uppgiften lämpade lekmän bör kunna komma i fråga. T. v. i avvaktan
på resultatet av den pågående utredningen om de praktisk-teolo-
Prop. 1971:33 14
giska
övningsinstitutens framtida stäUning synes förordnandetiden böra begränsas tiU
tte år. Jag delar den av ålskilUga remissinstanser framförda uppfattningen alt
verksamheten bör vara enbart rådgivande och informerande. Konsulenterna bör
således inle ha någon inspektörs-liknande funktion. För att syftet raed
reformen skall uppnås är det slutligen enligt rain raening synnerligen
angeläget att alla församlingspräster som raeddelar konfirmandundervisning
deltar i de regionala kurser som konsulenterna skaU anordna. Sådant
kursdeltagande bör ske under tjänstledighet.
Under åberopande av det
anförda hemsläller jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen alt
1) godkänna
de av mig förordade riktUnjema för anordnande av
konsulenlverksamhet i stiften för konfirmandundervisningen,
2) raedge
att kostnaderna för den under 1 angivna konsulenlverk-
saraheten bestrids ur kyrkofonden.
U. Förstärkning av den prästerliga arbetskraften i pastorat
med fritidsbebyggelse och turism
Inledning
EnUgt
de norraer sora gäUde för den år 1962 genoraförda pastorats-regleringen (prop.
1957: 153 s. 28, SU 1957: 175 s. 18, rskr 1957: 388, prop. 1958 B:21 jämförd
med A 67 s. 9, SU 1958 B:91 s. 15, rskr 1958 B: 121) skulle prästanlalet slå i
viss relation till pastoratets invånarantal. Man indelade pastoraten i tre
grupper: F-paslorat, där tätorlsbefolk-ningens andel uppgår tUl minst 90 %, E-paslorat
med 7090 % av befolkningen boende i tätort samt landsbygdspaslorat. Vid
måttlig areal (ca 2 kvadratmil) antogs en präst kunna betjäna ett invånarantal
av omkring 5 000 i F-pastorat, 3 500 i E-pastoral och 3 000 i
landsbygds-pastorat. I dessa tal skuUe inräknas på visst sätt omräknat antal
vårdplatser vid sjukhus inom resp. pastoral. Däremot var det vid denna pastoratsreforra
inle aktueUt alt på något sätt inräkna förekommande säsongbefolkning i
pastorats folkmängdslal.
Den
23 april 1965 anbefallde Kungl. Maj:t karamarkoUegiet att undersöka i vilka faU
inttäffad folkmängdsrainskning borde med hänsyn till vederbörliga normer
föranleda ändring i pastorats prästerUga organisation. Vid den härefter av
kollegiet föranstaltade undersökningen åberopade flera pastorat vUka på
grund av vikande folkmängd riskerade att vid tUlämpning av normema få
prästtjänster indragna sora skäl mot sådan indragning att de hade eller
väntade en orafaltande fritids-
Prop. 1971:33 15
bebyggelse
som imder sommartiden och vid helger med sammanhängande ledighet från arbete
och skolor medförde stark ökning av den bofasta befoUoiingen. I yttrande till Kungl.
Maj:t i elt dylikt fall framhöU kammarkollegiet att angivna omständighet inle
kunde motivera en permanent utökning av organisationen i pastoratet. Det behov
som kunde föreligga atl ordna den andliga vården för nämnda befolkningsgmpp under
vissa säsonger borde därför tillgodoses i annan ordning. Då spörsmålet hade
aktualitet även för åtskilliga andra pastorat i riket menade kollegiet skäl
föreligga för utredning av denna fråga.
Med
anledning härav fick kammarkollegiet Kungl. Maj:ts uppdrag all utreda frågan om
förstärkning av den prästerliga arbetskraften i pastorat där befolkningen
tillfälligt ökar under vissa tider av året.
Kammarkollegiet
överlämnade den 15 december 1969 utredning med förslag i ämnet. Vid utredningen
hade inom kollegiet uppgjorts en promemoria, över vilken kollegiet hört
samtliga domkapitel och svenska kyrkans centralråds kommitté för »Kyrkan i frilidssarahäUet».
Sedan
statskontoret avgett infordrat yttrande över utredningen har efter remiss
ytterligare yttranden i ärendet avgetls av ärkebiskopen efter övriga biskopars
hörande, domkapitlen i Växjö, Lund, Göteborg och Stockholm, Svenska kyrkans
församlings- och pastoratsförbund samt Svenska prästförbundet. Domkapitlet i
Stockholm har bifogat yttrande av kyrkoherden i Tyresö pastorat.
Utredningen
I
utredningspromemorian redovisas först från samtliga domkapitel infordrade
uppgifter rörande den beräknade folkraängdsökningen i de s. k. säsongpasloraten,
prästemas erfarenheter av behovet av andlig vård av säsongbefolkningen,
åtgärder som vidtagits för att tillgodose denna vård saml möjligheterna inom
stiften alt dels avdela präst i lälortspasto-rat till tjänstgöring i
säsongpastorat, dels anlita stifts- eUer pastorats-adjunkt eUer pensionerad
präst för sådan tjänstgöring.
Av
tabeller som fogats vid promemorian framgår att en säsongmässigt mera betydande
ökning av folkmängden år 1967 förekom i 217 pastorat. Slår raan ut den i
tabellerna angivna totala folkmängdssiffran under säsongtid i resp. pastorat på
antalet inom pastoratet inrättade prästtjänster visar det sig bl. a. att 30
pastorat hade meUan 5 000 och 10 000 personer per präst och 17 pastorat över 10
000 personer per präst. Högsta antalet uppvisade Värmdö pastorat raed ca 29
300. Nu avsedda 47 pastorat fördelade sig på åtla stift.
Vad
angår behovet av andlig vård av soramargäster och turister är prästernas
erfarenheter därav enUgt promemorian mycket skiftande. Sararaanfatlningsvis
sägs härora följande. I raera utpräglade säsongpastorat och framför allt i
sådana där kyrkligt arbete bland säsongbefolkning-
Prop. 1971:33 16
en
etablerats har prästerna funnit dylikt behov föreligga i hög grad. I många
församlingar har förekommit elt intensifierat gudstjänstliv i församlingskyrkan
och andra lokaler under sommarmånaderna med god uppslutning av den mer eller
mindre tiUfälUga befolkningen. Utöver ordinarie gudstjänster har inbjudits exv.
till morgon- eller aftonböner, helgmålsböner, sång- och musikgudsljänsler, söndagsskola
saml församlingsaftnar raed bibel- och missionsföredrag. På större
campingplatser och i övrigt på platser med koncentrerad frilidsbefoUcning har
anordnats friluflsgudsljänster, lägerbål och »kyrkans barntimmar». I stor
utsträckning har sommargästernas barn åtnjutit konfirmandundervisning tiUsam-raans
raed sommarförsamUngens egna ungdomar, vilket förhållande ibland haft lill
följd dubblerad undervisning. Ofta anlitar sommargäslema säsongpastoralels
präst för dop och vigslar. Mera säUan förekommer alt denne uppsöks för
själavårdande samtal. Inom större turistcentra i fjälltrakterna sker en
intensifiering av gudstjänstlivet under vinlersportloven och påskhelgen med holeU
och fjällslalioner som naturliga replipunkter, när kyrkan är belägen avsides. I
pastorat där den säsongmässiga folkmängdsökningen är mera måttiig synes
prästernas erfarenheter av fritids-befolkningens intresse för den kyrkUga
verksamheten på orten ofta vara mindre positiva. Fömtom de ordinarie
gudstjänsterna omfattar i allmänhet denna verksamhet endasl
konfirmandundervisning, dop och vigslar. I flera fall motiveras den ringa
omfattningen av andlig vård bland sommarbefolkningen med pastoratets bristande
personeUa resurser. Den rådande prästbristen medför en kronisk underbemanning
av organisationen inte minst i säsongpaslorat. Härtill kommer alt många präster
förlägger sin egen semester till sommarmånaderna.
Anpassningen
av del kyrkliga arbetet till den nya situation som den ökade fritiden för vårt
lands befolkning skapat utgör ett av kyrkans stora problem f. n., heter det i
promemorian. Det nutida semeslerlivet präglas av myckel stor rörlighet.
Fritidsbebyggelsen har under senare år ökat kraftigt. Systemet med en
vinterbostad och en sommarbostad, den senare i allmänhet belägen utanför
kyrkobokföringsorten, har bUvil aUt vanligare. Allt fler människor tUlbringar
sin semester på hoteU och pensionat, i tillfäUigt förhyrda stugor, hos släkt
och vänner, på campingplatser etc. utanför bostadsorten.
Den
betydande säsongmässiga folkökning som fritidsbebyggelsen och turismen medfört
i åtskilliga pastorat och som har väsentligt andra proportioner än vid tiden
för pastoralsregleringens genomförande skuUe enligt promemorian kräva en
avsevärd arbetskraftsförstärkning i dessa pastorat. På gmndval av de tidigare
nämnda beräknade folkmängdslalen under säsongtid och raed utgångspunkt i att en
extra präst tUlgodoräknas varje säsongpaslorat, som har en folkmängd per präst
av 5 00010 000, och två präster varje sådant pastorat raed en folkmängd per
präst av över 10 000 uppskattar koUegiet det samraanlagda behovet tiU 64
präster.
Prop. 1971:33 17
Tanken
på en permanent utökning av den prästerUga tjänsteorganisationen i säsongpaslorat
avvisas i promemorian av del skälet all samma befolkningsgmpp inle bör få
återverka på den ordinarie organisationen i flera pastorat. F. ö. anses en
sådan utökning inle nu realiserbar på grund av den rådande prästbristen.
Den i promemorian
redovisade undersökningen ger vid handen att möjligheterna all i erforderlig
utsträckning omdirigera prästerlig arbetskraft i stiften tiU säsongpaslorat är
myckel begränsade. Härom anförs i promemorian bl. a. följande. Den prästerliga
organisationen är i regel så utformad att prästerna är anställda i visst
pastorat och har sin tjänstgöring förlagd till detta. De i princip »rörliga»
prästerna utgörs huvudsakligen av ell antal stiftsadjunkter och pastoratsadjunkter,
men dessa är enligt domkapitlens utsago så hårt engagerade i sina ordinarie arbetsuppgifter
all de inte rimligtvis kan ulnylljas för arbetet bland säsongbefolkningen.
Härtill kommer all en mängd prästtjänster, inte minst i säsongpasloraten, slår vakanta
på grund av prästbristen. Är 1967 var ell 50-tal prästtjänster vakanta i de
förut berörda 217 säsongpasloraten. Ytterligare framhålls all många av
prästerna i säsongpastoraten, likaväl som i övriga pastorat, av olika skäl är
hänvisade all förlägga sin egen semester lill sommarmånaderna. Del kan därför
synas vara en hopplös uppgift alt ulan genomgripande förändringar i gällande
organisationssystem ta prästerlig arbetskraft i anspråk för arbetet bland
fritidsbefolkningen i nämnvärt större utsträckning än som nu sker. Vissa möjligheter
torde emellertid finnas atl inom del nuvarande systemels ram i någon mån komma liU
rätta med problemet.
I forsla hand bör enligt
promemorian givelvis tillses all den prästerliga tjänsteorganisationen i
säsongpastoraten inle är underbemannad under säsongtid genom vakanser och
semestrar. Om tjänst är vakant eller om prästen av tvingande skäl är hänvisad
all la ut sin semester under säsonglid bör vakans- eller semeslervikarie
förordnas. Domkapitlet har här möjlighet all förordna präst från annat pastorat
som sådan tillfällig vikarie. Enligt 8 § första stycket kungörelsen (1965: 729)
med vissa bestämmelser om anställning som präst är nämligen innehavare av ordinarie,
extra ordinarie eUer extra tjänst skyldig att med frånträdande av utövningen av
tjänsten utöva annan ordinarie eller extra ordinarie prästerlig tjänst inom
samma stift. Om vikarie inte slår att få med tUlämpning av denna bestämmelse
finns möjlighet för domkapitlet alt som vikarie förordna ferielediga prästvigda
lärare m. fl. eller pensionerade präster enligt Kungl. Maj:ls cirkulär den 27
juni 1969 om ersättning till vissa vikarier på prästerliga tjänster och till
icke prästvigda tjänstebiträden åt präster.
I åtskiUiga säsongpaslorat
räcker det emellertid inte med angivna åtgärder ulan där fordras förstärkning
av tjänsteorganisationen under säsonglid. En lösning, som diskuteras i
promemorian, innebär all man
2
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 33
Prop.
1971:33 18
beträffande
dessa pastorat utvidgar gällande möjUgheter för domkapitlen alt inrätta extra
tjänster. F. n. får enligt 13 § andra stycket kungörelsen (1965: 915) om
inrättande av vissa statligt reglerade tjänster m. m. extta prästtjänst inte
utan Kungl. Maj:ts medgivande inrättas annat än när ordinarie eller extra
ordinarie tjänst är ledig eUer tjänstens innehavare inle utövar tjänsten och
denna ej uppehälles av vikarie. Denna lösning fömtsätter också atl prästs
nuvarande skyldighet enligt den fömt återgivna bestämmelsen i 8 § första
stycket kungörelsen med vissa bestämmelser om anställning som präst att utöva
annan tjänst vidgas tiU atl avse även extta tjänst i säsongpaslorat. Om behovet
av förstärkning av den prästerliga arbetskraften i ell sådant pastorat inle är
så stort all det motiverar förordnande av en präst på heltid på den sålunda
inrättade extra tjänsten kan anordningen med tjänstedubblering tillgripas. EnUgl
8 § Iredje stycket nyssnämnda kungörelse får präst som är anställd i pastorat
åläggas all under högst tre månader av samma kalenderår jämsides med sin
tjänst utöva annan tjänst i samma eller närbeläget pastoral inom samma stift.
Del är enligt promemorian önskvärt all möjligheten till tjänstedubblering
utvidgas lill att avse tjänstgöring i säsongpaslorat på förhåUandevis stort
avstånd från prästens eget pastoral.
I promemorian berörs
vidare den möjlighet domkapitlet enligt förut angivna cirkulär har alt förordna
teologie studerande eller annan icke prästvigd person, som fått särskilt
tillstånd all predika, liU tjänstebiträde åt församUngspräsl som förordnals alt
vid sidan av egen tjänst svara för göromål förenade med annan tjänst. Denna
möjlighet föreslås utvidgad så, att tjänstebiträde kan förordnas även som
tillfällig hjälp i säsongpaslorat. SlutUgen kan enligt promemorian tänkas alt
möjlighet öppnas för semestrande präst från annat pastorat alt mot särskilt arvode
ulan löneavdrag hålla gudstjänster och andaktsstunder i säsongpastoratet.
Ett sådant åtagande som gästande predikant är givelvis friviUigt.
Kostnadema för
förstärkningen av tjänsteorganisationen i säsongpastoraten uppskattas i
promemorian lill 800 000 kr. för år. Del föreslås att de skaU bestridas ur
kyrkofonden bl. a. av del skälet atl den kyrkliga verksamheten där främst
riktar sig till andra än i pastoralen skrivna personer.
Några domkapitel hade
föreslagit all ett fixerat årligt belopp anvisas ur kyrkofonden tiU domkapitlen
för bestridande av dessa kostnader. Häremot talar enligt proraeraorian följande
skäl. UtveckUngen av fritidsbebyggelsen och de koUektiva friluflsanläggningarna
i vårt land sker i snabb takt. De uppgifter som lämnats rörande den
säsongmässiga folkmängdsökningen är alltså snart inaktuella och synes därför
på längre sikt inle kunna läggas liU gmnd för beräkning av anslagels storlek.
Del torde då medföra ganska omfattande arbete för domkapitien att på förhand
någorlunda tiUförlitligt beräkna hur stora belopp som för varje
Prop. 1971:33 19
år
kan gå åt för ändamålet i de enskilda pastoraten och på grundval därav i
stiften i deras helhet. I promemorian förordas i stället en sådan ordning vad
gäller inrättande av extra tjänst utöver organisationen att Kungl. Maj:t efter
riksdagens hörande faststäUer de grunder efter vilka sådan tjänst får inrättas
och kostnaderna härför bestridas ur kyrkofonden. Förslagsvis bör enligt
promemorian gälla alt i pastorat där befolkningstalet per prästtjänst under
säsongtid väsentligen överstiger 5 000 får för samma lid, maximalt tre månader,
inrättas en extra prästtjänst och, där befolkningstalet väsentiigen överstiger
10 000, två extra prästtjänster.
Vad beträffar den arbetskraftsförstärkning
i säsongpasloraten som i övrigt diskuteras i promemorian förordnande av icke
prästvigda tjänstebiträden och punktinsatser av semestrande präster föreslås
kostnaderna härför också bU ersatta ur kyrkofonden men anses inga inskränkande
bestämraelser erforderliga.
Förslagen i promemorian
tillstyrks eller lämnas utan erimran av domkapitlen i Skara, Strängnäs, Växjö,
Lund, Göteborg, Karlstad, Visby och Stockholm. I några hänseenden framförs dock
särskUda önskemål och förslag. Enligt domkapitlet i Växjö kan sålunda övervägas
om inte speciella omständigheter får motivera dispens från viUkorel om minimiantal
personer per prästtjänst för förstärkning av tjänsteorganisationen i säsongpastorat.
Därvid kan också hänsyn las till den sammanlagda säsongbefolkningen i två eller
flera angränsande pastorat. I varje fall bör den extra arbetskraften i säsongpaslorat
ha möjlighet atl vid behov verka över pasloratsgränsen. Domkapitlet
ifrågasätter vidare om inte en permanent prästtjänst kan inrättas i kontrakt
med utpräglade säsongpaslorat. Under ickesäsonglid skulle sådan präst kunna
tjänstgöra sora vikarie vid semestrar, sjukledigheter ra. m. för
församlingspräster inom kontraktet. Domkapitlet i Lund anser att extra tjänst
bör få inrättas inte bara med anknytning till visst pastorat utan också som
extra stifts- eller konlraklsadjunkl, varigenom en större fritidsräjong kan betjänas
av en särskild tjänstinnehavare. Enligt domkapitlet i Göteborg bör på extra
prästtjänst i säsongpaslorat vid behov få förordnas två präster att uppehåUa
den på halvtid. Man kan nämligen räkna med atl ett större antal präster
frivilligt kommer all åta sig dyUk tjänst om den kan bestridas på halvlid.
Domkapitlet i Visby ifrågasätter om inle en flexiblare ordning vid inrättande
av extra prästtjänster skulle kunna genomföras på så sätt all domkapitlet
medges rätt att i varje säsongpastorat under säsongtid disponera ell antal
»extra anslällningsmåna-der». 11, ex. Visby pastorat, för vilket i promemorian
beräknas två extra tjänster tiden juniaugusti (= sex anställningsmånader), skuUe
då kunna inrättas under juni en, under juli tre och under augusti två extra
tjänster. Därigenom skulle de på många håll stora variationerna i turist-tillströmningen
kunna mötas på ett smidigare sätt. Domkapitlet i Stock-
Prop.
1971:33 20
holm påpekar atl »säsongen» undan för undan förlängs och
på många håll omfattar inle bara tre sommarmånader ulan även veckohelger under
en stor del av året, vilket i vissa fall skulle motivera en permanent förstärkning
av tjänsteorganisationen.
Av de övriga remissinstanser som kammarkollegiet hört över
promemorian vill domkapitlen i Uppsala, Linköping och Luleå huvudsakligen
åstadkomma den erforderliga arbetskraflsförslärkningen genom utökning av stiflsadjunktsorganisalionen.
Domkapitlet i Härnösand understryker den oerhört skiftande karaktären hos
pastorat med stor semesterbefolkning och menar att normering efter
invånarantalet inle ger ett rättvisande utslag. Man måste pröva från fall till faU.
Domkapitiet anser enda realistiska alternativet i nuvarande situation av
prästbrist vara alt efter behovsprövning ge pastorat med turistbefolkning visst
anslag att på bästa möjliga sätt utnyttja tillfäUig hjälp av semestrande präst,
prästvigd lärare, ddtidspräsl, emerituspräsl, lekman med venia eller annan
lämplig person för verksamhet bland turister. Svenska kyrkans centralråds
kommitté för »Kyrkan i fritidssamhällets ställer sig myckel tveksam lill det
siffermaterial som ligger till grund för kammarkollegiets utredning och
framhåller alt en avvägning av behoven måste ske även på andra än statistiska gmnder.
Kommittén är positiv till förslaget om utökning av den prästerliga
arbetskraften men anser den vara svår alt åvägabringa. Del är kommitténs
bestämda uppfattning atl de präster som missiveras till säsongpasloraten varken
bör vara för unga och oerfarna eller emerUi. Skulle prästbristen medföra hinder
för missi-vering enligt förslagel är det bättre all förse varje stift med
tillräckliga medel för att förstärka kyrkans service inom säsongpasloraten på
annat lämpligt sätt, t. ex. genom atl anlita väl kvalificerade lekmän. Kommittén
tror dock alt missivering av präst skulle underlättas om bostad för hans familj
ordnas inom säsongpasloralel.
I anledning av dessa yttranden framhåller kammarkollegiet,
all de förslag som läggs fram i promemorian syftar liU atl inom ramen för det
bestående systemet skapa bättre möjligheter än nu all tillgodose behovet av
prästerlig arbetskraft i de s. k. säsongpasloraten, främst genom omdisponering
av präster från lälorlspasloralen till säsongpasloraten. Kollegiet avstyrker
de av flera domkapitel framförda förslagen om inrättande av särskilda stifts-
eller kontraktsadjunktstjänsler, i varje fall som permanent förstärkning av
tjänsteorganisationen i stiftet. Kollegiet anser eraeUertid lämpligast atl de
föreslagna extra präslljänslema i princip anknyts till vederbörande säsongpaslorat.
Det lorde nämligen enligt kollegiet möta svårigheter för domkapitlen all
bedöma om underlag finns för inrättande av tjänsterna, om man inte lägger
pastoratet till gmnd för bedömningen. Eftersom avlöningsförmånerna däri
inbegripna traktamenten och resekostnadsersätlningar ål präst som förordnats
på sådan extra tjänst fömtsatts skola betalas ur kyrkofonden anser kol-
Prop. 1971:33 21
legiet
alt del inle möter något hinder mol alt prästen vid behov betjänar säsongbefolkning
även inom annat pastoral. Kollegiet tiUstyrker domkapitlets i Göteborg förslag
alt, där så behövs, på extra tjänst i säsongpaslorat får förordnas två präster
att uppehålla den på halvtid. Däremot är kollegiet inle berett tUlstyrka vad
domkapitlet i Visby föreslagit i fråga om tillgodoräkning av ell antal extra anstäUningsmånader.
En sådan melod måste enligt kollegiet komplicera del hela. Kollegiet räknar med
alt inle under någon lidsperiod skaU finnas inrättade mer än två extra
prästtjänster i säsongpaslorat. Del förslag som lagts fram av domkapitlet i Hämösand
anslag efter behovsprövning åt säsongpasloraten avstyrker kollegiet under
åberopande av vad som anförts därom i promemorian.
Med
anledning av den kritik som från några håll riktats mot den i promemorian
redovisade statistiken över befolkningsökningen i vissa pastorat under
säsongtid betonar kollegiet all avsikten ej varit att delta siffermaterial
skall Ugga till grand för den ifrågasatta förstärkningen av den prästerUga
organisationen i säsongpasloraten. Tanken har i stället varit den, att om domkapitiet
på basis av införskaffade uppgifter om bl. a. antalet fritidshus, gästmm i
hotell och pensionat samt tältplatser på campingområden inom elt pastorat
bedömer att folkmängdstalet per prästtjänst under säsongtid kommer atl
väsentligt överstiga 5 000 eUer 10 000, domkapitiet skall äga rätt att för
denna lid inrätta en resp. två extra prästtjänster i pastoratet. Kollegiet
medger att tvekan kan råda om beräkningen av folkmängdsökningen och anför härom
vidare. Vad gäller den fasta frilidsbefolkningen, som kan antas tillbringa i
varje faU veckosluten under juniaugusti i fritidsslugan, är det naturligt alt
denna får inräknas i folkmängdsökningen för hela denna period. Vad åter avser
turister sora mer tiUfälUgl vistas på hotell och pensionat, i förhyrda stugor
och lägenheter samt på campingplatser inom pastoratet kan det förutsättas att
vistelsen i allmänhet inskränker sig tiU juli, och det synes då koUegiet
rimligt att deras uppskattade antal i genomsnitt får tiUgodoräknas pastoratet
endast för denna tid. I ålskilUga pastorat i fjäUtrakterna ökar folkmängden
mycket kraftigt främst under jul- och påskhelgerna samt vintersportloven. Denna
ökning bör givetvis få tillgodoräknas pastoraten för dessa tidsperioder.
KoUegiet
(som fömtsätter all möjUgheten att i ökad utsträckning använda icke prästvigda
Ijänstebittäden i säsongpastoraten beaktas i annat sammanhang) sammanfattar
sitt förslag i ämnet i följande fera punkter.
1.
I pastoral, där befolkningen tiUfälUgt ökar under viss tid av året, får domkapitiet
för denna tid inrätta en extra prästerlig tjänst under fömtsättning all
ökningen beräknas medföra atl pastoratets totala folkmängd väsentligt
överstiger 5 000 personer per prästtjänst. Om folkmängden beräknas väsentUgt
översliga 10 000 personer per prästtjänst får två extta tjänster inrättas i
pastoratet.
2*
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 33
Prop.
1971:33 22
2. Domkapitiet
får förordna i annat pastorat anstäUd ordinarie, extra
ordinarie eUer extra präst att med frånträdande av utövningen av sin
tjänst utöva i punkt 1 avsedd extra tjänst inom samma stift. Där så
erfordras får på sådan tjänst förordnas två präster all på halvtid uppe
håUa tjänsten.
I pastorat anställd präst
får vidare åläggas att jämsides med sin tjänst utöva i punkt 1 avsedd extra
tjänst inom samraa stift även ora den extra tjänsten är inrättad i ett icke
närbeläget pastoral.
3. Kostnadema för avlöningsförraåner åt präst vid
förordnande enligt punkt 2 första stycket bestrids ur kyrkofonden. Ur
kyrkofonden bestrids vidare kostnadema för tjänsledubbleringsliUägg saral rese-
och traktamenlsersättning ål präst som avses i punkt 2 andra styckel.
4. Där på extta tjänst som avses i punkt 1 förordnas
vikarie enligt cirkuläret ang. ersättning till vissa vikarier på prästerliga
tjänster och lill icke prästvigda tjänstebiträden ål präster, bestrids
vikariens avlöningsförraåner ur kyrkofonden.
5. Dorakapitlet får i pastorat sora avses i punkt 1
uppdra åt annan än i pastoratet anstäUd präst, vilken tillfäUigt vistas där,
att hålla gudstjänster och andaktsstunder med frUidsbefolkningen. Sådant
uppdrag får raeddelas utan hinder av atl pastoratets totala folkraängd icke
överstiger 5 000 personer per prästtjänst. För uppdraget utgår arvode ur kyrkofonden
raed belopp som domkapitlet bestämmer.
Remissyttrandena
Statskontoret
anser alt de riktUnjer kammarkollegiet uppdragit kan tjäna som vägledning för
en aktivering av den reUgiösa omvårdnaden i säsongpasloraten och finner att
principiella binder inte möter mot all kostnaderna för en förstärkning av
tjänsteorganisationen i dessa pastorat bestrids ur kyrkofonden. Däremot är
statskontoret tveksamt i fråga om de föreslagna normerna för bedömning av
behovet av extra tjänst. Härom anför statskontoret.
Det
Ugger i sakens natur, atl den säsongmässiga folkökningen på en ort är tämUgen svårberäknad.
Den är nämligen i hög grad beroende av faktorer, som inle är konstanta och oföränderUga
från lid tiU annan såsora väderleksförhållanden, intresset för utlandsresor ra.
ra. Delta gäller givelvis i första hand den del av befolkningen som inle
innehar fritidshus. Det bör också observeras, att turisterna i betydligt högre
grad än tidigare är och kan förutses bli ambulerande och därför påverka folkmängdstalel
på flera orter under en semeslerperiod. I vissa delar av Sverige kan raan vidare
räkna raed en betydande del utländska turister, vilka i förevarande hänseende
knappast bör raedräknas.
Systemet med foUcmängdslal
för bestämmande av präslorganisationen bygger vidare på de arbetsprestationer
som normalt förutsätts åvila präst. Det kan därför inle bli rättvisande alt för
en verksamhet, varom här är fråga, lägga folkmängdslal och därtiU sådana av okontrollerbar
storlek till gmnd för beslut om extra tjänster.
I Ukhet med kammarkoUegiet
finner statskontoret eraeUertid angeläget alt om så överhuvudtaget visar sig
möjligt ifrågakommande insatser inom säsongpasloraten på något sätt regleras.
De av kollegiet
Prop. 1971:33 23
angivna
normerna synes därför böra ytterUgare övervägas. Det kan således ifrågasättas,
om inle domkapitien eUer vissa av dem, lUl en början måhända rent försöksvis,
bör lämnas frihet att inom viss ekonomisk ram förstärka den ordinarie
prästorganisationen inom visst pastorat. Sådan förstärkning synes väsentiigen
böra ifrågakomma under den s.k. industrisemestern och inom pastorat, där en
avsevärd disproportion under sagda tid kommer att föreligga mellan det
permanenta befolkningstalet och det säsongmässigt ökade. Ökade religiösa
insatser kan raåhända även åstadkommas via Sveriges Radio.
Beträffande
kammarkoUegiels förslag under punkt 5 om arvode åt präst som tiUfälUgt vistas i
säsongpaslorat erinrar statskontoret ora bestämmelsen i 15 § semeslerlagen, alt
arbetstagare mister rätlen tiU semesterlön om han under någon del av seraestern
utför avlönat arbete inom sitt yrke.
Övriga
remissinstanser har förklarat sig positiva tUl koUegiets förslag. Flera
kritiska synpunkter och altemativa förslag har dock förts frara.
Domkapitlet i Stockholm
och Församlings- och pastoratsförbundet anser de föreslagna kvaUfikationstalen
för rätten att inrätta extra prästtjänster i säsongpaslorat vara för höga och
förordar tiUämpning av de normer som följdes vid pasloralsregleringen år 1962.
Ärkebiskopen antar all del
bUr förenat med stora svårigheter att räkna antalet turister och föreslår att
man vid inrättande av extra tjänster under en försöksperiod prövar alt följa sararaa
norraer som gäller för inrättande av pastoratsadjunktsljänsler. (Domkapitlet
får f. n. inrätta sådana tjänster tiU det antal som oundgängligen fordras för
all uppehålla den prästerUga verksamheten i stiftet.)
Domkapitlen i Växjö och
Lund samt Svenska prästförbundet hävdar att bättre resultat skulle nås ora basen
för arbetskraflsförslärkningen vidgas till alt avse konttakt i stället för
pastorat och att aUtså kontrakts-adjunktstjänster inrättas för ändamålet.
Kontrakten är ofta bättre enheter än pastoralen för övergripande arbete, säger
Prästförbundel, som också framhåUer att den tillfäUiga missivering
kammarkollegiet föreslår har avgjorda nackdelar, som endast kan undanröjas om åretmnlljänster
inrättas. Prästen måste sålunda enUgt Prästförbundet ha lokalkännedom och
anknytning till den lokala församlingen. Ett effektivt kyrkUgt arbete bland
fritidsbefolkningen kräver planering och uppföljning, sora måste ske under
lågsäsong. För en präst är det inle särskilt lockande alt få tillfäUiga kortare
missiv, i synnerhet inle ora det då är fråga om mycket krävande tjänst både
fysiskt och psykiskt. Prästens farailj raåste också splitttas eUer göra täta
flyttningar på grand av de korta raissiven. På sUct är del dessutom nödvändigt,
menar Prästförbundel, att det kyrkliga arbetet bland fritidsbefolkningen inte
blir något vid sidan av utan helt och fuUt integrerat i del ordinarie kyrkUga
arbetet i församlingen. Även detta talar enUgl Prästförbundel för att
förstärkningen redan nu bör ske med prästerUga heltidstjänster, där
tjänstinnehavaren har möjlighet att
Prop. 1971:33 24
bU
förtrogen med det totala kyrkliga arbetet inom ell rimligt område kontraktet.
Beträffande
den i punkt 2 av kammarkoUegiels förslag angivna möjUgheten att förordna präst
att utöva tjänst i annat än närbeläget pastorat föreslår Församlings- och
pastoratsförbundet all sådant förordnande skaU kunna ges även utom det egna
stiftet.
TiU
punkt 5 i kammarkoUegiels förslag anmärker domkapitlet i Göteborg följande.
För att bereda ett domkapitel laglig möjlighet att tiUfälUgt fråga blir i
regel om söndagsgudsljänsl och någon enstaka förrättning anstäUa även
semestrande präst bör domkapitlet (i förekommande fall efter sararåd med
prästens domkapitel) kunna med full lön anställa prästen för nödigt antal
dagar, varvid beslutet om semester berörda dagar får upphävas. Med hänsyn lill domkapitiens
intresse av att präst får ut hela semestern kommer möjligheten all utnyttjas
restriktivt. Belastningen på kyrkofonden kommer därför ej alt bli särskilt
kännbar.
Föredraganden
I
samband raed översyn av den år 1962 genomförda pastoratsregleringen har
aktualiserats ell problem som sammanhänger med den ökande fritiden. Den starkt
intensifierade fritidsbebyggelsen och turismen medför en betydande säsongmässig
folkökning i vissa pastoral. Fraraför allt under sommarmånadema sker en allt
större omflyttning av befolkningen, särskilt från lälortspastoral lill eljest
ofta glest befolkade landsbygdspaslorat. I regel är den prästerliga organisationen
så utformad alt prästen är anstäUd i visst pastorat och tjänstgör där. Antalet
präster i ett pastorat är beroende av antalet kyrkobokförda personer i
pastoratet. Organisationens anpassningsförmåga till de säsongmässiga
befolkningsomflyttningarna är starkt begränsad. Eftersom man självfaUet inle
kan låta den prästerUga organisationen vara permanent anpassad efter
förhållandena under säsongtid, måste man söka andra utvägar att komma till
rätta med den tUlfäUigt ökade arbetsbelastningen i de s. k. säsongpasloraten.
Kammarkollegiet,
som haft i uppdrag atl utreda denna fråga, har konstaterat att en mera
betydande befolkningsökning under säsongtid förekommer i mer än 200 pastorat. I
bortåt 50 av dessa medför denna ökning att befolkningstalet överstiger 5 000
personer per inrättad prästtjänst. Enligt gällande normer för den prästerliga
tjänsteorganisationen antas en präst i landsbygdspaslorat med måttiig areal (ca
2 kvadratmil) kunna betjäna ett invånarantal av omkring 3 000. Redan i norraala
fall får raan räkna raed viss underberaanning under säsongtid på gmnd av prästernas
semestrar. Därtill kommer en ofta kännbar försvagning av arbetskraften i följd
av den rådande prästbristen.
Prop. 1971:33 25
Kammarkollegiets
utredning visar alt det föreligger ett behov av att stärka den prästerliga
tjänsteorganisationen i säsongpaslorat. Under semestertid förekommer i dessa elt
intensifierat gudstjänstUv, vidgad konfirmandundervisning, högre dop- och vigselfrekvens,
livlig aktivitet i imgdomsarbelet osv. Kollegiet har funnit att det skulle
fordras ell 60-lal extra präster för alt fylla behovet. De i princip »rörliga»
prästerna, stifts-, kontrakts- och pastoratsadjunkter, förslår inte att raöta della
behov eftersom de redan är hårt engagerade i andra arbetsuppgifter.
Möjligheterna alt på annat sätt förslärka arbetskraften i säsongpasloraten
inom ramen för gäUande bestämmelser är mycket begränsade. Innehavare av
ordinarie, extra ordinarie eller extra tjänst är skyldig alt med frånträdande
av utövningen av tjänsten utöva annan ordinarie eUer extra ordinarie prästerlig
tjänst inom sararaa stift. Vidare kan präst som är anställd i pastorat åläggas
att jämsides med sin tjänst utöva annan tjänst i samraa eUer närbeläget
pastorat inora samma stift (s. k. tjänstedubblering). Extta tjänst avsedd för
präst får inrättas av domkapitlet men bara när ordinarie eller extra ordinarie
tjänst är ledig eller tjänstens innehavare inle utövar tjänsten och denna inte uppehåUes
av vikarie. EnUgt ett tidigare omnämnt cirkulär den 27 juni 1969 kan domkapitiet
som vikarie på bl. a. församUngsprästljänst förordna pensionerad präst eller
prästvigd person som är verksam i annat yrke, när denne har ferier eller
semester. Enligt samraa cirkulär kan dorakapitlet vidare förordna teologie
studerande eUer annan icke prästvigd person, som har fått särskilt tiUstånd att
predika, såsom tjänstebittäde åt präst, dock i allmänhet bara om denne vid
sidan av egen tjänst svarar för göromål förenade med annan tjänst.
KammarkoUegiet
föreslår att de angivna raöjlighelema vidgas på följande sätt. Dorakapillet får
inrätta en extra prästerlig tjänst för sä-songliden i sådant pastoral där
befolkningsökningen beräknas medföra alt pastoratets totala folkmängd
väsentligt överstiger 5 000 personer per prästtjänst och två extra tjänster där
folkmängden beräknas väsentligt överstiga 10 000 personer per prästtjänst.
Domkapitlet får förordna i annat pastorat anstäUd präst alt med frånträdande av
utövningen av sin tjänst utöva extra tjänst i säsongpastorat inom samma stift.
Om så behövs får två präster förordnas att på halvtid uppehålla sådan tjänst.
Domkapitlet får föreskriva att tjänst uppehåUs genom tjänstedubblering, även
om den är inrättad i pastorat på förhåUandevis stort avstånd från prästens eget
pastorat. KoUegiet tänker sig vidare att vikarie på tjänsten får förordnas raed
tillämpning av nyssnämnda cirkulär den 27 juni 1969 och atl icke prästvigt
tjänstebiträde får förordnas som tiUfällig hjälp i säsongpastorat. Domkapitlet
får uppdra åt präst sora inte år anställd i pastoratet men tillfäUigt vistas
där att raot arvode håUa gudstjänster och andaktsstunder med
fritidsbefolkningen, även om pastoratets befolkningstal inte överstiger 5 000
personer per prästtjänst.
Prop. 1971:33 26
Samtliga
kostnader för dessa åtgärder bör enUgl koUegiet bestridas ur kyrkofonden, bl.
a. av det skälet att verksamheten riktar sig främst till andra än i pastoratet
skrivna personer. Kostnaderna uppskattas av kollegiet lill 800 000 kr. för år. KoUegiet
har övervägt ett förslag om att ett fixerat kyrkofondsanslag för ändamålet
fördelas meUan stiften men tillbakavisat detta raed hänsyn tiU svårigheten att
på längre sikt någorlunda tiUförlitUgt beräkna anslagsbehoven i de olika
pastoralen.
Remissinstanserna anser
över lag all åtgärder bör vidtas för alt stärka raöjUghetema tiU kyrklig
verksamhet i säsongpasloraten och finner sig i allmänhet också kunna godla kammarkoUegiels
förslag liU praktiska åtgärder. I vissa remissyttranden riktas dock kritik mot
de föreslagna normema för bedömning av arbetskraftsbehovet. Några anser all de
angivna kvaUfikationstalen för rätt att inrätta extra tjänster är för höga,
andra att det koramer atl möta stora svårigheter atl beräkna säsongbefolkningens
storlek. ÅtskUliga remissinstanser menar att basen för beräkningen av
arbetskraftsbehovet bör vidgas utöver pastoratets område och förstärkning
eventuellt ske genom mer eUer mindre permanent anknytning tUl kontrakt raed raera
avsevärd fritidsbebyggelse och turism eUer tiU hela stiftet. Beträffande
förslaget att anUla präst som liUfäUigt vistas i säsongpaslorat påpekas att
arbetstagare sora utför avlönat arbete inora sitt yrke under semestern förlorar
rätten tiU semesterlön.
Det ankommer på Kungl. Maj:t
atl besluta i de här aktueUa frågorna. Jag vill eraeUertid i delta saramanhang
upplysningsvis nämna att jag i huvudsak ansluter mig liU kammarkollegiets
förslag till lösning av dessa. Förslaget syftar tiU att inom ramen för det
beslående systemet skapa bättre möjUgheter än nu all tiUgodose behovet av
prästerlig arbetskraft i säsongpasloraten, främst genom omdisponering av präster
från tätorlspastoraten. Om man betraktar kyrkan som en enhet kommer de extra
kostnaderna alt bli ganska obetydUga. Jag anser därför atl den arbetskraftsförstärkning
som behövs bör knytas tiU pastoraten i princip efter de riktlinjer som
kammarkollegiet har dragit upp. Sålunda bör varje domkapitel kunna inrätta
högst två extra tjänster i säsongpaslorat under säsongtid enUgt de norraer som
kollegiet har föreslagit. Med hänsyn till elt remissuttalande atl »säsongen»
på sina håU omfattar veckohelgerna under en stor del av året vUl jag påpeka
alt den nu föreslagna regleringen bara tar sikte på de typiska semester- eller
ferieperioder (även jul- och påskferier) då det på grund av avsevärd
befolkningsökning uppstår ett mer pålagUgt behov av en extra arbetsinsats.
Enligt min uppfattning bör extra tjänst i säsongpastorat inte vara inrättad
längre tid än tre månader. Vid bedömningen av om normerna är till-lämpUga i
visst pastorat skall raan givetvis räkna med del uppskattade befolkningstalet i
genomsnitt per dag under den aktuella perioden.
Beträffande
domkapitlets rätt alt på extra tjänst i säsongpaslorat förordna präst i annat
pastorat föratsätter jag att viss restriktivitet iakttas
Prop.
1971:33 27
under
de första åren. Jag förutsätter vidare all, eftersom det föreslagna systemet,
som jag nyss nämnde, i princip skaU gå ut på en omfördelning av den
prästerliga arbetskraften i stiftet, den på sådan extra tjänst förordnade
prästens egen tjänst under tiden inte uppehåUes med vikarie. Av samraa skäl
anser jag att förslaget att vikarie på extra tjänst i säsongpastorat förordnas
enligt det tidigare nämnda cirkuläret den 27 juni 1969 inte bör genomföras.
Till frågan om anlitande av icke prästvigda tjänstebiträden i säsongpasloraten
vill jag återkomma i annat sammanhang (avsnitt III).
Liksom
kamraarkoUegiet anser jag alt präst från annat pastoral som vistas i säsongpaslorat
bör kunna få tillfälligt uppdrag att hålla gudstjänster m. m. bland fritidsbefolkningen.
Vanligen är det fråga om semesterledig präst. Sådan präst kan då anställas mot
full lön för vissa dagar, varvid beslutet om semester för dessa dagar upphävs.
Eftersom
den extra arbetskraften främst är avsedd att betjäna andra än inom pastoratet
skrivna personer förordar jag, alt alla kostnader som samraanhänger med den här
antydda ordningen betalas ur kyrkofonden. Det blir då naturligt all prästen
vid behov får betjäna säsongbefolkning också inom angränsande pastorat.
Under
åberopande av det anförda hemsläller jag all Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att
medge
att kostnaderna för förstärkning av arbetskraften i pastorat med
fritidsbebyggelse och turism bestrids ur kyrkofonden.
III. Vidgad användning av icke prästvigda tjänstebiträden
Inledning
Enligt
6 § andra stycket 5 lagen (1932: 404) om kyrkofond (senaste lydelse av punkt 5
1955: 108) skall ur kyrkofonden bestridas kostnad, enligt bestämmande av Kungl.
Maj:t och riksdagen, för icke prästvigda tjänstebiträden åt försaraUngspräsler.
Sådant biträde kan enligt f. n. gäUande regler förordnas åt kontraktsprost och
eljest i princip endast åt präst som vid sidan av tjänstgöringen i egen tjänst
svarar för göromål förenade raed annan tjänst. Som tjänstebiträde kan ifrågakomma
teologie studerande eUer annan icke prästvigd person som fått särskUt tiUstånd
alt predUca.
Domkapitlet
i Lund har hemställt om sådan ändring i gäUande bestämmelser all
tjänstebiträde skaU kunna förordnas, fömtom åt kontraktsprost, ål präst som
styrker behovet av sådant biträde. FramsläU-
Prop. 1971:33 28
ningen
motiveras med att på grund av den rådande prästbristen antalet pastoratsadjunkter,
som står till domkapitlets förfogande, är alltför litet för att kunna av
domkapitlet missiveras till pastorat där arbetsbördan för församlingsprästerna
blivit alltför stor tiU följd av kraftig befolkningsökning (ulan all fråga om
förstärkning av pastoralels tjänsteorganisation hunnit slulprövas) eller där
församlingspräst på gmnd av nedsatt arbetsförmåga (ulan att sjukdom föreligger
eUer ledighet för svag hälsas vårdande kan styrkas) är tillfälligtvis i behov
av pasloralsadjunkl eller där det eljest av en eUer annan orsak med hänsyn till
församlingslivets norraala funktion är nödvändigt att förordna biträdande
präst.
Över
frarastäUningen hördes kammarkollegiel och ärkebiskopen. Kollegiet motsatte
sig att åt domkapitien ges en så aUraänt håUen rätt att förordna
tjänstebiträden som föreslagils i framställningen. SkuUe den nuvarande rätten
all förordna biträden vidgas borde raan enligt kollegiet införa en spärr i
någon form, t. ex. genom fastställande av en anslagsrara, inom vilken
domkapitlen har alt håUa sig. Ärkebiskopen uppgav, alt det av domkapitlet i
Lund påtalade behovet av biträden åt försaraUngspräsler bekräftas av
erfarenheter från alla stift, och tillstyrkte frarastäUningen.
Kungl.
Maj:t uppdrog åt kammarrådet Erik Åberg all i anslulning tiU domkapitlets i
Lund förslag och under beaktande av vad kamraarkoUegiet anfört undersöka möjlighetema
att använda icke prästvigda tjänstebiträden i ökad utsträckning.
Sedermera
föreslog ärkebiskopen att tUl de fömt angivna bestämmelsema rörande icke
prästvigda tjänstebiträden skulle fogas ett tillägg som möjUggör för
domkapitlet i Uppsala all förordna teologie studerande som tjänstebiträden ål
kyrkoherdar i svenska utlandsförsamlingar, även då vakans inle föreligger.
Behovet av sådan assistans i församUngs-arbetet i dessa församlingar är enligt
ärkebiskopen stort. Som exempel nämns London, där ett växande antal svenskar, inle
minst ungdom, perraanent eUer under kortare perioder har arbete och bostad. För
dessa svenskar utgör den svenska församlingens kyrka och det arbete som
organiseras därifrån betydelsefuUa faktorer till stöd och hjälp i en främmande
miljö. De nuvarande pjersoneUa resursema är otillräckUga att raöta aUa de krav sora
ställs på den svenska församlingen. Ärkebiskopen understtök också
önskvärdheten av all åtminstone några av svenska kyrkans bUvande präster får tiUfälle
alt lära känna kyrkan i dess funktion utanför landets gränser. Den föreslagna raöjligheten
skulle utnyttjas restriktivt. Sålunda föreslog ärkebiskopen att förordnande av
teologie studerande i svensk ullandsförsamUng ej får ske utan alt styrkt behov föreligger
och att under ell kalenderår endasl två förordnanden får ulfärdas, omfattande
högst två månader, dvs. den tid som krävs som kva-lifikalionsgmnd för en
blivande präst att genomgå den praktisk-teologiska
Prop. 1971:33 29
övningskursen,
samt alt endasl löner men inle resekostnader bestrids med kyrkofondsmedel.
Sedan
kamraarkoUegiet hörts över ärkebiskopens framstäUning förordnade Kungl. Maj:t
alt handlingama i sistnämnda ärende skulle överlämnas lill Åberg för all las
under övervägande i samband med fullgörande av utredningsuppdraget.
Den
sakkunnige har avlämnat betänkandet (Ds U 1970:5) Användning i ökad utsträckning
av icke prästvigda tjänstebiträden. Förordnande av teologie studerande som
tjänstebiträde ål kyrkoherde i svensk ullandsförsamUng.
Efter
remiss har yttranden över belänkandet avgetls av kammarkollegiet,
statskontoret, ärkebiskopen efter övriga biskopars hörande, samtliga
domkapitel. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund samt Svenska
prästförbundet. Domkapitlet i Stockholm har bifogat yttranden av tre
kyrkoherdar.
Nuvarande
förhållanden
Användandet
av icke prästvigda tjänstebiträden i hemlandet har reglerats genora elt flertal
cirkulär som efter riksdagens bemyndigande utfärdats av Kungl. Maj:t alltsedan
år 1952. Denna reglering går tiUbaka på ett förslag av 1946 års prästiönekommitlé
till ordnande av prästernas semesterfråga. I kommilléns belänkande del I (SOU
1948: 44 s. 120) erinrades om alt biskoparna med stöd av 19 kap. kyrkolagen sedan
gammalt lämnat tillstånd lill icke prästvigda personer all predika. Sådana predikobiträden
användes vid tiden för belänkandet huvudsakligen när kyrkoherden i enprästpastorat
åtnjöt semester. Kommittén ansåg att dessa predikobiträden, särskilt teologie
studerande, borde utnyttjas mera rationellt. Sådana biträden borde få vidgat
uppdrag som prästerUga assistenter i enprästpastorat under kyrkoherdens
semester, när grannpräst uppehöll dennes tjänst med tjänstedubblering. Biträdet
kunde få i uppdrag att utöver gudstjänsterna utföra annat församlingsarbete,
som inte kräver prästerlig behörighet. Kommittén förordade ett allmänt
bemyndigande för domkapitlen alt i angivna fall anstäUa sådan tillfälUg
assistent.
I
sitt betänkande dd II (SOU 1950: 43 s. 108109) föreslog kommittén
vidare att assistentemas avlönande skuUe bekostas raed kyrko-fondsraedel.
Statsmaktema biträdde i förevarande delar koraraitténs förslag (prop. 1949: 204
s. 126, SILU 1949: 2 s. 77, rskr 1949: 399, prop. 1951: 156 s. 45, SILU 1951:
2, rskr 1951: 321).
I
nu gäUande cirkulär den 27 juni 1969 ang. ersältnmg tUl vissa vikarier på
prästerliga tjänster och tiU icke prästvigda tjänstebiträden åt präster
föreskrivs under punkt 6, att om domkapitlet så prövar erforderUgt
dorakapitlet kan förordna tjänstebittäde åt kontraktsprost eUer åt
Prop.
1971:33 30
annan
präst under någon av följande förutsättningar. Prästen kan ha förordnals att
vid sidan av utövningen av sin tjänst fuUgöra arbetsuppgifter förenade raed
prästtjänst i annat pastorat, s. k. tjänstedubblering. Han kan vara förordnad liU
valförrättare eUer särskild eUer biträdande valförrättare i samband med
prästval. EUer han kan eljest vid sidan av tjänstgöringen i egen tjänst ha att
svara för göromål förenade raed annan tjänst. Slutligen lar cirkuläret upp
tjänstebiträde inora raraen för därtiU särskilt anvisade raedel åt
kyrkoherde i de fall då sådant biträde fordras för håUande av aUraän gudstjänst
i kyrka som lill följd av ändring i den försaralingsprästerliga organisationen
eljest i viss utsträckning skuUe sakna sådan gudstjänst (denna kategori berörs
närraare i avsnitt IV p. 6).
Såsora
tjänstebiträde får enligt cirkuläret förordnas a) studerande vid universitet,
som avser all efter avlagda examina söka inträde i prästämbetet, eUer b) annan
icke prästvigd person under förutsättning alt vederbörande erhåUit i 19 kap. 4
eller 5 § kyrkolagen avsett tillstånd. Under b) avsedd person får endast om
särskilda skäl därtiU föreligger förordnas att under vardag tjänstgöra som
tjänstebiträde. Tjänstebiträde skaU iaktta de tjänstgöringsföreskrifter som
domkapitlet funnit erforderligt faststäUa och de anvisningar i övrigt för
tjänstgöringen som meddelas honom av den präst han bittäder.
Tjänstebiträdet
åtnjuter i regel dagarvode med 40 kr. för vardag och 94 kr. för sön- eUer
helgdag. Del högre arvodet utgår dock endast om han under sådan dag håller
föreskriven allmän gudstjänst. Är tjänstebiträdet teol. kand. får han i regel
arvode motsvarande lön enligt löneklass A 15. Vid resa som föranleds av
förrättning åtnjuter tjänstebiträde ersättning motsvarande vad som skuUe ha
utgått vid tillämpning av allmäima resereglemenlet och prästresekungördsen.
Därjämte utgår resekostnadsersättning enligt allmänna resereglemenlet för
resor för till-och frånträdande av förordnande. Enligt cirkuläret utgår till
tjänstebiträde också tjänstedubblerings- och språktiUägg efter samma grunder som
gäUer för församUngspräsl. Det kan liUäggas att nu angivna ersätl-ningsbeslämraelser
tillkommit på framställning av ävtalsverket efter överenskoraraelse raed SACO.
EnUgl
3 § präsllönekoslnadslagen (1951: 570), som upphör alt gälla vid utgången av år
1971, skaU pastoratet bestrida kostnadema för tjänstebiträdes åkning i
tjänsten och tjänsteresa inom pastoratet. Dessa kostnader tas upp bland de
utgifter som ligger tUl gmnd för beräkningen av pastoratets prästlönekostnad
och går alltså in i avräkningen med kyrkofonden, övriga avlöningsförmåner som tUlkommer
tjänstebiträde skaU enligt den inledningsvis berörda huvudregeln i 6'§ andra
stycket 5 lagen ora kyrkofond helt bestridas ur kyrkofonden liksora även
avgift till sjukförsäkringen och tiU försäkringen för tUläggspension m. m.
Beträffande den framlida regleringen av dessa kostnader får jag hänvisa till
avsnitt V.
Prop.
1971:33 31
Här
är på sin plats all säga några ord om pasloratsadjunkterna, vilkas uppgifter
enligt domkapitlets i Lund förslag med hänsyn lUl rådande prästbrist i möjlig
utsträckning bör fullgöras av icke prästvigda tjänstebiträden.
I
Kungl. Maj:ts cirkulär den 17 deceraber 1965 ang. vissa bestämmelser i
anledning av präsllönereglemenlels upphävande m. m. (jfr rskr 1965: 387)
stadgas ora ansläUande av pasloralsadjunkl följande. »Om Kungl. Maj:t ej
bestämmer annat, må domkapitlet inrätta tjänster i reglerad befordringsgång för
pastoralsadjunkt till del antal som oundgängligen fordras för alt uppehåUa den
prästerliga verksamheten i stiftet.» Della stadgande, som ersatte föreskrift
av samma innehåll i kungl. brev den 28 december 1951 ang. provisoriska
bestämmelser rörande ansläUande av pastoratsadjunkter, bygger på elt av 1949
års riksdag åt Kungl. Maj:t lämnat bemyndigande alt bestämma antalet paslo-ratsadjunkturer
i stiften (prop. 1949: 204 s. 100, SILU 1949: 2 s. 74, rskr 1949: 399). Ur det tiU
gmnd för 1949 års principbeslut rörande prästemas avlönande liggande
betänkandet av 1946 års prästiönekommitlé (SOU 1948: 44) tiUåler jag mig
återge följande avsnitt om paslo-ralsadjunklema (s. 104).
Pastoratsadjunktens
allmänna funktion och därmed huvudkriterierna på hans tjänsleorganisatoriska
ställning framgå av innehåUet i inledningsparagrafen tUl 1935 års reglemente
för prästerskapets avlöning. EnUgt nämnda förfallningsmra förstås med pasloralsadjunkl
extra ordinarie präst, vilken tjänstgör såsom ärabelsbittäde åt ordinarie
präst i territorieUt pastorat eUer såsora vikarie för sådan präst eller för
kyrkoadjunkt och vilken icke är innehavare av kyrkoadjunktur och ej heUer uppehåUer
kyrkoherde-, komrainisters- eUer kyrkoadjunklstjänst såsom s. k. vakansvikarie.
Pastoratsadjunklen är sålunda i princip avsedd bl. a. såsom ett under tiUfälUgt
behov förordnat ämbelsbiträde åt ordinarie församUngspräsl. Behovet kan
föranledas därav alt församlingsprästen tiU följd av sjukdora eUer tUltagande
ålder och därigenom nedsatt arbetsförmåga är ur stånd atl i normal omfattning
fullgöra sina Ijänst-åUgganden. I praktUcen har förordnande av ämbelsbiträde av
dylik anledning blivit förhåUandevis vanligt bl. a. på gmnd av den höga pensionsåldern
för ordinarie församlingspräster. Det förekommer emeUertid också, att en
pastoratsadjunkt behöver förordnas såsom ämbelsbiträde åt en ordinarie församUngspräsl
med obruten arbetsförmåga, då denne på grund av en extraordinär arbelsanhopning
behöver biträde av en prästerlig arbetskraft. Det är dock föratsatt, alt ett
mera markerat stadigvarande biträdesbehov skall om icke inddningsändring ifrågakommer
mötas med inrättandet av en komministers- eUer kyrkoadjunklstjänst.
I
övrigt torde jag i della avseende få hänvisa liU prop. 1949: 204 s. 8185.
De svenska utlandsförsamlingarna
ärsjutiU antalet och utgörs av församlingarna i Paris, London, BerUn,
Köpenhamn, Oslo, Helsingfors och Buenos Aires. De har av Kungl. Maj:t faststäUd
kyrko-
Prop. 1971:33 32
ordning
och lyder under domkapitlet i Uppsala. Medlemskapet i för-samUngarna är frivilUgl.
Såsom framgår av prop. 1966: 34 arbetar församlingarna i Uknande former som hemlandsförsamUngama
och bedriver fömtom det kyrkUga arbetet social och kultureU verksamhet. Den sociala
verksamheten omfattar åldrings- och sjukvård samt i viss utsträckning
ungdomsvård. Den kultureUa verksanUieten innefattar framför aUt skolväsendet
och tillhandahåUande av bibliotek. Hos alla församUngama finns för den kyrkUga
verksamheten kyrkoherde, kyrkomusiker och kyrkvaktmästare. Några församUngar
har dessutom skrivbiträde på pastorsexpeditionen och församlingssyster.
Utredningen
Den
sakkunnige hade för utredningen begärt yttranden från dorakapitlen rörande
behovet av tjänstebiträden och beräknad kostnad för deras anUtande. Yttrandena
återges i betänkandet.
De flesta domkapitlen
ansluter sig tiU den av domkapitlet i Lund föreslagna utvidgningen. Några
domkapitel betonar särskilt intresset av atl få tUlgång till tjänstebiträden
för verksamhet i pastorat med säsongmässig befolkningsökning på grand av
fritidsbebyggelse och turism. Under hänvisning tUl vad kammarkollegiet uttalat
härom i sin i avsnitt II redovisade uttedning om förstärkning av
arbetskraften i pastorat med fritidsbebyggelse och turism förklarar den sakkunnige
sig anse att tjänstebiträden skulle kunna vara tiU god hjälp för prästerskapet
i de s. k. säsongpasloraten, särskilt då folkmängden visserUgen ökat avsevärt
men inte i så hög grad att förutsättningen för inrättande av en extra
prästtjänst före ligger.
Domkapitlet
i Uppsala anser all tjänstebiträde bör kunna förordnas för präst som kallats
alt tjänstgöra som assistent vid instaUation eller prästvigning eUer som eljest
på gmnd av visst tjänslåUggande är förhindrad att fullgöra övriga med tjänsten
förenade göromål. Den sakkunnige, som menar all detta inle är möjUgt enUgt nu gäUande
bestämmelser, anser emeUertid skäl föreligga att tiUgodose domkapitiets önskeraål
i della hänseende. Beträffande förekomsten av de tjänst-åUgganden utom
pastoratet, som skuUe kunna grunda rätt att anlita tjänstebiträde, hänvisar han
tiU prop. 1963: 130 s. 15 och 16. Där anges vissa aUmänna riktUnjer tiU ledning
för domkapitlens prövning av prästemas ersättningsanspråk för tjänsteresor.
Som sådana anses bl. a. resor som präst företar för att hålla rättegångsgudstjänst,
för val av biskop, kyrkomötesombud eUer prästerUg ledamot i domkapitel och vid
kallelse tiU samraanträde med biskop eUer domkapitel för handläggning av visst ärende.
En något strängare bedömning är enUgt propositionen motiverad när det gäUer
ersättningsanspråk för resor för alt assistera vid prästvigning, kyrkoherdeinstaUation
och invigningsförrältningar av olika slag.
Prop. 1971:33 33
där
vederbörandes medverkan stundom grundar sig mera på personliga' förhåUanden än
på hans Ijänstinnehav.
Domkapitlen
i Göteborg och Hämösand menar alt motivet för utvidgning av möjligheterna att
förordna icke prästvigda tjänstebiträden inle i första hand bör vara behovet av
hjälp ål arbetstyngda präster ulan önskvärdheten av att teologie studerande
skall få bättre handledning. Denna bUr eftersatt om de missiveras lill pastorat
där prästerna är mer än vanligt upptagna med ämbelsgöromål. Enligt domkapitlet
i Härnösand har de icke prästvigda tjänstebiträdena i regel inle sådana
kunskaper alt de kan avlasta församlingsprästerna andra uppgifter än
beträffande predikoverksamheten. De kan således ej i någon nämnvärd grad avlasta
prästema deras »vardagsuppgifler». Domkapitlet anser de teologie studerandenas
praktiska tjänstgöring så utomordentligt viktig att dessa enligt domkapitlets
mening aUlid bör kunna förordnas som tjänstebiträde åt präst. En sådan
utvidgning har den spärregel som ligger i begränsat antal teologie studerande
och i alt del endast fordras två månaders praktisk tjänstgöring för att få
tillträde till den praktisk-teologiska övningskursen. Däremot finner dorakapillet
tillräckliga skäl i övrigl för utvidgning av Ijänstebilrädesinslitulet inle
föreligga.
Den
sakkunnige påpekar alt Kungl. Maj:t i beslut den 26 januari 1968 avslagit en framstäUning
av ärkebiskopen om rätt för domkapitel att förordna teologie studerande, som
önskar fuUgöra praktisk tjänstgöring, tUl tjänstebiträde åt annan präst än som
eljest är medgivet. I ylttande över ärkebiskopens fraraslällning hade kammarkoUegiet
bl. a. anfört, atl det av förarbetena framgår alt möjligheten att anställa
tjänstebiträden tiUkommit i församlingsvårdens intresse, inle i tjänstebiträdenas
ulbildningsinlresse eUer i syftet all de skall kunna få avlöning och reseersättning
vid praktikanlljänstgöring i kyrkUg tjänst. Den sakkunnige uttalar atl det visserUgen
från utbildningssynpunkl är mest fördelaktigt för en teologie studerande all
få biträda den församUngspräsl som i pedagogiskt hänseende är särskUt lämpad atl
handleda en sådan studerande och därjämte har tillräcklig lid att ägna sig ål
uppgiften. Men som även kammarkollegiet framhållit av principieUa skäl bör
kyrkofondsmedel inle las i anspråk för ändamålet.
Av
domkapitlens yttranden framgår all del varit förenat raed stora svårigheter alt
uppskatta del erforderliga antalet tjänstebiträden och det ungefärliga
medelsbehovet. Därför lar man i några yttranden direkt avstånd från
kammarkollegiets förslag om en anslagsram. Enligt domkapitlet i Västerås är
nuvarande begränsning av befogenheterna alt förordna tjänstebiträden att
föredra, ifall en utvidgning skulle medföra att anslagsmedlen för bestridande
av kostnaderna maximeras. Bl. a. med hänsyn lill att tiUgången på
tjänstebiträden är begränsad och kostnaden för den önskade utvidgningen av
möjligheten all förordna tjänstebiträden relativt blygsam anser domkapitiet i
Lund alt en kostnadsram för de förordnan-
Prop. 1971:33 34
den
som tillkommer enligt ändringsförslaget skulle ha rätt liten praktisk betydelse.
Om kostnadsramen däremot skuUe omfatta aUa slag av Ijänsle-bittädesförordnanden
måste domkapitlet bestämt avvisa en sådan ram, eftersom det skulle bli mycket
svårt med hänsyn tUl förordnandenas mycket växlande lidslängd att bedöma när
ramen kan befaras bli överskriden. Vid längre förordnanden beror detta bl. a.
på ora biträdet anlitas för söndagsgudsljänster eller ej. Behovet av biträde
vid uppkommande vakanser, semestrar osv. låter sig ej heller bedöma i förväg så
all domkapitlet kan göra upp någon budgetplan för dispositionen av de raedel sora
ryms inom ramen. Resultatet kan bli all rambeloppet förbmkats långt före
budgetårels slut och alt möjUgheten alt anlita tjänstebiträdes hjälp för att
klara junisemestrarna helt stryps. SkuUe någon form av begränsning anses
nödvändig av sparsamhetsskäl föreslår domkapitiet att denna får formen av en maximering
av det antal tjänstebiträden som vid varje särskilt tillfälle får vara
förordnade, dock endast i sådana situationer som avses med ulvidgningsförslagel.
Domkapitlet i Hämösand finner förslaget om elt maximerat anslagsbelopp vara
krångligt och mindre välbetänkt. En restriktiv formulering i förening med
föreliggande revisionskontroll bör vara tillfyllest. Domkapitlet i Uppsala
ifrågasätter om inte den besparing av lönekostnader som uppkommer på grund av
rådande prästbrist och därmed sammanhängande vakanser skiUle kunna fungera
som ett slags anslagsram. Därvid skulle man utgå från förhåUandena inom stiftet
i dess helhet och alltså kunna inom ramen för en besparing på elt håU anställa ell
tjänstebiträde på annat håll där behov visat sig föreligga därav.
Den
sakkunnige delar uppfattningen att det är svårt att med någon grad av liUförUtlighet
bestämma en anslagsram. Medelsanvisningen tiU varje stift skuUe då få göras
beroende av antalet lediga prästtjänster inom stiftet samt lUlgången på pastoratsadjunkter
och andra prästvigda personer, vUUga atl tjänstgöra i pastoraten. Men
förhållandena härvidlag kan växla i betydande grad från tid till annan. HärtiU
kommer all domkapitlens uppfattningar i fråga om behovet av biträden och
principerna för biträdenas användning går avsevärt isär.
TiU
belysning av tjänstebilrädesbehovet läranar den sakkunnige vissa statistiska
uppgifter ora rådande prästbrist och nyrekryteringsmöjUghe-ler. EnUgt dessa
uppgifter uppgick brislen på församUngspräster den 1 oktober 1969 tiU 413 och
antalet disponibla pastoratsadjunkter liU 88. Tillströmningen tiU teologiska
studier höstterminen 1969 utgjorde ca 565 personer. Av dessa hade 155 uppgivit atl
de ämnade bli präster i svenska kyrkan. Av 2 683 i tjänst varande präster
väntas 778 avgå före år 1977. Ell nylUlskoll på 155 årligen skuUe uppväga denna
avgång men däremot inle i nämnvärd grad fylla de luckor som de senaste årens dåUga
tiUskott gett upphov tiU. Del totala antalet präster som prästvigts under åren
196468 hade uppgått tiU 404, varav 94 efter dispens.
Prop. 1971:33 35
Av
dessa uppgifter anser sig den sakkunnige kunna dra slutsatsen atl man under elt
avsevärt antal år framåt har att räkna med en icke ringa prästbrist.
VisserUgen kan, säger den
sakkunnige, de icke prästvigda tjänsle-bittädena inte fullgöra alla de
uppgifter som ankommer på präst. De har sålunda inte rätt att döpa, utdela
nattvard, viga eUer jordfasta. Den mest betydelsefuUa uppgift som kan anförtros
tjänstebiträde torde vara alt predika och anordna andaktsstunder. Men
tjänstebiträde lorde även i övrigt kunna medverka i försanUingsarbetet så att
församlingsprästen därigenom vinner en avsevärd lättnad i sin arbetsbörda.
Utredningen ger enhgt den
sakkunniges mening vid handen att raöj-Ughelen för dorakapitlen alt förordna
icke prästvigda tjänstebiträden bör utökas. EmeUertid anser han att domkapitlen
inle bör ges rätt att göra detta utan varje begränsning. Han anser sig dock
inte kunna förorda en anslagsram ulan finner en mera tillfredsställande
lösning vara alt ange de ytterligare särskilda fall, då förordnande får
meddelas, samt alt ålägga domkapitlen viss redovisningsplikt.
Den sakkunnige föreslår
sålunda alt domkapitlet skall få förordna icke prästvigt tjänstebiträde vid
avsevärt nedsatt arbetsförmåga hos för-samUngsprästen eller starkt ökande
folkmängd i pastoratet, även då denna ökning är av liUfäUig natur, föranledd av
fritidsbebyggelse och turism, samt då församlingsprästen bUr förhindrad att
fullgöra raed tjänsten förenade göroraål inom pastoratet i följd av annat
särskilt tjänsteåliggande utom pastoratet än som kan komma i fråga enUgt nu gäUande
bestämmelser. En förutsättning för sådant förordnande bör vara att det befinns
uppenbarligen erforderUgt för tiUfredsstäUande för-samUngsvård. Vidare föreslår
den sakkunnige alt domkapitlet årligen tiU Kungl. Maj:t redovisar hur många
tjänstebiträden som anstäUts under året och kostnaderna därför. Han anser lämpligl
att samtliga tjänste-bilrädesförordnanden redovisas, inte bara de som bUr en
följd av den föreslagna utvidgningen. Därigenom får Kungl. Maj:l möjlighet att
kontinuerligt följa utvecklingen på onirådet och lämna de ytterUgare föreskrifter
som kan vara påkallade.
EnUgt den sakkunnige låter
det sig inle göra att nu med någon lUl-fredsställande grad av säkerhet beräkna
de kostnader som kan bli förenade med det framlagda förslagel.
Beträffande frågan om anUtande
av teologie studerande som tjänstebiträde i svensk utlandsförsamling framhåUer
den sakkunnige under hänvisning tiU vad han tidigare anfört att ärkebiskopens
framställning härom inte bör bifaUas om den egentiiga avsikten är att bereda
vederbörande tiUfälle att kvaUficera sig för tiUträde tiU den praktisk-teologiska
övningskursen eUer om eljest utbUdnings-intresset utgör det huvudsakUga syftet
med framställningen.
Den
sakkunnige finner eraeUertid alt ett verkligt behov av tjänste-
Prop. 1971:33 36
biträde
i församlingsarbetet gjort sig gällande. Han tillstyrker därför alt studerande
vid universitet, som avser alt efter avlagda examina söka inträde i prästämbetet,
får av domkapitlet i Uppsala förordnas som tjänstebiträde åt kyrkoherde i
svensk utlandsförsamling, ora denne kan styrka behovet av sådant biträde, samt atl
endast två sådana förordnanden får meddelas under ett kalenderår, vartdera
förordnandet avseende högst två månader.
Arvodel
tiU sådant tjänstebiträde bör enligt den sakkimnige ulgå ur kyrkofonden. Det
lär inle finnas anledning alt låta utlandsförsamling i detta hänseende inta
annan stäUning än församling i hemlandet. Den sakkunnige erinrar om alt
kyrkofonden bekostar lönerna åt kyrkoherdar och kyrkomusiker i utlandsförsamUngarna,
vilka därvidlag sålunda är raer gynnade än församlingarna i hemlandet. Della
beror främst på ullandsförsamUngamas svaga ekonomiska stäUning; de saknar ullaxe-ringsrätt.
Den
sakkunnige föreslår alt arvodets storlek bestäms efter samma grander som gäUer
för tjänstebiträden i hemlandet. Däremot anser han all tjänstebiträde i ullandsförsamUng
inle bör få åtnjuta de reseersättningar och lönetillägg som tUlkommer
tjänstebiträde i hemlandet.
Domkapitlet
i Uppsala föreslås meddela föreskrifter för tjänstebiträ-dels tjänstgöring.
Någon särskUd redovisningspUkt för domkapitlet rörande meddelade förordnanden
anser den sakkunnige ej behövlig. Kostnaderna för kyrkofonden beräknar han liU
belopp mellan 5 500 och 6 000 kr. per år, om studerande som ej avlagt teologie
kandidatexamen förordnas, och till ca 9 500 kr., om teol. kand. förordnas.
Remissyttrandena
Det
i utredningen framlagda förslaget om ökad användning av icke prästvigda tjänstebiträden
inom landet tiUstyrks reservationslöst av fem domkapitel och Svenska
prästförbundet. Även Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund ansluter
sig till förslaget men anser atl vederbörande kyrkoråd bör höras i de fall då
fråga uppkommer om förordnande för längre lid än två raånader. Tillstyrkanden
i princip föreligger vidare från ärkebiskopen och de övriga domkapitlen samt kammarkoUegiet.
Ärkebiskopen och domkapitlen i Linköping, Göteborg, Härnösand och Luleå betonar
ulbildningssynpunklen. Domkapitlet i Härnösand understryker vikten av alt
förordnandena tidsbegränsas med hänsyn lUl risken för alt tjänstebiträdena
lämnar sina egentliga yrken och blockerar de prästtjänster och tjänstebostäder
där de placeras samt binder domkapitlet vid ett anslällningsförhåUande och ett
ansvar mot tjänstebiträdet och hans familj. Domkapitlet i Göteborg anser de föreslagna
möjUghetema tUl en vidare raissiveringsrätt för snävt tUltagna. Det kan enUgt dorakapitiel
förekomma faU där en lUlfäUig förstärkning
Prop. 1971:33 37
av
arbetskraften i ett pastoral kan motiveras av andra skäl än sjukdom eller
växande folkmängd. Dukliga och initiativrika präster blir ofta överhopade med
arbete, särskilt under vissa lider av året. Samtidigt som en tillfäUig
förstärkning av arbetskraften här kan vara synnerligen behövUg ur
församlingsvårdens synpunkt brakar sådana församlingar vara särskilt lämpade
när del gäller all ge blivande präster mångsidig och inspirerande erfarenhet.
Domkapitlet föreslår därför att tjänstebiträde får förordnas fömtom i de av
utredningsmannen föreslagna faUen även i sådana fall där särskilda
omständigheter gör det angelägel. Kammarkollegiet finner inle lämpligt atl som
grund för all förordna tjänstebiträde la upp avsevärt nedsatt arbetsförmåga hos
prästen. Enligt kollegiets mening torde nedsatt arbetsförmåga om den ej beror
på sjukdom som kan styrkas med läkarintyg vara svår all bevisa. Del är f. ö.
knappast i enlighet med vedertagna normer alt låta en tjänsteman på sådan gmnd
få hittade vid fullgörande av sina arbetsuppgifter.
Statskontoret har
visserligen ingen erinran mot atl vid nu rådande prästbrist icke prästvigda
tjänstebiträden utnyttjas i vidgad omfattning. Statskontoret anser det
emellertid vara principiellt tvivelaktigt all lönekostnaderna bestrids ur
kyrkofonden. Vidgas användningen av tjänstebiträden ulan rubbning av
finansieringsreglerna öppnas enligt statskontoret möjlighet för
»självförsörjande» pastorat all vid sidan av avräk-ningsförfarandet få täckning
för vissa lönekostnader. Slalskonloret delar kammarkollegiets uppfattning
beträffande tjänslebilrädesförordnanden i fall av nedsatt arbetsförmåga och
avstyrker utredningsmannens förslag härom. Statskontoret kan inle heller
tillstyrka atl kostnader föranledda av starkt ökande folkmängd i pastoratet
under alla förhållanden skaU drabba kyrkofonden direkt. Så synes motiverat
endast när ökningen är av tillfällig natur.
Förslagel
om årlig redovisningsskyldighet avstyrks av några domkapitel. Domkapitlet i
Lund anför i denna fråga bl. a. Den årliga redogörelsen för meddelade tjänslebilrädesförordnanden
bör inskränka sig lill en uppgift om kostnaderna för kyrkofonden. Avses däremot
en mera ingående statistik bör denna av arbetsskäl begränsas till de
förordnanden som gmndar sig på de föreslagna utvidgade möjligheterna att anlita
tjänstebiträden. På så sätt kan en uppfattning vinnas om merkostnaderna för
reformen ulan atl stiflskansUerna betungas med en mera omfattande redovisningspUkt
av elt slag som hittills ej ansetts påkallad. De totala årskostnaderna framgår f.
ö. av statskontorets bokslut för kyrkofonden.
Vad
slutiigen angår den sakkunniges förslag om förordnande av teologie studerande
som tjänstebiträde åt kyrkoherde i svensk utlandsförsamling har del tiUslyrkts
eller lämnats utan erinran av alla de remissinstanser som yttrat sig i frågan.
Prop.
1971:33 38
Föredraganden
Enligt
gällande bestämmelser får universitetsstuderande, som avser att efter avlagda
examina söka inträde i prästämbetet, och andra icke prästvigda personer, som
fåll biskops tillstånd atl predika, anlitas som tjänstebiträden huvudsakligen
åt kontraktsprost eller ål präst som vid sidan av egen tjänst svarar för göromål
förenade med annan tjänst.
Domkapitlet
i Lund har under hänvisning till den bristande tillgången på pastoratsadjunkter
hemställt, all tjänstebiträden skall få förordnas, förutom åt kontraktsprost,
ål präst som styrker behovet av sådant biträde. Domkapitiet syftar på de fall
då annars pastoralsadjunkt kunnat missiveras, givetvis med undanlag för sådana
situationer där det fordras prästerlig behörighet. Som framgår av den tidigare
redogörelsen skall pastoratsadjunkt i princip vid tillfälligt behov förordnas
all vara ämbelsbiträde åt församlingspräst. F. n. får domkapitlet inrätta
tjänster i befordringsgång för pasloralsadjunkl liU del antal som
oundgängligen fordras för alt uppehålla den prästerliga verksamheten i stiftet.
Kyrkofonden
bestrider kostnaderna för såväl tjänstebiträdenas som pastoratsadjunkternas
avlöningsförmåner. Vederbörande pastorat svarar dock i viss utsträckning för
ersättningar för resor i tjänsten.
Den
sakkunnige som fått Kungl. Maj:ls uppdrag all undersöka möjligheterna att
använda icke prästvigda tjänstebiträden i ökad omfattning konstaterar all man
får räkna med betydande prästbrist ett avsevärt antal år framåt. Han framhåller
vidare att icke prästvigda tjänstebiträden kan vara tiU god hjälp ål församlingspräslema
genom atl hålla predikningar och anordna andaktsstunder samt även i övrigt
genom alt medverka i församlingsarbetet. Den sakkunnige anser alt möjligheten
all använda tjänstebiträden bör utökas, dock i mera begränsad omfattning än domkapitlet
i Lund har föreslagit. Med hänsyn tiU svårigheten all beräkna kostnaderna på
ett tillförlitiigt sätt avvisar han tanken på en anslagsram, inom vilken
domkapitlen skulle hålla sig. I stället föreslår han att tiU gällande
bestämmelser fogas det tillägget, att domkapitiet får förordna tjänstebiträde
åt präst som för tiUfredsställande församUngsvård uppenbarligen behöver sådant
biträde på gmnd av avsevärt nedsatt arbetsförmåga eller starkt ökande folkmängd
i pastoratet även när denna ökning är tillfälUg och föranledd av
fritidsbebyggelse och turism eUer i följd av annat särskilt tjänsteåliggande
utom pastoratet än som kan komma i fråga enligt nu gällande regler. Vidare
föreslår utredningsmannen all domkapitien årligen skall lämna uppgift lill Kungl.
Maj:l om samtUga tjänslebilrädesförordnanden under året och kostnaderna därför.
Remissinstanserna
är positiva liU förslaget i stort men viss kritik riktas mot detaljer i delta.
Några domkapitel anser att den föreslagna rälten all förordna tjänstebiträden
är aUtför snävt begränsad. Särskilt
Prop.
1971:33 39
önskar
man för de teologie studerandenas del skjuta utbildningsinlressel i förgrunden.
Ä andra sidan vill kammarkoUegiet och slalskonloret ej godla »avsevärt nedsatt
arbetsförmåga» eller »starkt ökande folkmängd» utom säsongmässig sådan som
grund för förordnande av tjänstebiträde. Statskontoret anser all det också kan
sättas i fråga om kyrkofonden skall svara för arvodeskoslnaderna, ifall
tjänstebiträden får användas i ökad omfattning. Den föreslagna redovisningspliklen
avstyrks av några domkapitel, bl. a. under hänvisning till all den totala
årskostnaden framgår av statskontorets bokslut för kyrkofonden.
I
likhet med utredningsmannen och remissinstanserna finner jag det angelägel alt
tjänstebiträden får användas i vidare utsträckning än som är tillåtet nu,
särskilt i syfte all bistå präster i pastorat där arbetsbördan på gmnd av
prästbristen blir alltför tyngande. För teologie studerande har givetvis tjänslebilrädesförordnanden
elt särskilt värde som led i deras praktiska utbildning, men det avgörande
motivet för all anställa tjänstebiträden är och bör enligt min mening också i
fortsättningen vara behovet av god församlingsvård.
Liksom
den sakkunnige anser jag all domkapitlens möjlighet alt anlita tjänstebiträden
skall vara begränsad. Jag finner dock inle den av utredningsmannen föreslagna
metoden helt tiUfredsstäUande. Eftersom förslagel syftar lill alt i möjlig mån
kompensera brislen på pastoratsadjunkter förordar jag i viss analogi med vad
som gäller om inrättande av pastoratsadjunktsljänsler all domkapitlen
får förordna tjänstebiträde, fömtom i de faU som avses i gällande bestämmelser,
i pastorat där så befinns oundgängligen nödvändigt för tiUfredsställande
församlingsvård. Dock bör inle flera tjänstebiträden enUgl denna regel
samtidigt få vara anställda än som motsvarar antalet vakanta församlingspräslljänster
i stiftet.
Med
en sådan begränsningsregel torde risk för missbrak av den vidgade befogenheten
all anställa tjänstebiträden inte föreligga. Om präsl-liUgången ökar, minskar
behovet av tjänstebiträden. F. ö. råder det även begränsad tillgång på personer
som kan anlitas för Ijänstebilrädesupp-drag.
Genom
den nu förordade utvidgningen av tjänstebiträdenas användningsområde öppnas
bl. a. möjlighet för domkapitlen all förslärka arbetskraften i sådana pastorat
där befolkningstalet ökar vissa tider av året på gmnd av fritidsbebyggelse och
turism men där denna ökning inle är fullt så stor all extra prästtjänst får
inrättas enligt de normer som jag har förordat i avsnitt II. Också i andra fall då församUngspräsl tiUfälligt får starkt ökad
arbetsbörda liksöm då präst är upplagen av tjänsteåligganden utanför
pastoratet kan förordnande av tjänstebiträde komma i fråga enUgt den nu
föreslagna regleringen.
Jag
förordar alt kostnaderna för Ijänstebittädena bestrids av kyrkofonden. Jag
delar aUlså inle statskontorets betänkligheter mol alt anUta
Prop. 1971:33 40
kyrkofonden,
särskilt som ju pastoratsadjunkternas löner bekostas av denna. Eventuell
redovisning för användningen av tjänstebiträden kan föreskrivas av Kungl. Maj:l.
Den
sakkunnige har haft i uppdrag att ta ställning också liU elt förslag av
ärkebiskopen, all domkapitlet i Uppsala skall beredas möjUghet att förordna
teologie studerande som tjänstebiträde åt kyrkoherde i svensk
utlandsförsamling. Förulsällningen skall enligt ärkebiskopens förslag vara alt
styrkt behov av sådan assistans i församlingsarbetet föreligger. Förslaget är
vidare begränsat så, atl totalt bara två sådana förordnanden under ell
kalenderår får meddelas, vartdera avseende en tid av högst två månader, dvs.
den tid en blivande präst skall ha fullgjort praktisk tjänstgöring för att få
tillträde lill den praktisk-teologiska övningskursen. Lönen föreslås ulgå ur
kyrkofonden, men lill skillnad från vad som gäUer för tjänstebiträde i
hemlandet skall del inle utgå någon ersättning för resekostnader.
Den
sakkunnige har funnit all ell verkligt behov av tjänstebiträde åt
utlandskyrkoherdarna gjort sig gällande. På grund härav och då utbildningsinlressel
inle är del huvudsakliga syftet med ärkebiskopens framställning föreslår han
all den bifalles. Arvode bör enligt den sakkunnige ulgå efter samma grunder
som för tjänstebiträden i hemlandet. Han beräknar den årUga kostnaden för
kyrkofonden till mellan 5 500 och 9 500 kr.
Remissinstanserna
har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Även jag ansluter mig lUl
förslagel. Del ankommer på Kungl. Maj:t all raeddela erforderliga föreskrifter
i ämnet.
De
ändringar jag förordat i della avsnitt bör med hänsyn lill den nya lagstiftningen
om kyrkliga kostnader träda i kraft först den 1 januari 1972.
Under
åberopande av det anförda hemsläller jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
alt
medge
alt fr. o. m. den 1 januari 1972 icke prästvigda tjänstebiträden får, med
anlitande av kyrkofondsmedel, användas i den vidgade omfattning som jag har
förordat.
IV. Vissa anslag ur kyrkofonden
1.
Reparationsarbeten på stiftsnämndshuset i Västerås
Domkapitlet
i Västerås har hemställt om medel tiU reparationsarbeten både på
domkapitelshuset i staden och på det närbelägna s. k. stiftsnämndshuset, sora
till största delen disponeras av stiftsnämnden. Det är fråga om invändiga underhåUs-
och målningsarbeten i båda husen.
Prop. 1971:33 41
ulvändig
puls på domkapilelshuset, anskaffande av en för domkapitlet och stiftsnämnden
gemensam automatisk telefonväxel samt restaurering av två äldre glober.
Kostnaderna beräknas lill 83 000 kr. jämte mervärdeskatt.
Domkyrkokommissionen i
Västerås tiUstyrker framstäUningen. Landsantikvarien i Västmanlands län har
från antikvarisk synpunkt inget all erinra mot de föreslagna åtgärderna.
Byggnadsstyrelsen har låtit besiktiga byggnaderna. Vid besiktningen
konstaterades alt de föreslagna renoveringsarbetena är väl befogade.
Kammarkollegiet har inget att erinra mol de planerade åtgärderna. Enligt
kollegiets mening bör Västerås domkyrka, som äger domkapilelshuset, med sina
egna medel svara för de kostnader som belöper på detta hus. Även restaureringen
av de båda globerna bör bekostas äv domkyrkan, vars reserverade medel enligt
vad kollegiet inhämtat uppgår tiU ca 180 000 kr. I enlighet med principen alt i
första hand kyrkofonden skall bekosta sliflsnämndernas verksamhet bör däremot
kostnaderna för sliflsnämndshuset bestridas av fonden. Dessa kostnader, som
avser invändiga reparationsarbeten och andel med hälften i telefonanläggningen
jämte mervärdeskatt, uppgår enligt kollegiets beräkningar tUl högst 33 000 kr.
Eftersom det torde vara fråga om sådant bidrag tiU sliflsnämnd som avses i 6 §
andra stycket 3 lagen om kyrkofond, torde det ankomma på Kungl. Maj:t och
riksdagen alt bestämma bidragels storlek.
Föredraganden
Jag
ansluter mig till kammarkollegiets ståndpunkt i fråga om finansieringen av de
föreslagna arbetena på domkapitels- och sliflsnämnds-husen i Västerås. För att
möjliggöra arbetena på sliflsnämndshuset bör 33 000 kr. anvisas av
kyrkofondsmedel.
2.
Bidrag till avlönande av präster inom diakonien
Ett
årUgl avlöningsbidrag på 2 000 kr. utgår sedan den 1 juli 1954 ur kyrkofonden tUl
var och en av föreståndarna för de fem diakonianstalterna, Stockholms
stadsmission och svenska kyrkans lekmannaskola i Sigtuna (prop. 1954:57, 3LU
1954:6, rskr 1954:110). Av prop. 1954: 57 framgår att frågor vid flera
tillfällen hade väckts om ell mera vidsträckt slöd ur kyrkofonden tiU avlöning
och pensionering av prästerliga befattningshavare vid diakonianstalterna. Departementschefen
ansåg emeUertid, all sådana frågor lämpUgen borde prövas i samband med
spörsmålet om diakoniens inorganisering i svenska kyrkan.
En särskUd centralstyrelse
för diakoniverksamhelen, svenska kyrkans diakoninämnd, trädde i verksamhet den
1 januari 1965. Stadga för nämnden har faslslällls av Kungl. Maj:t (1964: 551).
3
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 33
Prop. 1971:33 42
1968
års kyrkomöte har hemstäUt (kskr 26), att bidrag ur kyrkofonden får ulgå tiU
avlöning av det antal prästerliga befattningshavare vid diakoninämnden,
diakoniens utbildningsanstalter och övriga tiU diakoninämnden anslutna
organisationer som Kungl. Maj:t finner erforderligt.
1 den
motion (nr 97) som ligger till grund för kyrkomötets framställning
framhålls, atl frågan om ökat slöd ur kyrkofonden till diakonianstalter
na torde ha kommit i ell nytt läge genom inrättandet av diakoninämn
den. Vidare erinras i motionen om att åtgärder till främjande av krislen
verksamhet bland barn och ungdom, ålderstigna, sjuka och andra, som
behöver omvårdnad, har tagits upp bland församlings angelägenheter i
2 § lagen (1961: 436) om församlingsslyrelse.
Statskontoret
har inhämtat, att 16 präster berörs av framstäUningen. Vidare erinrar
statskontoret om all ämbetsverket i yttranden över tidigare liknande framstäUningar
framhållit, all principiella hinder inle torde föreligga for all utnyttja
kyrkofonden för ändamålet. Samtidigt har statskontoret dock uttalat, all frågan
borde prövas i samband med diakoniens inordnande i svenska kyrkan. Sedan
statskontoret senast yttrat sig i ämnet, har den ändringen inträtt, att
diakoninämnden inrättats och alt Kungl. Maj:l faststäUt stadga för nämnden. Slalskonloret
har inte möjlighet att bedöma, om härigenom sådana ändrade förutsättningar kan
anses ha inträtt, att frågan om disposition av kyrkofondsmedel tiU avlöning av
prästerliga befattningshavare inom diakoniverksamheten komrait i ett annat
läge. Om Kungl. Maj:t skuUe finna stöd lämpligen böra utgå, synes ett närmare
klarläggande böra ske beträffande vilka aktiviteter inom diakoniverksamheten sora
bör understödjas.
Kammarkollegiet framhåUer,
att bildandel av diakoninämnden avsågs vara en första etapp vid lösandet av
frågan om diakoniens inorganisering i svenska kyrkan. ÅtskUliga spörsmål
kvarstår aUtså olösta. På gmnd härav anser koUegiet sig inte nu kunna
tillstyrka bifaU liU kyrkomötets framställning i vad den avser bidrag ur
kyrkofonden för avlönande av präster, som är anställda vid diakoniens utbUdningsanstalter
och övriga till diakoninämnden anslutna organisationer.
Beträffande
frågan om kyrkofondsbidrag för avlönande av diakoninämndens sekreterare
konstaterar koUegiet, att nämnden är avsedd atl vara elt centralt kyrkligt
organ vid sidan av centralrådet för evangeUsation och församlingsarbete, sjömansvårdsstyrdsen
och missionsslyrelsen. Kollegiet eriiurar om att avlöningsbidrag utgår tiU sex
sekreterare hos centralrådet med belopp, som för var och en är beräknat till
hälften av stiftsadjunkts lön i näst högsta löneklassen, f. n. löneklass 24, i orts-grapp
5, vartiU kommer viss reseersättning. När bidragels storlek år 1937 första
gången bestämdes, beräknades del med utgångspunkt i all sekreterarna
det gällde då fyra sekreterare under hälften av sin arbetstid fuUgjorde
arbetsuppgifter liknande dem som ankommer på församlingspräster samt stifts-
och konlraklsadjunkler. Denna princip
Prop. 1971:33 43
har
tUlämpats även beträffande de senare tillkorana avlöningsbidragen. KoUegiet
finner det för sin del skäligt, alt ett årligt bidrag bevUjas ur kyrkofonden
för avlönande av diakoninärandens sekreterare under förutsättning att han är
präst, vilket f. n. är fallet. Bidraget synes kollegiet lämpUgen böra besläramas
på samma sätt sora skett beträffande bidragen för vissa centralrådets
sekreterare.
Föredraganden
I
likhet med kammarkoUegiet förordar jag, alt bidrag får ulgå ur kyrkofonden lill
avlönande av sekreteraren (generalsekreteraren) hos svenska kyrkans
diakoninämnd. En fömlsällning för bidrag är enligt gällande lag om kyrkofond, atl
sekreteraren är präst. Bidraget bör bestämmas efter samma gmnder som gäller
för bidrag åt sekreterare hos centralrådet och således utgå med bdopp, som
motsvarar hälften av stiftsadjunkts lön, beräknad efter näst högsta lönddassen
i örlsgrapp 5. Beloppet motsvarar enligt 1970 års löneläge 21 726 kr.
Genom
inrättandet av diakoninämnden är frågan om diakoniens inordnande i svenska
kyrkan bara delvis löst. Jag är därför inle beredd att tiUstyrka kyrkomötets framstäUning
i vad den avser bidrag tiU lön åt präster vid diakonianstalter och
organisationer, som är anslutna tUl diakoninäranden.
3.
Bidrag till kyrklig verksamhet i Schweiz
Enligt
beslut av 1968 års riksdag (prop. 1968: 22, 3LU 1968: 28, rskr 1968: 112) utgår
fr. o. ra. den 1 juli 1968 t. v. under tte år bidrag ur kyrkofonden med 34 000
kr. årligen till avlönings- och resekostnader för en präst med huvudsaklig
tjänstgöring bland svenskar i Schweiz. Av nämnda belopp avser 30 000 kr.
bidrag tUl prästens avlöning och 4 000 kr. resekostnader.
Enligt
föreskrifter, som Kungl. Maj:t har meddelat i anslutning till riksdagens
beslut, gäller sora vUlkor för bidraget, atl behörig präst är anstäUd med stalioneringsort
i Geneve för tjänstgöring i de svenska församlingarna i Geneve och Lausanne
och den skandinaviska församlingen i Ziirich samt bland svenskar på andra
orter i Schweiz. Prästen skall vidare kunna tas i anspråk som förbindelseman
mellan å ena sidan svenska kyrkan och å andra sidan Kyrkornas världsråds och
Lutherska världsförbundels högkvarter i Geneve. Han skaU också tjänstgöra bland
svenskar i Italien under några besöksperioder om året. Slutligen gäUer som
villkor, alt de fömt nämnda församUngama lämnar så stort tillskott tiU
prästens lön alt denna motsvarar lönen i löneklass A 24, orts-grupp 5. Prästen
lyder i sin ämbetsutövning under dorakapitlet i Upp-
Prop. 1971:33 44
sala,
sora utfärdar närmare tjänstgöringsföreskrifter efter förslag av
församlingarna.
Som förut har nämnts
innebar statsmakternas beslut år 1968, att bidrag t. v. skulle utgå under en
treårsperiod. Del förutsattes alt frågan skulle prövas om, innan denna period
löper ut vid utgången av juni 1971. Med anledning härav har en framställning om
bidrag för liden därefter kommit in från det regionalråd sam numera leder den
ifrågavarande kyrkliga verksamheten i Schweiz och Italien. I samband därmed
läranas vissa uppgifter ora verksarahetens utveckling. Vid sidan av de tidigare
nämnda församlingarna i Geneve, Lausanne och Zurich har svenska församlingar
bildats i Bem, Lugano, Milano och Rom. Antalet adresser på svenskar inom
regionen uppgick enligt årsredogörelsen för år 1969 lUl 2 340. En adress
omfattar ofta en hel familj. Rådet anser att behovet av kyrkUg verksamhet bland
svenskarna i Schweiz och ItaUen är stort. Under år 1969 hölls sararaanlagt 79
gudstjänster. Härtill kora ett antal kyrkliga förrättningar, bl. a. 15 dop,
samt söndagsskola och en omfattande ungdomsverksamhet; Vidare omnämnes det
sociala arbete sora kyrkan utför.
För förvaltningen av
regionalkyrkans medel har bUdals en särskild fond under uppsikt av tre fondmän,
sora regionalrådet har utsett. Under budgetåret 1968/69 bidrog försaralingsraedleraraama
till verksamheten raed ca 29 500 schweiziska francs, vUket belopp obetydligt
översteg kyrkofondsbidragel. Vid budgetårets slut visade bokslutet en
behållning av drygt 5 000 schweiziska francs. Rådel hemstäUer om ell förhöjt
och kontinuerligt bidrag. Vidare hemsläller rådet, att den anställde prästens
pensionsfråga löses. Rådet föreslår slutligen, att regionalkyrkan i någon form
inordnas direkt under svenska kyrkan.
Kammarkollegiet anser, atl
den utveckling och konsoUdering av verksamheten som har ägt rum talar för
fortsatt slöd från kyrkofondens sida. De uppgifter om regionalkyrkans
ekonomiska förhållanden som har lämnats i ärendet ger emellertid, såvitt
kollegiet kan finna, inte vid handen att kyrkan är i trängande behov i och för
sig av elt högre bidrag. Om ett ökat slöd ändå skulle anses böra ulgå, vill koUegiet
föreslå all detta sker genom elt bidrag tiU tjänstepensioneringen av den berörde
svenske prästen. På denna punkt anknyter kollegiet till en möjlighet alt ordna
pensionsfrågan, som statens personalpensionsverk har pekat på. Det är fråga ora
den raöjlighet som anges i 11 kap. 2 § tredje stycket sista punkten lagen
(1962: 381) om allmän försäkring och som innebär, alt denna lag kan göras tiUämplig
på svensk medborgare i utlandet med lön från utiändsk arbetsgivare, om svenska
staten avger förbindelse till riksförsäkringsverket alt gentemot
pensionsfonden svara för avgift tUl försäkringen för tiUäggspension enligt 19
kap. 1 § lagen. Enligt uttalande av personalpensionsverket skuUe pensionsfrågan
för prästen kunna t. v. lösas inora raraen för svensk lagstiftning på så sätt.
Prop. 1971:33 45
atl
Kungl. Maj:t bemyndigar domkapitiet i Uppsala att för svenska statens räkning
utfärda sådan arbelsgivarförbindelse och att betala avgiften raed en del av
bidraget från kyrkofonden. KoUegiet har inhäratat, att tUläggspensionsavgiften
år 1970 skulle ha uppgått tUl ca 3 750 kr. Under fömtsättning att ökat stöd
från kyrkofondens sida anses böra utgå, föreslår koUegiet en uppräkning av det
nuvarande bidraget med i avmndat belopp 4 000 kr. för år.
Domkapitlet
i Uppsala tiUstyrker kamraarkollegiets förslag om fortsatt bidrag tUl
verksamheten.
Föredraganden
Bidrag
ur kyrkofonden raed 34 000 kr. årligen utgår sedan den 1 juU 1968 t. v. under
tre år till avlönings- och resekostnader för en präst raed huvudsaklig
tjänstgöring bland svenskar i Schweiz. Eflersora treårsperioden löper ut vid
utgången av juni 1971, är tiden nu inne för den omprövning av bidraget som föratsattes
i statsmakternas beslut år 1968.
Verksamheten leds nuraera
av elt regionalråd med ärkebiskopen sora ordförande. Rådet har hemställt om ett
förhöjt och kontinuerligt bidrag. Av de upplysningar som rådet har lämnat
framgår, alt verksamheten har utvecklats och konsoUderats. Nya församUngar har
bUdals både i Schweiz och i Italien. Mot denna bakgrand förordar jag ett
fortsalt stöd från kyrkofonden.
En viktig fråga i
sammanhanget är prästens pensionsfråga. Denna bör kunna lösas på det sätt som
kammarkollegiet beskrivit i sitt yttrande. Enligt min mening bör bidraget tiU
avlöning och resekostnader fortfarande utgå med 34 000 kr. för år. Däratöver
bör ett bidrag utgå med 4 000 kr. om året för tiUäggspensionsavgiften. Jag
förordar aUtsä, att bidrag tUl verksamheten t. v. får utgå med 38 000 kr. för
år.
4.
Anslag för anordnande av teologiska fortbildningskurser för präster m. m.
Med
stöd av 6 § andra stycket 4 lagen om kyrkofond utgår sedan budgetåret 1953/54
ett årligt anslag ur kyrkofonden för studiebidrag åt präster vid tjänstledighet
i vissa faU och för anordnande av vissa teologiska fortbUdningskurser för
präster. Anslaget, som har komrait att användas huvudsakligen tiU teologiska
seminarier och kurser för prästema ute i stiften, utgår fr. o. m. den 1 juli
1970 med högst 40 000 kr. för budgetår.
Ärkebiskopen har heraställt,
att anslaget skaU höjas raed 10 000 kr. Han betonar att förändringarna av
samhällsstrukturen ständigt skärper kraven på prästerna, när det gäUer fömyelse
av formerna för att bära frara det evangeUska budskapet tUl raänniskoma.
Prop. 1971:33 46
Föredraganden
Den
sakkunnige som med slöd av Kungl. Maj:ls bemyndigande den 26 septeraber 1969
har tillkaUats för att utreda frågan om de praktisk-teologiska övningsinstitulens
framlida ställning, m. m., skall enligt sina direktiv överväga även frågan om
prästernas fortbildning.
Under
de senaste åren har en allt livligare fortbildningsverksamhet ägt rum i de
olika stiften. Del är i regel stiftens prästsällskap som anordnar kurser och
teologiska seminarier. Kostnaderna för denna kursverksamhet är långt större än
anslaget. I avvaktan på de resultat utredningen kan leda tiU förordar jag, att
anslaget höjs med 10 000 kr. till högst 50 000 kr. raed verkan fr. o. ra. nästa
budgetår.
5.
Anslag till anlitande av biträde vid handläggningen av kyrkliga ärenden
Enligt
6 § andra stycket 6 lagen om kyrkofond (senaste lydelse av 6 § andra stycket 6
1959: 139) skall ur kyrkofonden ulgå anslag, som Kungl. Maj:t och riksdagen
finner skäligt ställa tUl vederbörande statsdepartements förfogande för
anlitande av biträde vid handläggning av kyrkliga ärenden. För innevarande
budgetår är anslaget uppfört med 80 000 kr. För nästa budgetår räknar jag med
ett lika stort medelsbehov och förordar därför, alt elt oförändrat anslag av
80 000 kr. anvisas för ändamålet.
6.
Bidrag för anlitande av predikobiträden
I
samband med statsmakternas beslut om en reform av pasloratsindel-ningen och den
församlingsprästerUga organisationen anvisades ett årUgt belopp av 100 000 kr.
ur kyrkofonden tiU anlitande av predikobiträden för att förrätta högmässa i
kyrkor, som annars i viss utsträckning måste vara utan ordinarie gudstjänster (prop.
1957: 153 s. 19, SU 1957: 175 s. 7, rskr 1957: 388). Denna meddsanvisning var
föranledd av att tjänsteorganisationen inora pastoraten efter reforraen inle
kunde väntas bli så orafaltande, att högmässogudstjänst skuUe kunna förrättas varje
söndag i aUa församlmgar. Genora anslaget ur kyrkofonden avsåg raan att minska
antalet samraanlysningar av gudstjänster.
Genora
beslut den 29 juni 1964 med ändring den 19 november 1965 fördelade Kungl. Maj:t
anslaget meUan flertalet dorakapilel, vUka i sin tur skuUe fördela medlen efter
behov mellan de församlingar som kunde komraa i fråga.
1970
års kyrkomöte har i skrivelse nr 35 raed anledning av motion nr 19 och under
åberopande av första tiUfäUiga utskottets belänkande nr 10 hemstäUt, alt nänmda
anslag ur kyrkofonden för budgetåret
Prop.
1971:33 47
1971/72 ökas liU 180 000 kr. att närmare fördelas meUan
stiften i hu-vudsakUg överensstämmelse med uppgifter, som utskottet inhämtat i
ärendet, och alt anslaget i fortsättningen prövas om varje år. Det begärda
beloppet bygger på uppgifter om medelsbehovel, som utskottet har skaffat från
de olika stiften.
Kammarkollegiet
säger sig vara väl medvetet om det stora problem som befolkningsomflyttningen
utgör, när del gäller pasloralsinddningen och den prästerliga
tjänsteorganisationen. KoUegiet erinrar om all problemet har behandlats av
biskopsmötet, som har uttalat sig för att genom domkapitien söka främja en rallande
pasloratsreglering. Enligt vad koUegiet har erfarit pågår i flera stift en
översyn av pastoralsindelningen och den prästerliga organisationen. Ett
domkapitel har redan gjort framstäUningar om vakantsättning av elt antal
ledigblivna tjänster. I några faU har därvid förutsatts, atl komministertjänst
inte skuUe uppehåUas med vikarie och all predikobiträden skuUe anlitas. Med
hänsyn tiU det ökade behov av predikobiträden sora sålunda kan förutses har kollegiet
inle något att erinra mot alt det årliga bidraget räknas upp raed 80 000 kr.
Enligt koUegiets mening bör dock sistnämnda belopp inte såsom kyrkomötet har
föreslagit fördelas mellan domkapitien utan i SläUel hållas i reserv för uppkomraande
behov i saraband med förslag till ändrad pastoratsindelning och/eller Ijänsleorgansialion.
Föredraganden
Den fortgående befolkningsomflyttningen har på många håll
aktualiserat frågan om ändringar i pastoralsindelningen och den prästerliga tjäns-leorganisationen.
Med sikte på sådana ändringar har Kungl. Maj:t i några fall på framställning av
vederbörande domkapitel förordnal om vakantsättning av prästerliga tjänster.
Denna utveckling torde leda till ökat behov av predikobiträden.
Kyrkomötet har hemställt om höjning med 80 000 kr. av del
kyrkofondsanslag på 100 000 kr. som har anvisats för anlitande av predUco-bilräden
i syfte att minska antalet samraanlysningar. Kammarkollegiel har tillstyrkl
detta belopp. Med hänsyn lill anslagsförbrukningen de senaste åren anser jag
för min del, atl anslaget fr. o. m. den 1 juli 1971 bör ulgå med 150 000 kr.
för budgetår.
7. Bidrag tDl kyrkomusikerutbildningen vid Sköndalsinstitutet
Enligt 6 § andra stycket 9 lagen ora kyrkofond (senaste
lydelse av 6 § andra stycket 9 1960: 164) har för innevarande budgetår anvisats-
elt anslag av högst 80 000 kr. ur kyrkofonden sora bidrag tUl kostnaderna för
den kyrkomusikaUska linjen vid Sköndalsinstitutet.
Direktionen för Svenska diakonsällskapet anhåUer, att
anslaget till ut-
Prop. 1971:33 48
bUdningen
budgetåret 1971/72 höjs lUl 156 585 kr., vilket bdopp motsvarar de beräknade
kostnaderna för avlöningar åt lärare efter avdrag av elevavgifter. Kostnaderna
för lokaler, undervisningsmateriel m. m. avser diakonsäUskapet all betala.
Kammarkollegiet
erinrar om att direktionen för innevarande budgetår begärde 146 064 kr. för lärarkostnaderna
efter avdrag av elevavgifter. KoUegiet kan inle tiUstyrka del begärda högre
anslaget raen anser att det finns skäl för en höjning av bidraget i proportion tiU
beräknade koslnadsstegringar, förslagsvis raed 5 000 kr.
Föredraganden
Inom
svenska kyrkan råder f. n. en besvärande brist på sökande tUl fraraför aUt de
lägre kyrkorausikertjänslerna. Utbildningen av kyrkokantorer vid Sköndalsinstitutet
bidrar i dagens läge till att avhjälpa denna bristsituation. Jag förordar, att
bidraget till institutets kyrkorausi-kaliska linje för nästa budgetår höjs med
20 000 kr. till högst 100 000 kr.
Jag
har därmed inte tagit stäUning tiU frågan om i vilken utsträckning bidrag i fraratiden
bör utgå till institutets kyrkorausikaliska utbUdning. Denna fråga har ett
visst saraband raed spörsmålet om hur den lägre kyrkomusikaliska utbildningen över
huvud taget kommer alt anordnas.
8.
Anslaget ur kyrkofonden till extra utgifter
EnUgt
6 § andra stycket 9 lagen om kyrkofond utgår ur kyrkofonden anslag tiU extra
utgifter med ett av Kungl. Maj:t och riksdagen bestärat belopp för år.
Beloppet får efter Kimgl. Maj:ts bestäraraande användas tiU kyrkliga ändaraål.
Anslaget, sora för det kyrkliga området motsvarar anslagen tUl extra utgifler
under riksstatens särskilda huvud-titiar, är uppfört raed 125 000 kr.
Föredraganden
På
gnmd av ökat raedelsbehov och höjda kostnader fordras en upp-räkiung av
anslaget tiU extra utgifter och jag föreslår därför, att anslaget höjs med 10
000 kr. tiU 135 000 kr.
I
detta samraanhang bör anges att lagen ora kyrkofond upphör alt gäUa vid
utgången av år 1971. Såsom närmare utvecklas i avsnitt V komraer kyrkofondens
utgifter därefter att i huvudsak regleras i 12 § lagen (1970: 940) om kyrkliga
kostnader. De kostnader som jag har berört i detta avsnitt bör för liden
därefter bestridas ur kyrkofonden, i vad avser punkterna 1 och 5 med stöd av 12
§ 3 lagen om kyrkliga
Prop. 1971:33 49
kostnader,
i vad avser punkterna 24, 6 och 7 raed stöd av 12 § 4 saml i vad avser punklen
8 med stöd av 12 § 5.
9.
Hemställan
Under
åberopande av vad jag har anfört i detta avsnitt hemstäUer jag, alt Kungl. Maj:t
föreslår riksdagen att medge atl ur kyrkofonden
1) utgår medel med högst 33 000 kr. för
reparationsarbeten ra. m. på sliflsnämndshuset i Västerås,
2) fr. o. m. den 1 juli 1971 t. v. utgår bidrag till
avlöning av sekreteraren (generalsekreteraren) hos svenska kyrkans diakoninärand
enUgt av raig förordade grander, så länge sekreterartjänslen uppehälles av
präst,
3) fr. o. ra. den 1 juli 1971 t. v. utgår bidrag raed
38 000 kr. för budgetår tiU kostnader för en präst raed huvudsaklig
tjänstgöring bland svenskar i Schweiz,
4) fr. o. ra. den 1 juU 1971 t. v. utgår raedel raed
högst 50 000 kr. för budgetår för studiebidrag åt präster vid tjänstledighet i
vissa faU och för anordnande av vissa teologiska fortbUdningskurser för
präster,
5) för budgetåret 1971/72 utgår raedel raed högst 80
000 kr. för anlitande av biträde vid handläggningen av kyrkliga ärenden inora
vederbörande statsdeparteraent,
6) fr. o. ra. den 1 juU 1971 t.v. utgår raedel raed
högst 150 000 kr. för budgetår tiU anlitande av predikobiträden i syfte att rainska
antalet sararaanlysningar,
7) för budgetåret 1971/72 utgår bidrag lUl Svenska diakonsäUskapet
med högst 100 000 kr. tiU bestridande av kostnader för utbUdning av kyrkomusiker
vid Sköndalsinstitutet,
8) fr. o. ra. den 1 juU 1971 t. v. utgår anslag raed
135 000 kr. för år tiU extra utgifter.
Prop. 1971:33 50
V. Lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader
Kostnaderna
för avlöningsförraåner till präster och kyrkorausiker fördelas mellan
pastoralen och kyrkofonden enUgt bestämraelser i främst präsllönekoslnadslagen
(1951:570) och lagen (1932:404) om kyrkofond. I princip gäUer att pastoraten
svarar för vissa särskUt uppräknade avlöningsförmåner (3 § 1 mom. präsllönekoslnadslagen)
och kyrkofonden för övriga avlöningsförmåner (6 § andra stycket 1 lagen ora
kyrkofond). Ur kyrkofonden skaU också besttidas vissa andra kostnader. Dessa
uppräknas i 6 § lagen ora kyrkofond. I vad avser vissa poster följer därvid
direkt av 6 § all fonden skaU svara för kostnaderna. I vissa andra faU krävs däreraot
att Kungl. Maj:t och riksdagen besläraraer det. SlutUgen gäUer i några fall
alt Kungl. Maj:t får besluta därora enligt av riksdagen godkända grunder.
Den 1 januari 1972 träder
lagen (1970: 940) om kyrkliga kostnader i kraft. I samband därmed upphävs präsllönekoslnadslagen
och lagen om kyrkofond. Av 6 § lagen om kyrkUga kostnader jämförd med 12 § 1
samma lag följer alt pastoraten skall stå för samtiiga avlöningsförmåner liU
församlingspräster och kyrkomusiker, om inle Kungl. Maj:t och riksdagen har bestärat
alt viss sådan kostnad skall falla på kyrkofonden. Dessutora skaU kyrkofonden
enligt 12 § 25 nämnda lag svara för vissa slag av kostnader, vars närmare
reglering skall beslämmas av Kungl. Maj:t och riksdagen eUer av Kungl. Maj:l. De
hittiUs tillämpade gmndläggande principema för vilka kostnader som skall
betalas av pastoraten resp. kyrkofonden skaU emellertid fortfarande gälla. För
alt så skall bli fallet krävs raed hänsyn lill del sätt på vUket den nya lagen
utformats beslut i vissa avseenden av Kungl. Maj:l och riksdagen. Dessa beslut
skaU avse dels de fall då ersättning för viss kostnad f. n. utgår ur kyrkofonden
tUl följd av nuvarande detaljreglering i 6 § lagen om kyrkofond eUer, i vad
avser avlöningsförmåner, molsättningsvis med slöd av detaljregleringen i 3 § 1
mora. präsllönekoslnadslagen, dels också de fall då kostnad f. n. utgår med
stöd av särskUt på 6 § lagen om kyrkofond grundat beslut, vilket inle koraraer atl
gäUa efter den nya lagens tiU-korast. Enligt övergångsbestämmelserna lUl lagen
om kyrkliga kostnader skaU emeUertid beslut sora raeddelals raed slöd av 6 §
lagen ora kyrkofond, om inle annat följer av beslutets ordalydelse, gälla även
efter 1971 års utgång.
De
kostnader vilka skaU bestridas ur kyrkofonden enligt 12 § lagen om kyrkliga
kostnader och varom nu fordras beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen är av tre
slag, nämligen kostnad för avlöningsförmåner lill präst enligt 12 § 1,
förvaltningskostnad för sliflsnämnd och boslälls-nämnd enligt 12 § 3 och annan
kostnad för kyrklig verksamhet enligt 12 § 4.
Prop. 1971:33 51
Som
jag förat har anfört avses ingen ändring ske i sak i vad gäUer nuvarande
fördelning av kostnader för avlöningsförmåner åt präster och kyrkomusUcer meUan
pastoraten och kyrkofonden. Med hänsyn tiU det sätt på vUket den nya lagen
utformats måste Kungl. Maj:t och riksdagen nu enligt 12 § 1 lagen om kyrkliga
kostnader bestämraa vilka kostnader sora skaU faUa på kjakofonden. Liksora hittiUs
bör fonden svara för kostnaderna för avlöningsförmåner tiU biskopar, stifts-
och kontraktsadjunkter, kyrkoherden för samer, garnisonspastom i Boden,
kyrkoherdarna i de svenska utlandsförsamlingarna och pastoratsadjunkter. TUl
kostnad för avlöningsförmån räknas enligt lagen ora kyrkliga kostnader inle
bara kostnad för lön utan också andra kostnader, såsom resekostnader och
kostnader för pensionsförmåner, representationsbi-drag liU biskoparna och kyrkoherdama
i utlandsförsaralingarna, ersättning för garagekostnader tUl kyrkoherdama i utiandsförsamlingarna
saral sådana avgifter av oUka slag sora skall utges för anställda. TUl sådana avgifter
hör bl. a. allraän arbetsgivaravgift enligt förordningen (1968: 419) ora aUmän
arbetsgivaravgift och lönegarantiavgift enligt lagen (1970: 742) om lönegarantiavgifl.
Liksom hittills bör kyrkofonden svara även för kostnaderna för vissa speciella
avlöningsförmåner, nämligen arvoden tUl vikarier på prästerliga tjänster och prosllillägg.
Pastoraten betalar f. n. kostnaderna för pastoratsadjunkts och vUcaries åkning
i tjänsten och tjänsteresa inom pastoratet. Någon ändring härutinnan bör inle ske.
När pasloralsadjunkl eller vikarie tjänstgör i visst pastoral får han nämligen
anses vara församlingspräst. Kostnad för tjänsteresa bör därför enUgt
huvudregeln i 6 § lagen om kyrkliga kostnader falla på pastoratet. Jag viU
nämna alt av 12 § 2 lagen om kyrkliga kostnader följer alt kostnad för pensionsförmåner
bestrids ur kyrkofonden enligt bestämmelser som Kungl. Maj:t meddelar. Till
sådan kostaad hör bl. a. pastorats avgift tUl församlingsprästs försäkring för aUmän
tilläggspension.
Jag
övergår lill frågan om vilka förvaltningskostnader som bör betalas ur fonden
med stöd av 12 § 3. Enligt 6 § första stycket lagen om kyrkofond utgår ur
fonden arvoden åt ledamöter i boställsnämnder. Delsamma bör gälla fr. o. ra.
den 1 januari 1972. Från kyrkofonden bör liksom hittills (se 6 § andra styckel
7 lagen om kyrkofond) bestridas kostnad även för sliftsnämnds förvallning av kyrkofondsfaslighet
(jfr 2 § lagen (1970: 939) om förvallning av kyrklig jord). Jag vill eraeUertid
framhåUa följande. Enligt 44 § ecklesiastika bostäUsordningen (1932: 400) skaU
för skötseln av löneboslälles skog hos pastoratet finnas ansläUl ell särskilt
biträde, pastorals skogsbiträde. Kostnaden för sådant skogsbiträde bestrids f.
n. ur kyrkofonden (6 § andra styckel 7 lagen om kyrkofond). Förvaltningen av
skogen på löneboställena förs den 1 januari 1972 över till stiftsnämnderna.
Tjänst som pastorals skogsbiträde kommer således inte att finnas kvar efter
årsskiftet och någon kostnad därför kan inte belasta kyrkofonden.
Prop. 1971:33 52
I
anslulning tiU 12 § 4 lagen om kyrkUga kostnader bör Kungl. Maj:t och riksdagen
nu fatta beslut i följande avseenden.
Sora
jag tidigare har nämnt följer direkt av 6 § lagen ora kyrkofond atl vissa där
uppräknade kostnader för kyrklig verksarahet skaU betalas med medel ur fonden.
Delta gäUer ersättningar och traktamenten åt provpredikanter, kostnader för
icke prästvigda tjänstebiträden samt kostnad som pastorat haft för kyrkomusUcers
fyllnadstjänstgöring sora rau-sUdärare (6 § andra stycket 2 b, 5 och 8 lagen ora
kyrkofond). Med stöd av 6 § andra stycket 2 a lagen om kyrkofond har Kungl. Maj:t
och riksdagen bestärat att kostnader för stifts- och kontraktsadjunkters expenser
skaU utgå ur fonden (prop. 1955: 61, 3LU 1955: 5, rskr 1955: 125). De nu nämnda
kostnaderna bör även fortsättningsvis bestridas ur kyrkofonden. Fonden bör
svara även för kostnaderna för icke prästvigda tjänstebiträdens åkning i
tjänsten och tjänsteresor inora pastorat. Kostnaderna härför faller f. n. på
pastoratet (se 3 § 1 raora. 2 prästiöne-kostnadslagen). Pastoratets skyldighet
att svara för kostnader blir emellertid enUgt lagen om kyrkliga kostnader
begränsad tiU kostnad för av-löningsförraån åt församlingspräst. Tjänstebiträde
är inle präst. Samtliga kostnader för dessa biträden koramer därför den 1
januari 1972 alt falla på kyrkofonden.
Med
stöd av 6 § andra stycket 1 lagen om kyrkofond kan Kungl. Maj:t f. n. besluta ora
anslag ur kyrkofonden till underhåll av biskopsgårdar. Anslag för detta
ändamål bör som angetts i prop. 1970: 168 (s. 146) med stöd av 12 § 4 lagen ora
kyrkliga kostnader utgå även i fortsättningen. Beslut i det enskUda faUet bör
fattas i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer.
Det
bör ankomraa på Kungl. Maj:t att i förekoraraande faU närraare bestämraa
storleken av de ersättningar, anslag o. d. som, enUgt vad jag nu har anfört,
bör bestridas ur kyrkofonden med slöd av 12 § 1, 3 och 4 lagen om kyrkUga
kostnader.
Under
åberopande av det anförda hemstäUer jag, alt Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att
1) medge att ur kyrkofonden får bestridas kostnader
för de ändaraål som jag har angett i det föregående,
2) bemyndiga Kungl. Maj:t att i den ordning Kungl. Maj:t
besläraraer besluta om storleken av förat näranda ersättningar, anslag etc.
Med
bifaU tiU vad föredraganden sålunda raed insläraraande av statsrådets övriga
ledamöter hemstäUt förordnar Hans Maj:t Konungen att tUl riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bUaga till detta protokoU utvisar.
Ur protokollet: Britta Gyllensten
Prop. 1971:33
53
Innehåll
I.
Åtgärder för förbättrad konfirmandundervisning
2
Inledning
2
Nuvarande
förhåUanden
3
Utredningen
4
Remissyttrandena
7
Föredraganden
11
II. Förstärkning av den prästerliga arbetskraften i
pastorat
raed
fritidsbebyggelse och turism
14
Inledning
14
Utredningen
15
Remissyttrandena
22
Föredraganden
24
III. Vidgad användning
av icke prästvigda tjänstebiträden
27
Inledning
27
Nuvarande
förhåUanden
29
Utredningen
32
Remissyttrandena
36
Föredraganden
38
IV. Vissa anslag ur kyrkofonden
40
1.
Reparationsarbeten på stiftsnämndshuset i Västerås
40
2.
Bidrag lill avlönande av präster inom diakonien
41
3.
Bidrag till kyrkUg verksamhet i Schweiz
43
4.
Anslag för anordnande av teologiska fortbildningskurser
för
präster m. ra.
45
5.
Anslag tiU anlitande av biträde vid handläggningen av
kyrkliga
ärenden
46
6.
Bidrag för anlitande av predikobiträden
46
7.
Bidrag tiU kyrkomusikemlbildningen vid
Sköndalsinstitutet
47
8.
Anslaget ur kyrkofonden tiU extra utgifter
48
9.
HemstäUan
49
V.
Lagen (1970: 940) om kyrkUga kostnader 50
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
7 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (7)
7 kopplingar i 4 dokument.
- Prop. 1974:40 KungI. Maj:ts proposition angående vissa ansIag ur kyrkofonden, m.m.; s. 10 · s. 15 om s. 52 i texten
- Prop. 1972:30 Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden s. 8 om s. 51 · s. 9 · s. 10 i texten
- Bet. 1971:KrU11 Kulturutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden, m. m. jämte motioner s. 2 i texten
- Prop. 1975/76:80 om vissa anslag ur kyrkofonden s. 7 i texten