KungI. Maj:ts proposition angående vissa ansIag ur kyrkofonden, m.m.;
1974 · 28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1974:40, KungI. Maj:ts proposition angående vissa ansIag ur kyrkofonden, m.m.;
Dokumentets text
Kimgl. Maj:ts proposition nr 40 år 1974 Prop. 1974: 40
Nr 40
Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden,
m. m.; given den 22 mars 1974.
Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
utbUdningsärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlålande
till riksdagen föredraganden hemställt.
CARL GUSTAF
HANS
GUSTAFSSON
Propositionens
huvudsakliga innehåll
Propositionens
forsla avsnitt rör frågor om anslag ur kyrkofonden. Sålunda föreslås att vissa
kostnader för inredning av domkapitelhuset i Härnösand skall stanna slutligt på
kyrkofonden. Vidare föreslås anslag tiU två nya sliflsadjunktsliänsler för
verksamhet bland inflyttade finskspråkiga personer. Förslag läggs fram om avlönmgsbidrag
till ännu en sjömanspräst och om uppräkning av bidragen. Uppräkning föreslås av
bidraget tUl kyrkomusikerutbildningen vid Sköndalsinstitutet, anslaget till
fortbildningskurser för präster m. m. och bidraget lUl Lutherska världsförbundets
svenska sektion. Elt särskilt anslag på 100 000 kr. föreslås liU kostnader för
Kyrkomas världsråds femte generalförsamling. Anslag föreslås också tUl
stipendier till bhvande präster för utbUdning i finska och sanuska språken.
I
det andra avsnittet framläggs förslag om fördelningen meUan vederbörande
pastorat och skola samt kyrkofonden av kostaadema för avlöningsförmåner åt
organister med fyUnadstjänstgöring som musiklärare.
1
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 40
Prop. 1974: 40
Utdrag
av protokollet över utbildningsärenden, hållet inför Hans May.t Konungen i
statsrådet den 22 mars 1974.
Närvarande:
statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden
STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT,
GUSTAFSSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN.
Statsrådet
Gustafsson anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter
frågor om vissa anslag ur kyrkofonden, m. m., och anför.
Prop. 1974: 40 3
I. Yissa anslag ur kyrkofonden
1. Inredning
av domkapitelhuset i Härnösand
Genom
beslut den 20 juli 1973 uppdrog Kungl. Maj:l åt byggnadsstyrelsen alt inreda domkapitelhuset
i Härnösand. För ifrågavarande ändamål anvisades 45 000 kr. från anslaget
Inredning och utmstning av lokaler vid universiteten m. m. (1973/74: VIII E
62). Vidare medgav Kungl. Maj:t att ur kyrkofonden förskottsvis fick utgå 90
000 kr. för ändamålet. Sistnämnda belopp avser kostnader som bör betalas med kyrkofondsmedel.
Jag förordar därför att det förskotterade beloppet skall stanna slutligt på
kyrkofonden.
2. Inrättande av nya stiftsadjunktstjänster för
finskspråkiga personer
i Sverige, m.m.
För
kyrklig verksamhet bland finskspråkiga personer i Sverige finns inrättade fyra
tjänster som förste stiftsadjunkt, nämligen en för Strängnäs stift med
Eskilstuna som stalioneringsort och med skyldighet att tjänstgöra även i
Linköpings stift, en för Västerås stift med Västerås som stalioneringsort och
med skyldighet all tjänstgöra även i Uppsala stift, en för Lunds stift med
Malmö som stalioneringsort och med skyldighet att tjänstgöra även i Växjö
stift samt en för Göteborgs stift med Göteborg som slationeringsort och med
skyldighet all tjänstgöra även i Skara och Karlstads stift.
I
skrivelse den 25 september 1970, nr 29, anhöll kyrkomötet, under åberopande av
första tillfälliga utskottets betänkande nr 2 vari utskottet tänkt sig
antingen att särskilda kyrkoherdetjänster för finskspråkiga personer inrättas
eller att nuvarande organisation med förste stiftsadjunktstjänster för
ändamålet utökas att Kungl. Maj:l skulle föranstalta om en utredning för
åstadkommande av en effektivare organisation för den andliga vården av de finsklalande
i huvudsak efter de av utskottet i belänkandet angivna allmänna riktlinjerna.
Yttranden
över kyrkomötets skrivelse inhämtades från kammarkoUegiet, statskontoret,
samtliga domkapitel, Samarbetsrådet för svenska och finska kyrkan samt
Riksförbundet för finskspråkigt församhngsarbele i Sverige. Kammarkollegiet,
som i likhet med flertalet av de övriga remissinstanserna förordade en
utökning av nuvarande organisation med stiftsadjunkter för finskspråkiga, framhöll
att vid utredningen i första hand borde klarläggas den finskspråkiga
befolkningens lokalisering inom de olika stiften.
Genom
beslut den 24 mars 1972 uppdrog Kungl. Maj:t åt kammarkollegiet alt verkställa
utredning i ärendet i huvudsak enligt de riktlin-
1*
Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 40
Prop.
1974: 40 4
jer,
som uppdragils i kammarkollegiets yttrande. Med anledning av uppdraget har
inom koUegiet utarbetats en den II september 1973 dagtecknad promemoria rörande
organisationen av den andliga vården för finskspråkiga personer i Sverige.
I promemorian anges
antalet finskspråkiga den 1 januari 1973 ha uppgått tiU i Uppsala stift 20 000,
Linköpings stift 8 500, Skara stift 18 000, Stiängnäs stift 23 000, Västerås
stift 28 000, Växjö stift 6 500, Lunds stift 14 000, Göteborgs stift 25 000, Karislads
stift 6 000, Härnösands stift 2 500, Luleå stift utom Tornedalen 6 000, Visby
stift 150 och Stockholms stift 40 000 eller för samthga stift ca 198 000. Vid
uppskattningen av antalet finskspråkiga i landet har beaktats dels all en del
av de finska medborgarna har svenska till modersmål, dels all en del svenska
medborgare är finskspråkiga. Antalet finskspråkiga i Tornedalen, som uppskattas
till inemot 30 000, är emellertid inle inräknat i dessa siffror.
Under
första halvåret 1973 minskade antalet finska medborgare i Sverige med ca 3
500. Minskningen beräknas fortsätta under de närmaste åren. I promemorian
framhålls att i ärendet framförda önskemål om egen stiftsadjunktstjänst för samtiiga
stift utom Visby stift mot angiven bakgrand inte kan biträdas. Nuvarande
organisation med fyra stiftsadjunkter för ändamålet fördelade på nio stift
anses emeUertid otillräcklig.
I
promemorian föresläs därför att ytterhgare tvä tjänster som förste stiftsadjunkt
skall inrättas för kyrklig verksamhet bland finskspråkiga i Sverige, nämligen
en för Uppsala stift med Gävle som stalioneringsort och en för Skara stift med
Skövde som stalioneringsort och med skyldighet att tjänstgöra även i Karislads
stift.
Vidare
framhålls att del i ett flertal stift finns finsklalande församlingspräster
som vid sidan av tjänsten i det egna pastoratet biträder med gudstjänster och
andra kyrkliga förrättningar på finska språket även på andra platser inom
stiftet. Vid resa för sådant ändamål föreslås reseersättning utgå ur
kyrkofonden.
Kammarkollegiet
har inhämtat yttranden över promemorian från samtiiga domkapitel samt
Riksförbundet för finskspråkigt församhngsarbele i Sverige. Domkapitlen i
Uppsala, Linköping, Skara. Växjö och Karlstad för i sina yttranden fram
önskemål om nya tjänster som förste stiftsadjunkt för finskspråkiga i resp.
stift. Riksförbundet för finskspråkigt församlingsarbete i Sverige föreslår
att nya sådana tjänster skaU inrättas i Uppsala, Linköpings, Skara och
Stockholms stift.
Kammarkollegiet
anser sig med tanke på det alltför ringa finskspråkiga befoUcningsunderlaget inle
kunna biträda önskemålen från domka-pitien i Linköping, Växjö och Karlstad om
egna stiftsadjunklsljänsler för resp. stift. Däremot tiUstyrker koUegiet att
utöver de i promemorian föreslagna tjänsterna för Uppsala och Skara stift skall
inrättas en gemensam tjänst för Linköpings och Växjö stift. KoUegiet föreslår
alltså
Prop. 1974: 40 5
att
ytterligare tre tjänster som förste stiftsadjunkt inrättas för kyrklig verksamhet
bland finskspråkiga i Sverige. I fråga om placeringen av de föreslagna
tjänsterna framhåller kollegiet all Kungl. Maj:t liksom hittills bör bestämma stalioneringsort
i samband med beslut om tjänsternas inrättande.
Vidare
föreslår kollegiet all finsktalande församlmgspräst, pastorats-adjunkt eller
vikarie för sådan präst, som inom sitt hemstifl tas i anspråk för kyrklig förrättaing
bland finskspråkiga personer utom del egna pastoratet, vid resa för sådant
ändamål skall få uppbära resekoslnadsersältning och traktamente som för
tjänsteresa samt att sagda ersättning skall bestridas ur kyrkofonden.
Föredraganden
Den
stora tillströmningen av invandrare från Finland till Sverige i slutet av 1960-lalel
har ökat behovet av särskilda prästtjänster för verksamhet bland
finskspråkiga. KammarkoUegiels utredning visar all det nuvarande antalet sådana
tjänster är otUlräckligt. I så gott som samtliga remissyttranden över
utredningen understryks behovet av ökade resurser för den andliga vården av
finskspråkiga.
Under de senaste åren har emeUertid
situationen förändrats och utflyttningen från Sverige av finländska medborgare
varit större än inflyttningen. På grand av osäkerheten beträffande den
framtida utvecklingen är del svårt att bedöma hur stort behovet av särskilda
prästtjänster för finskspråkiga kommer all vara på längre sikt. Jag är därför
endast beredd alt föreslå all två nya förste stiftsadjunklsljänsler inrättas.
Behovet av tjänster får fortlöpande övervägas. Del ankommer på Kungl. Maj:t
att bestämma stationeringsorter och Ijänslgöringsområden för dessa
stiftsadjunkter.
Av
kammarkollegiets utredning framgår vidare alt det i flera stift finns
finsktalande präster som vid sidan av sin egen tjänst biträder vid kyrkhga
förrättningar bland finskspråkiga personer i stiftet. I enlighet med karmnarkollegiels
förslag bör ur kyrkofonden få bestridas resekost-nadsersältaing och traktamente
vid resor som företas på grund av sådana förrättningar.
3. Avlöningsbidrag till sjömanspräster
Ur
kyrkofonden utgår f. n. till svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse 19 bidrag om
vartdera 37 000 kr. årligen för avlönande av präster som är anställda i
styrelsens tjänst i utlandet.
Sjömansvårdsstyrdsen
anhåller om ytterhgare elt avlöningsbidrag. Som grund för detta yrkande
åberopar styrelsen särskilt dels att styrelsen från Evangeliska
fosterlandsstiftelsen fr. o. m. den 1 januari 1973 övertagit ansvaret för
verksamheten vid sjömanskyrkorna i Hamburg
Prop. 1974: 40 6
och
Liverpool, dels att den försöksverksamhet i Beirut som styrelsen påbörjat 1972
utvecklats positivt och beräknas fortsätta. Vidare anhåller styrelsen alt
varje lönebidrag räknas upp med 4 100 kr. för bestridande av social- och
arbetsgivaravgifter. Styrelsen anhåller också om retroaktivt tillägg för liden
den 1 januariden 30 juni 1974 med sammanlagt 38 950 kr. Styrelsen uppger bl.
a. alt den nu bedriver verksamhet på 39 platser utomlands. På 23 av dessa leds
arbetet av svensk präst.
Kammarkollegiet
erinrar om att kollegiet tidigare tillstyrkt en begäran om lönebidrag för tjänsten
som sjömanspräst i Liverpool. I fråga om lönebidrag för tjänsten som
sjömanspräst i Beirut finner kollegiet, med hänsyn till besöksfrekvensen i
Beirut av nordiska, i första hand svenska fartyg, att sk"älen för bifall
är starkare än föregående år, då kollegiet av-stjTkle en begäran om lönebidrag liU
denna tjänst. Kollegiet tillstyrker därför all bidrag ur kyrkofonden utgår till
ytterligare en i sjömans-vårdsstyrelsens tjänst anställd sjömanspräst.
Kollegiet har inte heller något att erinra mot bifall till styrelsens anhållan
om uppräkning av bidragen och om retroaktivt tiUägg.
Föredraganden
Den
verksamhet som sjömansvårdsstyrdsen bedriver är av mycket stor betydelse. Med
hänsyn härtill saml till omfattningen av denna verksamhet tillstyrker jag all
bidrag får utgå lUl ytterligare en sjömanspräst fr. o. m. den 1 juli 1974.
Med
hänsyn till höjningen av den allmänna arbetsgivaravgiften bör varje bidrag den
1 juli 1974 räknas upp med 900 kr. till 37 900 kr. Vidare förordar jag att
ersättning för första halvåret 1974 för den inträffade höjningen får utgå med
ett sammanlagt belopp av 8 550 kr.
4.
Bidrag till kyrkomusikemtbildningen vid Sköndalsinstitutet
För
innevarande budgetår har anvisats ett anslag av högst 133 000 kr. ur
kyrkofonden som bidrag till bestridande av kostnaderna för den kyrkomusikaliska
linjen vid Sköndalsinstitutet.
Direktionen
för Svenska diakonsällskapet anhåller för budgetåret 1974/75 dels om eU anslag
på 237 800 kr., vUkel belopp motsvarar de beräknade kostnaderna för avlöningar
ål lärare efter avdrag av elevavgifter, dels om elt enligl principen för
statsbidrag till den sociala utbildningen vid Sköndalsinstitutet beräknat liUäggsanslag
när de löne-och arvodeskostnader som föranleds av ändrade avtal kan framräknas.
Kammarkollegiet
erinrar om alt anslag tUl förevarande ändamål har utgått ur kyrkofonden
alltsedan budgetåret 1961/62. Då utgjorde bidraget 50 000 kr., vilket
motsvarade ca 52 % av lönekostnaderna efter avdrag av elevavgifter. Därefter
har bidraget ökat undan för undan. An-
Prop. 1974: 40 7
slaget
för innevarande år motsvarar ca 77 % av de beräknade lönekostnaderna.
Kollegiet kan inte tillstyrka del begärda högre anslaget motsvarande samtliga
lönekostnader efter avdrag av elevavgifter. Däremot anser kollegiet att det
finns skäl för en höjning av bidraget i proportion till beräknade
kostnadsstegringar, dvs. med 50 000 kr.
Föredraganden
Med
hänsyn till Sköndalsinstitutets ökade kostoader för lärarlöner och limarvoden
förordar jag att bidraget höjs med 30 000 kr. till högst 163 000 kr. Något
tilläggsanslag är jag däremot inle beredd all tillstyrka.
5. Anslag
till anlitande av biträde vid handläggningen av kyrkliga
ärenden
Med
stöd av 12 § 3 lagen (1970: 940) om kyrkliga kostnader utgår ur kyrkofonden
anslag enligl Kungl. Maj:ls och riksdagens bestämmande för anlitande av biträde
vid handläggningen av kjrrkhga ärenden inom vederbörande slalsdepartement. För
innevarande budgetår är anslaget uppfört med 80 000 kr. För nästa budgetår
räknar jag med elt lika stort medelsbehov och förordar därför all ett
oförändrat anslag av 80 000 kr. anvisas för ändamålet.
6. Anslag
till kostnader för Kyrkomas världsråds femte general
församling
Enligl
12 § 5 lagen (1970: 940) om kyrkhga kostnader utgår ur kyrkofonden anslag lUl
extra utgifter med ett av Kungl. Maj:t och rUcsdagen bestämt belopp för år.
Beloppet får efter Kungl Maj:ts bestämmande användas lUl kyrkliga ändamål.
Anslaget, som för del kyrkliga området motsvarar anslagen till extra utgifter
under riksslatens särskUda huvudtitlar, är uppfört med 190 000 kr.
Ärkebiskopen
har i egenskap av ordförande i svenska ekumeniska nämnden hemställt om bidrag
till bestridande av vissa kostnader i samband med Kyrkornas världsråds femte
generalförsamling i Jakarta den 22 juliden 8 augusti 1975.
För all läcka kostnaderna
för generalförsamlingen, vilken väntas. få 3 000 deltagare, varav ungefär 800
delegater från mer än 260 medlemskyrkor i Över 90 länder, har Kyrkornas
världsråds centralkommitté anhåUit alt medlemskyrkorna skall svara för en
insats motsvarande hälften av det årliga bidraget till Kyrkornas världsråds
allmänna budget. Del svenska bidraget liU den aUmänna budgeten för 1974
beräknas bli 140 000 kr. Ärkebiskopen anhåller därför om ett anslag på 70 000
kr. till kostnader för Kyrkornas världsråds femte generalförsamling.
1**
Riksdagen 1974. Isaml. Nr 40
Prop. 1974: 40 8
Ärkebiskopen
har vidare meddelat att svenska kyrkan som medlemskyrka tilldelats sju
delegatplatser vid generalförsamlingen samt anhållit att, fömtom bidrag till
kostnaderna för generalförsamlingen, elt anslag på 70 000 kr. måtte beviljas
för sju delegaters resa och uppehälle.
Föredraganden
Vid
tidigare generalförsamlingar med Kyrkornas världsråd har bidrag anvisats ur
kyrkofonden. Till kostnaderna för den fjärde generalförsamlingen, som höUs i
Uppsala sommaren 1968, anvisades sammanlagt 240 000 kr. Bidrag bör också utgå
till kostnader i samband med Kyrkornas världsråds femte generalförsamling i Jakarta
sommaren 1975. Del belopp som behövs är så stort att det inte kan bestridas
inom ramen av del ordinarie anslaget till extra utgifter. Jag föreslår därför
att vid sidan av anslaget till extra utgifter för nästa budgetår anvisas ett särskUl
anslag av högst 100 000 kr. till bestridande av kostnader för generalförsamlingen
och svenska kyrkans delegater i denna.
7.
Stipendier till blivande präster för utbildning i finska och samiska språken
På
riksstaten ar för innevarande budgetår uppfört ett anslag på 9 000 kr. till
stipendier tiU blivande präster för utbUdning i finska och samiska språken
(1973/74: VIII C 6). Ur anslaget utgår tre stipendier avsedda för blivande
präster inom Luleå stift. Varje stipendium uppgår till 3 000 kr. för år och
utdelas för högst tre år i sänder med 1 500 kr. för varje termin. Stipendium
får dock utgå med 2 250 kr. för termin, när det bara finns två stipendiater.
Domkapitlet i Luleå
framhåller all behovet av präster nied kunskaper i finska eller samiska språken
är mycket stort i Luleå stift. Domkapitlet har noterat ett stigande intresse
hos de teologie studerande att utbilda sig i något av de två språken. De långa
och svåra studier det här är fråga om är emellertid kostnadskrävande. Domkapitiet
föreslår därför alt anslaget höjs tiU 12 000 kr., fördelat på tre stipendier om
4 000 kr. vardera.
Föredraganden
Med
hänsyn till att kostnaderna för ifrågavarande stipendier avser ett kyrkligt
ändamål föreslår jag att kostnaderna fr. o. m. nästa budgetår bestrids ur
kyrkofonden. 1 enlighet med domkapitiets förslag bör för ändamålet anvisas ett
anslag av 12 000 kr.
Prop.
1974: 40 9
8. Anslag
för anordnande av teologiska fortbildningskurser för
präster m. m.
Sedan
budgetåret 1953/54 utgår ett årligt anslag ur kyrkofonden för studiebidrag åt
präster vid tjänstledighet i vissa fall och för anordnande av vissa leologiska
fortbildningskurser för präster. Anslaget, som har kommit all användas
huvudsakligen till teologiska seminarier och kurser för prästerna ute i
stiften, utgår fr.o.m. den 1 juli 1973 med högst 60 000 kr. för budgetår.
Under
de senaste åren har en allt livligare fortbUdningsverksamhet ägt rum i de olika
stiften. Del är i regel stiftens präslsällskap som anordnar kurser och
teologiska seminarier. Kostnaderna för denna verksamhet är långt större än
anslaget.
Den
sakkunnige för utredning av frågan om de praktisk-teologiska övningsinstitulens
framtida ställning m. m., vilken enligt sina direktiv (riksdagsber. 1970: U 50)
även haft att överväga frågan om prästernas fortbildning, har i sitt betänkande
(SOU 1971: 89) Praktisk prästutbildning lagl fram förslag om en fastare
organiserad fortbildning. I avvaktan på ett slutligt ställningstagande till
detta förslag, som f. n. bereds inom departementet, föreslår jag att anslaget
höjs med 5 000 kr. till högst 65 000 kr. med verkan fr. o. m. nästa budgetår.
9. Bidrag
till Lutherska världsförbundets svenska sektion
Sedan
budgetåret 1954/55 utgår ett årligt bidrag ur kyrkofonden till Lutherska
världsförbundets svenska sektion för bestridande av dess medlemsavgift till
världsförbundet. Bidraget utgår fr. o. m. budgetåret 1972/73 med 100 000 kr. (prop.
1972:30, KrU 1972: 12, rskr 1972: 104).
Lutherska
världsförbundets svenska sektion anhåller om höjning av bidraget tiU 180 000
kr., motsvarande ca tre fjärdedelar av medlemsavgiften. Sektionen framhåller
att den har myckel stora svårigheter att skaffa medel till denna typ av
utgifter.
Föredraganden
Del
nu utgående bidraget på 100 000 kr. angavs vid sin tillkomst täcka bortåt
hälften av medlemsavgiften. Denna har från år 1972 till år 1974 höjts från
omkring 220 000 kr. tUl omkring 250 000 kr. per år. Jag tiUstyrker att bidraget
höjs med 30 000 kr. Därmed skulle bidraget täcka drygt hälften av
medlemsavgiften. Jag förordar således alt det årliga bidraget till Lutherska
världsförbundels svenska sektion fr. o. m. nästa budgetår får utgå med 130 000
kr.
Prop.
1974: 40 10
10.
Bidrag till kyrklig verksamhet i Schweiz
Sedan
budgetåret 1968/69 utgår ett årligt bidrag ur kyrkofonden till kostnader för en
präst med huvudsaklig tjänstgöring bland svenskar i Schweiz. Bidraget utgår fr.o.m.
budgetåret 1971/72 med 38 000 kr. (prop. 1971: 33, KrU 1971: 11, rskr 1971:
130).
Statsrådet Löfberg kommer
i proposition om vissa pensionsfrågor, m. m., att föreslå att denna prästtjänst
fr. o. m. den 1 juli 1974 ansluts till statens allmänna tjänslepensionsreglemente
(1959:287) SPR. Därvid förutsätts alt kostnaderna för pensioneringen skall
bestridas genom särskilda pensionsavgifter. Pensionsavgifterna beräknas motsvara
10 % av lönen. Del ur kyrkofonden utgående bidraget till tjänsten bör med
anledning härav räknas upp med 5 000 kr. tiU 43 000 kr.
11. Hemställan
Under
åberopande av vad jag har anfört i detta avsnitt hemstäUer jag, att Kungl. Maj:l
föreslår riksdagen alt
1. besluta att det förut angivna ur kyrkofonden förskotterade
beloppet för imedning av domkapitelhuset i Härnösand skall stanna slutiigt på
kyrkofonden,
2.
medge att ur kyrkofonden fr. o.
m. den 1 juli 1974 t. v. får utgå medel för avlönande av ytterligare två förste
stiftsadjunkter, avsedda för den finskspråkiga befolkningen i Sverige,
3. medge att ur kyrkofonden får bestridas
resekostnadsersättning och traktamente vid resor som finsklalande präst företar
på gmnd av kyrkliga förrättningar bland finskspråkiga i det stift där prästen
tjänstgör,
4.
medge att ur kyrkofonden tiU
svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse får utgå
dels för liden den 1
januariden 30 juni 1974 ytterligare avlöningsbidrag med sammanlagt 8 550 kr.,
dels fr. o. m. den 1 juh
1974 t. v. 20 bidrag om vartdera 37 900 kr. för budgetår för avlöning av
präster, som är anställda i styrelsens tjänst i ullandel,
5.
medge alt ur kyrkofonden för
budgetåret 1974/75 får utgå bidrag till Svenska diakonsällskapet med högst 163
000 kr. till bestridande av kostnader för utbildning av kyrkomusiker vid Sköndalsinstitutet,
6.
medge alt ur kyrkofonden för
budgetåret 1974/75 får utgå medel med högst 80 000 kr. för anlitande av biträde
vid handläggningen av kyrkliga ärenden inom vederbörande slalsdepartement,
7.
medge alt ur kyrkofonden för
budgetåret 1974/75 får utgå bidrag med högst 100 000 kr. till bestridande av
kostnader för Kyrkornas världsråds femte generalförsamling i Jakarta och för
svenska kyrkans delegater till denna,
Prop. 1974: 40 11
8.
medge all ur kyrkofonden fr. o.
m. den 1 juli 1974 t. v. får utgå medel med högst 12 000 kr. för budgetår till
stipendier till blivande präster för utbildning i finska och samiska språken,
9. medge att ur kyrkofonden fr. o. m. den 1 juh 1974
t. v. får utgå medel med högst 65 000 kr. för budgetår för studiebidrag ål
präster vid tjänstiedighet i vissa fall och för anordnande av vissa teologiska
fortbildningskurser för präster,
10.
medge att ur kyrkofonden fr. o.
m. den 1 juli 1974 t. v. får utgå bidrag med 130 000 kr. för år till Lutherska
världsförbundets svenska sektion,
11.
medge att ur kyrkofonden fr. o.
m. den 1 juli 1974 t. v. får utgå bidrag med 43 000 kr. för budgetår till
kostnader för en präst med huvudsaklig tjänstgöring bland svenskar i Schweiz.
n. Kostnadsansvaret för avlöningsförmåner åt organister med
fyllnadstjänstgöring
Inledning
Genom
kungörelse (1973:681) om ändring i kyrkomusikerstadgan (1950: 375) blev den
sedan länge förefinlhga möjligheten all till orga-nistljänsl knyta
fyllnadstjänstgöring som lärare i musik vid vissa statliga eller statsunderstödda
läroanstalter kompletterad med en motsvarande möjlighet vid kommunal
musikundervisning tiU vUken inte utgår statsbidrag. Samtidigt gjordes vissa
justeringar i behörighetsvillkoren för organisttjänst. Berörda ändringar var
konsekvenser av den reformerade högre kyrkomusikemtbUdning som på grundval av
statsmakternas beslut 1970 och 1971 (prop. 1970: 25 s. 106, SU 1970: 108, rskr
1970: 274, prop. 1971: 31 s. 27, UbU 1971: 5, rskr 1971: 112) medddas vid
musikhögskolorna. Fördelningen mellan pastorat (som primärt svarar för
kyrkomusikemas avlönande) och kommun av kostnaderna för orga-nisttjänsl med fyUnadstjänstgöring
enligl det nytiUkomna allemalivet anges i kyrkomusikerstadgan skola regleras
genom avtal mellan pastoratet och kommunen. I anslutning härtill har uppkommit
fråga huravida pastoratet, för det faU alt kommunen därvid betalar ersättning
för fyU-nadstjänstgöringen efter en lägre lönenivå än som svarar mot organist-tjänstens
löneklassplacering, bör få bidrag direkt ur kyrkofonden med vad som felar i
full lön på samma sätt som f. n. gäUer beträffande organists fyUnadstjänstgöring
vid statlig eller statsunderstödd läroanstalt. Denna fråga har ansetts böra
övervägas mol bakgrund av de nuvarande reglema om finansieringen av sistaämnda
typ av fyllnadstjänstgöring. Det har därvid visat sig all dessa regler, som huvudsakhgen
tUlkom år
Prop. 1974:40 12
1950, delvis är föråldrade och behäftade med oklarheter.
En närmare redogörelse härför lämnas i den inom utbildningsdepartementet upprättade
promemorian (Ds U 1973: 18) Kostnadsansvaret i fråga om organister och toiträdande
kyrkomusiker med fyllnadstjänstgöring. I promemorian belyses rättsläget på
området samt ges förslag till vissa ändringar. Vidare behandlas i promemorian
behovet av kompletterande finansieringsbeslämmelser för organisttjänsl med
fyllnadstjänstgöring vid kommunal musikundervisning. Några bestämmelser i detta
avseende föreslås ej komma till stånd.
Efter remiss har yttranden över promemorian avgelts av
kammarkollegiet, statskontoret, riksrevisionsverket, statens
personalpensionsverk, skolöverstyrelsen, samtliga domkapitel,
organisationskommittén för högre musikutbildning. Musikaliska akademiens
styrelse, Svenska kommunförbundet och Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbund. Skolöverstyrelsen har bifogat yttranden av länsskolnämnderna
i Kronobergs, Hallands och Norrbottens län. Några domkapitel har överlämnat
yttranden av pastoratskyrkoråd och liknande lokala organ.
Nuvarande ordning
I lagen (1947: 275) om kyrkomusiker (ändrad senast 1970:
941) fastslås att för kyrkomusikens uppehållande skall för varje territoriell
församling finnas anställd kyrkomusiker. Närmare bestämmelser om kyrkomusikerorganisationen
finns i kyrkomusikerstadgan (1950: 375, omtryckt 1973: 681) här betecknad Kmst.
En grundtanke i denna organisation är att man för all kunna bilda kyrkomusikerljänster
med full tjänstgöring replierar på en organisatorisk samverkan mellan kyrka och
skolväsen.
Enligl Kmst är stiften indelade i kyrkomusikerdistrikt.
Varje församling skall i regel utgöra ett distrikt. I varje distrikt skall
finnas en organisttjänsl eller en kantorstjänst. Den senare är antingen en
tjänst som kyrkomusiker och lärare i vissa delar av grundskolan (skolkantor)
eller en självständig kyrkomusikalisk tjänst (kyrkokanlor). Kantorstjänslerna
är avsedda för mindre distrikt. Organisttjänsl är en självständig kyrkomusikalisk
tjänst, som i princip får finnas endast i distrikt med mer än 5 000 invånare.
Till organists tjänståligganden hör förutom medverkan vid gudstjänster och
kyrkliga förrättningar m. m. att meddela fri musikundervisning ål ungdom fem
limmar i veckan under 39 veckor årligen. Med organisttjänsl kan vidare
förbindas skyldighet till fyllnadstjänstgöring som lärare i musik vid ettdera
av följande slag av skolformer, nämligen statlig eller statsunderstödd
läroanstalt, som står under inseende av skolöverstyrelsen eller särskilt förordnad
tUlsynsmyndighet (13 § I Kmst) eUer kommunal musikundervisning till vilken ej
utgår statsbidrag (13 § 2 Kmst). Vid sidan om huvudtjänsten kan i kyrkomu-
Prop. 1974: 40 13
sikerdistrikt
där arbetsuppgifterna så kräver inrättas en eller flera tjänster som
biträdande kyrkomusiker. Även dessa kan åläggas fyllnadstjänstgöring och fri
musikundervisning. Organisttjänst är ordinarie eller extra ordinarie. Är
tjänsten förenad med fyllnadstjänstgöring enligt 13 § 2 Kmst, kan den dock
endast vara extra ordinarie. I vissa fall kan organist ha extra tjänst cHer
arvodestjänst. Biträdande kyrkomusiker har extra ordinarie eller extra tjänst
eller arvodestjänst. Vad som i fortsättningen sägs om organister gäller i
tillämpliga delar också om biträdande kyrkomusiker.
Domkapitlet
fastställer för varje organisttjänsl ett veckolimtal för den kyrkomusikaliska
verksamheten (i vilken även inräknas den fria musikundervisningen) enligl
normer i 23 § Kmst. Normerna bygger på en evalvering av den kyrkomusikaliska
tjänstgöringstiden i visst antal veckotimmar, olika alltefter distriktens
folkmängd och göromålens omfattning. Full tjänstgöring anses motsvara 30
veckotimmar. Däri ingår i förekommande fall lid för fyllnadstjänstgöring.
Organist kan åläggas högst 34 veckotimmars tjänstgöring.
Fyllnadstjänstgöring
enligt 13 § 1 Kmst fullgörs i den omfattning och vid den eller de läroanstalter
som länsskolnämnden bestämmer. Församling är skyldig låta organist fullgöra
sådan fyUnadstjänstgöring enligt 13 § 1 som länsskolnämnden ålägger honom.
Grundskola, kommuns gymnasieskola och annan kommunal statsunderstödd
läroanstalt är skyldiga att för fyllnadstjänstgöring enligt 13 § 1 mottaga
organist i den omfattning länsskolnämnden bestämmer. Fyllnadstjänstgöring
enligt 13 § 2 Kmst får ingå i organisttjänsl, om församlingen och kommunen
träffat avtal därom. Beslut om organists skyldighet alt fullgöra sådan fyllnadstjänstgöring
meddelas i den ordning som församlingen och kommunen bestämmer.
För
behörighet till organisttjänst, vare sig i tjänsten ingår fyllnadstjänstgöring
eller ej fordras bl. a. att ha gått igenom dels kyrkomusikalisk grundkurs på
kyrkomusikerlinje vid musikhögskola, dels i anslutning till grundkursen anordnad
påbyggnadskurs i form av antingen praktisk-pedagogisk eller musikpedagogisk utbUdning.
Dock krävs för fyllnadstjänstgöring vid grundskolan eller kommuns gymnasieskola
genomgång av den förra påbyggnadskursen och för fyllnadstjänstgöring vid
kommunal musikundervisning genomgång av den senare. Vissa avlagda examina
eller kunskapsprov enligt äldre bestämmelser ger kompetens för båda slagen av
fyllnadstjänstgöring. Domkapitlet kan bevilja dispens från de uppställda
behörighetsvillkoren.
Organislemas
löneförhållanden regleras genom allmänl avlöningsavtal för statiiga och vissa
andra tjänstemän (AST) den 9 juli 1971 och tjänsteförteckningsavtal för
kyrkliga tjänster (TFK) den 28 juni 1971. Har organist med fyUnadstjänstgöring
mer än 30 veckotimmar utgår för undervisningstimmar utöver de 30
veckotimmarna arvode enligl be-
Prop. 1974: 40 14
stämmelser
i tjänsteförteckningsavtal för undervisningsområdet (TFU) den 28 juni 1971. Organistema
åtnjuter vidare Ijänstepensionsrätt enligt statens allmänna tjänslepensionsreglemente
(1959: 287) SPR saml omfattas av statens grapplivförsäkring enhgt
reglementet härom (1962: 698).
Om
finansieringen av organisternas verksamhet gäller i huvudsak följande.
I
6 § lagen (1970: 940) om kyrkliga kostnader föreskrivs att pastoratet svarar
för avlöningsförmåner åt församhngspräster och kyrkomusiker, om ej annat följer
av 8 eller 12 § samma lag. Med kostnader för avlöningsförmåner avses i lagen inle
bara kostnader för löner och andra sådana förmåner som anges i 10 § AST utan
också bl. a. kostnader för pensionsförmåner och sådana avgifter av olUca slag
som skall utges för anställda. Hit hör såvitt gäller kyrkomusiker följande
arbetsgivaravgifter som pastoratet har att erlägga till riksförsäkringsverket,
nämligen avgifter till sjukförsäkringen, folkpensioneringen och försäkringen
för tilläggspension (ATP) enligt lagen (1962: 381) om aUmän försäkring,
avgifter enligt lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1970: 742) om
lönegarantiavgift, lagen (1971: 282) om arbetarskyddsavgift, lagen (1973: 372)
om arbetsgivaravgift liU arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet samt förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift.
Arbetsgivaravgifterna utgår med varierande belopp i förhållande till utgiven kontantlön
och uppgår för organisternas del f.n. tUl sammanlagt omkring 20 procent av
denna. Vidare hör hil s.k. SPV-avgifter, dvs. fortlöpande
tjänstepensionsavgifter som pastoratet i egenskap av huvudman har att erlägga tUl
statens personalpensionsverk enligl kungörelsen (1959: 289) om avgifter m. m.
beträffande vissa i SPR avsedda anställningar. SPV-avgiflen utgör f. n. 10
procent av pensionslönen. Premiebelalning för den tidigare nämnda statliga grupplivförsäkringen
anses ske genom arbete i anställningen, men statens kostnader för
försäkringsbelopp som utges för kyrkomusiker ersätts av kyrkofonden enhgt 12 §
2 lagen om kyrkliga kostnader. För dessa kostnader behöver pastoraten alltså
inte betala huvudmansavgifter till staten.
Pastorals
kostnad enligt 6 § lagen om kyrkliga kostnader bestrids i första hand från neltoavkastningen
av pastoratets prästlöne- och kyrko-musikerlönetiUgångar och i andra hand med
församlingsskatt (7 §). Om emeUertid summan av neltoavkastningen av dessa
tillgångar och ett belopp motsvarande en utdebitering av församlingsskall med
det öretal för skallekrona som Kungl. Maj:l bestämmer (dubbla beloppet av öretalet
för den allmänna kyrkoavgiften, dock högst 20 öre) visst år inte läcker
ifrågavarande kostnad, får pastoratet för detta år tillskott ur kyrkofonden med
vad som behövs ytterligare för att läcka kostnaden (8 §). Om å andra sidan
pastoral visst år får överskott tiUfaller detta
Prop.
1974: 40 15
kyrkofonden
(9 §). Närmare föreskrifter om den årliga avräkningen mellan pastoralen och
kyrkofonden finns i kungörelsen (1971: 861) om kyrkliga kostnader.
Kyrkofondens främsta inkomstkälla är den allmänna kyrkoavgift som pastoraten
skall erlägga enligt 10 § lagen om kyrkliga kostnader. Avgiften utgår i
förhållande till del antal skattekronor, på vilkel församlingsskall beräknas,
med det öretal per skattekrona, högst 20, som Kungl. Maj:t bestämmer för varje
år. Örelalet för den allmänna kyrkoavgiften (f. n. 10 öre) bestäms så, all
kyrkofondens inkomster såvitt möjligt bhr lika stora som dess utgifter.
När organisttjänsl
är förenad med fyllnadstjänstgöring enligl 13 § 1 Kmst sker viss fördelning av
kostnaderna meUan pastoratet och vederbörande skola. Kostnadsfördelningen, som
går tillbaka på statsmakternas beslut år 1950 (prop. 1950: 231 s. 30, ILU
1950: 29, rskr 1950: 352; jfr prop. 1950: 234 och 236, SU 1950: 155 och 183, rskr
1950: 290 och 322), regleras närmare i 59 och 63 §§ Kmst. Enligt denna
reglering bestrider skolan ensam arvode för fyUnadstjänstgöring utöver full
tjänst (30 veckolimmar) och ersättning för resa som företas på gmnd av fyllnadstjänstgöringen.
Pastoratet svarar för övrig reseersättning, flytt-ningskostnadsersältning,
sjukvårdsförmåner och begravningshjälp samt "avgifter för
pensionering". I övrigt fördelas "avlöningskostnaderna" mellan
pastoratet och skolan i proportion till timtalen för den kyrkomusikaliska
verksamheten resp. fyllnadstjänstgöringen.
Från sistnämnda
fördelningsregel gäller enhgt 59 § 2 mom. Kmst följande undanlag. Om
fyllnadstjänstgöringen fullgörs vid skola där musiklärartjänst av samma
anställningsform som organislljänsten tillhör en lägre lönegrad än denna
behöver organisten inle vidkännas någon motsvarande reducering av lönen, men
skolan skall inle betala mer än som skuUe ha utgått om tjänsten lUlhört den
lägre lönegraden. Har organisten extra tjänst eUer arvodesanställning skall
skolan inle bestrida högre belopp än som motsvarar det arvode skolan skulle
haft att betala om organisten varit timlärare i musik vid skolan. För den
extra lönekostnad som uppkommer för pastoratet vid tillämpning av dessa undantagsregler
kan pastoratet få gottgörelse direkt ur kyrkofonden alltså vid sidan av det
nyssnämnda avräkningsförfarandet enhgt bestämmelse i 20 § 4 kungörelsen om
kyrkliga kostnader. Bestämmelsen som grundar sig på statsmakternas beslut år
1971 (prop. 1971: 33 s. 52, KrU 1971:11, rskr 1971:130) och ytterst på förut
nämnda finan-sieringsbeslul år 1950 härrör från förslag av 1942 års
kyrkomusiker-utredning. Som motivering för förslagel anförde utredningen i sitt
slutbetänkande (SOU 1946: 50 s. 129) följande.
Denna
utgift måste nämligen anses representera en av själva tjänsteregleringen betingad
kostnad och närmast motsvara en organisatorisk fördel, som kommer kyrkoväsendet
i dess helhet liU godo. Kostnaden synes närmast kunna betraktas såsom det
vederlag, som för kyrkomusi-
Prop. 1974:40 16
kerväsendet måste erläggas för förmånen att i de särskilda
fallen kunna tillförsäkra dilhörande befattningshavare en förbättrad utkomst.
Skolväsendet får å sin sida vidkännas en molsvarig kostnadsökning, i del alt
vederbörande skolor komma att få gälda någol högre avlöning för biträde av
kyrkomusiker än vad som eljest skulle utgå lUl timlärare.
Vad slutligen angår det fall att fyllnadstjänstgöring
enligt 13 § 2 Kmst ingår i organislljänsten föreskrivs i 59 § 5 mom. Kmst att
"kostnaderna för avlöningsförmånerna" fördelas mellan pastoratet och
kommunen i den ordning dessa bestämmer.
Departementspromemorian
Som bakgrand tiU de överväganden och förslag vari
promemorian utmynnar lämnar i denna bl. a. följande sakuppgifter.
Av de bortåt 2 500 kyrkomusikertjänsterna i landet (år
1972) utgjordes 400 av organisttjänster och 57 av biträdande kyrkomusikerljänster
med mer än 14 veckotimmar. Fyllnadstjänstgöring enligt 13 § 1 Kmst ingick i 181
av de förra och 12 av de senare. Endast 50 av kyrkomusikerna hade mer än 9
veckotimmar fyllnadstjänstgöring. Hela antalet veckotimmar fyllnadstjänstgöring
inom ramen för full tjänst (30 veckolimmar) uppgick till 1 370. Full tjänst
hade 359 organister och 27 biträdande kyrkomusiker.
Fyllnadstjänstgöring
enligl 13 § 1 förekommer huvudsakligen vid sådana skolformer för vUka
vederbörande huvudman åtnjuter statsbidrag enligt kungörelsen (1958: 665) om
statsbidrag till driftkostnader för det allmänna skolväsendet, kungörelsen
(1966: 115) om statsbidrag till driftkostnader för gymnasieskolan och
kungörelsen (1966; 758) om statsbidrag tiU driftkostnader för folkhögskolor.
Innebörden av statsbidrags-bestämmelserna såvitt avser organisters fyUnadstjänstgöring
är att statsbidrag utgår inte bara för lönekostnad som belöper på fyllnadstjänstgöringen
ulan också för ATP-avgift och allmän arbetsgivaravgift. Beträffande
folkhögskola utgår statsbidrag även för avgift till sjukförsäkringen. I fråga
om personalpensioneringen enligl SPR medför stals-bidragsbestämmelserna all
staten tillgodoräknar sig lönekostnadspålägg för fyUnadstjänstgöringen enligl
kungörelsen (1969: 54) om beräkning och redovisning av lönekostnadspålägg.
En i promemorian redovisad enkät bland 35 pastorat i vilka
år 1972 fanns organistljänsler med mer än 9 veckotimmar fyllnadstjänstgöring
ger vid handen alt 34 pastoral utbetalar hela lönen, medan i ett fall
pastoratet och skolan betalar var sin del. Vidare betalar 32 pastorat
arbetsgivaravgift för hela tjänsten, men tolv av dem får ersättning av skolan i
regel med viss procent av fyllnadsljänstgöringslönen. Tre av pastoraten betalar
arbetsgivaravgift endast för den kyrkomusikaliska delen av tjänsten; där avger
pastorat och skola arbetsgivar- och kontroll-
Prop.
1974: 40 17
uppgifter
för var sin del av tjänsten. Sex pastorat får ersättning av skolan för SPV-avgiflen
i proportion tiU limtalet.
Den
oenhetliga tillämpning av kostnadsfördelningsreglerna som enkäten ger belägg
för bottnar enligt promemorian i terminologiska oklarheter. Sålunda konstaleras
all begreppen "kostnad för avlöningsförmån" och
"avlöningskostnader" i 59 § Kmst åsyftar endast lön och andra sådana
avlöningsförmåner som anges i 10 § AST och således har en betydligt snävare
innebörd än begreppet "kostnad för avlöningsförmåner" i lagen om
kyrkliga koslnder. Vidare påvisas att uttrycket "avgifter för
pensionering" i 63 § Kmst avser SPV-avgifter men inte ATP-avgifter.
Sedan
i promemorian redogjorts för ATP-avgiften och de övriga arbetsgivaravgifter
som efter tiUkomsten av Kmst pålagts arbetsgivarna anförs bl. a. följande. Med
arbetsgivare i detta sammanhang förstås den som till arbetstagare hos honom utgett
ersättning för utfört arbete. TUl organist med fyllnadstjänstgöring betalar
pastoratet lön för en sammanlagd tjänstgöring av högst 30 veckotimmar. För
tilläggstimmar som utöver 30 veckotimmar ingår i fyUnadstjänstgöringen betalar
skolan timarvode direkt till organisten. Pastoratet är alltså att anse som
arbetsgivare och har all erlägga arbetsgivaravgifter för hela lönen utom för de
lUläggslimmar utöver 30 veckolimmar som arvoderas av skolan. Någol
riksdagsbeslut om alt arbetsgivaravgifter skall fördelas mellan pastoratet och
skolan föreligger inte.
Vidare
framhålls i promemorian följande. Som utgångspunkt för de fortsatta
övervägandena av frågan om fördelning av kostnaderna för organister med
fyllnadstjänstgöring enligl 13 § 1 Kmst kan tas det självklara önskemålet att
del skaU råda terminologisk överensstämmelse mellan kyrkomusikerstadgan och
lagen om kyrkliga kostnader. Sålunda bör begreppet "kostnad för
avlöningsförmån" ges samma innebörd i stadgan som det har i lagen, dvs.
del bör omfatta såväl kostnad för avlöningsförmåner enligt AST som kostnader
för pensionsförmåner och avgifter av olika slag som skah utges för anställda.
I fråga om avlöningsförmåner enligt AST och avgifter för den statliga Ijänslepensioneringen
torde det inte finnas anledning att frångå de nuvarande finansieringsprinciperna
såvitt avser kostnadsfördelningen meUan pastorat och skola. Vad angår
arbetsgivaravgifterna synes f.n. gäUa att de skall betalas helt av pastoralen,
och så sker tydligen också i flertalet fall. Avgifterna har ökat undan för
undan. Del bör beaktas all del i realiteten ofta är kyrkofonden som i sista
hand drabbas av kostnaden till följd av sin roll som regulator för
kostnadsutjämning mellan pastoraten. Kyrkofonden är avsedd för kyrkliga
ändamål. När fonden år 1950 pålades kostnaden för del numera i 20 § 4
kungörelsen om kyrkhga kostnader angivna bidraget för fyllnadsljänstgöringslön
som ej skall betalas av skolan motiverades detta med alt anordningen var till
nytta för kyrkoväsendel i
Prop. 1974:40 18
dess
helhet. Denna kostnad avser emellertid kompensation för en löneutgift som
normalt inte åvUar skolan. Med arbetsgivaravgifterna förhåller det sig däremot
så, att de normalt skall erläggas av var och en som utger konlantiön. De kan inle
heller sägas vara av samma karaktär som de förphktelser vilka åvUar pastoratet
i fråga om sjukvårdsförmåner, begravningshjälp och SPR-pension. Den nyss
angivna motiveringen för att viss kostnad för fyllnadstjänstgöring skall
bestridas ur kyrkofonden kan inle åberopas för att låta kostnaden för de
arbetsgivaravgifter som hänför sig till fyllnadstjänstgöringen stanna på kyrkoväsendel.
Del kan inte anses vara elt kyrkligt ändamål att på detta sätt subventionera
skolväsendet. Därtill kommer att den statsunderstödda skolan får statsbidrag
för huvudparten av nuvarande arbetsgivaravgifter. Pastoratet bör därför få
ersättning av skolan för sina ullägg för arbetsgivaravgifter som hänför sig
till fyllnadstjänstgöringen. Eftersom del på grund av debiteringssystemets
konstruktion ofta är omöjUgt alt ange exakt vilka kostnader för
arbetsgivaravgifter som 'belöper på viss organisttjänsl bör ersättningen
beräknas efter någon lämplig schablon, t. ex. elt procenttal, som Kungl. Maj:t
fastställer varje år i huvudsak på samma sätt som redan sker vid beräkning av
statsbidrag till skolväsendel. Att, som i några faU förekommer, pastoral och
skola betalar ut var sin lönedel och redovisar för denna i kontroll- och arbets-givaruppgifler
torde få anses principiellt olämpligt. Man bör markera den ifrågavarande
tjänstekombinationens karaktär av en enhetlig kyrkomusikalisk tjänst, för
vilken pastoratet i lönehänseende är huvudman.
I
promemorian uppges all det nyss berörda bidraget ur kyrkofonden enligt 20 § 4
kungörelsen om kyrkliga kostnader, som började utgå budgetåret 1952/53, nådde
sin högsta höjd 1962/63 med 132 368 kr. och därefter nedgick kraftigt för all
budgetåret 1972/73 utgå med endast 1 246 kr. Anledningen till denna utveckling
är all lönegradsskillnaden mellan organister och musiklärare undan för undan
har minskat. Såväl organister som musiklärare vid grundskolan och
gymnasieskolan är nu placerade i lönegrad U 14. En skiUnad föreligger mellan
extra eller obehörig organist (U 11) och obehörig musiklärare (U 10). Medlen utbetalas
av domkapitien, som avger redovisning halvårsvis till kammarkoUegiet.
Det
kan heter del vidare i promemorian starkt ifrågasättas om man skaU ha kvar
detta speciella bidrag ur kyrkofonden vid sidan om den vanliga avräkningen. På
grund av den löneutjämning som skett har denna utgiftspost sjunkit tUl belopp
som i jämförelse med den totala avlöningskostnaden för kyrkomusiker (meUan 50
och 60 mUj. kr.) är bagatellarlade. Bidragen som aldrig varit särdeles
omfattande är numera uppenbarligen för obetydliga för all motivera kostnadema
för och besväret med deras administrerande. Visserligen vet man ännu inle om de
nya kompelensreglerna i Kmst kommer alt medföra all organis-
Prop.
1974: 40 19
ler
och musiklärare placeras i skUda lönegrader. Men även om så skulle bli fallet
är del inte sannolikt att det bhr mera avsevärda diskrepanser. Om t. ex. aUa
kyrkomusiker som nu har fyllnadstjänstgöring placeras i löneblass U 15 men
fyllnadstjänstgöringen avlönas efter U 14 blir skUlnaden i 1973 års löneläge (exkl.
arbetsgivaravgifter) ca 97 000 kr. I elt kyrkomusikerdistrikt där organisten
har 10 veckotimmar fyllnadstjänstgöring skulle motsvarande löneskillnad uppgå
till ca 720 kr. Med hänsyn till detta och tUl möjligheten för de ekonomiskt
svagare pastoralen alt få tillskott ur kyrkofonden enligt 8 § lagen om kyrkliga
kostnader bör det ifrågavarande bidragssystemet avskaffas. Elt ytterligare skäl
härför tillkommer om pastoraten befrias från skyldigheten alt bekosta
arbetsgivaravgifterna för fyllnadsljänstgöringslönen.
Slutligen
berörs i promemorian frågan om det behövs några särskilda bestämmelser för alt
främja organiserandet av tjänslekombinalioner enligt det nytiUkomna
alternativet i 13 § 2 Kmst. Härom sägs i promemorian följande. Eftersom det är
samma typ av organisttjänsl i båda fallen kan det inte vara rimligt att behandla
dem på olika sätt i fråga om fördelning av kostnader för avlöningsförmåner.
Den omständigheten all den kommunala musikundervisningen inle får statsbidrag
för ATP-avgift etc. kan inte utgöra skäl liU att kommunen skall betala mindre
för en organist än för en annan musiklärare. De skäl som nyss anförts för all slopa
systemet med bidrag ur kyrkofonden enligt 20 § 4 kungörelsen om kyrkliga
kostnader talar för alt inle införa samma syslem för den nya gruppen av
organisttjänster, även om där kan antas bli fråga om större löneskillnader än i
förhållande lUl de statliga eUer statsunderstödda sko-loma. HärtiU kommer
önskvärdheten av all undvika den administrativa lillkrångling som skuUe bli
följden om man inför specieUa regler för den nya typen av fyllnadstjänstgöring.
Remissyttrandena
Förslaget
att arbetsgivaravgifterna skaU fördelas meUan pastorat och skola har inte rönt
någon gensaga vid remissbehandlingen. Det föreslagna sättet att fördela denna
kostnad dvs. all pastoratet får ersättning av skolan efter en av Kungl. Maj:l
fastställd schablon har i allmänhet godtagils. Riksförsäkringsverket, som
begränsat sitt yttrande till frågan om arbetsgivaravgifterna, framhåller all
del oftast stäUer sig svårt alt bestämma den genomsnittsprocenl av lönen som
arbetsgivaravgifterna uppgår till. Beträffande den lönemässigt homogena arbets-lagargrupp
som del är fråga om här torde emellertid enligl riksförsäkringsverket samma
svårighet inte föreligga. Statskontoret anser att det av främst formella skäl
är av betydelse all organislljänslernas enhethga karaktär betonas och all
pastoralen klart framträder som deras huvudmän. Denna synpunkt torde väga
tyngre än den matematiska exakthet
Prop. 1974: 40 20
i kostnadsfördelningen som måhända skulle kunna uppnås på
andra vägar. Riksrevisionsverket anlägger liknande synpunkter. Enhgt domkapitlet
i Göteborg synes, med hänsyn tiU ofta återkommande ändringar beträffande
debiteringen och beräkningen av de olika arbetsgivaravgifterna samt
tillkomsten av nya avgiftsgrupper, del föreslagna systemet med ett av Kungl. Maj:t
för viss tid bestämt procenttal vara att föredra framför annan beräkningsgrund.
I delta sammanhang framhåller den musiksakkunnige hos
domkapitlet i Linköping att det är viktigt för tjänslinnehavaren att ha endast
en arbetsgivare pastoratet. Av motsatt åsikt är Stockholms
församlings-delegerades beredningsutskott. Det har enligl utskottet visat sig
svårt att få tUl stånd rapportering från skolmyndigheten till församlingsdele-gerade
om beviljade ledigheter från fyUnadstjänstgöring, vilket medfört att lön i
vissa fall utbetalats utan att sådan tjänstgöring fullgjorts. Utskottet
förordar därför att kyrkan och skolan var för sig utbetalar de till resp. del
av tjänsten hänförliga löneförmånerna.
Flera remissinstanser föreslår all kostaader som enligt
promemorian fortfarande bör stanna på pastoratet fördelas mellan pastoratet och
skolan. Längst i detta hänseende går domkapitlet i Linköping, Svenska kyrkans
församlings- och pastoratsförbund samt några kyrkoråd, vilka hävdar att alla kostnadema
bör fördelas. Församlings- och pasloratsförbun-det anser också att del
procenttal efter vilkel arbelsgivaravgiflema enligt förslagel skall beräknas
bör innehålla en komponent avseende skolans ersättning till kyrkan såsom ett
slags premie för den grupplivförsäkring som i förekommande fall utbetalas av
kyrkofonden och således ytterst betalas av pastoraten genom den allmänna
kyrkoavgiften. Denna procentandel uppskattar förbundet till 0,4 procent. I
fråga om SPV-avgifterna hävdar förbundet all pastoraten endast bör åläggas
bestrida så stor del av de fortlöpande avgifterna till SPV som svarar mot den
kyrkomusikaliska delen av tjänsten. Beträffande den del som avser fyllnadstjänstgöringen
bör SPV ges möjlighet alt på lämpligt sätt täcka kostnaderna härför från
utbildningsdepartementets anslag till statsbidrag för resp. skolform. Vad
gäller engångsavgifter till SPV, som erfordras för att tjänstinnehavare skall
få tillgodoräkna ytterligare tjänst-år för full pension, betalar huvudmännen
normalt dessa, även om de i princip är friviUiga. I de fall sådana avgifter
förekommer anser förbundet att de bör fördelas mellan resp. huvudmän i
proportion till tjänstgöringens förläggning lUl olika verksamhetsformer.
Även
kammarkollegiet, domkapitlen i Uppsala, Luleå och Stockholm samt ett flertal
kyrkoråd uttalar sig till förmån för en fördelning av SPV-avgifterna.
Kammarkollegiet ifrågasätter sålunda om inle med hänsyn liU reglerna om
lönekostnadspålägg viss "dubbelbetalning" äger rum. Pastoraten erlägger
nämligen avgifter till den statliga tjänstepensioneringen för hela tjänsten,
ehuru staten tillgodoräknar sig lönekost-
Prop.
1974: 40 21
nadspålägg
på den del av lönen som faller på fyllnadstjänstgöringen. Därjämte ter del sig
enligt kollegiet mindre naturligt att pastoratet belastas med pensionsavgift
för hela tjänsten, om lönen och arbetsgivaravgifterna skall fördelas mellan
pastorat och skola. I allmänna medvetandet torde pensions- och
arbetsgivaravgifterna vara så förknippade med varandra att en särbehandling av
pensionsavgifterna i delta sammanhang måste verka förbryllande. Mot denna
bakgrund synes skäl föreligga alt underkasta frågan om finansieringsprinciperna
för den statliga tjänstepensioneringen beträffande nu ifrågavarande tjänster
förnyad prövning.
Statens
personalpensionsverk har i och för sig inte någol att invända mol
promemorieförslaget. Pensionsverket erinrar emellertid om att systemet med
personalpensionsavgifter tUl verket för ifrågavarande kyrkomusikaliska
personal innebär en relativt omständlig anordning. Den bygger på årlig
individuell rapportering beträffande berörda befattningshavare och en
motsvarande debitering och uppbörd av avgifter och innebär vidare särskilda
komplikationer vid förmånsbeslämningen. Den fördelning av
pensioneringskostnader som åstadkommes genom denna differentierade procedur är
likväl inte i detalj invändningsfri ur "rättvisesynpunkt", bl. a.
eftersom avgifterna helt påförs pastoralen även i de fall fyllnadstjänstgöring
förekommer utanför del kyrkliga området. Om hänsyn skuUe tas till sådana
förhållanden skulle emellertid anordningen för fördelning av personalpensionskoslnader
mellan staten, pastoralen och kommunerna komma att kompliceras ytterligare.
Något sådant bör med hänsyn tiU kostnadsfördelningens ekonomiska betydelse
undvikas. Enligt pensionsverkels mening bör i stället övervägas om inte en nöjaktig
fördelning av personalpensionskoslnader mellan staten och pastoraten kan
åstadkommas genom någon schablonmässig anordning som möjliggör att del
särskilda avgiftssystemet slopas.
Promemorians
förslag att avskaffa del direkta bidraget ur kyrkofonden till kostnad för
kyrkomusikers fyllnadstjänstgöring och alt ej införa några särbestämmelser för
tjänster med fyllnadstjänstgöring enUgt 13 § 2 Kmst avstyrks av
organisationskommittén för högre musikutbildning men godtas mer eUer mindre förbehåUslöst
av övriga remissinstanser som yttrat sig över promemorian i denna del.
Enligl
statskontorets mening bör någon skillnad i nu nämnt avseende inte göras mellan
de båda typerna av kyrkomusikers fyllnadstjänstgöring. Om möjligheten för
pastoralen all kombinera kyrkomusikertjäns-lerna med fyUnadstjänstgöring vid
statliga och statsunderstödda läroanstalter bedömts vara av så stort värde för
kyrkoväsendel som helhet all den kan motivera en särskild ersättning från
kyrkofonden, torde detta värde också föreligga om fyllnadstjänstgöringen äger
rum inom den kommunala musikundervisningens ram. Enligt statskontorets uppfattning
bör därför sådan ersättning utgå antingen vid bägge slagen av
fyllnadstjänstgöring
eller vid intetdera av dem. Motiveringen i promemorian för ett totalt
avskaffande av ersättningarna från kyrkofonden hgger främst i det förhåUandet
att löneutjämningen meUan kyrkan och skolan på delta område fortskridit så
långt alt de mellanskillnader kyrkofonden haft att erlägga blivit beloppsmässigt
så små att hela anordningen förlorat det mesta av sin betydelse. HärtiU kan
invändas alt omkastningar kan komma att ske och alt en utsträcknmg av
bestämmelsernas räckvidd tiU den inle statsunderstödda musikundervisningen
skulle öka kyrkofondens bidragsvolym. Dessa omständigheter talar närmast för
alt behovet av kyrkofondens medverkan snarast kommer alt bli större och alt
den därför inte borde avskaffas. Emellertid föreligger det enligt
statskontorets mening ett vägande hinder för en utvidgning av kyrkofondens
skyldighet att ersätta vederbörande pastoral för den löne-skUlnad som omförmäles
i 59 § 2 mom. Kmst. Med den formulering som 5 mom. i nämnda paragraf erhållit skuUe
det överhuvudtaget inle bh möjligt att enhgt samma grunder och på samma strikta
sätt som när det gäller kostnadsuppdelningen enligt 2 mom. fixera den mellanskUlnad
i avlöningsbelopp som del skuUe åligga kyrkofonden alt ersätta. Eftersom kostnadsfördelningen
mellan vederbörande pastoral och kommun, när det gäller fyllnadstjänstgöring
vid icke statsunderstödd läroanstalt, skall baseras på avtal mellan de två
partema, finns ingen exakt grundval på vilken kyrkofondens ersällningsbidrag
skulle kunna beräknas. Med hänsyn härtiU och mot bakgmnden av vad som för
övrigt anförts i promemorian har statskontoret intet emot all kyrkofondens bidragsgivning
i hithörande avseende får upphöra.
Domkapitlet
i Växjö tUlstyrker förslagen men anser möjlighet böra skapas för
"självförsörjande" pastorat, där del finns organisttjänsl med fyllnadstjänstgöring,
alt efter särskUd framställning få bidrag av kyrkofondsmedel när kommunen
betalar ersättning efter lägre lönegrad än den vari organisten är placerad.
Domkapitlet tänker därvid särskilt på tjänstekombinalionen organist kommunal
musiklärare, där skillnaden mellan lönegrader kan vara så stor att den kan
påverka pastoratet all av kostnadsskäl avslå från denna Ijänstekombination där
den i andra avseenden är mycket lämplig.
Domkapitlet
i Göteborg har den erfarenheten all kyrkomusiker-distrikten i stor utsträckning
strävar efter alt skaffa fyllnadstjänstgöring tiU sina organistljänsler för att
få högre timtal vid tjänsterna och därigenom göra dem mera lockande för
kvalificerade sökande. Distrikten bör då i motsvarande grad vara beredda alt
tåla den ev. merbdastning som en meUanskillnad i lön innebär och som de
möjligen slutligt måste svara för om avräkningen med kyrkofonden skuUe visa överskoti.
Detsamma får enligl domkapitlet anses gälla vid den ev. större mellanskiU-nad
det kan bli fråga om vid fyllnadstjänstgöring i kommunal musikskola.
Prop. 1974: 40 23
Organisationskommittén för högre musikutbUdning erinrar om
att den i sitt belänkande (Ds U 1971: 5) Ny högre utbildning av kyrkomusiker
hade lagl fram förslag om att fyllnadstjänstgöring inom organisttjänst skulle
kunna fullgöras som musikpedagog inom kommunal musikundervisning. Svenska
kommunförbundet hade stäUt sig positivt till förslagel. Del fanns således
anledning räkna med att förbundet var villigt rekommendera sina medlemmar att
teckna avtal med pastorat om sådan fyllnadstjänstgöring. Förslaget grundade sig
på ett anlagande om en i princip oförändrad fördelning av kostnaderna meUan
pastorat och kommun för organisttjänsl med fyllnadstjänstgöring i det aUmänna
skolväsendet eller i kommunal musikskola. Kommittén understryker att den i
departementspromemorian påvisade löneutjämningen mellan organister och
musiklärare inte gäller förhållandel meUan organister och musikpedagoger vid
kommunal musikskola. Kommittén kan därför inte finna annat än att 1942 års kyrkomu-sikeratrednings
motivering för det direkta bidraget ur kyrkofonden fortfarande har betydelse
med tanke på sistnämnda förhållande. Till utveckling härav anför kommittén
följande.
Kommittén anser del viktigt att alla möjligheter
tillvaratas för att uppmuntra kyrka och kornmun att inrätta organistljänsler
med fyllnadstjänstgöring som musikpedagog. Det direkta bidraget ur kyrkofonden
får anses vara en stimulans för att nå detta syfte och bidraget bör därför bibehåUas.
Om tjänster inte inrättas i tillräcklig utsträckning kan detta leda till all kyrkomusiksluderandena
vid musikhögskolorna väljer en annan påbyggnadsutbildning än den
musikpedagogiska. Kommittén finner en sådan utveckling olycklig. För att
bidra till en ökad benägenhet hos pastoral och kommun att inrätta här avsedda
tjänster med fyUnadstjänstgöring som musikpedagog ifrågasätter kommittén vidare
om icke kommunen bör bestrida kostnaden för den musikpedagogiska delen av organisttjänsl
enbart efter kostnaderna för timläraranställning och ej efter kostnaderna för lönegradsplacerad
musikpedagogtjänst.
Svenska kommunförbundet säger sig ur de synpunkter
förbundet har att företräda inte ha någon erinran mot i departementspromemorian
framförda förslag.
Församlings- och pastoratsförbundet som godtar förslaget
att slopa det särskilda bidraget ur kyrkofonden till täckande av pastorals
kostnad för ev. löneskUlnad framhåUer att samma skäl som talar för detta
förslag, nämligen skiUnadsbeloppens ringa storlek, talar för att Late befria
huvudmannen för fyUnadstjänstgöringen från denna kostnad. Även domkapitlet i
Linköping och några kyrkoråd anser att skolan (kommunen) bör svara för denna löneskiUnad.
Prop.
1974: 40 24
Föredraganden
Jag
har i det föregående lämnat en kortfattad redogörelse för den nuvarande kyrkomusikerorganisationen.
Som framgår av denna ankommer kostnaderna för organisternas avlöningsförmåner
i första hand på pastoraten. I förekommande faU kan pastorat dock få tillskott
härför ur kyrkofonden via samma avräkningsförfarande som gäUer beträffande
pastoratens prästiönekoslnader. Vidare har jag berört hur man, för alt kunna tiUskapa
fulla tjänster för organister, får repliera på fyllnadstjänstgöring som
musiklärare vid vissa statliga eUer statsunderstödda läroanstalter. Pastoratet
är därvid berättigat tUl ersättning av skolan för den del av avlöningskoslnaden
som belöper på fyUnadstjänstgöringen efter organistens löneklass eller, om
lägre lönegrad skulle gäUa för musUclärarljänst vid skolan, efter motsvarande
lägre löneklass. För den del av kostnaden för fyllnadstjänstgöringen som inle
täcks genom skolans avlöningsbidrag kan pastoratet få gottgörelse direkt av
kyrkofonden vid sidan av del nyssnämnda avräkningsförfarandet. Denna bidragsform
kallar jag i fortsättningen direktbidrag. Närmare bestämmelser om fördelningen
mellan pastoral och skola av kostnaderna för organisternas avlöningsförmåner
finns i kyrkomusikerstadgan (1950: 375, omtryckt 1973: 681). Dessa bestämmelser
går tillbaka på beslut vid 1950 års riksdag.
Som
en konsekvens av den nya kyrkomusikemtbUdning som sedan några år meddelas vid
musikhögskolorna har införts möjlighet att kombinera organisttjänsl med
fyllnadstjänstgöring som musikpedagog vid kommunal musikundervisning tUl vilken
inle utgår statsbidrag. Bestämmelser om detta altemativ till den äldre fyUnadstjänstgöringen
har meddelats i kyrkomusikerstadgan, och i samband därmed har behörighetsreglerna
ändrats. FyUnadstjänstgöring enligt del nya alternativet kommer till stånd
genom avtal mellan församlingen och kommunen. Avlöningskostnaderna fördelas
mellan pastoratet och kommunen i den ordning de själva bestämmer.
I
anslutning till dessa ändringar i stadgan har fråga uppkommit om pastoratet
också bör kunna få direktbidrag ur kyrkofonden för den del av kostnaden för den
nya typen av fyllnadstjänstgöring som inle läcks av kommunen. Vidare har i
delta sammanhang uppmärksammals att reglerna om fördelning mellan pastorat och
skola av kostnaderna för tjänst med den äldre fyllnadstjänstgöringen är ofuUständiga
i det hänseendet alt de inle behandlar kostnaderna för arbetsgivaravgifter.
Dessa spörsmål har närmare belysts i den departementspromemoria som jag har
redogjort för i det föregående.
I
promemorian föreslås all direklbidragel ur kyrkofonden slopas i fråga om den
äldre fyllnadstjänstgöringen och all någon motsvarande bidragsform inte införs
för den nya. Vad gäller kostnadsfördelningen
Prop.
1974: 40 25
vid
den äldre fyUnadstjänstgöringen mellan pastorat och skola föreslås att reglerna
härom ändras på så sätt alt pastoratet berättigas till ersättning av skolan
för så stor del av arbetsgivaravgifterna som belöper på skolans avlöningsbidrag
till pastoratet samt att denna ersättning beräknas efter en schablon som Kungl.
Maj:t bestämmer.
Promemorieförslagen har i aUmänhet
godtagits vid remissbehandlingen. Beträffande kostnaderna för
avlöningsförmåner för tjänst med den äldre fyllnadstjänstgöringen har dock
flera remissinstanser uttryckt önskemål om fördelning av SPV-avgifter och vissa
andra kostnadsposter för vilka skolan nu inle skall betala ersättning. I fråga
om direktbidraget ur kyrkofonden avstyrks förslaget av organisationskonunittén
för högre musikutbildning. Ett direklbidrag behövs enligl kommittén med hänsyn
till den stimulans som bidraget kan innebära för intresset att inrätta
organisttjänster med fyllnadstjänstgöring som musikpedagog vid kommunal
musikundervisning. Kommittén befarar att avsaknaden av sådant bidrag får tUl
följd att musikstuderande på kyrkomusikerlinjen kommer alt undvika den
musikpedagogiska påbyggnadsul-bildningen, om sådana tjänster inrättas i otUlräcklig
utsträckning. Några remissinstanser anser att den kostnad som direklbidragel är
avsett all täcka bör läggas på skolan.
Jag har i min redogörelse
för nuvarande ordning angett de arbetsgivaravgifter som f. n. skall erläggas
för organisterna. Samtliga dessa avgifter har tillkommit efter riksdagens
ställningstagande i fråga om kostnadsfördelningen mellan pastorat och skola år
1950. I likhet med vad som anges i promemorian finner jag alt det är nödvändigt
att skingra den osäkerhet som f. n. råder om hur man skall förfara med dessa
kostnader. Jag biträder promemorieförslaget och förordar således att
kostnaderna för alla de arbetsgivaravgifter som jag har angett i det föregående
fördelas meUan pastoratet och skolan på det sätt som föreslagits. Del bör
ankomma på Kungl. Maj:l att bestämma en schablon efter vilken storleken av
skolans ersättning för ifrågavarande kostnader skall beräknas, på samma sätt
som redan sker i fråga om statsbidrag till skolväsendet.
Vad
angår de längre gående önskemål och förslag rörande fördelning av kostnader
som förts fram i vissa remissyttranden är jag inte nu beredd tillstyrka alt man
går ifrån den ståndpunkt som statsmakterna intog i dessa hänseenden år 1950.
Vissa av dessa önskemål och förslag torde få övervägas i andra sammanhang.
Beträffande
direklbidragel ur kyrkofonden delar jag den uppfattning som kommit till uttryck
i departementspromemorian, nämligen att det med hänsyn tUl bidragels ringa
betydelse inle är motiverat all behålla denna bidragsform i fråga om den äldre fyUnadstjänstgöringen.
Jag förordar således all bidrag av delta slag inle längre skaU utgå ur kyrkofonden.
Jag har därvid också beaktat all pastoral med svagare ekonomi
Prop, 1974: 40 26
har
möjlighet all få kostnader som avses med bidraget läckta ur kyrkofonden via
del fömt nämnda avräkningsförfarandet.
Med
hänsyn till den ställning jag har tagit till frågan om direktbidraget vid den
äldre fyllnadstjänstgöringen finner jag inte motiverat att införa någon
motsvarande anordning för den nya fyllnadstjänstgöringen, även om
löneskillnaderna här kan bli relativt stora. Man kan vidare, med hänsyn till
att kostnadsfördelningen bestäms genom avtal, såsom statskontoret närmare
utvecklat, inte beräkna skUlnaden utifrån en enhetlig grundval på samma sätt
som när det gäller den äldre fyllnadstjänstgöringen. Även i detta sammanhang
kan ekonomiskt sämre lottade pastorat få bidrag från kyrkofonden via det
vanliga avräkningsförfarandet. Något direklbidrag ur kyrkofonden bör således
inte heller utgå för den nya fyllnadstjänstgöringen. Liksom
organisationskommittén för högre musikutbildning vill jag emellertid starkt
betona viklen av att avtal om den nya fyllnadstjänstgöringen träffas meUan
kyrkliga och borgerliga kommuner i sådan omfattning att de kyrkomusikstuderande
inte på grund av brist på tjänster av denna typ avhåller sig från alt välja den
musikpedagogiska påbyggnadskursen. Det är angeläget att uppmärksamt följa
utvecklingen på detta område. Om förhållandena ger anledning därtiU får frågan
om särskilda åtgärder för alt få tiU stånd tjänster med den nya
fyllnadstjänstgöringen las upp till förnyat övervägande.
Under
åberopande av del anförda hemställer jag alt Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att
1.
bemyndiga Kungl. Maj:l att
meddela bestämmelser om fördelningen mellan pastorat och skola av kostnadema
för arbetsgivaravgifter på sätt som jag har angett i detta avsnitt,
2.
besluta att kyrkofonden inte längre
skall bestrida sådan kostnad för kyrkomusikers fyUnadstjänstgöring som
musiklärare vilken ej skall betalas av skolan.
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt 'förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokoUet: Britta Gyllensten
Prop. 1974: 40 27
Innehåll
I.
Vissa anslag ur kyrkofonden 3
1
Inredning av domkapitelhuset i
Härnösand 3
2
Inrättande av nya stiftsadjunklsljänsler
för finskspråkiga
personer
i Sverige, m. m. 3
3
Avlöningsbidrag liU
sjömanspräster 5
4
Bidrag till kyrkomusikerutbildningen
vid Sköndalsinstitutet 6
5
Anslag tiU anlitande av biträde
vid handläggningen av
kyrkliga
ärenden 7
6 Anslag
till kostnader för Kyrkornas världsråds femte
generalförsamhng 7
7 Stipendier
till blivande präster för utbildning i finska
och
samiska språken 8
8 Anslag
för anordnande av leologiska fortbildningskurser
för
präster m. m. 9
9 Bidrag
tiU Lutherska världsförbundets svenska sektion 9
10
Bidrag till kyrklig verksamhet
i Schweiz 10
11
Flemställan 10
II. Kostnadsansvaret för
avlöningsförmåner åt organister
med
fyllnadstjänstgöring 11
Inledning 11
Nuvarande
ordning 12
Departementspromemorian 16
Remissyttrandena 19
Föredraganden 24
opaginerad Kontrollera mot PDF
TRYCKERIBOLAGET
IVAR H/EGGSTROM AB. STOCKHOLM 1974
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
9 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (9)
9 kopplingar i 6 dokument.
- Prop. 1982/83:160 om vissa anslag ur kyrkofonden, m. m. s. 9 · s. 10 i texten
- Bet. 1975:KrU11 Kulturutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:61 om vissa anslag ur kyrkofonden, m. m. jämte motioner, såvitt propositionen och motionerna hä… s. 4 i texten
- Rskr. 1974:184 i texten
- Bet. 1974:Kru12 Kulturutskottets betänkande med anledning av propositionen 1974:40 angående vissa anslag ur kyrkofonden, m. m. jämte motioner s. 2 · s. 4 · s. 5 i texten
- Prop. 1975/76:80 om vissa anslag ur kyrkofonden s. 3 i texten