Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition angående förbätirad samhällsjnformation

1971 · 27 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1971:56, Kungl. Maj:ts proposition angående förbätirad samhällsjnformation

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts
proposition nr 56 år 1971 Prop. 1971: 56

Nr 56

Kungl.
Maj:ts proposition angående förbättrad samhällsinformation; given Stockholms
slott den 12 mars 1971.

Kungl.
Maj:l vUl härmed, under åberopande av bilagda utdrag av slalsrådsprolokollet
över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlålande
till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G.
E. STRÄNG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram vissa förslag för alt förbättra samhällsinformationen.

Sålunda
föreslås ell särskilt anslag på 15 milj. kr. som skall användas i huvudsak för
vidgad samhällsinformation.

Vidare
föreslås en särskild närand för samhällsinforraation. Nämnden skall verka för
bl. a. saraordning av sådan samhällsinforraation sora behövs för alt täcka
individens samlade informationsbehov. Nämnden skall också verka för att
samhällets resurser för informationsverksamhet utnyttjas mera rationellt.

För
all alla berörda medborgare skall nås av information om grundläggande
rättigheter och skyldigheter föreslås all statliga myndigheter, i den mån de
väljer dagspressannonsering sora elt raedel för all nå alla raedborgare, skall
införa annonser av i regel samma innehåll och format i samtliga dagstidningar.
Riktar sig informationen lill befolkningen i elt visst geografiskt område,
skall motsvarande gälla annonseringen i den regionala dagspressen.

1
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 56

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utdrag av protokoUet över finansärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 12 mars 1971.

Närvarande: statsministern PALME, rainistern för utrikes
ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIC
NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM, CARLSSON.

Chefen för finansdeparteraentet, statsrådet Sträng,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
förbättrad samhällsinformation och anför.

I prop. 1971: 1 (bil. 9 s. 100) har Kungl. Maj:t föreslagU
riksdagen atl, i avvaktan på särskild proposilion i äranel, lill Kostnader för
viss statlig annonsering för budgetåret 1971/72 beräkna etl förslagsanslag av
10 raUj. kr. Vid rain anmälan av förevarande anslag förklarade jag att jag
avsåg atl senare föreslå vissa åtgärder för att förbättra samhällsinformationen.
Jag anhåller all nu få la upp dessa frågor.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 maj 1967
tillkallade dåvarande chefen för justitiedepartementet sakkunniga för atl
utreda frågan ora vidgad samhällsinformation ra. m. De sakkunniga, vilka antog
namnet Informationsulredningen, har den 23 oktober 1969 avlämnat betänkandet (SOU
1969: 48) Vidgad samhällsinformation.

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgelts av hovrätten över Skåne och
Blekinge, rikspolisslyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, lagberedningen,
styrelsen för internationell utveckling (SIDA), totalförsvarets
upplysningsnämnd, socialstyrelsen, arbelarskyddsstyrelsen, riksförsäkringsverket,
postverket, statens vägverk, statens trafiksäkerhetsverk, statskontoret,
statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket, centrala folkbokförings- och
uppbördsnämnden, statens personalutbildningsnämnd, universilelskanslersämbetet
med bifogande av yttrande av rektorsämbetena i Uppsala, Lund, Göteborg,
Stockholm och Umeå , skol-

' Landshövdingen Per Eckerberg, ordförande, direktören
Erik Braunerhielm, statssekreteraren Bengt Dennis, kanslirådet Åke Fors,
kanslirådet Manfred Nilsson, riksdagsledamoten Olle Svensson och förste
forskningssekreteraren Ursula Wallberg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

överstyrelsen,
lanlbruksstyrelsen, statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, statens
invandrarverk, statens planverk, statens vallenfallsverk, statens handikappråd
med bifogande av yttrande av De blindas förening , statens råd för samhällsforskning,
statens lanlbmksinfor-raation, statens konsuraentråd, länsstyrelserna i
Malmöhus, Värmlands med bifogande av yttrande av drätselkammaren i Karlstad, länsnykterhetsnämnden
i Värmlands län, Värmlands läns landstings förvaltningsutskott och
Handikapporganisationernas centralkommitté i Värmland , Västmanlands och
Älvsborgs län, utredningen om författningspublicering, 1969 års radioutredning,
AB Allmänna Förlaget (ALLF), Sveriges Radio AB, Statsföretag AB, Svenska komraunförbundel.
Svenska landstingsförbundet, Försäkringskasseförbundel, Kooperativa förbundet
(KF), Stockholms handelskammare. Svenska annonsörers förening. Svenska
företagares riksförbund. Svenska journalistförbundet. Svenska reklambyrå
förbundet. Svenska lidningsutgivareföreningen (TU), Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO), Sveriges arbelsledareförbund (SALF), Sveriges grossislförbund,
Sveriges industriförbund, Sveriges marknadsförbund, Sveriges public relations förening.
Tidningarnas Telegrambyrå (TT) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Vidare
har yttrande inkommit från Svenska utbildningsförlaget Liber AB och Föreningen
Svensk fackpress.

Informationsutredningen

Utredningens
grundsyn på samhällsinformationen

Inledande
synpunkter

Utredningen
anger två huvuduppgifter för samhäUsinforraationen, nämligen dels att göra
medborgarna medvetna om sina rättigheter och skyldigheter, dels att möjliggöra
för medborgarna att hävda sina idéer och intressen i den demokratiska processen
och därmed påverka samhällsutvecklingen.

Behovet
av information om rättigheter och skyldigheter påverkas av bl. a. den offentiiga
sektorns tillväxt. Samhällsorganen har vidgat sina insatser inom traditionella
områden samtidigt sora samhället har engagerat sig i en rad nya frågor. Den
offentliga verksamheten har också blivit allt mera servicebelonad, dvs. den har
inriktats på all ge medborgarna hjälp, råd och andra tjänster. Detla har ställt
ökade krav på samhällsinformationen som enligt utredningen inle alltid har uppfyllts.

En
annan faktor av betydelse för behovet av information är den snabba föränderlighelen
i samhället. Det allmännas insatser måste snabbt och smidigt anpassas till nya
lägen och nya målsällnmgar. In-

If
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 56

opaginerad Kontrollera mot PDF

formationen bör sättas in samtidigt med att, eller helst
innan, nya samhällsingripanden kommer till slånd. Det har enligt utredningen
hänt atl regering och riksdag genom lagstiftning lagt nya skyldigheter på medborgarna
utan att sörja för information om konsekvenserna av lagen. Del har kanske inle
ens funnits någon rayndighel som varit behörig att lämna sådan upplysning del
administrerande organet kan ha inrättats först vid den tidpunkt då lagen trätt
i kraft. De berörda medborgarna har därför inte informerats förrän en lid efter
lagens ikraftträdande.

Förutsättningarna för samhällsinformationen har förändrats
på gmnd av befolkningskoncentrationen lill tätorterna. Möjligheterna att nå allmänheten
i storstäderna och i glesbygderna blir olika, behovet av inforraation
utvecklas också olika. Masskommunikation har blivit viktigare än personlig
kontakt. Förutsättningarna för samhällsinformation har vidare påverkals av den
administrativa rationaliseringen och dalatekniken. Denna har bl. a. lett till
att man kunnat finna former sora har minskat informationsbehovet. Överföring av
t. ex. bidrag i olika syften kan sålunda automatiseras, dvs. ske ulan särskild
ansökan från de förmånsberältigade. Också schabloniseringar av bestäraraelser
beträffande såväl rättigheter som skyldigheter minskar behovet av informationsåtgärder.

Beträffande den information som krävs för att medborgaren
skall kunna fungera i den demokratiska processen gäller alt den raåste förraedla
kunskap om hur samhällets olika funktioner och institutioner verkar och
samverkar. Endasl genom kunskap om hur han kan påverka samhällsutvecklingen och
utöva sin medbestämmanderätt kan medborgaren förväntas hävda sina idéer och
intressen på del sätt som demokratin kräver. I detla sammanhang har skolan en
grundläggande betydelse. Det överordnade målet för samhällets utbUdningsverksamhet
har under senare år förändrats i etl i della sararaanhang viktigt avseende. I
stället för att främst lära ut fakta är man nu mera inriktad på att öka elevernas
förmåga all samla, kritiskt bearbeta och sammanställa information. Detla är en
långtgående ambition som kan förväntas få stor betydelse för medborgarens
förutsättningar atl spela en aktiv roll i den demokratiska processen.

I den debatt om lösningar av samhällsfrågor som ständigt
försiggår i en demokrati spelar de politiska partierna och
organisationsväsendet den avgörande rollen. Givelvis är arbetet på samhäUets
omdaning och den fortiöpande politiska debatten av grundläggande betydelse för
samhällsinformationen i dess vidaste bemärkelse. Utredningen påpekar att
partierna och organisationerna blivit massrörelser, till vilka en stor del av
medborgarna är knutna som aktiva medlemmar. Bland sina medlemmar bedriver
partierna också, ofta i samarbete med folkligt förankrade
bildningsorganisationer, en orafaltande Studieverksarahel i sara-hällsfrågor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I
detla saramanhang understryker utredningen också den roll som dagspress,
fackpress, radio och TV har, inle minst genom rapportering från olika
verksamhetsfält i samhället.

Utredningen
har med hänvisning lill sina direktiv avgränsat sill uppdrag till alt gälla
information som är en följd av statsmakternas, landslingens och kommunernas
beslut. Myndigheterna kan inle utöver sina inslmklioner tUldelas någon aktiv
roll som opinionsbildare i sin informa-lionsverksarahet, som alltså
huvudsakligen komraer all omfatta information om rättigheter och skyldigheter.

Samhällsinformationens
uppgifter kan emellertid inle inskränkas till all gälla enbart förmedling av
"neutrala" kunskaper om rättigheter och skyldigheter. Syftet måste
ofta vara all genom kunskapsförmedling förändra eller förslärka medborgarnas
egna värderingar och beteenden. Exempel härpå är förebyggande åtgärder mot
narkotikamissbruk eller mot balansproblem på arbetsmarknaden.

Med
hänsyn lill atl etl enormt informationsutbud utgör en belastning för den
enskilde medborgaren framhåller utredningen all strävan bör vara all minimera
behovet av löpande informationsåtgärder genom atl beakta informationsbehovet på
ell tidigt stadium i del löpande reformarbetet. Informationsproblera kan ofta
lösas antingen genom särskilda informationsåtgärder, vilket medför vissa
kostnader som bör ses som en del av kostnaden för reformen, eller genom en ökad
grad av "automatisering", vilket också kan leda lill ökade
kostnader. Vid denna avvägning bör önskeraålel om all begränsa
informationsbehovet medföra atl "automatiska" lösningar eftersträvas.

Utredningen
pekar härvidlag på de möjligheter som öppnats genom nya metoder och hjälpmedel
för insamling och bearbetning av dala.

Myndigheternas
kontaktåtgärder

Varje
myndighet som svarar för någon typ av service till allmänheten står
nödvändigtvis i kontakt med denna allmänhet. Med allmänhet förslås då inle
enbart fysiska personer ulan även förelag, organisationer, utbildningsanstalter
etc.

Denna
kontakt kan vara personlig, t. ex. vid telefonsamtal, brevväxling eller direkt
sammanträffande.

När
det gäller kontakt med en större grupp människor måste man tillgripa
kontaktformer av mera indirekt natur, dvs. information distribuerad via press,
radio, TV, masskorsband, affischering, fUm, utställningar ra. m.

Vid
val av kontaktform, eller avvägning mellan olika kombinationer, bör enligt
utredningen bl. a. beaktas all personUg kontakt i allmänhet kräver en större
insats av lid och andra uppoffringar såväl för den enskilde som för
myndigheten. Andra faktorer sora bör beaktas är t. ex. arten av upplysningar
som skall förmedlas, antalet mottagare, deras

opaginerad Kontrollera mot PDF

kunskaper,
utbildning, erfarenheter, mediavanor och geografiska spridning.

Ju
mera allmängiltiga och okomplicerade upplysningarna är och ju fler mottagare
som skall nås av informationen desto bättre lämpar sig den indirekta
kontaktformen. Om myndigheten väljer den personliga kontaktformen spelar ijänsleraäimens
personliga kompetens en väsentlig roll. För att svara på en fråga krävs ofta
stor kunskap och överblick över hela verksamhetsområdet.

Den
personliga kontakten är därför ofta en dyr kontaktform utan alt för den skull
alltid vara överlägsen andra former. Utredningen påpekar atl myndigheterna
kraftigt prioriterat personlig kontakt uppenbarligen mera på grund av
tradition än på grund av systematiska överväganden. SamhäUsutvecklingen har
gjort sådana traditionella kontaktformer föråldrade i många samraanhang.

En
raera systematisk bedömning av informationsfrågorna bör kunna leda tUl
uppenbara rationaliseringsvinster. Den indirekta kontaktformen kan t. ex.
utnyttjas för alt utjämna säsongvariationer i arbetsbelastningen som annars
komplicerar personaldiraensioneringen. Mängden inforraation kan då nämligen
varieras kanska kraftigt inom ramen för en fast personaluppsättning.

Under
senare år har man allt starkare betonat, att myndigheternas verksamhet måste
vara konsumentinriktad, dvs. anpassad till allmänhetens behov och önskemål.
För atl åstadkomma delta måste beslut och åtgärder kunna grundas på ett
fortlöpande och ömsesidigt utbyte av information mellan medborgarna och de offentiiga
organen. Väsentligt j sammanhanget är också atl den enskilde skall kunna
efterfråga information, dvs. själv kunna bestämma tidpunkten för alt erhålla
upplysningar. Myndigheterna måste därför, som elt led i det normala informationsarbetet,
vara beredda att besvara allraänhetens frågor. Denna beredskap kan i många fall
beslå i alt hålla standardbrev, broschyrer etc. tillgängliga.

Ofta
är del emellertid svårt för den enskilde all vela eller få reda på, vilken
myndighet som är behörig i ell visst ärende. På senare lid har man därför
diskuterat olika uppslag rörande lokala informationscentraler eller central
telefonservice för förfrågningar från allmänheten. Internationell erfarenhet,
liksom också erfarenheterna från den år 1968 på försök inrättade lelefonservicen
"Fröken Landsting" i Stockholms läns landsting, tyder enligt
utredningen på att behov av sådan service föreligger. Utredningen uttalar
därför förhoppningen, atl idén raålte prövas i olika former på flera ställen i
landet. Del påpekas all allmänheten inte alltid kan skilja på ärenden som
handläggs av staten, korarauner resp. landstingen, varför del kunde vara
motiverat med en samordnad verksarahet, kanske integrerad i en eventuell
framlida regional och lokal konsumentverksamhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ambitionsnivå
för olika typer av samhällsinformation

Utredningen skiljer mellan två slag av
samhällsinformation, nämligen dels sådan sora på ell avgörande sätt berör den
enskilde medborgaren, dels sådan som för den enskilde är av mindre betydelse
men där samhällets intresse av atl uppnå en viss effekt genom information är
stort.

Del första slaget av samhällsinformation avser information
ora rättigheter och skyldigheter saral om beslut och samhällsåtgärder i övrigl
som varje berörd medborgare bör känna till. Som exempel på sådan information
nämns information ora sociala förmåner, rätt all della i allmänna val och
skyldighet att avge deklaration. För denna typ av information anser
utredningen all kravet på samhället skaU ställas högt och principen bör vara atl
alla berörda medborgare skall ges Ukvärdig information.

Det andra slaget av samhällsinformation avser sådana fall
då den enskilde inte riskerar all gå miste om någon förmån eller kunskap om
någon lagfäst skyldighet. Dessa fall kan i stället gälla risker för samhället
alt inle kunna genomföra vissa åtgärder utan effektiv medverkan från
medborgarnas sida. Den typ av information som här avses kan t. ex. syfta lill
att tillfälligt nedbringa Irafikintensilelen på en viss vägsträcka eller åstadkoraraa
en temporär minskning av vattenförbrukningen.

För sistnämnda slag av samhällsinformation är del inle
nödvändigt att ställa kravet på likvärdig information lill alla. Avgörande är
om den av samhället önskade effekten uppnås.

I fråga om den samhällsinformation som orafallas av kravet
på likvärdig information gäller all konlaklåtgärderna måste differentieras med
avseende på utformning, kanaler och frekvens. Endast härigenom kan medborgare
med olika beteende-, erfarenhets-, kunskaps- och ul-bildningsmässiga
förutsättningar få elt likvärdigt utbyte av myndigheternas konlaklålgärder.

Utredningen framhåller alt myndigheterna inte okritiskt
bör tillämpa de principer som gäller för reklamens val av media. För detta val
gäller lönsarahelsawägningar av en art sora inte är relevant i offentlig,
allmännyttig verksamhet. I reklamsammanhang har man endasl anledning atl påla
sig kontaktkostnader per individ i förhållande lill del förväntade värdet av atl
länkbara konsumenter nås med information.

Åtskilliga människor som bör få del av samhällsinformation
har sådana massmediavanor att de inte kan nås lill låga kontaktkostnader per
individ. Människor i glesbygd läser t. ex. ofta bara en tidning med tät
spridning men liten lotalupplaga. Miinga kan också genora utbildningshandikapp
eller andra omständigheter ha svårare all tillgodogöra sig informaiionen. Dessa
människor kan: ofta vara i särskilt storl behov av del samhällsstöd som informaiionen
gäller. Utredningen framhåller all konlaklålgärder sora riktas till dessa
människor givelvis måste tillåtas

2 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 56

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

kosta
mer än vad som är fallet för den genorasnittlige medborgaren. Principen bör
vara atl myndigheterna ger samraa likvärdiga information även till människor sora
av kostnadsraässiga eller mediatekniska skäl är svårtillgängliga.

Utredningen
understryker all detla är elt principiellt krav. I praktisk tillämpning tvingas
raan av tekniska och ekonomiska skäl alt göra avsteg härifrån. Myndigheterna
måste i varje enskUt fall avgöra hur långt kravet på likvärdig information bör
drivas.

I
den mån myndigheterna väljer dagspressannonsering som etl led i en systematiskt
planerad informationsåtgärd avsedd atl nå alla medborgare, bör man enligt
utredningens mening annonsera i saratliga dagstidningar raed i regel
likformiga budskap. Regeln får motsvarande tUlämpning regionall då
annonseringen avser befolkningen i ett visst geografiskt område. Med likformigt
budskap menas all budskapet skall ha samma innehåll och form i samtliga
dagstidningar. Huruvida samma format (storlek) skall användas bör avgöras med
ledning av undersökningar beträffande mottagarnas observation och
kunskapshämtning i förhållande lUl respektive annonsformal i skilda tidningar.
På grund av nuvarande brister i beslutsunderlaget bör en formaldifferenliering
tillämpas restriktivt.

Vid
bedömningen av denna fråga har utredningen uteslutande utgått från den
enskildes räll lill likvärdig information om rättigheter och skyldigheter samt
om övriga sådana beslut och samhällsåtgärder som berör denne. Utredningen har inle
anlagt pressekonomiska synpunkter på frågan. En konsekvens av principen är
likväl all också mindre tidningar och s. k. andratidningar blir delaktiga av
myndigheternas annonsering.

Informationen
i planeringsprocessen

Myndigheterna
är i allmänhet ålagda flera uppgifter med olika mål och ambitionsnivå. För
varje uppgift utarbetar myndigheten någon form av arbetsprogram eller plan som
utvisar vilka åtgärder som skall vidtas och hur dessa åtgärder skall samverka.
Arbetsplaneringen bör omfatta beräkningar av åtgärdernas effekter och
kostnader. Konlaklålgärder behövs i allraänhel sora en komplettering lill
andra åtgärder, raen kan också ofta ersätta andra åtgärder. De skall dock
alltid samspela med övriga åtgärder för all på effektivaste vis uppnå givna
mål. Utredningen framhåller all kontaktverksamheten därför bör planeras och
budgeteras samordnat med de övriga åtgärderna.

Åtgärden
all informera allmänheten och kostnaden för della måste avvägas raot andra
målinriktade åtgärder inora varje verksamhet. Del framstår alltså som skäligen
ointressant all ställa informationsåtgärder inom olika program mot varandra i
budget- och planeringssamraan-hang. Med hänsyn härtill finner utredningen alt
del inle går all göra

s. 9 Kontrollera mot PDF

några
norraativa uttalanden ora kostnaden för samhällsinformation i framtiden utan atl
la stäUning lill den totala verksamheten inora myndigheterna.

Målformulering
och effektmätning

Myndigheternas
konlaktveiksamhel skall förmedla kunskaper och därigenom ge sakligt underlag
för den enskildes beteende. Utredningen framhåUer atl del är nödvändigt atl kommunikalionsmål
anges som reaktionsmål, dvs. som mottagarnas åsyftade reaktioner tUl följd av
den överförda informaiionen. Dessa reaktioner skall givetvis slå i samklang raed
del överordnade målet som gäller för ifrågavarande program.

Målet
för en viss kontaktålgärd bör alltså om möjligt anges i kvantitativa eller
kvalitativa mått på förändringsinriklning och förändrings-grad rörande
beteendet hos viss del av allmänheten. Även tidpunkten för den åsyftade
beteendeförändringen måste anges. Målformuleringar bör dokumenteras skriftligt.

Som redan närants anser
utredningen inle alt samhälleliga organ uteslutande kan bygga på
erfarenheterna från näringslivets kontaktverksamhet. Samhällets organ måste
därför själva experimentera sig fram lill effektiva informationsvägar.
Utredningen anser därför all del måste skapas resurser för bedöraning av
massmediernas roll och värden i myndigheternas kontaktverksamhet i långt
större utsträckning än som hittills skett. Sådana resurser bör direkt anknytas lUl
myndigheternas löpande kontaktverksamhet genom att man systematiskt mäter och
utvärderar effekterna av de konlaklålgärder som vidtas. Serier av mätningar beträffande
effektskillnader i allmänhetens informalionsobservation, medvetenhet,
kunskaper och värderingar vid användande av olika mediakanaler och olika utformningar
av budskap bör ge en erfarenhetsmassa som väsentligt förbättrar möjligheterna
all lill rimlig kostnad ge medborgarna likvärdig information. Vidare anser
utredningen all samhället bör satsa på generös differentiering av konlaktålgärdernas
utformning, kanaler och frekvens så länge man saknar mycket av den kunskap som
möjliggör mer nyanserade avvägningar av resurser för kontaktverksamhet.

Utredningens
förslag

Statligt
konsultorgan för rådgivning i informationsfrågor

Utredningen
föreslår all ell centralt statiigt organ för rådgivning i informationsfrågor
till myndigheterna inrättas.

För
atl en myndighet skall kunna handlägga sin kontaktverksamhet på ell
systematiskt och effektivt sätt krävs atl elt flertal experter engageras i
verksamheten. Sådan personal kan inte kontinuerligt och lill

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

full kapacitet utnyttjas av en enskild myndighet.
Myndigheterna anlitar därför utomstående konsulter. En tämligen fyllig
redogörelse för annonsbyråmarknaden och dess funktionssätt lämnas av
utredningen. I anslutning härtill anförs vissa kritiska synpunkter på
reklambyråbranschen med avseende på dess möjligheter att tillgodose
myndigheternas behov av service. Denna kritik består bl. a. i att reklambyråbranschen
och olika mediaföretag inte i någon högre grad engagerat sig i att förbättra
sill beslutsunderlag och informationsföretagens verksamhet bygger enligt
utredningen alltjämt i hög utsträckning pä intuition i stället för på
dokumentation. Det framhålls att samhället måste la egna initiativ för atl
säkerställa att rikligt beslutsunderlag tas fram.

Tidigare framförda uppslag atl inrätta en statlig
reklambyrå avvisas dock. 1 stället bör myndigheterna kunna välja bland hela
marknadens utbud av konsulttjänster.

Utbytet av de privata konsulternas rådgivning skulle
emellertid enligt utredningen kunna vara större än del nu är. Orsaken till
förekommande brister återfinns i inte ringa utsträckning på kundsidan. Elt
centralt rådgivningsorgan skulle därför kunna hjälpa myndigheterna atl bli
rationella köpare av tjänster från den fria marknadens informationskonsul-ler.

Utredningen föreslår att det centrala rådgivningsorganet
får formen av ell bolag, direkt underställt ett statsdepartemenl. Staten skall
från början vara ensam aktieägare, men kommuner och landsting bör senare
beredas möjlighet att genom sina förbund bli ägare till högst hälften av
aktierna.

Friheten atl köpa kreativa tjänster från vidaste möjliga
marknad samraanhänger raed förmågan att kunna överblicka utbudet och samordna
olika kreativa tjänster lill homogena konlaklålgärder. Enligt utredningens
mening bör upphandlings- och samordningsuppgifter utgöra den ena delen av
bolagets service till myndigheterna. Den andra delen bör utgöras av rådgivning
till verksledningar och befattningshavare i övrigl med centrala
planeringsuppgifter. Denna rådgivning bör syfta till att få kontaktverksamheten
integrerad i de överordnade verksamhetsprogram-raen redan på planeringsstadiet.

De upphandUngstjänsler som utredningen tänker sig alt
bolaget skall erbjuda myndigheterna omfattar bistånd vid upphandling av
kreativa konsulttjänster, produktion av informationsraaterial,
undersöknings-tjänster (förprövningar och effeklmätningar) och även mediaulrymme.
Bolagels medverkan bör omfatta planläggning, produktion, genomförande och
uppföljning av informationsprojekt. Om bolaget samordnar all extern medverkan i
myndigheternas informationsprojekt bör myndigheterna kunna avlastas
administrativt, samtidigt som bolagels specialkunskaper i informationstekniska
frågor bör kunna leda lill en bättre komraunikalionseffekt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

En önskan hos myndigheterna att omsätta begränsade
informationsanslag i största möjliga volym informationsmaterial har enligt
utredningen inneburit atl myndigheterna i alltför liten grad utnyttjar förprövningar
och effektmätningar som medel att öka precisionen i kontaktverksamheten.
Bolaget bör här kunna fungera som samordnande instans. Dels skulle kostnaderna
för undersökningsinsatser härigenom kunna slås ut på flera kontaktåtgärder
genom alt t. ex. en intervjuundersökning innehåller frågor beträffande flera
områden, dels skulle bolaget löpande registrera kunskaper, värderingar och
handlingsmönster som underlag för kontaktverksamheten. Även
uppföljningsverksamheten skall enligt utredningen genomföras av utomstående
organ. Bolagets insatser inskränker sig alltså till samordning, planering och
upphandling.

Bolaget bör också kunna påverka forsknings- och
utvecklingsarbetet inom masskommunikationsomrädet genom att följa utvecklingen
pä området, bekantgöra resultaten av detla arbete och ta initiativ till
fortsatta forsknings- och utvecklingsinsatser.

Det är en styrka att bolaget är direkt engagerat i
praktisk kontaktverksamhet. Bolaget skall förmedla forsknings- och
utvecklingsrön till den praktiska verksamheten och återföra erfarenheter
därifrån lill utvecklingsarbetet. Därigenom kan enligt utredningen skapas en
koppling mellan teori och praktik som tidigare saknats i myndigheternas kontaktverksamhet.

Slutligen skulle bolaget enligt utredningen kunna fylla en
väsentlig uppgift genom att främja samordning av samhällets olika informationsinsatser.
En individ är ofta i behov av en kombination av samhällsåtgärder som handläggs
av olika myndigheter. Den stelhet som är resultatet av gränsdragningar i
förvaltningen motverkas emellertid av olika former för samverkan mellan
myndigheter. Rätt handlagd kan samhällsinformationen vara ett instrument och
ett uttryck för den helhetssyn som utgår från individens samlade behov.

De fördelar som ligger i samlad upphandling genom bolaget
anser utredningen vara så uppenbara, atl något obligatorium för myndigheterna
att utnyttja bolaget beträffande upphandling av mediautrymme, produktion av
informationsmaterial och kreativa tjänster inte torde vara nödvändigt. Vad
gäller upphandling av undersökningstjänster är sakläget enligt utredningens
uppfattning ett annat. Här krävs en kraftig utvidgning av verksamheten.
Resultatet bör bli bättre, samtidigt som kostnaderna kan begränsas, om denna
verksamhet hålls ihop och samordnas centralt. Utredningen finner det därför
nödvändigt atl myndigheterna åläggs atl anlita bolaget för upphandling av
tjänster i anslutning lill förprövningar, effeklmätningar och liknande
undersökningar.

Utredningen behandlar företrädesvis myndigheternas behov
av ökad informationsrådgivning och framhåller alt bolaget under de första åren

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

måste ge företräde åt myndigheternas behov av service.
Bolaget bör emellertid i princip ha rätt alt fritt få söka sina kunder inom
alla sektorer. Konsultbolagets service skall enligt utredningen vara avgiftsbelagd.
Prispoliliken skall vara sådan att samtliga kostnader läcks av intäkter i
rörelsen. TUl rörelsens kostnader räknas då också kostnader för utvecklingsarbete
som inte kan hänföras till viss rayndighel eller lill ett avgränsat uppdrag,
kostnader för personalens vidareutbildning samt kapitalkostnader, innefattande
skälig avkastning på insatt kapital.

Vidgade medel för kontaktverksamheten

Utredningen finner det omöjligt för myndigheterna att med
nuvarande anslag i rimlig utsträckning kunna tUlgodose kravet på sarahällsinformation
till medborgarna. Den diskriminering i inforraationshänseende av vissa medborgarkalegorier
som förekommit beror till stor del på otillräckliga medel.

Utredningen
anser vidare atl den eftersträvade systematiseringen och effektiviseringen av
kontaktverksamheten ges bättre förutsättningar vid en utökning av verksamheten.
En integrerad syn på informationsfrågorna bör också leda till
rationaliseringar genom alt samhället kan informera i stället för att vidta
andra åtgärder. Som elt exempel på atl etl sådani alternativlänkande kan vara
samhällsekonomiskt lönsamt nämner utredningen hälso- och sjukvårdsområdet.
Intensiv information om viktiga hälso- och kostvanor skulle minska behovet av
betydligt mera kostnadskrävande sjukvård.

Utredningen
konstaterar all rayndigheterna inte i någon högre grad har begärt medel för
vidgad kontaktverksamhet i sina anslagsframställningar för budgetåret 1970/71
trots att företrädare för utredningen gått igenora raedelsbehovet för
information under budgetåren 1970/71 och 1971/72 med representanter för ett
tiotal myndigheter vars verksamhet ligger inom områden med ett påtagligt
informationsbehov.

Enligt utredningens mening är del dock angeläget att medel
finns tiUgängliga för kontaktverksamhet när bättre motiverade och mer preciserade
planer framkommer.

Med hjälp
av del föreslagna konsultorganel anser utredningen all del bör vara möjligt att
snabbt utarbeta planer, för vilkas genomförande medel bör beviljas med kort
tidsfrist och utan atl invänta behandlingen i den gängse budgetprocessen.
Utredningen föreslår därför alt medel anvisas som ett reservationsanslag under
sjunde huvudtiteln atl disponeras av Kungl. Maj:t efter myndigheternas äskande
i särskild ordning. Utredningens förslag, som alltså framlades hösten 1969,
innebar att 30 railj. kr. skulle anvisas för ändamålet budgetåret 1970/71 och
50 milj. kr. budgetåret 1971/72. Utredningen förutsatte alt myndigheterna
under de båda budgetåren skall vinna sådan erfarenhet all medels-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

behovet därefter kunde läckas inom ramen för den gängse
budgetprocessen.

En ledamot
uttrycker i elt särskilt yttrande tveksamhet liU tanken på elt särskUt anslag
för information, särskilt som uppräkningen av anslagen framstår som alltför
snabb mot bakgrund av nuvarande anslag för information. Han framhåUer att
utredningens grundsyn innebär alt konlaklålgärder utgör komplement och ibland
alternativ lill andra åtgärder inom myndigheternas verksamhetsprogram. Anslaget
bör därför avvecklas snarast möjUgl för alt i stället integreras i myndigheternas
ordinarie raedelsanvisning. Det är också av vikt att anslagels storlek
anpassas lill vad rayndigheterna förmår utnyttja effektivt och meningsfuUt. I
annat fall riskerar man atl myndigheterna fortsätter alt särbehandla
kontaktverksamheten.

UtveckUng av pressombudsmannafunktionen

I pressombudsmannafunktionen har raan ofta överbelonal
viklen av tillfälliga åtgärder i direkt anknytning lill specifika händelser, t.
ex. anordnande av presskonferenser och utsändandet av pressraeddelanden i
samband med reformförslag, remissyttranden, invigningar etc.

Enligt
utredningens mening bör pressombudsmannafunktionen koncentreras lUl
kontinuerliga kontakter raed nyhetsmediernas redaktionella personal. Pressombudsmannafunktionen
skulle således i första hand inriktas på den långsiktiga uppgiflen alt
förbättra förvaltnings-journalistiken genom att vidga kunskapen om
myndigheterna och deras verksarahet.

För alt
kunna inhämta kunskap om utvecklingen inora myndigheten och snabbi föra den
vidare raed beaktande av rayndighelens policy bör enligt utredningens raening
pressombudsmannen som regel vara direkt underställd myndighetens chef. I
kommunalt sammanhang är en placering av pressombudsmannen eller motsvarande
befattningshavare direkt under kommunens styrelse mest ändamålsenlig.

Utredningen
anser all ell tiotal tjänster som pressombudsraan bör nyinrättas snarast och
fler på längre sikt inom myndigheterna. Den finner det också angelägel att fler
landsting och primärkorarauner överväger all inrätta tjänster för
pressombudsmän.

Utbildning

F. n. saknar oftast myndigheternas chefer och
administrativa ledningspersonal med planeringsuppgifler den utbUdning och
kunskap om komraunikalionsläran sora krävs för all kontaktverksarahelen skall
kunna samordnas med övriga åtgärder i myndigheternas verksamhetsprogram. Också
inom slalsdeparlementen gör sig denna kunskapsbrist gällande med resultat atl
myndigheterna har svårt all få gehör för budgetförslag avseende
kontaktverksamhet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

För att komma till rätta med dessa problem krävs
utbildning av myndigheternas ledningspersonal och tjänstemän inom stalsdepartemenlen.

Myndigheternas informationstjänstemän och övrig personal
som engageras i kontaktverksamheten är ofta inte tillräckligt kvalificerade
för all på riktigt sätt handlägga del informationstekniska arbetet. Också med
avseende på dessa personalkategorier krävs utbildningsinsatser.

Utredningen föreslår att utbildning i kommunikationslära
och in-formationstekniskl arbete samordnas för hela förvaltningen i två slags
kurser med inriktning på envar av de nämnda personalkategorierna.

En första ulbildningsetapp skulle omfatta två år och
genomföras av statens personalutbildningsnämnd. Enligt utredningens förslag
skulle 1 400 personer nås under 56 kurser.

Utredningen räknar med atl motsvarande utbildning äger rum
på del kommunala området genom kommunförbundet och landstingsförbundet vid
deras egna skolor i samarbete med statens personalutbildningsnämnd.

För statens del beräknas kostnaderna förutom kostnader
för kursdeltagarnas löner till 1 milj. kr. för det föreslagna
tvåårsprogrammet.

Remissyttrandena Allmänna synpunkter

Några remissinstanser anser att utredningen har begränsat
sitt uppdrag alllför starkt. Sålunda anser statens trafiksäkerhetsverk,
statens råd för samhällsforskning, statens konsumentråd och TCO atl utredningen
borde ha belyst frågan om informationen från allmänheten till myndigheterna.
Svenska kommunförbundet anför atl avgränsningen till statsmakternas,
landstingens och kommunernas beslut och de föreskrifter som meddelas på grundval
av dessa kan synas väl snäv, men att förbundet kan förslå dess nödvändighet om
man i denna omgång skall komma till någorlunda snabba beslut.
Trafiksäkerhetsverket, universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, statens
lantbruksinformation och TCO anser skolans roll otiUräckligl belyst.

Alla remissinstanser som berört frågan anser i likhet med
utredningen att informationsverksamhet bör ses som en integrerad del av
verksamhetsplaneringen. Trafiksäkerhetsverket menar atl utredningen mera
ingående borde behandlat informationens roll som en av de många åtgärder som
myndigheter har lill förfogande för atl uppnå en angiven målsättning. Del hade
varit önskvärt alt utredningen närmare gått in på metodiken för
programplanering, olika principtyper av information och vilken roll olika
typer av information kan ges i ett ål-gärdsprogram.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Flera remissinstanser tar upp informationsfrågan ur
speciella målgruppers synpunkt. Socialstyrelsen, statens handikappråd och Han-dikapporganisaUonernas
centralkommitté i Värmland understryker vikten av att hänsyn tas lill de
handikappades situation och möjligheter att tillgodogöra sig information.
Sveriges industriförbund och Svenska företagares riksförbund framhåller betydelsen
av all näringslivet och organisationerna i tid underrättas om för dem
betydelsefulla bestämmelser, regler och förbud.

Statens planverk och Svenska annonsörers förening pekar på
betydelsen av samverkan med kommunerna i informationsfrågor, och Svenska
kommunförbundet understryker viklen av att hänsyn tas till kommunala
synpunkter vid information från statligt håll.

Likvärdig information

Principen om likvärdig information till alla berörda om rättigheter
och skyldigheter har av de remissinstanser som tagit upp saken behandlats
positivt. Även förslagel om annonsering i samtliga dagstidningar har i della
sammanhang fått ett övervägande positivt gensvar.

Statens
vägverk förordar dock en viss restriktivitet vad gäller annonsering. En
anhopning av statliga och kommunala annonser i pressen skulle kunnna medföra en
avtrubbning av allmänhetens benägenhet att läsa annonserna och därmed skulle
också annonseffekten reduceras. Trafiksäkerhetsverket anser att utredningen
överbetonar annonseringens roll och Sveriges marknadsförbund understryker
behovet av selektering vid val av informationsåtgärder. Statskontoret anser att
del ligger en fara i atl schablonisera samhällsinforraationens mediaval lill
förmån för dagstidningar. Den viktigaste ambitionen måste vara att ge alla
berörda medborgare likvärdig information, vilket framför allt kräver att in-formationsgivningen
med avseende på media, frekvens, språkbruk, bildmässig utformning m. m.
anpassas till medborgarnas olika förutsättningar all komma i kontakt med,
uppmärksamma, la del av och tolka budskapen. I avvaktan på atl
kunskapsunderlaget vad gäller olika medias förmåga att nå fram till
allmänheten ökar, anser statskontoret emellertid att den av utredningen
förordade mediavalsprincipen bör tjäna som en tumregel.

KF, SALF och TCO pekar på den fackliga pressens betydelse
i samband med allmän annonsering. Svenska journalistförbundet anser atl en
definition av seriöst utgivna tidningar är påkallad, då floran av gratisutdelade
s. k. annonsblad snabbi växer. Vidare anser förbundet att populärpressen
behandlats alltför kategoriskt.

TU
uttrycker en liknande uppfattning och anför atl ett lämpligl val av populärpresstidningar
utgör ett betydelsefullt led i en systematiskt planerad informationsåtgärd.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konsultbolag

De flesta remissinstanserna tillstyrker utredningens
förslag om inrättande av etl centralt rådgivningsorgan (konsultbolag) för
samhällsinformation.

Avstyrker gör hovrätten över Skåne och Blekinge,
riksrevisionsverket, statens lantbruksinformation, ALLF, TT och Sveriges
grossistförbund. Svenska företagares riksförbund ställer sig tveksamt.

Riksrevisionsverket anser atl fastställande av målsättning
för och planering av information i första hand bör ankomma på myndigheterna
själva. Eftersom genomförandet av informationsprojekt även av utredningen
förutsätts ske genom anUtande av redan existerande förelag skulle det
föreslagna bolaget endast fungera som mellanhand. Beträffande
mediaundersökningar, effeklmätningar och andra liknande undersökningar anser
verket atl de närmast är forskningsuppgifter för vilka medelsbehovet bör prövas
i samband med behovsprövning för forskningsändamål i övrigt.

TT anser sig inte kunna bortse från risken all det
föreslagna konsult-organet kan utvecklas till en statlig propagandacentral, etl
instrument för atl styra opinionen i en viss riktning i stället för alt
informera allmänheten på ett objektivi riktigt sätt.

Arbetarskyddsstyrelsen och utredningen om
författningspublicering ifrågasätter om myndighetsformen inte vore lämpligare
än den av utredningen föreslagna bolagsformen. Statistiska centralbyrån anser
alt vissa funktioner, som frågan om obligatorisk konsultation och frågan om
hänvisning till andra institut, är mindre lärapade att ingå i konsultbolaget.
Centralbyrån föreslår därför alt en central rådgivande nämnd försöksvis
inrättas med uppgift atl fungera som serviceorgan i de frågor som avser vidgad
samhällsinformation om den enskildes rättigheter och skyldigheter.

ALLF påpekar att företaget tillsammans med
Utbildningsförlaget redan arbetar inom informationsområdet med de uppgifter
som utredningen föreslagit att konsultbolaget skall få. Skulle elt
konsultbolag emeUertid tiUskapas bör delta samordnas med ALLF och Utbildningsförlaget.
Skolöverstyrelsen och Utbildningsförlaget ifrågasätter om bolagets uppgifter
icke skulle kunna förläggas lill redan inrättade, samhälleliga serviceorgan (ALLF
och Utbildningsförlaget). Liknande uppfattningar framförs av
lantbruksstyrelsen, statens lantbruksinforination, länsstyrelsen i Älvsborgs
län och Försäkringskasseförbundet.

Åtskilliga remissinstanser framhåller det nödvändiga i atl
en klar gräns skapas mellan konsultbolagets och ALLF:s verksamhetsområden och atl
forraerna för samordning undersöks. Bland dem som påtalar delta problera
återfinns socialstyrelsen, statskontoret, statistiska central-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

byrån, riksrevisionsverket, universitetskanslersämbetet,
lantbruksstyrelsen, planverket och SALF.

Statsföretag AB anser atl ett eventuellt bolag inte borde
inordnas direkt under ett departement utan ingå i Statsförelag.

Förslagel
att myndigheterna skall åläggas all upphandla samtUga un-dersökningstjänster
via konsultbolaget har mött motstånd från rikspolisstyrelsen, vägverket,
trafiksäkerhetsverket, statistiska centralbyrån, universitetskanslersämbetet,
skolöverstyrelsen, statens konsumentråd, vattenfallsverket, SACO och
Statsföretag AB. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser atl tvånget att anlita
konsultbolaget ej bör gälla regionala och lokala myndigheter utanför Stockholm.

Statistiska centralbyrån och trafiksäkerhetsverket
föreslår rapport-skyldighet i stället för obligatorisk upphandling vid
undersökningar.

Arbetarskyddsstyrelsen anser alt centralorganet ej bör ha
andra kunder än rayndigheter och atl servicen till de mindre och medelstora
myndigheterna särskilt bör beaktas.

Planverket ifrågasätter om inte organet bör åläggas direkt
produktiva (kreativa) uppgifter för de statliga myndigheternas räkning.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län anser att organet redan från början bör inrikta sin verksamhet
på inte bara statliga myndigheter ulan även kommunala. Därigenom skulle en
samordning bäst förverkligas. Ekonomiskt sett bör det också vara till fördel
med ett större företag som kan förses med distriktskontor ute i landet. En
förläggning av hela verksamheten till huvudsladsområdel är ur många synpunkter
ofördelaktigt. Även vägverket vill ha regionala kontor.

Vidgade medel för kontaktverksamhet

Ingen remissinstans har någon invändning mol utredningens
uppfattning atl del föreligger etl stort behov av vidgad samhällsinformation.
Flera remissinstanser, 1. ex. hovrätten över Skåne och Blekinge, kriminalvårdsstyrelsen,
statistiska centralbyrån och länsstyrelsen i Malmöhus län, uttrycker sig i
allmänna ordalag om behovet av vidgade medel för kontaktåtgärder utan att
närmare gå in på omfattningen av medelsbehovet.

Positiva
till utredningens förslag är bl. a. socialstyrelsen, vägverket, statskontoret,
statens konsumenlråd, länsstyrelsen i Västmanland, KF, Stockholms
handelskammare, TU och TCO.

Skolöverstyrelsen och statens invandrarverk anser de
föreslagna beloppen 30 railj. kr. del första året och 50 milj. kr. del andra
vara i underkant.

Del särskilda anslaget för information under två budgetår
har av flera remissinstanser ansetts olämpligt, ofta med hänvisning till utredningens
egen grundsyn att information bör utgöra en med övrig verk-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

samhet integrerad del. Några remissinstanser har dock
närmast avsett anslagskonstruktionen och ej medlens storlek när de anslutit sig
lill del särskilda yttrandet i frågan, t. ex. riksförsäkringsverket,
universitetskanslersämbetet, Sveriges industriförbund. Svenska annonsörers förening,
Svenska företagares riksförbund och Sveriges grossistförbund. Länsstyrelsen i Älvshorgs
län och SACO har dock angell alt del är medelstilldelningen som gjort att de
anslutit sig lill det särskilda yttrandet. Även lantbruksstyrelsen och statens
lantbruksinforination förkastar utredningens förslag. Riksrevisionsverket anser
atl utredningen inte har angett några bärande motiv för införande av ett
särskilt anslag för informationsverksamhet.

Utveckling av pressombudsmannafunktionen

De flesta remissinstanser som uttalat sig i frågan
tillstyrker utred-nngens förslag angående flera pressombudsmän. Kommun- och
landstingsförbunden tillstyrker förslaget men anser atl det snarare är informationstjänstemän
som behövs. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Värmlands län och
Sveriges public relations förening.

Endast TT uttrycker direkt skepsis mol en kraftig
utbyggnad av kåren av informationsmän och anger atl åtskilliga exempel finns
på atl informationsmannen hos en myndighet kommit atl bli en buffert mol
pressen i stället för en hjälp åt nyhetsmännen.

Pressombudsmännens organisatoriska inplacering i
myndigheterna enligt utredningens förslag har föranlett några invändningar. I
de myndigheter där särskild informationsenhet finns är del enligt SIDA
angeläget att den kontaktverksamhet som bedrivs gentemot massmedia samordnas
med myndighetens övriga utåtriktade kontakter, t. ex. med skolor, organisationer
och folkrörelser. Enligt SIDA:s erfarenhet underlättas detta om
pressombudsmannen ingår i samma enhet som övriga tjänstemän med externa
kontaktuppgifter. Vägverket framför en liknande uppfattning.

Postverket, vägverket och stålens lantbruksinforination
anser atl frågan om pressombudsmännen inte kan avgöras lösryckt ur det
allmänna sammanhanget utan bör behandlas i anknytning till varje myndighets
informationstjänst som helhet. Riksrevisionsverket framhåller alt det inle
alllid är nödvändigt att inrätta en särskild tjänst som pressombudsman, utan
att det ofta kan vara tillräckligt atl utse en befattningshavare atl vara
kontaktman med pressen.

Utbildning

Förslaget om utbildning av statsmyndigheternas chefer och
administrativa ledningspersonal, informationstjänstemän och övrig i kontaktverksamheten
engagerad personal i kommunikationslära och informa-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

tionsteknik har fått ett mycket positivt mottagande av
remissinstanserna. Några har dock avvikande meningar, främst i fråga om
ambitionsnivån.

Skolöverstyrelsen anser den föreslagna utbildningen vara
för klent dimensionerad. Utbildningen av administratörerna bör omfatta etl större
antal tjänstemän inom varje myndighet, medan utbildningen av informationstjänstemännen
måste ges en väsentligt större omfattning än den föreslagna femdagarskursen. En
utbildningsverksamhet med deri dimensionering som utredningen föreslagit kan endasl
få marginell effekt. Trafiksäkerhetsverket anser atl de kurser utredningen
föreslår inte kan anses fylla kravet på gruhdläggande utbildning på längre
sikt. Statistiska centralbyrån däremot anser behovet av den föreslagna utbildningen
vara något mindre än vad utredningen hävdar.

Svenska annonsörers förening anser administrationskursen
motiverad men förordar atl specielll utbildade informationstekniker anställs.

Riksrevisionsverket, som anser del vara orealistiskt all
genomföra kurserna omedelbart, pekar på möjligheterna atl samordna ifrågavarande
utbildning med annan personalutbildning. Statens personalutbildningsnämnd
framför liknande synpunkter och ser möjligheter all åtminstone delvis
tillgodose utbildningsbehovet inom ramen för nämndens reguljära
chefsutbildning. Dessa remissinstanser liksom lantbruksstyrelsen anser vidare atl
utbildningen lill en början bör bedrivas som försöksverksamhet. Enligt
statskontorets mening bör personalutbildningsnämnden endasl handha
kursadministrationen medan konsultbolaget bör göras formellt ansvarigt för
utbildningen.

Departementschefen

Olika utvecklingstendenser i samhället har lett lill atl
behovet av samhällsinformation både har ökat och förändrat karaktär. Informationsutredningen
har särskUl framhållit den offentliga sektorns tillväxt och alltmer servicebelonade
inriktning samt den starka föränderlighelen i samhället.

I takt med välfärdssamhällets utbyggnad har också
samhällets insatser för information till medborgarna ökat. Ju större resurser
som sätts av till information desto angelägnare blir det all få liU stånd ell
effektivt resursutnyttjande. Del är mol denna bakgrund mina förslag i del
följande skall ses.

Samhällsinformation i vid mening ges i många sammanhang
och från olika håll. Den samhällsinforraation som utredningen behandlar och sora
avses i fortsättningen gäller endast information i anknytning lill
statsmakternas, landslingens och kommunernas beslut samt de föreskrifter för
myndigheternas verksamhet som meddelas på grundval av dessa beslut.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Enligt
utredningens grundsyn skall informationsåtgärder betraktas som en integrerad
del av myndigheternas verksamhet. Informationsåtgärder bör ses som ett medel
bland andra för atl uppnå de mål som gäller för vederbörande myndighels
verksamhet. Avgörande för om informationsåtgärder väljs bör alltså vara ora
dessa kan antas vara del mest effektiva medlet med beaktande av resultatet och
kostnader. Informationsverksamheten bör därför planeras och budgeteras samordnat
med övriga åtgärder. Jag delar delta principiella synsätt på samhällsinformationen.

Statligt
organ för samhällsinformation

Myndigheterna
utnyttjar f. n. i tämligen stor orafallning den privata annonsbyråmarknaden för
sin informationsverksamhet. Det är utredningens uppfattning all myndigheterna
även i fortsättningen bör kunna välja bland hela marknadens utbud av
konsulttjänster, framför allt när del gäller kreativa tjänster. Utredningen
anser emellertid atl utbytet av dessa tjänster skulle kunna vara större än del
nu är och all orsaken lill förekommande brister lUl stor del finns på
kundsidan. För all förbättra förutsättningarna för myndigheterna alt bli
rationella köpare av tjänster från den fria marknadens informationskonsulter
anser utredningen alt den bästa lösningen är all ell statiigt konsultbolag
inrättas. Bolagets uppgifter skulle vara all erbjuda myndigheterna tjänster
dels i verksamhetsplaneringen i form av rådgivning om informationens roll och
möjligheter, dels i form av bistånd vid själva upphandlingen av kreativa
tjänster, produktion av informationsmaterial, mediautrymme och undersökningsljänster.
Bolaget skulle dessutom verka för en samordning av samhällets olika
informationsinsatser och en utveckling av effektiva metoder för
samhällsinformation.

Många
myndigheter har på senare år inlett en uppbyggnad av sin informationsverksamhet
och denna har i flera fall nått en sådan omfattning atl den motiverar all
vederbörande myndigheter har en egen kompetens i informationsfrågor. Vid vissa
myndigheter finns också tämligen stora informationsenheter. Inom ramen för
denna verksamhet samlas kontinuerligt erfarenheter om de speciella krav som
måste StäUas på samhällsinformationen. Informationsproblemen lorde också i inle
obetydlig utsträckning vara ganska olikartade mellan olika samhälleliga
verksamhetsområden.

Mol
denna bakgrund kan del antas alt anlitandet av elt specielll rådgivnings- och
upphandlingsorgan av del slag som utredningen föreslår och som i många fall
kommer alt kräva en stor insats från rayndigheternas sida, t. ex. i form av
redogörelser för den egna verksamhetens särdrag, kan upplevas som en
belastning och som ell dubbelarbete. Även om konsultorganel på sikt kan
förväntas erhålla en spe-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

cialislkompelens
som kan vara värdefull, framför allt för myndigheter ulan egen regelbunden
informationsverksamhet, är risken all myndigheternas utbyte av bolaget under
uppbyggnadsskedet blir så begränsat att bolaget inte erhåller tUlräckligt
kundunderlag. Bolagets ekonomi skulle enligt utredningens förslag vara beroende
av etl tillräckligt kundunderlag. Dessutom kan man inle heller bortse från den
ännu allvarligare risken alt bolaget med otUräckligt kundunderlag aldrig erhåUer
den specialkunskap, som skulle vara motivet för dess existens.

Jag
kan för min del inle förorda att det av utredningen föreslagna konsultbolaget
kommer lill slånd. I stället bör man främst ta fasta på de möjligheter atl förbättra
utbytet av resurserna för information som finns inom myndigheterna. Härvid
kommer bl. a. det av utredningen påvisade utbildningsbehovet in i bUden. Jag
återkommer lill della i del följande.

En
väsentlig uppgift på samhäUsinforraalionens område är alt få lill slånd en
effektiv samordning av myndigheternas informationsverksamhet. Utredningen har
påpekat all myndigheterna i stor utsträckning uppträder som isolerade organ i
sin konlaklverksamhel. Myndigheternas information är också i ganska ringa grad
inriktad på atl klargöra för medborgarna hur åtgärder på olika
myndighetsområden griper in i varandra.

Del
behövs enligt min mening ell särskilt organ med uppgift all verka för
samordning av samhällets olika informationsinsatser. Detla organ bör vara väl
förankrat i myndigheterna. För alt tillgodose detta behov bör en särskild nämnd
tillskapas. I nämnden bör ingå representanter för myndigheter som har en
omfattande och för den övriga förvaltningen intressant informationsverksamhet.
Dessutom bör de kommunala och landslingskommunala sektorerna vara
representerade i nämnden.

Nämnden
bör verka för alt myndigheterna redan på planeringsstadiet söker samordna sin
informationsverksamhet utifrån en grundsyn som utgår från individens samlade
behov. Alla de myndigheter som berörs av en sådan samordning kan inte tänkas
bli representerade i nämnden. Samordningsfrågorna får därför lösas på annat
sätt. Bl. a. bör myndigheterna på elt tidigt stadium rådgöra med nämnden om
sina informationsplaner. Nämnden bör också få tillfälle att yttra sig över myndigheternas
framställningar om medel för informalionsändamål. Också i de fall då stat och
kommun gemensamt svarar för viss samhäUsservice bör nämnden verka för
samordning av informationsinsatserna.

Det
är naturligtvis av storl värde all de erfarenheter som olika myndigheter får i
sin informalionsverksarahel, och som har etl vidare intresse, verkligen komraer
andra rayndigheter till del. Del bör därför ankorama på nämnden all finna
former för insamling och bearbetning

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

av sådana erfarenheter och sedan förmedla resultaten till
myndigheter som kan antas ha nytta av dessa.

För all kunna fullgöra sina uppgifter bör nämnden få
tillgång till ell raindre kansli. I någon raån bör kansliet stå liU förfogande
för rådgivningsverksamhet lill myndigheter, sora saknar egen inforraationsperso-nal.
Om del på grundval av erfarenheterna från nämndens verksamhet uppkommer behov
av atl utöka konsultfunktionen, får nämnden återkomma tiU Kungl. Maj:t härom.
1 del sammanhanget får också i så fall frågan om avgiftsbeläggning av
tjänsterna övervägas. Del bör över huvud slå nämnden fritt all utifrån faktiskt
konstaterade behov lägga fram förslag som syftar till all resurserna för
informationsverksamheten utnyttjas mera rationellt.

Den av raig förordade näranden bör inrättas den 1 juli
1971. Jag beräknar medelsbehovel för nämnden under budgetåret 1971/72 till ca
400 000 kr. Jag har därvid räknat medel för bl. a. en chef för kansliet och i
övrigt två handläggande tjänstemän saml erforderlig bilrädespersonal.
Beträffande avtalsbara anställnings- och arbelsviUkor avser jag atl ge statens avlalsverk
det förhandlingsuppdrag som behövs. Till frågan om anslag ålerkoraraer jag
längre fram.

Vidgade medel för informationsverksamhet

Utredningen anser all myndigheterna inora ramen för
nuvarande anslag saknar möjligheter all i rimlig utsträckning tUlgodose
medborgarnas behov av samhällsinformation och att delta har lett till diskriminering
i informationshänseende av vissa medborgarkalegorier. Samtidigt konstaleras
emellertid atl myndigheterna inte i någon större utsträckning har begärt medel
för vidgad informationsverksamhet i sina anslagsframställningar. Genom
inrättandet av ell centralt rådgivningsorgan anser utredningen alt det bör
vara möjligt att utarbela planer som motiverar all medel ställs lill
förfogande med kort tidsfrist och utan atl invänta behandlingen i den gängse
budgetprocessen. Utredningen föreslår därför all under två år 30 milj. resp.
50 milj. kr. ställs till förfogande för informationsverksamhet. Medlen skulle
disponeras av Kungl. Maj:I och användas efler framställning av myndigheterna i
särskild ordning.

I princip delar jag den tveksamhet till tanken på elt
särskilt anslag för inforraation sora kommit till uttryck i det särskilda
yttrandet och från flera håll vid remissbehandUngen. Utredningens egen grundsyn
innebär atl informationsåtgärder utgör korapleraent och ibland alternativ lill
andra åtgärder inom myndigheternas verksamhetsområden. Planeringen av
informationsåtgärder bör därför hållas samman med övrig verksamhetsplanering. Etl
mera begränsat belopp än de av utredningen angivna bör emellertid även på kort
sikt kunna utnyttjas effektivt och meningsfuUt. Jag förordar atl 15 milj. kr.
ställs till förfogande för en

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

vidgad
samhällsinformation. I beloppet bör även inrymmas administrationskostnader för
nämnden och den merkostnad som följer av det förslag om dagspressannonsering
som jag återkommer till i del följande.

Nämnden bör få anslå medel
till informationsprojekt efler framställning från berörda myndigheter. Nämnden
bör emellertid också ha möjlighet att själv ta initiativ till informationsinsatser.
Informationsprojekt som i första hand bör komma i fråga bör vara sådana som
syftar till upplysning om medborgarnas rättigheter och skyldigheter. Särskild
vikt bör läggas vid projekt sora innebär en saraordning av olika myndigheters
informationsverksamhet. Genom sin sammansättning bör nämnden ha goda
förutsättningar atl identifiera områden där behovet av samordning är stort.
Större informationsprojekt bör underställas Kungl. Maj:l. Det ankommer på Kungl.
Maj:l alt meddela närmare föreskrifter härom.

Det är väsentligt all
erfarenheterna av den verksamhet, som kommer tUl slånd genom den nu förordade
medelstilldelningen, kan läggas lill grund för nämndens fortsatta verksamhet
och eventuella förslag i frågor som rör samhällsinformation.
Informationsprojekt som finansieras via nämnden bör därför i viss omfattning
inbegripa förundersökningar och effeklmätningar. Vidare bör myndigheternas
framställningar till näranden omfatta en plan över samtliga de informationsåtgärder
som syftar till att uppnå målet för informationen, även om myndigheten begär
bidrag lill enbart en raindre del av den samlade informationsinsatsen.

Ambitionsnivå
för samhällsinformation

Jag
delar utredningens uppfattning all kravet på samhället måste ställas högt när
det gäller alt informera om sådan verksamhet som på ett avgörande sätt berör
den enskUda medborgaren. Det slags inforraation som jag härvid tänker på
gäller företrädesvis information om rättigheter och skyldigheter, exempelvis
om sociala förmåner, rätt alt delta i allmänna val och skyldigheten alt avge
självdeklaration. För denna typ av information anser jag i likhet med
utredningen och flertalet remissinstanser alt principen bör vara all alla
berörda medborgare skall ges information som är differentierad raed hänsyn till
medborgarnas olika fömtsättningar all tillgodogöra sig informationen.

Såväl
kostnadsaspekten sora svårigheten all raäla utbytet av information måste
naturligtvis sälla gränser för vad sora kan åstadkommas i fråga om differentiering
och spridning. Det måste alltså i varje enskilt fall ankomma på vederbörande
myndighet all avgöra hur långt man bör driva ambitionen atl saratliga berörda
medborgare skall få del utbyte av information som svarar mot individuella
behov.

I
den mån statliga myndigheter eller andra statiiga organ väljer dags-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

pressannonsering
sora ell led i en sysleraatiskl planerad informationsåtgärd avsedd all nå alla
medborgare, förordar jag emeUertid atl annonsering sker i samtliga
dagstidningar. Motsvarande bör gälla regionall, då annonseringen avser
befolkningen i ell visst geografiskt område. Annonserna bör i regel ha samma
innehåll och format i samtiiga dagstidningar. Del är min förhoppning alt
kommuner och landsting också skall tUlämpa dessa riktlinjer.

Vissa
remissinstanser varnar för en överbeloning av annonseringens roll, vilket t.
ex. enligt vägverket skulle kunna leda till annonsanhopning i pressen och
därav följande avtrubbning av allmänhetens benägenhet all läsa annonserna. Slalskonloret
antyder risken all myndigheterna schablonmässigt skulle komraa atl välja
dagstidningar på bekostnad av andra och ibland effektivare media.

Eftersom
principen om en allmän och enhetlig dagspressannonsering avses gälla enbart i
sådana fall då myndigheterna ändå har gjorl bedöraningen alt
dagspressannonsering bör ingå som ell led för alt nå alla medborgare, anser
jag alt principen ler sig naturlig från allraänl deraokra-liska synpunkter.
Ingen medborgare kommer med en sådan ordning atl diskrimineras i inforraationshänseende
på grund av sill tidningsval. Dessutom har enligt informationsulredningen
trycksaksproduktionen kraftigt överbetonats i myndigheternas raediaval. Jag
vill för rain del ifrågasätta om inle elt större inslag av pressannonsering i
den samhälleliga informationsverksamheten skulle vara önskvärd från
effektivitetssynpunkt. Detla är emellertid en fråga som den föreslagna nämnden lorde
ha anledning alt la under övervägande.

Vissa myndigheter kommer
genom all tiUämpa principen om allmän och enhetlig annonsering atl få vidkännas
kostnadsökningar, som inte kunde beräknas då anslagsframställningarna för
budgetåret 1971/72 gjordes. Dessa kostnader bör, om de inte uppgår till relativt
sett obetydliga belopp, kompenseras i särskild ordning. Det är omöjligt atl
ens ungefärligt beräkna storleken av dessa merkostnader. Del lorde dock ligga i
storleksordningen 24 railj. kr. Medel för ändaraålet bör ställas lill den
föreslagna nämndens förfogande och utbetalas på framställning av myndighet
efter prövning i varje särskilt fall. FramstäUning om täckning av här avsedd
merkostnad bör även innefatta en redogörelse för syftet med annonseringen och
för eventuella kompletterande informationsåtgärder, som myndigheten avser all
vidtaga.

I
delta sammanhang kan det finnas anledning all också beröra en fråga som
behandlats av informationsulredningen i betänkandet (SOU 1969: 7)
Kungörelseannonsering. I del syslem för kungörelseannonsering som utredningen
presenterat intar lidningsannonseringen en central plats. Särskild
uppmärksamhet ägnas annonsering i ortstidning, vilket anses vara det
ojämförligt mest effektiva medlet när del gäller all tillgodose det konkreta
syftet med kungörelseannonseringen. Enligt utred-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

ningen
bör den regionala och lokala kungörelseannonseringen utsträckas till att avse
de ortstidningar vilkas spridning läcker en klar majoritet av medborgarna i
orten eUer området inle bara totalt ulan även inom skUda samhällsgrupper.

Förslagel
som har remissbehandlats, bereds f. n. inom justitiedepartementet. Ulan alt la
ställning till avvägningen mellan riksomfattande annonsering och annonsering i
ortstidning i de olika situationer när kungörelseannonsering skall äga rum,
vill jag i della sammahang efler samråd med chefen för justitiedepartementet
ansluta mig lill utredningens principiella ståndpunkt all
kungörelseannonsering bör ske i samtliga ortstidningar som har en spridning av
någon betydenhet.

En
reform av bestämmelserna om kungörelseannonsering kräver emellertid en relativt
omfattande detaljgenomgång av lagstiftningen på olika områden. Frågan kommer
att tas upp av chefen för justitiedepartementet så snart detta
utredningsarbete slutförts.

Utveckling
av pressombudsmannafunktionen

Utredningen
har pekat på behovet av en förbättrad förvaltnings-journalistik. Del är
väsentligt alt nyhetsmedierna har så goda kunskaper om myndigheterna och deras
verksamhet all de har möjlighet all avvinna och förmedla intressanta aspekter
på den långsiktiga samhällsverksamheten.

För
all förbättra nyhetsmediernas förutsättningar föreslår utredningen dels all pressombudsmannafunktionen
förändras, dels all ell tiotal tjänster som pressombudsman inrättas snarast.
På längre sikt bör flera sådana tjänster inrättas.

Pressombudsmannafunktionen
borde enligt utredningen huvudsakligen innebära kontinuerliga kontakter med
nyhetsmediernas redaktionella personal i stället för den överbetoning från
myndigheternas sida av specifika händelser, som utredningen tycker sig
förmärka i dag.

Jag
finner utredningens synpunkter på pressombudsmannafunktionen beaktansvärda. Den
kontinuerliga bevakningen och rapporteringen skulle få ökad betydelse på
bekostnad av dagsaktuella "nyheter" som i elt längre perspektiv kan
framstå som skenhändelser. Det torde emeUertid närmast ankomma på myndigheterna
själva att ge pressombudsmannafunktionen del innehåll som bäst svarar mol
vederbörande myndighets behov.

Vad
gäller nyinrällandel av etl antal pressombudsmannaljänster vill jag först
framhålla atl etl myckel stort antal myndigheter redan i dag har tjänster som
pressombudsman eller som inbegriper pressombudsmannafunktionen och atl
utbyggnad sker kontinuerligt. Pressombudsman eller motsvarande finns f. n. vid
rikspolisslyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, SIDA, socialstyrelsen, arbelarskyddslyrelsen,
riksförsäkrings-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

verket,
statistiska centralbyrån, riksskatteverket, universitetskanslersämbetet,
skolöverstyrelsen, konsumentinslilutet, statens pris- och kartell-närand, arbetsraarknadsstyrelsen,
styrelsen för teknisk utveckling m. fl. myndigheter. I övrigl delar jag
exempelvis postverkets och vägverkets uppfattning all frågan om pressombudsman
bör behandlas i anknytning lill varje myndighels informationstjänst som helhet.
Det finns därför enligt min mening inle skal alt i della sararaanhang gå in pä
frågan om inrättande av tjänster för pressombudsmän.

Utbildning

Informationsulredningen
föreslår särskilda utbildningsinsatser på informationsområdet för
myndigheternas ledningspersonal och informationstjänstemän. En första ulbildningsetapp
skulle omfatta två år och genomföras av statens personalutbUdningsnämnd. Jag är
inle nu beredd alt förorda en så omfattande utbUdningsinsals som den
föreslagna. Del får i stället ankomma på den av mig föreslagna nämnden och
personal-utbildningsnämnden alt geraensarat närraare överväga och fraralägga
förslag ora uppläggningen av en utbildningsverksamhet på ifrågavarande område
som personalutbildningsnämnden bör genomföra. Utbildning som lar sikte på
myndigheternas ledningspersonal bör därvid prioriteras. Personalulbildningsnämnden
har i sill remissyttrande pekat på möjligheten all tillgodose vissa utbUdningsbehov
inora raraen för nämndens reguljära chefsutbUdning. Även denna fråga bör
övervägas i sammanhanget. Jag anser det angeläget all viss
utbildningsverksamhet kan komma i gång redan under budgetåret 1971/72. Om det
skulle behövas särskilda medel för ändamålet, torde della få anmälas i annat
sammanhang.

Anslag

Som
inledningsvis nämnts har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen atl, i avvaktan på särskUd
proposilion i äranel, tUl Kostnader för viss statlig annonsering beräkna ett
förslagsanslag av 10 milj. kr. Jag förordar att för de av raig nyss angivna
ändamålen i stället ell reservationsanslag på 15 railj. kr. förs upp under
benämningen Viss informationsverksamhet.

Hemställan

Under
åberopande av del anförda hemställer jag alt Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
alt

1)
godkänna de av mig förordade riktlinjerna för dagspressannonsering.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

2) godkänna
all en nämnd för samhällsinformation med de uppgifter

som jag har angett inrättas den 1 juli 1971,

3) till Viss
informationsverksamhet för budgetåret 1971/72 under

sjunde huvudtiteln anvisa ell reservationsanslag av 15 000 000 kr.

Med
bifall tUl vad föredraganden sålunda med insläraraande av statsrådets övriga ledaraöler
hemslälll förordnar Hans Maj:t Konungen all lill riksdagen skall avlålas proposilion
av den lydelse bilaga lill detla protokoll ulvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 11?! 710195

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

37 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (37)

37 kopplingar i 29 dokument.

  1. SOU 2002:20 Guide på Internet s. 103 i texten
  2. Bet. 1994/95:KU41 Samhällsinformation i texten
  3. Bet. 1989/90:KU9 Normgivning m.m. s. 12 i texten
  4. Prop. 1988/89:100 med förslag till statsbudgeten för budåret 1989/90 i texten
  5. Bet. 1984/85:KU4 om samhällsinformation m.m. s. 2 i texten

Visa alla 29