Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till livsmedelslag m.m.

1971 · 246 sidor, varav 240 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 240 av 246 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1971:61, Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till livsmedelslag m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl.
Majrts proposition nr 61 år 1971 Prop. 1971: 61

Nr 61

Kungl.
Maj:ts proposition tUl riksdagen med förslag till livsmedelslag m. m.; given
Stockholms slott den 26 februari 1971.

Kungl.
Maj:t vUl härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden, föreslå riksdagen all bifalla de förslag om vars
avlålande lill riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under
Hans Maj:ts

Min
allernådigsle Konungs och Herres frånvaro,

enligt
Dess nådiga beslut:

BERTIL

INGEMUND
BENGTSSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås en ny livsmedelslag sora tUlsararaans raed
tillämpningsföreskrifter är avsedd alt ersätta 1951 års livsraedelsstadga.
Beslämmelsernas väsenlliga syfte är alt på olika sätt tiUgodose konsumenternas
intressen. Lagförslaget innehåller grundläggande bestämmelser ora livsraedels
beskaffenhet, hantering, raärkning och saluhållande. Det innehåller vidare
regler ora personalhygien, livsmedelslokal och lUlsyn.

I
den nya lagstiftningen skärps nuvarande bestämmelser om livsmedelstillsatser
och berikningsmedel. Vidare blir del möjligt all raeddela strängare
föreskrifter i fråga ora bekärapningsmedel, kvicksilver och andra fräraraande
ämnen i livsmedel. Skyldighet införs alt lämna bl. a. detaljerad
innehållsdeklaralion beträffande livsmedel och uppgift ora livsmedels
hållbarhelstid. Bestäramelserna ora livsraedelslokal skall gälla inle bara sora
nu i fråga ora byggnader utan också olika slags Irans-portraedel.
Läkamndersökning och annan hälsokontroll av personal i livsmedelshantering blir
obligatorisk och regelbunden. Skyldighet införs för näringsidkare inom
livsmedelshantering atl utöva en särskUd egen-lillsyn av verksamheten.

Livsmedelslagen
föreslås träda i kraft den 1 januari 1972.

1
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 61

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:61

1
Förslag till Livsmedelslag

Härigenora
förordnas sora följer.

Inledande
bestämmelser

1 §
I denna lag förslås med

1.
livsmedel, matvara,
dryckesvara, njulningsraedel eller annan vara som är avsedd atl förtäras av
människor med undanlag av vara på vilken läkemedelsförordningen (1962: 701)
äger lillärapning,

2.
livsmedelstillsats, dels
berikningsmedel som är avsett atl tillföras livsmedel för all förbättra dess
näringsvärde, dels annan vara eller ärane sora är avsedd alt tillföras
livsraedel för all påverka dess hållbarhet, konsistens, färg, sraak eller lukt
eller åstadkoraraa annan bestärad egenskap hos livsraedlel, ora
berikningsraedlel, varan eller ämnet ej är livs-raedelsråvara,

3.
främmande ämne, annat ärane än
livsraedelslillsals som, om det ingår i livsraedel, kan utgöra hälsorisk eller
förändra livsraedlels norraala sararaansättning eller beskaffenhet i övrigl,

4.
färdigförpackat livsmedel,
livsraedel som ulan omedelbart samband raed överlämnande till konsument inneslutits
i förpackning, avsedd atl brytas först av konsuraenlen.

2 §
Med hantering av livsraedel avses i denna lag dels fraraslällning,

beredning, behandling, föi"varing, förpackning, omförpackning, transport

eller uppläggning av livsmedel, dels saluhållande, försäljning, servering

eller annat överlämnande av livsmedel för förtäring.

Bestämmelse
i denna lag ora saluhållande gäller i tillärapliga delar även försäljning,
servering eller annat överläranande av livsraedel för förtäring.

3 §
Lagen gäller ej hantering av livsmedel i enskUt hushåll.

Konungen eller myndighet som Konungen besläraraer kan förordna

om
undanlag från lagens tUlämpning i fråga ora visst slag av livsraedel eller
livsmedelstillsats.

Konungen
eller myndighet som Konungen besläraraer kan förordna om undanlag från lagens
lillärapning på krigsmaklen.

4 §
I fråga om vatten gäller denna lag endast i den raån den ej stri

der mot vad sora är särskilt föreskrivet ora vatten i annan författning.

Livsmedels
beskaffenhet

5 §
Livsmedel som saluhålles får ej ha sådan sararaansättning eller beskaffenhet i
övrigt atl del kan antagas vara skadligt all förlära, smitl-förande eller
eljest otjänligt till människoföda.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 3

6
§ Som livsraedelslillsals får
användas endast tUlsats som godkänts för livsmedlet i fråga, om ej Konungen
eller myndighet sora Konungen besläraraer föreskriver annat. Fråga ora
godkännande prövas av rayndighel sora Konungen besläramer. Godkännande kan
förenas med viUkor.

7
§ Är del av särskUd betydelse
från hälso- eller näringssynpunkt eller för all tUlgodose konsumentintresset,
kan Konungen eUer myndighet som Konungen besläramer föreskriva beslämd
sammansättning eller beskaffenhet i övrigt (livsmedelsstandard) för livsraedel
av visst slag.

Hantering
m. m.

8
§ Vid hantering av livsmedel
skall sådana försiktighetsmått iakttagas och i övrigl förfaras så, alt fara ej
uppkommer för att livsmedlet förorenas eller blir otjänligt tUl raänniskoföda.

9
§ För att hindra menlig
inverkan på livsmedel kan Konungen eller myndighet sora Konungen bestämmer
meddela föreskrifter om användning av vara, ämne eller utrustning vid
hantering av livsmedel och om förvaring av vara, ämne eller utrustning
lillsaramans med livsmedel.

10
§ Om det är påkallat från
hälsosynpunkt, kan Konungen eUer myndighet som Konungen besläraraer förbjuda
eller föreskriva villkor för hantering av livsmedel, sora innehåUer fräramande
ärane eller vari sådant ärane överstiger viss halt.

11
§ Om del är påkallat från
hälso- eller näringssynpunkt, kan Konungen eller myndighet som Konungen
besläraraer förbjuda eller föreskriva villkor för hantering eller införsel till
riket av visst slag av livsraedel.

12
§ Om hantering av livsmedel
ulorahus eller eljest på annat ställe än i livsraedelslokal meddelas
besläramelser av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Märkning

13
§ Färdigförpackat livsmedel som saluhålles skall vara tydligt och otvetydigt
märkt med följande uppgifter,

1.
livsmedlets slag,

2.
livsmedlets sammansättning,

3.
livsraedlels nettovikl eller
nellovolyra vid förpackningslillfällel,

4.
anvisning hur livsmedlet skall
förvaras, om förvaringssättet är av betydelse för livsmedlets hållbarhet,

5.
beräknad hållbarhelstid, om
denna är begränsad,

6.
förpackarens eller
tillverkarens naran eller firraa saral heraorl eller, ora naranet eller firraan
är allraänt känd, endast namnet, firman eller förkortning därav.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 4

7.
sådana uppgifter i övrigt av betydelse för konsuraenterna som föreskrives av
Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Konungen
eller myndighet sora Konungen besläraraer kan begränsa märloiingsskyldigheten
enligt första stycket 16.

Konungen
eller rayndighel som Konungen besläraraer kan föreskriva märkning enligt första
styckel av annat livsraedel än färdigförpackat.

14 §
Ansvaret för att livsraedel raärkes enligt 13 § åvUar förpackaren

i fråga ora livsraedel sora färdigförpackas inora landet och den som

först saluhåller livsraedlel inom landet i fråga om annat livsraedel.

Livsmedel
får icke märkas av annan ulan raedgivande av den som enligt första stycket är ansvarig
för märkningen och den vars naran eller firma anges genora raärkningen.

15 §
För alt tillgodose konsumentintresset får Konungen eller myn

dighet som Konungen besläraraer föreskriva alt särskild beteckning skall

vara förbehåUen livsmedel av visst slag.

Salnhållande

16 §
Livsmedel får ej saluhållas, om det

1.
kan antagas vara otjänligt tUl
raänniskoföda,

2.
tUlförts livsraedelstUlsats i
strid med 6 §,

3.
uppges hålla en
livsmedelsstandard sora föreskrivits enligt 7 § raen icke motsvarar standarden,

4.
ej är märkt enligt 13 §.

I
fråga om förbud mot saluhållande gäller dessutora vad sora följer av 10 och 11
§§.

17
§ Vara får ej saluhållas sora
livsraedelstUlsats, om varan ej godkänts enligt 6 §.

18
§ Färdigförpackat livsraedel,
sora raärkls raed uppgift om hållbarhetslid, får ej efler utgången av denna
tid saluhållas i förpackningen, ommärkas med förlängd hållbarhetslid eller
oraförpackas.

19
§ Har särskUd beteckning
förbehållils visst slag av livsmedel enligt 15 §, får livsmedel raed annan
sararaansättning eller beskaffenhet i övrigt ej saluhållas under beteckningen
eller annan beteckning sora är så lika att förväxling lätt kan ske.

Första
styckel äger motsvarande tUlärapning på beteckning sora är allmänt vederlagen.

20 §
Livsmedel får ej utan tUlstånd av myndighet sora Konungen be

stämmer saluhållas under uppgift all det är särskUt lämpat för raän-

niskor raed behov av särskUd kost på grund av ålder, sjukdora eller an

nat förhållande.

TiUstånd
enligt första stycket kan förenas med vUlkor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61

Personalhygien

21
§ I livsmedelshantering får ej vara sysselsatt person som har eller kan antagas
ha sjukdom eller smitta, sår eller annan skada som kan göra livsraedel som han
hanterar otjänligt tUl människoföda.

Konungen
eller myndighet som Konungen bestämmer kan meddela föreskrifter ora
läkarundersökning eller annan hälsokontroll av personal, sora är sysselsatt
raed livsraedelshanlering, och ora personalhygienen i övrigl inom sådan
hantering.

Livsmedelslokal
m. m.

22 §
Med livsmedelslokal förstås sådan lokal eller annat ulryrarae i

byggnad eller transportraedel, sora är avsedd att huvudsakligen använ

das för stadigvarande hantering av livsmedel, och därtUl hörande bi-

utryrarae, som brakas i saraband raed sådan hantering eller eljest kan

vara av hygienisk betydelse för denna.

Konungen
kan förordna alt visst slag av lokal eller ulryrarae ej skaU anses sora
livsraedelslokal enligt första stycket.

Ora
livsmedelslokal meddelas bestämraelser av Konungen eller myndighet som
Konungen besläraraer.

23 §
Livsraedel får ej hanteras yrkesmässigt i annan lokal än livsrae

delslokal, om ej myndighet sora Konungen besläraraer ger tillstånd

därtUl.

Tillsyn

24
§ Statens livsmedelsverk utövar
den centrala tillsynen över efterlevnaden av denna lag och i anslulning därtUl
meddelade föreskrifter. Länsstyrelsen utövar den närraare tillsynen inom länet.
Den oraedelbara tUlsynen inora varje koraraun utövas av hälsovårdsnämnden.

25
§ TUlsynsmyndighet får raeddela
föreläggande eller förbud som uppenbart behövs för alt lagen eUer föreskrifter
som meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.

I
beslut om föreläggande eller förbud kan tUlsynsmyndighet utsätta vite.

Underlåter
någon att vidtaga åtgärd sora åligger honom enligt denna lag eller enUgt
föreskrifter sora meddelats med slöd av denna lag eller enligt
lUlsynsrayndighels föreläggande, får rayndighelen förordna ora rättelse på hans
bekostnad.

26 §
För tillsyn enligt 24 § äger tUlsynsmyndighet tUlträde tUl områ

de, livsmedelslokal eller annat ulryrarae och får där göra undersökning

eller taga prov. TUlsynsrayndighet har rätt atl efter anfordran erhåUa

de upplysningar och handlingar sora behövs för tUlsynen.

Det
åUgger polisrayndighet atl lärana den handräckning sora behövs för utövande av
tUlsyn enligt denna lag. Om skyldighet alt ersätta tillsynsmyndighet kostnader
för provtag-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 6

ning
och undersökning av prov förordnar Konungen eller rayndighel som Konungen
besläraraer.

27 §
TUlsynsmyndighet får taga hand om vara som saluhålles eller up

penbart är avsedd att saluhållas i strid med 1618 §. Tillsynsmyn

dighet får vidare taga hand ora vara som avses med föreläggande eller

förbud enligt 25 §, om föreläggandet eller förbudet ej eflerkoraraes.

Har
vara lagils ora hand enligt första stycket får varans ägare under
tUlsynsmyndighetens kontroll göra den duglig till livsmedel eller använda den
för annat ändamål. Eljest skall varan förstöras genora till-synsrayndighetens
försorg.

28
§ Den som tagit befallning raed
tUlsyn enligt denna lag får ej obehörigen yppa vad han under uppdraget eller i
tjänsten erfarit om yrkes-hemUghet eUer affärsförhållande.

29
§ Konungen eller myndighet som
Konungen besläramer får föreskriva all näringsidkare inom
livsraedelshanteringen skall utöva en efler verksarahetens art lärapad särskUd
tiUsyn av hanteringen.

Ansvar
och besvär

30 §
TUl böter eller fängelse i högst elt år döraes den som uppsåtli

gen eller av oaklsarahel

1.
bryter mot 6, 8, 14, 1620 §,
21 § första styckel, 23 eller 28 §,

2.
bryter mot föreskrift sora
meddelats med slöd av 9 eller 10 §, 11 § såvitt avser hantering, 12 §, 21 §
andra stycket, 22 § tredje stycket eller 29 §,

3.
vid märkning enligt 13 § eller
enligt föreskrift som meddelats med stöd av 13 § läranar sådana oriktiga
uppgifter, sora innebär skada eller annan olägenhet för raotlagaren,

4.
åsidosätter villkor sora
raeddelals raed slöd av 6 § eller 20 § andra styckel.

Den
sora uppsåtligen eller av oaklsarahel underlåter alt fullgöra vad som åligger
honom enligt 26 § första stycket andra punkten, dömes till böter.

Ansvar
enligt första stycket inträder ej, ora ansvar för gämingen kan ådömas enligt
brottsbalken.

Om ansvar för den som i
strid mot föreskrift som meddelats raed stöd av 11 § inför livsraedel tUl riket
och försök därtill finns besläramelser i lagen (1960: 418) om straff för
varusmuggling.

31
§ Allmänt åtal för brott mot 28
§ får väckas endasl om målsägande anger brottet tiU åtal eUer åtal är påkallat
från aUmän synpunkt.

32
§ Vara sora varit föremål för
brott enUgt denna lag eller värdet därav samt utbyte av sådant brott skall
förklaras förverkat, ora det ej är uppenbart obiUigt.

33
§ Talan raot beslut enligt
denna lag av hälsovårdsnärand föres genom besvär hos länsstyrelsen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 7

34
§ Talan mot beslut enligt denna
lag av länsstyrelse föres genora besvär hos kararaarrällen.

35
§ Mol beslut, sora statens
livsraedelsverk i särskilt fall raeddelat enligt denna lag eller raed stöd av
Konungens förordnande enligt lagen, föres lalan hos kararaarrällen genora
besvär.

Talan
raot annat beslut, sora statens livsraedelsverk raeddelat enligt lagen eller
med slöd av Konungens förordnande enligt lagen, föres hos Konungen genom
besvär.

36 §
Myndighet äger förordna, all dess beslut skall lända tiU efter

rättelse ulan hinder av förd klagan.

Denna
lag träder i krafl den 1 januari 1972. Genora lagen upphäves

1.
lagen (1925: 382) angående
uppvärraning av till kreatursföda avsedd rajölk ra. ra.,

2.
förordningen (1937: 737) med
vissa bestäraraelser rörande till människoföda avsedd rajölk och grädde m.
ra.,

3.
förordningen (1941: 268) om
framställning och införsel av vitami-niserade livsraedel.

Förekoraraer
i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift sora ersatts genora
bestäraraelse i denna lag, tiUärapas i stället den nya bestäramelsen.

Äldre
bestäraraelser ora raärkning av förpackat livsraedel gäller fortfarande i
fråga om livsmedel som förpackats eller införts till riket före den 1 januari
1972.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61

2
Förslag till

Kungörelse
om ändring i hälsovårdsstadgan (1958: 663)

Härigenom
förordnas i fråga om hälsovårdsstadgan (1958: 663)

dels
all i 13 och 3335 §§ ordet "medicinalstyrelsen" skall bytas ul mot
"socialstyrelsen",

dels
atl i 13 § ordet "velerinärslyrelsen" skall bytas ul raot
"statens livsraedelsverk",

deb atl 4, 9 och 14 §§
skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 § .

Nuvarande lydelse

Högsla
tillsynen över allraänna hälsovården i riket tUlkommer medicinalstyrelsen och
veterinärstyrelsen med den fördelning dera emellan, som stadgas i ämbetsverkens
instruktioner. Styrelserna hava, envar inora sill ärabelsora-råde, all efler
samråd med därav berörda rayndigheter lUl ledning för hälsovårdsnäranderna
raeddela råd och anvisningar rörande allmänna hälsovården.

Föreslagen lydelse

Högsla
tillsynen över aUmänna hälsovården i riket tiUkoraraer socialstyrelsen och
statens livsmedelsverk raed den fördelning dera eraellan, sora stadgas i
ärabetsver-kens instruktioner. Ämbetsverken hava, envar inom sitt
ärabelsora-råde, alt efler samråd raed därav berörda rayndigheter till ledning
för hälsovårdsnäranderna raeddela råd och anvisningar rörande aUraänna hälsovården.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om läkare och veterinär
icke äro ledamöter i hälsovårdsnämnd, skall tjänsleläkaren eller, i kommun
raed stadsläkare eller raotsvarande läkare denne respektive
tjänstevelerinären eller sladsvete-rinären närvara vid nämndens sammanträden,
i den raån han icke hindras av andra tjänsteåligganden. Han skall därvid äga
dellaga i överläggningarna saral få sin raening antecknad till protokoUet.

9
§.1 Ora läkare och veterinär icke äro ledaraöler i hälsovårdsnärand, skall
tjänsleläkaren eller, i koramun med stadsläkare eller motsvarande läkare,
denne respektive tjänstevelerinären eller sladsvele-rinären närvara vid
nämndens sararaanlräden, i den mån nämndens ordförande finner hans närvaro
erforderlig och han icke hindras av andra tjänsteåligganden. Han skall därvid
äga deltaga i överläggningarna samt få sin raening antecknad tUl protokollet.

I
stad raed mer än en stadsläkare eller sladsvelerinär skall vad sålunda
stadgats gälla förste stadsläkaren respektive förste stadsvelerinä-

14
§.1 För atl biträda hälsovårdsnäranden i tillsynen över allmänna hälsovården
saml i övrigl tillhandagå näranden skall stad raed rainst 40 000 invånare hava
en eller flera stadsläkare. Ora så erfordras, bör även i

1
Senaste lydelse 1963: 340.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 9

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydebe

annan kommun med minst
15 000 invånare finnas stadsläkare eller raotsvarande läkare. Sådan läkare
anlages av hälsovårdsnämnden, om ej fullmäktige förbehållit sig della.

opaginerad Kontrollera mot PDF

TiU hälsovårdsnämnds
biträde skola därjämte i varje koraraun finnas en eUer flera hälsovårdsinspektörer,
dock att de på inspektör ankommande uppgifterna må fullgöras av ledamot i
nämnden, om så kan ske utan att uppgifterna eftersättas. Hälsovårdsinspektör
må anställas gemensamt för två eller flera kommuner. Med tjänst som
hälsovårdsinspektör må förenas annan tjänst.

Till heltidsanstäUd
hälsovårdsinspektör må antagas endast den, sora raed godkända vitsord genoragått
fastställd kurs för hälsovårdsinspektörer eller sora av medicinalstyrelsen på
grand av annan UtbUdning eller förvärvad erfarenhet förklarats skickad alt
fullgöra på hälsovårdsinspektör ankoramande uppgifter.

Till hälsovårdsnämnds
biträde skola därjämte i varje kommun finnas en eller flera hälsovårdsinspektörer.
Om särskilda skäl föreligga får Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer medgiva undantag härifrån.

TiU
heltidsanställd hälsovårdsinspektör må antagas endast den, sora raed godkända
vitsord genomgått fastställd kurs för hälsovårdsinspektörer eller sora av
socialstyrelsen på grund av annan utbildning eUer förvärvad erfarenhet
förklarats skickad all fullgöra på hälsovårdsinspektör ankomraande uppgifter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
kungörelse träder i kraft den 1 januari 1972.

It
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 61

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 10

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför
Hans Majrt Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 26 februari 1971.

Närvarande: statsrainistern PALME, rainistern för utrikes
ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIC
NILSSON, LUNDKVIST, MYRDAL, ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för jordbruksdeparteraentet, statsrådet Bengtsson,
anraäler efter geraensara beredning raed statsrådets övriga ledaraöler fråga
om ny livsmedelslagstiftning m. m., och anför.

1. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ls bemyndiganden den 19 april och
den 6 deceraber 1963 tUlkallade dåvarande chefen för inrikesdeparleraenlet och,
sedan ärendet överförts lUl socialdepartementet, chefen för della departement
sakkunniga för alt göra en översyn av livsmedelslagsliftningen. De sakkunnigai
antog benämningen livsraedelssladgekoramillén (LSK). LSK har i raars 1970
lämnat belänkandet (SOU 1970: 6 och 7) Ny livsraedelsstadga m. m.

Remissyttranden över betänkandet har avgetls av
rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren, försvarels sjukvårdsstyrelse,
fortifikationsförvallningen, försvarels materielverk, socialstyrelsen,
giftnämnden, arbetsmarknadsstyrelsen, statens strålskyddsinslilul, statens
bakteriologiska labora-loriura (SBL), statens inslilul för folkhälsan, statens
jämvägar (SJ), sjöfartsverket, luftfartsverket, generaltuUstyrelsen,
riksrevisionsverket (RRV), kontrollslyrelsen, lanlbruksstyrelsen,
velerinärslyrelsen, fiskeristyrelsen, statens jordbmksnärand, statens
naturvårdsverk, koramerskol-legiura, näringsfrihetsorabudsraannen (NO), statens
pris- och kartell-närand, statens institut för konsuraentfrågor, statens
planverk, statens institut för hantverk och industri, statens provningsanstall,
statens handikappråd. Institutet för storhushållens rationalisering, statens
växtskyddsanstalt, statens centrala frökontrollanstalt, statens maskinprovningar,
Svenska konlrollanslallen för mejeriprodukter och ägg (KMÄ), statens
lantbmkskeraiska laboraloriura, lantbrukshögskolan, veterinär-

' Professom Arvid Wretlind, ordförande,' fru Ingegerd
Englund, fil. dr Peter Fitger, stadsveterinären Äke Kämpe, direktörerna Carl
Lindskog och Gunnar Lund, förbundssekreteraren Ame Nybom och direktören Gunnar
Sandberg.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:61 11

högskolan,
statens velerinärraedicinska anstalt (SVA), statens konsuraentråd,
Varudeklarationsnäranden, saratliga länsstyrelser. Svenska instilulel för
konserveringsforskning. Svenska koraraunförbundel. Svenska landstingsförbundet,
Sveriges aUmänna exportförening, Sveriges grossistförbund, Sveriges
köpmannaförbund, Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen
(geraensarat yttrande), Sveriges hantverks- och induslriorganisation,
dåvarande Sveriges lanlbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk
(geraensarat yttrande), Tjänsleraannens centralorganisation (TCO), Sveriges
akaderaikers centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO),
bensinhandels-utredningen, bygglagutredningen, inforraationsutredningen,
koraraers-kollegieutredningen, konsuraentutredningen, reklaraulredningen,
tullag-slLflningskoramittén, utredningen ora raetrologiska enheter, veterinärväsendeutredningen,
AB Svensk laboratorietjänst, Djupfrysningsbyrån och Djupfrysningskoramiltén
(gemensamt yttrande), Fiskkonservfabrikernas förening. Hushållslärarnas
riksförening, Husmodersförbundel Hem och sarahälle, ICA Inköpscenlralernas
aktiebolag. Kooperativa förbundet (KF), Kötlbranschens riksförbund. Nordiska
rådels svenska delegation. Riksförbundet Gatukök och Kiosknäring, Riksförbundet
för allraän hälsovård, Saraarbetskoraraittén för hälsovårdsnämnderna i rikets
större städer. Svensk induslriförening. Svenska arkitekters riksförbund.
Svenska fiskhandlarförbundet. Svenska företagares riksförbund. Svenska hälso-vårdsljänslemannaförbundet,
Svenska iraporlföreningen för färsk frukt u.p.a.. Svenska teknologföreningen,
Sveriges centrala restaurangaklie-bolag, Sveriges fiskares riksförbund. Svenska
handelsagenters förbund, Sveriges hotell- och reslaurangförbund, Sveriges
hälsovårdskonsulenlers förening, Sveriges kioskägares riksförbund, Sveriges
konditorförening, Sveriges läkarförbund, Sveriges landläkarförbund och Sveriges
veleri-närförbund.

Reraissinslanserna
har bifogat yttranden, socialstyrelsen från ledamöterna av styrelsens
vetenskapliga råd professorn Gunnar Laurell och docenten Bjöm Isaksson samt
från länsläkarorganisalionerna i Stockholras, Södermanlands, Östergötlands,
Jönköpings, Kronobergs, Kal-raar, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Göteborgs
och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värralands, Västraanlands, Örebro,
Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Järatiands, Västerbottens och
Norrbollens län saml från förste stadsläkarna i Stockholm och Malraö,
sjöfartsverket från Sveriges fartygsbefälsförening och Sveriges redareförening,
kora-merskollegium från Sveriges kemiska induslrikonlor (Keraikonlorel) och
från handelskamrama i Stockholm, Norrköping, Visby, Malraö, Göteborg, Borås,
Karlstad, Örebro och Sundsvall, länsstyrelsen i Stockholras län från Mjölkcenlralen,
Lantmännens mjölkförsäljningsförening u.p.a. (MC), Saraarbetskommittén för
hälsovårdsnäranderna i rikets större städer från hälsovårdsnämnderna i Borås,
EskUsluna, Gävle, Göteborg,

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop, 1971: 61 12

Helsingborg,
Jönköping, Karlstad, Linköping, Lund, Malmö, Norrköping, SkeUefteå, Solna,
Stockholm, Sundsvall, Södertälje, Umeå, Uppsala, Västerås och Örebro.

Vidare
har tUl remissvaren från vissa av länsstyrelserna fogals särskUda yttranden
från bl. a. vissa hälsovårdsnämnder och vederbörande länsarkitekt,
länsingenjör, länsläkare och länsveterinär.

LSK:s betänkande innehåUer
förslag tiU en ny Uvsmedelssladga och tiU ändring i vissa författningar.
Författningsförslagen torde få fogas tiU StatsrådsprotokoUet i detta ärende som
bilaga 1. Betänkandet innehåUer också förslag tUl en ny central myndighet för
livsmedelsfrågor, benämnd Uvsraedelsslyrelsen. Jag anhåUer att i detla
sammanhang få ta upp lagstiftningsfrågorna tUl behandling.

Förslaget om en
livsmedelsslyrelse och därlUl hörande organisations-och anslagsfrågor komraer
jag att behandla särskUt senare denna dag vid min anmälan av förslag om
inrättande av statens livsmedelsverk, m. ra.

2.
Huvuddragen i gällande livsmedelslagstiftmng

2.1
1951 års livsmedelsstadga och 1952 års normalUvsmedelsordning

Före
år 1951 var bestämmelserna om livsmedel splittrade på ett stort antal
författningar. Viktigast var 1919 års hälsovårdssladga som inne-höU aUmänna
föreskrifter för födoäranen, dryckesvaror, livsmedelslokaler m. ra. Dessutom
fanns särskilda författningar ora speciella slag av Uvsmedel sora kött,
charkuterivaror, fisk, mjölk, smör, margarin, ost, ägg och bröd. Dessa
bestäraraelser korapletterades av koraraunala s. k. matvarustadgor. Genora
livsraedelssladgan (1951: 824, ändrad senast 1970:148) och norraaUivsraedelsordningen
(1952: 402) samordnades i viss raån berörda författningar.

Syftet med
livsmedelsstadgan är alt skydda konsumenterna raot livsmedel, som är olämpliga
från hälsovårdssynpunkt, och atl hindra ored-Ughet i handeln med livsmedel. 1
kap. innehåller grandläggande begreppsbestämningar. Livsmedel definieras som
varje tiU förtäring av människor avsedd vara som tiUför kroppen näringsämne och
inle är att hänföra tUl läkemedel. Vidare definieras begreppet livsraedelstUlsats.
Stadgan gäller även vissa tUlsatser, njutningsmedel, ersätlnings-och
utdrygningsmedel för livsraedel saral vissa läkeraedel sora inle är
underkastade särskUd kontroll. Föreskrift ora livsmedel som saluhålls gäller
också Uvsmedel som försäljs utan föregående saluhåUande eller som serveras.

2 kap. behandlar
livsmedels beskaffenhet. Där föreskrivs all vara eUer ämne, som används vid
framstäUning eller beredning av livsmedel, inte får ha sådan beskaffenhet att
det färdiga livsmedlet kan antas bli skadligt alt förtära eller eljest
otjänligt lUl människoföda. Vi-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 13

dåre
stadgas förbud mot att saluhålla eUer överlämna livsmedel som kan antas vara
skadligt eller otjänligt. Kapitlet innehåUer även regler om godkännande av
livsmedelstiUsalser och om faststäUande av högsta tUlåtna rester av
bekämpningsmedel på livsmedel.

Bestämmelserna
i 3 kap. om Uvsmedelslokaler har i huvudsak bara tiUämpning på lokal där sådana
livsraedel hanteras, som är avsedda att saluhåUas tiU allmänheten. För
försäljnings-, förpacknings- eUer förva-ringslokaler gäUer bestäraraelserna
bara, ora i lokalen hanteras vissa öm-tåUga livsmedel, t. ex. kött- och
charkuterivaror, fjäderfä, färsk fisk, raejeriprodukter och ägg. Bestämmelserna
gäller inte försäljnings- eller förvaringslokaler, där enbart förpackade
livsmedel hanteras, och inte heUer ladugård. Livsmedelslokal skall vara godkänd
av hälsovårdsnämnd, innan den får tas i bruk. Kapitiet innehåUer även
bestäraraelser om livsmedelslokals beskaffenhet, utrustning och skötsel.

4
kap. handlar om Uvsmedelshantering
m. m. Vid hantering av livsmedel skaU vidtas sådana försiktighetsmått att
Uvsmedlen inte förorenas eUer blir skadUga eUer eljest otjänUga. Gifter och
andra främmande ämnen får inte förvaras tiUsammans med livsmedel eUer i vissa
livsmedelslokaler. Särskilda krav gäUer för vatten och is, som används vid
rengöring eUer kylning av Uvsmedel, och för utmstning vid Uvsmedelshantering.
TiUverkning, överlåtelse och användning förbjuds av sådana för livsmedel
avsedda kärl, maskiner eUer redskap varifrån kan utlösas hälsofarliga
metallföreningar. Föreskrifter gäUer för Uvsmedelstranspor-ter med fordon.

5
kap. reglerar utomhushandel och
kringföringshandel med livsmedel. Bl. a. får vissa kött- och mejeriprodukter
inte säljas utomhus utan alt vara inneslutna i skyddande förpackning.
Yrkesmässig kringföringshandel från fordon med vissa ömtåliga livsmedel i
oförpackal skick sora kött, charkuteri- och raejerivaror ra. m. får inle ske
utan att fordonet fyUer vissa krav enligt livsmedelssladgan samt besiktigats
och godkänts av hälsovårdsnämnden. Den som driver kringföringshandel måste sora
regel förfoga över en av nämnden godkänd förvaringslokal för livsraedel.

I 6 kap. föreskrivs om
personalens hygien alt var och en som sysslar med hantering av oförpackade livsmedel
skall iaktta noggrann renlighet under arbetet. Ora sådan person kan antas ha
någon sjukdora, smitta eUer yttre skada kan han anmodas att undergå
läkamndersökning. Hälsovårdsnäranden kan med ledning av undersökningens
resultat förbjuda honom att delta i arbetet med livsraedel. Vidare åligger det
innehavare av eUer föreståndare för livsmedelsrörelse att underrätta
hälsovårdsnämnden om någon av de där anställda misstänks ha sjukdom, smitta m.
m.

7
kap. innehåUer föreskrifter om märkning av livsmedel. Bestämmelserna gäller
huvudsakligen livsmedelsförpackningar som säljs i de-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 14

taljhandeln.
Dessa skall i regel på elt tydligt, lätt i ögonen fallande och varaktigt sätt
vara märkta raed uppgifter om innehåUels benäraning, vikt eller volyra och
vera sora tillverkat, förpackat, sålt, importerat eUer exporterat varan.
Märkningsföreskrifterna gäUer inte vin, sprit, malt- och läskedrycker,
butiksförpackade livsmedel, vissa mindre och vissa stora förpackningar samt
olika färska livsraedel förpackade i genomskinligt material. Finns konstgjort
sötningsmedel i ett livsmedel skall detta anges på förpackningen. Varor som
säljs under uppgift alt vara särskUt lämpade som bam- eller dielraat skall
förses raed fuUständig deklaration av ingående råvaror och tUlsatser. Uppgift
om att livsmedel innehåUer vitaminer eller vissa andra näringsämnen får inte
användas om inte samtidigt arten och halten av näringsämnena anges. Så behöver
emellertid inte ske i fråga om bl. a. vissa mejeriprodukter, kött- och
fiskvaror, frakt, bär och grönsaker sora har en na-' turUg halt av bl. a.
vitaminer.

8 kap.
innehåUer särskilda bestämmelser om beskaffenheten av vissa

vanUgare livsmedel såsom olika mjölkprodukter, margarinvaror, glass,

köttvaror, fisk, ägg och äggpulver, spannmålsprodukter, socker och

honung, saft och sylt, bär, frukt och grönsaker. Bland viktigare regler

kan nämnas bestämmelser om ingående råvaror, fett, vatten och tUl

satser samt förbud mot användning av färgämnen och vissa andra för

ifrågavarande livsraedel fräraraande äranen. Vidare skall speciell raärk

ning ske av olika livsmedel för att dessa lättare skaU kunna skiljas från

andra liknande varor. Sora huvudregel gäUer atl, ora elt Uvsmedel

med viss varubenämning skaU ha särskUd sammansättning, det är

förbjudet att saluhålla annat livsmedel under sararaa eller liknande

benämning. En varas egenskap av ersättning för etl annat livsraedel

får eraeUertid anges.

9 kap.
handlar ora livsraedelskonlrollen. Centralt tiUkoraraer kon

trollen socialstyrelsen och velerinärslyrelsen med den fördelning mel

lan dem som framgår av verkens instruktioner. Genom mslmktions-

ändringar år 1962 har velerinärslyrelsen korarait att bli den hu

vudsakUga, centrala förvaltningsmyndigheten för livsmedelskontrollen

medan socialstjaelsen nuraera enbart har tUlsyn över den raedicinska

kontrollen av personal i livsraedelshanteringen. Dessutora har statens

jordbmksnärand tiU särskild uppgift alt centralt utöva kontroll av be

stämmelserna om sararaansättning av charkuterivaror. Nämnden har

också enligt 8 kap. olika funktioner i fråga ora raejeriprodukter och

ägg samt utövar med stöd av sin instruktion en viss kvalitetskontroll

på kött, fisk och fiskprodukter. Därjämte är koraraerskoUegiura enligt

2 kap. tiUslåndsmyndighet i frågor ora livsraedelslUlsatser och vitarai-

nering av livsmedel. KoUegium skall också faststäUa högsta tUlåtna

rester av bekämpningsraedel på livsmedel. Som centralt undersöknings

organ för livsmedelskontrollen fungerar statens institut för folkhälsan.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 15

Livsraedelssladgan
är inle direkt tiUäraplig inora krigsmaklen. På detla oraråde leds
livsraedelskontroUen av försvarets sjukvårdsstyrelse.

Under angivna civila
rayndigheter utövas den lokala livsraedelskonlrollen av hälsovårdsnäranderna.
Läkare och veterinärer i offentlig tjänst är skyldiga all medverka vid
livsmedelskontrollen. Polisrayndig-helen skaU biträda vid kontroUen. Regionall
skall länsstyrelserna vaka över den lokala livsmedelskonttollen.
Länsstyrelserna biträds därvid av länsläkarorganisationen och
länsveterinärerna. Dessa veterinärer har f. ö. under velerinärslyrelsen en
regional tillsynsverksamhet på livsmedelsområdet.

I 9 kap. finns vidare
föreskrifter ora provlagning och undersökning

av livsraedel särat ora vad hälsovårdsnämnderna och företagarna där

vid har all iaktta. Näranderna har befogenhet all i särskilda fall ora-

händerla otjänliga eller på annat sätt felaktiga livsraedel. Vidare ges häl

sovårdsnäranderna rält atl i förening raed vite raeddela förelägganden

eller förbud sora fordras för efterlevnaden av stadgan.

Enligt
10 kap. har koraraun rält atl raeddela lokala föreskrifter i särskild
koraraunal livsraedelsordning. Kommunernas befogenhet i della hänseende är
emellertid begränsad lill vissa frågor om livsmedelslokaler och fasta
saluplatser, fordon för försäljning eller transport av livsmedel samt ora
hygienen hos personal sysselsatt raed livsraedelshanlering. Det är till ledning
för utarbetande av sådana lokala föreskrifter sora Kungl. Maj:t år 1952
utfärdat den inledningsvis angivna normallivsmedelsord-ningen. Kommunal
livsraedelsordning skall på förslag av hälsovårdsnämnden antas av
koramunalfuUraäktige och fastställas av länsstyrelsen.

II kap.
innehåller ansvarsbestäramelser ra. ra.

12
kap. innehåller övergångsbeslämraelser. Enligt dessa kan äldre bestämmelser om
livsmedelslokaler i princip gälla sådana lokaler som redan var i bruk vid
stadgans ikraftträdande.

Genora
normallivsmedelsordningen lämnas kommunerna vägledning för att utarbeta lokala
föreskrifter raed slöd av 10 kap. livsraedelssladgan.

Enligt de inledande
bestäraraelserna kan stadgans föreskrifter om livsraedelslokal utsträckas alt
gälla också speceri- och konfeklyraffärer. Vidare ges närraare regler för
utrustning och hygieniska anordningar i Uvsraedelslokaler i allmänhet.
Särskilda bestäraraelser kan raeddelas ora hanteringen i försäljningslokal av
vissa ömtåligare livsmedel som fjäderfä, vill, fisk, skaldjur, frukt, bär och
grönsaker m. ra. Vidare finns regler ora skyltning. Möjlighet ges all införa förbud
mol all raedföra hundar och kaller saral raot tobaksrökning i livsraedelslokal.
Anvisningar lämnas dessutom om speciella skyddskläder för
livsraedelsperso-nalen.

I
övrigt innehåller norraaUivsraedelsordningen bestäraraelser om handel raed
rajölk och grädde, köttvaror, färsk fisk, lagad raal, bröd och

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 16

annat
bakverk saral specerier. Bestäramelserna inriktas huvudsakligen på den
hygieniska beskaffenheten av försäljningslokalerna och på den inredning och
utrustning sora anses nödvändig för atl dessa varor skaU kunna hanteras på
lärapUgaste sätt. Vissa regler inskränker rätten alt saluhålla andra varor än
livsmedel i angivna lokaler. Föreskrifter ges om inredning och utrastning av
slakteri, lokal för beredning av köttvaror, bageri m. m. samt om hygieniska
försiktighetsåtgärder vid livsmedelshanteringen i dessa lokaler.
Bestäraraelser finns vidare ora s. k. livsraedelshall och serveringslokal för
allmänheten. I fråga ora utora-hushandel raed livsraedel får hälsovårdsnärand
rält begränsa varusortimentet eller på annat sätt närmare reglera della slags
handel. Särskilda bestäraraelser får vidare meddelas ora försäljning av varm
korv från flyttbar kiosk eller vid annan arabulerande handel. Anvisningar
lämnas för hur fordon för livsmedelstransporter skall vara beskaffade och utrastade.
NorraaUivsraedelsordningen har vidare föreskrifter ora klädseln för
livsmedelspersonal och anvisningar om vad sådan personal har att iaktta i fråga
bra sin hygien. I normaUivsmedelsordningen finns också straffbeslämraelser.

Med
ledning av normallivsmedelsordningen har lokala Uvsmedelsord-ningar, som i
större eller mindre utsträckning skUjer sig från varandra, utfärdals i mer än
600 korarauner.

2.2
Andra författningar

Utöver
livsmedelssladgan och norraaUivsraedelsordningen finns etl stort antal
författningar som helt eller delvis avser livsraedelshanteringen. Bland dera
kan särskilt näranas följande.

I
hälsovårdsstadgan (1958: 663, ändrad senast 1970: 896) finns bestäramelserna
om hälsovårdsnämndernas organisation och arbete. Där finns också föreskrifter
om vattenförsörjning och vallenundersökning samt åtgärder mol bl. a.
vattenförorening. Stadgan innehåller också bestämraelser ora inredning,
utrustning och skötsel av mjölkmra i ladugård.

Vilarainering
av livsraedel regleras i förordningen (1941: 268) om framställning och införsel
av vitaminiserade livsraedel, den s. k. vitami-neringsförordningen.
Vilarainering innebär atl livsraedel, genom liUsättning av fräramande,
vilaminhalligl ärane, genora ultraviolett bestrålning eller eljest på konstlad
väg, erhåller halt av vitarainer eller ökad sådan halt. Vilarainering och
import av vilarainerade livsraedel för avsalu får ske endast efter tUlstånd av
koraraerskoUegiura. Innan tillstånd kan beviljas skall statens inslilul för
folkhälsan undersöka prov av den vilarainerade varan och avge utlåtande om
undersökningen. Tillstånd kan sedan meddelas, ora koraraerskoUegiura finner
vilaraineringen värdefull från folknäringssynpunkl och del inle finns särskUda
skäl raot

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 17

atl
anförtro vilaraineringen åt den som sökl lillslåndel. KontroUen av vitaminerade
Uvsmedel utövas av kommerskoUegium och folkhälsoinslilulet.

Lagen om köttbesiktning
(1959: 99, ändrad senast 1970: 256) har till-lämpning på kött av nötkreatur,
får, get, svin, häst, ren, älg, vUdsvin, surapbäver (nulria), björn, räv,
grävling, höns, kalkon, anka, taragås och taraduva. Enligt lagen gäller s. k.
köllbesiklningstvång i princip inora hela landet. Det innebär all lUl
raänniskoföda avsett kött skall i färskt tiUstånd godkännas vid
veterinärbesiklning innan köttet får saluhåUas, användas vid beredning av
livsraedel för avsalu, överläranas lill annan för sådan användning eUer
förvaras på aUraän saluplals, i försäljningslokal eller lUlverkningslokal.
Undantag från köllbesiklningstvånget kan medges av vederbörande länsstyrelse.
Del ankoraraer på varje koraraun all vidta erforderliga åtgärder för
köllbesiklningen, bl. a. genora alt släUa läraplig lokal lUl förfogande för
verksamheten. Som regel sker besiktningen redan i samband med själva slakten
som en följd av köllbesikt-ningslagens besläramelser om slakteritvång saral ora
offentliga slakthus och konlroUslakterier. Slakleritvång innebär alt
länsstyrelse kan förordna att inom hela eller viss del av koramunen slakt inle
får ske annat än i offentiigt slakthus eller i slakleriinrällning som står
under offentlig kontroll, s. k. kontrollslakteri. Vidare innebär
slakleritvånget alt annat inhemskt kött än det som slaktats vid sådana
slakterier inle får saluhållas inom det område där tvånget gäller. Om den
obligatoriska kött-besiktningen kan ske redan vid offentiigt slakthus eller
konlroUslakteri, kan kommunen befrias från skyldigheten all inrätta och driva
särskUd köllbesiktningsbyrå.

Detaljbeslämmelser
om köttbesiktning och slakleritvång finns i kött-besiktningskungöreben (1968:
406). Enligt denna skall bl. a. kött som godkänts vid besiktning förses med
stämpel eller raärke sora anger godkännandet. Velerinärslyrelsen besläraraer
utseendet av sådana slärap-lar och märken.

Vid
sidan härav bör också nämnas förordningen (1956: 413) om klassificering av
kött. Den har tillämpning på kött av nötkreatur, häst, får eller svin som
godkänts vid besiktning enligt köttbesiklningslagen eller vid särskUd
importbesiklning. I köllbesiktningsbyrå, offentligt slakthus eUer
konlroUslakteri eller i fråga ora unportvara före utiäranande från tullverket
skall köttet underkastas särskild bedöraning av dess kvalitet (klassificering)
och förses raed stäraplar som anger költets kvalitetsklass.

I
fråga ora vissa fjäderfä höns, kalkoner, ankor, laragäss och tamduvor
gäller vid sidan av kötlbesiklningslagens regler ora slakleritvång en särskUd
kungörelse (1958:116) ora viss offenlUg kontroll av fjäderfäslakterier
(fjäderfäkontrollkungörelsen, ändrad senast 1970: 257). Huvudregeln är all var
och en sora yrkesraässigt bedriver slakt av

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 18

ifrågavarande
slags fjäderfä och därvid antingen lar eraot djur från två eller flera
producenter eller slaktar djur till en årlig kvantitet av minst 500 kg måste
göra anmälan ora rörelsen tUl veterinärstyrelsen. Innehavare av
fjäderfäslakteri har dessutora raöjlighet alt efler ansökan hos
velerinärslyrelsen få slakteriet ställt under offenlUg kontroll genom en av
styrelsen förordnad besiklningsveterinär. Där får som regel inte slaktas annat
än fjäderfä och kaniner. Fjäderfäkropp sora godkänts vid besiktning skall
kontrollraärkas på liknande sätt sora kött enligt köttbesiklningslagen.

För
iraporlerat kött gäller särskilda bestäraraelser enligt förordningen (1921:
581) angående kontroll vid införsel till riket av köttvaror eller djurfett
(omtryckt 1955: 434, ändrad senast 1969: 27). Sådan import får bara ske till
orter sora velerinärslyrelsen fört upp på en särskild förteckning. F. n. finns
drygt 50 sådana imporlorler. Vid iraporlen skall företes intyg från offentlig
sanitär rayndighel i ursprungslandet att varan vid utförseln var
tillfredsställande förpackad och befann sig i sådant skick all den inle
skäligen kunnat anses skadlig eller eljest otjänlig. Varan skall vidare vara
försedd raed stämplar och märken sora visar all den vid veterinärbesiklning i
ursprungslandet befunnits tjänlig lill människoföda och atl den komraer från
en anläggning sora godkänts av velerinärslyrelsen. Vid införseln skall varans
hygieniska beskaffenhet dessutora undersökas av iraporlbesiklningsvelerinär.

I kungörelsen (1934: 563)
angående kontroll vid utförsel av kött (ändrad senast 1960: 443) föreskrivs
att djur från vilket härrör kött för export skall vara slaktat i offentligt
slakthus eller konlroUslakteri och där ha undergått föreskriven
veterinärbesiklning både före och efler slakten. Djuret skall därvid ha
befunnits fritt från sjukdora som kan inverka menligt på köttets sanitära
beskaffenhet. Vidare skall det nyslaktade köttet ha bedömts vara tjänligt lUl
raänniskoföda. Vid besiktningen skall i förekoraraande fall också kontrolleras
all djuret och köttet uppfyller sådana speciella fordringar sora kan ha
uppställts i det land dit köttet skall exporteras. Sora villkor för utförseln
gäller vidare bl. a. all köttet eller dess eraballage förses raed stämpel eller
märke som anger verkställd besiktning.

I
mejeristadgan (1936: 174, ändrad senast 1967: 128) avses raed rae-jeri varje
lägenhet med därtill hörande lokaler, där mjölk eller grädde från minst två
producenter eller lUl en myckenhet av i medeltal för tre månader rainst 3 000
kg rajölk eller raotsvarande raängd grädde i raånaden bereds till produkter
för försäljning eller eljest undergår yrkes-raässig raaskinell behandling.
Stadgan innehåller bestäraraelser bl. a. ora hur raejeri skall vara beläget,
inrett och utrustat, ora tillgång till och beskaffenhet av vatten och ora
ordningen i och skötseln av mejerilokalerna. Av den som skall anställas i
mejeri krävs friskinlyg. De anställda skall regelbundet genoragå
läkamndersökning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 19

I
anslutning härtUl bör också näranas förordningen (1937: 737) med vissa
bestämmelser rörande lUl människoföda avsedd mjölk och grädde m. m.
(pastöriseringsförordningen, ändrad senast 1950: 177). Enligt den får rajölk
och grädde inle säljas ulan att varorna undergått värraebe-handling
(paslörisering) på sätt närmare anges i kungörelsen (1942: 328) angående
förfarandet vid paslörisering av rajölk och grädde ra. ra.
(pas-töriseringskungördsen, ändrad senast 1969: 56).

Enligt
kungörelsen (1942: 91) med vissa bestämmeber angående handeln med mjölk
(ändrad senast 1959: 280) fordras medgivande av statens jordbmksnämnd eller
länsstyrelsen alt saluhåUa, sälja eller eljest överlåta eller förvärva annan
mjölk än sådan som enUgt nämndens föreskrifter standardiserats vid raejeri lUl
en enhetlig felthall sora inle understiger 3 o/o. Jordbmksnäranden har bl. a.
raedgelt alt rajölkproducent kan efter ansökan hos näranden få tillstånd all
överlåta icke raejeribe-handlad mjölk direkt tiU förbrakare sora har svårt alt
få tillgång till sådan rajölk.

Ora
margarin gäller förordningen (1951: 830) om införsel och utförsel av
margarinvaror samt om kontroU över tillverkningen av dessa varor
{margarinförordningen, ändrad senast 1960: 454). För importen gäller att
raargarinvara inte får utlämnas från tullverket utan att vara förpackad och
märkt på sätt livsraedelssladgan föreskriver. Vidare skall genora intyg styrkas
all importvaran uppfyller stadgans föreskrifter om sammansättning och övrig
beskaffenhet. Motsvarande bestäraraelser gäller för utförsel. Import- och
exportkontrollen handhas av vederbörande tullmyndighet. TiUverkningen slår
under kontroll av statens institut för folkhälsan.

Häratöver finns åtskilliga
författningar saml av olika myndigheter meddelade bestäraraelser, råd och
anvisningar sora i större eller raindre utsträckning rör livsraedelsorarådel.
Bland dessa kan näranas läkerae-delsförordningen (1962:701), giflförordningen
(1962:702), bekärap-ningsraedelsförordningen (1962: 703), sraillskyddslagen
(1968: 231), lagen (1962: 588) ora tiUsätlning av fluor lill
vattenledningsvatten, allraänna ordningssladgan (1956: 617), byggnadsstadgan
(1959:612), lagen (1970: 412) om otUlbörlig raarknadsförmg, förordningen (1968:
564) ora tillfälUg handel, fiskeristadgan (1954: 607), kungörelsen (1937: 648)
angående reglering av införseln av slaktdjur saral kött och fläsk, kungörelsen
(1955: 435) ora införsel av vissa ägg- och mjölkprodukter, kungörelsen (1959:
187) ora kvalitetsbenäraning på matpotalis, kungörelsen (1967: 134) om
kvaUlelsbenämning på äpplen och päron, kungörelsen (1927: 74) med vissa
bestäraraelser angående anbringande av särskilt inregistrerat märke, s. k.
runmärke, på fläsk och statens jordbruksnämnds cirkulär (1953: 30, 1953: 40,
1958: 70) ora runmärke på mejeriprodukter och ägg, ra. fl.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 20

3.
Vissa huvudfrågor

3.1 AUmänna grunder för
livsmedelslagstiftningen

3.1.1 Gällande
ordning

1951
års livsraedelsstadga har dels ell hygieniskt syfte alt skydda raänniskoma
raot giftiga, skadliga eller på annat sätt från hälsosynpunkt otjänliga
livsmedel och dels etl ekonomiskt syfte att hindra oredlighet i handeln med
Uvsmedel. Stadgan ersatte flertalet av de föreskrifter om livsmedel som
tidigare var splittrade på många olika förfallnmgar. Därigenom kom stadgan
atl, fömtom allmänna grundläggande besläramelser, innehålla ett stort antal
detalj föreskrifter, särskilt ora den kvalitativa sammansättningen av vissa
slags Uvsmedel.

Livsmedelsstadgan
har enligt förarbetena (prop. 1951: 63, 2LU 1951: 34) inle direkt tiUämpning
inom krigsmakten. Försvarels sjukvårdsstyrelse meddelade år 1963 särskUda
bestämmelser om livsmedelskontroll ra. m. inom Imgsmaklen. Dessa ansluter sig i
aUt väsentligt till livsmedelsstadgan.

3.1.2 Livsmedelsstadgekommittén

Som
en allmän grand för sina ställningstaganden ger LSK en översikt av utvecklingen
på livsmedelsområdet sedan tillkomsten av livsmedelssladgan. Därvid
konstateras att såväl livsmedelsindustrin som livsmedelshandeln undergått
raycket snabba och i olika hänseenden betydelsefulla förändringar. Situationen
beskrivs på i huvudsak följande sätt. Råvamproduktionen karaktäriseras av bl.
a. en fortgående speciaUsering lUl ofta mycket stora produktionsenheter. Inom
livsmedelsindustrin har utvecklingen gått särskilt snabbt. Nya produkter sora
delvis ersätter vissa konventionella livsraedel har komrait frara och nya
tillverkningsraetoder har utarbetats, saratidigt sora redan traditionella varor
och raeloder förbättrats. Bl. a. pekas på djupfrysningsleknikens ökade
användning och tUlärapningen av nya konserveringsmetoder, exempelvis
fryslorkning och joniserande strålbehandling av livsmedel. TUlverkningen har
dessutora korarait alt inriktas på produkter som är direkt färdiga för
konsumtion. Också inom industrin sker en fortlöpande koncentration tUl färre
och större enheter. Inora livsraedelshandeln har raan mer och mer gått över
från manuell betjäning över disk till självbetjäning huvudsakligen av
färdigförpackade varor. I både detalj- och partihandelsledet har förelagen i
ökad omfattning slutit sig sararaan lill stora, ofta landsomfattande och ibland
intemationella affärskedjor. Handelns omdaning har komrait atl ställa allt
större krav på bättre hygien vid distributionen och inte minst på ökad
mforraation lill konsumenterna om livsmedlen.

Koncentrationen
av tillverkning av och handel med livsmedel till färre stora företag i förening
med en utvidgad iraport av livsmedel har skärpt

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 21

betydelsen
av rationella transporter av varoma. Långlransporler särskUt med motorfordon
men också med jämväg, fartyg och flyg har ökat avsevärt. Det bar därför blivit
nödvändigt att förbättra transportmedlens tekniska och hygieniska utmstning med
bl. a. kyl-, frys- eller uppvärmningsanordningar.

Hela
denna utveckling inom produktion och distribution på livsmedelsområdet har
många orsaker, såsom strävan alt rainska del raanuella arbetet,
konsumtionsvanornas förändring tiU följd av fortgående indu-striaUsering,
koncentration av befolkningen till stora tätorter och Uknande företeelser.
SärskUt har efterfrågan ökat på färdigberedda Uvsmedel.

Mol
bakgmnd av den beskrivna utvecklingen finner LSK atl de två huvudprinciperna
för livsmedelsstadgan, del hygieniska och det ekonomiska syftet, är viktigare
nu än då stadgan kom tUl.

Om livsmedels
lagstiftningens hygieniska syfte att skydda konsumenterna mot skadliga eUer på
annat sätt från hälsosynpunkt olämpliga livsmedel anför LSK. Även om livsmedelsföretagen
i regel lägger ned stora ansttängningar på att trygga livsraedels-hygienen, får
raan inte bortse från att vissa företagare är fräraraande för eUer ibland
negligerar nödvändiga hygieniska krav. HärtUl koraraer risken för att
livsmedelsråvaror och färdigförpackade livsmedel som iraporteras kan ha lägre
hygienisk standard än svenska produkter. Koncentrationen av
livsmedelshanteringen tUl färre och större enheter har vidare medfört ökade
hälsorisker bl. a. genom atl livsraedel från raånga produktionsenheter sora
regel distribueras över hela landet. Sraå raiss-grepp vid produktion, transport
och annan disttibution kan därför få vidsträckta och oanade konsekvenser som
blir svåra att bemästra och LSK erinrar om de salmonellaepideraier som förekommit
imder senare år. LSK näraner vidare de modema behandlingsmetoderna för råvaror,
t. ex. användningen av bekämpningsraedel för vegetabUier och
antibio-likabehandlragen av Uvsraedelsproducerande djur. Livsmedlen kan emellertid
också utsättas för förorening av armat slag. Ell typexempel är de industrieUa
utsläppen av kvicksilverpreparal i vattendrag, vUka utsläpp fått till följd
att fisken där håller en högre kvicksilverhalt än som är livsmedelshygieniskt
tillrådligt. Nya hygieniska problera har också uppstått genom att Uvsmedlen
nuraera vanligtvis säljs i färdigförpackat skick eUer förekommer som
färdigberedda maträtter i detaljhandeln och storhushållen. Genom dessa nya
distributionsformer undandrar sig livsmedlens hygieniska beskaffenhet nästan
helt konsumenternas bedömning. En kontinuerlig, noggrann hygien från
tillverknings-stadiet och under livsmedlens vidare hantering fram tiU själva
konsumtionen är fördenskull nödvändig.

LSK
fäster också uppmärksamheten på atl rent näringshygieniska faktorer fått en
ökad betydelse i det moderna sarahäUet. Motorisering-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 22

en,
automationen inom industrin och det förhållandel alt allt flera människor
övergår från tyngre tUl lättare arbete har minskal den fysiska aktiviteten och
därmed behovet av energi. Däreraot är behovet av flera s. k. essenliella
näringsämnen som protein, järn, kalcium och vitaminer i stort sett oförändrat
och oberoende av den fysiska aktiviteten. Kostvanorna raåste rätta sig efler
denna utveckling och allmänheten måste genom ökad information ges möjlighet att
göra ett näringsmäs-sigt rikligt koslval. Flera livsraedel har eraeUertid en
näringsfysiolo-giskt oläraplig beskaffenhet som konsuraenterna inle känner tUl.
Del är därför av största vikt från näringshygieniska och raedicinska synpunkter
atl livsraedlen har en lämplig och konstant sararaansättning av näringsämnen.
Enligt LSK har livsmedelslagsliftningen i detta hänseende en ny och viktig
uppgift atl fylla.

I
fråga om livsmedelslagstiftningens ekonomiska syfte erinrar LSK om att
konsiuntionen av Uvsmedel, med imdantag för vin och sprit, uppgår tiU ett
värde av ca 20 mUjarder kr. om årel, dvs. omkring en ttedjedel av befolkningens
totala årskonsumtion. Det är därför betydelsefullt all lagstiftningen inle bara
söker hindra oredlighet i handeln med livsmedel ulan också skapar bättre möjligheter
för konsumenterna all själva avgöra rinUigheten av livsmedelspriserna i
förhållande lill varornas kvalitet och andra egenskaper. Behovet av
föreskrifter raed dessa ekonoraiska syften har ökat genom alt Uvsmedlen
alltmera säljs färdigförpackade. Förpackningen måste därför märkas med sakUga
informationer om innehåUels beståndsdelar, vikt eUer volym och varans pris så
alt den enskUde kan välja de livsmedel som ur pris- och kvalitetssynpunkter
passar honom. Allraänhelen skaU inle bli vUseledd utan få raöjlighet att göra
elt raed-velet val. Livsmedelslagstiflningens ekonoraiska syfte är dessutom av
betydelse för företagarna och den bör därför också inriktas på att söka hindra
olika Ulojala företeelser inora livsraedelshanteringen.

Med
hänsyn till den ökade betydelsen av livsmedelslagstiflningens dubbla hygieniska
och ekonoraiska syften har LSK funnit det angeläget alt dessa komraer tUl
direkt uttryck i livsmedelssladgan. Enligt denna skall livsmedelsmyndighelerna
verka dels för atl livsmedlen hanteras så alt de är tiUfredsstäUande från
hälso- och näringssynpunkt och dels för atl redlighet iakttas i handeln med
livsmedel (3 §).

I
anslutning härlUl understryker LSK alt i den mån andra än hygieniska eUer
allmänekonomiska syften, t. ex. jordbrukspoUliska intressen, bör tillgodoses,
della bör ske utanför livsraedelsstadgans ram. Dessutom anser LSK det vara ett
rältvisekrav från konkurrenssynpunkt alt de bestämmelser som gäller för
svenska livsmedel också tUI-lärapas i fråga om motsvarande importvaror. Några
särskUda undantag för importen av livsmedel bör därför inle gäUa.

LSK
konstaterar alt 1951 års livsmedelsstadga på gmnd av utveck-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:61 23

lingen
blivit föråldrad i flera hänseenden. Stadgan äger t. ex. inle tUl-lämpning på
alla slags varor sora förtärs, bl. a. inle dricksvatten, vissa vegelabila
råvaror eller s. k. fria läkeraedel. En tillfredsställande reglering saknas i
fråga ora bekämpningsmedelsresler, kvicksilver och andra fräramande äranen som
oavsiktligt kan förekoraraa i livsraedel. Märk-ningsbeslämraelsema raotsvarar
inte längre konsuraenlernas berättigade krav på inforraation. Föreskrifterna om
livsmedelslokaler gäller bara utrymmen i byggnader men inte motsvarande lokaler
på fartyg, tåg, motorfordon och flygplan. Handeln med livsmedel utonUius eller
på andra ställen än i Uvsraedelslokaler är i väsentliga delar oreglerad. Kraven
på hygienen hos personalen inora livsraedelshanlering bör skärpas. Vidare
fordras effektivare bestäraraelser om rayndigheternas kontroll på
livsmedelsområdet. Slutligen anses det obefogat atl låta krigsmakten slå
utanför livsraedelsstadgans tillämpningsområde.

Ora
livsraedelslagstiftningens utforraning har LSK förordat all livsraedelssladgan
skall vara en central raraförfatl-ning, med stöd varav delaljbestämraelser kan
meddelas i en tillärap-ningskungörelse. Ramförfattningen skall innehålla
allmänna och gmndläggande principbestämmelser, som skall vara sådana all de
inle hindrar en sund utveckling på livsmedelsorarådet och inle behöver ändras
alllför ofta. Bestäraraelser av sådan karaktär sora i 8 kap. 1951 års stadga om
den kvalitativa sammansättningen av vissa vanligare livsmedel och i 1952 års
normalUvsmedelsordning bör tas in i lillämpningskungörelsen.

I sitt förslag till
ramförfattning och tillämpningskungörelse har LSK så långt raöjligt sökt
behålla innebörden av hittUlsvarande föreskrifter. En genomgripande
överarbetning har emellertid gjorts och raånga nya bestämmelser har
föreslagils. Bl. a. har hänsyn tagits tiU de rekomraendationer om
internationella livsraedelsslandards som utarbetats inom Codex AUmentarius
Coraraission. Denna är en av Förenta Nationernas livsraedels- och
jordbruksorganisation (FAO) och världshälsoorganisation (WHO) geraensarat
inrättad koramission som har till uppgift alt utarbeta internationella
standards för livsraedel.

Av
författningsförslagen följer att de lokala Uvsraedelsordningar, som med stöd av
1952 års normalUvsmedelsordning utfärdats i mer än 600 kommuner, kan upphävas.
Därigenom komraer alla koraraunala specialföreskrifter, tiU skiUnad raot f. n.,
att bli desararaa över hela landet.

Den nya lagstiftningen kan
enligt LSK få karaktären av en lag enligt 87 § regeringsformen.
Raraförfatlningen medför kännbara och omfattande ingrepp från samhäUets sida
för både företag och enskilda. Författningen ger vidsträckta befogenheter åt
den nya Uvsraedelsslyrelsen, främst genora all styrelsen får rätt alt utfärda
tiUärapningskun-görelsen. A andra sidan har raraförfatlningen stora likheter
raed jära-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:61 24

förbara
administrativa författningar som utfärdats med stöd av 89 § regeringsformen av
Kungl. Maj:t enbart efler riksdagens hörande, t. ex. hälsovårdsstadgan,
byggnadsstadgan samt 1962 års läkeraedels-och glftförordningar. Med hänsyn bl.
a. härlUl föreslår LSK alt ram-författningen utfärdas enligt 89 §
regeringsformen. TiUämpningskim-görelsen föreslås bli utfärdad av
livsmedelsstyrelsen. Bestämmelse som uppenbarligen är av väsentUg ekonomisk
betydelse eller eljest av större vikt skall emellertid fastställas av Kungl.
Maj:l.

EnUgt
LSK:s förslag komraer den nya livsraedelssladgan och tUl-lämpningskungörelsen,
i raotsats tUl 1951 års stadga, all gäUa också krigsmakten. Med hänsyn tiU de
speciella förhållanden som mUitären ibland arbetar under föreslås vederbörande
railitära myndighet få befogenhet att i samråd med livsmedelsstyrelsen meddela
undantag från stadgans tiUämpning inom krigsmakten (6 §).

F.
ö. anser LSK alt några undantag inle bör göras från livsmedelsstadgans
lillärapning annat än i fråga om förhållandena inom enskUda hushåll. Så är
redan fallet enligt 1951 års stadga, även ora det inte koramit tiU direkt
uttryck i författningstexten ulan bara i förarbetena. Enligt LSK kan det inte
anses rimligt att livsmedelshanteringen i hemmen skall kunna kontroUeras av
myndigheterna. I 6 § föreslås därför atl stadgan inle skall äga tUlämpning
inora enskilt hushåll.

För
alt ge myndigheterna, näringslivet och aUmänheten en bättre och samlad
överblick i fråga om författningar, anvisningar m. m. på livsmedelsområdet
föreslår LSK att livsmedelsstyrelsen ger ut en "Svensk
livsmedelsbok", innehåUande samtUga regler på livsmedelsområdet.

5.7.5
Remissyttrandena

De
flesta remissinstanser som uttalat sig allraänt om livsmedelslagstiftningen
delar LSK:s uppfattning att 1951 års Uvsmedelssladga blivit föråldrad och
behöver moderniseras. De ändringar och skärpningar av lagstiftningen, som LSK
föreslår, anses i flertalet remissyttranden i och för sig vara befogade och innebära
en märkbar förbättring jämfört med nuvarande föreskrifter.

Ell
stort antal remissorgan har yttrat sig ora principerna för livsmedelslagsliftningen
och ansluter sig till LSK:s förslag. Sålunda tUlstyrks atl den nya
lagstiftningen skall ha samraa hygieniska och ekonomiska syften som 1951 års
livsmedelssladga. Ingen erinran görs heller mot den föreslagna uppdelningen i
en livsmedelssladga som rara-författning och en tillämpningskungörelse raed
delaljföreskrifter. Många anser delta vara en praktisk och ändamålsenlig
anordning, vUken på elt smidigt sätt möjliggör en fortiöpande anpassning av
tUlärapnings-föreskriflema till de snabbt skiftande förhållandena på
livsraedelsom-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 25

rådel.
Stor vikt fästs vid förslagel alt sarala alla besläramelser och andra regler om
Uvsmedel i en Svensk livsmedelsbok.

I
olika yttranden anförs särskUda synpunkter på vissa grundläggande frågor i
detta sammanhang.

Beträffande
livsmedelslagstiflningens syften har sålunda de n äringshygieniska frågorna
uppmärksammals i några remissyttranden.

Sociabtyrelsen
anser alt lagstiflningsförslaget alllför myckel lägger tyngdpunkten på de
livsmedelshygieniska konlrollsynpunkterna på bekostnad av de
näringsfysiologiska kraven. Bristande kännedom ora elementära kost- och
näringsfrågor ger sålunda anledning lUl större betänkligheter från medicinsk
synpunkt än de relativt fåtaliga livsmedelshygieniska incidenterna av
mila-obiologiskl eller toxikologiskt ursprung. De näringsfysiologiska kraven
bör uppmärksammas när del gäller spädbarn, åldringar och sjuka personer. Men
dessutom bör beaktas bl. a. frågor ora livsmedels förraåga att ge allergiska
reaktioner och sambandet meUan konsumtion av omättat fett och hjärt- och
kärlsjuk-doraar, mellan konsuration av rajukl vatten och hjärtinfarkt osv.

Liknande
synpunkter framförs av länsläkarna i Kopparbergs och Västernorrlands län samt
Sveriges läkarförbund.

Lantbruksförbundet
och RLF finner det riktigt alt vidga lagstiftningens hygieniska syfte lUl atl
gäUa också de näringshygieniska faktorerna. Det ifrågasätts om man inle borde
införa betydligt strängare restriktioner än LSK föreslagit för introduktion av
nya ersättnings-betonade livsmedelstyper med mindervärdiga eller osäkra
egenskaper.

Annan
uppfattning om de näringshygieniska faktorerna har länsveterinären i
Kopparbergs län, som ifrågasätter riktigheten av atl tvångsvis söka skapa en
näringsriklig kost t. ex. genom obligatorisk berikning av vissa livsmedel.
Länsveterinären i Kronobergs län framför liknande synpunkter.

Skånes
handelskammare är inne på samraa tankegångar och vill varna för all genom en
lagstiftning klassificera olika livsraedel från näringshygienisk och medicinsk
synpunkt. Velenskapsraäns åsikter i detta hänseende går starkt isär och deras
forskningsresultat är ofta motsägande. Uppfattningarna inom näringsfysiologin
växlar också från tid tiU annan.

Ora
livsmedelslagstiftningens syfte att säkerställa redlighet i handeln med
livsmedel uttalar länsstyrelsen i Jönköpings län att förslaget i della
hänseende synes ha blivit alllför omfattande. Tyngdpunkten bör ligga på
bestäraraelser med hälsomässiga och näringshygieniska syften.

NO
ifrågasätter om del skaU vara nödvändigt att i livsmedelslagsliftningen ha
bestämmelser som avser all fräraja redlighet i handeln med livsmedel. NO är
också tveksara om behovet av en så ingående

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 26

reglering
och omfattande kontrollapparat för atl tUlgodose konsumenternas inttesse av
att få hygieniska och närmgsfysiologiskt tUlfredsstäl-lande livsmedel. NO
erinrar om att 1953 års konkurrensbegränsningslag inte är tillämpUg på sådana
konkurrensbegränsningar som är en omedelbar och avsedd följd av offentliga
regleringar.

Industriförbundet
och Arbetsgivareföreningen anser atl principen om frärajande av redlighet i
handeln töjts för långt i 1951 års livsraedelsstadga och koramit atl utnyttjas
också för andra syften, särskilt tiU fromraa för jordbraksnäringen. I släUet
måste principen om konkurrensneutralitet hävdas raeUan jordbruksprodukter och
andra slags livsmedel. Kemikontoret anför liknande synpunkter.

Också
Grossistförbundet betonar angelägenheten av atl livsmedelslagsliftningen under
inga omständigheter bör tiUåtas tillgodose andra syften än de hygieniska och
ekonoraiska sora LSK angett sora huvudprinciper. Åtgärder, som vidtas för all
tUlgodose höjda hygieniska krav eller ökad redlighet i handeln måste aUtid
ställas i relation tUl kostnaderna för effekten i fråga. Kostnaderna för
åtgärder till följd av skärpta krav i lagstiftningen koramer därför alltid atl
ytterst belasta konsuraenterna.

Frågan
om lagstiftningens återverkan på livsmedelspriserna har uppraärksararaats
också av andra reraissinstanser.

ICA
har i della hänseende sararaa raening som Grossislförbundet.

LO
understryker del angelägna i atl en omsorgsfull avvägning görs raellan å ena
sidan kravet på en bättre livsmedelsstandard och en bältte livsmedelshygien
samt å andra sidan de kostnader och därraed prishöjningar som detta krav kan
orsaka.

Även
Arbetsgivareföreningen, Svenska företagares riksförbund. Industriförbundet,
Kemikontoret, Köttbranschens riksförbund, Stockholms handelskammare och
Gotlands handelskammare, handelskammaren för Örebro och Västmanlands län samt
Östergötlands och Södermanlands handelskammare framhåller viklen av alt kraven
bl. a. på en hög hygienisk standard inle genom livsmedelslagsliftningen drivs
så långt att konsuralionspriserna på livsraedel onödigtvis fördyras.

Jordbruksnämnden
förutsätter också alt tillämpningsföreskrifterna lill livsmedelssladgan avvägs
med hänsyn tUl deras varafördyrande effekt.

I
flera remissyttranden las frågan upp om lagstiftningens följder för importen av
livsmedel.

Jordbruksnämnden
utgår från alt livsmedelsstadgans tUlärapnings-föreskrifler blir bestämda under
hänsynslagande tiU konlroUmöjlighelerna vid import av Uvsmedel och tUl
inttesset av alt konsumenterna får Ukvärdig information om importvaran och
samma trygghet för im-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 27

portvarans
hygieniska beskaffenhet som beträffande svenska livsmedel. Kostnadskrävande
hygieniska föreskrifter kan ha en diskriminerande effekt för den svenska
Uvsraedelsproduktionen i förhåUande tiU iraport-varan, i den mån föreskriftema
inle har sin motsvarighet i utlandet och detta förhållande inte ger utslag vid
imporlkonlrollen.

Lantbruksförbundet,
RLF och Svenska företagares riksförbund uttalar sig i sararaa riktning.

Industriförbundet och
Arbetsgivareföreningen betonar viklen av att livsmedelslagstiftningen bygger på
principen om konkurrensneutralitet mellan inhemska och utländska produkter. För
alt inle ett artificiellt handelshmder skaU uppslå är det angelägel alt man
avstår från att för svenska livsmedel införa sådana bestämmelser som av
handelspolitiska skäl inte samtidigt kan tUlämpas för importerade produkter.
Kemikontoret och Grossistförbundet framför i stort sett samma synpunkter. Även
KF, Köpmannaförbundet, Stockholms handelskammare, Gotlands handelskammare,
handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, Skånes handelskammare samt
Östergötlands och Södermanlands handelskammare framhåUer betydelsen av
konkurrensneulraUlel.

Nordiska rådets svenska
delegations arbetsutskott erinrar om vikten av att artificiella handelshinder
reduceras. Även åtskiUiga andra remissinstanser, såsora Exportföreningen, KF,
Köpmannaförbundet, kommerskoUegium och NO, varnar för atl
livsraedelslagsliflningen får en ogynnsara inverkan på internationell handel.

I
samband raed angivna problera i fråga ora importen av Uvsmedel betonas i flera
remissyttranden vikten av livsmedelslagstiflningens anpassning till
internationella förhållanden. SärskUt angelägel anses vara all man från svensk
sida i större utsträckning raedverkar i arbetet inora Codex AUraentarius
Coraraission. KF, Köpmannaförbundet och Exportföreningen anför sådana
synpunkter.

Industriförbundet
och Arbetsgivareföreningen pekar på alt den fortskridande
handelsliberaliseringen och det ökande intemalionella vamutbytet raed
livsraedel gör kravet på saraordning och harraonisering av olika länders
livsraedelslagstiflning allt väsentligare.

Betydelsen
av att livsmedelslagstiflningen så långt raöjligt anpassas efter internationeUa
förhållanden och all särskild hänsyn las till arbetet inora Codex Aliraentarius
Coraraission betonas även av Kemikontoret, flera handelskammare. Svenska
företagares riksförbund, SACO och Grossistförbundet.

Nordiska
rådets svenska delegations arbetsutskott har fäst uppmärksamheten på
behandlingen inom rådel av frågan ora harraonisering av de nordiska ländemas
livsraedelslagsliflningar samt de uttalanden och rekommendationer som därvid
fraraförls i olika saramanhang.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 28

Även
ora reraissorganen är eniga ora den föreslagna uppdelningen av
livsraedelslagstiftningen i en raraförfallning och en lUlärapningskungö-relse,
har från olika håll uttryckts särskUda synpunkter på lagstiftningens
konstitutionella beskaffenhet.

Vad
först gäller själva raraförfatlningen har giftnämnden, länsveterinären i
Västerbottens län och Svensk industriförening den uppfattningen att
livsraedelssladgan bör ges karaktär av lag som beslutas av Kungl. Maj:t och
riksdagen gemensarat. Som motiv härför frarahålls de kännbara och orafaltande
ingrepp från samhällets sida som ramförfallningen innebär för både förelag och
enskilda i form av förbud, tillstånd ra. ra.

Beträffande
tillärapningskungörelsen anses i vissa reraissyltranden att den inte bör
utfärdas av Uvsraedelsslyrelsen ulan av Kungl. Maj:t.

Enligt
socialstyrelsen innebär förslaget, all den centrala myndigheten skall meddela
tillämpningsföreskrifter, en avvikelse från vad som är praxis inora flertalet andra
förvaltningsgrenar. I stället bör denna rayndighel sora hittills endasl få
utfärda råd och anvisningar. Samraa uppfattning fraraförs av länsläkaren i
Norrbottens län och Sveriges hälsovårdskonsulenters förening.

Också
länsstyreberna i Kristianstads och Östergötlands län anser att
tiUärapningskungörelsen bör utfärdas av Kungl. Maj:t. Sararaa uppfattning har
Kommunförbundet och Riksförbundet för allmän hälsovård.

Några
reraissinstanser såsora giftnämnden, länsstyrelsen i Örebro län och
veterinärväsendeutredningen föreslår att bestäraraelser raed större räckvidd
och av mera väsentlig vikt raeddelas av Kungl. Maj:t, raedan tekniska och mera
delaljbelonade föreskrifter av anvisningskaraktär raeddelas av
livsmedelsslyrelsen.

Förslaget
om livsmedelsstadgans tillämpning inom krigsraakten har inle mött några
erinringar. Därvid finner överbefälhavaren, försvarets sjukvårdsstyrelse,
försvarets materielverk och fortifikationsförvaltningen del vara rikligt att
vederbörande militära rayndighel enligt förslagel till 6 § får raöjlighet att
meddela undanlag från stadgans tUlämpning, ora så påkallas av de särskilda
förhållanden under vilka krigsraakten i vissa fall arbetar.

Ora
LSK:s förslag all livsmedelssladgan inle skall äga tillämpning inom enskilt
hushåll anför veterinärstyrelsen att uttrycket enskilt hushåll är etl för
snävt begrepp för atl omfatta alla de olika former av överlämnande sora faller
under denna sektor t. ex. privata gåvor, privatinköp och överläranande för
annans räkning, s. k. slutna sällskap med förtäring i egen regi och på eget
ansvar saml överläranande av hemtillverkade varor. Undantaget bör därför enligt
styrelsen vidgas så atl stadgan inle skall tillämpas inom enskilt hushåll eller
jämförbart privat konsumtionsförhållande. Länsveterinären i Västerbottens län
anför liknande synpunkter.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 29

3.2
Livsmedelsbegreppet

3.2.1
Gällande bestämmelser

I
1951 års livsmedelssladga definieras livsmedel som varje till förtäring av
människor avsedd vara, som tillför kroppen näringsämne. Undantag görs för
läkemedel och för sådana vegelabila livsraedelsråvaror sora inte bmkar förtäras
i obearbetat skick och som i allraänhel används bara vid fabriksraässig eller
därmed jämförlig livsmedelsfraraslällning (1 § 1 raom.).

Bestämmelserna
om livsmedel skall i tillämpliga delar gälla också livsmedelstUlsatser, för
förtäring avsedda njutningsmedel, ersältnings-och utdrygningsmedel för
livsraedel och sådana för förtäring avsedda läkemedel som inte är underkastade
särskUd kontroll enligt någon läke-medelsförfaltning (1 § 2 mora.).

Enligt
förarbetena (prop. 1951: 63, 2LU 1951: 34) faUer vanligt vatten utanför
livsraedelsbegreppel. Bestämmelser om vatten finns i stället i 6 kap.
hälsovårdsstadgan. Den föreskriver hur brunn skall vara belägen och hur brunn
eller källa skall vara anordnad och underhållen för atl vattnet inte skall
förorenas eller påverkas menligt på annat sätt (29 31 §§). Vatten inom
hälsovårdslälort, sora genom allraän anläggning för vattenförsörjning
lUlhandahålls till dryck, raatlagning eller annan beredning av livsmedel eller
tUl rengöring av kärl eller redskap som används vid beredning eller förvaring
av livsmedel, skall underkastas fysikalisk-keraisk och bakteriologisk
undersökning. Länsstyrelsen kan förordna alt sådan undersökning skall göras
också av vallen i andra anläggningar (32 §). Korapetenskrav för
vatlenkonttollanler finns i en särskild kungörelse (1960: 37) med föreskrifter
om förvärv av behörighet för vissa vattenundersökningar enligt
hälsovårdsstadgan. I 37 § finns bestäraraelser om hygienen hos personal vid
vallenanläggning och ora läkarundersökning av sådan. Anvisningar har meddelats
i fråga ora bakteriologiska valtenundersökningar den 22 noveraber 1965 av
dåvarande medicinalstyrelsen och veterinärstyrelsen gemensamt och för
fysikalisk-kemiska vattenundersökningar den 29 december 1967 av dåvarande
medicinalstyrelsen. Dessutom har veterinärstyrelsen raeddelat föreskrifter den
28 augusti 1968 ora kontroll av vatten vid kontrollslakteri ra. ra. och vid f
jä-derfäkontrollslakteri saral den 2 januari 1969 ora vatten i mejeri.

3.2.2
Livsmedelsstadgekommittén

LSK
framhåller alt begränsningen av livsraedelsdefinitionen i 1951 års stadga och
undantagen från tUlärapningen av stadgans föreskrifter enligt 1 § 1 raora.
vållat en del tolknings- och gränsdragningsproblera. Bl. a. har det visat sig
svårt all avgöra vilka vegelabila råvaror sora skall betraktas som livsmedel i
stadgans mening och huravida

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 30

olika
näringspreparal, s. k. hälsokost, balspastiUer, tabletter o. d. skaU räknas som
livsmedel eller läkemedel. I praktiken har följden ofta blivit att varken
livsmedelssladgan, läkeraedelsförordningen eller några andra bestämmelser
ansetts kunna tillämpas på varor av angivna och liknande slag. En av orsakerna tUl
dessa svårigheter torde enligt LSK vara all livsraedel enligt sin definition
endast är vara sora lUlför kroppen närings- ärane. Eftersom vatten inle ansetts
som näringsämne är det inte heller Uvsmedel i livsraedelsstadgans raening. LSK
erinrar eraeUertid om att vatten på vetenskapligt håll räknas sora elt
näringsärane och atl man inom näringsfysiologin sålunda talar ora sex olika
slags näringsäranen eUer grupper av sådana äranen, nämligen vatten,
äggviteämnen (proteiner), kolhydrater, fetler, saller eller raineralämnen och
vitarainer.

LSK har funnit övervägande
skäl tala för all inle begränsa en ny livsmedelssladga lill all gälla bara
varor som innehåller eller tUlför kroppen näringsärane. Avgörande bör i stället
bli, om en vara är avsedd att förtäras av människor. Från folkhälsosynpunkt är
det angeläget atl alla sådana varor underkastas kontroll. LSK föreslår därför
som huvudregel att "vad i denna stadga föreskrives om livsmedel skall gäUa
varje vara sora är avsedd atl förläras av människor". Alla sådana varor
blir därraed järaslällda med livsmedel, oavsett om de enligt språkbruket anses
som livsraedel eller inle. Undantag görs emellertid för varor på vilka
läkemedelsförordningen äger tUlämpning. Med ordet "förtäras" åsyftar
LSK inle bara de fall då en vara äts eller dricks ulan också att man enbart
suger eller tuggar på en vara, t. ex. pastiller eUer tuggummi sora kan
resorberas i munhålan eUer mag-tarmkanalen. Väsentiigt är också atl varorna
avsiktligt förbrukas genora att de förs in i munnen. Med livsmedel jämställs
därför inte produkter som ofri-vUUgt tiUförs kroppen utan avsikt alt förläras,
t. ex. tandkräm, läppstift, vidare sådana föremål som småbarn får alt suga
eller lugga på. En viktig konsekvens av den föreslagna bestämningen av
livsmedelsstadgans tillämpningsområde blir enUgl LSK alt dricksvatten kommer
att underkastas stadgan. Vatten är uppenbarligen ett av de viktigaste
näringsämnen sora raänniskan raåste förlära varje dag. Del används också vid
industriell fraraslällning av andra livsraedel och vid raallag-nmg. Enligt LSK
är del därför helt naturligt och nödvändigt all föreskrifterna ora livsraedel
skall gälla dricksvatten och is avsedd för konsumtion. Som en följd av della
ställningstagande föreslår LSK att hälsovårdsstadgans bestämmelser i 3237 §§
och därraed saraman-hängande regler för kontroll och undersökning av vatten
förs över till livsraedelsstadgans tUlämpningskungörelse.

Beträffande
läkeraedel och läkeraedelsliknande produkter innebär förslaget all
livsmedelssladgan inle skall gälla varor, på vUka läkemedelsförordningen äger
tillämpning. Härigenom torde enligt LSK risk inle längre behöva finnas för alt
någon vara sora är avsedd alt förläras

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 31

går
fri från både läkeraedelsförordningens och livsraedelsstadgans föreskrifter.

LSK
söker också klargöra när en vara skall bedömas som livsraedel. Det avgörande
anges bli själva avsikten atl varan skaU förtäras av raänniskor och att denna
avstkt grundas på en objektiv och reaUstisk bedöraning av att varan verkligen är
läraplig att förlära. I fråga om vegelabila livsmedelsråvaror erinrar LSK om
all dessa enligt gällande bestämmelser inte är atl hänföra till livsraedel, om
de inle brakar förläras i obearbetat skick eller användas bara vid
fabriksraässig eller liknande fraraslällning av livsmedel. Exerapelvis omalen
spannraål, sockerbetor och potatis faUer utanför de stränga bestäraraelser som
gäller för hantering av livsmedel och för Uvsraedelslokaler. Enligt LSK kan det
eraeUertid hända att sådana vegetabilier faktiskt används sora livsmedel,
varför det nuvarande genereUa undanlaget föreslås upphävt. Ifall föreskrifterna
om Uvsmedel skall gälla dessa råvaror är det eraeUertid angeläget atl man
samtidigt åsladkoraraer en så rimlig rätlstiUämpning som möjligt. Denna avsikt
att förtära får inte vara endasl ett löst gmndal önskemål ulan måste vara
förenad med en realistisk bedömning av alt varan verkligen är i sådani skick
alt den lärapar sig tUl förtäring av människor, antingen varan först raåste
bearbetas eller inle. En sådan bedöraning kan enligt LSK inle ske annat än i
saraband raed en viss kontroll av varan. Del stadiura då en vara på så sätt
besläras alt bli livsraedel infaller av naturliga skäl vid skilda tillfällen
för olika slags varor.

Beträffande
spannraål anses det i regel inle möjligt för odlaren själv atl bedöma om den
lämpar sig som livsmedel. Först när spannmålen koramer lUl kvarnanläggningen
och där underkastas kontroll om den är läraplig för framstäUning av rajöl, dvs.
kvarngill, kan den anses sora livsraedel. Spannraål sora förvaras t. ex. i en
lantbmkares spannmålsraagasin är inle alt betrakta sora livsraedel.
Spannraålsraa-gasin kan därför inte heller anses sora livsmedelslokal. Av
sockerbetan är del endasl en viss del som ger socker. För all utvinna detla
krävs en genomgripande teknisk och kemisk bearbetning. Resten blir betraassa
och melass sora brukas till kreatursfoder. Den ursprungliga råvaran kan därför
inle anses avsedd lill livsmedel. Avsikten att potatisen skall förtäras av
människor kan inte anses inträda förrän åtgärder vidlagils för att göra den
användbar som livsmedel.

Beträffande
aniraaliska livsraedelsråvaror anser LSK all avsikten alt kött skall förtäras,
varigenora del blir all anse som livsmedel, inle inträder förrän del levande
djuret i samband med slakten genora veterinärbesiklning eller på annat sätt
bedöras lärapligt för den bearbel-ningsprocess som tar direkt sikte på alt
använda köttet lUl människoföda. Fisk blir på motsvarande vis att anse som
livsmedel först då den sorleras till försäljning eller börjar bearbetas. Del är
nuraera vanligt alt

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 32

fisken
i direkt anslutning tUl själva fångslen rensas, isas eller saltas redan ute på
fartygen. Räkor avsedda för direkt försäljning lUl konsument färdigkokas också
vanligen ute lill sjöss. Redan då bör föreskrifterna om livsraedel bli
tillämpliga. Bestämmelsema om Uvsraedelslokaler bör därför vid behov kunna
avse bl. a. fiskefartyg. Mjölk anses sora födoärane medan den ännu är kvar i
ladugården. Också i livsraedelsstadgans mening måste enligt LSK mjölken
betraktas som livsmedel när producenten bedömer mjölken användbar för konsumtion
och avser alt överlämna den till annan för sådan användning. Denna avsikt anser
LSK finnas redan när mjölken förvaras i tank, Iransportkärl, ulminuteringskärl
o. d. i avvaktan på leverans till mejeri eller annan för atl beredas tUl eller
användas som livsmedel. LSK föreslår i konsekvens härmed all mjölkmra i
ladugård skall betraktas som livsmedelslokal.

Spritdrycker,
vin och starköl saral raall- och läskedrycker är livsraedel i 1951 års stadgas
raening. Undanlag gäller dock från stadgans märkningsbestämraelser. Vid sidan
av livsraedelssladgan finns eraeUertid specialförfatlningar ora tUlstånd för
tiUverkning och försäljning m. ra. Dessa bestämraelser har emellertid
tiUkorarait i första hand för atl hindra missbruk av sprit och öl samt i
beskallningssyfle och tar inte direkt sikte på den hygieniska övervakning sora
är grundtanken bakom livsraedelssladgan. Del finns inle heller nu något skäl
atl undanta dem från de allraänna föreskrifter sora gäller andra varor sora är
avsedda att förtäras. LSK föreslår dock all nuvarande undanlag från livsraedelsstadgans
märkningsbestämmelser slopas. I bl. a. Finland och Västtyskland är
Uvsraedelslagsliflning tiUämplig på tobaksvaror. Även 1951 års stadga är
tilläraplig på tobak som är avsedd all förläras, t. ex. snus och tuggtobak,
eflersora sådan vara är etl njutningsmedel. LSK föreslår inle någon ändring på
denna punkt.

Förslaget
alt inle uppställa en särskild definition på livsmedel ulan alt i stället ange
alt föreskrift ora livsraedel skall gälla varje vara sora är avsedd att
förläras innebär enligt LSK en förenkling såliUvida alt del inte längre, sora i
1951 års stadga, behöver anges alt föreskrifterna också skaU gälla
livsraedelslUlsatser, njulningsraedel, ersättnings- och utdrygningsmedel.
Livsmedelsstadgan kommer sålunda autoraaliskt atl bU tiUäraplig på kaffe, te,
kakao, kryddor o. d. och olika slags livs-medelsersällningar, eftersom dessa uppenbarligen
är avsedda alt förtäras av människor. LivsraedelstUlsatserna intar en
mellanställning, eftersom de ofta är kemiska ämnen som kan användas också på
helt andra områden än inom livsraedelshanteringen. I den mån sådana äranen
verkUgen brukas vid beredning av livsmedel och ingår i de färdiga produkterna
bör de emellertid jämställas raed livsmedel, eftersom de faktiskt kommer atl
förläras.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 33

I anslulning härtUl bör uppmärksararaas alt LSK, för att
tveksamhet skall kunna undvikas bl. a. om en vara är all bettakta som Uvsmedel
eller inle, enligt 5 § i stadgan föreslår all livsmedelsslyrelsen får
befogenhet atl i särskilt fall fastställa ora stadgan skall tUlämpas på en vara
av visst slag.

LSK behandlar i detta sammanhang frågan om foder och annan
djurföda skall regleras i livsmedelssladgan. LSK framhåller alt både den
gällande och föreslagna stadgan ansetts böra begränsas till varor som är
avsedda all förläras av raänniskor. Om man i stadgan dessutora för in
besläramelser om djurföda skulle raan få en onödigt tillkrånglad författning.
LSK framhåller atl de nuvarande specialbestäm-raelserna ora foderraedel ulan
nackdel fortfarande synes kunna utgöra en särskild lagstiftning.

3.2.3 Remissyttrandena

Den föreslagna utvidgningen av livsraedelsbegreppel till
atl gäUa varor som är avsedda att förfäras av människor, oavsett om de
innehåUer näringsämne, har tiUslyrkts av elt stort antal remissinstanser.

Med hänsyn till den raycket aUraänna forrauleringen av
livsraedelsbegreppel i 1 § fäster jordbruksnämnden stort avseende vid
livsrae-delsstyrelsens skyldighet enligt 5 § all i särskilt fall fastställa ora
stadgan skall tiUärapas på visst slags vara. Gränsdragningarna blir av stor
praktisk och ekonoraisk betydelse, t. ex. för jordbrukels producenter och för
fiskarna i fråga om kraven på livsmedelslokaler.

KF förutsätter alt livsmedelsslyrelsen i samråd raed
näringsUvet utarbetar praktiskt användbara bestäraraelser om när olika vamslag
är atl anse som Uvsmedel.

Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen uttalar att
gränsdragningen mellan Uvsmedel och råvaror måste bero på vad som händer med
varan innan den köps av konsumenten. Problemet blir aktuellt bl. a. då varan
passerar en förädlingsanläggning, eftersom innehavaren av denna enligt 8 § är
skyldig tUlse alt använda råvaror inte gör det färdiga livsmedlet otjänligt.
Under lagring av en råvara hos tillverkaren behöver den inle bettaktas som
livsmedel förrän den undergått den särskilda råvamkonlroll soni raåste ingå i
tillverkarens egentillsyn. Livsmedelssladgan blir därför tillämplig först när
råvaran godkänts vid en sådan kontroU.

Förslaget all dricksvatten skall anses som livsmedel har
kommenterats i ett stort antal remissyttranden. Meningarna går starkt isär
beträffande lämpligheten av detta förslag. I ungefär hälften av dessa yttranden
tillstyrks förslaget. Så gör Tandläkarförbundet, Svenska institutet för
konserveringsforskning, länsläkaren i Gävleborgs län. Svenska

2 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 61

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 34

hälsovårdstjänstemannaförbundet,
länsveterinärerna i Stockholms och Jönköpings län. Samtliga dessa
remissinstanser uttrycker sig på olika sätt positivt till förslaget.

Övriga
reraissinstanser som tUlstyrkt detta förslag är lantbrukshögskolan, statens
lantbrukskemiska laboratorium, länsstyrelsen i Jämtlands län, länsläkaren i
Kopparbergs län, länsveterinären i Kronobergs län, hälsovårdsnämnderna i
Stockholm och Sundsvall,. Husmodersförbundet, KF, Svensk industriförening.
Köpmannaförbundet, SACO och TCO.

Några
reraissinstanser är raer tveksararaa alt låta livsmedelsbegreppet omfatta
också dricksvatten raen avstyrker inle att så sker.

Naturvårdsverket
erinrar om all vattenkonlrollen komraer all handhas av flera centrala
rayndigheter, nämligen i fråga om dricksvatten av livsmedelsstyrelsen,
husdjursvallen eventuellt av lanlbruksstyrelsen, tvätt- och badvatten av
socialstyrelsen och vallenområden som tar emot avloppsvatten av
naturvårdsverket.

Länsstyrelsen
i Kronobergs län anraärker alt man inle kan utesluta risken för dubbelarbete
vid vattenkonlrollen, eflersora föreskrifter om vatten koramer alt finnas i
såväl hälsovårdsstadgan som livsmedels-stadgan. Enligt länsstyrelsen får den
nuvarande utformningen av vatten-kontrollen i och för sig anses vara
tillfredsställande.

Faran
för en splittring av vallenkontrollen, om både hälsovårdsstadgan och
livsmedelsstadgan blir tUlämpliga på vallen, framhålls också av länsläkarna i
Älvsborgs, Örebro och Jämtlands län samt av hälsovårdsnämnden i Västerås.

Kommerskollegium
frarahåller alt förslagel innebär all livsraedels-styrelsens tUlstånd koraraer
att krävas för att tUlsätta klor till vatten i allmän vattenledning. Vidare
blir vattenverken atl betrakta som Uvsraedelslokaler. Kollegiet ifrågasätter
om della är en riklig ordning.

Problemen
i saraband med atl vattenverken faller in under föreskrifterna ora
Uvsraedelslokaler uppraärksararaas också av länsveterinärerna i Jönköpings och
Skaraborgs län. Den förstnärande finner della dock raotiveral från vissa
synpunkter, bl. a. genora all bättre möjligheter skapas all påverka
vattenverkens utformning och inredning saral alt klara besläramelser fås om
regelbunden läkarkontroll äv personalen.

Industriförbundet
och Arbetsgivareföreningen fäster uppraärksamhe-ten på alt vatten, som inom
livsmedelshanteringen används bara för rengöring eller liknande ändamål, kommer
alt stå utanför själva livs-medelsbegreppel. Konsekvenserna härav blir
säkerligen svåröverskådliga. Det blir t. ex. svårt atl avgöra till vilken
kategori spolvatlnet i flaskrengöringsmaskiner skall hänföras.

Övriga
remissinstanser sora yttrat sig över förslagel ora dricksvatten

avstyrker. ,

Länsstyrelsen
i Jönköpings län menar att välten, även om det från

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 35

vetenskaplig
synpunkt betraktas som etl näringsämne, inle enligt allmänt språkbmk kan
hänföras tUl livsmedel. Länsstyrelsen påtalar de olägenheter, som följer bl.
a. av att vattenkontroUen splittras och att man mister den hittillsvarande
enhetiigheten i fråga om föreskrifter om beskaffenheten av vatten och om de
tekniska anordningarna i olika vattentäkter.

LUcnande
nackdelar av en splittring av föreskrifterna om vatten på hälsovårds- och
livsmedelsstadgoma påtalas av länsstyrelserna i Kopparbergs och
Västernorrlands län. Sistnämnda länsstyrelse eruirar om de bestämmelser till
skydd mot förorening av vatten som finns i vattenlagen och mUjöskyddslagen.

Enligt
Kommunförbundet talar starka skäl för att den nuvarande regleringen av
vatlenfrågoma inte rabbas så alt vallenkonttoUen onödigtvis splittras på flera
organ.

Socialstyrelsen
fmner det från hälsovårdssynpunkt betydligt naturligare atl bestäraraelserna
om vallen också i fortsättningen kvarstår i hälsovårdsstadgan. Vatten för
rengöring och liknande ändamål kommer enligt förslaget atl falla utanför
själva livsmedelsbegreppel men sådant vatten måste också vara av
tUlfredsstäUande beskaffenhet inom livsmedelshanteringen. Socialstyrelsen
erinrar vidare om 19 § hälsovårdsstadgan, som kräver lätt tUlgång i
bosladslägenhet tiU vatten för dryck, matlagning och andra hushåUsändaraål.
Avsikten därraed har varit inte bara atl förebygga eller undanröja sanitär
olägenhet utan också alt höja bostadsstandarden. En mycket Uten del av det
vatten som används i hushållen går emellertid åt till dricksvatten och matlagning.
TiUgången på vatten av tUlfredsstäUande beskaffenhet beror bl. a. på om
råvaltnels kvaUtet är acceptabel. Trots all råvatlnel knappast kan anses som
livsmedel innebär förslaget atl provlagning av både detta vatten och renvattnet
skall regleras i livsraedelsstadgans tillämpningskungörelse. Vid bedömning av
åtgärder för atl få dricksvatten av tillfredsställande beskaffenhet fordras
dessutora en tolalbedöranmg av såväl konsurationsvattensidan som avloppssidan.
Den föreslagna livsmedelslagsliftningen splittrar emellertid upp
vattenkontroUen på två ansvarsområden, nämligen dricksvattnet och råvatlnel å
ena sidan saml avloppsföroreningarna och recipienlernas tUlstånd å den andra.
Inom sistnäranda område faller sålunda kontrollen på annan myndighet än
Uvsraedelsslyrelsen.

Liknande
raoliv för all behålla saratiiga bestämmelser om vatten och vattenkontroUen i
hälsovårdsstadgan framförs av länsläkarna i Stockholms, Jönköpings,
Kronobergs, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Västernorrlands och Norrbottens
län.

Riksförbundet
för allmän hälsovård errarar också om att bestämraelserna i hälsovårdsstadgan
om vatten i bostadslägenhet syftar lill alt

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 36

tUlgodose
kraven på bostädernas hygieniska standard och varnar för en olycklig och icke
önskvärd spUttring raellan olika författningar och myndigheter.

Också länsstyrelserna i
Östergötlands, Kristianstads och Skaraborgs län avstyrker förslaget all låta
dricksvatten regleras genom livsmedels-stadgan.

Frågan om när vegetabilier
skall betraktas som livsmedel tas upp bl. a. av lantbruksstyrelsen, som anser
alt obearbetade vegetabUiska livsraedelsråvaror i princip skall kunna anses
som livsmedel under förutsättning all varorna från fall till fall befunnits
avsedda och lämpade för förtäring. Lantbruksslyrelsen har ingen eriman mot
LSK:s gränsdragning raellan råvara och livsraedel. Då det gäller exerapelvis
obearbetade grönsaker och bär anser styrelsen eraeUertid att föreskrifterna om
livsmedelslokal inte bör tillämpas förrän i uppsaralings- eller
förpackningsledel.

Statens
centrala frökontrollanstalt förutsätter atl LSK:s tolkning all "varken
grödan eUer spannmålen i odlarens magasin betraktas som livsmedel" skall
tillämpas också för andra grödor än spannraål.

Vad
särskilt gäller spannraål instämraer Lantbruksförbundet och RLF i LSK:s
uppfattning att den skaU betraktas som livsmedel först då den kommer tiU
kvarnanläggning samt där bedömts vara kvarn-giU.

KF anser däremot atl
kvarngill spannmål inle bör anses sora livsmedel förrän spannmålen är rensad,
tvättad och färdig för målning. Samma uppfattning har Industriförbundet och
Arbetsgivareföreningen.

Skånes handelskammare
påpekar all partier av kvarngUl spannmål regelmässigt innehåller lika mycket
fräramande föreraål sora partier vUka ännu inle gått igenora en kontroll. KvarngUla
partier förvaras i regel i sararaa magasin sora övriga partier. Mot denna
bakgrund förordar handelskammaren att spannmål betraktas som livsmedel först
efter rensning från främmande artiklar.

Handelskammaren vänder sig
också mot LSK:s uttalande all det råsocker som bedöras lämpligt för fortsall
bearbetning är alt anse som livsmedel. Föreskrifterna om Uvsraedelslokaler
skulle härigenora bli lUl-lämpliga på inte bara raffineringslokalerna utan
också de s. k. socker-husen vid belbmken. Delta skuUe innebära betydande
praktiska och ekonomiska svårigheter. Enligt handelskammaren är del också tveksamt
om sockersUos och bulkutryraraen bör hänföras till livsmedelslokaler.

Lantbruksförbundet
och RLF förutsätter all obearbetade vegetabUier som potatis och rotfrukter
bettaktas som livsmedel först sedan de införts i ett centrallager eller
motsvarande.

Frågan
när aniraaliska råvaror skall anses vara kött och där-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 37

med
livsraedel har uppraärksararaats av SVA. Med anledning av LSK:s uttalande att
råvara blir livsraedel när del levande djuret i saraband raed slakten genom
veterinärbesiklning eller på annat sätt bedöras lärapligt för den
bearbelningsprocess sora lar direkt sikte på atl använda költet tUl
raänniskoföda erinrar SVA ora all i denna bedömningsprocess ingår inle bara den
strax före slakten föreskrivna besiktningen utan också många andra
veterinärmedicinska åtgärder dessförinnan. Del är därför oklart vid vilken
tidpunkt djuren bör falla inom livsraedelsbegreppel och del synes svårt alt
åstadkoraraa en entydig tolkning av livsraedelsbegreppel när det gäller
levande djur och deras kött.

Liknande
synpunkter som närmast lyder på all livsmedelssladgan borde tUlämpas på de
levande djuren tidigare än i saraband med själva slakten framförs av
länsstyreben i Malmöhus län, länsveterinären i Älvsborgs län och
hälsovårdsnämnden i Malmö.

Vissa remissinstanser
vänder sig mot LSK:s uttalande all mjölk bör betraktas som livsmedel redan hos
djurägaren strax efter rajölk-ningen. Sålunda frarahåUer lantbruksslyrelsen all
rajölken sora producenten läranar inte är avsedd atl förtäras i obearbetat
skick. Mjölken borde därför betraktas som råvara tills den nått mejeriet. Med
ell sådani betraktelsesätt får man också en bättre parallellitet raed t. ex. spannmålen
sora inte är atl anse som livsmedel förrän den komrait in tiU kvarnanläggningen
och bedöras lärapad alt konsuraeras av raänniskor. En konsekvens av LSK:s
uppfattning skulle bli atl rajölkrararaen hos djur-ägarna skall anses som
livsmedelslokaler, vilket lantbraksstyrelsen inte finner ändamålsenligt.
Liknande synpunkter framförs av länsstyreben i Jämtlands län.
Lantbruksförbundet, RLF och Skånes, Västernorrlands och Jämtlands läns
handelskammare. MC anser alt rajölken bör betraktas som livsmedel tidigast då
den på mejeriet godkänts för vidare bearbetning till konsuration. Djurägaren
skulle eljest kunna avstängas från vidare leverans av mjölk, ora hans
produktion uppvisar dålig kvalitet.

Några få remissinstanser
har uttalat sig om läkeraedelsliknande produkter, exerapelvis olika
vitarainpreparat och halstabletter. Hälsovårdsnämnden i Sundsvall och
Husmodersförbundet anser det vara väl raotiveral alt livsraedelssladgan nu
föreslås bli tilläraplig på dessa varor.

Socidstyrelsen har däremot
annan uppfattning och hänvisar lill alt bland de läkemedelsliknande produkter,
som f. n. är undantagna från läkemedelsförordningens och livsmedelsstadgans
tillämpning, hör bl. a. en rad homeopatiska medel, mineralkällsaller och
paslUler. De avgöranden som måste fallas bettäffande sådana produkter är ofta
av be-svärUg farmakologisk natur och torde knappast ligga inom
Uvsmedels-styrelsens kompetensområde. Ställningstagandet måste i stäUet ankorama
på socialstyrelsen, eflersora användningen av dessa läkemedelslik-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 38

nande
varor ofta utgör ett led i verksamheten på hälso- och sjukvårdens område.
Socialstyrelsen framhåUer vidare att apoteken blir atl betrakta som
livsmedelslokaler om livsmedelssladgan skulle tillämpas på de
läkemedelsliknande produlrterna. Också länsläkaren i Örebro län ifrågasätter om
det är lämpligt att räkna läkemedelsliknande produkter som livsmedel.

Några
reraissinstanser är tveksamma om rusdrycker och vissa tobaksvaror bör omfattas
av livsmedelsbegreppel. Sålunda StäUer sig socialstyrelsen frågande tiU
förslaget i denna del. Länsläkaren i Västernorrlands län framhåUer att bruket
av rasdrycker sttider mot grandregeln i livsmedelsstadgan atl som livsmedel
inte får användas vara som kan antas vara skadlig. Länsläkaren i Örebro län
och hälsovårdsnämnden i Solna ifrågasätter om det finns fog för all låta livsraedelssladgan
bli tUlämplig på rasdrycker och tobak. Praktiska svårigheter kan uppstå
beträffande märkning och kontroll av dessa produkter. Hälsovårdsnämnden i
Sundsvall anser däreraot att det är väl raotiveral alt hänföra rusdryckerna
under livsmedelsbegreppel.

I
vissa reraissyltranden, särskilt från velerinärraedicinskl håll, har pekats på
det samband som i första hand hund- och kallmat men också annan d j u r f ö d a
har raed livsraedelshygienen. Sålunda fäster SVA uppraärksarahelen på alt hund-
och katlmal inle underkastas någon offentlig kontroll. Eftersom sådan djurföda
tUlverkas, försäljs och i hushållen hanteras tillsamraans raed livsraedel och
även kan förväxlas med sådana, finns skäl atl livsmedelsrayndighelerna utövar
viss tillsyn också över ifrågavarande produkter. Veterinärstyrelsen anför
liknande synpunkter och anser del raotiveral atl i livsraedelssladgan tas in bestämmelser
ora sådan föda sora lätt kan förväxlas med livsraedel. Hälsovårdsnämnden i
Stockholm frarahåller sora en parallell alt livsraedelslagsliflningen i USA
också behandlar djurföda. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser skäl finnas all
saraordna livsraedels- och foderraedelslag-sliflningarna. Bl. a. har hund- och
kaltfoder sararaa ursprung sora livsmedel och hanleras som sådani. Därigenora
kan fraraför allt salraonella-infeklioner föras in i de enskilda hushållen.
Förekoraslen av salraonella-infekterad hundraal påtalas också av
länsveterinärerna i Stockholms, Kronobergs, Göteborgs och Bohus saral
Norrbottens län och hälsovårdsnämnden i Nacka. Enligt dessa remissinstanser är
det inle ovanligt att särskilt hundraal inköps av vissa konsumenter för atl
användas som livsmedel. En liknande uppfattning framförs av Veterinärförbundet
och hälsovårdsnämnderna i Gävle, Norrtälje, Solna och SundsvaU.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 39

3.3
Livsmedelstillsatser, berikningsmedel och främmande ämnen

3.3.1 Gällande
bestämmelser

LivsraedelstUlsats
är enligt livsmedelssladgan vara eller ämne som inle är råvara och i allmänhet
i ringa mängd tillförs livsmedel för alt påverka dess färg, smak, konsistens
eller hållbarhet eller för annat liknande ändamål och finns kvar i del färdiga
livsmedlet. Vatten anses inte som liUsats (1 § 3 mom.).

För
användning av tillsatser i livsmedel, med undanlag av färdiglagad mal, fordras
i princip godkännande av koraraerskoUegiura. Godkännande behövs inte för vissa
särskilt angivna naturprodukter från djur och växter eller för koksall, socker,
ättika, elylalkohol och giftfria essenser för lukt eUer sraaksätlning (4 § 1
raora.).

KoraraerskoUegiura
skall i ärende ora godkännande av livsraedels-lillsals på närraare angivet sätt
ha sararåd med bl. a. folkhälsoinstilutet.

Tillförsel
av äranen för atl berika livsraedel, dvs. förbättra dess näringsvärde,
regleras inte i 1951 års stadga. Bestämmelser om vitaminiserade livsmedel
finns i förordningen (1941: 268) ora fraraslällning och införsel av
vitaminiserade livsmedel, den s. k. vitamineringsförord-ningen. EnUgt denna
förslås raed vilarainering en åtgärd vid vilken etl livsraedel genom
lUlsättning av främmande vilaminhalligl ämne, genom ultraviolett bestrålning
eller eljest på konstlad väg erhåller hall av vitaminer eller ökad sådan
halt. Vilarainering och import av vitaminerade livsraedel för avsalu får ske
endast efler lillslånd av kommerskollegium. Tillstånd meddelas om
vilaraineringen anses värdefull från folknäringssynpunkl och det inte finns
särskUda skäl på grund av vilka vitamineringen inle bör anförtros den som sökl
tillståndet:

Förutom
bestämraelserna ora tillsatser och vitaminer, som i en bestärad avsikt tUlförs
livsraedel, finns också vissa bestämraelser i 1951 års stadga ora ämnen sora
oavsiktligt kan förekoraraa i eller på livsraedel. Sålunda förbjuds
saluhållande av livsraedel, ora det innehåller raer än 3 mg bly per kg, såvida
inle tillstånd alt saluhålla varan meddelats av koraraerskoUegiura (7 § 2
raora.). Kollegiura har vidare all fastställa den högsta kvarvarande rest av
bekärapningsraedel sora får förekomma på livsraedel (7 § 3 raora.). Kollegiura
har den 28 november 1966 utfärdat en särskild kungörelse angående högsta kvarvarande
rest av bekämpningsmedel på färsk frukt, färska bär och grönsaker samt på
rotfrukter.

3.3.2 Livsmedelsstadgekommittén

LSK
framhåller all nuvarande bestäraraelser ora tillsatser, vitarainer, bly och
bekärapningsmedelsrester i livsmedel inle är helt tillfredsställande. Många
ämnen, som kan jämställas med dessa ämnesgrupper och som med eller utan avsikt
förekommer i livsmedel, faller sålunda

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 40

utanför
livsmedelsstadgan. I sådana fall finns bara möjlighet alt till-lämpa den
allmänna regeln i stadgan all livsraedel inle får antas vara skadliga all
förlära eUer eljest otjänliga lill raänniskoföda. LSK anser inle della
tiUräckligt säkert ur konsuraentskyddssynpunkl utan föreslär att möjligheten
att i förväg bedöma risken med alt använda vissa ämnen i livsraedel bör
utvidgas. Därvid bör en uppdelning göras i tre olika grupper, benäranda
livsraedelslUlsatser, berikningsmedel och främmande ämnen. Den vanligaste och
största gruppen omfattar I i v s ra e-delslillsatser. Förutora äranen sora
påverkar livsraedels färg, smak, konsistens eller hållbarhet bör lill
livsmedelstillsats hänföras också ämnen som påverkar lukten hos ell livsmedel.
Bestämningen atl en tiUsats också kan tillföras ett livsmedel "för annat
liknande ändamål" har enligt LSK i praktiken framkallat tveksarahet bl. a.
ora därunder kan räknas också ämnen av läkemedelskaraklär som tillsätts enbart
för all påverka konsuraenlernas hälsa. Sora exerapel närans tillsättning av
hexylresorcin och andra baklericida äranen till halstabletter för alt påverka
bakteriefloran i svalget, laclylos lill barnmat för all motverka förstoppning
saral kinin och koffein till läskedrycker sora uppiggande raedel. I dessa fall
är livsraedlen endasl bärare av de lillsalla ämnen, vars syfte uteslutande är
all ha gynnsam effekt på den som förlär livsmedlen. Sådana ämnen har inle
ansetts tillförda livsmedlet "för annat liknande ändamål" och har
sålunda inte ansetts vara tillsatser. Begreppet livsraedelstillsats har därför
fått ett begränsat, teknologiskt eller organoleptiskt syfte all påverka själva
livsraedlen men inte konsumenterna. LSK finner det emellertid från
livsmedelshygienisk synpunkt starkt raotiveral all angivna och liknande slag av
konsuraentpåverkande äranen skall betraktas som livsmedelstiUsalser. Därför
föreslås att uttrycket "för annat liknande ändamål" i definitionen
byts ut mot orden "för all åstadkomma annan bestämd egenskap hos
livsmedlet". Därigenora kommer lUlsatsbegreppel all omfatta alla ämnen
sora i olika syften tillförs livsraedel, antingen för all påverka livsmedlet
självt eller för alt åstadkoraraa någon effekt på konsuraenlen. LSK föreslår
vidare att kravet atl en tiUsals "alltjämt finnes kvar i det färdiga
livsraedlel" slopas. Vissa äranen kan oravandlas eller sönderfalla och i
förändrad form bli kvar i det färdiga livsraedlel som en reaktionsprodukt. I
andra fall stannar så litet kvar atl ämnet inle alls eller bara raed svårighet
kan påvisas på analytisk väg. Vid den praktiska tillärapningen har kommerskollegium
också så småningom krävt godkännande för all sådana ämnen också skall få
liUsättas livsmedel. LSK finner denna praxis riktig med hänsyn till de risker
det innebär för konsuraenterna alt ämnen av della slag inle behöver bli
godkända. Villkoret att etl ärane skall betraktas som livsmedelstiUsats bara
om det tiUförs "i aUmänhet i ringa mängd" och "utan att ingå
såsom råvara" har enligt utredningen visat sig svårt att tolka men trots
del bör vUlkorel fortfarande gälla. I tveksarama

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 41

fall
kan enligt förslaget livsmedelsstyrelsen avge bindande förklaring om ell ämne
skall anses som tillsats eller inte. Sådan tveksamhet kan uppslå i fråga om
exempelvis sojaprolein som kan användas på olika sätt. Detta äggviteämne kan
tillföras köttvaror bl. a. som bindemedel för vallen och fett. Det bör då anses
som tillsals raed hänsyn dels tUl dess funktion och dels till den ringa raängd
sora behöver tillsättas för ändamålet. Sojaprolein kan emellertid också
användas i syfte atl dryga ut olika charkuterivaror och förekommer då i
relativt stora kvantiteter. Därvid måste ämnet uppenbarligen bettaktas som en
råvara. Från kravet på särskUl godkännande av livsmedelstillsatser bör liksora
f. h. undanlag göras för vissa naturprodukter och liknande äranen som socker
och salt. Däremot anser LSK inle att det finns skäl behålla undantaget från
kravet på godkännande när det gäUer liUsatser för s. k. färdiglagad mal.
TUlverkningen av färdiglagad mat sker numera i mycket stor utsträckning rent
induslrielll både för försäljning i detaljhandeln direkt lill konsumenterna och
för distribution till olika storhushåll. En stor del av befolkningen äter också
sådan färdiglagad mat minst en gång per arbetsdag antingen i eUer utanför
hemrael. Missgrepp vid fraraslällning av färdiglagad mat kan därför få
allvarliga följder för elt stort antal människor. Allmänheten måste rimligtvis
få sararaa garanli for dessa varors hygieniska beskaffenhet sora för andra
typer av livsraedel,

I
anslulning lill frågan om livsmedelstillsatser berör LSK vissa
be-handlingsraeloder sora förändrar ell livsraedels egenskaper på Uknande sätt
sora liUsatser. Särskilt närans metoden alt genora joniserande strålning
exerapelvis konservera bacon, hindra groning av potatis eller sterilisera
skadeinsekter i spannraål. Andra raeloder är rökning och syrning av livsraedel.
Del är eraeUertid här inle fråga ora all tillföra livsmedel något ämne utan
bara olika sätt atl behandla livsmedel. Till-salsbestämmelserna kan sålunda
inle tillämpas i dessa fall. I stället bör sådan behandling vid behov regleras
genora särskilda föreskrifter om hantering av livsraedel.

Enligt
LSK tillförs vissa ämnen livsraedel i en beslämd avsikt all höja dess
näringsvärde för konsumenterna. Endast liUsättning av vitarainer är särskUl
reglerad genora 1941 års vilaraineringsförordning. För övriga näringsäranen kan
bara tiUärapas föreskrifterna i 1951 års stadga atl de inle får göra
livsraedlen skadliga eller på annat sätt otjänliga. Liksom i fråga om
vitarainer kan en överdosering av andra liknande näringsäranen vara mindre
läraplig och ibland hälsovådlig. Därför anser LSK atl raedgivande bör fordras
alt tillföra livsraedel även andra näringsäranen än vitarainer. LSK nämner som
exempel järn sora tillsats lill vetemjöl, jod tUl koksall samt proteiner,
essenliella aminosyror och essenliella fleromättade fettsyror sora tillförs
olika slags livsmedel. LSK föreslår att detta slags ämnen bildar en geraensam.

2t
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 61

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 42

grupp,
kallad berikningsraedel. Därmed skall enligt LSK förslås vilarain,
raineralärane eller annat näringsämne som är avsett all på konstlad väg
tiUföras livsmedel för alt förbättra dess näringsvärde. Näringsämne som av
naturen norraalt redan finns i ell livsmedel omfattas alltså inte av
definitionen. En väsentlig skillnad mellan berikningsmedel och
livsmedelstillsats är all berikningsmedlen, föralom alt de enbart är avsedda
att höja näringsvärdet, raåste tUlföras livsmedel i en viss hall för atl få
avsedd effekt, raedan livsraedelslillsalserna av hälsomässiga skäl i allmänhet
bör begränsas till en beslämd maximi-mängd. Ora tveksamhet uppslår humvida elt
ärane skall betraktas som berikningsraedel, tillsats eller råvara kan besked
härora inhämtas av livsmedelsslyrelsen.

LSK
föreslår alt huvudregeln, liksom f. n. gäller vitarainer, skall vara att
särskilt lillslånd fordras för alt använda berikningsraedel i livsraedel. Skillnaden
i förhållande till vanliga tUlsatser är sålunda all tillståndet är begränsat
till en individuell tillverkare raedan ell godkännande av lUlsals avser alla
fabrikanter. För vissa näringsäranen sora enligt definitionen är
berikningsraedel bör enligt LSK generellt lillslånd läranas. Delta bör gälla
kolhydrater (socker m. m.), fetler (Iriglyce-rider) och proteiner. Dessa ämnen
ingår vanligen som råvaror i livsmedel och tUlförs sora regel inte i syfte all
selektivt höja livsraedlens näringsvärde.

LSK
frarahåller att tillsättning av vissa berikningsraedel kan vara av
grundläggande betydelse från hälso- och näringssynpunkt för hela befolkningen.
Del synes därför raotiveral atl införa en raöjlighet alt direkt föreskriva
berikning av vissa livsmedel. LSK föreslår att obligatorisk berikning skall ske
av margarin raed vilarain A och D, av mjöl raed järn och av hushållssalt raed
jod. Direkta föreskrifter om berikning bör i övrigl meddelas endast när del är
av avsevärd betydelse från folknäringssynpunkl.

Enligt
LSK:s förslag ora berikning skall den ske så att det konsumtionsfärdiga
livsmedlet koraraer all hålla angiven halt av särskilt näringsärane. Vid
tillsättande av berikningsraedel raåste sålunda hänsyn tas till all en viss del
därav kan förstöras under och efler tillverkningsprocessen.

Livsmedelstillsatser
och berikningsraedel har enligt LSK det gemensamma draget alt de tillförs i en
positiv avsikt atl ge livsmedlet en särskUd egenskap. Det finns emellertid
också andra ämnen sora kan tillföras en råvara på ett tidigt stadium och
mestadels helt ulan avsUct komraer alt fmnas kvar i eller på det
konsurationsfärdiga livsmedlet. Utöver bestämmelsen i 1951 års stadga att
livsmedel inle får antas vara skadligt eller otjänligt finns f. n. särskUda
bestäraraelser ora begränsning av sådana ämnen i livsmedel bara när det gäller
bly och rester av bekärapningsmedel. Enligt LSK talar starka skäl för
alt

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 43

liknande
möjlighet införs all begränsa förekomsten av också andra ämnen som inte är tUlsatser
men som på grand av sin giftighet eller andra hälsovådliga egenskaper kan vålla
raänniskor skada. LSK föreslår därför att ifrågavarande äranen förs sararaan i
en grapp i livsmedelsstadgan och benämns fräraraande äranen. Härraed avser
LSK sådant ärane som bekärapningsmedel och annan vara sora inle utgör vare sig
berikningsmedel eller livsmedelstiUsats och som vid förekomst i eller på
livsmedel kan förändra livsmedlets normala sammansättning eUer beskaffenhet.
Utöver de vanliga bekämpningsmedlen nämner LSK bland främmande äranen sådana
kemiska föroreningar från industrier, som släpps ut genom förbränningsgaser och
avloppsvatten och som kan menligt påverka olika livsmedelsråvaror. Exerapel
härpå är förorening av fisk genom kvicksilverföreningar. Till främmande ämnen
hör också vissa kemikalier, s. k. PHC-medel som används atl skydda vissa
vegetabiUer efler skörden, exerapelvis anligronings-raedel för potatis och lök.
Vidare närans horraoner och andra tillväxl-befrärajande raedel som tUlförs de
Uvsraedelsproducerande djuren eller deras foder. Djuren behandlas ibland också
med antibiotika och andra läkeraedel som, ora rester därav finns kvar i kött
eller rajölk, kan orsaka allergier hos raänniskor. LSK exemplifierar vidare
gmppen fräraraande äranen med färgämnen sora tillsätts hönsfoder för atl påverka
äggulans färg, skumdärapningsmedel vid beredning av flytande livsraedel,
lösningsäranen för konserveringsraedel, raelallföroreningar från konservburkar
eller Uvsraedelsraaskiner och annan utrastning saral rajukningsraedel och
stabilisatorer i förpackningsraalerial av plast. LSK:s förslag innebär att om
så är påkallat från allmän hälsosynpunkt, föreskrift kan meddelas all
fräramande ämnen av det slag som berörts inte får förekomma i eller på
livsmedel utöver viss högsta halt. Det har inte visat sig praktiskt möjligt att
helt förbjuda sådana ämnen, eftersom man raed nutidens förfinade analysteknik
kan påvisa utomordentligt sraå raängder av äranen och långt under de haller
sora kan hävdas vara hälsovådliga. För atl belysa della anges atl exerapelvis
kvicksilver och andra raetallföreningar kan förekoraraa, låt vara i ytterst små
kvantiteter, som naturliga beståndsdelar i vissa råvaror bl. a. fisk. Delta
förhållande är orsaken lUl all ell ämne enligt den föreslagna definitionen
blir alt betrakta som främmande för ell livsmedel först då det förekomraer i
sådan utsträckning atl del förändrar livsraedlels "norraala
sararaansättning eller beskaffenhet".

Handläggningen
av ärenden ora livsraedelslUlsatser, berikningsraedel och främmande ämnen i
livsmedel skall enligt LSK anförtros livs-raedelsstyrelsen. Därmed upphör
kommerskollegiets befogenheter i raotsvarande frågor. De ekonomiska synpunkter
sora kan läggas på dessa ärenden anses kunna beaktas i tUlräcklig omfattning
genom att livsmedelsslyrelsen åläggs skyldighet att samråda raed berörda
myndig-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 44

heter.
I likhet med vad som gäller f. n. föreslås atl livsmedelsslyrelsen ärligen
upprättar förteckningar över föreskrifter och lillslånd rörande berikningsmedel,
över godkända livsmedelstillsatser och över bestämmelser ora högsla tUlåtna
haller i livsraedel av bekärapningsraedel och andra fräraraande äranen. Enligt
LSK bör Uvsraedelsslyrelsen inle få, som hittUls skett med stöd av 5 § 1951 års
stadga, besluta atl godkända livsraedelslUlsatser inle skall offentliggöras.
Förutora angelägenheten av alt inle annat än i yttersta undanlagsfaU meka på
den i tryckfrihetsförordningen fastslagna offentlighetsprincipen i fråga ora
allraänna handlingar framhåUer LSK, att det från medicinsk och hygienisk synpunkt
är väsentligt alt genora ifrågavarande förteckningar få kännedom om vilka varor
och äranen sora kan förekoraraa i livsraedel. Ora elt offentliggörande raed fog
kan anses lända ell förelag lill men, t. ex. på grund av risk för all ell
speciellt recept för en livsmedelsprodukt skulle röjas, finns möjlighet för
Kungl. Maj:t atl raed slöd av 21 § 1937 års sekretesslag heraligslärapla
handlingar i visst ärende ora tillsatser eller beriknmgsmedel.

Genora
det föreslagna systemet raed en uppdelning av olika äranen i
livsraedelslUlsatser, berikningsmedel och fräraraande ämnen lorde enUgl LSK
järafört med vad sora gäUer enligt 1951 års stadga skapas betydligt större
möjligheter för myndigheterna alt i konsumenternas intresse kontrollera och
ingripa mol förekoraslen i livsraedel av olika äranen sora har eller kan antas
ha skadeverkande egenskaper. Systerael innebär sålunda alt det skall finnas s.
k. positiva listor över alla liUålna eUer föreskrivna berikningsraedel och
godkända tUlsatser samtidigt som en negativ lista fortlöpande upprättas över
fräraraande ämnen vars förekomst i livsmedel visat sig böra begränsas.
Därigenom synes alla de äranen som kan koraraa i fråga i della sararaanhang
kunna täckas av livsraedelsstadgans bestäraraelser. Om så visar sig ändå inte
bli fallet får Uvsraedelsslyrelsen raöjlighet all fastställa särskild
livsraedelsslandard för viss vara. Därvid kan styrelsen fastställa hur en vara
skall vara sararaansatt för atl den skall anses IjänUg till människoföda.

I
etl särskUl yttrande liU LSK:s betänkande föreslår ledaraolen Fitger att
begreppet berikningsraedel slopas och förs in under gruppen
livsmedelstillsatser.

3.3.3
Remissyttrandena

Förslaget
atl dela upp de olika slags ämnen, som kan tillföras eller på annat sätt
förekommer i livsmedel, i de tre grupperna berikningsmedel,
livsraedelslUlsatser och främmande äranen tillstyrks eUer läranas utan erinran
av de flesta reraissinslanserna. Inga invändningar görs raot atl
Uvsraedelsslyrelsen i stället för koraraerskoUegiura blir beslutande

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 45

rayndighel
i hithörande frågor och inte heller mot alt bestämraelserna i 1941 års
vilaraineringsförordning förs över lill livsraedelssladgan och dess
tillämpningskungörelse. Särskilda synpunkter läggs emellertid på vissa frågor
som aktualiseras i dessa saramanhang.

Socialstyrelsen finner det
oklart ora berikningsmedel, tillsatser och fräraraande ämnen är att betrakta
som livsraedel. Vissa av äranena är redan vid tUlverkningen avsedda alt förtäras
av människor, varför stadgan bör gälla vid hanteringen av dera. Även
länsveterinären i Göteborgs och Bohus län anser del viktigt alt tillsatser
betraktas som livsmedel. De koramer då atl underkastas bestämmelserna ora raärkning
med uppgift bl. a. om den väsentliga samraansältningen av produkten.

I
fråga ora livsmedelstillsatser ser statens institut för konsumentfrågor raed
tUlfredsställelse på förslaget atl slopa del nuvarande undanlaget från kravet
på godkännande av tillsatser vid tillredning av färdiglagad raal.

Statens
konsumentråd understryker betydelsen av alt Uvsraedelsslyrelsen myckel aktivt
arbetar för alt skära ned antalet nu godkända tillsatser. Alla tUlsatser sora
inte är nödvändiga från väsenlliga konsu-raenlsynpunkter bör behandlas raed
stor reslriklivilel. TUlsalsäranen kan under vissa omständigheter orsaka skador
på människoorganisraen. Eflersora det för lång lid framåt komraer att vara
oraöjligt all fömtse sådana skadeverkningar, bör en raycket ålerhållsara linje
iakttas vid godkännande av tillsatser. Också styrelsen för lantbrukshögskolan
frarahåller vikten av alt antalet godkända tillsatser sätts tUl ell rainiraum.
Liknande synpunkter framförs av Husmodersförbundet.

Några
remissinstanser, bl. a. länsläkaren i Jönköpings län och hälsovårdsnämnden i
Norrtälje, ifrågasätter ora fluor i dricksvatten skall betraktas som tillsats i
livsmedelsstadgans raening, eftersom dricksvatten i fortsättningen skall
räknas sora livsraedel.

Hälsovårdsnämnden
i Stockholm anser all en särskUd förteckning bör upprättas över godkända
tUlsatser vid beredning av dricksvatten med uppgift på tillåtna
raaxiraikoncentralioner.

Vad
särskilt gäller berikningsmedel tUlstyrker kommerskollegium att tiUstånd skall
krävas för användning i livsmedel också av andra berikningsmedel än vitaminer,
t. ex. raineraläranen och essenliella arainosyror. Begreppet "annat
näringsämne" synes emeUertid, för vidsträckt. Det är näraligen ofta svårt
atl bedöma, ora en beståndsdel skall anses utgöra råvara eller
berikningsraedel. Exerapel därpå är äggvita och fleromällat fett. Dessa varor
bör räknas som berikningsmedel ora de tillsätts produkter, sora är fattiga på
sådana beståndsdelar, raedan de får anses som råvaror när de förekommer som
huvudingredienser i ett Uvsmedel. Denna osäkerhet i bedömningen kan undanröjas
om man l)egränsar definitionen på berikningsmedel så alt därmed

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 46

endast
avses "vitamin, raineralärane och essentiell aminosyra". Samtidigt
bör livsmedelsstyrelsen få raöjlighet förklara att "även annat näringsärane
under närraare angivna förhållanden" skall anses sora berikningsmedel.

Enligt
jordbruksnämnden är det en brist alt man i definitionen av begreppet
berikningsmedel inte utsäger vad sora räknas till näringsämnen. Av LSK:s
kommentarer framgår emellertid att begreppet bör tolkas extensivt så alt också
socker, fetler och proteiner skall hänföras tUl berikningsmedel, om de
tillsätts för att ge slutprodukten elt bättre näringsvärde. Följden därav torde
bli att exerapelvis bakning av bröd raed proteinrikt rajöl underkastas
föreskrifterna ora berikningsraedel. Även med LSK:s förslag all generellt
tillstånd bör gälla för användning av ifrågavarande näringsämnen när de är
egentliga råvaror, finner jordbruksnämnden en så vidsträckt anordning kunna
medföra administrativa besvärligheter och även svårigheter för näringslivet. I
likhet med kommerskollegium föreslår nämnden därför en mera begränsad
definition av begreppet berikningsraedel, så all delta avgränsas från
råvambegreppel.

Enligt
Svenska institutet för konserveringsforskning är kravet på att berikningsraedel
skall tillföras livsraedel "på konstlad väg" en nedvärdering av en
norraal tillverkningsprocess. Della ullryck bör strykas.

Från näringslivels sida
föreslås under hänvisning till ledaraolen Fitgers särskUda yttrande all man
avslår från all föra upp berikningsmedlen som en särskild ämnesgrupp och i
stället inordnar dera under gruppen livsmedelstillsatser.

Som motiv för denna
uppfattning ullalar Industriförbundet i huvudsak följande. Kolhydrater, fetler
och proteiner komraer all falla under det föreslagna begreppet berikningsraedel
raen måste i många fall betraktas också som egentliga livsraedel. Som exempel
anges alt, ora ett livsraedel skall berikas raed linolsyra, del i praktiken
inle går att tUlsätta detla ärane särskilt, ulan raan raåste i stället använda
en olja som är rik på linolsyra. Sådana oljor används emellertid också som
egentliga livsraedel och är då atl betrakta som livsmedelsråvaror. När det
gäller andra livsraedelslUlsatser behöver en råvara som på liknande sätt utgör
etl livsmedel i sig själv inle godkännas sora tillsals, även om den bara
tillförs etl annat livsraedel i ringa raängd. Motsvarande undantag bör också
gälla råvaror sora är egentliga livsraedel och tillförs en annan vara i
berikningssyfle. Internationellt följer raan en sådan linje. Inora Codex
Aliraentarius Coraraission görs sålunda ingen formell skillnad mellan
berikningsraedel och andra tillsatser utan de behandlas sora en gemensam grupp,
livsmedelstillsatser. Codex-definilionen av tillsatser utesluter också råvaror
eller ämnen vilka konsuraeras sora livsmedel. Vitaminer och
raineraläranen är erael-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 47

lertid inle undantagna från Codex' tillsalsbegrepp. Av
praktiska skäl och av hänsyn till önskeraålel att underlätta en intemationell
harmonisering av livsmedelslagsliftningen bör Codex-definilionen av livsmedelstillsatser
inarbetas i den svenska livsraedelssladgan så all be-rikningsraedlen faller
under lillsatsbegreppet. Det möter därvid inget hinder att vid godkännande av
tillsatser för berikning fastställa viss minimihall för all de skall få avsedd
effekt på sararaa sätt sora raan för andra tillsatser av hälsoraässiga skäl kan
föreskriva en viss tillåten maximihall.

Arbetsgivareföreningen insläraraer i Industriförbundels
förslag alt inordna berikningsraedlen under begreppet livsmedelstillsatser.
Liknande synpunkter fraraförs också av Grossistförbundet, Kemikontoret, Teknologföreningen,
Stockholms handelskammare, Gotlands handelskammare, handelskammaren för Örebro
och Västmanlands län, Östergötlands och Södermanlands handelskammare och Skånes
handelskammare.

KF anser liksom LSK atl det är stor skillnad raellan
berikningsraedel, som avser att förbättra det näringsfysiologiska värdet av
ett livsmedel, och andra tillsatser som har till uppgift all påverka varans
smak, konsistens o. d. A andra sidan avviker den föreslagna uppdelningen av
tillsatserna i två olika grupper från Codex AUmentarius Comraission's regler.
Med hänsyn därtUl och till alt en svensk särbestämmelse kan medföra eller
uppfattas som elt indirekt handelshinder ställer sig förbundet tveksamt till
LSK:s förslag på denna punkt.

Kommerskollegium vill inle biträda förslaget atl
sararaanföra berikningsraedel och livsraedelslUlsatser. De olika äranen det
gäller uppvisar näraligen så betydande särdrag alt de som LSK föreslagit
naturiigen bör uppdelas i två separata grupper.

Förslagel ora obligatorisk berikning av livsraedel i vissa
fall har uttryckligen kommenterats endast i några få yttranden.

Statens institut för konsumentfrågor anser atl möjlighet
bör finnas all kunna föreskriva berikning av vissa vanligare livsmedel.

Andra remissinstanser är också positivt inställda lUl
obligatorisk berikning men framhåller all möjligheten därtill bör utnyttjas
raed försiktighet. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att en föreskrift ora
berikning endasl bör raeddelas, om den enligt väl underbyggda sakkunniga
bedömningar anses verkligt angelägen från folkhälsosynpunkl. På liknande sätt
uttalar sig Husmodersförbundet saml länsveterinären i Kronobergs län.

Veterinärstyrelsen och länsveterinären i Västernorrlands
län anser att det bör finnas möjlighet lill valfrihet mellan berikade och
oberikade livsmedel av sararaa slag.

SVA är inne på lUfnande tankegångar och frarahåller att
bl. a. förslagel alt hushållssalt skaU berikas med jod kan stöta på
vanskligheler. Vissa

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 48

människor är allergiska mot jod. Verkligt behov av jod har
egentligen bara personer med strama.

Som en konsekvens av sill förslag all berikningsraedlen
bör hänföras lill gruppen livsraedelslUlsatser frarahåller Industriförbundet
all den särskilda bestäraraelsen om obligatorisk berikning bör utgå.

Liknande synpunkter anförs av Arbetsgivareföreningen,
Kemikonloret och Teknologföreningen.

Förslagel om obligatorisk berikning har avstyrkts bara av
två remissinstanser. Svensk industriförening anser all Ivångsberikning av
livsmedel är ett ingrepp i konsumentens personliga integritet. Tvångsberikning
är inte heller nödvändig från folkhälsosynpunkl. Många konsumenter är angelägna
alt t. ex. få rajöl och bröd sora är fritt från alla på konstlad väg tillsatta
äranen sålunda även järn. Mindre kvarnar saknar i raånga fall dessutora
tekniska förutsättningar för berikning av mjöl.

Någon erinran görs inte mot all låta
bekärapningsraedelsresler och andra giftiga eller skadliga substanser i
livsraedel bilda en särskUd grupp under beteckningen fräraraande ämnen, för
vilka livsmedelsstyrelsen kan meddela särskilda restriktioner. Många remissinstanser
tillstyrker ulan vidare koraraenlarer förslagel i denna del.

Statens konsumentråd finner det vara av stor betydelse att
Uvsraedelsslyrelsen får raöjlighet atl kraftfullt agera för all stoppa
försäljningen av livsraedel sora innehåller giftiga äranen.

SVA uttrycker särskUd tillfredsställelse med atl elt
direkt försäljningsförbud föreslås i fråga ora inle bara livsmedel med alllför
stor mängd av bekämpningsmedelsrester ulan också varor som har för hög halt av
fräraraande ämnen, t. ex. kvicksilver i fisk.

Enligt velerinärslyrelsen får ärane, sora förekoraraer i
större raängd än den naturliga, egenskap av fräramande ärane först efler
värdering av den förekommande hallen och effekten därav. Sålunda blir
kvicksilver inte fräraraande ärane förrän dess förekorasl passerar visst
gränsvärde, trots att kvicksilvret i sig självt är näringsfysiologiskt
arlfrämmande. Velerinärslyrelsen anser all definitionen inle behöver bindas
till en sådan värdering utan enbart lUl äranel sora sådant ulan avseende på
halten. Den oklarhet ora vilka ämnen del är fråga ora kan i stället regleras av
Uvsraedelsslyrelsen genom en förklaring enligt 5 § och en fastställelse av
högsla tillåtna hall av ämnet med stöd av 12 §. Velerinärslyrelsen föreslår
därför alt begränsningen av begreppet fräraraande äranen till sådana "sora
vid förekorasl i eller på livsraedel kan förändra dess normala sammansättning
eller beskaffenhet" bör ulgå. Några praktiska nackdelar torde inle uppslå
genom den föreslagna utvidgningen. I fråga om hormoner och antibiotika
påpekar velerinärslyrelsen att det inte är praktiskt möjligt all genom
kvantitativ analys av livsraedel kontrollera ora fastställda högsta lUlålna
restmängder av dessa fräraraande äranen respekteras. I stället bör den
centrala livsraedelsrayndigheten

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 49

få
befogenhet alt reglera själva användningen av sådana äranen och andra läkemedel
redan i djurfödan. Så kan enklast ske genom en ändring av
foderraedelslagsliflningen. Länsveterinärerna i Västerbottens och Norrbottens
län fraraför sarama förslag som velerinärslyrelsen i fråga om ändring av
definitionen på begreppet fräraraande ärane.

Statens
institut för folkhälsan föreslår att bestäramelserna i 12 § om fastställande av
tillåten högsta hall av främmande ämnen bör kompletteras med en rätt för
livsmedelsslyrelsen all meddela en s. k. koslre-koraraendalion, innebärande all
ell livsmedel som kan antas innehålla skadlig hall av främmande ämne endast bör
förläras i viss angiven omfattning.

Vad
särskilt gäller förorening av fisk raed kvicksilver frarahåller
fiskeristyrelsen alt livsraedel sora kan raedföra hälsofara självfallet inte
skall få saluföras. Om de svenska fiskarena skall kunna acceptera inskränkningar
i sin näring lill följd av kvicksUverföroreningar, måste de emellertid övertygas
om atl också import av fisk med för hög kvicksilverhalt effektivt kan
förhindras. Emellertid har de länder, varifrån Sverige iraporterar fisk fångad
i kust- och insjövatlen, inle gjorl raotsvarande noggranna undersökning ora
kvicksilverförekomst i fisken och inle heller stoppat fisket i vatten
förorenade av industtiulsläpp. Risken är därför stor för att fisk med för hög
kvicksUverhalt tillförs den svenska marknaden genom iraport. En systematisk
hygienkontroll av fiskiraporten bör därför koraraa till slånd.

Liknande
synpunkter framförs av Sveriges fiskares riksförbund och dess
medlemsorganisationer.

Svenska
fiskhandelsförbundet anser atl erfarenheterna hittills av förbud mol
saluföring av fisk med för stora haller av kvicksilver närmast är skräraraande.
Myndigheterna fick aUlför sent fast grepp ora problemet, och informationen
till allmänheten var inte tillräcklig ulan skapade en oberättigad misstro mot
fisk över huvud taget. Enligt förbundet kan del nästa gång bli fråga ora något
annat främmande ämne i livsraedel. Därför bör ansvariga rayndigheter inskrida
raot sådana äranen snabbare och raed kraft men gmnda sina beslut på så
vetenskapligt vattentäta skäl sora möjligt. I annat fall kan handeln med de
aktuella livsmedlen åsamkas onödig ekonomisk skada.

3.4
Livsmedels beskaffenhet och livsmedelsstandard

3.4.1
Gällande bestämmeber

De
grandläggande kraven på livsmedels beskaffenhet finns i 3, 7 och 12 §§ 1951 års
livsmedelsstadga.

Vara
eUer ämne, som används vid framställning eller beredning av livsmedel för
avsalu eller servering, får inte vara av sådan beskaffenhet

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 50

eller
tillföras under sådana förhållanden eller i sådan mängd atl del färdiga
livsmedlet kan antas bli skadligt att förtära eUer eljest otjänligt till
människoföda. Vara får inle saluhållas sora livsraedel eller överlämnas till
annan för alt användas som livsraedel, om varan till följd av förskämning,
förorening, felaktig beredning eller annan orsak kan antas vara skadlig eller
eljest otjänlig. Samma förbud gäUer ora varan bearbetats eller hanterats av
person, som därvid var eUer kan misslänkas ha varit behäftad med sådan sjukdom
eUer smitta, sår eller annan yttre skada alt varan därigenora kan antas ha
blivit skadlig eller eljest otjänlig. Saluförbudet avser slutligen också
livsraedel sora eljest kan antas orsaka sjukdora eller överföra smitta.

Vid
saluhållande, framställning, beredning, förvaring, transport, uppläggning
eller annan hantering av livsraedel skall sådana försiktighetsmått vidtas och
i övrigl så förfaras alt livsraedlen inte förorenas eller blir skadliga all
förtära eller på annat sätt otjänliga tiU raänniskoföda.

Utöver
dessa allraänna föreskrifter om livsmedels beskaffenhet finns i 8 kap.
livsraedelssladgan särskilda bestämraelser om samraansältningen och
beskaffenheten i övrigt hos flera av de vanligaste livsraedlen såsora mjölk
och andra mejeriprodukter, margarinvaror, kött, spannmålsprodukter m. fl.

3.4.2
Livsmedelsstadgekommittén

LSK
påpekar att tvekan ofta uppstått om innebörden av kravet på att etl livsmedel
inle får vara skadligt eUer på annat sätt otjänligt. Varken i förarbetena tUl
1951 års stadga eller tidigare har någon definition eller förklaring lämnats i
fråga ora dessa begrepp. Enligt LSK torde skadlighetsbegreppet dock inte behöva
vålla några tolkningssvårigheler. Elt livsmedel får anses skadligt när det
konstateras innehålla sjukdomsalslrande raikroorganisraer, giftiga eller andra
skadliga ämnen i sådan mängd all uppenbar risk finns för sjukdom eller annan
rubbning av hälsotillståndet. Däreraot avses inte här sådana skador som
uppkoraraer genom förtäring av livsmedel i onorraalt stora raängder eUer skador
i förra av aUergiska sjukdomar på personer med överkänslighet för vissa
ingredienser. För alt anses som skadligt bör därför fordras all ell Uvsmedel
rent allmänt kan antas orsaka märkbart men på människor med normala
kroppsreaklioner.

I
fråga om otjänlighetsbegreppet finner LSK det betydligt svårare att lämna en
vägledande förklaring. Enligt den innebörd folkhälsoinstitulel och de hälsovårdande
myndigheterna hittiUs gett begreppet anses ett livsmedel otjänUgt, om det
innehåller föroreningar av olika slag eUer har för hög halt av vissa bakterier,
s.k. indikatorbakterier, eller mikroorganismer som inle normalt bör finnas i
livsmedlet och som kan befaras framkalla icke önskvärda förändringar i detta.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 51

Vissa
förändringar är ofta lätta all upptäcka, t. ex. när elt livsraedel visar tecken
på förskänming eller andra tydliga avvikelser i fråga om sin vanliga smak,
lukt, konsistens, färg eller andra egenskaper sora är karaktäristiska just för
del livsraedlel i norraall tillstånd. Kravet på avvikelse från en varas
normala tUlstånd måste gälla med hänsyn tUl all filmjölk, surströmming, vissa
ostsorter ra. fl. Uknande varor karaktäriseras just av att de undergått en
syrnings- eller jäsningsprocess, sora företer stora likheter med en
förskämning. Sådana livsraedel kan självfallet inte förklaras otjänliga enbart
på grund av angivna för dem normala egenskaper. I andra fall är menliga
förändringar hos elt livsmedel mindre påtagliga eller inle ens märkbara. En
bedöraning kan då inle göras annat än genom närmare laboratorieundersökning.
Den stora svårigheten är att del i vissa fall inle går alt oraedelbart avgöra,
ora avvikelsen i ell livsmedels normala egenskaper innebär en potentiell
hälsorisk. Elt exerapel på dessa problera är huravida de relativt små
kvicksUvermängderna i viss fisk kan anses göra fisken otjänlig lill raänniskoföda.
Därvid bör emellertid uppmärksammas alt det enligt både 1951 års stadga och
LSK:s uppfattning är redan själva antagandet att etl Uvsmedel är skadligt eller
otjänligt som gör all ett ingripande bör ske genom saluförbud eller på annat
sätt. Elt sådani antagande måste rimligtvis stödja sig på något objektivt
påvisbart förhållande som verkligen tyder på att livsmedlet kan vara antingen
direkt skadligt eller på annat sätt otjänligt. Enligt LSK bör man av
säkerhetsskäl betrakta de flesta avvikelser från elt livsraedels normala
beskaffenhet sora tecken på att livsraedlel kan antas vara otjänligt. Denna
bedöraning raåste kvarstå tills raan med ytterligare undersökningar kan
fastställa avvikelsernas verkliga karaktär.

För
atl skapa större klarhet om otjänlighetsbegreppet har från olika håll
föreslagits alt det i livsmedelslagsliftningen fastställs gränser för det
högsla antal bakterier som bör få finnas i livsraedel. Enligt LSK kan
eraeUertid ell sådani syslera leda tUl alllför invecklade och orafaltande
bestämmelser och onödigtvis låsa fast bedömningen av otjänlighetsbegreppet.
Vissa experter har vidare uttalat alt della begrepp är för diffust och därför
bör uteslutas ur livsmedelssladgan. Mol detla förslag invänder LSK atl de
flesta ingripanden på livsraedelsorarådel grundar sig just på alt en vara
bedöras sora otjänlig. Ora della begrepp inte finns i stadgan kommer därför
myndigheternas raöjligheter atl ingripa mot mindervärdiga livsmedel alt
försvåras väsentiigt. Ell borttagande ur lagstiftningen av
otjänlighetsbegreppet kan enligt LSK dessutom innebära en standardsänkning för
våra livsmedel. Eftersom ingripande då bara kan ske i de fall livsmedlen kan
anses vara direkt skadliga, blir följden att mindre stränga krav kommer att
gälla för deras hygieniska beskaffenhet än om åtgärder, som hittills, kan vidtas
redan när en vara anses vara otjänlig.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 52

I
anslutning härtUl framhåller LSK att, även om begreppet otjänlig är svårt atl
definiera, det i praktiken knappast vållat större besvär vid tUlärapningen
alltsedan begreppet år 1885 infördes i livsraedelslagstiftningen genom en
ändring i dåvarande 1874 års hälsovårdssladga. Enligt uppgifter från både
hälsovårdsnämnder och livsmedelsbranschen har sålunda bara i undantagsfall rått
delade .raeningar om etl livsraedel betraktats sora otjänligt eller inte.

Mot
denna bakgrund föreslår LSK all någon ändring inte görs i fråga om de för hela
livsraedelslagstiftningen så fundamentala begreppen "skadligt alt
förtära" och "eljest otjänligt till människoföda". Därvid
erinras om alt ett antagande om sådana förändringar av elt livsmedel alltid bör
vara grundat på något objektivt påvisbart förhållande. En skillnad raellan de
av LSK föreslagna och de nu gäUande bestäramelserna är att LSK inte begränsar
föreskrifterna att gälla "livsmedel för avsalu eller servering" eller
vara sora "saluhålles såsom livsmedel eller överlämnas till annan för att
användas såsom livsmedel", eftersom LSK:s förslag lill stadga skall gälla
i princip varje vara som är avsedd all förtäras av människor raed undanlag för vissa
läkeraedel. Vidare har LSK:s förslag kompletterats raed föreskriften från 7 § 1
mom. 1951 års stadga att livsmedlet inte heller får antas "i övrigt
överföra srailta eller orsaka sjukdora". Etl livsmedel sora bär
sjukdomsalslrande bakterier kan ju åstadkomma skada även om del inle förlärs.

LSK föreslår atl fråga ora
en vara är all anse som otjänlig skall kunna tas upp tUl prövning av
livsmedelsslyrelsen eller underställas styrelsens prövning. Bestäraraelsen har
ingen raotsvarighet i 1951 års stadga. TUl följd av den tveksamhet
otjänlighetsbegreppet kan föranleda har emellertid LSK anselt det befogal alt
möjlighet ges alt i en sådan fråga få ett klarläggande uttalande av
livsmedelsstyrelsen. Detla bör emellertid bara ske i rent principiella fall.
Sora exerapel nämner LSK de förklaringar som social- och velerinärslyrelserna,
mot bakgrund av folkhälsoinstilulels utredningar, anselt sig böra lämna om
vilken kvicksUverhalt i fisk sora kan antas göra fisken otjänlig.

I
anslutning tUl sina förslag om skadliga och på annat sätt otjänliga livsmedel
framhåUer LSK alt bestämmelserna därom bara tar sikte på de absoluta minimikrav
man måste ställa på en vara som är avsedd tUl raänniskoföda. Med hänsyn tUl den
levnadsstandard som uppnåtts i vårt land anser emellertid LSK det befogal all
genom livsraedelssladgan också skaU kunna fastställas högre krav sora positivt
anger gränsen för när ett livsmedel verkligen kan anses tjänligt lill människoföda.
En sådan utvidgning av stadgan är elt starkt önskemål från konsumenlemas sida.
Begreppet tjänligt lill människoföda är enligt LSK inte någon nyhet i
livsmedelssammanhang. De särskUda föreskriftema i 8 kap. 1951 års stadga om
sammansättningen av vissa vanligare livsmedel nämner visserligen inte della
begrepp raen har i

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 53

praktiken
koramit att uppfattas så all, om varorna motsvarar föreskrifterna, de också
kan betraktas som direkt tjänliga i föreskrivna hänseenden. I 33 och 34 §§
hälsovårdsstadgan är Ijänlighelsbegreppel uttryckligen angivet. Sålunda talas
där om att vatten kan vara mindre tjänligt för sill ändamål. I dåvarande
medicinalstyrelsens och i veterinärslyrelsens ännu gäUande råd och anvisningar
talas vidare ora att dricksvatten, s. k. renvallen, kan vara tjänligt eller
oljänUgt men också med tvekan tjänligt. Begreppen raindre tjänligt och raed
tvekan IjänUgl har sarama innebörd och anses ligga någonstans mellan gränserna
fÖr otjänligt och tjänligt.

En gradering av livsraedel
på angivna sätt förekoramer enligt LSK dagligen i livsmedelshygienikernas
arbete. Om mängden mikroorganismer eUer främmande ämnen i en vara överstiger
elt visst gränsvärde anses den otjänlig sora livsraedel. Är raängden något
lägre kan man ändå inte som regel göra gällande alt livsmedlet är direkt
otjänligt. Då betecknas varan i stället sora med tvekan eller mindre tjänlig.
För alt raan raed fog skall kunna hävda att livsraedlel verkligen är tjänligt
till människoföda anser LSK atl hallen mikroorganismer eller andra främmande
ämnen måste vara betydligt lägre än det gränsvärde sora anses göra livsraedlel
otjänUgt.

LSK finner det
otiUfredsställande atl rayndigheterna hittills inte haft forraell befogenhet
enligt livsmedelsstadgan atl fastställa när en vara kan betraktas som tjänlig.
Denna brist har under senare år varit särskilt uppenbar i fråga om vegetabilier
med rester av bekämpningsraedel och fisk med kvicksUverhalt. Av formella skäl
har hittills bara kunnat fastställas exempelvis det gränsvärde för kvicksUver
då fisken kan anses otjänlig till människoföda. LSK anser det nödvändigt alt
det i fraratiden också skall kunna besläramas del gränsvärde för fräraraande
ämnen, under vilket livsmedlet med säkerhet kan betraktas sora tjänligt.
Livsraedels ijänlighel bör emellertid enligt LSK omfatta inle bara den
hygieniska beskaffenheten utan också den mera kvalitativa sammansättningen av
livsmedlen så alt de motsvarar vad konsumenterna med fog kan kräva av en
fullgod vara. Som exempel anges fetthallen i olika mjölkprodukter, ingående
råvaror och tillsatser i sammansatta köttvaror, saft och sylt m. ra.

Enligt LSK finns etl stort
behov inte bara för livsraedelsrayndighe-terna ulan också för konsumenterna och
näringslivet att få fastställt när ett livsmedel anses ha sådan beskaffenhet
att det kan rubriceras sora fullgott och invändningsfrilt i hygieniskt och
kvalitativt hänseende, dvs. tjänligt tUl raänniskoföda. LSK föreslår att denna
beskaffenhet hos livsmedlen tas upp i livsmedelsstadgan under den geraensarama
beteckningen livsmedelsstandard. Därigenom komraer stadgan också att anpassas
till motsvarande internationella begrepp, "food standard", som
används inom Codex Alimentarius Coraraission.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 54

TUl
begreppet livsraedelsslandard bör med dessa utgångspunkter i första hand räknas
en varas beskaffenhet från bakteriologisk, kemisk och toxikologisk synpunkt
saml dess sammansättning i näringsmässigt hänseende. Förutom dessa
föreskrifter, sora avser all trygga en från hälso- och näringssynpunkter
tillfredsställande hygienisk beskaffenhet hos livsmedel, anser LSK att en
livsmedelsslandard också skall kunna omfatta bestämmelser för att säkerställa
redlighet i handeln med livsmedel, t. ex. om den rent kvalitativa
sammansättningen av olika nya livsmedelsprodukter. EmeUertid bör enligt LSK i
en livsraedelsslandard inle las med sådana kvalitetsnormer som jordbruksnämnden
faststäUer för vissa produkter i prisreglerande eller avsällningsbefrämjande
syfte. Det är med ledning av angivna synpuiikter sora LSK utformat sitt förslag
till bestämraelser ora livsraedelsslandard. Livsraedelsslyrelsen får enligt
förslaget befogenheter att föreskriva hur livsraedel av visst slag skall vara
sammansatt eller beskaffat. En sådan föreskrift skall gälla som
livsmedelsstandard. Standarden bör anpassas så atl den inte ligger i omedelbar
närhet av gränsen för otjänlighel utan sättas så högt alt man verkligen kan
hävda att etl livsraedel sora motsvarar standarden utan tvekan kan betraktas
som tjänligt i de hänseenden standarden omfattar. Motivet tUl denna
begränsning är atl det inte är möjligt alt i slandardföreskrifterna ta raed aUa
tänkbara ingredienser, äranen och mikroorganisraer. Det kan därför inttäffa all
ell livsmedel, sora uppfyller alla krav enligt standarden, ändå kan betraktas
sora otjänligt i något hänseende som inle behandlas i standarden. Då blir emeUertid
de allraänna bestäraraelserna ora livsmedels otjänlighet tUl människoföda
tillärapliga. LSK anser all begreppet livsraedelsslandard bör avse en varas
beskaffenhet i vidaste beraärkelse. Därför anges sora fömtsättning alt en
standard kan raotiveras för atl trygga en från hälso- och näringssynpunkt
tUlfredsstäUande standard hos livsmedel och all så skei för alt säkerstäUa
redlighet i handeln med livsraedel.

LSK
har i sitt förslag tUl lillärapningskungörelse ell stort antal föreskrifter
ora livsmedelsstandard för olika varor, flertalet motsvarande bestäraraelserna
i 8 kap. 1951 års stadga, men dessutom många som är nya. Som exerapel kan
näranas fett- eller linolsyrahalt i olika mjölkprodukter och margarinvaror,
fetler och oljor, ingående råvaror i vissa köllprodukter och vallenhall i kokt
eller rökt skinka och andra charkuterivaror, högsta mängd skadUga växtdelar i
spannmålsprodukter, minsta mängd fruktråvara i saft och juice m. ra. LSK har
dock inte funnit tiden mogen alt föreslå en livsmedelsslandard för
dricksvatten. Endast vissa allraänna bestämraelser om sådant vallens hygieniska
beskaffenhet finns i tillämpningskungörelsen. Det föreslås bli
livsmedels-styrelsens sak atl arbeta frara närraare föreskrifter som kan utgöra
en direkt dricksvatlenstandard. LSK nämner också alt del inom Codex
Aliraentarius Commission under svensk medverkan utarbetats förslag

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:61 55

tUl "food standards" för etl flertal varor. När
dessa förslag godkänts av ett tillräckUgt antal länder blir det aktuellt att
foga in också dessa standards i tiUämpningskvmgörelsen. Slutligen bör framhåUas
att LSK i förslaget tUl livsmedelsstadgan anselt det befogat att införa etl
direkt förbud att saluhålla livsmedel som inle uppfyller en fastställd livsmedelsstandard.

3.4.3. Remissyttrandena

Kommitténs förslag om den hygieniska beskaffenheten av
livsraedel har föranlett kommentarer från ell flertal remissinstanser.

Giftnämnden menar alt del är olyckligt all använda såväl
begreppet "otjänlig" sora "tjänlig tUl människoföda", i
synnerhet som det senare uttrycket kan uppfattas som beteckning på en
specialgrapp Uvsmedel bland icke otjänliga. Statens strålskyddsinstitut och
hälsovårdsnämnden i Eskilstuna finner del olämpligt alt fastställa när ett
Uvsmedel skall anses tjänligt. Kommerskollegium anser all ordet
"användas" vållar tolkningssvårigheter. Användning av livsraedel kan
avse, förutora själva förtärandet, även annat än fraraslällning eller annan
beredning. Ordet "användas" bör bytas ul raot "tillhandahållas".
Liknande synpunkter anförs av Lantbruksförbundet, RLF och Svenska fiskhandelsförbundet.
Länsläkaren och länsveterinären i Blekinge län föreslår att förbudet utforraas
så atl vara inte får saluhåUas eller överlämnas till annan såsom livsmedel
eller tUlsals till livsmedel, om den kan antas förorsaka sjukdom eller överföra
srailta eller till följd av förorening, förskäraning, oläraplig hantering eller
av annan anledning kan antas ha blivit otjänlig sora livsmedel eller som
tUlsals lUl livsniedel. Liknande uppfattning har länsveterinären i Göteborgs
och Bohus län samt i Västerbottens län.

Förslaget atl livsmedelsslyrelsen skall kunna pröva frågan
om en vara är alt anse som otjänlig har mött invändningar från flera reraissinstanser.
Bestäraraelsen kan koraraa alt brakas som en ytterligare möjlighet vid sidan av
den reguljära all anföra besvär över ingripande i del enskilda fallet mot visst
varuparti. Åtskilliga remissorgan vill därför byta ut ordet "vara"
mot "visst varaslag" eller liknande uttryck. Liknande synpunkter
framförs av veterinärstyrelsen, lånsstyrelsen i Kalmar, Gotlands, Malmöhus och
Gävleborgs län, hälsovårdsnämnderna i Linköping och Norrköping,
länsveterinärerna i Uppsala, Skaraborgs, Gävleborgs och Norrbottens län.

Livsmedelsslandards bör enligt Grossistförbundet i första
hand syfta lill alt fastställa vissa givna värden från bakteriologisk, kemisk
och toxikologisk synpunkt. Näringsfysiologiska bedömningar bör däremot göras
med stor försiktighet. Avgörande är härvid hur koslens totala

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 56

sammansättning
utformas. Om standarddeklarerade livsraedel får högre status än andra och
konsuraenlernas efterfrågan ökar, kan detla medföra alt en önskvärd allsidig
sammansättning av kosten eftersatts. Svenska standards måste vidare samordnas
med de intemalionella. Om sådana saknas är del angeläget all svenska standards
tUls vidare utformas på sådant sätt alt såväl Ijänlighelsbegreppel tUlgodoses
som att konkurrensen raellan svensktillverkade och importerade livsraedel inte
hindras. Enligt Lantbruksförbundet och RLF kan begreppet standards förväxlas
raed de s. k. handelsklassificeringsnorraerna för olika produkter.
Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen anser alt begreppet
livsraedelsslandards bör i första hand reserveras för sådana internationella
standards som utarbetas inom Codex AUmentarius Commission och för sådana som
finns i 8 kap. 1951 års stadga. Kraven på atl elt livsraedel skall vara
tjänligt lUl raänniskoföda faller knappast under föreskrifterna om livsraedels
sammansättning och beskaffenhet. Ell sådani krav avser att utesluta
förekoraslen av större raängder av vissa äranen. Det är därför raera
ändaraålsenligl all livsmedelsslyrelsen får uppställa vissa fordringar på
frUiet från föroreningar eller bekämpningsmedelsrester för all livsmedlet
skall anses tjänligt lill människoföda.

KF
frarahåUer all begreppen tjänlig och otjänlig raåste te sig raycket förvirrande
för de flesta konsumenter, eftersom del är självklart all ell livsraedel som
uppfyller livsmedelsstandard också är tjänligt lill människoföda. Det är fel
all knyta begreppet livsmedelsslandard lill begreppet tjänligt, eflersora nivån
för en standard kan sättas relativt högt i förhållande lill vad som krävs
enbart för atl varan inte skall vara otjänlig.

Skånes
handelskammare varnar för att i lagstiftning gradera olika livsmedel från
näringshygienisk och medicinsk synpunkt, eflersora velenskapsraännen har olika
åsikter som dessutom växlar från tid lill annan.

Förslagel
ora livsraedelsslandard bör enligt statens institut för folkhälsan inte innebära
all ell livsmedel skall anses sora tjänligt till raänniskoföda, eflersora raan
härav kan tro att andra varor inle är tjänliga. I stället bör anges all
livsraedelsslyrelsen godkänt standard i vissa hänseenden. Liknande tankar
fraraför Köpmannaförbundet.

I
syfte alt konsuraenlen skall veta vad han köper kan enligt Skånes
handelskammare bestäraraelserna om livsmedelsslandard ge vissa produkter sken
av atl äga ell högre konsuralionsvärde ur näringsfysiologisk synpunkt och
därför vara direkt vilseledande.

Kommerskollegium
påpekar att bestämmelsen om livsmedelsstandard skapar tekniska handelshinder.
Lantbrukshögskolan anser förslagel positivt raen varnar för kostnadsstegringar.
Sveriges kioskägares riks-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 57

förbund
anser däremot inte atl fastställande av en livsraedelsslandard nödvändigtvis
raedför högre konsuraenlpriser.

Vad
gäller kommitténs förslag atl livsmedelsslandard skall fastställas för att
säkerställa redlighet i handeln med livsmedel uttalar statens konsumentråd att
förslaget i denna del tillgodoser ett vitalt intresse för konsumenterna.

3.5
Märkning i allmänhet

5.5.7
GäUande bestämmelser

Ora
märkning av livsmedel handlar 2730 §§ 1951 års livsmedelsstadga.

Uppgift
eUer påskrift på viss vara eller kärl, flaska, burk, kartong eller annan
förpackning, i vUken varan saluhålls, skall anbringas på ett tydligt, lätt i
ögonen fallande och varaktigt sätt. Märkningen skall göras antingen på
livsmedlet eller förpackningen eller på etikett som sätts på varan (27 §).

Livsmedel
som saluhålls i detaljhandeln i förpackat skick skall som regel vara märkt på
förpackningen med uppgift om innehållets benäraning och ora tillverkarens,
förpackarens eller säljarens naran eller firraa och hemvist. Om namnet eller
firraan avser annan än tUlverka-ren eller förpackaren, skall uppgiften föregås
av orden "tillverkad för", "distribuerad av" eUer liknande
(28 §). Livsraedel som är förpackat ulora riket får i stället för näranda
naranuppgifler vara försett raed exportörens eUer importörens namn eller firma
och hemvist (29 §). Förpackning med runmärkt mejerismör eller margarin får i
stället för namnuppgifterna förses med särskilt ursprungsmärke som fastställs
av jordbruksnämnden (s. k. U-raärkning) (30 § 3 raora.).
Livsraedelsför-packning skall vidare vara märkt raed uppgift om innehållets
totala vikt vid förpackningslUlfällel, dock inte bmtto för netto. Om innehållet
uteslutande eller huvudsakligen är flytande, får i stället anges volymen (28
§).

Spritdrycker,
vin samt raall- och läskedrycker undantas från raärk-ningsbesläinraelserna i 28
och 29 §§. Märknrag enligt 28 § behövs vidare inte, om livsraedel förpackats på
försäljningsstället eller på en för flera försäljningsställen avsedd
förpackningslokal som tUlhör säljaren (s. k. butiksförpackade livsraedel). Märkning
enligt 28 § behövs vidare inle om förpackningen innehåller mindre än 100 g
eller mer än 10 kg och i fråga om bröd, smörgåsar, färsk frakt, färska
grönsaker och andra färska livsmedel i fast form om sådan vara är förpackad i
genomskinligt material.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 58

3.5.2
Livsmedelsstadgekommittén

I
valet mellan olika livsmedel släUs konsumenterna inför mycket större problem i
dagens samhälle än i äldre tider, då man antingen själv fraraställde sina
livsraedel eller hade att välja inom elt relativt begränsat sorliraent av
salubjudna varor. Marknaden i dag kännetecknas av en stor raängd industriellt
tillverkade varor. Av samraa vamslag finns ofta elt flertal märken som företer
stora kvalitelsskiUnader och som allraänhelen har svårt att bUda sig en riklig
uppfattning om. Kon-surationsvalel bestäms ofta av de uppgifter tillverkaren
eller säljaren lämnar vid köpet eller genom reklam. Svårighetema att göra ett
medvetet val har också ökat genora att livsmedlen nuraera i stor utsträckning
är förpackade i förväg och säljs i självbeljäningsbutiker, där möjligheten att
rådfråga personalen är begränsad. Med hänsyn till denna utveckling anser LSK
atl kraven på saklig mformalion genom raärkning av livsmedlen bör skärpas.
Informationen skall syfta till att ge konsuraenlen bättre möjlighet atl bedöma
i vUken män elt livsmedel skiljer sig från andra liknande varor och om
livsmedlet verkligen motsvarar hans behov. Informationen skall också tjäna lUl
att främja redlighet i handeln med livsraedel. LSK:s förslag tUl
märkningsbestämraelser innebär i flera hänseenden en skärpning och utvidgning
i förhållande till vad som gäller enligt 1951 års stadga. Bestämraelserna bör
i princip gälla alla livsraedel som saluhålls eller överlämnas tUl annan mot
eller utan vederlag. Undantaget från märkningsföreskrifterna när det gäller
butiksförpackade livsraedel föreslås också utgå. Många varor förpackas i stor
utsträckning nämligen i själva detaljhandeln eller i särskilda
förpackningscentraler för större butikskedjor. Om sådana förpackningar inte
skulle märkas, anser LSK atl konsuraenterna i raånga fall skulle undanhållas
viktiga upplysningar ora en varas rätta beteckning, sammansättning,
hållbarhet, vikt eller volym.

LSK
föreslår att raärknuigsbeslämmelserna skall gälla alla färdigförpackade
livsraedel, varraed LSK avser livsmedel sora, före och ulan direkt samband med
saluhållande, inneslutits i förpackning avsedd all brytas först av enskild
förbrukare (1 § andra stycket 4). Definitionen på färdigförpackade livsraedel
ansluter sig nära till innebörden av den inom Codex AUraentarius Coraraission's
raärkningskoraraillé utarbetade definitionen enligt vilken "prepackaged
means packaged or made up in advance, ready for retail sale in a
container".

"Förpackning"
är enligt LSK, som hämlinnan hänvisar till förarbetena lill 1951 års stadga,
inte bara burkar och kartonger utan över huvud taget varje hölje eller
oraslag, således också en öppen påse eller vanliga pappersomslag. Begreppet
"färdigförpacknmg" bör dock enligt LSK få en mera inskränkt betydelse
och avse endast förpackning som skyddar det inneliggande livsmedlet mot menlig
påverkan och som är

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 59

förseglad
eller tUlslulen, t. ex. konservburkar, flaskor och andra behållare med
skravlock eUer kork, tuber av olika slag, förslutna kartonger, igenklislrade
eller igenhäflade påsar o. d. Nälpåsar som förpackning för frukt och grönsaker
bör däremot enligt LSK inle betraktas sora färdigförpackning. Inle heUer anser
LSK korvskinn av syntetiskt material vara färdigförpackning. Uttrycket alt
förpackningen skall ha skett "före och utan direkt samband med
saluhållande" innebär enligt LSK alt förpackningsarbetet inle får ha någon
som helst anknytning tUl del tUlfälle då varan överlämnas raot betalning. S. k.
grossist- eller slorförpackningar för leveranser till detaljhandeln och
storhushåll inryms inle i begreppet färdigförpackat livsmedel. Atl blott bryta
en förpackning som innehåller flera raindre färdigförpackningar eller helt
oförpackade livsmedel kan enligt LSK inte anses som förbrukning av livsmedlet.
I likhet raed Codex Aliraentarius Coraraission's raärknings-komraillé avser LSK
därför med begreppet färdigförpackat livsmedel endast s. k.
konsumentförpackningar. Förpackningen anges därför vara avsedd all brytas först
av "enskUd förbrukare". LSK vill dock öppna en möjUghet för
livsmedelsstyrelsen all låta märkningsföreskriflerna bli tUlämpliga också på
sådana storförpackningar. Storförpackningar eller s. k. ekonomiförpackningar,
som är avsedda all säljas direkt lill konsument, skall enligt LSK givetvis
bettaktas som färdigförpackade livsmedel.

LSK:s förslag om vilka
uppgifter som färdigförpackade livsmedel skaU märkas med är följande. I första
hand skall anges livsmedlets slag (17 § 1) och inle såsom nu blott innehåUels
benäraning. Sistnämnda uppgift är enligt LSK inte tillräcklig för atl upplysa
konsuraenlen ora vilket livsraedel det är fråga om, t. ex. när benämningen är
etl rent fanlasinaran. Förslag om särskilda beteckningar för livsmedel har
under svensk medverkan utarbetats inora Codex AUmentarius Coramission's
raärkningskommillé. Enligt förslagel bör en beteckning utvisa livsraedlels
verkliga karaktär och som regel vara specificerad tUl ett bestämt varuslag och
inte till en större grupp av livsmedel. Om komraissionen faslslälll en sådan
beteckning för visst livsraedel, skall den beteckningen användas. I andra fall
skall etl sedvanligt eller hävdvunnet naran anges på förpackningen. Finns inte
heller etl sådani namn, skaU man använda en lämpUg beskrivande benämning. Ell
fantasinamn får bara användas om det inte är missvisande och om del är åtföljt
av elt lämpUgt beskrivande uttryck. LSK finner Codex-kommis-sionens förslag i
allt väsentligt överenssläraraa med dess egen uppfattning om hur man bör
beteckna livsmedlets slag. Härigenom skall en normalkonsumenl direkt få en kort
men upplysande anvisning om vilken typ av livsmedel del är fråga om. Det blir
därför inte längre möjUgt att ange enbart ett fantasinamn. Men det skall inte
vara något hinder mot all använda fantasinamn i förening med elt kort
beskrivan-

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 60

de
uttryck som lättfallligt ger konsuraenterna en rättvisande upplysning ora
vilken typ av livsraedel det är. Så bör eraeUertid bara ske ora det inte går
alt få frara någon adekvat beteckning för varan. Det räcker enligt LSK inte med
sådana aUmänna benämningar som kött, fisk, bröd, saft osv. Det fordras en raera
preciserad uppgift ora livsmedlets slag, t. ex. kalvkött, torsk, vetebröd,
apelsinsaft.

Enligt LSK är del viktigt
alt särskilt livsmedelsstyrelsen övervakar all beteckningarna för olika
livsraedel blir så upplysande som möjligt. Styrelsen föreslås därför få
befogenhet alt fastställa särskilt skyddade varubeteckningar för livsmedel av
visst slag (16 §). Befogenheten är bl. a. avsedd att utnyttjas för de
vanligast förekommande livsmedlen. Huvudmotivet för en sådan ordning är enUgl
LSK all den skall främja redlighet i handeln. En beteckning för en traditionell
vara, sora konsuraenterna väl känner lill, skall inle kunna användas för en ersättningsprodukt.
En fastställd beteckning skall inle få användas för någon annan typ av
livsmedel än för vilken den blivit fastställd (46 §). Det är emellertid också
viktigt atl så rättvisande beteckningar som möjligt fastställs för
ersättningsprodukter och för nya livsraedelstyper, som introduceras på
marknaden. Exempel på en sådan beteckning är margarin. Del lorde snart vara
motiverat att på liknande sätt fastställa särskilda beteckningar för nya
rajölk- och sraörliknande produkter och de nya livsraedel med sojaprotein som
är avsedda all ersätta vissa tradilioneUa köttvaror. Förslagel om alt
varubeleckning skall vara förbehållen elt livsmedel innebär också atl
beteckningen alllid skall användas för den varutypen (17 § 1). Konsumenterna
skall bara behöva ha ell enda naran atl rätta sig efter i fråga ora livsraedel
av sararaa slag. LSK:s förslag lill skyddade varubeteckningar återfinns i
förslaget till livsraedelsslyrel-sens lillärapningskungörelse. Förslagen
omfattar dels de beteckningar sora redan finns i 8 kap. 1951 års stadga för
exerapelvis vissa raejeri-och margarinvaror, kött- och fiskprodukler och dels
flera nya beteckningar bl. a. för oUka mjölk-, kött- och glassvaror,
spannmålsprodukter, juice, saft, marmelad, kaffe ra. ra.

LSK
föreslår vidare alt färdigförpackat livsraedel skall raärkas raed neltovikt
eller neltovolym (17 § 3). Bestäramelsen har i allt väsentligt sin
raotsvarighet i 1951 års stadga. Om nellouppgiften skall uttryckas i vikt-
eller volymenheter bör avgöras i första hand raed hänsyn tUl innehållets
konsistens men också i viss mån med hänsyn till allraän handelssed och lill vad
konsuraenterna är vana vid. LSK har också diskuterat hur noggrant nettoviklen
eller nettovolymen skall anges. Med hänsyn till de kvaliletsförändringar ett
livsraedel kan undergå genora avdunstning och Uknande påverkan har det stått
klart att uppgiflen, i likhet raed vad sora gäller enligt 1951 års stadga,
rimligen inte kan avse annat än viklen eller volymen vid
förpackningslillfället. LSK anser emellertid atl en uppgift på en
livsmedelsförpackning måste vara lUl-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 61

förlillig
för konsuraenterna. Detta gäller inte minst vikt- och volym-uppgifterna. LSK
har varit inne på tanken atl kräva all sådan uppgift alllid skall avse rainsla
vikt eller rainsla volyra vid förpackningslillfällel. Konsumenterna skulle då
garanteras få minst den kvantitet som uppges på förpackningen. Man kan
emellertid inle bortse från all en viss raindre felmarginal är oundviklig vid
doseringen av etl livsraedel och att kvantiteten kan förändras efler
förpackningen. För atl helt undvika fel-raarginaler raåste
förpackningsraaskinerna ställas in på förhållandevis stora övervikter, vUkel
kan resultera i prishöjningar. Med hänsyn härtUl har LSK avstått från all
föreslå ett direkt krav på uppgift ora minsta vikt eller volym. Man måste
därför, menar LSK, acceptera vissa smärre avvikelser, dock endast under
förutsättning all den genorasnitlliga viklen eller volyraen för ell raindre
antal, godtyckligt utvalda förpackningar av en vara överensstäraraer raed den
uppgivna kvantiteten. Denna genorasnillsprincip eliminerar lill stor del
riskerna för raedvelna och systematiska undervikter. Principen är också
vedertagen internationelll, bl. a. i EEC-länderna och i USA. LSK anser emellertid
alt det är för tidigt alt lagfästa genomsnittsprincipen, innan tillräckliga
praktiska erfarenheter vunnits. I della sararaanhang erinrar LSK ora ell
uttalande i förarbetena lill 1951 års stadga, enligt vilket hinder inle bör
fmnas all ange vikt eller volyra ungefärligt raed beteckningen
"cirka" e. d. Cirkabegreppet innebär enligt 66 § köplagen en
avvikelse med upp till 5 "/o från angiven kvantitet. Enligt LSK är delta
en alltför stor avvikelse för all kunna accepteras av konsumenterna i fråga om
livsmedel. Därför bör cirkauppgifter få förekoraraa endasl i sådana
undanlagsfall, när del inle är möjligt all för varje enhet hålla en mera exakt
vikt. Så anses vara fallet inom bagerinäringen. LSK föreslår därför i
tillämpningskungörelsen att viklen av färdigförpackat mjukt bröd skall få
anges raed cirkauppgifl. I övrigt bör man inte frångå kravet att nettovikl
eller neltovolym skall anges med de avsevärt myckel snävare toleranser som
genomsnillsprincipen innebär.

Alla
svenska livsraedel och flertalet iraportvaror raärks nuraera raed de raelriska
raåtlenhelerna kilograra och liter enligt del internalionelll antagna
Sl-systeraet (Syslérae International d'Unilés). LSK anser dock inte alt det
finns tillräckliga skäl att förbjuda tUlämpningen av andra måtlsystera.

I
särskilt yttrande reserverar sig ledaraolen Englund raot LSK:s förslag i fråga
ora kvanlilelsuppgiflerna och föreslår atl dessa skall anges med minsta
nettovikl eller minsta nellovolyra.

För
både konsuraenter och rayndigheter är det enligt LSK viktigt all man genora
raärkningen av en livsraedelsförpackning också får uppgift om vera sora
ansvarar för livsraedlels beskaffenhet. LSK föreslår därför alt en sådan
inforraation ges genom alt förpackarens eller tillverkarens namn eller
firraa och dennes

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 62

heraorl
anges (17 § 5). Ora man bara kräver uppgift om förpackaren kan problera uppslå
vid s. k. lönepackning, dvs. då tillverkaren för förpackningsarbetet anlitar
exerapelvis en särskild förpackningsfirma eller en annan tiUverkare av sararaa
slags livsraedel. I sådana fall kan det inle vara rimligt all namnet på en
konkurrentfirma måste sällas ut på förpackningen. LSK anser därför alt del bör
vara valfritt ora en livsmedelsförpackning skall raärkas raed förpackarens
eller tillverkarens naran eller firraa. Däreraot anser LSK det inle vara
lärapligt alt, som gäUer enligt 1951 års stadga, utvidga valfriheten lill all
gälla också säljarens namn. Större återförsäljare marknadsför nämligen ibland
förpackade varor av sarama slag, som koraraer från flera olika tillverkare. Om
då bara säljarens namn anges på förpackningarna, kan del bli svårt att få reda
på från vilken. tillverkare varan härrör. LSK anser vidare att del bör räcka
raed alt ange elt företags heraort enligt aktiebolags- eller firraaregislret.
Uppgift ora heraort skall dock inle behöva läranas, om en företagare är
allraänl känd. I sådani fall bör en märkning med endast allraänl känd
förkortning av firraanamnel också vara tUlräckUg. Men della kan bara få gäUa
sådana företag som kan anses väl kända av flertalet konsuraenter i hela landet.

När det gäller importerade
livsraedelsförpackning-a r har LSK funnit del raotiveral all föreslå raärkning
raed vissa extra uppgifter utöver vad sora gäller i allmänhet för svensktillverkade
livsmedel. Syftet med kravet på uppgift om förpackarens eller lUlverkarens
naran är att raan ulan svårighet skall få reda på vera som kan göras ansvarig,
om ett livsmedel är behäftat med fel. En uppgift på en importvara enbart ora
t. ex. den utländske tillverkaren läcker inte della syfte. LSK anser det
emellertid vara ell starkt allmänt intresse atl del alltid finns någon här i
landet sora kan göras ansvarig för elt iraporlerat livsraedel. Det har
emellertid ofta varit svårt och ibland omöjligt att få klarhet i vera sora
importerat livsraedlel. LSK föreslår därför alt uloralands färdigförpackade
livsmedel sora införts lill riket skall vara raärkla också raed iraportörens
namn eller firraa saral heraorl eller också endast firraan eller förkortning därav,
om denna är allmänt känd (17 § andra styckel). Med importören avser LSK sådan
fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige sora för sin räkning låter
införa livsraedlel över den svenska tullgränsen. Häratöver föreslår LSK atl
livsraedelsslyrelsen skall kunna föreskriva att importerade färdigförpackade
livsraedel skall raärkas också raed uppgift ora det land varifrån däri mgående
råvara härrör (17 § andra stycket). Del förekomraer nämligen alt fabrikanten
använder sig av råvaror från annat land än sitt eget. Del är då av intresse
för livsmedelsrayndigheterna alt få reda på exerapelvis om en köllråvara kommer
från etl land där salraonelloser ofta förekommer eller om vegetabiliska råvaror
härstammar från länder, där man inte har kontroll över användnmgen av
bekämpningsmedel.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 63

LSK
förklarar sig vara medveten om att kravet på extra märkning av importerade
livsmedel kan orsaka raerarbete och merkostnader för livsmedelsbranschen
särskilt när del gäller obligatorisk märkning med importörens namn och heraort.
Ora raärkning inte skett hos den utländske fabrikanten bör den kunna ske
senare i distributionskedjan, exempelvis när ytterembaUagel avlägsnas eller
prismärkningen görs i detaljhandeln.

I en
reservation framhåller ledamöterna Lindskog och Sandberg svårigheterna all
speciellt för den svenska marknaden upprätthålla samtliga krav på märkning
också av de importerade livsmedlen. Därför föreslår de den ändringen alt
importörer av färdigförpackade livsraedel i stället skall avkrävas en skriftiig
försäkran atl varorna överensstämmer med livsmedelsstadgans bestämmelser. I
ett särskilt yttrande förklarar ledamoten Fitger alt syftet med bestämmelsen
om märkning med importörens namn kan tUlgodoses på ett enklare sätt, nämligen
genom att den utländske tillverkaren utser en svensk juridisk person som ålar
sig allt ansvar sora åvilar varje svensk iraporlör av lUlverkarens varor.

LSK
föreslår vidare atl livsmedelsslyrelsen skall få rätt föreskriva utvidgning av
märkningsskyldigheten (21§). I första hand innebär della alt märkning skall
kunna föreskrivas även i andra fall än beträffande färdigförpackade livsmedel.
Härvid syftar LSK närmast på transport- och grossislförpackningar, som
innehåller färdigförpackade konsumentförpackningar, men också på andra
storförpackningar sora levereras till restauranger, serveringar och andra
storhushåll. Livsraedelsslyrelsen skall också kunna föreskriva märkning av
oförpackade livsmedel, t.ex. ost, som skall förses med fellhalls-, datum- och
urspmngsmärken, och importerade ägg, sora skall märkas raed uppgift om
ursprungsland.

Livsmedelsstyrelsen
föreslås vidare få befogenhet föreskriva att annan särskild uppgift om
livsraedel skall lämnas vid dess saluhållande (21 §). Konsuraenterna kan i
fråga ora vissa speciella varor ha intresse av information utöver den sora ges
genom den aUraänna märkningen. Djupfrysta livsmedel bör t. ex. märkas med
påskriften "djupfryst" och förses med en särskild typ av
hållbarhelsmärkning, som utvisar hur länge varan efter konsumentens inköp kan
beräknas hålla sig vid olika för-varingstemperaturer. Livsraedel som säljs i
upptinal tillstånd t. ex. smör, vissa bröd- och konditorivaror, fisk, kött
och charkuterivaror bör saluhåUas under uppgift alt Uvsmedlet varit fryst.
Halvkonserver och andra livsmedel, som bör förvaras i kyla, bör märkas med
ordet "kylkonserv", "halvkonserv" eller
"kylvara". Förpackningar med juice och saft bör märkas med anvisning
om hur varan bör spädas ul och på djupfrysta livsmedel bör anges hur de
lämpligen bör linas upp. Här bör vidare anmärkas all beteckningen
"helkonserv" enligt LSK endasl

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 64

bör
få användas för varor som behandlats på visst sätt genom sterilisering.

LSK föreslår all
livsmedelsslyrelsen får befogenhet atl raeddela undantag från
raärkningsbesläramelserna, om det finns särskilda skäl därtill (23 §). Sådana
undantag bör dock begränsas till vad sora kan anses absolut nödvändigt. Sora
fömt angetts föreslår LSK upphävande av del nuvarande undantaget från
märkningsföreskrifterna i fråga om s.k. butiksförpackade livsmedel,
spritdrycker och vin saral mall- och läskedrycker. De bestäraraelser ora
raärkning, som till-lämpas för dessa drycker enligt vissa specialförfattningar,
är enligt LSK inte tillräckliga för atl motsvara de krav på konsumentupplysning
som LSK anser bör kunna ställas på livsraedel i allmänhet. Möjligen bör vissa
avsleg kunna göras för märkning av importerade viner och spritdrycker. Vidare
föreslår LSK all det inle längre skall vara raöjligl att ersätta uppgiften om
förpackarens eUer tillverkarens naran eller firraa på förpackat runmärkt smör
eller margarin med de ursprungsmärken sora jordbmksnäranden fastställt för
olika företag. Denna s. k. U-raärkning kan inle lydas utan särskild kodnyckel,
vilket inte överensstämmer med del konsumenlupplysande syfte sora märkningen
skall ha. Vad gäller de nuvarande undantagen från raärkningsskyldigheten i
fråga om vissa raindre och särskilt stora Uvsraedelsförpackningar föreslår LSK
att den lägre viktgränsen sänks från 100 g till 25 g. LSK har bedömt det bli
svårt i praktiken all på sraå förpackningar raed lägre vikt än 25 g få plats
raed alla uppgifter enligt märkningsbestäramelserna. Den övre viktgränsen för
raärkningsskyldigheten föreslår LSK höjd från 10 kg lill 25 kg eflersora det
förekoraraer konsuraentförpackningar bl. a. med potatis eller socker upp till
denna storlek. LSK:s förslag innebär att LSK gått eraot choklad- och
konfeklyrinduslrin som inle velat ändra på gränsen 100 g, eftersom industrin
arbetar med "fasta riktpriser" som passar de växelmynt som används
inom auloraalhandeln och prisjusle-ringar sora föranleds av ändring i
råvarupriser eller skalt görs genom ändring av viklen på t. ex. chokladkakor.
Förpackningarna trycks i förväg i stora serier och det skulle fördyra varorna,
om en vikluppgifl gång på gång måste ändras i elt sådant parti redan
färdigtryckta förpackningar.

I
särskilt yttrande reserverar sig ledamoten Englund mot förslagel och menar alt
alla färdigförpackningar skall märkas oberoende av vikt.

Undantaget
från skyldigheten att märka förpackningar av genomskinligt material med färska
livsmedel anser LSK mindre välbetänkt. Märkningsbesläraraelserna gäller alltså
inte så öratåliga livsmedel som färskt kött, färdiglagade maträtter ra. ra. som
ofta förpackas i cellofan eller annat genomskinligt material. Sådana livsmedel
kan beredas så alt hygieniska och kvalitativa förändringar inte kan upptäckas
enbart vid en okulär besiktning. Eftersom just livsmedel av angivna ömtåliga

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 65

slag
enligt LSK skall märkas raed beräknad hållbarhelstid, anser LSK all
ifrågavarande undanlag bör upphävas. LSK föreslår i tUlärapnings-kungörelsen
att av livsmedel i genomskinliga förpackningar endasl färska bär, frukter och
grönsaker skall vara undantagna från raärk-ningsföreskriflerna. Det bör
uppraärksararaas all LSK därvid avser bara helt och inle delvis genoraskinliga
förpackningar, t. ex. papptråg raed genomskinligt material endast på ovansidan.

LSK:s
förslag tUl bestämmelser om märkningens utföra n-d e överensstäraraer i
huvudsak raed raotsvarande regler i 1951 års stadga och innebär bl. a. atl
raärkningsuppgifler skall läranas på ell tydligt, varaktigt och lätt i ögonen
fallande sätt. LSK:s uppfattning överensstäraraer raed vad sora uttalats inora
Codex Aliraentarius Coraniission. En nyhet i LSK:s förslag är kravet på atl
raärkningen även skaU ulföras på elt "otvetydigt sätt", dvs.
konsumenten skall med lätthet kunna läsa och begripa vad del är fråga ora för
livsraedel och vilka egenskaper del har. Obligatoriska uppgifter får alltså
inle läranas i kod-forra.

LSK har även berört frågan
om ra'ärkningen av iraporlerade livsmedelsförpackningar. Flertalet konsumenter
behärskar ofta inle del språk på vUket märkningsuppgifterna är uttryckta.
Frågan har uppraärksararaats i raotioner vid 1964 års riksdag (1964:1: 42, II: 57), enligt vUka raan i strängaste faU bara borde godkänna danska och
norska, raöjligen också något av engelska, franska och tyska språken. Andra
lagutskottet (2LU 1964: 58) delade i princip denna uppfattning saratidigt sora
utskottet fann del praktiskt omöjligt all kräva svensk text på alla
imporlförpackningar. Ärendet överlämnades lUl LSK för övervägande. LSK anser å
ena sidan det vara synnerligen angelägel alt konsumenterna tUl fullo kan förslå
all information på en livsraedelsförpacknmg men å andra sidan orealistiskt att
föreskriva märkning enbart på svenska, eflersora ett sådant krav väsentligt
skulle försvåra iraporlen av betydelsefulla och av konsuraenterna eftertraktade
varor. LSK föreslår därför inte ell generellt krav på raärkning raed svensk
text ulan raenar att livsraedelsslyrelsen bör avgöra vad sora bör fordras för
alt raärkningen skaU ha skett på etl "otvetydigt sätt" när den
ullrycks på ell fräraraande språk. I första hand bör styrelsen då bevaka de
rent hygieniska intressena. Sålunda bör i varje fall förvaringsanvisningar vara
meddelade på svenska eller genom ett fuUt förståeligt symbolspråk. Del blir
importören sora får sörja för all anvisningen raotsvarar dessa krav. Beträffande
andra märkningsuppgifter får livsmedelsslyrelsen avväga konsumenternas
intresse av inforraation och den fördyrande effekt en korapletlerande
raärkning på svenska kan få på konsu-raentpriserna.

LSK
föreslår all i livsmedelssladgan direkt anges vera sora skall ha ansvaret för
märkningens utförande (14 § första styc-

3
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 61

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 66

ket).
För livsraedel som färdigförpackats inom landet bör skyldigheten atl raärka en
vara vila på förpackaren. Han har största möjligheten atl bedöraa, huruvida de
olika uppgifter sora varan skall raärkas raed är riktiga. Ora förpackaren och
tillverkaren inte är sararaa person, exempelvis vid lönepackning eller
packning i detaljhandeln, måste förutsättas alt förpackaren får sådana
uppgifter av tillverkaren atl han kan fullgöra sin raärkningsskyldighet. För
livsraedel sora förpackats färdigt utora landet och importerats till Sverige
bör enligt LSK raärkningsskyldigheten vila på iraporlören. Del måste
beträffande importerade livsraedel finnas någon här i landet, som svarar för
all föreskriven raärkning blir utförd. LSK finner del naturligt att den sora
ålar sig all iraportera livsraedel också får bära ansvaret för atl raeddelade
föreskrifter efterlevs. Iraporlören bör ha lättast för att kunna skaffa
korapletlerande upplysningar för raärkningen.

För
andra livsmedel än färdigförpackade, såsora storförpackningar eller helt
oförpackade, föreslår LSK all raärkningsskyldigheten skall åligga den sora i
riket först saluhåller livsraedlel, dvs. för inheraska varor den sora levererar
livsraedlel till en grossist eller detaljhandlare och för iraporlerade varor
iraporlören.

Sora
korapletlering lill de nu berörda förslagen om märkningsskyldighet föreslår
LSK förbud för annan all ulan medgivande av den ansvarige märka livsmedel med
obligatoriska uppgifter (14 § andra stycket). Detta förbud får särskild
betydelse då del gäller oraraärkning av livsraedel sora försetts raed uppgift
ora hållbarhelstid.

3.5.3
Remissytirandena

De
flesta remissinstanserna är positivt inställda lill förslagen att skärpa och
utvidga beslämraelsema ora märkning av förpackade livsraedel. Till dessa
reraissinstanser hör statens institut för konsumentfrågor, pris-och
kartellnämnden, länsstyrelsen i Stockholms län, KF, LO, hälsovårdsnämnden i
Stockholm, TCO och reklamutredningen.

Statens
konsumenlråd anser del onödigt att begränsa raärkningen lill atl gälla enbart
färdigförpackade livsmedel. Sveriges kioskägares riksförbund är inne på samma
tanke.

Veterinärstyrelsen
anser all definitionen av begreppet färdigförpackat livsmedel kan skapa viss
oklarhet. En butik eller ell hemköpsföretag kan färdigförpacka en vara längre
eller kortare tid i förväg men underlåta atl märka den raed hänvisning till
all proceduren sker i direkt saraband raed saluhållande av livsraedlel. Det
bör krävas atl förpackningen skall ske "utan direkt samband med
försäljningstillfälle, expediering eller överlämnande". Länsveterinärerna
i Stockholms, Kronobergs, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs, Västerbottens och
Norrbottens län har samraa mening.

Enligt
KF kan definitionen av begreppet färdigförpackat medföra

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 67

vissa
gränsdragningsproblem. Grönsaker och fmkt förpackade i papptråg med
genomskinlig film koramer atl anses sora färdigförpackat, medan sararaa varor i
nätpåsar inte är del. Della kan leda lill övergång från den skyddande
trågförpackningen lill nälpåse, vilket ur hygienisk synpunkt lorde vara till
nackdel för konsumenten. Sveriges köpmannaförbund gör sararaa påpekande.
Skånes handelskammare anser definitionen i viss raån oklar och frågar ora
exerapelvis korv i plasttarm skall räknas sora färdigförpackning.
Handelskararaaren anser all förpackningar avsedda för storhushåll bör hänföras
lill färdigförpackning, eftersom varor i sådana förpackningar säljs också lUl
enskilda förbrukare. Dessutom äter en allt större del av befolkningen i
storhushållen.

Länsstyrelsen
i Jönköpings län anser atl större försiktighet bör iakttas vid införande av
speciella raärkningsregler för livsraedel. Frågan därora bör i stället prövas i
samband med de utredningar sora pågår i olika sammanhang när del gäller alt
tUlvarata konsuraenlernas intressen beträffande andra varor.

Länsstyrelsen
i Stockholms län erinrar ora all de nya bestämraelserna komraer alt medföra ökade
kostnader och merarbete inora livsraedels-branschen och därigenom sannolikt
höjda livsmedelspriser. Också KF anför liknande synpunkter.

Konsumentutredningen
vitsordar behovet av förbättrad upplysning på livsmedelsområdet men efterlyser
en djupare penetration av frågan om konsumentinformation än den LSK har
redovisat. Informaiionen bör till både form och innehåll vara anpassad till
hushållets faktiska planeringssituation men eftersom planeringskapacilelen
relativt sett är myckel ringa bör livsmedelsinformalionen fungera som ell
effektivt planeringshjälpmedel och utformas så att den inte kräver avsevärda
insamlings-och bearbelningsinsalser från hushållets sida.

Statens
konsumentråd understryker starkt betydelsen av alt varje färdigförpackat
livsmedel har en upplysande vambeleckning och atl rena fantasinamn inte längre
tUlåts.

Enligt
konsumentulredningen är förslagen om hur olika livsmedel skall betecknas kanske
del viktigaste avsnittet i de nya raärkningsföre-skriflerna. Kravet på uppgift
ora livsraedlels slag i korabination med elt system av obligatoriska, skyddade
varabeteckningar och livsmedelsstandards utgör enligt konsuraentutredningen
etl första betydelsefullt steg i utvecklingen mot ett informationssystem som
effektivt kan underlätta hushållens planeringsarbete. LSK:s förslag ora
kontrollsystera sora hindrar raissbruk av beteckningarna förefaller fylla
riraliga krav på säkerhet.

Övriga
remissinstanser som uttryckligen tillstyrker LSK:s förslag om särskilda
beteckningar för livsraedel och alt vissa av dera blir förbehållna särskilda
varuslag är statens institut för konsumentfrågor, länsstyrelserna i
Stockholms, Jönköpings och Jämtlands län. Köpmannaförbundet,
Lanlbmksförbundet, RLF och Husmodersförbundet.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 68

Också KF tillstyrker all en fastställd varubeleckning blir
förbehållen elt visst slags livsraedel raen anser, alt kravet på all denna
beteckning obetingat också raåste användas för produkten i fråga kan leda lill
orira-liga konsekvenser ulan atl tjäna något konsumentintresse. Det kan 1. ex.
för en konsuraenl inle vara någon olägenhet atl en fruktsaft, sora fyller
lillärapningskungörelsens krav för saft, säljs under den lägre
kvalitets-belecknmgen safldrink. Producenten kan sålunda önska använda en sådan
benämning för att inle bryta en produklserie.

Liknande uppfattning fraraförs av Industriförbundet och
Arbetsgivareföreningen, sora anser alt skyldigheten atl alllid använda en
enligt 16 § fastställd beteckning bör begränsas lill de fall
livsraedelsslyrelsen fastställer genora lillämpningskungörelsen. Del finns
emellertid fall då säljaren endasl bör ha rättighet men inte skyldighet att
använda den skyddade beteckningen, t. ex. om råsaflinnehållel i en läskedryck
höjs lill 6 "/o (lägsta gränsen för all kunna kalla en dryck för saft).
Han bör då inle tvingas alt ange livsraedlels slag raed ordet saft, om varan
hittills saluförts enbart sora läskedryck. Livsmedelsslyrelsen bör utnyttja sin
räll att fastställa varubeteckningar med uloraordenllig varsarahet och raed en
klar anknytning lill motsvarande ställningstagande inora Codex AUraentarius
Commission. Liknande synpunkter fraraförs av Skånes handelskammare.
Kommerskollegium hänvisar lill handelskararaa-rens yttrande.

Den enda reraissinslans sora direkt avstyrker
bestäramelserna ora skyddade varubeteckningar är NO. Han anser all del i
nuvarande läge med rikligt utbud och god tillgång på livsraedel bör vara
raöjligt att avveckla systemet med särskilt skyddade beteckningar. Ell sådani
syslem får näraligen anses vara en förra av konkurrensbegränsning sora inle
lorde vara nödvändig i en modern livsraedelslagstiflning.

Ett raindre antal reraissinstanser ansluter sig lill
koraraitténs förslag all en förpackning skall raärkas raed uppgift ora
livsraedlels nettovikt eller nellovolyra. KF uttalar sin tillfredsställelse
över förslagel. Netto-vikten eller däremot svarande verklig vikt bör dock få
anges sora cirka-vikt i de fall där så erfordras av förpacknings- eller
varulekniska skäl. Även kommerskoUegium anser atl del bör vara tillåtet alt ange
cirka-vikl. Också pris- och kartellnämnden, metrologutredningen. Köpmannaförbundet
och Husmodersförbundet tillstyrker koraraitléförslaget.

Flertalet reraissinstanser är dock något kritiska raot
förslagel. Stockholms handelskammare menar atl raan generellt inle behöver
vara betänksam mot att använda cirkauppgifl beträffande åtskUliga livsmedel.
Liknande synpunkter anförs av Skånes, Västernorrlands och Jämtlands läns
handelskammare, Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen. Kemikonloret
anser all en viss vikltolerans bör godtas, när effekten blir alt konsumenten
genomsnittligt erhåller den vikt sora finns angiven på paketet.
Konsumentutredningen ifrågasätter om det är lärapligt att i

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 69

stadgan binda den obligatoriska kvanlilelsraärkningen
uteslutande lill att avse vikt och volyra. Utredningen föreslår all
tillärapningskungörelsen skall innehålla bestäraraelser ora att vissa
förpackningar bör upplysa ora antal portioner eller annat användningsraått och
hur dessa skall bestäraraas.

Förslagel all viklen för färdigförpackat rajukl bröd får
anges raed ordet ca hälsas raed tillfredsställelse av saratliga instanser som
yttrat sig i denna fråga. Svensk industriförening anmärker alt systemet med
nettovikl får avsevärda svårigheter för tillverkarna av knäckebröd. En exakt
viklangivelse raedför all en konstant övervikt raåste hållas raed åtföljande
prishöjning. Cirkavikt bör därför användas även för hårt bröd, framför allt när
del gäUer hela kakor. Sveriges konditorförening anser att vad sora skall gälla
för rajukl bröd även bör tiUämpas på kondilori-\ äror. Handelskamrarna i
Göteborg, Borås och Karlstad raenar atl cir-kaviktprincipen bör avse alla
bakade produkter.

Svenska kontrollanstalten för mejeriprodukter och ägg
föreslår atl när del gäller ägg bör alternativt tU! neltovikt få anges
sorteringsvikt.

Förslagel alt färdigförpackade livsraedel skall raärkas
raed uppgift ora förpackarens eller tillverkarens namn eller firraa saral
dennes hemort tillstyrks av länsstyrelsen i Jönköpings län. I övrigt anförs
olika synpunkter på förslagel. Sålunda anser länsstyrelsen i Malmöhus län all
bärande skäl inle anförts mot att märkning skall innehålla uppgift om både
tillverkarens naran och platsen där livsraedlel producerats. Livsmedelsstyrelsen
bör vidare besluta om förkortningar av firmanamn. Liknande uppfattning har
länsstyrelsen i Gävleborgs län och hälsovårdsnämnden i Gävle. KF anser all
märkning bör ske raed den vamansva-riges naran eller firraa. Härigenora
koraraer det ansvar sora åsyflas i 14 och 17 §§ livsraedelssladgan all åvUa
samraa person raed heravist i Sverige. Märkning bör också kunna ske med den
varuansvariges allraänt kända kännetecken eller syrabol. Hälsovårdsnämnderna i
Norrtälje och Sundbyberg, länsveterinärerna i Stockholms, Uppsala, Kronobergs
saral Göteborgs och Bohus län frarahåller atl missförstånd lätt kan uppstå ora
endasl förkortning av firman anges. Hälsovårdsnämnderna i Linköping och
Norrköping samt länsveterinärerna i Skaraborgs, Värmlands, Västerbottens och
Norrbottens län understryker atl förpackarens eller tillverkarens hemort alltid
bör anges oberoende av ora firraan anser sig vara allraänt känd eller inle.

Beträffande förslagel alt livsraedelsslyrelsen skall få
befogenhet att utvidga raärkningsskyldigheten har anförts olika synpunkter. SJ
uttalar atl del utan märkning av transportförpackning inle är möjligt för transportföretag
att iaktta de nya regler som skaU gälla vid transport av livsmedel och
förvaring i samband därraed. SJ påpekar eraeUertid att det också kan hända all
förpackningar som är märkta på föreskrivet sätt mera än hittiUs kan bli stulna.
Konkurrenter får också större möjHghe-

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 70

ter lill insyn. SJ kan emellertid inle kontrollera all
gods är märkt på föreskrivet sätt. För atl utiändska livsmedelssändningar skall
kunna ges den föreslagna särbehandlingen förutsätts alt importörerna ger avsändarna
rikliga anvisningar. SJ förraodar att livsraedelssändningar som transiterar
Sverige inte skall falla under stadgan, eflersora dessa varor inte är avsedda
all konsumeras här.

Kemikontoret anser all förvarings- och hållbarhelsmärkning
bör vara obligatorisk för transport- och grossislförpackningar, men dessa bör
inte förses med annan information sora drar uppraärksarahelen från näranda
märkningar. Syftet med förvaringsanvisningar och hållbarhelsmärkning måste vara
att påkalla särskild uppmärksarahet hos dera som hanterar produkterna. Övrig
märkning enligt 17 § bör emellertid undvikas, med undantag för raärkning enligt
första punklen.

Hälsovårdsnämnden i Göteborg påpekar alt 21 § ger
raöjlighet att vid saluhållande av livsraedelstillsats föreskriva atl
förpackningen skall märkas med uppgift om varans sararaansättning och inte bara
fanlasinaran.

Skånes handelskammare och MC ifrågasätter ora del är motiverat
raed raärkningsskyldighet för transport- och grossistförpackningar, om
konsumentförpackningarna raärkts på angivet sätt. Märkningsskyl-digheten bör i
varje fall begränsas till atl avse punkterna 1, 4 och 5 i 17 §. Skyldigheten
bör inte omfatta s. k. bryggeribackar.

Varudeklarationsnämnden föreslår all benäraningen
halvkonserv utgår. Benäraningen kylkonserv är tillräcklig. Svenska
teknologföreningen har anfört kritiska synpunkter på begreppet helkonserv och
avstyrker förslagel sora innebär att annan konserveringsmetod än värmebehandling
inle skall få tillåtas för helkonserv. Hushållslärarnas riksförening har anfört
liknande synpunkter.

Flertalet remissinstanser som yttrat sig över förslagel om
befogenhet för livsmedelsslyrelsen atl raeddela undanlag från
märkningsbestämmelserna har inte haft annat atl erinra mol förslaget än atl
dispens bör kunna meddelas även i andra fall än som föreslagits. KF anser det
nödvändigt all dispens också skaU kunna ges från 14 §. Om ell
parlihan-delsförelag köper ell importerat varuparti från annan än sin ordinarie
leverantör kan företaget önska överta såväl vamansvar som raärkningsskyldighet.
Dispens bör då kunna ges som innebär atl såväl raärkningsskyldighet sora
vamansvar får överflyttas till del köpande företaget.

Stockholms handelskammare förutsätter atl
livsmedelsslyrelsen utnyttjar befogenheten alt raedge undantag från bl. a.
netloviklsangivel-sen (17 § första stycket 3) beträffande varor, för vUka en
sådan är praktiskt svårgenoraförbar.

Svensk induslriförening anser att raall- och läskedrycker,
vars tillverkning och försäljning är kringgärdade av raånga besläramelser och
står under noggrann kontroll, bör undantas från märkningsbeslämmelserna.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 71

Kontrollstyrelsen anser alt de i förordningen om
tUlverkning och beskattning av raall- och läskedrycker resp.
ölförsäljningsförordningen intagna reglerna rörande raärkning i stället bör
föreskriva skyldighet att uppge varuslag för raaltdrycker och för öllyp.

Skånes handelskammare anser atl raärkningsskyldigheten för
livsraedel sora varit fryst bör begränsas lill endasl vissa produkter.

Enligt kontroUstyrelsen innebär förslaget förbättrade
kontrollmöjligheter särskilt i fråga ora utjäraningsskatten och varuskatten,
eflersora en avsevärd del av de färdigförpackade sötsakerna komraer all falla
inora stadgans tillämpningsoraråde. Undanlag enligt 23 § bör därför meddelas
restriktivt inora sölvamorarådel.

Hälsovårdsnämnden i Norrtälje och länsveterinärerna i
Stockholms och Kronobergs län anser all 23 § helt bör ulgå.

Några reraissinstanser föreslår en utvidgning av
viktgränserna. Lantbrukshögskolan anser all den lägre viktgränsen för
märkningsskyldigheten bör vara under 25 g.

Varudeklarationsnämnden anser att märkning bör vara en
regel utan undantag och alltså omfatta även förpackningar under 25 g och över
25 kg. Småförpackningar under 25 g borde åtrainstone raärkas med livsraedlels
slag och neltovikt och förpackarens eller tillverkarens naran eller märke. Atl
förpacknuigar över 25 kg inle skall märkas är orimligt raed tanke på ekonomi-
och säckförpackningar. Hälsovårdsnämnderna i Nacka och Norrköping förordar
också alt märkningsbesfäraraelserna bör gälla ulan undantag. Institutet för
storhushållens rationalisering hävdar däremot all en nedre viktgräns är
nödvändig av praktiska skäl. Förpackningar under 25 g bör emellertid förses med
åtminstone varubeleckning. Husmodersförbundet kräver alt viktgränserna slopas.
TCO och Hushållslärarnas riksförening finner ingen anledning till all livsmedelsförpackningar
som understiger 25 g neltovikt inte skall märkas.

Statens
institut för konsumentfrågor tUlstyrker förslaget att märkning av
förpackningar begränsas lill sådana raed en vikt raellan 25 kg och 25 g.

Några
instanser ullalar sig för ell bibehållande av gällande viktgränser. Så gör
Kemikontoret, sora anser att gällande viktgräns 100 g bör behållas med hänsyn
till chokladinduslrins behov. Även Svensk industriförening är kritisk mol
förslagel all sänka lägsta gränsen. Förpackningar med så låg nettovikl är f.
n. avpassade till ett tänkt cirka-pris. På större förpackningar finns däremot
tekniska möjligheter atl göra tilltryck på förpackningen vid
förpackningstillfället. Därigenora blir inle en eraballageupplaga oanvändbar
vid ändring av nettovikl. Sararaa raöjlighet finns eraeUertid inle när det
gäller mindre förpackningar. De mindre förelagen skulle drabbas hårt, eftersom
omsättningshastigheten på emballage är lägre hos dessa än hos de större.

Stockholms och Skånes handelskammare anför liknande
synpunkter.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 72

De instämmer vidare i kommitténs uppfattning alt del finns
ell behov av atl raärka vissa porlionsförpackningar. Å andra sidan kan man inle
bortse från svårigheterna all ulföra märkningen saml från vad man inora vissa
näringsgrenar bl. a. chokladinduslrin anfört ora de ekonoraiska konsekvenserna
av den föreslagna viktgränsen. Dessa skäl lalar för all den angivna viktgränsen
bör bibehållas vid 100 g. För all tillgodose behovet all kunna raärka raindre
förpackningar bör livsraedelsslyrelsen ges befogenhet alt för vissa produkter
eller grupper av produkter fastställa lägre viktgräns.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser förslaget om märkning
av saratliga Uvsraedelsförpackningar raellan 25 g och 25 kg diskutabelt.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag föreslår 50 g sora
en nedre gräns. Hållbarhelsraärkning enligt 18 § bör eraeUertid föreskrivas
också för förpackningar under denna gräns såsora t. ex. porlionsförpackal
sraör.

Förslaget ora alt undanta förpackningar av genoraskinligl
raaterial från raärkning anser ICA ha fått en för snäv innebörd.

Husmodersförbundet motsätter sig å sin sida della
undanlag.

Svenska importföreningen för färsk frukt anser all de
föreslagna märkningsbesläraraelserna i huvudsak inle behöver gälla produkter inora
branschens varuoraråde. Bärkarlonger i papper eller plast, sora är öppna
upptill, bör inle betraktas som färdigförpackningar i nu avsedd mening.
Undantaget bör utsträckas all omfatta också sådana förpackningar, där en
pappskiva eller etl papptråg måste användas som stöd, såvitt förpackningen i
övrigl är genomskinlig.

Skånes handelskammare föreslår alt grönsaker oberoende av
förpackningens utseende skall raärkas så all konsuraenlen kan konstalera
varans ursprung.

Statens institut för hantverk och industri anser all
hållbarhelsraärkning av bageri- och konditoriprodukler på längre sikt är
raotiverad. Med hänsyn till atl den tekniska utvecklingen medför bl. a. större
tillverkningsenheter, längre distributionsvägar och större inköpscenlra,
framtvingas produkter med längre hållbarhet än tidigare. Det är då rimligt all
en så väsentlig upplysning som hållbarhelsmärkning medtas. Liknande uppfattning
har Husmodersförbundet.

Enligt Grossistförbundet bör raärkning på olika språk
godtas. LO har sararaa uppfattning men anser all konsuraenterna även bör få
raotsvarande information på svenska. Lantbruksförbundet och RLF synes vilja ha
aU märkning utförd på svenska. Statens handikappråd framhåller viklen av all
vid märkning hänsyn las lill personer med nedsatt syn.

LSK:s förslag ora vera sora skall vara skyldig att låta
märka livsmedel på föreskrivet sätt har i de flesta remissyttranden lämnats
utan erinran. Förslagel alt märkning i full utsträckning också skall ske på

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 73

importerade livsmedel och att importvarorna dessutom skaU
förses med särskild uppgift om importörens namn och i vissa fall med s. k.
ur-sprungsbeleckning har däremot väckt kritik i flera remissyttranden.

Kontrollstyrelsen anser del vara en fördel alt det i
livsmedelssladgan uttryckligen slås fast att förpackaren och importören skaU
ansvara för att märkning sker. Detta är ägnat all underlätta skattekontrollen.

Stockholms handelskammare anser del riktigt att importören
skall tillse alt de färdigförpackningar han för in i landet alltid är märkta på
föreskrivet sätt. I konsekvens därraed bör importören också svara för märkning
av transport-, grossist- och andra slorförpackningar som importeras.

Dessa synpunkter delas av Gotlands handelskammare,
handelskammaren för Örebro och Västmanlands län samt Östergötlands och Södermanlands
handelskammare. Däreraot avvisar handelskamrarna i Göteborg, Borås och
Karlstad förslaget från Stockholras handelskararaare. Alt alltid låta
iraporlörerna bära ansvaret för alt de importerade livsmedlen märks på föreskrivet
sätt kan enligt dessa handelskammare ofta bli så svårt och kostsamt alt
importen hämraas och ibland inle kan komma till slånd.

Även Grossistförbundet anser del ändamålsenligt atl del
klart slås fast i livsmedelsstadgan vem som är skyldig lUlse all raärkning
sker. Förslaget att låta iraporlören svara för märkning av importvarorna går
dock längre än i USA, där bestämmelser annars i handelssammanhang är mycket
rigorösa.

Problemet om vera sora skall betraktas sora importör av
ett livsraedel har uppraärksararaats av Stockholms handelskammare. Handelskamraaren
anser all man uttryckligen i stadgan bör reglera den vikliga frågan vera sora
skall anses som iraporlör. Enligt handelskamraaren torde märkningsskyldigheten
för importör i flertalet fall vila på en generalagent raen i vissa fall på
någon sora sporadiskt Och i liten orafallning iraporterar varor.

Generaltullstyrelsen och tullagstiftningskommittén
frarahåller atl i luUsararaanhang anses i regel den vara iraporlör för vars
räkning införseln sker. Vanligtvis är denne köparen i Sverige. Om enligt leveransklausul,
t. ex. "franco förtuUat" eller "duly paid", varan avlämnas
till köparen först efter förtullningen, anses emeUertid införseln ske för
säljarens räkning. Också i vissa andra fall då leverantören tillhandahäller
varan här i riket i förtuUal skick äger importen rura för dennes räkning. Mol
denna bakgrund ifrågasätter generaltullstyrelsen och
tull-lagstiftningskommitlén, ora man inte bör låta raärkningsskyldigheten åvila
den sora på förpackningen direkt anges som importör, exerapelvis en
generalagent. Saknas sådan uppgift bör den som raan viU göra ansvarig vara
person tUl vUken varan först överlämnas i Sverige.

3t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 61

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 74

NO
ställer sig tveksam till förslaget atl märkningsföreskriflerna skall tillämpas
på de importerade livsmedlen. En sådan ordning raåste få direkt
konkurrensbegränsande verkningar för importen. Enligt NO är det inle
realistiskt tro all de utiändska fabrikanterna skall helt anpassa sin märkning
till vad som gäller för en liten marginalraarknad sora den svenska.
Alternativet atl låta koraplelleringsraärka iraporlerade
livsmedelsförpackningar, sedan de kommit lill Sverige, måste fördyra
iraporlvarorna och därraed försvaga deras konkurrensförraåga. Del är enligt NO
tillfyUest all importerade livsraedel är märkta på sätt som lagstiftningen i
exportiandel kräver.

Handelskamrarna
i Göteborg, Borås och Karlstad har en liknande inställning. Handelskarararna
ansluter sig därför närraast till reservanternas förslag all ersätta kravet på
fullständig raärkning raed en skriftlig förbindelse av iraporlören.
Grossistförbundet ansluter sig också till reservationen. LSK:s
märkningsbestämmelser komraer all verka sora icke lariffära handelshinder.

Sveriges
handelsagenters förbund och ICA ställer sig avvisande liU den extra raärkningen
raed importörens namn och heraort.

Exportföreningen
påtalar också den handelshindrande effekt sora den särskilda
iraportörmärkningen komraer all få.

Förslagel
om extra märkning av importerade livsmedelsförpackningar raed iraportörens
namn avstyrks också av länsstyrelsen i Kronobergs län. Svenska institutet för
konserverings forskning, Skånes handelskammare och Svenska importörföreningen
för färsk frukt.

Kommerskollegium
anser atl raan bör så långt sora möjligt beakta de invändningar av praktisk
natur som riktals mot förslagel om särskild märkning raed importörens namn.

LSK:s
förslag att livsmedelsstyrelsen skall kunna föreskriva märkning av importerade
Uvsraedelsförpackningar raed uppgift ora ingående råvaras ursprungsland
avstyrks av Exportföreningen och Grossistförbundet. Sora huvudsakligt motiv
frarahålls all också en sådan föreskrift kan verka hindrande på den
inlernalionella handeln. Vidare erinras ora alt Sverige redan år 1957 i
huvudsak avskaffade de bestäraraelser ora urspmngsraärkning sora då gällde.
Grossislförbundet pekar också på praktiska svårigheter för lillärapningen. Det
är t. ex. inle ovanligt all en och sararaa produkt kan innehålla sarama typ av
råvara sora levererats från olika ursprungsländer.

KF
föreslår atl livsraedlel märks raed särskild uppgift all det är av utländskt
ursprung.

EraeUertid
har flera reraissinstanser tillstyrkt LSK:s förslag atl sarama bestämraelser om
märkning skall gälla oavsett om livsmedlet är svenskt eller importerat.

Veterinärstyrelsen
framhåller atl erfarenheterna av s. k. luUförkla-ringar om förekoraraande
tillsatser i livsraedel visar all skriftliga för-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 75

bindelser av importörerna inle kan tillmälas del garanlivärde
som är önskvärt i fråga ora importerade livsraedel.

Liknande uppfattning har länsstyrelsen i Malmöhus län.

Även hälsovårdsnämnden i Göteborg erinrar ora de dåliga
erfarenheter raan hafl av lullförklaringarna ora livsmedelstillsatser.

Hälsovårdsnämnden i Stockholm finner det från
konsuraenlsynpunkt vara fullt klart alt de krav på upplysning genora märkning
som ställs på svenska livsmedel också skall gäUa för importerade varor.

Liknande uppfattning om tillämpning av sararaa
raärkningsbeslära-raelser för iraporlerade och svenska livsraedel fraraförs av
länsstyrelsen i Jämtlands län, Lanibruksförbiindet och RLF saml
Hushållslärarnas riksförening.

Stockholms handelskammare finner helt angeläget alt man i
största raöjliga ulsttäckning skärper kontrollen av iraportvaror. Del nuvarande
systemet raed skriftliga lullförklaringar vid iraport av livsraedel kan inte
anses förenligt med principen om konkurrensneutralitet mellan svenska och
utländska varor. Därför avvisar handelskararaaren det i reservationen
fraralagda förslagel all ytterligare utveckla detta system i den nya
livsmedelsstadgan.

Till della uttalande ansluter sig Gotlands handelskammare.
Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län samt Östergötlands och
Södermanlands handelskammare.

Vad särskilt beträffar raöjligheten alt föreskriva
ursprungsmärkning av importerade livsmedel finner styrelsen för
lantbrukshögskolan det vara angeläget från konsumentsynpunkt all en varas
ursprungsland noga anges raed tanke på de stora kvalitetsskillnader sora finns
i fråga ora jordbruksprodukter. Reservationen ora raärkning av importvaror
avstyrks raed hänsyn lill della konsuraentintresse.

KF har ell alternativt förslag i fråga ora vem sora skall
vara ansvarig för märkningen. För alt undanröja bristande enhetlighet föreslår
förbundet att raärkningsskyldigheten skall vila på en enda typ av företagare,
näraligen den person raed heravist här i riket som först saluhåller
livsraedlel. Denne bör benäranas vamansvarig.

3.6 Innehållsdeklaration

3.6.1 Gällande bestämmelser

Något allraänl krav på innehållsdeklaration finns inle i
1951 års livsmedelsstadga. Endasl ora förpackat livsmedel saluhålls under angivande
av alt varan är särskUl lämpad för barn eller för person, som på grund av
sjukdora, svaghet eller av annan orsak är i behov av speciell kost (dielraat),
skall förpackningen vara raärkt med uppgift om samtliga i varan ingående
råvaror och tillsatser (32 §). Förpackat Uvsmedel, som innehåller sackarin
eller annat konstgjort sötningsmedel, skall märkas med uppgift härom (31 §).
Vidare gäller för förpackat

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 76

livsmedel
med vitaminer, raineralämnen eUer andra näringsämnen, som inle nämnvärt bidrar
till kaloritUlförseln, alt uppgift om dessa äranen inte får läranas utan all
också arten och hallen av äranena närraare anges. I fråga ora rajölk, sraör och
ägg, kött- och fiskvaror, frukt, bär och grönsaker i oberett eller djupfryst
tillstånd behöver emellertid uppgift om hallen inle läranas (34 §).

I
8 kap. finns särbestäramelser om deklaration av enstaka beståndsdelar i vissa
slags vanligare livsmedel. Som exempel kan nämnas uppgift om fetlhalt i vissa
mejerivaror och raargarinost saral ora använda bär-, frukt- och andra växlslag
i bl. a. saft, sylt och raarraelad. Vidare skall vissa frukt-, bär- och grönsaksprodukter
raärkas raed uppgift, ora de innehåller konserveringsraedel. För ättika skall
anges ora varan är utspädd och i så fall också älliksyrahallen.

Slutligen
skall anmärkas atl kommerskollegium i kungörelse om godkända
livsmedelstillsatser föreskrivit atl uppgift om vissa liUsatser skall anges på
en varas förpackning. Så gäller bl. a. färgämnen i olika fiskkonserver och
kinin i läskedrycker.

3.6.2
Liv sm edelsstadgekommittén

LSK
frarahåller all raärkning raed uppgift ora livsraedlels slag genora en särskild
varubeleckning ofta inle ger tillräcklig inforraation ora en varas
beskaffenhet. I sådana fall bör därför läranas korapletlerande uppgifter om
livsmedlets väsentliga sararaansättning genom någon form av
innehållsdeklaration.

LSK
hänvisar lill alt märkningskorarailtén inora Codex Aliraentarius Commission
lagt fram förslag ora innehållsdeklarationer för livsraedel. Förslaget innebär
att varje färdigförpackat livsraedel skall förses raed en fullständig uppgift
om dess beståndsdelar. Är någon beståndsdel i sin tur sararaansatt av flera
komponenter, skall också dessa anges. Mängden av varje beståndsdel behöver
eraeUertid inle preciseras. Del räcker med att ange ingredienserna i fallande
storleksordning. Från huvudregeln om en fullständig innehållsdeklaralion skall
kunna göras undanlag som Codex-komraissionen bestämmer. Hittills har sålunda
föreslagils all innehållsdeklaration inte behöver lämnas för ett 40-tal olika
livsmedel, bl. a. så vanliga varor som bröd, mjöl, bakpulver, ost, glass, saft
och soppor. Codex-förslaget innebär vidare att man utan specificering skall få
ange s. k. gruppnamn för vissa slags beståndsdelar, t. ex. aniraaliskt och
vegetabiliskt fett, kryddor och örter samt sådana typiska tillsatser sora
konserveringsraedel, färgäranen, aromämnen och förljocknings-raedel.

LSK
anser alt en tUlämpning av Codex-förslaget med så många undanlag för vikliga
livsraedel och ingredienser innebär risk för all huvudregeln om en fullständig
innehållsdeklaralion i stället kommer att fungera sora etl undanlag. Ell
generellt krav på fullständig redovisning av

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 77

alla
beståndsdelar anser emellertid LSK inte alllid motiverat för all skydda mot
otjänliga livsraedel och atl fräraja redlighet i handeln.

Liknande
synpunkter lägger LSK också på del syslera raed varufakla sora tiUärapas av
Varudeklarationsnäranden. Della slags information tar i princip sikte på all
lämna så fullständiga upplysningar som raöjligl inte bara om en varas
beståndsdelar utan också om varans egenskaper. För att så skall kunna ske på
ell objektivi sätt fordras standardiserade provnings- och mälnorraer som är
myckel svåra eller ännu inle raöjliga att arbeta frara. Detta är orsaken tUl
all varudeklarationer saknas för raånga slags livsmedel och all sådana
deklarationer för andra inte är fullständiga. LSK anser all sådana
varudeklarationer i allmänhet inte är nödvändiga för de syften som avses raed
livsraedelssladgan. LSK anser därför inte atl Uvsraedelssladgan bör innehålla
ell genereUt krav på vare sig fullständig innehållsdeklaration enligt
Codex-förslaget eller en ännu längre gående varudeklaration. Del behov sora
finns av närmare information ora livsraedlens beskaffenhet utöver själva
vambeleckningen bör eraeUertid tillgodoses genom en uttrycklig föreskrift i
stadgan. LSK föreslår därför att färdigförpackat livsmedel skall märkas med
uppgift om livsmedlets väsenlliga sararaansättning, ora sådan uppgift uppenbarligen
fordras för atl ge förbrukaren en tillfredsställande uppfattning ora
livsmedlets användbarhet och värde (17 § första stycket 2). Del blir sålunda
fråga om all vid behov lämna ell slags begränsad innehållsdeklaralion.

LSK
framhåller alt frågan om vad sora skall anses vara "den väsenlliga
sararaansällningen" och huruvida uppgifter därora "uppenbarligen erfordras"
inle kan lösas på sarama sätt för alla slags livsraedel. Informationen får
anpassas efter varje särskilt varuslag. Ansvaret härför bör enligt LSK i första
hand vila på tillverkaren och förpackaren. Livsmedelsrayndigheterna bör
biträda med råd och anvisningar. Huvudsyftet med kravet på deklaration av den
väsentliga sammansättningen skall vara all ge konsumenten bättre möjlighet atl
välja den vara som passar just hans behov. Vidare skall konsuraenlen inle bli
vUseledd i fråga om etl livsraedels verkliga sararaansättning.

Enligt
LSK är raånga standardvaror såsom smör, margarin, mjölk, kött, fisk, frukt
och grönsaker så välkända atl de inle behöver annan märkning än en
rättvisande varubeleckning som anger livsmedlets slag. Annorlunda förhåller det
sig raed saramansatta livsmedel, särskilt charkuterivaror. Ingredienserna i
dessa kan variera avsevärt i fråga om näringsvärde och annan kvalitet.
Produkterna kan också till sitt utseende förefalla likvärdiga men i
verkligheten vara raycket olika, t. ex. olika slags korv och malda
köllprodukter sora haraburgare och liknande. Sådana varor kan vara utdrygade
med olika ämnen, exempelvis sojaprotein, i så stor mängd alt del måste anses
väsentligt för konsumenterna all få upplysning härom. Del är också viktigt all
tiUfredsstäUande upp-

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 78

lysningar
lämnas om mängden fett i bl. a. charkuterivaror. Från ekonoraisk synpunkt ar
delta av betydelse, eftersom fett är billigare än kött. Fetthallen kan på etl
för konsumenten omärkligt sätt ökas genora tillsals av t. ex. sojaprotein och
polyfosfat. För vissa varor är det från näringshygienisk synpunkt väsentligt
all också arten ingående fett anges, alltså inle exerapelvis enbart
vegelabUiskl fett. AUl sådani fett är näraligen inle näringsmässigt bättre än
aniraaliskt fett. Därför bör raan i stället ange halten fleromättade fettsyror
eller linolsyra. Liknande krav på upplysning måste också gäUa i fråga om
vallenhalten i såväl sammansatta köttvaror som oblandat kött. En förbättrad
teknik vid insprut-ning av saltlake och användning av polyfosfat och
sojaprotein har ökat möjligheterna all binda vallen i bl. a. kokt och rökt
skinka, varigenom köttet blir tyngre. Risk finns då för att priset på sådana
köttvaror blir samraa sora på varor utan extra vatten. Del är därför enligt LSK
påkallat atl kräva all lydUg uppgift läranas om huruvida mängden vallen
överstiger den sora norraall finns i kött.

Med
hänvisning till del anförda blir del enligt LSK ofta nödvändigt atl både arten
och mängden av viktigare ingredienser anges på en livsmedelsförpackning.
Konsumenten bör kunna bUda sig en riktig uppfattning ora produktens värde både
näringsraässigt och från prissynpunkt. Del bör eraeUertid vara tillräckligt alt
bara de beräknade genorasnills-proportionerna anges och inle den exakta hallen.
En uppräkning enbart i fallande storleksordning av olika beståndsdelar, såsora
föreslagits inom Codex AUmentarius Commission, anser LSK dock inle motsvara
kravet på en tillfredsställande information. För köttsoppa bör man exempelvis
deklarera proportionerna mellan fasta beståndsdelar och spad. I fråga om
livsmedelstillsatser kan enligt LSK delade raeningar råda hur utförlig en
innehållsdeklaration skall vara. Tillsatserna har ofta en svårbegriplig
keraisk beteckning. Vidare får inle andra tillsatser användas än sådana sora
livsraedelsslyrelsen godkänt. LSK anser del därför tiUräckligt all styrelsen i
samband raed godkännandet får avgöra i vilken utsträckning en tUlsats skall
deklareras särskUl. Enligt LSK:s förslag lill lillärapningskungörelse bör sådan
deklaralionspUkt, i huvudsaklig likhet raed nuvarande regler, gälla för
sackarin och andra konstgjorda söt-ningsraedel, kinin i läskedrycker,
färgäranen i saft samt i fisk- och skaldjursprodukter, olika
konserveringsmedel ra. ra.

Även
ora avgörandet beträffande innehållsdeklaralionens omfattning i regel närraast
ankoraraer på tillverkaren eller förpackaren, har LSK för vissa produkter
funnit del raotiveral all livsraedelsslyrelsen i lill-lämpningskungörelsen
direkt föreskriver atl också andra betydelsefulla ingredienser än tUlsatser
raåste deklareras, t. ex. felthall i olika rajölk-produkler, ost, oljor och
andra fettvaror, felthall och binderaedel i vissa blandade köttprodukter,
rajölk- och proleinhall i bröd, vissa ingredienser i glass, oUka beståndsdelar
i juice, saft och sylt.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 79

I saraband härraed frarahåller LSK all kravet på uppgifter
ora livsmedels väsenlliga sammansättning också kan för vissa produkter innebära
alt en s. k. näringsdeklaration raåste lämnas. Än så länge behövs sådan
deklaration endasl för färdigförpackad korv. Näringsdeklarationen i della fall
bör omfatta dels arten och hallen av protein, fett och kolhydrater och dels
korvens kalorivärde. Med hänsyn lill svårigheterna atl få fram en rättvisande
näringsdeklaralion bör bestäraraelsen härom inte träda i krafl förrän efler fem
år.

Också i själva livsraedelssladgan föreslår LSK
bestämraelser ora innehållsdeklaration i vissa fall. Om etl Uvsmedel saluhålls
under uppgift att del innehåUer näringsämne, bör del märkas raed uppgift ora
arten och hallen av del äranel (22 §). Deklaralionspliklen har i LSK:s förslag
utvidgats lill alla slags livsraedel, sålunda också mejeriprodukter, kött,
fisk, frukt, bär och grönsaker som f. n. är undantagna från
deklarations-plikten i fråga ora halten av visst näringsämne. Även om
konsuraenterna känner väl till alt dessa livsraedel av naturen innehåller
viktiga näringsäranen, kan en uppgift bara ora ämnenas art bli missvisande
eftersom hallen kan variera avsevärt. Smörets vilarainhalt är ju i hög grad
beroende av ora rajölkråvaran producerats under den varraa årstiden då korna
är på grönbete eller under vintern då dessa huvudsakligen får torrfoder. Likaså
kan vilarainhallen i apelsiner, frukt och bär variera väsentligt beroende bl.
a. på solljusförhållandena på odlingsplalsen. Med hänsyn härtill bör enligt LSK
uppgiftsskyldigheten ora hallen av ell näringsärane gälla generellt också för
livsraedel raed naturlig mängd därav.

LSK anmärker all uppgifter sora enligt 32 § 1951 års
stadga ora innehållsdeklaration läranas om bam- och dietmat ibland lätt kan
missuppfattas av konsuraenterna. Bl. a. är del vanligt atl, när en ny sådan
produkt raarknadsförs, tillverkaren betonar all varan är särskilt bra för
vissa människor exerapelvis över- eller undervikliga personer, åldringar,
blivande raödrar ra. fl. Uppgifterna är inle sällan överdrivna och i vissa fall
direkt raissvisande. Riktigheten av sådana uppgifter bör enligt LSK prövas av
livsraedelsslyrelsen och LSK föreslår all styrelsens lillslånd skall inhämtas
för atl ell livsmedel skaU få saluhållas under uppgift all det är särskilt
lämpat för viss åldersgrupp eller person sora på grund av sjukdom,
sjukdorassyralora, kroppslig svaghet eller annat förhållande är i behov av
särskild kost (48 §). TiUståndel bör enligt LSK förenas med villkor ora atl
arten och hallen av livsmedlets beståndsdelar anges.

LSK anmärker slutiigen all del är angeläget alt
varudeklarations-nämndens varufakla i erforderlig utsträckning bringas alt
överensstämma med de uppgifter som skall läranas ora livsraedels väsenlliga
sara-mansällning. Varudeklarationsnäranden bör därför innan den fastställer
normer for varufakla beträffande visst livsmedel underställa frågan
livsmedelsslyrelsens prövning.

I särskilt yttrande föreslår ledaraolen Englund atl
delaljbesläramel-

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.1971: 61 80

serna
ora innehållsdeklaralion av berikningsmedel och livsmedelstillsatser tas in i
livsraedelssladgan och inle i tillärapningskungörelsen. Hon anser vidare atl
ell syslem med rättvisande näringsdeklaralioner bör utvecklas så snabbi sora
raöjligt.

3.6.3
Remissyttrandena

Ingen
erinran frarasläUs i princip raot förslaget atl färdigförpackade livsraedel
skall förses raed uppgifter ora livsraedlels väsentiiga sammansättning. Olika
synpunkter har emellertid uttalats om hur långt raan skall gå i kravet på en
sådan innehållsdeklaralion och hur den närmare bör utformas.

Några
remissinstanser föreslår atl innehållsdeklaralionen inte begränsas enbart till
de väsentliga beståndsdelarna ulan bör omfatta alla ingredienser.

Sålunda
uttalar veterinärstyrelsen alt, eftersom Codex-rekommenda-tionen synes bli det
internationellt accepterade systemet för innehålls-deklarationer, den svenska
livsmedelssladgan redan från början bör utformas på grundval därav.
Livsmedlets alla beståndsdelar bör därför anges i den raån livsmedelsslyrelsen
inle raedger undanlag.

Även
Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen anser all man i princip så nära
som möjligt bör ansluta sig till de regler som antas av Codex Aliraentarius
Commission. Del är emellertid uppenbart all del finns fall då del är önskvärt
all avvika från dessa. Strängare raärknings-föreskrifter än inora Codex bör
inte förekoraraa annat än i undanlagsfall.

Liknande
synpunkter anlägger Skånes handelskammare.

Statens
konsumentråd hävdar all de inskränkningar i kravet på deklaration av
livsmedelssamraansätlning som följer av LSK:s förslag skall utgå. Sarama
uppfattning har hälsovårdsnämnden i Linköping.

Husmodersförbundet
och Hushålblärarnas riksförening föreslår all inskränkning av
innehållsdeklarationen tUl de fall då den bedöms uppenbarligen erforderlig för
konsumenterna skall utgå.

Statens
handikappråd framhåller alt så noggranna och lättfattliga
innehållsdeklarationer som raöjligl är av betydande värde för alla dem sora på
elt eller annat sätt är handikappade. För en födoäranesallergi-ker t. ex.
saknar en deklaration allt värde, ora den inle lar upp livsmedlets saratliga
beståndsdelar.

Köpmannaförbundet
anser all skyldigheten all innehållsdeklarera inle bör avse sådana
detaljuppgifler sora flertalet konsumenter inle kan tänkas ha behov eller
intresse därav.

Pris-
och kartellnämnden frarahåller viklen av all livsraedelsslyrelsen meddelar
närmare besläramelser ora i vilken form livsmedlens sammansättning och
näringsinnehåll skall redovisas. Nämnden ifrågas'ätter om märkningsskyldigheten
beträffande kött inle bör avse även uppgifter

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 81

om den klassning av djurkropparna som hittills skett
främst i producenternas intresse.

Statens institut för konsumentfrågor framhåller all
livsmedelsstyrelsen måste väga konsumenternas önskeraål ora information raed de
kostnader och praktiska svårigheter sora alltför rigorösa märkningsbestämraelser
kan raedföra. Institutet ifrågasätter emellertid ora inle den föreslagna
deklaralionspliklen ora tillsalla färgäranen och konserveringsraedel bör gälla
redan från början.

Enligt konsumentutredningen bör innehållsdeklarationerna i
större utsträckning inriktas på livsraedlens näringsvärde. Därvid kan raan sannolikt
nöja sig raed alt ange livsmedlens näringsvärde mera schablon-artat, t. ex.
raed hjälp av elt lättbegripligt syraboloraråde.

Kemikontoret avstyrker förslaget att
innehållsdeklarationen skall omfatta kvantitelsuppgifler så atl de beräknade
proportionerna raellan olika beståndsdelar anges. I stället bör raan följa
rekoraraendationen från Codex Aliraentarius Coraraission all ingredienserna
bara behöver anges i fallande storleksordning.

KommerskoUegium delar Kemikontorets uppfattning på denna
punkt.

Liknande synpunkter framförs av Grossistförbundet.

LO har motsatt uppfattning och förordar atl vikt eller
volym av ingående beståndsdelar alltid anges. Ora ingredienserna bara las upp
i fallande storleksordning, får konsumenten ingen ledning för all jämföra
näringsinnehållet i en produkt och dess pris med innehåll i och pris på en
annan vara.

LSK:s förslag alt deklaration i vissa fall skall avse
arten och halten av ingående näringsäranen har i flera yttranden ansetts böra
förtydligas så att deklarationslvånget endast skall gälla när elt livsraedel
saluhålls under uppgift atl det innehåller "näringsämne av särskilt
slag" eller "särskilt näringsämne". LSK:s ordalydelse anses
sålunda kunna ge sken av all del är ell särförhållande all livsraedel innehåller
näringsämnen. Sådana synpunkter framförs av länsstyrelserna i Gotlands,
Malmöhus och Gävleborgs län, länsveterinärerna i Kronobergs, Gävleborgs och
Västerbottens län samt hälsovårdsnämnden i Malmö.

Jordbruksnämnden anser all den föreslagna skärpningen av
deklara-lionskravet i fråga om näringsämnen kan hindra en från konsuraenlsynpunkt
önskvärd inriktning av reklaraen för nyttiga och näringsrika livsraedel ulan
närraare uppgift ora art och hall av ingående näringsäranen. För alt så inle
skall ske anser jordbmksnäranden att man ger bestämmelsen i 22 § en striktare
avgränsning redan i stadgan.

Enligt Husmodersförbundet kan överambitiösa
näringsdeklaralioner negativt påverka konsumenternas inttesse och omöjliggöra
en meningsfylld inlärning. Uppgifterna om näringsämnen bör i första hand avse
de proteiner och andra näringsämnen i blandad kost sora har särskild ekonomisk
betydelse med hänsyn lill de myckel skiftande priserna för

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 82

sådana livsmedel. Också Hushållslärarnas riksförening understryker
vikten av all raärkningen med näringsuppgifter blir enhetlig och lättfattlig
för allmänheten.

I fråga om livsmedel med naturliga halter av vitaminer och
andra näringsäranen anser flera remissinstanser alt det inle är möjligt att för
varje parti alllid ange den exakta hallen av ifrågakoraraande näringsämnen.
Sålunda frarahåller Grossistförbundet och Svenska importföreningen för färsk
frukt alt C-vilarainhallen i apelsiner norraall varierar raellan vissa högre
och lägre gränser. Sararaa är förhållandel raed annan frukt, bär och grönsaker.
Det är därför inle riraligt alt kräva en exakt uppgift om vitaminhallen för
varje varuparti. Liknande synpunkter fraraförs av Lantbruksförbundet och RLF
sora påpekar att raånga livsmedel, bl. a. mejeriprodukter, visar en naturlig
variation kring ell ge-norasnitl i halterna av olika näringsäranen. Sådana
livsraedel bör kunna deklareras med uppgift endasl om genomsnittshalten av
särskilt angivet näringsärane. Sararaa förslag om raöjlighet att för livsraedel
raed naturligt varierande näringsäraneshall få ange endast genorasnitlsvärden
fraraförs av Teknologföreningen, Västernorrlands och Jämtlands läns
handelskammare och MC.

Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen ullalar all
önskemål om specificerad deklaration av näringsäranen kan tillgodoses genom all
livsraedelsslyrelsen ger tUlstånd för saluhållande av livsmedel under uppgift
all del innehåller vitaminer, mineralämne eller annat näringsämne. Del
generella kravet i 22 § bör då begränsas till all gälla bara när livsmedel
saluhålls under uppgift att det innehåller protein, i vilket fall raängden
ingående protein, fett och kolhydrater skall deklareras var för sig.

Förslagel ora lillslånd för all få saluhålla livsraedel
under uppgift all del är särskilt lärapal för vissa kategorier raänniskor och
atl det bör förbindas raed krav på fullständig innehållsdeklaration tillstyrks
av Husmodersförbundet, TCO och Svenska diabetesförbundet.

Statens institut för konsumentfrågor anser det väsentligt
alt lillstånds-systerael koraraer all orafatla inle bara barn- och dielraat
ulan också s. k. hälsopreparal och liknande produkter.

Liknande uppfattning har hälsovårdsnämnden i Jönköping
sora anser atl förslaget enligt 48 § innebär atl en betydande sanering av
handeln raed hälsokost kan bli raöjUg.

Socialstyrelsen är tveksara ora livsmedelsslyrelsen är
rätt rayndighel atl lärana lillslånd i ifrågavarande ärenden. De livsmedel som
är aktuella är näraligen sådana som uppges vara lämpade för barn eller
åldringar eller personer sora på grund av sjukdora, sjukdomssyralora eller
kroppslig svaghet är i behov av särskild kost. Ofta är del också fråga ora
läkeraedelsliknande produkter som kräver en farmakologisk bedömning.
Livsmedelsslyrelsen lorde emellertid koraraa atl sakna den

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 83

allsidiga
huinanraedicinska expertis sora är nödvändig för all avgöra dessa raycket
vikliga kostfrågor.

Lantbruksförbundet
och RLF framhåller angelägenlielen av all ärenden om lillslånd och
innehållsdeklaration för ifrågavarande livsmedelstyper inte betungas av
fördröjande detaljgranskningar, som kan störa UtveckUngsarbetet, löpande
produktion eller marknadsföring. Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen
gör en liknande erinran. En alllför sträng tillämpning kan bl. a. försvåra
produktutvecklingen och få industrin atl förlora intresset för atl tillverka
produkter som spe-cialdestineras för olika konsuraenlkategorier. Någon form av
generella tillstånd bör därför övervägas för att en onödigt tung administration
skall undvikas. Organisationerna pekar också på de komplikationer som uppstår
för eliketleringen, eflersora sraärre förändringar av råvara- och
lillsalshaller är nödvändiga raed hänsyn lill variationer hos råvarorna t. ex.
på grund av skilda odlingsbelingelser. Ora varje sådan förändring raåste
redovisas oraöjliggörs en rationell förpackningsrulin genora en oriralig
individualisering av elikellerna.

Liknande
synpunkter framförs av Kemikontoret.

KF
godtar förslaget om barnraat och andra specialdestinerade livsmedel men är i
likhet med Industriförbundet tveksamt om kravet på fullständig
innehållsdeklaralion. En exakt innehållsnäringsdeklaralion fördyrar varorna.

Vissa
reraissinstanser berör sarabandet raellan innehållsdeklarationer och
varudeklaralionsnärandens varufakla.

Statens
institut för konsumentfrågor förutsätter all man också i fortsättningen kommer
alt ha frivilliga varudeklarationer utöver de obligatoriska
innehållsdeklarationerna. Det är mycket väsentligt alt både de frivilliga och
obUgatoriska uppgifterna lämnas på ett enhetligt sätt och efler samma
principer. Samordningsbehovet nödvändiggör all närandens norraer för varufakla
undersfälls livsmedelsstyrelsens prövning.

Konsumentutredningen
betonar att samarbete måste gå också i motsatt riktning så all
livsmedelsslyrelsen vid sin vidareutveckling av märkningsföreskriflerna lar
upp samarbetet med de samhälleliga konsumentorganen.

Statens
konsumenlråd finner del självklart all en saraordning sker mellan systemet med
frivilliga varudeklarationer och livsmedelsslyrelsens utformning av
innehållsdeklarationer.

Också
Varudeklaralionsnämnden frarahåller behovet av all närandens och
livsraedelsstyrelsens verksamhet saraordnas i fråga ora innehållsdeklarationer
och kontrollen av all reglerna iakttas. Näranden bör därvid få anlita livsraedelsstyrelsens
kontrollorgan. Däreraot ställer sig varudeklarationsnäranden avvisande lUl den
föreslagna ändringen av närandens stadgar, eflersora en rayndighel inle bör ha
bestämmande-

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 84

rätt
över en oavhängig institution som varudeklaralionsnämnden. Näranden avstyrker
därför bestärat att livsraedelsslyrelsen skall godkänna normerna för varufakla
ora livsmedel. Livsmedelsslyrelsen bör i stället få möjlighet alt lärana sina
synpunkter på förslagen till varu-faklanorraer genora remissyttranden. Del
synes närmast självklart atl livsraedelsstyrelsens synpunkter därvid koramer
alt las ad nolara av varudeklarationsnämnden.

3.7
Hållbarhetsmärkning

3.7.1 Nuvarande
förhållanden

Märkningsbesläraraelserna
i 1951 års livsraedelsstadga lar fraraför allt sikte på all konsuraenlen skall
få kännedora ora vilket livsraedel han köper, dess vikt eller volyra och vera
sora står för varans kvalitet. Däremot finns inle något generellt krav på
upplysning om när livsmedlen lUlverkals eller förpackals eller vilken
hållbarhet de har. Bara i två specialfall har i stadgan föreskrivits
dalumraärkning av livsraedel, näraligen märkning av viss ost med ystningsdagen
(49 §) och raärkning av inlagd salt sill och slröraming raed dagen för
nedsallningen (69 §).

Sedan början av 1950-lalel
har vissa fabrikanter och detaljhandlare på frivillig väg försett olika
färdigförpackade livsraedel raed datura-märkning, som anger omväxlande
tillverknings- eller förpackningsdag eller sista rekommenderade
försäljningsdag. Del är huvudsakligen fråga ora rajölk, charkuterivaror och
färskt kött. Beträffande konsurations-rajölk har 1954 års rajölkkomraitlé (SOU
1960: 29) föreslagit att märkning raed sista försäljningsdag skall
uttryckligen föreskrivas i livsraedelssladgan. Delta förslag har sedan dess
frivilligt tillämpats för större delen av den rajölk och grädde sora säljs lill
konsuraenterna. Av hänsyn lill bl. a. allraänhetens ökande krav på uppgifter
ora olika livsraedels hållbarhet och under intryck av all LSK år 1965
offentiiggjort sina principiella synpunkter på sådan inforraation har den
frivilliga daturaraärkningen blivit allt vanligare. Därvid har särskilt två
syslem dominerat, nämligen dels uppgift ora den beräknade sista
förbrukningsdagen och dels ora den sista rekoraraenderade försäljningsdagen.
Enligt en undersökning i Malraö under augusti 1968 av vissa färdigförpackade
köttvaror, char-kuleriprodukler, färdiglagade raalräller och sallader
konstaterade hälsovårdsnämnden där all 64 »/o av varorna försetts raed någon
förra av daturaraärkning. Av de sålunda raärkta livsraedlen angavs på 65
"/o uppgift ora sista förbrukningsdag och på 35 "/o sista
försäljningsdag.

3.7.2 Livsmedelsstadgekommittén

Konsumenlemas
krav på bättre upplysning om livsmedlens hållbarhet är enligt LSK befogat av
oUka skäl. Utvecklingen inora detaljhandeln från raanuell försäljning över
disk av varor i lös vikt lill självbe-Ijäningssyslera raed färdigförpackade
livsraedel har gjorl del svårare

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 85

för
allraänhelen atl själv avgöra beskaffenheten av de varor som säljs. Eflersora
förpackningen oftast sker hos tillverkaren eller i särskild
förpackningscentral, har också detaljhandelns personal fåll särare raöjlighet
att bedöraa livsraedlen. Livsraedelsbutikerna har i stor utsträckning korarait
all bara fungera som förmedlare av varor, vars kvalitet och hållbarhet
personalen ofta inte känner tUl. Dessutom bidrar den nya förpackningstekniken,
bl. a. vakuurapackning och djupfrysning, lill all skapa osäkerhet i fråga ora
livsraedlens beskaffenhet. Även om de nuraera ofta genoraskinliga
förpackningsraalerialen ger konsuraenlen raöjlighet atl se efler ora
livsraedlen har elt från det normala avvikande utseende, behöver frånvaron av
märkbara förändringar inle betyda atl en vara är färsk och sund. Genora moderna
behandlingsmetoder kan sålunda livsmedlens färg bibehållas så att
konsumenterna blir vilseledda om deras kvalitativa beskaffenhet och livslängd.

Dessa förhållanden talar
enligt LSK för alt raan bör införa något slags upplysningsskyldighet
beträffande hållbarheten hos färdigförpackade livsmedel. Syftet därmed bör
vara all lämna konsumenterna tillfredsställande anvisning om på vUket sätt de
bör förvara förpackningarna i hemrael och upplysning ora när livsraedlen
senast bör förbrakas utan fara för att de undergått någon försäraring av
väsentlig betydelse. LSK anser inte alt del hittills använda begreppet
dalumraärkning helt raotsvarar angivna syfte, eflersora del innebär alt uppgift
lämnas bara om ell visst datum beträffande livsraedlen och inle om deras
hållbarhet. Enligt LSK är det raera adekvat atl kalla upplysningsförfarandel
hållbarhelsraärkning.

Hållbarhelsraärkningen bör
enligt LSK i princip endast bli lUlärap-1ig på färdigförpackningar raed
livsmedel, sora är så ömtåliga och läll-förstörbara all de kan beräknas bli
otjänliga tUl raänniskoföda efler 30 dagar. Den obligatoriska
hållbarhetsmärkningen komraer därför som regel att endast gälla livsmedel som
är färskvaror, t. ex. kött, charkuterivaror, fisk, vissa mejeriprodukter, ägg,
färdiglagade raaträtter, bredda smörgåsar. Just färskvarorna utsätts för den
största risken av en så snabb försäraring all de blir konsumtionsodugliga och
därigenora raedför hälsorisker. Varor sora håller sig längre än 30 dagar
försäraras vanligen långsararaare och blir otjänliga först efler den lid
konsuraentema i allraänhel brukar förvara dem heraraa. Elt avsteg från denna
princip för hållbarhetsmärkningen föreslås i fråga om livsraedel sora kan bli
direkt skadliga all förlära också efter en raånad, exempelvis konserverad fisk
sora kan orsaka allvarlig förgiftning (bo-lulisra) genora tUlväxt i fisken av
vissa toxiner. Kravet på hållbarhelsraärkning i sådana fall bör eraeUertid
gälla endast då ell livsraedel kan antas bli skadligt under sådan lid sora det uppenbarligen
är avsett atl kunna förvaras (18 § första stycket).

För
att underlätta bedöraningen av ora ett livsraedel raåste håUbar-

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 86

hetsmärkas
föreslår LSK alt livsmedelsslyrelsen får befogenhet att i särskilda fall
fastställa om sådan märkning skall ske (20 §). Annars bör huvvidregeln vara att
bedömningen av livsmedlens hållbarhet överläranas ål .förpackaren.
Hållbarheten är sålunda beroende av en rad olika orasländigheier som bara
förpackaren, vid behov i sararåd raed tillverkaren av livsmedlet, har
möjlighet all bedöraa, exerapelvis varans hygieniska lillslånd när den
förpackas, vilka beredningsraetoder sora liU-lämpas, vilka konserveringsraedel
sora används, vUken typ av förpackningsraalerial sora komraer i fråga osv. När
del gäller importerade livsmedel, för vilka hållbarhelsmärkning blir
tillämplig, kommer ansvaret för raärkningen all enligt förslaget lUl 14 § vUa
på iraportören. LSK är raedvelen ora att del kan vara svårt att på förhand
bestämma etl livsraedels hållbarhet. Del är därför inle riraligt alt kräva all
hållbarhetstiden skall vara beräknad exakt på dagen. I stället bör håUbarheten
av säkerhetsskäl besläramas raed viss raarginal så all hänsyn las lill
oförutsedda omständigheter. I praktiken kan raan också räkna raed all
hållbarhelslidens utgång av tillverkaren eller den som eljest förpackar
livsmedlet komraer alt bestäraraas tiU en tidpunkt, när varan fortfarande kan
antas ha kvar sin s. k. high qualily.

För
all en hållbarhelsraärkning verkligen skall innebära en garanli för alt
livsmedlet håller sig under angiven tid är del enligt LSK en grundläggande
förutsättning all livsraedlel förvaras på ell riktigt sätt. Med hänsyn bl. a.
härtill föreslås all färdigförpackade livsmedel skall förses raed en
tiUfredsstäUande förvaringsanvisning (17 § första styckel 4). Även om en sådan
anvisning måste anses särskUt viktig i fråga om ömtåliga livsmedel anser LSK
del motiverat all föreskriften också gäller andra livsraedel för vilka
iakttagandet av en förvaringsanvisning kan vara av väsentlig betydelse för
livsmedlets hållbarhet, t. ex. halv- eller kylkonserver, djupfrysta livsmedel,
vars hållbarhet i hög grad är beroende av det sätt varpå de förvaras. Det
räcker inle raed att ange bara atl en vara skall förvaras t. ex. kaUl eller
svall. I stället raåste lämnas en preciserad leraperaturangivelse. Sora
ytterligare exerapel näraner LSK atl på förpackningar raed hårt bröd bör
upplysas om alt de skall förvaras torrt så all brödet inle mjuknar och all för
potatis anges alt den skall förvaras i mörker så alt den inle blir grön.

Ora
utformningen av hållbarhelsraärkningen har LSK övervägt fyra alternativ,
nämligen uppgift ora livsraedlels tUlverknings-dag, sista rekoraraenderade
försäljningsdag, förpackningsdag eller sista beräknade förbmkningsdag. För att
nå syftet med hållbarhetsmärk-ningen måste de tre första datumuppgifterna
kompletteras med upplysning om livsmedlets beräknade hållbarhetslid efler den
angivna dagen. LSK har ansett uppgift ora lillverkningsdagen vara alllför
osäker raed tanke på svårigheten all fastställa när vissa livsraedel såsom
kött, mjölk, ägg och fisk skall anses vara tillverkade. Dessutom

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 87

förpackas
många livsraedel inle alltid i direkt anslulning till tillverkningen ulan
lagras ofta längre eller kortare lid före förpackningen. Alt ange den
rekoraraenderade sista försäljningsdagen har hittills i stor orafallning
praktiserats friviUigt bl. a. för konsumtionsmjölk. Fördelen raed sådan uppgift
anses vara att Uvsraedelsbranschen inte vill garantera livsmedlens beskaffenhet
längre lid, eflersora raan inle vet hur konsuraenterna hanterar livsmedlen i
hemmen efler försäljningen. Mol märkning med sista försäljningsdag kan enligt
LSK invändas alt denna inle behöver vara bestämd utan kan anges med flera
tidpunkter mellan förpackningsdag och den beräknade hållbarhetstidens utgång.
Delta kan lätt utnyttjas i etl icke önskvärt konkurrenssyfte, varigenora
osäkerhet uppstår hos konsuraenterna om varans verkliga beskaffenhet. LSK anser
på gmnd av det anförda all varken uppgift om lillverk-ningsdag eller om sista
försäljningsdag är lämplig som utgångspunkt för hållbarhetsmärkningen.
Förpackningsdagen lorde däreraot alllid kunna raed säkerhet fastställas.
Märkning med enbart förpackningsdag har på vissa håll ansetts kunna ge
konsuraenlen god ledning för all bedöraa elt livsraedels hållbarhet. LSK anser
riktigheten av denna uppfattning tveksam, eftersom få konsumenter torde kunna
göra en sådan bedöraning. Hållbarheten är ju beroende av flera okända faktorer,
bl. a. i vilken kondition livsraedlel befann sig när del förpackades och ora
del förpackats i oraedelbar anslulning till tillverkningen eller lagrats
dessförinnan. Vidare finns av sararaa livsraedelslag skilda kvaliteter hos
skUda producenter raed sinsemellan olika hållbarhetstider. Den enda information
uppgiften ora förpackningsdagen kan ge synes därför vara en ungefärlig
upplysning ora varans ålder. Dessa förhållanden gör enligt LSK all enbart
förpackningsdagen inle kan anses vara tillräcklig för all konsuraenlen skall
kunna avgöra elt livsraedels hållbarhet. För all nå syftet med
hållbarhetsmärkningen måste därför alltid uppgift lämnas om livsmedlets
beräknade hållbarhelstid efter förpackningsdagen. Konsumenten får sålunda
kombinera dessa två uppgifter för all få reda på när livsmedlet senast bör
förbmkas.

Sista
förbrukningsdagen avser den dag då ell livsmedel, efler förvaring i obruten
förpackning enligt anvisningen, beräknas senast kunna förbrakas ulan fara för
all del blivit otjänligt atl förlära. Denna märkning innefattar sålunda en
anvisning ora livsraedlels hållbarhet och har därför den fördelen framför
övriga alternativ all den med bara en uppgift utöver förvaringsanvisningen ger
konsumenten en direkt upplysning om vad han vill vela, nämligen hur länge
livsmedlet beräknas hålla sig konsumlionsdugligl. Vissa argument har anförts
mol all låta hållbarhetsmärkningen avse sista förbrukningsdagen. Bl. a. har
raan farhågor för all förpackaren måste ansvara för hållbarheten ulan atl vela
hur livsraedlel hanleras sedan han läranal del ifrån sig. Sararaa
betänkligheter kan emellertid enligt LSK anföras mot övriga system.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 88

eftersom
i dessa fall uppgift också måste läranas ora den beräknade hållbarhetsliden.
Förpackaren bör givetvis inte ansvara för hållbarheten, ora livsraedlel inle
förvaras i överenssläraraelse med förpackarens förvaringsanvisning. För all
förvaringsanvisningarna verkligen skall iakttas föreslår LSK därför att var och
en som yrkesraässigt hanterar livsraedel, t. ex. detaljhandlare och
distributörer, är skyldig all rätta sig efler förvaringsanvisningen på
livsmedlet (25 § andra stycket). Sararaa skyldighet har av naturliga skäl inte
kunnat föreslås i fråga ora konsuraenterna. Ell annat skäl mol märkning med
sista förbrukningsdag är atl denna uppgift kan ge intryck av all vara alltför
exakt. LSK anser dock inle någon skillnad finnas mellan all ange exempelvis
förpackningsdagen jämte den beräknade hållbarhetstiden därefter och alt upplysa
om den beräknade sista förbruknmgsdagen.

Med
hänsyn tUl den tveksamhet sora kan råda ora vilket systera sora passar bäst för
hållbarhelsraärkningen har LSK funnit del lämpligt att låta förpackarna själva
få välja. Sålunda föreslås atl märkningen skall utvisa antingen livsmedlets
förpackningsdag jämte uppgift om dess beräknade hållbarhelstid efter den dagen
eller också enbart livsmedlets beräknade sista förbrukningsdag (18 § första
styckel). Därvid bör uppmärksararaas alt den sora väljer all ange bara sista
förbmkningsdagen ändå är skyldig all efler anfordran kunna förete bevis om
varans förpackningsdag (19 § andra stycket). Livsmedelsrayndighelerna kan snabbare
och enklare bedöma rimligheten av den hållbarhelstid som uppgiften om sista
förbrukningsdag innebär, om de också omedelbart kan få reda på utgångspunkten
för hållbarhetsliden.

LSK
föreslår en viss möjlighet till inskränkning av valfriheten mellan raärkning
raed förpackningsdag järate hållbarhelstid och med sista förbrukningsdag.
Livsmedelsstyrelsen bör näraligen få rätt all för visst livsraedel föreskriva
all hållbarhelsraärkningen bara skall få ske enligt eltdera av de två systeraen
(18 § andra stycket). Märkning raed sista förbrukningsdag kan tänkas bli
utnyttjat i osunt konkurrenssyfte, t. ex. på sådant vis att sista förbmkningsdagen
Ugger alllför långt frara i tiden raed hänsyn till varans verkliga hållbarhet.

Ledamöterna
Englund och Lund har i var sin reservation föreslagit att huvudregeln skall
vara enbart etl systera raed uppgift ora livsraedlels förpackningsdag och
hållbarhelstid därefter. Endast ora synnerliga skäl finns bör
livsraedelsslyrelsen få medge all märkning raed sista förbrukningsdag får ske.

LSK
understryker att hållbarhetsmärkningen måste ske i klartext och inte i kod.
Kravet på klartext följer av alt föreskriven märkning skall ske på ett
otvetydigt sätt (15 §). Vidare föreslås att uppgift ora förpackningsdag och
sista förbrukningsdag skall utvisa dag, månad och år (19 § första stycket).
Anges hållbarhetstid skaU den uttryckas i antalet dagar. Med hänsyn lill farhågorna
för all uppgiften om sista för-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 89

brukningsdag
kan ge intryck atl vara alllför exakt och få konsumenterna att tro alt elt
livsraedel blir otjänligt oraedelbart efter den dagen, har LSK ansett atl raan
som alternativ bör få använda mera flexibla uttryck som "bör förbrukas
(senast eller före) den ...". Sådana uppgifter kan inte anses strida mol
kraven i 18 § första stycket, eftersom del där talas om den hållbarhelstid som
"beräknas" för livsmedlet i fråga.

Enligt LSK kan del i vissa
fall finnas fog för undanlag från hållbarhetsmärkningen. Livsraedelsslyrelsen
föreslås få befogenhet all raedge undanlag också från de allraänna
inärkningsbeslära-raelserna, ora särskUda skäl finns (23 §). LSK erinrar ora
all raärkning överhuvudtaget inte behöver ske av färdigförpackningar sora väger
mindre än 25 g eller mer än 25 kg. Hållbarhelsraärkning föreslås i
lill-lämpningskungörelsen inle skola behöva läranas för rajukl bröd. Del
konsumeras ju vanligen samraa dag sora del köps eller högst några dagar
därefter. Inte heller fordras hållbarhelsraärkning för färska bär, frukter och
grönsaker, om dessa är förpackade i helt genomskinligt material.
Livsraedelsslyrelsen bör enligt LSK få avgöra ora andra undanlag behöver
göras.

LSK föreslår alt
utvidgning av hållbarhelsraärkningen skall kunna göras lUl andra
färdigförpackade livsraedel än de färskvaror med begränsad hållbarhet lUl 30
dagar som omfattas av huvudregeln (18 § andra stycket). Exerapel på sådana
livsraedel, sora håller sig längre lid men ändå måste betraktas som ömtåliga,
är djupfrysta varor och halv- eller kylkonserver. Dessa livsmedel tUlhör klart
det slags varor för vilka iakttagandet av förvaringsanvisning är av väsentlig
betydelse för hållbarheten. Djupfrysta produkter måste dessutom för all hålla
sig lång lid förvaras vid djupf rysningsgränsen 18° C eUer kallare. Eftersom
många hushåll inle har kylskåp eller frysboxar bör konsuraenterna få upplysning
ora de djupfrysta livsmedlens beräknade hållbarhet vid de olika
förvaringsraöjligheler som finns i hemmen. Därför föreslår LSK i
tillärapningskungörelsen att beträffande djupfrysta varor skall anges
hållbarhetsliden efler konsumentens inköp vid förvaring dels i köldfack, dels
i kylskåp och dels på annat sätt.

Enligt LSK får hinder inle
läggas i vägen för en frivillig hållbarhelsraärkning av livsraedel för vilka
någon sådan märkning inle är obligatorisk. Tvärtom är del önskvärt alt en
hållbarhelsmärkning på frivillig väg genomförs i så stor utsträckning som
raöjligl. För alt undvika den raångfald oUka och ofta otydliga syslem som
hittills förekommit vid den nuvarande daluramärkningen föreslår emellertid LSK,
all den frivilliga hållbarhetsmärkningen utförs enligt samraa syslem som den
obligatoriska (18 § Iredje stycket). Eftersom del kan röra sig ora
förhållandevis långvarigt hållbara varor, föreslår LSK all vid frivillig
raärkning raed förpackningsdag hållbarhetstiden därefter skall få anges i
veckor eller månader i släUel för antalet dagar (19 §

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 90

första stycket). Av sararaa skäl bör sista
förbrukningsdagen kunna anges raed exerapelvis uttrycket "bör förbrukas
före utgången av juni 1971".

LSK
föreslår atl den som försett livsraedelsförpackning raed förvaringsanvisning
och hållbarhelsraärkning också skall ha ansvaret för livsraedlels hållbarhet
(24 §). Förutsättning härför bör naturligtvis vara atl livsmedlet förvaras i
obruten förpackning enligt förvaringsanvisningen.

Men garantin bör också gälla i fall då förpackningen bryts
och den allra närmaste liden därefter. Den föreslagna bestämmelsen utesluter
inte tillärapning också av köplagens regler om säljarens ansvar för "fel
eller brist i godset".

För atl
syftet raed håUbarhetsmärkningen helt skall uppnås föreslår LSK uttryckligt
förbud raot saluhållande av livsraedel efler utgången av angiven hållbarhetslid
eller sista förbrukningsdag (47 § andra stycket). Inora Uvsraedelsbranschen har
etl sådani förbud ansetts alllför långtgående. Hållbarhelsraärkningen utförs
vanligen raed en viss raarginal och livsraedlen är därför oftast fullt tjänliga
i hygieniskt hänseende relativt lång tid efler den utsatta sista
förbrukningsdagen. Ett försäljningsförbud befaras få lill följd ökade kostnader
för vamrelurer. Förslag har därför fraraförls all varor sora passerat
"daturagränsen" skall efler tillstånd av Uvsraedelsrayndighel få
säljas lill lägre specialpriser.

LSK är medveten om atl hållbarhetsmärkningen kan komma att
utsätta både industrin, partihandeln och detaljhandeln för vissa påfrestningar.
Branschen måste därför söka åstadkomma en noggrannare planering av
varuleveranserna, så att returer om möjligt kan undvikas och bättre balans
uppnås mellan tiUförseln av livsmedel lill butikerna och deras
försäljningsvolym. LSK motsätter sig förslagel ora lillslånd att realisera
livsraedel efler sista förbrukningsdagen. Etl sådani förfarande skulle i
väsentlig grad rubba konsuraenlernas förtroende för vederhäftigheten av
hållbarhelsraärkningen. Realisation kan ju f. ö. ske någon dag före i stället
för efter den angivna hållbarhetstidens utgång.

LSK
föreslår inte något förbud raot oraförpackning eller o m-märkning av redan
hållbarhetsmärkla livsmedel. Något hinder all ändra t. ex. uppgiften om sista
förbrukningsdag föreligger inle enligt LSK:s förslag. En säkerhet för atl
omraärkning inle skall ske med felaktiga uppgifter innebär förslagel i 14 §
andra stycket all ingen får märka ell livsraedel ulan raedgivande från den sora
enligt 14 § första stycket är forraelll ansvarig för raärkningen, dvs. i regel
förpackaren. En detaljhandlare sora vill packa eller märka ora en vara raåste
därför alllid la kontakt raed den ursprunglige förpackaren och raed denne komma
överens om eventuellt nya märkningsuppgifter.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 91

3.7.3 Remissyttrandena

Förslagen om hållbarhelsraärkning har väckt stort intresse
bland remissinstanserna och ingen erinran riktas i princip raot all tvingande
bestämraelser införs.

Den helt dorainerande uppfattningen i reraissyttrandena är
all håU-barhelsraärkningen skall ske bara efter ett enda system och inte enligt
två valfria systera som LSK föreslagit. Delade meningar råder emellertid om
vUket system sora då skall tillämpas.

Märkning
med enbart sista förbrukningsdag förordas av ell 30-lal reraissinstanser.

Statens konsumenlråd understryker raycket starkt sora ell
väsentligt konsumenlkrav all endast en metod för hållbarhetsmärkningen bör användas.
Därvid har en majoritet av rådels ledaraöler funnit systemet raed sista
förbrukningsdag vara överlägset. Konsumenten behöver bara hålla räll på en enda
lidsangivelse.

Liknande synpunkter anförs av pris- och kartellnämnden,
reklamutredningen och LO. LO framhåller dessutom atl del är angeläget att
också livsmedel med en längre hållbarhelstid än 30 dagar förses med uppgift om
sista ber'äknade förbrukningsdag.

Även KF
anser systemet raed sista förbrukningsdag vara all föredra ur
konsuraenlsynpunkt. KF anser vidare atl uppgiflen ora hållbarhelstid kan bli
etl vUseledande konkurrensraedel. Hälsovårdsnämnden i Malmö frarahåller all
allmänheten lätt kan förvillas av den raera detaljerade märkningen med
förpackningsdag jämte uppgift om hållbarhetstiden därefter.

Köpmannaförbundet
erinrar ora all metoden att ange sista försäljningsdag tidigare var den
vanligaste för daturaraärkning men förbundet har funnit atl uppgiflen om sista
förbrukningsdag i vissa avseenden är den för konsumenten viktigaste och raesl
intressanta. Sedan LSK är 1965 offentliggjorde sitt principförslag ora märkning
raed sista förbrukningsdag har man inora handeln också i stor utsträckning
övergått till delta syslera för hållbarhelsraärkning. Erfarenheten härav från
handeln och beträffande konsuraenlernas uppfattning har varit tillfredsställande.
Mol denna bakgrund och då det är angelägel all endast elt enhetligt system
faststäUs, tillstyrker förbundet att metoden raed sista förbrukningsdag skall
vara den enda tUlärapliga. Liknande synpunkter fraraförs av ICA.

Stockholms
handelskammare anser atl systerael raed sista förbrukningsdag är mest
ändamålsenligt för förpackaren och ur konsumentens synvinkel mest överskådligt
och lättast atl förslå. Denna uppfattning delas av Gotlands handelskammare,
handelskamrarna i Göteborg, Borås och Karlstad, handelskammaren för Örebro och
Västmanlands län saml Östergötlands och Södermanlands handelskammare.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 92

Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen utgår från
atl hinder inle möter mot all raärka produkter som har väsentligt längre
hållbarhet än 30 dagar med enbart tillverknings- och förpackningsdag. Köttbranschens
riksförbund ansluter sig till detla yttrande.

Övriga remissinstanser som tillstyrker märkning raed sista
förbrukningsdag är Kemikontoret, MC, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,
Södermanlands och Kronobergs län, länsläkarna i Stockholms och Jämtlands län,
länsveterinärerna i Uppsala saral Göteborgs och Bohus län, hälsovårdsnämnderna
i Göteborg och Linköping, Institutet för storhushållens rationalisering och
Grossistförbundet.

Hållbarhelsraärkning raed angivande av förpackningsdag
jämte hållbarhetstid därefter enligt ledaraötema Englunds och Lunds reservation
tUlstyrks av ell 30-lal remissinstanser.

Veterinärstyrelsen anser det vara av stor vikt från såväl
kontroll- sora konsuraenlsynpunkt atl endasl elt hållbarhetsraärkningssyslera
tiUärapas och all uppgiflen ora förpackningsdagen då blir obligatorisk. Den
korapletlerande uppgiflen ora själva hållbarhetsliden bör, som alternativ till
uppgift om antalet dagar, få kunna anges med uttryck som "hållbai till den
..." eller "bör förbrukas före den ...".

Inom statens konsumentråd har fera ledaraöler reserverat
sig raot raajorilelens förslag och frarahåller all risken raed all ange sista
förbrak-ningsdag är all konsuraenlen anaramar delta dalura sora under alla
förhållanden giltigt och bortser från all del bygger på förutsättningen av rält
förvaring.

Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län har raärkning raed
förpackningsdag jämte håUbarhelslid den fördelen ur konlrollsynpunkt atl
hållbar-hetstidens skälighet lätt kan kontrolleras.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Gotlands län
och länsveterinären i Västernorrlands län.

Hälsovårdsnämnden i Jönköping anser att raärkningen raed
endasl sista förbrukningsdag ger etl alltför exakt intryck och kan skapa en
osäkerhetskänsla hos konsuraenlen och onödig irritation hos försäljaren.

Husmodersförbundel hänvisar lUl de motiv reservanten
Englund anfört till förmån för raärkning raed uppgift ora förpackningsdag
järate hållbarhetslid. Detla systera är lika lätt atl använda både på de öratåliga
färskvarorna och på andra raera hållbara varor sora koramer alt hållbarhelsraärkas
på frivillig väg, exerapelvis halvkonserver och djupfrysta varor. Bara ora
speciella skäl kan åberopas bör livsraedelsslyrelsen kunna raedge märkning
raed enbart sista förbrukningsdag.

Övriga reraissinstanser, som föreslår alt
hållbarhelsraärkningen skall ange livsraedlels förpackningsdag och
hållbarhetsliden därefter, är fiskeristyrelsen, försvarets sjukvårdsstyrelse,
statens institut för hantverk och industri, styrelsen för lantbrukshögskolan,
lärarkollegiet vid veterinärhögskolan, länsstyrelserna i Västernorrlands och
Jämtlands län, länsläka-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 93

ren i Norrbottens län, länsveterinärerna i Skaraborgs,
Jämtlands och Västerbottens län, hälsovårdsnämnden i Norrköping,
Hushållslärarnas riksförening. Lantbruksförbundet, RLF, TCO och Husmodersförbundel.

Vissa reraissorgan, sora avvisar förslagel lill
hållbarhetsmärkning enbart med sista förbrukningsdag, föreslår atl raan som
alternativ tiU kora-plelleringen av uppgiften om förpackningsdag raed
hållbarhetsliden därefter i stället uttryckligen anger datum för den beräknade
sista förbrukningsdagen. Varudeklaralionsnämnden anför alt, ora
hållbarhetstiden anges t. ex. i dagar, konsuraenlen själv måste räkna ut till
vUket datum livsraedlel är hållbart. Del är knappast realistiskt tto alt ell
sådant syslem kan fungera effektivt. Näranden har tidigare ställt elt sådant
krav för varudeklaration av djurföda. Det visade sig emellertid att köparna
raissuppfallade denna hållbarhelsraärkning, varför näranden tvingades frångå
den. Enligt näranden blir del därför tydligare, ora både förpackningsdag och
sista förbrukningsdag anges med datum. Sarama förslag läggs frara av
hälsovårdsnämnderna i Borås, Nacka, Norrtälje, Solna och Sundbyberg,
Veterinärförbundet och SACO.

Också andra lösningar av hur hållbarhelsraärkningen kan
utforraas ges i några reraissyltranden. Länsveterinären i Kronobergs län anser
atl hållbarhelsraärkning bör anges raed tillverkningsdagen och sista förbrukningsdagen.
Svensk industriförening raenar all hållbarhelsraärkning raed sista
försäljningsdag är den bästa raeloden. Länsstyreben i Jämtlands län föreslår
sistnäranda syslera bl. a. i fråga om konsura-tionsrajölkprodukter.

Också Lantbruksförbundet och RLF anser alt undantag kan
behövas för rajölkprodukler. Man bör ingående överväga del syslera för hållbarhetsmärkningen
som är gynnsammast för kvalitet och övriga egenskaper hos de olika varorna.

Endasl elt raindre antal remissinstanser godkänner eller
har ingen erinran mot LSK:s förslag raed två valfria systera för hållbarhelsraärkning
(förpackningsdag och hållbarhetstiden därefter eUer enbart sista
förbmkningsdag).

Enligt statens institut för konsumentfrågor talar myckel
för det första alternativet men institutet vill trots det ansluta sig tUl
förslagel om två valfria syslem. Man har ännu inle någon erfarenhet av obligatorisk
hållbarhelsraärkning. Livsraedelsslyrelsen bör därför få befogenhet att
föreskriva att raärkning bara får ske enligt elt av de två systemen. Vidare
tillstyrker institutet förslaget att förpackarna också måste använda någon av
de två märkningsraeloderna, när de friviUigt vUl håll-barhelsraärka andra raera
varaktiga livsraedel än 30-dagarsvarorna. All hållbarhelsraärkning bör nämligen
ske efter enhetliga prmciper. Även hälsovårdsnämnderna i Stockholm och Gävle
ullalar sig för förslagel med två syslera.

Skånes handelskammare fäster stor vikt vid att förpackaren
får möj-

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 94

lighet atl välja raeUan två alternativ för
hållbarhelsraärkningen och utgår från all denna valfrihet inte koraraer all inskränkas
i annat än rena undanlagsfall.

Bland övriga remissinstanser, sora direkt uttalat sig ora
hållbarhelsraärkningen, synes LSK:s förslag ora två valfria raärkningssystera
godtas av länsstyreberna i Kalmar och Kopparbergs län, länsveterinärerna i Värmlands
och Gävleborgs län, hälsovårdsnämnden i Örebro och Svenska teknologföreningen.

Förslagel ora förvaringsanvisning på färdigförpackade
livsmedel har tillstyrkts eUer läranats utan erinran av de flesta remissinstanserna.

Kemikontoret anser föreskriften om förvaringsanvisning
vara den viktigaste nyheten när det gäller hållbarhetsmärkning.

Stockholms handelskammare fäster uppraärksarahelen på alt
del är nödvändigt atl raärkningen raed hållbarhetstid regelraässigl
korabine-ras med en förvaringsanvisning för all inle förelagarnas ansvar för
riktigheten av dessa uppgifter skall sträckas ut över det rimligas nivå. En
felaktig förvaring bör självfallet befria förpackaren från ansvar för den
angivna hållbarhetsliden. Liknande synpunkter anförs av Gotlands handelskammare,
handelskammaren för Örebro och Västmanlands län samt Östergötlands och
Södermanlands handelskammare.

Socialstyrelsen påpekar atl bestämmelsen ora ansvarighet
saknar praktisk betydelse, eftersom konsumenten skall ha bevisbördan i fråga om
förvaring av vara och del blir svårt för honora atl visa all han förvarat
livsraedlel enligt förvaringsanvisningen.

KF och hälsovårdsnämnden i Norrköping påpekar atl
ansvarighels-principen saknar slraffbestäraraelse.

Veterinärstyrelsen pekar på all förvaringsanvisningen
riktar sig tUl både konsuraentema och dera som yrkesmässigt hanterar de därraed
raärkta livsmedelsförpackningarna. För atl få hanteringsseklorn alt rätta sig
efler anvisningama föreslås all ordet "bör" i 17 § punkt 4 byts ul
mol "skall". Länsveterinären i Göteborgs och Bohus län har sararaa
förslag. Grossislförbundet frarahåller alt en tillfredsställande förvaringsanvisning
även är ell önskeraål från handelns sida. Statens konsumentråd och
Husmodersförbundet föreslår att inskränkningen i skyldigheten atl lärana
förvaringsanvisning sora följer av satsen "om iakttagande därav kan vara
av väsentlig betydelse för livsmedlets hållbarhet" stryks.

Andra reraissorgan ansluter sig till LSK:s förslag all
förvaringsanvisning endast behöver ges om del är väsentligt för atl livsmedlet
skall hålla sig. Industriförbundet finner i motsats lill LSK del vara självklart
att föreskriften om förvaringsanvisning inle är tillämplig på
bryg-geriindustrins produkter. Malt- och läskedrycker kan nämligen förvaras
lång lid ulan all raan lagrar dem på sårskilt sätt och utan all deras kva-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 95

litet då nämnvärt försämras. Industriförbundels synpunkter
delas av Arbetsgivareföreningen.

Övriga remissinstanser, som uttryckligen tUlstyrkt LSK:s
förslag om förvaringsanvisning, är statens institut för konsumentfrågor, pris-
och kartellnämnden, länsstyrelserna i Jönköpings och Kopparbergs län saml
konsumentutredningen.

I många yttranden behandlas frågan om omförpackning och
ommärkning av hållbarhetsmärkla livsraedel. Flertalet reraissorgan är i
princip negativt inställda lUl alt uppgift ora en varas hållbarhet skall kunna
ändras tiU att gälla en senare sista förbrukningsdag eUer en längre
hållbarhetstid.

Vissa reraissinstanser föreslår etl direkt förbud raot
ommärkning. Så gör veterinärstyrelsen. Möjlighet atl förnya
hållbarhelsraärkningen skulle enligt styrelsen allvarligt kunna skada
allmänhetens tilltro lill den garanli den ursprungliga raärkningen ger eller
syftar lill. En organolep-tisk nybedöraning i efterhand kan inle anses
försvarlig från livsraedels-hygienisk synpunkt, eftersom det inte då är möjligt
atl räll bedöma livsmedlets status.

Liknande synpunkter framförs av hälsovårdsnämnden i
Örebro, länsstyrelserna i Södermanlands, Kalmar och Örebro län samt hälsovårdsnämnderna
i Borås, Linköping och Nacka och länsveterinären i Göteborgs och Bohus län.

Enligt Veterinärförbundet har LSK inte lyckats lösa frågan
vad som skaU ske raed livsraedel efler hållbarhelslidens utgång. Från nationalekonomisk
synpunkt kan del måhända inle vara försvarbart atl förstöra dem. Del finns
emellertid risker för atl de paketeras ora och förses med en senare dag för
hållbarhelslidens utgång. Möjlighet finns också alt sälja dera i lös vikt.
Dessa problera bör lösas och därvid får man överväga om inte förbud mol
ommärkning bör genomföras. Samma tveksamhet beträffande ommärkning och hur man
skall förfara med livsraedel efler hållbarhelslidens utgång fraraförs av
länsveterinärerna i Uppsala och Norrbottens län.

Andra remissinstanser tycks inte helt vUja avvisa
möjligheten att märka om livsmedelsförpackningar med en senare sista
förbrukningsdag eller längre hållbarhetstid. Enligt länsveterinären i
Skaraborgs län är sålunda etl livsmedel, vars håUbarhelstid gått ul, i de
flesta fall inte otjänligt lill människoföda. Hälsovårdsnämnden i Malmö anser
del tänkbart atl försäljning av livsmedel tillåts efler sista förbrukningsdagen.
Så bör emellertid bara kunna ske om de t. ex. är organoleptiskt acceptabla och
genomgår v'ärmebehandling eller annan mikrobiologisk stabilisering och säljs
direkt därefter eller används i nytUlverkade varor som måste säljas under
uppgift atl de innehåller tidigare håUbarhets-ra'ärkta livsmedel.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 96

Även
länsstyrelsen i Malmöhus län anser att del är motbjudande atl förstöra
livsmedel som ju ofta kan ha längre hållbarhet än vad den ursprungliga
raärkningen anger. Om elt livsmedel packals ora och fåll ny
hållbarhelsraärkning, bör emellertid krävas tydlig uppgift härom.

Liknande
raening ora behov av ny raärkning har länsstyrelserna i Stockholms och Gotlands
län, länsveterinärerna i Stockholms och Värmlands län saral hälsovårdsnämnden
i Gävle.

Några
remissinstanser har enbart diskuterat förfarandet med livsraedel efler
hållbarhelslidens utgång. Sålunda utgår KF från all avsikten inle är alt
försäljningsförbudet enligt 47 § andra stycket skall drabba varor med friviUig
hållbarhelsraärkning. För sådana längre varaktiga produkter syftar
hållbarhetsmärkningen ju inle tUl alt förhindra hälsovådlighet utan lill all
skydda en viss högre gräns för kvalilelsförändring sora t. ex. djupfrysta
livsmedel och kylkonserver raed liden undergår.

Hälsovårdsnämnden
i Göteborg frågar hur rayndigheterna skall ställa sig, ora förpackningarna lill
hållbarhetsraärkta livsraedel bryts efter sista förbrukningsdagen och varorna
sedan säljs exerapelvis i lös vikt. Näranden ifrågasätter ora det är riraligt
atl förbjuda saluhållande av sådana livsraedel trots atl de inte kan anses
otjänliga.

3.8
Nya Uvsmedelstyper och ersättningsprodukter

3.8.1
Gällande bestämmelser

I 8
kap. 1951 års livsmedelssladga finns en rad delaljföreskrifter om vissa
vanligare livsmedel. Inledningsvis ges bestäraraelser ora skydd för vissa
vambenämningar. Om ett livsmedel med viss benämning enligt föreskrift i kapitlet
skall ha särskUd sararaansättning eller beskaffenhet, är benäraningen för denna
s. k. huvudvara skyddad på så sätt atl annat livsraedel inte får saluhållas
imder dén skyddade benäraningen. eller liknande beteckning ulan all ha
föreskriven sararaansättning eller beskaffenhet. Andra varor än naturlig
rajölk och naturligt smör får inle benämnas rajölk eller smör. Föreskrifterna
gäUer både då den skyddade varubenämningen används ensara eller ingår i en
ordsammanställning, som antyder likhet i användningen raed huvudvaran, och då
benäraningen förekoraraer på fräramande språk (35 §). En vara, sora är avsedd
all utgöra ersättning för huvudvaran, får inte saluhåUas under en beteckning
där den skyddade benämningen ingår, om varans egenskap av ersättningsmedel
uppenbart framgår av den använda beteckningen (36 §). För att ytterUgare skydda
huvudvaran gäller alt på annan produkt inte får finnas bild, teckning eller
meddelande sora kan ge produkten sken av all utgöra huvudvaran. Förbudet
gäller också anslag och skylt saral annons eller annan reklara (37 §).

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:61 97

Vid
sidan av dessa allraänna regler finns i 1951 års stadga också
specialbesläramelser ora vissa livsraedels benäraning och sararaansättning.
Exempel härpå är föreskrifterna om margarinvaror i 5463 §§. Dessa produkter
kännetecknas av atl de urspmngligen lillkorarail sora ersällningsraedel för
vissa jordbruksprodukter, vUket förhållande fraragår redan av definitionerna i
54 §. Där betecknas sålunda margarin som sraörliknande, raargarinost som
ostliknande och fettemulsion sora grädd- eller mjölkUknande varor innehållande
annat fett än mjölkfetl. Vidare förstås med konstister en isterliknande
feltvara vari ingår annat fett än svinfetl. För all skilja margarin från smör
föreskrivs i 55 § att det skall vara tUlsatt raed en viss raindre raängd
potatisstärkelse sora s. k. indikatorärane. Enligt 57 och 59 §§ skaU sesaraolja
tillsättas sora indikator i raargarinost och fetleraulsion. Vidare finns
noggranna föreskrifter ora raärkning och saluhållande av raargarinvaror.
Enligt 56 § skall sålunda raargarinförpackning vara raärkt på alla sidor raed
ordet raargarin. Liknande krav på raärkning finns i 58, 60 och 61 §§ i fråga
ora raargarinost, fetleraulsion och konstister. I 63 § förbjuds saluhållande av
raargarinvaror under benäranmg som innehåller något av orden smör, grädde,
rajölk, mejeri, ko, ladugård och herrgård eller ord sora häntyder på
lanthushållning eller raejerilillverkning. Inte heller får vid utbjudande eller
försäljning av raargarinvaror förekomma bild, teckning eller meddelande som ger
varan sken av atl ha samband med lanthushållning eller mejerihantering.
Slutiigen bör uppraärksararaas 62 § enligt vUken del är förbjudet all
tillverka raargarinvaror och raejeriprodukter i sararaa byggnad och alt
förvara raargarin eller fett för raar-garinlUlverkning i lokal där sraör eller
ost tUlverkas. Angivna specialbestäraraelser för margarinvaror visar hur man
sökt hindra en förväxling mellan vissa traditionella naturprodukter och varor
som kan användas i stället för sådana livsmedel. De ursprungliga
margarinföre-skriflerna lUlkora redan år 1885 och saralades sederraera i
förordningen (1932: 355) angående kontroll å tiUverkningen av saral handeln
raed raargarin, raargarinost, fettemulsion och konstister. När 1951 års livsmedelssladga
kom lUl delades nämnda förordning upp på dels de i det föregående berörda
föreskrifterna i stadgans 8 kap. och dels den s. k. margarinförordningen (1951:
830) med bestämmelser om liUverknings-konlroll, import och export av
raargarinvaror.

Etl
annat exerapel på skydd för naturprodukter enligt 1951 års stadga är
föreskriftema i 7780 §§ ora hur saft och sylt skall vara sararaan-satta och
beskaffade. Syftet är att såvitt möjligt garantera att dessa livsraedel
innehåller viss minimikvantitet frukt, bär eller andra växtdelar. Föreskrift
g'äller ora rainsla raängd råsaft i vara, som benämns saft, och om kvantiteten
bär- eUer fraktråvara i sylt, marmelad, mos och gelé. Samtidigt är angivna
benämningar skyddade. Varor som inte uppfyller föreskrivna fordringar får inle
saluhållas i förpackningar med av-

4
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 61

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 98

bildningar
av bär eller frakt eller med påskrift aV orden bär eller frakt.
Ordsamraanslällningar såsom "med fruklsraak" eller
"citrontyp" får eraeUertid förekoraraa.

Vissa
bestäraraelser i 8 kap. 1951 års stadga syftar inle bara till att skydda
traditionella födoäranen raot förväxling raed ersättningsprodukter ulan också
till all hindra kvalitativa förändringar av vanligare livsraedel. Exerapel
härpå är föreskrifterna ora benäraning och sararaansättning av olika
charkuterivaror. Enligt 66 § 1 raora. får korv, som utöver kött innehåller
någon annan råvara, bara saluhållas under en benäraning, som antingen
uttryckligen anger den andra råvaran eller också efler jordbruksnämndens
prövning kan anses sedvanlig för korvsorlen i fråga. Vattenhalten i korv är
maxiraerad till 65 "/o eller till den lägre halt sora jordbruksnämnden
besläraraer. Vidare begränsas användningen av binderaedel i korv till vissa
äranen vars saramanlagda kvantitet får uppgå lill högst fyra viktprocent.
Högre halt av rajölk och rajölk-pulver sora binderaedel får eraeUertid
tillsättas, om delta tydligt deklareras på korvförpackningen.

I 66
§ 2 mora. föreskrivs högsla tillåtna vattenhalt i vissa andra charkuterivaror,
näraligen blodpudding, leverpastej, pölsa och sylta saral i olika kokta, rökta
eller saltade köllprodukter såsom skinka, tunga, kassler och nöt-, häst- och
renkött. Vidare föreskrivs all köttfärs inte får beslå av annat än ren
köttvara.

Berörda
föreskrifter ora charkuterivaror har lillkomrait frärast för att tillförsäkra
konsuraenterna en bestärad kvalitet så alt de inle skall riskera all få
varorna uppblandade eller utdrygade med andra råvaror än kött eller raed
tillsatser. Föreskrifterna har sill huvudsakliga ursprung i 1917 års förordning
om vilseledande varubeteckningar och en krislids-kungörelse (1943: 61) raed
vissa besläramelser angående tUlverkning och försäljning av charkuterivaror ra.
ra.

3.8.2
Livsmedelsstadgekommittén

LSK
erinrar inledningsvis om den snabba och intensiva produktutvecklingen sora
karaktäriserat livsraedelsorarådel sedan lillkorasten av 1951 års stadga.
Sålunda vidareutvecklas de konventionella livsraedlen saratidigt som helt eller
delvis nya produkter arbetas frara. Enligt LSK får livsraedelslagstiftningen
inle försvåra denna produktutveckling vad gäller livsraedel raed en från
folkhälsosynpunkl läraplig beskaffenhet. De bestämmelser sora är nödvändiga får
eraeUertid inte gå så långt att de skyddar vissa livsraedel raot konkurrens
från andra varor raed sararaa eller liknande användningsoraråde. I stället bör
principen om fri konkurrens på lika villkor gälla raellan sådana produkter. Ora
fog finns för att göra avsteg från denna princip, exempelvis av
jordbrakspolitiska skäl, bör detla ske utanför livsraedelsstadgans rara. Mol
denna bak-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 99

grund
har LSK funnit de nuvarande föreskrifterna om margarinvaror onödigt
restriktiva. De är utformade så alt de skyddar tradilioneUa lanlbraksprodukler
sora rajölk, grädde, sraör och andra raejerivaror raot konkurrens från varor
sora används på samma sätt raen tUlverkas av annat och prisbilligare fett än
mjölkfetl. Hur effektivt della skydd kan vara visas enligt LSK bl. a. av alt
beslämraelsema ora fetleraulsion blivit ett direkt hinder mot de av
vegetabiliskt fett tillverkade ersättningsmedel för mjölk som raarknadsförs i
andra länder. Kungl. Maj:t har emeUertid meddelat dispens för att viss sådan
rajölkersättning skall kunna introduceras i Sverige. Ett annat exerapel på
bestämmelser om raargarinvaror, sora synes onödigt stränga, är enligt LSK
kravet på tillsats av potatisstärkelse och sesaraolja sora indikatorämnen.
Syftet därmed har varit att få en enkel konlroUmöjlighet för all skilja de
pris-bUligare margarinvarorna från de mejeriprodukter de avser alt ersätta.
Tvångsinblandningen av dessa äranen har eraeUertid raedförl vissa produktionstekniska
och hygieniska störningar. Sedan det visat sig relativt enkelt all genora t.
ex. gaskromatografisk analys påvisa vilket slags fett ett livsraedel
innehåller, har Kungl. Maj:t raeddelat dispens också från föreskriften ora
tillsättning av indikatoräranen. För övrigt ifrågasätter LSK ora fog längre
finns för särskilda raärkningsbesläraraelser beträffande raargarinvaror. I
praktiken har exerapelvis föreskriften all raärka raargarinförpackningar på
alla sidor raed ordet raargarin inte lillära-pats. Några ölägenheter härav har
inte uppstått. LSK ifrågasätter också nödvändigheten av kravet på alt hålla
raargarin- och raejerivaror i skilda tillverknings- och lagerlokaler.

I
delta sararaanhang erinrar LSK ora att raan både i 1949 års belänkande och
1951 års proposilion ora livsraedelssladgan uttalat all raargarinvaror skall
betraktas sora självständiga livsmedel med eget värde och inte bara sora
ersällningsraedel för andra varor. Med hänsyn härtill och lill den beskrivna
utvecklingen föreslår LSK all flertalet specialbestäraraelser om dessa
produkter tas bort och alt samtidigt 1951 års margarinförordning upphävs.

Principen
all margarinvaror inle skall tyngas av några särbestäramelser, som grundar sig
på deras ursprangliga karaktär av ersättningsprodukter, bör enligt LSK
tUlämpas också på andra ersättningsprodukter och nya livsmedelstyper. Inga
andra särskilda restriktioner för tUlverkning eller saluhållande av sådana
varor bör därför gälla än som kan motiveras av livsmedelshygieniska och
näringsraässiga skäl eller av att konsuraentema inte skall bli vilseledda. LSK
skiljer på olika typer av nya livsraedel. Först anges de egentliga
ersättningsprodukterna sora raera påtagligt skiljer sig från sina s. k.
huvudvaror. Exempel därpå är raargarin och olika mjölk- och gräddersättningar
sora baseras på vege-tabUiskt i stället för aniraaliskt fett. Vidare närans
sådana produkter

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:61 100

tiUverkade
huvudsakUgen av sojaprotein raed aromäranen vUka under senare år börjat
raarknadsföras sora ersättning för olika köttvaror. Man har bl. a. lyckats
fraraställa en sojaprodukl sora i sin fiberslraklur raycket påminner om
kycklingbröst. Till de egentliga ersättningsprodukterna viU LSK också räkna
den rika floran av fruktdrinkar och andra drycker med syntetiska smakämnen i
stället för naturlig fmkt- eller bärsaft. Andra typer av nya livsmedel är
enligt LSK de sora huvudsakligen bygger på samraansältningen av redan kända
varor och som inte raärk-bart skiljer sig från dessa i utseende eller sraak.
Awikelsema visar sig först om man analyserar den kvalitativa beskaffenheten.
Denna nya typ av konvenlioneUa livsmedel tUlverkas ofta i syfte att rainska
produk-tionskostnadema. Sora exerapel näraner LSK köttvaror, där man genom
tUlsats av olika bindemedel såsom polyfosfat och sojaprotein binder en större
mängd vatten och fett än sora naturligt ingår. Det har sålunda förekoramit
skinka som på detla sätt förtyngls med vatten upp tUl 20 "/o över den
norraala vallenraängden. Sojaprolein används också som råvara för alt dryga ut
malda köllprodukter exempelvis haraburgare.

Även
om negativa synpunkter kan läggas på angivna förhållanden framhåUer LSK alt
ersättningsprodukterna och de nya livsmedelstyperna också har för
konsuraenterna direkt positiva egenskaper. Ell typexempel är margarin sora
från början var av relativt dålig kvalitet raen som numera är ell från
näringsfysiologisk synpunkt fullgott livsmedel med konstant mängd av vitaminer
och fleromättade fettsyror. Enligt LSK kan vegetabiliska ersättningar för mjölk
utvecklas på samraa sätt. Härtill koraraer alt de nya livsraedelslyperna på grand
av raindre kosl-sararaa ingredienser raåste bli bUligare för konsuraenterna än
de konventionella livsraedlen. Man bör därför inte ha alllför restriktiva bestämmelser
för ifrågavarande produkter. Enligt LSK bör lagstiftningen i stället anpassas
så all konsumenterna inora raraen för kraven på ett hälso- och
näringsraässigt skydd och på redlighet i handeln får etl från pris-, närings-
och kvalitetssynpunkter så rikhaltigt sortiraent sora möjligt atl välja på.

Denna
inställning till frågan om ersättningsprodukter och nya livsmedelstyper
ställer enligt LSK ökade krav på informaiionen lUl konsumenterna för atl de
skall få möjlighet bedöraa beskaffenheten och värdet av dessa varor i
järaförelse raed redan välkända livsraedel så all förväxling inte sker. LSK har
bl. a. i sina förslag om märkning av färdigförpackade livsmedel med en
upplysande varubeleckning och innehållsdeklaration sökl tillgodose dessa krav
(17 §). Av stor betydelse är också förslagel om skyddade vambeteckningar som
syftar till att säkerställa redlighet i handeln (16 §). Vid sidan av att
sådana beteckningar förbehålls olika slag av konventionella livsmedel finns
enligt LSK behov också av all fastställa beteckningar för nya typer av livs-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:61 101

medel.
Dessa kan sålunda raarknadsföras under benämningar som ger en OtUlräcklig eller
rent av raissvisande uppgift om vUkel slags livsmedel det är. Bl. a. torde
enligt LSK i fråga om köttvaror uppblandade med sojaprotein snart behöva
fastställas beteckningar som klart skUjer dem från rena köllprodukter.

För att hindra raissbrak
av skyddade varabeteckningar föreslår LSK förbud raot alt under sådan
beteckning saluhåUa en vara med annan sammansättning eller beskaffenhet i
övrigt än det slags livsmedel för vUket beteckningen faststäUts (46 § första
stycket). En viktig fråga blir då om det i likhet med vad som gäUer enligt 36 §
1951 års stadga bör finnas möjlighet tiU undanlag från delta förbud. Å ena
sidan kan göras gäUande att uttryck sora "ersättningsraedel" eller
"ersättning för" låter en produkt i konkurrenshänseende dra obehörig
fördel av den stäUning huvudvaran fått hos konsumenterna. A andra sidan kan det
vara motiverat att få tala om att en ny produkt utgör ersättning för en av
konsumenterna välkänd huvudvara, eftersom del ofta kan vara svårt att på annat
sätt lärana den beskrivande uppgift om Uvsmedlels slag som krävs enligt 17 § p.
1. Om man inte aUs får hänsyfta på huvudvaran, kan följden bli atl utvecklingen
av nya produkter häraraas. Detla skulle direkt raotverka LSK:s uppfattning all
konsumenterna bör få etl så rikhaltigt sortiraent Uvsmedel sora raöjligl alt
välja på. Vid Övervägande av dessa raotstridiga synpunkter har LSK funnit det
riktigast atl man får upplysa om alt den nya produkten kan "användas på
sararaa sätt som", "liknande sätt som" eller "i stället
för" huvudvaran. En sådan uppgift innefattar sålunda ingen annan
jämförelse eller lildiet mellan livsraedlen än just själva användningsområdet.
Däremot bör den nuvarande raöjligheten alt kalla en vara för ersättning eUer
ersättningsraedel upphöra.

MöjUgheten
alt saluhålla en ny typ av livsmedel under uppgift alt den har sararaa eller
liknande användningsoraråde som en produkt raed redan faststäUd vambeleckning
fraragår av LSK:s förslag liU 46 § andra stycket. I det sammanhanget
frarahåller LSK, att utvecklingen av nya livsraedelstyper troligen fortsätter i
allt snabbare takt och att marknadsföringen kommer att ske med stor
skicklighet och uppfinningsrikedora. I såväl konsuraenlernas som producenternas
intresse anses det därför befogat att myndigheterna kontrollerar dessa
förhållanden. LSK föreslår därför alt rätten alt saluhålla en ny produkt under
uppgift sora anknyter till något livsraedel raed redan fastställd beteckning
görs beroende av livsmedelsstyrelsens medgivande. Som huvudvUlkor för elt
sådant medgivande bör gälla alt det vid saluhållandel otvetydigt fraragår, alt
produktens sammansättning och beskaffenhet i övrigt skUjer sig från livsmedlet
med den faststäUda beteckningen. Medgivande krävs både när det gäUer uppgifter
som läranas i text på själva förpackningen "eUer annorledes". Med
della ullryck avser LSK den annonsering och reklam om livsmedel sora
förekoraraer i dags- och veckopressen, på biografer

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 102

och
genora olika broschyrer. Dessa former av marknadsföring anses lika lätt som
texten på en varas etikett kunna ha en vilseledande effekt.

När
det sedan gäUer hur livsmedelsslyrelsen bör tillämpa befogenheten enUgt 46 §
andra stycket frarahåller LSK alt vissa nya produkter avsedda alt användas på
sararaa sätt sora traditionella livsraedel kan ha en OtUlfredsstäUande
sararaansättning. Detla kan innebära folkhälsoraäs-siga risker när det är fråga
ora ersättningar för näringsfysiologiskt betydelsefulla livsmedel sora de
flesta människor konsumerar så gott som varje dag, t. ex. mjölk, kött, smör och
margarin. En sådan ersältning kan sålunda på grand av ell lågt pris koraraa
till användning i stor utsträckning bland barn, åldringar eller andra
befolkningsgrupper. Ora ersättningen inte har en lämplig sararaansättning,
löper dessa konsuraenter risk att få en otUlräcklig tillförsel av de
näringsäranen som den naturliga varan innehåUer men ersättningsprodukten inte
har. Med hänsyn härtUl anser LSK del motiverat all ge livsmedelsstyrelsen räll
alt, när del är synnerligen påkallat från hälso- och näringssynpunkt, förbjuda
saluhållande av ifrågavarande slags produkter. LSK föreslår en bestäraraelse
därom. Sådant saluförbud kan också beslutas för att säkerställa redlighet i
handeln (45 § tredje stycket). I förslaget till tillämpningskungörelse krävs
med stöd härav livsmedelsstyrelsens tUlstånd för atl saluhålla mjölkUknande
vara, annat smörUknande fett än raargarin och köllvam-liknande vara. I saraband
raed tillståndsprövningen har livsraedelsslyrelsen att bedöraa inle bara om en
sådan produkt är lämpligt sararaansatt utan också om den får saluhållas under
uppgift att den kan användas på samma eller Uknande sätt som varan den är
avsedd atl ersätta.

Annan
ersättningsprodukt än mjölk-, smör- eller köttvaruliknande livsmedel föreslås
enligt tUlärapningskungörelsen få saluhållas ulan livsmedelsstyrelsens
tUlstånd. Om den har sararaa eller liknande användningsområde sora livsraedel
raed fastställd beteckning, får den saluhållas under uppgift därora under
fömlsällning alt också sådan upplysning om arten och hallen av produktens
väsenlliga beståndsdelar läranas alt förväxling undviks. Det kan då bli
nödvändigt all uppge exerapelvis vUken typ av fett produkten innehåller,
om.della är fleromällat eller inte eller hur raycket uldrygningsraedel sora
använts.

LSK
anser del viktigt all livsraedelsslyrelsen noggrant övervakar tUl-lämpningen av
den föreslagna raöjligheten alt saluhålla nya livsraedel och produkter av
ersällningslyp under uppgift att de kan användas på samma sätt som redan
välkända livsmedel raed fastställda varubeteckningar. EnUgl LSK lorde del
sannolikt visa sig att del i de flesta fall går att raarknadsföra sådana
produkter under självständiga beteckningar. På längre sUct raåste en sådan
ordning vara alt föredra från tillverkarens synpunkt, eflersora en
självständig beteckning på elt bättre sätt poängterar produktens egenvärde vid
raarknadsföringen.

I
en reservation föreslår ledaraötema Englund, Kärape och Lund att

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 103

förslagel
till 46 § andra stycket utgår. Enligt reservanterna skall del inle vara
tillåtet alt vid saluhållande av ersättningsprodukter eller nya livsraedelstyper
lärana någon uppgift, i vUken en för en annan vara fastställd beteckning ingår
eller sora antyder likhet därraed.

3.8.3
Remissyttrandena

Reraissinslanserna
är i aUraänhet positiva till alt nya Uvsmedelstyper och ersättningsprodukter
skall få konkurrera fritt på lika vUlkor med redan välkända livsraedel och all
särskilda bestäraraelser inte skall gälla i avsikt all skydda en vara mot
konkurrens från en annan. Ingen erinran görs raot förslaget att upphäva
särbestäramelserna om raargarinvaror.

Veterinärstyreben
erinrar ora alt de nuvarande föreskrifterna ora raargarinvaror frärast utgjort
ell skydd för jordbraksprodukter raed sararaa användningsområde. Styrelsen
delar LSK:s uppfattning alt sådana och liknande varor inle längre skall
betraktas som ersättningar utan som självständiga livsraedel.

Styrelsen för
lantbrukshögskolan anser all egentliga jordbruksprodukter inle onödigtvis
skall omgärdas av skyddsbestämraelser. Den snabba tekniska utvecklingen gör del
svårt all enbart med lagstiftningsåtgärder skydda konsumenterna raot skadliga
eller raindre tjänliga nya livsrae-delsprodukter. Livsraedelslagstiftningen
raåste därför korapletteras raed medicinsk och näringsfysiologisk forskning och
prövning av nya livsmedel och produktionsraetoder.

Lanlbruksstyrelsen
hävdar att livsraedelslagstiftningen måste vara utformad så all
produktutvecklingen inte försvåras. Det är samtidigt angelägel all denna
utveckling följs uppraärksarat och alt reglerna successivt anpassas därtUl.
Med denna reservation anser lantbruksstyrelsen att konkurrensen raellan äldre
och nylillkoramande produkter i varje fall i princip bör vara fri, såvida inte
jordbrakspolitiska intressen eller andra speciella skäl ger anledning lill
särskilt skydd ål traditionella livsraedelsslag.

KF
uttrycker sin tillfredsställelse över LSK:s syn på nya Uvsmedelstyper och
ersättningsprodukter. Förbundet delar sålunda helt uppfattningen om fri
konkurrens på lika villkor mellan sådana varor och äldre livsmedel.
Margarinvaror och liknande produkter, vilka hittills betecknats som
ersättningar, bör såsom LSK föreslagit anses som självständiga livsmedel raed
elt eget värde. Liknande synpunkter framförs av Industriförbundet,
Arbetsgivareföreningen och Kemikontoret, som också betonar viklen av all
livsmedelslagstiflningen inle får hindra utvecklingen av nya livsraedelstyper.
Pris- och kartellnämnden framhåller också all produktutvecklingen inora
livsraedelsorarådel inle får hämmas.

Ännu
längre i önskemålen ora konkurrens mellan nya och gamla livsraedelstyper synes
NO vilja gå. Det är i konsuraenlernas intresse rira-

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 IO4

ligt
och önskvärt all befintliga och blivande ersättningsprodukter får fritt
konkurrera med traditioneUa livsraedel. Med hänvisning tUl de senare årens
prishöjningar på bl. a. köttvaror får del anses synnerUgen angelägel att det
snarast på raarknaden introduceras ersättningsprodukter till
konkurrenskraftiga priser.

En
raolsalt uppfattning framförs av Lantbruksförbundet och RLF som anser att
betydligt strängare restriktioner bör införas för introduktion av nya
livsmedelsprodukter, speciellt i de fall där del redan finns fullgoda och ändamålsenliga
varor för de avsedda konsumtionsbehoven. Det är nödvändigt alt samhället
hjälper konsuraenterna i deras val av nya livsraedel och skyddar dera raot alt
ovetande bygga upp sin konsumtion på livsraedel med en näringsfysiologiskt sett
oläraplig sararaansättning.

Förslaget
ora beteckningar för nya livsmedel och ersättningsprodukter lämnas ulan erinran
av de flesta remissinstanser. I vissa yttranden avstyrks emellertid
möjligheten atl få saluhålla en sådan vara under en benäraning eller uppgift,
vari en enligt 16 § fastställd beteckning ingår eller som antyder likhet med
sådan beteckning. Denna uppfattning, som sålunda helt ansluter sig lill
reservationen atl förbudet i 46 § första stycket mot atl använda skyddade vambeteckningar
för andra livsmedel än för vilka de faststäUts bör vara undantagslöst,
framförs bl. a. av länsläkaren i Gävleborgs län, länsveterinärerna i
Stockholms och Kopparbergs län, hälsovårdsnämnderna i Norrtälje och Solna,
Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare, Husmodersförbundet saral
Svenska hälsovårdsljänstemannaför-bundet.

Hälsovårdsnämnden
i Stockholm hävdar atl benämningen av en ny livsraedelsprodukl över huvud taget
inte bör få hänsyfta på en fastställd beteckning för en annan vara.
Bestäraraelserna i 16 § ora skyddade varubeteckningar och i 46 § första stycket
ora förbud att använda dessa för andra livsraedelstyper har ju tiUkorarait för
alt fräraja redlighet i handeln och hindra alt konsumenterna blir vUseledda.
Det är då inle rikligt atl nämnda förbud luckras upp genora all
livsraedelsslyrelsen får raedge dispens. Hälsovårdsnäranden hänvisar till atl
1970 års Kon-sumentstärama krävde all skyddet för fastställda varubeteckningar
måste upprätthållas så all konsumenterna kan känna trygghet inför den flod av
ersällningslivsmedel sora i allt större utsträckning kastas ul på raarknaden.

Också Lantbruksförbundet
och RLF ansluter sig till reservationen lill förmån för ell undantagslöst skydd
för fastställda varubeteckningar. Lantbruksstyrelsen anser att det är elt
rimligt krav att så ärliga varubeteckningar på nya livsmedel används all dessa
inle kan förväxlas med produkter av samma typ sora redan är etablerade på
marknaden.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:61 105

Veterihärstyrdsen har en uppfattning som ligger mellan
LSK:s förslag och reservanternas i fråga om hänsyftning på skyddade vambeteckningar.
Del är inle helt logiskt och kan vilseleda om i själva benämningen av ett
ersällningslivsmedel används den fastställda belecknmgen för den ersatta
produkten. I stället bör bestäramelsen i 46 § andra stycket ändras så att
möjligheten tUl dispens endast avser rätten att som kompletterande uppgift ange
att den nya produkten har sanuna användningsområde som del livsmedel den kan
ersätta, exempelvis raed orden "användes på sararaa sätt sora" eUer
liknande uttryck. Förbudet bör eventuellt också utsträckas tUl atl gälla varje
vedertaget livsrae-delsnainn för viss produkt.

Statens institut för konsumentfrågor delar
veterinärslyrelsens uppfattning.

MC fäster uppmärksamheten på den nya typen av matfett,
"Bre-goll", som beslår av 80 »/o smör och resten av en vegelabUisk
fetlråvara med hög halt av linolsyra. Denna produkt måste enligt nuvarande bestäraraelser
betecknas sora margarin, eftersom den innehåller också annat fett än
mjölkfetl. LSK föreslår ingen ändring härav. Enligt MC bör emellertid
ifrågavarande nya malfeltstyp och liknande produkter få betecknas sraör, ora
del kan visas alt de huvudsakligen beslår av smörfelt.

3.9 Livsmedels hantering

3.9.1 Gällande bestämmelser

Allraänna föreskrifter ora hantering av livsraedel finns i
1117 §§ 1951 års stadga.

Grundregeln är atl vid all slags hantering skall sådana
försiklighets-raåll vidtas och i övrigt så förfaras, alt livsmedlen inle
förorenas eller blir skadliga eller på annat sätt otjänliga till människoföda
(12 §).

I livsmedelslokal får inle förvaras vara eller ämne som
kan antas tillföra i lokalen förvarade livsraedel främmande lukt eUer sraak
eller eljest göra dem otjänliga (11 § 1 mom.). Del är vidare förbjudet alt ulan
tillstånd av hälsovårdsnämnd plocka fjäderfä eUer befria dem från inälvor i
vissa tillverknings- och försäljningslokaler (11 § 2 mom.).

Livsmedel som till följd av otjänlighel eller liknande
förhållande är underkastat saluförbud enligt 7 § får inle förvaras i vissa
Uvsraedelslokaler (13 § 1 raora.). Gifter av första eller andra klassen får
inle utan raedgivande av kommerskollegium förvaras eller användas i lokal, där
kött- eller fiskvara bereds, eller i rum sora slår i direkt förbindelse med
sådan lokal. Sararaa förvaringsförbud gäller också färgämne eller annat
konserveringsraedel än sådant sora är godkänt för användning sora tillsats i
kött- eller fiskvara. Undanlag från förvaringsförbudel gäller vissa varor som
är nödvändiga eller tekniskt lämpliga för laborato-

4t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 61

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 106

riebruk
eller för skötseln av livsraedelslokalens utrustning (13 § 2 mora.).
Velerinärslyrelsen kan, i sararåd raed koramcrskollegium och
arbelarskyddsstyrelsen, meddela närraare föreskrifter om förvaring och
användning av olika varor i livsraedelslokal (13 § 3 raora.).

Vatten
sora används för rengöring och kylning av livsraedel eller för rengöring av
redskap och annan utmstning för tillverkning av livsraedel får inle vara av
sådan beskaffenhet all del kan antas göra livsraedlel skadligt eller otjänligt.
Motsvarande skall gälla is som kan korama i beröring med livsmedel (14 §).

Kärl,
maskin eller redskap för beredning, förvaring eller servering av livsraedel får
inle tillverkas, saluhållas eller eljest överlåtas, ora sådan utrustning
innehåller bly, kadmium eller zink som vid beröring raed livsmedel kan utlösas
i viss skadlig mängd (15 § 1 mora.). Utrustning av angivna slag får inte
användas vid beredning, förvaring eller saluhållande av livsraedel och inle
heller förvaras i lokal för sådan hantering eller i rura, som slår i direkt
förbindelse raed sådan lokal (15 § 2 raora.). Socialstyrelsen kan medge
undantag från förbuden i 1 och 2 mora. (15 § 3 raora.).

Livsraedel
får inle förvaras eller saluhållas i sådana flaskor sora kan förväxlas raed
flaskor av typ som fastställts som standard för giftflaskor (16 §).

Fordon
sora är avsett för transport av livsraedel, avsedda för försäljning eller
sei-vering, skall vara lärapligt för ändaraålet saral rent och snyggt hållet.
Fordonet får inte saratidigt användas lUl transport av vara som kan göra
livsraedlel otjänligt, såvida inle erforderliga försiktighetsmått vidtagits
för alt förebygga sådan verkan. För ömtåliga livsmedel skall användas rent och
snyggt orahölje eUer underlag (17 §).

Enligt
norraaUivsraedelsordningen kan komraun raeddela egna lokala besläramelser i
fråga om transporter. Bl. a. kan kommunen föreskriva atl fordon vid transport
av köttvaror ora möjligt skall vara försett raed särskilt skåp och vid transport
av bröd eller annat bakverk raed täckt låda eUer korg för att livsraedlen inte
skall bli förorenade (22 §). Sådana föreskrifter har raeddelals i ell flertal
korarauner.

För
hantering av livsraedel finns bestäraraelser även i författningarna (1937: 737)
och (1942: 428) ora paslörisering av rajölk och grädde samt i 64 § 1951 års
livsraedelsstadga ora paslörisering av glassraassa.

3.9.2
Livsmedelsstadgekommittén

Förslag
lill bestäraraelser om hantering av livsraedel och om vad därvid skall iakttas
finns i 2532 §§.

Enligt
LSK är del betydelsefullt atl, sora en korapletlering till bestäraraelsen i 8
§ alt livsmedel inle får antas vara otjänliga tiU människoföda, ha en allmän
föreskrift om att livsmedlen också i alla lägen skall hanteras så all de inle
blir otjänliga innan de konsuraeras. LSK

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:61 107

har
därför behållit nuvarande grundregel för all hantering atl sådana
försiktighetsmått skaU vidtas och i övrigl så förfaras att livsraedlen inle
förorenas. Bestäramelsen har emellertid ansetts böra skärpas så alt vid
hanteringen fara icke uppkoraraer för att livsraedlen bUr otjänliga (25 §
första styckel). Myndighetema får sålunda möjlighet ingripa redan då ell visst
hanleringssäll innebär en påtaglig risk för menlig påverkan av livsraedel.
Genora ifrågavarande skärpning kommer den allraänna hanleringsbesläraraelsen
att bättre korrespondera raed kravet i 8 § alt livsraedel inte får
"antagas" vara eller bli otjänUgt. Vidare föreslår LSK att den
nuvarande grandregeln korapletteras raed en raotsvarighet tiU kravet i 8 § all
hanteringen raåste vara sådan alt fara inle heller uppkoraraer för att
livsraedlel i övrigl överför smitta eller orsakar sjukdom. Därraed avses fall
när livsraedel kan vara bärare av sjukdoras-alslrande bakterier sora kan överföras
tUl raänniskor, även om livsmedlet inte fortares.

Den
nu angivna grundregeln är enligt LSK mycket villorafatlande och berör all
verksarahet raed livsraedel. I de följande bestäraraelserna exemplifierar LSK
vad som särskilt skall iakttas för att gmndregelns syfte atl säkerställa
hygienen inom livsmedelshanteringen skall kunna uppnås. Sora fraragår redan av
avsnittet ora hållbarhetsmärkning föreslår LSK, atl den som yrkesmässigt
hanterar ell livsmedel som försetts med förvaringsanvisning skall ställa sig
anvisningen tUl efterrättelse (25 § andra styckel).

Enligt LSK är del av stor
vikt alt närmare lUlärapningsbesläraraelser i klargörande syfte skall kunna
raeddelas i fråga ora olika slags livsraedelshanlering. Därför föreslås all
livsraedelsslyrelsen får befogenhet raeddela särskilda hanterings- och
kontrollföreskrif-l e r (26 § första stycket). Sådana föreskrifter får meddelas
i fall när styrelsen fastställer livsmedelsstandard och skall vara motiverade
från hälso- och näringssynpunkt eller för att säkerstäUa redlighet i handeln
raed livsraedel. Särskilt i fråga ora osamraansalta livsraedel som rent kött,
fisk, rajölk och ägg har LSK ansett det bli svårt alt alltid fastställa en
speciell standard. I sådana fall synes det mera ändamålsenligt att föreskriva
hur livsraedlen skall beredas eller i övrigl hanleras för att kunna uppnå
avsedd livsraedelsslandard. Härigenora får livsraedelsslyrelsen raöjlighet alt
välja mellan att enbart fastställa en livsraedelsslandard eller all korabinera
standarden raed hanleringsföreskrifler eller att i sfället för standarden bara
meddela sådana föreskrifter. En hanterings-föreskrift bör anpassas lill en så
hög nivå all de livsraedel föreskriften gäller kan betraktas sora tjänliga ora
de hanleras på angivet sätt.

Som
exempel på hanleringsföreskrifler i förslaget lUl tiUärapningskun-görelse kan
näranas nya bestämraelser om paslörisering av mjölkprodukter. Vidare har i
förslaget tUl tillämpningskungörelse överförts kravet enligt 64 § 1951 års
stadga om paslörisering av glassvaror. Helt nytt

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 108

är
förslaget alt också flytande, fryst eller torkad heläggraassa och ägggula skaU
paslöriseras. Det grandas på elt förslag sora veterinärstyrelsen lade frara år
1968. LSK betonar också angelägenheten av att djupfrysta livsmedel hanteras på
räll sätt. Dessa varor måste förvaras så atl deras temperatur inle överstiger
18° C, eftersom den s. k. fryskedjan annars blir braten. I
tillämpningskungörelsen föreslås besläramelser därora och en föreskrift ora atl
utrymrae för djupfrysta livsmedel i kontrollsyfte skaU vara försedda med en
lermoraeler. Vidare föreslås en besläramelse om all infrysning av Uvsmedel inte
får ske i vanliga frysförvaringsdiskar eller i frys- eUer glassboxar i
detaljhandeln. Bl. a. hanteringsföreskrif-ter som föreslås i
tUlämpnmgskungörelsen kan nämnas atl plockning och urtagning av fågel samt
avhudning och urtagning av vUl bara skall få ske i helt avskilda ulrymraen, som
godkänts av hälsovårdsnämnden. Vidare läranas beträffande fisk regler ora nedkylning,
avblodning och avlägsnande av inälvor.

LSK
föreslår en betydelsefull och helt ny besläramelse att konsumtionsmjölk som
serveras tUl dryck aUlid skaU tUlhandahåUas i obraten originalförpackning.
Bakgrunden härtill är bl. a. den dåUga hygien som förekommer vid användningen
av purapanordningar för rajölk på lunchserveringar och andra restauranger raed
självservering. För atl möjUggöra den avsevärda omställning inom
mjölkproduktionen som blir följden av att så gott sora all konsurationsrajölk
skall levereras i förpackat skick föreslår LSK all bestäraraelsen träder i
krafl efter en övergångstid av tre år. MöjUghet bör också finnas för
hälsovårdsnämnd alt medge lokalt undanlag från ifrågavarande föreskrift.

Som
komplettering liU 26 § första stycket föreslår LSK befogenhet för
livsmedelsstyrelsen alt också förbjuda saluhållande av visst slags vara som
Uvsmedel (26 § andra stycket). Förbudet raåste kunna grundas på samma skäl sora
angetts i första styckel, näraligen alt livsraedel ansetts böra uppfylla en
viss standard.

I likhet med vad som gäUer
enligt 11 § 1 raora. och 13 § 1951 års stadga föreslår LSK regler för förvaring
av andra varor tillsammans med livsmedel. Livsraedel skall inle få förvaras
tUlsararaans raed varor sora kan antas tillföra livsraedlen fräramande lukt
eller sraak eller genora någon annan oraständighel göra dem otjänliga (27 §
första stycket). Förvaringsförbudel i 11 § 1 mora. 1951 års stadga gäller bara
för Uvsraedelslokaler raen LSK:s förslag innebär förbud mot förvaring överhuvudtagel
där livsmedel förekommer. Motivet härtUl är atl livsraedel i stor utsträckning
hanleras på raånga andra ställen än i egentiiga Uvsraedelslokaler, t. ex.
flyttbara kiosker, automater, fordon, utställningar, marknader ra. ra. Del
föreslagna förvaringsförbudel har störst betydelse inora detaljhandeln.
Självbetjäningssystemet har utvecklats så atl konsuraenterna i
livsraedelsbutikerna inhandlar också andra s. k. dagligvaror än livsraedel.
Det är särskilt fråga ora

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 109

tvål,
tvätt- och diskraedel och andra kemisk-tekniska varor. Sådana artiklar kan
onekligen överföra fräraraande lukt eller smak till livsmedlen även om dessa
är förpackade. LSK har emellertid ansett att elt förbud alt förvara sådana
varor i livsmedelsbutikerna raåste anses aUtför rigoröst. Det torde också från
konsumenternas synpunkter medföra avsevärda praktiska ölägenheter. Enligt LSK
är det därför tUlräckligt föreskriva alt ifrågavarande kemisk-tekniska varor,
om de förekommer i livsmedelslokal, skaU vara förpackade och hållas väl avskUda
från livsmedel.

LSK
har också uppmärksammat all bär, grönsaker och rotfrukter kan medföra vissa
hygieniska risker för övriga livsmedel, särskUt om de saluhålls tillsammans med
oförpackade kött- och fiskvaror. För att komma tiU rätta härraed föreslås i
tUlärapningskungörelsen att ifrågavarande vegetabUier skall håUas väl avskilda
från oförpackade livsmedel. Också fisk kan i oberelt tiUstånd genora lukt och
sraak men också på grand av sin speciella ylbaklerieflora raenligt påverka andra
livsmedel, i synnerhet kött. Med hänsyn härtUl föreslår LSK att särskilt
tUlstånd av hälsovårdsnämnden skaU fordras för atl få saluhålla färsk fisk och
färska skaldjur i köllförsäljningslokaler. TiUståndel bör enligt LSK kombineras
med Itrav på att fiskvarorna saluhålls i en särskUd avdelning, s. k. fiskficka.
Samma tUlståndsförfarande föreslås i fråga om fågel och vih.

Ett specieUt problem
erbjuder försäljningen av hund- och kattmat i livsmedelsbutikema. Även om sådan
djurföda i allmänhet inte anses innebära några större hygieniska risker, kan
raan enligt LSK inte koraraa ifrån all dessa produkter i kvalitativt hänseende
inte raotsvarar kraven på människoföda. DärtUl koramer all t. ex. hundraal ofta
beslår av sådana djurdelar vilka av hygienisk-estetiska skäl inte får
saluhållas som livsraedel. För alt sådan djurföda inte skall kunna bli
förväxlad med livsmedel i butikerna föreslår LSK därför i
tUlärapningskungörelsen att den skall hållas väl avskild från livsraedel och
alltid vara förpackad.

LSK
föreslår vidare alt livsraedel eller annan vara, sora icke får saluhållas,
inte får införas eller förvaras i livsraedelslokal (27 § andra stycket). En
motsvarighet finns i 13 § 1 mora. 1951 års stadga. LSK anser del vara en
ordningssak all varor, sora enligt livsraedelssladgan inle får saluhållas t.
ex. otjänliga livsraedel, inte heller skall få förekomma i
livsmedelshanteringen. Livsmedel som blivit otjänligt skall omedelbart
bortskaffas.

I
anslulning tUl reglerna om förvaring av andra varor tUlsararaans raed livsmedel
framhåller LSK all del finns vissa äranen, sora är direkt hälsofarliga eller
vars förekorasl tiUsararaans med livsraedel av annan orsak raåste anses
oläraplig, t. ex. gifter, icke godkända livsraedelslUlsatser,
bekärapningsraedel och andra fräraraande äranen. LSK föreslår förbud mot
användning eller förvaring av sådana äranen i varje slags lokal där

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 110

livsmedel
hanleras eller i utrymme som står i direkt förbindelse med lokalen (28 §).
Liknande föreskrifter avseende kött- och fisklokaler finns i 13 § 2 mom. 1951
års stadga.

Beträffande
gifter fäster LSK uppmärksamheten på atl flera av de varor sora tidigare föU
under del äldre begreppet andra klassens gift numera i giftförordningen (1962:
702) räknas till gruppen vådliga äranen. En stor del av de keraisk-tekniska
produkter sora f. n. allraänt ingår i Uvsmedelsbutikernas sortiraent, t. ex.
kosraetika, loalettarliklar, fläckur-tagningsraedel, lim, klister ra. ra. är
all hänföra lUl grappen vådliga äranen. Dessa varor saluhålls eraeUertid
uteslulande i originalförpackning, varför risken enligt LSK får anses Ulen för
all de kan raenligt inverka på livsraedel. LSK föreslår inle elt direkt förbud
mot förvaring av dem i livsmedelslokaler men de keraisk-tekniska varorna får
förvaras i sådana lokaler bara om de är förpackade och hålls väl avskilda från
livsmedlen (jfr 27 §). Användnings- och förvaringsförbudel avseende
livsmedelstillsatser är lill skUlnad från motsvarande förbud i 13 § 2 mom. 1951
års stadga utvidgat tiU atl gälla varje liUsats som inte är godkänd för del
slags Uvsmedel som hanleras i resp. livsraedelslokal. LSK anser del sora en
angelägen ordningssak alt tUlsatser sora inle blivit godkända inle heller
förekoraraer tUlsararaans raed de livsmedel, för vilka de kan användas.
Förbudet mot all i livsraedelslokal använda eller förvara bekärapningsraedel
eller andra fräraraande ämnen, som inte får förekoraraa i livsraedel utöver
viss högsla halt, är enligt LSK en naturlig konsekvens av livsraedelsstyrelsens
ställningstaganden i fråga om fräraraande äranen. Ora elt sådani ärane raedför
så stora hygieniska risker atl dess förekorasl i livsmedel måste begränsas,
bör det av säkerhetsskäl inte heller få förekomma i livsmedelslokaler.

I
likhet raed vad som gäller enligt 13 § 2 mora. andra styckel 1951 års
livsraedelsstadga anser LSK atl möjlighet bör finnas lill undantag från
användnings- och förvaringsförbuden. Sålunda finns vid viss livsmedelshantering
behov av atl i begränsad utsträckning använda i och för sig hälsofarliga ämnen,
t. ex. lut vid fabriksraässig skalning av potatis och andra rotfrukter,
koncentrerad ättika vid industriell konservering av bl. a. grönsaker. Dessutom
används olika kemiska äranen för kyl-och frysmaskiner, laboralorieändaraål och
för desinfektion och annan rengöring av utrustningen i en livsraedelslokal. Med
hänsyn härtill föreslår LSK alt användnings- och förvaringsförbuden inle skaU
gälla äranen som antingen norraalt ragår i en i lokalen bedriven
UvsmedelslUl-verkning enligt vedertagen raelod eller också uppenbarligen
fordras för underhåll, rengöring eller annan skötsel av lokalen, inrednmgen
eller övrig utrustning. Ora särskilda skäl föreligger bör Uvsraedelsslyrelsen
få medge ytterligare undanlag (28 § andra stycket).

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:61 111

En
viktig fråga inora livsraedelshanteringen är enligt LSK hur det vatten skall
vara beskaffat sora inte ingår i livsraedlen utan bara koraraer i beröring med
dera vid sköljning och annan rengöring eller på annat sätt används i
livsraedelslokalerna eller för utrustningen där. LSK anser med hänsyn lill den
hygieniska utvecklingen i vårt land atl allt sådani vallen skall vara av
dricksvattenkvalilet. Della krav överensstäraraer också raed de förslag sora
utarbetats inora Codex Aliraentarius Coramission's expertkoraraillé för
livsraedelshygien. Vissa farhågoi har uttryckts för etl ovillkorligt krav på
att allt vatten skall vara av dricksvattenkvalilet. Sålunda finns inte alllid
sådant vatten atl tillgå exerapelvis vid den första sköljningen av sockerbetor
och potatis. Vidare är del inora fiskerinäringen ofta nödvändigt all vid
sköljning av fisk använda havsvatten. Vid slakt av fjäderfä används av
hygieniska skäl s. k. högkloreral vatten. Med hänsyn härtUl föreslår LSK all
vallen raed motsvarande bakteriologiska och hygieniska beskaffenhet sora dricksvatten
får användas för nu ifrågavarande ändaraål (29 § första styckel).
Livsraedelsslyrelsen föreslås vidare få raeddela tillstånd atl använda också
annat slags vallen, ora del finns synnerliga skäl. Kravet på dricksvatten-
eUer liknande kvalitet på vallen inora livsmedelshanteringen föreslås, till
skiUnad mol vad sora f. n. gäller enligt 14 § 1951 års stadga, skola gäUa vid
rengöring och övrig skötsel också av själva livsmedelslokalen eller annat
utrymrae där livsraedel hanteras. Därigenora kommer beslämraelsen alt gälla t.
ex. rengöring av arbetsbord, väggar och förvaringsutrymraen inle bara i vanliga
Uvsraedelslokaler ulan överhuvudtagel i utrymmen där livsraedel hanteras, bl.
a. olika typer av transportmedel. LSK föreslår vidare alt vad sora stadgas ora
vatten skall ha raotsvarande tillämpning beträffande is som används i
livsmedelshanteringen (29 § andra styckel).

När
det gäller utrustning som förekomraer vid livsraedelshanteringen anser LSK ett
så vidsträckt förbud knappast befogal som i 15 § 1951 års stadga sora ju
reglerar inte bara användningen av olärapliga maskiner, redskap och kärl ulan
också tillverkning och saluhåUande av sådan utrastning. Elt redskap eller kärl,
som av hygieniska skäl inte bör användas för livsraedel, kan ju myckel väl
komma till nytta vid annan verksarahet. LSK föreslår därför förbud enbart raot
själva användningen vid livsraedelshanlering av raaskiner, redskap och annan
utrustning raed sådan beskaffenhet att fara uppkoraraer för alt livsmedlen blir
otjänliga (30 § första stycket). Syftet är att täcka de olika skadebringande
egenskaper som f. n. anges i 15 § 1 mora. 1951 års stadga. LSK har med avsikt
undvikit en uppräkning av olika äranen som kan förekomma i utrustningens
konstruktion. Förutom zink, kadmium, bly m. m. som anges i 1951 års stadga
fäster LSK uppmärksamheten på alt oUka slags plast, silikon och leflon mer och
raer används i raaskiner, red-

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 112

skåp
och kärl och all andra nya material kan väntas bli introducerade, ora vUkas
eventuellt skadebringande egenskaper raan ännu inle vet något.

Under
LSK:s utredning har från flera håll föreslagils införande av ett syslera raed
obligatorisk lypprovning och godkännande av utrustning för
livsraedelshanlering. Enligt LSK rör det sig här ora en så stor mängd olika
utrastningsdetaljer att det knappast är möjligt att få frara en
kon-IroUorganisalion sora lill rimliga kostnader kan utföra sådana provningar
på ett tUlfredsstäUande sätt. DärlUl kommer atl, även om en maskin eller elt
redskap prövats vara lämplig, del ändå alltid är den kontinuerliga skötseln och
rengöringen sora är avgörande för dess lärap-lighet i den praktiska
lillärapningen. På grund härav har LSK inte ansett sig böra föreslå
obligatorisk typprovning eller godkännande av utrastning. Endasl för
pastöriseringsapparater och glassraaskiner bör som hittiUs föreskrifter finnas
ora sådan provning.

LSK
finner det angelägel all livsraedelsrayndighelerna skärper kontrollen av olika
utrustningar inora livsraedelshanteringen. LSK föreslår atl livsmedelsslyrelsen
som etl led i denna kontrolluppgift får rätt förbjuda användning av
utrustnLag, sora visat sig kunna raenligt påverka livsraedel, och föreskriva
all sådan utrastning inle heller skall få förvaras i lokaler eller utryraraen
för livsraedelshanlering.

LSK
anser all del behövs en författningsbestämmelse ora beskaffenheten av
förpackningar för livsraedel (31 §). Begreppet förpackning bör enligt LSK ha
en vittgående innebörd ulan de speciella krav på försegling sora föreslås för
färdigförpackningar i 1 § p. 4. TUl förpackningar i allraänhel bör sålunda
räknas varje hölje eller omslag, i vilka livsraedel innesluts, av alla slags
raaterial och storlekar. En förpackning bör alllid syfta lUl alt skydda livsmedlen
mot direkt beröring, nedsmutsning, fukt, ullorkning o. d. Även öppna
papperspåsar, innehållande exempelvis potatis, och perforerade plastpåsar för
grönsaker bör betraktas som förpackningar. Däreraot kan de för frukt och andra
vegetabilier ofta använda nätpåsarna inte anses vara förpackningar. Nätet
skyddar inle raot direkt beröring av varorna utan används bara för all hålla
ihop innehållet. Enligt LSK raåste del vara av stor betydelse att
för-packningsraaterialel inte har någon menlig verkan på livsmedlen. Den enda
bestämmelse härora sora f. n. finns är den i 7 § 2 mom. 1951 års stadga sora
förbjuder all till förpackning använda vissa raaterial, från vUka bly eller
andra giftiga äranen kan utlösas. EraeUertid används nuraera raånga andra bl.
a. syntetiska förpackningsraalerial sora också kan vara skadliga. Dessutora är
det vanligt alt pappförpackningar invändigt bestryks med plaster och paraffin
saml bakterie- och svaraphäraraande äranen. LSK anser därför alt reglerna för
förpackningsmaterial bör vara mera allmängUtiga. Därför föreslås att sora
förpackning bara skall få användas raaterial som kan antas icke tillföra
livsmedlet fräramande

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:61 113

ämne
eUer ge det främmande lukt eller smak eller eljest göra det otjänligt.

Av
samma skäl sora anförts raot obligatorisk lypprovning och godkännande av
utrustning inom livsmedelshanteringen avvisar LSK ett från olika håll framfört
förslag om ell liknande godkännandesyslera i fråga ora förpackningsraalerial.
Ell sådani förfarande skulle f. ö. kunna verka häraraande på en sund utveckling
inora förpackningsindustrin. I stället föreslår LSK att livsmedelsstyrelsen
skaU kunna förbjuda saluhållande av livsmedel i förpackningsmaterial sora
visat sig kunna menligt påverka livsmedel (31 § andra stycket). Sådani förbud
behövs i fråga om vissa raetallfolier, tidningar och tryckt raakulalur saral
för oUka slags rajukningsraedel i plaslraaterial. LSK föreslår upphävande av
förbudet i 16 § 1951 års stadga mol atl saluhålla eUer förvara livsmedel i
flaskor som kan förväxlas med giftflaskor av fastställd standardtyp. Denna
bestäraraelse har inle fåll någon praktisk betydelse.

I fråga om
livsmedelstransporter föreslår LSK mera preciserade föreskrifter än dera i 17
§ 1951 års stadga och norraaUivsraedelsordningen. LSK erinrar ora all krav på
en strängare reglering inom detla område framfördes redan i samband med
tillkomsten av 1951 års stadga. Med anledning härav tillsattes en särskild
utredning om transport av aniraala livsmedel vilken avgav sill belänkande år 1955
(stencil). Däri diskuterades bl. a. elt förslag alt oförpackat kött alltid
måste transporteras i slutet utrymrae. Utredningen avvisade emellertid
ifrågavarande förslag av praktiska och ekonoraiska skäl. Frågan om
livsmedelstransporter uppraärksararaades sedan i motioner lill 1962 års
riksdag (I: 297, II: 372). Bl. a. framhölls all transport av köttvaror
fortfarande ofta skedde på öppna fordon. Motionärerna krävde en oraedelbar
skärpning av transportbestämmelserna. Andra lagutskottet (2LU 1962:19) förordade
all krav på transport av köttvaror i slutna utrymmen infördes och att man
saratidigt övervägde en föreskrift att fordon vid längre transporter av kött
skulle vara försedda raed kylanordning till skydd raot kvalitels-försäraring.
Riksdagen (rskr 1962: 163) heraställde ora förslag lUl ändrade bestäraraelser
ora transport av köttvaror, varefter Kungl. Maj:t över-läranade ärendet till
LSK för övervägande. Till LSK har krav på en skärpning av
transportbestäramelserna i livsraedelssladgan fraraslällls från många oUka
håll. Därvid har föreslagils all de nya föreskrifterna inle bör begränsas tUl
transport av kött utan avse även fisk, mjölk och andra livsraedel sora kräver
särskild varsarahet under transport, exerapelvis djupfrysta varor. Hänvisning
har gjorts lill en rekoraraendation av en arbetsgmpp inom ECE all fordon för
transport av ömtåliga Uvsmedel bör förses med kylanordning ora transporten är
längre än 15 mU eller 4 limmar. Med hänsyn lill vad sålunda förekommit föreslår
LSK att föreskriftema om livsmedelstransporter skärps enUgt följande. Bestämraelserna
föreslås gäUa alla slags iransportsätl. För alt skydda livsraed-

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:61 114

len
under transport är det enligt LSK i och för sig önskvärt att de då är
förpackade. Etl ovillkorligt krav därpå kan emellertid bU aUtför långtgående.
Sålunda måste kött i större slyckningsdelar av praktiska skäl än så länge
transporteras oförpackat. Vidare kan del från kvalitativ synpunkt vara till
nackdel om all slags fisk ianesluls i förpackning. Inte heller synes del
nödvändigt atl livsmedlen skaU vara förpackade då de transporteras i en
livsmedelslokal eller inora ell industri- eller hamnområde. I stället kan
lämpliga skyddsraaterial användas för Uvsmedlen i dessa fall. LSK föreslår
därför all livsraedel vid transport skall vara inneslutet i förpackning eller
på annat sätt tillfredsställande skyddat mol förorening och annan menlig
påverkan (32 § första stycket). Som exempel på sådan påverkan nämner LSK
värrae, kyla, fukt, ullorkning, darara och annan srauls.

Vad
gäUer begreppet transportraedel för livsraedel anser LSK att del bör omfatta
inte bara vanliga fordon som bilar, bussar, raotorcyklar, mopeder och andra
motorfordon ulan också släpfordon, cyklar, bålar, järnvägsvagnar, luftfartyg o.
d. Som allraän regel bör i likhet raed 1951 års stadga gäUa atl etl
transportraedel skall vara lärapligt för sitt ändaraål särat håUas rent. Ora så
fordras raed hänsyn till livsraedlels beskaffenhet, förpackning eller
transportens längd skall transportraedel vara försett raed slutet
förvaringsutryrarae och ändaraålsenliga anordningar för frys-, kyl- eller
värraeförvaring. I förslagel lUl tillärapningskungörelsen ges följande
exerapel på när slutet förvaringsutryrarae skall finnas på elt transportraedel,
näraligen då fråga är ora öratåliga livsmedel som köttvaror, färsk fisk,
mjölkprodukter, mjukt bröd och annat bakverk saml glassvaror. För vissa slags
köttvaror föreslås dessutom en föreskrift all varorna skall transporteras
hängande för att de skall skyddas raot förorening från själva
transportutryraraet. Ell krav alt köttvaror alltid skall vara erabaUerade
under transport har inte ansetts praktiskt raöjligl atl upprätthålla. Kravet
på slutet förvaringsutryrarae kan efterges exempelvis i sådana fall då det
möter betydande praktiska ölägenheter och ekonomiska svårigheter all
transportera i slutet förvaringsutryrarae, t. ex. vid myckel korta transporter
inora ell produktions-ställe. Därvid raåste ändå iakttas kravet på
lillfredsslällande skydd för livsraedlen, vilket är vUctigt bl. a. vid
transport av leveranlörmjölk från producent till mejeri. I de fall slutet
förvaringsutryrarae inle krävs föreslår LSK atl livsraedel, oavsett om del är
förpackat eller inte, skall vara väl övertäckt.

Kravet
på kyl- eller frysanordningar kan enligt LSK medföra betydande kostnader.
Sålunda transporterar raånga företagare inom detaljhandeln själva sina varor i
egen personbil. Enligt LSK är del därför inle realistiskt alt genereUt kräva
särskilda kyl- eller frysanordningar för all transport av livsmedel som kräver
förvaring vid lägre temperatiurer. I

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 115

stället
föreslår LSK att de livsmedel sora är aktuella i delta sararaanhang, nämligen
vissa slags köttvaror, fisk och mjölkprodukter, skall transporteras på sådant
sätt alt antingen förvaringsutryraraels eller livsraedlels teraperalur icke
överstiger vissa lägre temperaturgränser. Härigenom uppkommer inle något behov
av vissa tids- eller avslåndsgrän-ser då kyl- eUer frystransport behövs. Vidare
blir del inte nödvändigt atl förse transportmedel med kyl- eller frysaggregal.
I släUet kan det räcka med att förvara livsraedlen i isolerande eraballage
eller behållare sora gör atl livsraedlen håller föreskriven teraperalur.

Förslaget
om anordning för värraeförvaring vid transport behövs enligt LSK på grund av
den ökade distributionen av varm, färdiglagad mal lUl skolbespisningar,
industrimalsalar och liknande anläggningar.

Ett problem vid
livsmedelstransporter i järnvägsvagnar och långlra-darfordon är s. k.
saralaslning av livsmedel raed andra varor. LSK anser av praktiska och
ekonomiska skäl det inle raöjligl att strikt upprätthålla det föreslagna
förbudet enligt 27 § raot att förvara livsmedel raed varor sora kan ge
livsraedlel bl. a. fräramande lukt eller smak. Därför föreslås alt sådan
samlaslning får ske om betryggande försiktighelsraålt vidlagils för alt skydda
livsraedlel raot raenlig påverkan (32 § andra stycket).

Livsraedelsslyrelsen
föreslås få raeddela tillämpningsföreskrifter om livsmedelstransporter (32 §
tredje stycket). I anslutning härtUl berör LSK etl förslag om obligatoriskt
godkännande av transportmedel för livsmedel. LSK avvisar della förslag bl. a.
raed tanke på den mångfald transportmedel som förekoraraer nuraera. Dessutora
ifrågasätter LSK ora elt godkännande i praktiken har avgörande betydelse för
att livsmedlen verkligen transporteras på lämpligaste sätt. Det viktigaste är
i stället atl transporten sker under hygieniskt betryggande förhållanden och
alt transportmedlet rengörs och underhålls på ett riktigt s'ätt. I likhet raed
vad sora föreslås raed anledning av sararaa problera i fråga ora utmstning och
förpackningsraalerial för livsraedel enligt 30 och 31 §§ bör eraeUertid
livsraedelsslyrelsen ha rält alt i förekoraraande fall förbjuda viss typ av
transportraedel sora visat sig olämpligt (32 § iredje stycket).

3.9.3
Remissyttrandena

Beträffande
förslaget i 26 § om hanleringsföreskrifler ra. ra. understryker statens
bakteriologiska laboratorium betydelsen av de frågor som rör processkonttollen,
t. ex. viklen av all ell livsraedel inle befinner sig längre än nödvändigt vid
vissa teraperalurinlervaller och alt redskap byts med jämna mellanram.
Laboratoriet framhåller vidare att den hygieniskt viktigaste principen vid
beredning av livsmedel är all produkterna i alla faser hålls vid vissa
temperaturer. Föreskrifter i dessa hän-

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:61 116

seenden
är därför befogade också när det gäller produktionsprocesser, eftersom teknisk
processkonlroll i princip är mera betydelsefull än stickprovskontroll av färdigvara.

Hälsovårdsnämnderna
i Nacka, Norrtälje, Solna och Sundbyberg anser alt annan Uvsraedelsrayndighel
bör kunna raeddela interimistiskt förbud mot saluhåUande enligt 26 § andra
stycket i avvaktan på livsmedelsstyrelsens beslut.

I
vissa remissyttranden kommenteras förslagen till hanleringsföreskrifler i
tiUärapningskungörelsen.

Kommitténs
förslag i 27 § om förvaring av andra varor tiUsararaans med livsmedel har mött
kritik i reraissylttandena. Kommerskollegium anser alt bestämmelsen är för
kategorisk och hindrar förpackning i modema material, t. ex. plast som bara
kan avge spår av plastkomponent. Liknande åsikt har länsveterinären i Jämtlands
län. SJ påpekar att bestämmelsen kommer alt medföra stora svårigheter för
järnvägens del, eftersom det många gånger är svårt alt avgöra vilka varor som
kan antas tUlföra livsmedel fräraraande ämne etc. För sådana varor som avses i
paragrafens andra stycke kan det bli omöjligt för ttansportören att hindra ett
sammanförande, om inte förpackningarna försetts med upplysande text. Atl
transportera livsmedel i särskilda vagnar och förvara styckegods i särskUda
magasin skuUe medföra bl. a. omfattande investeringar och ökade
personalkostnader. En lösning kan vara atl avsändaren disponerar särskUda
vagnar och svarar för alt livsraedel inte samraanförs. Genom en ändaraålsenlig
eraballering av brandfarliga välskor, giftiga och frätande varor borde det
eraeUertid vara raöjligt all i stor utsträckning rainska riskerna för påverkan
vid sainraanföring av livsraedel och nämnda varaslag.

Även
lantbruksförbundet och RLF, handelskammaren i Sundsvall samt MC anser att
bestämmelsen i andra stycket är alllför kategorisk. Bestämmelsen borde
begränsas till all avse lokal eller utrymme där livsmedel saluhåUs tUl
allraänhelen.

Förbuden
i 28 § bör enligt generaltullstyrelsen inle gälla utryraraen, där varor
förvaras tUlfälligt under transport, såsora tullpackhus och gods-terrainaler.
Förbudet raot all förvara eller använda gifter i eller i direkt anslutning tUl
Uvsraedelslokaler bör enligt giftnämnden detaljregleras vid behov av den
centrala livsraedelsrayndigheten efler sararåd med gifl-näranden och raed
hänsyn till praktiskt förekoraraande risker och produkter.

Svenska
teknologföreningen. Lantbruksförbundet och RLF saral MC hävdar alt
förvaringsförbudel såvitt avser livsraedelslUlsatser omöjliggör
produktutvecklingen i full teknisk skala, eftersom tillsatser som ännu inte
godkänts kan behöva provas härvid. Giftnämnden släUer sig frågande lill
förvaringsförbudel som gäller främmande ämne. Begränsningar enligt 12 §
livsraedelssladgan lorde enligt nämnden rimligen inte kora-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 117

ma
alt beslutas annat än för produkter som vid avsedd användning kan ge upphov tUl
rester på ätiiga växtdelar. Risken för skadlig påverkan på livsmedel
sammanhänger också med om förpackning brutits för användning eller om sluten
originalförpackning lagerhålls för överlåtelse.

Länsstyrelsen
i Kronobergs län påpekar atl konsekvensen av förbuden i 28 § blir all
försäljning av t. ex. bekärapningsraedel i de stora vara-husen inle tiUåts om
inle omfattande ombyggnadsarbeten genoraförs. Länsveterinären i Stockholms län
anför all en följd av förvaringsförbudel blir all disk- och rengöringsmedel
bör godkännas av livsmedelsstyrelsen för att få förvaras i livsmedelslokal.
Skånes handelskammare understryker kraftigt viklen av alt undanlag görs från
ifrågavarande förbud.

LSK:s
förslag i 29 § om beskaffenheten av vallen tillstyrks av länsläkaren och
länsveterinären i Värmlands län. Statens bakteriologiska laboratorium anser
del olyckligt om två syslera skulle användas i samraa lokal eftersom förväxling
då lätt kan ske. Industriförbundet, Arbetsgivareföreningen, kommerskollegium
och Skånes handelskammare utgår från alt användning av klorerat vatten skall
vara tillåten. De anser det vidare viktigt att bestäraraelsen inte hindrar den
bl. a. av miljövårdsskäl viktiga återanvändningen av vatten. Länsveterinären i
Stockholms län anser att 29 § kan bli svår alt efterleva ulan allvarliga
svårigheter för livsmedelshanteringen, eflersora det finns stora områden raed
så dålig vattenkvalitet att vattnet temporärt betecknas som otjänligt utan att
fördenskull allvarliga sjukdomar inträffar. För dessa fall måste del finnas
dispensmöjligheler utöver dera sora LSK föreslår. Enligt länsstyrelsen i
Stockholms län bör annan Uvsraedelsrayndighel än livsraedelsslyrelsen få
raeddela tUlstånd enligt 29 § för användning av annat vallen än dricksvatten.
Vatten av dricksvallenkvalitel finns ju ofta inte all tillgå. Liknande synpunkter
anför länsstyrelsen i Gävleborgs län och länsläkaren i Stockholms län.
Länsstyrelserna i Malmöhus och Jämtlands län samt länsveterinärerna i
Kronobergs, Skaraborgs och Jämtlands län menar att den centrala
livsraedelsrayndigheten bör få befogenhet att raeddela undanlag för rajölkrum
och diskningsulrymrae under en övergångstid med hänsyn tUl att
vattenförhåUandena på lantgårdar fortfarande i stor utsträckning inle är
tillfredsställande.

Statens
maskinprovningar hävdar atl obligatorisk typprovning av livsmedelsindustrins
raaskiner bör införas på gmnd av konstruktionens betydelse för möjUgheterna
atl rengöra maskiner. Även länsstyrelsen i Malmöhus län ansluter sig till atl
lypprovning bör förekomma.

Institutet
för storhushållens rationalisering föreslår provning av utrustning för
storhushållen.

Även
Veterinärförbundet och hälsovårdsnämnden i Göteborg anser att godkännande av
maskiner m. ra. som används vid hantering av livsmedel bör ske i någon form.
Sådan prövning bör utföras under prak-

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:61 118

tiska
förhållanden. Liknande uppfattning har länsveterinärerna i Uppsala och
Kronobergs saral Göteborgs och Bohus län.

Flertalet
reraissinstanser sora yttrat sig över förslagel i 31 § ora beskaffenheten av
förpackningar tUlstyrker förslaget.

Socialstyrelsen
frågar vem sora skall bedöraa ora ell visst raaterial kan antas vara skadligt
eller inte. Man kan knappast kräva att den enskUde handlaren skall vara insatt
i varje särskild livsraedelsreaklion raot etl förpackningsmaterial.

Köpmannaförbundet
påpekar atl en följd av LSK:s ställningstagande kan bli all raan får en
övergång från den skyddande trågförpackningen liU nälpåse, vUkel är till
nackdel för konsuraenlen. Så anser även Svenska importföreningen för färsk
frukt.

I
stället för atl livsmedelsslyrelsen skall få förklara alt visst material inte
får användas lill förpackning bör enligt statens institut för folkhälsan
styrelsen vid behov utfärda godkännande av förpackningsraalerial.

Länsveterinären i
Stockholms län menar att bestäramelsen i andra styckel även bör gälla
förpackningens utformning.

LSK:s förslag i 32 § ora
hygieniska krav vid livsraedelslransporler tillstyrks av Industriförbundet och
Arbetsgivareföreningen. De är ense raed kommittén ora all transporter av
livsraedel bör ske i läckta bUar liksora atl varor, sora skall förvaras i kyla,
också bör transporteras i kyla. Dispenser bör dock läranas för de transporter
av rajölk, köttvaror ra. m., som utförs i Norrland genom den reguljära
busstrafiken, och för raycket korta transporter, t. ex. transport av en
djurkropp liU charkuleri-fabrik eller slyckningscenlral. Liknande synpunkter
anförs av länsstyrelsen i Kronobergs län. Svenska fiskhandelsförbundet anser
förslagel praktiskt och realistiskt.

Lantbruksförbundet
och RLF anser all transport av leveranlörsrajölk till raejeri inte bör
orafallas av ifrågavarande bestäraraelser.

Svenska
fiskares riksförbund kritiserar förslaget sora koraraer all raedföra stora
kostnadsökningar för transportörer av färsk fisk. Distribution och därraed konsumtion
av fisk häramas, vilket motverkar de statliga stödåtgärderna för förbättring av
fisket. Hälsovårdsnämnden i Norrtälje befarar atl del blir synnerligen svårt
atl inom skärgårdskoraraunerna uppfylla fordringarna enligt 32 §.

I
fråga ora saraförvaring i transportraedel uttalar generaltuUstyrelsen all denna
besläramelse bör gälla också ulan hinder av 27 §. Liknande uppfattning har SJ
och Stockholms handelskammare.

Stockholms
handelskammare avstyrker ell system raed obligatoriskt godkännande av fordon för
livsraedelslransporler och raenar alt företagen bör få avgöra vilka
anordningar sora fordras för atl stadgans krav skall anses uppfyllda. Det
behövs vidare en övergångstid på minst tre år innan de nya bestäraraelserna
träder i krafl. Hälsovårdsnämnden i Gävle befarar all livsraedelsdistributörer
får besvär atl uppfylla transporlbe-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:61 119

stäraraelsernas
stränga krav. Från livsraedelshygienisk synpunkt hälsar nämnden emellertid
förslagel raed tillfredsslällelse.

3.10
Livsmedelslokaler

3.10.1
Gällande bestämmeber

De
regler som f. n. gäller för Uvsmedelslokaler finns i 811 §§ 1951 års stadga.
Begreppet livsmedelslokal definieras inle ulan del anges endasl vilka lokaler
bestämmelserna är tillämpliga på. Bestämmelserna gäller a) lokaler för framställning
eller beredning av livsraedel avsedda lill försäljning eller servering ål
allraänhelen, b) lokaler för sådan servering och c) lokaler för försäljning,
förpackning eller förvaring av vissa följande livsmedel som är avsedda alt
säljas eller serveras ål allraänhelen, näraligen köttvaror, färsk fisk,
skaldjur, ägg, rajölkprodukler, raargarinvaror, glass, bröd och annat bakverk
särat färdiglagad raal. TiU Uvsraedelslokaler räknas också olika biutrymmen
såsora lagerrura, oraklädningsmra saral tvätt- och diskrura. Dessutom skall
fast raen inle flyttbar kiosk räknas sora livsraedelslokal. Undantag från
bestäraraelserna ora livsraedelslokal gäller i fråga ora ladugård samt
beträffande sådan försäljnings- eller förvaringslokal där enbart förpackade livsraedel
säljs eller förvaras, om förpackningen lämnar livsmedlen nödigt skydd mot
förorening, fukt och annan påverkan (8 §).

Den
som ämnar inrätta en livsmedelslokal kan av hälsovårdsnämnden få ell s. k.
förhandsbesked om framlida godkännande av lokalen. Dessutom kan byggnadsnämnden
före meddelande av byggnadslov inhämta hälsovårdsnämndens yttrande om den
planerade lokalens lämplighet (9 § 1 mom.). Lokalens innehavare skall anmäla
lill hälsovårdsnäranden när lokalen är färdig all användas (9 § 2 raom.).
Lokalen får dock inle tas i bmk förrän hälsovårdsnäranden efler
färdigställandel utfärdat bevis all lokalen godkänts (9 § 3 mora.). Innan
sådant bevis meddelas i fråga ora slakteri eller lUlverkningslokal för kött-,
fisk- eller raargarinvaror eller glass skall hälsovårdsnäranden inhärata
yttrande av Ijänsleveterinär. När det gäller raejeri skall före närandens
godkännande veterinärslyrelsens yttrande inhäralas (9 § 4 mom.). SärskUl godkännande
av hälsovårdsnärand behövs inte i fråga ora slakteri eller charkuterifabriker,
som ställts under veterinärslyrelsens kontroll. Godkännande behövs inle heller
beträffande lokal för servering endasl av läskedrycker, saft och bakverk.
Innehavaren av sådan lokal skall bara göra anraälan till hälsovårdsnäranden all
den lagils i anspråk för angivna verksamhet (9 § 6 mom.).

Hälsovårdsnäranden
kan ålerkaUa godkännande ora rörelsen i livsmedelslokalen utvidgats eller
lokalens underhåll blivit väsentligt efter-

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 120

satt,
inte längre fyller föreskrivna krav för lokalen eUer synnerUga skäl till
återkallelse eljest finns. Godkännandet förfaller automatiskt, om lokalen
byggs ora eUer eljest väsentiigt förändras eller används till annat ändaraål
än för vUket den godkänts (9 § 3 mora. andra och Iredje styckena).

Vid
överlåtelse av rörelse som bedrivs i livsmedelslokal har den sora ämnar överta
rörelsen rätt all få förhandsbesked av hälsovårdsnäranden ora hinder kan möta
atl använda livsraedelslokalen i befintligt skick eller om ändringar behövs.
Den som överlåtit rörelsen skaU inom fjorton dagar anmäla överlåtelsen tUl
hälsovårdsnäranden (9 § 1 mom. tredje stycket och 5 mom.).

Livsmedelslokal
skall vara lämplig för sill ändamål, fylla skäliga hygieniska krav och vara
tillräckligt rymlig och ljus. Vidare måste finnas erforderliga lager- och
biutrymmen samt lärapliga anordningar för luftväxling och för kylning av
livsraedlen. Lokalen skaU också ha lätt tillgång tUl vatten och ora så behövs
anordning för varmvattenbered-ning. Den skall fylla vissa krav i fråga om
sanitära och andra hygieniska förhåUanden. Serverings-, försäljnings- eller
förvaringslokal på landsbygden kan godkännas av hälsovårdsnämnden, även ora
lokalen inte tUl aUa delar uppfyller nu angivna föreskrifter. Samraa lättnad
finns i fråga om kiosk i stad och på landet (10 §).

Livsmedelsstadgan
innehåller vidare vissa föreskrifter ora underhåll av Uvsraedelslokaler och
deras utrustning saral ora daglig rengöring av golv och redskap i
livsraedelslokal dit allraänhelen bar tillträde (11 §).

I
1952 års norraallivsraedelsordning finns elt storl antal delaljföreskrifter
ora inredning och utrustning av olika slags Uvsraedelslokaler. Beskaffenheten
av raejerUokaler regleras i 1936 års raejeristadga saral av offentliga slakthus
och kontrollslakterier i 1968 års köllbesiktnings-kungörelse. Vidare har
raedicinal- och velerinärslyrelserna år 1962 raeddelat råd och anvisningar ora
beskaffenhet och skötsel av kiosker saral velerinärslyrelsen ensara år 1967
raeddelat vissa aUmänna riktUnjer för anordnande och inredning av
livsmedelslokaler.

3.10.2
Livsmedelsstadgekommittén

LSK
anser all gäUande bestämmelser om Uvsmedelslokaler behöver utvidgas och
skärpas. Bl. a. bör av hygieniska skäl reglerna göras tiU-lämpUga också på
andra lokaler än dera sora f. n. anges i 8 § 1951 års stadga.

Nuvarande
undantag från bestäraraelserna begränsas lUl lokaler för tillverkning,
servering och försäljning av sådana livsraedel som är avsedda enbart för
allmänheten. Denna inskränkning innebär att föreskrifterna ora livsmedelslokal
inle gäller personalmatsalar vid industrier eller mållidslokaler i skolor,
sjukhus, ålderdorashera, barnhera och därraed jämförliga inrättningar. Enligt
LSK har

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:61 121

framförallt
från sådana serveringar rapporterats matförgiftningar till hälsovårdsmyndigheterna.
Personalraalsalarna vid olika företag är dessutom också i viss omfattning
öppna för andra än de anställda. LSK anser därför övertygande skäl tala för atl
inle längre begränsa föreskrifterna ora Uvsraedelslokaler till enbart sådana
där livsraedel tillverkas, sei-veras eller säljs bara tUl allraänhelen.
Beträffande undantaget för försäljningslokaler raed endasl förpackade
livsmedel har enligt LSK stor osäkerhet korarait atl råda om där förekoraraande
förpackningar verkligen alltid lämnar livsraedlen "nödigt skydd" mot
förorening, fukt eller annan raenlig påverkan. Dessutora är sådana lokaler,
sora på grand av ifrågavarande undanlag inle behöver godkännas, ibland mycket
primitiva och bristfälligt utrastade. I vissa sådana lokaler säljs ofta även
oförpackade varor sora potatis, rotfrukter, bloraraor och andra produkter.
Denna ordning innebär enligt LSK hygieniska risker. Även begränsningen av
föreskrifterna till livsmedelslokaler raed ell visst vara-sortiment har enligt
LSK fått hygieniska nackdelar. Därigenom kan i icke godkända lokaler få säljas
så ömtåliga varor sora viss djupfryst, saltad eller rökt fisk, äggpulver och
andra äggprodukter.

LSK föreslår därför att
föreskrifterna ora beskaffenhet och godkännande av livsmedelslokal i princip
skall gälla samtliga livsmedelslokaler. Begreppet livsmedelslokal definierar
LSK som varje i byggnad inrymd lokal och annat särskUl utrymme, sora
huvudsakligen avses för stadigvarande hantering av livsmedel (33 § första
stycket). Enligt förslaget till 6 § skall livsraedelssladgan dock inle gälla
enskilt hushåll. Begreppet byggnad bör ha den vidsträckta innebörd som följer
av rättspraxis enligt byggnadslagstiftningen. Att lokal "huvudsakligen
avses för stadigvarande hantering av livsmedel" innebär atl det väsentliga
syftet skall vara alt där i första hand fortlöpande bedriva sådan hantering.
Under begreppet faller sålunda inle lokaler, där saluhållande eller
demonstration av livsraedel sker mera tillfälligt som i utställningslokaler
och vid mässor. Vidare kan inle en järnvägsslalionsbyggnad betraktas som
livsmedelslokal bara för all där förekoramer viss försäljning av exempelvis
varra korv eller glass från vagnar o. d. Inle heller den handel med livsmedel,
som i ökande utsträckning sker i bensinstationer, ger anledning till all räkna
dessa sora Uvsraedelslokaler. Endasl då sådan handel bedrivs inora
stationsbyggnader i elt avskilt utrymme, avsett huvudsakligen för detla
ändaraål, bör bestäraraelserna ora Uvsraedelslokaler bli tillärapliga. LSK
erinrar ora all den livsmedelshandel som sker på andra ställen än i reguljära
Uvsraedelslokaler, t. ex. utomhus eller från automater, flyttbara kiosker och
vagnar eller vid tillfälliga raässor, föreslås bli reglerad genora elt
särskilt tUlståndsförfarande. Atl ordet lokal korapletlerals raed uttrycket
"annat särskilt utryrame" avsett för livsraedelshanlering föranleds
enligt LSK bl. a. av all livsraedelsavdelningar och serveringar i varuhus och
liknande större

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 122

försäljningslokaler
numera ofta inte är skilda från andra varuavdel-ningar med särskUda väggar. I
stället förekoraraer då bara flyttbara hyllor eller något slags luflridå. Man
kan därför knappast beteckna sådana raera öppna ulrymraen som lokaler men
föreskrifterna öm livsmedelslokal raåste uppenbarligen ändå bli tUlämpliga
där. Begreppet livsmedelslokal avses även omfatta lUl lokalen hörande
"ulryrarae sora brukas i saraband raed livsraedelshanteringen eller eljest
kan vara av hygienisk betydelse för denna". Därmed avses i första hand de
i 8 § 1951 års stadga nämnda lager-, oraklädnings-, tvätt- och diskruramen. I
praktiken har raan eraeUertid varit tveksara ora lill dessa s. k. b i u l-r y
ra ra e n också kan räknas personalrura där de anställda under rast kan äta
medhavd raal, läsa tidningar, röka ra. ra. Sådana utrymmen kan enligt LSK ha
betydelse för hygienen i de reguljära livsraedelslokalerna, eflersora
personalen vanligen beger sig direkt från dessa personalrura lUl sitt arbete.
Sararaa gäller i fråga om toalettrum. En SärskUd hygienisk standard anses
nödvändig för sådana utryraraen och därav beror förslagel all raed
livsraedelslokal skall avses också ulryrarae sora eljest kan vara av hygienisk
betydelse för livsraedelshanteringen.

Under
LSK:s utredning har från olika håll föreslagils atl livsraedelssladgan skall
tUlärapas också på ladugårdar. LSK anser eraeUertid alt förhållandena i en
ladugård och dess beskaffenhet i första hand är en djurhygienisk fråga och
ladugård bör därför inte anses sora livsmedelslokal. Hälsovårdsstadgans
bestämmelser i 60 och 61 §§ om ladugårdar torde vara tillfyllest också från
livsmedelshygienisk synpunkt. Eftersom mjölken redan hos djurägaren undergår en
första behandling oftast i särskilda ra j ö 1 k r u ra sora är sammanbyggda med
ladugården anser LSK all föreskrifterna om livsraedelslokal skall gälla också
mjölkmramen (33 § andra styckel). Av LSK:s tidigare refererade stäUningstaganden
i fråga ora spannraål följer vidare all s p a n n ra å I s-ra a g a s i n och
andra lagerutrymmen för säden inte faller under LSK:s definition på
livsraedelslokal.

Redan
i saraband raed lillkorasten av 1951 års stadga uttrycktes önskemål att
bestämmelserna om livsmedelslokal skulle gälla också fartyg, tåg och flygplan.
Så blev emellertid inte fallet. Frågan aktualiserades på nytt genom en motion
vid 1965 års riksdag (1965: II:
15) med förslag till
livsmedelskontroll på båtar i internordisk ttafik. Vid riksdagsbehandlingen
framkom alt allvarliga livsmedelshygieniska brister fanns på en del passagerarfartyg
som trafikerade svenska hamnar men också på tågens restaurangvagnar. Ärendet
överlämnades lUl LSK (2 LU 1965: 23, rskr 1965: 91). Under LSK:s uttedning har
de hälsovårdande myndigheterna kritiserat de livsraedelshygieniska
förhållandena inte bara på färjor och andra passagerarfartyg särat i järnvägens
restaurang- och kafévagnar ulan också på serveringar i flygplan och bussar.
Dessutom har tydUgt framgått all allmänheten ofta reagerar mot hygie-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 123

nen
i serveringslokalerna på de allraänna koramunikalionsmedlen. En bidragande
orsak härtill är all föreskrifterna ora Uvsmedelslokaler inte kan tUlärapas på
dessa utryraraen och alt offentlig kontroll av dera förekoraraer i alllför Uten
utsträckning. LSK finner därför starkt fog för alt jämstäUa ifrågavarande
"rörliga" livsmedelslokaler med motsvarande lokaler i byggnad och
föreslår alt livsmedelsslyrelsen får räll förordna atl föreskrift om
Uvsmedelslokal skall gälla sådant ulryrarae i fartyg, järnvägsvagn och
luftfartyg saral i motorfordon och därtUl kopplat fordon, där
Uvsmedelshantering bedrivs (33 § Iredje stycket). Vid tiUärapning härav raåste
livsmedelsstyrelsen givelvis ta hänsyn till de praktiska förutsättningarna att
nå en lillfredsslällande livsmedelshygien. När det gäller serverings- och
köksulryramen i större fartyg anser LSK dessa förutsättningar vara lika goda
som i fråga om motsvarande lokaler i byggnad. Större svårigheter kan eraeUertid
raöta beträffande reslaurang-och kafévagnar på tåg och pentryn i flygplan. LSK
föreslår därför i till-lärapningskungörelsen att bestäramelserna om
livsraedelslokal i tiUärap-liga delar skall gälla bara sådana utryraraen där
livsraedel bereds, serveras eUer försäljes. Föreskrifterna om livsraedelslokal
skall enligt LSK:s förslag tUl lUlärapningskungörelse också kunna tiUärapas på
de utrymmen i fiskefartyg där fisk och skaldjur undergår en första beredning.
Hälsovårdsmyndigheterna har nämligen länge krävt att fiskefartygen skall ha
tillgång lUl vatten av bakteriologiskt och hygieniskt tillfredsställande
beskaffenhet. Däreraot föreslår LSK inle alt livsraedelsslyrelsen ännu skall få
befogenhet all järaslälla ulrymraen i raotorfordon och släpfordon raed
Uvsraedelslokaler.

LSK:s
förslag löser inte frågan ora kontroll av själva livsraedelshanteringen vid
inlernalionell trafik. Det är ändå etl avsevärt framsteg atl regler nu kan
gälla för ifrågavarande lokalers beskaffenhet. Fortiöpande kontroll kan
dessutora ske då fartyg eller flygplan befinner sig vid svensk baran resp.
flygplats och så länge en järnvägsvagn med restauration befinner sig inom
Sverige.

Vad gäller frågan om den
närmare beskaffenheten av livsmedelslokal har LSK behandlat frågan i vilken
form och av vUken myndighet föreskrifter därom bör raeddelas. Hittills har
föreskrifterna huvudsakUgen funnits i livsmedelssladgan och
norraaUivsraedelsordningen. LSK erinrar om alt man alltsedan tUlkomsten av
1959 års byggnadsstadga strävat efter all utmönstra byggnadslekniska
bestäraraelser ur andra specialförfatlningar och i stället föra över dera tUl
byggnadslagstiftningen. Så har skell exempelvis i saraband raed 1962 års brandlagstiftning
och 1966 års hotellförordning. Genom 76 § byggnadsstadgan har statens planverk
befogenhet meddela närmare föreskrifter bl. a. om konstruktion och utförande i
övrigl av byggnader och andra anordningar. Denna befogenhet innebär att
planverket kan meddela lUlämp-ningsföreskrifter i frågor som regleras av
författning också utanför

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:61 124

byggnadslagstiftningens
område, t. ex. grundläggande krav på en byggnad ur hygienisk synpunkt (prop.
1959:168 s. 270, prop. 1967:81 s. 18 20). A andra sidan frarahålls i
förarbetena atl, ora rätten all raeddela sådana föreskrifter författningsenligt
tillkomraer annan myndighet, planverket uppenbarligen inte skall raeddela egna
bestäraraelser. En följd av angivna principer kan enligt LSK bli att planverket
skaU meddela saratliga delaljföreskrifter ora livsmedelslokaler. I och för sig
kan delta synas fördelaktigt. Emellertid uppstår problem ifall bestämmelserna om
sådana lokaler enligt LSK:s förslag skall tUlärapas också på raotsvarande
utrymmen i fartyg, låg, flygplan och motorfordon. Det synes sålunda uteslutet
alt planverket också föreskriver hur dessa komraunikationsraedel skall vara
beskaffade. Rätten därtill bör naturiigen i stället ankorama på vederbörande
fackmyndighet, näraligen sjöfartsslyrelsen, statens vägverk och statens
järnvägar, luftfartsverket och statens trafiksäkerhetsverk. En följd av
principen att inora byggnadslagstiftningen sammanföra alla bestämraelser ora
byggnader vore enligt LSK då att nämnda myndigheter, sora en komplettering tUl
resp. lagstiftning, var och en inom sitt område raeddelar delaljföreskrifter av
både teknisk och hygienisk natur för koraraunikalionsraedlens Uvsraedelslokaler.
Konsekvensen härav skulle eraeUertid i sin lur bli alt strävandena att samla
alla bestämmelser på ell sakområde inom sararaa författnings- komplex
resulterar i alt regleringen på ett annat oraråde, näraligen
livs-raedelshygienens, splittras upp på fera helt skilda lagstiftningar. En sådan
utveckling finner LSK inte tillrådlig, eftersom den i hög grad koramer att
försvåra arbetet alt få enhetliga regler på livsraedelsorarådel. LSK föreslår
därför i 34 § livsraedelssladgan sora raotsvarighet till 10 § 1951 års stadga
en allmän bestäraraelse ora hur en livsmedelslokal i hygieniskt hänseende
skall vara beskaffad och skötas samt atl livsraedelsslyrelsen får befogenhet
raeddela tillämpningsföreskrifter om den rent hygieniska beskaffenheten och
skötseln av sådana lokaler saral deras inredning och utrustning (35 § första
styckel). Dessutom föreslås att statens planverk, sjöfartsslyrelsen, statens
vägverk och statens järnvägar, luftfartsverket och statens Irafiksäkerhetsverk
får meddela föreskrifter ora själva inrättandet av livsmedelslokaler i resp.
byggnad, fartyg, järnvägsvagn, luftfartyg och motorfordon (35 § andra och
iredje styckena). Förslaget innebär också all angivna myndigheter skall
sararåda med livsmedelsslyrelsen innan föreskrifter raeddelas. LSK är
raedvelen ora att också denna ordning medför en splittring på olika
författningar av bestämmelser som rör livsmedelslokaler. Så är emellertid
oundvikligt vilket annat syslem man än väljer. Nackdelarna av splittringen
blir dock från livsmedelssynpunkt raindre enligt LSK:s förslag än ora
principerna för byggnadslagstiftningen och konsekvenserna därav skulle följas.

Beträffande inrättande
av livsmedelslokal gäller enligt 54 § byggnadsstadgan all byggnadslov som
regel krävs för varje

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:61 125

slags
nybyggnad. I fråga om livsraedelslokal finns dessutora enligt 9 § 1 mom.
livsmedelsstadgan möjUghet för den som skall inrätta lokalen att av
hälsovårdsnäranden få elt förhandsbesked ora fraratida godkännande.
Byggnadsnämnden har inle någon absolut skyldighet att inhärala
hälsovårdsnämndens ylttande över en ansökan om byggnadslov för en
livsraedelslokal. Systemet med förhandsbesked syftar lill atl hälsovårdsnäranderna,
redan iiman en livsmedelslokal börjar byggas, skall få raöjlighet att påverka
lokalens utformning så alt den i färdigt skick motsvarar livsmedelshygienens
krav. Enligt LSK har del emeUertid ofta hänt att företagama inle utnyttjar
denna möjlighet. Inte heller begär byggnadsnämnderna alltid yttrande från
hälsovårdsnämnd ora en planerad lokals lämpUghet ur livsmedelssynpunkt. När så
sker är ritningar och andra handlingar många gånger ofullständiga. Del är
därför inle ovanligt alt en livsmedelslokal färdigställs ulan atl
hälsovårdsnämnden annat än mycket ofuUständigt kunnat bedöraa lokalens
livsraedelshygieniska beskaffenhet eller inte ens känner till lokalen. När
nämnden skall godkänna lokalen i färdigt skick, kan det visa sig att mer eller
mindre omfattande ändringsarbeten blir nödvändiga för alt få lokalen godtagbar
från livsmedelshygienisk synpunkt. Sådana ändringar är ofta tekniskt svåra alt
ulföra på etl så sent stadium och drar vanUgen betydande kostnader. Med hänsyn
till angivna omständigheter föreslår LSK att den hygieniska
förhandsgranskningen av livsmedelslokaler görs obligatorisk och att systemet
härför benärans förhandsprövning. Byggnadsnämnderna skall bli skyldiga atl
alllid föranstalta om sådan prövning genora livsmedelsmyndigheterna.
Byggnadslov får inte meddelas förrän vederbörande livsmedelsmyndighet efter förhandsprövning
av ritningar och andra handlingar tUlstyrkt att lokalen inrättas. Besläramelser
därora bör finnas i byggnadsstadgan. För atl systemet skall kunna tiUärapas på
aUa slags Uvsraedelslokaler bör byggnadsstadgan ändras så att byggnadslov krävs
också för sådan lokal på vissa icke planlagda områden, där byggnadslov för
andra lokaler inte behövs. LSK:s förslag berör 56, 57 och 65 §§
byggnadsstadgan.

I fråga om godkännande av
livsmedelslokal föreslår LSK atl lokalen inte får las i bruk, förrän den och
dess inredning färdigställts och därefter godkänts för sill ändamål av
Uvsraedelsrayndighel (36 § andra stycket). Bestämmelsen motsvarar närmast 9 § 3
mom. 1951 års stadga. Det är viktigt all ändamålet med lokalen noga preciseras
tUl exerapelvis tillverkning, beredning, försäljning och servering av särskilt
angivna slag av livsraedel. Vid godkännandet skall livsraedelsrayndigheten
också kunna föreskriva särskUda villkor för lokalens nyttjande. Därvid bör tas
sikte på faktorer som har väsentlig betydelse för att livsmedelshanteringen i
lokalen kan bedrivas på elt så hygieniskt sätt sora raöjligl. Bl. a. bör kunna
föreskrivas vilken utrustning som skall användas och ges andra anvisningar för
hanteringen, bestäraraelser ora per-

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 126

sonalens
korapelens, hälsokontroU av anställda, ra. ra. Godkännandet bör ankomma på den
myndighet som har de bästa förutsättningarna och resurserna för att bedöma
varje särskild typ av livsmedelslokal. Från denna utgångspunkt bör enligt LSK
styrelsen böra handlägga ärenden dels om lokaler, som är avsedda för en myckel
omfattande livsmedelshantering med avsättning av varor över hela landet, och
dels lokaler raed särskUt koraplicerad utrastning. I tUlärapningskungörelsen
föreslås därför atl livsmedelsslyrelsen skall godkänna lokal för tillverkning
av Uvsmedel där antingen mer än 100 anställda beräknas vara sysselsatta eller
tiUverkningen kan värderas lUl minst 5 railj. kr. om året. Alternativet med en
viss större årsomsättning har tiilkommil raed tanke på all den ökade
autoraalionen ger möjlighet atl driva omfattande industriell verksamhet med en
ofta relativt liten personalstyrka. Dessutom föreslår LSK alt
livsraedelsslyrelsen, i stället för veterinärstyrelsen, skall svara för
godkännande av aUa raejerier och slakterier. Övriga livsmedelslokaler bör
enligt LSK som hittiUs godkännas av hälsovårdsnämnden i orten. Därvid framhålls
emellertid alt vissa närander, särskUt i raindre korarauner på landsbygden,
inte fåll tillräckUga resurser för att kunna göra en tUlfredsstäUande
livsraedelshygienisk bedöraning av alla slags här ifrågakommande lokaler. Bl.
a. fordras beträffande lokaler där ömtåliga livsmedel hanleras, t. ex. kött,
fisk, glass, äggprodukter och färdiglagad mat, en prövning av sakkunniga raed
hygienisk, teknisk eUer annan högre fackulbUdning. Med tanke på risken för
smittspridning bör liknande krav på särskUd sakkunnigbedöraning gäUa i fråga
ora lokaler där tillverkning sker av livsraedel sora distribueras utanför den
egna kommunen eller där livsmedel huvudsakUgen tillhandahålls andra än
ortsbefolkningen, exempelvis i hotell, motell och pensionat med servering till
en större allmänhet. I den raån hälsovårdsnämnd inle har erforderlig sakkunskap
för en bedömning av sådana eller liknande lokaler föreslår LSK i
tUlärapningskungörelsen alt närandens beslut om godkännande efter förordnande av länsstyrelsen
skall underställas denna myndighets prövning
för att bli gällande.

Länsstyrelsen bör ha så
ingående kännedom om kvalifikationerna hos varje enskild hälsovårdsnämnd inom
sitt län att den kan avgöra för vilka kommuner och för vUka olika slags lokaler
som underställningsförfarandet behöver utnyttjas.

I fråga om sådana
utryraraen i järnvägsvagn och flygplan sora skall anses sora Uvsraedelslokaler
föreslås alt livsraedelsslyrelsen godkänner sådana lokaler. Beträffande fartyg
föreslås styrelsen godkänna Uvsmedelslokaler i sådana fartyg sora är
registreringspliktiga enligt 2 § sjölagen, dvs. har en bruttodräktighet av 20
regislerlon eller däröver. Mindre fartyg bör godkännas av hälsovårdsnäranden i
fartygets hemmahamn.

LSK:s förslag innebär
vidare alt det nuvarande undanlaget från krav på godkännande upphör i fråga om
lokaler där enbart läskedrycker, saft

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 127

och
bakverk serveras. EnUgt LSK kan livsmedelshanteringen i sådana
serveringslokaler innebära icke obetydliga sanitära risker.

I
likhet raed nuvarande ordning föreslår LSK viss anraälnings-skyldighet i fråga
ora Uvsraedelslokaler. En förutsättning för godkännande skall vara all
lokalens innehavare skriftligen lUl vederbörande Uvsraedelsrayndighel anraäler
all lokalen färdigställts eller när så beräknas ske (36 § Iredje stycket).
Anmälan skall alltså kunna göras även i förväg raen den innebär inle all
lokalen får godkännas eller las i bruk förrän den är helt färdigställd.

Vidare
skall livsraedelslokalens ägare och verksarahetens innehavare lill vederbörande
Uvsraedelsrayndighel anraäla, då orabyggnad eller annan väsentlig ändring
skall göras i lokalen eller dess inredning (37 §). En sådan ändring kräver inte
alltid byggnadslov. I sådana fall behövs inle heller förhandsprövning och
godkännande av livsmedelsmyndighet. Genom anmälan får myndigheten tillfälle
bedöma ora åtgärden är läraplig ur livsmedelshygienisk synpunkt.

LSK
avvisar ett förslag sora väckts ora all godkännande skall fordras vid
överlåtelse av verksarahet sora bedrivs i livsraedelslokal. Godkännande av
livsraedelslokal innebär ju inle begränsning lill alt viss person har tillstånd
all i lokalen bedriva Uvsmedelshantering ulan i stället att själva lokalen
godkänts. Ora nytt godkännande skulle fordras vid överlåtelse blev man i raånga
fall också tvungen slänga t. ex. en butik i avvaktan på livsraedelsrayndighets
beslut i saken. Å andra sidan frarahåller LSK all en överlåtelse av rörelsen är
ell passande tillfälle för livsraedelsmyndighelen alt närmare granska lokalen
för all avgöra om den fortfarande är lämplig för sill ändamål. Med hänsyn
härtill är det viktigt att behåUa den redan nu gällande skyldigheten atl anmäla
överlåtelse av rörelsen. För alt säkerställa atl anraälan verkligen sker föreslår
LSK anraälningsplikl i fråga ora överlåtelse för både överlåtaren och den nya
innehavaren (38 §).

I
likhet raed vad sora gäller enligt 9 § 3 raora. 1951 års stadga föreslår LSK
vissa regler för fall när etl godkännande av livsraedelslokal skall upphöra
all gälla. Alt så bör ske ora lokalen används lill annat ändamål än del för
vilket den blivit godkänd finner LSK naturligt. Godkännandet föreslås i så fall
automatiskt förfalla (39 §). All lokalen används lill annat ändamål syftar
inte bara på det fall då förelagaren helt övergår till alt tillverka eller
saluhåUa andra slags varor än som raedges enligt godkännandet utan också då han
bara delvis övergår lill annat varusorliraenl eller specialhanle-ring sora
uppenbarligen inte orafallas av godkännandet. Andra omständigheter som bör
motivera alt godkännandet inle längre skaU gälla måste enligt LSK överläranas
tUl livsraedelsrayndigheten alt bedöraa. Sora exerapel närans all en lokal inle
kan anses uppfylla föreskrivna krav till följd av en väsentlig utvidgning av
den däri bedrivna verksara-

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 128

helen.
Inte säUan bUr vissa butiker på gmnd av en ökad orasättning så belamrade med
varor alt lokalerna är mycket svåra att rengöra och atl hygienen också i andra
hänseenden blir väsentligt eftersatt. Andra exempel är bristande underhåll av
lokalen eller inredningen eller alt orabyggnad eller annan väsentlig ändring
skett ulan föreskriven anmälan till livsraedelsmyndighelen. Livsraedelsrayndigheten
föreslås därför få befogenhet återkalla godkännandet i berörda fall och ora
särskilda skäl eljest finns (39 §).

LSK
har inle ansett sig böra föreslå atl godkännande av en livsmedelslokal skall
kunna tidsbegränsas.

LSK
föreslår atl äldre godkännanden fortfarande skaU vara gUtiga. Erforderliga
ändringar av lokalerna får åsladkomraas genom förelägganden i vanlig ordning.

3.10.3
Remissyttrandena

Arbetarskyddsstyrelsen
och länsstyrelsen i Kopparbergs län är tillfredsställda med atl livsmedelssladgan
också skall gälla personalmatsalar vid industrier och andra förelag. LO
tillstyrker atl livsmedelslokal skall omfatta restauranger och övriga
näringsställen där mat tUlreds. Länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län,
Sveriges kioskägares riksförbund och Svenska häbovårdstjänstemannaförbundet
anser alt stadgan skall gälla alla livsmedelslokaler, oavsett om de är avsedda
för allraänhelen eUer inle.

Länsstyrelsen
i Gotlands län anser alt den föreslagna definitionen kan orsaka
tolkningssvårigheter. Utgör exerapelvis en soraraarrörelse såsom affär,
servering eller fast kiosk eller en servering eller fast kiosk på idrottsplats
en stadigvarande livsmedelshantering? Tolkningsproblemet hänför sig till ordet
stadigvarande. Enligt länsstyrelsen skulle formuleringen "som
huvudsakligen och regelbundet avses för hantering av livsmedel" ge en
tydligare innebörd. Länsstyrelsen i Malmöhus län raenar all raalservering,
pensionat o. d. sora är verksarama under del av året skall betraktas som
livsmedelslokal.

Köpmannaförbundet
och KF föreslår mol bakgrund av förslagel lUl 17 § alt med livsmedelslokal bör
avses varje i byggnad inrymd lokal eller del därav där hantering av icke
färdigförpackade livsmedel förekommer. Liknande uppfattning har
hälsovårdsnämnden i Västerås.

Hälsovårdsnämnden
i Norrtälje anser all de skärpta bestämmelserna om livsraedelslokal kan medföra
all livsmedlen blir dyrare och all affärer i skärgårdskommuner och glesbygd
raed mindre gott ekonomiskt underlag får stora svårigheter.

Av
stor betydelse är enligt Livsmedelsarbetareförbundet alt de s. k. biutrymmena
faUer under livsmedelsstadgan. Förbundet hoppas att biutrymmena nu kommer atl
upprustas, eflersora en standardhöjning inte

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 129

bara är en personalfråga ulan också raotiverad ur
livsmedelshygienisk synpunkt. Liknande uppfattning har länsveterinären i
Jämtlands län.

Länsstyrelsen
i Jönköpings län och kommerskollegium ifrågasätter huravida vallenverken bör
betraktas sora Uvsraedelslokaler.

Länsstyrelsen
och länsläkaren i Stockholms län ifrågasätter huruvida apotek skall anses som
livsmedelslokal. Länsveterinären i Göteborgs och Bohus län avstyrker förslagel
all apoteken skall betraktas sora livsraedelslokal.

Hälsovårdsnämnden i Nacka anser atl syslerabolagels
butiker bör undantas från stadgans krav på livsmedelslokaler.

Förslagel alt spannmålsraagasin inle bör anses sora
livsraedelslokal avstyrks av hälsovårdsnämnden i Nacka. Del är av stor vikt
all råvarorna förvaras hygieniskt tillfredsställande.

Flera reraissinstanser hälsar raed tillfredsslällelse alt
rajölkmra skall anses sora livsraedelslokal. Så gör länsveterinären i
Jönköpings län som erinrar om del allt vanligare bruket atl sarala och bevara
mjölken i fasta behållare i mjölkmramen. Länsstyrelsen i Jönköpings län föreslår
all viss standard föreskrivs för mjölkmra. Också länsstyrelsen i Malmöhus län
raenar all obligatoriskt rajölkrura i ladugård raed rajölkproduktion bör
föreskrivas. Ora sådan föreskrift av ekonoraiska skäl inte kan g'äUa alla
mjölkproducerande besättningar bör undanlag göras för besättning med visst
mindre antal rajölkkor. Hälsovårdsnämnderna i Stockholm, Gävle och Umeå är
också liUfredsslällda med LSK:s förslag.

Veterinärförbundet,
hälsovårdsnämnden i Örebro och länsveterinären i Uppsala län tvekar däremot ora
rajölkrura bör anses sora livsraedelslokal. Det är eraeUertid angelägel alt
livsraedelslagsliflningen anger vUka rainiraikrav sora ur livsraedelshygienisk
synpunkt skall ställas på lokaler för rajölkproduktion.

Lantbruksstyrelsen
anser inte koraraitténs förslag ändaraålsenligl. Del är i stället viktigare all
befintliga rajölkmra av äldre typ sköts ora-sorgsfuUt. Vid tillsynen därav kan
hälsovårdsnäranderna göra värdefulla insatser. Ora rajölken betraktas sora
råvara hos producenten, fyller de anvisningar för stallar med mjölkboskap och
tillhörande rajölkrura som velerinärslyrelsen raeddelat i anslutning lill
hälsovårdsstadgan rimliga krav i hygieniskt avseende. Eflersora rajölken inle
bör betraktas sora livsraedel förrän den intagits i raejeri, hör bestämraelserna
inle hemma i livsmedelslagstiflningen. Liknande uppfattningar har länsstyrelsen
i Kristianstads län och Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare
saral MC.

Länsstyrelsen
i Jämtlands län ifrågasätter ora de avsevärda praktiska ölägenheter sora
förslagel innebär inle ger anledning till alt hänföra leveranlörrajölk lill
livsmedel först när rajölken intagils i mejeri och godkänts för vidare
bearbetning till livsmedel. Samma uppfattning har Länt bruks förbundet och RLF.

5 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 61

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 130

Också veterinärstyrelsen hävdar all ifrågavarande
bestäraraelse får svårlösta praktiska följder, ora man för samtliga rajölkrura
generellt uppställer alla krav som stadgan och tillärapningskungörelsen anger
för livsraedelslokal. Andra stycket bör därför ulgå. Tredje stycket bör korapletteras
raed orden "till ladugård hörande mjölkrum", varigenom den centrala
myndigheten ges befogenhet alt ange i vilken utsträckning föreskrift om
livsraedelslokal skall gälla rajölkrararaen. Man raåste emeUertid samtidigt
reglera skyldigheten för djurägare alt anordna rajölkrura i anslulning lill
ladugård. Denna skyldighet bör eraeUertid inte regleras i livsraedelssladgan
ulan i hälsovårdsstadgan, som i sin tur bör kompletteras raed en föreskrift
atl mjölkmra skall finnas i ladugård, där rainst fem mjölkkor hålls.

Lantbrukshögskolan ifrågasätter riktigheten av all använda
ordet mjölkmm. Eftersom man ökar användningen av rörrajölkningsanlägg-ningar
och tanklagring föreslås atl uttrycket mjölkrum ersätts med mjölkförvaringsmra.
Liknande mening anförs av hälsovårdsnämnden i Linköping.

Hälsovårdsnämnden i Göteborg och länsläkaren i Örebro län
anser atl mjölkrum inte bör anses som livsmedelslokal.

Bygglagulredningen påpekar att uppförande av byggnader med
s. k. mjölkrum på oraråde raed endast utoraplansbestämraelser enligt 35 § andra
styckel byggnadsstadgan inte förutsätter byggnadslov och all dessa utrymmen
härigenom faller utanför den i 57 § byggnadsstadgan föreslagna konstmktionen.

Förslaget all bestäraraelserna ora livsmedelslokaler också
skall gälla utrymmen på bålar, låg och flygplan har uppraärksararaats i några
yttranden. Hälsovårdsnämnderna i Stockholm, Helsingborg och Borås saral
länsveterinären i Jämtlands län tillstyrker koramitléförslaget. Luftfartsverket
anser alt de föreslagna kraven på livsraedelslokal bara bör SläUas på
nykonslmerade flygplan.

Sjöfartsverket frarahåller att behovet av bestämmelser om
livsmedelslokal varierar raed olika sjöfarlygskalegorier.

Länsstyrelsen i Jämtlands län ställer sig positiv till
LSK:s förslag om livsraedelsulryrarae i fartyg, järnvägsvagn och motorfordon m.
m.

Svenska institutet för konserveringsforskning föreslår all
bestäraraelserna ora livsraedelslokal också bör gälla sådani ulryrarae i transportmedel
eller andra flyttbara enheter i vilka bedrivs livsmedelshantering. Härigenom
skulle också hästfordon och luflkuddefarkoster orafallas.

Sveriges fiskares riksförbund framhåller all förslagel
förutsätter myckel kostnadskrävande investeringar i fråga ora fiskefartyg,
vUka bör planeras i saraband raed nybeslällningar av sådana fartyg. Förbundet
anser också att det behövs en lång övergångslid.

Förslagel i 35 § all livsraedelsslyrelsen skall få meddela
närmare före-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 131

skrifter
ora skötseln av livsraedelslokal, dess inredning och utrustning har diskuterats
av några remissinstanser.

Enligt
arbetarskyddsstyrelsen måste inte bara den hygieniska och byggnadslekniska
beskaffenheten utan också arbetarskyddssynpunkter beaktas. Det kan finnas ell
motsatsförhållande raellan hygieniska krav och arbetarskyddskrav, t. ex.
beträffande rurasteraperalur, luftfuktighet, ventilation, golvbefäggning och
buUerdärapning.

Köpmannaförbundet
och KF föreslår all statens planverk "på uppdrag av" livsraedelsslyrelsen
skall få meddela föreskrifter om inrättande av livsmedelslokal, dess inredning
och hygieniska beskaffenhet. Livsraedelsslyrelsen bör lärana föreskrifter ora
den hygieniska skötseln av livsraedelslokal, dess inredning och utrustning. KF
föreslår all byggnadslov lämnas av byggnadsnämnden och atl godkännande av
livsraedelslokal för sill ändaraål lämnas av byggnadsnämnd efter besiktning av
byggnads- och hälsovårdsnämnd i förening.

Enligt
statens planverk bör byggnads- och livsraedelslagstiflning hållas åtskilda och
byggnadsbestäraraelser inle, såsom LSK föreslagit, införas i
tillärapningskungörelsen.

I
några reraissyltranden har fråga ora sararådsförfarandel i 35 § Iredje styckel
förordals alt föreskrifterna skall raeddelas "i", ej
"efler" samråd.

Sjöfartsverket
förordar all verket får raeddela lUlärapningsbestäm-raelser för fartyg i
sararåd raed den centrala livsraedelsrayndigheten.

Av
del stora antal remissinstanser som yttrat sig över förslagel i 36 § om
obligatorisk förhandsprövning, tillstyrker det helt övervägande antalet
reraissinstanser förslagel.

Veterinärstyrelsen
anser all förslagel innebär en förenklad och raera enhetlig handläggning av
byggnadslovsärenden. Länsstyrelsen i Kronobergs län och hälsovårdsnämnden i
EskUsluna är positiva i liknande avseenden.

Svenska
häbovårdstjänstemannaförbundet, hälsovårdsnämnderna i Helsingborg och
Jönköping, länsveterinärerna i Kronobergs och Jämtlands län saral
Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare uttrycker sin stora
tillfredsställelse med förslagel.

Länsveterinären
i Jönköpings län anser förslaget raycket välgrundat och angeläget.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län har ingen erinran mot förhandsprövning av den centrala
livsraedelsrayndigheten beträffande slakterier, raejerier och vissa andra
stora Uvsraedelsförelag. I övrigt bör prövningen i princip anförtros
hälsovårdsnämnden. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser det värdefullt raed en
obligatorisk förhandsprövning men avvisar tanken på all knyta prövningen till
byggnadslovsprövningen. De frågor sora hälsovårdsnärand har all pröva kan
endast lUl ringa del behandlas

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 132

vid
byggnadslovsprövningen. Liknande uppfattning har Svensk industriförening.

Hälsovårdsnämnden
i Stockholm anser det viktigt atl förhandsprövning gäller alla
livsmedelslokaler, oavsett ora de är avsedda för betjäning av allraänhelen
eller inle. Liknande mening har hälsovårdsnämnden i SundsvaU.

Fiskhandebförbundet
tillstyrker koramitléförslaget när det gäller större enheter för industriell
tillverkning, raen befarar atl del för vanliga fiskbuliker innebär elt onödigt
adrainistrativl förfarande.

Länsläkaren i Kronobergs
län förordar atl länsstyrelsens experter anlitas vid prövning av
livsmedelslokaler, såsom sker vid prövning av byggnadsärenden rörande skolor,
ålderdorashera och enskilda sjukhem. En teknisk, veterinärraedicinsk och
huraanmedicinsk förhandsgranskning bör ske. Länsläkaren i Gävleborgs län
förordar sararåd raellan den lokala och den regionala livsraedelsmyndighelen.

Länsläkaren i Älvsborgs
län anser alt ritningar och andra handlingar bör som etl led i
förhandsprövningen vid behov överläranas till länsveterinären eller annan
sakkunnig person på länsplanel för yttrande innan hälsovårdsnäranden beslutar
i frågan.

Länsveterinärerna
i Stockholms och Blekinge län betonar viklen av alt också statens och
landstingets Uvsraedelslokaler förhandsprövas.

EnUgl
socialstyrelsen bör möjlighet också öppnas för förhandsgodkännande av sådan
orabyggnad, sora inte fordrar byggnadslov.

Stockholms
handelskammare erinrar ora all förhandsprövningen tjänar näringslivels intresse
och anser all prövningen skall ingå sora ett regelmässigt led i handläggningen
av byggnadslovsärenden. Ä andra sidan finns del risk för all förfarandet
innebär onödig tidsutdräkt. Liknande uppfattning fraraförs av Skånes
handelskammare.

Bygglagutredningen är
negativt inställd till LSK:s förslag. Väl är det viktigt alt det genom en
noggrann prövning skapas bättre möjligheter alt få fram bra livsmedelslokaler,
men förslagel strider mol vedertagna principer i byggnadsstadgan och är
onödigt och olämpligt, eftersom byggnadsstadgan är föremål för översyn.
Prövning från hygienisk synpunkt kan göras av hälsovårdsnämnd och från
byggnadssynpunkt av byggnads-närand. Eflersora sararådsförfarandel redan är
reglerat behövs inle någon ändring av 56 och 57 §§ byggnadsstadgan. Däremot
måste förfarandet regleras i livsraedelssladgan. Innan föreläggande eller
förbud som avser åtgärder av byggnadsleknisk art meddelas bör byggnadsnämnd
beredas tillfälle all yttra sig. Liknande synpunkter fraraförs av Köpmannaförbundet
och KF, som härutöver anser att byggnadsärenden bör rerailleras till
Uvsmedelsmyndighel för yttrande innan byggnadslov raeddelas i de fall
lokalulforraning m. ra. inte klart orafallas av föreskrifter, råd och
anvisningar.

EnUgl
statens planverk är det angeläget atl handläggningen av bygg-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 133

nadslovsärenden koncentreras tUl byggnadsnämnd. Pågående
kommun-sararaanläggning väntas raedföra ökade resurser för byggnadsnäran-dema.

Sjöfartsverket anser all prövning av livsmedelslokaler på
fartyg bör ankomma på verket under samverkan av hygieniska experter.

TCO, sjöfartsverket, Fiskhandebförbundet och
hälsovårdsnämnden i SundsvaU har ej något all erinra mot förslagel i 36 § andra
styckel ora godkännande av livsraedelslokal.

Del är enligt hälsovårdsnämnden i Solna befogat alt
lokaler där rusdrycker saluhålls skall godkännas av hälsovårdsnämnd.

Länsstyreben i Stockholms län framhåller atl
övergångsbestämmelserna bör kompletteras med vad sora skall gälla för lokaler
på vilka 1951 års livsraedelsstadga inle gäller. Enligt länsstyrelsen bör för
dessa lokaler inle fordras ell godkännande enligt 36 § utan blott en skriftlig
anmälan till hälsovårdsnäranden.

Köpmannaförbundet och KF föreslår all ansvaret för
godkännande av lokaler läggs på byggnadsnärand raed erforderligt biträde av
representant för hälsovårdsnäranden.

Hälsovårdsnämnden i Malmö anser all del finns elt klart
saraband raellan utforraning och tillsyn av en livsraedelslokal. Della upphör
ora en rayndighel skall godkänna och en annan övervaka. Liknande raening har
länsläkaren i Norrbottens län.

Länsstyreben i Kristianstads län förordar atl
hälsovårdsnärand bör vara prövningsrayndighel. I fråga ora större anläggningar
bör råd inhämtas från länsveterinär och centralt ämbetsverk.

Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen samt
Kemikontoret anser alt godkännande av livsraedelslokal för större företag kan
ske genora direktkontakt mellan företaget och livsraedelsslyrelsen.

Länsstyrelsen i Kronobergs län erinrar om all i områden,
som varken är planlagda eller orafallas av uloraplansbesläramelser, vissa
byggnadsfrågor inle koramer att prövas av byggnadsnämnd, t. ex. i fråga ora
friluftsrestauranger, fjällhotell o. d.

Beträffande den föreslagna anraälningsskyldigheten i 37 §
erinrar socialstyrelsen ora all del vid nybyggnad bara fordras ansökan ora
byggnadslov medan det vid en orabyggnad, järaslälld raed en nybyggnad,
dessutora krävs anraälan till livsraedelsmyndighel. Della är onödigt omständligt
och del lorde vara tillräckligt all göra sådan anmälan i de fall då byggnadslov
för orabyggnad inte fordras. Syftet raed anraälan bör vidare anges i
bestäraraelsen. Köpmannaförbundet och KF anser atl sådan anraälan sora avses i
37 § bör göras lill byggnadsnäranden.

De remissinstanser sora yttrat sig över förslaget i 38 §
om anmälan av överlåtelse anför olika synpunkter på förslagel.

Länsstyrelsen i Gotlands län anser all anmälan bör ske
före överlåtelsen. Därigenora kan man förebygga all oförutsebara händelser in-

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 134

träffar för köpare av livsmedelslokaler. Samma uppfattning
har hälsovårdsnämnden i Norrtälje. Även enligt länsläkaren i Norrbottens län
och länsveterinären i Skaraborgs län bör anmälan ske före överlåtelsen.

Hälsovårdsnämnden i Norrköping kan tänka sig alt anraälan
sker senast samma dag sora överlåtelsen. Länsstyrelsen och länsveterinären i
Gävleborgs län raenar all anraälan bör göras i direkt saraband raed köpet.
Hälsovårdsnämnderna i Stockholm och Linköping ullalar alt anmälan om
överlåtelse bör ske snarast raöjligt, eraeUertid senast inora 14 dagar.
Riksförbundet gatukök och kiosknäring anser del vara raera ändaraålsenligl all
anraälningsskyldigheten läggs på den nye innehavaren. Sålunda anser
socialstyrelsen all del är olärapligl all låta skyldigheten att anordna
egenlUlsyn åvUa överlåtaren, eflersora han inte kan utöva denna raot den nye
innehavarens vilja.

Socialstyrelsen anser all bestäraraelsen i 39 § alt
godkännande av livsraedelslokal förfaller är olämpligt. Den bör därför inte
ingå i en ny livsmedelssladga. Elt gynnande beslut bör bara kunna upphävas
under vissa föratsättningar och i form av elt överklagbart beslut. Länsstyrelserna
i Stockholms och Älvsborgs län avstyrker också denna besläramelse.
Hälsovårdsnämnden i Malmö frarahåller all del bör göras klart om ett
godkännande förfaller även i fall då en livsmedelsrörelse upphör.

Återkallelse av godkännande bör enligt socialstyrelsen
inte få ske ulan vägande skäl. Gällande bestämraelser fungerar lillfredsslällande
och bör oförändrade överföras lill den nya stadgan. Det bör eraeUertid anges
vilken rayndighel sora får återkalla etl godkännande.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser däreraot atl
Uvsraedelsrayndighel bör få ompröva ett godkännande, när t. ex. ny produkt
införs sora medför väsentlig ändring av rörelsen ur livsmedelshygienisk
synpunkt. Liknande raening har länsveterinären i Norrbottens län.

Hälsovårdsnämnden i Nacka anser att elt godkännande bör
återkallas ora verksamheten inora sådan lokal upphör för längre tid.

3.11 Saluhållande av livsniedel i vissa fall

3.11.1 Gällande bestämmelser

I 1824 §§ 1951 års livsmedelssladga och i 1952 års
norraallivsraedelsordning regleras sådani saluhåUande av livsraedel som sker
på andra ställen än i livsraedelslokal, näraligen ulorahushandel och s. k.
kringföringshandel.

Utorahushandel raed styckat kött, grädde, sraör, margarin
och fettemulsion får inle bedrivas på allmän saluplals eller från slånd, bod
e. d. ulan atl livsmedlen är inneslutna i förpackning sora läranar dem nödigt
skydd mot förorening, fukt och annan påverkan utifrån. Bestämmelsen gäller
emellertid inle renkött sora saluhålls av renägare och inle heller lanlsraör
sora saluhåUs av producenten. För annan ulora-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 135

hushandel
gäller endast en allraän föreskrift all livsraedlen skall vara upplagda på
lämpligl underlag och skyddade raot flugor, darara, solljus och väta (18 §).

Yrkesmässig
försäljning från fordon, s. k. kringföringshandel. av kött, charkuterivaror,
smör, ost, margarin, bröd och annat bakverk får bedrivas, ora sådana livsmedel
inte är inneslutna i förpackning som lämnar dem nödigt skydd mot menlig
påverkan utifrån, bara om verksamhetens utövare förfogar över en av
hälsovårdsnäranden godkänd förvaringslokal för livsmedlen och endasl raed
fordon sora näranden på fordonels stationeringsorl godkänt för
kringföringshandeln i fråga. Föreskrifterna gäller emellertid inle
lantbrukares försäljning vid enstaka tillfällen av egna produkter och inle
heller renägares försäljning av renkött (19 §). Liknande bestämraelser gäller
för kringföringshandel med färsk fisk, som är styckad eller flådd, men endast
då handeln sker yrkesmässigt och från raotorfordon. Inle heller krävs alt
försäljaren av sådan fisk skall förfoga över godkänd förvaringslokal för
varorna (20 §).

Allraänna
föreskrifter ora hur fordon för kringföringshandel skall vara anordnade finns i
21 §. Veterinärslyrelsen raeddelar närraare föreskrifter ora fordonens
beskaffenhet och utrustning. Med slöd härav har styrelsen år 1959 utfärdat en
kungörelse i äranel. Hälsovårdsnärands godkännande av kringföringsfordon får
inle läranas för längre lid än tre år i sänder. Förutsättning för godkännande
är att genora veterinärintyg styrkts atl fordonet vid besiktning visat sig
vara anordnat på föreskrivet sätt och i övrigt lärapligt för avsett ändaraål
(22 §). Hälsovårdsnäranden kan återkalla godkännande av fordon (23 §).

Slutiigen
läranas i 24 § livsraedelssladgan vissa hygieniska föreskrifter ora personalen
i kringföringsfordon saral ora sättet för försäljningen och fordonens skötsel.

Enligt
norraaUivsraedelsordningen krävs särskilt tillstånd av hälsovårdsnäranden för
utorahushandel på allmän saluplals av vissa oförpackade livsmedel. Tillstånd
behövs eraeUertid inle då fråga är ora förtäring på stället. Vidare gäller
särskilda bestämmelser ora yrkesraässig försäljning av varra korv och glass
från flyttbar kiosk och inbyggd vagn samt ora annan utorahushandel raed dessa
varor. Sådana föreskrifter finns i de flesta lokala Uvsraedelsordningar.

Dåvarande
raedicinalslyrelsen och velerinärslyrelsen raeddelade år 1962 vissa råd och
anvisningar beträffande kioskhandeln och i fråga ora hygienen vid tillfälliga
festplatser sora raarknader, idrotlsevene-raang, fritidsläger o. d.

3.11.2
Livsmedelsstadgekommittén

LSK
frarahåller atl del under senare år från olika håll riktats kritik mol de
hygieniska förhållandena vid handel raed livsraedel på andra ställen än i
reguljära Uvsraedelslokaler. Vid 1963 års riksdag fästes i en

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 136

motion
(II: 109) uppmärksamheten på vissa hygieniska brister i
samband med livsmedelsförsäljning från flyttbara kiosker och vid marknader,
folkfester o. d. I två andra motioner (I: 286, II: 334)
föreslogs all bestäraraelserna ora kringföringshandeln raed styckad och flådd
fisk skulle utsträckas lill alt gälla försäljning av all färsk fisk och då
tiUärapas också i fråga ora andra transportmedel än motorfordon. Vid 1969 års
riksdag påtalades i en raolion (II:
906) behovet av strängare hygieniska
krav för sådan arabulerande handel ulorahus raed varra korv som skedde från
låda på magen. Åtgärder borde vidtas för atl få denna typ av korvförsäljning
all upphöra. Riksdagsbehandlingen av berörda raotioner resulterade i all de
överläranades lill LSK för övervägande (2LU 1963: 67, 69 och 1969: 82; rskr
1963: 354, 356).

Önskeraål
ora skärpning av bestäraraelserna om utomhus- och kringföringshandel har också
fraraslällls direkt till LSK från flera andra håU.

LSK
har funnit all fraraförda anraärkningar om hygieniska brister vid ifrågavarande
slags livsmedelsförsäljning är berättigade. Med tanke bl. a. på all
livsmedelsförsäljning i fast butik är noggrant reglerad genom detaljerade krav
på beskaffenheten och utrustningen i fråga om Uvsraedelslokaler, är del enligt
LSK knappast följdriktigt all den hygieniskt sett långt raer riskfyllda handeln
raed livsraedel ulorahus och genom kringföring på olika slags transportmedel
har lämnats oreglerad i förhållandevis stor omfattning. I dessa fall finns f.
n. bara de allraänl hållna föreskrifterna i 12 § 1951 års stadga all livsraedel
vid all hantering skall skyddas raot menlig påverkan. LSK finner del inle
tillfredsställande all förbudet mol utomhushandel är begränsat lill enbart
oförpackat, styckat kött och lill vissa mejeriprodukter och därraed likställda
varor. Ulan närraare restriktioner kan sålunda utomhus få saluhållas så
ömtåliga livsraedel sora charkuterivaror, fjäderfä, ost, fisk, vill,
färdiglagad raal ra. ra. En annan brist är all krav inle uppställts på att den
som driver utorahushandel skall förfoga över en läraplig lokal för förvaring
under icke affärslid av de livsmedel han saluhåller. Enligt LSK uppslår
problera också genora all bestämraelserna äger tUlärapning bara på den fasta
torg- och galuhandeln på allraän saluplats och på försäljning från slånd, bord
eller liknande fast anordning vid festplatser, marknader och andra
tillställningar ulorahus. Därigenora har föreskrifterna inle korarait all
gälla den arabulerande handel sora bedrivs frärast av "varraa
korvgubbar". Denna form av försäljning fraraslår sora hygieniskt särskilt
riskfylld. Sanitära problera förekomraer också i fråga om livsraedelshandel vid
raarknader och andra festtillställningar, caraping-plalser och liknande
frilidsläger. Där saknas sålunda inle sällan tillgång lUl vatten och andra för
livsraedelshanlering och personlig hygien nödvändiga anordningar. En avsevärd
hygienisk osäkerhet är också atl de vagnar och bodar, som tillfälligt ställs
upp på ifrågavarande platser,

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 137

inte
behöver besiktigas i förväg av hälsovårdsmyndigheterna. Dessa flyttbara
försäljningslokaler kan jämföras raed kiosker eller fordon sora används vid den
kontrollerade kringföringshandeln. Sålunda innehas raånga sådana vagnar och
bodar av företagare vilka systematiskt bedriver etl slags perraanent
livsraedelshandel, sora de eraeUertid kontinuerligt flyttar raellan olika
platser runt ora i landet.

Angivna
förhållanden raotiverar enligt LSK en strängare reglering och en begr'änsning
av ulomhushandeln. LSK anser dock inle alt raan bör införa elt totalförbud mot
utomhushandel. Det finns fortfarande behov av den traditioneUa torghandeln och
liknande försäljning s'ärskill på raindre orter. Vidare finns inle övertygande
sk'äl för alt i aUa situationer stoppa den arabulerande försäljningen av varm
korv. Bättre förutsättningar måste emellertid skapas för en fortlöpande
kontroll av livsraedelshygienen vid denna verksarahet.

Vad
härefter gäller kringföringshandel frarahåller LSK sora en påtaglig brist atl
bestäramelserna därom inte avser flera ömtåliga livsmedel än som anges i 19 och
20 §§ 1951 års stadga. Sålunda finns möjlighet atl på della sätt sälja så
lältförslörbara varor som mjölk och grädde, olika djupfrysta varor, färdiglagad
mal, fågel och vUl ra. ra. utan alt de fordon som används behöver vara godkända
för ändaraålet. Bl. a. bör ju sådana fordon vara försedda raed kyl- eller
frysanordningar. I fråga ora kringföringshandeln med fisk finns enligt LSK fog
för atl låta beslämraelsema gälla all slags fisk. Hel och oslyckad fisk, sora
f. n. är undantagen, har nämligen ofta hudskador från fångsten eller avlivningen
och skiljer sig i ömtålighet inle märkbart från styckad eller flådd fisk för
vilken kringföringsbestämmelserna redan gäller. Dessutora bör föreskrifterna
gälla också andra transportraedel än motorfordon. En brist är också all det för
kringföringshandel med fisk inle krävs all försäljaren förfogar över lämplig
förvaringslokal för osålda varupartier.

I
anslulning härtill har LSK uppmärksamraal andra forraer av 1 i v s
-raedelshandel, för vUken inga särskilda bestäraraelser gäller ulora
hanleringsföreskriflerna. Som exerapel närans tillfällig försäljning eller
utbjudande av livsraedel inorahus vid utställningar, raässor, basarer,
idrotlslävlingar, auktioner och liknande arrangemang. Ifrågavarande lokaler
kan inte betraktas som regulj'ära livsmedelslokaler bara för att där ibland
tillhandahålls livsmedel. Även om det sålunda inle är fråga om stadigvarande
livsmedelshantering, anser emellertid LSK del angelägel all de hygieniska
förutsättningarna för sådan verksamhet ändå blir så betryggande som raöjligl.
Liknande förhållanden synes råda vid sådana bingotillslällningar och lotterier,
där vinsterna ofta delvis utgörs av öratåliga livsraedel. En raera perraanent
livsraedelshandel, sora inle särskUl reglerats, är den alltraer förekommande
försäljningen på bensinstationer av varm korv, glass, konfektyrer,
läskedrycker, kex o. d. Vidare nämner LSK handel från saluvagnar på
järnvägsstationer. LSK fäster också

5t
Riksdagen 1971. I sand. Nr 61

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 138

uppmärksamheten
på den ökande försäljningen av livsmedel från automater. Inte heller i fråga
om denna verksarahet finns särskilda bestäraraelser vid sidan av de allraänna
hanleringsföreskriflerna. Starka skäl kan eraeUertid anföras för en kontroll av
all livsraedelsauloraalerna sätts upp på hygieniskt lärapliga platser och alt
de har anordningar för alt livsraedlen inle skall förstöras.

Enligt
LSK är det viktigt all raan söker komraa lill rätta raed hygieniska
bristfälligheter inle bara vid all slags ulorahus- och kringföringshandel ulan
också vid annan försäljning av livsraedel. LSK föreslår därför all del skall
fordras lillslånd av hälsovårdsnämnd för rätten all bedriva sådan verksamhet.
Härigenora underlättas kontrollen av alla livsraedelsförsäljare i orten. Syftet
raed del föreslagna lillstånds-syslerael är enligt LSK atl beträffande den
livsraedelshandel, sora förekoraraer annorstädes än i livsraedelslokal, så
långt raöjligl skapa lika goda förutsättningar för en hygienisk
livsraedelshanlering sora vid försäljningen i de godkända lokalerna.
Därigenora komraer allt slags saluhållande av livsraedel lill allraänhelen,
var del än sker, all underkastas någon förra av läraplighelsprövning från Uvsraedelsrayndighel
innan verksarahelen sätts igång.

I
anslulning härtill berör LSK sarabandel raellan sill förslag och förordningen
(1968: 564) ora tillfällig handel, sora ersatt bestäramelserna bl. a. ora
gårdfarihandel i 1864 års näringsf rihetsförordning. Enligt förordningen
(1968: 564) krävs i vissa fall särskilt lillslånd av polisrayndighet för all
yrkesraässigt få saluhålla varor på tillfälliga försäljningsställen eller
under kringföring. Tillstånd fordras eraeUertid inle för tillfällig handel med
bl. a. livsmedel. Följden av LSK:s förslag blir all tillstånd av
hälsovårdsnäranden kan behövas. Erinran om livsraedelsstadgans bestämraelser
bör göras i förordningen 1968: 564.

LSK:s
förslag i nu behandlade frågor finns i 4244 §§ livsraedelssladgan. Med hänsyn
lill de stora hygieniska risker sora finns vid saluhållande på andra ställen
än i godkända livsmedelslokaler föreslår LSK all vid sådant saluhållande skall
iakttas den särskilda orasorg och varsamhet som raed hänsyn lill sättet för
saluhållandel fordras för att livsmedlet inle skall bli otjänligt. LSK anser
inle raan bör kräva alt alla livsraedel sora säljs på andra ställen än i
Uvsraedelslokaler skall vara förpackade. Detla skulle kunna bl. a. onödigtvis
försvåra handeln raed sådana varor sora potatis, rotfrukter o. d. Därför
föreslås atl livsmedlen i här ifrågavarande faU skall vara antingen förpackade
eller på annat sätt tillfredsställande skyddade raot förorening eUer annan
raenlig påverkan (42 §). Beslämraelsen om lillfredsslällande skydd bör
emellertid också ha en självständig betydelse och gäUa oavsett ora varorna är
förpackade eller inle.

I
fråga ora grundreglerna för hälsovårdsnämnds tillstånd om saluhållande av
livsraedel annorstädes än i livsraedels-

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 139

lokaler
erinrar LSK ora all lillståndskravel bara gäller saluhållande lUl allraänhelen
och inle den distribution av livsraedel sora sker raellan olika näringsidkare
såsom lUlverkare, grossister och detaljhandlare (43 §). Sådan handel förutses
kunna fortgå som hittills ulan någon särskild reglering vid sidan av de
allmänna föreskrifterna om hantering. Däremot avser begreppet saluhållande
också överläranande av livsraedel ulan vederlag (jfr 2 §). Genora
tillslåndslvångel i 43 § kan raan enligt LSK fånga in just den försäljning,
servering o. d. lill allraänhelen på andra stäUen än i Uvsraedelslokaler, där
en särskild kontroll visat sig vara livsmedelshygieniskt mest angelägen.
TUlstånd raeddelas av hälsovårdsnämnden i den komraun där saluhållandet skall
ske. Om någon vUl driva exerapelvis kringföringshandel i flera kommuner måste
han sålunda få tillståndsfrågan prövad i varje enskild komraun som berörs av
verksamheten. Tillstånd behövs om livsmedelsslyrelsen ej annorlunda förordnar.
Genora denna inskränkning vill LSK raöjliggöra all frärast den traditionella
fasta ulorahushandel, sora visat sig på etl praktiskt sätt fylla ell behov för
allraänhelen av lätt tillgång till vissa livsraedel, skall kunna forlsälla ulan
större forraalileler. Sålunda föreslås i tillärapningskungörelsen atl
tillstånd inle behövs för saluhållande av bär, frukt, grönsaker, rotfrukter,
svarap eller ägg, om försäljningen sker på salulorg eller liknande plats som
enligt allraänna ordningssladgan upplåtits liU allraän försäljningsplats.
Sararaa undanlag föreslås i fråga ora färdigförpackade glassvaror, konfektyrer
och läskedrycker. Befrielse från särskUt tillstånd bör också gälla saluhållande
av viss fisk och skaldjur, raen bara om de säljs av samraa person sora fångat
dem och denne helt eller delvis försörjer sig på fiske. Sora ytterligare
villkor anges atl saluhållandel måste ske vid landningsplatsen i anslulning
till själva fångslen. Undanlag från lillslåndspliklen föreslås slutligen för de
fall då en lanlbmkare eller trädgårdsmästare saluhåller sina egna produkter
sora rajölk, ägg, frukt och grönsaker. En förutsättning är eraeUertid all
försäljningen sker i begränsad orafallning och i oraedelbar närhet av den plats
där vederbörande har sin rörelse. Ytterligare lättnader i tillslåndspliklen har
LSK inte föreslagit. Sålunda koraraer del inle längre bli möjligt för renägare
alt ulan tillstånd sälja renkött utomhus eller genom kringföring.

Enligt
LSK bör tillståndsgivningen i fråga om saluhållande lill allmänheten
annorstädes än i livsraedelslokal vara restriktiv.

För
all inle inkräkta på näringsfriheten skall vid prövning av tillslåndsärendena
uteslutande anläggas rent hygieniska synpunkter. Bl. a. bör tUlstånd inle
läranas för handel utomhus med kött, mjölk och andra mejeriprodukter, fjäderfä och
liknande ömtåliga livsmedel.

LSK
föreslår som särskilda villkor för tillståndsgivningen alt den som vill
bedriva ifrågavarande slag av livsmedelshandel alltid skall förfoga över en
tillfredsställande förvaringslokal eller liknande utrymme för de varor han
säljer (43 § andra stycket). Den som

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 140

ägnar
sig åt ambulerande korvförsäljning eller kringföringshandel med fisk måste
därför, till skiUnad mot f. n., ha etl av hälsovårdsnämnden godkänt
förvaringsutrymrae för sina produkter. Han skall vidare förfoga över utmstning
och anordningar sora fordras för en lillfredsslällande hantering av saluhållna
livsraedel, t. ex. kyl-, frys- eller uppvärranings-anordningar och tillgång
lill vatten. Personalen skall ha lätt tillgång till toalett raed en
tiUfredsställande anordning för tvättning av händerna. Detla anser LSK vara ell
rainiraikrav för hygienen vid all livsraedelshanlering.

Begreppet utrustning och
anordning i 43 § andra stycket orafattar enligt LSK också fordon och andra
transportmedel sora används vid utomhus- och kringföringshandel. Bedömningen av
deras lämplighet raåste ingå som etl led i tillståndsprövningen. Del blir här
fråga inte bara ora vanliga raotorfordon ulan också om vagnar, kärror,
transport-cyklar, mopeder, bålar ra. m. I fråga särskilt om motorfordon
föreslår LSK atl del speciella systera raed ell godkännande korabinerat raed
besiktning, som gäller enligt 22 § 1951 års stadga, får sin motsvarighet i
tillärapningskungörelsen. Besiktningen skall också omfatta fordon sora kopplas
tUl raotorfordon. För ändaraålet skall länsstyrelsen sora hittills förordna
särskilda besiktningsraän. Kravet på atl dessa skall vara veterinärer har LSK
inte ansett böra kvarstå. Enligt förslagel blir del vederbörande
besiktningsraän, och inle sora f. n. hälsovårdsnäranden, som skall godkänna
motorfordonet eller del därlUl kopplade fordonet. Giltighetstiden för intyg
ora fordonels godkännande föreslås förkortad från tre lill längst två år.
Intyget kommer atl gälla i alla de korarauner, där saluhållande skall ske från
fordonet. Däreraot raåste lillslånd lill själva saluhållandet sökas hos
hälsovårdsnäranden i var och en av dessa korarauner och sora gmndvUIkor för
närandens lillslånd skall gälla att fordonet godkänts vid föreskriven
besiktning. I fråga om andra transportraedel än raotorfordon och därtill
kopplat fordon anser LSK tillräckligt all hälsovårdsnäranden ensara bedöraer
deras lämplighet i samband raed prövning av försäljningslillslåndel.

GUlighetsliden för
tillstånd enligt 43 § föreslås bli längst två år. Hälsovårdsnäranden skall
eraeUertid kunna återkalla tillståndet dessförinnan.

Bland de övriga
tillärapningsföreskrifter sora LSK föreslår ora saluhållande annorstädes än i
livsmedelslokal kan följande nämnas. Livsraedel sora säljs i flyttbar kiosk
skall vara färdigförpackade, ora hälsovårdsnäranden inle medger annat. Sådani
medgivande bör av praktiska skäl lämnas för försäljning av varra korv med bröd,
haraburgare, polatisraos, pomraes friles, glass i strutar, s. k. sockervadd
och liknande varor sora är avsedda alt förtäras på försäljningsstället. Krav på
färdigförpackning gäller också livsraedel sora saluhålls i auloraaler och vid
raarknader, mässor, idrollslillställningar, fritidsläger o. d. Från

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 141

förpackningstvånget föreslås emellertid vissa undanlag för
varm dryck, bär, frukt, grönsaker och rotfrukter. Slutligen har LSK tUl
tillärapningskungörelsen överfört det allraänl hygieniska kravet i 1951 års
stadga all livsraedel sora saluhålls ulorahus skall vara upplagt på lämpligl
underlag och skyddat mot solljus, väta och annan menlig påverkan.

3.11.3 Remissyttrandena

Beträffande 42 § har remissinstanserna anfört olika
detaljanmärkningar. Sålunda anser socialstyrelsen all det är
otillfredsställande med en föreskrift atl livsraedel skall vara förpackat,
samtidigt sora de lokala rayndigheterna generellt kan raedge dispens
beträffande försäljning av vissa livsmedel. Veterinärstyreben anför att
föreskrifter ora förpackning ra. ra. bör begränsas lill alt avse förvaring före
försäljningslUlfällel, eflersora LSK i annat sararaanhang föreslår all
livsraedel inle behöver vara färdigförpackat vid servering. Köpmannaförbundet
anser del rikligt all bara färdigförpackade varor får tillhandahållas genora
kringföringshandel.

Länsveterinären
i Kronobergs län uppfattar kravet på förpackning m. ra. sora alltför
långtgående, raen anser föreskriften motiverad raed hänsyn lill de skärpta
bestäraraelser sora föreslås.

Ett stort
antal reraissinstanser har diskuterat förslagel ora lillslånd av
hälsovårdsnärand för alt livsraedel skall få saluhållas lUl allraänhelen på
andra ställen än i godkända Uvsraedelslokaler (43 §).

Bland de
remissinstanser som tiUstyrker koraraitténs förslag kan näranas länsstyrelsen
i Stockholms län. Husmodersförbundet, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges
kioskägares riksförbund, TCO, Hushållslärarnas riksförening,
hälsovårdsnämnderna i Stockholm, Uppsala, EskUsluna och Borås, länsläkarna i
Gävleborgs och Jämtlands län saral länsveterinärerna i Stockholms, Kronobergs,
Kopparbergs och Jämtlands län. Också länsstyrelsen i Jämtlands län ullalar sin
tillfredsställelse raed förslagel. Härigenora kan raan koraraa lill rätta raed
den primitiva utomhus- och kringföringshandel som idkas av s. k. varraa
korvgubbar. Riksförbundet gatukök och kiosknäring förordar alt den arabulerande
korvhandeln hindras.

Svenska fiskhandebförbundet anför alt kringföringshandel
för raånga företagare inora fiskbranschen utgör en värdefull korapletlering
till fiskförsäljning i lokal.

Köpmannaförbundet
hävdar atl bestäraraelserna ora livsraedelsförsälj-ning i fast butik också
skall gälla försäljning av livsraedel på andra ställen än i reguljära
Uvsraedelslokaler. Förbundet finner del angeläget frärast från
konsumentsynpunkt att del hygieniska kravet beträffande kringföringshandeln
skärps. Fordon för sådan handel bör särskilt godkännas. Del bör ha frys- och
kylanordningar. Förbundet är ense med LSK om behovet av särskilt tillstånd från
hälsovårdsnämnd.

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 142

NO
avstyrker förslaget om generellt tillståndstvång för kringföringshandel. NO
anser all raan i stället bör överväga atl genora inspektion åstadkomraa del
eftersträvade resultatet. Härigenora undviker raan en alllför stor
adrainistration. LSK:s förslag innebär en konkurrensbegränsning raed
återverkningar på prisbildningen. Kringföringshandeln är ell från
konsuraenlsynpunkt värdefullt altemativ till de reguljära försälj ningsf
orraema och har härutöver stor betydelse i sådana oraråden där underlaget för
bofast handel rainskar. Farhågorna för raissbrak ur livsmedelshygienisk
synpunkt raotiverar inte all kringföringshandeln underkastas en
nyelableringskonlroU i förra av tillståndsprövning genom lokala
hälsovårdsnämnder raed åtföljande risk för all näranderna i högre grad beaktar
den bofasta handelns intressen. Pris- och kartellnämnden avstyrker
restriktioner sora försvårar utvecklingen av livsraedelsför-säljning från
bensinstationer, kiosker och auloraaler saral den ambulerande handeln. Dessa
distributionsformer bör dock uppfylla de hygieniska kraven som
livsraedelssladgan föreskriver.

Bensinhandelsutredningen
avstyrker förslaget i vad det innebär krav på särskilt lillslånd för
försäljning av livsraedel vid bensinstationer. Sveriges kioskägares riksförbund
anser det otillfredsställande all vid raånga bensinstationer sarama personal är
sysselsatt med försäljning av livsraedel, bensin, oljor ra. ra.

Länsstyrelsen
i Stockholms län understryker atl tillslåndsförfarandet inte får användas i
konkurrensbegränsande syfte. Endast livsraedelshygieniska synpunkter skall
beaktas. Länsstyrelsen i Jönköpings län ifrågasätter om inle förslagel medför
elt alllför långtgående krav på tillstånd. Hälsovårdsnämnden i Västerås kräver
en mera skärpt bevakning och strängare regler än de som f. n. gäller.

ÅtskUliga
reraissinstanser har haft synpunkter på vera sora bör raeddela lillslånd.

Länsstyrelsen i Kalmar län
anser alt bevis bör ulfärdas endasl i försäljarens heraort. Även
hälsovårdsnämnden i Göteborg anser att godkännande bör ske i sökandens heraorlskoraraun.
I övrigt bör det räcka raed en anmälan till de hälsovårdsnämnder, vilkas
områden berörs av sådan handel. Näranden anser vidare alt den centrala
livsraedelsrayndigheten bör utfärda etl typgodkännande för kiosker och fordon,
från vUka kringföringshandel sker. Liknande uppfattning anförs av hälsovårdsnämnderna
i Stockholm, Linköping och Jönköping. Länsveterinärerna i Uppsala, Jönköpings,
Blekinge, Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs län ifrågasätter ora inle det
nuvarande förfarandet vid godkännande av kringföringshandel raed livsmedel
från motorfordon också fraradeles är godtagbart, under fömtsättning all del
korabineras raed en anraälningsskyldighel lill andra hälsovårdsnämnder inom
försäljningsområdet. Hälsovårdsnämnden i Norrtälje förordar alt tillstånd bör
ges av livsraedelsrayndigheten i den koraraun där saluhållandet skall ske.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 143

I stället för godkännande av varje berörd hälsovårdsnärand
ifrågasätter länsstyrelsen i Malmöhus län ora inle tillståndsgivningen bör
åvila länsstyrelsen.

Hälsovårdsnämnden i Göteborg anser all bestämmelsen i 44 §
om lillslåndsbevis bör kompletteras med en föreskrift om skyldighet atl raedföra
utfärdat bevis.

3.12 Vissa förbud mot saluhållande av livsmedel

3.12.1 Gällande bestämmelser

Förbud raot saluhållande eller annan begränsning av
handeln med livsmedel finns i 7 § 1951 års stadga. En vara får inte saluhållas
eller överläranas lUl annan för alt användas som livsmedel, ora den kan antas
vara skadlig all förlära eller eljest otjänlig till människoföda eller om varan
kan antas orsaka sjukdom eller överföra smitta. Del är vidare förbjudet all
saluhålla eller överlämna en vara sora livsmedel, ora den innehåller mer än en
viss mängd bly eller om den är förpackad i olika material varifrån giftiga
eller hälsovådliga äranen kan utlösas. Besläramelser finns vidare ora
faststäUande av högsla tillåtna raängd bekärapningsmedelsrester i livsmedel.
Kungl. Maj:l kan under krig eller andra utomordentliga förhållanden förbjuda
all sådana livsmedel saluhålls eller överlämnas som kan antas orsaka sjukdom
eller överföra smitta.

Härutöver har hälsovårdsnämnd befogenhet atl i särskilda
fall förbjuda saluhållande av livsmedel men bara inom den egna komraunen. Bl.
a. kan ell sådant förbud gälla varor, sora koraraer från en tillverkningslokal
raed allvarliga sanitära anraärkningar, eller livsraedel som kan antas sprida
smiltsara sjukdora eller på annat sätt vara otjänligt (91, 93 och 99 §§).

Specialbesläramelser om förbud eller begränsning
beträffande handeln raed olika varor finns bl. a. ora livsmedelstillsatser i 4
och 6 §§, viss utrustning i 15 §, livsraedel i flaskor av giflflaskestandard i
16 §, reklara ora offentlig kontroll av livsraedel i 33 § och vissa
ersällnings-Uvsraedel raed felaktig benämning i 3537 §§. Dessutora gäller ell
flertal förbud i fråga ora de skilda varuslag sora omfattas av 3885 §§.

3.12.2 Livsmedelsstadgekommittén

LSK erinrar om atl raed saluhållande skall enligt 2 §
järaställas försäljning, servering och varje annat överlämnande av vara mol
eller utan vederlag. Vidare används ordet saluförbud som etl gemensarat begrepp
för alla de föreslagna förbuden.

LSK föreslår förbud all saluhålla till raänniskoföda
otjänliga livsmedel eller livsraedel sora i övrigt kan överföra smitta eller orsaka
sjukdom (45 § första stycket). Saluförbudet inträder inte bara då ell livsmedel
är otjänligt ulan också redan när del på objektiva grunder

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 I44

kan
antas vara otjänligt. Förbudet motsvarar i allt väsentiigt 7 § 1 mom. 1951 års
stadga. Saluförbud föreslås också i de fall då livsmedelsslyrelsen med slöd av
8 § förklarat elt livsmedel otjänligt lill människoföda. Genom all generellt
saluförbud komraer att gälla över hela landet för ett sådant
oljänlighetsförklarat livsmedel undviker man del tungrodda syslera sora
hittills raåst tUlärapas enligt 91, 93 och 99 §§ 1951 års stadga. Sålunda kan
en hälsovårdsnärand f. n. bara för den egna kommunens område förbjuda
saluhållande av visst livsraedel sora näranden bedöraer vara otjänligt. Om elt
sådant livsraedel distribueras utanför denna koraraun, raåste
hälsovårdsnämnderna i alla andra korarauner, där varan förekoraraer, först
själva pröva ora ett liknande salu-förbud också bör meddelas för deras
oraråden. Det var de tidsraässiga olägenheterna av detla syslem som år 1952
motiverade tillägget i 7 § 4 raom. 1951 års stadga om rätt för Kungl. Maj:t alt
med omedelbar verkan för hela landet saluförbjuda livsraedel under vissa
uloraordenlliga förhållanden (prop. 1952: 184).

Frärast
avsågs livsraedel sora raisstänktes vara påverkade av biologiska stridsraedel.
LSK:s förslag lill sådani saluförbud är en vidare utveckling av detla syslera.
Oljänlighelsförklarade livsraedel föreslås upptagna i en särskild förteckning i
tUlärapningskungörelsen. Än så länge förs där in bara saluförbud för fisk sora
antas ha för hög kvicksilverhalt. Saluför-budet motsvarar social- och
veterinärstyrelsens nuvarande "svartiist-ning" av vattenområden i
samraa syfte.

LSK
föreslår vidare saluförbud för livsmedel, oavsett om de kan antas vara
otjänliga eller överföra smitta eller orsaka sjukdom i följande fall (45 §
andra stycket).

Saluförbud
skall gälla livsmedel som inte uppfyller en enligt 9 § fastställd
livsmedelsstandard för del varuslag livsraedlel tillhör. LSK finner del angelägel
alt de livsraedel sora standarden rör inte skall få saluhållas utan all
slandardbesläramelserna iakttagits. Vidare föreslås saluförbud beträffande
livsmedel vars beskaffenhet inle överensstämmer med föreskrifterna i 1012 §§
om berikningsraedel, livsraedelslillsalser eller fräraraande ämnen. 1951 års
stadga förbjuder inle saluhåUande av livsmedel som innehåUer icke godkända
tillsatser eller rester av bekärapningsraedel över fastställd högsta hall. För
saluförbud i sådana fall fordras enligt förarbetena alt livsraedlel blivit
skadligt eller på annat sätt otjänligt. Denna princip har bl. a. åberopats av
JO i elt ärende, där hälsovårdsnärand beslutat ora försäljningsförbud för etl
parti livsmedel, sora innehöll icke godkända färgäranen men vars otjänlighel på
grund därav inle kunnat direkt påvisas (JO 1960 s. 242).

Enligt
LSK är del påkallat all skärpa bestämmelserna om livsmedelstillsatser. Kravet
på godkännande av tillsatser motiveras i första hand av de uppenbara hygieniska
risker som finns, ora inte deras lämplighet noggrant prövas på förhand eUer
användningen av dera

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 145

kontrolleras.
Del är också nödvändigt atl skydda konsuraenterna ekonoraiskt, eflersora vissa
tillsatser kan användas för alt förbilliga livsraedel utan atl della återverkar
på konsuraenlpriserna. När sålunda stränga regler ansetts böra gälla ora
godkännande av livsraedelslillsalser och om begränsning av deras användning, är
det enligt LSK inle följdriktigt atl försäljning samtidigt indirekt raedges av
livsraedel med tillsatser som inle blivit sakkunnigt prövade och godkända.
Faran för hälsovådlighet måste uppenbarligen vara större om etl ämnes
lämplighet som tillsats inle ens blivit prövad. Delta måste gälla även ora raan
i och för sig inle har anledning all för tiUfäUel raisstänka all del icke
godkända tillsatsämnet kan ha skadeverkningar. LSK anser det därför naturligt
atl saluförbud skall gälla för livsmedel sora innehåller en lUlsals sora inle
godkänts.

Liknande motiv anförs av
LSK i fråga om det föreslagna saluförbudet beträffande livsmedel, sora i strid
mot 10 § saknar eller innehåller berikningsmedel.

I fråga om fräraraande
äranen är enligt LSK de hygieniska riskerna givelvis ännu större än då det
gäller de reguljära, avsiktliga tillsatserna. I den raån livsraedelsslyrelsen
av allraänna hälsoskäl faslslälll en högsla tillåten raängd av visst
bekärapningsraedel eller annat främmande ärane i eller på livsraedel anser LSK
del uppenbart alt livsraedel raed en större halt av sådant ärane inle heller
skall få saluhållas.

Saluförbud bör enligt LSK
slutligen gälla beträffande livsraedel i förpackningsmaterial sora
livsraedelsslyrelsen förbjudit raed stöd av 31 §. Förutora de bly- och eljest
giflhalliga material sora redan anges i 7 § 2 raom. 1951 års stadga bör enligt
förslagel lill tillämpningskungörelse också tidningar och tryckt makulalur
förbjudas som förpackningsraalerial, ora de koraraer i direkt beröring raed
livsraedel.

I fråga ora nya
livsmedelstyper och ersättningsprodukter är enligt LSK en noggrann övervakning
nödvändig. Främst med hänsyn härtill föreslås atl livsraedelsslyrelsen får rätt
atl förbjuda saluhållande av visst slags livsraedel, ora styrelsen inte
raeddelat särskilt tillstånd (45 § tredje stycket). Förbud skall eraeUertid
bara kunna meddelas om synnerliga skäl finns ur hälso- och näringssynpunkt
eller för all säkerställa redlighet i handeln. Samraa raoliv ligger bakora förslaget
ora förbud all saluhålla en vara under fastställd beteckning, ora varan har
annan sammansättning eller beskaffenhet än den livsmedelstyp för vilken
beteckningen fastställts (46 §).

Saluförbud anser LSK också
motiverat i fråga ora livsraedel utan föreskriven raärkning. Härraed
järaställer LSK del fall då raärkning visserligen skell raen utförts raed
uppenbart vUseledande eller felaktiga uppgifter. Saluförbud föreslås också
beträffande hållbarhetsmärkla livsmedel efter utgången av angiven hållbarhelstid.
Ora del visar sig atl en sådan vara, trots förvaring på anvisat

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 146

sätt,
inle håller sig till den sista förbmkningsdag sora utraärkls på förpackningen,
raåste raärkningen betraktas som uppenbart felaktig. Bestäramelsen om
saluförbud för livsraedel ulan föreskriven raärkning blir då tilläraplig (47
§).

Barn-
och dielraat och andra livsmedel får enligt förslaget inle ulan särskilt
tillstånd av livsraedelsslyrelsen saluhållas under uppgift atl de är särskilt
lärapade för vissa kategorier raänniskor. Della saluförbud är en utvidgning av
nuvarande bestäraraelser i 32 § 1951 års stadga.

LSK anser också att raan i
princip bör behålla reglerna i 33 § 1951 års stadga ora begränsning av reklam
ora offentlig kontroll beträffande livsmedel. F. n. får på en förpackning eller
i en annons eller annan reklam för livsraedel inle anges alt livsmedlet slår
under kontroll av svensk rayndighel, ora inte särskilt avtal träffats ora
strängare offentlig kontroll än sora i allmänhet gäller för livsmedel av della
slag. Sistnäranda förutsättning har eraeUertid raedförl tolkningssvårigheler
och gett upphov till alt reklaraförbudet kringgås. LSK föreslår därför atl tillstånd
av livsraedelsslyrelsen skall krävas för rälten all vid saluhållande av
livsraedel lämna uppgift ora all del slår under kontroll av svensk myndighet.
För atl hindra alt bestäraraelsen kringgås föreslås dessutom förbud mol uppgift
som ger sken av all livsmedel slår under sådan kontroll (49 §). LSK betonar all
denna tillståndsprövning raåste vara restriktiv. En raärkning med exempelvis
"offentlig kontroll" eller "slats-konlroU" torde av konsumenterna
uppfattas sora ora övervakningen av en produkt är strängare än som i allraänhel
är föreskrivet. Detla kan raedföra all innebörden av det av LSK föreslagna
systerael raed livsrae-delsföretagens "egentillsyn" enligt 7 §
deklasseras hos allraänhelen på elt sätt sora direkt motverkar syftet raed
denna nya form av livsmedelsövervakning. I saraband med sina förslag om
offentlig kontroll och egentillsyn föreslår LSK därför all märkningen raed
"Statskontroll, Sverige" bör upphöra. Besläramelser ora sådan
raärkning finns bl. a. enligt 1959 års köllbesiklningslag, 1958 års
fjäderfäkonlrollkungörelse och 1934 års exporlkungörelse ora kött. De är
huvudsakligen motiverade av export-skäl, eftersom man i utlandet kräver svensk
slalskonlroU av köttvaror från Sverige. LSK anser atl slalskonlrollmärkningen i
sådana fall bättre kan uttryckas på elt internationellt mera vederlaget sätt
exerapelvis genom orden "Swedish Government Control".

I samband med frågan om
saluförbud har aktualiserats vissa problem raed försäljningen av livsraedelsirailalioner.
Vid 1963 års riksdag frarahölls i en raolion (II: 108)
att flera döds- och olycksfall inträffat utomlands då människor råkat svälja
imiterade oslskivor av plast. Motionären föreslog förbud raot saluhållande av
sådana och liknande livsraedelsirailalioner sora av raisstag kan komraa all
förtäras och raedföra hälsofara. Efler riksdagsbehandlingen (2LU 1963:43, rskr
157) fick LSK ärendet för övervägande. Enligt LSK finns det ell storl

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 147

sortiraent
imitationer av livsraedel tillverkade av plast, gurarai, trä, papp ra. m. Faran
all någon av raisstag sväljer en sådan produkt är uppenbarligen större ju
mindre den är och ju raer den liknar elt livsmedel. Som exempel nämns små
skivor sora liknar olika charkuterivaror, ost, sardiner och konfektyrer. Är
sådana irailationer dessutora av plast kan en förtäring av dera vara förenad
raed allvarliga hälsorisker genora skador vid passage av raag-larrakanalen. De
kan också innehålla hälsovådliga färgäranen eller vålla tandskador om materialet
är tillräckligt hårt. Förutora dessa mindre livsraedelsirailalioner finns
större sådana produkter som mest används för dekoration eller skyltning.
Risken all sådana irailationer förväxlas raed livsraedel anses däremot Ulen.
Livsraedelsirailalioner saluhålls frärast i specialbutiker för skämlarliklar
raen förekoraraer också i livsmedelsaffärerna. I den raån de är av sådan
beskaffenhet all de lätt kan förväxlas med livsraedel och dessutom kan antas
orsaka skada vid förtäring eller försök därtill anser LSK all de i varje fall
inte skall få saluhållas i livsmedelslokal. Med risken för skada bör
järaställas all irailalionen kan vålla väsentligt obehag, t. ex. all sraärla
uppslår ora raan luggar på den. LSK föreslår därför ett saluförbud med denna
innebörd. Med tanke på förväxlingsrisken skall sådana imitationer inle heller
få förvaras tillsamraans raed livsraedel i en livsmedelslokal (50 § första
stycket). Skyllningsallrapper bör däremot få förekoraraa i butiksfönstren eller
på andra ställen, där de inle är ålkoraliga för konsuraenterna.

Angivna
salu- och förvaringsförbud gäller bara livsraedelslokal. Det förekoraraer
eraeUertid i leksaksaffärer och butiker för skämlartiklar imitationer av
exempelvis choklad- eller sockerbilar, karameller, bär o. d. sora kan vara
uppenbart farliga all förtära. LSK föreslår all livsraedelsslyrelsen får
befogenhet all raeddela förbud raot saluhållande över huvud taget av sådana
livsraedelsirailalioner (50 § andra stycket).

Enligt
LSK finns del varor som visserligen måste betraktas som livsraedel raen inle
är avsedda sora sådana, eflersora de blandats upp raed andra produkter. Exempel
därpå är vanliga sockerbilar som innehåller flugor av plast eller gurarai och
kex eller rån raed plaslrerasor inuti. I och för sig kan saluförbud enligt 45 §
tiUärapas på dessa varor, eflersora de kan antas vara skadliga all förlära.
Vidare finns chokladpraliner raed senap, dragéer raed villökssraak, andra
konfektyrer sora raedför intensiv färgning av raunnen eller urinen. Dessa varor
är kanske inte direkt skadliga men vållar i varje fall obehag. I detla
sararaanhang näraner LSK vidare olika livsraedel, t. ex. cornflakes som
förpackas tiUsararaans raed små plaslbUar och andra leksaker. Liknande
föreraål, nyckel-ringar o. d. kan också vara inlagda i auloraaler för
tuggurarai och ka-raraeller. LSK föreslår ell saluförbud också för sådana slags
varor ora uppenbar fara finns för all de av raisstag kan förtäras och därvid
orsaka skada eller väsentiigt obehag. Förbudet gäller livsmedel som "uppblan-

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 148

dals
med eller förekommer tillsamraans raed oälligt eller eljest för livsraedlel
främmande föreraål eller annan vara" (50 § tredje stycket).

LSK
understryker all de föreslagna förbuden i fråga om livsmedels-imitationer och
liknande produkter bara gäller varor som är uppenbart hälsovådliga eller
orsakar väsentiigt obehag. Avsikten är sålunda inle att förbjuda
livsraedelsatlrapper av konventionell typ eller skäralartiklar av helt
oskyldigt slag.

LSK
föreslår vidare atl en vara inle får saluhållas sora livsraedelstillsats om
den inle blivit godkänd som sådan. Saluförbudet motsvarar 6 § 1951 års stadga
(51 §).

I
del följande fäster LSK uppraärksarahelen på vissakeramik-och porslinskärl,
företrädesvis av utländsk tUlverkning, sora i sin glasyr visat sig innehålla
raycket giftiga raetallföreningar, främst bly. Om etl livsraedel raed hög
surhetsgrad koraraer i beröring med glasyren, kan metallföreningen lätt utlösas
och göra livsmedlet hälsofarligt. Allvarliga förgiflningsfall har bl.a. förekoramit
bland barn sora druckit apelsinjuice ur keraraikkärl från Sydeuropa. Ora
produkter av berörda slag saluhålls för all användas i enskilt hushåll, bör
raöjlighet finnas all raeddela saluförbud. LSK föreslår därför all
livsraedelsslyrelsen får befogenhet härtill (52 §). Bestäraraelsen bör
eraeUertid tiUärapas bara då tUlräckligt fog verkligen visals för ell sådani
saluförbud.

De i
del föregående angivna förbuden gäller bara själva saluhållandel av en vara.
LSK frarahåller eraeUertid att det förekoraraer en orafaltande annonsering och
annan reklara beträffande livsmedel i dags- och veckopress, på biografer och i
olika broschyrer. Uppgifter sora läranas på sådani sätt ger ofta konsuraenterna
den första irapulsen atl köpa en vara. Del går att under sådana forraer utbjuda
livsmedel, som egentligen inte får säljas, eller lärana raissvisande eller rent
vilseledande uppgifter sora raotiverar elt förbud i fråga ora själva
saluhållandet av varan. Ora så kan ske ulan raöjlighet till ingripanden anser
LSK att själva saluförbudet förlorar raycket av sin verkan. På grund härav
föreslår LSK alt förbuden raot saluhållande enligt 4552 §§ också skall äga
tUlärapning på "utbjudande genora reklara eller annorledes".
Livsraedelsslyrelsen bör emellertid få möjlighet all raeddela undanlag från
denna huvudregel (53 §).

LSK
tar slutligen upp frågan ora iraporlförbud för livsraedel. I 1951 års stadga
finns bara elt sådani förbud, nämligen enligt 4 § 2 mora. för livsraedel vid
vars tillverkning utomlands använts annan tiUsals än som blivit godkänd för
livsraedlel. Sora en komplettering härav åligger del enligt 100 § 2 raora.
iraporlör av livsmedel all till tullmyndighet avge en skriftlig förklaring, s.
k. livsmedelsförklaring, all av honora importerat livsraedel inle innehåUer
annan än godkänd tillsats. Vidare finns i 1921 års förordning ora införsel till
riket av köttvaror och djur-fett särskilda föreskrifter ora iraporlen av dessa
livsraedel.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 149

LSK
har funnit atl del nuvarande förbudet raot införsel är svårt atl upprätthålla
på grund av bristande konlrollresurser. Tullmyndigheterna har inle praktisk
möjlighet all ulan närmare direktiv från hälsovårdsmyndigheterna ingripa mot
iraporlerade livsraedel. Därtill komraer all undantag raeddelals i fråga ora
ell flertal varuslag från skyldigheten alt avge livsmedelsförklaring. Ell
90-lal större iraporlförelag har dessutom fåll lillslånd alt lämna generella
sådana förklaringar, som i regel gäller två år och kan avse importerade
livsraedel i allraänhel. Iraporlörerna har ofta inle någon detalj kännedora ora
vilka tillsatser sora används i de av dem importerade varorna. Trots della
förekomraer del ytterst sällan att en iraporlör inle avger della slags
livsraedelsförklaring. Enligt LSK är del viktigt all sararaa krav ställs på de
iraporlerade livsmedlen sora på dem som tillverkas inom landet. I och för sig
kan det inle synas nödvändigt att uppställa förbud raot själva iraporlen av
varor som enUgl 4552 §§ inle får saluhållas i Sverige, eflersora sådani
saluförbud äger lika lillärapning på såväl svenska som iraporlerade produkter.
Men raan kan inte komma ifrån att risken rent allmänt är större för att
saluför-bjudna importvaror ändå kommer ut i handeln, eftersom svensk offentlig
kontroll av tillverkningen i utlandet inte kan ske. Det är enligt LSK därför
inte tillfredsställande att den fortlöpande importkontrollen hittills
begränsats lill huvudsakligen köllvamområdel. I fråga om exerapelvis
bekämpningsmedelsresler i vegetabilier kan sålunda raycket väl tänkas att hela
importpartier behöver undersökas, innan varorna bör få gå vidare lill
livsmedelsindustrin, handeln eller konsumenterna. Ifall sådana varupartier
ulan kontroll vid importtillfället skingras vidare över stora delar av landet
kan de vara myckel svåra all spåra och identifiera.

Med
hänsyn lUl angivna risker för alt saluförbjudna livsraedel koraraer in i landet
föreslår LSK all livsraedelsslyrelsen får befogenhet att i särskilda fall
besluta att varor, för vilka saluförbud gäller, inte heller får iraporteras
lill riket (54 §). LSK anser sig inle böra gå in på de tulltekniska
möjligheterna all kontrollera sådana importförbud eflersora principerna för
tullproceduren f. n. prövas av lullagstiftningskoraraillén. Kontrollen bör
eraeUertid närraast utövas av livsraedelsrayndighelerna efler planering av
livsraedelsslyrelsen. Tullens uppgifter lorde därvid kunna inskränkas lill alt
olika slags livsmedel inle får frigöras från tullverkets kontroll ulan
livsraedelsrayndighets tillstånd. Saratidigt kan systerael med skriftliga
livsmedelsförklaringar till tullmyndighet upphöra.

3.12.3
Remissyttrandena

LSK:s
förslag i 45 § ora förbud mot saluhållande diskuteras i några yttranden.

Kommerskollegium
tUlstyrker i princip förslagel raen erinrar om all förhållandena dock kan vara
sådana, atl en vara bör få saluhållas trots

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 150

atl
den inte uppfyller reglerna i andra styckel. Livsraedelsslyrelsen bör då kunna
ge dispens.

Hälsovårdsnämnden
i Stockholm finner de föreslagna förbuden väl avvägda.

Svenska
fiskhandelsförbundet understryker viklen av att myndigheterna noggrant
undersöker förekoraslen av kvicksilver i fisk innan förbud mol försäljning av
förgiftad fisk ulfärdas och att bara de vallen som med s'äkerhet innehåller
förgiftad fisk svartlistas. Liknande synpunkter framförs av Sveriges fiskares
riksförbund.

Statens
stråbkyddsinstitut hävdar alt lämplig åtgärd mot radioakliva livsraedel inle
nödvändigtvis behöver innebära förbud mot alt viss vara saluhålls. Radioaktiva
föroreningar kan nämligen drabba en viss typ av livsmedel över ett stort
område. Åtgärder bör i stället vidtas innan varan blivit starkt förorenad. Ora
föroreningen är lokal är del rimligt alt förbjuda alt livsmedel säljs redan
vid låga haller av radioakliv förorening. Är föroreningen mycket spridd kan det
vara olärapligl all en sådan åtgärd vidtas, ora del saratidigt innebär
näringshygieniska nackdelar all övergå lill annan föda.

Vad
gäller föreskriften i Iredje stycket uttrycker Industriförbundet och
Arbetsgivareföreningen sin tillfredsställelse över denna. Kemikontoret och
Skånes handelskammare utgår från all föreskriften tiUärapas ytterst
restriktivt.

NO
vänder sig raot all kommittén föreslår all mjölkUknande vara, annat
sraörliknande fett än raargarin och köttvaruliknande vara inte får saluhållas
sora livsraedel ulan livsraedelsstyrelsens tillstånd. Del är önskvärt all
befintliga och nya ersättningsprodukter får fritt konkurrera raed traditionella
livsraedel. NO framhåUer vidare att det är önskvärt alt del finns
ersättningsprodukter lill konkurrenskraftiga priser. NO avstyrker därför
komrailléns förslag om tillstånd för saluhållande av ersättningsprodukter för
mjölk, sraör och köttvaror.

KF
godtar däreraot LSK:s förslag alt rajölkliknande varor inte får saluhållas ulan
lillslånd av livsraedelsslyrelsen raed tanke på den betydelse för barns hälsa
sora rajölk har.

Länsläkaren
i Värmlands län anser alt 50 § är onödig och alt åtminstone de första två
styckena bör ulgå. Länsläkaren i Norrbottens län anser däreraot att de
föreslagna föreskrifterna är berättigade. Länsveterinären i Stockholms län
anser atl ifrågavarande förbud också bör orafatla de grönsaksiraitationer sora
används lill dekoration av färska grönsaker.

Statens
institut för konsumentfrågor tillstyrker koramilléförslagen i 52 och 53 §§.

Statens
handikappråd hälsar förslaget i 53 § med tillfredsställelse. Länsstyreben i
Kopparbergs län ifrågasätter däremot lämpligheten och behovet av denna
bestämmelse.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 151

Generaltullstyrelsen
och tullagstiftningskommitlén ullalar all del är ell allraänl önskeraål, all
vamlrafiken sker raed så få störningar som raöjligl. Elt iraporlförbud enligt
54 § i förslagel kan i hög grad försvåra tullproceduren, även ora del bara
gäller enstaka varuslag eller ell begränsat varuoraråde. Kontroll av all
förbudet efterlevs drabbar näraligen inle bara sändningar raed imporlförbjudna
varor utan också införsel av andra varor, beträffande vilka del raåste
fastställas atl de inte orafallas av något iraporlförbud. Instanserna
frarahåller att iraporlförbud gentemot länder i en tullunion eller i ell
geraensarat raarknadsoraråde nödvändiggör en annars obehövlig tullprocedur i
vamlrafiken raellan länderna i sararaanslulningen. Livsraedelsslyrelsen bör
vid beslut ora iraporlförbud noga väga de intressen sora påkallar
iraporlförbud raot de olägenheter sora ell förbud raedför för vamlrafiken. Ora
livsraedelsslyrelsen överväger all införa ell importförbud bör den sararåda
med generaltuUstyrelsen. Också KF föratsätter atl samråd sker med generaltuUstyrelsen
vid meddelande av importförbud.

Statens
handikappråd tillstyrker förslagel.

3.13
Personalhygien

3.13.1
Gällande bestämmelser

Regler
ora hygienen för personal inora livsraedelshanteringen finns i 25 och 26 §§
1951 års stadga. Envar sora sysslar raed fraraslällning eUer beredning av
livsraedel eller eljest hanterar oförpackade livsraedel skall enligt 25 § under
arbetet iaktta noggrann renlighet. Livsmedlen får inle beröras mer än som är
oundgängligen erforderligt och verktyg bör ora raöjligl användas i arbetet. Ora
det finns skäl anta all någon sora sysslar med sådani arbete har sjukdom eller
smitta, sår eller annan yttre skada, som kan göra av honom hanterat livsmedel
skadligt eller eljest otjänligt lill raänniskoföda, är han enligt 26 § skyldig
all efler anmodan av hälsovårdsnäranden undergå läkarundersökning på
koraraunens bekostnad. Ora sådan sjukdora, srailta eller skada påvisas hos den
undersökte, kan näranden förbjuda honom all delta i livsmedelshantering.
Innehavare av eller föreståndare för sådan verksamhet är skyldig atl underrätta
hälsovårdsnämnden, ora han fått kännedora eller misstanke om alt person sora
hos honora sysselsätts raed livsraedelshanlering har ifrågavarande slag av
sjukdora ra. ra. Sararaa anraälningsplikl gäller, ora innehavaren eller
föreståndaren fått vetskap ora atl någon hos honom sysselsatt sammanbor eller
nyligen sararaanbott raed person som har sådan sjukdora eller srailta.

Enligt 1936 års
raejeristadga är del förbjudet atl i mejeri sysselsätta någon sora kan antas ha
sjukdom eller smitta sora genora mejeriprodukter kan överföras till
raänniskor. Vidare förbjuds person raed sår eller utslag alt hantera sådana
produkter. Den som skall anställas vid

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 152

mejeri
är enligt 11 § skyldig att förete läkarintyg om frihet från sjukdora eller
smitta. Mejeripersonalen skall dessutom på mejeriets bekostnad undergå
läkarundersökning rainst vartannat år. Mejeriföreslåndare är skyldig anmäla
sjukdoms- eller smiltofall till hälsovårdsnämnden.

Enligt
smitlskyddslagen (1968:231) och sraitlskyddskungörelsen (1968: 234) föreligger
anraälningsplikl vid olika fall av allraänfarliga och sraittsararaa sjukdoraar.
Vidare är person, som lider av de åsyftade sjukdomarna eller utan all vara sjuk
kan överföra smitta av sådan sjukdora, skyldig alt genoragå läkarundersökning
och provlagning och foga sig i erforderlig inskränkning av sin rörelsefrihet.

I
1952 års norraallivsraedelsordning finns detaljerade bestämmelser ora skydds-
och arbetskläder för personal inora livsraedelshanteringen. Föreskrifter finns
också ora hur personalen skall sköta sin hygien.

3.13.2
Livsmedelsstadgekommittén

LSK
betonar hur stor betydelse hygienen särskilt hos personalen inora
livsmedelshanteringen har för den hälsoraässiga beskaffenheten hos själva livsraedlen.
Redan vid lillkorasten av 1951 års stadga var fråga ora alt kräva regelbunden
läkarkontroll av de anställda. På begäran av riksdagen lät Kungl. Maj:t en
särskild ulredningsraan undersöka de därraed sararaanhängande probleraen.
Resultatet härav redovisades i en ulred-ningsproraeraoria år 1959 angående
obligatorisk läkarundersökning av vissa grupper livsraedelsarbelare (Stencil
In). Ulredningsraannen kora frara lill alt del inte fanns tillräcklig anledning
utvidga skyldigheten enligt raejerisladgan och dåvarande luberkulosförordningen
all läkar-undersöka raejeripersonal lill att avse också andra
livsmedelsarbetare. En bättre hälsoslandard borde i stället kunna uppnås bl. a.
genom ökad upplysning om betydelsen av en god personlig hygien.

Frågan
om hälsokontroll uppraärksararaades härefter vid 1967 års riksdag. I två
motioner (I: 369, II: 460) begärdes utredning ora obligatorisk
läkarundersökning av utländska arbetstagare bl. a. inora livsmedelsbranschen.
I två andra motioner (I: 671, II:
837) föreslogs skynd-sararaa åtgärder
i fråga ora obligatorisk hälsokontroll av utländsk arbetskraft inora
restaurangnäringen. Motionärerna framhöll all invandrarna inle sällan hade
tuberkulos och andra smittsamma sjukdomar. Efter riksdagsbehandlingen (ABU
1967: 27) överlämnades saken till LSK för övervägande.

Under
LSK:s utredning har länsläkaren och länsveterinären i Kristianstads län år
1967 fraralagl ell förslag lill obligatorisk hälsokontroll av viss
livsraedelspersonal. Kontrollen föreslås gå ut på undersökning av lungor och
förekoraslen av tarrasjukdoraar hos all utländsk arbetskraft i
Uvsraedelsbranschen och hos svensk personal inora kött-, raejeri-, raargarin-och
glassindustrierna.

I
fråga ora hälsokontroll frarahåUer LSK all livsraedelsperso-

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 153

nålen
spelar en avgörande roll i fråga om spridning av smittsamma sjukdomar genora
livsmedlen. Som typiska exerapel närans salraonella-diarré, paralyfoid och
tuberkulos. LSK erinrar särskilt ora de raalför-giftningar av salraonellatyp
sora raed raer eller mindre epidemiskt förlopp uppträtt under senare år.
Orsaken har inle sällan varit bristande hygien hos livsraedelspersonal eller
all någon anställd blivit bärare av sraitlan vid seraeslerresa i länder där den
hygieniska standarden är lägre än i vårt land. Del torde slå klart alt raånga
infektioner och förgiftningar med bakteriellt ursprung i livsraedel härrör
från livsraedelspersonal med raag- och larraåkommor eller infekterade sår. De
anställdas hälsotillstånd är därför av största betydelse för den hygieniska
kvaliteten hos de av dera hanterade livsraedlen. Hälsokonttoll av sådan
personal raåste därför enligt LSK raed fog anses utgöra en av hörnstenarna
inora all livsraedelshygien. Med hänsyn lill angivna förhållanden föreslår LSK
en allraän skyldighet för varje innehavare av verksarahet där livsmedel
hanleras alt föranstalta om läkarundersökning och annan hälsokontroll av sina
arbetstagare (58 §). Frågan ora kontrollens inriktning och omfång kan inte
avgöras generellt, varför denna allmänna skyldighet avgränsats lill all gälla i
den omfattning som betingas av livsmedelshanteringens art och andra
förhållanden av hygienisk betydelse för verksarahelen. Hälsokontrollen bör
emellertid enligt LSK som regel ske en gång om årel. Enligt LSK är vissa undersökningar
så nödvändiga alt de bör direkt föreskrivas av livsraedelsslyrelsen. I
överenssläraraelse med förslagel av länsläkaren och länsveterinären i
Kristianstads län har i lillämpningskungörelsen angetts att hälsokontrollen
alltid skall orafatla avföringsprov (faecesprov) för alt utröna förekoraslen av
salraonellos och andra sraittsararaa livsraedels-burna tarrasjukdoraar. Vidare
skall kontrollen orafalta lungröntgen eller skärmbildsundersökning och
luberkulinprövning. Sådana undersökningar behöver emellertid bara ske i den
orafallning sora bedöras påkallad av den läkare livsraedelsförelagel anlitar.

I
anslutning härtill frarahåller LSK all vissa typer av livsmedel är särskilt
känsliga och mottagliga för srailta från den sora hanterar dem. Del gäller
främst dricksvatten, mjölk och andra mejeriprodukter, köttvaror, bröd och
konditorivaror saml olika slags färdiglagad raal. LSK anser del därför befogat
alt personal sora hanterar sådana varor skall genoragå undersökningar rainst en
gång ora årel. Föreskrift härora finns i lillämpningskungörelsen i fråga ora
anläggning för rening av dricksvatten, slakteri, raejeri, bageri, konditori
och annan verksarahet för fraraslällning och beredning av köttvaror, margarin,
glassvaror eller lagad mat saral beträffande slorkök, restauranger och andra
lokaler för servering. Dessutora föreslår LSK atl, utöver denna årliga
hälsokontroll, avföringsprov alltid skall tas av de anställda inom angivna
livsmedelssektorer, när de inställer sig lill arbete efler en längre tids vistelse
utan-

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 154

för
de nordiska länderna. Erfarenhetsmässigt är näraligen risken för salmonella-
och liknande smittspridning genom tarminfektioner speciellt stor då del gäller
personer sora vistats t. ex. på semester i sydliga länder.

Angivna
bestäraraelser ora hälsokontroll gäller de redan anställda arbetstagarna i
berörda delar av Uvsraedelsbranschen. Liknande krav är enligt LSK befogade
också vid nyanstäUning av sådan personal. LSK föreslår därför
livsraedelsslyrelsen få rätt föreskriva att den som anställs i
livsmedelshantering skall före anställningens början styrka atl han är fri från
sjukdom och smitta sora genora livsraedel kan överföras på raänniskor (60 §).
Enligt förslaget liU lUlärapningskungörelse bör krav på sådani friskinlyg vid
nyanställning gäUa inora sararaa sektorer sora där hälsokontroll minst en gång
om året föreskrivits och avse sararaa slags undersökningar. Intyget får i fråga
ora avföringsprov inle vara äldre än en månad och beträffande lungundersökning
och luberkulinprövning tre månader. Vid negativ luberkulinreaktion skaU
friskintygel utvisa all den sora skall anställas blivit B.C.G.-vaccinerad
(skyddsympad med vaccin innehållande avirulenta baciller, benämnda Bacilles
Calraelle-Cuérin).

LSK
är fullt raedvelen ora all den föreslagna hälsokontrollen av livsmedelspersonal
innebär en ökad belastning inle bara för läkarkåren ulan också för
sjukvårdsorganisationen i övrigt. Enligt LSK är eraeUertid denna kontroll så
väsentlig atl socialstyrelsen bör låta livsraedelshanteringen orafallas av den
prioritering av läkartjänster sora styrelsen till-lärapar för
verksarahetsoraråden där läkarnas insatser är särskilt påkallade. Vidare torde
kravet på friskinlyg medföra praktiska problera i synnerhet för
reslaurangnäringen sora har en snabb orasättning av personal. Restaurangerna
är också under vissa perioder starkt beroende av extra arbetskraft bl. a. för
diskning och liknande sysslor. Trots della finner LSK det ofrånkoraligl all
kräva friskintyg av dem som vill arbeta i serveringslokaler. Risken blir
annars för stor för atl smittsamma infektionssjukdomar sprids genora bl. a.
tUlfälligt anställda personer, om vilkas hälsotillstånd man inle kan få någon
uppfattning ulan det slags läkarundersökning som LSK föreslår.

Enligt
LSK:s förslag koraraer kostnaderna för hälsokontroll e n atl få bestridas av
företagarna. LSK anser också all förelagarna bör ersätta arbetslagarna för den
arbelsinkorasl de förlorar vid eventuell avstängning från sill arbete i
avvaktan på resultatet av läkarundersökning och provlagning. Problera kan
emellertid uppslå när en smittbärande arbetstagare blir avslängd ulan all själv
vara sjuk. Viss ersättning kan då utgå enligt lagen (1956: 293) ora ersättning
ål smittbärare. Ell annat problera uppslår när en livsraedelsarbelare på grund
av något raindre sår eller annan lindrig skada tillfälligt placeras om lill en
syssla som ger mindre förtjänst än hans ordinarie arbete. Berörda

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 155

ersättningsfrågor
är emellertid enligt LSK inle av beskaffenhet all böra regleras genora
livsmedelslagsliftningen. I stället föreslår LSK all dessa problem närmast
löses genora avtal i vänlig ordning mellan arbetsmarknadens parter.

I
en reservation föreslår ledaraolen Nybora alt staten svarar för den enskildes
kostnader och inkoraslförlusler i saraband raed avstängning från arbete på
grund av hälsokontroll. Bestäraraelser därom föreslås införda i lagen ora
ersättning lill sraitlbärare.

Med
hänsyn lill de svårigheter den skärpta hälsokontrollen väntas raedföra i
inledningsstadiet föreslår LSK atl bestäraraelserna i dessa hänseenden inle
träder i krafl förrän efler en övergångslid av tre år.

I fråga om andra
väsentliga åtgärder i detta samraanhang framhåller LSK behovet av hygienisk
skolning av livsraedelsperso n a I e n. Ulan tvekan är personalen en av de
svaga länkarna i arbetet raed atl förebygga och hindra spridning av olika
malförgiflningar och andra livsraedelsburna infektioner. Arbetstagarna raåste
därför på lärapligt sätt få nödvändiga kunskaper om vad som krävs för atl en
god personlig och allraän hygien skall kunna upprätthållas. I sådani syfte bör
anordnas regelbunden undervisning genora kurser och föreläsningar i hälsovård
och livsraedelshygieniska frågor. Undervisningen bör inle bara inriktas på
hygienen i själva arbetet utan också syfta lill alt anpassa personalens
livsföring i övrigl lill en hög hygienisk nivå. Enligt LSK bör del i första
hand åligga arbetsledningen all ge de anställda en sådan hygienisk skolning.
LSK föreslår därför all varje innehavare av och föreståndare för verksarahet
raed livsraedelshanlering skall ansvara för att erforderliga anvisningar
läranas arbetstagarna om vad de har atl beakta i fråga ora hälsovård, personlig
hygien och renlighet (57 §). Förelagen synes därvid kunna få hjälp av
rayndigheter och olika sammanslutningar. Bl. a. har hälsovårdsnäranderna i
vissa kommuner redan anordnat regelbundna föreläsningar i olika hygienfrågor.
Vidare bör livsmedelsslyrelsen utarbeta råd och anvisningar ora den personliga
och allraänna hygienen vid livsraedelshanlering. LSK föreslår emellertid vidare
att livsmedelsföretagens innehavare och föreståndare också skall tillse all de
åtgärder i övrigl vidtas som, med hänsyn lill livsraedelshanleringens art, är
påkallade i fråga ora arbetstagarnas hälsovård, personliga hygien och
renlighet. Särskilt anges all de skall förse arbetstagarna raed skyddskläder
(37 §).

LSK:s
förslag lill övriga bestäraraelser om livsmedelspersonalens hygien innebär i
huvudsak följande.

LSK
föreslår atl ingen får vara sysselsatt raed hantering av livsraedel, om han har
sjukdom eller smitta, sår eller annan skada som kan göra livsraedlen otjänliga
lill raänniskoföda eller som genom ell livsraedel kan överföras lill annan (55
§). En liknande bestämraelse finns i 26 § första styckel 1951 års stadga. Detla
sysselsättningsförbud föreslås också

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 156

gälla
då en arbetstagare har sjukdom eller smitta. Som exempel på sjukdoraar näraner
LSK tarrainfeklioner av typen tyfoid, paralyfoid och sal-monelladiarré samt
tuberkulos som åter börjat uppträda, särskUt bland utländsk restaurangpersonal.
En arbetstagare raed någon av dessa eller liknande allvarliga sjukdoraar måste
givetvis helt avhålla sig från arbete raed livsraedel. Med hänsyn lill
sraillorisken gäller sararaa sak förkylningar raed feber, även ora de synes
vara godartade. En vanlig snuva, etl raindre skärsår eller annan lättare skada
gör eraeUertid inte någon ar-belsoförraögen. I sådana fall bör den sora sysslar
raed livsraedel överföras lill annat lärapligt arbete inora företaget. Ett
livsraedelsföretags innehavare och föreståndare skall tillse alt arbetstagare
raed sådan sjukdora eller srailta, sår eller annan skada som avses i 55 § inte
deltar i hantering raed livsraedel inora företaget. Innehavaren och föreståndaren
skall också hålla sig noggrant underrättade ora sina arbetstagares hälsotillstånd
(58 § första styckel). All dessa skyldigheter liksora ansvaret enligt 57 §
också skall gälla föreståndaren är all raånga större företag ofta har flera
tillverknings- eller försäljningsställen, över vilka innehavaren inle kan ha
direkt daglig kontroll.

Innehavaren
av ell Uvsraedelsförelag föreslås vara skyldig all, i den utsträckning
livsraedelsslyrelsen föreskriver, anraäla sina arbetstagares hälsotillstånd
till livsraedelsmyndighel (58 § andra styckel). Motivet härtill är alt
livsraedelsrayndighelerna behöver inforraeras om exerapelvis resultaten av
företagens hälsokontroll för all erforderliga åtgärder snabbi skall kunna
vidtas. I tillärapningskungörelsen föreslår LSK all sådan anraälningsplikl bör
gälla i fråga ora konstaterad tuberkulos, larrainfektion och vissa andra
sjukdoraar sora kan göra livsraedel otjänliga. Anraälan skall alllid göras
till hälsovårdsnämnden.

LSK
föreslår en allmän regel om all var och en sora sysslar raed hantering av
livsraedel skall vårda sig ora en god personlig hygien och även i övrigl iaktta
noggrann renlighet (56 § första styckel). I tillärapningskungörelsen föreslås
raera detaljerade bestäraraelser bl. a. i fråga ora handlväll och klädvård.
Delta är bara exerapel och LSK understryker atl kravet i 56 § avser
överhuvudtaget all den personliga hygien i och utora arbetet som bör vara
självklar för var och en. Med bestämmelsen avser LSK vidare förfarandet under
själva arbetet, t. ex. all livsraedelsarbelare håller rent orakring sig och
ser lill all redskap, raaskiner och annan utrustning inle smutsas ner. De
föreslagna bestäraraelserna innebär en utvidgning av 25 § 1951 års stadga och
av norraallivsraedelsord-ningens hygienföreskrifler.

Vidare
föreslås atl den sora sysslar raed livsraedelshantering är skyldig all
underrätta förelagels innehavare eller föreståndare ora han raisslän-ker sig ha
sådan sjukdora eller sraitla, sår eller annan skada sora avses i 55 § (56 §
andra styckel). Eflersora det kan vara svårt för den enskilde all alllid
bedöraa en sådan situation, föreslås anmälningsplikten gälla

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 157

bara
då han har uppenbar anledning till misstanke av angivna slag. Sora exerapel
närans kraftigare raaginfektioner.

Den sora är sysselsatt
raed livsraedelshanlering blir enligt förslagel skyldig alt undergå
läkarundersökning, ora en Uvsraedelsrayndighel anmodar honora därtill.
Undersökningen skall bekostas av rayndighelen. Ora man därvid upptäcker atl han
har sådan sjukdora eller srailta, sår eller annan skada sora avses i 55 §,
föreslås livsraedelsrayndigheten kunna förbjuda honora all under viss tid
delta i hantering av livsraedel (59 §). Bestäraraelserna raotsvarar i allt
väsentligt 26 § första stycket 1951 års stadga.

I
fråga ora 55, 56 och 59 §§ fäster LSK uppraärksarahelen på alt de avser alla
sora sysslar raed livsmedelshantering i någon form, dock inle inora enskilt
hushåll. Del är sålunda inte bara fråga ora de anställda ulan också ora
förelagarna själva och föreskrifterna gäller antingen de hanterar livsraedel
direkt eller endasl raaskiner och annan utrustning sora används för
livsraedlen.

LSK
föreslår rält för livsraedelsslyrelsen all raeddela tillämpningsföreskrifter
ora personalens hygien (61 §). I saraband därraed frarahåller LSK all dessa
befogenheter ingalunda avses innebära något intrång på socialstyrelsens
korapelensoraråde. Avsikten är endast alt livsmedelsstyrelsen skall kunna la
egna initiativ i frågor, som rör livsraedelspersona-lens hälsovård och är
direkt betingade av livsraedelshygieniska skäl. Därvid kan
livsraedelsslyrelsen avgöra exerapelvis vilken typ av läkarundersökningar sora
bör göras och vad dessa bör orafalta. Däreraot skall givelvis socialstyrelsen
ensara besluta ora hur undersökningarna skall ulföras. LSK utgår från all de
båda ärabetsverken nära saraarbelar i dessa frågor.

3.13.3
Remissyttrandena

LSK:s
förslag ora hälsokontroll av personal i livsraedelshanteringen (58 §)
diskuteras av ell 30-lal remissinstanser. Dessa biträder i princip förslaget.
Delade meningar råder emellertid ora vera sora skall bekosta hälsokontrollen
och om tillgången på läkare är tillräcklig för den föreslagna hälsokontrollen.

Socialstyrelsen
anför all en väl avpassad hälsokontroll av livsraedelspersonal dels förbättrar
personalens hälsotillstånd, dels rainskar risken för spridning av
livsraedelsburna infektioner. Frågan ora hälsokontroll är av sådan
angelägenhetsgrad all den kräver prioritering. Veterinärstyrelsen anser i
likhet raed LSK alt en hälsokontroll av personal inora de känsligaste
sektorerna av Uvsraedelsproduktionen är berättigad. Arbetarskyddsstyrelsen
frarahåller alt en väl utforraad förelagshälsovård, förutom all den ger goda
förulsätlningar för fortlöpande uppföljning av arbetslagarnas hälsa från
arbetsmedicinsk synpunkt, är betydelsefull även från livsmedelshygienisk
synpunkt. SACO och hälsovårdsnämnden i

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 158

Stockholm anser att den föreslagna läkarkontrollen av
livsraedelspersonal är raycket värdefull.

Några reraissinstanser ifrågasätter ora antalet läkare
komraer att räcka lill för de föreslagna hälsoundersökningarna, också vid en
övergångslid på tre år. Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter
lärapligheten av att personalen inom livsmedelshanteringen undandras socialstyrelsens
kompetensområde. Liknande uppfattning anförs av länsstyrelserna i Malmöhus,
Kopparbergs och Jämtlands län saral av Lantbruksförbundei, RLF och Svensk
industriförening.

Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen anser atl
skärpta bestämraelser för läkarvård och hälsokontroll otvivelaktigt är
påkallade raen tror inle atl de är genoraförbara, eflersora de förulsätler en
radikalt förbättrad tillgång pä läkare, annan hälsovårdspersonål, laboratorieresurser
ra. ra.

KF tillstyrker i princip den föreslagna skärpningen av
bestäraraelserna ora personalhygien. Förslaget raedför betydande kostnader,
raen järafört raed de konsekvenser sora sjukdora bland livsraedelsanslällda
kan innebära för elt stort antal konsuraenter är de raotiverade. KF föreslår
all frågan om ersättning vid sjukdom ytterligare ses över. Med hänsyn till
svårigheterna i inledningsskedet all genomföra en hälsokontroll kan KF dock med
tvekan godla en så lång övergångslid sora tre år för den skärpta
hälsokontrollen.

Svenska företagares riksförbund delar koraraitténs
uppfattning ora personalhygienens betydelse raen anser bestämmelserna alltför
stränga. De kommer atl medföra svåra personalproblem för främst mindre företag.
Liknande synpunkter anförs av Sveriges konditorförening och Riksförbundet
gatukök och kiosknäring.

Svenska landstingsförbundet tillstyrker förslaget angående
de olika slag av undersökningar som livsraedelsslyrelsen skall föreskriva. Det
är värdefullt att personal inom speciellt ömtålig livsmedelshantering får
genoragå fortlöpande hälsokontroll.

Härefter diskuterar reraissinslanserna frågan vem sora
skall bära kostnaderna för den föreslagna hälsokontrollen. Sveriges kioskägares
riksförbimd ansluter sig lill förslagel all rutinmässiga läkarundersökningar
och hälsokontroll bör bekostas av företaget. Kostnader för förlorad
arbetsinkomst vid avstängning från arbetet i avvaktan på resultat av
undersökning eller prov bör dock varken företaget eller den anställde slå för.

LO har inget all erinra mot de föreslagna bestäraraelserna
ora hälsokontroll. LO anser eraeUertid all avstängning från arbetet av
hygieniska skäl inte får raedföra någon ekonoraisk uppoffring för den
anställde. Samhället bör svara för dessa kostnader eflersora en förbättrad livsraedelshygien
är elt samhällsintresse.

Livsmedelsarbetareförbundet delar inle LSK:s uppfattning
alt.frågor

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 159

om ersättning för förlorad arbetsförtjänst skall avgöras
genom förhandlingar mellan arbetsmarknadsparterna.

Skånes handelskammare anser däreraot all frågan ora vad
sora skall ske raed en anställd sora är sraillobärare och därför inle kan
stanna kvar på sin plats bör lösas genora förhandlingar raellan
arbelsraarknadens parter.

Länsläkaren i Älvsborgs /fl/t förklarar alt de krav på
övervakning av personalens hälsotUlslånd som föreslås ligga på innehavaren kan
komma alt uppfattas som elt hot mot personlig integritet. Den bästa effekten
erhålls ora förelagen har tillgång lUl personalläkare som ju skaffar kännedom
om personalens hälsotillstånd.

Sveriges hotell- och reslaurangförbund anser all en viss
övergångstid kan behövas.

I fråga ora koraraitténs förslag till bestäraraelser ora
friskinlyg (60 §) påpekar statens bakteriologiska laboratorium all difteri
sällan sprids genora livsraedel. Den är näraUgen praktiskt tagel försvunnen
sedan ell par årtionden.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län och Svenska
häbovårdstjänstemannaförbundet anser all livsraedelsstyrelsens föreskrifter
ora friskinlyg bör raeddelas i sararåd raed socialstyrelsen. Hälsovårdsnämnden
i Malmö anser att bestäramelsen också bör gälla den sora anställs som inspekterande
personal vid Uvsraedelsrayndighel.

Länsläkaren i Gävleborgs län och länsveterinären i
Kopparbergs län anser all föreskrifter enligt 60 § bör falla inora
socialstyrelsens kompetensoraråde.

Många remissinstanser, som uttalat sig ora LSK:s förslag i
57 § ora hygienisk utbildning, är positiva till en sådan utbUdning.

Statens bakteriologiska laboratorium betonar alt utbUdning
av personal i både personlig- och processhygien kan visa sig vara billigare än
undersökningar. Goda yrkeskunskaper hos personalen inom livsmedelshanteringen
är enligt veterinärstyrelsen ell väsentligt villkor för en hög
livsraedelshygienisk standard. Styrelsen ifrågasätter ora inle särskilda
korapetenskrav borde ställas på föreståndare och arbetsledare inom livsmedelshanteringen.

Svenska landstingsförbundet tillstyrker också sådan
utbildning av personal i hygieniska frågor.

Också Stockholms handelskammare,
livsinedelsarbetareförbundet, hälsovårdsnämnderna i Stockholm, Uppsala och
Sundsvall, länsveterinärerna i Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län och
länsläkarna i Kopparbergs och Jämtlands län tUlstyrker koraraitléförslaget.

I stället för skyldighet att förse arbetstagare med.
skyddskläder bör enligt Grossistförbundet och Sveriges hotell- och
restaurangförbund innehavaren tillse atl arbetstagarna bär ändaraålsenliga
skyddskläder. Sararaa uppfattning anförs av Industriförbundet och
Arbetsgivareför-

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 160

eningen, som därutöver anser alt kostnaderna för
skyddskläder är en förhandlingsfråga, som inte bör regleras genora
livsraedelslagstiflning.

Varken del ekonoraiska ansvaret för undervisning eller
frågan ora skyddskläder bör enligt Skånes handelskammare regleras i
författning.

Några reraissinstanser har behandlat förslaget ora
sysselsättningsförbud i vissa fall (55 §). Veterinärstyrelsen finner
koraraitléförslaget väl avvägt. Länsstyrelsen i Stockholms län påpekar alt
koraraittén inte löst frågan vera sora skall bära kostnaderna när en
arbetstagare avslängs eller tillfälligt omplaceras från sitt arbete till en
syssla sora ger lägre arbetsförtjänst.

Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen anser atl del
bör ankoraraa på förelagen all söka oraplacera anställd, sora kan raisslänkas
sprida srailta, lill arbete ulan direkt kontakt raed livsmedel lill dess han är
syralorafri. Även Kemikontoret anser del viktigt all infekterade raänniskor
oraplaceras så all de inle sprider srailta.

Svenska landstingsförbundet anser del befogal atl
arbetsgivaren svarar för all en sjuk arbetstagare inte sysselsätts i
livsraedelshanlering.

Svenska
livsmedelsarbetareförbundet frarahåller alt livsraedelshygienen i anledning av
sjukdorasfall ofta försumraas vid raånga raindre och raedelslora företag,
eflersora raan vid dessa företag i regel inle kan avvara någon anställd på
grund av personalbrisl. Förbundet befarar att sysselsällningsförbudel blir
svårt atl genoraföra.

Svenska
landstingsförbundet tillstyrker förslagel i 56 § all arbetstagare själv skall
göra anraälan ora raisstänkt sjukdora, inle bara när anledning lill raisslanke
är uppenbar. Det finns annars risk för all bestäraraelsen inte får åsyftad
verkan. Liknande synpunkter anförs av länsveterinären i Norrbottens län.

Beträffande livsraedelsstyrelsens rätt att raeddela
tillärapningsföreskrifter i fråga ora personalens hygien anser Svenska
häbovårdstjänstemannaförbundet alt sådana föreskrifter bör raeddelas av
socialstyrelsen. Liknande synpunkter fraraförs av länsstyrelsen i Gävleborgs
län, hälsovårdsnämnden i Stockholm och länsläkaren i Gävleborgs län saral länsveterinären
i Kopparbergs län. Sjöfartsverket anser sig böra utfärda saratliga
lUlärapningsbesläraraelser för fartyg i sararåd raed den centrala
Uvsmedelsrayndighelen.

3.14 Livsmedelskontroll och annan tillsyn

3.14.1 Gällande ordning

Begreppet livsraedelskonlroll definieras i 86 § 1951 års
livsraedelsstadga sora tillsynen över efterlevnaden av livsmedelssladgan och
de föreskrifter som meddelats med slöd av densamraa.

Livsmedelskontrollen tillkomraer i högsla instans
socialstyrelsen och veterinärstyrelsen med den fördelning raellan dem som anges
i deras

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 161

instruktioner
(86 § 1 mom.). Numera är veterinärstyrelsen i huvudsak den centrala
förvaltningsrayndighelen för livsmedelskontrollen. Socialstyrelsen leder
enbart kontrollen av personal i livsraedelshanteringen. Dessutom har statens
jordbruksnämnd viss central tillsyn i fråga ora charkuterivaror. Statens
institut för folkhälsan fungerar enligt 86 § 2 raora. sora centralt
undersökningsorgan för livsraedelskonlrollen.

På
det regionala planet har länsstyrelserna atl raed biträde av länsläkarorganisationen
och länsveterinärerna vaka över atl korarauner och hälsovårdsnämnder fullgör
sina åligganden i fråga om livsmedelskontrollen (87 §).

Den
största delen av livsmedelskontrollen utövas på del lokala planet. Denna
kontroll ankommer på hälsovårdsnämnden vilken skall ha liUsyn över allt, som
kan inverka på beskaffenheten av livsmedel, som saluhålls inom kommunen (88
§). Enligt 14 § hälsovårdsstadgan skaU varje nämnd tUl sitt biträde ha en eller
flera hälsovårdsinspektörer, för vars kompetens krävs särskUd utbildning vid
folkhälsoinstilutet. Dc uppgifter sora ankoraraer på sådan inspektör får
eraeUertid fullgöras av ledaraot i hälsovårdsnäranden. Vidare är del raöjligt
för två eller flera korarauner att ha en gemensara inspektör. Del åligger
också provinsialläkare och distriktsveterinärer särat andra läkare och
veterinärer i allmän tjänst att medverka i livsraedelskontroUen enligt deras
inslmklioner (88 §). Vidare är polisen skyldig all biträda vid kontroUen (89
§). Även tullrayndighelerna har vissa skyldigheter i samband raed kontrollen
vid import av livsmedel (100 §).

I
9099 §§ finns närraare regler för hälsovårdsnämnds befogenheter inom den lokala
livsraedelskontroUen. Sålunda har näranden och dess kontrollanter räll lill
tillträde i Uvsraedelslokaler och till erforderligt bhräde av den hos vilken
kontroUen sker. Näranden får la nödvändiga prov för undersökning av livsmedel
och skall då följa de anvisningar för provtagning och undersökning som
folkhälsoinslilulet har atl raeddela. I vissa fall skall nämnden omhänderta
både livsmedel, som kan antas vara otjänliga, och utrustning, sora inte får
användas i livsraedelshanlering. Näranden får också raeddela de förelägganden
och förbud som fordras för efterlevnaden av livsraedelssladgan.

Utöver
den allraänna livsmedelskontrollen enligt 1951 års stadga finns i särskilda
författningar bestämmelser om specialkontroll av vissa hygieniskt viktiga
livsmedel. Därvid kan först näranas köttbesiklningslagen och
köllbesiklningskungörelsen sora föreskriver en fortlöpande detaljkontroll genom
besiktningsveterinär av så gott som allt kött från våra vanligaste
Uvsraedelsproducerande djur. I förordningen (1921: 581) angående kontroll vid
införsel till riket av köttvaror och djurfett saral i kungörelsen (1934: 563)
angående kontroll vid utförsel av kött finns också noggranna regler för en
kontinuerlig veterinärbesiktning. I fråga om mjölk och andra raejeriprodukter utövas
enligt raejerisladgan of-

6
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 61

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:61 162

fentlig
tillsyn av en hos veterinärslyrelsen anställd raejeriinspektör. Enligt
föreskrifter av statens jordbraksnämnd skall raejeri också ha en intern
hygienisk kontroll av leveranlörmjölk och konsurationsrajölkpro-dukler. Denna
interna kontroll övervakas enligt jordbruksnämndens förordnande av Svenska
kontrollanslallen för mejeriprodukter och ägg. Vidare skall nämnas den kontroll
av pastöriseringen beträffande mejerivaror sora enligt
pastöriseringsförordningen och paslöriseringskungö-relsen utövas i första hand
av provtagare sora velerinärslyrelsen utser. En särskild kontroll sker också av
raargarinvaror. Sålunda skall folkhälsoinstitulel enligt raargarinförordningen
regelbundet undersöka varu-prover från varje raargarinfabrik i landet. I fråga
ora iraporlen och exporten av raargarinvaror gäller all tullmyndigheterna inle
får utlämna sådana varor ulan alt dessa är förpackade och raärkla på sätt
livsmedelsstadgan föreskriver.

Den allmänna och särskilda
livsraedelskonlroll sora berörts i det föregående är obligatorisk. Vid sidan
härav finns också en frivillig offentlig kontroll i fråga ora fjäderfä och
charkuterivaror. Enligt fjäderfäkontrollkungörelsen har innehavare av
fjäderfäslakteri raöjUghet atl få sin rörelse ställd under offentlig kontroll
av besiktningsvelerinär. Kontrollen sker i princip efter sararaa regler sora
gäller besiktning vid konlroUslakteri enligt köttbesiklningslagen. Vad
härefter beträffar charkuterivaror har veterinärslyrelsen, med tillämpning av
33 § livsraedelssladgan och 1934 års kungörelse ora kontroll vid utförsel av
kött, raeddelat vissa föreskrifter år 1968 ora s. k.
exporlkonlrollanläggningar. Enligt föreskrifterna kan innehavare av en charkuteri-
eller slyckningsanläggning, sora vill tillverka köttvaror for export, träffa
särskilt avtal med veterinärstyrelsen om hygienövervakning av anläggningen och
där tillverkade varor genora exportkonlrollveterinär sora förordnas av
styrelsen. Reglerna för denna frivilliga offentliga kontroll skiljer sig från
raotsvarande bestäraraelser i fråga ora den obligatoriska besiktningen vid
konlroUslakterier bl. a. såtillvida all besiktningsvelerinärerna vid
fjäderfäkontroUslaklerier och exporlkonlrollanläggningar avlönas direkt av
företagens innehavare.

3.14.2
Livsmedelsstadgekommittén

LSK
har koramit frara lill all del behövs en väsentligt utvidgad livsmedelskontroll
sora dessutom raåste bli effektivare än hittiUs. Det frärasta motivet härför är
de större hygieniska risker som den snabba utvecklingen inom
Uvsraedelsbranschen innebär. Sora exerapel nämner LSK nya metoder för
tillverkning och konservering saml användning av nya råvaror och
ersättningsmedel för traditionella livsmedel. Därtill kommer koncentrationen av
tillverkning och handel lill allt större företagsenheter, vilket kan medföra
att också små missgrepp i produktions-och distributionsleden får vidsträckta
skadeverkningar för ett stort antal konsumenter. Hälsorisker finns också på
grund av de ofta långväga

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 163

transporterna
av livsmedel. Dessutom anser LSK de moderna metoderna för livsmedlens
förpackning vilka uppenbarligen har stora hygieniska fördelar innebära
ökade risker för olämplig hantering av varorna särskilt i handels- och
konsuralionsleden. Eventuella felaktigheter kan knappast heller upptäckas utan
all förpackningarna bryts.

LSK
har funnit alt den lokala livsraedelskonlrollen genora huvudsakligen
hälsovårdsnämnderna är påfallande ojämn, om man ser lill landet i dess helhet.
På flertalet orter sker kontrollen bara vid sporadiska besök i
livsmedelslokaler och genom stickprov på råvaror och färdiga produkter. Della
måste anses olUlräckligl för all kunna svara mol kraven på en allsidig och
effektiv hygienisk övervakning på livsmedelsområdet. Den lokala kontrollen är
tillfredsställande endasl i det 30-tal korarauner sora har tillgång lill högre
utbildad livsraedelshygienisk expertis, bl. a. stadsveterinärer. Av de
livsraedelsprover sora undersöks genora landels hälsovårdsnärander har sålunda
omkring 90 "/o lagils i dessa kommuner. Vid sidan av specialkonlroUen av
andra myndigheter i saraband med importen av kött-, margarin-, mjölk- och
äggprodukter har bara etl fåtal större hälsovårdsnärander anordnat särskild
kontroll av importerade livsraedel såsora fiskvaror och vegetabilier.
Tullmyndigheterna har för sin del inte någon praktisk raöjlighet alt från
hygienisk synpunkt kontrollera iraporterade livsmedelsparlier.

För
atl belysa den varierande intensiteten av den lokala livsmedelskontrollen har
LSK för åren 19661968 gjorl en utredning i Stockholms län. Därvid
konstaterades att samtliga Uvsraedelslokaler i länets städer och köpingar
besiktigades årligen. I landskommunerna blev däremot bara 9 "/o av
lokalerna kontrollerade. Hälsovårdsnämnden i Stockholms stad log under elt år
närmare 50 000 prov av olika slag. I 14 av länets övriga 35 kommuner logs
sammanlagt endast drygt 300 livsmedelsprover om året. I de andra kommunerna
skedde praktiskt tagel ingen provtagning alls. Endasl 12 korarauner hade
hälsovårdsinspektör anställd. I de återstående 23 kommunerna sköttes
livsraedelskonlrollen av en deltidsanställd ledaraot i hälsovårdsnäranden.

Angivna
förhållanden i livsmedelskontrollen beror enligt LSK lill stor del på atl flertalet
hälsovårdsnärander inte har tUlräckliga ekonomiska och personella resurser. En
bidragande orsak är emellertid också att folkhälsoinslilulet har otUlräcklig
kapacitet för utbUdningen av nya hälsovårdsinspektörer.

För
att få liU stånd en effektivare offentlig livsmedelskontroll föreslår LSK en
ekonomisk och personell upprustning av organisationen på livsraedelsorarådel. I
fråga ora den centrala kontrollen lägger LSK fram förslag lUl inrättande av en
livsmedelsstyrelse, där veterinärslyrelsen skall ingå. På del regionala planet
bör länsstyrelserna bli utövande konlroUrayndigheter. För ändaraålet skall
länsläkarorganisationen och länsveterinärerna inordnas i länsstyrelserna sora

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 164

samtidigt
bör förstärkas med nya tjänster för livsmedelstekniker och
länshälsovårdskonsulenter. Hälsovårdsnämnderna föreslås fortfarande vara
kontrollmyndigheter på del lokala planet. Genom ändring i hälsovårdsstadgan
föreslås alt varje komraun skall ha minst två hälsovårdsinspektörer och
dessutora en livsraedelshygieniker raed högre utbUdning, ora koraraunen har
rainst 40 000 invånare. Livsraedelsslyrelsen, länsstyrelserna och
hälsovårdsnäranderna kallas livsraedelsrayn-digheter i sina funktioner på
livsraedelsorarådel. Inora krigsraakten föreslås vederbörande railitära organ
vara Uvsraedelsrayndighel. Vid sidan härav skall som hittills läkare och
veterinärer i allraän tjänst saral tull- och polisrayndigheter medverka i
livsmedelskontrollen. Statens institut för folkhälsan bör fortfarande vara
centralt undersökningsorgan för livsmedelskontrollen. Därutöver föreslås
hälsovårdsnämndernas och vissa andra offentliga och liknande laboratorier bli
utsedda tUl s. k. an-visningslaboratorier.

Utöver
denna personella och ekonoraiska upprustning av livsmedelsrayndigheterna
föreslår LSK också atl bestämmelserna om livsmedelskontrollens utövande skärps
i olika hänseenden. I detla sararaanhang bör särskUl nämnas följande.

Livsmedelsslyrelsen
föreslås få rätt fördela arbetsuppgifterna raellan de civila livsraedelsmyndigheterna
(62 §). Avsikten är atl del aUmännas övervakning i livsraedelsfrågor skall bli
raera rationell, så all den myndighet som bäst passar och har de lämpligaste
resurserna för en viss uppgift också skall anförtros denna.

Livsraedelsmyndighel
skall tillse all åtgärder vidtas för atl undanröja rådande missförhållanden
inom livsmedelshanteringen (65 §). Därvid får rayndighelen meddela de
förelägganden eller förbud, sora är påkallade, och dessutom på den försumliges
bekostnad låta verkställa förelagd åtgärd sora inte vidlagils (66 och 67 §§).

LSK
föreslår vidare alt livsmedelsmyndighet fortiöpande skall ta de prov och göra
de undersökningar sora erfordras raed hänsyn till livsraedelshanteringen inom
myndighetens verksamhetsoraråde (68 § första stycket). Förslaget innebär en
skärpning av raotsvarande besläramelse i 92 § 1 mom. 1951 års stadga sålUlvida
atl provtagning och undersökning blir en direkt skyldighet och inle bara en
rättighet för myndigheten. LSK betonar angelägenheten av att delta kontrollarbete
intensifieras och alt det verkligen bedrivs fortlöpande enligt etl på förhand
uppgjort program, oavsett ora anledning lill anmärkning i del enskUda fallet
förekommer eller inle. I anslulning härtill frarahåller LSK all det är viktigt
för atl livsraedelskonlrollen skall kunna bli effektivare alt provtagningar
och undersökningar i högre grad än hittills följer ett visst enhetiigt system
för hela landet. Riktiinjerna för och ledningen av en sådan systematisk
kontrollverksamhet bör naturiigen handhas av livsmedelsstyrelsen. Kontrollen
bör i första hand inriktas

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 165

på
märkesvaror, som förekommer i större delen av landet, och på livsmedel
beträffande vilka hygieniska risker visat sig eller särskilt misstänks. Vidare
måste speciell uppmärksamhet ägnas ål kontrollen av iraporterade livsraedel.
För all kunna genoraföra denna systematiska kontrollverksamhet kan
livsmedelsstyrelsen främst anlita folkhälsoinstilutet raen raåste också få
biträde av länsstyrelserna och hälsovårdsnäranderna. En uttrycklig
besläramelse därom föreslås (68 § andra styckel). Dessa myndigheter skall
därvid anlita de i del föregående nämnda anvisningslaboralorierna, sora
livsraedelsslyrelsen har all utse enligt 72 § första stycket.

LSK
föreslår också närraare regler för hur provlagning och undersökning skall ske
och bekostas (6971 §§). Reglerna raotsvarar delvis 92 § 24 raom. 1951 års
stadga. Vidare föreslås räll för livsraedelsmyndighel all omhänderta en vara,
ora vissa förseelser begås raot livsmedelsstadgan, saml föreskrivs hur
livsmedelsrayndighelerna skall förfara med omhändertagna varor (7375 §§).
Bestäraraelserna motsvarar i stort 94 § 1951 års stadga.

LSK
föreslår vidare en motsvarighet till den i 90 § 1951 års stadga angivna
befogenheten för offentiig kontrollant all få tiUträde i livsmedelslokal och
biträde av den hos vilken kontroll sker (76 §). En nyhet är att konlroUanlen
kan få rätt all granska vissa handlingar. Härför fordras emellertid beslut av
Uvsraedelsrayndighel i varje särskilt fall.

En
ny bestäraraelse som LSK föreslår är atl livsmedelsslyrelsen skall kunna ålägga
livsmedelsföretag och laboratorier all anraäla resultaten av de
livsraedelsundersökningar sora görs genora deras egen försorg (77 §).
Anraälningsskyldigheten lar frärast sikte på atl myndigheterna snabbi skall få
reda på förekomsten av salraonellainfeklioner.

I
anslulning lill förslagen ora personell och ekonomisk upprustning av den
offentliga konlroUorganisationen och om skärpning av de allmänna
konlrollföreskriflerna i livsmedelssladgan frarahåller LSK del sora angelägel
alt raan söker vidareutveckla systerael raed specialkontroll i fråga ora vissa
slags livsmedel. De särskilda bestämraelser sora f. n. gäller kött-,
charkuteri-, fjäderfä-, raejeri- och marga-rinprodukter bör sålunda utvidgas
till andra känsliga varor, t. ex. djupfrysta, konserverade och färdiglagade
produkter, vegetabilier, fiskvaror, samt till restauranger, storhushåll,
transporter m. ra. En raöjlighet härtill har anvisats i två förslag sora
veterinärslyrelsen lagt frara för Kungl. Maj:l, dels år 1963 i fråga ora
livsraedelsanläggningar i allraänhel och dels år 1968 i fråga ora anläggningar
för charkulerilUlverkning. Den för dessa föreslagna kontrollen skulle vara
offentlig såtillvida alt den utövades av veterinärer sora förordnats av
veterinärslyrelsen. Dessa offentliga befattningshavare föreslogs bli avlönade
direkt av anläggningarnas ägare. Härtill kora all den offentiiga kontrollen
var frivillig, eftersom den kunde genomföras bara hos de förelag sora särskilt
an-

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 166

sökte
därora. Veterinärslyrelsens förslag överlämnades efler remissbehandling till
LSK för övervägande.

Enligt
LSK torde den föreslagna frivUliga kontrollen koraraa alt utnyttjas
huvudsakligen av de större och ekonoraiskt bärkraftiga företagen, av vUka
raånga redan har en god livsmedelshygienisk standard inom sin verksarahet.
Mindre fabrikanter och andra företagare, som inte har tUlräckliga resurser atl
hålla en sådan standard kan däremot väntas ställa sig utanför en frivUlig
kontroll. Del finns också risk för att företag, som på grund av priskonkurrens
och andra skäl är mindre nogräknade i fråga om hygien och kvalitet inom sin
verksarahet, inle ansluter sig lUl frivUUgsystemet. I den raån bestämraelser om
en intensifierad livsmedelskontroll inle komraer atl gälla alla förelag och
deras produkter, kan enligt LSK konsumenternas krav på en förbättrad och säkrad
livsraedelshygien inle väntas bli tillgodosedda på ell tillfredsställande
sätt. På grund härav anser LSK atl ett utvidgat kontrollsystera för
livsraedelshanteringen bör vara obligatoriskt. Från stats-finansiell synpunkt
förefaller det inle tänkbart alt staten bestrider de stora kostnader som blir
följden, ora hela livsmedelsområdet skall fullständigt bevakas från den
offentiiga sidan alltifrån produktionen över olika distributionsled frara till
konsuralionen. Det synes inle heller rimligt alt koraraunerna får bära dessa
kostnader. LSK fäster också uppmärksamheten på det ansvar sora de enskilda
förelagarna raåste ha för sin verksarahet. Hittills har eraeUertid bara
förhållandevis få företag vidtagit direkt aktiva åtgärder för all själva
kontinuerligt och effektivt övervaka all deras verksamhet bedrivs på etl
hygieniskt lillfredsslällande sätt och tillse att raeddelade föreskrifter
verkligen tiUärapas vid företaget.

Med
hänsyn lill del anförda föreslår LSK all den ytterligare intensifiering av
livsmedelsövervakningen, sora eftersträvas utöver rayndigheternas direkta
kontroll, bör åstadkoraraas genora all varje företagare inora
livsraedelshanteringen blir skyldig anordna en obligatorisk egentillsyn av sin
verksarahet. Denna egentillsyn kompletterar sålunda den offentliga kontrollen.
Grunden för ett sådani åläggande är det ansvar förelagarna har för att
hanteringen bedrivs i överenssläraraelse med livsmedelsförfallningarna.
Myndigheterna skall sedan vid sin offentiiga kontroll av verksamheten också
övervaka atl förelagens egen-tiUsyn utövas på ell tillfredsställande sätt. LSK
föreslår atl varje livs-medelsförelagare skall anordna en raed hänsyn lill
livsraedelshanleringens art ändaraålsenlig, fortlöpande tillsyn av
verksarahelen (egentillsyn) (7 §). Det bör i princip ankoraraa på företagarna
själva atl utforraa sin egentillsyn. Emellertid bör livsmedelsslyrelsen också
meddela föreskrifter eller råd och upplysningar i delta hänseende. Dessutom
komraer berörda branschorganisationerna att ha en viktig uppgift när del gäller
rådgivning, kursverksarahet och annan service i fråga ora sina raedlem-

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 167

raars
egentillsyn. Behovet av egentillsyn varierar enligt LSK avsevärt med hänsyn
till livsmedelshanteringens art. För särskilt öralåliga varor fordras ofta en
ingående kontroll av kvalificerade specialister saral utförliga
laboralorieundersökningar för all egentiUsynen skall anses tillfredsställande.
I andra fall kan det räcka raed att den anordnas på etl enklare sätt, 1. ex.
genora all någon inora förelaget får i uppdrag tUlse all personalen lär sig hur
livsraedlen skall hanleras, hur utrustning, lokaler eller transportfordon skall
skötas och hur den bäst vårdar sig om den personliga hygienen. I anslutning
härtill ger LSK exerapel på hur egentiUsynen bör vara utformad i
lillverkningsledet, handeln, reslaurangnäringen, distributionen och annan
livsmedelshantering. Därvid framhålls atl kravet på egenliUsyn också avser
iraporlörerna.

LSK
är raedvelen ora alt en ändamålsenlig och konsekvent genoraförd egentillsyn kan
vara kostsam och medföra ekonomiska problera i synnerhet för raindre
företagare. Med hänsyn till de skador, sora hygieniskt bristfälliga livsraedel
kan tillfoga konsuraenterna, får eraeUertid avkall inte göras på kravet i fråga
ora en tUlfredsstäUande egentillsyn. LSK understryker därvid all den sora ägnar
sig åt hantering av livsraedel med de hälsorisker som är förenade därraed för
stora befolkningsgrupper givetvis också själv skall la del ekonoraiska
ansvaret genteraot konsumenterna för livsraedlens beskaffenhet och därför se
lill atl han bedriver sin verksarahet på ell från hygieniska synpunkter så
betryggande sätt sora raöjligl. Det är uppenbarligen inte nödvändigt och inle
heller realistiskt länka sig all aUa Uvsraedelsförelagare skaffar sig egna
laboratorier. I de fall särskilda analyser behövs skall de kunna begagna
utomstående livsraedelslaboratorier. För atl underlätta företagens raöjligheter
i dessa hänseenden föreslår LSK att del skall finnas särskilda, av
livsraedelsslyrelsen godkända livsraedelslaboratorier (72 §). Man bör också för
egentiUsynen kunna anlita fristående konsullbyråer som har personal raed
hygienisk utbildning. Med tanke på alt systemet med egentillsyn är nytt måste
enligt LSK hänsyn las lill atl problemen i samband därraed inle kan lösas på en
gång och all en viss övergångslid lorde krävas. Därvid är det viktigt med ett
samspel och utbyte av erfarenheter dels raellan företagen inbördes och dels
raellan förelagen och livsmedelsmyndigheterna.

LSK
uttalar att systemet raed egentillsyn, hur väl utbyggt del än kan synas vara,
aldrig kan ersätta den offentliga kontrollen. Helt naturligt koramer
egentiUsynen i första hand atl ha förelagets intressen i blickpunklen.
EgentiUsynen raåste därför enligt LSK bara betraktas som en komplettering av
den offentliga livsmedelskontrollen. Med tanke bl. a. därpå har LSK valt
begreppet tillsyn för att man lättare skall kunna skilja detta förelagens eget
övervakningsystem från rayndigheternas offentiiga kontroU. Man raåste också i
praktiken noga skilja raellan dessa båda system. Därför är det i
objektivitetens intresse viktigt atl tjänste-

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 168

män som är anställda inom den offentliga
livsmedelskontrollen inte får åta sig uppdrag för egentillsyn ål förelag som de
är salta att övervaka eller åt förelag sora kan konkurrera raed dessa.

I anslutning härtill går LSK in på hur föreskriften ora
egentillsyn kan påverka den offentliga specialkontroll som redan finns.
Eftersom egentiUsynen blir obUgalorisk anser LSK atl något behov inte längre
finns av bestämmelserna om offentlig kontroll på frivillig väg av
fjäderfäslakterier och charkuterianläggningar. Den nuvarande specialkonlroUen
enligt detta systera orafattar således bara ca 75 "/o av fjäderfäslaklen
och ell 70-tal av landets 700800 charkuteritillverkningsställen. Däreraot
kommer den obligatoriska egentiUsynen enligt LSK:s förslag atl gälla saratiiga
fjäderfäslaklerier och charkuterianläggningar. LSK förutsätter att
livsraedelsslyrelsen meddelar närmare föreskrifter ora hur egentiUsynen där
skall vara anordnad och att dessa ansluter sig till vad som hittills
tillärapats enligt det frivilliga kontrollsystemet. Vidare framhålls att
myndigheterna i allmänhet bör underkänna en egentillsyn som är underlägsen den
nuvarande frivilliga kontrollen. Om slakten av fjäderfä inte ställs under
sakkunnig veterinärkontroll sora etl led i egentiUsynen, kan det enligt LSK bli
nödvändigt att införa obligatorisk kontrollslakt av aUt fjäderfä.

I en gemensara reservation föreslår ledamöterna Englund,
Kämpe, Lund och Nybora alt man redan från början i fråga om fjäderfä inför ett
obligatoriskt slakteritvång under direkt statlig kontroll.

Den offentliga specialkontrollen av köttvaror enligt
köttbesiktnings-lagen bör enligt LSK:s förslag bibehållas. Övervakningen vid
kontrollslakterier och offentliga slakthus blir dessutom intensifierad genom
den egentillsyn dessa företag måste ha vid sidan av den offentiiga kontrollen,
I fråga ora raejeriprodukter bör den interna hygienkontroll som mejerierna har
enligt jordbruksnämndens anvisningar fortsätta. Samtidigt bör raejerisladgan
saral 1937 och 1942 års pastöriseringsförfatt-ningar upphävas. Bestämmelserna
där om viss offentlig kontroll föreslås emellertid överförda till den nya
livsmedelsstadgans tillämpningskungörelse. Också raargarinförordningen kan
enligt LSK upphävas och ersättas av de skärpta föreskrifterna i stadgan om
offentlig livsmedelskontroll och företagens egentillsyn.

3.14.3 Remissyttrandena

Socialstyrelsen erinrar om atl 66 § Iredje stycket ger
myndigheterna möjlighet all förbjuda användningen av en lokal, som tidigare godkänts.
Socialstyrelsen finner det egendoraligt atl en lokal, för vilken etl gUtigt
godkännande finns inte får användas för sill ändaraål. Ora det föreligger
brister sora är raöjliga atl avhjälpa, bör föreläggande att avhjälpa bristerna
raeddelas. Ora lokalen inte kan försättas i elt godtagbart skick, bör
förutsättningar finnas att på grund av någon av de i

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 169

39 § uppräknade indikationerna återkalla godkännandet.
Något förbud bör däreraot inle ulfärdas. Bygglagutredningen frarahåller atl 66
§ bör kompletteras raed en mot 74 § hälsovårdsstadgan svarande bestämmelse ora
all byggnadsnämnd skall beredas tillfälle all yttra sig innan föreläggande
eller förbud som avser åtgärd av byggnadsleknisk art meddelas. Sararaa
uppfattning fraraförs av hälsovårdsnämnden i Malmö. Sjöfartsverket erinrar ora
atl i föreskrifterna om offentlig livsmedelskontroll ingår Ivångsraedel i
förra av förelägganden, förbud och vite. Med hänsyn lill gällande lagstiftning
ora säkerheten på fartyg lorde dessa föreskrifter i föreslagen utformning inle
kunna komma i fråga på fartyg. Vad nu sagls gäller också straffbestämraelserna
i 10 kap. förslaget till livsraedelsstadga.

All etl föreläggande eller förbud raed vilessanklion (67
§) raåste ha föregåtts av etl sådani ulan vite är enligt länsstyrelsen i
Stockholms län en onödig oragång. Genora överklagningar skulle ell sådani kunna
förhalas innan ett nytt föreläggande raed vite raeddelas. Liknande synpunkter
framförs av länsstyrelserna i Kalmar, Västmanlands och Gävleborgs län saml av
hälsovårdsnämnden i Gävle. Stockholms handelskammare anser däremot all man
först vid en raera uppenbar obenägenhet atl vidta rättelse bör tillgripa
vitesföreläggande.

Sveriges
hälsovårdskonsulenters förening anser beträffande 68 § alt en begränsad
livsraedelsprovtagning alllid har ell berättigande och under vissa
förhållanden t. o. ra. är absolut nödvändig. All provtagning bör emellertid
vara raotiverad av elt faktiskt behov. En alllför orafaltande verksamhet av del
här slaget koraraer atl återspeglas i ökade kostnader, som framför allt blir
märkbara på dyra livsmedel. Della kan raedverka tiU en övergång till bUligare
livsraedel. En sådan utveckling kan få en negaliv näringsfysiologisk verkan.

Länsläkaren
i Skaraborgs län anser alt orafatlningen av livsraedels-rayndighelernas
prövning av hanleringshygien inora hela livsraedelssek-lorn överstiger den
orafallning sora LSK har redovisat. Totalkostnaderna är högre än vad
koraraittén anger. Vad beträffar kommunernas andel i undersökningskostnaderna
blir dessa avsevärda, ora raan också lägger till kostnader för personal i
saraband raed provlagningar, resor och transporter.

Länsläkaren i Norrbottens län tillstyrker förslaget om
fortlöpande undersökningar och prov. Däreraot bör det inte föreskrivas hur
raånga prov sora bör las och när så skall ske, eflersora behovet och
skälighelen bör vara avgörande.

Länsveterinären i Jämtlands län anför att de långa
avstånden i Norrland i förening raed en försämrad service från de allraänna
sarafärds-medlens sida gör en undersökning av prov, tagna under sommarsäsongen,
lill en osäker och i vissa fall meningslös åtgärd.

Länsveterinären och lähsläkaren i Värmlands län anser att
besläm-

6t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 61

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 170

melsen
i 70 § första stycket atl provlagning skall bekostas av den ansvarige ora
påtaglig försuraraelse raot stadgan har blivit begången, är synnerligen
diskutabel. Hälsovårdsnämnden i Solna menar, all den sora saluhåller varan
skall svara för kostnader för provtagning och undersökning.

Jordbruksnämnden
avstyrker förslagel i 70 § andra stycket atl raejeri skall slå för kostnaden
för pastöriseringskontrollen. Även kommerskollegium avstyrker, eflersora
strängare principer inte bör gälla för mejerier än för andra företagare på
livsraedelsorarådel. Sararaa uppfattning anförs av Lantbruksförbundet och RLF,
Skånes handelskammare, Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare saral
MC.

Statens institut för
folkhälsan anser alt utarbetande av anvisningar för provtagning och
undersökning koraraer atl vara en av institutels viktigaste arbetsuppgifter
sora koraraer alt kräva stora arbetsinsatser.

KF
tillstyrker förslagel i 73 § ora orahänderlagande av livsraedel.

Länsstyrelsen i Stockholms
län och länsveterinärerna i Stockholms, Blekinge, Göteborgs och Bohus saral
Norrbottens län uttrycker sin tillfredsställelse över förslagel i 73 § andra
stycket innebärande räll för Uvsraedelsrayndighel all orahänderla livsraedel.
Det har visat sig svårt alt hindra försäljning av varor för vilka lokalen i
fråga inte varit godkänd, trots alt förbud raed vilessanktion raeddelals och
anmälan lill åtal gjorts.

Kommerskollegium utgår
från alt ekonomiskt överskott som uppslår vid försäljning enligt 74 § av den
behandlade varan gottskrivs varuägaren. KF tillstyrker all omhändertaget
livsmedel används sora djurföda eller till tekniskt bruk eller som en sista
åtgärd förstörs. KF godtar också förslagel all varuägaren skall stå för
kostnaderna vid omhändertagande av vara.

KF tiUstyrker
kommitténs förslag i 77 § ora anraälningsskyldighel beträffande vissa
undersökningsfynd. Statens bakteriologiska laboratorium frarahåller all det är
ell klart epideraiologiskl intresse all SBL fär rapporter ora bl. a.
förekorasl av salraonella i livsmedel så atl epidemiologiska mönster kan skönjas
på etl tidigare stadium än f. n. Hälsovårdsnämnden i Nacka förordar all övriga
livsmedelsmyndigheler bör få befogenhet enligt 77 §. Ordet bakterier bör bytas
ul mot mikroorganismer för att undvika feltolkning. Sistnäranda synpunkt delas
av hälsovårdsnämnderna i Norrtälje, Solna och Sundbyberg.

Reraissinslanserna
har genomgående vitsordat behovet av en ökad och effektivare kontroll på
livsmedelsorarådet och tillstyrkt all livsraedelsrayndighelerna får större
resurser för atl detla behov skall kunna tillgodoses. Olika raeningar gör sig
eraeUertid gällande hur långt raan skall gå i fråga ora kontroll och hur stor
vikt sora bör läggas vid den övervakning som förelagarna själva kan åla sig.

Förslagel atl den
offentiiga kontrollen skall kompletteras av en obligatorisk egentillsyn genora
företagarnas försorg tillstyrks av ett mycket stort antal
remissinstanser, t. ex. statens institut för konsument-

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 171

frågor, riksrevisionsverket. Kommunförbundet,
statskontoret, styrelsen för lantbrukshögskolan, statens institut för hantverk
och industri, statens järnvägar, länsstyreberna i Kronobergs, Gotlands,
Hallands och Jämtlands län, länsläkaren i Skaraborgs län, hcdsovårdsnämnderna
i Linköping och Västerås, Lantbruksförbundet, RLF, Svensk industriförening.
Svenska institutet för konserveringsforskning, KMÄ, Köpmannaförbundet,
Stockholms handelskammare, Gotlands handelskammare, handelskammaren för Örebro
och Västmanlands län, handelskamrarna i Göteborg, Borås och Karlstad, Västernorrlands
och Jämtlands läns handelskammare, Östergötlands och Södermanlands
handelskammare, Sveriges centrala restaurangaktiebolag, Sveriges hotell- och
restaurangförbund, Sveriges kioskägares riksförbund och ICA.

Många remissinstanser påpekar alt sådan egenlUlsyn sedan
flera år är anordnad inom olika områden av livsmedelshanteringen.

Frågan ora de små förelagens egentillsyn uppmärksararaas
bl. a. av Livsinedelsarbetareförbundet, sora anser atl kontrollen av dessa
företags produkter raåste underställas lika höga krav som hos de större
företagsenheterna.

Industriförbundet betonar alt det primära ansvaret för atl
de olika bestäraraelserna ora hygien och andra förhållanden vid
livsraedelsfram-slällningen efterlevs måste vila på tillverkaren själv.
Förbundet hälsar därför med tillfredsställelse all principen om obligatorisk
egenlUlsyn blir lagfäst. Det är dock omotiverat atl, sora LSK gjort, särskilt
frarahålla all de större industrierna raed tUlverkning av öratåliga livsraedel
bör övervakas effektivare än tidigare. Den skärpta offentliga kontrollen och
företagens egentillsyn vid produktionsslällena i Sverige får inte någon
motsvarighet för produkter som tillverkals i utlandet. För att övervakningssystemet
inte skall bli snedvridet, bl. a. tUl kostnadsnackdel för den svenska
tillverkningen, måste en produktkontroll av importerade livsmedel ske redan vid
gränspassagen såsom redan sker med kött- och charkuterivaror och fjäderfä.

Arbetsgivareföreningen och Kötlbranschens riksförbund har
anslutit sig till Industriförbundets yttrande. I allt väsentligt sararaa
synpunkter framförs av Kemikontoret. Även Svenska företagares riksförbund anser
det nödvändigt att sätta in kontroll av utländska livsmedel motsvarande
egentUlsynen redan vid själva iraporttUlfällel.

Grossislförbundet tillstyrker en lagstadgad egentillsyn
raen frarahåller alt den i vissa fall kan föranleda praktiska svårigheter för
handeln bl. a. i fråga ora importen av färsk frukt samt färska bär och
grönsaker. Enligt internationell praxis skall beträffande dessa varor
reklamationer och anvisningar alltid ske omgående i samband med själva
införseln. Del anses inle praktiskt raöjligt alt redan vid detla tillfälle
konstatera förekorasl av för stora raängder bekärapningsmedelsrester eller
förbjudna tillsatser. Inlernalionella överläggningar raed svenska dellagande
pågår

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 172

om införande av någon form av certifikaltvång i
exportländerna, vUkel syftar till alt man skall kräva särskUt bevis ora all
varje enskilt varuparti undersökts på etl vederhäftigt sätt ifråga ora
förekorasl av bekärapningsmedelsrester och tillsatser. Ora det tänkta
certifikalsysteraet korabineras med stickprovskontroll vid svenska gränsen
efler sararaa raönster som redan sker på växlskyddsområdel, borde enligt
Grossislförbundet någon offentlig kontroll eller enskild egentillsyn i
efterhand inle behöva komma i fråga.

Svenska importföreningen för färsk frukt anför i huvudsak
liknande synpunkter sora Grossistförbundet.

En del reraissinstanser avstyrker obligatorisk egentillsyn
eller ställer sig kritiska lill förslagel i denna del.

Sålunda
betvivlar länsstyrelsen i Kopparbergs län all egentiUsynen kan väntas medföra
några förbättringar. Del är aldrig tillrådligt all i lag skapa
slraffsanklionerade skyldigheter sora raåste bli svårdefiniera-de och
svårkontrollerade. Länsveterinären i Kopparbergs län betvivlar att
beslämraelsen om egentillsyn går all genomföra för alla livsmedelsföretag.
Enligt Sveriges veterinärförbund bör föreskriften ora egentillsyn ulgå ur
livsraedelssladgan på grund av bl. a. svårigheten all övervaka egentiUsynen
och de uppenbara nackdelarna raed all kontrollanterna inora egentiUsynen
kommer i beroendeställning till förelagarna. Svenska
häbovårdstjänstemannaförbundet ifrågasätter ora nyttan av egentiUsynen verkUgen
kan koraraa att raotsvara de stora kostnader för tillsynen sora slutligen
drabbar konsuraenterna. En offentiigt sanktionerad egenliUsyn kan också
utnyttjas på ell propagandaraässigt sätt. Sveriges hälsovårdskonsulenters
förening anför att den driftskonlroll sora vissa förelag redan genomfört på
frivillig väg sannolikt koraraer att vinna inslag även hos andra företag. En
sådan ordning synes vara tUlräcklig.

Enligt länsstyrelsen i Västernorrlands län kan en
obligatorisk egenlUlsyn bli en ekonomisk börda för de raindre och raedelslora
livsrae-delsföretagen i glesbygderna utan all raan därigenora når ökad hygien i
livsraedelshanteringen.

Faran för ökade kostnader, praktiska svårigheter för
raindre Uvsraedelsförelag och risken för ökade livsmedelspriser åberopas även
av länsveterinärerna i Stockholms, Uppsala och Västerbottens län, hälsovårdsnämnderna
i Göteborg och Hälsingborg samt Riksförbundet gatukök och kiosknäring.
Liknande skäl men också den oraständighelen att de raindre och medelstora
livsmedelsföretagen komraer i ell särare konkurrensläge i förhållande lill de
större förelag sora redan byggt upp en ändaraålsenlig intem driftskonlroll
åberopas av länsstyreberna i Uppsala och Malmöhus län, hälsovårdsnämnderna i
Gävle, Lund, Norrköping, Stockholm, Sundsvall, Umeå och Uppsala samt Sveriges
konditorförening.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:61 173

Länsstyrelsen
i Blekinge län betonar alt en för långt driven obligatorisk egentUlsyn innebär
risk för all raånga raindre och raedelslora förelag slås ul från raarknaden.

Etl
stort antal remissinstanser uttrycker tveksamhet men vill inte avstyrka
förslagel ora obligatorisk egentillsyn.

Enligt
kommerskollegium krävs att någon myndighet kontrollerar all företagarna
verkligen utövar egentillsyn i erforderlig utsträckning för all del skall vara
någon mening med bestäraraelsen. Eflersora bestämmelsen bara blir tilläraplig
på verksamhet i Sverige, kan delta leda till att den svenska tiUverkningen
belastas med kostnader som inte drabbar iraporlerade livsmedel. Därigenom
åsidosätts principen om konkurrens på lika vUlkor. Liknande mening har Skånes
handelskammare.

Länsstyrelsen i Stockholms
län vill inle motsätta sig att egentiUsynen genomförs som en korapletlering
till den offentliga livsmedelskontrollen. Men raan raåste räkna raed lång tid
innan egentiUsynen kan förverkligas helt. Det finns ännu knappast tillräckligt
med kompetent personal för dessa uppgifter. Del är ofrånkoraligl atl
egentiUsynen blir myckel kostsam och särskUl hårt kommer atl drabba
småförelagen.

Enligt
veterinärstyrelsen är en till förhållandena väl anpassad egentillsyn
självklar. Många kvalitelsraedvelna livsraedelsinduslrier har också ell eget
internt övervakningssystem av del slag LSK åsyftat. EgentiUsynen får inle bli
ell av myndigheterna sanktionerat led i elt effektivare offentligt
kontrollsystem. För att ge egentiUsynen den dignitet LSK syftar tUl måste den
enligt veterinärslyrelsen ledas av en föreståndare med tjänstemannaansvar
inför livsraedelsmyndighel. Om konsumenterna inle skall få uppfattningen all
egentUlsynen är en del av den offentliga kontrollen bör bestäraraelser härom
inflyta i lUlärapnings-anvisningar i stället för i livsraedelssladgan. 7 § bör
därför ulgå i sin helhet.

Veterinärslyrelsens
åsikt atl 7 § ora egentillsyn inle är nödvändig delas av länsveterinärerna i
Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Västernorrlands och Norrbottens län samt
hälsovårdsnämnden i Örebro.

Enligt
lärarkollegiet vid veterinärhögskolan kan egentiUsynen få konsekvenser som är
stora och svåra all överblicka. Innan slutiig ställning tas till förslagel, bör
uppläggningen och den praktiska utformningen av egentiUsynen mera ingående
utredas.

Också SVA önskar en
utredning ora egentiUsynen. Anstalten motsätter sig emellertid inle
egentiUsynen som sådan utan anser den vara inle bara önskvärd utan också
självklar.

Med
hänsyn till den kostnadsökning som en egenliUsyn väntas få för småförelagen
anser några remissinstanser atl bestämraelserna därora bara bör tiUärapas på
större förelag sora hanterar särskilt öratåliga livsmedel. EgentiUsynen skulle
bli frivillig för andra och raindre före-

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 174

tagare,
beträffande vilka man helt skulle lila till den offentUga kontrollen. En annan
möjlighet anses vara att livsraedelsmyndigheterna får bestämraa i vilka fall
egentUlsyn raåste anordnas. Förslag med denna innebörd fraraförs av
länsstyreben i Gävleborgs län, länsläkaren i Älvsborgs län och
länsveterinärerna i Gävleborgs och Jämtlands län. Flera av nu refererade
reraissinstanser är tveksararaa inför den obligatoriska egentUlsynen också av
det skälet all kostnaden för tillsynen kan väntas höja konsumentpriserna. Denna
uppfattning framförs även i andra yttranden. Socialstyrelsen ifrågasätter
sålunda ora kostnaderna kan koraraa alt motsvaras av resultat sora står i proportion
lill de ökade kontrollåtgärderna. Med utgångspunkt från LSK:s kalkyler beräknas
kostnaderna för den offentliga laboratoriekonlroUen av livsraedel i sin helhet
uppgå lill ca 25 milj. kr. per år. Förelagens kostnader för egentUlsynen, sora
också bygger på laboralorieundersökningar, har inle närraare kunnat
preciseras. Myndigheternas krav i detla hänseende torde emellertid bli
väsentligt större än i fråga om den offentliga kontrollen. Socialstyrelsen
anser det inle orealistiskt all uppskatta kostnaderna för del allraänna och
förelagen gemensamt för egentiUsynen enbart för de laboratoriemässiga
livsraedelsundersök-ningarna tUl lägst 90 railj. kr. årligen. Detta koraraer
alt belasta konsuraenterna indirekt skattevägen och genora en direkt prisökning
på livsmedlen. Kostnadsökningen kan vara motiverad, om därigenom skapas
garantier för en bättre folkhälsa. Orafatlningen av kontrollen och
egentiUsynen raåste eraeUertid baseras på en vetenskapligt gmndad utredning om
vilka hygieniska och andra fördelar man kan vinna genom ökade insatser. De
livsmedel, som måste kontrolleras särskilt noga och därigenora fördyras raesl,
är frärast sådana sora redan nu är koslsarama för konsuraenterna, i första hand
kött- och charkuterivaror. Även måttliga prishöjningar på dessa produkter
koraraer all drabba låginkomsttagarna hårdast. Risk finns för alt dessa
inriktar sin konsumtion på andra billigare livsraedel sora är faltiga på
protein och andra väsentiiga näringsäranen. En sådan utveckling inger
allvarliga farhågor från medicinsk synpunkt. EgentiUsynen kan också raedföra en
snedbelastning av företagens kostnader tUl förfång för konsumenterna i andra
hänseenden. Stora förelag får proportionellt mindre utgifter för egentiUsynen
än sraå företag, vilket motverkar strävandena att stimulera små enheter i
utbyggnaden av etl närbulikssyslera.

Liknande
synpunkter anförs av länsläkaren i Västernorrlands län, hälsovårdsnämnderna i
Malmö, Nacka, Solna och Sundbyberg särat Svensk industriförening och SACO.

Genteraot
denna uppfattning ora den offentiiga kontrollens och egentillsynens
kostnadsmässiga effekt har några remissorgan gjort vissa invändningar. Sålunda
uttalar länsveterinären i Jönköpings län all den intensifierade övervakningen
inle enbart kan ses som koslnadskrä-

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 175

vande
och prisfördyrande. Tvärtom kommer stora utgifter att sparas inle bara för alt
otjänliga livsmedel kasseras på elt tidigare stadium utan också genom de
kvalitetsförbättringar som måste följa av den ökade kontrollen och tillsynen.
Med utgångspunkt från att konsumenterna orasäller ca 20 railjarder kr. om årel
på livsmedel kan utgiftsökningen på grund av en intensifierad
livsmedelsövervakning endast uppgå lill ell par proraUle. Länsveterinären i
Blekinge län anser också att farhågorna för oriraliga kostnadsökningar sora en
följd av egentiUsynen måste betecknas sora överdrivna.

I
saraband med frågan ora egentiUsynen har i raånga yttranden uppraärksararaats
förslagel att den nuvarande frivilliga kontrollen enligt 1958 års kungörelse
ora fjäderfäslakt och 1968 års föreskrifter rörande bl. a.
charkulerilUlverkning bör ersättas av del nya systerael raed obligatorisk
egentillsyn genora företagarna själva. Detla förslag tillstyrkes av KF och
Köpmarmaförbundet. Övriga reraissorgan sora uttalat sig i denna sak berör
endast kontrollen av fjäderfäslaklen. De avstyrker en övergång från offentlig
kontroll lill egentillsyn vid fjäderfäslaklerierna. Med hänvisning lill den
reservation som fyra ledamöter och en expert i LSK avgetl föreslår de i stället
atl slakleritvång införs för fjäderfä i likhet med vad som redan gäller annat
kött enligt köttbesiklningslagen.

Enligt
veterinärstyrelsen har frivillig offentlig kontroll vid fjäderfä-slakt varit
ell praktiskt led i utvecklingen mot en allt bättre hygienisk standard på
slakleriområdel. Den aUmänna költhygienen har också påtagligt höjts vid de
reguljära kontrollslakterierna, sora frivUligt ställts under offentiig
kontroll, och genom det slakleritvång som kommunerna frivilligt infört. Som etl
fortsatt steg mot en framlida obligatorisk kontrollslakt har styrelsen
föreslagit möjlighet all införa slakleritvång också beträffande fjäderfä. En
obligatorisk och intensifierad offentlig kontroll torde för vissa speciella
områden erbjuda stora praktiska fördelar.

Lärarkollegiet
vid veterinärhögskolan har reagerat mot förslaget att ersätta den friviUiga
offentliga fjäderfäkonlroUen raed en egenlUlsyn sora enligt kollegiet blir en
raindre säker förra av kontroll. I enlighet raed reservationen bör
fj'äderfäkontrollen utvecklas till etl slakleritvång enligt
köttbesiklningslagen.

SVA
motsätter sig den försvagning som skulle bli följden av att byta ul den
frivilliga offentliga kontrollen mot egentillsyn vid fjäderfäslakt. I stället
bör slakleritvång beträffande fjäderfä successivt införas raen en alltför snabb
övergång till slakleritvång skulle få stora ekonoraiska konsekvenser för raånga
små företagare i fjäderfäbranschen.

Länsveterinären
i Stockholms län påpekar alt en egentillsyn vid fjäderfäslakterier av
kontrollanter utan tjänstemannaansvar står helt i strid med internationell
praxis.

Liknande
synpunkter mot en egentiUsyn och till fördel för slakteri-

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:61 176

tvång i fråga om fjäderfä fraraförs av försvarets
sjukvårdsstyrelse, styrelsen för lantbrukshögskolan, statens institut för
hantverk och industri, statens institut för konsumentfrågor, länsläkaren i
Blekinge län, länsveterinärerna i Uppsala, Blekinge, Kopparbergs, Jämtlands
och Norrbottens län, hälsovårdsnämnderna i Gävle, Göteborg, Malmö, Norrköping,
Stockholm, Uppsala och Örebro, Lantbruksförbundet och RLF, Veleri-närförbundet
saral Husmodersförbundel.

I flera reraissyltranden särskilt från myndigheter betonas
viklen av atl livsmedelsstyrelsen meddelar riktlinjer för egentiUsynen.
Riktlinjerna anses inte böra göras alltför generella utan helst utformas
särskilt för varje typ av hantering. Bl. a. är del viktigt raed bestämmelser om
journalföring hos företagen. Delsaraina gäller frekvensen av provtagningar och
analyser som närraare bör preciseras för de delar av branschen, där sådana
undersökningar raåste företas för atl egentiUsynen skall kunna bli tUlfredsstäUande.
Synpunkter av detla slag har fraraförls av bl. a. veterinärslyrelsen,
länsstyrelserna i Gotlands, Hallands, Örebro och Gävleborgs län, hälsovårdsnämnderna
i Lund, Solna, Stockholm, Umeå, Västerås och Örebro, länsveterinärerna i
Blekinge, Göteborgs och Bohus saml Jämtlands län.

Önskeraål om alt närmare riktlinjer meddelas om i vilken
utsträckning och på vad sätt egentillsyn bör ske har framförts från vissa håll
inora näringslivet t. ex. Kemikontoret, KF, Stockholms handelskammare, Svensk
industriförening, Grossislförbundet och ICA.

Några remissinstanser påpekar atl en viktig fömlsällning
för alt elt system med egentUlsyn hos företagen skall fungera
tillfredsställande är att både företagsledning och de anställda har en bättre
utbUdning i livsraedelshygien än f. n. Så anser länsstyrelsen i Kronobergs
län, Sveriges ludsovårdskonsuleiiters förening, länsläkaren i Skaraborgs län,
veterinärstyrelsen, länsveterinären i Kronobergs län, hälsovårdsnämnderna i
Västerås och Uppsala, Svenska hälsovårdsijänstemannaförbundet. Riksförbundet
gatukök och kiosknäring och Sveriges kioskägares riksförbund.

LSK:s uttalande alt raan när del gäller konlroUpersonal
noga måste skilja mellan den offentliga livsmedelskontrollen och företagarnas
egentillsyn samt atl en offentlig kontrollant inte får åta sig uppdrag inom
egentiUsynen har föranlett kommentarer i några yttranden. Länsstyrelsen i
Örebro län och hälsovårdsnämnden i Örebro frarahåller atl den offentliga
kontrollen inte får ske genora anlitande av enskilda företag utan endasl av
samhällets egna organ. Svenska institutet för konserveringsforskning betonar
atl man raåste se till att vissa personalkategorier inle koramer i
beroendeställning genom att samtidigt medverka i både egentiUsynen och den
offentiiga kontrollen.

Andra remissinstanser har den uppfattningen all förelagen
i sin egentiUsyn i viss utsträckning bör kunna anlita tjänstemän och organ
inora den offentiiga livsmedelskontrollen. Lantbruksförbundet och RLF anser

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 177

att
på mindre orter en inte tUl fullo utnyttjad besiktningsveterinär vid etl
kontrollslakteri också skall kunna vara ansvarig för samma företags
egentillsyn. Förhållandet är givetvis annorlunda då del gäller tjänstemän med
direkt uppgift atl kontrollera ell förelags egenlUlsyn. Sveriges
konditorförening utgår från atl raöjlighet skall finnas för dess raedleraraar
atl anlita hälsovårdsnärandernas Ijänsteraän i deras egentillsyn. När del
gäller laboratorieundersökningar framhåller Stockholms och Skånes
handelskammare saml Sveriges hotell- och reslaurangförbund atl företagen bör
få möjlighet att i viss utsträckning utnyttja de anvisningslaboratorier sora
frärast skall slå till livsmedelsrayndigheternas förfogande.

I
saraband raed uttalanden ora egentiUsynen har raånga reraissorgan, särskilt
hälsovårdsnämnder, länsläkare och länsveterinärer, ifrågasatt möjligheten för
företagen att finna tiUräckligt raed utbildad och läraplig personal för
liUsynsuppgiflerna saral livsraedelslaboratorier raed erforderlig kapacitet.

LSK:s
förslag ora anvisningslaboralorier (72 §) diskuteras i många remissyttranden.
Flertalet av dessa insläraraer i koraraitléförslaget. Statens institut för
folkhälsan finner förslagel välgrundat och understryker behovet av atl man
snabbt får tillgång lill anvisningslaboratorier raed orafaltande kapacitet.
Resultaten av livsmedelsundersökningar bör ju komma fram så snabbt sora
möjligt.

Konsumeniinstituiet,
sora inle har något all erinra mol offentlig livsmedelskontroll, anser att
anvisning och godkännande av livsmedelslaboratorier bör ske i samråd med
statens institut för folkhälsan.

Statskontoret
tillstyrker förslagel ora auklorisation av utomstående laboratorier och anser
det fördelaktigt atl i första hand utnyttja befintliga laboratorieresurser
innan de centrala resurserna byggs ul.

Länsstyrelsen
i Gotlands län befarar atl svårigheter uppstår ora den offentliga kontrollen
hänvisas till anvisningslaboralorierna och egentiUsynen lill både
anvisningslaboratorier och godkända laboratorier. Vid bakteriologiska
undersökningar får raan regelmässigt avsevärda variationer i resultaten. För
fackmannen är della inle anmärkningsvärt, men för företagaren kan olika
resultat från skUda laboratorier skapa förvirring och osäkerhet saml ge
anledning lill misstro och Ivisligheter. Den enskilde företagaren kan få en
betydligt säkrare bild av sina produkters bakteriologiska standard och
förändring däri, ora egentillsynens och den offentliga kontrollens prov
undersöks vid sararaa laboratorium och om resultaten sammanställs. Dessa
synpunkter gäller del stora antal företag som inte har eget laboratorium och
driftskonlroll. Ell kommersiellt laboratorium sora kan godkännas av
livsraedelsslyrelsen bör betecknas som anvisningslaboralorium. Begreppet
godkänt laboratorium bör följaktligen förbehållas företags interna
laboratorier.

AB
Svensk laboratorietjänst anser att raan inle bör ha etl stort antal sraå
laboratorier utan i stället öka kapaciteten hos redan befintliga stör-

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 178

re
laboratorier. Skälet härtill är atl raan därigenora kan åstadkoraraa rationeUa
enheter raed bättre personella och andra resurser.

KF
anser del olärapligl all ell privatägt laboraloriura klassificeras som
anvisningslaboralorium. KF finner det i stället lämpligl all de privatägda
laboratorier sora har en tillräckligt hög standard betecknas sora godkända
livsraedelslaboratorier. Saratidigt är det önskvärt all olika Uvsraedelsförelag
fritt får välja raellan all anlita etl anvisnings- resp. godkänt laboratorium.

Veterinärförbundel
och länsveterinären i Uppsala lätt föreslår atl de laboratorier som LSK benämnt
anvisningslaboralorier kallas offentliga livsmedelslaboralorier, medan de
föreslagna godkända Uvsraedelslabo-ratorierna i stället bör kallas
anvisningslaboralorier.

Länsläkaren
i Älvsborgs län ifrågasätter ora det i framtiden skall behövas
anvisningslaboralorier. Laboraloriefrågan bör sararaankopplas raed pågående
diskussion om s. k. regionallaboralorier för alt tillgodose behovet av hjälp
åt industrier och korarauner raed kontroll enligt railjöskyddslagen. Ora fler
sådana laboratorier skapas är det lärapligt att de också förses med erforderlig
utrustning och personal för livsraedelsundersökningar.

4.
Departementschefen

4.1
Allmänna grunder för livsmedelslagstiftningen

De
grundläggande bestäraraelserna ora livsraedel finns i 1951 års
livsmedelsstadga. Utöver allmänna regler ora beskaffenhet, hantering, märkning
och saluhållande av livsraedel, Uvsraedelslokaler, offentlig kontroll ra. ra.
innehåller stadgan också ell stort antal delaljföreskrifter, särskilt ora den
kvalitativa sararaansällningen av vissa vanligare livsraedel. Stadgan har dels
ell hygieniskt syfte, alt skydda konsumenterna raot skadliga eller otjänliga
livsraedel, och dels elt ekonoraiskt syfte, att hindra oredlighet i handeln
raed livsraedel. I princip sararaa syftning har de specialförfatlningar sora
finns på livsmedelsorarådet vid sidan av livsmedelssladgan.

Utvecklingen
på livsmedelsorarådet har under senare år kännetecknats av omfattande och
genomgripande förändringar. Konsumtionsvanorna har ändrats som en följd av bl.
a. höjd levnadsstandard, fortgående industrialisering,
befolkningskoncentralion till tätorterna och kvinnornas ökade förvärvsarbete
utanför hemmet. Efterfrågan på färdigberedda livsraedel har stigit och raånga
människor äter nuraera åtminstone ett av vardagens huvudmål i geraensamraa
serveringar, s. k. storhushåll. Livsraedelshanteringen har måst anpassas för
atl möta konsumenternas krav i dagens sarahälle. Råvamproducenterna och
livsrae-delsindustrin har fåll frara nya produkter och nya tUlverkningsmeloder

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 179

har
utarbetats. Som exempel kan nämnas ersättningsmedel för vissa mjölk- och
köttvaror, utvecklingen av djupfrysningslekniken och fraraställningen av
livsmedel som är färdiga för direkt konsumtion. Samtidigt har redan välkända
varor och produktionsmetoder utvecklats vidare. Inom livsmedelshandeln har raan
i stor utsträckning gått över från manuell betjäning av oförpackade varor över
disk lill självbetjäning av färdigförpackade livsmedel i snabbköpsbutiker.
Vidare har en fortlöpande koncentration av tillverkning och handel lill allt
färre raen stora enheter fört raed sig alt livsraedel från olika förelag i
ökande orafallning transporteras över hela landet raed järnväg, bil, fartyg
och flyg. Härtill koramer en betydande ökning av livsraedelsimporten.

Mol
bakgrund av denna utveckling har livsraedelssladgekoramillén (LSK) funnit all
1951 års livsmedelsstadga blivit föråldrad i flera hänseenden och föreslår
därför en hel del ändringar av bestämmelserna. LSK anser atl lagstiftningen
bör ha samma hygieniska och ekonomiska syften som 1951 års stadga men alt man
mera än hittUls bör lägga vikt vid de rent näringshygieniska synpunkterna på
sammansättningen av livsraedel. De ekonoraiskt betonade föreskrifterna bör
göras raer positiva så alt de direkt syftar lill atl fräraja redlighet i
livsmedelshandeln. LSK:s förslag till ny livsraedelsstadga är en
raraförfattning, avsedd all i huvudsak innehålla allraänna och grundläggande
besläramelser, sora antas av Kungl. Maj:l efler hörande av riksdagen. Delaljföreskrifter
föreslås intagna i en lillärapningskungörelse sora får ulfärdas av en ny
central livsraedelsrayndighet, kallad livsraedelsslyrelsen. Genom
författningsförslagen kan etl antal särskilda livsmedelsförfall-ningar upphävas
och i reviderad förra flyttas över till livsmedelsstadgan eller
tillämpningskungörelsen. De nya bestämmelserna föreslås tUl skiUnad mol de
hittillsvarande bli tillämpliga också inora krigsraakten. Enligt LSK bör
undantag från livsraedelslagstiftningens tUlämpning bara gälla i fråga om
enskUda hushåll.

Remissinstanserna
är överlag ense raed LSK om atl 1951 års livsraedelsstadga är föråldrad och
behöver ändras i väsentiiga hänseenden.

Även
jag anser behov föreligga av en sådan raodernisering. Sora LSK och
reraissinslanserna förordai bör den nya lagstiftningen i huvudsak följa samma
principer som legat lill grund för 1951 års stadga. Lagstiftningen bör närmast
syfta till atl skydda konsumenterna mot skadliga eUer på annat sätt från
hälsosynpunkt otjänliga livsmedel. Den bör i likhet med den nuvarande
livsmedelsstadgan reglera sådana förhållanden på livsmedelsområdet som
exempelvis användningen av tillsatser, förekomsten av främmande ämnen i
livsmedel, hanteringen i olika distributionsled och den personliga hygienen
hos dera sora hanterar livsmedlen. De hygieniska kraven raåste skärpas i takt
raed den snabba utvecklingen på livsraedelsorarådel. Sora LSK och flera
reraissinstanser uttalat är del angelägel atl den nya lagstiftningen i större
utsträckning

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 180

än
hittills tillgodoser konsuraenlernas intresse av atl få livsraedel med en från
näringshygieniska synpunkter så lämplig sammansättning som möjligt. Detta är
betydelsefullt inte rainst med hänsyn till all nutidsmänniskans fysiska
aktivitet och därmed energibehov minskal samtidigt sora behovet av sådana
näringsäranen sora protein, järn, kalciura och vitarainer inte förändrats.

Också
del ekonomiska syftet med livsmedelslagstiflningen måste anses ha större
betydelse för konsumenterna nu än förut. Livsraedlen säljs nuraera i stor
orafallning i förpackat skick. Förpackningarna gör det svårare för
konsumenterna all bedöma varornas verkliga kvalitet. Därtill kommer alt nya
livsraedelstyper fortlöpande introduceras på marknaden. För att kunna bedöma
livsraedlen och göra ell gott val i del stora utbudet av varor fordras ofta
särskild uppraärksarahet och erfarenhet. Allmänt sett får dock konsumenterna
inle den information ora livsraedlen sora behövs för all de skall kunna värdera
dera räll och välja förnuftiga kostalternativ, låt vara alt förhållandena är på
väg all bli bättre. Del är här fråga ora stora ekonoraiska värden.
Förbrukningen av livsraedel raotsvarar ca 30 "/o av befolkningens totala
årskonsumtion och representerar nuraera etl värde av ca 22 railjarder kr. I
likhet med LSK och flertalet reraissinstanser anser jag del därför nödvändigt atl,
sora korapletlering till den från årsskiftet gällande lagstiftningen om
OliUböriig marknadsföring, skärpa kraven på bl. a. saklig konsumentupplysning
i livsraedelslagstiftningen.

Sora
frarahållits av både LO och näringslivels organisationer är del angelägel alt
kraven på bättre hygien och, högre standard på livsraedelsorarådel inle
utformas så att de onödigtvis leder lill höjda livsmedelspriser.
Livsmedelslagsliftningen bör, såsora NO frarahåUit, så långt det är raöjligt
utforraas och tiUärapas så all den inle verkar konkurrensbegränsande.

Flera
reraissinstanser har understrukit behovet av s. k. konkurrensneutralitet meUan
olika slags livsmedel, särskilt mellan jordbrukets och industrins produkter
saml mellan svenska och importerade varor. Livsraedelslagstiftningen bör
givetvis inte få hindra atl konsumenterna får etl från närings-, kvalitets- och
prissynpunkler så rikhaltigt sortiment livsraedel sora möjligt. Lagstiftningen
skall inle avse alt skydda vissa varor mot konkurrens från andra produkter med
sararaa användningsområde, mol vilka det inte finns några hälso- eller
näringsraässiga anraärkningar.

Konsumenterna bör vidare,
som jordbruksnämnden påpekat, kunna känna samma trygghet för att de importerade
livsmedlens hygieniska beskaffenhet kontrolleras och för atl information
läranas ora dessa varor sora är likvärdig raed den sora lämnas i fråga om de
svenska. Å andra sidan bör inte utan starkt vägande hygieniska skäl särskilda
bestäraraelser raeddelas för iraporlerade livsmedel. Sådana bestämraelser

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 181

kan
skapa konstiade handelshinder och strida mol våra förpliktelser inom EFTA och
mot andra inlernalionella åtaganden.

Sora
flera reraissinstanser frarahållit bör livsraedelslagstiftningen i raöjUg raån
anpassas lill inlernalionella förhåUanden. Nordiska rådets rekomraendationer
ora etl närraande av Uvsraedelslagsliflningarna i de nordiska länderna har nu
resulterat i atl en särskild ämbetsmannakommitté bUdals för ändamålet. Sverige
deltar också sedan flera år i arbetet inora den för FAO och WHO gemensararaa
Codex AUraentarius Coraraission på atl få frara internationella standards för
livsraedel och för andra förhållanden på livsraedelsorarådel. Med hänsyn
härtill finner jag det angeläget att den nya livsmedelslagstiftningen kan
smidigt anpassas lill della inlernalionella saraarbete.

De nya
livsraedelsbeslämraelserna bör, sora LSK föreslagit, i princip bli tillärapliga
också inora krigsmakten. I likhet raed vad som redan tUlärapas raed slöd av
förarbetena lill 1951 års stadga bör, sora LSK föreslagit, den nya
lagstiftningen inle gälla hantering av livsmedel i enskilda hushåll.

De nya bestäraraelserna
bör enligt nuraera tillämpade lagstiftnings-tekniska principer delas upp på en
raraförfallning, benärand livsraedelslag, innehåUande huvudsakligen
grundläggande föreskrifter och på en tillämpningsförfattning raed mera
detaljerade regler. Eftersom dessa senare bestämmelser meddelas av Kungl. Maj:l
eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer, kan de på ell sraidigl satt
anpassas till de vid varje tid rådande förhållandena.

4.2
Livsmedelsbegreppet

Livsmedel
definieras i 1951 års livsmedelssladga sora varje lill förtäring avsedd vara
som tillför kroppen näringsärane. Bestäraraelserna om livsmedel tillämpas
dessutom på liUsalsämnen, njulningsraedel avsedda för förtäring och på
ersättnings- och uldrygningsraedel för livsraedel. Undanlag från
livsraedelsbegreppel görs för vissa vegetabiliska råvaror och vissa läkemedel.
Enligt förarbetena är vallen inle alt anse som livsmedel i livsmedelsstadgans
raening. Bestäraraelser om vatten finns i 1958 års hälsovårdssladga.

LSK
föreslår all begreppet livsraedel inle begränsas lill varor sora tillför
kroppen näringsäranen utan vidgas all orafalta alla varor sora är avsedda atl
förläras av raänniskor raed undanlag av läkeraedel. Härigenom koraraer också
dricksvatten atl anses sora livsmedel. En konsekvens härav bör enligt LSK bli
att huvuddelen av hälsovårdsstadgans föreskrifter ora vallen flyttas över till
den nya lagstiftningen. Vidare bör undantaget för vissa vegetabiliska råvaror
ulgå. LSK anför också exempel på hur gränsen bör dras raellan råvaror och
livsraedel.

Remissinstanserna
har, med undantag för frågan ora vatten, i princip

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 182

tillstyrkt
eller läranal ulan erinran LSK:s förslag lill livsraedelsbegrepp. Även jag
förordar att livsmedelsbegreppel utvidgas. Begreppet bör definieras i
livsmedelslagen som matvaror, dryckesvaror, njutningsmedel och andra varor som
är avsedda alt förläras av raänniskor. Definitionen kommer härigenom alt
omfatta också vissa varor sora i dagligt tal inte brukar betecknas sora
livsraedel, exerapelvis kryddor, vin och sprit, raaltdrycker, viss typ av
tobak, konfektyrer, tillsatser ra. ra.

Med
denna besläraning av begreppet livsraedel koraraer även dricksvatten all
betraktas sora livsmedel. Flera remissinstanser har dock haft erinringar mot
att hälsovårdsstadgans bestämmelser om vatten flyttas över till
livsmedelslagstiflningen. Bl. a. har uttryckts farhågor för all kontrollen av
vatten, som under socialstyrelsens ledning huvudsakligen handhas av länsläkarna
och hälsovårdsnämnderna, blir alltför splittrad ora dricksvattnet dessutora
skall särskilt kontrolleras av livsraedelsmyndigheterna. Jag kan ansluta mig
tUl dessa synpunkter. Dricksvattnet skulle därigenom koraraa all kontrolleras
av åtskilliga rayndigheter, eftersom huvuddelen av vårt hushållsvallen koramer
från gemensamma vallenanläggningar och rinner i samraa ledningar. Bara en ringa
del av della vallen används sora dryck och för beredning av livsraedel. Del
raesta används för rengöring och liknande ändaraål. Med hänsyn härtill och då
nuvarande ordning för vattenkonlrollen enligt hälsovårdsstadgans regler lorde
vara tillfredsställande, förordar jag ingen ändring däri. Självfallet bör
socialstyrelsen i frågor rörande kontrollen av vatten sararåda raed den
centrala rayndighelen på livsraedelsorarådel. De anvisningar ora
vattenundersökningar, sora hittills raeddelals av förutvarande
raedicinalslyrelsen och velerinärslyrelsen, bör i fortsättningen meddelas av
socialstyrelsen och den centrala livsraedelsrayndigheten.

Alt
en vara är avsedd att förtäras innebär sora regel att råvara faller utanför
begreppet livsraedel. I allmänhet måste råvaran på ell eller annat sätt ha
bearbetats eller förberetts, innan den blir livsmedel, låt vara all della inle
gäller vegetabilier som ju ofta är avsedda alt förtäras i obearbetat skick. Den
kvarstående åtgärden skall i princip vara endast den beredning som beslår i alt
livsraedlel lagas till färdig mal. Från den angivna huvudprincipen måste
emellertid vissa undantag göras. De exerapel som LSK angell på när några av
våra vanligaste varor skall anses som livsraedel och ej råvara har läranats
ulan erinran i flertalet reraissyltranden. Några reraissinstanser anser dock
på grund av de praktiska svårigheter sora kan uppkoraraa, all en varas
övergång från råvara till livsraedel bör hänföras lill ell så sent skede i
beredningsproceduren sora raöjligt. Jag finner det däremot i princip angelägel
atl varan blir all anse sora livsraedel på elt så tidigt stadiura i denna
procedur sora det är livsmedelshygieniskt påkallat. Emellertid är det inte
möjligt atl för varje varuslag fastställa när råvaran blir livsmedel. Delta får
överläranas till prövning vid lillärapningen av den nya lagstiftningen. Två

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:61 183

synpunkter
bör därvid vara vägledande. Den ena är all strängare föreskrifter inte bör ges
än vad som behövs raed hänsyn lill elt livsraedels vidare beredning för
konsumtion. Den andra synpunkten är att förvandlingen av en råvara till ett
livsraedel måste konstateras på grundval av en objektiv och realistisk
bedömning av att varan verkUgen är läraplig alt förtära. Denna bedöraning bör
också ske i saraband raed en viss kontroll av varan. Jag vUl här ta upp några konkreta
exerapel sora kan vara ägnade all belysa denna frågeställning. Spannraål bör
som LSK anfört inte betraktas som livsraedel förrän den korarait lill
kvarnanläggningen och där bedörals vara kvarngill. All spannraålen i detta
tillstånd fortfarande kan innehålla vissa föroreningar anser jag inte vara skäl
för atl bestäraraelserna ora livsmedel inte skall tillämpas. De
livsmedelshygieniska krav man bör släUa på della tidiga stadium bör emellertid
anpassas till atl spannmålen skall rensas, tvättas och undergå vidare
behandling innan den blir färdig för konsumtion. Denna regel bör givetvis också
gälla de lokaler eller ulrymraen där den kvarn-gilla men obehandlade spannmålen
förvaras. För andra vegetabilier bör del nu anförda gälla i tillämpliga delar.
Beträffande kött anser jag i likhet raed LSK all de köllproducerande djuren bör
betraktas som livsraedel när de koramer till slakteriet och då underkastas
veterinärbesiktning. Att tillämpa livsraedelslagstiftningen på de levande
djuren på ell tidigare stadium är inle nödvändigt från livsraedelshygienisk synpunkt.
F. ö. slår djuren ofta redan från födseln under sakkunnig hälsokontroll av
veterinär. Fisk sora rensas och bearbetas ute till havs i anslutning till
fångslen bör, som LSK föreslagit ulan erinran från remissinstanserna, anses
som livsraedel redan på näranda stadium. LSK:s förslag atl mjölk skall
betraktas sora livsmedel redan hos djurägaren efler mjölkningen har avstyrkts
av vissa reraissinstanser. Inle heller jag kan biträda detta förslag ulan anser,
i likhet raed lanlbruksstyrelsen och flera andra reraissinstanser och i
konsekvens med vad jag nyss anfört ora spannraål och kött, all del ligger
närmast till hands all föreskrifterna om livsmedel blir tillämpliga på mjölk
först då den kommit till mejeri.

Självfallet
raåste det inträffa att avsleg av livsmedelshygieniska skäl bör göras från de
principer jag angett i det föregående. Föreskriftema om livsmedel kan sålunda
visa sig nödvändiga all tillämpa i elt tidigare skede av en varas
beredningsprocedur. Jag tänker då bl. a. på när kött, mjölk, vegetabUier eUer
andra varor säljs eller överlämnas av producenten direkt till konsuraenl. I
sådana fall är avsikten vanligtvis att varorna skall användas för förtäring,
varför de bör betraktas sora livsmedel.

Sora
LSK föreslagit bör livsraedelsbegreppel inte orafatla varor, på vilka
läkemedelsförordningen äger tiUämpning. Della överensstämmer i princip med 1951
års stadga. När det gäUer tUlämpningen av lake-

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 184

raedelsförordningen
vill jag påpeka följande. Enligt 1 § 1 raora. denna förordning förstås raed
läkemedel bl. a. sådan vara sora är avsedd all vid invärtes brak förebygga,
Undra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom hos människor. Genom 1 § 3
raora. undantas eraeUertid från förordningens tUlärapning sådana raedel sora
har viss svagare effekt. Vidare undantas raineralvallen, raineralkäUsalter,
fruktsalter och vissa pastiller och beredningar sora inle innehåller annat än
vad sora får ingå i konfektyrer. Nu nämnda varor faller sålunda under begreppet
läkemedel raen undantas från tUlämpningen av förordningen. Socialstyrelsen kan
emellertid i särskUt fall beslärama annat. Dessa s. k. fria läkeraedel eller
läkemedelsliknande produkter har hittills i praktiken även komrait alt faUa
utanför livsraedelsstadgans tiUärapningsoraråde, eflersora de inte ansetts
tUlföra kroppen näringsämne. Det föreslagna nya livsmedelsbegreppel koraraer
eraeUertid alt orafatla även della slags läkeraedel. Socialstyrelsen har raot
detla invänt alt den farmakologiska bedöraningen av dessa produkter ofta är så
besvärlig atl den centrala livsraedelsrayndigheten knappast koraraer alt ha
kompelens atl göra den. Jag vill då erinra ora atl denna myndighet, såsom jag
komraer att föreslå vid rain anraälan av frågan om dess organisation, avses få
resurser för att skaffa sådan medicinsk och annan vetenskaplig expertis att
rayndighelen i regel skall kunna göra även denna typ av bedöraningar. Givelvis
bör sararåd i sådana frågor ske raed socialstyrelsen. Därtill kommer all socialstyrelsen
ju också, som jag tidigare nämnt, har möjlighet all göra
läkemedelsförordningen tiUäraplig på produkten. Del väsentliga är atl
produkten kan bli sakkunnigt bedömd och kontrollerad antingen enligt
livsraedelslagstiftningen eller enligt läkeraedelsförordningen och alt den
inle faller utanför båda dessa författningsoraråden. Beträffande förslagel från
vissa reraissinstanser alt livsraedelslagstiftningen även bör avse djurföda
vill jag påpeka att del redan finns en viss reglering av denna fråga. Även i
övrigl bör den regleras utanför livsmedelslagstiflningen.

4.3
Livsmedelstillsatser m. m.

Enligt
1951 års livsraedelsstadga förstås raed livsraedelstillsats vara eller ärane
som, utan all ingå sora råvara i livsmedel, tillförs livsmedlet för att påverka
dess färg, smak, konsistens eller hållbarhet eller för annat liknande ändamål.
En tUlsats får i princip inte användas i livsraedel, ora den inle blivit
godkänd av koraraerskoUegiura. Sådani godkännande behövs eraeUertid inte för
tUlsatser i färdiglagad raal och inle heller för vissa i stadgan angivna
naturprodukter eller essenser. Kommerskollegium utger årligen en förteckning
över godkända tillsatser. Tillsättning av vitaminer i livsmedel regleras i 1941
års vilaraineringsförordning. Vilarainering och iraport av vilairiinerade
livsmedel får ske

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 185

bara
efter tillstånd av kommerskollegiura. Förutom bestämmelserna om tUlsatser och
vitarainer finns i livsraedelssladgan föreskrifter om viss högsta hall i
livsraedel av bly och bekärapningsmedel. Frågor härom prövas också av
kommerskollegium. Kollegium skall i nu nämnda ärenden samråda med bl. a.
social- och veterinärstyrelserna samt med statens instUul för folkh'älsan.

Enligt
LSK bör den nya lagstiftningen så långt del är möjligt omfatta alla ämnen sora
tillförs eller förekomraer i eller på livsraedel ulan all vara råvaror. LSK
delar upp ämnena i tre grupper, livsmedelstillsatser, berikningsmedel och
främmande ämnen. Begreppet livsmedelstiUsats föreslås omfatta inte bara ämnen
sora tillförs livsraedel för att påverka dess färg, smak, lukt, konsistens eUer
hållbarhet ulan också ämnen som kan åstadkomma bl. a. effekt på konsumenten.
Berikningsmedel är enligt LSK:s förslag vitaminer och andra näringsämnen som
på konstlad väg tillförs livsmedel enbart i syfte alt förbättra livsmedlets
näringsvärde. TUl gruppen fräramande ämnen hänför LSK bekämpningsmedel, bly,
kvicksUver och andra äranen sora råkar förekoraraa i eller på livsmedel och då
förändrar livsmedlets normala beskaffenhet. Beslut i fråga om alla dessa ämnen
bör enligt LSK meddelas av den centrala livsmedelsmyndigheten. För användning
av liUsatser skall krävas godkännande och för användningen av berikningsmedel
tillstånd. Dessutom skall rayndighelen kunna föreskriva alt livsraedel av visst
slag alllid skaU vara berikat raed särskilt ärane. Beträffande främmande ämnen
föreslås myndigheten kunna fastställa den högsta hall som får förekoraraa i
eller på livsraedel. De flesta reraissinslanserna har tillstyrkl eller läranal
utan erinran förslaget atl dela upp äranena i de näranda grupperna.

LSK:s
definition av livsmedelstillsatser har godtagits av remissinstanserna. Jag har
inte heller några väsenlliga invändningar mot förslaget. Med ämne sora
åsladkoraraer annan bestämd egenskap hos livsmedlet än färg, smak, etc. avses
t. ex. ämnen sora tillförs i huvudsakligt syfte att påverka människors hälsa
eller ha annan gynnsara effekt på konsumenten. Till följd av vad jag tidigare
förordat i fråga om vatten avses emellertid tillsättningen till detta av bl.
a. fluor och klor, som ju blir all anse som livsmedelstUlsatser, inle att
regleras av livsmedelslagen och dess tillämpningsbestämraelser. I övrigt bör
lill skiUnad raot vad nu gäller inle längre fordras atl etl ärane finns kvar i
del färdiga livsraedlel för att anses som lUlsals.

I
fall då det kan vara svårt att avgöra om en beståndsdel i ett livsraedel, t.
ex. sojaprolein, skall betraktas sora liUsats eller råvara, får del ankoraraa
på den centrala livsraedelsrayndigheten all raeddela närraare bestämraelser
eller anvisningar härora.

Med
hänsyn tiU den allmänna hälsovården och folkhälsan är det viktigt all inte
andra tillsatser används än sådana som prövats enligt

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 186

vetenskapUg
sakkunskap och erfarenhet. Liksom hittUls bör en tillsats därför först
godkännas av den centrala livsraedelsmyndighelen innan den får tillföras visst
slags livsmedel. En fömtsättning för all elt ärane skall kunna godkännas sora
livsraedelstillsats raåste vara all del inte får antas göra livsraedel otjänligt
till människoföda. Vid prövningen bör beaktas inte bara mera omedelbart
verkande loxiska eller andra hälsovådliga egenskaper hos ämnet ulan även dess
ev. genetiska eller andra långsikliga effekter. Vidare bör bestäraraas den
högsla halt av tillsatser som får förekomma i livsraedel. Viktigt är alt
tillsatsernas effekt bedöras även i den kombination vari de kan förekomma. Man
bör allmänt sett inta en restriktiv håUning i fråga ora godkännande av
livsmedelstillsatser. Även ora ett ärane kan antas vara ofarligt, bör del inle
godkännas sora livsraedelstillsats ora del inte klart kan raotiveras av konsumentintresset
eller andra särskUda skäl i fråga om livsraedels tillverkning eller hantering
i övrigl. Lika stränga krav bör uppställas på ämnen som redan är godkända. Man
bör även sträva efter alt minska antalet redan godkända tillsatser.

Från dessa utgångspunkter
är del såsora LSK föreslagit följdriktigt att upphäva det nuvarande undantaget
från kravet på godkännande för tillsatser i färdiglagad mat. Härigenora
undanröjs den tveksarahet sora rått, huruvida tUlsatser i livsmedel, som
tillreds eller serveras i restauranger och storhushåll, måste vara godkända.
Däremot bör, sora LSK också föreslagit, från kravet på godkännande fortfarande
vara undantagna vissa extrakt av naturprodukter saral socker och salt, giftfria
essenser och andra äranen sora avses i 4 § 1 raora. andra stycket 1951 års
livsraedelsstadga. Godkännande bör dock liksora hittills fordras ora en sådan
vara skall användas sora färgämne i livsraedel.

LSK:s förslag all vissa
näringsäranen skall bilda en särskild grupp, berikningsraedel, har mött
erinringar från bl. a. näringslivets organisationer. De förordar sålunda att
berikningsmedlen hänförs till livsmedelstillsatser. För egen del anser jag,
som också kommerskollegium anfört, all berikningsraedlen skiljer sig i sådan
grad från de egentliga tillsatserna atl del kan vara praktiskt atl hålla dera
skilda ål. Del enda syftet med berikningsmedlen är all de förbättrar
näringsvärdet hos Uvsmedel. De måste vidare tillföras i en beslämd hall för atl
få den avsedda näringshöjande effekten. Tillsatserna däreraot har flera olika
syften. Vilken kvantitet därav som är läraplig alt tillföra livsraedlen bör
avgöras från rent hälsomässiga bedömningar och tillsatserna bör i allmänhet
tillföras endasl i ringa mängd. Del är emellertid inle behövligt atl i
livsmedelslagen särskilja berikningsmedlen från övriga livsraedeis-lillsalser.
Däreraot kan del visa sig ändaraålsenligl att göra det i lill-lämpningsbesläraraelserna.
Med berikningsraedel avses vilarain, mineralämne eller annat näringsämne, som
inle är råvara och som är avsett att tillföras livsmedel för alt förbättra dess
näringsvärde. Det får ankorama

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 187

på
den centrala livsmedelsmyndighelen alt avgöra i vilka fall näringsämne skall
utgöra berikningsmedel. All etl näringsämne anses sora berikningsmedel endasl
när det särskUl tillförs ell livsraedel raarkerar skUlnaden raot näringsämne
sora av naturen redan finns i livsmedlet. Med tillföras avses även berikning
genom ultraviolett eller annan bestrålning.

En
överdosering av vitaminer, järn och liknande näringsämnen kan vara oläraplig.
Jag ansluter mig därför till LSK:s förslag atl berikning av livsmedel bör få
ske endast efter särskild prövning. Därvid måste bestäraraas den raängd som
skall tUlsällas för att det färdiga livsmedlet skall komma all hålla angiven
halt av berikningsmedel. Hänsyn måste sålunda las lill att viss del av
berikningsmedlet kan förstöras under och efter tillverkningsprocessen. Jag
förordar alt för berikningsraedlen till-lämpas samma syslem som för
livsraedelslUlsatser i övrigt, nämligen alt de skall godkännas innan de får
användas. Därvid bör kunna föreskrivas all berikningen får utföras endasl av
den som fåll godkännandet.

LSK:s
förslag ora obligatorisk berikning av vissa livsmedel har mött viss
reraisskritik. För egen del finner jag visserligen all det kan vara av stor
betydelse från folkhälsosynpunkt all förutsättningar skapas för att de
vanligaste livsmedlen får en lämplig och konstant sararaansättning av
v'äsentliga näringsämnen. Man kan emellertid, som bl. a. velerinärslyrelsen
påpekat, inte bortse från atl vissa människor på grund av anlag för allergier
eller av andra skäl bör ha möjlighet atl få välja livsmedel utan tillsats av
berikningsmedel. Härtill kommer alt man inte alltid med säkerhet vet ora etl
berikningsmedel kan ha, förutora sina positiva egenskaper, skadliga effekter.
Jag anser mig därför inte nu böra förorda en obligatorisk berikning.

Förutom
livsmedelstUlsatser och berikningsmedel kan också andra ämnen förekomma i eller
på livsmedel. Vissa sådana ämnen kan göra livsmedlen hälsovådliga. Ora bly och
bekärapningsmedel finns redan nu bestämmelser i livsmedelslagstiftningen. På
senare år har uppmärksamheten fästs på förekomsten av bl. a. kvicksilver,
olika kemiska föroreningar, antibiotika och hormoner. I likhet med
remissinstanserna tillstyrker jag LSK:s förslag atl sådana och liknande ämnen,
sora ulan avsikt råkar förekomma i färdiga livsmedel, förs samman i en
särskild grupp, kallad fräraraande äranen. De bör i lagen definieras sora ämnen
som ej är livsraedelstillsats och som om de ingår i liv.smedel kan utgöra
hälsorisk eUer förändra dess normala sammansättning eller beskaffenhet i övrigt.
Det är självfallet inle raöjUgl förutse alla typer av fräraraande ämnen som
oavsiktligt kan förekoraraa i livsmedel. Därför kan raan beträffande sådana
ämnen inte tUlämpa ett liknande systera raed godkännande som i fråga ora
livsmedelstillsatser. I stället bör kunna förbjudas framställning, beredning,
saluhållande eller annan hantering av livsmedel sora innehåller fräramande ämne
eller vari sådani ämne över-

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 188

stiger
viss halt. Man bör i dessa ärenden inta samraa restriktiva hållning som i
fråga om tillsatsämnen. Sålunda bör vid prövningen beaktas inle bara mera
oraedelbart verkande toxiska eller andra hälsovådliga egenskaper hos äranel
ulan även dess ev. genetiska eller andra långsiktiga effekter. Sora
folkhälsoinstitulel föreslagit kan del vara lill fördel för konsumenterna att
en s. k. kostrekommendation meddelas i anslulning lill beslut ora fräramande
ämnen.

Genora
den av mig förordade regleringen av användningen av livsmedelstillsatser,
berikningsraedel och främmande äranen bör del bli raöjligl alt på ell
tiUfredsställande sätt ha kontroll över alla de äranen sora med eller ulan
avsikt kan ingå i våra livsmedel. Livsmedelslagen bör innehålla definition av
livsmedelstillsats och främmande ämne. Lagen bör vidare innehålla bestämraelse
ora godkännande av livsraedelslillsalser och om hantering av livsmedel, sora
innehåller främmande ämnen. Det bör ankomm.a på Kungl. Maj:t atl meddela
närraare föreskrifter i nu berörda avseenden.

4.4
Livsmedels beskaffenhet och livsinedelsstandard

Enligt
1951 års livsraedelsstadga är det grundläggande kravet på livsraedlens
beskaffenhet alt de inle får antas vara skadliga att förtära eller eljest
otjänliga till människoföda. Inle heller får livsmedlen kunna antas orsaka
sjukdom eller överföra srailta.

LSK
föreslår all man behåller dessa krav på livsmedels beskaffenhet. LSK utvecklar
närmare vad som avses med skadlighels- och otjänlig-helsbegreppen. LSK anser
att, om det kan antas alt elt livsmedel är skadligt eller otjänligt, ingripande
bör ske enligt livsraedelslagstiftningen. I syfte alt höja standarden på
livsraedel föreslås vidare all den centrala livsraedelsrayndigheten får rätt
föreskriva vilken sararaansättning eller beskaffenhet i övrigt elt livsraedel
av visst slag skall ha. Sådan föreskrift skall gälla sora livsraedelsslandard
och innebära atl elt livsraedel sora raotsvarar standarden är atl anse som
tjänligt lill människoföda i de avseenden standarden omfattar.

Reraissinslanserna
har inte hafl några erinringar mol atl skadlighets-och oljänlighelsbegreppen
bibehålls i livsmedelslagsliftningen. Flera reraissinstanser pekar dock på
svårigheten att tolka begreppen rält.

Också
enligt rain uppfattning bör del grundläggande kravet på beskaffenheten hos
livsraedel fortfarande vara all livsraedlel inle får antas vara skadligt atl
förlära, smiltförande eller på annat sätt otjänligt lill raänniskoföda.
Innebörden av skadlighetsbegreppet är enligt LSK den att livsraedlel innehåUer
sjukdomsalslrande mikroorganismer eller giftiga eller andra skadliga ämnen i
sådan mängd all uppenbar risk finns för sjukdom eller annan rubbning av
hälsotillståndet. Däremot avses inle skador, som uppslår på grund av förtäring
av onormala raängder livs-

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 189

medel
eller på grund av allergier. Jag finner för min del denna besläraning av
begreppet vara adekvat och praktisk. Beträffande hittillsvarande praxis anses
livsraedel otjänligt, om del innehåller föroreningar av olika slag eller har
för hög hall av vissa bakterier eller mikroorganismer, som normall inle bör
finnas i livsmedlet och sora kan befaras frarakaUa icke önskvärda förändringar
i detla. Svårigheten att i del särskilda fallet bestämt avgöra ora en sådan
avvikelse från del norraala innebär en hälsorisk får emellertid inle vara
avgörande för om livsmedlet skaU få användas eller ej. Föreligger på grund av
något objektivt påvisbart förhållande grund för anlagande alt livsmedlet på
delta vis avviker från vad som är normall, bör det anses otjänligt. Kraven på
livsmedels beskaffenhet bör dock, såsom vissa remissinstanser påpekat och i
huvudsaklig överensstämmelse med vad som nu gäller, begränsas lill livsmedel
som saluhålls eller eljest överlämnas. LSK:s förslag sora lar sikte på
användningen av vara som Uvsmedel kan leda till konsekvenser som kan vara
omöjliga all undvika. Sålunda skulle exempelvis livsmedel i en butik över
huvud tagel inte få bli skämda eller la skada. Givetvis måste sådant kunna
inträffa på grund av oförutsedda omständigheter. Det väsentiiga är atl
konsumenterna inte tillhandahålls sådana varor som livsraedel eller atl dessa
på annat sätt orsakar hygieniska olägenheter.

Som
framgått av vad jag tidigare anfört kan frågan när ett livsmedel är otjänligt
ge anledning till olika raeningar. I sådana fall bör den centrala livsraedelsrayndigheten
kunna genora undersökningar och genora råd och anvisningar ge vägledning för
bedömningen av frågan.

Förslaget
om ett systera med livsmedelsstandard för vissa vanliga födoäranen har
reraissinslanserna lämnat utan erinran i princip. Från något håll har invänts
alt en standard bör föratsatta också en näringsfysiologisk bedömning och inle
bara en bedömning från mikrobiologisk, kemisk och loxisk synpunkt.

Vidare
har framhållits all det föreslagna systemet kan verka handels-hindrande. Med
anledning därav vill jag anmärka alt detla syslem inle är en nyhet i sak. Del
innebär all livsmedelsmyndighet i vissa fall skall uttala sig om vad som skall
vara läraplig beskaffenhet hos livsmedlet. Systemet överensstäraraer raed de
riktlinjer sora FAO och WHO dragit upp för ett internationellt utarbetande av
livsraedelsslandard. TiUärapas det nu förordade systemet löper man inte risk
alt ordningen raed livsraedelsslandards raedför handelshinder. Jag anser raig
därför kunna tillstyrka det föreslagna systerael. Därraed kan en smidig
anpassning ske lill de olika livsmedelsslandards sora fortlöpande utarbetas
inora Codex Aliraentarius Coraraission. Förutsättning för atl
livsraedelsslandard skall få föreskrivas bör vara alt det är av särskild
betydelse från hälso- eUer näringssynpunkt eller för att tillgodose
konsumentintresset. Som LSK föreslagit bör huvudprincipen vid fastställande av
en livsmedelsstandard

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:61 190

vara
all ange ell livsmedels beskaffenhet från mikrobiologisk, keraisk och loxisk
synpunkt och dess sararaansättning i näringsraässigt hänseende. Men dessutora
bör för alt även i övrigl tillgodose konsumentintressena den kvalitativa och
kvantitativa sararaansällningen av livsraedel anges. Delta torde visa sig
särskilt raotiveral då del gäller nya livsraedelstyper. Såsora LSK anfört bör
härifrån skiljas sådana kvalitetsnormer sora jordbmksnäranden fastställer i
prisreglerande eller avsällningsbefrämjande syfte.

Fastställande
av standards bör ankoraraa på den centrala livsraedelsrayndigheten. Några
remissinstanser har kritiserat LSK:s förslag att livsmedel sora uppfyller en
fastställd standard skall anses som tjänligt lill människoföda i de avseenden
standarden orafattar. Vissa remissinstanser synes över huvud taget inte vilja
atl denna fråga regleras i livsraedelslagsliflningen. Jag anser i likhet raed
LSK att del är av stort värde ora man i fråga om livsmedlens beskaffenhet inte
blott anger atl livsmedel är OljänUgt till raänniskoföda ulan även, när
förutsättningar finns härför, positivt anger när ell livsraedel kan anses vara
tjänligt och i förekoraraande fall även uttalar sig ora graden av ijänlighel.
Sora KF anfört bör det eraeUertid vara självklart all elt livsmedel sora uppfyller
en livsraedelsslandard också är tjänligt lill människoföda. I annat fall skulle
osäkerhet skapas hos konsumenterna. Elt livsraedel sora raotsvarar standarden
bör sålunda betraktas som hygieniskt och kvalita-livl fullgott. I
livsmedelslagen behöver endast anges förutsättningarna för fastställande av
livsmedelsslandard och den innebörden av standarden, alt den avser livsmedlets
beskaffenhet. Vid fastsläUande av en livsraedelsslandard bör iakttas att den
inle ulan särskilda skäl får en prishöjande effekt.

4.5
Märkning i allmänhet

De
uppgifter sora enligt raärkningsföreskrifterna i 1951 års livsmedelssladga
skall anges på ell förpackat livsmedel är innehållels benäraning och dess
totala vikt eller volyra vid förpackningslillfället samt naranet på eller
firraan för tUlverkaren, förpackaren, säljaren, exportören eller importören
och dennes heravist. Runmärkt smör eller margarin får i stället för
namnuppgifterna förses med s. k. U-märke. Bestämraelserna gäller bara
förpackade livsraedel sora säljs i detaljhandeln. Undantag från
märkningsskyldigheten gäller för spritdrycker, vin, malt-och läskedrycker, s.
k. butiksförpackade livsmedel och vissa färska livsraedel sora är förpackade i
genoraskinligl raaterial. En livsraedelsförpackning vars innehåll väger
raindre än 100 g eller mer än 10 kg behöver inte heller raärkas.

LSK
föreslår en utvidgad märkningsskyldighel som i princip skall avse alla
färdigförpackade livsraedel. Skyddade varubeteckningar bör

s. 191 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 191

fastställas
för vissa livsraedel. Förpackarens eUer liUverkarens namn skall obligatoriskt
anges på förpackningarna. Iraporterade varor skall märkas med uppgift om
importörens namn. Undantagen för vissa dryckesvaror och för butiksförpackade
livsmedel föreslås upphöra. Märkningsskyldigheten skall gälla förpackningar som
väger mellan 25 g och 25 kg.

LSK
föreslår även all varorna skall förses med innehållsdeklaralion och
hållbarhelsmärkning. Till sistnämnda frågor ålerkoraraer jag i senare avsnitt
(4.6, 4.7).

Remissinstanserna
vitsordar i stort sett behovet av skärpta bestämmelser om märkning.

Även
jag finner det synnerligen angeläget att kraven på märkning av livsmedel
skärps. Dagens situation på livsraedelsraarknaden karaktäriseras av en ökande
raängd industriellt tUlverkade varor av olika slag och skiftande kvalitet.
Livsraedlen innesluts numera i stor orafallning i förväg i skyddande
förpackningar och säljs i självbeljäningsbutiker. Köparen har därför vanligtvis
sraå möjligheter atl få närraare upplysning om varorna. Med hänsyn lill främst
konsumenterna är det därför önskvärt atl livsmedlen är märkta på ell begripligt
sätt så alt konsuraenterna kan få saklig och vederhäftig inforraation.
Märkningens priraära syfte bör därför vara alt underlätta för konsumenten alt
göra ett medvetet val av de livsmedel som bäst motsvarar hans behov.

Enligt
LSK skall de nya märkningsbestämraelserna i princip gälla alla färdigförpackade
livsmedel. Härmed avser LSK livsmedel som före och ulan direkt samband med
saluhållande inneslutils i förpackning, avsedd alt brytas först av enskild
förbrukare. Denna definition överensstämmer väl med den som utarbetats inom
Codex Aliraentarius Coraraission. Med anledning av veterinärslyrelsens
påpekande bör begreppet förtydligas och definieras så alt därmed avses
livsmedel som ulan omedelbart saraband raed överläranande till konsument
inneslutits i förpackning, avsedd alt brytas först av konsumenten. Definitionen
komraer därmed atl som LSK föreslagit gäUa enbart s. k. konsuraentförpackningar.
Jag godtar vidare vad LSK avser raed en färdigförpackning, nämligen förpackning
som är förseglad eller tillsluten på sådani sätt alt den skyddar det
inneliggande livsmedlet mot menlig påverkan utifrån. Nälpåsar och korvskinn e.
d. är alltså inle alt anse som färdigförpackning.

LSK:s
förslag att färdigförpackningar skall förses med uppgift om livsmedlets slag
tillstyrks i remissyttrandena. Även jag biträder LSK:s förslag. Förslagel
ansluter sig till raotsvarande regel av Codex Aliraentarius Commission och
innebär bl. a. all ett livsmedel skall ha en sådan beteckning atl konsumenten
snabbi och enkelt får klart för sig vilken typ av vara del är fråga om. Genom
kravet på uppgift om livsmedlets slag blir del inte tillåtet att såsom sker nu
märka ett livsraedel raed en-

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 192

bart
ett fantasinamn. Används ändå ett sådant namn måste dessutom genom ell kort
beskrivande uttryck alltid anges vad slags vara förpackningen innehåller.

I
syfte alt främja redlighet i handeln föreslår LSK atl vissa varubeteckningar
skall kunna skyddas genora all en särskild beteckning förbehålls livsraedel av
visst slag. Förslagel gäller frärast våra vanligaste livsmedel. I likhet raed
flertalet reraissinstanser finner jag förslagel väl motiverat. Med hänsyn till
behovet av en riklig och saklig inforraation för konsuraentema är del enligt
rain raening väsentligt att de raånga nya livsraedelstyper som fortlöpande
koraraer ul i raarknaden inle åsätts samma beteckningar sora de äldre
traditionella varor som konsumenterna väl känner till. Olägenheten av atl en
sådan ordning kan ha en viss konkurrensbegränsande effekt uppvägs av de
fördelar del innebär för konsumenterna all kunna skilja raellan livsmedel,
sora till synes är likartade raen vars beskaffenhet och egenskaper i väsenlliga
hänseenden är olika. Särskilda beteckningar bör vara förbehållna inte bara vanliga
nu förekommande livsmedel ulan också nya, exempelvis sådana som till stor del
innehåller sojaprolein men sora kan ha en förvillande likhet med rena
köllprodukter. Med hänsyn lill ändaraålet raed en sådan förbehållen
vambeleckning bör, sora också påpekats av vissa reraissinstanser, det inte
behöva föreligga skyldighet all använda beteckningen. Men ora den används,
raåste det ifrågavarande livsraedlel vara av sådani slag sora föreskrivits i
fråga ora vara, för vilken beteckningen förbehållits.

LSK:s
förslag alt elt färdigförpackat livsraedel skall märkas med uppgift om dess
nettovikl eller nellovolyra raotsvarar i huvudsak vad sora redan gäller enligt
1951 års stadga och tillstyrks av remissinstanserna. Jag förordar också atl
förpackningarna märks raed dessa uppgifter. Genom all ange vikten eller volymen
netto avses med uppgiften enbart innehållet i förpackningen. Eftersom vikt och
volyra hos de flesta livsmedel efler någon tids förvaring förändras på gmnd av
avdunstning o. d. bör uppgift om kvantiteten avse förpackningslillfällel.
Remissinstanserna har uttalat olika meningar om hur noggrant nettovikten eller
netlovolyraen skall anges. Soraliga tillstyrker LSK:s förslag all tillärapa den
internationellt vedertagna genorasnitlsprincipen, sora innebär att den
genorasniltUga viklen eller volyraen för elt visst antal förpackningar av en
vara skall överenssläraraa raed den genom märkningen uppgivna kvantiteten för
den enskilda förpackningen. I och för sig vore det enligt min mening bäst från
konsuraenlernas synpunkt ora man alllid kunde ange den minsta viklen eller
volymen. Men raed ell sådani syslem kan näringsidkarna tvingas all arbeta raed
konstanta övervikter sora sannolikt måste kompenseras raed höjda
konsumentpriser. Med hänsyn härtill förefaller del mig vara svårt alt tiUämpa
ett sådant system. I stället bör raan vid märkningen med kvanlilelsuppgifter
tillärapa den

s. 193 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 193

av
LSK rekoraraenderade genorasnitlsprincipen. Ytterst får della dock bli en
tillärapningsfråga för vilken inle bör gälla andra riktlinjer än all
konsumentintresset i första hand bör tUlgodoses. Beträffande kvantitelsuppgifler
för bageriprodukter ra. ra. kan jag ansluta raig lill vad LSK och
reraissinslanserna förordai i fråga ora raöjligheten alt ange kvantiteten med
cirkauppgifl. Det bör emellertid ankorama på Kungl. Maj:t eller den centrala
livsraedelsrayndigheten atl besluta i dessa avseenden. Huvudregeln bör vara all
kvantitetsuppgifterna anges med metriska mållenheler enligt det inlernalionella
Sl-syslemet. De brukar anges även på Uvsraedelsförpackningar sora iraporteras
hit från länder raed annat raåltsyslera.

Enligt
LSK bör den nuvarande valfriheten i fråga om uppgift på den som ansvarar för
ell livsraedels beskaffenhet inskränkas till uppgift om antingen förpackarens
eller tillverkarens naran eller firraa och dennes heraort. Ora firraan är
allraänl känd, behöver heraorlen inle anges och del räcker raed en förkortnmg
av firraanaranel. De flesta reraissinslanserna har läranal förslaget ulan
erinran. KF har eraeUertid förordai alt uppgift i stället skall läranas ora den
varuansvariges narrm eller firma. Med vamansvarig avses då den person som först
saluhåller livsmedlet i landet, dvs. tillverkaren eller iraporlören. Eflersora
KF:s förslag innebär alt importerade färdigförpackningar då raåste märkas med
kompletterande uppgifter kan jag inle biträda förslagel. Frågan om atl i
stället för firmanaran eller förkortning använda allmänt känd symbol eller
kännetecken bör övervägas vid prövning av undanlag från märkningsföreskriflerna.
Utöver dessa obligatoriska uppgifter får givelvis en förpackning förses raed
uppgift ora säljarens naran. Förpackning kan också U-märkas enligt
jordbruksnämndens föreskrifter ora raärkning av run-raärkl sraör och raargarin.

I
fråga ora iraporlerade livsmedelsförpackningar har LSK föreslagit atl, förutom
förpackarens eller tillverkarens naran, alllid dessutora skall anges den
svenske iraportörens naran eller firraa och dennes heraort. Av sararaa skäl
sora föranlett raig all avstyrka KF:s nyss näranda förslag att förpackning
alltid skall ange den varuansvariges naran anser jag mig inle kunna tUlstyrka
LSK:s förslag i denna del. På grand av de praktiska svårigheter som skulle
uppkorama vid en sådan kompletterande raärkning kan kravet på en sådan
märkning näraligen koraraa all verka sora ell handelshinder och bli
konkurrensbegränsande. För atl tillgodose syftet raed nu ifrågavarande
raärkning föreslår jag eraeUertid atl den sora iraporterar livsmedel skall vara
registrerad hos den centrala livsmedelsmyndighelen. Vidare bör
tullmyndigheterna i de orter där iraport sker ha förteckning över de
registrerade livsraedelsiraportörerna. Elt utländskt livsraedelsparli bör inle
få införas i landet, ora del inle finns någon för varoma registrerad iraporlör.
Genora etl sådant förfarande ges raöjlighet alt få kännedora ora iraporlören.
Det får ankorama

7
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 61

s. 194 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 194

på
Kungl. Maj:t eller den centrala Uvsmedelsrayndighelen atl meddela
bestäraraelser rörande denna fråga.

LSK
föreslår vidare atl importerade Uvsraedelsförpackningar också skall raärkas
raed uppgift om det land, varifrån ingående råvaror härrör. Med hänsyn lill
den risk för spridning av salraonelloser och förekorasl av alllför stora
mängder bekärapningsmedelsrester som kan finnas i importerade livsmedel bör
det enligt rain mening bli raöjligt att föreskriva en sådan urspmngsraärkning.
Den bör emellertid utnyttjas endasl om del är särskUt påkaUat av hygieniska
skäl. Kungl. Maj:l eller den centrala livsraedelsmyndighelen bör få meddela
föreskrift härom.

LSK:s
förslag om alt raärkningsskyldigheten skall kunna utvidgas kan jag i huvudsak
biträda. Förslagel har frånsett viss delaljkrilik godtagits av
reraissinslanserna. Sålunda bör t. ex. kunna föreskrivas att slorförpackningar
och oförpackade livsraedel skall raärkas.

Vidare
kan del visa sig ändamålsenligt atl sora LSK föreslagit märka livsmedel raed
annan särskUd uppgift än sådan som i del föregående föreslagits skola vara
obligatorisk. LSK har anfört flera exempel på sådana uppgifter, bl. a.
beleckningama djupfryst, halvkonserv eller kylkonserv och helkonserv. Dessutom
kan det vara värdefullt för konsumenterna att förpackningarna märks raed
uppgift om priset för viss beslämd kvantitet (å-pris) så all konsuraenterna
får lättare alt järaföra priserna på olika livsraedel av sararaa slag.

Sora
LSK anfört bör undantag kunna raeddelas från märkningsbesläraraelserna. Många
remissinstanser är av samraa mening. Vilka livsraedel sora skall vara
undantagna från reglerna ora märkning bör anges i
lillärapningsbesläraraelserna. Men jag vill i detla sararaanhang redovisa de
principer som bör gälla i fråga om undanlag från märkning. I likhet med LSK
anser jag att i konsumenternas intresse undantagen bör inskränkas till vad sora
kan anses absolut nödvändigt. Av vad jag tidigare förordai följer all
butiksförpackade livsmedel inle längre skall vara undantagna från raärkning,
inle heller spritdrycker och vin, mall-och läskedrycker. Möjligen kan, såsom
LSK anfört, iraporterade viner och spritdrycker vara befriade från viss
raärkning. Beträffande de nuvarande undantagen från raärkningsföreskrifterna
för vissa sraå och stora Uvsraedelsförpackningar har LSK föreslagit atl den
nedre viktgränsen sänks från 100 g lill 25 g och atl den övre gränsen höjs
från 10 kg lill 25 kg. Remissinstanserna har mycket delade raeningar om detta
förslag. Jag för min del har funnit LSK:s förslag väl avvägt. I fråga om de
förpackningar sora väger raindre än 25 g kan raan räkna raed atl lUlverkarna, liksom
hittills, raärker förpackningarna med vissa väsenlliga uppgifter, bl. a. om
livsmedlets slag och tillverkarens naran. Önskeraålel från choklad- och
konfeklyrinduslrin alt inte behöva ange vikten på varor sora väger raindre än
100 g anser jag inte böra bifallas.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 195

Det
är enligt min mening väsentligt för konsumenten att få en klar vikluppgifl och
därraed upplysning ora varans pris i förhållande till dess kvantitet. En sådan
viktuppgift är så raycket raera väsentlig sora det vanligtvis är svårt att med
ledning bara av förpackningens utseende och storlek upptäcka atl varan väger
mindre än tidigare. LSK föreslår vidare att del nuvarande undanlaget från
raärkningsskyldigheten i fråga ora vissa färskvaror i genomskinligt material
upphör. Helt genoraskinliga förpackningar raed färska bär, frukter och
grönsaker behöver dock inle raärkas. Jag biträder della förslag. Därav följer
all förpackningar raed papptråg sora botlen och i övrigl genoraskinliga
material skall märkas.

Märkningen
skall enligt LSK göras på ell tydligt och varaktigt samt för konsumenten i
ögonen fallande och otvetydigt sätt. Förslaget överensstäraraer i storl sett
raed nuvarande regler. Jag anser del vara tillräckligt all kräva alt
märkningen skall ske på etl tydligt och otvetydigt sätt. Alt raärkningen skall
vara otvetydig innebär alt obligatoriska uppgifter inle får läranas i kod ulan
skall vara utforraade i klartext. Märkning bör också kunna ske på fräraraande
språk.

Ansvaret
för raärkningen bör enligt LSK vila på förpackaren när del är fråga om
livsraedel som färdigförpackats inora riket och på iraporlören då det är fråga
ora livsraedel sora färdigförpackats uloralands och importeras hil. För andra
livsraedel än färdigförpackade, t. ex. slorförpackningar eller oförpackade
varor, föreslås märkningsskyldigheten åligga den som i riket först saluhåller
livsraedlel. Jag anser i likhet raed LSK del vara viktigt all inora landet
alltid finns någon som svarar för all märkning blir utförd. Märkning av
livsraedel, sora färdigförpackats inora landet bör lärapligen åligga
förpackaren. Ansvaret för raärkning av iraporterade färdigförpackningar bör
dock, liksom i fråga ora andra varor än färdigförpackade, läggas på den sora
först saluhåller livsmedlet inora landet.

Sora
LSK föreslagit bör märkningsbesläraraelserna korapletteras raed ett förbud för
annan än den märkningsskyldige att märka ett livsmedel med obligatoriska
uppgifter, ora raedgivande inle lämnas av den som är ansvarig för raärkningen
och, i förekoraraande fall, av den vars naran eller firraa anges genora
raärkningen.

I
livsmedelslagen bör i enlighet raed vad jag anfört i det föregående införas
bestäraraelser ora skyddade varubeteckningar och om skyldighet atl märka
färdigförpackade livsmedel med uppgifter i de avseenden som jag nu har
redovisat.

4.6
Innehållsdeklaration

1951
års livsraedelsstadga kräver deklaration av etl livsmedels samtliga
beståndsdelar endast för barn- och dietmat. Dessutom gäUer viss
deklaralionspUkt i fråga om konstgjorda sötningsraedel samt vitaminer

s. 196 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 196

och
näringsäranen, som kan ingå i livsraedel. Särskilda besläramelser finns också
om deklaration av andra ingredienser, såsom olika slags livsraedelslillsalser
och feltinnehållet i vissa produkter.

LSK föreslår att i den nya
lagstiftningen las in en generell bestämmelse om deklaration av livsmedels
olika beståndsdelar. Remissinstansema har överlag tillstyrkt förslaget. Enligt
rain mening kan en uppgift ora livsraedlels slag, trots att den skall
uttryckas raed en upplysande varubeleckning, raånga gånger inle ge
konsumenterna tillräcklig Uifor-raation ora varans närraare beskaffenhet. Med
hänsyn bl. a. härtill bör enligt rain raening stadgas en skyldighet atl lärana
uppgift ora varans saramansältning, en innehållsdeklaration. Den bör åsättas
alla färdigförpackade livsmedel.

Remissyttrandena redovisar
olika raeningar ora vilka uppgifter som skall framgå av en
innehållsdeklaralion. Somliga reraissinstanser ansluter sig lill LSK:s förslag
alt deklarationen bör innehålla enbart uppgifter ora ell livsraedels
väsenlliga sararaansättning, andra föreslår all en fullständig deklaration
skall läranas av livsraedlels beståndsdelar på del sätt som rekoraraenderals av
raärkningskomraittén inom Codex Aliraentarius Coraraission. Eflersora livsraedelslagstiftningen,
sora jag anfört tidigare, bör anpassas till bl. a. sådana rekomraendationer,
bör raöjlighet finnas att kunna kräva en uppgift ora elt livsraedels alla beståndsdelar,
däribland livsraedelslUlsatser. Livsraedelslagen bör därför innehålla en
föreskrift all raärkningen skall ske raed uppgift ora livsmedlets
sammansättning. Kungl. Maj:t eller den centrala livsraedelsrayndigheten bör
ges behörighet all meddela de närraare bestäraraelser och göra de undanlag sora
kan behövas. Härvid bör beaktas följande. Innehållsdeklaration bör vara sådan
alt konsuraenterna kan få en uppfattning om livsraedlels användbarhet och
värde. Särskilt vUl jag understryka vikten av atl samraansatla livsraedel
deklareras på sådant sätt att konsuraenterna kan bUda sig en uppfattning om
produktens värde från såväl näringssynpunkt och hygienisk synpunkt som
prissynpunkl. Sålunda bör bl. a. alllid anges utdrygningsprodukler samt
bindemedel för exerapelvis vallen och fett. Vidare är del av näringshygieniska
skäl viktigt alt uppgift läranas om hur raycket fett och vilket slags fett som
ingår i ell livsmedel. Innehållsdeklarationer bör utformas så all de i större
utsträckning än f. n. inriktas på livsraedlens näringsvärde. Del är eraeUertid
angelägel all sådana näringsdeklaralioner blir lättfattliga så all också
konsuraenlen får en god vägledning i valel raellan olika livsraedel.

Del kan ofta vara påkallat
all ange inte bara arten ulan också mängden av vissa beståndsdelar i elt
livsmedel. Flera remissinstanser anser del tillräckligt atl enligt Codex
AUmentarius Comraission's rekomraendationer ange ingredienserna endast i
fallande storleksordning. Jag anser emellertid all en uppgift om den
genorasnitlliga kvantiteten av

s. 197 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:61 197

eller
proportionerna raellan ell livsraedels beståndsdelar sora regel ar nödvändig
för all konsumenterna skall få en riklig uppfattning ora livsmedlets
sararaansättning. Vissa reraissinstanser anser all alla livsmedelstillsatser i
detalj bör deklareras på livsmedelsförpackningarna. Denna fråga bör enligt
rain raening prövas i saraband raed godkännande av livsraedelslillsals.

Det nuvarande kravet på
deklaration i vissa fall av arten och mängden av näringsäranen bör såsora LSK
föreslagit kunna utvidgas all gälla alla slags livsraedel. DeklaralionspUkt
bör dock gälla endasl i de fall då elt livsraedel saluhålls under uttrycklig
uppgift att det innehåUer ell särskilt slags näringsärane. Med tanke på att de
flesta livsmedel av naturen innehåller näringsäranen anser jag atl krav inle
bör ställas på uppgift ora den exakta halten därav i varje vara. Den naturliga
hallen av elt deklarerat näringsärane bör därför få anges i så rättvisande
genomsnittsvärden sora raöjligl.

LSK:s
förslag att utvidga den nuvarande deklaralionspliklen för barn-och dielraat
även lill andra typer av livsraedel, sora säljs under uppgift att de är
särskilt lärapade för vissa kategorier människor, har mottagits mycket positivt
av många remissinstanser. Som LSK framhållit blir det allt vanligare alt vissa
produkter vid marknadsföringen på de raesl skiftande sätt betecknas sora
lärapliga för barn, åldringar, blivande raödrar, diabetiker, raänniskor med
olika sjukdoms- eller Irötthetssymlom, personer som besväras av över- eller
undervikt ra. fl. Ofta är uppgifterna överdrivna och tiirägger produkterna
betydligt bättre egenskaper än de i själva verket har. För atl vUseledande
uppgifter skall kunna undvikas synes det viktigt atl dessa s. k.
specialdestinerade livsraedel först granskas på elt objektivt och sakkunnigt
sätt innan de får saluhållas. Jag förordar därför alt tiUstånd skall krävas för
att livsraedel skall få saluhållas under uppgift att det är särskilt lämpat för
människor med behov av särskUd kost på grund av ålder, sjukdora eller annat
förhållande. Den centrala livsmedelsmyndigheten bör i sådana ärenden samråda
med socialstyrelsen. TiUständ bör förenas med villkor all inle bara arten utan
'även hallen av produkternas beståndsdelar deklareras. Det torde i regel vara
tillräckligt all kvantiteten av en viss ingrediens anges med genomsnittsvärdet
i en hel produktionsserie.

Innehållsdeklarationer
enligt den nya lagstiftningen komraer alt förete likheter raed de s. k.
varufakla, sora läranas på vissa Uvsraedelsförpackningar enligt
Varudeklaralionsnärandens regler. För atl konsuraenterna inle skall förvUlas
anser jag liksom LSK del vara viktigt all uppgifterna enligt dessa båda systera
i möjlig mån saraordnas. Behovet härav har vitsordats av alla remissinstanser
sora yttrat sig i denna fråga. Varudeklarationsnäranden har eraeUertid avstyrkt
LSK:s förslag att nämnden, innan den fastställer normer för varufakla om livsmedel,
skall underställa frågan den centrala livsraedelsrayndighetens

s. 198 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 198

prövning.
Nämnden har i stället föreslagit att denna myndighet får lärana sina synpunkter
genora reraissyttrande. Jag kan förorda en sådan ordning.

4.7
Hållbarhetsmärkning

I
1951 års livsraedelsstadga finns inga generella krav på atl livsmedel skall
raärkas raed uppgift ora hur länge de kan beräknas hålla sig. Efler stadgans
tillkorasl har det eraeUertid blivit allt vanligare alt förpackade livsraedel
märks med datum, utvisande när de har tiUverkats eller förpackats eller när de
senast bör säljas eUer förbrukas. På förpackning med konsurationsrajölk anges
i regel rekoraraenderad sista försäljningsdag.

LSK
föreslår alt hållbarhelsmärkning blir obligatorisk för öralåliga
färdigförpackade livsraedel. Härraed avses varor sora beräknas inte kunna hålla
sig raer än 30 dagar. Två valfria systera förordas av LSK, antingen uppgift ora
beräknad sista förbrukningsdag eller uppgift ora livsraedlels förpackningsdag
och dess beräknade hållbarhetstid efter den dagen. Alla hållbarhetsmärkla varor
måste förses med en förvaringsanvisning.

Samtliga
reraissinstanser har tillstyrkl atl hållbarhetsmärkning blir obligatorisk. Även
jag finner en sådan märkning vara synnerligen angelägen i konsumenternas
intresse och förordar att den införs. Märkningen bör gälla livsraedel som har
en begränsad hållbarhelstid. Ulan sådan raärkning är del svårt för
konsuraenlen all rätt kunna bedöma hur länge livsraedel håller sig
konsuralionsdugliga. Livsraedlen säljs ju nuraera lill övervägande del i
färdigförpackat skick i självbeljäningsbutiker och varken försäljningspersonal
eller konsuraenter får tillräcklig raöjlighet all närraare granska varornas
verkliga beskaffenhet. Sjrftet med hållbarhelsraärkningen bör vara att lärana
konsumenterna lillfredsslällande upplysning om när livsraedlen senast kan
förbrukas ulan all fara finns för all de undergått någon försäraring av
väsentiig betydelse. Sora LSK föreslagit är det emellertid nödvändigt att
håUbarhetsmärkningen korapletteras med en tillfredsställande anvisning hur
förpackningen skall förvaras (förvaringsanvisning), ora iakttagandet därav kan
vara av betydelse för livsraedlels hållbarhet.

De
närraare föreskrifterna om håUbarhelsmärkning bör raeddelas av Kungl. Maj:l
eller den centrala livsraedelsrayndigheten. Härora viU jag i della sammanhang
anföra följande. Märkningen bör i allraänhel orafatla livsmedel som kan antas
bli otjänliga lill människoföda inom högst 30 dagar efler förpackningen.
Exempel på sådana livsmedel är kött, charkuterivaror, fisk, mejeriprodukter,
ägg, färdiglagade raalräller och bredda smörgåsar. Till de livsraedel sora bör hållbarhelsraärkas
får också räknas vissa varor sora kan bli direkt skadliga efler 30 dagar, om

s. 199 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 199

de
uppenbarligen är avsedda all kunna förvaras av konsumenterna längre lid.

Bedömningen
av ell livsraedels hållbarhet får närraast ankoraraa på förpackaren eller
tillverkaren. I fråga ora iraporterade livsraedel blir den som först saluhåller
varan inom landet, i regel den svenske importören, skyldig att
hållbarhelsraärka.

Som
förat antytts är förvaring av livsraedlel enligt förvaringsanvisning en
väsentlig förutsättning för all den angivna hållbarhetsliden skall visa sig
riklig och innebära en garanli för alt livsmedlet håller sig under den utlovade
tiden. Denna anvisning bör därför vara noggrant utformad och t. ex. ange den
temperatur vid vUken ett livsraedel skall förvaras. Förvaringsanvisning bör
raeddelas även för livsmedel som är hållbara längre lid än 30 dagar, om
förvaringssättet är av betydelse för livsmedlets hållbarhet. Av syftet raed
förvaringsanvisning följer även alt den skall iakttas av den sora yrkesraässigt
hanterar ell färdigförpackat livsraedel. Detta innebär en ytterligare garanti
för all etl livsraedel, oavsett om hållbarhetslid är angiven, förvaras på räll
sätt innan del når konsumenten.

I
fråga om hållbarhetsmärkningens utformning har så gott som saratliga
reraissinstanser avstyrkt LSK:s förslag att det skall vara raöjligt atl välja
mellan två alternativ. Jag kan i huvudsak ansluta mig lill re-raissinslansemas
uppfattning. Reraissinslanserna har oUka raeningar ora vilket system som bör
tUlärapas för håUbarhelsraärkningen. Soraliga förordar märkning med enbart den
beräknade sista förbmkningsdagen, andra rekommenderar märkning med
förpackningsdagen och beräknad hållbarhetstid därefter. Även andra förslag har
framförts. Vid övervägande av olika förslag har jag funnit starka skäl tala
för en märkning med sista förbrukningsdag. Därmed avses den dag då etl
livsmedel, efler förvaring i obruten förpackning enligt förvaringsanvisningen,
beräknas kunna senast förbrukas ulan fara för atl livsmedlet då är otjänligt
till raänniskoföda. Uppgiflen ora sista förbrukningsdag är i allraänhel enkel
att lärana och raest bekvära för konsuraenlen. För all raan skall få en
uppfattning också ora hur färskt ell färdigförpackat livsraedel är bör uppgift
dessutora läranas ora förpackningsdagen. Jag förordar därför atl
hållbarhelsraärkningen anges med den beräknade sista förbrukningsdagen, sora
regel kompletterad raed förpackningsdagen. Enligt LSK:s förslag skall
halvkonserver eller kylkonserver, sora de nuraera ofta kallas, inle
hållbarhelsmärkas ulan endast förses raed förvaringsanvisning. Eftersom
hållbarheten hos sådana konserver otvivelaktigt är begränsad, bör de enligt
rain raening håUbarhelsraärkas på samma sätt som 30-dagarsvaror.

Remissinstanserna
har inle hafl någon erinran mot LSK:s förslag lill ett särskUt system för
hållbarhetsmärkning av färdigförpackade djupfrysta varor. Även jag ansluter
raig liU förslagel. Sådana livsraedel bör

s. 200 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 200

därför
förses raed uppgift ora beräknad hållbarhetslid vid olika förva-ringssätt efter
konsuraentens inköp.

Undanlag från kravet på
hållbarhelsraärkning av livsraedel bör raedges endast om stora praktiska
svårigheter kan anses möta alt utföra raärkningen och det är acceptabelt från
hygienisk synpunkt. Undantag bör dock generellt kunna ges för mjukt bröd och
vissa vegetabilier som är förpackade i helt genomskinliga material.

Sora jag tidigare antytt
kan raan räkna raed atl livsraedel, för vilka inle komraer all gälla krav på
obligatorisk hållbarhelsraärkning, koramer all frivUligt förses med
hållbarhelsraärkning. För atl allraänhelen inle skall förvillas av olika
syslera för hållbarhelsraärkningen bör den frivilliga raärkningen ulföras på
sararaa sätt som den obligatoriska.

Flera remissinstanser har
påpekat att LSK:s förslag inte utesluter ommärkning av hållbarhetsmärkla varor.
De anser atl sådan inle bör få ske. Också enligt min mening skulle möjlighet
alt förse ett redan hållbarhetsraärkl livsraedel med uppgift om en ny
hållbarhelstid kunna allvarligt rubba förtroendet för hela
hållbarhetsmärkningssystemet. Syftet med raärkningen skulle därmed också
förfelas i stor utsträckning. Jag föreslår därför förbud i livsraedelslagen
raot alt efler utgången av hållbarhetsliden saluhålla färdigförpackat livsmedel
i förpackningen, ommärka det med förlängd hållbarhetstid eller omförpacka det.
Om livsraedlen efler hållbarhelslidens utgång och sedan förpackningen brutits
fyller de hygieniska kraven bör hinder inte föreligga atl använda dessa sora
livsraedel. Förekoraraande avarter av en sådan ordning bör vederbörande
tUlsynsrayndighel kunna korama tUl rätta med. I den raån de relurneras för atl
ingå i andra livsmedel gäller reglerna ora livsmedels beskaffenhet ra. ra.

4.8
Nya livsmedelstyper och ersättningsprodukter

Enligt
1951 års livsraedelsstadga är benäraningarna på vissa vanliga livsmedel
skyddade så lUl vida att andra varor inle får saluhållas under sådan
ben"äraning. Produkter raed annan sararaans'ätlning än naturlig rajölk
eller naturligt sraör får exerapelvis inte kallas rajölk eller smör. Däremot
får en vara säljas under beteckning vari skyddad benämning ingår om det
fraragår atl varan är ersättningsmedel för ett livsraedel med skyddad
benäraning. I stadgan finns vidare detaljerade föreskrifter ora benäraning och
sararaansättning för olika livsraedelstyper såsom margarinvaror, korv och
andra charkuterivaror, saft och sylt m.fl.

Enligt
LSK bör den nya livsraedelslagstiftningen inte skydda vissa slags produkter
raot konkurrens från andra varutyper med samma användningsoraråde. Delta anses
ha särskUd betydelse i förhåUandet mellan konventionella livsraedel och nya
livsraedelstyper sora är avsedda atl kunna ersätta dessa. Därför föreslås bl.
a. all de nuvarande bestäm-

s. 201 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 201

melserna
om raargarinvaror skall upphöra all gälla. För alt säkerställa redlighet i
handeln raåste eraeUertid enligt LSK livsmedlens beteckningar vara sådana, att
konsumenten inte blir vUseledd utan kan särskilja produkter som liknar
varandra. EnUgt LSK:s uppfattning bör därför i konsumentupplysningens intresse
fastställas särskUda beteckningar för vissa slags livsmedel. För produkter
raed annan sararaansättning eller beskaffenhet i övrigt än sådana slag av
livsraedel skall beteckningen i princip inte få användas.

De
reraissinstanser sora yttrat sig härom har genomgående anslutit sig lill
förslagel.

Som jag tidigare
frarahållit sker f. n. en myckel snabb produktutveckling på
livsraedelsorarådel. De konventionella livsmedlen vidareutvecklas samtidigt
som nya eller förändrade livsraedelstyper arbetas frara. Den nya lagstiftningen
bör inle innehålla bestäraraelser sora syftar till att skydda vissa livsmedel
mot konkurrens från andra varor raed samraa eller liknande användningsoraråde.
Principen bör vara all inga andra restriktioner uppställs, vare sig för garala
eller nya livsraedelstyper eller för produkter, som är avsedda att ersätta
dera, än sådana sora kan raotiveras av livsraedelshygieniska eller
näringsraässiga skäl eller eljest raed hänsyn tUl konsuraenlernas intresse. De
nuvarande bestämmelserna om tillverkning och raärkning av raargarinvaror,
vilka lUlkorarait huvudsakligen som etl skydd för vissa traditionella raejeriprodukter,
bör därför upphävas.

De nya livsmedel som
förekommer skUjer sig ofta inle märkbart i utseende eller sraak från de
konventionella livsmedlen. De kan erael-lertid vara uppblandade med råvaror,
sora konsuraenterna inle har anledning räkna med och som inle går att upptäcka
annat än vid en la-boratorieanalys. Exerapel härpå är vissa malda
köllprodukter, som blandats med sojaprolein, och läskedrycker med syntetiska
sraakäranen i stället för naturlig fruktsaft. Andra nya livsraedelstyper
skiljer sig påtagligt från de traditionella varor sora de ofta är avsedda all
ersätta. Som exempel kan nämnas mjölk- eller gräddllknande produkter, sora är
uppbyggda huvudsakligen på vegelabUiskl fett, och köllliknande produkter
tillverkade nästan uteslulande av vegetabiliska i stället för aniraaliska
råvaror.

Med hänsyn lUl vad jag
anfört i avsnittet 4.6 är det av stor vikt alt sådana livsraedel, som jag nu
närant, raärks raed noggranna uppgifter om deras väsentiiga sararaansättning.
Av betydelse är också all varabeteckningen är sådan atl raan inte av raisstag
förväxlar t. ex. en ny produkt med en annan raera välkänd. Det av mig förordade
systemet raed särskilda beteckningar, som skall vara förbehållna vissa
livsmedel, får därvid stor betydelse. I likhet med en enig remissopinion
ansluter jag raig därför till LSK:s förslag ora förbud all använda sådan vambeleckning
för livsraedel sora inle har den saramansältning eller beskaf-

7t
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 61

s. 202 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:61 202

fenhet
i övrigl som ett livsmedel, för vilket beteckningen förbehållits. Sararaa
förbud bör, såsora veterinärstyrelsen fört på tal, gälla för användning av
annan livsraedelsbeteckning som blivit allraänl vederlagen för visst
livsraedel.

Enligt
LSK bör det vara möjligt atl saluhålla nya varor under benämning eller
uppgift, i vUken en förbehåUen beteckning ingår eller som antyder likhet
därmed. Enligt LSK bör det då vara tillåtet all upplysa t. ex. om att en ny
produkt kan användas på samraa sätt sora eller i stället för livsraedlel raed
den skyddade beteckningen. Den nuvarande raöjligheten atl kalla en vara för
ersättningsmedel för en annan föreslås emellertid upphöra. Förutsättning för
atl få saluhålla elt livsraedel under benäraning eiler uppgift vari ingår
skyddad beteckning bör enligt LSK vara atl särskilt medgivande lämnats.

De
flesta reraissinslanserna har inle hafl några invändningar mol LSK:s förslag.

Jag
ansluter raig i princip lill LSK:s förslag. Del bör sålunda vara förbjudet atl
för livsraedel sora inte uppfyller kraven på särskild beskaffenhet begagna
beteckning sora förbehållits visst slag av livsmedel. All förbjuda uppgift raed
visst innehåll eller viss utforraning av beskrivande art för användningen av
den ifrågavarande produkten anser jag inte vara raöjligt. Del lorde inle vara
svårt atl i sådani faU hitta på någon annan likartad beskrivning. I detla
sararaanhang vUl jag erinra ora de raöjligheter sora lagen om otillbörlig
raarknadsföring ger atl övervaka handeln raed sådana varor och komraa lUl rätta
med missförhållanden. Enligt rain mening bör raan därvid godla att en vara
saluhålls under uppgift alt den kan användas sora eller på liknande sätt sora
ell annat livsmedel. En sådan upplysning innefattar ju inle någon annan
järaförelse eller likhet raellan livsraedlen än just själva
användningsområdet.

LSK
har föreslagit att förbud skall kunna raeddelas all saluhålla vissa livsraedel
utan särskilt tillstånd, ora det är synnerligen påkallat från hälso- och
näringssynpunkt eller för atl säkerställa redlighet i handeln meJ livsmedel.
Förslaget har avstyrkts av NO raen tillstyrkts eller läranats utan erinran av
övriga remissinstanser. Sora LSK anfört kan vissa nya varor sora är avsedda all
användas på samraa sätt sora redan välkända livsmedel ha en från kostsynpunkl
oläraplig sararaansättning. Sådana varor kan på grund av ell lågt pris koraraa
atl utgöra väsentlig kost för exerapelvis barn eller pensionärer. En sådan
utveckling kan givelvis inle godtas ora del blir fråga ora ersättningsraedel
för livsraedel, sora näringsfysiologiskt är särskilt betydelsefulla och sora
do-rainerar vår dagliga kost, t. ex. mjölk, kött, sraör och margarin. Om man
ersätter sådant livsraedel raed en liknande vara sora har mindre läraplig
sammansättning, finns risk för alt man får en otillräcklig tillförsel av de
näringsämnen, som den naturliga varan har men som ersättningsprodukten saknar.
Med hänsyn till vad jag nu har anfört föror-

s. 203 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 203

dar
jag atl i livsmedelslagen las in en bestämmelse om alt Kungl. Maj:t eller den
centrala livsraedelsrayndigheten får befogenhet all förbjuda eller föreskriva
villkor för hantering eller införsel tUl riket av visst slags livsraedel.
Förutsättning härför skall dock vara att det är påkallat från hälso- eller
näringssynpunkt. Jag vill understryka all sådan föreskrift bör meddelas endast
ora starka skäl föreligger. Men redan nu vUl jag närana alt sådani lillslånd
bör krävas beträffande rajölkUknande vara saml annat sraörliknande fett än
margarin och köttiiknande vara. LSK:s förslag atl sådan föreskrift också skall
kunna meddelas, om det är påkallat för atl säkerställa redlighet i handeln, kan
jag inle biträda. Dessa synpunkter torde kunna tiUräckligt tUlgodoses raed
tillärapning av lagen om otillbörlig marknadsföring.

4.9
Livsmedels hantering

Enligt
1951 års livsmedelssladga gäller atl livsraedel skall hanteras så atl de inle
förorenas eller blir otjänliga lill raänniskoföda. I anslulning härtill ges
föreskrifter ora all gifter och andra varor eller äranen, sora kan göra
livsraedel otjänliga eller ge dera fräraraande lukt eller sraak, inte får
förvaras tiUsararaans raed livsraedlen. Vidare finns bestäraraelser ora
beskaffenheten av den utrastning och del vatten, som används vid
livsraedelshantering, och ora transport av livsraedel raed fordon. Därutöver
innehåller norraaUivsraedelsordningen detaljregler ora hantering av livsraedel
saral pastöriseringsförfattningarna särskilda föreskrifter ora värraebehandling
av rajölkprodukler.

LSK
föreslår all den nuvarande grundregeln för hantering av livsraedel behålls men
atl den skärps i vissa hänseenden. Förslagel har inte mött några väsenlliga erinringar
från reraissinslansernas sida.

Även
jag ansluter raig i princip till LSK:s förslag och förordar en bestäraraelse i
livsmedelslagen av innehåll all vid hantering av livsmedel skall sådana
försiktighetsmått iakttas och i övrigt förfaras så, alt fara inle uppkoraraer
för alt livsmedlet förorenas eller blir otjänligt till människoföda.

Sora jag närant vid
behandlingen av frågan ora hållbarhelsraärkning skall den som yrkesraässigt
hanterar etl livsmedel, sora försetts raed en förvaringsanvisning, vara skyldig
all iaktta anvisningen. Reraissinslanserna har också lagt stor vikt härvid.
Denna skyldighet följer av den allmänna hanteringsbeslämraelsen sora jag
tidigare förordat.

Den
allraänna bestäramelsen ora hur livsmedel skall hanleras fordrar närraare tillärapningsföreskrifter.
Sora LSK frarahållit kan det ibland vara raera ändamålsenligt atl meddela
särskUda föreskrifter om hantering av etl visst slags livsraedel än att
fastställa en livsraedelsslandard. Det synes också kunna vara lämpUgt att
förena en livsmedelsstandard med vissa hanleringsföreskrifler. LSK har i detla
sararaanhang föreslagit ändrade bestäraraelser ora paslörisering av
rajölkprodukler och

s. 204 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 204

glassvaror
samt nya bestämmelser om paslörisering av vissa äggprodukter. LSK har vidare
föreslagit föreskrifter om hantering av bl. a. djupfrysta varor, fjäderfä och
fisk saml infrysning av livsraedel. Jag kan i aUl väsentiigt biträda dessa
förslag. Däreraot kan jag inte ansluta mig till ell förslag all
konsurationsrajölk alllid skall tillhandahållas i obraten originalförpackning,
ora mjölken serveras sora dryck. Ell obligatoriskt sådant syslem kan föranleda
höjda konsumtionspriser liksora också större raängder avfall i förra av
förpackningar. Det är sannolikt att dessa negativa effekter inle uppvägs av
väsenlliga livsmedelshygieniska fördelar.

I
likhet raed vad sora gäller enligt 1951 års stadga föreslår LSK besläramelser
som reglerar förvaring av andra varor tillsamraans med livsraedel. Förslaget
innebär alt livsraedel inte får förvaras tiUsararaans raed vara som kan antas
tillföra livsmedlet fräraraande ärane eller ge del främmande lukt eller sraak
eller göra del otjänligt. En sådan reglering behövs även i fortsättningen. En
grundläggande bestäraraelse härora bör tas in i lagen. Beträffande det närmare
innehåUet i en sådan reglering har LSK lämnat vissa förslag. Jag finner dem i
allt väsentligt ändaraålsenliga. Särskilt viktigt synes vara all föreskrifter
raeddelas om all keraisk-tekniska varor, bl. a. i detaljhandeln, alllid skall
vara förpackade och hållas väl avskilda från livsraedel. Sararaa bör gälla för
hund- och kallraal. Vissa livsraedel såsom fisk, bär, grönsaker och rotfrukter
bör av hygieniska skäl hållas väl avskilda från andra oförpackade livsmedel som
är särskUt ömtåliga, t. ex. köttvaror. Vad SJ anfört i sill remissyttrande bör
såvitt raöjligt beaktas så atl onödiga svårigheter inte koramer alt uppslå vid
olika slags transporter. Eftersom transportapparaten lill stor del används för
ett mycket skiftande varusortiment, skulle det vara raest praktiskt att lösa
de aktuella problemen genora skärpta besläramelser om erabaUering av varorna.

LSK
frarahåller vidare all del finns vissa varor, sora är direkt hälsofarliga
eller vars förekorasl eller användning tiUsararaans raed livsraedel av annan
orsak raåste anses oläraplig. Sora exempel närans gifter, icke godkända
livsraedelslillsalser, bekärapningsraedel och andra fräraraande äranen. LSK
föreslår i huvudsaklig överenssläraraelse med vad sora nu gäUer förbud mol atl
använda eUer förvara sådana varor eUer ämnen i lokal, där livsmedel hanleras,
eller i ulryrarae sora står i direkt förbindelse raed sådan lokal. Vissa
undantag bör emellertid medges. Jag biträder detta förslag. Den tidigare
förordade bestämmelsen i livsmedelslagen bör gälla även sådana varor. De
tillämpningsföreskrifter som får raeddelas med slöd av en sådan bestäraraelse
bör vara sådana, atl de inle hindrar den tekniska utvecklingen på
livsmedelsorarådet.

LSK
har i huvudsaklig överenssläraraelse raed vad sora nu gäller föreslagit
bestäraraelser om atl raaskiner, redskap, kärl och annan utrustning, som
används vid livsraedelshanlering, skall vara så beskaffade

s. 205 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 205

atl
vid deras anv'ändning i livsmedelshanteringen fara inle uppkommer för all
livsraedel blir otjänligt. Med stöd av den nyss förordade bestäraraelsen i
livsmedelslagen bör meddelas närmare föreskrifter i della avseende.

Förslag
som framförls i flera remissyttranden ora obligatorisk lypprovning och krav på
godkännande i fråga om utrastning som används vid tillverkning av livsmedel kan
jag inle biträda raed hänsyn särskUt tiU att det inle lorde vara praktiskt
raöjligt all genomföra delta till rimliga kostnader. De nuvarande kraven på
provning av pastöriseringsapparater och glassmaskiner bör emellertid
fortfarande gälla. I likhet raed LSK och flera remissinstanser anser jag atl
man i stället får söka lösa uppkommande problem i dessa avseenden genom skärpt
kontroll och övervakning. Den centrala livsmedelsmyndigheten bör ju också
kunna utnyttja statens maskinprovningar och statens provningsanstall för
provning av olika utrustningsdetaljer.

LSK
har understrakit betydelsen av all vatten sora används för andra ändaraål inora
livsraedelshanteringen än som ingrediens i livsmedel har så god hygienisk
beskaffenhet sora möjligt. LSK föreslår därför sora huvudregel atl dricksvatten
skall användas vid rengöring, kylning och annan hantering av livsmedel saml vid
skötsel av livsmedelslokaler och den utrustning, som kommer i beröring med
livsmedlen vid hanteringen. Eftersom del inle är praktiskt möjligt alt överallt
upp-r'ätthålla detta krav menar LSK atl även vatten som är av motsvarande
bakteriologiska och hygieniska kvalitet som dricksvatten skall få användas.

Vad
LSK föreslagit har inle föranlett några väsenlliga erinringar av
remissinstanserna. Även jag ansluter raig i princip härtill. De krav pä
valtenkvalilelen som sålunda förordats överensstämmer med de normer som
utarbetats inom Codex Alimentarius Commission's expertkoraraillé för
livsmedelshygien. Närmare bestäraraelser härora bör raeddelas i
lillärapningsföreskriflerna.

Enligt
LSK förslås raed förpackning för etl livsraedel endasl sådant hölje sora ger
livsraedlel lillfredsslällande skydd mot förorening eller annan menlig påverkan.
Enligt min raening bör eraeUertid varje hölje eller omslag, som används för all
innesluta eller omsluta ett livsmedel, anses som förpackning, oavsett om det
skyddar livsmedlet eUer ej. Även en nälpåse blir härigenom all anse som en form
av förpackning i den raening sora här avses. Begreppet förpackning får
betydelse raot bakgrund av LSK:s förslag all föreskrift skall kunna raeddelas
atl etl visst material inte får användas till förpackning av livsraedel, om
materialet kan antas tillföra livsmedlet fräramande ämne, ge del fräraraande
lukt eller sraak eller göra det otjänligt som människoföda. Den förut angivna
bestäraraelsen ger Kungl. Maj:t eller den centrala livsraedels-myndigheten
befogenhet meddela sådana föreskrifter. I fråga om in-

s. 206 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 206

nehåUel
i dessa vill jag anmärka alt särskUd vikt måste läggas vid all ett
förpackningsmaterial inte innehåller något giftigt eller annat skadligt ärane,
sora kan frigöras från raaterialel och blandas upp raed livsraedlen.
Saratidigt får eraeUertid föreskrifterna inle häraraa en sund utveckling inora
förpackningsindustrin. SärskUd utformning av förpackningar raed hänsyn lill
handikappades önskemål torde kunna regleras genom saraverkan mellan den
centrala Uvsmedelsrayndighelen och de berörda.

LSK
har ägnat stor uppraärksarahet ål livsraedelslransporler. Probleraen i
saraband med sådana transporter har varit föreraål för en särskild utredning på
1950-lalet och därefter har i riksdagen frara-släUts krav på skärpta
bestäraraelser ora hygienen vid transport särskilt av köttvaror. LSK föreslår
nu skärpta bestäraraelser på detla oraråde. Sålunda bör bestämmelserna gälla
inle bara transport med fordon utan alla slags transporter. Grandregeln
föreslås vara alt livsraedlen vid transport skall vara antingen förpackade
eller också på annat sätt skyddade mol menlig påverkan. Transporlraedlen skaU,
ora det fordras raed hänsyn tUl livsmedlens beskaffenhet, vara försedda med
slutet förvaringsutryrarae och kyl-, frys- eller värraeanordningar för
livsraedlen.

Utvecklingen
på livsraedelsorarådel ställer stora krav på alt livs-raedelslransporter
genoraförs på elt hygieniskt lärapligt sätt så all livsmedlen inle blir
otjänliga. Under senare år har visserligen en avsevärd upprustning skett av
transportmedel, som används för befordran av livsmedel. Den allraänna
bestäraraelse jag förordat i del föregående om vad sora skall iakttas vid
hantering av livsmedel avses gälla även transport av livsmedel. Transport av
livsmedel skall sålunda ske under förhållanden som raed hänsyn lUl livsmedlets
beskaffenhet kan anses fullt betryggande. I tillämpningsföreskrifter bör
eraeUertid särskilt anges vad sora närraare skall iakttas vid transport av
livsraedel. TUl skillnad raot det som nu gäller bör en sådan föreskrift kunna
gälla alla slags transporlsält och oberoende av transportens längd. LSK har i
della avseende föreslagit att livsmedlet skall vara tillfredsställande skyddat
raot förorening eller annan menlig påverkan. Ell oinskränkt krav på all alla
livsmedel som transporteras skall vara förpackade synes föra för långt. Man bör
kunna godla alt livsraedlen hålls skyddade också på annat sätt. I fråga ora
transporlraedlens beskaffenhet biträder jag LSK:s förslag all ömtåliga
livsraedel såsora köttvaror, färsk fisk, rajölkprodukler, rajukl bröd och annat
bakverk saral glass skall vid transport förvaras i slutet utrymme. Slutet
förvaringsutryrarae bör dock inle krävas när livsraedlen vid transporten kan
beredas annat från hygienisk synpunkt lillfredsslällande skydd exerapelvis i en
container. LSK:s förslag ora transport under kyla eller vid frysteraperatur
innebär alt livsraedlen skall transporteras på sådant sätt atl antingen
förvaringsutryraraels eller livsraedlels teraperalur inle överstiger vissa

s. 207 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 207

lägre
gränser. Föreskriven teraperalur kan då hållas genora all livsmedlen
transporteras i isolerande containers. Det bör ankomma på den centrala
livsmedelsmyndighelen atl bestämma i vUka fall särskUd temperatur skall hållas
vid transport och vilken den bör vara.

4.10
Livsmedelslokaler

1951
års livsraedelsstadga innehåller ålskUUga bestäraraelser om livsmedelslokaler.
Vissa bestäraraelser avser konstruktionen av den byggnad sora lokalen utgör del
av (byggnadsbestäraraelser). Andra avser inredningen av lokaler eller andra
frågor sora rör ordningen i dessa (ord-ningsbesläraraelser). Gemensamt för
dessa två typer av bestämraelser är att de syftar lill all en god hygienisk
standard på lokalerna skall erhållas. Vidare föreskrivs i stadgan atl
livsraedelslokal skall godkännas av hälsovårdsnämnden, innan den får tas i
brak. Den som skall inrätta sådan lokal kan få förhandsbesked av näranden ora
fraratida godkännande av lokalen. Saratliga dessa bestäraraelser gäller vissa
närmare angivna typer av lokaler där livsmedel tillverkas, förpackas,
förvaras, försäljs eller serveras åt allraänhelen. Till sådana lokaler räknas
också fast kiosk och olika biulryramen lUl lokalerna. Från besläraraelsernas
lill-lämpning undantas ladugård och sådan försäljnings- eller förvaringslokal,
där enbart förpackade livsraedel förekoraraer. Kravet på godkännande av
hälsovårdsnärand gäller inte slakterier och charkuterifabriker, sora står
under veterinärstyrelsens kontroll, och inle heller vissa enklare lokaler för
servering av läskedrycker o. d. Godkännande av livsmedelslokal kan förfalla
eller återkallas.

LSK föreslår alt
bestämmelserna om livsraedelslokal utvidgas att gälla i princip alla lokaler,
där livsraedel hanleras. Kravet på godkännande bör sålunda inte bara gälla
Uvsraedelslokaler i byggnad utan också raotsvarande utryraraen i fartyg,
järnv"ägsvagn, flygplan och motorfordon. Samtidigt bör nuvarande undanlag
från bestämmelserna begränsas så myckel som möjligt. Dessa allraänna
riktlinjer i fråga om Uvsmedelslokaler har i princip tiUslyrkts eller lämnats
ulan erinran av de flesta remissinstanser.

Även
jag anser att de nuvarande bestäraraelserna ora Uvsraedelslokaler bör skärpas
och bli tillärapliga på i princip alla Uvsraedelslokaler där
livsraedelshantering sker. Med livsraedelslokal bör, sora LSK föreslagit,
förstås sådan lokal eller annat utryrame i byggnad eller transportmedel som är
avsedd atl huvudsakligen användas för stadigvarande hantering av livsmedel,
saml därtill hörande biulryrarae sora brukas i samband raed sådan hantering
eller som eljest kan vara av hygienisk betydelse för denna. Som livsmedelslokal
koraraer sålunda atl förslås utrymme för livsmedelshantering i olika slags
fordon, fartyg, järnvägsvagnar och flygplan. Därmed kan tillgodoses ett
önskemål som framställts från många håll, bl. a. i riksdagen. Med annat
utrymme avses

s. 208 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 208

exempelvis
sådana livsraedelsavdelningar och serveringar i varuhus som inte är skUda från
avdelningar med annan verksamhet genom väggar utan exempelvis bara med
flyttbara hyllor eller en luftridå. Även för sådana öppna utryraraen bör
föreskrifterna ora livsmedelslokal gälla. Med uttrycket ulryrarae avses även
förvaringsutryraraen för livsmedel i olika slags fordon. Genora kravet all
lokal eller ulryrarae huvudsakligen avses för stadigvarande hantering av
livsraedel utesluts bl. a. sådana lokaler, där livsraedel saluhålls endasl
tillfälligt eller i raindre orafallning järafört med annan verksarahet i
lokalen. Exerapel härpå är utställnings- och mässlokaler saml järnvägs- och bensmslalioner
där viss handel förekoramer med livsraedel. Finns däreraot i sådana byggnader
särskilda utryraraen för försäljning av livsraedel, blir elt sådant utryrame
all anse sora livsraedelslokal. Med den innebörd jag förordat av begreppet
koraraer det all avse t. ex. personalmatsalar vid industrier och förelag,
mållidslokaler i skolor, sjukhus, ålderdorashera, barnhem och andra därmed jämförliga
inrättningar. Del koramer även alt avse lokaler, där enbart förpackade
livsmedel saluhålls eller förvaras. Jag kan alltså inte biträda etl förslag
från bl. a. Köpmannaförbundet och KF, atl sådana lokaler fortfarande skall
vara undantagna från begreppet livsmedelslokal. Även pensionat, serveringar,
butiker och kiosker, sora enbart används under viss period av året skall räknas
sora livsraedelslokal, eflersora livsraedelshanteringen där får anses vara
stadigvarande under den lid ifrågavarande verksamhet pågår. Utanför begreppet
livsraedelslokal faller erael-lertid liksora enligt gällande ordning ladugård.
Detsararaa gäller om apotek, eftersom de är avsedda huvudsakligen för
försäljning av läkemedel. Remissinstanserna har delade raeningar ora LSK:s
förslag all rajölkrura skall betraktas sora livsmedelslokal. Som följd av mitt
ställningstagande i fråga ora när rajölk blir all anse sora livsraedel
koraraer mjölkrum inle alt vara livsraedelslokal. Ora rajölken undanlagsvis
säljs direkt från producenten lill konsuraenlen kan inle anses förekomma sådan
stadigvarande hantering som bl. a. är en förutsättning för alt en lokal skall
betraktas sora livsraedelslokal. Motsvarande gäller i fråga om lantbrukarnas
lagerlokaler för spannmål. Liksora f. n. bör sora livsmedelslokal också anses
olika slags biulryramen. Med biutrymrae avses tvätt- och diskrura,
lagerlokaler, lossnings- och lastningsplatser för varor och andra utryraraen,
som används i direkt samband med själva livsraedelshanteringen samt toalettrum
och andra slags personalrum, vars användning kan ha betydelse för hygienen i
de lokaler där livsraedlen hanleras.

De
föreskrifter ora livsraedelslokal sora behövs utöver en definition i
livsraedelslagen av själva begreppet livsmedelslokal bör meddelas i
tillärapningsbesläraraelserna. Jag vUl i del följande ta upp några huvudfrågor
sora LSK behandlat och sora bör närmare regleras i
till-lämpningsbestäramelserna.

s. 209 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 209

Med
del vida begrepp jag förordat för livsraedelslokal uppkoraraer naturiigen behov
av undantag. En följd av raitt förslag all dricksvatten skall betraktas sora
livsraedel är all vattenverk och liknande anläggningar blir Uvsraedelslokaler.
Eflersora hälsovårdsstadgan gäller för sådana lokaler bör de undantas från
livsmedelslagstiflningens tillämpning.

I
några remissyttranden har pekats på de problera som kan uppkomma för
fiskerinäringen genom atl föreskrifterna om livsmedelslokal blir tillämpliga
även på fiskefartyg. All helt undanta utrymmen i fiskefartyg från
bestämraelserna om livsraedelslokal kan jag inte rekoramen-dera. Det bör vara
möjligt atl smidigt anpassa tillämpningsbestäm-raelserna ora exempelvis
förvaringsutryraraen och vallentillgång på fartygen lill vad sora kan anses
ekonoraiskt riraligt och därvid ändå tillgodose de hygieniska kraven.

LSK har föreslagit atl
närraare föreskrifter ora livsmedelslokals hygieniska beskaffenhet skall
meddelas av den centrala livsmedelsmyndighelen efler sararåd med de
fackmyndigheter, som har ansvaret för de tekniska bestämraelserna för resp.
byggnader, fartyg, järnvägsvagnar och flygplan. Bl. a. statens planverk och
sjöfartsverket motsätter sig detla förslag och hävdar all de, var för sig,
skall meddela också föreskrifter av hygienisk natur.

Statsmakterna
har vid skilda tillfällen uttalat sig för att byggnadsbestäraraelser raönslras
ul ur olika specialförfatlningar och i stället raeddelas i byggnadsstadgan
eller i tillämpningsbestämraelser till denna. Detla har skett senast i saraband
raed atl riksdagen godkänt förslagen angående riktiinjer för bostadspolitiken
(prop. 1967: 100, SU 1967: 100, rskr 1967: 265). Enligt rain mening saknas anledning
all i fråga om livsmedelslokaler gå ifrån denna ordning, sora bl. a. har lill
ändamål att göra bestämmelserna ora byggande lättare tUlgängliga för den
byggande allmänheten. Jag förordar således att hygieniska bestämmelser av byggnadsteknisk
natur meddelas enligt 76 § byggnadsstadgan, dvs. av statens planverk, och
publiceras av planverket i dess byggnormer. Självfallet bör delta ske efter
nära saraarbete raed den centrala livsmedelsmyndigheten. Vad beträffar
ordningen för raeddelande av raotsvarande föreskrifter i fråga om
Uvsraedelslokaler som inte utgör del av b3'ggnad utan som ingår i t. ex, båt,
flygplan o, d. avser jag att återkomma med förslag tUl Kungl, Maj:l i annat
sammanhang.

Tillsynen
över efterlevnaden av byggnadslekniska bestämmelser meddelade i eUer med slöd
av byggnadsstadgan sker fr'ämsl i 'ärende om byggnadslov och ankoraraer alltså
på byggnadsnärand. De bestämmelser byggnadsnäranden har atl iaktta i
byggnadslovsärendet syftar tUl att tillgodose en från t, ex, estetiska,
hygieniska eller brandlekniska synpunkter eller arbetarskyddssynpunkter
ändaraålsenlig utformning av byggnaderna. Vid prövningen skall byggnadsnämnden
samråda med sakkunniga myndigheter inom områden sora är berörda i ärendet.

s. 210 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 210

LSK
har funnit all det i vissa fall hänt atl i lokaler för vilka byggnadslov
raeddelals raåst ske ändringsarbeten sora påkallats av hälsovårdsnärand vid
prövning av fråga ora godkännande av lokaler för avsett ändamål. Med anledning
härav har LSK föreslagit, att den nuvarande möjligheten all få förhandsbesked
av hälsovårdsnämnd ora godkännande av livsmedelslokal skall ersättas med en
obligatorisk förhandsprövning i hygieniskt avseende. Del övervägande antalet
remissinstanser tillstyrker detta förslag, I några remissyttranden, bl, a. från
statens planverk, sjöfartsverket, bygglagulredningen, KF och
Köpmannaförbundet, ställer man sig eraeUertid avvisande,

Sora LSK anfört är del
givelvis inle lillfredsslällande all livsraedelslokal för vilken byggnadslov
raeddelals, vid hälsovårdsnärandens efterföljande prövning inle godkänns för
sitt ändaraål förrän kanske orafaltande ändringsarbeten raåst utföras. För all
undvika all sådana missförhåUanden uppkommer bör del åligga byggnadsnäranden
alt i byggnads-lovsärendel efter samråd med hälsovårdsnämnden pröva om
byggnads-bestämraelserna iakttagits. Det bör alltså ankomraa på byggnadsnämnden
all i god lid inhärala hälsovårdsnärandens synpunkter. Genom en sådan ordning
uppstår fördelen alt den byggande i byggnadsfrågor bebehöver ha kontakt endast
raed en rayndighel, byggnadsnäranden. TUlsynen över efterlevnaden av övriga
föreskrifter om livsmedelslokaler, dvs. de bestämraelser sora jag i del
föregående har betecknat som ordningsföreskrifter, bör ankomma uteslutande på
hälsovårdsnämnden. Sådan tiUsyn bör liksom f, n, ske genora all
hälsovårdsnäranden godkänner alt livsmedelslokaler används för sill ändaraål.

Del
kunde övervägas all ge föreskrift ora byggnadsnärands skyldighet all sararåda
raed hälsovårdsnärand. Motsvarande samrådsskyldighet föreligger emeUertid i
åtskilliga andra fall ulan att särskUd föreskrift meddelats därora. Inte heller
i nu förevarande fall är en sådan föreskrift tillräckligt motiverad. Det
åligger statens planverk alt genom anvisningar och kontroll tillse att
samrådsskyldigheten iakttas.

Inom
vissa områden föreligger f. n. inte skyldighet atl söka byggnadslov. Inora
civildeparteraentet övervägs f. n. ell förslag all införa generell skyldighet
alt söka byggnadslov. Ora detta förslag inle skulle genoraföras avser jag all i
samråd med chefen för civUdeparlemenlel för Kungl. Maj:t anraäla fråga om
utvidgning av skyldigheten all söka byggnadslov, där sådan skyldighet annars
inte skulle föreligga, till vissa typer av livsmedelslokal.

I
fråga om förhandsprövning av livsmedelslokal i fartyg, järnvägsvagn och
flygplan avser jag atl senare återkomma liU Kungl. Maj:t.

I likhet raed vad sora
redan gäller enligt 1951 års stadga föreslår LSK. godkännande av
livsraedelslokal för all den skall få las i bruk för sill ändaraål. Godkännandet
får inle raeddelas förrän lokalen raed dess inredning blivit färdigställd.
Huvudregeln föreslås bli atl hälsovårds-

s. 211 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 211

närand
liksora hittills skall raeddela sådant godkännande. Endast några
reraissinstanser har haft invändningar raot förslagel. Jag biträder LSK:s
förslag.

LSK har föreslagit att
godkännande av slakterier, mejerier och vissa större livsmedelsindustrier skall
ankoraraa på den centrala Uvsmedelsrayndighelen i stället för vederbörande
hälsovårdsnämnd. Della kan jag i princip biträda. Likaså förordar jag all den
centrala myndigheten skall godkänna livsmedelslokal i vissa större fartyg saml
i järnvägsvagnar och flygplan. I fråga ora godkännande av raotorfordon för
kringföringshandel raed livsraedel kan jag godla LSK:s förslag ora utvidgning
av nuvarande bestämmelser. Jag förordar därför all särskUda krav skall ställas
på fordonens beskaffenhet. Närmare bestämmelser härom och om besiktning av
fordonen bör meddelas av Kungl. Maj:t eller den centrala livsmedelsmyndighelen.

Jag
ansluter mig vidare till LSK:s förslag ora anraälningsskyldighel när
livsmedelslokal färdigställts, ombyggts eller överlåtits.

LSK föreslår all
godkännande av livsmedelslokal i vissa fall skall upphöra alt gälla. Förslaget
överensstäraraer i allt väsentligt raed vad sora nu gäller enligt 1951 års
stadga. Sålunda föreslås atl godkännande autoraaliskt förfaller, ora lokalen
används till annat ändaraål än det för vilket den blivit godkänd. Vidare kan
Uvsraedelsrayndighel återkalla godkännande, ora lokalen inle längre uppfyller
föreskrivna krav eller om andra särskilda skäl finns. I likhet raed
reraissinslanserna anser jag all godkännande av livsraedelslokal skall kunna
bringas alt upphöra, dock endasl ora rayndighelen återkallar godkännandet. Jag
vill emellertid i delta samraanhang frarahålla, all sararaa verkan kan åsladkomraas
leraporärt. Livsraedelsrayndigheten bör näraUgen såsom LSK föreslagit kunna
förelägga innehavaren av lokalen atl inora viss tid rätta bristerna och
saratidigt förbjuda honora atl använda lokalen, tills de förelagda åtgärderna
vidlagils. Delta tillvägagångssätt bör utnyttjas i första hand. Endasl om
föreläggandel och förbudet inte visar sig ha verkan, bör beslut om återkallelse
raeddelas.

I likhet raed LSK finner
jag inle skäl förorda ell syslera raed tidsbegränsade godkännanden. Jag
ansluter raig också lill förslaget atl godkännanden som raeddelals enligt äldre
bestäraraelser fortfarande skall vara gällande.

Av LSK:s förslag i fråga
om hantering av livsraedel följer alt det i och för sig blir tillåtet all
hantera dera i lokaler, oberoende av om dessa är godkända eller inle.
Veterinärstyrelsen har anselt att man bör förebygga missbrak av denna
raöjlighet genora all införa något slags tiUslåndssystera. Jag kan biträda detla
förslag och förordar därför all i livsraedelslagen tas in en bestäraraelse om
all livsmedel inte får hanleras yrkesmässigt i annan lokal än
livsraedelslokal, ora inle rayndighel som Kungl. Maj:l bestämmer gett tiUstånd
därtill.

s. 212 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 212

4.H
Saluhållande av livsniedel i vissa fall

Handeln
raed livsmedel på andra platser än i godkända livsmedels-lokaler regleras
endasl delvis i 1951 års livsmedelssladga. Sålunda är del förbjudet atl
ulorahus saluhålla vissa öralåliga varor såsora kött, sraör och grädde på torg
eller annan allraän saluplals, om livsraedlen inle är förpackade. Vidare får s.
k. kringföringshandel från fordon med nyssnäranda och liknande varuslag i
oförpackal skick bara ske, ora rörelseidkaren har en godkänd förvaringslokal
för livsraedlen och i verksarahelen använder etl godkänt fordon. Vid
kringföringshandel med viss fisk krävs emellertid godkännande endasl av
motorfordon som brukas för rörelsen. Från angivna krav i fråga ora ulorahus-
och kringföringshandel medges vissa undantag för lantbrukare och renägare som
säljer egna produkter. Dämlöver finns både i själva stadgan och i norraaUivsraedelsordningen
ell flertal detaljbeslämmelser ora hygienen i samband med sådan handel.

LSK
föreslår alt bestäraraelserna ora ulorahus- och krmgförings-handel skärps i
olika avseenden och alt de saratidigt utsträcks lill alt gälla all handel raed
livsraedel annorstädes än i livsraedelslokal. LSK föreslår all livsmedel vid
sådan handel skall vara antingen förpackade eller på annat sätt tillfredsställande
skyddade mol raenlig påverkan. Dessutom krävs i princip hälsovårdsnämnds
tillstånd för allt sådant saluhållande av livsraedel lill aUraänhelen.

Utvecklingen
av handeln med livsmedel har successivt gått raot en ökad försäljning på andra
stäUen än i godkända livsmedelslokaler. Utomhus- och kringföringshandeln har
fått en orafallning sora endasl delvis täcks av de nuvarande bestäramelserna i
1951 års stadga. Sålunda kan ett flertal ömtåliga livsraedel såsora fjäderfä,
djupfrysta varor, oslyckad fisk och färdiglagad mal säljas på detla sätt utan
några närmare hygieniska restriktioner. Vidare bör i sammanhanget uppraärksararaas
den omfattande försäljningen av livsmedel från varuhussar med buliksinredning
och från flyttbara kiosker saral vid marknader och fester. Helt nya
distributionsformer har också tillkommit. Som exempel kan nämnas
livsmedelsautomater och försäljning eller utbjudande av livsraedel på
järnvägs- och bensinstationer saml vid utställningar, mässor, bingoafinar och
liknande tillställningar. Hygienen är ofta bristfäUig vid sådan handel. Delta
har uppmärksammats av riksdagen bl. a. när det gäller försäljning från kiosker
och vid marknader, kringföringshandel raed fisk och den ambulerande galuhandel
som bedrivs av korvförsäljare. Det finns etl klart behov av atl i konsumenternas
intresse säkra hygienen vid sådan verksamhet. När försäljningen av livsraedel
i fasta butiker är strängt reglerad genora godkännande av lokalerna och
noggranna krav ställs på deras inredning och utrustning, synes det knappast
heller tillfredsställande alt den hygieniskt sett

s. 213 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 213

mera
riskfyllda livsraedelshandeln på andra ställen än i sådana lokaler läranas
oreglerad i betydande utsträckning. I likhet raed de flesta remissinstanser
som yttrat sig i dessa frågor ansluter jag raig lill LSK:s uppfattning alt
bestäraraelserna ora denna handel raåste skärpas och utvidgas lill atl gälla
allt slags saluhållande eller överläranande av livsraedel annorstädes än i
Uvsraedelslokaler. En rad olika föreskrifter synes vara nödvändiga för detla
ändaraål. Jag förordar all Kungl. Maj:t eller den centrala
livsraedelsmyndighelen får rätt atl meddela sådana bestämmelser.

Jag vill här ta upp de
viktigaste frågorna som bör regleras. För saluhållande av livsmedel utomhus
eller eljest på annat ställe än i livsmedelslokal bör gälla att den särskilda
omsorg och varsarahet skaU iakttas som fordras raed hänsyn lUl verksarahetens
art för att livsraedlel inte skall bli oljänUgt lill raänniskoföda. Livsmedlen
skall vid sådan handel vara skyddade på ett lillfredsslällande sätt raot
förorening och annan raenlig påverkan. Tillstånd av hälsovårdsnärand bör i
princip fordras för allt sådani saluhåUande lill allraänhelen. Härigenom skapas
bättre förutsättningar för all höja hygienen vid sådan handel upp mot en nivå
som gäller vid handeln i livsmedelslokaler. Tillståndsärendena skall givetvis
bedömas uteslutande från livsraedelshygieniska synpunkter och så att obehörigt
intrång inle görs i näringsfriheten.

Det
sålunda föreslagna kravet på tiUstånd för denna livsraedelshandel skall gälla
endasl saluhållande eller överläranande av livsraedel lill allmänheten.
Distributionen av livsmedel meUan olika näringsidkare berörs sålunda inle.
Genom delta lUlslåndssystera och del sora avser godkännande av livsraedelslokal
koraraer allt saluhållande liU aU-raänheten, var det än sker, att underkastas
någon förra av hygienisk prövning, innan verksarahelen får börja.

Jag
vill också erinra ora atl enligt förordningen (1968: 564) ora tillfällig handel,
tillstånd även kan fordras av polisrayndighet för viss sådan handel. Del
tillslåndslvångel är grundat på rent näringsrätlsliga skäl raen gäller inle
tillfällig handel med livsraedel.

Som
LSK anfört behövs del vissa undanlag från den lUlslåndsplikt jag nyss förordat.
Huvudprincipen bör vara att inle onödigtvis häm-raa de olika former för
livsmedelshandel, sora för konsuraenterna fyller elt praktiskt behov och är
värdefulla alternativ till den raera reguljära försäljningen i godkända
Uvsraedelslokaler. Undantag bör sålunda göras för den traditionella handeln
med bär, frukt, grönsaker, rotfrukter, svarap och ägg saral färdigförpackade
glassvaror, konfektyrer och läskedrycker på salutorg och andra släUen, som
upplåtits till allraän försäljningsplats enligt allraänna ordningsstadgan.
Vidare bör inle fordras atl lantbrukare, Irädgårdsraästare och fiskare skall
behöva söka tillstånd alt sälja varor från deras egen verksarahet.
Försäljningen bör dock ske på eller i närheten av platsen för dessa företagares
rörelser.

s. 214 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 214

I
motsats tUl vad LSK föreslagit bör vidare renskötande samer vara befriade från
här ifrågavarande lUlslåndsplikt, när de säljer renkötl utomhus eller genom
kringföring. Ytterligare undantag från tillstånds-bestämmelserna än dem sora
jag nu närant kan eraeUertid visa sig behövliga.

Tillståndsrayndighet
bör vara hälsovårdsnäranden i den koramun, där saluhållandel skall ske. Den
sora vill utöva exempelvis kringföringshandel i flera kommuner raåste således
ha tillstånd från hälsovårdsnämnd i varje koraraun som berörs av verksamheten.

Allraänl
sett bör hälsovårdsnäranderna vara restriktiva i fråga om liUståndsgivning.
Sålunda får del anses från hygienisk synpunkt olärapligl all ge tillstånd för
handel ulorahus raed kött, rajölk och andra raejeriprodukter, fjäderfä och
liknande ömtåliga livsmedel.

LSK:s
förslag lill olika villkor för tillståndsgivningen kan jag i allt väsentligt
ansluta raig lill. Särskilt betydelsefullt är det atl tillstånden förenas raed
villkor, atl tillståndshavaren har en tUlfredsstäUande lokal eller annat
ulryrarae, där han skall förvara de livsraedel han saluhåller. Vidare bör för
handhygienens skull finnas tillgång lill vatten. I övrigt bör fordras, att
rörelseidkaren förfogar över den utrustning och de anordningar, sora behövs för
alt livsraedlen skall kunna hanleras på elt hygieniskt tillfredsställande sätt.
Bl. a. lorde i raånga fall kyl- eller frysanordningar vara nödvändiga.

4.12
Vissa förbud mot saluhåUande av livsmedel

Enligt
1951 års livsmedelssladga får en vara inte saluhållas eller överlämnas lill
annan som livsmedel, ora varan kan antas vara skadlig alt förtära eller eljest
otjänlig lill människoföda. Sararaa saluförbud gäller för livsraedel, sora kan
antas orsaka sjukdora eller överföra srailta eller innehåller viss raängd bly
eller är förpackat i raaterial raed hälsovådliga äranen. Dessutora har Kungl.
Maj:l befogenhet alt vid uloraordenlliga förhållanden förbjuda saluhållande av
vissa livsraedel. Vidare kan hälsovårdsnärand raeddela saluförbud av sanitära
skäl. Stadgan innehåller hämtöver ell flertal särskilda förbud sora rör bl. a.
handeln raed livsraedelslUlsatser, ersättningsprodukter och skilda slag av
livsraedel.

LSK:s
förslag lUl saluförbud sträcker sig betydligt längre än de nuvarande
bestäraraelserna. Bl. a. utvidgas förbudsreglerna att gälla livsmedel sora,
även ora de inle kan anses otjänliga, innehåller tillsatser som inle är
godkända eller bekärapningsmedel, kvicksilver eller andra främmande äranen i
större raängd än sora tUlålils.

När
jag i del följande talar ora saluhåUande avses också försäljning, servering
eller annat överlämnande av livsraedel för förtäring. I likhet raed vad sora
gäller enligt 1951 års stadga har LSK föreslagit alt en vara inle får
saluhållas sora livsraedel, ora den kan antas vara skadlig

s. 215 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 215

alt
förtära eller eljest otjänlig som raänniskoföda. Jag biträder försle get. Genom
beslut av tillsynsmyndighet kan snabbi åstadkoraraas el; saluförbud i fråga om
varor, sora visat sig kunna vara otjänliga soir. livsraedel, t. ex. fisk från
vatlenoraråden med alltför hög kvicksilverhalt. Sådani förbud kan också
behövas i fall då man kan misstänka atl visst livsmedel utsatts för radioakliv
bestrålning i för hög grad eller påverkals av kemiska eller biologiska
stridsmedel.

LSK:s
förslag att saluförbud skall gälla livsmedel, som innehåller liUsats eller
berikningsraedel, som inle är godkänt, är nytt i förhållande till 1951 års
stadga. Jag biträder förslaget och förordar atl livsmedel inle får saluhållas
ora del tillförts livsraedelslillsals som inte är godkänd eller i strid raed
vad sora bestämls vid godkännandet av tillsatsen. Saluförbudet bör gälla, även
om livsmedlet inle kan antas vara otjänligt lill människoföda. Jag har
tidigare, i enlighet raed LSK:s förslag, förordai all hanleringsförbud skall
kunna meddelas för livsmedel som innehåUer främmande ärane.

Även
ell förslag av LSK all en vara, som är förpackad i förbjudet material, inte
skall få saluhållas som livsmedel är behandlat tidigare i samband med frågan
ora föreskrifter ora användning av viss vara ra. ra. vid hantering av
livsraedel.

LSK
har ytterligare föreslagit saluförbud för livsmedel som inte blivit räll
märkta och jag ansluter mig lUl detta förslag. Ora ell livsraedel raärkts med
uppenbart felaktiga uppgifter, bör det anses som ora del inte är raärkt och är
därraed förbjudet alt saluhålla.

LSK
har också föreslagit saluförbud för livsraedel sora inle uppfyller den
livsraedelsslandard sora kan ha fastställts för del varuslag livsraedlel
tillhör. Flera reraissinstanser har kritiserat förslagel. De anser sålunda att
saluförbudet går för långt, eflersora det bl. a. kan hindra försäljning av
varor sora visserligen inle raotsvarar den föreskrivna standarden raen sora
ändå raåste anses tjänliga sora livsraedel. Jag delar dessa synpunkter.
Saluförbudet bör avse endasl del fall atl livsmedlet uppges raotsvara en
livsraedelsslandard, trots all så inle är fallet.

Jag
ansluter raig till LSK:s förslag all från 1951 års stadga överföra förbudet mot
all saluhålla en vara sora livsraedelstUlsats, om den inle blivit godkänd.

LSK
har framhållit, atl vissa typer av keramik- och porslinskärl ibland visar sig
innehålla giftiga raetallföreningar i sin glasyr, och föreslår raöjlighet all
raeddela förbud raot saluhållandel av sådana varor, ora de är avsedda för
enskilt hushåll. Denna fråga bör enligt rain raening inle regleras i
livsmedelslagsliftningen. Inle heller bör frågan ora saluförbud mot
livsmedelsirailalioner av bl. a. plast eUer Uknande material las upp i della
sararaanhang.

LSK
föreslår viss reglering av reklam ora offentlig kontroll. Med anledning därav
vill jag frarahålla all, ora sådan reklara av någon an-

s. 216 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 216

ledning
skulle anses otillbörlig, den kan beivras raed tillämpning av lagen ora
otillbörlig raarknadsföring. Vidare föreslår LSK all de förbud sora införs mot
saluhållande av livsraedel också bör tUlärapas i fråga ora annonsering och
annan reklara beträffande dessa varor. LSK syftar här på de ibland överdrivna
eller rent vilseledande uppgifter sora lämnas om livsmedel genora bl. a.
annonser i dags- och veckopress och på biografer saral i olika broschyrer. Även
de problera som samraanhänger raed denna förra för upplysning lorde nuraera på
ell tUlfredsstäUande sätt vara reglerade genom lagen om otillbörlig
raarknadsföring.

LSK har slutligen
föreslagit raöjlighet att raeddela importförbud för sådana livsmedel som inle
får saluhållas. GeneraltuUstyrelsen och lull-lagstiflningskoraraitlén har
påpekat atl elt genoraförande av delta förslag skulle i hög grad försvåra
tullproceduren. Jag anser också atl ett så vidsträckt importförbud inte bör
kunna meddelas. Däremot bör, såsom jag tidigare anfört, elt sådant
importförbud kunna meddelas i samband med alt hantering förbjuds av visst slags
livsmedel, ora della är påkallat från hälso- eUer näringssynpunkt.

De
saluförbud sora jag förordai i det föregående bör införas i livsraedelslagen.

4.13
Personalhygien

I
1951 års livsmedelsstadga finns föreskrifter ora personalens hygien i 25 och 26
§§. Envar sora sysslar raed fraraslällning eller beredning av livsmedel eller
eljest hanterar oförpackade livsraedel skall under arbetet iaktta noggrann
renlighet. Om någon som sysslar med sådani arbete misslänks vara sjuk eller
smittbärare eller har sår eller skada sora kan medföra att livsmedel sora han
hanterar blir skadligt att förtära eller eljest otjänligt liU raänniskoföda,
är han skyldig all undergå läkarundersökning. För personal vid raejerier finns
särskilda besläramelser i raejerisladgan. Del är förbjudet atl i mejeri
sysselsätta någon som har sjukdom eller sraitla sora genora raejeriprodukter
kan överföras till människor. Den som skall anställas måste förete läkarintyg,
och personalen skall på mejeriets bekostnad gå igenora läkarunder-söknmg minst
vartannat år. Bestäraraelser som anraälningsplikl vid sraittsamraa sjukdoraar
finns i sraillskyddslagen (1968: 231) och sraitlskyddskungörelsen (1968: 234).
I norraaUivsraedelsordningen finns föreskrifter om hygien och om skyddskläder
för personal inom livsraedelshanteringen.

LSK
frarahåller alt livsraedelspersonalen spelar en avgörande roll i fråga om
spridning av sraittsamraa sjukdoraar genom livsmedlen. Sora exempel på sådana
sjukdoraar närans salmonelladiarré, paralyfoid och tuberkulos. LSK anser atl
hälsokontroll av personal sora sysslar raed livsraedelshantering är en av
hörnstenarna inora livsraedelshygienen. Därför föreslår LSK skyldighet för
innehavare av verksarahet, där livs-

s. 217 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 217

raedel
hanteras, alt föranstalta ora läkarundersökning och annan hälsokontroll av
arbetstagarna i den orafallning sora betingas av verksarahetens art och andra
förhållanden av hygienisk betydelse för utrönande av förekoraslen av tuberkulos
eller salraonella. LSK föreslår atl kostnaderna för hälsokontrollen skall
bestridas av företagama. De bör också ersätta arbetslagarna för den inkorast de
förlorar vid avstängning från arbetet i avvaktan på resultat av provlagning.
LSK föreslår vidare all den som ansvarar för verksamhet med livsraedelshantering
skall vara skyldig att se till att anvisningar Väranas till arbetstagarna om
hälsovård, personlig hygien och renlighet. Arbetsgivaren skall enligt förslagel
förse arbetstagaren med skyddskläder.

Remissinstanserna
biträder i princip förslagel ora hälsokontroll, men det råder delade raeningar
om vera som skall bekosta hälsokontrollen och huruvida tillgången på läkare är
tillräcklig för den föreslagna kontrollen.

Jag
delar LSK:s uppfattning om betydelsen av god hygien bland dem som arbetar raed
livsraedel. Minst lika viktigt sora atl livsmedlen i sig själva är av god
hygienisk beskaffenhet är del, all den personal som hanterar dera håller en hög
hygienisk standard. Vissa livsmedel är särskilt öralåliga och kan lätt
överföra srailta. Jag vUl också erinra ora de salraonellaepideraier sora då och
då inträffat.

Hälsokontroller av den
omfattning LSK föreslår blir omfattande och kräver stora resurser. Flänsyn
måste las liU all vad som krävs blir rimligt, så atl inte andra vikliga
områden eftersatts. Socialstyrelsen frarahåller eraeUertid i sitt
reraissyttrande atl frågan ora hälsokontroll av livsmedelspersonal är så
angelägen atl den kräver prioritering. Jag delar denna uppfattning.

Jag anser att det finns
fog för all, sora LSK föreslagit, kräva särskilt två typer av undersökningar,
en för utrönande av förekomsten av tuberkulos och en för utrönande av
förekomsten av salmonella. Däremot anser jag det vore all gå för långt att
generellt kräva atl var och en som är anställd inora vissa livsmedelsförelag
och som gjort en semesterresa utom Norden skall behöva vänla på undersökning
av prov innan han får börja arbeta igen. 1 livsmedelslagen bör las in en
grundläggande bestämmelse om personalhygien och om befogenhet för Kungl. Maj:l
eller den centrala livsraedelsrayndigheten all raeddela närmare föreskrifter
om läkarundersökning och annan hälsokontroll saml om personalhygienen i
övrigl.

Vad beträffar kostnaderna
för hälsokontrollen delar jag LSK:s åsikt atl den bör bestridas av
arbetsgivaren. Fråga ora eventuell kompensation till arbetstagare hör ej till
livsmedelslagstiflningen.

Vad slutligen angår
föreskrifter till personalen om hygien och renlighet ansluter jag raig i
huvudsak lUl vad LSK anfört. Det bör åligga arbetsgivaren all svara för
personalutbildning.

s. 218 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 218

4.14
Offentlig kontroll och annan tillsyn

Livsraedelskonlroll
definieras i 1951 års livsraedelsstadga sora tillsyn över efterlevnaden av
stadgan och de föreskrifter sora raeddelals med stöd av densamraa.

På del centrala planet
ankoramer livsmedelskontroll huvudsakligen på veterinärslyrelsen. Konttollen av
personal inom livsmedelshanteringen leds emellertid av socialstyrelsen.
Dessutom sker viss central lUlsyn genom statens jordbruksnämnd beträffande
charkuterivaror och genom kommerskollegium i fråga om tillsatser, vitaminer och
bekärapningsraedelsresler i livsraedel. Statens institut för folkhälsan är
centralt undersökningsorgan för livsraedelskonlrollen. Lokall utövas livsraedelskonlrollen
av hälsovårdsnäranderna. Vidare medverkar i kontrollen läkare och veterinärer
i allmän tjänst. Också polis- och luUrayndigheler har vissa skyldigheter inom livsraedelskonlrollen.
På del regionala planet har länsstyrelsen all vaka över alt korarauner, hälsovårdsnärander
och nyssnäranda läkare och veterinärer fullgör sina åligganden i fråga ora
livsmedelskontrollen. Länsstyrelsen biträds i denna övervakning av länsläkarorganisationen
och länsveterinärerna.

I livsmedelsstadgan
preciseras närraare hälsovårdsnärands befogenheter inora livsraedelskonlrollen.
Bl. a. har näranden rält all få tillträde i Uvsraedelslokaler och alt få la
prov och göra undersökningar. Nämnden kan också omhänderta otjänliga livsmedel
och meddela de förelägganden eller förbud sora fordras för efterlevnaden av
stadgan.

Vid sidan av den allraänna
livsmedelskontrollen finns också en särskild offentlig och obligatorisk
kontroll av vissa hygieniskt vikliga livsmedel, t. ex. kontrollen enligt köttbesiklningslagen,
författningar ora in- och utförsel av köttvaror ra. ra., raejerisladgan, paslöriseringsförfallningarna
och margarinförordningen. Dessutom förekomraer en särskild offentlig men
frivillig kontroll enligt fjäderfäkontrollkungörelsen och vissa föreskrifter,
som veterinärslyrelsen meddelat för tUlverkning av charkuterivaror vid s. k. exporlkonlrollanläggningar.

LSK framhåller atl den
nuvarande kontrollen på livsmedelsområdet måste intensifieras och bli
effektivare. Därför föreslås all kontrollmyndigheterna får bättre resurser och
större befogenheter. Den centrala kontrollen bör koncentreras lUl huvudsakUgen
en central myndighet. Länsstyrelsen föreslås bli regional kontrollmyndighet.
Hälsovårdsnämnden föreslås fortfarande vara lokal kontrollmyndighet.

Även jag anser atl
tillsynen av livsmedelshanteringen bör förslärkas. Därför komraer jag senare
denna dag att vid min anm'älan av fråga om inrättande av en central Uvsraedelsrayndighel,
kallad statens livsraedelsverk, föreslå en i olika hänseenden ny offentlig adrainistration
för livsmedelsfrågor. Detta förslag inneb'är all livsmedelsverket skall ha den
centrala tillsynen över efterlevnaden av Uvsmedelslagen och de före-

s. 219 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 219

skrifter
sora meddelas raed slöd av lagen. Tillsynen inora varje län skall utövas av
länsstyrelsen. Den oraedelbara tiUsynen inom varje komraun skall fortfarande
utövas av hälsovårdsnäranden. Dessa grandläggande besläramelser ora tillsynens
organisation bör tas in i lagen. Närmare besläramelser ora lillsynsuppgifternas
fördelning kan meddelas av Kungl. Maj:l.

I
likhet med vad som redan gäller enligt 1951 års stadga bör läkare och
veterinärer i allmän tjänst samt tull- och polismyndigheter raedverka i
livsmedelskontrollen. Jag vUl i sammanhanget erinra ora all del i saraband raed
lillkorasten av den nuvarande organisationen för hälsovård och öppen sjukvård
i landslingsorarådena (prop. 1961: 181, s. 154) uttalades, att provinsial- och stadsdisttiktsläkare
i fråga ora bl. a. livsraedelshygienen enbart skall ha ell slags allraän observalionsljänsl.
Sararaa princip bör enligt rain uppfattning tiUärapas beträffande distriktsveterinärerna.
Dessa läkares och veterinärers raedverkan i livsraedelskonlrollen bör sålunda
vara begränsad lill en skyldighet all rapportera raissförhållanden, sora inle
avhjälps i annan ordning, och all i övrigl raedverka i hälsovårdsnämndernas
arbete.

I fråga ora lillsynsrayndighets
befogenheter kan jag i stort sett biträda LSK:s förslag. I likhet raed vad sora
redan gäller enligt 1951 års stadga bör rayndighelen ha rält alt vid vite raeddela
föreläggande eUer förbud, som uppenbart behövs för att livsmedelslagen eller
föreskrifter som meddelats enligt lagen skall efterlevas. I första hand bör
dock myndigheten söka vinna rättelse genom råd eller anvisningar. Om rättelse inle
vidtas, skall tillsynsrayndighelen ha rält all låta verkställa förelagd åtgärd
på den försuraliges bekostnad. Beslut härora bör naturiigen raeddelas av
vederbörande tUlsynsrayndighel. Föreläggande eller förbud bör allt efter orasländigheterna
kunna riktas raot ägare eller innehavare av berörd egendora eller verksarahet
eller också raot bådadera. Tillfälle bör beredas byggnadsnärand all yttra sig,
innan föreläggande eller förbud raeddelas ora raera orafaltande åtgärd av byggnadsleknisk
art, TUlsynsrayndighel bör vidare ha rätt all vinna tillträde liU oraråde,
lokal eller annat ulryrarae saral alt där göra undersökning och la prov.
Myndighet bör ha rält all efter anfordran få de upplysningar och handlingar sora
behövs för tillsynen. En sådan rätt innebär bl. a. atl lillsynsrayndigheler
kan ålägga ägare eller innehavare av vara atl förete fakturor, handelsböcker,
journaler och liknande handlingar saml all lämna de upplysningar i övrigt som
fordras. Detta är av stor betydelse för den offentiiga livsmedelskontrollen, särskUl
vid övervakningen av de företag som, enligt vad jag föreslår i det följande,
åläggs egentillsyn. I lillärapningsbestäraraelser bör närraare regleras
formerna för tillsynens utövande. Kungl. Maj:t eUer myndighet sora Kungl. Maj:t
bestämmer bör bemyndigas alt förordna om skyldighet att ersätta
tillsynsmyndighet kostnader för provtagning och undersök-

s. 220 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 220

ning
av prov. Ersättningen bör täcka kostnaderna för provtagning och undersökning. TUlsynsrayndighel
bör liksora f. n. ha rält all la hand om livsraedel sora inle får saluhåUas.
Vidare bör en vara få las ora hand, ora föreläggande eller förbud inle
efterföljs. Orahändertagna varor skall under lillsynsrayndighelens kontroll ora
raöjligt göras dugliga lill livsraedel eller för annat ändaraål. Lyckas inle della
bör varan förstöras genora rayndighelens försorg.

Övervakningen av livsraedelshanteringen
från del allmännas sida kan aldrig göras så omfattande att den läcker alla
typer av livsraedel och varje skede i hanteringen av dera. En sådan utveckling
är, sora LSK också framhåUit, inle tänkbar bl. a. av sarahällsekonoraiska skäl.
LSK har därför föreslagit all raan, sora en korapletlering lUl den offentliga livsraedelskonlrollen,
ålägger varje innehavare av verksarahet, där livsraedel hanteras, en
skyldighet all själv anordna en tillsyn av sin verksamhet. Denna tUlsyn, sora
kallas egentUlsyn, skall vara anpassad tUl livsraedelshanleringens art i del enskUda
fallet och ske fortlöpande. Eflersora egentUlsynen föreslås bli obligatorisk, raåste
den tiUärapas vid all slags hantering av livsmedel. Etl stort antal
remissinstanser har tillstyrkt detla förslag. Flera instanser är emellertid tveksararaa
eller ställer sig kritiska lill förslaget. I några yttranden avstyrks
uttryckligen införandet av etl systera med en obligatorisk egentillsyn. Av
livsmedels-författningarna följer skyldighet atl iaktta däri meddelade
bestämmelser. Någon uttrycklig föreskrift därora anser jag inle behövas. Del
kan eraeUertid i vissa fall vara befogat att ålägga företagarna all vidta särskilda
åtgärder, som inle direkt kan anses följa av livsraedelslagstiftningens
allmänna bestäraraelser. Därför bör Kungl. Maj:l eller livs-raedelsverket i livsraedelslagen
ges befogenhet all föreskriva, atl näringsidkare inora livsraedelshanlering
skall utöva en efter verksamhetens art lämpad särskUd tillsyn av hanteringen.

Föreskrift
ora egentillsyn bör vara raotiverad av all del av livsmedelshygieniska skäl
finns elt klart behov alt genora företagens försorg koraplellera den
offentliga kontroll sora Uvsraedelsrayndigheterna utövar. Med hänsyn lUl de
prishöjningar, som kan bli följden av företagens extra kostnader för egentillsyn,
bör vid meddelande av sådan föreskrift beaktas atl förelagen inle därigenora
åläggs vidta åtgärder sora inle är uppenbart påkallade. Utöver de exerapel på egentillsyn
sora LSK anfört vUl jag nämna all del kan finnas skäl atl inora detaljhandeln
utse särskUd person atl övervaka livsraedelshanteringen. En naturlig uppgift
för honom blir därjämte atl vara den som kunderna kan vända sig till med
klagomål i fråga om livsmedlen och att tUlhandagå kunderna med
konsumentupplysning.

Av
naturliga skäl raåste ofta särskilda sakkunniga engageras för atl handha den egentUlsyn,
som livsmedelsföretagen kan åläggas. I likhet

s. 221 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 221

raed
LSK anser jag del vara viktigt, all Ijänsteraän sora är anställda inora den
offentliga livsraedelskontroUen inte får åtaga sig uppdrag för egentillsyn åt
företag, sora de är satta alt övervaka, eller åt företag sora kan konkurrera raed
dessa.

Genom
den lösning sora jag föreslagit om egentUlsyn lorde LSK:s förslag alt upphäva
den frivUliga offentliga kontrollen av fjäderfäslakterier och vissa charkuterianläggningar
inle längre ha aktualitet. I samband härmed vill jag erinra ora atl köttbesiklningslagen
år 1970 ändrats på sådani sätt all det nu är raöjligt alt införa slakleritvång
i fråga ora fjäderfä.

Med
anledning av vad jag senare denna dag koraraer all föreslå i fråga ora den
lokala kontrollen bör 9 och 14 §§ hälsovårdsstadgan ändras.

4.15
Författningsförslag

Med
anledning av den oraorganisation av den centrala adrainistra-tionen som jag
senare denna dag kommer all anmäla behöver ändring göras i ell stort antal
författningar sora reglerar veterinärslyrelsens och statens instituts för
folkhälsan åligganden i olika avseenden. Jag avser all i ett senare sammanhang återkomraa
lUl Kungl. Maj:t raed förslag till proposilion ora erforderliga författningsändringar.

I eiUighet
raed vad jag tidigare anfört i de olika avsnitten har inom
jordbruksdepartementet upprättats förslag till

1.
livsmedelslag,

2.
kungörelse ora ändring i
hälsovårdsstadgan (1958: 663).

5.
Specialmotivering

5.1
Förslaget till livsmedelslag

1
och 2 §§ 1 § motsvarar 1 § i LSK:s förslag. 2 § motsvarar 2 § i LSK:s förslag.
Motiven liU 1 § har redovisats i avsnitten 4.2, 4.3 och 4.5. Innebörden av hanleringsbegreppel
i 2 § överensstämmer i huvudsak med det sora gäller enligt 2 och 12 §§ i 1951
års stadga.

3
§ Paragrafen har raotsvarighet i 6 och 23 §§ i LSK:s förslag. Den innebär inle
någon saklig ändring i förhållande till 1951 års stadga. Liksora enligt 2 och
12 §§ i den stadgan faller inora livsraedelslagens lUl-lämpning yrkesmässig
livsmedelshantering i restaurang, pensionat etc., vidare livsraedelshantering i
skola, sjukhus eller annan anstalt eller i

s. 222 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 222

personalmatsal
hos industri, företag etc. Till enskilt hushåll bör hänföras även en helt
sluten krets eUer annat helt privat konsurationsför-håUande.

5
§

Paragrafen
motsvarar 8 § i LSK:s förslag. Den korapletteras med ell saluförbud i 16 § 1.

Motiven
lill paragrafen har i allt väsentligt redovisats i avsnittet 4.4. Den
omständigheten atl bestämmelsen reglerar livsraedlels beskaffenhet vid
tidpunkten för saluhållandet hindrar naturligtvis inte att tillsynsmyndighet
dessförinnan kan ta hand ora vara enligt 27 §.

6
och 7 §§

Paragraferna
raotsvarar 10 § andra stycket, 11 § saral 9 § första och andra styckena i LSK:s
förslag.

Motiven
lill dera har redovisats i avsnitten 4.3 och 4.4.

Vid
godkännande av livsraedelstillsats bör också föreskrivas vilken raängd som får
tillsältas i det särskilda fallet.

Paragraferna
kompletteras med saluförbud i 16 § 2 och 3.

8 §

Paragrafen
motsvarar 25 § i LSK:s förslag.

Motiven
till paragrafen har redovisats i avsnittet 4.9. Genom paragrafen regleras även
hantering av livsmedel i saraband med transport (jfr 32 § i LSK:s förslag).

9
och 10 §§

9 §
har motsvarighet i 2732 §§ i LSK:s förslag. 10 § raotsvarar 12 § i LSK:s
förslag. I viss raån har den också raotsvarighet i 8 § LSK:s förslag.

Motiven
till dessa paragrafer har redovisats i avsnitten 4.3, 4.4 och 4.9. Med 10 §
avses sådan reglering som kan behövas i fall då livsraedlel i och för sig inle
är otjänligt lill raänniskoföda raen det från hälsosynpunkt är motiverat alt raeddela
hanteringsförbud, t. ex. försäljning av livsmedel raed viss hall av fräraraande
ärane.

11
§

Paragrafen
har i viss raån raotsvarighet i 26 och 54 §§ i LSK:s förslag. Det är eraeUertid
nödvändigt att ha en vidare raöjUghet att föreskriva förbud mot eller vUlkor
för hantering av vissa slags livsmedel än den LSK föreslagit. Med stöd av denna
paragraf kan exerapelvis raeddelas föreskrifter ora paslörisering av mjölk.

s. 223 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 223

1231
§§ Av paragraferna har 12 § raotsvarighet i 4244 §§ i LSK:s förslag, 13 § i
15, 1723 §§, 14 § i 14 §, 15 § i 16 §, 16 § i 45 § och 47 § första stycket, 17
§ i 51 §, 18 § i 47 § andra stycket, 19 § i 46 §, 20 § i 48 §, 21 § i 5557 och
5961 §§, 22 § i 3341 §§, 24 § i 62 och 64 §§, 25 § i 66 och 67 §§, 26 § i 76
§ och 9 § tredje stycket, 27 § i 73 och 74 §§, 28 § i 78 §, 29 § i 7 och 58 §§,
30 § i 7982 §§, 31 § i 84 § och 32 § i 83 §.

Övergångsbestämmelser

Den
nya lagen föreslås träda i krafl den 1 januari 1972.

Jag
avser alt i ell senare sararaanhang ta upp frågan ora lillämpningsbeslämmelser
lUl livsraedelslagen. I samband därmed bör 1951 års livsmedelsstadga upphävas.

6.
Hemställan

Under
åberopande av del anförda hemställer jag alt Kungl. Maj:l dels föreslår
riksdagen alt antaga förslaget till livsmedelslag, dels inhämtar riksdagens
yttrande över förslagel lill kungörelse om ändring i hälsovårdsstadgan (1958:
663).

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med insläraraande av statsrådets övriga ledaraöler
heraställt förordnar Hans Maj:t Konungen att tiU riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga lill delta protokoll ulvisar.

Ur
protokollet: Britta Gyllensten

s. 224 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 224

Bilaga
1

Livsmedelsstadgekommitténs
förslag till Livsmedelsstadga

1
kap. Inledande bestämmelser

1 §

Vad
i denna stadga föreskrives om livsmedel skall gälla varje vara som är avsedd
att förläras av raänniskor och på vilken läkeraedelsförordningen icke äger
tillämpning. I stadgan avses med

1.
berikningsmedel: vitamin, raineralärane
och annat näringsärane sora är avsedda all på konstlad väg tillföras livsraedel
för att förbättra dess näringsvärde;

2.
livsraedelslillsals: annan vara
än berikningsraedel som är avsedd all, i aUraänhet i ringa raängd och ulan all
ingå sora råvara, tillföras livsraedel för all påverka dess hållbarhet,
konsistens, färg, sraak eller lukt eller för all åstadkomraa annan bestärad
egenskap hos livsraedlel;

3.
fräramande ärane: bekämpningsraedel
och annan vara som icke utgör berikningsmedel eller livsraedelstUlsats och som
vid förekorasl i eller på livsraedel kan förändra dess norraala sararaansättning
eller beskaffenhet;

4.
färdigförpackat livsmedel:
livsmedel som, före och utan direkt saraband raed saluhållande, inneslutits i
förpackning avsedd all brytas först av enskild förbrukare.

2 §

Med
hantering av livsraedel avses varje slag av hantering såsora framställning och
annan beredning, behandling, förvaring, förpackning, transport, uppläggning och
saluhållande av livsraedel.

Föreskrift
om saluhåUande av vara skall gälla även försäljning och servering saral varje
annat överläranande av varan raot eller ulan vederlag.

3 §

Livsraedelsrayndighet
är livsmedelsstyrelsen, länsstyrelsen och hälsovårdsnämnden saral vederbörande
mUitära myndighet.

Livsmedelsmyndighet
skall verka för att livsmedlen hanteras så att de vid saluhållande är tUlfredsstäUande
ur hälso- och näringssynpunkt samt för atl redlighet iakttages i handeln med
livsmedel.

4 §

I
de faU då del anges i denna stadga meddelar livsraedelsslyrelsen föreskrift ora
tUlämpning av stadgan. I övrigl äger styrelsen raeddela sådan föreskrift som
den bedömer vara av väsentlig betydelse. Föreskrifterna skaU sammanföras i en liUämpningskungörelse
tUl livsmedelssladgan.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 225

Berör
ifrågasatt föreskrift annan myndighels verksamhetsoraråde, skall livsmedelsslyrelsen
samråda raed den rayndighelen innan föreskriften raeddelas. Är föreskrift
uppenbarligen av väsentlig ekonoraisk betydelse eller eljest av större vikt,
skall den fastställas av Konungen för all bli gällande.

Häratöver
äger livsmedelsslyrelsen meddela råd och anvisningar lill ledning för övriga
livsmedelsmyndigheter.

5 §

Livsraedelsslyrelsen
har all i särskilt fall fastställa ora livsraedelssladgan är atl tillärapa på
vara av visst slag saral om vara är atl hänföra lill berikningsmedel,
livsmedelstillsats, främmande ämne eller färdigförpackat livsmedel.

6 §

Livsraedelssladgan
äger ej tillämpning inom enskilt hushåll.

Vederbörande
militära rayndighel äger i sararåd raed livsmedelsstyrelsen raeddela undantag
från stadgans tillämpning inom krigsmaklen.

7 §

Innehavare
av verksamhet, där livsmedel hanleras, skall sörja för alt verksamheten bedrives
i noggrann överenssläramelse med livsmedelsstadgan och dess tillämpningskungörelse.
I sådant syfte skall han anordna en med hänsyn till livsmedelshanteringens art
ändamålsenlig, fortlöpande tUlsyn av verksarahelen (egentillsyn).

2
kap. Livsmedels sammansättning och beskaffenhet i övrigt

8 §

Sora
livsmedel får ej användas vara vilken kan antagas vara skadlig atl förlära
eller eljest, till följd av förskämning eller förorening eller av annan
anledning, otjänlig lill människoföda eller sora kan antagas i övrigl överföra srailta
eller orsaka sjukdom.

Vid
framställning eller annan beredning av livsraedel får ej användas vara av sådan
beskaffenhet eller i sådan ra'ängd eller eljest så förfaras alt det färdiga livsmedlet
kan antagas bli otjänligt till människoföda eller i övrigt överföra smitta
eller orsaka sjukdora.

Fråga
om vara är atl anse sora otjänlig lill raänniskoföda kan upplagas lUl prövning
av livsraedelsslyrelsen eller underställas styrelsen för avgörande.

9 §

För
att trygga en ur hälso- och näringssynpunkt tillfredsställande standard hos
livsmedel äger livsmedelsstyrelsen föreskriva att livsmedel av visst slag skall
ha angiven saramansältning eller vara av annan särskild beskaffenhet. Sådan föreskrift
kan fastställas all gälla sora livsmedelsstandard. Livsraedel sora uppfyller
standarden är all anse sora tjänligt till raänniskoföda i de hänseenden
standarden omfattar.

Livsraedelsslyrelsen
äger även fastställa livsmedelsslandard för all säkerställa redlighet i handeln
med livsmedel.

8
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 61

s. 226 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 226

Vid
prövning av fråga om livsmedelsslandard äger livsraedelsslyrelsen ålägga
tillverkare eller iraporlör alt lärana uppgift till styrelsen ora sararaansällningen
av livsmedel sora han saluhåller eller i övrigt innehar.

10 §

När
livsraedelsslyrelsen finner del påkallat ur hälso- och näringssynpunkt skall
styrelsen föreskriva all livsraedel av visst slag skall tillföras berikningsraedel
så all livsmedlet komraer alt hålla angiven hall av särskilt näringsärane.

Berikningsraedel
får i övrigt vara tillfört livsmedel endast efler tUlstånd av livsraedelsslyrelsen.

11 §

Sora
livsraedelslillsals får användas endast vara vilken godkänts av livsraedelsslyrelsen.

12 §

Livsraedelsslyrelsen
skaU fastställa den högsta halt av visst bekämpningsmedel som får förekomma i eUer
på livsmedel.

Finner
livsraedelsslyrelsen del påkallat ur allraän hälsosynpunkt eller av andra särskUda
skäl alt visst annat fräraraande ärane än bekärapningsraedel icke förekoraraer
i eller på livsraedel utöver viss hall, skall styrelsen föreskriva sådan
begränsning.

13 §

Livsraedelsslyrelsen
skall upprätta och årligen kungöra förteckningar över

1.
enligt 10 § meddelade
föreskrifter och lillslånd rörande berikningsmedel;

2.
enligt 11 § godkända livsraedelslUlsatser;

3.
enligt 12 § raeddelade
föreskrifter ora bekämpningsraedel och andra främmande ämnen.

3
kap. Märkning av livsmedel

14 §

I
eller enligt denna stadga föreskriven skyldighet atl raärka livsraedel åligger

1.
beträffande inom riket färdigförpackat
livsraedel: förpackaren;

2.
beträffande ulora riket färdigförpackat
livsraedel sora iraporteras hil: importören;

3.
beträffande annat än färdigförpackat
livsmedel: den i riket sora först saluhåller livsraedlel.

Utan
raedgivande av den för raärkningen enligt första stycket ansvarige och av den
vars namn eller firraa anges genora raärkningen får annan person icke raärka livsraedlel
raed uppgift enligt 17, 18 eller 22 §.

15 §

Föreskriven
raärkning skall ulföras på elt tydligt och varaktigt saral för förbrukaren lätt
i ögonen fallande och otvetydigt sätt. Den skall an-

s. 227 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 227

bringas
på förpackning, om sådan finns, och eljest på själva livsmedlet eller på en vid
livsmedlet fästad etikett.

16 §

I
syfte all främja redlighet i handeln raed livsraedel äger Uvsraedelsslyrelsen
fastställa atl särskUd beteckning skaU användas för och varf förbehållen
livsmedel av visst slag.

Livsmedelsstyrelsen
skall upprätta och årligen kungöra förleckninj över fastställda
livsmedelsbeteckningar.

17 §

Färdigförpackat
livsmedel skall märkas med följande uppgifter:

1.
livsmedlets slag, i
förekommande fall angivet med en enligt 16 fastställd beteckning;

2.
livsraedlels väsentliga
sammansättning, om sådan uppgift uppenbarligen erfordras för all ge
förbrukaren en tillfredsställande uppfattning ora livsmedlets användbarhet och
värde;

3.
livsmedlets nettovikt vid förpackningstUlfället
eller, om livsmedlet uteslulande eller huvudsakligen är flytande, dess neltovolym
vid sarama tiUfälle;

4.
tillfredsställande anvisning
hur förpackningen bör förvaras (förvaringsanvisning), ora iakttagande därav
kan vara av väsentlig betydelse för livsraedlels hållbarhet;

5.
förpackarens eller
tillverkarens namn eller firma samt hemort eller också endast firman eller
förkortning därav, om denna är aUmänt känd.

Härutöver
skaU tUl riket infört livsmedel, som färdigförpackats utomlands, märkas med
uppgifter ora iraportörens naran eUer firma samt heraort eller också endast firraan
eller förkortning därav, om denna är allmänt känd. Om särskUda skäl finns äger livsmedelsslyrelsen
föreskriva all sådant Uvsmedel även skall raärkas med uppgift om det land
varifrån däri ingående råvara härrör.

18 §

Färdigförpackat
livsmedel som, vid förvaring i överensstämmelse med förvaringsanvisning enligt
17 § första styckel 4, kan antagas likväl undergå sådan förändring, atl
livsmedlet blir skadligt alt förtära inom tid under vilken del uppenbarligen
är avsett atl förvaras, eller eljest blir otjänligt till människoföda inora 30
dagar, skaU förses raed hållbarhelsraärkning, utvisande

antingen
den dag då livsmedlet förpackals (förpackningsdagen) saral den tid därefter,
under vilken Uvsmedlet beräknas kunna förvaras på anvisat sätt i obraten
förpackning utan fara för atl livsmedlet undergår sådan förändring (hållbarhetstiden),

eUer
den dag då livsmedlet, efter förvaring på anvisat sätt i obruten förpackning,
beräknas kunna senast förbrakas utan fara för att livsmedlet undergått sådan förändrmg
(sista förbrakningsdagen).

Om
särskUda skäl finns äger livsmedelsstyrelsen föreskriva

atl hållbarhelsmärkning
skall ske av även annat färdigförpackat livsmedel än som anges i första
stycket;

att
hållbarhetsmärkning beträffande färdigförpackat livsmedel av visst slag skall
ske på eltdera av de sätt som där anges.

Hållbarhelsmärkning
av färdigförpackat livsraedel i övrigl skall utföras på något av de sätt som
anges i första stycket.

St Riksdagen 1971.1 saml. Nr 61

s. 228 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 228

19 §

Vid
hållbarhelsraärkning skall förpackningsdag och sista förbrukningsdag anges med
dag, månad och år. Hållbarhelstid skaU för livsraedel raed beräknad hållbarhet
av längst 30 dagar anges i dagar och eljest i veckor eller raånader.

Sker
hållbarhetsmärkning endast med uppgift om sista förbrukningsdagen, skall den
för märkningen enligt 14 § första styckel ansvarige efter anfordran kunna
styrka livsmedlets förpackningsdag.

20 §

Livsraedelsslyrelsen
äger fastställa ora färdigförpackat livsraedel av visst slag skall förses raed förvaringsanvisning
och därutöver raed hållbarhelsraärkning.

21 §

Livsraedelsslyrelsen
äger föreslaiva alt livsraedel skall raärkas även i andra fall än enligt 1719 §§
saral all annan särskild uppgift ora livsmedel skall läranas vid dess
saluhållande.

Vidare
äger styrelsen förbjuda märkning av livsmedel ulan all av styrelsen raeddelade
bestäraraelser iakttages.

22 §

Livsraedel
sora saluhålles under uppgift all del innehåller näringsärane skall raärkas raed
uppgift ora arten och hallen av ämnet.

23 §

Ora
särskilda skäl föranleder därlUl äger livsraedelsslyrelsen raedge undanlag
från bestäraraelserna i 1719 och 22 §§.

24 §

Den
sora märkt färdigförpackat livsraedel raed förvaringsanvisning och uppgift ora hållbarhetsliden
är ansvarig för livsraedlels hållbarhet, så länge det under den angivna liden
förvaras i obruten förpackning enligt anvisningen.

4
kap. Hantering av livsmedel

25 §

Vid
hantering av livsmedel skall sådana försiklighetsraålt vidtagas och i övrigt så
förfaras atl livsraedlel icke förorenas eller fara på annat sätt uppkommer för atl
livsmedlet blir otjänligt till raänniskoföda eller i övrigl överför smitta
eller orsakar sjukdom.

Den
sora yrkesraässigt hanterar färdigförpackat livsraedel åligger all därvid
ställa sig lill efterrättelse förvaringsanvisning varmed förpackningen
försetts.

26 §

Då
livsmedelsstyrelsen enligt 9 § första och andra styckena äger meddela
föreskrift om visst livsmedels saramansältning eller beskaffenhet i övrigt, får
styrelsen därutöver eller i stället raeddela hanterings- och kontroUföreskrtfter
för all uppnå avsedd livsraedelsslandard.

s. 229 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 229

I
angivna fall äger styrelsen även förbjuda alt visst slags vara saluhålles sora
livsraedel.

27 §

Livsraedel
får icke förvaras tUlsararaans med vara som kan antagas tillföra livsmedlet
främmande ämne eller ge del fräraraande lukt eller sraak eller eljest göra det
otjänligt liU raänniskoföda.

Livsmedel
eller annan vara, som enligt 7 kap. icke får saluhållas, får ej heller införas
eller förvaras i lokal eller annat utrymme där livsmedel hanteras.

28 §

I
lokal där livsraedel hanleras eller i ulryrarae sora står i direkt förbindelse
raed lokalen får icke användas eller förvaras

ärane
som enligt giflförordningen hänföres lill gifter;

vara
som är avsedd lill livsraedelstillsats raen icke enligt 11 § godkänts för livsraedel
sora hanleras i lokalen;

bekärapningsmedel
eller annat fräraraande ärane vars förekorasl i eller på livsmedel begränsats enUgt
12 §.

Första
stycket gäller icke vara, som norraall ingår i en i lokalen bedriven livsraedelstillverkning
enUgt vederlagen metod eller som uppenbarligen erfordras för underhåll,
rengöring eller annan skötsel av lokalen saml av dess inredning och övriga
utrustning. Ora särskUda skäl finns äger livsraedelsslyrelsen raeddela
ytterligare undantag från första styckel.

29 §

Vid
rengöring, kylning och annan hantering av livsraedel saral vid rengöring och
övrig skötsel av lokal eller annat ulryrarae, där livsraedel hanteras, eller av
raaskin, redskap, kärl och utrustning, sora brakas vid hantering av livsmedel
och därvid komraer i beröring raed livsraedel, får endast användas vallen
vilket är tjänligt som dricksvatten eller är av motsvarande bakteriologiska och
hygieniska beskaffenhet. Livsraedelsslyrelsen äger dock, ora synnerliga skäl
finns, raeddela lillslånd alt annat vatten användes för angivet ändamål.

Första
stycket skall äga motsvarande tillämpning beträffande is.

30 §

Maskin,
redskap, kärl och annan utmstning som användes vid hantering av livsmedel får
icke vara av sådan beskaffenhet alt genora deras användning fara uppkoraraer
för att livsmedlet blir otjänligt till raänniskoföda.

Ora
del är påkallat för atl hindra sådan raenlig påverkan av livsraedel som anges
i första stycket, skall livsmedelsslyrelsen förbjuda alt viss utrustning
användes vid hantering av livsmedel eller förvaras i lokal där livsraedel
hanleras eller ulryrarae som står i direkt förbindelse med sådan lokal.

31 §

Till
förpackning av livsraedel skall användas raaterial som i erforderlig
utsträckning ger livsmedlet tUlfredsstäUande skydd mot förorening och annan
menlig påverkan och som kan antagas icke tillföra livsmedlet

s. 230 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 230

främmande
ämne eller ge det fräraraande lukt eller sraak eller eljest göra det otjänligt
tiU människoföda.

Livsmedelsslyrelsen
äger förklara, alt visst raaterial i enlighet härraed icke får användas lill
förpackning av livsraedel, och förbjuda att däri förpackat livsmedel saluhålles.

32
§

Vid
transport skall livsmedel vara inneslutet i förpackning eller på annat sätt lillfredsslällande
skyddat raot förorening och annan menlig påverkan. Transportraedel skall vara lämpligl
för sitt ändaraål saral hållas rent. Ora det erfordras raed hänsyn tUl
livsmedlets beskaffenhet, dess förpackning eller transportens längd, skall transportmedlet
vara försett raed slutet förvaringsutryrarae och ändamålsenliga anordningar för
frys-, kyl- eller värraeförvaring.

Utan
hinder av 27 § får annan vara förvaras i transportmedel tillsamraans raed
livsmedel, om betryggande försiktighetsmått vidtagits för alt skydda livsmedlet
mot menlig påverkan.

Livsraedelsslyrelsen
äger raeddela ytterligare föreskrifter om transport av livsraedel och ora
därför avsedda transportraedel. Ora särskilda skäl finns äger styrelsen
förbjuda viss typ av transportmedel för transport av angivet slag livsraedel.

5
kap. Livsmedelslokal

33 §

Med livsraedelslokal
avses

varje
i byggnad inryrad lokal och annat särskUl ulryrarae, sora huvudsakligen avses
för stadigvarande hantering av livsmedel;

därtill
hörande utryrame sora brakas i samband med livsmedelshanteringen eller eljest
kan vara av hygienisk betydelse för denna.

I
ladugård skall dock icke annat utrymme än mjölkram anses sora livsraedelslokal.

Föreskrift
ora livsraedelslokal skall i den utsträckning livsraedelsslyrelsen förordnar
gälla även sådani utrymme i fartyg, järnvägsvagn och luftfartyg samt i
motorfordon och därtill kopplat fordon, vari livsraedelshantering bedrives.

34 §

Livsraedelslokal
skall vara lämplig för sitt ändamål och uppfylla sådana hygieniska krav alt
fara icke finns för att i lokalen befintligt livsraedel blir otjänligt tiU
människoföda.

Lokalen,
inredningen och utrustningen skall hållas i gott slånd och rengöras så ofta det
av förhåUandena är påkallat.

35 §

Livsraedelsslyrelsen
raeddelar föreskrifter ora den hygieniska beskaffenheten och skötseln av Uvsmedelslokal
samt dess inredning och utrastning.

Statens
planverk meddelar efler samråd med livsmedelsstyrelsen föreskrifter ora
inrättande av livsraedelslokal i byggnad.

s. 231 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 231

Föreskrifter
ora inrättande av sådant utryrame för livsraedelshanlering som anges i 33 § Iredje
styckel raeddelas efler sararåd raed livsmedelsstyrelsen av

sjöfartsslyrelsen:
beträffande utryrame i fartyg;

statens
vägverk och statens järnvägar gemensamt: beträffande utrymme i järnvägsvagn;

luftfartsverket:
beträffande utrymrae i luftfartyg;

statens
Irafiksäkerhetsverk: beträffande utrymme i motorfordon och därtill kopplat
fordon.

36 §

Om
byggnadslov för livsraedelslokal och ora livsraedelsmyndighels förhandsprövning
i samband därmed raeddelas bestäraraelser i byggnadsstadgan.

Livsraedelslokal
får icke tagas i brak förrän lokalen med dess inredning färdigställts och
därefter godkänts för sitt ändamål av livsraedelsmyndighel som livsmedelsslyrelsen
besläraraer. Vid godkännandet äger rayndighelen föreskriva särskUda vUlkor för
lokalens nyttjande.

För inhäralande
av godkännande skall livsraedelslokalens innehavare lill den enligt andra
stycket bestärada livsmedelsmyndigheten skriftligen anraäla all lokalen
färdigställts eller när så beräknas ske.

37 §

Skall
ombyggnad eller annan väsentlig ändring göras i livsmedelslokal eller dess
inredning, har lokalens ägare och verksamhetens innehavare all i god tid
dessförinnan göra anmälan till den livsmedelsmyndighet som godkänt lokalen för
dess ändamål.

38 §

Överlåtes
i livsraedelslokal bedriven verksarahet skall överlåtaren och den nye
innehavaren inom 14 dagar anraäla överlåtelsen lill den Uvsraedelsrayndighel sora
godkänt lokalen för dess ändaraål. Intill dess sådan anraälan inkorarait till
myndigheten åvilar i 7 § föreskriven skyldighet både överlåtaren och den nye
innehavaren.

39 §

Godkännande
av livsmedelslokal enligt 36 § förfaller om lokalen användes lUl annat ändamål
än det för vilket den blivit godkänd. Godkännande får återkallas ora lokalen, lUl
följd av väsentiig utvidgning av den däri bedrivna verksamheten eller på grund
av bristande underhåll, orabyggnad eller annan väsentlig ändring av lokalen
eller dess inredning, icke längre uppfyller föreskrivna krav eller ora
särskilda skäl eljest finns.

40 §

Har
enligt 39 § godkännande av livsraedelslokal upphört all gälla, får lokalen
därefter icke brakas för livsraedelshanlering ulan alt den ånyo blivit godkänd
för sitt ändamål enligt 36 §.

41 §

Livsraedelsrayndigheten
skall utfärda bevis om godkännande enligt 36 §. Beviset skall innehålla uppgift
om lokalens belägenhet, naran och adress på ägaren och verksamhetens
innehavare, del ändaraål för vUkel loka-

s. 232 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 232

len
godkänts saral de villkor för dess nyttjande sora rayndighelen kan ha
föreskrivit. I beviset skall inlagas erinran ora innehållet i 7 och 37 40§§.

6
kap. SaluhåUande av livsmedel i vissa fall

42 §

Vid
saluhållande av livsraedel ulorahus eller från flyttbar kiosk, i livsrae-delsautoraat
eller i annat transportraedel än sådant, varora livsmedelsstyrelsen meddelat
förordnande enligt 33 § tredje stycket, eller eljest annorstädes än i livsraedelslokal
skall iakttagas den särskUda orasorg och varsarahet sora raed hänsyn lill
sättet för saluhållandel erfordras för att livsraedlel icke skall bli otjänligt
lill raänniskoföda. Livsraedlel skall vara inneslutet i förpackning eller på
annat sätt tUlfredsstäUande skyddat raot förorening och annan raenlig
påverkan.

Livsmedelsslyrelsen
äger raeddela de ytterligare föreskrifter sora är påkallade för all sådani livsraedel
skall vara tjänligt lill raänniskoföda. Styrelsen får även förbjuda all livsraedlel
saluhålles ulan att av styrelsen raeddelade bestäraraelser iakttages.

43 §

Ora
livsraedelsslyrelsen ej annorlunda förordnar får livsraedel saluhållas lill allraänhelen
såsora i 42 § anges endasl efler tillstånd av hälsovårdsnämnden i den koraraun
där saluhållandet skall ske.

Tillstånd
får endasl beviljas den sora förfogar över förvaringslokal eller annat liknande
utryrame saml över utrustning och andra anordningar sora erfordras för en tiUfredsställande
hantering av saluhållna livsraedel. TUlståndet får raeddelas för längst två år
i sänder och kan dessförinnan återkallas när särskilda skäl därtill är.

44 §

Hälsovårdsnäranden
skall utfärda bevis ora tillstånd enligt 43 §. Beviset skall innehåUa uppgift ora
lillslåndshavarens naran och adress, del slags saluhållande lillslåndel avser saral
de föreskrifter och viUkor sora gäller för tillståndet. I beviset skall inlagas
erinran om innehållet i 7 §.

7
kap. Förbud mot saluhållande

45 §

Vara
får icke saluhållas sora livsraedel,

om
livsmedelsslyrelsen enligt 8 § tredje stycket funnit varan otjänlig lill raänniskoföda;

om
varan eljest kan antagas vara otjänlig lill raänniskoföda eller i övrigl
överföra sraitla eller orsaka sjukdora.

Ej
heller får sora livsmedel saluhållas

vara
för vilken enligt 9 § första eller andra stycket fastställts livsmedelsstandard
sora varan icke uppfyller;

vara
sora i strid raot 10 § saknar eller innehåller berikningsraedel;

vara
sora tillförts annan än enligt 11 § godkänd livsraedelstUlsats;

vara
raed högre än enligt 12 § tUlålen hall av fräraraande ärane;

s. 233 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 233

vara sora är förpackad i raaterial sora förbjudits enUgt
31 § andra stycket.

Finner livsraedelsslyrelsen del synnerligen påkallat ur hälso-
och näringssynpunkt eller för all säkerställa redlighet i handeln raed livsmedel,
äger styrelsen förbjuda all vara av visst slag saluhålles som livsmedel utan
styrelsens lillslånd.

46 §

Har enligt 16 § första stycket fastställts beteckning för
visst slag av livsmedel, får vara med annan sararaansättning eller av annan
beskaffenhet i övrigl icke saluhållas under den beteckningen.

Ulan hinder av första styckel äger livsraedelsslyrelsen raedge
all vara med sararaa eller liknande användningsoraråde som livsraedel med
fastställd beteckning saluhålles som livsmedel under benäraning eller uppgift i
text eller annorledes, vari beteckningen ingår eller sora antyder likhet därraed,
ora vid saluhållandel otvetydigt fraragår att varans sararaansättning och
beskaffenhet i övrigl skiljer sig från livsraedlel raed den fastställda
beteckningen. Styrelsen skall därvid föreskriva de villkor som erfordras för atl
undvika förväxling.

47 §

Livsmedel, sora enligt denna stadga skall raärkas på visst
sätt, får icke saluhållas utan sådan märkning.

Är livsmedlet märkt raed uppgift ora hållbarhetsliden
eller sista förbrukningsdagen, får livsraedlel icke saluhåUas efter angiven
lid eller dag.

48 §

Livsmedel får icke utan tillstånd av livsmedelsstyrelsen saluhållas
under uppgift alt livsraedlel är särskilt lämpat för viss åldersgrupp eller person
som på grund av sjukdora, sjukdomssymtom, kroppslig svaghet eller annat
förhållande är i behov av särskild kost.

49 §

Utan tillstånd av livsmedelsslyrelsen får livsmedel icke saluhållas
under uppgift att del står under kontroll av svensk myndighet enligt denna
stadga. Ej heller får livsmedel saluhållas under sken av atl det står under
sådan kontroll.

50 §

Imitation av livsraedel får icke saluhållas i
livsmedelslokal eller där förvaras tillsamraans med livsmedel, ora imitationen
lätt kan förväxlas raed livsmedel och kan antagas vid förtäring eller försök
därtill orsaka skada eller väsentligt obehag.

Livsmedelsstyrelsen äger förbjuda saluhållande även i
andra fall av sådan livsmedelsimitation.

Livsniedel får icke saluhållas, om del uppblandats eller förekomraer
tillsammans raed oälligt eller eljest för livsraedlel främmande föremål eller
annan vara, som av misstag kan inlagas samtidigt med livsmedlet och
uppenbarligen kan antagas därvid orsaka skada eller väsentiigt obehag.

s. 234 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 234

51 §

Vara
får icke saluhållas som livsraedelslillsats i vidare raån än varan enligt 11 §
godkänts för sådant ändaraål.

52 §

Ora
kärl eller annan utrustning, som är avsedd all användas vid hantering av
livsmedel mora enskilt hushåll, kan befaras därvid göra livsmedel otjänligt lill
människoföda, äger livsraedelsslyrelsen förbjuda saluhållande av sådan
utrustning.

53 §

EnUgl
4552 §§ gäUande förbud raot saluhållande skall, ora livsmedelsstyrelsen ej besläraraer
annat, äga tillärapning även på utbjudande genom reklam eller annorledes.

54 §

Livsraedelsslyrelsen
äger föreskriva alt vara, för vilken förbud raot saluhållande gäller enligt
4552 §§, ej heller får iraporteras lill riket.

8
kap. Personalhygien

55 §

I
livsmedelshantering får icke vara sysselsatt någon som har eller kan antagas ha
sjukdora eller srailta, sår eller annan skada sora kan göra av honom hanterat livsraedel
otjänligt till raänniskoföda eller sora genora livsmedlet kan överföras tUl
annan.

56 §

Var
och en sora sysslar med hantering av livsraedel skall vårda sig ora en god
personlig hygien och även i övrigl iakttaga noggrann renlighet.

Har
han uppenbar anledning misslänka all han har sjukdom eller smitta, sår eller
annan skada sora avses i 55 §, åligger det honom atl snarast underrätta
verksamhetens innehavare eller föreståndare.

57 §

Innehavare
av och föreståndare för verksamhet där livsraedel hanleras skall sörja för alt
i verksarahelen sysselsatta arbetstagare får erforderliga anvisningar om vad
de har att beakta i fråga ora hälsovård, personlig hygien och renlighet saral
för alt även i övrigl vidtages de ål-gärder sora med hänsyn lUl livsraedelshanleringens
art är påkallade i näranda hänseenden. Det åligger innehavaren alt i
erforderlig utsträckning förse arbetstagarna raed ändamålsenliga skyddskläder.

58 §

I 57
§ angivna innehavare och föreståndare skall hålla sig noggrant underrättade om
arbetslagarnas hälsotillstånd och tiUse all arbetstagare med sjukdora eller srailta,
sår eller annan skada som avses i 55 § icke dellager i livsmedelshanteringen. I
sådant syfte har innehavaren alt föranstalta ora läkamndersökning och annan
hälsokontroll av arbetstagarna i den orafallning sora betingas av
livsmedelshanteringens art och andra förhållanden av hygienisk betydelse för
verksamheten.

s. 235 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 235

Verksamhetens
innehavare är skyldig atl, i den utsträckning livsraedelsslyrelsen
föreskriver, anraäla arbetslagarnas hälsotillstånd till livsraedelsmyndighel.

59 §

Var
och en som sysslar raed livsmedelshantering är skyldig all efler anmodan av livsmedelsrayndighet
sora kontrollerar verksamheten undergå läkarundersökning på myndighetens
bekostnad. Ulvisar sådan undersökning atl han har sjukdom eller smitta, sår
eller annan skada som avses i 55 §, äger myndigheten förbjuda att han under
angiven lid dellager i livsmedelshantering.

60 §

Om
del är särskUt påkallat av hygieniska skäl äger livsmedelsslyrelsen föreskriva
alt den som anslälles i verksamhet för livsmedelshantering före anställningens
början skall styrka att han är fri från sjukdora och srailta sora genom livsraedel
kan överföras på raänniskor.

61 §

Livsmedelsslyrelsen
äger meddela de ytterligare föreskrifter den finner erforderliga för en tUlfredsstäUande
personlig hygien inom livsmedelshanteringen saml för kontroll av den där
sysselsatta personalens hälsotillstånd.

9
kap. Offentlig livsmedelskontroll

62 §

Tillsyn
över efterlevnaden av denna stadga och dess tillämpningskungörelse offentlig
livsmedelskontroll utövas för riket i dess helhet av livsmedelsstyrelsen, för
varje län av länsstyrelsen och för varje komraun av hälsovårdsnäranden. Inom
krigsmaklen tillkomraer dock kontrollen vederbörande railitära rayndighel.

Livsraedelsslyrelsen
fördelar närraare de civila livsmedelsmyndighe-lernas uppgifter inom den
offentliga livsraedelskonlrollen.

Vid
den offentliga livsraedelskonlrollen raedverkar, utöver livsmedelsmyndighelerna,
andra myndigheter och befattningshavare i enlighet med sina inslmklioner.
Polisen har all på begäran av livsraedelsmyndighel lämna erforderlig
handräckning vid kontrollen.

63 §

Länsstyrelsen
biträdes i sin verksamhet som livsraedelsrayndighet av länsläkaren och
länsveterinären.

Vid
tillsyn över att koramuner och hälsovårdsnämnder fullgör sina åligganden enligt
denna stadga äger länsstyrelsen förelägga vite.

64 §

Statens
institut för folkhälsan skall som centralt livsraedelslaboratoriura för livsraedelsstyrelsens
räkning utföra erforderUga utredningar och undersökningar avseende livsraedels
sararaansättning och beskaffenhet i övrigl saral därpå inverkande förhållanden.

s. 236 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 236

65 §

Då
livsraedelsrayndighet iakttager eller i övrigt får kännedora ora
missförhållande inora livsraedelshanteringen, skaU myndigheten tillse atl
åtgärder vidtages för all det undanröjes. Är orsaken lill missförhållandet all
söka inom annan sidoordnad livsraedelsrayndighets verksamhetsområde, skall
anmälan därora göras lill den myndigheten samt lill egen närraast högre livsraedelsrayndighet.

Livsraedelsrayndighet
sora raollagil anmälan enligt första stycket skall hålla den anmälande
myndigheten underrättad om ärendets vidare handläggning.

66 §

Livsraedelsrayndighet
äger, antingen omedelbart eller efler råd eller uppmaningar och skäligt
anstånd, raeddela föreläggande eUer förbud sora erfordras för efterlevnaden av
denna stadga.

Föreläggande
och förbud får allt efler omständigheterna riktas mot ägare eller innehavare av
berörd egendora eller verksarahet eller också raot bådadera.

Innan
föreläggande eller förbud raeddelas avseende åtgärd av byggnadsteknisk art,
skall tUlfälle beredas byggnadsnämnden att yttra sig.

67 §

För
underlåtenhet all eflerkorama föreläggande eller förbud enligt 66 § äger Uvsmedelsrayndighelen
föreskriva vite.

Underlåter
någon alt vidtaga åtgärd, sora åligger honora enligt denna stadga eller enligt livsraedelsmyndighels
föreläggande, och fullgör han icke genast eller inora föreskriven lid efler
tillsägelse av vederbörande rayndighel vad han försuraraal eller kan han ej
anträffas raed sådan tillsägelse, äger myndigheten låta verkställa åtgärden på
den försuraliges bekostnad.

68 §

Livsraedelsmyndighel
är skyldig all fortlöpande göra de undersökningar och taga de prov sora, raed
hänsyn till livsmedelshanteringen inora myndighetens verksamhetsoraråde,
erfordras lill kontroll av efterlevnaden av denna stadga. SärskUt åligger detla
myndigheten vid misstanke om överträdelse av stadgan.

Därutöver
har länsstyrelse och hälsovårdsnärand all, i den utsträckning
livsmedelsstyrelsen besläramer, biträda vid genomförandel av systematiska
provtagningar och undersökningar.

Provlagning
enligt 68 § skall om raöjligl ske i närvaro av varans eller verksarahetens
innehavare eUer ställföreträdare för denne. Om så påfordras och del kan ske
ulan olägenhet, skaU lagas flera prov, av vilka elt i förseglat skick överläranas
till innehavaren eller ställföreträdaren. För prov sora livsraedelsmyndighel behåUer
skall på begäran lämnas skälig ersättning.

Fraragår
genom undersökning av prov all förseelse blivit begången mot denna stadga, är
den därför ansvarige skyldig återgälda kostnaderna för provtagning och
undersökning.

s. 237 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 237

Provtagning
och undersökning för kontroll av paslörisering av rajölk saral av
beskaffenheten hos vatten i allraän vattenanläggning eUer raejeri skall
bekostas av verksarahetens innehavare enligt taxa sora fastställes av livsraedelsslyrelsen
i samråd med riksrevisionsverket.

Anvisningar
om raeloder för undersökning saral för provlagning och analys raeddelas av livsraedelsslyrelsen
i sararåd raed statens institut för folkhälsan.

72 §

Livsraedelsslyrelsen
skall anvisa övriga livsraedelsrayndigheter erforderligt antal livsraedelslaboratorier
i olika delar av landet atl av dera i första hand anlitas i deras verksarahet (anvisningslaboratoriura).

Därutöver äger livsraedelsslyrelsen,
på begäran av enskilt laboralo-riuras innehavare och efter prövning av
laboratoriets korapelens, godkänna detta för utförande av undersökning
avseende livsraedels beskaffenhet och sararaansättning saral därpå inverkande
förhållanden (godkänt livsraedelslaboratoriura). Godkännandet kan begränsas
till atl avse undersökning av viss art saral får ges en giltighetstid av längst
fera år och kan dessförinnan återkallas.

Livsmedelsslyrelsen skaU
upprätta och årligen kungöra förteckning över anvisningslaboralorier och
godkända livsraedelslaboratorier raed uppgift ora deras korapelens.

73 §

Saluhålles
vara sora livsmedel i strid raot 45 § första stycket eller användes vid fraraslällning
eller annan beredning av livsmedel vara av sådan otillåten beskaffenhet sora
anges i 8 § andra stycket, äger Uvsraedelsrayndighel orahänderlaga varan eller
livsraedlel.

Eflerkoraraes
icke föreläggande eller förbud enligt 66 § avseende livsmedel eller annan vara,
får livsraedelsmyndighelen även i övrigl omhändertaga livsraedlel eller varan.

74 §

Kan
enligt 73 § orahändertagen vara genora särskild behandling göras duglig till livsraedel,
får varan underkastas sådan behandling under livsraedelsrayndighetens kontroll.
Varan skall eljest ulläranas under myndighetens kontroll för annan användning
eller, om möjlighet till sådan ej finns, förstöras genora rayndighelens
försorg.

Förfarandet
enligt första stycket skall bekostas av varans ägare.

75 §

Beslut
enligt 73 och 74 §§ skall avfallas skriftligen och omedelbart delges den som
vid omhändertagandet innehade varan.

76 §

Den
som fullgör offentlig livsraedelskontroU skall för kontrollen äga tiUträde till
lokal och annat utrymrae, där livsmedel eller vara avsedd att användas vid
hantering av livsmedel förekomraer, saral till utrymrae i anslutning därtill.
Han är berättigad all ulföra de undersökningar och laga de prov sora i varje
särskilt fall erfordras för kontrollen.

s. 238 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 238

Den
hos vilken offentlig livsraedelskonlroll ulföres är skyldig atl på anmodan
lämna kontrollanten erforderligt biträde vid provlagning samt uppgift om varans
ursprang och sammansättning. Efler beslut av livsmedelsrayndighet i varje
särskilt fall åligger del ägare och innehavare av vara atl lämna ytterligare
upplysningar samt förete fakturor, handelsböcker, journaler och liknande
handlingar, allt i den orafallning som erfordras för alt uppnå kontrollens
syfte i det särskilda fallet.

77 §

Om
så är påkallat ur aUraän hälsosynpunkt äger livsraedelsslyrelsen ålägga
innehavare av och föreståndare för verksamhet, där livsraedel hanteras, eller livsraedelslaboratoriura
alt lill styrelsen under viss lid anraäla förekomst av angivna sjukdomsalslrande
bakterier eller främmande ämnen som iakttagits vid undersökning rörande
livsmedel eller vara vilken saluhållits som livsraedel.

78 §

Den
sora har eller hafl alt fullgöra offentiig livsmedelskontroll eller anUlals sora
biträde vid sådan kontroll eller eljest i sin tjänst tagit befattning med
ärende enligt denna stadga får icke utnyttja och ej heller yppa eller annorledes
röja vad sora därigenom blivit känt för honom i vidare mån än som erfordras för
all fullgöra hans uppgift inora den offentiiga livsraedelskonlrollen.

10
kap. Ansvar och besvär

79
§

Till
dagsböter döraes den sora uppsåtligen eller av oaktsamhet

1.
underlåter alt fullgöra vad sora
åligger honora enligt 7 §;

2.
bryter raot 8 § första eller
andra styckel;

3.
enligt 14 § första stycket är
ansvarig för raärkning av färdigförpackat livsraedel och ej ställer sig till
efterrättelse 15 §, 17 § första stycket och andra stycket första punklen eller
18 § första stycket;

4.
bryter raot 18 § Iredje stycket
eller 19 §;

5.
bryter raot 25 §;

6.
bryter raot 28 §, 31 § första
stycket, 32 § första stycket eller 42 § första stycket;

7.
saluhåller livsraedel till
allmänheten i strid mol 43 § första stycket;

8.
bryter mol 45 § första styckel;

9.
bryter mol 45 § andra stycket;

10.
bryter mol 46 § första styckel
eller vid saluhållande av vara raed samraa eller liknande användningsområde sora
livsraedel raed fastställd beteckning icke ställer sig till efterrättelse de vUlkor
sora livsraedelsslyrelsen enligt 46 § andra stycket kan ha föreskrivit;

11.
bryter raot 4749 §§, 50 §
första eller tredje stycket, 51 eller 53 §.

Är
under 1, 2, 5, 8 eUer 10 angivet brott att anse som grovt, dömes lill fängelse
i högst sex månader.

s. 239 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 61 239

80 §

Till
dagsböter döraes även den som uppsåtiigen eller av oaktsamhet

1.
märker livsraedel i strid mot
14 § andra stycket;

2.
bryter mol 27 eller 29 § eller
34 § andra stycket;

3.
lager i bruk livsraedelslokal,
som ej enligt 36 § andra stycket första punklen godkänts för sitt ändamål,
eller brukar sådan lokal för livsraedelshantering i strid mol villkor som
enligt 36 § andra stycket andra punklen kan ha föreskrivits vid lokalens
godkännande eller raot 40 §;

4.
bryter raot 55, 56 eller 57 §
eller 58 § första stycket;

5.
bryter raot 78 §.

Är
under 1 eller 5 angivet brott atl anse som grovt, dömes tUl fängelse i högst
sex månader.

81 §

Den
som underlåter att göra anmälan enligt 37 § eller 38 § första punkten döraes
till böter, högst femhundra kronor.

Bryter
någon uppsåtligen eller av oaktsamhet mol bestämmelse i tUl-lämpningskungörelsen
tiU denna stadga och skall förseelsen enligt livsmedelsslyrelsens förordnande
föranleda ansvar, dömes lill böter högst femhundra kronor. Har förseelsen
avsett åliggande av större vikt eller har därigenora orsakals avsevärd skada
eller olägenhet, döraes lill dagsböter.

83 §

Vara,
sora frarabragts genom brott enligt 79 §, får förklaras förverkad, om det är
påkallat till förebyggande av brott eller eljest särskilda skäl föreligger. Detsararaa
gäller vara, vars användande utgör brott enligt 79 § eller raed vUken eljest
tagils befallning som utgör sådani brott. I stället för varan kan dess värde
förklaras förverkat.

Utbyte
av brott enligt 79 §, som icke motsvaras av skada för enskUd, skall förklaras
förverkat, om det ej är uppenbart obUligt.

84 §

Allmänt
åtal för brott sora avses i 79 § saral 80 § 14 får väckas endast efter
anmälan av livsraedelsrayndighet samt, i vad avser i 79 § första stycket 8
angivet brott, även efler angivelse av målsägande. För brott sora avses i 80 §
första stycket 5 får allraänl åtal väckas endasl efter sådan angivelse eUer om
åtal är påkallat från allmän synpunkt.

85 §

Talan
mot hälsovårdsnämnds beslut enligt denna stadga föres hos länsstyrelsen genom
besvär.

Beslut
som raeddelas enligt denna stadga länder omedelbart till efterrättelse, om livsmedelsmyndighelen
så förordnar.

1.
Denna stadga träder i kraft den
1 juU 1971.

2.
Genom stadgan upphäves livsmedelssladgan
(1951: 824), norraaUivsraedelsordningen (1952: 402),

s. 240 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 240

lagen
(1925: 382) angående uppvärraning av lill kreatursföda avsedd rajölk ra. ra.,

kungörelsen
(1935: 478) angående raärkning av eraballage, vari nordhavsräka införes tiil
riket, ra. ra., raejerisladgan (1936: 174),

förordningen
(1937: 737) med vissa bestämmelser rörande lill människoföda avsedd rajölk och
grädde ra. ra.,

förordningen
(1941: 268) ora fraraslällning och införsel av vitaminiserade livsraedel,

kungörelsen
(1942: 91) raed vissa bestäraraelser angående handeln raed rajölk,

kungörelsen
(1942: 328) angående förfarandet vid paslörisering av rajölk och grädde ra. m.,

kungörelsen
(1943: 288) angående raärknmg av kylhuslagrade och konserverade ägg,

kungörelsen
(1948: 312) om användande av benämningen strömraing, förordningen (1951: 830)
om införsel och utförsel av raargarinvaror saml om kontroll över tiUverkningen
av dessa varor, kungörelsen (1960: 37) med föreskrifter om förvärv av
behörighet för vissa vattenundersökningar enligt hälsovårdsstadgan, taxa (1968:
618) för vissa vallenundersökningar enligt hälsovårdsstadgan.

3.
Förekommer i lag eller annan
författning hänvisning tUl föreskrift sora ersatts genom bestämmelse i denna
stadga, tillämpas i stället den nya bestäraraelsen.

4.
Äldre bestämraelser ora raärkning
av förpackat livsraedel gäller fortfarande för livsraedel som förpackats eller
införts lill riket före den 1 juli 1971.

5.
Sora godkännande av livsraedelslokal
enligt 36 § andra stycket skall gälla av hälsovårdsnäranden enligt äldre bestämraelser
raeddelat tillstånd att taga lokalen i bruk.

6.
I fråga om fordon, som användes
för sådan yrkesmässig försäljning som anges i 19 och 20 §§ livsraedelssladgan
1951: 824, skall 21 § första stycket näranda stadga gäUa inlUl dess livsmedelsslyrelsen
faslslälll nya bestäraraelser i raotsvarande hänseende.

7.
Bestämraelserna i 32 § ora
transportmedels förseende med slutet för-varingsuttymrae saml med anordningar
för frys-, kyl- eller värraeförvaring skall intill den 1 juli 1974, i fråga ora
transportraedel som tillverkals före den 1 juli 1971, tUlärapas endast vid
ombyggnad av transportmedlet.

8.
Skyldigheten enligt 58 § första
stycket alt föranstalta om läkarundersökning och annan hälsokontroU gäller
icke förrän den 1 juli 1974.

9.
Sttider föreskrift som
utfärdals enligt livsmedelsstadgan 1951: 824 mot den nya livsmedelssladgan,
skall föreskriften upphöra atl gälla den 30 juni 1971.

s. 241 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 241

Innehållsförteckning

Sid.

Propositionen...................................................... ... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll........................ 1

Förfatlningsförslag................................................ 2

Utdrag
av statsrådsprolokollel den 26 februari 1971.... 10

1.
Inledning......................................................... .. 10

2.
Huvuddragen i gällande livsmedelslagsliflning........... 12

2.1
1951 årslivsmedelsstadga och 1952årsnormallivsraedelsordning 12

2.2
Andra författningar...................................... .. 16

3. Vissa
huvudfrågor............................................. .. 20

3.1 Allmänna
grunder för livsmedelslagstiftningen.... .. 20

3.1.1
Gällande ordning.................................... .. 20

3.1.2
Livsmedelssladgekoramiltén...................... .. 20

3.1.3
Remissytirandena................................... .. 24

3.2 Livsmedelsbegreppet.................................... 29

3.2.1
Gällande besläramelser............................ 29

3.2.2
Livsmedelsstadgekommittén..................... 29

3.2.3
Remissyttrandena.................................. . 33

3.3 Livsmedelstillsatser,
berikningsmedel och främmande ämnen 39

3.3.1
Gällande besläramelser............................ 39

3.3.2
Livsraedelssladgekoramillén...................... . 39

3.3.3
Remissyttrandena.................................. . 44

3.4 Livsraedels
beskaffenhet och livsmedelsstandard . 49

3.4.1
Gällande bestäraraelser........................... . 49

3.4.2
Livsraedelsstadgekoramiltén..................... . 50

3.4.3
Remissyttrandena.................................. . 55

3.5 Märkning
i allmänhet..................................... . 57

3.5.1
Gällande bestämmelser........................... . 57

3.5.2
Livsmedelssladgekoramiltén...................... . 58

3.5.3
Remissyttrandena.................................. . 66

3.6 Innehållsdeklaralion...................................... . 75

3.6.1
Gällande bestäraraelser........................... . 75

3.6.2
Livsmedelsstadgekommittén..................... 76

3.6.3
Remissyttrandena.................................. . 80

3.7 Hållbarhelsmärkning...................................... . 84

3.7.1
Nuvarande förhållanden.......................... 84

3.7.2
Livsmedelsstadgekommittén..................... 84

3.7.3
Remissyttrandena.................................. 91

3.8 Nya
livsmedelstyper och ersättningsprodukter... 96

3.8.1
Gällande bestämmelser........................... 96

3.8.2
Livsmedelsstadgekommittén..................... 98

3.8.3
Remissyttrandena............................... 103

3.9 Livsmedels
hantering................................. 105

3.9.1
Gällande besläramelser....................... 105

3.9.2
Livsraedelssladgekorarailtén..................... 106

3.9.3
Reraissyttrandena............................... 115

s. 242 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 61 242

Sid.

3.10............................................................... Livsraedelslokaler
119

3.10.1
Gällande bestäraraelser.......................... 119

3.10.2
Livsmedelsstadgekoraraitlén.................... 120

3.10.3
Reraissyttrandena................................. 128

3.11............................................................... Saluhållande
av livsraedel i vissa faU 134

3.11.1
Gällande bestäraraelser.......................... 134

3.11.2
Livsraedelssladgekorarailtén.................... 135

3.11.3
Reraissyttrandena................................. 141

3.12............................................................... Vissa
förbud raot saluhållande av livsraedel 143

3.12.1
Gällande bestäraraelser......... ,............... 143

3.12.2
Livsmedelsstadgekoraraitlén.................... 143

3.12.3
Reraissyttrandena................................. 149

3.13............................................................... Personalhygien 151

3.13.1
Gällande bestäraraelser......................... 151

3.13.2
Livsmedelssladgekoramiltén..................... 152

3.13.3
Reraissyttrandena................................ 157

3.14............................................................... Livsraedelskonlroll
och annan tillsyn 160

3.14.1
Gällande ordning............... ;.................
160

3.14.2
Livsraedelssladgekorarailtén....................
162

3.14.3
Reraissyttrandena.................................
168

4. Departemenlschefen..........................................
178

4.1
Allraänna grunder för livsraedelslagsliflningen..... 178

4.2
Livsraedelsbegreppel.................................... 181

4.3
LivsraedelsliUsalser m. ra............................... 184

4.4
Livsraedels beskaffenhet och livsraedelsslandard 188

4.5
Märkning i aUraänhet.................................... 190

4.6
Innehållsdeklaralion...................................... 195

4.7
Hållbarhelsmärkning...................................... 198

4.8
Nya Uvsmedelstyper och
ersättningsprodukter... 200

4.9
Livsmedels hantering.................................... 203

4.10
Livsmedelslokaler......................................... 207

4.11
Saluhållande av livsmedel i
vissa fall................ 212

4.12
Vissa förbud mol saluhåUande av
livsmedel........ 214

4.13
Personalhygien............................................ 216

4.14
Offentlig kontroll och annan tUlsyn.................. 218

4.15
Författningsförslag....................................... 221

5. Specialmotivering............................................... 221

5.1
Förslagel till livsmedelslag........................... 221

6. Hemställan.......................................................
223

Bilaga
1. Livsraedelssladgekomrailléns förslag lill livsraedelsstadga .. 224

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 710137

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

41 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (36)

36 kopplingar i 28 dokument.

  1. SOU 2016:14 En översyn av tobakslagen s. 386 om s. 182 i texten
  2. Prop. 2005/06:128 Anpassning till nya EG-bestämmelser om livsmedel, foder, djurhälsa, djurskydd och växtskydd m.m. s. 189 om s. 182 · s. 195 om s. 222 i texten
  3. Ds 2005:31 Anpassningar till nya EG-bestämmerlser om livsmedel, djurhälsa, foder, djurskydd och växtskydd m.m., del 1 s. 235 om s. 182 · s. 240 om s. 222 i texten
  4. Bet. 2004/05:MJU10 Förbättrad djurskydds- och livsmedelstillsyn i texten
  5. Ds 2002:51 Mervärdesskatten på ekologiska livsmedel s. 32 i texten

Visa alla 28

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. RÅ 1995 ref. 73 ur registret

Doktrin (4)

4 kopplingar i 2 dokument.

  1. Kyrönviita, Odla fisk rätt, 2022 s. 218 · s. 285 i texten
  2. Conradson, Kommuners lag- och domstolstrots, 1995 s. 528 om s. 181 · s. 528 om s. 218 i texten