Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till Iag om ändring i lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg

1971 · 31 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 11 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1971:7, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till Iag om ändring i lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts
proposition nr 7 år 1971 Prop. 1971: 7

Nr 7

Kungl.
Majrts proposition med förslag tilli lag om ändring i lagen (1965:719) om
säkerheten på fartyg; given Stockholms slott den 4 januari 1971.

Kungl,
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av. statsrådsprotokollet
över kommunikalionsärenden och lagrådels protokoll, föreslå riksdagen alt
bifalla det förslag om vars avlålande lill riksdagen föredragande
departementschefen hemslälll,

GUSTAF ADOLF

BENGT
NORLING

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås i fråga om lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg bl,
a.,

att
reglerna om perioder för vissa tillsynsförrältningar ändras så, atl bättre
överensstämmelse kan nås mellan de statliga undersökningarna och de s. k. klassanstallernas
undersökningar,

all
ändringar görs med anledning av den år 1969 genomförda omorganisationen av
sjöfartsverket,

att
besvärsreglerna ändras med hänsyn till det pågående lagstiftningsarbetet i
fråga om instansordningen i administrativa besvärsmål.

1
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 7

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts
proposition nr 7 år 1971

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen
(1965: 719) om säkerheten på fartyg

Härigenom
förordnas i fråga om lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg.

dels att i 1 kap. 6 och 12
§§, 2 kap. 36 §§, 4 kap. 2 och 5 §§, 5 kap. 6 §, 6 kap. 2, 4 och 6 §§, 7 kap.
2, 3, 7, 913, 15 och 1720 §§, 9 kap. 2 och 10 §§, 11 kap. 2 och 4 §§ samt
övergångsbestämmelserna ordet "sjöfartsstyrelsen" i olika
böjningsformar skall bytas ut mot "sjöfartsverket" i motsvarande
form,

dels
att i 9 kap. 10 § orden "statens fartygsinspektion" skall bytas ut
mot "sjöfartsverket",

dels
att i 11 kap. 2 § ordet "styrelsen" skall bytas ut mot
"verket",

dels
att 1 kap. 3 och 10 §§, 7 kap. 5, 6 och 14 §§, 8 kap. 2 och 4 §§, 10 kap. 11 §
samt 11 kap. 1 och 3 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels
att i lagen skall införas en ny paragraf, 7 kap. 8 a §, av nedan angivna
lydelse.

(Nuvarande
lydelse) (Föreslagen lydelse)

1
KAP.

3 §.

Tillsyn
av fartyg i de hänseenden Tillsyn av fartyg i da hänseandan

som
behandlas i denna lag tUövas som behandlas i denna lag utövas av a\'
sjöfartsstyrelsen samt, under sty- sjöfartsverket. Konungen äger för-relsens
överinseende och ledning, av ordna svensk konsul att utöva tillskarens
fartygsinspektion. Konungen syn utom riket, äger förordna svensk konsul att
utn , öva tillsyn utom riket.

1
frågor-------------- med arbetarskyddsstyrelsen.

över
fartygs--- ---------- av mönstringsförrättara.

10 §.

Certifikat
enligt-------------- må förlängas.

Fartområdena
äro:--------- bortom Cuxhaven;

c)
nordsjöfart: annan fart c) nordsjöfart: annan fart

än som anges under a) och b),
dock än som anges under a) och b), dock

aj bortom linjen Shetlands nord- ej bortom linjen Trondheimsfjorden

pyntTrondheimsfjorden, 11 gra- Shetlands nordpynt, därifrån väs-

der västlig longitud (Irlands väst- terut till 11° västlig longitud, där-

kust) och 48 grader nordlig latitud ifrån längs denna longitud över Ir-

(Brest); lands västkust till 48° nordhg lati-

tud och därifrån österut längs denna latitud tiU Brest;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts
proposition nr 7 år 1971

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande
lydelse)

d) oceanfart:
all---------------

Nyttjas
fartyg i fart mellan utländska orter, äger sjöfartsstgrelsen, om det med
hänsyn till farvattnets beskaffenhet eller andra förhållanden prövas lämpligt,
förordna att fartyget må anses nyttjat i därmed jämförlig, mindre vidsträckt
fart än som eljest vid tillämpning av andra stycket skulle vara fallet.

(Föreslagen
lydelse)

a)c).

Nyttjas
fartyg i fart mellan utländska orter, äger sjöfartsverket, om det med hänsyn
till farvattnets beskaffenhet eller andra förhållanden prövas lämpligt,
förordna att fartyget må anses nyttjat i därmed jämförlig, mindre vidsträckt
fart än som eljest vid tillämpning av andra stycket skulle vara fallet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om annat fartyg än
passagerarfartyg är högst tjugofyra år och har högsta klass i
klassificeringsanstalt som omfattas av förordnande enligt 1 kap. 14 §, skall
det undergå förnyad sjövärdighetsbesiktning inom fyrtioåtta månader efter
senast företagen sjövärdighetsbesiktning eller, om fartyget undergår årlig
tillsyn av botten utvändigt, framdriv-ningsmaskineri, propdleraxel och roder i
den omfattning sjöfartsstyrelsen bestämmer, inom sextio månader efter senast
företagen sjövärdighetsbesiktning.

Har fartyget icke sådan
klass som nu nämnts eller är det äldre än tjugofyra år, bestämmer sjöfartsstyrelsen
den tid, inom vilken nästa sjövärdighetsbesiktning skall äga rum. Med beaktande
särskilt av fartygets ålder och allmänna tillstånd skall tidpunkten bestämmas
till tidigast tjugofyra och senast fyrtioåtta månader efter senast företagen
sjövärdighetsbesiktning.

Bestämmelserna
i

Om
annat fartyg äri passagerar. fartyg är högst tjugofyra år och har högsta klass
i klassificeririgsanstalt som omfattas av förordnande enligt 1 kap. 14 §, skall
det undergå förnyad sjövärdighetsbesiktning inom fyrtioåtta månader efter
senast företagen sjövärdighatsbesiktning eller, om sjöfartsverket medger det,
inom sextio månader efter senast företagen sjövärdighetsbesiktning.

Har
fartyget icke sådan klass som

nu nämnts eller är det äldre än tju

gofyra år, bestämmer sjöfartsverket.

den tid, inom vilken nästa sjövär

dighetsbesiktning skall äga rum.

Med beaktande särskilt av fartygets

ålder och allmänna tillstånd skall

tidpunkten bestämmas till tidigast

tjugofyra och senast fyrtioåtta må

nader efter senast företagen sjövär

dighetsbesiktning. Har fartyg som

är äldre än tjugofyra år högsta klass,

må dock sjöfartsverket medgiva att

den tid, inom vilken förnyad sjövär

dighetsbesiktning skall äga rum, ut-

sträckes till sextio månader, om syn

nerliga skäl föreUgga.

--- 100 registerton. .

opaginerad Kontrollera mot PDF

It
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 7

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl.
Maj:ts proposition nr 7 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 § .

Sjöfartsstyrelsen äger
meddela anstånd med förnyad sjövärdighetsbesiktning under högst tre
månader.

Sjöfartsverket
äger meddela anstånd med förnyad sjövärdighetsbesiktning under högst tre
månader eller, om särskilda skäl föreligga, högst sex månader.

8
a §.

Sjöfartsverket
äger meddela anstånd med mellanbesiktning under högst tre månader eller, om
särskilda skäl föreligga, högst sex månader.

14 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fartyg
skall--------------------

Om
det med hänsyn till fartygs

ålder, allmänna tillstånd eller om

ständigheterna i övrigt föreligger sär

skilda skäl, äger sjöfartsstyrelsen

eller statens fartygsinspektion beslu

ta att fartyget skall undergå extra

besiktning även i annat fall än som

avses i första stycket.

Bestämmelserna i----------------

------- på sjövärdigheten.

Om
det med hänsyn till fartygs ålder, allmänna tillstånd eller omständigheterna i
övligt föreligger särskilda skäl, ägar sjöfartsverket besluta att fartyget
skall undergå extra besiktning ävan i annat fall än som avses i första stycket.

----------- 20
registerton.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förbud enligt 1 § må
meddelas av sjöfartsstyrelsen, statens fartygsinspektion och annan
tillsynsmyndighet som Konungen bestämmer. Utom riket må sådant förbud meddelas
ävan av svensk konsul som förordnats att utöva tillsyn av fartyg. Förbud
enligt 1 § andra stycket må däi-jämte meddelas av myndighet som avses i 1 kap.
5 § samt, oberoende av förordnande, av svensk konsul. Beslut av annan än
sjöfartsstyrelsen skall genast underställas .styrelsen för godlmnnande.

Beslutet
skall

Förbud enligt 1 § må
meddelas av

sjöfartsverket eller annan tillsyns

myndighet som Konungen bestäm

mer. Utom riket må sådant förbud

meddelas även av svensk konsul som

förordnats att utöva tillsyn av fartyg.

Förbud enligt 1 § andra stycket må

därjämte meddelas av myndighet

som avses i 1 kap. 5 § samt, obero

ende av förordnande, av svensk kon

sul. Har sådant beslut inom sjöfarts

verket meddelats av annan än che

fen för den avdelning till vilken frå

gor om säkerheten på fartyg hör

(sjösäkerhetsdirektören) eller med

delats av annan myndighet, skall be

slutet genast underställas sjösäker

hetsdirektören.

--- --- hör hemma.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har fartygs avgång
hindrats till följd av förbud, som meddelats av annan myndighet än sjöfartsstyrel-

Har fartygs avgång
hindrats till följd av förbud, som meddelats av sjöfartsverket genom annan än
sjö-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts
proposition nr 7 år 1971

{Nuvarande lydelse) {Föreslagen lydelse)

opaginerad Kontrollera mot PDF

sen och ej godkänts av
styrelsen, är staten, om skälig anledning till förbudet finnes icke ha
förelegat, skyldig att ersätta den skada som må ha vållats genom förbudet.

Talan
om ersättning enligt första stycket skall väckas vid Stockholms rådhusrätt inom
två år från dan dag då förbudet meddelades. Försummas det, är talan förlorad.

säkerhetsdirektören eller
av annan myndighet, och har förbudet ej godkänts av sjösäkerhetsdirektören, är
staten, om skälig anledning till förbudet finnes icka ha förelegat, skyldig
att ersätta dan skada som må ha vållats ganom förbudet.

Talan
om ersättning enligt första stycket skall väckas vid Stockholms tingsrätt inom
två år från dan dag då förbudet meddelades. Försummas det, är talan förlorad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

11 §.

1 fråga om mål om ansvar
enligt danna lag allar föreskrift som utfärdas med stöd av lagen äga bestämmelserna
i 313 och 328 §§ sjölagen motsvarande tillämpning.

1 fråga om mål om ansvar
enligt denna lag eller föreskrift som utfärdas med stöd av lagen äga bestämmelserna
i 336 och 338 §§ sjölagen motsvarande tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Talan mot beslut enhgt
denna lag av tillsynsmyndighet, som ej är central förvaltningsmyndighet, föres
genom besvär hos sjöfartsstyrelsen.

Beslut
som avses i första stycket skall, om ej annat angås i beslutet, lända till
efterrättelse, intill dess sjöfartsstyrelsen i anledning av anförda besvär
eller eljest annorlunda förordnar.

föres genom be-

Talan mot beslut enligt
denna lag som meddelats av tillsynsmyndighet, som ej är central förvaltningsmyndighet,
i annan fråga än sådan som avses i 8 kap. 1 §, svär hos sjöfartsverket,

Beslut som avsas i första
stycket skall, om ej annat anges i beslutet, lända till efterrättelse, intill
dess sjöfartsverket i anledning av anförda besvär ellar eljest annorlunda förordnar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mot
beslut enligt denna lag av sjö-

Mot beslut som
meddelats av sjöfartsverket genom annan än sjösäkerhetsdirektören eller av
annan tillsynsmyndighet i fråga, som avses i 8 kap. 1 §, må talan ej föras.

Talan mot beslut som
meddelats av sjöfartsverket genom sjösäkerhetsdirektören i fråga, som avses i S
kap. 1 §, föres hos kammarrätten genom besvär.

Mot
annat beslut enligt denna lag

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts
proposition nr 7 år 1971

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Nuvarande
lydelse)

fartsstyrelsen
eller av annan tillsynsmyndighet, som är central förvaltningsmyndighet, föres
talan genom besvär hos Konungen.

Om ej annat anges i
beslutet, skall det utan hinder av anförda besvär lända till efterrättelse,
intill dess Konungen annorlunda förordnar.

(Föreslagen
lydelse)

av
sjöfartsverket eller av annan tillsynsmyndighet, som är central förvaltningsmyndighet,
föres talan hos Konungen genom besvär.

Om ej annat anges i beslut
som avses i denna paragraf, skall det utan hinder av anförda besvär lända till
efterrättelse, intill dess besvärsmyndigheten eller, i fråga om beslut som
skall underställas, sjösäkerhetsdirektören annorlunda förordnar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift
utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I
fråga om talan mot beslut, som meddelats före denna lags ikraftträdande,
gäller äldre bestämmelser.

Talan
mot beslut, som sjöfartsverket genom sjösäkarhetsdirektören after lagens
ikraftträdande men före den 1 januari 1972 meddelat i fråga som avses i 8 kap.
1 § föres hos Konungen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts
proposition nr 7 år 1971

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 20 november 1970.

Närvarande:

Statsministern
Palme, ministern för utrikes
ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Holmqvist, Aspling,
Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg,
Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Feldt.

Chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Norling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i lagen (1965:
719) om säkerheten på fartyg och anför.

Inledning

Lagen
om säkerheten på fartyg innehåller bestämmelser om bl. a. fartygs sjövärdighet,
åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall, lastning, bemanning,
tillsynsförrättningar och förbud mot nyttjande. När annat inte är särskilt
föreskrivet, gäller bestämmelserna alla fartyg.

Sjöfartsverket
har i skrivelse den IS september 1970 till Kungl. Maj :t i fråga om lagen om säkerhetan
på fartyg föraslagit, dels att reglerna om perioder för vissa
tillsynsförrättningar skall ändras, dels att bl. a. redaktionella ändringar
skall göras med anledning av den år 1969 genomförda omorganisationen av verket,
dels att besvärsreglerna skall ändras med hänsyn till det pågående
lagstiftningsarbetet i fråga om instansordningen i administrativa besvärsmål.

Efter
remiss har yttranden över skrivelsen avgatts av överbafälhavaran, statens
järnvägar, generaltullstyrelsen, fiskeristyrelsen, Rederiföreningan för mindre
fartyg, Sjöassuradörernas förening. Svanska Maskinbefälsförbundet, Svenska
Sjöfolksförbundet, Sveriges Fartygsbefälsförening och Sve riges Redareförening.

I
yttrandena har sjöfartsverkets förslag lämnats utan andra erinringar än dem som
i det följande särskilt anges.

Inom
kommunikationsdepartementet har upprättats förslag till lag om ändring i lagen
(1965:719) om säkerheten på fartyg. Förslaget torde få fogas som bilaga till
statsrådsprotokollet i detta ärende.

' Bilagan har uteslutits här. Förslaget i bilagan är, med
undantag för 11 kap, 1 § och vissa smärre ändringar av redaktionell art, likalydande
med det förslag som är fogat vid propositionen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1971

Lagförslaget

Vissa
rent terminologiska ändringar är påkallade av den år 1969 genomförda
omorganisationen av sjöfartsverket (SFS 1969: 320, prop. 58, JoU 17, 2LU 50, SU
96, rskr 200, 224, 243). Tidigare bestod sjöfartsverket av sjöfartsstyrelsen
med lots- och fyrstaten och statens fartygsinspektion (SFS 1965:689). Styrelsen
var chefsmyndighet för lots- och fyrstaten och för fartygsinspektionen. Vid
omorganisationen inrättades an lakmannastyrdse för verket, och begreppet
"sjöfartsstyrelsen" försvann. De tidigare underordnade myndigheterna
uppgick i avdelningar inom verket. De uppgifter som ålåg fartygsinspektionan
handläggs nu inom avdelningen sjöfartsinspektionen. Enligt den nya
instruktionen (1969:320) för sjöfartsverket avgör sjösäkerhatsdireklöran, som
är chef för sjöfartsinspektionen, självständigt bl. a. frågor om tillsyn övar
efterlevnaden av fastställda säkerhatsnor-mer. Inom de till
sjöfartsinspektionen höranda sjöfartsinspektionsdistrikten finns bl. a.
fartygsinspektörer, vilka utför tillsynsförrättningar enligt lagen om säkarhaten
på fartyg. Sjöfartsinspektionen som avdelning har ingen befogenhet i ärenden
som rör säkerhatslagstiftningen. På grund av dessa organisatoriska förhållanden
bör i lagtextan ordan "sjöfartsstyrelsen", "styreisan" och
"statans fartygsinspektion" i allmänhet bytas ut mot "sjöfartsverket"
eller "verkat". 1 ett par fall bör lagen tala om "sjösäkerhetsdi-raktören".
Till denna fråga återkommer jag vid lagens 8 och 11 kapitel.

1
KAP.

Kapitlal
innehåller allmänna beslämnielser.

3 §

Enligt
första stycket utövas tillsyn av fartyg i de hänseenden som behandlas i lagen
av sjöfartsstyrelsan samt, under styrelsens överinseende och ledning, av
statans fartygsinspektion. Enligt vad jag tidigare anfört bör i lagen sägas att
tillsynan utövas av sjöfartsverket.

10
§

I
andra stycket beskrivs olika fartområden. Nordsjöfart har samma yttre
gränslinje som närfart enligt 3 § sjöarbetstidslagen (1970: 105). En redaktionell
jämkning bör ske så att gränslinjen anges på samma sätt som i den lagen.

7
KAP.

Kapitlet
handlar bl. a. om tillsynsförrättningar. Sådana finns av skilda slag. Av intresse
i detta sammanhang är sjövärdighetsbesiktning (regelbunden undersökning av
fartyg jämte utrustning), mellanbesiktning (regelbun-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl.
Maj:is proposition nr 7 år 1971 9

den
undersökning som avser viss del eller vissa dalar av annat fartyg än
passagerarfartyg och dess utrustning) och extra besiktning (särskild undersökning
av fartyg i viss dal eller vissa delar).

Som framgår av 1 kap. 3 §
är sjöfartsverket tillsynsmyndighet. Med stöd av 1 kap. 14 § har Kungl. Maj :t
förordnat (SFS 1965: 908), att undersökning rörande fartyg och utrustning som
har företagits av någon av vissa uppräknade s. k. klassificeringsanstaltar (klassanstaltar)
får godkännas som tillsynsförrättning verkställd av tillsynsmyndighet.
Sjöfartsverket får uppställa som villkor för sådant godkännande, att verket
får del av klassanstaltens åtgärdar i fråga om fartjget och vad som i övrigt
har förekommit av betydelse för fartygets sjövärdighet. Enligt 7 kap. 15 §
lagen får klassanstalts undersökning, som lett till att fartyg fått eliar
behållit högsta klass, godkännas som sjövärdighatsbasiktning, mellanbesiktning aller
axtra besiktning, om undersökningen har utförts av anstalt som omfattas av det
förordnande som jag nyss nämnde och fartyget är högst 24 år gammalt. Om
undersökningen är äldre än sex månader, fordras särskilda skäl för godkännande.
Har fartyget inte högsta klass eller är det äldre än 24 år, får sjöfartsverket
godkänna imdarsökningan som besiktning eftar prövning i varje särskilt fall.

Klassanstalterna är
sällskap som har bildats av skeppsbyggare, försäkringsgivare och redare.
Anstalterna utarbetar regler om fartygs konstruktion och övervakar fartygs
byggande och underhåll. Därigenom kontrolleras sjösäkarhetsstandardan på de
fartyg som är anslutna till anstalt. Vid undersökning, som vanligen sker vid
fartygets byggande och därefter på bestämda mellantider, tilldelas fartyget
viss klass beroende på fartygets beskaffenhet. Klassanstalterna utger ävan
register som upptar större fartyg och anger varje fartygs klass. Registren
tjänar till ledning för befraktare och försäkringsgivare vid träffande av
fraktavtal eller bestämmande av försäkringspremier för fartyg och last. Ett
klassat fartyg får i regel lägre premier än ett ej klassat fartyg. Bland
klassanstalterna kan nämnas LIoyd's Register of Shipping och Dat Norske Veritas.

5
§

Bastämmalserna
gäller fartyg mad an bruttodräktighat av lägst 100 registerton.

Enligt
första stycket skall annat fartyg än passagerarfartyg, om det är högst 24 år
gammalt och har högsta klass i klassanstalt som omfattas av Kungl. Maj :ts
förordnande, undergå förnyad sjövärdighetsbesiktning inom fyra år aftar
senaste sjövärdighetsbesiktning. Mallantidan får utsträckas till fem år, om
fartyget undergår årlig tillsyn av bottnen utvändigt, fram-drivningsmaskineri,
propelleraxel och roder i den omfattning sjöfartsverket bestämmer.

Enligt
uttalande av föredragande departementschefen vid lagens tillkomst var avsikten,
att den längre perioden skulle tillämpas för fartyg som av klassanstalt undarkastas
s.k. continuous survey (fortlöpande kontroll).

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1971

Med
sådan fortlöpande kontroll menas att undersökningen enligt en särskild plan
delas upp på skilda tillfällen, så att hela fartyget blir undersökt inom loppet
av en klassperiod. Avsikten var att lågans tillsynsperioder skulle kunna
anpassas till klassanstalternas perioder i sådana fall.

Sjöfartsverket
anför att klassanstalterna i regel tillämpar undersökningsperioder om fyra år
man att deras arbetssätt avviker något från den metod för continuous survey som
lagtexten beskriver. De delar av fartyget som anges i texten behöver ej undergå
årlig undersökning. Mellantiden får uppgå till två eller, bl. a. i fråga om propellaraxeln,
tre år. Även fartyg som inte är underkastat continuous survey undergår mellankommande
besiktningar under den fortlöpanda klassterminen. För fartyg som ej undergår continuous
survey kan klassanstalterna medge ett års anstånd med fullständig
klassundersökning sedan terminen om fyra år har löpt ut. Beslut om sådant
anstånd grundar sig på en undersökning, general examination, vid fyraårsterminens
utgång. Sådan undersökning blir mer omfattande ju äldre fartyget är men behöver
ej nödvändigtvis innebära torrsättning av fartyget. Den nuvarande utformningen
av lagtexten medger således ej full anpassning mellan den statliga tillsynsverksamheten
och klassanstalternas tillsynsverksamhet. En sådan anpassning kan enligt
verkets erfarenhet numera ske utan att säkerhaten eftersatts. Modern fartjgsteknik
och nya underhållsmetoder har nämligen medfört att på fartyg exampalvis bottnen
ej nödvändigtvis behöver kontrolleras varje år. Lagrummet bör ändras så, att
sjöfartsverket ges möjlighet att för ifrågavarande fartyg medge en tillsynsperiod
av fem år.

Fartygsbefälsförening
en framhåller att bottenbesiktning bör företagas rutinmässigt minst en gång
inom varje tvåårsperiod.

Som
framgår av vad jag tidigare anfört bygger kontrollen av säkerheten på fartyg på
både statliga tillsynsförrättningar och klassanstaltarnas undersökningar.
Klassanstalternas undersökningar motsvarar högt ställda anspråk. Det synes
därför motiverat att de statliga tillsynsförrättningarna skall kunna anpassas
till klassanstaltarnas undersökningsrutiner. Därigenom undgår man nackdelarna mad
att fartyg tas i anspråk för besiktningar och undersökningar vid fler tillfällen
än som är påkallat med hänsyn till säkerheten. Endast särskilda skäl bör
föranleda regler som gör en sådan anpassning omöjlig.

Sjöfartsverkets
förslag är ägnat att främja en anpassning. Mot förslaget har rests endast den
erinringen, att ett fartygs botten bör besiktigas minst vartannat år.

Lagen
anger årlig bottenbesiktning som förutsättning för att tiden mellan två
sjövärdighetsbesiktningar skall få utsträckas från fyra till fem år för fartyg
som har högsta klass i klassanstalt. För andra fall föreskriver lagen däremot
inga särskilda perioder för bottenbesiktning.

Enligt
vad jag inhämtat innebär klassanstalternas bestämmelser, att fartygs botten
bör undersökas varje år. Tiden mellan undersökningarna kan

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl.
Maj:ts proposition nr 7 år 1971 11

emellertid
utsträckas till två år eller i vissa angivna fall och efter särskild prövning
till omkring två och ett halvt år. Reglerna om bottenbesiktning gäller alla
fartyg som är anslutna till klassanstalt.

Enligt
min mening är bottenundersökningar enligt klassanstalternas regler i princip
till fyllest från säkerhetssynpunkt. Därtill är att märka, att sjöfartsverket
kan fordra upplysningar om vad som förekommit vid klassanstalts undersökning
och även förordna om extra besiktning. Lagen gar således möjlighet för
sjöfartsverket att i varje situation undersöka ett fartyg när verkets prövning
ger anledning antaga, att klassanstalternas undersökningar inte ger
betryggande säkerhet. En ändring enligt sjöfartsverkets förslag medför därför,
enligt min mening, inte någon försämrad säkerhet och bör genomföras med hänsyn
till de fördelar som jag nyss berört.

I
fråga om fartyg som ej har högsta klass i klassanstalt eller är äldre än 24 år
bestämmer sjöfartsverket enligt andra stycket den tid inom vilken nästa
sjövärdighetsbesiktning skall äga rum. Med beaktande särskilt av fartygets
ålder och allmänna tillstånd skall tidpunkten bestämmas till tidigast två och
senast fyra år efter senaste sjövärdighetsbesiktning.

För
fartyg som är äldre än 24 år finns således enligt lagan ingen möjlighat att
utsträcka tiden mellan två sjövärdighetsbesiktningar över fyra år ans om
fartyget har högsta klass. Vid lagens tillkomst uttalade föredraganda
departementschefen, att från det allmännas sida särskild uppmärksamhet borde
ägnas äldre fartyg och att klassanstalternas undersökningar av detta
fartygsbestånd inte utan vidare borde godtagas. Departementschefen uttalade
dock att det är uppenbart att ett fartyg som är äldre än 24 år kan vara i mycket
god kondition och att ett sådant fartyg borde kunna få samma
besiktningslättnader som tillkommer ett yngre klassat fartyg.

Sjöfartsverket
upplyser att även för fartyg som är äldre än 24 år och har högsta klass kan klassanstaltarna
tillämpa systemet continuous survey eller ge uppskov ett år efter en general
examination, dvs. tillåta klassterminer om fam år. Enligt verkets erfarenhet
finns det äldre fartyg med högsta klass som är i så gott skick, att
tillsynsperioden utan risk för säkerheten kan utsträckas till vad som föreslås
gälla yngre fartyg. Den samordning med klassanstalternas perioder som sålunda
kan uppnås ganom en lagändring är följaktligen önskvärd för vissa äldre fartyg
som är i gott skick. Enligt grundtanken i departementschefans uttalande vid
tillkomsten av lagan bör utsträckning av perioden medges restriktivt.
Sjöfartsverket bör ges möjlighet att utsträcka perioden mellan två
sjövärdighetsbesiktningar för dessa äldre fartyg till fam år, oni synnerliga
skäl föreligger.

Fartygsbefälsförening
en anför att sjöfartsverkets uttalanda om äldre fartyg undantagsvis kan vara
riktigt i fråga om ett antal sådana fartyg som för närvarande är äldre än 24
år. Det är emellertid att märka, att nybyggda fartyg utsätts för mycket hårt
slitage och att nya material som används i båda skrov och maskiner inte har
hunnit prövas under tillräckligt lång tid. Åtskilliga exempel visar, att nytt
material inte infriar ställda förväntningar.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1971

Till
detta kommer att moderna fartyg håller hög fart och har effektiva lastnings-
och lossningsanordningar, vilket leder till korta liggetider i hamnarna, medan
besättningarna är små och inte hinner mad underhållsarbeta ombord. Fartygen är
insatta i ett trafikschema med hårt bundna ankomst- och avgångstider, vilkat
gör att högt tempo masta hållas ävan i dåligt väder och påfrestande sjögång,
för att förskjutningar i tidtabellen skall undvikas. Detta medför mycket hårda
påfrestningar på både fartygsskrov och maskineri. De fartyg som sjöfartsverket
har hänfört sig till tillhör en äldra generation fartyg.

Dan
av sjöfartsverket föreslagna ändringen avser endast sådana äldre fartyg som har
högsta klass i klassanstalt. Hur länge nya material i t. ex. skrov och
maskineri håller för påfrestningarna till sjöss kan många gånger vara svårt att
avgöra. Om brister visar sig föreligga, synes dessa komma att leda till att
fartyget inte får behålla högsta klass i klassanstalt. Därtill kommer att
sjöfartsverket kan hålla sig underrättat om resultatet av klassanstalternas
undersökningar både när en undersökning ingår i continuous survay och när den
är en general examination. Enligt vad jag erfarit görs sjöfartsverkets besiktning
i regel samtidigt som klassanstaltans undersökning. Verkets fartygsinspektör
bildar sig då självständigt an uppfattning om fartygets skick.

Enligt min mening bör den
av sjöfartsverket föreslagna möjligheten öppnas att för äldre fartyg i gott
skick anpassa de statliga besiktningarna till klassanstaltarnas undersökningar.
De starka krav som bör uppställas på att fartyget befinner sig i gott skick kan
i lagtextan lämpligen uttryckas med att tiden får förlängas endast om
synnerliga skäl föreligger. Sådana skäl kan föreligga om t. ax. provborrningar
i fartygsskrovet visar att fartyget är i gott skick.

6
och 8 a §§

Enhgt
6 § får sjöfartsverket meddela anstånd med förnyad sjövärdighetsbesiktning undar
högst tre månader. Lagan gar däremot inte någon möjlighet att meddela anstånd
med mallanbesiktning. Sådan besiktning skall enligt 8 § ske inom två år after
senaste sjövärdighatsbesiktning eller mellanbesiktning. Mellanbesiktning av
fartygs radioinstallation skall ska minst var tolfte månad.

Sjöfartsverket
anser att möjligheten att meddela anstånd bör utvidgas att omfatta även mellanbesiktning.
Det har visat sig att an strikt tillämpning av kravet att mellanbesiktning
skall äga rum inom två år efter genomgången sjövärdighetsbesiktning ej är nödvändig
från säkerhetssynpunkt. Tiden for anstånd bör sättas till sex månader för båda
slagan av förrättningar. Anstånd utöver tre månader bör medges endast om
särskilda skäl förehgger.

Jag
delar sjöfartsverkets uppfattning att i vissa situationer anstånd bör kunna ges
med mellanbesiktning lika väl som med sjövärdighetsbesiktning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl.
Maj:ts proposition nr 7 år 1971 13

Sålunda
bör ett fiskefartyg som under längre tid befinner sig på Nordsjön kunna slutföra
fisket även om tiden för besiktning infaller under fisketiden. För vägfärjor
och passagerarfartyg som måste upprätthålla viss trafik kan anstånd ibland vara
nödvändigt. För fartyg i utrikes fart kan dat innebära mycket stora nackdelar,
om anstånd inte kan ges med inställelse för besiktning. I de allra flesta fall
är det till fyllest att anstånd ges under tre månader. Om särskilda skäl
föraligger, bör dock anstånd kunna gas under högst sex månader.

8
KAP. Kapitlet handlar om förbud mot nyttjande.

2 §

8
kap. 1 § anger i vilka fall förbud får meddelas mot att fartyg eller dess
arbetsinrättning eller arbetsredskap används. 2 § anger vem som får meddela
sådant nyttjandeförbud. Förbud som meddelas av annan än sjöfartsstyrelsen,
skall genast underställas styrelsen för godkännande. Detta innebär bl. a. att
baslut av tjänsteman vid fartygsinspektionan skall godkännas av sjöfartsstyrelsan.

Sjöfartsverket
anför att den nya varksorganisationan ej innebär en uppdelning i över- och
underställda myndigheter oaktat tillsynsverksamheten är uppdelad på en
centralförvaltning och regionala sjöfartsinspektionsdistrikt. Dat angivna imderställningsförfarandet
bör emellertid behållas. Lagrummet bör ges en sådan utformning, att nyttj
andeförbud som meddelas av tjänsteman vid sjöfartsinspektionsdistrikt, liksom
baslut av annan myndighet än sjöfartsverket, blir föremål för underställning.

Dat
i lagen angivna underställningsförfarandet i fråga om baslut om nytt-jandeförbud
bör behållas med hänsyn till det allvarliga ingrepp som ett sådant beslut kan
innebära. Som jag tidigare nämnt har sjösäkarhetsdirektören i instruktionen
för sjöfartsverket tillagts självständig beslutanderätt i vissa
sjösäkerhetsfrågor. Prövningen av baslut om nyttj andeförbud kräver särskild
erfarenhet av säkerhetsfrågor och bör ske snabbt. Ute på fältet prövas frågor
om nyttj andeförbud, såvitt gäller sjöfartsverket, av tjänstaman vid
sjöfartsinspektionsdistrikt. Med hänsyn till dessa förhållanden bör enligt min
mening beslut om nyttj andeförbud som har meddelats av tjänstaman vid
sjöfartsinspektionsdistrikt underställas sjösäkarhetsdiraktören. Underställning
bör ske även om beslutet har meddelats av annan inom verket. Detsamma bör
liksom hittills gälla när annan myndighet, t. ex. svensk konsul, har meddelat nyttj
andeförbud.

4 §

4
§ reglerar skyldigheten för staten att ersätta skada med anledning av beslut om
nyttjandeförbud. Sådan skyldighet kan komma i fråga, när annan myndighet än
sjöfartsstyrelsen meddelat beslutet och detta inte blivit god-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 7 ur 1971

känt
av styrelsen. En förutsättning för skadestånd är att skähg anledning till
förbudet finnes inte ha förelegat.

Sjöfartsverket
önskar med anledning av omorganisationen av verket, att lagrummet ändras till i
överensstämmelse med verkets förslag rörande 2 § eller så, att beslutet skall
ha meddelats av annan myndighet än sjöfartsverket eller av tjänsteman vid
.sjöfartsinspektionsdistrikt.

I
överensstämmelse med den ändring som jag förordat i 2 § bör förutsättningen
för ersättningsskyldigheten ändras så, att beslutat om nyttjande-förbud har
meddelats av annan än sjösäkerhetsdirektören och att övarprövningen skall ha
gjorts av denne.

I andra stycket bör Stockhohns
rådhusrätt benämnas Stockholms tingsrätt enligt den namnändring som sker i
samband med iinderrättsreformen den 1 januari 1971.

10 KAP.

Kapitlet
innehåller ansvarsbastämmalsar.

11
§

Paragrafen
hänvisar till bestämmelser i sjölagen (1891: 35 s. 1) om vilka domstolar som är
behöriga att handlägga brottmål enligt sjölagen.

Kungl. Majit har
föreslagit riksdagen att antaga ett förslag till lag om ändring i sjölagen (prop.
1970: 185). Lagförslaget innebär bl. a. att sjölagsmål som gäller
handelsfartyg eller fiskefartyg skall handläggas av någon av de sju tingsrätter
som är sjöförklaringsdomstolar medan mål som gäller annat fartyg kan handläggas
av sjöförklaringsdomstol eller annan tingsrätt. Ändringen i sjölagen avses träda
i kraft dan 1 januari 1971. På grund av hänvisningen i denna paragraf kommer
motsvarande regler att gälla i brottmål enligt lagen om säkerheten på fartyg.
Hänvisningen bör ändras endast så, att den anpassas till en tidigare ändring av
paragrafnumreringen i sjölagan.

11 KAP.

Kapitlet
handlar bl. a. om besvär över myndighets baslut.

Kungl.
Maj:t har den 20 mars 1970 beslutat inhämta lagrådets yttrande över bl. a. ett
förslag till lag om allmänna förvaltningsdomstolar. Enligt förslaget skall
regeringsrättens nuvarande uppgift att pröva besvär över förvaltningsmyndighets
beslut med vissa undantag flyttas övar på kammarrätten, som delas i två
regionala domstolar. Beslut av kammarrätten skall kunna fullföljas till
regeringsrätten endast i snävt avgränsade fall. Den föreslagna lagen avses
träda i kraft den 1 januari 1972. Riksdagen har som vilande antagit förslag
till grundlagsändringar som är nödvändiga för den

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl.
Maj:ts proposition nr 7 år 1971 15

föreslagna
reformen (prop. 1970: 116, KU 32, prot. I: 25 och II: 25).

Genomförandet
av förslaget till lag om allmänna förvaltningsdomstolar medför, att ändring bör
ske i 11 kap. 3 § lagen om säkerheten på fartyg. Där föreskrivs att talan mot
sjöfartsstyrelsens ellar annan central myndighets baslut enligt lagen skall
föras genom besvär hos Kungl. Maj :t. Om ej annat anges i beslutet, skall det
utan hinder av besvär lända till efterrättelse till dess Kungl. Maj :t
bestämmer annat.

Enhgt
2 § 14:o sjunde styckat lagan (1909:38 s. 3) om Kungl. Maj :ts regeringsrätt
ankommer det på regeringsrätten att pröva mål om förbud mot fartygs resa och
mot begagnande av arbetsinrättning eller arbetsredskap på fartyg. Som jag
tidigare har anfört anges förutsättningarna för sådant förbud i 8 kap. 1 §
lagen om säkerheten på fartyg och befogenheten att meddela förbudet i 8 kap. 2 §.
Annat administrativt besvärsmål enligt lagen om säkerheten på fartyg prövas av Kungl.
Maj :t i statsrådet.

Förvaltningsdomstolskommittén
har i betänkandet Förvaltningsrättskipning (SOU 1966: 70 s. 584) föreslagit,
att besvär enligt lagan om säkerheten på fartyg i allmänhet skall avgöras av Kungl.
Maj:t i statsrådet i sista instans. Ett beslut av sjöfartsstyrelsen om förbud
mot fartygs resa innebär emellertid enligt kommittén ett så allvarhgt och
betungande ingrepp i enskild rätt, att besvär över sådant beslut bör handläggas
av administrativ domstol, övarvägande skäl synes enligt koinmittén tala för att
också förbud att begagna arbetsinrättning eller arbetsredskap på fartyg avgörs
av administrativ domstol.

Kommitténs
förslag föranledde i denna fråga ingen erinran i remissyttranden som avgavs
över betänkandet.

Sjöfartsverket
föreslår i sin skrivelse, att 3 § ändras i huvudsaklig överensstämmelse med
vad kommittén förordaf. För att hindra att samma fråga samtidigt prövas av
flera myndigheter, vilket skulle kunna inträffa om beslut av annan
tillsynsmyndighet än sjöfartsverket eller av tjänsteman vid
sjöfartsinspektionsdistrikt dels överklagades hos kammarrätten och dals
underställdes för godkännande, föreslår verket att besvär ej skall få anföras
mot baslut, som fordrar sådant godkännande. Dan som är missnöjd med sådant
beslut i förbudsärende bör avvakta beslut i underställningsärendet och, om
inte godkännande vägras, anföra besvär hos kammarrätten över beslutet i den
underställda frågan.

Jag
föreslår under förutsättning att förslaget till lag om allmänna förvaltningsdomstolar
antagas att 11 kap. 3 § ändras i huvudsaklig överensstämmelse med
förvaltningsdomstolskommitténs förslag med det av sjöfartsverket förordade
tillägget. Mitt förslag innebär att talan ej får föras mot beslut om förbud mot
nyttjande som meddelats av sjöfartsverket genom annan än sjösäkerhetsdirektören
eller av annan tillsynsmyndighet. Den som är missnöjd med sådant beslut får
avvakta beslut av sjösäkerhetsdiraktöran i underställningsärendet. Talan mot
sådant beslut av sjöfartsverket som fat-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1971

täts
av sjösäkerhetsdiraktören i fråga om förbud mot nyttjande förs hos
kammarrätten.

I
övrigt bör liksom nu gälla, dels att i annat ärende än sådant som rör nyttjandeförbud
talan mot beslut av sjöfartsverket eller annan tillsynsmyndighet som är
central förvaltningsmyndighet förs hos Kungl. Maj :t i statsrådet, dels att
varje beslut enligt lagen skall, utan hinder av besvär, lända till
efterrättelse till dess besvärsmyndigheten Kungl. Maj :t eller annan
bestämmer annat.

Ikraftträdande-
och övergångsbestämmelser

Med
hänsyn främst till den bristande överensstämmelsen mellan lagens nuvarande
utformning och sjöfartsverkets organisation bör den nya lagen träda i kraft
redan dagen efter den, då lagen utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.

Den pågående
lagstiftningen om förvaltningsrättskipningan är avsedd att träda i kraft den 1
januari 1972. Det behövs därför en föreskrift om att talan mot baslut, som
meddelats dessförinnan och som enligt 11 kap. 3 § i dess föreslagna lydelse
skall föras hos kammarrätten, i stället skall föras hos Kungl. Maj :t. För
tydlighetans skull bör också i lagan sägas, att tidigare gällande bestämmelser
skall tillämpas i fråga om talan mot beslut som meddelats föra lagens
ikraftträdande.

Hemställan

Jag
hemställer, att lagrådets yttrande över det upprättade förslaget till lag om
ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg inhämtas enligt 87 §
regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad
föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
bifaller Hans Maj:t Konungen.

iJr
protokollet: Gunnel Anderson

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl.
Maj:ts proposition nr 7 år 1971 17

Utdrag
av protokoll, hållet i lagrådet den 14 december 1970.

Närvarande:

f. d.
justitierådet Regner,

regeringsrådet Martenius,

justitierådet Bernhard,

justitierådet Hesser.

Enligt
lagrådet den 8 decambar 1970 tillhandakommet utdrag av protokoll över
kommunikationsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 20
november 1970, hade Kungl. Maj :t förordnat, att enligt 87 § ragaringsformen
lagrådets utlåtande skulle inhämtas över upprättat förslag till lag om ändring
i tagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg.

Förslaget,
som finns bilagt detta protokoll, föradrogs inför lagrådet av hovrättsassassorn
Gunnar Torgils.

Lagrådet
lämnade förslaget utan erinran.

Ur
protokollet: Ingrid Hellström

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1971

Utdrag av protokoUet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 4 januari 1971.

Närvarande:

Statsministern
Palme, ministern för utrikes
ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Holmqvist, Aspling,
Lundkvist, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg,
Lidbom, Carlsson, Feldt.

Chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Norling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets yttrande övar förslag
till lag om ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg.

Föredraganden
upplyser, att lagrådet lämnat förslaget utan erinran, och anför.

Vissa
smärre, redaktionalla jämkningar bör göras i lagförslaget.

Vidare
bör 11 kap. 1 §, i överensstämmelse mad det föreslagna nya första st5'cket i 3 §,
ändras så att därav framgår att vissa beslut är undantagna från paragrafens
besvärsregel.

Jag
hemställer att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga
lagförslaget med angivna ändringar.

Med
bifall till vad föredragandan sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur
protokollet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 700632

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar i 4 dokument.

  1. SOU 2011:69 Olagligt statsstöd s. 168 · s. 367 i texten
  2. Prop. 1983/84:1 om mönstring av sjömän s. 51 om s. 8 i texten
  3. Bet. 1971:TU13 Trafikutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg i texten
  4. Prop. 1971:30 Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om allmänna förvaltninpdomstolar, m.m. s. 720 i texten