Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i likviditets- och kassakvotslagen (1962:256), m.m.
1971 · 25 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 17 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1971:71, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i likviditets- och kassakvotslagen (1962:256), m.m.
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts
proposition nr 71 år 1971 Prop. 1971: 71
Nr 71
Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i likviditets- och kassakvotslagen
(1962: 256), m. m.; given Stockholms slott den 5 mars 1971.
Kungl.
Maj:l vill härraed, under åberopande av bilagda utdrag av slalsrådsprolokollet
över finansärenden, föreslå riksdagen atl bifalla de förslag ora vars avlåtande
till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
G.
E. STRÄNG
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås all den kreditpoUtiska beredskapslagslifl-ningen
erhåller fortsatt giltighet till utgången av juni 1974. Dessutom föreslås vissa
ändringar av huvudsakligen redaktionell natur.
1
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 71
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1971: 71
1
Förslag till
Lag
om ändring i likviditets- och kassakvotslagen (1962: 256)
Härigenom
förordnas i fråga ora likviditets- och kassakvotslagen (1962: 256), sora
enligt lag (1968: 261) gäUer till utgången av juni 1971, dels atl lagen skall
äga fortsatt giltighet till utgången av juni 1974, dels all 2, 4, 5, 7, 8 och
10 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lyddse
2 §
Förordnande
ora likviditetskvot Förordnande ora likviditetskvot
raå gälla bankaktiebolagen, spar- raå gälla bankaktiebolagen, spar
bankerna, centralkassorna för jord- bankerna, cenlralkassorna för jord
brukskredit, postsparbanken eller brukskredit eller postbanken. För-
postgirorörelsen. Förordnande ora ordnande ora kassakvot må gäl-
kassakvot må gälla bankakliebola- la bankaktiebolagen eller postban
gen, postsparbanken eller postgiro- ken.
rörelsen.
Beträffande
bankaktiebolagen, sparbankerna och centralkassorna må förordnande begränsas alt
avse sådana inrättningar, vilkas fonder eller omslutning uppgår lill visst
belopp, särskilt angivet för varje slag av inrättningar. När särskilda
omständigheter föranleda därtill, må viss kreditinrättning undantagas.
4 §
Till
grund för bestäraraandet av nettobeloppet av likvida medel lägges suraman av
följande tillgångar:
a) inneliggande
kassa järate rae- a) inneliggande kassa järate rae
del, sora innestå i riksbanken eller del, sora innestå i riksgäldskonlo-
riksgäldskonloret, ret eller på checkräkning i
riks
banken,
b) inheraska checkar och poslreraissväxlar,
c) tillgodohavande hos annan kreditinrättning, sora
kan underkastas förordnande ora likviditetskvot,
d) av
staten utfärdade skallkararaarväxlar, obligationer och andra
skuldförbindelser, aUt till marknadsvärdet,
e) av
Sveriges allmänna hypo- e) av Sveriges allraänna hypo
teksbank, Konungariket Sveriges leksbank, Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och Svenska stadshypotekskassa och Svenska
bostadskreditkassan utfärdade obli- bostadskreditkassan utfärdade obli
gationer ävensora av hypoteksak- gationer ävensom av kreditaktie.-
Prop. 1971: 71 3
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
tiebolag efler den 1 januari 1959 bolag efler den 1 januari 1959
utfärdade obligationer för möjlig- utfärdade
obligationer för möjlig
görande av bostadskredilgivning, görande av bosladskreditgivning,
allt lill raarknadsvärdel, saral allt
till marknadsvärdet, saral
f) kortfristig fordran på utländsk bank eller bankir
ävensom i riksbanken rediskonlerbara utrikes växlar i den raån de ej rediskonlerats
eller försålts.
Nettobeloppet
av likvida medel utgöres av summan enligt första stycket minskad raed:
a)
skuld lill
riksbanken och förpliktelse på grund av växel, som rediskonlerats i riksbanken,
dock ej utrikes växel,
b)
skuld tUl annan
kreditinrättning, som kan imderkastas förordnande ora likviditetskvot, dock
med iakttagande i fråga om kreditinrättning, vars förbindelser huvudsakUgen
utgöras av inlåning från en särskild grupp av kreditinrättningar, att sådan
inlåning avdrages allenast i den mån tillgodohavande hos inrättning inom
gruppen upptagits såsora tillgång enligt första stycket c), saral
c)
kortfristig
skuld till utländsk bank eller bankir.
När omständigheterna föranleda därtill, må riksbanken
föreskriva dels att även andra tillgångar må inräknas i bruttosumman, dels all
i nämnda sumraa icke må inräknas tillgångar i utländsk valuta, efter avdrag
för skulder i sådan valuta, raed raer än som svarar mol viss del av
kreditinrättningens samtliga förbindelser raed de i 5 § angivna undantagen,
dels all viss eller vissa skuldgmpper enligt andra stycket icke skola avdragas
vid bestäraraandet av nettobeloppet.
5 §
Vid beräknandet av likviditetskvoten skola från
förbindelserna undantagas:
a)
skuld, som
avdragils enligt 4 §,
b)
beviljade raen
icke disponerade krediter,
c)
garantiförbindelser,
d) förlagsbevis, beträffande vil- d) förlagsbevis, som enligt sär-
ka Konungen jämlikt särskilt stad- skilt
stadgande likställas med eget
gande medgivit, att de icke skola kapital
eller egna fonder, saml
anses såsom inlåning, saml
e) lån, som i samband raed återlån och till etl däreraot
svarande
belopp upplagils hos fondstyrelse för förvallning av raedel, vilka ingå
lill allraänna pensionsfonden.
När omständighelema föranleda därliU, raå riksbanken
föreskriva, att jämväl viss eller vissa andra förbindelser undantagas.
7 §
Med kassakvol avses förhållan- Med kassakvot avses förhållan
del vid viss beräkningstidpunkl det vid viss
beräkningstidpunkt
mellan kreditinrättningens i riks- mellan
kreditinrättningens på
banken innestående raedel och in- checkräkning
i riksbanken inne-
rätlnincens samtliga förbindelser slående
raedel och inrättningens
It Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 71
Prop.
1971: 71 4
Nuvarande lydelse Föreslagen lydebe
raed de i 5 § angivna undan- saratliga
förbindelser raed de i 5 §
lagen. angivna undantagen.
Det
procenttal, vartill kassakvot rainst skall uppgå, fastställes av riksbanken.
Talet raå ej sällas högre än till feralon. Vid dess fastställande må tillämpas
vad i 6 § andra stycket stadgas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Oavsett
förordnande enligt denna lag skola bankaktiebolag, sparbank och cenlralkassa
för jordbrukskredit iakttaga bestäraraelserna ora kassareserv i lagen om bankrörelse,
lagen om sparbanker och lagen om jordbrukskasserörelsen.
Oavsett
förordnande enligt denna lag skola bankaktiebolag, sparbank, postbanken och cenlralkassa
för jordbrukskredit iakttaga bestämmelserna ora kassareserv i lagen om
bankrörelse, lagen om sparbanker, lagen om postbanken och lagen om jordbmkskasserörel-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har
kreditinrättning avvikit frän fastställd likviditetskvot eller kassakvol,
skall inrättningen efler föreläggande av riksbanken lill statsverket utgiva
etl belopp, sora raotsvarar ränta å underskottet. Räntan skall avse liden
från nästföregående beräkningstillfälle eller, där tidigare beräkning ej ägt
rum, från förordnandets ikraftträdande lill del beräkningstillfälle, dä underskottet
förelåg. Räntesatsen fastställes av riksbanken, i fråga ora likviditetskvot lill
högst fyra procent för år saral i fråga ora kassakvot lill högst tre
procentenheter över riksbankens diskonto.
Har kreditinrättning avvikit från fastställd
likviditetskvot eller kassakvot, skall inrättningen efter föreläggande av
riksbanken till statsverket utgiva ell belopp, som motsvarar ränta å
underskottet. Räntan skall avse liden från nästföregående beräkningstUlfälle
eller, där tidigare beräkning ej ägt mm, från förordnandets ikraftträdande lill
del beräkningstillfäUe, då underskottet förelåg. Räntesatsen fastställes av
riksbanken, i fråga ora likviditetskvot till högst fyra procent för är saral i
fråga om kassakvot till högst tre procentenheter över riksbankens lägsta
diskonto vid diskontering av växlar på högst tre månader.
Riksbanken
äger medgiva, att vid lillärapning av första stycket ul-järaning raå ske raellan
överskoll och underskott under viss lidryrad (utjäraningsperiod). Räntan skaU
därvid beräknas å del genomsnittiiga underskottet vid beräkningslillfällena inora
uljämningsperioden saral avse denna period.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har cenlralkassa
för jordbrukskredit avvikit från fastställd likviditetskvot, raå riksbanken
medgiva befrielse från skyldighet atl utgiva belopp, som avses i denna paragraf,
därest saratliga cenlralkassor
Har cenlralkassa
för jordbrukskredit avvikit från fastställd likviditetskvot, raå riksbanken
medgiva befrielse från skyldighet all utgiva belopp, sora avses i denna paragraf,
därest saratliga cenlralkassor
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
sararaantagna uppfyllt likviditetskraven. Vad nu sagts
skall, i fråga om såväl likviditetskvot som kassakvol, äga motsvarande
tillämpning med avseende på postsparbanken och postgirorörelsen.
Föreslagen
lydelse
sararaantagna uppfyllt likviditetskraven.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Då särskilda skäl föranleda därtill, raå även eljest
skyldighet sora ovan sagls helt eller delvis eftergivas.
Denna lag träder i krafl den 1 juli 1971.
2 Förslag till
Lag om ändring i placeringskvotslagen (1962: 257)
Härigenora förordnas i fråga ora placeringskvotslagen
(1962: 257), sora enligt lag (1968: 262) gäller till utgången av juni 1971,
dels all
lagen skall äga forlsall giltighet lill utgången av juni 1974, dels atl 2, 4
och 8 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förordnande
om placeringskvot raå gälla försäkringsbolagen, sparbankema, postsparbanken,
postgirorörelsen eller fondstyrelserna för förvallning av raedel, vilka ingå
till allmänna pensionsfonden.
Förordnande ora placeringskvot raå gälla
försäkringsbolagen, sparbankerna, postbanken eller fondstyrelserna för
förvaltning av medel, vilka ingå till allmänna pensionsfonden.
Beträffande försäkringsbolagen och sparbankerna raå
förordnande begränsas all avse sådana inrättningar, vilkas fonder eller oraslulning
uppgår lill visst belopp, särsldlt angivet för varje slag av inrättningar, eller
sådana inrättningar, vUkas rörelse är av speciell beskaffenhet. När särskUda orasländigheier
föranleda därtill, raå viss kreditinrättning undantagas.
4 §
Prioriterade placeringar vid beräknandet av placeringskvolen
äro:
a)
kassa, checkar
och banktillgodohavanden, raed avdrag för bankskulder,
b)
av staten
utfärdade obligationer eller andra skuldförbindelser.
Prop. 1971: 71 6
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
c) av Sveriges allmänna hypo- c) av Sveriges allmänna hypo
teksbank, Konungariket Sveriges teksbank,
Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och Svenska stadshypotekskassa
och Svenska
bostadskreditkassan utfärdade obli- bostadskreditkassan
utfärdade obli
gationer ävensora av hypoteksak- gationer ävensora
av kredilaktie-
tiebolag efler den 1 januari 1959 bolag
efler den 1 januari 1959 ut-
utfärdade obligationer för raöjlig- färdade
obligationer för raöjliggö-
görande av bostadskredilgivning, rande
av bosladskreditgivning,
d) lån mol inteckning i fastighet med bebyggelse
övervägande för
bosläder eller i loralrätt till fastighet raed dylik bebyggelse, dock skola
under liden för förordnandet utläranade län betraktas sora prioriterade
allenast i den raån de avselts för ny bebyggelse av angivet slag,
e) lån, för vilkas fulla gäldande koramun eller därraed
järaförlig sara-
fällighet är ansvarig och vilka beviljats för bebyggelse övervägande för
bosläder, dock skola under tiden för förordnandet utläranade län be
traktas som prioriterade allenast i den raån de avsetts för ny bebyggelse
av angivet slag, saral
f) kreditinrättningen tillhörig fastighet raed
bebyggelse övervägande
för bostäder saral toratrält lill fastighet raed dylik bebyggelse, efler av
drag för lån raot inteckning i egendomen, dock skall under liden för
förordnandet förvärvad egendora betraktas sora prioriterad allenast i
den raån bebyggelsen är ny eller förvärvet i värde svarar raot avyttring
av faslighet raed bebyggelse övervägande för bosläder eller av toratrält
lill fastighet raed dyUk bebyggelse.
Lika med lån enligt första stycket e) skall anses till koraraun
utlämnad kredit, motsvarande det jämlikt 4 kap. 11 § andra punklen lagen ora
nyttjanderätt lUl fast egendora beräknade värdet av raark, sora koramunen
upplåtit med tomträtt för ny bebyggelse övervägande för bostäder.
När omständigheterna föranleda därtill, raå riksbanken
föreskriva, att även andra placeringar må räknas som prioriterade, under
förutsättning all de avse ny bebyggelse övervägande för bosläder.
8 §
Har kreditinrättning avvikit från fastställd placeringskvol
eller från vad i 6 § tredje stycket stadgas, skall inrättningen efler
föreläggande av riksbanken tUl statsverket utgiva elt belopp, som raotsvarar
ränta å underskottet för den beräkningsperiod, dä del uppstått. För följande
beräkningsperioder räknas räntan å vad av underskottet allljäral kvarstår efler
avdrag för överskoll, sora uppkorarait under dessa perioder. Ränta räknas dock
icke för raer än fera år efler ingången av den beräkningsperiod, för vilken
underskottet redovisades, ej heller för lid efler det förordnandet utlöpt utan
att efterföljas av nytt förordnande. Räntesatsen skall utgöra två procent för
år.
Riksbanken äger medgiva att vid tillämpning av första styckel
utjämning raå ske raellan överskott och underskott under viss lidryrad (utjäraningsperiod).
Har sådant raedgivande läranats, skall utjäraningsperiod ersätta
beräkningsperiod vid bestämmande av räntan.
Har postsparbanken eller postgirorörelsen avvikit
från fastställd
Prop.
1971: 71 7
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
placeringskvot, må riksbanken medgiva befrielse från
skyldighet atl utgiva belopp, som avses i denna paragraf, därest
inrättningarna sammantagna uppfyllt placeringskraven.
Då särskUda skäl föranleda därlUl, må även eljest
skyldighet som ovan sagts helt eller delvis eftergivas.
Denna lag träder i krafl den 1 juli 1971.
3 Förslag till
Lag om ändring i ränteregleringslagen (1962: 258)
Härigenom förordnas i fråga ora ränleregleringslagen
(1962: 258), som enligt lag (1968: 263) gäller till utgången av juni 1971,
dels atl lagen skall äga fortsatt giltighet lill utgången
av juni 1974, dels all 4 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §
Föreskrift om anmälningsskyl- Föreskrift ora anmälningsskyl
dighet må av riksbanken medde- dighet må
av riksbanken medde
las alt gälla, såvitt rör inlåning av las
att gälla, såvitt rör inlåning av
penningar, för kreditinrättning penningar,
för kreditinrättning
och annan som bedriver sådan och annan
som bedriver sådan
inlåning på räkning som av bank inlåning
på räkning sora av bank
allmänneligen begagnas saml, så- allmänneligen
begagnas saml, så
vitt rör utlåning av penningar, för vilt
rör utiåning av penningar, för
bankaktiebolag, sparbank, central- bankaktiebolag,
sparbank, central
kassa för jordbrukskredit, jord- kassa för
jordbrukskredit, jord
brukskassa, postsparbanken, post- brukskassa,
postbanken, försäk-
girorörelscn, försäkringsbolag saral ringsbolag
samt fondstyrelse för
fondstyrelse för förvallning av förvaltning
av medel, vilka ingå till
medel, vilka ingå lill allmänna allmänna
pensionsfonden. TUl in-
pensionsfonden. TUl inlåning som låning sora
nyss sagls hänföres
nyss sagts hänföres även förränl- även
förräntning hos livförsäk-
ning hos livförsäkringsbolag av ringsbolag
av försäkringsbelopp,
försäkringsbelopp, sora förfallit som
förfallit till betalning,
till betalning.
Anmälningsskyldighet må avse räntesatser och övriga
villkor, som till-lämpas vid inlåning eller utlåning, ävensora ändring av inlåningsränla
Prop. 1971: 71 8
och
höjning av ullåningsränla, för vilka sist nämnda fall järaväl må föreskrivas atl
anmälan skaU göras minst åtta dagar före den avsedda ränteändringen saml
innehålla uppgift om skälen för densamma.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1971.
Prop.
1971: 71
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 5 mars 1971.
Närvarande: ministern för utrikes ärendena NILSSON,
statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF,
WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler
efler geraensara beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om fortsatt gUtighet
av likviditets- och kassakvotslagen, m. m., och anför.
Inledning
Den kreditpolitiska lagstiftningen fick sin huvudsakliga
utformning år 1962. Den beslår av likviditets- och kassakvotslagen (1962: 256),
placeringskvotslagen (1962: 257) och ränleregleringslagen (1962: 258). Lagarna
är tidsbegränsade. Genom lagar (1965: 210212) och (1968: 261263) har
giltighetstiden för den nämnda lagstiftningen dock förlängts. Tiden utgår den
30 juni 1971. Lagarna får tillämpas först sedan Kungl. Maj:t prövat
nödvändigheten av atl sätta lagarna i krafl. Förordnande om likviditets- eller
kassakvot kan meddelas, om del anses oundgängligen nödvändigt för atl uppnå del
mål som faststäUts för riksbankens penningpoliliska verksamhet. Förordnande om
placeringskvot kan raeddelas, om del på grund av uloraordenlliga omständigheter
bedöms nödvändigt för att tillgodose behovet av långfristig kredit åt staten
eller för bostadsbyggande. Förordnande om vissa befogenheter för riksbanken
beträffande räntereglering eller emissionskontroll kan meddelas, ora del på
grund av utomordentliga omständigheter anses nödvändigt för att uppnå del mål sora
faslslällls för riksbankens penningpolitiska verksarahet. Förordnanden enligt
de tre lagarna får ske först efler fraraslällning av fuUraäktige i riksbanken.
I fråga ora lagstiftningens närmare innehåll hänvisar jag till prop. 1965:98 s.
47.
Förordnande raed slöd av likviditets- och kassakvotslagen
har raeddelals vid tre tillfällen. Genora kungörelsen (1967: 745) förordnade Kungl.
Maj:l ora kassakvol för bankaktiebolagen. Kungörelsen upphävdes tvä månader
senare (1968: 39). Under år 1969 har för bankaktie-
Prop. 1971: 71 10
bolagen
raeddelals förordnande om likviditetskvot (kungörelse 1969: 30) och om kassakvol
(kungörelse 1969: 444). Sist nämnda förordnanden gäller fr. o. ra. den 4 mars
resp. fr. o. ra. den 22 juU 1969. Fömtom vad sora följer av dessa förordnanden
gäller vissa mellan riksbanken och kreditinrättningarna träffade
överenskommelser.
I
skrivelse den 4 februari 1971 hemställer fullmäktige i riksbanken, att
giltighetstiden för likviditets- och kassakvotslagen, placeringskvotslagen och
ränleregleringslagen förlängs lill utgången av juni 1974 och atl vissa,
redaktionellt betingade ändringar i lagstiftningen samtidigt genoraförs.
Ändringsförslagen redovisas i en vid skrivelsen fogad promemoria, vilken lorde
fä fogas vid statsrådsprotokollet i detla ärende som bilaga.
Efler
reraiss har yttranden över riksbanksfullmäktiges framställning avgetls av
bankinspektionen, försäkringsinspektionen, postbanken, fullmäktige i riksgäldskonloret,
Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges
jordbrukskasseförbund, Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksara.
Riksbanksfullmäktiges
skrivelse
I
skrivelsen framhåller riksbanksfuUraäktige, atl under åren 1969 och 1970 uloraordentligt
stora krav ställts på kredilpolilikens verknings-raöjligheler. De löpande
betalningarna lill och frän ullandel visade ell växande underskott och frara
till skärpningen av kredilpoUtiken i juli 1969 skedde en kraftig rainskning av
valutareserven. Under resten av perioden har den framtvingade återhållsamheten
i främst affärsbankernas utlåning ulan tvivel verksamt bidragit lill atl valulaslällningen
stabiliserats. Även den allraänna konjunktursituationen raed ell utpräglat eflerfrågeöverskoll
på varu- och arbetsmarknaderna har krävt en ytterst restriktiv kreditpolilik.
Denna har fått genomföras samtidigt som statens upplåningsbehov legal på en
myckel hög nivå och bostadsbyggandets prioriterade finansieringsbehov fortsatt
att växa.
Fullmäktige
erinrar om all i denna restriktiva kreditpolilik Ukvidilels-och kassakvotslagen
koramit alt för första gången utnyttjas under en längre period. För
affärsbankerna har likviditetskvoter tillärapats från raars 1969 och kassakvoter
från den 1 augusti 1969. LikvidUelskvots-kraven har verksaral bidragit lill alt
förverkliga båda de syften sora raotiveral lagstiftningen härom. De har, lillsaramans
raed del s. k. utlånings-taket, radikalt begränsat bankernas totala kreditkapacilel.
Saratidigt har de framtvingat de neltoköp av bostadsobligationer från bankernas
sida som framstår som nödvändiga så länge kapitalmarknaden utanför
bank-instituten inte kan tillfredsställa bostadsproduktionens långfristiga upplåningsbehov.
Fullmäktige framhåller, alt för jordbrukskasserörelsen
Prop. 1971: 71 11
utan all förordnande om likviditetskvoter gjorts ell arrangemang tillämpats
som inneburit ett krav på viss ökning i de Ukvida tUlgångarna. Kassakvolernas
tillämpning för affärsbankerna har förstärkt del ytterst strama läget på
marknaden för dagslån och penningmarknaden i begränsad raening.
FuUraäktige
konstaterar, all övriga delar av lagstiftningen formellt inte utnyttjats i
annan mån än atl för sparbankernas del statistisk rapportering infordrats raed
åberopande av placeringskvotslagen. Överenskoraraelser eUer rekoraraendationer
om placeringskvoler har emellertid gällt för sparbankema, postbanken,
försäkringsbolagen och allraänna pensionsfonden, varigenom de prioriterade lånlagarseklorerna,
staten och bostadsbyggandet, tillförsäkrats en mycket hög andel av ökningen i
institutens placeringar. Riksbanken har härvid tagit hänsyn lill vad sora
uttalades vid placeringskvolslagens införande, nämligen all lagen borde
utnyttjas först då det visat sig omöjligt atl nå dess syfte genora överenskoraraelser.
I
skrivelsen erinras vidare om all ränleregleringslagens emissions-konirollparagraf
på sararaa sätt tjänat sora bakgrund för den faktiska emissionskontroll, sora
grundas på en överenskoraraelse med affärsbankerna och som, i motsats till
lagregeln, hillills inle omfattat kredit-aktiebolags reversupplåning. Åtgärder
av den typ som i övrigl ingår i ränleregleringslagen anmälningsplikt om
räntesatser och räntekon-Iroll fick även aktualitet då flertalet affärsbanker
och några andra bankinslilut i raaj och juni 1970 genoraförde höjning av utiåningsräntor
utan all inforraera riksbanken. Överläggningar under hösten raed
bank-instituten ledde lill en överenskoraraelse om löpande information ora ränleändringar,
en reguljär ränleslalislik och vissa raål för ränlesätlningen.
FuUraäktige
uttalar, atl de med sina erfarenheter från den senaste åtslraraningsperioden inle
känner någon tvekan om att tvingande behov kan koraraa att föreligga även
under de närraasle åren atl utnyttja de befogenheter som de tre fullmaklslagarna
ger. De bör därför förlängas för tiden efler den 30 juni 1971.
I en
vid skrivelsen fogad, den 1 februari 1971 dagtecknad promemoria föreslår
fullmäktige vissa redaktionella ändringar i de tre fullmaklslagarna.
Ändringarnas innehåll fraragår närmare av proraeraorian, vilken fogats sora
bilaga lill statsrådsprolokollel i della ärende.
I
ett vid skrivelsen fogat särskilt yttrande anför herrar Dahlén och Hernelius,
all den ekonoraiska politik, sora under elt antal år förts i värt land, i alllför
hög grad inför vissa ekonomiska lägen inriktats på regleringsåtgärder och atl,
om ingen ändring sker i detla avseende, del inle är osannolikt alt även i
fortsättningen ingrepp av här föreslagen art kan bli nödvändiga. De har därför inle
raolsalt sig majoritetens förslag.
Prop.
1971: 71 12
Remissyttrandena
Bankinspektionen, försäkringsinspektionen, postbanken,
fullmäktige i riksgäldskonloret. Svenska sparbanksföreningen och Sveriges
jordbrukskasseförbund tillstyrker eller raotsätter sig inle
riksbanksfullmäktiges förslag. Postbanken föreslår därutöver, alt 5 § d
likviditets- och kassakvotslagen utforraas så alt stalsverkslån för
postbankens del undantas vid beräkning av kvoterna i analogi med vad som medges
affärsbanker för förlagsbevis. Vidare föreslås, atl i 8 § samraa lag hänvisas
även till lagen om postbanken.
Folksam åberopar tidigare över sararaa fråga den 23 noveraber
1964 och den 22 januari 1968 avgivna yttranden och har raed hänvisning lill
dessa ingen erinran all göra utöver de däri anförda synpunkterna. Folksara har
ingen erinran mot de föreslagna redaktionella ändringama i lagarna.
Svenska bankföreningen framhåller, atl syftet med
likviditets- och kassakvotslagen är Ivåfaldigt. Dels tjänar den som elt
penning- och konjunkturpolitiskt styrinstrument med vars hjälp myndigheterna
kan påverka kredilvolyraen och aktiviteten i sarahället, dels kan raed slöd av
nämnda lag en prioritering av den långfristiga kreditgivningen lill staten och
bostadsbyggandet säkerställas.
Bankföreningen finner del naturligt i en modern ekonorai
alt centralbanken har sådana styrinslruraenl lill förfogande all den genora
snabba och täta åtgärder kan föra en effektiv penningpolitik. Härigenora
undviker raan behovet av alltför tvära kast i den ekonomiska politiken, vilka
är till nackdel för hela ekonomin. När del gäller priorileringsfrå-gan anser
bankföreningen dock, all en direkt prioritering av vissa kreditbehov inte är ell
rationellt inslag i den ekonoraiska politiken, eftersom man riskerar alt
resurserna inte koraraer till användning i de mest ulvecklingsbefrämjande
projekten. Bankföreningen är av den uppfattningen, atl del konjunkturpoliliska
syftet och prioriteringssyftet på ett olyckligt sätt komrait all sararaanblandas
genora den nuvarande utforraningen av korabinationen kassakvoler och Ukvidilelskvoler.
EnUgt bankföreningens mening är bestäraraelserna inte utforraade på elt ändaraålsenligl
sätt från konjunkturpolilisk synpunkt. Vilka tillgångar sora är centrala när
det gäller atl läsa bankernas likviditet och kreditkapacilet kan naturligtvis
diskuteras, raen erfarenheterna har visat alt exerapelvis bo-sladsobligalioner
i vissa lägen är långt ifrån en likvid tillgång. Den nuvarande likviditelskvolskonslruklionen
är därför ell alllför trubbigt konjunkturpolitiskt inslruraenl. Bankföreningen
anser del frapperande, all likvidiletskvotskraven under en läng följd av år har
varierat ytterst litet trots inte obetydliga svängningar i konjunkturen. Della
beror uppenbarligen på all ifrågavarande krav frärast betingats av priorileringsraolivet.
Prop. 1971: 71 13
På
grund av denna schematiska utformning har likviditetskvoterna inle kunnat
fungera sora etl sraidigl konjunkturpolitiskt slyrinslmmenl. I stället har de
tidvis måst förstärkas med bestämmelser om utiåningstak.
Från
konjunkturpolilisk synpunkt är det, framhåUer bankföreningen, kreditinstitutens
kassalikvidilel i vidsträckt bemärkelse sora är av intresse och inle den raer
sekundära likviditet sora obligationsinnehavet representerar. Det förefaller
därför mer logiskt atl använda ell renodlat primärt likvidilelsbegrepp som
direkt lar sikte på de ur konjunklurpolitisk synvinkel centrala faktorerna.
Vad
beträffar priorileringssyflet raed de nuvarande likviditetskvoterna anser
bankföreningen, alt ora övertygande skäl verkligen anses föreligga för
direkta prioriteringsbeslämraelser raan borde överväga all utforraa särskilda
placeringsbesläraraelser, sora inle sararaanblandas med konjunkturpolitiskt
betingade Ukvidilelsregler. Placeringsreglerna borde konstrueras så att
möjligheter finns för myndighetema alt från tid lill annan ändra den innehållsmässiga
utforraningen allteftersom den samhällsekonomiska utvecklingen ställer nya krav
i fråga ora en prioritering av sektorer eller ändaraål. 1970 ärs
långtidsutredning pekar exempelvis på alt under koraraande är en prioritering
av bostads- och stats-finansieringen inte ler sig lika aktuell sora tidigare, raedan
däreraot industriinvesteringarna bör få ökat ulryrarae. Till delta koraraer
all under 1960-lalel väsentliga institutionella förändringar skell på kreditraarkna-dens
ulbudssida, vilka motiverar en översyn av prioriterings- och place-ringsprobleraaliken.
Med hänvisning till dessa principiella synpunkter heraställer bankföreningen,
all en utredning tillsälts för all skyndsaral behandla här berörda problera.
Om
del nuvarande systemet med kassakvoter och likviditetskvoter ersätts med dels
någon form av primärlikvidiletsregler, dels placerings-regler, blir det enligt
bankföreningens mening naturligt, att de senare samordnas med de
placeringskvoter som kan tillämpas enligt nuvarande lag. Såväl
likviditetsregler som placeringsregler bör utformas likformigt för de olika bankinstitulen
mol bakgrund av den samordnade banklagstiftning som nuraera gäller. Den
föreslagna utredningen borde därför behandla även denna fråga.
Beträffande
ränteregleringslagen frarahåller bankföreningen, atl friviUiga överenskomraelser
raellan bankerna och riksbanken är etl smidigare och raer effektivt sätt atl
lösa uppkorana problera än direkta regleringar. Enligt bankföreningens
uppfattning är i allraänhel riksbankens traditionella raöjligheter alt påverka
ränteläget tillräckliga. Ora däremot aUtför starka spänningar uppslår på
marknaden, utvecklas en grå marknad som får en destruktiv effekt på den
organiserade kreditraarknaden och vars räntenivå inle går all kontrollera ens raed
en ränteregleringslag.
Mol
bakgrund av nu anförda synpunkter föreslår bankföreningen dels en skyndsara
utredning beträffande likviditets- och kassakvotslagen särat
Prop. 1971: 71 14
placeringskvotslagen,
dels en förlängd giltighetstid pä ell år för dessa lagar i avvaktan på
utredningens resultat. Bankföreningen avstyrker en förlängning av ränleregleringslagens
gUtighetstid.
Svenska
försäkringsbolags riksförbund ställer sig avvisande till en förlängning av de
ifrågavarande lagarnas giltighetstid och åberopar vad förbundet anförde i
denna fråga i sill i januari 1968 avgivna yttrande över den då aktuella fraraställningen
från riksbanksfuUraäktige. Förbundet erinrar ora vad del då anförde beträffande
lagarnas inpassning i ell internationelll syslera. Frågan har enligt förbundet
fält starkare aktualitet genom de inledda diskussionerna om Sveriges
förhållande tiU den geraensarama marknaden. Sålunda förutser föreslagna
direktiv för upprättande och drivande av skadeförsäkringsrörelse inom den
gemensamma raarknaden synbarligen inle förekoraslen av en lagstiftning av
ifrågavarande slag. Förbundet frarahåller vidare, att fullraäkliges uttalande
all "raed sina erfarenheter frän den senaste åtslraraningsperioden känner
fullmäktige ingen tvekan ora all tvingande behov kan koraraa atl föreligga även
under de närraasle åren alt utnyttja de befogenheter sora de tre fullraaktslagarna
ger" i vart fall inte borde knytas lUl placeringskvotslagen. Förbundet
erinrar om alt fullmäktige själva hänvisat till all på detta oraråde överenskomraelser
och rekoraraendationer varit tillräckUga och att sädana metoder också frarahölls
sora lämpligast vid placeringskvolslagens införande.
Förbundet
har ingen erinran mol de av fullmäktige föreslagna redaktionella ändringarna i
lagarna.
Departementschefen
En
effektiv ekonoraisk politik kan föras bara om det aUmänna genom sina penningpoliliska
organ kan påverka den totala kredilvolymen och kredilfördelningen saral priset
på kredit. De raöjligheter som härvid slår till förfogande är riksbankens
genomförande av diskonloförändringar och marknadsoperalioner, dvs. köp och
försäljning av värdepapper. Av betydelse för en konjunklurstabilisering och för
en fördelning av samhällets resurser är också möjligheterna all ställa krav på
bankernas likviditet och kassahållning och därmed påverka likviditetsförhållandena
i banksystemet. När del gäller möjligheterna atl differentiera kredilpolilikens
verkningar i fråga om inriktningen på olika krediländamål tjänar lagstiftningen
ora placeringskvoter sitt syfte. Därigenom kan raan frärast tUlgodose
bostadsproduktionens och statens finansieringsbehov. Vidare har slatsmaklerna
genom lagstiftningen ora räntereglering och eraissions-konlroll fått vidgad raöjlighet
all påverka ränlebildningen och alt säkerställa tillräckligt ulryrarae på kapilalraarknaden
för sådan upplåning sora kan bedömas vara särskilt angelägen från allmän
synpunkt.
Prop.
1971: 71 15
Genom penningpolitiska ingripanden avser man atl påverka eftei-frågan
på varor och arbetskraft. Under de senaste åren har även de mer direkta
effekterna på vissa kapitalrörelser från och till ullandel trätt i förgrunden.
Den kreditpolitiska lagstiftningen är atl betrakta som en
beredskapslagstiftning och tillämpas i sådana konjunkturlägen då stor återhållsarahet
krävs i fråga om bankernas utlåning.
1962 års kreditpolitiska lagstiftning tillämpades första
gången i december 1967. Kungl. Maj:t m.eddelade då förordnande om kassakvot
för bankaktiebolagen. Förordnandet upphävdes efter två månader. Jag har närraare
redogjort för innehållet i förordnandet i prop. 1968: 94, vartill jag hänvisar.
Ett snabbt ingripande från Kungl. Maj:l kunde möjliggöras lack vare att
lagarnas ursprungliga giltighetstid till utgången av juni 1965 hade förlängts
med tre är. Som jag framhöll i årets finansplan och som riksbanksfullmäktige
också erinrat om i sin skrivelse ställdes under åren 1969 och 1970 utomordentiigt
stora krav på kreditpolitikens utformning. Huvuduppgiften för den ekonomiska
politiken var att niotverka tendenserna till spänningar i ekonomin, vilka tog
sig uttryck i ett stigande efterfrågetryck på arbetsmarknaden, etl tilltagande
pris- och kostnadstryck, ökande underskott i bytesbalansen och en snabb
nedgång i valutareserven. Det var därvid nödvändigt all ge den ekonomiska
politiken en generellt restriktiv inriktning. En åtstramning av kreditpoliliken
genomfördes därför. Sålunda meddelade Kungl. Maj:l år 1969 förordnande om
likviditetskvot och kassakvot för affärsbankerna. Likviditetskvoter tillämpas
frän mars 1969 och kassakvoter tillämpas från den 1 augusti 1969. Förordnandena
skedde med stöd av likviditets- och kassakvotslagen, vars gUtighetstid hade förlängts
till utgången av juni 1971. En ytterligare intensifiering av högkonjunkturen
skedde under första hälften av år 1970. Denna utveckling föranledde regeringen
all efler hand ytterligare strama ål den ekonomiska politiken. Jag skall inte
närmare gå in på de olika åtgärder som därvid vidtogs ulan vUl här endast
erinra om de skattehöjningar sora genomfördes under år 1970 och vid ingången
av innevarande år. I syfte all dämpa den privata konsumtionen och näringslivets
efterfrågan vidtogs också vissa andra åtgärder.
Som framgår av det anförda spelar kreditpoliliken en central
roll i den ekonomiska politiken. De beslutade likvidiletskvotskraven har
verksamt bidragit till att begränsa bankernas utlåning, därapa efterfrågan på
varor och tjänster och stabilisera valulaslällningen. Samtidigt har de, som
riksbanksfullmäktige framhållit i sin skrivelse, framtvingat de neltoköp av
bostadsobligationer från bankernas sida sora fraraslår som nödvändiga så länge
kapitalmarknaden utanför bankinstitulen inle kan tillfredsställa
bostadsproduktionens långfristiga upplåningsbehov.
De möjligheter, som den kreditpoUtiska beredskapslagstiflningen
i övrigt ger att utöva en ekonomisk politik i enlighet med de syften, för
Prop,
1971: 71 16
vilka jag tidigare redogjort, har formellt inte utnyttjats.
Som framgår av riksbanksfullmäktiges skrivelse har riksbanken dock under åberopande
av placeringskvotslagen begärt statistisk rapportering från sparbankerna. I övrigl
har överenskomraelser träffals eller rekommendationer getts om placeringskvoler
för sparbankernas, postbankens, försäkringsbolagens och allmänna
pensionsfondens del. Härigenom har staten och bostadsbyggandet tillförsäkrats
en mycket hög andel av ökningen i institutens placeringar. Ränteregleringslagen
har inte heller tillämpats men har i realiteten tjänat som utgångspunkt vid den
överenskommelse om emissionskonlroU sora träffats raellan riksbanken och
affärsbankerna. Med hänsyn till de höjningar av utiåningsräntor, som flertalet
affärsbanker och vissa andra bankinslilut genomförde i raaj och juni 1970,
träffade riksbanken överenskoraraelse med bankinstitulen cm åtagande för dessa
all lämna löpande information om ränteändringar, reguljär ränleslalislik och
vissa raål för ränlesätlningen.
Av del nu anförda framgår, alt lagstiftningen om
likviditets- och kassakvol under de senaste åren tillämpats vid flera
tillfällen och atl de förordnanden sora Kungl. Maj:t år 1969 raeddelat i dessa
hänseenden allljäral gäller. Visserligen har, vilket också åsyftats, den
restriktiva ekonomiska politiken lett lill en dämpning av den inhemska
efterfrågans tUlväxt och till en förbättring av den samhällsekonomiska balansen
under senare delen av är 1970. En viss konjunkturavmattning kan också förutses
under innevarande år. En förutsättning för att en gynnsara produklionsutveckUng
skall kunna säkerställas är emellertid all hög beredskap upprätthålls för att
möta eventuella påfrestningar i den ekonomiska utvecklingen. Med de
erfarenheter som föreligger från närmast bakomliggande perioder av intensiv
högkonjunktur anser jag del därför självklart, alt åtgärder av kreditpolitisk
karaktär snabbi måste kunna tillgripas. I likhet raed riksbanksfullmäktige och
flertalet remissinstanser anser jag därvid, atl behov kan föreligga att även under
en koraraande treårsperiod utnyttja de befogenheter sora de tre fullraaktslagarna
ger. Svenska bankföreningen har riktal viss kritik mot likviditets- och
kassakvots- saral placeringskvolslagarnas konstruktion och föreslagit en skyndsara
utredning beträffande dessa lagar. Även ora de fraraförda anraärkningarna
skulle ha visst fog för sig, saknar de enUgt rain raening betydelse för frågan ora
behovet av en beredskapslagsliflning sora raöjUggör ett snabbt och effektivt penningpolitiskl
ingripande. Frägan ora en eventuell översyn av lagarnas konstruktion är jag
beredd att överväga i annat sararaanhang. Jag anser inte heller den av Svenska
försäkringsbolags riksförbund framförda synpunkten, att fullraaktslagarna inle
kan inpassas i etl internationellt system, vara av sådan betydelse all den
utgör hinder för en ytterligare förlängning av lagarnas giltighetstid. Så länge
några åtaganden inle gjorts frän svensk sida som
Prop.
1971: 71 17
är ägnade all leda lill en ändring beträffande vår kreditpoUtiska
lagstiftning, kan jag inle finna några skäl atl ändra på principerna för
denna.
Även ränleregleringslagen fyller en beredskapsfunklion,
som enligt min uppfattning är av stor betydelse i situationer då snabba och
effektiva åtgärder kan vara nödvändiga för atl undvika en för samhället
ogynnsam ränteutveckling på kreditraarknaden. Även om som hittills skett
en anpassning av räntelägel lill önskvärd nivå regelmässigt brukar uppnås efter
överenskoraraelse raellan riksbanken och övriga banker, är jag därför och raed
hänsyn till lagens funktion beträffande eraissionskonlroUen inle beredd alt
förorda etl slopande av del penningpoliliska raedel sora ränteregleringslagen
utgör.
Med hänsyn till del anförda förordar jag, alt gUtighelsliden
för likviditets- och kassakvols-, placeringskvots- samt ränteregleringslagarna
förlängs till utgången av juni 1974.
De av riksbanken föreslagna tekniska ändringarna i 1962
års full-inaktslagar utgör huvudsakligen följdändringar raed hänsyn lill lagstiftning
efter dessa lagars tillkorasl. Motsvarande gäller postbankens förslag lill
ändrad lydelse av 8 § likviditets- och kassakvotslagen. Den nytUlkorana
lagstiftning jag här syftar på är dels lagen (1963: 76) om kredilakliebolag och
lagen (1969:732) om postbanken (postbanks-lagen), dels de fr. o. ra. den 1
januari 1969 gällande ändringarna i lagen (1955: 183) ora bankrörelse
(banklagen), i lagen (1955: 416) ora sparbanker (sparbankslagen) och i lagen
(1956: 216) ora jordbrukskasserörelsen (jordbrukskasselagen). Innebörden av nu
ifrågavarande ändringar fraragår i allt väsentligt av den vid statsrådsprolokollel
i detta ärende fogade bilagan och lorde inle, så när sora på en punkt, kräva
någon ytterligare koramenlar. Jag kan i sak ansluta mig till vad sålunda
föreslagils och förordar raed elt par sraärre järakningar i lagtexten att
ändringarna genoraförs samtidigt med beslut om förlängning av giltighetstiden
för den kreditpoUtiska lagstiftningen.
Den av riksbanksfullmäktige föreslagna lydelsen av 5 § d
likviditets- och kassakvotslagen innebär bl. a., all i lagtexten införs
begreppet kapilaltäckning. Med krav på kapilaltäckning menas, kort uttryckt,
skyldighet atl, till insättarnas skydd, ha eget kapital eller egna fonder till
visst lägsta belopp. Bestämmelser härora finns i 57 § banklagen, 26 §
sparbankslagen och 34 § jordbrukskasselagen. I 7 § posl-bankslagen föreskrivs,
att postbanken skall, till täckning av de risker som är förenade med
bankrörelsen, ha kapital till visst lägsta belopp. För nämnda bestämmelser, sora
är läraligen koraplicerade, har utförligt redogjorts i prop. 1968: 143 s. 95
och i prop. 1969: 158 s. 29. Eftersom begreppet kapilaltäckning saknas i
lagtexten och för atl man skall slippa all i denna införa en förhållandevis
ingående bestämning av begreppet, förordar jag, all orden "i vad avser kapilaltäckning"
i den av riksbanksfullmäktige föreslagna lydelsen av 5 § d utgår.
Prop.
1971: 71 18
Vad beträffar postbankens förslag lill ändring i
sistnämnda paragraf vill jag anföra följande. Enligt 7 § fjärde stycket poslbankslagen
avses med postbankens risktäckande kapital stamkapital, statsverkslån,
dispositionsfond och balanserade vinstmedel. Eftersom stalsverkslån utan
begränsning är atl anse sora eget kapital i postbanken saknas enligt min mening
anledning all införa del av postbanken föreslagna tillägget i 5 § d
likviditets- och kassakvotslagen.
Hemställan
Under åberopande av del anförda hemsläller jag all Kungl, Maj:l
föreslär riksdagen atl antaga inom finansdepartementet upprättade förslag
till
1)
lag om
ändring i likviditets- och kassakvotslagen (1962: 256),
2)
lag om
ändring i placeringskvotslagen (1962: 257),
3)
lag om
ändring i ränteregleringslagen (1962: 258).
Med bifall till vad föredraganden sålunda raed instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:l Konungen all
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll ulvisar.
Ur protokollet: Britta Gyllensten
Prop. 1971: 71 19
Bilaga 1.2. 1971
Riksbanksfullmäktiges promemoria angående vissa redaktionella
ändringar i den kreditpolitiska beredskapslagstiftningen
Likviditets- och kassakvotslagen (1962: 256).
2 § första stycket. Här, liksom på andra ställen i de här
behandlade lagarna, bör "postbanken" införas i stället för
"postsparbanken och postgirorörelsen".
4 § första stycket. Under a) namnes som likvid tillgång
"medel, som
innestå i riksbanken". Härmed avses behållningen på checkräkning i
riksbanken. Bankinslilut kan emellertid ha raedel innestående på konto
för investering i rörelse. Dessa skall givetvis ej inräknas bland de Uk
vida tillgångarna. För atl lagtexten skall ge klart ullryck härför bör
"raedel innestående i riksbanken" ändras lUl "medel innestående
på
checkräkning i riksbanken".
Under e) upplages bl. a. "av hypoleksakliebolag efter
den 1 januari 1959 utfärdade obligationer för möjliggörande av bostadskredilgivning".
Namnet hypoleksakliebolag har nuraera ersatts av kredUaktiebolag (se SFS 1963:
76) och denna terra bör införas i lagtexten.
5 §. Enligt gällande lydelse skall vid beräknandet av
likviditetskvot frän
förbindelserna undantagas bl. a. "förlagsbevis, beträffande vilka
Konungen järalikt särskilt stadgande raedgivit, all de icke skola anses så
sora inlåning". I anslulning lill de ändringar i banklagstiftningen som
trädde i kraft den 1 januari 1969 bör i stället skrivas "förlagsbevis, som
enligt särskilt stadgande i vad avser kapilaltäckning likställes raed eget
kapital eller egna fonder".
7 §. Liksora i 4 § första styckel bör "i riksbanken innestående
raedel" ändras till "på checkräkning i riksbanken innestående raedel".
10 §. I första stycket används terraen "riksbankens
lägsta diskonto vid diskontering av växlar på högst tre månader". Denna
term är nuraera obsolel och bör ersättas raed "riksbankens diskonto".
Vidare kan, då postbanken införts som kreditinrättning i
stället för postsparbanken och postgirorörelsen, Iredje stycket andra punkten
utgå.
Placeringskvotslagen (1962: 257).
2 §. "postbanken" ersätter "postsparbanken,
postgirorörelsen".
4 §.1 första stycket under c) "hypoleksakliebolag"
ersattes med "kredit-aktiebolag".
5' §. Liksora i likviditets- och kassakvotslagens sanktionsbestäramelser
kan den särskilda regeln (tredje stycket) om sararaanläggning av postsparbankens
och poslgirorörelsens över- och underskoll ulgå.
Ränteregleringslagen (1962: 258).
4 §. Även här ersattes "postsparbanken,
postgirorörelsen" med "postbanken".
MARCUS BOKTR. STHLM 1971 710187
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- SOU 2010:63 EU:s direktiv om sanktioner mot arbetsgivare s. 171 i texten · dokumentnivå
- Bet. 1971:FiU21 Finansutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1971:71 med förslag till lag om ändring i likviditets- och kassakvotslagen (1962:256), m.… s. 4 i texten
- Bet. 1971:SkU23 Skatteutskottets betänkande i anledning av motion angående befriese från arvsskatt för de fria trossamfunden och invandrarkyrkorna s. 2 i texten