Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om hemförsäljning m.m.

1971 · 121 sidor, varav 121 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 121 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1971:86, Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om hemförsäljning m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl.
Maj:ts proposition nr 86 år 1971 Prop. 1971: 86

Nr 86

Kungl.
Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om hemförsäljning m. m.;
given Stockholms slott den 19 mars 1971.

Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stalsrådsprotokollel
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen alt bifalla
del förslag om vars avlålande lill riksdagen föredraganden hemslälll.

Under
Hans Maj:ts

Min
allernådigsle Konungs och Herres frånvaro,

enligt
Dess nådiga beslut:

BERTIL

CARL
LIDBOM

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Propositionen
innehåller förslag lill lag om hemförsäljning m. m. Lagen ger konsument
möjlighet all frånträda vissa köp- eller s. k. abonne-mangsavtal som har
ingåtts i hans bostad eller under andra likartade förhållanden genom all inom
en vecka "ångerveckan" skriftligen meddela säljaren atl han
frånträder avtalet.

Den
föreslagna lagen gäller vid yrkesmässig försäljning av lös egendom för enskilt
bruk, under förutsättning all köparen avger eller antar anbud vid
sammanträffande med säljaren eller dennes ombud i köparens bostad eller i
övrigt på annan plats än säljarens eller ombudets fasta försäljningsställe.
Lagen gäller under motsvarande förutsättningar också i fråga om vissa avtal
varigenom en näringsidkare åtar sig att fortlöpande tillhandagå en konsument
med tjänster. Om ell köpeavtal ingås och fullgörs på ömse sidor vid
sammanträffandet, är lagen inle tillämplig.

För
alt köparen skall få kännedom om sin rält all frånträda avtalet, skall säljaren
vid sammanträffandet lämna honom underrättelse om hans rättigheter enligt den
nya lagen. Underrättelsen skall lämnas och kvitteras på fastställt formulär.
Iakttas inte dessa bestämmelser blir konsumenten över huvud taget inte bunden
av sin bestäUning.

Har
köparen fränträll avtalet skall i princip vardera parlen lämna

1
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 86

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 2

tillbaka
vad han har mottagit. Har säljaren inle hämtat godset inom tre månader,
tUlfaller det köparen ulan kostnad.

Lagen innehåller också en
bestämmelse som slår fast, att om köparen har lämnat anbud lill ombud för
säljaren, han normall skall ha rätt alt ulgå från all elt anlagande svar från
säljaren avser det av ombudet mottagna anbudet. Del betyder bl. a. all även om
del vid sidan av en skriftlig beställning har förekommit muntliga utfästelser
från ombudets sida, säljaren blir bunden av dessa, om han inle i sill svar
uttryckligen anger alt della inle omfattar utfästelserna eller det uppenbart
framgår av omständigheterna all svaret inle överensstämmer med köparens anbud.
Den rätt ombudet sålunda har atl mottaga även muntiiga anbud från köparen kan
inte begränsas av säljaren genom klausul i ordersedel eller på annat sätt.

Den
nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1971.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86

Förslag
tiU

Lag
om hemförsäljning m. m.

Härigenom
förordnas som följer.

1 §
Denna lag äger tillämpning vid yrkesmässig försäljning av lös

egendom, som är avsedd huvudsakligen för enskUt bmk, i fall då köpa

ren avger anbud eller svar på anbud vid sammanträffande med sälja

ren eller ombud för denne i köparens bostad eller eljest pä annan plats

än säljarens eller ombudels fasta försäljningsställe.

Lagen
gäller under motsvarande förutsättningar även i fråga om näringsidkares
åtagande att mol vederlag fortlöpande tillhandagå någon med underhåll eller
tUlsyn av egendom, undervisning eller andra liknande tjänster.

I
fråga om avlal, som slutes och på ömse sidor fullgöres vid sammanträffandet,
gäller lagen endasl om köparen betalar köpeskUlingen eller del därav med
användande av kredilbevis eller med belopp som han erhåller som lån av
säljaren eller genom dennes förmedling.

2 §
Köparens anbud eller svar är gällande mol honom endasl om han

av säljaren eller dennes ombud vid sammanträffandet mottager en sär

skild handling, varigenom han erinras om sina rättigheter enligt denna

lag, och bekräftar mottagandet genom sin underskrift på ell exemplar

av handlingen. Del exemplar som överlämnas lill köparen skall vara åt

följt av blankett för meddelande enligt 4 §.

Konungen
eller myndighet som Konungen bestämmer fastställer formulär till handling och
blankett som avses i första styckel.

3 §
Har köparen avgivit anbud lill ombud för säljaren och meddelar

säljaren, alt han antager anbudet, skall han anses ha godtagit anbudet

sådant del framförts till ombudet, om ej annat ultryckligen anges eller

uppenbart framgår av omständigheterna.

Säljaren
kan ej med verkan mol köparen inskränka den räll för ombudet att mottaga anbud
som följer av första stycket.

4 § Köparen kan frånträda sill anbud eller svar genom
atl överlämna eller med post eller telegraf avsända skriftligt meddelande härom
till säljaren inom en vecka, räknat från dagen för sammanträffandet. Har
köparen i fall som avses i 1 § första stycket mottagit godset eller del därav,
är hans räll all frånträda anbudet eller svaret beroende av att han håller
godset tillgängligt för säljaren i väsentligen oförändrat och oförminskat
skick. Han slår dock icke faran för alt godset av våda förslöres, försämras
eller minskas eller undergår förändring endasl genom sin egen beskaffenhet
eller till följd av åtgärd som varit nödvändig för undersökning av godset.

5 § Frånträder köparen sill anbud eller svar enligt 4
§, åligger del säljaren all inom lid som skäligen åtgår för godsets avhämlande
återställa

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 4

vad
han kan ha mottagit av vederlaget. Köparen har räll att hälla godset inne till
dess säljaren har fullgjort sin betalningsskyldighet. Avhäm-las ej godset inom
tre månader efler sammanträffandet, tillfaller godset köparen utan vederlag.

Återgår
avlal om tiUhandahållande av tjänst, skall den omständigheten atl säljaren
redan utfört viss del av sitt åtagande icke befria honom frän skyldigheten all
betala åter vad han uppburit.

6 §
ViUkor, varigenom köparens rättigheter enligt denna lag inskränkes, är
ogiltigt.

Denna
lag träder i kraft den 1 juU 1971.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86

Utdrag
av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 5 februari 1971.

Närvarande:
Slalsminislern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden
STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, MYRDAL,
ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON,
FELDT.

Statsrådet
Lidbom anmäler efler gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga
om lagstiftning angående hemförsäljning m. m. och anför.

1.
Inledning

Konsumlionskreditulredningen
lade i betänkandet Konsumlionskredi-ter i Sverige (SOU 1966: 42) fram bl. a.
förslag liU lag om räll all frän-träda avlal i vissa fall. Vid
remissbehandlingen hävdades frän flera håll all frägan krävde ytterligare
utredning. Utredningsförslaget i denna del har hittills inte heller föranlett
några lagstiftningsåtgärder.

I
rekommendation 1967: 15 hemställde Nordiska rådel till de nordiska ländernas
regeringar att undersöka behovet av och överväga innehållet i en skyddsregel
särskilt för sådana fall dä avlal träffas eller beställning sker vid den ena
parlens besök ulan anmodan i den andra parlens bostad eller på därmed
jämförlig plats.

Med
slöd av Kungl. Maj:ls bemyndigande i februari 1968 tillkallades i Sverige
särskilda sakkunniga för all följa ett i Danmark och Norge pågående
lagstiftningsarbete avseende den lagstiftningsfråga som berörs i rekommendationen
och atl överväga om anledning förelåg alt föreslå ändringar i den svenska
lagstiftningen. I Finland hade utsetts en sakkunnig med motsvarande uppdrag.
De svenska sakkunniga har efler samarbete med de sakkunniga i Danmark, Finland
och Norge den 18 juni 1970 avgetl betänkandet Hemförsäljning (SOU 1970: 35) med
förslag till lag om hemförsäljning m.m. Lagförslaget torde få fogas till stalsrådsprotokollel
i della ärende som bilaga 1.

Över
belänkandet har remissyttranden avgelts av hovrätten för Västra

'
Rättschefen Ulf K. Nordenson och hovrättsassessorn Allan Ekström; direktiv se
riksdagsberättelsen 1969 Ju: 55.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 6

Sverige,
försäkringsinspeklionen, kommerskollegium, statens institut för konsumentfrågor
(konsumentinstitutet), statens konsumentråd, statens pris- och karteilnämnd,
konsumentutredningen. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare
(domareföreningen), Sveriges advokatsamfund, Föreningen Sveriges
rällshjälpsjurisler, Sveriges industriförbund, Sveriges grossislförbund,
Sveriges köpmannaförbund, Svenska företagares riksförbund,
Direktförsäljningsförelagens förening. Svenska bankföreningen. Svenska
sparbanksföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska
lidningsutgivareföreningen, Sveriges handelsagenters förbund. Föreningen
Sveriges handelsresande. Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen i
Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO), Husmodersförbundel Hem och Samhälle samt Motorbranschens
riksförbund.

Kommerskollegium har
bifogat gemensamt yttrande av handelskamrarna i Göteborg, Borås och Karlstad
samt yttranden av Stockholms handelskammare, Östergötlands och Södermanlands
handelskammare, Gotlands handelskammare, Skånes handelskammare, handelskammaren
för Örebro och Västmanlands län samt Norrbollens och Västerbottens läns
handelskammare. Sveriges marknadsförbund har med instämmande hänvisat till det
yttrande som Direktförsäljningsförelagens förening avgett.

Också
i Danmark och Norge har lagts fram betänkanden med förslag till lagstiftning
angående hemförsäljning. Ett finländskt förslag kan väntas under våren 1971.

Vid
ärendets behandling i justitiedepartementet har överläggningar ägt rum med
företrädare för de danska, finländska och norska juslilie-ministerierna.

2.
Gällande ordning

Vår
allmänna näringslagstiftning bygger pä principen om en oinskränkt räll för
svensk medborgare alt driva näring. Sedan 1864 års förordning om utvidgad
näringsfrihet upphävts genom lag (1968: 552) saknas uttryckliga
författningsbestämmelser om denna allmänna näringsfrihet. Däremot finns för
vissa näringsgrenar särskilda föreskrifter om inskränkningar i
näringsfriheten, mestadels i den formen att rätlen alt idka viss näring är
underkastad tillståndsprövning. Enligt 302 § lagen (1948: 433) om
försäkringsrörelse åligger del sålunda försäkringsbolags styrelse och
verkställande direktör atl övervaka all anskaffning av ansökningar om
försäkring hos bolaget sker på ell sätt som stämmer överens med god affärssed.
Kungl. Maj:t kan enligt samma lagrum meddela närmare föreskrifter angående
anskaffningsverk-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 7

samhelen.
Med slöd av denna bestämmelse finns möjlighet att frän det allmännas sida utöva
kontroll av bl. a. sådan anskaffningsverksamhet som sker genom all ombud för
försäkringsbolagen uppsöker presumtiva försäkringstagare i deras hem eller på
annan jämförlig plats och därvid tar upp anbud om ingående av försäkringsavtal.

Förordningen
(1968: 564) om tillfällig handel innehåller bl. a. föreskrift om atl sådan
handel får drivas endasl efler särskilt lillslånd. Med tillfällig handel
förslås enligt förordningen alt någon yrkesmässigt salu-bjuder medförda varor
på etl av honom tillfälligt begagnat försäljningsställe eller under
kringföring (1 § första styckel). Enligt 1 § andra stycket anses dock inle som
tillfällig handel bl. a. torghandel, handel pä marknad, mässa eller
utställning, handel vid vissa offentliga tillställningar eller kringförings-
eller utomhushandel, vilken utgör ell led i en eljest på stadigvarande
driftställe bedriven rörelse och avser sådana varor som regelmässigt saluförs
eller framställs där. Eftersom praktiskt taget all hemförsäljning i egentlig
mening ingår som ett led i sådan rörelse råder i praktiken nära nog fuUständig
näringsfrihet för svenska medborgare i fråga om sådan försäljning.
Tillslåndslvångel kan däremot vara av betydelse för vissa med hemförsäljning
jämförliga försäljningsmeloder, som här är av intresse.

Några
särbestämmelser på del civilrätlsliga området finns inte rörande
hemförsäljningsavtal eller andra avlal som ingås under liknande
omständigheter. Avlal av detla slag är underkastade allmänna avtalsrältsliga
regler och de övriga förmögenhetsrältsliga regler som gäller för de olika
avtalstyper som här kan vara aktuella. Ell stort antal delvis omfattande
förmögenhetsrältsliga lagar kommer härvid i fråga. Av praktisk betydelse är
främst lagen (1915: 218) om avtal och andra rättshandlingar på
förmögenhetsrättens område (avtalslagen), lagen (1905: 38 s. 1) om köp och byle
av lös egendom (köplagen), lagen (1915: 219) om avbelalningsköp
(avbelalningsköplagen) samt vissa bestämmelser i lagen (1914: 45) om
kommission, handelsagentur och handelsresande (kommissionslagen).

Den
följande framställningen avser bara atl ge en summarisk översikt av bl. a. de
gmndläggande avtals- och köprällsliga regler som är av särskUd betydelse i
detla sammanhang. Vad som sägs i del följande om hemförsäljningsavtal har
motsvarande tUlämpning också i fråga om andra avtal som ingås under liknande
förhållanden.

Grundläggande
bestämmelser om slutande av avtal finns i 1 kap. (1 9 §§) avtalslagen. De
innebär i huvudsak följande. För all ell avtal skall komma till stånd krävs i
princip atl den ena parlen avger etl anbud och alt den andra parten antar
anbudet. Anlagande svar på anbud bmkar kallas accept. Avlal uppkommer sålunda i
princip genom ell utbyte av sammanstämmande viljeförklaringar. I regel är såväl
anbud som accept bindande för den som har företagit en sådan rättshandling. Bakom
den-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 8

na
reglering ligger tanken alt den som har mottagit etl anbud skall kunna förlita
sig på anbudet och kunna underkasta del en allvarlig prövning ulan all riskera
all motparten plötsligt återkallar anbudet och all tillit skall kunna fästas
också vid en accept. Ell anbud är oåterkalleligt under den tid som går åt för
anbudstagarens prövning av anbudet, acceptfristen. Frislens längd växlar från
fall till fall. I fråga om muntligt anbud gäller emellerlid enligt uttrycklig
föreskrift att det måste antagas .genast för alt binda anbudsgivaren.

I 9
§ avtalslagen föreskrivs all om någon i meddelande, som annars skulle vara alt
anse som anbud, har använt orden "ulan förbindelse", "ulan
obligo" eller liknande uttryck, meddelandet anses endasl som en uppfordran
all avge anbud av del innehåll meddelandet ger vid handen. Inkommer elt sådant
anbud inom rimlig tid därefter från någon som på detta sätt har blivit
uppfordrad atl avge anbud och måste mottagaren inse all anbudet har framkallats
genom hans uppfordran, åligger del honom om han inle vill anta anbudet all
ulan oskäligt uppehåll underrätta anbudsgivaren därom. Underlåter han all göra
det skall han anses ha antagit anbudet. Genom alt på angivet sätt knyta en
reservation lUl sill erbjudande kan en part sålunda flytta över själva
anbudsgivandel lill motparten. I gengäld blir han bunden av motpartens
svarsanbud även om han inle uttryckligen antar detta. Hans passivitet tiUäggs
samma rättsverkan som en uttrycklig accept.

Normalt
förfaller etl anbud, om del avslås eller om motparten förser sitt svar med
tillägg, inskränkning eller förbehåll (5 § och 6 § första stycket). Om en
accept utformas så atl den inte stämmer överens med anbudet, brukar den kallas
"oren". En oren accept är enligt 6 § första stycket i princip atl
anse som elt nytt anbud som del ankommer pä mottagaren dvs. den ursprungliga
anbudsgivaren atl pä vanligt sätt pröva i egenskap av anbudstagare. Vill han
inle anta den orena acceplen förfaller det hela avtalsslutet strandar på
grund av s. k. dissens. Under vissa omständigheter kan emeUertid avlal komma
till stånd trots att acceplen är oren och att den inte antas i sill orena
skick av den ursprungliga anbudsgivaren. Så blir enligt 6 § andra stycket
fallet, om den som avgav svaret anser det överensstämma med anbudet och
mottagaren måste inse detta. Den orena acceplen blir då bestämmande för
avtalet, såvida inle motparten (den urspmngUga anbudsgivaren) reagerar genom
att ulan oskäligt uppehåll meddela all han inle vill godla svaret. Om den
urspmngliga anbudsgivaren förhåller sig passiv kan han sålunda bli bunden av
något som han varken menat eller förklarat.

Vid
hemförsäljning är situationen hormalt den all säljaren försätter sig i en
anbudslagares ställning, trots atl det är han som har tagit initiativet lill
avtalsslutet. Del sker i allmänhet genom all säljaren i de tryckta ordersedlar
och liknande som används vid hemförsäljning förbehåller sig rätt alt pröva
mottagarens svar på det anbud som ordersedeln for-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 9

melll
innehåller. Ett sådant förbehåll inverkar inle på köparens bundenhet. Genom
att skriva på ordersedeln har han rättsligt sett avgelt anbud och av della
anbud är han bunden pä vanligt sätt.

Del
är vanligt alt en part vid avtalsförhandlingar och vid slutande av avlal låter
sig företrädas av befullmäktigat ombud. Grundläggande regler om fullmakt finns
i 2 kap. (1027 §§) avtalslagen. Av dessa är här framför allt reglerna i 10 §
av intresse. I paragrafens första stycke föreskrivs, atl den som har gett
annan en fullmakt all sluta avtal eller i övrigl företa rättshandlingar blir
omedelbart berättigad och förpliktad i förhållande lill Iredje man genom
rättshandling som fullmäktigen inom fullmaktens gränser företar i
fullmaklsgivarens namn. Anbud eller accept som fullmäktigen avger binder
sålunda huvudmannen under förutsättning all fullmäktigen handlat inom ramen
för sin behörighet. Enligt andra stycket i samma paragraf gäller, att om någon
såsom anställd i annans tjänst eller annars till följd av avtal med annan intar
en ställning, varmed enligt lag eller sedvänja följer viss behörighet att
handla på dennes vägnar, han anses ha fuUmakl all företa rättshandlingar som
faller inom gränserna för denna behörighet (s. k. stäUningsfullmakl). Som typexempel
på personer som innehar stäUningsfullmakl kan nämnas vanUga affärsbiträden.

Har
fullmäktigen vid företagande av rättshandling handlat i strid mot särskilda
inskränkande föreskrifter av fullmaklsgivaren, är rättshandlingen enligt 11 §
första stycket inte gällande mol denne, om Iredje man insåg eller bort inse,
all fuUmäkligen sålunda överskred sin befogenhet. Bestämmelsen bygger på
grundsatsen, all om fullmaklsgivaren har instruerat fullmäktigen hur denne
skall handla för fullmaklsgivarens räkning men instruktionerna inle har kommit
liU ullryck i fullmakten eller inle är förenliga med fullmäktigens ställning
när fråga är om stäUningsfullmakl fullmaktsgivaren är bunden av fullmaktens
innehåll, även om fullmäktigen underlåter atl följa hans särskUda
instruktioner. Men av regeln följer också, att om fullmaktsgivaren på etl
tillräckligt tydligt sätt bringat instruktionerna lill Iredje mans kännedom,
fullmaklsgivaren inte blir bunden av den mol hans vilja företagna
rättshandlingen.

12
kap. avtalslagen regleras också ålerkaUelse aV fullmakt. Här skall endasl
nämnas alt enligt 15 § ställningsfullmakt återkallas genom atl fullmäktigen
avlägsnas från tjänst eller annan ställning som medför fullmakten.

Vid
hemförsäljning företräds säljaren vanligtvis av ombud. Dessa har ibland
ställning som handelsresande eller platsförsäljare. I fråga om dessa
kategoriers rättsliga ställning finns särskUda bestämmelser, som i nu aktuella
delar huvudsakligen bygger pä vad som gäller för handelsagenter. I 77 §
kommissionslagen föreskrivs, att handelsagent inle, även om han varaktigt
företräder sin huvudman, får ulan huvudmannens bemyndigande sluta för denne
bindande försäljningsavtal. Det-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 10

samma
gäller enligt 88 § för handelsresande, såvida inte handelsresanden försetts
med särskilda s. k. slulsedelsblankeller. Vid hemförsäljning används dock
normall inte sådana blanketter. Inberättar handelsagent försäljningsavlal som
han slutit för huvudmannens räkning, åligger del enligt 78 § huvudmannen, om
agenten har handlat utan bemyndigande eUer överskridit givet bemyndigande och
huvudmannen inle vill godkänna avtalet, all utan oskäligt uppehåll efler det
underrättelsen kom honom till hända själv eller genom agenten meddela köparen
därom. I annat fall skall avtalet anses godkänt av huvudmannen. Enligt 79 §
åligger det huvudmannen, om han inle vill anta köpeanbud, som insänts genom
hans handelsagent, att utan oskäligt uppehåU efler del alt anbudet kom honom
till banda själv eller genom agenten ge meddelande därom lill anbudsgivaren.
Annars skall anbudet anses antaget av huvudmannen. 78 och 79 §§ har enligt 89 §
motsvarande tUlämpning, när handelsresande inberättar till sin huvudman alt
han slutit försäljningsavlal eller insänder köpeanbud lill honom. Huvudmannens
meddelande skall dock riktas omedelbart lill köparen eller anbudsgivaren. Samma
reklamations-skyldighet gäller när huvudmannen från köparen eller anbudsgivaren
fär underrättelse, atl den resande för hans räkning slutit avlal eller mottagit
anbud. Vad som i nu angivna hänseenden gäller om handelsresande, har enligt 93
§ motsvarande tUlämpning i fråga om platsförsäljare.

Vissa
regler om rättshandlingars ogiltighet återfinns i 3 kap. avtalslagen. En
rättshandling kan vara ogiltig om den tillkommit genom tvång (28 och 29 §§),
svek (30 §) eller ocker (31 §). Har någon avgett en viljeförklaring som till
följd av felskrivning eller annat misslag har fått annat innehåll än som
åsyftats är den som företog rättshandlingen inte bunden av denna, om den person
till vilken förklaringen riktats insett eller bort inse misstagel (32 § första
styckel). Enligt 33 § fär rättshandling inte göras gäUande om omständigheterna
vid dess tillkomst var sädana att det skulle strida mot tro och heder atl med
vetskap om omständigheterna åberopa rättshandlingen och den gentemot vilken
rättshandlingen förelogs måste antas ha haft sådan vetskap. En bestämmelse av
något större räckvidd är intagen i 8 § lagen (1936: 81) om skuldebrev
(skuldebrevslagen). Villkor som upplagils i skuldebrev kan jämkas eller lämnas
ulan avseende om tillämpning av villkoret uppenbarligen skulle strida mol gott
affärsskick eller eljest vara otillbörlig. Paragrafen anses vara analogiskl
tillämplig utanför skuldebrevsrätlens område och kan sägas ge ullryck ål en
inom förmögenhetsrätten gällande allmän rättsgrundsats.

Flertalet
hemförsäljningsavtal avser lös egendom och utgör således köpeavtal. Förutom
avtalsrältsliga regler är de därför också underkastade köplagens bestämmelser.
Dessa är undantagslöst dispositiva de kan alltså frångås genom
avlalsklausuler. Dispositionsfrihelen utnyttjas också mycket ofta vid
hemförsäljning. I stor utsträckning används i sådana

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:86 11

sammanhang
standardiserade avtalsformulär. Det finns inle skäl all här gå närmare in på
köplagens regelsystem. Det kan dock nämnas all köplagen upptar vissa
bestämmelser om rätt för ena parten alt häva köp eller avvisa gods vid
bristande fullgörelse av köpeavtalet från motpartens sida. I anslulning härtill
innehåller lagen föreskrifter som reglerar parternas inbördes rättigheter och
skyldigheter i fall då köpeavtal skall bringas all återgå. Dessa bestämmelser
kan ha betydelse för frågan om räll för köpare vid hemförsäljningsavtal atl
frånträda avtalet och framtvinga köpets återgång. De återges därför i korthet.

Har
godset kommit i köparens besittning och vill köparen avvisa godset enligt de
regler därom som köplagen innehåller, är köparen enligt 55 § skyldig alt la
värd om godset för säljarens räkning men har då räll alt av säljaren få
ersältning för värden. Om köparen inte ulan väsentlig kostnad eller olägenhet
kan fortsätta att vårda godset eller om säljaren inle förfogar över godset inom
skälig tid efler det han blivit tillsagd därom, får köparen låta sälja godset
för säljarens räkning på offentlig auktion eller undantagsvis bortskaffa
godset. Han är skyldig atl låta sälja godset för säljarens räkning, om del är
utsatt för förskämning eller snar förstörelse eller fordrar alllför kostsam
värd (jfr 34 och 35 §§).

I
56 § köplagen finns vissa föreskrifter om skyldighet för köpare som vill avvisa
gods som har försänls lill honom alt la godset i besittning för säljarens
räkning, om det kan ske ulan erläggande av köpeskillingen och ulan väsentiig
kostnad eller olägenhet.

Om
ett köp blir hävt enligt de bestämmelser om hävningsräll som köplagen
innehåller har säljaren enligt 57 § första stycket rätt atl återfå godset bara
om han betalar tillbaka vad han kan ha uppburit av köpeskillingen. Han är å
andra sidan inle skyldig all återbetala köpeskillingen, såvida han inle
återfår godset väsentligen oförändrat och oförminskat. Om köparen i fall då
köp hävs eller gods annars avvisas har rätt till ersättning av säljaren får han
enligt 57 § andra styckel hälla godset inne lill dess ersättningen betalas
eller betryggande säkerhet ställs.

Vad
som föreskrivs i 57 § köplagen om rätt för säljaren atl få tillbaka godset
utgör enligt 58 § inte hinder för köparen atl häva köpet, för den händelse
godset av våda har blivit förstört, försämrat eller minskal eUer när del har
undergått förändring endasl genom sin egen beskaffenhet eller tUl följd av
åtgärd som har varit nödvändig för undersökning av godset eller åtgärd som
köparen i övrigl har vidtagit innan han märkt eller bort märka fel eller brist
som han vill åberopa för all häva köpet.

Slutligen
bör här också återges de särskilda reglerna i köplagen om s. k. öppet köp.
Härmed avses etl köpeavtal enligt vilket köparen fär godset i sin besittning
men under viss lid kan hålla öppet om han skall fullfölja köpeavtalet eller
återlämna godset och låta köpet gå äter. I 60 § föreskrivs för sådant fall all
köparen inle är berättigad all dra sig undan från köpet såvida han inte inom
beslämd lid eller, när bestämmelse om

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 12

tiden
inte har träffats, utan oskäligt uppehåll ger tillkänna för säljaren alt han
inte vill behålla godset. Till dess godset återlämnas slår köparen faran för
godsets förstörelse, försämring eller minskning.

Hemförsäljning
sker vanligtvis i form av avbetalningsköp. Härmed förslås enligt
avbelalningsköplagen ell avlal varigenom lösöre säljs mol betalning i särskilda
poster, av vUka en eller flera skall erläggas efler del all godset utgivits
till köparen, och under villkor alt säljaren skall ha rätt all återta godset om
köparen åsidosätter vad som åligger honom, eller all äganderätten till godset
skall förbli hos säljaren till dess betalningen eller viss del av denna har
blivit erlagd. Avbelalningsköplagen innehåller ett antal skyddsregler till
köparens förmån, vilka är tvingande och aUlså inle kan åsidosättas genom avlal
mellan parterna.

3.
Rättsläget i vissa främmande länder

I
den näringsrätlsliga lagstiftningen i övriga nordiska länder finns särskilda
bestämmelser om hemförsäljning i Danmark. Enligt vissa bestämmelser i 1966 års
Naeringslov är hemförsäljning i princip förbjuden. Undanlag från della förbud
gäller i fråga om försäljning av böcker, vissa livsmedel, tidningar och
tidskrifter saml hantverksmässiga tjänster som endast kan utföras på platsen.
Förbudsbeslämmelserna gäller inle heller beträffande s. k. abonnemangsavtal.
Någon motsvarande näringsrätlslig reglering av hemförsäljning finns inte i
Finland eUer Norge.

Den
avtals- och köprällsliga regleringen är i Danmark och Norge i stort sett
densamma som i Sverige. I Finland saknas motsvarighet lill köplagarna i de
övriga länderna, men den sedvanerättsliga regleringen lorde i de hänseenden som
nu är av betydelse i aUt väsentligt stämma överens med vad som gäller där.
Någon förmögenhetsrättslig speciallagstiftning om hemförsäljnings- eller
abonnemangsavlal finns inle f. n. i något nordiskt land.

Frågan
om atl införa särskilda regler lill köparnas skydd vid hemförsäljning har
varit och är f. n. föremål för överväganden i många främmande länder.
Diskussionen har företrädesvis avsett direklförsäljning i köparens hem
("door-to-door sales"). I utredningens belänkande finns vissa
upplysningar om innehållet i utiändsk rält av vilka jag anser mig böra återge
följande.

I
England finns regler om hemförsäljning i 1965 års Hire-Purchase Act.
Bestämmelserna avser avbelalningsköp och liknande transaktioner. Skyddsreglerna
är tillämpliga endast i fall då köparen undertecknat köpekontraktet på annan
plats än i säljarens butik eller annat fast försäljningsställe. Under dessa
förutsättningar har köparen rält all skriftligen frånträda avtalet under en tid
av fyra dagar, räknat från den dag han mottog en orderbekräftelse av säljaren.
För att lagen skall tillämpas

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 13

krävs
i vissa faU alt värdet av godset överstiger 30 pund. Om värdet överstiger 2 000
pund, är lagen inle tUlämplig. Säljaren är skyldig all upplysa köparen om
dennes räll genom anmärkning på kontraktet i rött tryck med röd inramning. Om
köparen frånträder avtalet är han skyldig atl håUa godset lill säljarens disposition.
Han är vårdnadsplik-lig under 21 dagar. Låter sig säljaren företrädas av en
representant (ombud). Svarar säljaren för de uppgifter ombudet lämnat om
godset, oavsett om de lämnats muntligen eller skriftligen.

I
USA har förekommit en omfattande diskussion rörande behovet av lagstiftning
angående hemförsäljning. I en färsk modellag, "Uniform Consumer Credit
Code" av november 1968 (UCCC), finns bestämmelser om sådan
kredilförsäljning lill konsumenter vid vUken säljaren oombedd uppsöker köparen
i dennes hem och avlal ingås där. Avtalet kan även gälla tjänster. Undanlag
görs bl. a. för köp beträffande vilka parterna tidigare har fört förhandlingar
i säljarens affär. Likaså undantas avlal som komniil till slånd lill följd av
all köparen har trängande behov av all genast få säljarens prestation utförd
(reparation av skadad vattenledning eller värmepanna o. d.). Köparen har enligt
lagen räll all häva avtalet inom tre dagar, räknai från del köparen skriver
under köpekontraktet eller lämnar sill anbud. Hävningen måste ske skriftligen.
Säljaren måste skriftiigen och på ett tydligt sätt upplysa köparen om hans rätt
för alt den nämnda "ångerfrislen" skaU börja. Sedan köparen hävt
avtalet, skall säljaren återbetala vad han har mottagit. Köparen är skyldig alt
hälla säljaren godset tUlhanda. Hämtar inle säljaren godset inom 40 dagar,
tillfaller godset köparen ulan kostnad. Köparen har värdnadsplikl beträffande
godset intill utgången av denna period. Säljaren synes däremot stå faran för
vådahändelser. UCCC innehåller också en rad särskilda bestämmelser lUl skydd
för kredilköpare. Lagar som i allt väsentligt bygger på de återgivna
hemförsäljningsreglerna i UCCC har antagits i sju delstater i USA.

Lagar
med liknande itmehåll som UCCC har även genomförts i Australien och i sex
provinser i Canada.

4.
Tidigare reformförslag

Frågan
om alt tillerkänna köpare vid hemförsäljning en generell räll att frånträda
avlal har redan tidigare varit föremål för uppmärksamhet hos oss. Frägan har
därvid kopplats samman med de problem som rör finansieringen av
konsumlionsvaruköp.

Konsumtionskredilutredningen
avgav år 1966 belänkandet Konsumtionskrediter i Sverige (SOU 1966: 42). I
betänkandet framhöll utredningen, alt bedömningen av konsumtionskredilerna
tidigare hade skett närmast från sociala synpunkter. Den skuldsättning som
denna finansieringsform innebar för den enskilde köparen hade ansetts ställa
honom

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 14

i
etl inle önskvärt ekonomiskt beroendeförhållande lill kreditgivaren. På grund
härav hade den enskilde ansetts vara i behov av skydd på olika sätt.
Utredningen konstaterade, att de sociala skälen mot konsumtionskrediter numera
skjulils i bakgranden eller åtminstone ändrat karaktär. Krediterna gällde
nämligen numera till övervägande del varaktiga konsumtionsvaror, såsom bUar,
kylskåp m. m. Samhället hade enligt utredningen inle anledning all längre
reagera mot denna företeelse, lagen i storl. Emellertid ansågs konsumenterna
vara i behov av vissa åtgärder från samhällets sida. Mot bakgrund härav ansåg
utredningen bl. a., att konsumenterna borde i största möjliga utsträckning
erhålla skydd mot sådan otillbörlig påtryckning som visat sig förekomma
framförallt vid agenlförsäljning i hemmen. Detla skydd borde bestå i en räll
för köpare alt under viss kortare tid få frånträda avlal om avbelalningsköp
som ingåtts i hemmen (betänkandet s. 174).

I
enlighet med dessa synpunkter lade utredningen fram etl förslag lill lag om
rält atl frånträda avtal i vissa fall.

Den
föreslagna lagen avsågs gälla lill förmän för konsument som ingått avlal om
köp av gods eller om tillhandahållande av tjänst, under föratsättning att
avtalet tUlkommit på grund av anbud som gjorts vid "tillhandahällarens
eller någon dennes företrädares" personliga besök i konsumentens bostad
eller därmed jämförlig vistelseort och atl avtalet inle helt fullgjorts vid
besöket. Önskade konsumenten frånträda avtalet, skulle han enligt förslagel
meddela motparten della senast inom en vecka från det han insett eller bort
inse all avlal kommit till stånd.

Vid
remissbehandlingen under hösten 1966 av konsumtionskreditut-redningens
belänkande uttalade remissinstanserna i denna del sin anslutning till tanken
atl man borde försöka komma lill rätta med avarterna av direktförsäljning i
hemmen. En invändning av principiell natur, som med eftertryck fördes fram frän
vissa häll, gick ut på all de föreslagna reglerna med hänsyn lill sui
utformning kunde avlmbba respekten för grundsatsen atl avtal skall hållas och
därigenom kunde få negativa och farliga verkningar inom andra rättsområden. Det
invändes också atl reglerna innebar en helt oförtjänt diskriminering av
hemförsäljningen som sådan, en försäljningsform som ofta var praktisk för
konsumenten. Vidare framhölls all det inle var rimligt alt köparen skulle få
rygga etl avlal även i fall då säljaren inle alls hade betett sig klandervärt.
Också rättsliga betänkligheter i andra avseenden framfördes. Förslagel
tillstyrktes å andra sidan av flera remissorgan under hänvisning till behovet
av särskilda skyddsregler vid hemförsäljning.

Lagförslaget
har hittills inte föranlett några lagstiftningsåtgärder.

Vid
Nordiska rådets 15:e session år 1967 behandlades etl medlemsförslag om
införande av en regel om betänketid i avtalslagen (Sak A 113/j). Som motivering
för förslaget åberopades de missförhållanden som ansågs råda vid
direklförsäljning i hemmen. Förslagsställama fram-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 15

höll
all den skicklige försäljaren ofta utnyttjade sitt övertag gentemot den
oerfarne konsumenten. I många fall kom köparen genom avtalets formulering att
intaga ställning av anbudsgivare, medan säljaren blev anbudstagare. Della
medförde enligt medlemsförslaget atl köparen blev bunden genast under det att
bundenhet för säljaren uppkom först då denne accepterade köparens anbud.
Säljaren fick därigenom en frist, som inte tiUkom köparen.

Remissyttrandena
över medlemsförslagel speglade i stort sett samma synpunkter som dem vUka kom
till ullryck vid remissbehandlingen av konsumlionskredilulredningens
betänkande.

Medlemsförslagel
föranledde en rekommendation (1967: 15) från Nordiska rådet lill regeringarna
i de nordiska länderna, varigenom rådel hemställde lill regeringarna all
undersöka behovet av och innehållet i en skyddsregel särskilt för sådana fall
då avtal ingås eller beställning sker vid den ena partens besök ulan anmodan i
den andra partens bostad eller på därmed jämförlig plats.

5.
De sakkunniga

5.1
Allmänna synpunkter

Beträffande
behovet och lämpligheten av en lagstiftning framhåller de sakkunniga till en
början alt åtskilliga faktorer göi; alt konsumenternas behov av skydd är
särskUt framträdande i det moderna samhället. Dagens marknad karakteriseras av
elt mycket omfattande utbud av varor och tjänster. Stigande levnadsstandard medför
växande köpkraft hos konsumenterna. Hårdnande konkurrens har skapat behov för
förelagen all finna ständigt nya vägar atl påverka konsumenternas handlande.

Elt
viktigt led i samhällets konsumentpolitik är enligt de sakkunniga atl rikta
konsumenternas uppmärksamhet på de faktorer som i första hand bör påverka
konsumtionsvalel och öka deras motståndskraft mol irrationeUa säljargumenl. Vid
sidan av konsumentupplysning och annan verksamhet som syftar till all
tillhandahålla etl objektivt underlag för konsumenternas handlande krävs
emellertid enligt de sakkunniga också rättsregler, som direkt skyddar
konsumenterna mot sådana marknadsförings- eller försäljningsmetoder som
framstår som skadliga eller olämpliga eller som utsätter konsumenterna för en
stark psykologisk påverkan. Hittills gällande näringsrätlslig och civUrättslig
lagstiftning har visat sig vara otiUräcklig för att tillgodose konsumenternas
skyddsbehov i etl modernt marknadssamhälle. Frän statsmakternas sida har
visserligen enligt de sakkunniga under senare är vidtagits betydelsefulla
lagstiftningsåtgärder för att förslärka konsumenternas rättsskydd. De är dock
av mera generell natur och måste kompletteras med punktvisa insatser

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 16

av
lagstiftaren på avgränsade områden av näringslivet där särskilda skyddsbehov
finns all tillgodose.

I
detta sammanhang bör enligt de sakkunniga särskild uppmärksamhet ägnas
hemförsäljningen, dvs. sådan försäljning lill enskilda konsumenter av
konsumtions- eller kapitalvaror som sker genom alt en näringsidkare eller
representant för denne söker upp den enskilde i hans bostad eller under andra
liknande förhållanden och försöker förmå honom atl ingå avlal om förvärv av
vara eller tjänst. Denna försäljnings-' metod är långt ifrån ovanlig.
Försäljningen av t. ex. hushållsmaskiner och vissa bokverk sker i stor omfallning
genom hemförsäljning.

Från
konsumentskyddssynpunkt erbjuder enligt de sakkunniga hemförsäljningen
speciella problem. Vid försäljning i butik eller varahus eller från annat fast
inrättat försäljningsställe förutsätts en viss aktivitet från köparens sida:
han måste själv la elt initiativ genom all söka upp säljaren och kan därför
normalt antas ha en viss beredskap atl möta den psykologiska påverkan som
säljaren kan utsätta honom för. En person som besöker en butik eller elt
varuhus fär förutsättas vara inställd pä all omedelbart eller senare köpa en
vara som han anser sig ha behov av. Han har pä förhand gjort vissa
behovsbedömningar och ekonomiska beräkningar. Han har sålunda byggt upp etl
psykologiskt skydd mol all överrumplas av säljfrämjande argument. F. ö. har han
alltid möjlighet att avlägsna sig från butiken och därigenom dra sig ur del
hela.

I
dessa hänseenden är situationen en annan vid hemförsäljning. SärskUt i de
vanliga fall då säljaren eller en representant för honom oombedd söker upp en presumtiv
kund i dennes bostad befinner sig konsumenten i etl psykologiskt underläge.
Han blir lätt offer för försäljarens övertalningsförmåga och känner sig
"utlämnad" lill försäljaren. I della läge blir hans förmåga alt
kritiskt bedöma försäljarens uppgifter och argument lätt nedsatt. Ofta är han
ensam med försäljaren och kan inle rådgöra med personer i sin omgivning. De
personer som anlitas för hemförsäljning är ofta väl utbildade i modern
försäljningsleknik. Karakteristiskt för hemförsäljningssilualionen är också
all konsumenten av praktiska skäl har svårt atl dra sig ur det hela. Har han
en gång släppt in försäljaren i sill hem måste han "köra ul" denne om
han inle vill köpa den erbjudna varan. En faktor av betydelse är slutligen alt
hemförsäljning så gott som undantagslöst sker på kredit i- form av
avbelalningsköp. Konsumenten kan sålunda förvärva den erbjudna varan ulan atl
omedelbart göra någon kännbar ekonomisk uppoffring.

De
sakkunniga påpekar all de speciella förhållanden som sålunda karakteriserar
hemförsäljningsverksamheten har föranlett speciallagstifl-rung i flera länder
för atl skydda konsumenterna. Enligt de sakkunniga talar starka skäl för atl
del också i vårt land skapas rättsregler som ger konsumenterna bättre skydd mot
all de i elt praktiskt och psykologiskt underläge förmås tUl rättshandlingar
som strider mot deras egentiiga in-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 17

tressen.
Del kan med fog antas atl de fall då en köpare i efterhand ångrar sig är
betydUgt vanligare vid hemförsäljning än vid annan försäljning. Under senare
år har del också förts fram krav på en särskUd lagstiftning i ämnet både frän
konsumenlhåll och i politiska instanser.

Elt
ingripande från lagstiftarens sida till konsumenternas skydd på della område
ligger enligt de sakkunniga också i linje med den alltmer aktiva
konsumentpolitik som slalsmaklema bedriver. Del kunde visserligen te sig
naturligt all se hemförsäljningsproblemen i etl vidare perspektiv och som
endast en del av del större problemkomplex som gäller konsumenlköp över huvud
laget. Reformbehovet är emellertid enligt de sakkunniga särskilt stort när del
gäller hemförsäljning. Del erbjuder enligt deras mening inle heller några
svårigheter och inger inle några principiella betänkligheter atl bi7la ut
frågan om hemförsäljning tUl en särbehandling. En lagstiftning i ämnet kan
avgränsas pä sådant sätt att man inle föregriper resultatet av del arbete som
pågår på del allmänna köprällsliga och avtalsrältsliga området med stkle på
all stärka konsumenternas rättsskydd i allmänhet.

De
sakkunniga framhåller all frågan om elt starkare skydd för konsumenten vid
hemförsäljning i princip kan lösas på två olika sätt. Man kan antingen införa
en näringsrältslig lagstiftning, som helt eller delvis förbjuder
hemförsäljning eller i varje fall uppställer sädana villkor för näringsidkarnas
räll all idka hemförsäljningsverksamhet alt del skapas garantier för atl
konsumenternas intressen tillvaratas. Den vägen har man gått på sina häll i
utiandet, bl. a. i Danmark. Men man kan också välja en rent civilrällslig
lagstiftning, som med viss avvikelse från allmänna obligationsrättsliga regler
gör inträdet av de avtalsrätlsliga verkningarna av hemförsäljningsavtal
beroende av särskilda vUlkor uppställda i konsumentens intresse. Den metoden
har valts i flertalet av de främmande länder där hemförsäljningsverksamheten
över huvud laget har uppmärksammals i lagstiftningen.

Enligt
de sakkunniga kan man genom en näringsrältslig lagstiftning åstadkomma ell
myckel effektivt skydd för konsumenterna, t. ex. genom all införa ell totalt
eller partiellt förbud mot hemförsäljning. Vissa resultat skulle man sannolikt
också kunna nå genom all uppställa krav på auktorisalion av företagsn eller
deras agenter och försäljare. De sakkunniga finner dock alt en näringsrältslig
reglering inger både principiella och näringspolitiska betänkligheter och även
har andra nackdelar som väger betydligt tyngre än de fördelar som kan vinnas.
Ell förbud mol hemförsäljning skulle innebära ett markant avsleg från
grundsatserna i vår traditionellt liberala näringsfrihelslagstlflning och bör
därför tillgripas bara om lagstiftaren inle kan söka sig fram på andra vägar.
En förbudslagsliftning skulle dessutom kunna få myckel ogynnsamma verkningar
för konsumenterna, då hemförsäljningsverksamheten som marknadsförings- och
distribulionsmelod i och för sig fyller en vik-

2
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 86

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 18

tig
funktion. Etl förbud skulle dessutom inle kunna träffa den vikliga sektor som
avser hemförsäljning av böcker, eftersom en sådan lagstiftning skulle komma i
strid med tryckfrihetsförordningens bestämmelser om rätten att fritt sprida
tryckt skrift.

Samma näringsrätlsliga och
Iryckfrihelsrällsliga synpunkter kan enligt de sakkunniga åberopas också mol
ell auklorisalionslvång för hemförsäljningsverksamheten. Ell sådani syslem
skulle också ha andra nackdelar. Bl. a. är det inle troligt atl man verkligen
därigenom skulle komma till rätta med de ölägenheter som från
konsumenlskyddssynpunkl är förenade med hemförsäljning. Behovet av etl
konsumentskydd är betingat främst av försäljningsmeloden som sådan och kan
inle tillgodoses genom en auklorisation av säljarföretagen eller deras
representanter.

På de anförda skälen
kommer de sakkunniga lill slutsatsen atl en lösning av
hemförsäljningsproblemet inle kan ske på näringsrätlslig väg utan bör sökas
genom en civilrällslig reglering. Lagstiftningen bör syfta liU all inskränka
köparens bundenhet av de rättshandlingar han företar genom all ge honom en
betänketid under vilken han kan överväga om han vill fullfölja rättshandlingen.
Enligt de sakkunnigas mening bör med andra ord sådan balans skapas mellan
parterna som typiskt sett inle föreligger vid hemförsäljning på grund av
konsumentens psykologiska underläge. De sakkunniga har, bl. a. av utländska
förebilder, funnit alt det är möjligt att utforma etl civUrättsligt
regelsystem på sådani sätt all man tillgodoser del angivna önskemålet ulan atl
behöva göra långtgående avvikelser från avtalsrätlsliga principer och utan atl
besvärande störningar i del kommersiella livet behöver uppkomma för
konsumenterna själva eller de berörda näringsidkarna.

5.2
Huvudgrunderna för lagstiftningen

5.2.1
Tillämpningsområdet

De
sakkunniga diskuterar frågan om den nya lagstiftningens tiUämpningsområde i
tre hänseenden.

Enligt
de sakkunniga måste för del första en avgränsning ske såvitt gäller avtalstypen
i mera vidsträckt mening (köpeavtal, uppdragsavtal, försäkringsavtal etc.) och
i fråga om karaktären av de prestationer som skall tillkomma konsumenten
enligt avtalet (leverans av lös egendom, tillhandahållande av tjänster osv.).

I detta hänseende pekar de
sakkunniga på alt den allmänna diskussionen praktiskt laget bara gällt behovet
av en lagstiftning i fråga om köp av lös egendom, främst kapitalvaror avsedda
för den dagliga hushållningen eller i övrigt för privat bruk. Enligt de
sakkunniga bör också en lagstiftning i första hand la sikte på sädana varor. De
sakkunniga diskuterar möjligheten atl undanta naturaprodukler, främst
livsmedel, men

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 19

anser
att några olägenheter inte behöver befaras av atl lagen formellt gäller även
sådana varor.

Emellerlid
förekommer del också atl förelag, som tillhandahåller tjänster av olika slag,
bedriver sin ackvisitionsverksamhel i form av ell slags hemförsäljning. Della
gäller bl. a. försäkringsbolagen. Men hit hör också andra förelag som
liUhandagår allmänheten med tillsyn eller service av olika slag. I denna
verksamhet ingår ell slags abonnemangsavlal varigenom företagen åtar sig att
under viss tidsperiod eller tills vidare vid återkommande tUlfällen ulföra sina
tjänster. Samma synpunkter som motiverar en särskild lagstiftning beträffande
hemförsäljningsavtal i egentiig mening gör sig enligt de sakkunniga gällande i
fråga om sådana abonnemangsavlal. De bör därför också omfattas av den nya
lagstiftningen. Enligt de sakkunniga intar däremot försäkringsavtal en
särställning. Det gäller inle bara med avseende på den speciella karaktären av
försäkringsåtagandel. Försäkringsbolagens verksamhet är redan nu kringgärdad av
detaljerade föreskrifter i lagen om försäkringsrörelse, och
försäkringsavtalslagen (1927: 77) innehåller också etl flertal bestämmelser
ägnade alt skydda försäkringstagarna. Här erinras särskilt om de tidigare
återgivna bestämmelserna i 302 § lagen om försäkringsrörelse. Hittillsvarande
erfarenheter av den ackvisitionsverksamhel som försäkringsbolagen bedriver
genom sina försäkringsombud ger enligt de sakkunniga inte heller vid handen
alt del från de synpunkter som här är aktuella skulle föreligga något behov av
ytterligare regler lUl konsumenternas skydd. De sakkunniga föreslår därför alt
den nya lagstiftningen inle skall gäUa försäkringsavtal.

En
annan avgränsningsfråga har avseende på parternas ställning. Enligt de
sakkunniga bör den nya lagstiftningen i princip träffa bara sådan försäljning
som sker yrkesmässigt. Men i de fall då köparen själv är näringsidkare och
avtalet ingås för hans näringsverksamhet finns del knappast någon rätlspolilisk
motivering för ell särskilt skydd. De sakkunniga anser därför all den nya
lagstiftningen i princip bör gäUa bara när de varor som köpeavtalet avser resp.
de tjänster som enligt abonnemangsavlalel skall tillhandahållas är avsedda
huvudsakligen för privat bruk.

En
tredje avgränsning av tillämpningsområdet avser de förhållanden under vilka
konsumenten företar rättshandlingen. Enligt de sakkunniga är del framför allt
vid hemförsäljning i trängre mening, dvs. då rättshandlingen företas i
konsumentens egen bostad, som behovet av etl särskilt skydd framträder. Del
kan dock anföras skäl för att låta skyddet gälla också i vissa fall dä rätts
handlingen företas under likartade förhållanden. Enligt de sakkunniga
förekommer i viss omfattning uppsökande försäljningsverksamhel också på andra
stäUen än i hemmen, t. ex. på arbetsplatser eller i sjukhus, sko- lor,
universitet, militärförläggningar o. d. De ändamålssynpunkler som

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 20

skall
tillgodoses genom en särskUd lagstiftning kan synas tala för alt man inbegriper
också sådana fall eller över huvud laget alla fall dä försäljning sker
annorstädes än från etl av säljaren inrättat fast försäljningsställe. De
sakkunniga har tagit som principiell utgångspunkt all en speciallagstiftning
som avviker frän annars gällande avtalsrältsliga principer inte bör ges
vidsträcktare tillämpningsområde än som är oundgängligen påkallat. De anser det
därför vara tveksamt om man bör gå utanför området för hemförsäljning i mera
inskränkt mening. Två faktorer bör härvid enligt deras mening särskilt beaktas.

För
det första synes hittillsvarande erfarenheter inte ge belägg för all
försäljning pä arbetsplatser o. d. har gett upphov lill ölägenheter för
konsumenterna i lUlnärmelsevis samma utsträckning som den egentliga
hemförsäljningen. Skyddsbehovel är därför inte lika framträdande som i della
senare fall. För del andra är del ovisst om en särskild lagstiftning är
behövlig för atl tillgodose del skyddsbehov som trots allt kan finnas.
Arbetsgivare och andra huvudmän för sådana anläggningar som avses har uppenbarligen
etl starkt intresse av all försäljningsverksamhel inom anläggningen inte sker
pä ell sätt som innebär all konsumentskyddsin-Iressel åsidosätts. De sakkunniga
räknar därför med atl arbetsgivare och andra huvudmän i den egna verksamhetens
intresse kommer alt ingripa med totala eller partiella förbud mot sådan
försäljningsverksamhet.

De
anförda omständigheterna utgör enligt de sakkunniga tillräckliga skäl för att
tills vidare begränsa den nya lagstiftningens tUlämpningsområde tUl de
egentliga hemförsäljningarna. Men också laglekniska hänsyn talar mot all man
utan tvingande skäl går längre. Om man vill fånga in sådan försäljning som sker
pä arbetsplatser eller liknande torde tillämpningsområdet bara kunna avgränsas
genom atl lagstiftningen omfattar all försäljning som inte sker från ell av
säljaren inrättat fast försäljningsställe. Innebörden av detla uttryck skulle
dock bli oklar och man måste räkna med elt stort antal svårbedömda gränsfall.

De
sakkunniga förklarar dock all deras ställningstagande i denna fråga sakligt
sett bygger på osäkra premisser och på antaganden som i en framtid kan visa sig
vara orikliga. Del kan därför enligt deras mening bli anledning all ompröva
ständpunktstagandet om utvecklingen efler en lagstiftning med mera begränsat
tillämpningsområde skulle leda lill alt försäljningsverksamhelen på
arbetsplatser och liknande utvecklas så all konsumentskyddsintressena blir
åsidosatta på etl sätt som man hittills inle erfarit.

I
ell hänseende anser de sakkunniga del dock vara befogal all gå ulan-för den
försäljning som sker i köparens egen bostad, nämligen i fråga om en
försäljningsmetod som pä senare år utbildats utomlands och som i korthet kan
beskrivas på följande sätt. En företagare träffar överenskommelse med en
person atl denne skall åtaga sig försäljning för före-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 21

lagets
räkning under speciella förhållanden. "Representanten" åtar sig
sålunda atl vid ell eller flera tillfällen på förelagets bekostnad inbjuda
vänner och bekanta lill något slags tillställning i sitt hem, t. ex. elt cocktailparty,
och alt i anslutning därtill förevisa förelagets varor, propagera för dessa
och om möjligt finna avsättning för varorna genom atl mot sedvanlig provision
la upp order från eller ingå försäljningsavtal med gästerna. Metoden lorde
enligt de sakkunniga i ålskilUga fall ha visat sig vara myckel framgångsrik.
Den har hittills inte vunnit nämnvärd tillämpning hos oss men en utveckling i
annan riktning kan enligt de sakkunniga inle uteslutas. Del är enligt deras
mening uppenbart alt de synpunkter som över huvud tagel motiverar en
lagstiftning vid hem-fÖrsäljning också gör sig starkt gällande vid den nu
beskrivna försäljningsmetoden. Den nya lagstiftningen bör därför vara
tUlämplig pä alla de fall då konsumenten har företagit en rättshandling som för
honom leder till bindande avtal i egen eller annans bostad.

Försäljning per telefon
kommer med den avgränsning som de sakkunniga sålunda föreslår all falla
utanför lillämpningsomrädel för den nya lagstiftningen. Enligt de sakkunniga
föreligger vid telefonförsäljning inte de speciella psykologiska förhållanden
som utgör del grundläggande motivet för en särskUd skyddslagstiftning.

5.2.2
Den rättstekniska metoden

De
sakkunniga diskuterar olika rällslekniska metoder atl möjliggöra en
"ångerfrisl" lill förmån för konsumenten vid hemförsäljning.

En melod innebär all man
under viss tid "suspenderar" konsumentenköparens bundenhet av den
rättshandling som han företagit och låter bundenhet pä hans sida inträda bara
under fömlsällning att han själv under respittiden tillträder avtalet genom en
ytterligare viljeförklaring av i princip samma innehåll som den första. Avtalet
blir enligt detla alternativ suspensivl villkorat med en lidsbegränsning till
konsumentens förmän. Enligt en annan metod är avtalet resolulivl vUlkorat med
en till säljarens förmän verkande lidsbegränsning. Konsumenten-köparen blir då
bunden av sin rättshandling enligt vanliga avtalsrätlsliga regler men ges en
möjlighet all under en begränsad lid frånträda sin bundenhet genom en
viljeförklaring rakt motsatt den som innefattas i den tidigare rättshandlingen.
En tredje möjlighet är all kombinera dessa alternativ genom etl suspensivt
villkorat avtal, som säljaren genom all efler hembesöket vidta viss åtgärd
gentemot köparen, t. ex. tillställa honom en orderbekräftelse eUer ell
kontrakt, kan förvandla liU ell resolulivl villkorat avtal. Detta kan köparen
sedan frigöra sig frän genom att inom viss frist förklara alt han önskar
frånträda sin bundenhet.

För
enkelhetens skull betecknar de sakkunniga de tre beskrivna metoderna som den
"suspensiva", den "resoluliva" resp. den "kombinerade"
metoden.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 22

EtUigt
de sakkunniga skulle den suspensiva metoden ge konsumenten det mest effektiva
skyddet. Om denne skriver pä en ordersedel eUer undertecknar ell kontrakt
leder detla enligt den metoden inte lill någon bundenhet aUs för honom, om han
inle inom viss tid bekräftar atl han vUl fullfölja avtalet. Allvarliga
principiella invändningar kan dock enligt de sakkunniga resas mot ett sådant
system. Del innebär i sak alt köparens rättshandling, dvs. avgivandel av anbud
eller accept, som under andra förhållanden tilläggs vittgående rättsliga och
därmed ekonomiska verkningar för den som företar handlingen, görs till en nullitet.
En sådan ordning står i skarp kontrast lill grundläggande principer för vår
avtalsrätt, som utgår från all anbud och antagande svar på anbud är bindande
och i princip inte kan återkallas. Denna grundsats hai fast förankring i del
allmänna rättsmedvetandet. Atl sä radikalt avvika frän hävdvunna och erkända
grundsatser som del skulle innebära alt välja den nu diskuterade lösningen kan
enligt de sakkunnigas mening inte komma i fråga. Det finns enligt de sakkunniga
så myckel mindre anledning alt la ett sådani steg, som det i allmänhet är
större sannolikhet för alt den som skriver under en handling verkligen har
klart för sig alt åtgärden har rättslig betydelse än all han själv betraktar
den som en rättslig nuUilel. Ell så djupgående ingrepp i del bestående
regelsystemet synes därför inte heller vara nödvändigt för atl man skall uppnå
det eftersträvade syftet all bereda konsumenterna ett tillfredsställande
rättsskydd. Ett renodlat suspensivt syslem skulle enligt de sakkunniga också
kunna få ogynnsamma återverkningar för konsumenterna. Systemet skulle bl. a.
skapa stor otrygghet för säljarparten och minska säljarföretagens benägenhet
atl bedriva hemförsäljning, en effekt som inte är önskvärd. Under alla
förhåUanden måste man enligt de sakkunniga räkna med all
hemförsäljningsomsättningen skulle gå ned betydligt, vilket måste leda till
prisstegringar.

Den
kombinerade metoden ger enligt de sakkunniga formellt konsumenten etl bättre
skydd än den renodlat resoluliva. Ett kombinerat syslem inger inle heller lika
starka principiella betänkligheter som del renodlat suspensiva. Del kombinerade
systemet innebär all avlal kan komma till slånd bara om säljaren efter
hembesöket reagerar pä köparens anbud eller accept genom att tillställa köparen
en orderbekräftelse eller en köpehandling. Denna tilläggs i sin tur inte annan
verkan än ett anbud från säljarens sida vilket köparen anses ha antagit om han
inte inom ångerfrislen uttryckligen förklarar atl han inte vill fullfölja
avtalet. Köparen blir liksom i de fall som avses i 9 § avtalslagen bunden vid
passivitet. Mol del kombinerade systemet kan dock enligt de sakkunniga göras
invändningar, främst av praktisk natur. Själva avtalsproceduren skulle
avsevärt kompliceras och tidsmässigt förlängas i de fall då parterna från
början är helt inriktade pä atl slå fast vid avtalet. Delta skulle sannolikt
minska konsumenlemas möjligheter all få

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 23

snabb
leverans. Det är också troligt alt systemet skulle drabba konsumenterna i form
av prishöjningar. Slutiigen skulle systemet ge upphov lill besvärande
tillämpningsproblem, bl. a. i fråga om tidpunkten för ångerfrislens början.

En lösning enligt den
resoluliva metoden har enUgl de sakkunniga flera fördelar. Den kan genomföras
utan all man i väsentlig mån avviker från vedertagna avtalsrältsliga
grundsatser. Den principiella utgångspunkten förblir all den som avgetl ell
anbud eUer en accept är bunden av sin viljeförklaring. Köparen måste vara aktiv
för alt komma ifrån avtalet. På del praktiska planet medför del resoluliva
systemet inga nämnvärda komplikationer.

Enligt
de sakkunniga ligger dock en svaghet i den resolutiva metoden i det
förhållandel all utlösningen av skyddsmekanismen förutsätter ell självständigt
initiativ frän konsumentens sida. Del kan ifrågasättas om metoden bereder ett
tiUräckligt skydd för konsumenterna. De personer som främst är i behov av skydd
saknar i allmänhet kännedom om gällande rättsregler och föreställer sig
knappast all de kan dra sig undan verkningarna av all de satt sitt namn på en
ordersedel eller ell kontrakt. De sakkunniga anser inle atl denna olägenhet kan
förbigås men finner all man kan öka systemels effektivitet genom alt köparen i
varje särskilt fall får kännedom om sina rättigheter enligt den nya lagen. Man
kan efler utländsk förebild, bl. a. i UCCC, i lag föreskriva atl säljaren, i
samband med atl köparen avger anbud eller accept, skall pä visst sätt underrätta
köparen om den räll denne enligt lagen har all frigöra sig från sin bundenhet.
Man kan också låta denna underrättelseskyldighet utgöra förutsättning för all
köparen skall bli bunden. Systemet ger dä konsumenterna ell fullgott skydd.

Del
kan enligt de sakkunniga synas säreget och från principiell synpunkt i viss
mån betänkligt att genom lag ålägga ena parten i elt avtalsförhållande
skyldighet all lämna motparten underrättelse om vad han har alt iakttaga för
all komma från sin bundenhet av en i och för sig fullt giltig rättshandling. I
de avtalssituationer som här föreligger är emellertid omständigheterna
särpräglade, i del all köparen typiskt sett är i ell underläge. Den skisserade
ordningen är etl sätt all återställa balansen mellan parterna. Enligt de
sakkunniga kan från praktiska synpunkter några invändningar knappast resas mol
den ifrågasatta underrättelseskyldigheten. Det innebär inte någon särskild
belastning för en säljare all han samtidigt med alt han avkräver köparen en
bekräftelse på dennes anbud eller accept i form av en namnunderskrift pä en
ordersedel eller ell kontrakt har all överlämna en skriftlig underrättelse av
antytt slag.

De
sakkunniga förordar i enlighet med sina överväganden en lagstiftning som i
princip bygger på den resolutiva metoden och som samtidigt innebär alt köparen
vid hemförsäljnings- eller abonnemangsavlal

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 24

blir
bunden av sitt anbud eller sin accept endast under förutsättning att säljaren
eller dennes representant vid sammanträffandet med köparen överlämnar en
skriftlig underrättelse om dennes räll att frigöra sig från sin bundenhet.

När
del gäller ångerfrislens längd finner de sakkunniga atl vid en avvägning mellan
å ena sidan köparens intresse av skäligt rådrum och å andra sidan inlresset av
trygghet i den allmänna omsättningen frislen rimligen bör beslämmas till en
vecka.

Vad
angår formerna för frånträdandel menar de sakkunniga all del skulle vara en
fördel om konsumenten genom en formlös underrättelse till säljaren kunde
frigöra sig från sin bundenhet. En sådan ordning skulle dock kunna medföra nära
nog oöverstigliga bevissvårigheter om tvist skulle uppstå huruvida köparen
verkligen avgelt någon förklaring i rätt tid. De sakkunniga föreslär därför
atl köparen skall tillställa säljaren en skriftlig förklaring atl han inle
vill stå fast vid avtalet. Köparen kan beredas viss lättnad genom all säljaren
åläggs atl överlämna etl formulär liU sådan förklaring tillsammans med den
tidigare nämnda underrättelsen.

5.2.3
Undantag för kontantköp m. m.

De
sakkunniga framhåller all de konsumenter som ingått hemförsäljningsavtal
självfallet inle alllid ångrar sig. Man lorde tvärtom kunna ulgå från all
köparen i flertalet fall vill fullfölja avtalet. Framför allt kan detla antas i
de fall då köparen redan i samband med att han avger sill anbud eller sin
accept gör en kännbar ekonomisk uppoffring. I sammanhanget bör också beaktas
atl köparen kan ha intresse av atl fä omedelbar leverans men all man å andra
sidan får räkna med en viss obenägenhet hos säljarföretagen all medge leverans
medan ångerfrislen löper. Det finns således elt konsumentintresse som talar för
att lagstiftningen inle ges etl alllför vidsträckt tillämpningsområde och som
bör vägas mot konsumentens intresse av atl under vissa omständigheter kunna
frånträda hemförsäljningsavtal. Ju större den uppoffring är som köparen gör
genom atl redan i samband med all han avger anbud eller accept betala hela
eller en del av köpeskillingen, desto bättre grund har man för anlagandel all
han är fullt medveten om avtalels innebörd och fast besluten all fullfölja det.

HärlUl
kommer enligt de sakkunniga all i de fall dä säljarens representant uppsöker
konsumenten på dennes egen begäran förhållandena normalt inle är så ogynnsamma
för köparen alt han behöver en betänketid. Sakligt sett kan det därför finnas
skäl alt begränsa lagstiftningen lill de fall dä försäljaren kommer oombedd.
Frågan om försäljaren verkligen kommit oombedd eller på köparens begäran kan
dock ge upphov till Ivisligheter och bevissvårigheter, varför en sådan
avgränsning som den nyss nämnda enligt de sakkunnigas mening måste avvisas.
Önskemålet

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 25

att
praktiskt sett utesluta fall då sammanträffandet mellan parterna skett på
köparens begäran kan dock i viss män tillgodoses om man lämnar utanför lagens
tillämpningsområde sådana köp där köparen omedelbart betalar hela
köpeskillingen eller en inte alltför obetydlig handpenning. Man kan enligt de
sakkunniga förutsätta, atl en person som själv kallar en försäljare till sig
och bestämmer sig för ett köp i allmänhet också är angelägen all slutiigt avtal
skall komma till stånd snarast och sålunda regelmässigt är beredd att
omedelbart betala minst den handpenning som är föreskriven för all lagen inte
skall bli tillämplig.

De sakkunniga föreslår
därför alt rena kontantköp och vissa kreditköp undantas frän lagens
tillämpning. I fråga om kreditköpen förordar de sakkunniga en avgränsning med
hänsyn till såväl den absoluta som den relativa storleken av den del av
köpeskillingen som köparen erlägger kontant. De sakkunniga har i del hänseendet
funnit minimigränserna böra sättas till 100 kr. resp. 25 «/o av den totala
köpeskiUingen.

De sakkunniga behandlar
vidare de fall då köparen erlägger en del av köpeskillingen genom atl lämna s.
k. inbylesgods, dvs. på säljaren överlåter sin gamla symaskin, tvättmaskin,
bil etc. till etl värde som parterna kommer överens om och som avräknas på
köpeskillingen för nyförvärvet. Ofta torde köparen av praktiska skäl lämna
ifrån sig inbytesgod-sel redan i samband med alt han vid försäljarens besök
beställer den nya varan, i varje fall om denna levereras samtidigt eller del är
underförstått atl leverans skall ske inom den närmaste liden efler besöket.
Det kunde enligt de sakkunniga ifrågasättas all vid tillämpning av de nu aktuella
undantagsreglerna likställa tillhandahållande av inbylesgods med kontant
betalning och således inräkna värdet av inbylesgodset i beloppet på lägst 100
kr. resp. 25 "/o av köpeskUUngen. De sakkunniga har emellerlid stannat
för alt hänsyn inle bör las lill inbylesgodsels värde. Undantagsreglerna är
motiverade av all del inle föreligger något egentligt skyddsbehov när köparen
har manifesterat allvaret i sin avsikt alt slå fast vid köpet genom all redan
vid besöket göra en kännbar ekonomisk uppoffring. All avslå från t. ex. en
gammal symaskin eller tvättmaskin i utbyte mot en ny vara av samma slag torde
dock i allmänhet inle kännas som någon nämnvärd uppoffring, i varje fall inle
jämförlig med alt köparen avslår från ell motsvarande värde i reda pengar.
Härtill kommer, alt en regel av ifrågasatt innebörd skulle kunna utnyttjas av
hem-försäljningsföretagen till all kringgå lagstiftningen. Genom alt formellt
höja köpeskUlingen för den försålda varan och i motsvarande mån värdera upp
inbylesgodset skulle säljaren kunna beröva en köpare frånlrä-danderätien också
i fall då avståendet av inbylesgodset i realiteten inte representerar någon
beaktansvärd ekonomisk uppoffring.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 26

5.2.4
Utfästelse av säljarens ombud m. m.

De
sakkunniga framhåller all det vid hemförsäljning inle sällan förekommer alt
säljarens representant muntligen lämnar köparen utfästelser om särskUda
förmåner vid sidan av de villkor säljarens erbjudande omfattar och som normalt
upptas i ordersedel e. d. Sådana utfästelser brukar betecknas sidolöpare.
Några speciella problem uppstår inte i de fall då försäljaren har stäUningsfullmakl
eller i övrigl har behörighet att göra utfästelser av detla slag på sin
huvudmans vägnar. De sakkunniga anför, alt utfästelsen då ingår i det anbud
som köparen har att la ställning tUl eller i sådant meddelande som enligt 9 §
avtalslagen är alt anse som uppfordran tiU den presumtive köparen atl avge anbud.
Genom all acceptera anbudet med del utvidgade innehåll som det har fått genom
utfästelsen eller genom all lill försäljaren avge ett anbud innefattande
sidolöparen åstadkommer köparen, i förra fallet alt avtal omedelbart kommer
lill slånd i överensstämmelse med säljarens genom mellanmannen framförda anbud
och i det senare fallet att säljaren anses ha antagit köparens anbud, vilket
innefattar sidolöparen, om han inte ulan oskäligt uppehåll meddelar köparen att
han inle vill anta anbudet.

Situationen
blir däremot mera problematisk i de fall då försäljaren saknar sådan
behörighet. Det vanliga är också alt de försäljare som hemförsäljningsförelagen
använder inte har behörighet att göra särskilda utfästelser.

De
sakkunniga anför alt del är oklart vilken verkan en sidolöpare får enligt
gällande rält och redogör för de olika alternativ som kan komma i fråga. Om
sidolöparen inte anses omfattad av köparens anbud eller svar uppkommer ett för
båda parter bindande avtal på de villkor som innefattas i säljarens
ursprungliga erbjudande dvs. normalt i den av köparen underskrivna
ordersedeln i och med att köparens accept eller anbud når huvudmannen resp.
antages av denne. Om däremot sidolöparen anses inbegripen i köparens anbud
eller svar föreligger dissens, såvida inte säljaren uttryckligen antar
köparens anbud innefattande sidolöparen.

Enligt
de sakkunnigas mening talar goda sakliga skäl för att enligt gällande rätt en
sidolöpare skall anses utgöra en del av köparens anbud eller svar. De
framhåller atl genom ell sådant ståndpunktslagande köparen bereds visst skydd
mot att bli bunden av ett avtal som inte innefattar de förmåner som
representanten utlovat. Som regel medför nämligen dissens mellan anbud och
accept all något avtal inle kommer liU stånd. Köparen skulle sålunda under
hänvisning lUl sidolöparen och under åberopande av dissensen kunna göra
gällande alt något avtal inte har ingåtts.

De
sakkunniga framhåller dock atl situationen möjligen är att be-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 27

döma på annat sätt och all avtal skall anses komma lill
slånd på villkor som innefattar sidolöparen. Till slöd för ell sådant
slåndpunklslagande kan enligt de sakkunniga anföras följande. I representantens
behörighet ingår all la emot anbud och inberätla detla till säljaren. Den
omständigheten att representanten inte för sin huvudman lalar om existensen av
en sidolöpare kan därför inte läggas motparten lill last ulan måste tillräknas
huvudmannen. Godtas denna uppfattning kommer som regel avlal lill stånd på
vUlkor som innefattar sidolöparen. Situationen är nämligen den all huvudmannen
missuppfattar köparens anbud och accepterar del ulan all del av acceplen
framgår all den inte överensstämmer med anbudet. Av 32 § första stycket
avtalslagen följer enligt de sakkunniga molsättningsvis all elt sådani
förklaringsmisstag inte kan åberopas mol godtroende medkontrahenl. Eftersom
köparen normalt inle har anledning anta annat än atl sidolöparen omfattas av
acceplen betyder della all avlal kommer till slånd innefattande sidolöparen.

De sakkunniga understryker all osäkerheten rörande
rättsläget i fråga om sidolöpare är ägnad all ge upphov lill Ivisligheter och
leda lUl rättsförluster. Situationen måste därför betecknas som i hög grad
otillfredsställande. Del vore i och för sig önskvärt med en lösning av
problemet för hela det avtalsrätlsliga området. En lösning av generell räckvidd
bör dock komma till stånd inom ramen för en översyn av den aUmänna avtals- och
fullmaklsrältsliga lagstiftningen. Men missförhållandena är särskilt påtagliga
när del gäller hemförsäljning. Ell stort antal av de tvister som
hemförsäljningen gett upphov lill har rört just sidolöpare. De sakkunniga anser
därför all sidolöparproblemel inte kan förbigås när hemförsäljningsavtalel i
övrigl blir föremål för reglering.

De sakkunniga anser del vara en naturlig utgångspunkt för
lagstiftningen att en sidolöpare alltid skall anses ingå i del anbud eller
svar som köparen avger till säljaren genom dennes representant. En lagbestämmelse
med delta innehåll bör därför införas för hemförsäljningsavtalens del.

En sådan bestämmelse innebär dock enligt de sakkunniga
inte någon fuUständig lösning av sidolöparproblemel, eftersom frägan kvarstår
om avtalet strandar på grund av dissens, såvida inte säljaren uttryckligen
godtar sidolöparen, eller om avtal kommer till stånd innefattande sidolöparen,
såvida inte säljaren uttryckligen förkastar köparens anbud.

Vid en lagstiftning i frågan bör man enligt de sakkunniga
i första hand sträva efler en ordning som tillgodoser de konsumentintressen som
skall skyddas genom den nya lagstiftningen. Samtidigt får grundläggande
förmögenhetsrältsliga principer inle åsidosättas. Mol bakgrund härav finner de
sakkunniga en lösning enligt "dissens-allernalivel" mindre lämplig.
Det skuUe nämligen inle stämma överens med den allmänna uppfattningen all
blotta existensen av en sidolöpare föranleder atl något avtal över huvud taget
inle kommer till slånd. Avtalsparterna lorde i

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 28

allmänhet
uppfatta situationen sä, atl de visserligen har träffat ell avtal men atl
tvist råder om sidolöparen ingår i avtalet. Del är därför enligt de sakkunnigas
mening naturligt, atl en bestämmelse i ämnet direkt reglerar frägan i vad män
en säljare är skyldig all infria de utfästelser som hans representanter gör.

Ur
konsumenlskyddssynpunkl ligger det enligt de sakkunniga närmast till hands all
låta säljaren utan vidare bli bunden av sidolöparen. Detta skulle dock innebära
ell alllför radikalt avsleg från de regler som gäller i fråga om
handelsagenters och handelsresandes behörighet. Elt praktiskt sett nära nog
likvärdigt resultat anser de sakkunniga kan uppnås om man i och för sig
beaktar mellanmannens bristande behörighet och såtillvida tar hänsyn till den
dissens som föreligger, alt säljaren ges möjlighet alt inom den tid som utgör
normal acceptfrisl la ställning tiU köparens anbud (eller orena accept). Om
säljaren inom denna lid klart ger till känna all han inle vill anta köparens
anbud med sidolöparen bör della medföra all något avtal inle anses ha kommit
tUl stånd. Della resultat följer redan av aUmänna avtalsrältsliga regler. Om
äter säljaren förhåller sig passiv lorde hans passivitet enligt de sakkunnigas
mening böra tilläggas den verkan atl han blir bunden av köparens anbud, dvs.
atl avlal kommer tiU slånd i överensstämmelse med anbudet. Detta bör enligt de
sakkunniga gälla oavsett om säljarens ombud inberällal köparens anbud i dess
helhet till sin huvudman eller inle. Ty även om ombudet saknar behörighet att
ingå för säljaren bindande avlal, är han dock undantagslöst behörig all mottaga
anbud. Har en presumtiv köpare avgett sitt svar eller anbud till försäljaren,
bör della därmed anses ha nätt säljaren, och försummelse av ombudet att
inberätla anbudet eller del av anbudet till sin huvudman bör tillräknas denne
och inte gå ut över motparten.

Del
sagda bör enUgt de sakkunniga i princip gälla också när säljaren i meddelande
lill köparen bekräftar avtalet under hänvisning till del anbud eller svar som
köparen har avgett till ombudet men det av bekräftelsen inte klart framgår om
säljaren godtar sidolöparen eller inte. Har ombudet inberättat sidolöparen är
det fullt rimligt att säljaren är skyldig all ge köparen ell klart besked om
alt han inle vUl ingå avlal som innefattar sidolöparen och att han i annat
fall blir bunden i överensstämmelse med köparens anbud. Om återigen ombudet
har underlåtit atl inberätla anbudet eller om han har vidarebefordrat det tUl
huvudmannen i förvanskat skick, dvs. med förbigående av sidolöparen, och
huvudmannen följaktligen utgår från felaktiga förutsättningar i fråga om
innehållet i köparens anbud, när han meddelar köparen all han antar delta,
ligger del närmast till hands att låta ombudels försummelse gå ul över huvudmannen
och inle över dennes motpart.

De
sakkunniga kommer lill slutsatsen all säljaren i princip bör åläggas atl ulan
oskäligt uppehåll efler del köparen avgelt anbud eller svar

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 29

som
på grund av dissens är atl anse som avslag i förening med nytt anbud lämna
köparen meddelande om all han inle vill anta anbudet. I annat fall bör avtal
anses ha slutits i överensstämmelse med köparens anbud. En förutsättning för
atl köparen skall åtnjuta en sådan förmånsställning i jämförelse med
anbudsgivare i allmänhet bör dock enligt de sakkunniga vara att han är i god
tro i fråga om säljarens inställning lill anbudet. Undanlagsvis kan
omständigheterna vara sådana all köparen insett eller bort inse alt säljaren
inle avsett all antaga hans anbud med del avvikande innehåll som del fått genom
sidolöparen. Om köparen mottar en orderbekräflelse eller motsvarande handling
från säljaren och pä grund av omständigheterna måste inse atl säljaren anser
meddelandet stämma överens med köparens anbud, leder enligt de sakkunniga
redan en tillämpning av 6 § andra styckel avtalslagen lill all avtal kommer
lill stånd i enlighet med säljarens svar, om inte köparen utan oskäligt
uppehåll meddelar säljaren all han inle vill godtaga svaret. I fall dä köparen
visserligen inle måste antas ha full insikt om säljarens insläUning men dock
bort inse atl säljarens svar i själva verket inte stämmer överens med köparens
anbud, kan säljaren, ulan någon begränsning i liden, under åberopande av
dissens göra gällande alt något avtal över huvud taget inle har kommit lill
slånd.

Den föreslagna ordningen
är enligt de sakkunnigas mening förbunden med åtskUliga fördelar. För den
enskUde konsumenten innebär reglerna en garanti mol risken all bli bunden av
avlal på andra vUlkor än dem som han har träffat överenskommelse om med
säljarens representant. Han skyddas också mol att efter kanske lång tid
utsättas för överraskningen atl säljaren inte vill fullfölja avtalet på
villkor som innefattar sidolöparen, eftersom etl sådant meddelande enligt de
sakkunnigas förslag måste lämnas ulan oskäligt uppehåU.

Reglerna
kan också enligt de sakkunniga fä en inte obetydlig sane-ringseffekl. Eftersom
hemförsäljningsförelagen föreslås bli bundna av avlal som innefattar sidolöpare
även i fall då representanten inle har inberällal sidolöparen, skapar de nya
reglerna ell starkt incitament för företagen att noggrant inslraera sina
försäljare och övervaka all dessa följer instruktionerna.

J.2.J
Verkan av frånträdande

Förslaget
om rätt för köpare vid hemförsäljningsavtal att under vissa förulsätlningar
frånträda sill anbud eller sin accept innebär i de fall då etl fullbordat avlal
kommit lill stånd atl avtalet skall bringas all gå äter. Enligt de sakkunnigas
mening bör lagen innehålla regler om vad som skall gälla för sådan återgång, särskilt
som anledningen till återgången inle är ett kontraktsbrott från den andra
parlens sida. Del synes naturligt alt härvid knyta an till köplagens
regelsystem, vilket i sin tur är elt uttryck för allmänna rättsgrundsatser.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 30

För
del fall all köparen frånlräll avtalet innan någondera parten presterat något
enligt avtalet krävs enligt de sakkunniga inle några särskilda regler.

Annorlunda
ställer del sig om endera parlen helt eller delvis fuUgjort sin prestation. De
sakkunniga finner del vara naturligt att för hemförsäljningsavtalens del
anknyta till den reglering som gäller för öppet köp. En förutsättning för atl
köparen skall kunna frånträda avtalet bör således i princip vara all han
tillhandahåller säljaren godset i väsentligen oförändrat och oförminskat skick.
Köparen bör slå risken för godset medan detta är i hans besittning och sålunda
undandraget säljarens tUlsyn. Till skiUnad från vad som är faUet vid öppet köp
bör del emellerlid ankomma pä säljaren alt avhämta godset hos köparen.
Köparens an svar för godset bör enligt de sakkunniga begränsas lill skälig
lid, efter vars utgång faran för godset övergår på säljaren. Detla innebär i
princip, all köparen efler det atl skälig tid har förflutit är bevarad vid sin
rätt all frånträda köpet och kräva deltas återgång, även om han då inte kan
tillhandahålla godset i oförändrat eller oförminskat skick. I gengäld bör
köparen inle ha räll till ersättning för godsets vård.

Om
köparen när han frånträder avtalet redan har erlagt viss del av köpeskillingen,
bör han enligt de sakkunniga vara berättigad atl återfå vad han har betalat,
och han bör i de fall då han har mottagit godset eller del därav vara skyldig
all lämna ut godset lill säljaren bara under förutsättning all denne fullgör
sin återbetalningsskyldighel.

De
sakkunniga har övervägt frägan om säljaren bör vara berättigad lill gottgörelse
av köparen för de kostnader som kan uppslå lill följd av atl han måste återta
levererat gods när köparen har frånlräll avtalet. Ersättningsbeloppen måste i
så fall maximeras, eftersom fränlrädande-rätlen annars skulle bli helt
Ulusorisk. Saken har emellertid enligt de sakkunnigas mening så ringa betydelse
all den inle behöver särskilt regleras. När del gäller varor av mera måttligt
värde torde köparna sällan utnyttja frånträdanderälten. I fråga om dyrare eller
mera skrymmande varor torde säljarna inte leverera godset utan atl sä stor del
av köpeskillingen erlagls att avtalet faller utanför lagstiftningen. Har
säljaren tagit risken alt leverera under ångerfrislen bör han få bära kostnaden
för godsels återtagande.

Frägan
om verkningarna av att köparen frånträder ell abonnemangsavlal får enligt de
sakkunniga inte stor praktisk betydelse. I princip bör dock samma regler gäUa
som vid hemförsäljningsavtal. Om köparen erlagt någon del av vederlaget för de
avtalade tjänsterna bör han få tillbaka vad han betalat. Köparen har däremot i
allmänhet rent praktiskt inte möjlighet att återbära en tjänst som säljaren
utfört under ångerfrislen. En ålerbäringsskyldighet skulle därför få ges den
innebörden atl köparen ålades utge den del av vederlaget som belöper på den
utförda tjänsten. Detla skulle emeUertid innebära all lagstiftningen del-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 31

vis
förfelade sitt syfte. Bl. a. av delta skäl anser de sakkunniga att den
ordningen kan godtas alt köparen i de nu diskuterade fallen helt befrias frän
skyldighet all utge vederlag eller vidkännas avdrag på redan erlagd betalning.

De
sakkunniga diskuterar också möjligheten atl i de nyss åsyftade fallen med
tiUämpning av grundsatserna om obehörig vinst ålägga köparen att till säljaren
utge ersättning motsvarande nyttan av den utfärda prestationen. Tillräckliga
skäl för en sådan ersättningsbestämmelse anses dock inte föreligga.

5.2.6
Tvingande eller dispositiv reglering

Av
hänsyn till den nya lagstiftningens speciella karaktär av skyddslagstiftning
förordar de sakkunniga, atl lagens samtliga regler görs tvingande lill köparens
förmån. Det skulle enligt de sakkunniga möjligen kunna ifrågasättas all inom
vissa gränser tillåla avvikelser genom avlal från de mot säljaren ganska
stränga reglerna om verkningarna av all köparen utnyttjar sin fränlrädanderäll,
t. ex. i fråga om skyldighet för köparen all betala kostnader för godsels
återtagande. Del säljarinlres-se som härmed skulle tillgodoses anses emellertid
inle tillräckligt framträdande för all motivera avsteg från den i och för sig
självklara principen atl en lagstiftning av detla slag bör vara tvingande. Del
understryks alt lagen inle utgör hinder mot alt köparen genom avtal tilläggs
mer långtgående förmåner än lagen föreskriver, t. ex. genom all ångerfrislen
förlängs.

6.
Remissyttrandena

6.1
Allmänna synpunkter

1
fråga om värdet av hemförsäljning för konsumenterna har under
remissbehandlingen anförts både positiva och negativa synpunkter.
Industriförbundet understryker, att hemförsäljning i och för sig är en för både
konsumenter och näringsidkare värdefull marknadsföring- och distributionsform.
Förbundet framhåller bl. a. att de flesta fackhandelskanaler-dislributionsföretag
i dag genomgår en koncentralionsprocess som förändrar konkurrenslägel i
butiksledet och förhållandena lill fabrikanterna. Med större och färre
kanalföretag finns det risk för att nytillkommande förelag, som de etablerade
kanalerna av en eller annan anledning inle vill stödja, inle får någon som
helst tUlgång lill marknaden. Detta medför atl konsumenten i vissa lägen
berövas möjligheten att välja viktiga och från hans synpunkt goda alternativ.
Denna fråga har också vikliga konkurrensmässiga aspekter. För all upprätthålla
en effektiv konkurrens fordras tillgång lill marknaden och därvid kan
hemförsäljningen komma all fä en konkurrensfrämjande funktion i framliden. De
nyetablerade förelagen kan behöva använda

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 32

hemförsäljning
som distributionskanal för atl komma in på marknaden. Industriförbundet anför
vidare, alt industrin har observerat det ökande behovet av systemlösningar för
konsumenten. Del räcker inte längre med att lillhandahäUa enstaka maskiner utan
företagen får analysera och rikta in sig på att tillfredsställa hela
"funktionsbehovel" i framliden, t. ex. lösa hela tvältfunktionen hos
en familj. Med en sådan inriktning kommer det i framliden all vara naturligt
all en betydande del av försäljnings- och kontaklprocessen mellan tillverkare
och konsument sker i den senares hem, eftersom del är där som en generell
systemlösning bäst kan anpassas till den enskilde konsumentens situation.
Industriförbundet framhåller också, atl etl stort problem är hur information
från konsumenterna skall kunna nå tillverkare (s. k. feed-back). Genom att vid
hemförsäljning en direkt kontakt mellan konsumenten och tillverkaren kan
skapas, kan man vinna elt större konsu-menlinflytande över produktutvecklingen.
Ell empiriskt studium av hur sådana seriösa hemförsäljningsföretag som
Electrolux och Husqvarna går tillväga skulle visa all de systematiskt utnyttjar
nämnda ålerkopp-lingsmöjlighet och all de därigenom också vet förhållandevis
myckel mer om sina produkters användning än andra företag ulan direklförsäljning.
Industriförbundet anser, atl hemförsäljningen i del stora flertalet fall sker
i former mol vilka inga anmärkningar kan riktas. De seriösa
hemförsäljningsföretagen bedriver en långsiktig verksamhet och har inget
intresse av alt driva sin försäljning i former som försvårar eller t. o. m.
omöjliggör framlida kontakter. Dessa förelag känner enligt förbundet sitt
ansvar och har i praktisk handUng visat att de är beredda all anpassa sin
verksamhet lill rimliga konsumentkrav. Industriförbundet konstaterar dock, alt
ell inle obetydligt antal smärre förelag arbetar inom denna sektor av
näringslivet och härvid tillämpar affärsmetoder som utifrån allmänna
affärseliska grundprinciper måste anses vara förkastliga.

Även
grossislförbundet anför, alt det uppenbart skulle vara till nackdel för
betydande grupper konsumenter om hemförsäljningen skulle förbjudas och all i
del stora flertalet fall hemförsäljningen sker i forraer, mol vUka inga
befogade anmärkningar lorde kunna riktas. I likhet med industriförbundet
påpekar dock grossislförbundet atl undantag finns.

Gollands
handelskammare anför, all utvecklingen mol en koncentration av detaljhandeln
lill tätorterna av människorna i glesbygden upplevs som en försämring av
servicen och av möjligheterna att göra rationeUa inköp. Atl den seriösa
hemförsäljningen under sädana förhållanden har ett stort berättigande finner
handelskammaren vara ställt utom allt tvivel. Ingripanden som kan äventyra en
sådan verksamhet av allvarligt syftande karaktär bör därför enligt
handelskammarens mening ske med varsam hand och några opåkallade hinder bör
inle uppställas för denna näringsgren. Även Norrbottens och Västerbottens läns
han-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 33

delskammare
understryker hemförsäljningens betydelse för glesbygdsområdena.

Däremot
dömer statens konsumentråd ul hemförsäljningen, frånsett försäljning av
dagligvaror. Rådel konstaterar, all hemförsäljning är en försäljningsform som
försätter köparen i etl psykologiskt underläge gentemot säljaren och som
dessutom är aggressiv. Den allvarligaste invändningen mol hemförsäljningen i
de former den f. n. har ligger emellertid enligt konsumentrådet på annat plan.
Den ekonomiska utvecklingen har gjort det möjligt för allt fler människor all
skaffa sig dyrbarare hushållsapparater. Hemförsäljningen av varor har anpassat
sig efler denna utveckling och i ökande grad koncentrerat sig lill just dessa
varugrupper. För det övervägande antalet konsumenter betyder ell felaktigt köp
av sådana varor en allvarlig ekonomisk förlust. Del ökande bilinnehavet gör del
möjligt för allt fler personer alt uppsöka ordinära försäljningsställen. De
varor det främst gäller är hushållsmaskiner och böcker. För dessa varor finns
det hos köparen normall inget hastigt uppkommet och akut behov, utan köparen
kan vänla med inköpet tills han får möjlighet atl uppsöka ell reguljärt
försäljningsställe. Vid dessa köp gäller i särskilt hög grad all köparen bör
noga analysera sina behov och undersöka marknaden vad gäller såväl produkternas
prestationer och kvalitet som priserna. Vid ordinär försäljning har köparen
möjligheter atl hitta rätt på marknaden exempelvis genom att söka råd från
andra personer, i många fall är försäljarna rådgivare. För alt delta skall
kunna fungera lillfredsslällande måste förutsättas all säljaren har olika
fabrikat all erbjuda och atl köparen också har möjlighet all jämföra priserna
på olika försäljningsställen. Vid hemförsäljning föreligger enligt
konsumenlrådet inga förutsättningar för jämförelser av pris, kvalitet och
service mellan konkurrerande produkter. Denna försäljningsform ger sämsta
möjliga förutsättningar för medveten behovsanalys och produktjämförelser. De
erfarenheter som finns såväl av vad som framgår av arbetet i allmänna
reklamalionsnämnden och de lokala konsu-mentkommilléerna som av artiklar i
pressen visar alt konsumenterna i betydande utsträckning gör dåliga affärer i
fråga om både pris och kvalitet vid dörrförsäljning. Konsumenlrådet anser,
all hemförsäljningen således framstår som en ur konsumentsynpunkt mycket otillfredsställande
försäljningsform.

LO
anför, atl försäljning i hemmen ofta sker lill ett prisläge, som avsevärt
överstiger del pä marknaden gängse. Etl stort antal ärenden som inlämnats lill
de lokala konsumenlkommilleérna av klagande konsumenter är just av den arten
att konsumenterna vid hemförsäljning fått betala ell kraftigt överpris i
jämförelse med gängse marknadspris. Della höga pris motsvaras ofta inle av en
service som ur konsumentsynpunkt har ell värde lika stort som prisskillnaden.

3
Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 86

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 34

Husmodersförbundet
Hem och Samliälle anför, att man enligt en av pris- och karlellnämnden utförd
undersökning kan utläsa en tendens hos de större företagen all förlägga sin
försäljning lill tätorter. Förbundet finner hemförsäljningen mindre angelägen
i sådana fall, eftersom den dock är en försäljningsform som försvårar
möjligheterna lill pris-och kvaliletsjämförelser.

Köpmannaförbundet
uttalar, atl hemförsäljning är en försäljningsform som placerar köparen i etl
underläge gentemot säljaren och att vid vissa försäljningslillfällen metoderna
är utomordentligt hårda. Förbundet anser det därför vara rimligt alt ge köparen
tillfälle all i lugn och ro saml i eventuellt samråd med familjemedlemmar kunna
överväga köpet. Hovrätten för Västra Sverige framhåller, atl lagsökningspraxis
ger belägg för den höga frekvensen av avbetalningskonlrakt som säljarna måste
genomdriva med del samhälleliga Ivångsmaskineriets hjälp. Ell betydande antal
av dessa fall torde i själva verket vara sädana, där belalarens tredska bottnar
i att han vid närmare eftertanke alls inle vill ha del köpta och ej ens har råd
alt fullfölja avtalet. En del fall har gått tUl rättegång och fullföljts ända
till högsla instans, varvid det bl. a. rört sig om dyra bokverk som
"prackats på" konsumenten med hjälp av s. k. aktiva
försäljningsmetoder, som inte förtjänar rättsordningens slöd. Liknande
synpunkter anförs av domareföreningen och Föreningen Sveriges
rättshjälpsjurister.

Svenska
företagares riksförbund delar de sakkunnigas uppfattning, alt systemet med
hemförsäljning i vissa fall kan innebära atl konsumenten kommer i elt
psykologiskt underläge gentemot säljaren, men vill dock samtidigt varna för atl
underskatta konsumenternas omdöme och förmåga atl falla ur den enskilde
konsumentens egen synpunkt riktiga köpbeslut.

KF
anför, all inom den konsumenlkooperaliva rörelsen tillämpas praktiskt taget
ingen hemförsäljning i den mening som lagförslaget väsentligen lar sikte på.
Däremot förekommer inom kooperationen direklförsäljning lill köpare för privat
bruk i form av varuhussar och bryggarbilar. Såsom KF uppfattat lagförslaget
ryms visserligen dessa distributionsformer i många fall inom ramen för
definitionen av "hemförsäljning" men materiellt faller de
huvudsakligen utanför lagförslagels tillämpningsområde bl. a. därför att köp
och försäljning i dessa former sker kontant.

Motorbranschens
riksförbund konstaterar för motorbranschens och speciellt bilhandelns del
alt sådan hemförsäljning som avses i lagförslaget inte är allmänt
förekommande. En hel del affärsavslut inom bilhandeln äger emeUertid rum i
köparens bostad. Oftast har dock härvid initiativet liU affärskontakten inle
tagits från säljarförelagets sida. En viktig anledning till alt avslut i vissa
fall sker i köparens bostad står alt finna i landets geografiska storlek och
befolkningsfördelningen. På

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 35

köparens hemställan äger ofta provkörningar och
demonstrationer rum långt frän den ort där företaget är beläget.

Behovet av lagstiftning i någon form om skydd för konsumenterna
vid hemförsäljning vitsordas i stor utsträckning i remissvaren. TiU dem som
delar de sakkunnigas uppfattning all en sådan lagstiftning är motiverad hör
hovrätten för Västra Sverige, kommerskollegium, handelskamrarna i Göteborg,
Borås och Karlstad, konsumentinstitutet, statens konsumenlråd,
konsuinentutredningen, domareföreningen, advokatsamfundet. Föreningen Sveriges
rällshjälpsjurisler, industriförbundet, grossislförbundet, köpmannaförbundet,
KF, LO, SACO och Husmodersförbundel Hem och Samhälle.

Stockholms handelskammare anför, alt del vore rimligt med
en reglering som tar sikte på de klart osunda metoderna vid hemförsäljning
samtidigt som man inle onödigtvis hindrar de seriösa förelagen i deras verksamhet.
Alt rällslekniskl utforma en sådan reglering anser dock handelskammaren vara
omöjligt. Alternativet är dä en lagstiftning som gäller för all hemförsäljning
men där de seriösa företagen indirekt kommer att gynnas, främst ur
konkurrenssynpunkt. Del torde nämligen enligt handelskammaren vara de företag
som tillämpar mera osunda metoder som har de lägsta kostnaderna för sin
verksamhet, vilket i sin lur ger upphov lill en snedvriden konkurrens.

Skånes handelskammare anser däremot, atl rådande missförhållanden
är i huvudsak begränsade till bokbranschen och alt det under sädana
förhållanden inle är lillfredsslällande all införa en generell rätt atl frånträda
avlal som ingåtts vid hemförsäljning.

Bankföreningen hänvisar lill lagen om otillbörlig marknadsföring,
del inom justitiedepartementet framlagda förslagel till lag om förbud mol
otillbörliga avtalsviUkor (Stencil Ju 1970: 3) och utredningen angående
generalklausulerna i den förmögenhetsrältsliga lagstiftningen. Bankföreningen
förulsätler, atl alla slags avarter av hemförsäljning skall kunna angripas
enligt lagen om otillbörlig marknadsföring. Erfarenheterna av denna lag borde
därför avvaktas innan slutlig ställning las lill behovet av en punktinsats
beträffande just hemförsäljning. Detla gäller enligt bankföreningen så mycket
mer som en särskild lag om frånträdande av avtal vid hemförsäljning eventuellt
skulle kunna motverka en sanering som pä etl eller flera områden kan befinnas
önskvärd på bred front. En alllför aktiv försäljningsleknik kanske aldrig
kommer lill konsumentombudsmannens kännedom därför alt en del av de utsatta
kunderna nöjer sig med all utnyttja sin rätt all frånträda köpeavtalen medan
andra fullföljer avtalen under intryck av den hävdvunna uppfattningen all man
skall stå vid sill ord. Någon anmälan lill konsumentombudsmannen kommer i så
fall inle alt ske, och ell generellt och publikt fördömande av
försäljningsmeloden kommer inle till slånd. Bankföreningen framhåller vidare,
atl i den mån försäljningsmeloder är all anse som

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 36

otillbörliga
pä grund av köpeavtalens innehåll, del avsedda civilrältsliga reformarbetet i
fråga om generalklausulerna inom förmögenhetsrätten kan bli ell kompletterande
skydd för den enskilde köparen vid sidan av den näringsrätlsliga lagstiftningen
om otillbörliga avtalsvillkor och om otillbörlig marknadsföring. Även nu
angivna förhållanden försvårar enligt bankföreningens mening möjligheten atl
för närvarande bedöma angelägenheten av särskUda bestämmelser om
hemförsäljning.

Beträffande
valet mellan näringsrätlslig och civilrällslig lagstiftning erinrar statens
konsumentråd om alt de sakkunniga hävdar att elt totalt eller partiellt förbud
mol hemförsäljning skuUe innebära elt markant avsleg frän de grundsatser som
vår traditioneUl liberala näringslagstiftning bygger pä. Rådel känner sig
emellertid inte övertygat om all sädana skäl väger särskilt tungt vid
avgöranden av häi ifrågavarande arl. Rådet erinrar om att man i Danmark har
infört en näringsrältslig lagstiftning som förbjuder hemförsäljning.
Obestridligt är enligt konsumenlrådet alt man genom en näringsrättslig
lagstiftning kan åstadkomma etl mycket effektivt skydd för konsumenterna.
Hemförsäljningen är en otillfredssläUande försäljningsform. Denna borde försvinna
och del effektivaste medlet härvidlag är all införa förbud mol sådan
försäljning. Konsumenlrådet delar inle de principiella och näringspolitiska
betänkligheter de sakkunniga har och yrkar därför all frågan om konsekvenserna
av etl förbud mol hemförsäljning utreds. Med den inställningen atl man pä
längre sikt försöker finna former för ell förbud mol hemförsäljning kan rådet
tillstyrka alt man på kort sikt vidtar andra åtgärder.

LO
anser all frågan om lämpligheten av en näringsrältslig eller civilrällslig
lagstiftning inte har belysts tillräckligt av de sakkunniga, som stannar för en
civilrällslig lagstiftning med hänvisning till den fria konkurrensen som
huvudmotiv. LO framhåller, alt en effektiviletshöjande konkurrens är ell
grundläggande konsumentintresse men att konkurrensen inte är ett självändamål.
En civilrättslig lagstiftning torde inte kunna ge samma skydd som en
näringsrätlslig lagstiftning. För att civilrätlsliga lagregler skall kunna
fungera krävs av konsumenten ett inle betydelselöst mätt av kunskaper, energi
och planeringsförmåga. De konsumenter som mest behöver skydd lorde därför
dåligt skyddas av en civilrällslig lagstiftning. All genom en näringsrätlslig
lagstiftning lägga ansvaret pä säljaren, såsom skett i lagen om otUlbörlig
marknadsföring, torde rent principiellt vara all föredraga.

Tanken
all lösa frågan genom en näringsrältslig lagstiftning avvisas däremot
uttryckligen av Stockholms handelskammare, domareföreningen, advokatsamfundet,
industriförbundet, grossistförbundet och lidningsutgivareföreningen.

Stockholms
handelskammare anser, atl ell näringsrätlsligt förbud mol hemförsäljning är
helt olänkbart med hänsyn till den stora betydelse

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 37

denna typ av försäljning har i fråga om vissa varor. I och
för sig skulle något slags auktorisalionssyslem kunna vara en länkbar lösning
på den aktuella problemati::en. Etl näringsrättsligt auklorisalionslvång skulle
emellerlid enligt handelskam.maren innebära en opåkallad byräkratise-ring och
förmodligen inte heller kunna ge de effektiva garantier för konsumentens skydd
som man avser att skapa med en reglering på området. Övervägande skäl talar
därför enligt handelskammarens mening för atl man i valel mellan
näringsrättslig och civilrättslig lagstiftning väljer den sistnämnda vägen,
även om också denna är långt ifrån invändningsfri. Industriförbundet anför, atl
inskränkningar i näringsfriheten bör ske endast i den män del är oundgängligen
nödvändigt för alt tillgodose viktiga allmänna samhällsintressen, som inte kan
värnas genom andra mindre ingripande åtgärder. Tidningsuigivareföreningen
hälsar med tillfredsställelse all de sakkunniga insett atl en näringsrältslig
reglering av hemförsäljningsverksamheten i form av förbudslagsliftning eller
något slags auktorisationslväng skulle komma i strid m.ed den i tryckfrihetsförordningen
grundlagsfästa rälten atl fritt sprida tryckt skrift.

En
civilrällslig lagstiftning i ämnet av i huvudsak den typ som de sakkunniga
förslagit tillstyrks eller godtas av bl. a. hovrätten för Västra Sverige,
kommerskollegium, handelskamrarna i Göteborg, Borås och Karlstad, Norrbottens
och Västerbottens läns handelskammare, konsumentinslilutet, pris- och
kartellnämnden, konsumentutredningen, Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister,
industriförbundet, grossisförbundet, köpmannaförbundet. Svenska företagares
riksförbund, Direktförsäljningsförelagens förening, sparbanksföreningen,
Sveriges handelsagenters förbund. Föreningen Sveriges handelsresande, KF, SACO
och Husmodersförbundet Hem och Samhälle.

Hovrätten
för Västra Sverige anser all de sakkunniga har lyckats all med smidiga och
ändamålsenliga rättstekniska metoder inarbeta en skyddslagstiftning utan alt
komma i konflikt med grundläggande principer om avtals ingående och bindande
kraft. Hovrätten förutsätter därvid all man godtar de sakkunnigas uppfattning i
detalj om avtals ingående. Kommerskollegium uttalar, atl den av utredningen
föreslagna särlagstift-ningen är väl avvägd och att den lorde kunna införas
utan atl besvärande störningar i del kommersiella livet behöver uppkomma vare
sig för konsumenterna eller för berörda näringsidkare. KF hävdar, atl en
särlagsliflning pä della område bör genomföras snabbt, i vart fall som etl
provisorium i avvaktan på en konsumentköplag.

Statens
konsumenlråd finner utredningsförslaget vara ett steg i rätt riktning men anser
dock att förslagel i flera avseenden är mindre tillfredsställande. Förslagel
ger inle konsumenterna det skydd som erfordras. Konsumenlrådet utgår från atl
ell köp i princip skall innebära atl båda parter är nöjda med del. Kommer den
ena parlen mycket snart underfund med atl han är missbelåten bör i princip
avtalet göras ogU-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 38

tigt
och köpet gä tillbaka i de flesta fall föreligger här ell grundläggande fel
redan vid avtalels ingående som den missbelåtna parlen då inte var medveten om.
Inom mycket stora delar av varumarknaden har också ell sådant synsätt kommit
till ullryck. De stora varuhuskedjorna tillämpar ell förfarande som ger köparen
räll alt inom viss lid återlämna en vara av vilket skäl som helst och få
köpeskillingen tillbaka. Rådel pekar också på all hela frägan om konsumenlköp
är under övervägande i köplagsutredningen och atl man bör undvika alt beträffande
ett delproblem välja en lösning som bygger på ett annat betraktelsesätt än vad
som kommer atl prägla huvudfrågans lösning. Bestämmelserna om hemförsäljning
bör därför göras temporära i avvaktan på all hela den rättsliga regleringen av
köpproblemaliken får sin lösning genom en revision av köplagen.

LO,
som tillstyrker atl förslagel med vissa ändringar snarast genomförs, anför atl
det kan ge anledning lill eftertanke att, när väsentliga delar av avtalsrätten
är under utredning, lägga fram sä principieUl vittgående förslag på etl
begränsat område som här görs. Lagen skall enligt utredningen blott läcka
områden där elt kvalitativt och kvantitativt väl dokumenterat behov föreligger.
LO anser, all utredningen inte har tillfredsställande redovisat de
bedömningsgrunder och den dokumentation som ligger bakom avgränsningen i
förslagel, och uttrycker en viss förvåning över alt utredningen föreslår en
lagstiftning som enligt utredningen är så avvikande all man av principiella
skäl måste dra upp snäva gränser när del gäller lagens omfallning och
tillämpningsområde. Resultatet kan enligt LO bli en skenlösning. Frågan om
offensiv försäljning kan synas löst men genom sin snäva omfallning kan lagen
komma all bli mindre verkningsfull. LO anser det önskvärt och nyttigt med
lagregler, som skyddar och stöder konsumenten när han blivit utsatt för påträngande
försäljning. LO betonar viklen av alt lagreglerna utformas så alt de kommer att
innebära elt effektivt skydd oavsett vilken lagstiftningsmetod som används.

Även
andra remissinstanser ger från olika utgångspunkter uttryck för större eller
mindre tvekan inför förslagel med hänsyn lill f ö r h ä 11 a n-det lill den
civilrältsliga lagstiftningen i övrigt.

Dessa
överväganden avser i första hand frågan, i vilket sammanhang en civUrättslig
reglering av hemförsäljningen bör införas. Domareföreningen anför, alt del ur
systematisk synpunkt förefaller naturligt att angripa problemet inom
avtalslagens ram, med begagnande av dess regler om rättshandlingars ogiltighet.
Närmast skulle då ett ingånget avlal angripas med slöd av 33 § avtalslagen.
Föreningen är emellertid medveten om atl i rättspraxis hemförsäljningsavtal
endasl i undantagsfall kunnat ogilligförklaras, i första hand på grund av de
stora bevissvårig-helerna i sådana fall. Med hänsyn lill det begränsade
lUlämpningsom-rädet för avtalslagens ogiltighelsregler är det knappast lämpligl
och

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 39

skulle
i vart fall stöta på stora svårigheter att ansluta de erforderliga reglerna
till avtalslagen. Del torde därför vara nödvändigt all, såsom de sakkunniga
gjorl, la upp hemförsäljningsavtalen liU en särreglering, i vart fall som elt
provisorium i avvaktan pä resultatet av det arbete på en reformering av de
allmänna avtalsrättsliga reglerna som nu pågår.

Stockholms
handelskammare anser det i och för sig olyckligt atl utan myckel starka skäl
tillgripa förfarandet med särskilda och fristående insatser av lagstiftaren,
när åtskUliga frågor om lagstiftning på konsumenlskyddsområdel ändå är under
utredning. Handelskammaren är tveksam, om de sakkunniga varit tillräckligt
försiktiga när man på detla sätt avviker frän grundläggande avtalsrätlsliga
principer men anser sig dock kunna i princip tillstyrka den föreslagna lagstiftningen.
Östergötlands och Södermanlands handelskammare finner det olyckligt, att vissa
förhållanden rörande köp av lös egendom görs lill föremål för reglering i
särskild lag, och anser del vara synnerligen angelägel atl vid en forlsall
översyn av köplagen bestämmelser om hemförsäljning inarbetas i denna lag. Under
hänvisning till pågående reformarbeten på köprällens och avtalsrättens områden
ifrågasätter Gotlands handelskammare, om inte frågor om hemförsäljning borde
tas upp i dessa sammanhang, så all en samlad lösning av vissa centrala
förmögenhetsrältsliga problem kunde uppnås.

Advokatsamfundet
ifrågasätter om problemet med hemförsäljningar är av den storleksordning och
aktualitet alt en särreglering är omedelbart påkallad. Samfundet anser all
frågan snarare framstår som en i och för sig viktig del av del större
problemkomplex som bör angripas i samband med en reform av köprällen och
avtalsrätten betingad bl. a. just av behovet av en anpassning till nutida
konsumentförhållanden. Det kan väntas all reglerna om konsumentskydd vid
hemförsäljning får en naturlig plats i en reformerad köplag. Konsumenterna har
för övrigl pä sistone beretts ell avsevärt förstärkt rättsskydd genom de
lagstiftningsåtgärder av generell natur som nyligen genomförts eller är under
genomförande. Häri ligger enligt samfundet ytterligare etl skäl för all inle nu
genomföra en särreglering. Samfundet ifrågasätter också under hänvisning till
den snabba utveckling som kännetecknar våra dagars marknadsföring om inte en
speciallag av den nu föreslagna typen lätt kan bli verkningslös genom all nya
försäljningsmetoder tillämpas som inle är åtkomliga med lagens bestämmelser.
Myckel lalar sålunda enligt samfundet för atl regleringen av hithörande frågor
bör ske inom ramen för en lagstiftning med allmännare räckvidd än den av
utredningen föreslagna.

Några
remissinstanser befarar atl lagförslaget kan få ogynnsamma konsekvenser för
avlalslroheten över huvud tagel och för den allmänna omsättningen. Av dessa är
det dock endast handelskammaren för Örebro och Västmanlands län som direkt
avstyrker lagförslaget. Han-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 40

delskammaren
anser, alt del saknas anledning alt även om ölägenheter av agenlförsäljning
i hemmen i undanlagsfall kunnat konstateras uppmjuka regeln all ingångna
avlal skall respekteras, särskilt som lagförslaget fält en sä generell
avfattning, atl även de mest legitima hemaffärerna kan frånträdas med slöd av
bestämmelserna. Handelskammaren anser också att det, om förslagel upphöjs till
lag, föreligger risk för alt annan säljare av samma vara kan stimulera köparen
att frånträda ell redan ingånget avtal för all själv komma i åtnjutande av en
order, skriven på "neutral mark". Även om man genom de föreslagna
reglerna velat ge konsumenten ökad valfrihet, har avsikten enligt handelskammaren
säkerligen inle varit atl låta lagen tjäna som ell instrument för alt stunulera
ej önskvärda affärsmetoder.

Liknande
farhågor uttrycks av Skånes handelskammare, som finner det nödvändigt alt
begränsa annulleringsrälten sä all den endasl gäller vid avarter av
hemförsäljning. Ulan alt la bestämd ståndpunkt lill på vilket sätt detla bör
ske pekar handelskammaren på möjligheten alt utforma ifrågavarande
lagstiftning som en fullraaktslag med rätt för Kungl. Maj:I all förordna om
dess tillämpning beträffande sådana varuslag för vilka raissförhållanden av här
avsedd arl i större orafallning kunnat konstateras. En annan länkbar lösning
är enligt handelskararaaren all i lagen begränsa möjligheten alt åberopa
annulleringsrälten lill de otillbörliga situationerna, exempelvis genom
föreskrift att avtalet skall ha tiUkommit under sådana omständigheter all ell
utnyttjande av köparens godtrogenhet måste anses föreligga.

Farhågor
för all den föreslagna lagstiftningen skall påverka respekten för ingångna
avtal anförs också av domareföreningen. Enligt föreningen har inte rainst den
senaste liden visat flera exempel på uppfattningen att avtal inte nödvändigt
behöver håUas. Gotlands handelskammare befarar, alt allmänheten kan bibringas
den felaktiga uppfattningen alt den föreslagna "ångerveckan" skulle
vara tillämplig även vid avtal som ingåtts på annan plats än i köparens eller
annans bostad. Bankföreningen anför, all lagförslaget raedger köparen all
frånträda etl avlal, även om ingen befogad kritik kan riktas mol säljarens uppträdande
vid avtalsslutet, och att en regel, som så markant avviker från en
grundläggande princip i avtalsrätten, bör kunna godtas endasl om tillräckligt
starka sociala skäl därför kan åberopas. Föreningen tUlägger, att här avsedda
köpekontrakt del är i regel fråga om avbetalningskonlrakt för bankernas del
kan komraa i fråga sora pant för kredit. En rätt för köparen all inora en vecka
frånträda avtalet kan påverka pantens värde och därmed i princip också
kontraktens belåningsvärde. Bankföreningen anser dock inle, atl
frånträdanderälten behöver få någon avgörande negaliv betydelse för kontraktens
belåningsvärde. Banken har aUtid möjlighet alt avvakta
"ångerfristens" utgång. Är del fråga om belåning av elt mycket storl
antal kontrakt

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 41

kan
alternativt del totala beläningsvärdel av kontrakten beräknas med hänsyn lagen
till risken alt köparna i några fall vill frånträda avtalen.

Sådana
farhågor för all lagstiftningen kan komma all otillbörligen ulnylljas av
konkurrenter som anförts av handelskammaren för Örebro och Västmanlands län
fraraförs också av Motorbranschens riksförbund. Del är enligt riksförbundet
ingalunda självklart atl del avlal som träder i stället för del sora fränträlts
i realiteten är lill fördel för kunden. Del försäljningslekniska och
psykologiska överläge sora utredningen konstaterar all försäljningspersonalen ofta
befinner sig i kan i rainst lika hög grad korama all utnyttjas i syfte atl
övertyga kunden om all denne tidigare gjorl en "dålig affär", även
ora detla raed hänsyn lill saratliga omständigheter t. ex. garanlivUlkor
eller prestanda objektivt sett inte är riktigt. Enligt riksförbundet bör del
finnas möjligheter all inom ramen för den näringsrätlsliga lagstiftningen inskrida
mot åtminstone systematiskt raissbruk av denna typ.

Några
remissinstanser uttrycker önskemål beträffande den fortsatta rättsutvecklingen
på området. Pris- och karlellnämnden anför, atl del alllid är vanskligt all
förutse hur effektiv en ny lagstiftning kan bli och vilka verkningar den på del
hela taget kommer att få. Särskilt är delta fallet när man ger sig in på ell
område som inle förut varit föremål för någon speciell reglering. Nämnden anser
del därför av vikt all man efler del atl den föreslagna lagstiftningen har
genomförts noga följer utvecklingen pä området och undersöker i vilken män
de nya reglerna kringgås och om allvarliga missförhållanden alltjämt kvarstår.
Del är möjligt all man efler någon lid finner all lagstiftningen bör i något
avseende revideras och eventuellt skärpas för atl man skall uppnå de syften
man avsett. Som etl exempel pä företeelser, som vid en efterhandsgranskning kan
behöva särskUl uppraärksararaas, anför nämnden telefonförsäljningarna.

Konsumenlutredningen
anser, att skillnaden mellan konsumentens situation vid hemförsäljning och vid
övriga former av försäljning inte bör överbelonas. Vissa företag och
distributionsformer har redan medgett en väsentlig förstärkning av
konsuraentens position. Kooperationen har sedan åtskilliga år praktiserat ett
syslera raed generellt öppna köp. Flera stora kedjeförelag gör detsararaa, och
inom stora delar av köpmannaförbundets medieraskär tiUärapas ell generöst
betraktelsesätt när del gäller konsumentens möjligheter atl säga upp avtal.
Till konsumentulredningen har inle rapporterats att della tillvägagångssäll
skuUe ha inneburit några allvarligare problem för säljaren. Snarare tycks vissa
affärsekonomiska fördelar ha kunnat uppnås. Med utgångspunkt härifrån anser
utredningen atl det bör uppdras ål köplagssakkunniga all överväga
förutsättningarna för etl lagfästande av systemet med generellt öppna köp.
Vidare anser konsuraentutredningen all det bör prövas om inle hemförsäljningen
skulle kunna saneras ytterligare genom

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 42

införande
av etl generellt tillslåndstvång. För all fä utöva hemförsäljning skulle alltså
erfordras ett tillstånd som endasl meddelades idenlifierbara firmor med
permanenta lokaler. Tillståndshavare skulle kunna utrustas med en särskild
legitimation, som också anger den permanenta adressen. Ell sådant systera
skulle kunna förenas raed ett garanlisyslera, analogt med vad som nu är fallet
i resegarantilagen. Genom denna komplettering skulle konsumenten även vid
hemförsäljning ha möjlighet alt fä köpeskillingen tillbaka. Slutligen anser
konsumentulredningen att man i det kommande utredningsarbetet bör överväga all
införa ell system där vissa avtal blir giltiga endasl efter det att
konsumenten har skriftligen bekräftat sitt köp. Detta syslem tillämpas förelag
emellan för flera typer av transaktioner. Systemet synes enligt utredningen
fungera utan olägen-hel och ulan att respekten för avtal av annan karaktär har
minskat.

Även
LO föreslår, all förutsältningarna för en lagstiftning om generellt öppet köp
utreds och anför beträffande hittillsvarande erfarenheter av sådana köp
liknande synpunkter som konsumentutredningen.

6.2
Huvudgrunderna för förslaget

6.2.1
Tillämpningsområdet

I
frågan, vilka avtalstyper lagstiftningen bör omfatta, har beträffande köp av
lös egendom endasl anförts önskeraål om all vissa typer av varor skall
undantas. Sålunda anser statens konsumentråd atl försäljningen av dagligvaror,
främst livsmedel, bör falla utanför lagen. Konsumentrådet anför, att
produkterna här vanligtvis är av etl för konsumenterna känt slag och ofta av
relativt enhetliga typer med begränsade variationer i kvalitet och utförande
mellan olika fabrikat. Behovet av lid för marknadsöversikt och eftertanke är
för dessa varor mindre angelägel. Samtidigt kan denna försäljning för många
konsumenter utgöra ell värdefullt korapleraent lill försäljningen i fasta
försäljningsställen.

Motorbranschens
riksförbund anser, atl heraförsäljning av bilar inte är alt hänföra lill den
typsiluation av försäljningsleknisk och psykologisk natur som motiverat
utredningen av frågan och alt därför den aktuella lagstiftningen inle bör avse
bilförsäljning. I det sammanhanget pekar förbundet bl. a. pä att riskerna för
all lagstiftningen skall ulnylljas OtUlbörligl av konkurtenter lill säljaren
är särskilt stora inora bilhandeln på grund av de konkurrensförhållanden sora
råder där. Riksförbundet anför vidare att köparna inle får leverans före ångerveckans
utgång och atl leveransen kan ytterligare fördröjas om kunden önskar
extrautruslning av speciellt slag. Genom atl en inbytesbU vanligen lämnas som
dellikvid och inte kan levereras lill en annan spekulant innan ångerveckan har
utlöpt uppslår en kostnadsökning som

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 43

medför
nackdelar ur konsumentsynpunkt. Riksförbundet framhåller vidare, all ell
motorfordon inte får betecknas som fabriksnylt om del har varit registrerat på
annan än auktoriserad återförsäljare för märket i fråga. Om etl fordon sålunda
har registrerats på en köpare och denne utövar sin räll alt frånträda avtalet
uppstår en förlust för bilhandlaren och della kan medföra höjda priser pä
bilar.

Tidningsuigivareföreningen
anser, all av motiven till lagförslaget inte klart framgår huruvida avtal om
abonnemang pä tidningar och tidskrifter skall falla under någon av de i
lagtexten angivna avtalstyperna. Föreningen har emellerlid intrycket atl
tidningarnas abonnemangsavtal inle berörs av lagförslaget. Föreningen kan inle
heller finna att det vid tidningsabonnemang för konsumenternas del föreligger
behov av de föreslagna lagreglerna.

Behovet av konsumentskydd
då del gäller abonnemangsavlal anser domareföreningen inte vara lika stort som
vid hemförsäljning i övrigt. Domareföreningen anför, atl sådana avlal inle har
samma karaktär av impulsköp som köp av lös egendom. Den presumtive konsuraenlen
är som regel mera medveten om all ett abonnemangsavlal raedför konsekvenser
för en mer eller raindre lång framlid och är därför raera benägen alt besinna
sig. Såvitt föreningen har sig bekant förekommer processer, där konsuraenlen
försöker koraraa ifrån ingånget abonneraangs-avlal, relativt sällan. Della
lyder på att orafatlningen av abonnemangsavlal ingångna mol konsumentens
verkliga vilja är liten. Föreningen motsätter sig eraeUertid inle alt
lagstiftningen omfattar även sådana avlal. Östergötlands och Södermanlands
handelskammare förklarar sig godla, all vissa periodiska tjänster inbegrips
under lagstiftningen.

De sakkunnigas förslag alt
den nya lagstiftningen inle skall gälla försäkringsavtal biträds uttryckligen
av försäkringsinspeklionen och Svenska försäkringsbolags riksförbund. Förbundet
erinrar om att försäkringsbolagen träffat frivUliga överenskomraelser rörande
marknadsföringen som är grundade på bestämmelserna i 302 § lagen om
försäkringsrörelse. Förbundet anför all dessa överenskommelser innehåller
detaljerade föreskrifter om hur försäljning av försäkring skall bedrivas samt
påföljdsbestämmelser för överträdelser av dessa regler.

Däremot
anser statens konsumentråd och TCO all lagstiftningen bör omfatta även
försäkringsavtal. Konsumentrådet anför, alt köparen visserligen i många fall är
betjänt av att i sitt hem i lugn och ro resonera med ell försäkringsorabud
raen all del ändå är fördelaktigt för honora atl få raöjlighet all länka igenom
saken sedan ombudet har avlägsnat sig. TCO anser, alt de sakkunniga inle har
anfört något bärande skäl för undanlaget och atl den psykologiska situation sora
de sakkunniga anser föreligga vid heraförsäljning av varor är densamma vid
försäljning av försäkring.

Förslaget
all lagstiftningen skall gälla bara när försäljningen sker yr-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 44

kesmässigl och de varor som köpeavtalet avser resp. de tjänster
sora enligt abonnemangsavlalel skall tUlhandahåUas är avsedda för privat bruk
har inle föranlett kritik. Östergötlands och Södermanlands handelskammare och
grossistförbundet biträder uttryckligen förslaget.

Avgränsningen av lagförslagets tillämpningsområde i fråga
om d e förhållanden under vilka konsumenten företar rättshandlingen är föreraål
för delade meningar. Alt del skall vara fråga om rättshandling som företagits i
egen eller annans bostad tillstyrks eller lämnas uttryckligen ulan erinran av två
ledamöter av hovrätten för Västra Sverige, Östergötlands och Södermanlands
handelskammare, domareföreningen och grossistförbundet.

Domareföreningen ullalar, atl en speciallagstiftning av
della slag, som innebär avvikelser frän eljest gällande avtalsrältsliga
principer, inle bör ges ett vidsträcktare tiUämpningsområde än som är
nödvändigt. Man bör därför inle raed försäljning i konsumentens bostad
likställa försäljning pä arbetsplatser o. d. Vad beträffar försäljning i annans
bostad lorde den försäljningsmetod som åsyftas i betänkandet
"cocktailpartymetoden" enligt doraareföreningens uppfattning inte
tUlämpas i någon nämnvärd utsträckning för närvarande, och konsuraenlen är vid
besök i annans bostad regelmässigt inte i samma psykologiska underläge som då
han uppsöks i sin egen bostad. För atl inte öppna möjUghet att kringgå
regleringen vill föreningen dock inle motsätta sig alt lagen tUlämpas även vid
försäljning i annans bostad.

All lagen skall gälla även "försäljningsparlies"
som anordnas i heraraen gillas uttryckligen av konsumentinslilutet, statens
konsumentråd, konsumentutredningen och Husmodersförbundel Hem och Samhälle.
Konsumentinstitutet anför, atl enligt dess uppfattning de konsumenter sora
inbjuds lill och besöker dessa parties raånga gånger känner sig tvingade av
hänsyn till värdinnan atl göra relativt stora inköp.

Industriförbundet och Gotlands handelskammare förordar alt
lagstiftningen i enlighet med Nordiska rådels rekommendation 1967: 15
begränsas lill de fall då säljarens besök hos köparen sker utan anmodan från
denne. Industriförbundet anför, att man fär räkna raed en viss obenägenhet hos
förelagen atl medge leverans så länge ångerfristen löper. Elt alltför
vidsträckt tillämpningsområde för lagstiftningen i delta avseende, varigenom en
snabb leverans försvåras, strider sålunda mol elt konsumentintresse. Om
bevisbördan läggs på säljaren, kan industriförbundet inte dela de sakkunnigas
bedömning att bevissvårigheterna skuUe bli så stora atl de motiverar en
utvidgning av lagens tillämpningsområde utöver vad Nordiska rådet har
rekommenderat. Även Motorbranschens riksförbund anser att hemförsäljning då
konsumenten tagit initiativet bör undantas.

Däremot förordar konsumentutredningen, LO och TCO alt
lagstiftningens tiUämpningsområde utvidgas att omfatta all försäljning som
inte

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 45

sker
från ett av säljaren inrättat fast försäljningsställe. LO anför, alt också utom
köparens hem föreligger svårigheter för konsumenterna all värja sig mol
påträngande försäljning. Vid s. k. lillfällighetsförsäljning,
raässförsäljningar, överraskningsulflykter etc. betonas ofta kraftigt i
reklamen all det gäller visning och atl ingen försäljning förekommer. Ibland är
konsumenten helt omedveten om att del gäller försäljning. Sä är t. ex. fallet raed
vissa pensionärsulflykler, där pensionären tror all del rör sig om en vanlig
utflykt. Under lunchpausen eller kaffepausen förekoramer sä en raycket
övertalande och påträngande försäljning. Pensionären upplever etl underläge i
och raed alt han blivit bjuden på utflykt och lunch. Della psykologiska
underläge gör alt konsumenten har svårt att värja sig. Reklam för
lillfällighetsförsäljningar sker stundom i form av inbjudan lill "stor
pangföreställning gratis". Man blir bjuden på kaffe och gåvor utdelas lill
deltagarna. Specielll för konsumenter i en sådan social situation alt de starkt
upplever behovet av kontakter raed andra människor är det lockande alt deltaga
i en sådan tiUsläUning. Enligt raånga rapporter lill de lokala
konsumenlkommilleérna ingår i dessa föreställningar en raycket påträngande
försäljning raed inslag av masspsykos. Försäljning i skolor och på
arbetsplatser är också etl problera. Vid försäljning i skolor ger försäljaren
etl sken av att t. ex. bokinköp är nödvändigt för studierna. Erfarenheterna
visar all tillräckliga åtgärder från lärare och skolledning ofta inle vidtas
för att rätta lill detta intryck. LO erinrar om atl frågan om
försäljningsmetoders otill-börlighet koraraer atl bedömas av
konsumentombudsmannen och raarknadsrådet. Rådet koraraer eraeUertid inle all
behandla del problera som drabbat den konsument som redan blivit utsatt för
oliUbörliga försäljningsmeloder och därigenom stimulerats lill elt för honom
ofördelaktigt köp. En utsträckning av den föreslagna lagens tillämpningsområde
är enligt LO:s mening nödvändig för all konsuraenlen skall fä sin räll i de
fall då otillbörliga marknadsföringsraetoder har tillärapats och påverkat
konsumenten. De tolknings- och lillämpningssvärigheter sora kan uppkomma synes
enligt LO inle vara av den arl eller omfattning atl de är tillräckliga för att
hindra genomförandet av en i och för sig önskvärd lagstiftning.

Liknande
synpunkter anförs av TCO. Konsumentutredningen framhåller, all konsumenten vid
avlal som ingås utanför säljarens permanenta lokaler alllid löper risk alt få
en felaktig uppfattning om huvudmannaskapet och erbjudandenas karaktär.

Även
två ledamöter av hovrätten för Västra Sverige anser, alt raan bör överväga att
ge den föreslagna lagstiftningen en vidsträcktare till-lämpning och all en
förebild kan vara motsvarande engelska lagstiftning, som är tilläraplig så
snart köparen undertecknat köpekontraktet på annan plats än i säljarens butik
eller annat fast försäljningsställe. Dessa ledaraöler anför, atl del t. o. ra.
kan förhålla sig så, all den sora blir upp-

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 46

sökl
på sitt arbete eller på badstranden i dessa situationer har ännu mindre psykisk
motståndskraft än den som uppsöks i sitt hem. De frågar, var gränsen går för
begreppet bostad och om exempelvis försäljning som sker i ett för längre lid
förhyrt hotellrum skall falla under lagstiftningen.

Några
remissinstanser viU utvidga lagstiftningens tillämpningsoraråde lill atl
omfatta vissa särskilda situationer. Statens konsumentråd anser, atl
lagstiftningen bör omfatta också försäljning i samband med arrangerade
utflykter eller andra tillställningar som t. ex. biografföreställningar.
Liknande synpunkter anförs av konsumentinstitutet. KF föreslår, all lagens
lillärapningsoraråde utsträcks lill all gälla arbetsplatserna. Förbundet anser
all de skäl som utredningen i denna del anfört inle är tillräckligt tungt
vägande i förhållande till del behov av skydd för konsumenterna som enligt
förbundets mening finns mot försäljning på arbetsplatserna. Husmodersförbundet
Hem och Samhälle anser atl konsuraenlen vid telefonförsäljning är i ell med
övrig hemförsäljning jämförbart psykologiskt underläge. Mänga konsumenter har
enligt förbundet svårt atl motstå en försäljares locktoner i telefon och säger
hellre ja tUl anbudet än avbryter samtalet. Förbundet finner det tveksamt om
den uppringde alltid är medveten om all telefonköp i princip fär anses vara
bindande. Då bokköp ofta förmedlas på delta sätt, anser förbundet del
väsentligt att även telefonförsäljning omfattas av den nya lagen.

Pris-
och kartellnämnden, sora understryker vikten av att raan, sedan den föreslagna
lagstiftningen genoraförts, noga följer utvecklingen på området och undersöker
i vilken mån de nya reglerna kringgås, anför telefonförsäljningen som etl
exempel på företeelser, som vid en efterhandsgranskning kan behöva särskilt
uppraärksararaas. Nämnden är medveten om de problem bl. a. av praktisk natur,
som del skulle raedföra atl föra in sådan försäljning under den föreslagna
lagstiftningen, och föreslår därför inle nu någon ändring av utredningens
förslag.

Farhågor
för atl den av de sakkunniga föreslagna avgränsningen kan raedföra all
lagstiftningen kringgås anförs av statens konsumentråd, sora framhåller atl
enligt erfarenheter från ullandel säljare, i raånga fall sedan förhandlingarna
med köparna i stort sett avslutats, söker finna på någon anledning alt
omedelbart få köparna atl uppsöka säljarens försäljningsställe. Säljaren
förebär exerapelvis all man bör granska varan eller något liknande. Trots all
köparens situation inle nämnvärt förbättrats i och med resan till
försäljningslokalen skulle lagen i della fall inle längre bli tillämplig och
hela det skydd raan försöker bygga upp med lagstiftningen falla bort.
Konsumentrådet anser, att man har anledning alt följa utvecklingen i delta
avseende och, om raissbrak förekoraraer, överväga ora delta skall förebyggas
genora ändring av hera-försäljningslagen eller genom generell köplagsliflning.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 47

6.2.2 Den rällslekniska metoden

Den av de sakkunniga föreslagna s. k. resolutiva metoden,
dvs. all köparen är bunden av den rättshandling han företagit men har möjlighet
all under viss lid frånträda rättshandlingen, har i allmänhet godtagits av
remissinstanserna. Stockholms handelskammare, Östergötlands och Södermanlands
handelskammare, Gotlands handelskammare, industriförbundet, grossislförbundet,
Direktförsäljningsförelagens förening och en ledamot av konsumenlrådet
ansluter sig uttryckligen lill förslagel i denna del.

Domareföreningen anför, all del kan befaras all de
sakkunnigas förslag, varigenom avtalet konstrueras som ell resolulivl
villkorat avlal med en lill säljarens förmån verkande tidsbegränsning, medför
ell uppluckrande av det allmänna rältsraedvelandel på della oraråde. Inle
heller de i betänkandet angivna övriga regelkonstruktionerna går enligt
föreningen fria från kritik ulan slår i motsats lill grundläggande principer
inom avtalsrätten. I valel raellan de i belänkandet angivna raeloderna är föreningen
därför närmast benägen all godtaga den resoluliva metoden.

Däremot förordar statens konsumenlråd (majoriteten) den s.
k. s u s-pensiva raetoden, dvs. att något avtal inte kommer lill stånd om inte
köparen tillträder avtalet inom viss lid efler besöket. Konsuraentrådet anför,
all de sakkunniga lägger bördan på konsuraenlen sora är den svagare parlen i
avtalsförhållandet. En passivitet frän hans sida gör atl han blir bunden av
avtalet. Detla är inle bra. Allraänt sett är det mycket mer tillfredsställande
om en passivitet från köparens sida raedför atl han inle drabbas av några
påföljder av säljarens besök. Är köparen sedan intresserad, efler del all han
har hafl raöjlighet all i lugn och ro överväga ell köp och kunnat göra
raarknadsjäraförelse, kan han själv kontakta säljaren. Konsuraentrådet kan
svårligen föreställa sig all del för del allmänna rältsraedvelandel, dvs. för
geraene raan, kan fraraslå som en praktisk skillnad om etl avlal redan från
början är en nuUilel eller ora man kan bringa del alt upphöra genora en aktiv
åtgärd. Resultatet blir i båda fallen i praktiken all ell ingånget åtagande
inle fullföljs. I fråga om förelagens benägenhet alt över huvud laget bedriva
hemförsäljningsverksamhet kan konsumenlrådet inle se all det skulle bli någon
skillnad i delta avseende vUken raelod raan än använder under
förutsättning atl raan utgår ifrån all båda raeloderna skänker köparen lika
gott slöd. För övrigl anser rådet all det vore en lycklig effekt av
lagstiftningen ora den kunde minska omfattningen av hemförsäljning. Beträffande
de sakkunnigas invändning raot den suspensiva raeloden, alt den skulle leda
till atl heraförsäljningsorasältningen under alla förhållanden skulle gå ned
betydligt och atl della oundvikligen måste leda lUl prisstegringar, erinrar
konsuraentrådet, all delta även måste gälla den resoluliva me-

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 48

loden
ora den skail ge sarama skydd varför detla inle kan tjäna sora något
kriteriura vid val av raelod. Rent psykologiskt har köparen vid den suspensiva
metoden mycket lättare att komma ur en för honom ofördelaktig situation än om
man väljer den s. k. resolutiva raeloden. Han behöver inle vidta några
särskilda åtgärder en ren passivitet är tillräcklig. Konstruktionen gör det
raycket klarare för honom atl han inle beter sig på något sätt "otillbörligt"
om han vill avstå frän all fullfölja köpet. Vidare komraer del raed denna
konstruktion all klarare fraraslå för honom, att han bör se lill att eventuella
s. k. sidolöpare ingår i avtalet. För att inte en regel om att köparen måste
bekräfta köpet skall bli illusorisk krävs enUgt konsuraentrådet en viss
minimitid under vilken bekräftelse inle får ske. Säljaren skulle annars kunna
försöka få bekräftelsen omedelbart eller föreskriva all den görs myckel snart.
En vecka för denna betänkelid kan enligt konsumenlrådet synas lagom. Huravida
del behövs någon maxiraitid, inom vilken köparen skall bekräfta
överenskommelsen, finner rådet tveksamt. Med den konstmktion hemförsäljningen
normalt har, där säljaren företräds av en agent eller Uknande, är han ju i
regel inle bunden av agentens erbjudande. Givelvis kan del slå öppet för
säljaren alt stipulera viss maximitid för köparens bekräftelse. Vid köp där
hela eller del av köpeskillingen erlagts blir situationen dock en annan.
Konsumenlrådet föreslår, alt om köparen inle har bekräftat köpet inom viss
tid, exempelvis tjugo dagar, det skall anses som om han inle avser alt
fullfölja köpet och del av honom erlagda beloppet skall återbetalas av
säljaren.

LO,
som ifrågasätter om en lösning enligt den resolutiva metoden ger konsumenten
ett tillräckligt skydd, anför beträffande verkningarna av den resoluliva resp.
den suspensiva raetoden liknande synpunkter sora statens konsumentråd. LO:s
yttrande på denna punkt mynnar ul i det förslag om utredning av förutsättningarna
för en lagstiftning ora generellt öppet köp som tidigare har redovisats.

Den
s. k. kombinerade metoden enligt vUken köparens ångerfrisl börjar löpa först
sedan säljaren har bekräftat avtalet förordas av Husmodersförbundet Hem och
Samhälle.

Direktförsäljningsförelagens
förening anför starkt kritiska synpunkter på den suspensiva metoden. Dessa
riktar sig delvis också mot den kombinerade metoden. Enligt föreningen skulle
en tillämpning av den suspensiva raetoden helt klart kunna leda lill en allraän
uppluckring av respekten för det avtalsrätlsliga regelsysterael i övrigl och fä
betydande konsekvenser av ej önskvärd natur för såväl köpare som säljare och på
olika områden. En tillämpning av den suspensiva raeloden kunde enligt
föreningen också få allvarliga näringspolitiska följder. Systemet skulle i
praktiken kunna anses innebära ell förbud mot hemförsäljning, vilket skulle
betyda all förutsättningarna för en fortsalt tillverkning inom landet av vissa
varor allvarligt försärarades, eflersora underlaget

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 49

härför
i förra av en tryggad avsättning på heraraamarknaden skulle försvinna. Della i
sin lur kunde raedföra överväganden ora lokalisering till ullandel av såväl
produktionsenheter sora administrativa och kanske också andra funktioner inora
företagen. Det är uppenbart atl delta inrymmer allvarliga aspekter raed tanke
på både sysselsättning (försäljare, produktionspersonal ra. fl.) och den export
av berörda varor som nu förekommer. Direktförsäljningsförelagens förening
ifrågasätter också om inte den suspensiva metoden raed hänsyn lill nämnda
konsekvenser skulle koraraa i strid raed den i tryckfrihetsförordningen
grundlagsfästa rätten all fritt sprida tryckt skrift. Vidare skulle enligt
föreningen den suspensiva och för övrigt även den korabinerade metoden innebära
avsevärt ökade kostnader i hela distributionsprocessen och därmed högre
varupriser. Mot den angivna bakgrunden anser föreningen all den föreslagna
resolutiva raeloden representerar den enda tänkbara konstmktionen av lagen.
Reglerna om skyldighet för säljare atl informera konsumenten om dennes
rättigheter enligt lagen innebär enligt föreningens mening alt konsumenten
åtnjuter ell helt lillfredsslällande skydd. Liknande synpunkter anförs av
Stockhohns handelskammare och industriförbundet. Även grossistförbundet anser
atl den suspensiva metoden är helt utesluten.

När
del gäller ångerfristens längd anser Husmodersförbundet Hem och Samhälle de
sakkunnigas förslag, en vecka, vara helt godtagbart. En kortare tid skulle
enUgt förbundet vara oläraplig, eftersom många konsumenter visar en viss
tröghet när det gäller atl fylla i och avsända handlingar. Föreningen Sveriges
rällshjälpsjurisler anser alt en vecka är alllför kort lid och all
ångerfrislens längd bör utsträckas till fjorton dagar.

Vad
angår formerna för frånträdandel understryker Direktförsäljningsföretagens
förening vikten av all avbeställning sker skriftligen.

6.2.3
Fråga om undantag för kontantköp m. m.

De
sakkunnigas förslag all kontantköp och vissa kreditköp skall vara undantagna
från regleringen har fält ell blandat mottagande. Förslaget tillstyrks av
domareföreningen och sparbanksföreningen. Industriförbundet understryker
sambandet mellan dessa undantag och önskemålet alt konsumenternas intresse av
snabba leveranser i vissa fall kan tillgodoses. För atl detta raål skall kunna
uppnås och undantagsregeln få någon praktisk betydelse bör kreditbeloppets övre
gräns ej sättas för högt. Förslagel ora en gräns vid 25 "/o av
köpeskillingen finner industriförbundet med hänsyn till detla intresse och
lill alt beloppet bör utgöra en "verklig ekonomisk uppoffring" väl
avvägd.

Enligt
KF kan det diskuteras om den föreslagna procentsatsen är till-

4
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 86

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 50

räckligl
hög. Ifall säljaren vid avbelalningsköp alllid måste underrätta köparen ora
dennes räll enligt lagen anser förbundet dock atl den föreslagna procentsatsen
kan godtas.

Däreraot
kritiseras undantagen för kontantköp och vissa kreditköp av statens
konsumentråd, konsumenlutredningen, LO, TCO och Husmodersförbundet Hem och
Samhälle. Av dessa förklarar sig LO inte kunna acceptera den föreslagna
begränsningen. TCO och Husmodersförbundet Hem och Samhälle anser atl
lagstiftningen bör orafatta alla slag av köp vid hemförsäljning. Konsumentutredningen
anser, atl lagen bör gälla alla köp över 50 kr. Statens konsumenlråd förordar,
all endast försäljning av böcker lill elt belopp understigande 50 kr. och
försäljning av dagligvaror undantas.

Husmodersförbundet
Hem och Samhälle anför, att en del större affärsförelag redan före förslagels
tillkomst har tillämpat "ångertid" utan några inskränkningar och
säger sig inte ha haft någon olägenhet av detla. Man vet all del klientel som
lagen väl främst avser atl hjälpa., garala och "fäkunniga", dels inte
gärna köper på avbetalning, en form av köp som man förknippar med dålig ekonomi
och finner genant, dels i högre grad än andra kategorier människor har
förhållandevis stora pen-ningsuramor förvarade i sin bostad och alltså lätt
tillgängliga. Del ligger därför nära lill hands alt förraoda, all dessa
konsuraenter har en önskan all betala hela beloppet raed ens. Ell
avbelalningsköp fördyrar alllid varan och eflersora de i heraraet förvarade
pengarna inle är räntebärande blir avbelalningspriset en onödig utgift.
Förbundet hävdar därför, alt även kontantköp skall berättiga lill ångervecka.
Att en sådan ordning skulle rainska hemförsäljningen finner förbundet knappast
troligt.

Konsumentutredningen
anför, all de föreslagna undantagen pä ell avgörande satt begränsar lagens
värde från konsumentsynpunkt. Konsumenten får i praktiken räll atl frånträda
etl avtal endasl i en relativt sällsynt förhandlingssituation, nämligen i de
fall dä konsumenten skriver pä ett avlal som en utväg för alt bli kvitt en
påträngande försäljare ellei då konsumenten redan när avtalet sluts tvivlar på
dess värde. En vanligare situation är enligt konsumentulredningen all
konsumenten i avtals-ögonblicket är nöjd med avtalet och då är beredd atl göra
en kontantinsats men uppfattar anbudet annorlunda när fler omständigheter
hunnit beaktas och när fler raedleraraar av hushållet har fält säga sin uppfattning.
Denna situation har lett till en rad köp av uppslagsverk och andra varor raed,
som del senare visat sig, obetydligt bruksvärde i förhällande till totalpriset.
Ell genoraförande av förslagel skulle enligt konsuraentutredningen innebära
all de firmor sora nu systematiskt bygger sin försäljning på all stimulera
lill oraedelbara beslut i heraraet ora köp av varor eller abonneraang helt
enkelt justerar sina kontrakt sä all lagens bokstav iakttas. Därraed har
konsumenten i dessa fall i realiteten fält sin situation försämrad, eftersom
firraor av detla slag i och med den nya

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 51

lagen
lorde bli mindre benägna lill informella uppgörelser i enskUda fall.
Konsuraentutredningen erinrar ora all de sakkunniga med de föreslagna
inskränkningarna försöker indirekt skydda den säljare som kallats lill köparens
bostad. Eftersom konsuraentens utnyttjande av fränträdesrät-ten blir mera
sällsynt ju bättre avtalet är förberett är det emellertid sannolikt, alt
fränträdesfrekvensen just i sådana fall blir ringa. All priserna skulle öka om
frånträdesrätten gällde raera generellt kan enligt konsuraentutredningen inle
styrkas genom något tillgängligt material. Del är rimligt all anta atl en
hårdare sanering av hemförsäljningen åstadkommer att en del
hemförsäljningserbjudanden, som varit dyra i förhållande till vad som kan köpas
genora konkurrerande distribulions-forraer, försvinner. Kvar slår då seriös
heraförsäljning sora normall inle ger konsumenterna anledning atl ångra sig.
Genomsnittspriset i förhållande lUl nyttovärdet av vad konsumenterna erhållit
genom hemförsäljning har då gått ned, inle upp. Konsumentulredningen har
förståelse för de sakkunnigas försök all finna någon lämplig undre gräns för
lagens tillämpning så atl inle en omfattande adrainistration binds vid ärenden
sora har mindre betydelse för konsumenten. Utredningen raenar eraeUertid all
bindningen liU konlantforraen är olämplig. Utredningen föreslår i stället en
beloppsgräns oavsett ora köpet gjorts kontant eller med utnyttjande av kredit.
Denna gräns får inle sällas så högt all konsumenten hindras frånträda ell
avtal som imiebär en mycket kännbar ekonoraisk förlusl. Utredningen anser all
särare släUda konsuraenlgrapper lider en sådan kännbar förlusl vid belopp över
50 kr.

Liknande
synpunkter anförs av statens konsumenlråd och LO. Konsumentrådet påpekar, atl
man raed den av rådel förordade ordningen får en lösning av de problera som
uppkommer om köparen läranar en begagnad vara i utbyte raot den nya och värdet
av den avräknas som handpenning. LO bemöter bl. a. de sakkunnigas synpunkt alt
köparen genom undantaget för kontantköp och vissa kreditköp kan tillförsäkra
sig omedelbar leverans. Enligt LO:s mening har konsuraenlen samma möjlighet all
i kontraktet bestämma leveransdatum och därigenom försäkra sig ora snabb
leverans oavsett om kontantköp undantas eller inle. Dessutora orafattar den
försäljning det här gäller i stor utsträckning sådana varor där elt dröjsraål
på en vecka, ora leveranslid ej har avtalats, inle kan vara lill olägenhet för
köparen. Erfarenheten av dörrförsäljning ger enligt LO vid handen, atl del
verkliga problemet snarare är all raycket långa leveranstider tillämpas.

Köpmannaförbundet
ifrågasätter, om den föreslagna utformningen av lagstiftningen i förevarande
hänseende ger etl ur konsumentens synvinkel tillfredsställande skydd.
Motorbranschens riksförbund anför, atl riskerna för olärapliga forraer av hemförsäljning
är rainst lika påtagliga vid konlanlförsäljning. Ensaraboende och ensligt
boende personer lorde ofta kunna drabbas av försäljningsforraer sora är direkt
otillbörliga och

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 52

som
kan få formen av mer eller mindre förtäckt hot eller åtminstone otillbörliga
påtryckningar.

Del förekommer emellertid
i vissa remissvar också yrkanden ora vidsträcktare undantag frän lagens
lillärapningsoraråde än de sakkunniga har föreslagit.
Direktförsäljningsföretagens förening, som i princip ansluter sig lill de
sakkunnigas förslag, förordar raot bakgrund av höjningen av raervärdeskatten
all den procentuella gränsen för kontantbeloppet vid kreditköp bestäms liU 15
i stället för 25 "/o. Konsumentinstitutet anser, alt beloppet 100 kr. i
dagens penningvärde förefaller ganska lågt.

Flera
reraissinstanser uppehåller sig vid de sakkunnigas förslag att vid beräkningen
av kontantbeloppet hänsyn inte skall las lill värdet av s. k. inbylesgods som
köparen lämnar i samband raed avtalet. Direktförsäljningsföretagens förening,
Stockholms handelskammare och Skånes handelskammare anser, atl
tillhandahållande av inbylesgods bör likstäUas raed kontant betalning.

Direktförsäljningsföretagens
förening anför, atl konsuraenterna ofta vid förvärv av ny vara i utbyte läranar
varor raed relativt högt raark-nadsvärde, vilka därefter försäljs. Köparen är
regelraässigl angelägen alt få leverans av den nya varan utan dröjsraål. För
alt lillraötesgä köparen härvidlag utför säljaren leveransen, han kanske
installerar t. ex. en tvättmaskin och han ombesörjer borlforsling av
inbylesgodset. Dessa åtgärder är för säljaren ofta förknippade med stora
kostnader. Inbylesgodset skulle inle kunna försäljas förrän tidigast efter
utgången ångerfrisl, dvs. en vecka, och på grund av olika adrainistraliva
rutiner inora företaget kunde ytterligare avsevärt dröjsraål förekoraraa. Detta
skulle för säljarens vidkoramande innebära en begränsning av den ekonomiska
rörelsefriheten, eftersom han under hela denna lid tvingas binda likvida medel.
I vissa fall har försäljaren (ombudet) sora enda uppdrag från huvudraannen atl
försälja nya produkter, under det alt inbylesgodset hanleras helt i
försäljarens egen regi. Sålunda inköper denne inbytesvaran för egen räkning
och betalar sin kund kontant härför. Del belopp det därvid blir fråga ora
återgår därefter till försäljaren som del av köpeskUlingen för den nya varan.
En transaktion av delta slag skulle kunna uppfattas som ell sätt att kringgå
den föreslagna lagen, eftersom köparen i verkligheten erlägger kontant
dellikvid trots all använda medel egentligen raotsvarar inbytesgodset.
Föreningen framhåller atl förfarandet representerar ell i dag vanligt
förekoraraande sätt all genomföra en affär. Med hänsyn lill den utomordentiigt
hårda konkurrens sora råder i alla berörda branscher finner föreningen risken
för atl säljaren forraelll kunde höja köpeskillingen och i raotsvarande raän
värdera upp inbytesgodset vara praktiskt tagel obefintlig. Föreningen erinrar
om all enligt mervärdeskatteförordningen (1968: 430) som likvid skall medräknas
eventuellt inbytesgods.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 53

Liknande synpunkter anförs av Stockholms handelskammare.
Skånes handelskammare påpekar, atl om säljaren höjer köpeskillingen och värderar
upp inbylesgcdset i raotsvarande män, kunden drabbas av en högre mervärdeskatt.
Handelskammaren erinrar vidare om alt i förordningen (1959: 575) med
föreskrifter om vissa betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av bilar,
vilken kan anses i viss män ha elt motsvarande syfte som den nu föreslagna
lagstiftningen, uttryckligen anges att värdet av inbytesfordon får inräknas i
kontantinsatsen.

För
bilhandelns del anför Motorbranschens riksförbund, atl en överlåtelse av en
personbU sora delUkvid vid köp av nytt fordon erfarenhetsmässigt lorde uppfattas
sora en ekonomisk uppoffring av lika påtaglig karaktär sora etl kontantbelopp.
Önskeraålel atl praktiskt sett utesluta de fall, där säljaren har uppsökt
köparen på dennes egen begäran, tillgodoses enligt riksförbundets raening inle
genom de sakkunnigas förslag. Detla skulle emellerlid kunna ske om man från
lagens tillämpningsområde undantar de fall då minst 25 Vo av köpeskiUingen
blivit kontant betald eller bytesbU har lämnats vars värde uppgår liU etl högre
procenttal av den nya bilens pris. Riksförbundet föreslår här en nedre gräns
av 40 o/o. Riksförbundet erinrar om alt bilhandelns kreditgivning sedan raånga
är har blivit föremål för offentUg reglering dels genom en särskUd
avbetalningsöverenskommelse och dels genom en kompletterande straff-rättslig
lagstiftning som dock inte gäller sädana företag som är anslutna lill
överenskommelsen. En omfattande kontroll äger rum angående efterlevnaden av
reglerna sora f. n. innefattar krav på en kontantinsats om minst 40 "/o,
inräknat värdet av bytesfordon. Härvid har kontrollverksamheten specielll
inriktats på frägan om bytesfordonel i realiteten har haft elt sä högt
raarknadsvärde vid inbylestillfällel all avbetalningsreglernas krav blivit
respekterade. Dessa omständigheter jämte de sakkunnigas allmänna bedömningar
angående begränsningen i rätten atl frånträda avtalet, då en viss del av
priset har erlagts vid avtalets ingående, talar enligt förbundets mening för
all kompletterande regler införs för de fall då en bytesvara ingår som
representerar en betydande del av den totala köpeskillingen. Det lorde enligt
riksförbundet knappast vara realistiskt att övervärderingar av den
storleksordning varom det här måste bli fråga skulle bli marknadsmässigt
accepterade, åtminstone inte i syfte atl kringgå den föreslagna lagstiftningen.

Sparbanksföreningen ifrågasätter möjligheterna all
övervaka alt likvid för inbytesgods inle används sora kontantinsats. Den
föreslagna regleringen lorde enligt sparbanksföreningen med lätthet kunna
kringgås genom att två köpeavtal upprättas ulan samband med varandra, elt för
inbylesgodset och etl för den aktuella varan. Sparbanksföreningen frarahåller
också, atl betydande ekonomisk skada kan uppkoraraa vid frånträdande av avtal
där inbytesgods läranats som dellikvid. De sakkunnigas förslag innehåller inte
någon regel atl, när avtal frånträds.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 54

inbytesgodset skall lämnas tillbaka. I de flesta fall
torde emellertid bruksvärdet av inbylesgodset vara större än den likvid raan
erhållit för del. Sparbanksförenmgen föreslår, all vid köp där inbylesgods las
som dellikvid, koppling till köpeavtalet skall införas.

6.2.4 Utfästelse av säljarens ombud m. m.

En positiv ståndpunkt till de sakkunnigas förslag om s. k.
sidolöpare, dvs. särskilda utfästelser av säljarens ombud, och en därraed
förenad passivitetsregel intar hovrätten för Västra Sverige, sora anser all den
föreslagna lösningen av probleraen kring sidolöpare är väl avvägd. Hovrätten
påpekar dock all förslagels passivilelsregel går längre än till alt reglera
näranda probleraatik. Säljaren åläggs reklaraalionsplikt även för de fall då
köparens tillägg, inskränkningar eller förbehåll utforraats oberoende av
säljarorabudels eventuella utfästelser ora särskilda förraåner. Hovrätten
anför, att passivitetsregeln kanske borde begränsas till all omfatta endast
sådana lUlägg, inskränkningar eller förbehåll som har sin grund i
säljarorabudels utfästelser.

Direktförsäljningsföretagens förening, som till
utgångspunkt för sitt yttrande förklarar sig ha tagit praktiska förhållanden,
har med hänsyn härtill avstått från atl närraare koraraenlera probleraet raed
sidolöpare och anser alt de föreslagna reglerna kan godtas, även om de enligt
föreningen otvivelaktigt kan ha konsekvenser som frän juridisk-leknisk synpunkt
kunde betraktas sora diskutabla.

De sakkunnigas förslag i denna del har emellertid rönt
kritik från åtskiUiga håll. Några remissinstanser anser all frägan inle bör las
upp i förevarande sammanhang ulan alt man bör sträva efter en generell
reglering inom ramen för den pågående översynen av den allmänna
förmögenhetsrältsliga lagstiftningen. Sådana synpunkter anförs av Stockholms
handelskammare, Östergötlands och Södermanlands handelskammare, Gotlands
handelskammare, industriförbundet och grossistförbundet.

Industriförbundet
anför, alt förbundet i och för sig delar de sakkunnigas uppfattning all den
rådande osäkerheten beträffande rättsläget är ägnad all skapa otrygghet, ge
upphov till Ivisligheter och leda till rättsförluster. Del är också enligt
förbundels mening önskvärt atl man genom lagstiftning försöker åstadkomma en
lösning av probleraen. En reglering av centrala avtalsrältsliga principer i en
särlagsliflning av föreslagen arl inger dock starka betänkligheter. Risk för
inte önskvärda analogier raed svårförutsebara konsekvenser föreligger därvid
alltid. Ett generellt rättsligt problera raåste lösas saratidigt för hela del
avtalsrältsliga orarådet. Beträffande de föreslagna bestäraraelserna anför
förbundet, all dessa helt allraänl kan beskrivas som mycket invecklade. De innehåller
dissens- och passivilelsregler och bygger vidare på de raesl svårtillämpade
och omdiskuterade bestämmelserna i 1 kap. avtalslagen.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:86 55

Förslaget
är enligt förbundet, ehuru skickligt uppbyggt och raotiveral, av en sådan
svårighetsgrad och på en sådan abstraktionsnivå all dess läraplighel i en
lagstiftning sora avser all tillgodose konsumentskyddet kan Ifrågasättas.
Förbundet anser vidare, all regleringen med största sannolikhet kommer alt få
begränsad betydelse på grund av bevissvårigheter för köparen. Även när
bevisning kan förebringas, är del ell intrikat rättsligt spörsmål atl dra
gränsen mellan sådana uttalanden av ena parlen vid förhandlingar i saraband
raed avtalsslut sora är rättsligen oförbindande och sådana uppgifter som är så
preciserade, slutgiltiga och av sådan betydelse för motparten atl de är
rättsligen bindande. Industriförbundet finner del vara elt konsumentintresse
av betydenhet all, när konsument skall ges skydd genom tvingande
lagbestämmelser, dessa inle får en svårbegriplig utformning och att de, i den
mån de kan förstås, ger konsumenten etl reellt skydd sora han kan lita på och
inte innehåller abstrakta regler som man redan vid lagens tillkorasl kan
förutse vara opraktiska på grund av bl. a. bevissvårigheter. Skulle man stanna
för all reglera sidolöparprobleraatiken i della sararaanhang är det enligt
förbundets raening väsentligt att denna lösning ses som elt provisorium som
endast avses atl gälla inom förevarande lags begränsade tillämpningsområde.
Industriförbundet ifrågasätter om man inte under del fortsatta
lagsliflningsarbelel bör pröva helt andra vägar för all förebygga nackdelen av
alt köpare fär utfästelser ora förraåner sora kanske inverkat bestäraraande på
avtalsslutet raen som ändå inte är bindande. Härvid borde särskilt övervägas en
lösning som medför en skriftlig formalisering av avbelalningsköp vid
hemförsäljning. I avbidan pä en generell lösning kunde ell steg tas i den
riktningen genom alt man i den särskilda handling sora enligt den föreslagna
lagstiftningen skall överläranas lill köparen också erinrar köparen om risken
för all särskilda utfästelser av sälj ar-ombudet inle är bindande. Härtill
kunde man i blanketten erinra om betydelsen av skriftlig uppgörelse, och
särskilda rubriker kunde göras för de vanligaste typerna av sidolöpare,
nämligen rabatter, gratis lUlbehör, utfästelser om särskilda egenskaper hos
godset saml ora leveranstid och betalningsvillkor. Genora atl framtvinga eller
underlätta atl utfästelser avges i skriftlig förra kan man enligt
industriförbundet också nå den effekten, all de erhåller den exakthet som kan
vara nödvändig för att de över huvud taget skall vara rättsligen bindande.

Några
reraissinstanser anser alt förslagel raedför oskäliga konsekvenser för säljaren.
Sveriges handelsagenters förbund, sora avstyrker förslaget, anför bl. a. alt
skälet för en "ångerfrist" alt konsumenten vid heraförsäljning
befinner sig i elt psykologiskt underläge mot försäljaren inte kan vara
bärande för reglerna ora sidolöpare och passiviletsverkan, eflersora
sidolöpare snarast är etl tecken pä alt köparen har varit förhand-lingsraässigt
starkare än säljaren. Förbundet hävdar all raan bör ägna större uppmärksarahet
ål frågans allmänt avtalsrätlsliga sida. För för-

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 56

bundet
förefaller det vara en viktig princip atl de centrala avtalsrättsliga reglema
gäller generellt i största möjUga utsträckning och att undantag görs endasl när
så av synnerligen starka skäl anses påkallat. Vad de sakkunniga anför om
påtagliga missförhållanden just inora hemförsäljningen förefaller enligt
förbundet inle sä väl underbyggt all avtalsrätlsliga särregler är påkallade,
och vad som anförs ora all säljaren ofta inle får besked ora sidolöpare talar
eraot del föreslagna undanlaget från de centrala avtalsrältsliga reglerna. Ora
del är sä alt huvudmännen ofta inle fär vetskap om sidolöpare, finner förbundet
det närmast obilligl mol dera alt göra dera bundna av aUa sidolöpare. Enligt
förslagel går en försummelse av försäljaren ul över huvudmannen på så sätt all
han blir bunden av ett för honora okänt avtalsvillkor. Med nuvarande ordning
går försuramelsen från försäljarens sida ul över köparen endast på det sättet
all avlal inle kommer till stånd. Även om resultatet för köparen skulle vara
all avtalet gäller men inte sidolöparen, förefaller detla enligt förbundet
knappast obilligl mol köparen, eftersom denne har haft en faktisk möjlighet atl
införliva sidolöparen med avtalet. Förbundet påpekar vidare, atl förslagel om
verkan av säljarens passivitet gör ett undanlag för fall när köparen är i ond
tro. Regeln härom synes enligt förbundet böra medföra, all säljaren inle blir
bunden om han, exerapelvis genom text på ordersedeln, har förklarat all han
inle godkänner några sidolöpare. Förbundet frågar sig emellertid om en sådan
reservation från säljarens sida slår i strid raed regeln atl lagens besläramelser
är tvingande. Om den gör det och därför blir ogiltig, lorde enligt förbundet
resultatet bli att reservationen inte heller medför ond tro hos köparen. Detta
förefaller dock orimligt, eftersom man då bortser från något sora man vet vara
för handen. Om reservationen däremot är gUlig har förbundet svårt atl se något
praktiskt resultat av de föreslagna reglerna om passiviletsverkan och
sidolöpare.

Bankföreningen
anser alt, om den föreslagna lagstiftningen skall genoraföras, regeln om
sidolöpare borde få en annan utformning. Genom den föreslagna regeln ora
utfästelse av säljarens orabud skapas enligt bankföreningen elt fullgott skydd
för köparen. För säljaren kan regeln emellertid i del särskUda fallet leda lill
betydande ekonomiska förluster. Den föreslagna lagbestämmelsen uppställer ingen
som helst begränsning beträffande sidolöparens innehåll. Delta innebär alt
säljaren kan bli bunden även av myckel långtgående förpliktelser i sidolöparens
form. Särskilt om säljarens representant har avtalat sådana sidolöpare i elt
betydande antal fall kan förlusten för säljaren bli orafaltande. Bankföreningen
anser atl en annan regel sora bättre tillgodoser bägge parters intressen bör
övervägas, förslagsvis en bestäraraelse atl köparen skall få frånträda hela
köpeavtalet ora säljaren inle godkänner en sidolöpare sora uppenbarligen är av
inle oväsentlig betydelse för köparen.

Även
Motorbranschens riksförbund anser, all förslaget framstår som

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 57

klart obUUgt mol säljaren. Den olägenhet sora f. n. kan
drabba köparen begränsar sig till atl han inte kan tilllvinga sig leverans på
viUkor sora en raåhända bedräglig representant, säljarföretagel ovetande,
utfäst. Den aktuella lagstiftningen syftar till atl ge en konsuraenl möjlighet
att under vissa omständigheter frånträda ett ingånget avtal. Förbundet finner
del ytterst tveksamt om härutöver ett ytterligare avsteg frän avtalsrättens
grunder är konsumentpolitiskl motiverat. Detta bör enligt förbundets mening i
så fall ske inom ramen för en generell översyn av köp-och avtalsrätten.

Från konsumenlskyddssynpunkl kritiseras de sakkunnigas
förslag beträffande sidolöpare av statens konsumentråd. Rådel anför, alt i
raånga fall sädana sidolöpare sora avses med förslagel är av helt avgörande betydelse
för köparen, antingen på det sätt alt de gör ifrågavarande köp särskilt
attraktivt i förhållande till andra köp eller också på sä sätt atl
sidoerbjudandel är en uttrycklig förutsättning för att varan skall kunna
användas på förutsatt sätt. Rådel hälsar därför med lillfredssläUelse atl de
sakkunniga anser del vara en naturlig utgångspunkt för sill resonemang alt en
sidolöpare alltid skall anses ingå i köparens anbud eller svar och atl de
sakkunniga förordar all en bestämmelse med delta innehåll blir lagfäst för
hemförsäljningsavtalens del. Konsumentrådet delar de sakkunnigas uppfattning,
atl om raan ser saken uteslulande från konsuraentskyddssynpunkl, del ligger närmast
lill hands alt låta säljaren utan vidare bli bunden av sidolöparen.
Konsumenlrådet framhåller vidare, atl de sakkunniga fäster uppmärksamheten pä
atl vad konsumenten gör vid hemköp inte alltid är vad han tror, näraUgen alt
acceptera ett erbjudande från en säljare, utan alt i raånga fall konsumentens
ställningstagande i släUel är atl falla som etl anbud till säljaren av visst,
normalt av säljaren själv föreslaget, innehåll. Det betyder reellt sett att
köparen inte alltid är den part som fullbordar avtalet ulan alt han i stället
riktar etl förslag till säljaren att denne skall gä med pä en affär av visst
angivet slag. I del senare fallet blir köparen bunden av det han har
föreslagit, raedan säljaren inte är bunden förrän han har accepterat budet från
köparen. Della finner konsumenlrådet vara en onaturlig och otillfredsställande
situation för köparen. Rådel rnedger atl del naturligtvis i och för sig kan
hävdas att det normall inte spelar sä stor roll ora köparen förslår skUlnaden
raellan de olika betraktelsesätten. Resultatet blir ändå i praktiken i de
flesta fall detsamraa. Det är emellertid enligt konsuraentrådet rent
principiellt otillfredsställande att avtalet fär en sådan konstruktion atl
konsuraenlen inte inser vilken ställning han de facto har i
avlalssararaanhanget. Frågan om sidolöparens rättsverkan är vidare beroende
härav. Konsumenlrådet anser frågan inle ha fäll en för konsumenten
tillfredsställande lösning raed de sakkunnigas förslag. Enligt detla ankommer
del pä konsumenten att bevisa atl sidolöpare verkligen förekommer. Det är
normall inle sä lätt atl mol ombudets be-

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 58

stridande
bevisa alt något extra har avtalals, något sora alltså skall anses ingå i
konsumentens anbudsgivning ofta opreciseral och outtalat eflersora del är ell
raunlligl löfte frän säljarens representant. Systemet inbjuder av den
anledningen lill en mängd missförstånd och ibland till ohederligt beteende från
säljarens sida. Konsuraentrådet som i fråga om den föreslagna
"ångerfrislen" förordar en lösning enligt den suspensiva metoden
pekar på alt man får en myckel klarare situation för konsumenten ora man väljer
en avtalskonstruktion där köparen har klart för sig alt vad som avhandlades vid
besöket inle har något rättsligt värde ulan atl det hela är beroende av vad
han meddelar i sin, på eget initiativ tagna, kontakt med säljaren.

6.2.5
Verkan av frånträdande

De
sakkunnigas förslag om verkan av frånträdande från köparens sida har berörts
bara i etl fåtal yttranden.

Förslaget
all, om köparen har godset i sin besittning, han skall stå risken för det under
skälig lid, efter vars utgång faran för godset övergår på säljaren, kritiseras
av hovrätten för Västra Sverige. Hovrätten anser atl del frän dogmatisk
synpunkt kanske inle är så myckel atl säga om förslagel men atl del kan
ifrågasättas, om ansvaret för atl godset undergår förändring enbart genora sin
beskaffenhet bör åvila den sora står faran för godset. Hovrätten ifrågasätter
ora inle den enklaste och mest praktiska regleringen av hithörande frågor vore
atl låta faran för godset bli kvar hos säljaren lill dess köpet blir definitivt
och alltså övergå på köparen bara för den händelse ångerveckan har gäll till
ända utan alt köparen i föreskriven ordning påkallat köpets återgång (jfr den
amerikanska UCCC). En förutsättning för sådan begäran om återgång skulle vara
alt godset har blivit av köparen vederbörligen vårdal. Om köparen i föreskriven
ordning har påkallat köpets återgång, skulle han vara skyldig att värda godset
lill dess all det avhämlas eller säljaren kommer i dröjsmål raed alt avhärata
del (jfr de engelska och araerikanska lagarna). Del skulle nog enligt
hovrätten många gånger verka stötande ora köparen under ångerveckan eller
raedan han väntar på atl godset skall avhämtas skulle ha ansvaret för alt
godset förstörs av t. ex. brand. För säljaren är det också relativt enkelt atl
ha försäkring som läcker även de fall då godset befinner sig hos köparen men pä
säljarens risk.

Beträffande
frågan, vera sora skall svara för kostnaderna, när säljaren måste återta det
levererade godset, anknyter Stockholms handelskammare lill elt uttalande av de
sakkunniga, atl säljaren regelraässigl inte levererar godset, om inte köparen
betalat en så stor del av köpeskillingen all avtalet faller utanför
lagstiftningen. Enligt vad handelskamraaren har erfarit från företag i denna
bransch är praxis eraeUertid den, alt leverans av godset vanligen sker
oraedelbart, delta på kundens uttryckliga begäran. Med hänsyn till atl
omedelbar leverans således vä-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 59

sentligen
sker för att tillgodose kundernas önskemål och dessa genom sin begäran har gett
ullryck för all de verkligen är beredda all fullfölja avtalet, finner
handelskamraaren del riraligt all de också fär slå för de kostnader som kan
uppkomma i och med leveransen. Del lorde i allmänhet vara fråga om små belopp,
varför ersättningen kan maxiraeras för all inte köparens fränlrädanderäll på
oravägar skaU bli verkningslös. Liknande synpunkter anförs av
Direktförsäljningsföretagens förening, som förordar all köparen åläggs alt
betala de kostnader som uppkommer (godset har använts, bruten förpackning,
ålerfrakl) med etl belopp som motsvarar handpenningens storlek eller högst 15
»/o av köpeskillingen.

Svenska företagares
riksförbund anser, alt eftersom köparen är den som har räll alt frånträda etl
redan ingånget avtal, denne måste vara skyldig atl se lill alt godset blir
återställt till säljaren i oskadat skick i de fall då godset är levererat före
ängerveckans utgång. För delta lalar enligt förbundet även rent praktiska skäl,
exerapelvis att köparen efter frånträdandel av avtalet kan vara oanlräffbar för
säljaren och denne sålunda inle ges raöjlighet alt återta godset. Köparen bör
enligt förbundet också svara för fraktkostnaderna för återställandet, om inte
köpare och säljare träffar annan överenskoraraelse.

Statens konsumentråd anser
däreraot atl, om godset har överlämnats lill köparen, han bara skall vara
skyldig alt tillhandahålla godset för säljaren tUl avhämtning. En bestämraelse
alt köparen skall avsända godset på säljarens bekostnad skulle enligt
konsuraentrådet i vissa fall förta lagen en del av dess verkan, eflersora
erfarenheten har visat atl det i inle så få flagranta fall gäller försäljning
av skryramande och svårlrans-porlerbara varor såsom frysboxar.

6.2.6
Tvingande eller dispositiv reglering

Här
förtjänar erinras ora vad Sveriges handelsagenters förbund anfört angående
förslaget ora sidolöpare och verkan av underlätenhet från säljarens sida atl,
när han inte vUl anta köparens anbud, ge denne meddelande därom utan oskäligt
dröjsmål. Förbundet anser del orimligt all göra regler av denna typ tvingande.

I
övrigt har någon erinran inte framförts mot de sakkunnigas förslag atl lagen
skall vara tvingande till konsumentens förmån.

7.
Föredraganden

7.1
Allmänna synpunkter

Vår
förmögenhetsrätt vilar i stor utsträckning på lagar som kom till under
1900-talels första decennier. De är präglade av sin lids liberalis-tiska
grundsyn på del ekonomiska livet. Lagarna utgår sålunda från

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 60

bUden
av avtalskontrahenlerna som två socialt och ekonomiskt likvärdiga parter. I
konsekvens härmed gäller på förmögenhetsrättens område grundsatsen om
avtalsfrihet. Denna har visserligen raed tiden underkastats vissa
inskränkningar, dels genora generellt verkande besläramelser s. k.
generalklausuler dels genom olika tvingande specialbestämmelser av begränsad
räckvidd. Alltjämt gäller dock som huvudregel på förraögenhelsrättens område,
atl lagstiftaren har överlämnat ål avtalskontrahenlerna att tillvarata sina
egna intressen så långt de förmår.

Vid
sidan av denna civilrätlsliga avtalsfrihet gäUer i vårt land en numera
oskriven princip om oinskränkt rätt för svensk medborgare atl driva näring,
även om denna allmänna näringsfrihet inom vissa näringsgrenar är begränsad
genom särskilda föreskrifter, mestadels i den formen all rätten atl idka viss
näring är underkastad tillståndsprövning.

För
alt,ett system med vidsträckt avtalsfrihet och näringsfrihet skall fungera
tUlfredsstäUande krävs all företagarna inte utnyttjar sin handlingsfrihet på
ett sätt som är lill skada för konsumenterna. En i och ' för sig önskvärd
konkurrensfrihet blir inte tiU nytta för konsumenterna om den inle inriktas pä
sådant som är av positivt värde för dem eller om de konkurrensmetoder som
används försvårar etl rationellt konsum-lionsval.

Frän
samhällets sida har under senare tid vidtagits olika åtgärder för atl
skydda konsumenterna mot ogynnsamma verkningar av del förut beskrivna
rättsläget. Här bör särskUt nämnas lagen (1970: 412) om otillbörlig
marknadsföring. Denna innehåller vid sidan av vissa bestäraraelser om straff
för speciella marknadsföringsmetoder en generalklausul, som ger vidsträckta
möjligheter atl vid vite förbjuda otillbörliga förfaranden genom reklam och annan
marknadsföring.

Också
behovet av särskUda skyddsregler för konsumenterna som av-lalskonlrahenter har
uppmärksammats av statsmakterna såväl pä det näringsrätlsliga som på der
civilrältsliga planet.

Pä
det näringsrätlsliga området bör här näranas del tidigare i dag anmälda
förslagel lill lag om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor, som frärast tar
sikte på formulärrätten (prop. 1971: 15). Den föreslagna lagen bygger pä en
generalklausul. Denna ger möjlighet att förbjuda företagare att vid försäljning
tUl konsument använda kontraktsvUlkor som är otillbörligt mot konsumenten.
Tillämpningen av lagstiftningen skall ankomma på konsumentombudsmannen och
marknadsrådet.

I
propositionerna om otillbörUg marknadsföring och om förbud mot OtiUbörliga
avtalsvUlkor understryks bl. a. betydelsen av att sarahällsorganen pålar sig
elt ansvar för att näringsverksamheten bedrivs i forraer som inle strider mot
konsumenternas intressen.

Vad
angår det civUrällsliga skyddet för konsumenterna som avtals-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 61

_konlrahenter
bör nämnas, atl köplagssakkunniga genom tilläggsdirektiv år 19?7 har fått i
uppdrag bl. a. att överväga behovet av särskilda köp-rättsliga regler lill
konsuraenlernas skydd. Sakkunniguppdraget avser inte bara frågan om
inskränkning av den köprättsliga avtalsfriheten lill skydd för konsumenter utan
de sakkunniga har atl göra en allmän översyn av köplagen.

Vidare
har år 1970 efter berayndigande av Kungl. Maj:l tillkallats en sakkunnig med
uppdrag atl verkställa utredning angående generalklausulerna i den
förmögenhetsrättsUga lagstiftningen. Syftet med utredningen är bl. a. att den
civUrällsliga lagstiftningen skall briiigas"i närraare överensslämraelse
raed den näringsrätlsliga regleringen i förslagel till lag om förbud mot
otillbörliga avtalsviUkor och alt generalklausulerna skall kunna utnyttjas som
etl kompletterande instrument i strävandena mot etl förstärkt skydd för
konsumenterna.

De
generellt verkande åtgärder mot den fria konkurrensens avigsidor sora sålunda
har vidtagits eller förbereds får dock inte hindra punktvisa insatser frän
lagstiftarens sida pä det ena eller andra området, där det har visat sig atl
konsumenterna behöver skydd och där de generella åtgärderna inte kan antas
vara tUlräckliga.

,
Ett område som i della hänseende har korarait i blickpunklen på senare lid är
den s. k. hemförsäljningen, dvs. försäljning i köparens hem eller under andra
liknande omständigheter. De problem sora hemförsäljning kan ge upphov till för
konsumenterna uppraärksararaades av konsurationskreditutredningen, sora i sill
år 1966 avgivna belänkande Konsuralionskrediter i Sverige lade frara förslag
lill lag ora rätt atl frånträda avtal i vissa fall. Enligt förslagel skulle
konsument, sora ingått avtal om köp av vara eUer om förvärv av tjänst eller annan
nyttighet, ha möjlighet att frånträda avtalet när delta kommit till på grund
av anbud vid säljarens eller hans ombuds personliga besök i konsumentens
bostad eller därmed jämförlig vistelseort. Lagen skulle dock inte gälla för den
händelse avtalet helt hade fullgjorts vid besöket. Önskade konsumenten
frånträda avtalet, skulle han enligt förslagel meddela delta lill säljaren
senast inom en vecka från del han insett eller bort inse alt avlal kommit lill
stånd.

Vid
remissbehandlingen av förslagel hävdades från flera häll, all frågan krävde
ytterligare utredning. Förslaget har hittills inle lett liU någon lagstiftning.

Sederraera
har. Nordiska rådet i rekoramendalion (1967: 15) hemslälll lill de nordiska
ländernas regeringar all undersöka behovet av och överväga innehållet i en
sEyddsregel särskilt för sådana fall där avlal träffas eller beställning sker
vid ena parlens besök ulan anraodan i den andra partens bostad eller på därraed
jämförlig plats. Sedan koraraittéer tillsatts i Danmark och Norge för all
utreda denna fråga, tillkallades i Sverige sakkunniga för aft följa dessa
koramittéers arbete och

I

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 62

överväga
ora anledning förelåg all föreslå ändringar i den svenska lagstiftningen.

Efler
sararäd raed de danska och norska komraitléerna och en finländsk observatör
har de sakkunniga nu lagt fram förslag lill lag ora heraförsäljning ra. m.
Förslaget gäUer i fråga om yrkesmässig försäljning av varor till konsument,
när denne har avgett anbud eUer antagande svar på anbud i sin egen eller
annans bostad. Lagen avses få raotsvarande tillämpning på vissa avlal ora
fortlöpande tjänster. Konsuraenlen skall enligt förslagel kunna frånträda sin
rättshandling inora en vecka. De sakkunniga föreslår all rena kontantköp och
vissa kreditköp undantas från lagens lillärapningsområde. Förslaget innehåller
också vissa bestäraraelser ora utfästelser som orabud för säljaren gjorl vid
sidan av köpekontrakt, ordersedel eller liknande handling, s. k. sidolöpare.

Under reraissbehandlingen
har tanken pä lagstiftning lill skydd för konsuraenlen vid heraförsäljning sä
gott sora genoragående godtagUs eller lämnats utan erinran. Från något håll
hävdas dock atl lagstiftningen om OtUlbörlig marknadsföring och om förbud mot
otiUbörliga avtalsvUlkor erbjuder etl tUlräckligt skydd. Ä andra sidan har i
vissa yttranden framförts tanken atl man i vart fall pä sikt bör överväga
näringsrätlsliga åtgärder i syfte all i princip förbjuda hemförsäljning.

I fråga ora behovet av
lagstiftning lill skydd för konsuraenlen vUl jag frarahålla att redan
försäljningsformen som sådan ökar svårigheterna för konsuraenterna all fatta
räll avvägda köpbeslut och kan föra med sig avtal sora är direkt oförmånliga
för konsumenterna. Hemförsäljning avser ofta relativt dyrbara kapitalvaror, t.
ex. hushållsmaskiner av olika slag. För konsuraenlen är det här ofta särskilt
viktigt atl överväga vad han behöver och har råd med och omsorgsfullt välja
mellan de olika fabrikat sora finns i raarknaden. Ofta växlar också varornas
priser kraftigt mellan olika inköpsslällen. Vid hemförsäljning saknar
konsumenten möjlighet att jämföra pris, kvalitet och service i fråga om
konkurrerande produkter på det salt som han kan göra vid besök i varuhus eller
i flera raed varandra konkurrerande butiker.

Vidare
är köparen vid hemförsäljning regelraässigl från början i underläge pä det
sättet atl han inle har planerat något köp och därför inle har tillräckligt
underlag för diskussionen med säljaren, som däremot har sina argument för en
affär i beredskap.

Vid
hemförsäljning förekomraer enligt vad erfarenheten visar inte bara ell moment
av överrurapling ulan ibland används också hårdför övertalning för all förraå
konsuraenlen lill köp. Del förekoramer alt försäljaren skaffar sig tillträde
lill bostaden under falska förespeglingar, t. ex. genom att påstå sig syssla
med en marknadsundersökning. Köparen kan till slut känna sig raer eller
raindre tvungen all skriva på ell kontrakt för all bli av med säljaren.
Omständigheter som bidrar till alt

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 63

rainska
del normala köpmotståndet kan vara all den omedelbara ekonomiska insatsen är
liten hemförsäljning sker lill största delen på avbetalning och alt
köparen inle har någon atl rådföra sig raed. Det inträffar alt köparen efler
besöket, när han får överväga saken i lugn och ro eller diskuterar den med
andra, koraraer till insikt om atl han inle behöver varan eller ens har råd atl
köpa den.

Möjligheterna att med stöd
av lagen om otillbörlig marknadsföring ingripa mot alllför aktiva eller på
annat sätt otillbörliga marknadsföringsmeloder är i och för sig värdefulla
även vid hemförsäljning. Också den föreslagna lagstiftningen om förbud mot
otillbörliga avtalsvillkor kan här få betydelse. Med hänsyn till de speciella
förhållanden sora enligt vad jag nyss har angett föreligger vid hemförsäljning
kan erael-lertid de näranda lagarna inte anses ge ell tillräckUgt skydd. Det
bör särskilt frarahållas all det just vid hemförsäljning synes föreligga behov
av ell skydd sora sträcker sig längre än vad sora kan åstadkommas med en
lagstiftning sora tar sikte enbart på otillbörliga förfaranden från säljarens
sida, eflersora försäljningsforraen som sådan minskar konsumenternas
möjligheter atl göra rationeUa köp.

Det
föreligger sålunda enligt min mening behov av särskild lagstiftning tUl skydd
för konsumenterna vid hemförsäljning.

Ingripande raot
heraförsäljning skulle i och för sig kunna länkas ske genom näringsrätlsliga
åtgärder, dvs. genora alt förbjuda hem-försäljning helt eller delvis eller
uppställa villkor för näringsidkarnas räll atl använda denna försäljningsmetod.
En förbudslagsliftning är givelvis del mest effektiva medlet mot de
ölägenheter som visat sig vara förenade med heraförsäljning. Man raåste
eraeUertid räkna raed alt hemförsäljning kan utgöra elt värdefullt korapleraent
lill bulikshandeln för vissa konsuraenter både i tätorterna och på landsbygden.
I en undersökning sora pris- och karlellnäranden har gjorl pä de sakkunnigas
begäran redovisas en omsättning av 300 milj. kr. under år 1968 för sådan
koniraktsbunden hemförsäljning som ingick i undersökningen. Härtill komraer alt
ell förbud mot heraförsäljning av böcker inle kan genoraföras ulan ändringar i
tryckfrihetsförordningens bestäraraelser ora rälten att sprida tryckt skrift.
Att utesluta böcker från elt förbud raot heraförsäljning ulan alt saratidigt
införa någon form av civUrättslig reglering skulle ä andra sidan innebära, atl
fältet lämnas fritt för raissbruk på etl område där avarter i särskilt hög grad
har gett sig tUlkänna.

Elt syslem med tillslåndstvång
och därraed viss kontroll från det allmännas sida finns redan i förordningen
ora tiUfällig handel, sora dock i praktiken inle är tiUäraplig på
heraförsäljning i egentiig raening. Ett allraänt lillsländslvång för
heraförsäljning och liknande försäljningsforraer skulle knappast kunna råda
bot pä de ölägenheter som typiskt sett är förenade med dem, nämligen
svårigheterna för konsuraenterna atl jämföra pris, kvalitet och service pä
konkurrerande varor och tjänster.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 64

Man
raåste också räkna raed alt ett syslera med tiUslåndslvång skulle medföra etl
betydande administrativt merarbete. Slutligen kan i fråga ora heraförsäljning
av tryckt skrift anföras betänkligheter från Iryckfri-helsrällslig synpunkt.

Enligt
min raening bör därför näringsrätlsliga åtgärder raot hemförsäljning och
liknande försäljningsformer undvikas, ora man med en civilrällslig lagstiftning
kan komraa till rätta med förekommande ölägenheter. Della beror i sin tur på
hur en sådan lagstiftning utformas. De sakkunnigas förslag bygger, sora
tidigare har nämnts, pä tanken alt raan skall begränsa köparens bundenhet av de
rättshandlingar han har företagit i saraband raed heraförsäljning. Han skall
få en betänketid en ångerfrisl under vilken han kan överväga om han vill
fullfölja avtalet. Enligt min mening är del möjligt alt genora ett sådant
system bereda konsumenterna etl så effektivt skydd, atl man nu skall kunna
avslå från näringsrättsliga åtgärder mot heraförsäljning. Del är dock
nödvändigt atl utvecklingen på detla område noga följs även sedan en särskild
civilrällslig skyddslagstiftning genomförts, och jag anser det inle uteslutet
atl elt näringsrätlsligt ingripande kan bli aktuellt om den civilrätlsliga
regleringen visar sig otillräcklig.

Under
reraissbehandlingen har yppats något olika meningar i frägan när en
civUrättslig lagstiftning beträffande hemförsäljning bör genomföras. De
sakkunniga anser, all del inte erbjuder några svårigheter atl la upp frågan
till omedelbar behandling. Denna ståndpunkt har i allmänhet godtagits av
reraissinslanserna. Från några häll har dock ifrågasatts om del inle vore
bättre alt avvakta resultatet av del reformarbete sora pågår på den allraänna
köprällens och avtalsrättens oraråden i syfte att stärka konsumenternas
rättsskydd i allmänhet. Andra anser atl den föreslagna lösningen bara bör bli
temporär i avvaktan på en omarbetning av köplagen. Önskemål har också framförls
i fråga om inriktningen av det fortsatta utredningsarbetet pä köprällens
område, t.ex. all förutsättningarna för ett system med generellt öppet köp
skall utredas.

För
egen del anser jag att del föreligger elt så påtagligt behov av skydd för
konsumenterna vid hemförsäljning, att en lagstiftning på detta oraråde bör
genomföras snarast raöjligl. Jag kan i likhet raed de sakkunniga inle finna
annat än all det går atl avgränsa en sådan lagstiftning så alt raan inte
föregriper en saralad lösning av de centrala förmögenhetsrättsliga problem som
är under utredning. De erfarenheter sora en speciallagstiftning ora hemförsäljning
ger kan las liU vara vid del fortsatta arbetet på konsumenlköprättens område i
stort. Leder detla arbete lUl en särskild konsumentköplag, framstår del sora
naturligt att specialreglerna om hemförsäljning förs in i en sådan lag, om
inte de regler sora kan koraraa all gälla för konsuraenlköp i allmänhet

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 65

är tillräckliga för all skydda konsumenterna även raot de
ölägenheter sora sådan försäljning för raed sig.

Med anledning av de önskeraål sora förts fram ora del
fortsatta arbetet på konsuraenlköprällens område vill jag erinra ora vad jag
tidigare har sagl ora alt köplagssakkunniga har i uppdrag all förutsättningslöst
pröva behovet av särskilda regler lill skydd för konsumenterna. Man kan utgå
från att de sakkunniga därvid koramer atl pröva också sädana tankegångar
rörande innehållet av den fraratida konsuraenlköprälten som fraraförts under
reraissbehandlingen av förevarande förslag.

Frän några håll har anförts farhågor för all en reglering
efler de grundlinjer sora de sakkunnigas förslag bygger på raed en begränsning
av köparens bundenhet skulle rainska respekten för avlal i allraänhel. För
rain del finner jag dessa farhågor överdrivna. Förslagels syfte är atl
elirainera verkningarna av alt köparen just vid heraförsäljning typiskt sett
befinner sig i ell underläge. Del får förutsättas all inforraation i massmedia
och annan konsumentupplysning kommer atl göra lagstiftningens
tillämpningsområde klart för konsumenterna. Det finns därför inle anledning tro
alt en lagstiftning på delta särskilda område skulle påverka uppfattningen ora
avtals bindande verkan pä andra oraråden.

I likhet raed den alldeles övervägande delen av
reraissinslanserna anser jag därför all de sakkunnigas förslag kan läggas lill
grund för en lagstiftning i äranel.

Sora har fraragålt har utredningsarbetet bedrivits i
nordiskt lagsaraar-bete. Sålunda föreligger i Norge ett kommillébelänkande med
förslag till lagstiftning om rätt all frånträda avtal sora har ingåtts vid
hemförsäljning. Förslagel har remissbehandlats och raan synes kunna räkna raed
all del koraraer atl leda lill lagstiftning. I Finland är arbetet allljäral pä
ul-redningsstadiel, men även där föreligger elt intresse för lagstiftning av
det slag sora de svenska sakkunniga har föreslagit. I Danmark, där frägan har
behandlats i ett koraraillébelänkande, är del raera ovisst ora någon
civilrällslig lagstiftning koraraer lill stånd, eflersora man där redan har
näringsräitsUgl förbud raot heraförsäljning med vissa undanlag.

7.2 Huvudgrunderna för lagstiftningen

7.2.1 Tillämpningsområdet

Vad angår de avtalstyper på vilka lagstiftningen skall
tUlärapas föreslår de sakkunniga all den skall orafalta dels köp av lös egendom,
dels s. k. abonnemangsavtal, dvs. avlal varigenom någon åtar sig all under en
tidsperiod eller tillsvidare vid återkoraraande tillfällen tillhandagå annan
med underhäll eller liUsyn av egendora, undervisning och andra liknande
tjänster. Under reraissbehandlingen har förslaget i

5 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 86

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 66

denna
del i allraänhel lämnats utan erinran. Frän några håll har emellertid
framförls önskemål om undanlag för vissa vamgmpper, nämligen s. k. dagligvaror,
tidningar och lidskrifter saral bilar.

Förslaget
atl dagligvaror, sora ungefär lorde raotsvara varusortimentet i den vanliga
livsraedelshandeln, skall undantas frän lagstiftningen motiveras främst med alt
hemförsäljning av sädana varor utgör elt värdefullt korapleraent lill
försäljningen från fasta försäljningsställen. Jag delar i och för sig denna
uppfattning. Hemförsäljning av livsraedel sker emellertid vanligen mol kontant
betalning. Jag komraer i del följande alt föreslå, all avlal som fullgjorts på
ömse sidor vid köparens sararaanlräffande raed säljaren eller dennes ombud inte
skall omfattas av lagstiftningen. Det föreligger raed en sådan avgränsning
enligt rain raening inle något praktiskt behov av atl särskilt undanta
dagligvaror från den föreslagna lagstiftningen. Sä lorde inle heller vara
fallet i fråga om tidningar och tidskrifter.

Vad
angår bUförsäljning kan jag inle finna alt den i något väsentligt hänseende
skiljer sig från försäljning av andra mera dyrbara kapitalvaror. Jag anser
därför atl försäljning av bilar bör omfattas av lagen. Inte heller i övrigt
finns enligt min mening skäl all göra något undanlag såvitt gäller försäljning
av lös egendora.

I
huvudsak samma behov av konsumentskydd sora föreligger vid heraförsäljning av
lös egendom lorde göra sig gällande också i fråga om avtal sora under
raotsvarande förhållanden ingås mellan en företagare och en konsument om
tiUhandahållande av fortiöpande tjänster, t. ex. tillsyn eller service av en
anläggning. Jag biträder därför de sakkunnigas förslag även i denna del och
vUl i sammanhanget erinra om att etl avlal kan avse både försäljning av lös
egendom och vissa tjänster som säljaren skall utföra i anslutning därtill, t.
ex. avlal om en korrespondenskurs som omfattar både undervisningsmateriel och
handledning. Däremot bör uppenbarligen inte ansläUningsavtal kunna frånträdas
av arbetsgivaren under åberopande av förevarande lagstiftning.

De
sakkunniga har föreslagit, att försäkringsavtal inle skall omfatta» av lagen.
Denna ståndpunkt biträds eller lämnas ulan erinran av del stora flertalet
remissinstanser, bl. a. försäkringsinspektionen. Däreraot föreslär statens
konsuraentråd och TCO atl även ackvisition av försäkringar i hemmen bör faUa
under lagen.

För
egen del viU jag i likhet med de sakkunniga erinra om atl det enligt 302 §
lagen ora försäkringsrörelse åligger försäkringsbolags styrelse och
verkställande direktör all övervaka all anskaffning av ansökningar om
försäkring hos bolaget sker pä sätt sora överensstäraraer raed god
försäkringssed. Kungl. Maj:t kan enligt sararaa lagrura raeddela närraare
föreskrifter angående anskaffningsverksamhelen och kan därvid också förordna
all frågor om denna verksamhet skall handläggas av en av Kungl. Maj:l utsedd
nämnd. Försäkringsbolagen har träffat

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 67

frivilliga överenskommelser om anskaffningsverksamhelen,
och något behov av föreskrifter enligt 302 § lagen om försäkringsrörelse har
hittUls inte visat sig föreligga. Skulle missförhållanden ge sig tillkänna i
samband med anskaffning av försäkringar i hemmen och på liknande platser ger
dock nämnda bestäraraelse tillräckliga möjligheter lill ingripanden. Med
hänsyn härtill biträder jag förslaget all försäkringsavtal inte skall orafallas
av den nu aktuella lagstiftningen.

I fråga om
avtalsparternas ställning innebär de sakkunnigas förslag atl lagen skall gälla
vid yrkesmässig försäljning. Vidare krävs atl vad sora förvärvas är avsett
huvudsakligen för privat bruk. Dessa förslag har genoragående godtagils vid
reraissbehandlingen och vid de nordiska deparleraentsöverläggningarna, och jag
har inle någon invändning mol dera. Jag ålerkoraraer i specialraotiveringen
lill den närmare innebörden av den nu angivna avgränsningen av lagstiftningen.

Vad angår
de förhållanden under vilka konsumenten företar rättshandlingen förordar de
sakkunniga, atl endast fall då köparen har avgetl anbud eller anlagande svar på
anbud i egen eller annans bostad skall inbegripas under lagstiftningen. De
sakkunniga är visserligen medvetna om all del kan föreligga ett behov av skydd
för konsumenterna också vid annan uppsökande försäljning än sådan som sker i
hemmen. De anser emellertid all en speciallagstiftning av detta slag, vilken
innebär avvikelser från de avtalsrältsliga principer som annars gäller, inte
bör ges vidsträcktare tillämpningsområde än som är oundgängligen nödvändigt och
att man därför f. n. inte bör gä utanför området för hemförsäljning i raera
inskränkt mening. Försäljning i säljarens eller Iredje mans bostad orafallas
dock av de sakkunnigas förslag.

Under
remissbehandlingen har framkommit önskemål både om etl snävare och om elt
vidare tillämpningsområde för lagstiftningen. Några remissinstanser, bland dem
industriförbundet, anser all lagen i enlighet med Nordiska rådets
rekommendation bör orafalta endast de fall då säljarens besök hos köparen sker
ulan anraodan från denne. Industriförbundet hänvisar till all köparen i regel
inle lorde få leverans så länge han inte är definitivt bunden av sin
rättshandling och atl del därför är ett konsumentintresse atl
tillärapningsorarådet inte görs för vidsträckt. Däreraot förordas frän
företrädare för konsuraenlintressena att lagstiftningen vidgas att omfatta all
försäljning som inte sker från ell av säljaren inrättat fast
försäljningsställe. Denna ståndpunkt intar bl. a. LO, som anser all konsumenten
också utanför bostaden har svårt all värja sig mol påträngande försäljning, t.
ex. lillfäUighelsförsäljningar, mässförsäljningar och försäljningar i saraband
raed pensionärsulflykler, på arbetsplatser och i skolor. I elt annat yttrande
pekas särskilt på sådana tillställningar sora säljare anordnar på t. ex. biografer.
Från något håll hävdas att även försäljning per telefon bör inbegripas under
lagen.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 68

Behov av särskilt skydd för köparen föreligger
otvivelaktigt främst i de fall då säljaren oombedd uppsöker köparen i dennes
bostad. Köparen saknar då i regel raöjligheter att göra erforderliga
järaförelser i fråga om pris och kvalitet på det slags vara del gäUer. Norraalt
befinner han sig dä också i elt psykologiskt underläge genteraot säljaren.
Dessa skäl gör sig givetvis inle gällande med samraa styrka när initiativet lUl
säljarens besök har tagits av köparen själv. Sora de sakkunniga har framhållit
skulle del emellerlid kunna medföra betydande bevissvårigheter, om man undantog
sådana fall från lagstiftningen. Mol en sådan ordning lalar också risken för
att försäljare skulle söka kringgå lagen genom alt skaffa sig en anraodan från
köparen alt besöka denne, t. ex. vid etl överrumplande telefonsamtal strax före
besöket. Jag delar därför de sakkunnigas uppfattning att lagen generellt bör
gälla när försäljningen sker i köparens bostad.

Utöver hemförsäljning i nyss angivna bemärkelse förordar
de sakkunniga, sora förut har närants, alt lagstiftningen skall orafalta också
rättshandlingar som sker vid köparens sammanträffande med säljaren i annans bostad.
De har härvid särskilt tänkt på tillställningar där någon efter överenskommelse
raed ett företag bjuder in vänner och bekanta lill sitt hera för alt sälja
företagets varor. Förslagel i den delen har i allraänhel lämnats ulan erinran
under remissbehandlingen. Enligt min uppfattning befinner sig konsuraenlen i nu
åsyftade fall norraall i en situation liknande den som föreligger när säljaren
uppsöker konsumenten i dennes egen bostad. Jag är därför ense med de
sakkunniga om atl lagstiftningen bör omfatta all försäljning som sker i
köparens eller annans bostad.

Som skäl för alt begränsa lagstiftningen tUl försäljning i
köparens eller annans bostad åberopar de sakkunniga främst atl hittillsvarande
erfarenheter inle ger belägg för all försäljning under andra förhållanden har
gett upphov till raera betydande olägenheter frän konsumentskydds-synpunkt.
Vidare framhålls att, i den mån skyddsbehov föreligger, man kan förvänta atl
arbetsgivare eller annan huvudman för den lokal sora del är fråga om ingriper
med förbud mot försäljning.

För egen del biträder jag den under remissbehandlingen
framförda uppfattningen all skyddsbehovet vid försäljning pä köparens
arbetsplats saml på sjukhus, skolor och liknande lokaler norraalt är i huvudsak
delsarama sora i köparens eller annans bostad. Enligt rain mening föreligger
det en påtaglig risk för alt sädana försäljningsformer fär ökad utberedning ora
de lämnas utanför lagstiftningens tillämpningsområde. All lita lill ingripande
från lokalinnehavarens sida för atl förhindra alltför aggressiva
försäljningsmeloder synes mig knappast tillräckligt.

Del finns ytterligare en mera oenhetlig grupp av
försäljningsmeloder där det skyddsbehov som kan åberopas gör sig gällande i
växlande ut-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 69

sträckning.
Jag tänker här på sådana lillfällighetsförsäljningar av olika slag som
redovisas i remissytirandena frän konsumenlhåll. Del kan gälla försäljning i
samband med utflykter eller biografföreställningar som säljaren arrangerar,
försäljning i tillfälligt förhyrda lokaler till vilka hushållen inbjuds genom
annonser eller gruppförsändelser, försäljning i anslulning till utställningar,
mässor, offentiiga lUlslällningar, basarer osv. Beträffande sådana
försäljningar gäUer ofta nog all köparen i större eller raindre grad saknar
möjligheter alt jämföra pris, kvalitet och service på konkurrenternas varor.
Ibland har han lUl och raed otillräckliga möjligheter all granska vad som
bjuds ul. De psykologiska faktorerna är däremot i hög grad varierande. Man kan
peka på atl den som läranar sin bostad för atl besöka en raässa eller
biografförsäljning är på etl annat sätt beredd all möta försäljningserbjudanden
än den sora uppsöks av en försäljare i sill hem och all han normalt har
möjlighet atl ulan vidare lärana lokalen. Sä är emellerlid inle alllid fallet.
Enligt vad LO har upplyst i sitt remissyttrande förekoramer det en typ av
pensionärsulflykler, där dellagarna tror all del rör sig om en vanlig utflykt
men där del under lunch- eller kaffepausen förekomraer en mycket påträngande försäljningsverksamhet.
Under sådana omständigheter föreligger tydligen både överraskningsmoraenl och
svårigheter all koraraa ifrån försäljaren. I detla och liknande fall kan
konsumenten också komma i elt psykologiskt underläge i och raed att han har blivit
bjuden pä del ena eller det andra. Andra personer i den grupp sora konsuraenlen
ingår i kan i sådana fall också snarare påverka honom atl köpa genom all de
själva gör inköp än vara ell slöd mot försäljarens övertalningsförsök.
TillfäUighelsförsäljningar medför över huvud tagel större frestelser lill
impulsköp än vanlig butiksförsäljning. Jag anser därför atl del också med
avseende pä den grupp av försäljningsmeloder sora jag nu har behandlat finns
ell konsumentskyddsbehov av samma slag som vid hemförsäljning i egentlig
mening.

I enlighet med nu anförda
synpunkter delar jag den under remissbehandlingen från konsumenthåll framförda
uppfattningen all lagstiftningens tillämpningsområde bör vidgas i förhällande
till de sakkunnigas förslag. All åstadkomma en för alla länkbara fall helt
lillfredsslällande gränsdragning stöter uppenbarligen pä stora svårigheter.
Enligt rain raening uppnår raan en frän saklig synpunkt genomsnittligt sett
läraplig och samtidigt tUlräckligt klar avgränsning genom all låta lagen bli
tillämplig i fråga om all försäljning som sker på annan plats än säljarens
eller hans ombuds fasta försäljningsställe. Beträffande den närraare innebörden
av uttrycket fast försäljningsställe ålerkoraraer jag i specialraotiveringen.

En särskild fråga är
huruvida lagstiftningen, pä sätt som har ifrågasatts under remissbehandlingen,
bör omfatta också försäljning sora sker per telefon. Jag är medveten om all elt
behov av skydd för konsuraen-

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 70

terna
kan föreligga även här. Av naturliga skäl lorde eraeUertid denna
försäljningsform inte ha någon större utbredning. Skyddsbehovet lär också vara
raindre än vid de försäljningsforraer sora jag tidigare har behandlat,
eflersora den konsument som inle är intresserad för köp lätt kan avbryta samtalet.
Bortsett härifrån skulle det stöta på stora praktiska svårigheter all föra in
telefonförsäljning under den nu aktueUa lagstiftningen. Jag återkommer till
frågan om hur skyddet rättstekniskt skall utformas men vUl förulskicka atl jag
har funnit den ordning som de sakkunniga har föreslagit vara den från olika
synpunkter mest lämpliga. De sakkunnigas förslag innebär som jag förut har
nämnt, alt köparen skall ha rält all frånträda sin rättshandling inom viss tid
från försäljningstillfället och atl en förutsättning för all han över huvud laget
skall bli bunden av sin rättshandling är all han i samband därraed skriftligen
underrättas om sina rättigheter enligt lagstiftningen. Denna raelod bygger på
all köparen sammanträffar raed säljaren eller dennes orabud vid försäljningen.
Metoden är sålunda inle praktiskt användbar vid telefonförsäljning.
Sakkunnigförslaget innebär vidare, alt konsumenten under en
"ångerfrist" av en vecka skall kunna frånträda avtalet.
Utgångspunkten för frislens beräkning skall vara sararaanträffan-det med
säljaren eller dennes ombud. Vid telefonförsäljning skulle det bli
utomordentligt svårt all bestämma utgångspunkten för frislen pä elt sätt som
undanröjer bevissvårigheterna. Jag är mol bakgrand av det sagda inle beredd alt
förorda all lagstiftningen utvidgas att orafatta också sådan försäljning. Det
är emellertid angeläget att utvecklingen på detla område noga följs. De
erfarenheter som raan härigenora vinner kan tUlvaratas vid del fortsatta
arbetet på konsumenlköprättens område. Sammanfattningsvis föreslår jag alltså
all den nu aktuella lagstiftningen skall gälla när köparen har företagit den
rättshandling som enligt vanliga regler är bindande för honora vid
sammanträffande med säljaren eller ombud för denne pä annan plats än säljarens
eller ombudets fasta försäljningsställe.

7.2.2
Den rättstekniska metoden

En
lagstiftning raed syfte all begränsa köparens bundenhet av rättshandling sora
han företar vid hemförsäljning och likartade försäljningsformer kan utformas
på olika sätt. De sakkunniga har diskuterat tre skilda lösningar. En möjlighet
är vad de sakkunniga kallar den suspensiva metoden. Denna innebär att köparen
blir bunden av sin rättshandling bara under förutsättning atl han inom viss
tid uttryckligen bekräftar den. En annan melod är alt låta köparens
rättshandling bli definitivt bindande för honom, om han inle inom viss tid
meddelar säljaren alt han frånträder rättshandlingen, den s. k. resoluliva
raeloden. Slutligen talar de sakkunniga ora den kombinerade metoden, där ångerfristen
för köparen inle börjar löpa förrän säljaren efler samraanlräf-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 71

fandet
raed köparen lUlstäUer denne kopia av ordersedel eller annan liknande
bekräftelse av köparens rättshandling. Med denna melod inträder över huvud
tagel inle någon bundenhet för köparen innan säljaren har bekräftat avtalet,
och därefter har köparen möjlighet atl under viss lidryrad frånträda avtalet.
De sakkunniga har för sin del förordai en lagstiftning enligt den resoluliva
raeloden.

Förslaget
har i allraänhel raottagits positivt vid remissbehandlingen. Konsumentrådet
anser emeUertid atl den suspensiva metoden ger konsumenten ell bättre skydd
och därför är alt föredra. Även LO ifrågasätter lämpligheten av de sakkunnigas
förslag. Från något häll uttalas övervägande syrapali för den kombinerade
metoden.

För
egen del vUl jag först framhåUa, all mellan den suspensiva raeloden, ä ena,
och den resoluliva resp. den korabinerade raetoden, å andra sidan, den
skillnaden föreUgger att med den suspensiva metoden även den köpare som är
passiv och oföretagsam kan koraraa ifrån avtalet medan de båda andra
förutsätter atl köparen uttryckligen fränträder sin rättshandling.

Den
suspensiva metoden framstår otvivelaktigt sora den raelod sora ger konsumenten
del effektivaste skyddet men den har å andra sidan ölägenheter som är betydande
inte minst för konsumenterna. Sora de sakkunniga frarahåller är det
principiellt betänkligt atl låta en rättshandling, som normalt är bindande,
bli helt utan verkan. Eftersom det kan antas atl konsumenten själv i flertalet
faU både verkligen viU bli och också anser sig vara bunden av sin
rättshandling, går del nämnda systemet längre än vad som kan anses påkallat
från konsumentsynpunkt. Den kanske allvarligaste invändningen mot den
suspensiva metoden är emellerlid all den kan motverka konsuraentens intressen.
Metoden skapar näraligen sådan otrygghet för säljarsidan all det finns risk
för atl hemförsäljning praktiskt taget kommer atl upphöra eller i varje idil
begränsas i alllför hög grad. De betänkligheter som enligt vad jag tidigare har
sagl kan anföras mol ell förbud raot heraförsäljning kan enligt min mening i
det väsentliga anföras också mol en generell lill-lampning av den suspensiva
metoden.

Med
den korabinerade raeloden blir köparen efter att ha raollagil en
orderbekräftelse eUer liknande handling från säljaren tvungen atl reklamera ora
han vill koraraa ifrån sin rättshandling. Han försätts därraed i den situation
där han befann sig från början, ora den resoluliva metoden tUlärapas. Det
praktiska resultatet blir sålunda all avtalsslutet korapliceras utan
raotsvarande nytta för köparen. Dessutom uppstår med den kombinerade metoden
svårigheter alt fastställa den tidpunkt 1. ex. då köparen har mottagit
säljarens bekräftelse sora bör bilda utgångspunkt för ångerfristen.

Sora
de sakkunniga frarahåller har en lösning enligt den resolutiva raeloden
flera fördelar. Den anknyter nära lill köplagens reg-

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 72

ler
om öppet köp och inger därför inle några principiella betänkligheter.
Praktiskt sett medför den inga nämnvärda förändringar i alla de faU då köparen
är inställd på alt fuUfölja avtalet. För den seriösa hemförsäljningens del
finns därför inte anledning all räkna med några nämnvärda, för konsumenten menliga
effekter i form av t, ex, prisstegringar. Om köparen ångrar sig har han alllid
rätt all frånträda avtalet. Härför kravs emellertid en aktivitet frän hans
sida, Mol bakgrund härav har under reraissbehandlingen ifrågasatts ora raeloden
ger konsuraenlen etl tUlräckligt skydd. Del är givet atl köparens räll alt
frånträda avtalet blir illusorisk, ora han inte frän början görs uppraärksam på
sin rält i nämnda hänseende. Denna brist kan emellerlid eUraineras genora all
säljaren, som de sakkunniga föreslår, åläggs skyldighet all vid
sararaanlräffande raed köparen överlärana en skriftiig handling, varigenora
köparen underrättas om sina rättigheter enligt den nya lagen. Underlåter
säljaren delta, blir köparen enligt förslagel över huvud laget inle bunden av sin
rättshandling. En sådan ordning tiUgodoser enligt rain raening rimliga krav pä
skydd för konsumenten,

I
enlighet raed nu anförda synpunkter vill jag, i likhet raed de sakkunniga och
del stora flertalet remissinstanser, förorda den resolutiva metoden. Denna
metod har f. ö, förordats också av de övriga nordiska ländernas delegerade vid
deparleraentsöverläggningarna.

Det
är givetvis angeläget alt skapa garantier för alt säljarens raeddelande till
köparen om rälten all frånträda avtalet utformas i klara och entydiga ordalag.
Det är också lämpligl alt meddelandet utforraas pä sarama sätt i alla fall. Mot
bakgrand härav synes det mest ändaraålsenligl all raeddelandets lydelse
fastställs av Kungl, Maj:l. För all förebygga bevissvårigheter bör som en
ytterligare förutsättning för köparens bundenhet krävas, atl köparen bekräftar
atl han mottagit handlingen pä etl exeraplar av denna, I syfte atl underlätta
förfarandet för den köpare sora vill frånträda sin rättshandling, bör till
handlingen fogas blankett lill avbeställningssedel. För de seriösa
hemförsäljningsförelagen lär det inle raedföra några näranvärda svårigheter
all anpassa sig till dessa rutiner.

En
väsentiig fråga i sammanhanget är givetvis ångerfrislens längd, dvs, den tid
inom vilken konsuraenlen raåste frånträda sin rältshandUng för att inle bli
definitivt bunden av den. De sakkunniga föreslär en vecka räknat från dagen för
köparens sammanträffande med säljaren eller orabud för denne. Förslaget har sä
gott som genomgående godtagits vid reraissbehandlingen. I etl yttrande hävdas
eraeUertid alt tidsfristen bör utsträckas lill 14 dagar.

För
egen del vill jag först framhålla all den tidpunkt, då en köpare får klart för
sig all han gjorl etl enligt hans mening oförmånligt köp och därför vill
frånträda avtalet, givelvis i hög grad kan variera frän fall till fall. Den ene
köparen ängrar sig kort efter försäljarens besök,

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 73

en
annan kanske först långt senare, t. ex. i samband med krav från säljaren på
obetald del av köpeskillingen. Uppenbarligen är del av praktiska skäl
nödvändigt all fastställa en enhetlig utgångspunkt för ångerfrislen. Av hänsyn
både lill säljarna och lill köparnas intresse av alt kunna få snar leverans i
de fall då de vill stå fast vid sin rättshandling, synes del mest
ändamålsenligt all tidsfristen, som de sakkunniga förordar, räknas från
säljarens eller hans orabuds sammanträffande med köparen. En sådan ordning
lorde också koraraa alt bidra till att ge köparen anledning atl i anslutning
lill sammanträffandel ta definitiv ställning och sålunda inte skjuta saken på
framliden.

Tidsfristens
längd är en bedömningsfråga om vilken delade meningar givelvis kan råda.
Köparen raåste självklart ha skäligt rädrura för atl kunna besluta om han skall
stå fast vid sin rättshandling eller inle. Intresset av trygghet i den
allmänna varuomsättningen kräver å andra sidan alt tidsfristen görs relativt
kort. Också köparen har normall ell starkt intresse härav, eftersom han i
allmänhet inte lorde kunna påräkna leverans förrän efler frislens utgång. De
sakkunnigas förslag ora en ångerfrisl på en vecka synes mig utgöra en riralig
avvägning raellan de skilda intressen som här gör sig gällande. Det lorde också
vara lättare för allmänheten att anpassa sig efter en veckofrist än efter en frist
på t. ex. tio dagar. Tvä veckor lorde emellerlid vara en alllför lång lidrymd i
förevarande hänseende. Jag biträder således de sakkunnigas förslag, som vunnit
anslulning också vid de nordiska deparleraentsöverläggningarna.

Det
är givelvis angeläget alt frånträdandel i förekoraraande fall sker i sådan form
alt bevissvårigheter och Ivisligheter inte uppkoraraer. De sakkunniga förordar
alt köparen, ora han inle vill fullfölja avtalet, skall vara skyldig alt
skriftligen underrätta säljaren härora. Förslagel har genomgående godtagits av
remissinstanserna. Som tidigare har nämnts skall säljaren enligt mitt förslag
vara skyldig all alllid lill köparen överlämna blankett till
avbeställningssedel. Kravet på skriftlig förra kan raed hänsyn härtill inle
anses innebära någon olägenhet för köparen. Jag biträder därför
sakkunnigförslaget i denna del.

7.2.3
Fråga om undanlag för kontantköp m. m.

Det
kan inle förutsättas att flertalet hemförsäljningsavtal ingås utan tillräckligt
övervägande från konsumentens sida. När köparen har bestärat sig för all ingå
ell avlal och vet vad han ger sig in på, önskar han givelvis som regel få varan
levererad så snart som möjligt. Som tidigare har framhållits fär man dock räkna
med atl säljarna blir obenägna atl fullgöra leverans innan ångerfrislen har
gått ul. Vidare vill jag erinra ora all de fall av hemförsäljning som har
särskilt uppmärksammats och bl. a. föranlett Nordiska rådels tidigare nämnda
rekommendation är sådana där säljaren eller dennes ombud oombedd

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 74

söker
upp köparen. Som jag förut har anfört anser jag i likhet med de sakkunniga all
etl krav på att säljaren tagit initiativet skulle medföra
tiUärapningssvärigheter och därför bör undvikas. Mol bakgrund av nu angivna
omständigheter kan del emellertid finnas skäl att på annat sätt begränsa
lagstiftningens lillärapningsoraråde.

De sakkunniga har sökt att
pä en indirekt väg i praktiken utesluta såväl de fall då köparen är fast
besluten alt fullfölja avtalet och önskar snabb leverans sora de fall då del är
köparen sora har tagit initiativet lill sammanträffandet med säljaren eller
dennes orabud. De anknyter därvid till graden av den ekonoraiska uppoffring
sora köparen gör i saraband raed besöket. Ora denna är kännbar, anser de atl
man har grund för anlagande all köparen är klart medveten om vad han har gett
sig in på. De utgår också från att en person, sora själv kallar en försäljare
lill sig och besläramer sig för köp, i allmänhet är angelägen att slutligt
avlal och därmed leverans skall komma till stånd snarast och sålunda
regelmässigt är beredd att göra den ekonoraiska uppoffring som kan krävas för
all lagen inle skall bli tilläraplig. Mot bakgrund av dessa synpunkter föreslår
de sakkunniga atl rätten att frånträda avtalet inte skall gälla vid
hemförsäljning men väl vid abonnemangsavlal om köparen i saraband raed sin
rättshandling erlägger antingen hela köpeskillingen kontant eller, när denna
överstiger 100 kr., en handpenning raotsvarande rainst 25 »/o av köpeskillingen
och ej mindre än 100 kr.

Förslaget har i denna del
kritiserats av flera remissinstanser sora företräder konsuraentintressen.
Enligt denna kritik finns del anledning tro atl försäljningsvillkoren i raånga
fall skulle korama atl anpassas efler den föreslagna undanlagsregeln på så sätt
att lagstiftningen kom att gälla bara ell litet antal köp. Vidare anförs atl
konsumenten, när han företar sin rättshandling, i de flesta fall torde uppfatta
denna som väl genomtänkt och vara nöjd med köpet. Del är först när han har fått
överlägga med andra raedleraraar av hushållet och järaföra det pris han har
åtagit sig atl betala raed priserna på raotsvarande varor i bulikshandeln som
han kanske upptäcker alt han har gjort en dålig affär. Vidare hävdas all äldre
personer, som i särskild grad är i behov av lagens skydd, inle gärna köper på
avbetalning och dessutom i större utsträckning än andra har förhållandevis
stora penningsuraraor förvarade i bostaden. Det ligger därför nära lUl hands
all förraoda att dessa konsumenter har en önskan alt betala hela köpeskillingen
genast, ulan alt del kan tas som tecken på atl affären från deras sida är väl
genomtänkt.

Jag
hyser förståelse för remisskritiken mot förslaget att vissa kreditköp skall
undantas frän lagens tillämpningsoraråde. Den avgränsning som de sakkunniga här
förordar synes raedföra alt konsuraenterna får ell otillräckligt skydd. Varje
avgränsning med hänsyn lill kontantinsatsens storlek måste f. ö. framstå sora
i viss raån godtycklig. Härtill kora-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 75

raer
risken för all säljarna anpassar betalningsvillkoren så all flertalet köp
faller utanför lagen. De skäl sora de sakkunniga har anfört för sin ståndpunkt
är enligt min raening inle helt övertygande. Köparens behov av snabb leverans
lorde i flertalet fall inle vara så starkt att någon olägenhet av betydelse
uppstår, ora han får vänta en dryg vecka på den vara han har beställt. När
köparen undanlagsvis har elt påtagligt intresse av omedelbar leverans, lorde
han ofta kunna raolivera sitt önskemål på sådani sätt all det för säljaren
framstår som riskfritt atl leverera varan innan ångerfrislen har gått ul. Vad
angår önskemålet all utesluta fall när köparen har tagit initiativ till
säljarens besök bör della få vika, ora det krävs för att skyddet i övriga faU
skall bli effektivt.

Ä andra sidan synes del
raig inte lärapligt atl föra in alla avlal som ingås vid hemförsäljning och
försäljning i likartade forraer under lagens lillärapningsområde. Någon
avgränsning är nödvändig sä all lagstiftningen inte komraer all orafatta
exerapelvis konlanlförsäljning av livsraedel frän varuhussar och liknande. Ora
köparen får varan levererad genast och således redan frän början vet exakt vad
han fär särat dessutom är beredd att omedelbart erlägga hela vederlaget för
del köpta, synes behovet av särskilt skydd vara avsevärt raindre än i de
typiska hera-försäljningsfallen, där varan levereras i efterhand och köparen i
en eller annan förra får kredit. Del är f. ö. från principiell synpunkt mindre
tilltalande atl ge köparen räll all riva upp en affär som för båda parter
enligt vanliga regler fraraslår sora avslutad. Sådana situationer som jag nu
har beskrivit bör därför enligt min mening undantas. På denna punkt har del
också rätt principiell enighet vid de nordiska deparleraentsöverläggningarna.
Man synes uppnå en lämplig avgränsning av undantaget om della får omfatta de
fall dä avtalet har fullgjorts på ömse sidor redan vid köparens sammanträffande
med säljaren eller der nes ombud.

Jag vill understryka all
den avgränsning som jag sålunda förordat medför atl etl ganska litet område
undantas från lagstiftningen. Som jag nyss nämnde är det vid heraförsäljning
och likartade försäljningsforraer regel både all varan levereras i efterhand
och alt köparen fär kredit. Vid köp av dyrbarare kapitalvaror torde man bara i
undanlagsfall ha anledning atl räkna med alt köparen helt fullgör sin del av
avtalet vid försäljningstillfällel. De raesl skyddsvärda fallen lorde sålunda
i praktiken koraraa all orafallas av lagstiftningen.

Med den avgränsning av
tillärapningsorarådet som jag nu har föreslagit finns del enligt min raening
inle något praktiskt behov av all som har föreslagits i några
reraissytlranden från lagen särskilt undanta köp sora avser endast
obetydliga värden. Till frågan vad som i olika situationer bör krävas för att
avtalet skall anses vara fullgjort återkommer jag i specialraotiveringen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 76

7.2.4
Utfästelse av säljarens ombud m. m.

När
försäljare för de företag sora bedriver heraförsäljning eller annan likartad
försäljning lar upp bestäUningar på de varor de bjuder ut förekoramer inle
sällan, alt de lämnar köparen utfästelser om köpevillkor sora är gynnsamraare
för denne än de som är upptagna i de tryckta ordersedlar eller
kontraklsformulär sora vanligen används vid della slag av försäljning. Sådana
utfästelser, som i den juridiska litteraturen och av de sakkunniga har kallals
"sidolöpare", kan avse t, ex. rabatter, gratis tillbehör, särskilda
egenskaper hos den beställda varan, leveranslid eller betalningsvUlkor. Ibland
kan sädana utfästelser vara av väsentlig betydelse för köparen, när han tar
ställning lill säljarens erbjudande. Ell tillbehör som enligt försäljarens
utfästelse skall ingå i köpet kan t. ex. vara nödvändigt för all varan skall
kunna användas på del sätt som köparen avser.

Del
kan givetvis mänga gånger bereda köparen stora svårigheter atl mol säljarens
bestridande föra bevisning om atl en utfästelse av detta slag verkligen har
lämnats eUer atl styrka sitt påstående ora en sådan utfästelses innehåU.
Misslyckas han i del hänseendet lär han fä finna sig i all fullgöra sin del av
avtalet utan atl han kan genomdriva all utfästelsen infrias. Men även om han
lyckas bevisa all en viss utfästelse har gjorts, är det inte säkert all därraed
alla problera är lösta. Rättsläget när det gäller verkningarna av sidolöpare
är nämligen oklart. Om försäljaren har behörighet all för säljarens räkning
göra utfästelser av det aktuella slaget, uppkommer inle några problem. Säljaren
blir dä bunden av utfästelsen på samma sätt som om han gjort den själv. Vad
detla praktiskt sett innebär i olika situationer har närmare utvecklats av de
sakkunniga, och jag hänvisar i den delen lill rain föregäende redogörelse för
betänkandet. Annorlunda förhåller det sig om försäljaren såsom vanligen
lorde vara fallet saknar behörighet atl göra muntiiga utfästelser vid sidan
av de vUlkor som upptagits i den tryckta ordersedeln eller kontraklshandlingen.
Sora de sakkunniga har frarahållit är det ovisst vilka rättsverkningar sora
enligt gällande räll är knutna lUl sidolöparen i dessa situationer.

Ulan
alt gä in pä någon detaljerad diskussion ora de komplicerade avtalsrättsliga
problem sora här anraäler sig kan jag insläraraa i de sakkunnigas uttalande all
den rådande osäkerheten beträffande rättsläget är ägnad all skapa otrygghet,
ge upphov till Ivisligheter och leda till rättsförluster för konsuraenterna.
Situationen är i hög grad otillfredsställande. Sora de sakkunniga har uttalat
lorde sidolöparproblemel ha stor aktualitet vid sådan försäljningsverksamhel
som skall omfattas av den nya lagstiftningen. Faslän motsvarande problem kan
uppkomma också i andra fall och del från den synpunkten kunde vara önskvärt
all i etl samraanhang åstadkomma en lösning av dessa frågor

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 77

för
hela del avtalsrätlsliga området, anser jag därför, i likhet raed de sakkunniga
raen i motsats lill vissa remissinstanser, atl sidolöparproblemel nu bör lösas
på della speciella område.

De
sakkunniga har sökl all utan ingrepp i centrala förmögenhetsrältsliga
besläramelser åstadkomma en reglering sora skall praktiskt sett tillgodose
köparens intresse av atl säljaren antingen infriar de utfästelser sora
försäljaren har gjorl eller också ger klart till känna all han inle vill ingå
avtal pä vUlkor sora innefattar sidolöparen och atl i så fall något avtal inle
komraer lill slånd. Med utgångspunkt i antagandet all försäljaren alllid har
eller skall anses ha fullmakt alt för säljarens räkning mottaga anbud från de
presurativa köparna föreslår de sakkunniga dels en bestäraraelse av innebörd
all en utfästelse av försäljaren alltid skaU anses ingå i det anbud eller svar
som köparen lämnar försäljaren, dels en regel sora ålägger säljaren alt i de
fall, då köparens anbud eller svar innefattar en sidolöpare och säljaren inte
vill ingå avlal på villkor som innefattar sidolöparen, utan oskäligt uppehåll
ge köparen raeddelande därora vid påföljd all säljaren annars anses ha antagit
köparens anbud. Enligt förslaget inträder dock inle denna påföljd, om köparen
insett eller bort inse alt säljaren inte avsett all antaga köparens anbud. I
sådant fall komraer något avtal över huvud taget inte till stånd.

Förslaget
har i sina huvuddrag godtagits av flertalet reraissinstanser. Men del har också
rönt kritik frän skUda utgångspunkter. I en del yttranden hävdas, alt
förslagel skulle medföra sakligt sett alllför oförmånliga konsekvenser för
säljarföretagen. A andra sidan framhåller några remissinstanser alt förslagel
inle undanröjer svårigheterna för en köpare all bevisa existensen av en
sidolöpare. Som etl länkbart alternativ till den föreslagna lösningen har
framkastats tanken att uppställa krav pä skriftlig form för de avtal del här
gäller.

Särskilt
i de typiska heraförsäljningsfallen, där försäljarna i mänga avseenden
uppträder självständigt och ofta använder en mycket aktiv försäljningsleknik,
ter det sig för konsumenten naturligt alt lita på att de uttalanden försäljaren
gör eller de utfästelser han lämnar görs pä säljarens vägnar och är bindande
för denne. Den ordersedel som föreläggs konsuraenlen för underskrift
innehåller visserligen ofta en klausul om all muntliga utfästelser av
försäljaren inle är bindande för säljaren, men man kan ulgå från alt köparen
ofta inte studerar ordersedeln sä noga atl han uppraärksararaar en sådan
klausul. Och även om han gör del ligger del nära lill hands för honora alt utgå
från atl försäljaren har raöjlighet att göra åtrainstone vissa undantag.

Den
reella innebörden av de sakkunnigas förslag synes lill en början vara all
ombuden utrustas med en legal slällningsfullmakl alt raottaga anbud från de
presumtiva köparnas sida. En sådan fullmakt innebär all köparens anbud anses
ha nätt säljaren i och med atl del raot-

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 78

tagits
av ombudet. Förslagel innebär vidare all utfästelse om särskild förmån som
ombudet lämnar köparen alllid anses ingå i köparens anbud.

En reglering i huvudsaklig
överensslämraelse med sakkunnigförslaget i nu berörda hänseende synes medföra
all sidolöparproblemel fär en från konsumenternas synpunkt praktisk och pä del
hela taget tUlfredsstäUande lösning. Det väsentiiga synes näraligen vara alt
konsuraenlen bereds skydd raot den risk han nu löper alt bli bunden av elt
avtal vars innehåll inle överensstäraraer raed det anbud sora han har läranal
på grundval av sina diskussioner med försäljaren och som inte sällan i ett
eller flera hänseenden avviker från säljarens ursprungliga anbud sådant det
koraraer till uttryck i ordersedel eller liknande handling. Den risken
elimineras om försäljaren utrustas raed fullraakl att raollaga anbud. I så
fall koraraer nämligen alla de önskemål konsuraenlen uttrycker vid
sararaanträffandel raed försäljaren inbegripet sådana utfästelser sora
försäljaren gör och sora konsumenten uttryckligen eller underförstått tar fasta
på all ingå i del anbud han lämnar försäljaren, och della anbud skall i
krafl av fullmakten anses ha nätt säljaren i och raed all det avgelts till
försäljaren. Därmed uppkommer för säljaren den situationen alt han endast kan
välja mellan atl antaga köparens anbud oförändrat eller avslå anbudet. Däreraot
kan han inte påtvinga köparen ell avlal raed annat innehåll än denne önskar.
Lämnar säljaren antagande svar ulan atl göra klart huruvida hans accept
omfattar eventuella sidolöpare eller inle, lär köparen regelmässigt ha rält att
ulgå från all del förra är fallet. Avlal kommer då till stånd i enlighet raed
köparens anbud. Tänkbart är visserligen atl säljarens svar faktiskt avviker
från köparens anbud men har en sådan utformning att köparen måste inse all
säljaren uppfattar svaret sora överensstämmande med anbudet, och i sådant fall
kan köparen enligt 6 § andra styckel avtalslagen eller allmänna
rättsgrundsatser bli bunden av avtal i enlighet med svaret, om han inle
reklamerar hos säljaren. Men del lorde vara så ytterst sällsynt all
underlåtenhet all reklamera kan åberopas mol köpare i de situationer sora det
här är fråga om atl raan från praktiska synpunkter kan helt bortse från dera.

De sakkunniga synes ha
utgått från atl säljarorabuden redan nu genoragående har eUer raåste anses ha
fullmakt atl mottaga anbud från de presumtiva köparna och har inte föreslagit
någon uttrycklig bestämmelse i ämnet, vUket inle heller varit behövligt med
hänsyn lill den passivilelsregel sora sakkunnigförslaget innehåller och sora i
sig förulsätler existensen av en fullmakt för säljarorabuden atl raollaga
anbud. Sora jag strax skall utveckla anser jag eraeUertid all någon
passivUels-regel av delta slag inte bör tas upp i den nya lagen och därraed förändras
situationen. Härtill koramer all del i och för sig kan ifrågasättas om de
sakkunnigas utgångspunkt när det gäller försäljarnas behö-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 79

righel
att mottaga anbud är riklig. Och under alla förhåUanden kan denna behörighet i
avsaknad av uttryckliga lagregler inskränkas genom särskilda föreskrifter, som
kan bringas lill kundernas kännedora t. ex. genora att de tydligt återges i
ordersedlar e. d.

Del synes under dessa
förhållanden ligga nära lill hands alt i lagen la in en uttrycklig och
tvingande föreskrift ora atl i fall då säljaren företräds av orabud vid
sararaanträffandel raed köparen orabudel skall anses ha fullraakl alt därvid
mottaga anbud från köparen. Jag kan inte heller finna atl en sådan regel skulle
leda lill några obilliga konsekvenser för säljarföretagen. Regeln betager
givelvis inle företagen möjligheten att genom instruktioner lill ombuden på
olika sätt inskränka deras befogenhet, t. ex. i fråga ora rätten all ta eraot
anbud vilkas innehåll avviker frän säljarens erbjudande. Sådana inskränkande
föreskrifter får full rättslig verkan såvitt gäller del inbördes förhållandet
raellan företaget och försäljaren. All föreskrifterna inle kan åberopas raot
köparna får ingen sora helst praktisk betydelse sä länge försäljarna lojalt
följer sina instruktioner. Den ifrågasatta regleringen raedför ölägenheter för
säljarföretagen endasl i de fall då orabuden handlar i strid raot instruktionerna
eller underlåter alt inberätla raoltagna anbud eller vid inberäl-tandel ger
anbuden ell orikligt innehåll. Men del synes mig utomordentligt svårt att
finna sakligt bärande argument för en ordning som innebär atl de ekonomiska
konsekvenserna av sädana förfaranden skall ens lill någon del bäras av
konsumenterna och inle av säljarföretagen. Del är vid hemförsäljning typiskt
sett säljaren sora har tagit initiativet till köpeavtalet och det är han sora
själv valt sina orabud och gett dera instruktioner. Under sädana förhållanden
bör säljaren svara för om orabudel i något hänseende visar försumlighet vid
fullgörandet av sitt uppdrag.

En reglering enligt nu
angivna riktlinjer skulle möjligen kunna inge betänkligheter i sädana fall dä
köparen faktiskt känt lill all ombudet avsett att inle inberätla anbudet till
säljaren eller alt inberätla del med oriktigt innehåll. Säljaren torde
emellerlid i dessa fall med stöd av avtalslagens ogiltighelsregler eller
allraänna rättsgrundsatser kunna värja sig raot alt bli bunden i enlighet raed
köparens anbud.

I
enlighet med nu anförda synpunkter förordar jag att en fullmakts-regel av nyss
angivet innehåll las upp i den nya lagen.

En sådan bestäraraelse
synes i gengäld göra det onödigt all i lagen uttryckligen föreskriva, all
utfästelse sora orabudet lämnar skall anses ingå i köparens anbud. Del säger
sig nämligen självt atl aUa de önskemål i fråga ora avlalsinnehållet sora
köparen framför lill orabudel koramer att ingå i hans anbud, och della alldeles
oavsett om det går tillbaka på utfästelser som orabudet raer eller raindre
spontant har läranal. Någon bestämmelse motsvarande 5 § andra styckel
sakkunnigförslaget anser jag därför inte böra tas upp i lagen.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 80

Även
med den nu förordade regleringen kvarstår givelvis de svårigheter sora kan
uppkoraraa för en köpare atl föra bevisning om all elt försäljningsombud gjort
rauntliga utfästelser i del ena eller andra hänseendet eller över huvud tagel
all hans anbud har elt innehåll som avviker frän säljarens ursprungliga
erbjudande. Det lär eraeUertid inle stå någon annan raöjlighet lUl buds atl
åstadkoraraa en fullgod lösning av delta problera än all på sätt sora har
föreslagils under reraissbehandlingen införa krav pä skriftlig förra för
hemförsäljningsavtal. En sådan ordning skulle dock knappast slå i
överenssläraraelse raed den allraänna uppfattningen ora vad sora bör gälla i
fråga ora avlal av detla slag och skulle i själva verket kunna få verkningar
sora är lill konsuraenlernas nackdel. All införa ell formkrav pä della
speciella område skulle inle heller riraraa väl raed utvecklingen under senare
tid inom avtalsrätten i övrigt.

En
sådan ordning sora jag nu föreslär kan väntas leda lUl en välbehövlig sanering
av heraförsäljningsverksaraheten. Det blir mera angeläget än tidigare för
förelagen all välja sina försäljningsorabud med orasorg, all utarbeta
detaljerade instruktioner för dem och atl noga övervaka all instruktionerna
följs. I den raän lagstiftningen pä sä sätt får en gynnsara effekt på
försäljningsverksamhelens etiska och affärsraässiga standard är detta
självfallet i både företagens och konsuraenlernas intresse.

Jag vill understryka all
den fuUmaklsregel jag här har föreslagit för hemförsäljningsavtalens del inle
bör ses som någon slutgUtig lösning av sidolöparproblemel, sora enligt vad jag
tidigare har frarahåUit uppträder också i andra sararaanhang och således har en
raera allraän räckvidd. Den nu föreslagna regleringen bör uppfattas sora ell provisoriura,
till-komrael för atl ulan alllför långtgående ingripanden i gällande regelsystera
undanröja mer påtagliga missförhållanden på etl begränsat område, där
olägenheter av nuvarande ordning är särskilt kännbara för konsumenterna. Det
får ankomma på köplagssakkunniga alt förulsält-ningslösl pröva hur en slutlig
och allmängiltig lösning av hithörande problem bör se ul.

Bakgrunden
till den passivilelsregel som de sakkunniga har föreslagit torde vara atl säljarföretagen
raed nuvarande disposiliva avtalsrätlsliga regler är oförhindrade atl
förbehålla sig rält all pröva huruvida de vill godkänna anbud eller antagande
svar på egna anbud sora inberältas av deras försäljare. Genora all utan
lidsbegränsning på detta sätt förbehålla sig en acceptfrisl kan en säljare åstadkoraraa
all köparen förblir bunden av sitt anbud under avsevärd lid saratidigt sora
säljaren slår fri att när som helst genom ett avböjande svar dra sig ur den tiHämnade
affären. Del är uppenbart alt en sådan ensidig bundenhet kan innebära
avsevärda ölägenheter för köparen. Situationen är särskUl otillfredsställande
i de typiska heraförsäljningsfallen där köparen ofta nog genom

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 81

övertalning har förraälls alt göra sin beställning och
därför i verkligheten har elt ganska svall intresse för affären raen å andra
sidan regelraässigl har sraå möjligheter atl framtvinga etl besked av
säljaren. Köparen koraraer alltså all under kanske läng lid sväva i ovisshet
om huruvida han skall tvingas fullfölja etl för honom raer eller raindre likgUtigt
avlal.

Ölägenheterna
av den ensidiga bundenheten undanröjs visserligen genora den passivitetsregel
som de sakkunniga har föreslagit, eftersom passiviteten leder tUl att även
säljaren blir bunden och köparen således alllid inom riralig tid får klart för
sig vad han har alt rätta sig efler. Men del kan ifrågasättas ora del i allraänhel
verkligen är förenligt raed köparens intresse alt liUägga säljarens passivitet
den verkan alt ell för båda parter bindande avlal komraer lill slånd. Om
köparen efler del han har gjorl sin beställning inle hör något frän säljaren
ler del sig nog regelmässigt raera naturligt för honora alt utgå från all hela
affären har förfallit. Della gäller naturligtvis särskilt i fall då han själv inle
ursprungligen har tagit initiativet till köpet och därför sannolikt inte är
påfallande angelägen ora atl det fullföljs, en situation sora ofta föreligger
just i heraförsäljningsfallen. Och atl köparen inle utnyttjat den rätt alt frånträda
köpet sora den nya lagen ger honora lär inle ulan vidare kunna las lill intäkt
för att han har en positiv önskan all fullfölja köpet även lång lid efter
beställningen. I varje fall skulle del sällan innebära någon ekonomisk förlusl
för honora ora följden av säljarens passivitet i stället blev alt beställningen
anses ha förfallit.

Flera skäl lalar sålunda raot passivilelsregeln i sakkunnigförslaget.
Avgörande för frågan ora en sådan regel bör gälla eller inle synes emellerlid
vara i vad mån raan på annat sätt kan komma lill rätta raed del förhållandel
all säljarföretagen genora att förbehålla sig accepl-frisler håller köparna ensidigt
bundna under praktiskt tagel obegränsad lid. I del avseendet bör det tidigare
idag anraälda förslagel lill lag ora förbud mol otillbörliga avtalsvillkor uppmärksararaas
(prop. 1971: 15). Som uttalades i del ärendet (s. 72) måste bl. a. just förbehåll
av del slag sora jag här har beskrivit räknas lill den kategori av
avtalsvillkor som undantagslöst bör stämplas såsora otillbörliga raot
konsumenterna. Om detta lagförslag antages av riksdagen och i enlighet med vad sora
föreslagils träder i kraft den 1 juli 1971 öppnar sig aUtså i en raycket nära fraralid
en raöjlighet alt ingripa raot villkor av del här slaget i bl. a. heraförsäljningsavlal.
Jag räknar raed all i så fall konsuraenlorabudsraannen koraraer all snabbi
vidtaga lärapliga åtgärder i syfte all få sädana villkor utmönstrade ur här aktueUa
avtalsformulär eller i varje fall raodifierade pä sådant sätt all de inte leder
lill några raenliga verkningar för konsumenterna. Koraraer en sådan sanering
till stånd bortfaller tydligen behovet alt bereda konsumenterna skydd genom en
sådan

6 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 86

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 82

passivitetsregel
som här har diskuterats eller andra tvingande civilrältsliga regler.

Under
dessa förhållanden viU jag förorda all någon passivilelsregel f. n. inle las
upp i den nu förevarande lagen. Skulle den fraratida utvecklingen bli en annan
än jag här har räknat med kan det bli aktuellt all ompröva ställningstagandet.
Jag förutsätter atl köplagssakkunniga uppraärksararaar spörsraälel under sitt
pågående arbete.

7.2.5
Verkan av frånträdande m. m.

Ora
anbud frän någondera avlalskonlrahenlen har lett lill avlal ora heraförsäljning
och köparen därefter i föreskriven ordning frånträder avtalet innebär del all
avtalet skall bringas atl gå åter. För del faU all köparen har frånlräll
avtalet innan någondera parten till någon del har fullgjort sin avlalspreslalion
krävs inle några särskilda regler. Köparens rätt all frånträda avtalet bör i
dessa fall vara ovUlkorlig och inle raedföra några ekonoraiska konsekvenser för
honom. Om säljaren har levererat den försålda varan eller del därav eller ora
köparen helt eller delvis har betalat köpeskillingen, uppkoraraer däreraot
vissa frågor sora kräver närraare reglering. De sakkunnigas förslag innebär här
följande.

Har
köparen raollagil varan eUer del därav skall han hålla den tillgänglig för
säljaren i väsentligen oförändrat och oförrainskal skick. Säljaren är i sä fall
skyldig atl hämta godset hos köparen inora skälig lid och därvid betala
tillbaka vad han har mottagit av köpeskillingen. Köparen har räll alt behålla
varan tills säljaren fullgör sin belalningsskyldighel. Köparen slår risken för
all varan förstörs, försäraras eller rainskas så länge den är i hans
besittning. Underlåter säljaren all inom skälig lid hämta varan övergår
emellertid risken pä säljaren. Vid återgång av abonneraangsavtal är säljaren
skyldig all betala tillbaka vad han uppburit även ora säljaren har ulfört viss
del av sitt åtagande enligt avtalet.

Vid
remissbehandlingen har de sakkunnigas förslag rönt kritik pä några punkter. I etl
yttrande hävdas sålunda all del bör ankomma på köparen all återställa varan lill
säljaren. Sora skäl härför åberopas bl. a. alt köparen kan vara oanlräffbar för
säljaren och alt denne därför saknar möjlighet alt själv härata varan. Från etl
par häll hävdas vidare all säljaren bör ha räll lill i varje fall viss
begränsad ersättning för sina kostnader i saraband raed all han återtar varan. Slutiigen
har hovrätten för Västra Sverige ifrågasatt ora inte säljaren alllid bör stå
risken för varan innan avtalet är definitivt. Hovrätten hänvisar till raöjligheten
för säljaren alt hälla varan försäkrad.

Även
om det torde komraa all höra lill undantagen att köparen över huvud taget fär
varan levererad innan ångerfrislen har löpt ul, är det tydligt atl frågan ora
parternas rättigheter och skyldigheter i

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 83

samband
raed atl avtalet skall bringas atl återgå efler del all leverans har skett raåste
regleras. Utgångspunkten bör härvid givelvis vara all vardera parten i princip
skall återbära vad han har raollagil enligt avtalet. Säljaren skall sålunda ha räll
all få tillbaka levererat gods och köparen skall återfå vad han har presterat
av vederlaget, vare sig della består av likvida raedel, fordringsbevis e. d.
eller av inbylesgods. När del gäller all bestämma hur dessa transaktioner skall
genomföras inställer sig emellertid ell flertal frågor av praktisk och rättslig
natur.

Ansvaret
för återtransporten av godset lill säljaren skall enligt sakkunnigförslaget
åvila säljaren, sora också har alt stå för kostnaderna för transporten. I den
delen skiljer sig förslagel frän vad sora anses gälla enligt köplagen vid öppet
köp och som innebär all det är köparens sak att återlämna godset och slå för
härmed förbundna kostnader. Goda skäl talar emellertid enligt min raening för
de sakkunnigas ståndpunkt. Till skillnad frän vad sora i aUraänhet gäller vid
öppet köp är del i normalfallet säljaren som vid heraförsäljning har tagit inhialivel
lill avtalet. Flertalet av de fall då köparen fär leverans före "ångerveckans"
utgång lorde vara sådana där försäljaren hafl varan med sig vid besöket hos
köparen och det närmast varit i säljarens intresse atl godset omedelbart
överlämnas lill köparen i släUel för all försändas lill honora i efterhand. I raånga
fall lorde vidare situationen vara den all säljaren är bosalt på långt avstånd
från köparens hera och all en återtransport av godset därför blir besvärlig.
Vid heraförsäljning är del regelraässigl säljaren sora har stått för
transporten vid leveransen, och han har dä också norraalt bättre raöjligheter
än köparen all transportera tillbaka godset. Skulle skyldigheten all sörja för
återtransporten åvila köparen, skulle detta i själva verket i raånga fall
avsevärt förringa värdet av rätlen att frånträda avtalet. Vad beträffar det av
en remissinstans framförda argumentet för all köparen bör vara skyldig alt återlämna
godset till säljaren, näraligen all köparen kan vara oanträffbar och att
säljaren därför saknar möjlighet all hämta godset, vill jag erinra om atl del
även enligt mitt förslag skall vara en förutsättning för själva rätten att frånträda
avtalet, all köparen håller godset tillgängligt för säljaren. Den förulsällningen
är emellerlid inle uppfylld ora köparen är oanlräffbar för säljaren eller om
denne på grund av annan omständighet som beror av köparen är satt ur stånd all
hämta godset.

Av
nu anförda skäl biträder jag de sakkunnigas förslag all det skall ankoraraa på
säljaren all avhärata godset hos köparen. Dessa skäl bör enligt min raening
föranleda också atl säljaren åläggs all bära kostnaderna för återtransporten.
Tänkbart vore visserligen all köparen fick bidraga till dessa kostnader genora atl
erlägga en raindre del av dessa, t. ex. i form av någon maximerad avgift. En
sådan ordning skulle emellertid innebära all regelsystemet korapliceras för de
relativt fåtaliga fall som del här är fråga ora ulan all man vinner några raer

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 84

påtagliga
fördelar för någondera parten. Del bör särskilt hållas i rainnet alt säljaren lill
skiUnad från köparen har raöjligheter all kalkylera in utgifterna för ett
antal återtransporler bland sina allraänna orakostnader. Den prisförhöjning
som kan bli följden härav lorde bli myckel ringa.

Säljaren
bör givetvis ha en rimlig tid till sitt förfogande inora vilken han kan avhärata
godset. Under denna tid bör köparen, sora också de sakkunniga förutsatt, vara
skyldig all vårda godset och således stå faran för alt della förstörs, rainskas
eller skadas lUl följd av händelse sora är alt tillräkna köparen sora försuraraelse
i värden av godset.

En raera tveksara fråga är
vera av säljaren och köparen sora skall bära risken för atl godset under denna
tid förstörs, rainskas eller skadas genom olyckshändelse. De sakkunniga har efler
mönster av köplagens regler ora öppet köp föreslagit att della s. k. casus-ansvar
skall åvila köparen. En järaförelse raed öppet köp är emellerlid inle träffande,
eflersora det vid öppet köp åligger köparen all återlärana godset men i heraförsäljningsfallen
enligt både de sakkunnigas och raitt förslag skall ankorama på säljaren all avhärata
godset. Del är i dessa fall således säljaren sora i princip besläraraer den lidryrad
under vilken godset skall förbli i köparens besittning. Under dessa
förhållanden synes del naturligt alt säljaren också får slå faran för godset liU
dess han återtar della. Det nu sagda gäller i varje fall såvitt angår tiden efler
del köparen frånlräll köpet. Dessförinnan föreligger ell för köparen bindande avlal,
och i och raed alt godset levereras övergår äganderätten på köparen. Från den
synpunkten kunde del le sig sora en naturlig ordning all köparen fick slå
faran för godset intill dess han frånträder köpet. Det rör sig eraeUertid här ora
en raycket begränsad lidrymd högst en vecka och betänkligheterna mol alt
låta säljaren stå faran för gods sora tillhör köparen och befinner sig i dennes
besittning synes böra vika för önskemålet att undvika de komplikationer i form
av Ivisligheter och bevissvårigheter som alllid är förbundna raed regler om
farans övergång. Om säljaren får stå faran för godset redan frän början, leder della
visserligen lill all en köpare i vissa situationer kan utnyttja frånträdandel
på elt sätt sora egentligen inle är åsyftat. Om godset skadas eller förstörs
genom olyckshändelse, innan ångerveckan gått ut, kan sålunda köparen, även om
han i och för sig varit fullt nöjd med köpet, omedelbart frånträda avtalet och
därigenom övervältra bördan av den ekonomiska förlusten på säljaren. Del rör
sig emellertid här om rena undantagssilualioner utan större praktisk betydelse.
Några ekonoraiska konsekvenser av betydelse för parterna inträder f. ö. i
praktiken inte i de enskUda fallen, eftersom det hela i realiteten inskränker
sig till en försäkringsfråga, näraligen frägan huruvida de aktuella riskerna skall
täckas av säljarens affärs- eller förelagsförsäkring eller av köparens heraförsäkring.
Det får förutsättas atl för-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 85

säkringsvillkoren
i aktuella försäkringar i raån av behov anpassas tUl den nya lagstiftningens
reglering av farespörsmälet.

I
enlighet med vad jag nu har anfört förordar jag en regel av innebörd all
säljaren slår faran för all godset förstörs, rainskas eller skadas genora
olyckshändelse. Övervägande skäl lalar för all regeln fär gälla också i fråga ora
risken för alt godset undergår förstörelse eller försäraring genora sin egen
beskaffenhet eller lill följd av åtgärd sora varit nödvändig för undersökning
av godset.

Norraall
har givetvis säljaren själv ell intresse av all avhärata godset snarast raöjligl
efter del all köparen frånlräll avtalet. Om han gör del och samtidigt betalar tUlbaka
vad han kan ha fäll av köpeskillingen, uppkoraraer inte några ytterligare problera.
Men del kan inle uteslutas atl säljaren i något enstaka faU helt underlåter alt
hämta godset kanske helt enkelt därför all han är insolvent för del
köpeskillingsbelopp han skall betala tUlbaka lill köparen. Den frägan inställer
sig vad sora bör gälla i elt sådant fall.

Enligt
de sakkunnigas förslag skall faran för godset helt övergå pä säljaren, ora
denne inle häralal godset inora skälig lid. Vid utgången av den liden sora
enligt de sakkunniga kan variera alltefter omständigheterna från några få
dagar lill ungefär en månad upphör enligt förslagel köparens värdnadsplikl,
och praktiskt sett synes della innebära all godset övergår i köparens ägo.

I
och för sig kunde del ligga nära lill hands all i stället anknyta till
köplagens regler för del fall atl köparen vill avvisa gods som han fåll i sin besUlning.
Dessa innebär i korthet all köparen är skyldig alt värda godset men under vissa
orasländigheier har rält all sälja godset på offentlig auktion eller, i vissa
fall, bortskaffa det. Del är eraeUertid tydligt alt fränträdanderällens värde
för köparen skulle väsentligt urholkas ora han i hithörande fall skulle vara
tvungen all sälja godset för säljarens räkning. Eflersora raan lorde kunna ulgå
från all säljarens underlåtenhet atl härala godset i allraänhel är etl ullryck
för alt han inle har något ekonomiskt intresse av atl få tillbaka delta, möter
del å andra sidan knappast betänkligheter all pä sätt sora de sakkunniga
föreslagit låta köparen efter viss tids förlopp förvärva äganderätt till
godset.

Jag
biträder sålunda i princip sakkunnigförslaget i denna del. Såväl säljaren sora
köparen har eraeUertid ell starkt intresse av atl vela exakt vid vilken
tidpunkt säljaren förlorar sin rält lill godset och köparen förvärvar
äganderätt lill delta. I sakkunnigförslaget talas ora "skälig tid".
Det innebär visserligen all frågan ora tidpunkten för äganderällsöver-gängen
kan avgöras under hänsynslagande lill orasländigheterna i de enskUda faUen, raen
å andra sidan tillgodoser inle denna melod all bestäraraa tidpunkten parternas
intresse av atl alllid vela vilken rält de har liU godset. Enligt min raening
bör därför i stället fixeras en viss lidryrad i lagen, vid vars utgång
äganderätten lill godset övergår på köpa-

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 86

ren. När raan besläraraer lidens längd bör hänsyn las lill
risken av alt i enstaka fall köparens raeddelande ora att han frånträder köpet inle
när säljaren. Saratidigt måste beaktas all köparen inle bör betungas raed en
vårdnadsplikt under oskäligt läng lid. Jag vill för rain del förorda alt tiden
bestäms till tre månader. Tiden synes av praktiska skäl böra räknas från dagen
för sammanträffandet mellan köparen och säljaren eller dennes ombud. Del
skulle givelvis vara logiskt rikligare all räkna liden från den dag köparen frånlrädde
köpet, men denna tidpunkt kan någon gång vara svär all fastställa, och den
skillnad pä högst en vecka sora det här är fråga ora kan inle lillraätas
praktisk betydelse. Ora fristen sätts lill tre raånader dvs. sararaa tid sora
enligt 4 § hitlegodslagen (1938: 121) skall förflyta, innan upphiltare
förvärvar äganderätt lill gods vars ägare är okänd lär del i praktiken inte
inträffa all godset tillfaller köparen utan att säljaren faktiskt fått vetskap
om alt köparen frånträtl köpet och således hafl möjlighet alt bevara sin räll lill
godset genom all hämta det.

De sakkunnigas förslag innebär, all ora köparen håller
godset tUlgängligt för säljaren, denne blir skyldig alt återbetala vad han
uppburit av köpeskiUingen inora den lid som skäligen åtgår för godsels avhämlande
och således oberoende av om han faktiskt avhäratar godset eller inle. Också pä
den punklen biträder jag förslagel, sora undanröjer varje möjlighet för
säljaren atl på elt otillbörligt sätt spekulera på köparens bekostnad i fall
då det vederlag som säljaren har uppburit överstiger godsets värde minskat med
kostnaderna för återtagandet. Sora de sakkunniga har föreslagit bör ä andra
sidan köparen inle i något fall vara skyldig atl lämna ut godset lill säljaren
ulan all få tillbaka den del av vederlaget som han har erlagt.

7.2.6 Tvingande eller dispositiv reglering

Det är i och för sig självklart all en skyddslagstiftning
av den arl sora det här gäller i princip bör vara tvingande lill förmån för den
sora skall skyddas, dvs. i förevarande fall köparen. De sakkunniga har
föreslagit atl denna princip undantagslöst skaU gälla i fråga ora den nu
aktuella lagen. Jag ansluter raig till denna ståndpunkt och föreslår alltså atl
avtalsvillkor, varigenom köparens räll enligt lagen inskränks, skall vara ogihigl.

8. Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har inora justitiedeparteraentel
upprättats förslag till lag ora heraförsäljning ra. ra.

Förslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i della
ärende sora bilaga 2.

Rörande de enskilda bestämmelserna i lagförslaget vill jag
ytterligare anföra följande.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 87

9. Specialmotivering

9.1 Förslaget till lag om hemförsäljning ni. m.

De sakkunniga har sora rubrik på den nya lagen föreslagit
"lag ora heraförsäljning m. ra." Enligt de sakkunniga ger denna
rubrik raöjligen sken av all lagstiftningen innefattar en uttöraraande
reglering av hera-försäljnings- och abonnemangsavlal. De har också övervägt atl
ge lagen en beteckning som på etl mer adekvat sätt förmedlar en föreställning ora
dess innehåll och begränsade räckvidd. All de trots aUt har stannat för den
föreslagna rubriken är främst betingat av en önskan all i överensslämraelse raed
raodern lagsliflningsleknik undvika länga och svårlästa lagrubriker. Härtill koraraer
alt del under alla förhållanden blir naturligt all i dagligt tal kalla lagen
för "heraförsäljningslagen".

När jag
som framgår av den allmänna raotiveringen föreslär atl lagstiftningens tillämpningsoraråde
skall utvidgas till all orafatta i princip all yrkesraässig försäljning till konsuraenter
på annan plats än säljarens fasta försäljningsställe, kan del förefalla raindre
träffande all använda rubriken "lag om heraförsäljning m. ra."
Behovet av och inlresset för en lagstiftning på del aktuella orarådet gäller
emellertid i främsta rum-rael heraförsäljning i egentlig raening, och det är
naturligt all också i lagens rubrik anknyta lill denna försäljningsform. Av
skäl som de sakkunniga har anfört är del önskvärt atl undvika rubriken
"lag ora räll all frånträda avlal i vissa fall, ra. ra." eller något
liknande. Jag förordar därför alt den föreslagna lagen får rubriken "lag
om hemförsäljning ra. ra.".

1 §

Denna paragraf innehåller bestämmelser om lagens
tillämpningsområde. Den raotsvarar 1 och 4 §§ sakkunnigförslaget.

Första och andra styckena

Som jag har anfört i den allraänna raotiveringen skall den
nya lagen frärast orafatta yrkesraässig försäljning av lös egendora till
konsumenter. I syfte atl knyta an till köplagens lerrainologi anser jag i
likhet med de sakkunniga all ordet "gods" bör användas för atl
beteckna lös egendom. En tillräcklig begränsning i fråga om småköp och köp för
den dagliga hushållningen fär man sora tidigare har frarahållits genom all
undanta avlal som fullgjorts på ömse sidor vid sararaanträffandel mellan
köparen och säljaren eller dennes ombud. Jag ålerkoraraer lill della undanlag
i raotiven lill Iredje stycket av förevarande paragraf.

Den föreslagna lagens syfte är all skydda konsumenter vid
inköp sora de gör för enskilt bruk. Avgörande bör i princip vara ändaraålet i
det enskilda fallet, inte en bedöraning av hur egendora av ifrågavarande slag

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 88

typiskt
sett ulnylljas. Del torde f. ö. inle vara raöjligl atl göra en klassificering
av olika varuslag raed utgångspunkt i en bedömning ora de typiskt sett
förvärvas för enskilt eller annat ändamål. Inle sällan förekoraraer näraligen
alt en person utnyttjar viss egendora delvis för privat bruk delvis i sin
yrkesverksamhet. Som exempel kan nämnas skrivmaskiner, verktyg och vissa
bokverk. Del huvudsakliga ändaraålet bör därför vara bestäraraande. Detla bör i
lagtexten uttryckas sä atl godset skall vara avsett huvudsakligen för enskilt
bruk.

Den
nya lagen skall reglera köparens rätt atl frånträda den rättshandling sora
enligt vanliga regler blir bindande för honora. Enligt avtalsrätlsliga
grundsatser koraraer avlal liU stånd genom atl ena parten avger etl anbud, sora
den andra parten accepterar, dvs. lämnar anlagande svar på. Om svaret på grund
av tillägg, inskränkning eller förbehåll inte stäraraer överens med det
ursprungliga anbudet, gäller svaret sora avslag i förening raed nytt anbud.
Trots atl del vid heraförsäljning regelraässigl är säljaren som lar initiativ lill
avtalet är situationen i praktiken vanligen den, all säljaren förbehåller sig
en prövningsrätt sora närraast ger köparens rättshandling karaktär av anbud.
Situationen kan emellerlid i stället vara den all säljaren direkt avger etl
anbud som köparen har all la ställning lill. Om köparens rättshandling i anslulning
till avtalslagens terminologi betecknas "anbud eller svar på anbud"
torde della läcka de olika situationer sora kan koraraa i fråga. I lagtexten
kan man då fortsättningsvis tala ora "anbud eller svar" eller, när
regeln i fråga skall orafalta endasl fall där köparen rättsligt sett är
anbudsgivare, ora enbart "anbud".

Enligt de sakkunnigas
förslag skall lagen tiUärapas, ora köparen har avgett anbud eller anlagande
svar på anbud i sin egen eller annans bostad, där han har uppsökts av eller
annars saramanlräffat raed säljaren eller dennes orabud. All rättshandlingen
skall ha förelagils i saraband med sararaanträffandel följer av den utformning
som de sakkunniga har gett sill förslag i fråga ora ångerfrislen, nämligen all
köparen vid sararaanträffandel skall få underrättelse ora sina rättigheter
enligt lagen och kunna frånträda rättshandlingen inom en vecka därefter. Som fraragår
av den aUraänna raotiveringen anser också jag alt denna metodik bör användas i
lagstiftningen. Under remissbehandlingen har hovrätten för Västra Sverige
framhållit alt av de sakkunnigas lagförslag inte tillräckligt tydligt framgår
att köparens rättshandling skall ha skell i samband raed sammanträffandet. Elt
förtydligande kan enligt rain raening lärapligen ske genora atl i lagtexten ultryckligen
anges, all köparen skall ha avgetl anbud eller svar på anbud "vid
sammanträffande" med säljaren eller dennes ombud.

I den allraänna raotiveringen
har jag förordai en väsentlig utvidgning av lagens tillämpningsområde i fråga
om platsen för försäljningen. Lagen skall sålunda omfatta utom försäljning i
köparens eller annans

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 89

bostad
försäljning på arbetsplatser, skolor, sjukhus och liknande lokaler. Sora jag
tidigare har anfört lorde den åsyftade avgränsningen komma bäst till uttryck i
lagen, om där föreskrivs atl den skall tillämpas när köparen företar sin
rättshandling vid sammanträffande raed säljaren eller orabud för denne
"pä annan plats än säljarens eller orabudets fasta försäljningsstäUe".

Enligt vad jag har anfört
i den aUmänna motiveringen bör lagen omfatta också abonnemangsavlal, dvs. vad
de sakkunniga har beskrivit såsora avtal varigenora ena parten ålar sig all raot
vederlag fortlöpande tillhandagå andra parten med underhåll, tUlsyn,
undervisning eller andra liknande tjänster. Sora jag har anfört i den allraänna
motiveringen bör anställningsavtal undantas från lagens tUlämpningsområde. Della
synes bäst koraraa lill ullryck genora all i lagtexten anges, all lagen är tilläraplig
bara pä åtagande av näringsidkare. Eflersora lerraen heraförsäljning raed den
utvidgning av lagens lUlärapningsområde som jag tidigare har förordat inle bör
användas i själva lagen, bör inte heller den särskilda beteckningen
abonnemangsavtal las med i lagtexten.

I
enlighet med vad jag nu har anfört föreskrivs i första stycket av förevarande
paragraf, all lagen äger tillämpning vid yrkesmässig försäljning av gods, som
är avsett huvudsakligen för enskilt bruk, i fall då köparen avgetl anbud eller
svar på anbud vid sararaanlräffande raed säljaren eUer orabud för denne på
annan plats än säljarens eller orabudets fasta försäljningsställe. Enligt
andra stycket gäller lagen under raotsvarande förutsättningar även i fråga ora
näringsidkares åtagande all raot vederlag fortlöpande tillhandagå någon med underhåll
eller tillsyn av egendoraen, undervisning eller andra liknande tjänster.

I
fråga ora besläraraelsernas tillämpning vill jag anföra följande.

Termen
yrkesmässig har här samma betydelse som på andra håll i den förmögenhetsrältsliga
lagstiftningen. Försäljningen skall sålunda ingå som ell led i en av säljaren
självständigt bedriven ekonomisk verksamhet. Praktiskt sett innebär della atl
säljaren skall vara näringsidkare och all försäljningen skall ske i hans
näringsverksamhet.

Av
vad jag förut har anfört framgår all termen gods har samraa innebörd sora i
köplagen. Den orafattar även annan lös egendom än lösöre, t. ex. aktier,
obligationer och lottsedlar.

Lagen
är inte tilläraplig på varje försäljning lill konsuraenter. Del sora förvärvas
skall vara avsett huvudsakligen för enskilt bruk. I princip är sora närant
köparens syfte raed förvärvet i del enskilda fallet avgörande. Det måste
emellertid krävas att avsikten med förvärvet på något sätt framgår av
omständigheterna vid köpet. Av allmänna bevisbörderegler torde följa all del i
händelse av tvist ankomraer på köparen all styrka atl nu angivna
förutsättningar för lagens lillärapning är för handen. En sådan ordning riraraar
också bäst med lagens karaktär av speciallag-

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 90

sliflning,
varigenom ena kontrahenten i avtalsförhållandet bereds en särskild förraån.

Atl godset är avsett all
användas av någon annan i köparens farailj hindrar självfaUet inle all del
anses avsett för enskilt bruk. Detsararaa gäller ora köparen har förvärvat
godset för alt ge del sora present lill en vän eller bekant. Ora däremot
köparen redan från början avser all sälja godset vidare i syfte att göra en
vinstgivande affär kan lagen inle anses tillämplig, även om den slullige
förvärvaren komraer alt använda godset för enskilt bruk.

Köparen skall ha avgetl
anbud eller svar på anbud vid sararaanlräffande raed säljaren eller orabud för
denne pä annan plats än säljarens eller orabudets fasta försäljningsställe. Vad
sora är all anse som anbud eller svar får bedöraas enligt allraänna avtalsrältsliga
regler. Lagen blir inle tilläraplig ora försäljningen sker pä annat sätt än vid
personligt sararaanlräffande. S. k. telefonförsäljning faller sora framgår av
den allraänna raotiveringen utanför lagen. Självfallet gäller lagen inle
heller försäljning sora sker per korrespondens, t. ex. genora atl säljaren raed
poslen tillställer köparen en beställningssedel, sora denne kan underteckna
och återsända till säljaren.

Med säljarens fasta
försäljningsställe avses i första hand säljarens butik raen också andra
liknande platser, t. ex. säljarens kontor. Etl försäljningsställe sora
säljaren utnyttjar i fasta utställningslokaler antingen under längre lid,
kanske en raånad eller mera, eller varje år vid en regelbundet återkoraraande
utställning t. ex. S:l Eriksmässan i Stockholra måste också räknas som fast
försäljningsstäUe. Försäljning sora sker från mera tillfälliga stånd, kiosker
o. d. i anslulning lill utställningar, raässor, offentiiga tillställningar, basarer,
utflykter, biografförestäUning-ar osv. omfattas däremot av lagstiftningen. Detsararaa
gäller försäljning sora anordnas i andra tillfälligt förhyrda lokaler. Etl
typiskt exerapel härpå är en konstförsäljning i en förhyrd skollokal under
några dagar. Självfallet orafattas också försäljning sora sker i säljarens
eller orabudets bostad.

Med säljarens fasta
försäljningsställe likställs fast försäljningsställe sora tillhör säljarens orabud.
Sådan försäljning av varor för köparens privata bruk sora äger rura i en
köparen tillhörig butik faller in under lagstiftningen.

Auktioner omfattas inle av
lagstiftningen i den män de äger rum på säljarens eUer hans ombuds fasta
försäljningsställe, t. ex. i ett auktionsverks försäljningslokaler. En auktion
som ordnas t. ex. av ett dödsbo i eget naran faller inle under lagstiftningen
av den anledningen all det inle är fråga om yrkesmässig försäljning. Däremot lorde
den som pä frivUlig auktion säljer lös egendora för annans räkning enligt
rådande rättsuppfattning handla i egenskap av kommissionär för ägaren och
sålunda själv vara alt anse sora säljare. I den raån han driver yrkesraässig
auktions-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 91

verksarahet
faller därför hans försäljning i princip under lagen. Sora regel torde dock
auktionsförsäljning ske mot kontant belalning och med omedelbar leverans och undantas
dä enligt Iredje styckel i förevarande paragraf frän lagens tiUärapningsoraråde.

Vid
remissbehandlingen har med anledning av erfarenheter utomlands fraraförls
farhågor för all lagen skall kringgås genora att försäljaren, sedan
förhandlingar har ägt rura i t. ex. köparens bostad och i stort sett avslutats,
finner någon förevändning alt förmå köparen att uppsöka säljarens butik för
all där underskriva ordersedeln. Ora köparen faktiskt har avgett sill anbud
eller svar i bostaden, kan dock enbart den omständigheten atl han forraelll
bekräftar sin rättshandling först vid etl senare besök i säljarens butik inle
föranleda atl lagen inle anses tilläraplig. Men orasländigheterna kan vara
sådana atl köparen bör anses ha företagit sin slutgiltiga rättshandling först
vid det senare liUfället, och i så fall gäller inte den nya lagen. Sä fär
situationen bedöraas ora det efler sammanträffandet i köparens bostad förekorarail
reella förhandlingar raellan parterna ora avtalsvillkoren. Har lång lid
förflutit raellan sararaanträffandel i bostaden och köparens besök på
säljarens fasta försäljningsställe är delta ofta nog ell indicium pä all
köparen inle avgetl något definitivt anbud eller svar vid del första liUfället.

Några
mer detaljerade anvisningar hur avgränsningen av liUärapnings-orarädel skall
ske i nu berörda hänseenden kan knappast ges. I gränsfall får avgörandet av frägan,
huruvida lagen är tilläraplig eller inte, träffas av doraslolama under
hänsynslagande till de ändamålssynpunkler sora lagen bygger pä.

I
bestäraraelsen om abonneraangsavtal i andra stycket innebär hänvisningen lill
de föratsättningar sora anges i första stycket all konsuraenlen (beställaren,
"köparen") skall ha avgett sill anbud eller sin accept vid
sammanträffande med säljaren eller dennes ombud på annan plats än säljarens
eller ombudels fasta försäljningsställe och all de tjänster sora det tilltänkta
eller ingångna avtalet avser skall tUlhandahåUas honom huvudsakligen i hans
egenskap av privatperson.

Termen
näringsidkare har här samma innebörd som i lagen ora otillbörlig raarknadsföring
och den föreslagna lagen ora förbud raot otillbörliga avtalsvillkor. Med
näringsidkare avses sålunda fysisk eller juridisk person sora yrkesraässigt
driver verksarahet av ekonoraisk natur. Genora atl den nya lagen är tilläraplig
bara i fråga ora åtaganden av näringsidkare, undantas bl. a. tjänsteavtal från tillärapningsorarådet.
Del innebär t. ex., all lagen inle blir tilläraplig ora en städerska vid visst tiUfälle
utför arbete hos en familj och därvid åtar sig all i fortsättningen städa
regelbundet hos familjen. Näringsidkaren betecknas i fortsättningen av lagen
"säljaren", oavsett ora del är fråga ora försäljning av lös egendora
eller ora abonnemangsavtal. Medkonlrahenlen betecknas på raotsvarande sätt
genomgående "köparen".

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 92

Karaktäristiskt
för sädana abonnemangsavlal sora här avses är, atl del skall vara fråga om ett
åtagande all ulföra tjänster av visst slag vid periodiskt återkoraraande
tillfällen. Ell avtal varigenom t. ex. ell byggnadsförelag åtar sig alt sora ell
engångsuppdrag ulföra underhålls- eller reparationsarbete på en villa e. d.
omfattas således inte av bestämmelsen. Som typexempel på sådana abonneraangsavtal
som faller under lagen kan näranas åtagande av ell serviceförelag alt en eller
flera gånger per år utöva tillsyn av värmeanläggningen i en fastighet, en fönsterpuls-ningsfirraas
åtagande all vid återkoraraande tillfällen tvätta fönster osv.

I
lagtexten har särskilt närants avlal sora avser all näringsidkaren skall tillhandagå
med undervisning. Bestämmelsen tar i denna del främst sikte pä
korrespondenskurser av olika slag, sora tillhandahålls av under-visningsinslilul
eller liknande förelag. Del rör sig då ofta ora en korabination av köpeavtal
och uppdragsavtal. Korrespondensinstiluten tillhandahåller näraligen regelraässigl
litteratur och annan undervisningsmateriel, som förutsätts bli beställarens egendora,
saratidigt sora instituten åtar sig att genom sina lärare tillhandagå med
tjänster i form av rättning av skriftliga prov o. d. Också vid andra forraer
av abonnemangsavtal kan ingå raoraent av köp av viss egendora, t. ex.
reservdelar som skall användas i samband med periodisk tillsyn av en anläggning
eller en raaskin. Lagen blir då enligt första och andra styckena av
förevarande paragraf lUläraplig på avtalet i dess helhet.

Sora
jag har frarahållit i den allraänna motiveringen skall lagen inte vara tilläraplig
på försäkringsavtal. Abonnemangsavlal har i förevarande bestäraraelse
beskrivits på sådant sätt atl denna begränsning av tillärap-ningsområdet torde
stå fullt klar. Försäkringsinspektionen har anfört, att försäkringsavtal som
gäller vUlor osv. kan vara kombinerade raed garantiavtal mol skadeinsekter e. d.
på vUka enligt inspektionens raening den föreslagna lagens regler i princip
torde bli tillämpliga. Om försäkringsgivaren enbart har åtagit sig atl för den
händelse skadeinsekter uppträder i den försäkrade fastighelen se till alt
sanering koraraer till slånd och svara för kostnaderna därför, kan dock enligt rain
raening de föreslagna bestäramelserna om abonneraangsavtal inle bli
tillämpliga, eflersora del inle är fråga ora fortlöpande tillsyn eller
underhäll. Skulle däreraot åtagandel vara utformat på så sätt att fortlöpande
besiktning av fastigheten skall ske till skydd mol t. ex. skadeinsekter, kan
avtalet i den delen vara all anse sora abonneraangsavtal i här angiven
betydelse.

Tredje
stycket

I
den allraänna motiveringen har jag anfört, all avlal som har fullgjorts på
ömse sidor vid köparens sammanträffande med säljaren eller dennes ombud inle
bör orafallas av lagstiftningen. Eftersom abonneraangsavtal avser elt åtagande
all fortlöpande tillhandagå raed vissa tjänster, kan del enligt sakens natur inle
ha fullgjorts vid sararaanträf-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 93

fandet
och undanlaget bör sålunda begränsas till att avse avtal om försäljning av
gods.

I de sakkunnigas
lagförslag, där undantag har gjorts för del fall all köparen erlägger hela
köpeskillingen eller viss rainsla del därav kontant, anges atl i kontantinsats inle
inräknas belopp sora köparen kan ha erhållit som lån av säljaren eller genom
dennes förmedling. Vidare innehåUer förslagel en bestäraraelse alt sora kontant
belalning räknas även överläranande av check. I del senare hänseendet har
belänkandet kritiserats frän såväl sakliga sora rällslekniska synpunkter. Konsuraentinslilulet
finner del tveksarat ora belalning raed check bör raedföra alt lagen inle blir
tillämplig. Stockholms handelskararaare och sparbanksföreningen å sin sida
ifrågasätter ora checkens ställning sora betalningsraedel bör regleras i en
lagstiftning av förevarande art.

Även
om den undanlagsregel jag föreslår fär betydligt mindre räckvidd än motsvarande
bestämmelse i sakkunnigförslaget, synes del angeläget all dess närmare
innebörd så långt möjligt preciseras.

En köpare, som har
överlämnat hela vederlaget lill säljaren, bör anses ha fullgjort sin del av
avtalet, även om fullgörandet delvis eller i sällsynta undanlagsfall helt
har skett genora alt han har läranal inbylesgods. Någon uttrycklig bestäraraelse
på denna punkt behövs erael-lerlid enligt rain raening inle.

Vid avbelalningsköp är det
inle ovanligt alt köparen i samband med all han ingår avtalet utfärdar en växel
på köpeskillingen. Växeln kan sedan diskonteras av säljaren i bank eller annat
kreditinstitut sora finansierar affären äl säljaren. I andra fall sker affären
på så sätt atl köparen genora säljarens förraedling lånar köpeskillingen hos en
kreditgivare, exerapelvis en bank, och därefter betalar den kontant till
säljaren (s. k. låneköp). I verkligheten ingår köparen här två transaktioner, etl
kontantköp och elt förslräckningsavlal. All raärka är all köparen vanligtvis
aldrig får de lånade pengarna i sin hand. I själva verket lorde del vara
vanligt all köparen över huvud laget inle är raedvelen om att han använder
denna form ulan själv utgår frän all fråga är ora elt vanligt avbelalningsköp.

Alt
avtalet inle skall anses fullgjort från köparens sida ora han har läranal en
växel i stället för kontant belalning lorde framstå sora så självklart atl del
inle behöver utsägas i lagtexten. Däreraot skulle kanske tvekan kunna uppstå
hur del förhäller sig när köparen har lånat pengar lill köpeskillingen av
säljaren eller genom dennes förmedling. Del kan knappast bestridas, alt själva
köpeavtalet därraed är fullgjort från köparens sida, på sararaa sätt sora ora
han lånat pengarna i en bank ulan direkt saraband med avtalet, och all kvar
står endast etl separat förslräckningsavlal. Del är emellertid uppenbart, all
den nya lagen skulle förfela sitt syfte om köparen anses ha fullgjort sin del
av avtalet med raedel sora han har fått av säljaren eUer genora dennes förraedling.
Del

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.1971:
86 94

bör
därför ultryckligen föreskrivas, alt lagen är tillämplig i fall av denna arl.
En liknande bestäraraelse i förordningen (1959: 575) med föreskrift om vissa
betalningsvillkor vid yrkesraässig försäljning av bilar kan här lärapligen
tjäna sora förebild.

Ell
nuraera vanligt sätt för konsuraenterna all finansiera sina inköp av
konsumtionsvaror är atl använda sig av kontokredit i olika forraer. Kontot kan
föras hos en viss affär eller hos ell särskilt kreditinstitut. I del senare
fallet får konsuraenlen utnyttja kredit hos inslilulel i regel dock endasl
intill ell visst belopp för inköp hos olika företag sora är anslutna till systerael.
Norraall får konsuraenlen ell särskilt kon-lokort sora raåste uppvisas vid köp.
Säljaren kan sedan få likvid för kre-dilförsäljningen från inslilulel i fråga.
Affären raellan säljaren och konsuraenlen är i princip avslutad redan i och
med alt kontokortet har uppvisats för säljaren, och konsumenten har därefter
endast en skuld till kreditinstitulet på grund av köpet. Från rättslig synpunkt
kan alltså köpeavtalet sägas vara fullgjort, trots all köparen faktiskt inle
har erlagt någon del av köpeskiUingen. Det skyddsbehov som lagstiftningen
skall tUlgodose är emellerlid i det närmaste lika starkt i denna situation som
när det är säljaren som själv ger köparen kredit. Visserligen tar köparen en
del av sin konlokredil i anspråk och kan inle utnyttja den delen för andra
ändamål, men i allmänhet torde della inle verka raera avhållande på köparen än ora
han skulle köpa godset på vanlig avbe-lalningskredil. Från psykologisk synpunkt
ligger saken väsentiigt annorlunda lill, om köparen exerapelvis skulle på egen
hand vända sig lill en bank och la upp ell lån för atl betala köpeskillingen.
Jag anser därför att även köp raot uppvisande av kreditkort av olika slag bör orafallas
av lagstiftningen. Situationen synes lämpligen kunna beskrivas så att köparen
betalar köpeskillingen raed användande av kreditbevis.

De
betänkligheter som konsumentinstitutet har anfört raot de sakkunnigas förslag
all järaslälla överlämnande av check med kontant belalning anser jag inte
befogade. Checklöneväsendets utbredning och de ändringar i belalningsvanorna
som detla lett till har medfört, att man inle gärna i förevarande samraanhang
kan behandla checken annat än sora ell betalningsmedel. För den ordentlige konsuraenlen
fraraslår den otvivelaktigt också så med hänsyn lill atl del i princip är
förenat med straffansvar all ställa ut check ulan täckning. Den nu aktuella
undantagsbestämmelsen kan utforraas så, att rättsläget på denna punkt framgår
fullt tydligt ulan all del sker något uttryckligt oranäranande av betalning raed
check.

I
enlighet raed vad jag sålunda har anfört föreskrivs i iredje stycket av
förevarande paragraf, att ora avlal ora försäljnirig av gods har korarait lUl slånd
och fullgjorts på örase sidor vid sararaanträffandel raellan parterna, lagen
gäller endasl ora köparen har betalat köpeskillingen eUer

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 95

del
därav raed användande av kredilbevis eller raed belopp sora han erhållit sora
lån av säljaren eller genora dennes förraedling.

Del
krävs enligt denna bestäraraelse all inle bara köparen ulan också säljaren har
fullgjort sin del av avtalet. Skall godset levereras i efterhand, blir lagen
alltid tilläraplig, ora de i första stycket angivna förutsättningarna
föreligger. Har godset levererats raen säljaren eller hans orabud gjorl
utfästelser ora särskilda förraåner, sora skall uppfyllas i efterhand, blir
lagen också tilläraplig. All säljaren utställt en garanli eller gjorl annan
utfästelse sora norraall inle behöver las i anspråk av köparen hindrar däreraot
inte all avtalet anses vara fullgjort av säljaren.

För
all lagen inte skall vara tilläraplig krävs atl avtalet har blivit fullgjort
vid sararaanträffandel mellan köparen och säljaren eller dennes ombud. Även om
leverans sker före ångerveckans utgång men efler sammanträffandet, skall lagen
tillämpas. Också köparen skall fullgöra sin del av avtalet vid sararaanträffandel
för all undanlagsregeln skall gälla. Ingår inbylesgods i vederlaget, skall della
alltså avläranas saratidigt. En senare gjord betalning raedför inte att
köparen förlorar rätten all frånträda avtalet, och della gäller även ora
betalningen sker raycket kort tid senare, kanske redan samraa dag. Ibland kan
dock betalning i efterhand länkas ske under sådana förhållanden t. ex. i saraband
raed all köparen besöker säljaren på dennes kontor och därvid diskuterar också
andra villkor för köpet all parterna får anses ha ingått ell nytt avlal sora
köparen inle kan frånträda.

Bestäramelsen
om lån sora köparen har erhållit av säljaren eller genora dennes förraedling
avser all hindra kringgående av lagstiftningen. Givelvis träffar bestäramelsen
endasl de fall dä förslräckningen lämnas eller förmedlas i saraband raed
avtalet och just i syfte all sälta köparen i stånd att fullgöra detla.

Som
nyss har närants likställs överlämnande av check med kontant betalning. Att så
är fallet framgår molsättningsvis genom all i lagtexten inle har gjorts
undanlag för belalning med check. Ora köparen vid sammanträffandet fullgör
betalningen raed check och det senare visar sig all checken saknar täckning,
anses köparen likväl ha fullgjort avtalet vid sararaanträffandel.

2
§

Förevarande
paragraf innehåller föreskrift alt säljaren skall underrätta köparen om dennes
rättigheter enligt lagen, för alt köparen skall bli bunden av sin
rättshandling. Den motsvarar 2 § sakkunnigförslaget.

Första
stycket

Som
har framgått av den allraänna raotiveringen anser jag i likhet raed de
sakkunniga, all köparen bör bli bunden av sill anbud eller svar

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 96

bara
ora han vid sararaanträffandel raed säljaren eller dennes orabud får skriftiig
underrättelse ora sina rättigheter enligt den nya lagen.

De
sakkunniga har föreslagit all underrättelsen las upp i särskild handling.
Några reraissinstanser förordar atl underrättelsen i stället trycks på
ordersedeln eller raotsvarande handling. Del frarahålls atl en separat handling
lätt kan döljas av raindre seriösa säljare bland reklaralryck eller andra
handlingar. I ell reraissyttrande ifrågasätts ora inle köparens godkännande av
köpeavtalet bör formuleras så alt del också innefattar etl erkännande av att
köparen har mottagit underrättelse om rätten tUl ångerfrisl. En annan
remissinstans förordar all lagregeln om säljarens underrättelseskyldighet
återges i köpekontraktet.

Från flera håll
understryks angelägenheten av alt blankett tUl avbeställningssedel överläranas
till köparen saratidigt raed underrättelsen. Hovrätten för Västra Sverige
förordar all föreskrift härora las in i lagen. I ell par yttranden hävdas å
andra sidan all del knappast är riraligt atl begära, all den ena parlen i ell avlal
pä angivet sätt skall vara skyldig all mer eller raindre uppmana motparten alt
frånträda avtalet.

Del är givetvis angelägel
all köparen verkligen får del av underrättelsen ora sina rättigheter enligt
lagen. Med anledning av reraisskritiken raot de sakkunnigas förslag atl
underrättelsen skall läranas i separat handling vill jag frarahålla, atl raan
knappast får bättre garanli härför genom att underrättelsen las in i själva
ordersedeln, sora kanske orafattar ell flertal sidor text. Enligt rain raenmg
framstår del som mest ändaraålsenligl alt kombinera kravet på underrättelse i
särskild handling med föreskrift om all köparen skall ha bekräftat mottagandet
på en kopia av handlingen för all han skall bli bunden av sill anbud eller
svar.

Flertalet människor är
ovana vid atl själva avfalla skrivelser i rättsliga angelägenheter. Som jag
har anfört i den aUmänna motiveringen bör säljaren vara skyldig all till
köparen överlärana blankett lill avbeställningssedel. Särskild föreskrift härora
bör las in i lagen, för all del klart skall fraragå all även denna åtgärd är en
förutsättning för köparens bundenhet.

I
enlighet med det anförda föreskrivs i första styckel första punkten av
förevarande paragraf, alt köparen blir bunden av sill anbud eller svar endasl ora
han av säljaren eller dennes orabud vid sararaanträffandel raoltager en
särskild handling, varigenora han erinras ora sina rättigheter enligt lagen,
och bekräftar raollagandel genora sin underskrift pä elt exeraplar av
handlingen. Enligt andra punkten skall del exeraplar som överläranas lill
köparen vara åtföljt av blankett för raeddelande enligt 4§.

Det
är aU raärka all den skriftiiga underrättelsen raåste tiUslällas köparen vid
del sararaanlräffande raed försäljaren, vid vilket köparen av-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 97

ger
sitt anbud eller sin accept. Ora försäljaren dä har glöral alt överlärana
handlingen, kan han alltså inle reparera brislen genora all överlärana den
senare, t. ex. vid ell nytt besök någon eller några dagar därefter, eller
sända den per post. Han måste i stället på nytt avkräva köparen etl anbud
eller en accept. Om del sker under sådana förhållanden all lagen enligt 1 § är tUlämplig
måste han då saratidigt också överlärana en underrättelse. I och för sig skulle
visserligen en underrättelse sora når köparen först efler del första sararaanträffandel
kunna fylla sin funktion lika väl sora en underrättelse avläranad redan vid della.
Del är eraeUertid angelägel atl i möjligaste raån undvika en reglering sora kan
ge upphov till Ivisligheter och bevissvårigheter. Av stor betydelse är också
alt den föreslagna regleringen ger en entydigt bestärad utgångspunkt för
beräkning av ångerfrislen. Denna kommer enligt mitt förslag undantagslöst atl
löpa från dagen för det sammanträffande vid vilket köparen avgav anbud eller accept.

Genom
handlingen skall köparen underrättas ora alla sina rättigheter enligt lagen. I
första hand skall underrättelsen givelvis avse den räll all frånträda avtalet sora
tillkommer honora enUgt 4 §. Köparen bör eraeUertid också få sin uppraärksarahet
särskilt riktad pä reglerna i 5 § ora rätten all vid återgång av avtalet få
tillbaka erlagd del av köpeskillingen och vad därmed samraanhänger. Jag ålerkoraraer
i det följande till vissa frågor rörande underrättelsens närmare innehåll och
utformning.

Kravet
på atl köparen skall bekräfta mottagandet av den särskilda handlingen raed sin naranunderskrifl
på elt exeraplar av handlingen innebär all, ora så inte har skell, köparen
blir obunden av sin rättshandling även ora säljaren bevisar alt köparen
faktiskt har fått den särskilda handlingen. I det formulär till underrättelse
som Kungl. Maj:t enligt andra stycket i förevarande paragraf skall fastställa
bör särskilt utrymme anvisas för köparens underskrift. Ora del av köparen
undertecknade exemplaret av underrättelsen har förkorarail, kan säljaren på
annat sätt, t. ex. raed vittne, bevisa alt handlingen i föreskriven ordning har
överlämnats till och "kvitterats" av köparen. Om denne har bekräftat
mottagandet av den särskilda handlingen ulan alt han dock för egen räkning har
fåll ell exemplar av densarama, har säljaren självfallet inte fullgjort sin
underrättelseskyldighet.

Beslämraelsen
i förevarande lagrum reglerar endasl frägan huruvida köparen är bunden av sin
rättshandling. I vad raån säljaren blir bunden av anbud eller accept, sora
lämnas av honom själv eller hans orabud, blir helt alt bedöma enligt allraänna avtalsrätlsliga
regler. Försuraraar säljaren eller dennes orabud den här föreskrivna
underrättelseskyldigheten, utgör della således i och för sig inle något hinder
för köparen alt påkalla avtalets fullgörande frän säljarens sida. All sålunda
endast ena parten i elt rättsförhållande kan åberopa en rättshandlings ogiltighel
är en

7
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 86

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 98

inle ovanlig företeelse inora avtalsrätten. Verkningarna
av den ensidiga bundenheten får bedöraas enligt allraänna rättsgrundsatser.

Andra stycket

Sora jag har sagt i del föregående bör del ankomraa på Kungl.
Maj:t alt fastställa forraulär till den handling, varigenora köparen skall underrättas
om sina rättigheter enligt den nya lagen, och till avbeställningssedel. Lagen
bör dock ge Kungl. Maj:l raöjlighet att delegera beslutanderätten lill
underordnad myndighet. Andra stycket av förevarande paragraf har utformats i
överensstämmelse härraed.

Även ora sålunda underrättelsens närraare utforraning inle
besläras genora föreskrifter i själva lagen vill jag raed hänsyn lill den
rättsliga och praktiska betydelsen av underrättelsen beröra vissa frågor
rörande dennas innehåll.

De sakkunnigas förslag till forraulär har lagils in som
bilaga 2 till belänkandet, vartill jag här fär hänvisa. Della forraulär
innehåller en kortfattad, i olika punkter uppställd redogörelse för vad köparen
har att iakttaga ora han vill frånträda avtalet. Vidare anges de kontant- och
kreditköp som enligt de sakkunnigas förslag inle omfattas av lagen. Lagtexten
avses i sin helhet skola återges i formuläret.

Vid remissbehandlingen har från ell par håll förordats alt
lagtexten fär ulgå ur formuläret. I några yttranden har hävdats atl de
sakkunnigas utkast bör korapletteras med vissa uppgifter rörande dels s. k.
sidolöpare, dels köparens rättigheter och skyldigheter enligt allmänna köp-
och avtalsrätlsliga regler.

Som har
påpekats i flera remissyttranden är del givelvis nödvändigt atl underrättelsen lUl
köparen utformas enkelt och samtidigt tydligt. De sakkunnigas förslag synes mig
väl fyUa dessa krav. Jag har ingen erinran raot atl lagtexten i dess helhet las
in i underrättelsen. Den köpare, som är intresserad därav, kan påiså sätt lätt
la del av lagens närmare innehåll. För all själva underrättelsen inte skall bli
oöverskådlig, lorde lagtexten lärapligen böra införas för sig på baksidan av
formuläret.

För alt säljaren i händelse av tvist skall kunna styrka, lill
vilken beställning en av köparen "kvitterad" underrättelse hänför
sig, lorde i underrättelsen böra lämnas lilrymrae för angivande av gods eller
tjänst sora beställningen avser.

Tillräckliga skäl synes raig inle föreligga all i
underrättelsen särskilt beröra frågan ora s. k. sidolöpare. Del är f. ö. här inle
i egentlig raening fråga ora rättigheter sora lUlkoraraer köparen enligt lagen.
Av lagtexten torde raed önskvärd tydlighet fraragå vilken behörighet säljarens
ombud har. Jag räknar raed atl den reglering av nämnda fråga som jag föreslär
skall leda lill all säljarna ulformar sina ordersedlar och instruerar sina
ombud sä, all någon ovisshet normall inle uppslår angående vad ombudet har
avhandlat raed köparen.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 99

Det
vid remissbehandlingen fraraförda önskeraålel ora alt köparen skall underrättas
också ora sina rättigheter och skyldigheter enligt allraän köp- och avtalsrällslig
lagstiftning låter sig enligt rain raening knappast förena raed kravet pä
enkelhet i underrättelsens utforraning. En mera allmän erinran ora att den nu
aktuella lagen inle ullöraraande reglerar rättsförhållandet raellan parterna är
givelvis i och för sig länkbar, men en sådan erinran lorde å andra sidan inle
lärana genomsnittskonsumen-ten någon saklig information av värde.

Med
den utformning av lagstiftningens tiUämpningsområde som jag tidigare har
föreslagit, behövs inte någon motsvarighet till den av de sakkunniga förordade
upplysningen ora i vilka fall köparen saknar rätt all frånträda avtalet.

TUl
belysning av de synpunkter jag här har anfört torde etl inora jusliliedeparteraenlet
upprättat utkast till formulär få fogas till statsrådsprotokollet i detta
ärende som bilaga 3.

3
§

Denna
paragraf innehåller de i den allmänna motiveringen behandlade reglerna ora stäUningsfuUraakt
för säljarens orabud. Den saknar direkt raotsvarighet i de sakkunnigas förslag,
där hithörande frågor indirekt har reglerats i 5 §.

Sora
jag har anfört i den allraänna motiveringen bör orabud som företräder säljaren
vid sammanträffandet med köparen ha en legal ställningsfullmakt atl raollaga
anbud från köparen och bör en sådan fullraakl inle kunna inskränkas av säljaren
genora särskilda instruktioner lill orabudet.

FuUraakten
bör självfallet gälla bara i fråga om anbud ora förvärv av varor eller tjänster
av del slag som ombudet har sin huvudmans uppdrag all erbjuda de presurativa
köparna vid sådana samraanträffanden som lagen tar sikte på. Della bör koraraa
till ullryck i lagtexten.

I
enlighet med del anförda föreskrivs i första punkten av förevarande paragraf,
alt om säljaren vid sammanträffandet företräds av ombud, orabudet skall anses
ha fullraakl all därvid raollaga anbud frän köparen 1 fråga ora förvärv av gods
eller tjänst av del slag som avses med hans uppdrag. Föreskrift som inskränker
ombudels befogenhet alt raottaga anbud är enligt andra punkten utan verkan raot
köparen.

I
själva termen ombud ligger all den sora raoltager ett anbud för en säljares
räkning raåste ha dennes uppdrag alt träda i förbindelse raed presumtiva köpare
av vissa varor eller tjänster och därvid lämna köparna erbjudanden att frän
säljaren förvärva sådana varor eller tjänster. Den som sanningslöst uppger sig
företräda en säljare, kan inte betraktas

7t
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 86

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 100

som
ombud för denne. Della kan länkas få betydelse främst i fall då en försäljare
fortsätter sin verksamhet även efler det atl huvudraannen har återkallat hans
uppdrag.

Med
orabud åsyftas endast person sora handlar i säljarens naran. En försäljningskomraissionär,
sora handlar i eget namn, måste vid lagens tUlämpning själv betraktas som
säljare. Huruvida ombudet är anstäUd i huvudraannens tjänst eller inle saknar
betydelse.

Ett
orabud i nu angiven beraärkelse har enligt förevarande besläramelse fuUraakt
alt raottaga,anbud från köparen endast såvitt avser gods eller tjänst av det
slag som avses med hans uppdrag. Så t. ex. får den som har lUl uppgift atl
sälja symaskiner inle genom bestäramelsen någon behörighet alt ta upp anbud i
fråga ora försäljning av böcker.

Den
föreslagna behörighetsregeln är enligt bestäraraelsen i andra punkten tvingande
till förraån för köparen. Även ora säljaren inskränker ombudels befogenhet atl
mottaga anbud och raeddelar köparen della, t. ex. genora alt tydligt ange
inskränkningen i ordersedel e. d., förblir orabudel behörig all ta eraot
anbud. En tillärapning av allmänna fullmaktsregler skulle i elt sådant fäll
leda till att köparen inte kunde åberopa fullmakten mot säljaren. FuUraaktsbesläraraelsen
i förevarande paragraf är eraeUertid tvingande i denna raening endast såvitt
angår förhållandet mellan säljaren och köparen. Föreskrifter sora säljaren raeddelar
beträffande orafatlningen av orabudets uppdrag, dvs. i fråga om dennes befogenhet
all ta eraot anbud, får enligt allraänna regler fuU rättslig verkan i del
inbördes förhållandet raellan säljaren och orabudet. Överskrider orabudel
sådana föreskrifter, kan han sålunda bli skyldig all ersätta säljaren den skada
som säljaren lider lill följd av han blir bunden genteraot köparen i vidare orafallning
än han avsett.

I
den allraänna raotiveringen har jag frarahållit all del inle behövs någon sådan
besläramelse om alt utfästelser av orabudet skall ingå i köparens anbud sora
de sakkunnigas lagförslag innehåller. I sak råder emellertid inte någon
skillnad i delta hänseende raellan sakkunnigförslaget och departeraentsförslagel.
Erbjuder orabudel köparen en förmån som denne inle önskar, ingår erbjudandel
givelvis inte i köparens anbud. Men om köparen lar fasta på erbjudandel och saratidigt
läranar ell anbud, kan anbudet uppenbarligen inte tolkas pä annat sätt än alt
del innefattar också den av ombudet erbjudna förmånen, och delta lär gälla
oavsett ora någon lagregel därora raeddelas. När det slår klart för både
köparen och orabudel, atl en sidolöpare på della sätt ingår i köparens anbud,
saknar det i och för sig betydelse ora sidolöparen koraraer raed i den
skriftliga köpehandUrigen eller inle. Det sagda gäller oavsett vad slags viUkor
sidolöparen avser. Rabatt kan anges som etl exerapel, raen det kan också vara
fråga om gratis tillhandahällande av tillbehör eller om en utfästelse att
godset har viss egenskap e. d.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:86 lOi

Det
förhållandel, alt orabudet vet ora all en sidolöpare ingår i köparens anbud,
kan länkas leda lill alt säljaren enligt grunderna för 32 § första stycket
avtalslagen blir bunden av avlal sora innefattar sidolöparen, trots all han
själv inle känner lill denna. En sådan situation kan inträffa om ombudet
underlåter alt inberätla sidolöparen. Den angivna rällsföljden inträder i ett sådani
fall, ora säljaren i raeddelande lUl köparen reservationslöst förklarar all
han antar dennes anbud. Köparen torde nämligen norraalt ha rätt all ulgå från
all orabudel inberättar sidolöparen till säljaren och är sålunda regelraässigl
i god tro i del hänseendet. All säljaren raisslagit sig i fråga ora anbudels
innehåll går därför ul över honom själv och inle över köparen, sora har räll atl
la fasta pä del objektiva innehållet i säljarens antagande svar.

Ora
eraeUertid säljaren i den angivna situationen svarar raed alt upprepa det
erbjudande som han genom orabudel har läranal köparen och som har återgetts i
ordersedel eller liknande handling, kan som jag har framhållit i den allraänna raotiveringen
köparen undanlagsvis bli bunden av avlal i enlighet med svaret, ora han inle
reklamerar (jfr 6 § andra stycket avtalslagen). Detla förutsätter emellertid
dels att säljaren faktiskt anser all hans svar överensstäraraer raed köparens
anbud dvs. utgår från alt hans erbjudande inte i strid med ordersedelns innehåU
har kompletterats med någon sidolöpare dels all köparen raåste inse della.
Del förhållandet all säljaren har elt orabud raed legal stäUningsfuUraakt alt
la emot anbud torde dock i allraänhel ge köparen anledning ulgå frän all
säljaren när han lämnar sitt svar känner tUl sidolöparen. Detla gäller i varje
fall när fråga är endasl om raindre betydelsefulla tillägg lill säljarens
erbjudande. Köparen raåste dä antagas vara i god tro beträffande säljarens
subjektiva uppfattning om förhållandet mellan anbud och svar, och han blir
följaktligen inte reklamations-skyldig. Den bristande överensslämraelse
dissens som föreligger raellan anbud och svar medför emellerlid all avtalet
förfaller.

Skulle
köparen ha korarait överens raed orabudel ora några mera väsenlliga avsleg
från säljarens erbjudande, är det däreraot raera troligt atl han i den angivna
situationen utgår från alt säljaren inle känner lill sidolöparen. Åtrainstone
torde della vara fallet, ora köparen även av andra skäl har anledning antaga atl
ombudet inle har inberällal sidolöparen till huvudmannen. Om säljaren i en
sådan situation faktiskt äi ovetande om sidolöparen och alltså anser sitt svar
överensstämma med köparens anbud raen köparen inte reklamerar, lorde denne
enligt 6 § andra stycket avtalslagen eller granderna för detla lagrum bli
bunden av avtal i överensstämmelse med säljarens svar.

Ora
slutiigen säljaren raed anledning av elt anbud från köparen, vilket innefattar
sidolöpare, svarar alt han antar elt anbud i enlighet raed sill ursprungliga
erbjudande men alt han, ora sidolöpare förekoramer, inte vill vara bunden av
denna, lorde svaret fä uppfattas som en oren accept,

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 IO2

vUket
i sin lur leder tUl alt något avlal inle komraer lUl slånd, såvida ingendera
parten företar sig något ytterligare. Någon reklaraationsskyldighet kan
köparen sålunda inte anses ha i denna situation.

Ombudets
legala stäUningsfuUraakt orafattar endast rält all raollaga anbud. Om säljaren
har gett ombudet fuUraakt atl lärana för huvudmannen bindande anbud raen orabudet
gör en utfästelse som går utöver hans befogenhet och köparen inser eller bör
inse della, kan köparen e.i-Ugt allmänna avtalsrältsUga regler inte genora accept
binda säljaren vid sidolöparen.

4
§

Paragrafen
innehåller regler ora vad köparen har att iaktta, om han vUl begagna sin rätt
alt frånträda avtalet. Den raotsvarar 3 § och 6 § första stycket sakkunnigförslaget.

Som
har framgått av den allmänna motiveringen biträder jag de sakkunnigas förslag
att köparen skall ha rält all frånträda sitt anbud eller svar inom en vecka
räknat frän sammanträffandet med säljaren eller dennes ombud samt att
fränträdande skall ske genom skriftligt meddelande därom till säljaren.

Sakkunnigförslaget
innebär, att köparen skall anses ha fuUgjort vad på honom ankoramer ifaU
meddelandet före veckofrislens utgång av honom inlämnas tiU befordran med post
eller telegraf eller avsänds på annat ändamålsenligt sätt. Detta har laglekniskt
uttryckts genom hänvisning i 7 § tUl 40 § första styckel avtalslagen i fråga ora
sådant raeddelande som det här gäller.

Vid reraissbehandlingen
har i etl yttrande hävdals all köparen bör stå risken för atl raeddelandet ora frånträdande
inle når säljaren.

Enligt
min mening skulle köparens skydd enligt lagen avsevärt försäm

ras om i ångerveckan inräknas också tiden för postbefordran lill säljaren

av meddelande om atl köparen frånträder avtalet. Därtill koraraer all

det kan vara svårt för köparen atl säkert vela vilken lid en norraal post

befordran tar i anspråk. Jag anser i likhet raed de sakkunniga alt det

bör vara tillräckligt all köparen, om han inte överlämnar meddelandet

direkt liU säljaren, före veckofrislens utgång avsänder del raed post eller

telegraf, som är de befordringsmedel vilka i praktiken torde koraraa i

fråga. Detta bör koraraa lill ullryck i lagtexten. En hänvisning lill 40 §

första stycket avtalslagen är; eraeUertid inte tillräcklig i della hänseende,

eftersom detta stadgande endast reglerar frågan vera sora står faran för

försändelsen. Det bör därför i lagtexten klart utsägas alt själva frånträ

dandel sker genora atl köparen avläranar raeddelandet för befordran

med post eller telegraf. Frägan vem som står faran för försändelsen blir

då över huvud laget inle aktuell och någon bestäraraelse därom är alltså

inte behövUg. [

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 103

Köparen
blir bevisskyldig för all meddelandet om frånträdande inom rätt lid har
överlämnats till säljaren eller avlämnats för befordran lill denne. Med hänsyn härlUl
är det lämpligl all köparen sänder raeddelandet i rekoraraenderat brev. En
erinran härora bör las in i del forraulär till underrättelse om köparens
rättigheter enligt lagen som Kungl. Maj:t skall faststäUa. Till skillnad raot
vad som har förordals i vissa remissyttranden anser jag däremot inle all
köparen i lagen bör åläggas skyldighet alt använda rekoraraenderad försändelse.

Har
godset eller del därav levererats lill köparen, bör i enlighet raed de
sakkunnigas förslag som förutsättning för köparens frånträdanderäll gälla alt
han häller godset tillgängligt för säljaren i väsentligen oförändrat och oförrainskal
skick. Av skäl sora jag har redovisat i den allraänna motiveringen bör dock
köparen inle slå faran för att godset förstörs, försäraras eller rainskas genora
olyckshändelse eller undergår förändring bara till följd av sin egen
beskaffenhet eller till följd av åtgärd som varit nödvändig för undersökning av
godset.

I
enlighet med del anförda föreskrivs i första punkten av förevarande paragraf, atl
köparen kan frånträda sill anbud eller svar genom all överlärana eller raed
post eller telegraf avsända skriftligt raeddelande härom till säljaren inom en
vecka, räknai från dagen för sararaanträffandel med säljaren eller dennes orabud.
Har köparen mottagit godset eller del därav, är enligt andra punkten hans räll
alt frånträda anbudet eller svaret beroende av alt han håller godset
tillgängligt för säljaren i väsentligen oförändrat och oförminskat skick.
Slutligen föreskrivs i tredje punkten all köparen dock inte slår faran för alt
godset av våda förstörs, försäraras eller minskas eller undergår förändring bara
genora sin egen beskaffenhet eller lill följd av åtgärd sora varit nödvändig
för undersökning av godset.

Någon
särskild form för det skriftiiga raeddelande som köparen skall avge har inte
föreskrivits. Sora tidigare har framgått skall emellertid säljaren eller dennes
orabud till köparen överlämna blankett för sådant meddelande. Härav följer dock
inle någon skyldighet för köparen alt använda blankellen, ulan han kan lika
väl skicka elt vanligt brev. Del avgörande är alt meddelandet lämnas skriftligen
och alt därav klart framgår all köparen inte vill stå fast vid avtalet.

Ångerfrislen
ora en vecka löper från dagen för del sararaanlräffande sora avses i 1 § och
vid vilket köparen avgetl sill anbud eller sin accept. Frislen beräknas enligt lagen
(1930: 173) ora beräkning av lagstadgad lid och lagen (1938: 107) ora den 1 raajs
likstäUande i vissa hänseenden med allraän helgdag. Det innebär, all
förklaringen skall ha avgetts före utgången av den dag som genom sitt naran raotsvarar
dagen för sara-manlräffandel eller, ora den sålunda bestämda slutdagen infaller
på sön-

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 104

dag,
annan allmän helgdag, lördag, den 1 raaj, raidsoramaraflon eller julafton, före
utgången av närmast följande vardag.

Någon
särskUd bestämraelse ora den adress, under vilken raeddelandet skall sändas,
synes inle vara behövlig. I det forraulär lill underrättelse enligt 2 § som Kungl.
Maj:t skall fastställa bör särskilt utrymme anvisas för angivande av säljarens
adress. I praktiken får emellerlid köparen regelraässigl kunskap ora säljarens
adress genora att denna norraall är angiven på den ordersedel eUer det kontrakt
som köparen undertecknar och sora han undantagslöst lär få en kopia av.
Meddelandet ora atl köparen frånträder avtalet kan i och för sig tillställas inle
bara säljaren personligen ulan även befullmäktigat ombud för säljaren. Den
fullmakt som anges i 3 § raedför eraeUertid inte i och för sig behörighet all
ta emot köparens meddelande ora frånträdande.

Av bestäraraelsen
i paragrafens andra punkt följer att en köpare som har mottagit godset och inte
häller del tillgängligt för säljaren i väsentligen oförändrat och oförminskat
skick i princip är skyldig all fullgöra sin del av avtalet, även om han har
lämnat säljaren meddelande enligt första punklen. Atl köparen häller godset tUlgängligt
för säljaren innebär, atl han skaU göra del möjligt för säljaren alt avhärata
godset. Han är däremot inte skyldig alt isjälv återlämna del.

Kravet
atl godset skall vara i väsentligen oförändrat och oförrainskal skick har här sararaa
innebörd som i 57 § köplagen, som handlar ora köparens rält att häva köpet. TUl
förändring eller minskning av godset bör inle hänföras det förhållandet att
köparen har brutit emballaget lill en hushållsraaskin eller liknande. Kostnaden
för ny förpackning raåste anses ingå i de kostnader för godsets återtagande som
säljaren har alt svara för. Ordet "väsentligen" innebär att
återbäring kan ske, om godsets skick har ändrats endasl i obetydlig grad.

Av bestäraraelsen
all köparen inte slår faran för att godset undergår förändring till följd av
åtgärd sora varit nödvändig för undersökning av det följer, all köparen inle
behöver ersätta säljaren för den värdeminskning som en sådan förändring lUl
äventyrs kan medföra. Självfallet krävs atl undersökningen utförts med
tillbörlig omsorg.

All
köparen inte slår faran för alt godset förstörs, försäraras eller minskas av
våda eller undergår förändring endast genom sin egen beskaffenhet eller lUl
följd av åtgärd som varit nödvändig för undersökning av godset överensstämraer
med vad som enligt 58 § köplagen gäller för fall då en köpare häver köp.

I
förevarande bestämmelse har däremot inte tagits med någon motsvarighet till
regeln i 58 § köplagen, alt när köparen vill häva köpet på grund av fel eller
brist i godset, han inte är hindrad alt göra det om godset har undergått
förändring endasl lill följd av åtgärd som köparen i övrigt har vidtagit innan
felet eller bristen märkts eller bort märkas. Om köparen vUl frånträda avtalet
enligt den nya lagen, kan han i

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:86 105

princip
inle anses berättigad all använda godset i vidare män än sora behövs för atl
han skaU kunna undersöka del. Efter det att han har lämnat säljaren meddelande
ora all han frånträder sill anbud eller svar, bör han över huvud laget inle ha rält
all använda godset. Använder köparen godset i större utsträckning än jag nu
har angell, raåste han anses åsidosätta sin värdnadsplikl. Om användandet raedför
väsentlig ändrmg eller rainskning av godset, fär han inle frånträda avtalet.
Del sagda gäller även om godset förstörs genom olyckshändelse, under
förutsättning atl det inträffade framstår som en följd av del obehöriga
brukandel.

5
§

Paragrafen
innehåller regler ora verkan av frånträdande. Den raotsvarar 6 § andra stycket
sakkunnigförslaget.

Första
stycket

Om
köparen i enlighet raed vad sora föreskrivs i 4 § fränträder sitt anbud eller
svar, är säljaren givelvis skyldig alt återställa vad han mottagit av
vederlaget. Eftersom han i princip samtidigt skall återfå godset, ora del
levererats lill köparen, raen han av praktiska skäl kan vara förhindrad alt oraedelbart
härata del, bör han få skäligt rädrura alt hämta godset och i anslutning
därtill fullgöra sin belalningsskyldighel. I enlighet härraed föreskrivs i
första styckel första punkten av förevarande paragraf, atl ora köparen frånträder
sitt anbud eller svar enligt 4 §, del åligger säljaren att inora lid sora skäligen
åtgår för godsels avhäralande återställa vad han kan ha raollagil av
vederlaget.

Med
"vederlaget" avses i och för sig även inbylesgods sora köparen kan ha
lämnat i stäUet för kontant betalning. Är situationen den alt säljarens orabud
för egen räkning har köpt inbytesgodset från köparen, föreligger emellertid i
själva verket två avtal, ell mellan säljaren och köparen saral ell mellan orabudel
och köparen. Om köparen har fåll kontant belalning av orabudet för inbylesgodset
och i sin tur betalat säljaren, har köparen självfallet rätt att av säljaren
få tillbaka vad han har betalat. Däremot har han inte någon på förevarande lag
grundad rält all återkräva inbylesgodset frän orabudet. Har köparen endasl fått
en fordran på orabudel sora överlagils av säljaren, kan förhållandena bli
något raer koraplicerade. Skulle säljaren kräva all köparen återtar fordringen,
får köparen finna sig i det och vända sig raot orabudel för all fä betalning
för inbylesgodset. Man torde dock i allraänhel kunna räkna raed all säljarföretagel
föredrar att själv behålla fordringen mot sin försäljare och betala köparen
motsvarande del av köpeskillingen.

Lika
litet som enligt de sakkunnigas förslag har köparen enligt departeraentsförslagel
någon räll till ränta på erlagd del av köpeskillingen eller liU ersältning för
vård av levererat gods.

I
enlighet med vad som har föreslagits i den allraänna motiveringen

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 106

föreskrivs
i första stycket andra punklen alt köparen har räll atl hålla godset inne, tUl
dess säljaren har fuUgjort sin betalningsskyldighet, samt i tredje punkten att
godset tUlfaller köparen utan vederlag, om godset inle avhäratas inora tre raånader
efter sararaanträffandel mellan köparen och säljaren eller dennes ombud.

Dessa
regler avser endast avlal ora köp av lös egendora. En specialregel i fråga ora
abonneraangsavtal finns i paragrafens andra stycke.

Bestämmelsen
atl godset tillfaller köparen utan vederlag, om säljaren underlåter atl hämta
det i inora tre raånader efter sammanträffandet, torde koraraa atl fä ringa
praktisk betydelse och i huvudsak bli tillämplig endast när godset saknar
egentligt ekonoraiskt värde för säljaren. Under hela treraånadersfristen
kvarstår köparens skyldighet atl varda godset så länge han har det i sin
besittning. Åsidosätter köparen sin värdnadsplikl och kan han till följd därav
inte hålla godset tillgängligt för säljaren i väsentligen oförändrat och
oförminskat skick, är köparen skyldig alt fullgöra sin del av avtalet. Har
säljaren förlorat äganderätten lill godset på grund av förevarande
bestämmelse, är han å andra sidan likväl skyldig atl betala tillbaka vad han
kan ha uppburit av köpeskiUingen.

Om
säljaren har en raolfordran på köparen blir frågan om hans rätt alt avräkna
denna pä sin skuld lill köparen enligt första styckel av förevarande paragraf
alt bedöma enligt allmänna kviltningsregler.

Andra
stycket

För
del fall alt abonnemangsavtal återgår har de sakkunniga föreslagit, all den
omständigheten atl säljaren har hunnit ulföra viss del av sitt åtagande inle
skall befria honom frän skyldigheten alt betala tUlbaka vad han har uppburit.
Förslaget har inte rönt erinran under remissbehandlingen.

När
del gäller abonnemangsavlal får uppenbarligen frågan om verkningarna av alt
"köparen" utnyttjar sin rält atl frånträda avtalet ringa praktisk
betydelse, eftersom de fall då säljaren utför en eller flera tjänster redan
under ångerfristen torde bli uloraordentligt få. I princip bör visserligen
samma regler gälla som i fråga om frånträdande av avlal om köp av lös egendora.
Köparen saknar dock rent praktiskt möjlighet alt "återbära" en
tjänst, som säljaren redan har ulfört. En ålerbäringsskyldighet skuUe därför
här fä ges den innebörden all köparen ålades all fullfölja avtalet i viss del,
dvs. all lill säljaren utge den del av vederlaget som belöper på den tjänst
som säljaren bar hunnit ulföra. En sådan reglering skulle emellerlid innebära,
att lagstiftningen delvis förfelar sitt syfte. Vidare skulle del ofta bli svårt
all bestäraraa storleken av den del av vederlaget sora köparen,skall betala.
Med hänsyn härtill och lUl frågans ringa praktiska betydelse anser jag i
likhet raed de sakkunniga, att köparen bör ha räll alt fä tiUbaka vad han kan
ha betalat, även ora säl-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 107

jaren
redan har utfört någon del av sitt åtagande. Andra stycket i förevarande
paragraf har utforraats i enlighet härmed.

6 §

Sora
jag har anfört i den allraänna raotiveringen bör villkor, varigenora köparens
rätt enligt den nya lagen inskränks, vara ogiltigt. Bestämraelse härora har
lagils upp i förevarande paragraf, vilken raotsvarar

7 §
första stycket sakkunnigförslaget.

9.2 Ikraftträdande
m. m.

De
sakkunniga har föreslagit all lagen skall träda i kraft den 1 januari 1971.

Under
reraissbehandlingen har i ett par yttranden förordats atl lagstiftningen får
träda i kraft ell kvartal eller elt halvår efler det all lagen har proraulgerals.
Sora skäl anförs all förelagen behöver lid för all anpassa sina försäljningsruliner
liU den nya lagen. Förelagen måste bl. a. utarbeta och trycka nya ordersedlar
och forraulär lill underrättelser etc.

Enligt
rain raening är del av vikt atl lagstiftningen träder i krafl snarast raöjligt.
Del bör vara raöjligl för förelagen atl raed järaförelsevis kort varsel genoraföra
de åtgärder som krävs för en anpassning av deras försäljningsverksarahel lill
den nya lagstiftningen. Jag förutsätter att om riksdagen antar lagförslaget ett
beslut därom kommer att föreligga i sådan lid atl den nya lagen kan promulgeras
före raånadsskiftel maj juni 1971. Jag föreslär, all den nya lagstiftningen
träder i kraft den 1 juli 1971. Några övergångsbeslämraelser lorde inte vara
behövliga. Den nya lagen blir enUgt allmänna grundsatser tiUämplig endast ora sararaanträffandel
raellan köparen och säljaren eller dennes orabud då köparen företar den
rättshandling sora han enligt lagen har räll all frånträda äger rura efler
ikraftträdandet.

9.3 Förhållandet
tiU annnn lagstiftning

Den
nya lagen har karaktären av en avtalsrättslig speciallagstiftning. Den
innefattar inle någon ullöraraande reglering av de avtal pä vilka den är tiUäraplig
utan reglerar endasl vissa särskilda frågor rörande avtalsparternas inbördes
rättigheter och skyldigheter. Dessa bestämmelser avviker från vad som följer av
de avtalsrätlsliga regler som annars skulle vara tillärapliga. Enligt allraänna
rättsgrundsatser lar de nya bestäramelserna över generella avtals- eUer köprätlsUga
regler i de frågor som lagen behandlar. I övrigl gäller allraänna regler pä
vanligt sätt. Del lorde inle vara behövligt alt i någon av de förraögenhelsrältsliga
lagar sora som här kan bli aktuella ta in någon hänvisning lill den nya lagen.

s. 108 Kontrollera mot PDF

Inle
heller i övrigl synes denna böra föranleda några följdändringar i gällande
lagstiftning.

10. Hemställan

Jag
heraställer all lagrådels yttrande över förslagel lill lag om hemförsäljning m.
m. inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad
föredraganden sålunda med insläraraande av statsrådets övriga ledaraöler herastäUl
bifaller Hans Maj:l Konungen.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 109

Bilaga
1 De sakkunnigas förslag

Förslag
till

Lag
om hemförsäljning m. m.

1 §
Denna lag äger tillämpning pä yrkesraässig försäljning av gods,

under förutsättning att köparen avgivit anbud eller anlagande svar på

anbud i sin egen eller annans bostad, där han uppsökts av eller eljest

sararaanlräffal raed säljaren eller dennes ombud, och att godset är av

sett huvudsakligen för privat bruk (heraförsäljning).

Lagen
gäller under raotsvarande förutsättningar även när anbud eller svar på anbud
avser avlal varigenora ena parlen åtager sig atl raot vederlag fortlöpande tUlhandagå
andra parten raed underhåll, tillsyn, undervisning eller andra liknande
tjänster (abonneraangsavtal).

2 §
Köparen blir bunden av sitt anbud eller svar endasl ora säljaren

eller dennes orabud vid sararaanträffandel raed köparen överläranar en

särskild handling, varigenora köparen erinras om sina rättigheter enligt

denna lag.

Konungen
fastställer formulär till handling som avses i första stycket.

3 § Köparen äger frånträda sill anbud eller svar genora
all lämna säljaren skriftligt raeddelande härora inora en vecka, räknat från
dagen för sararaanträffandel raed säljaren eller dennes orabud.

4 § Vad i 2 och 3 §§ sägs gäUer icke vid heraförsäljning,
om köparen i saraband med atl han avgav sill anbud eller svar kontant erlade hela
köpeskillingen eller, i fall då denna överstiger etthundra kronor, ell belopp raotsvarande
rainst tjugofem procent av köpeskillingen och ej understigande etthundra
kronor. I kontantinsats inräknas icke belopp sora köparen kan ha erhållit såsora
lån av säljaren eller genora dennes förmedling. Som kontant belalning räknas
även överläranande av check.

5 § Är säljarens erbjudande liU köparen alt anse
endast sora uppfordran all avge anbud eller är köparens svar på säljarens
anbud på grund av tillägg, inskränkning eller förbehåll att anse som avslag i
förening med nytt anbud, åligger del säljaren, ora han icke vill antaga
köparens anbud, atl ge köparen raeddelande därora ulan oskäligt uppehåll efter
det anbudet avgavs. Underlåter säljaren del, anses avlal ha koramit till stånd
i enlighet raed köparens anbud, såvida Icke köparen insett eller bort inse atl
säljaren ej avsett att antaga anbudet.

Har
ombud för säljaren vid sararaanträffandel raed köparen läranat utfästelse ora
särskild förraån ulan alt vara behörig därtill, skall utfästelsen anses ingå i
köparens anbud eller svar.

6 §
Har köparen raollagil godset eller del därav, är hans rätt all från

träda sitt anbud eller svar beroende av all han kan hålla säljaren godset

tillhanda och att detta därvid är i väsentiigen oförändrat och oförmins

kat skick.

8
Riksdagen 1971.1 saml. Nr 86

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:86 110

Iakttager
köparen vad hu sagts åligger del säljaren alt inom skälig tid avhärata godset
hos köparen och därvid återbetala vad han kan ha uppburit av köpeskUlingeri.
Köparen har rätt att hålla godset inne tiU dess säljaren fuUgjort sin
betalningsskyldighet. Underlåter säljaren atl inom skälig tid avhärata; godset,
slår säljaren därefter faran för alt godset förslöres, försämras eller minskas.

Återgår abonneraangsavtal,
skall den omständigheten atl säljaren hunnit utföra viss del av sitt åtagande
icke befria honora från skyldigheten att betala åter vad han uppburit.

7
§ Villkor, varigenom köparens rättigheter enligt denna lag inskränkes, är ogUtigt.

I
fråga om meddelanden som avses i 3 § och 5 § första styckel till-lämpas 40 §
första stycket lagen (1915: 218) om avtal och andra rättshandlingar pä
förmögenhetsrättens oraråde.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1971.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 111

Bilaga
2 Till lagrådet rerailterat förslag

Förslag
till

Lag
om hemförsäljning m. m.

1 §
Denna lag äger tillärapning vid yrkesraässig försäljning av gods,

sora är avsett huvudsakligen för enskilt bruk, i fall då köparen avgivit

anbud eller svar på anbud vid sararaanlräffande raed säljaren eller

orabud för denne på annan plats än säljarens eller orabudets fasta för

säljningsställe.

Lagen
gäller under raotsvarande förutsättningar även i fråga ora näringsidkares
åtagande all raot vederlag fortlöpande tillhandagå någon raed underhåU eller tUlsyn
av egendora, undervisning eller andra liknande tjänster.

Har avlal
ora försäljning av gods korarait till stånd och fullgjorts på örase sidor vid sararaanträffandel,
gäller lagen endasl ora köparen betalat köpeskillingen eller del därav med
användande av kreditbevis eller raed belopp sora han erhållit sora lån av
säljaren eller genora dennes förraedling.

2 §
Köparen blir bunden av sill anbud eller svar endasl ora han av

säljaren eller dennes orabud vid sararaanträffandel raoltager en särskUd

handling, varigenora han erinras ora sina rättigheter enligt denna lag,

och bekräftar mottagandet genora sin underskrift på ett exeraplar av

handlingen. Del exeraplar sora överläranas lill köparen skall vara åtföljt

av blankett för meddelande enligt 4 §.

Konungen
eller rayndighel sora Konungen besläraraer fastställer formulär tiU handling
och blankett sora avses i första styckel.

3 § Företrädes säljaren vid sammanträffandet av
ombud, skall ombudet anses ha fullraakl alt därvid raollaga anbud frän köparen
i fråga ora förvärv av gods eller tjänst av del slag sora avses raed hans
uppdrag. Föreskrift sora inskränker orabudets befogenhet all raollaga anbud är
utan verkan raot köparen.

4 § Köparen kan frånträda sill anbud eller svar genora
all överlärana eUer med post eller telegraf avsända skriftligt meddelande härom
tUl säljaren inom en vecka, räknai från dagen för sararaanträffandel. Har han raollagil
godset eller del därav, är hans räll all frånträda anbudet eller svaret
beroende av atl han håller godset tillgängligt för säljaren i väsentligen
oförändrat och oförminskat skick. Han slår dock icke faran för all godset av
våda förslöres, försämras eller minskas eller undergår förändring endast genora
sin egen beskaffenhet eller lill följd av åtgärd sora varit nödvändig för
undersökning av godset.

5 § Frånträder köparen sitt anbud eller svar enligt 4
§, åligger det säljaren atl inom tid som skäligen åtgår för godsets avhämtande
återställa vad han kan ha mottagit av vederlaget. Köparen har rält atl hålla

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 112

godset
inne till dess säljaren har fullgjort sin betalningsskyldighet. Avhämtas ej
godset inom tre månader efter sammanträffandet, tiUfaller godset köparen utan
vederlag.

Återgår
avtal om tillhandahåUande av tjänst, skall den oraständighelen alt säljaren
redan utfört viss del av sitt åtagande icke befria honora frän skyldigheten alt
betala åter vad han uppburit.

6 § VUlkor,
varigenom köparens rättigheter enligt denna lag inskränkes, är OgUtigt.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1971.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:86 113

Bilaga
3

Utkast
till

Formulär till
underrättelse enligt 2 § förslaget till lag om hemförsäljning m. m.

Underrättelse
enligt 2 § lagen om hemförsäljning m. m. raed an

ledning av beställning av.....................................

................... (beteckning
på gods eller tjänst sora beställts)

OM
DU ÅNGRAR DIN BESTÄLLNING

har
Du laglig raöjlighet all inom en vecka återtaga beställningen.

GÖR
I SÅ FALL SÅ HÄR:

1) SKRIV till säljaren och raeddela alt Du inle vill
slå fast vid beställningen. Använd gärna den avbeställningssedel som är fogad
vid della raeddelande.

2) Posta Dill brev eller lärana personligen in del på
säljarens kontor senast inom en vecka från den dag dä Du skrev pä ordersedeln
eller kontraktet. Om Du t. ex. gjorde beställningen en måndag, skall brevet
postas senast nästa måndag. Går liden ul en lördag, söndag eller helgdag, fär
Du vänla lill nästa vardag.

Du
bör rekommendera brevet för all senare kunna bevisa all Du verkligen har avbeslälll.
Begär kvitto på brevet, om Du lämnar del personUgen.

3) Ora
Du har fått leverans av del Du har köpt skaU Du noggrant

vårda godset och se till alt säljaren kan härala det. Ora det för

störs, rainskas, skadas eller förkoramer på grand av alt Du inte

tar värd om det förlorar Du rätten att avbeställa. Du är inte skyl

dig atl lämna ul godset utan all fä tUlbaka vad Du eventuellt re

dan har betalat av köpeskillingen. Ora säljaren inle har avhäralat

godset inora tre raånader efler det Du gjorde Din beställning, till

faller det Dig utan kostnad.

Heraförsäljningslagen
är i sin helhet återgiven på baksidan av della meddelande.!

Elt
exemplar av denna handling har jag mottagit vid beställningen.

........................ den
.......... 197....

(Köparens
namnteckning)

Säljarens
namn..................................................

Säljarens
adress................................................

'
Lagtexten har uteslutils här.

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 114

AVBESTÄLLNINGSSEDEL

enUgt 4 § lagen om hemförsäljning m. m.

TUl.........................................................................

(Säljarens namn) (Säljarens adress)

Härmed
får jag meddela, alt jag raed slöd av 4 § lagen om hemförsäljning

m. m. frånträder den bestäUning jag gjort den....... 197....

eldigt
kontrakt, order- (bestäUnings-) sedel nr

................................
den..... 197__

(Namnteckning)

Adress........................................................

Tel:

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 115

Utdrag
av protokoll, hållet i lagrådet den 18 mars 1971.

Närvarande:
justitierådet BRUNNBERG, regeringsrådet HJERN, justitierådet BERGSTEN, justitierådet
GYLLENSVÄRD.

Enligt
lagrådet den 12 raars 1971 tiUhandakoraraet utdrag av protokoll över justitieärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 5 februari 1971, hade Kungl.
Maj:t förordnal, atl lagrådels yttrande skulle inhäralas över upprättat
förslag lill lag om hemförsäljning

Förslaget,
sora finns bUagl delta protokoll, hade inför lagrådet föredragits av
kanslirådet Staffan Vängby.

Förslagel
föranledde följande yttranden.

Regeringsrådet
Hjern:

Den
föreslagna lagstiftningen har raotiverals raed att vid s. k. heraförsäljning
köparen befinner sig i etl psykologiskt underläge och atl han därför har svårt atl
värja sig mol talföra och påträngande försäljares försök att förmå honom alt
köpa föremål som han egentligen inte behöver. Delta raoliv äger naturligtvis inle
en så generell gUtighet sora raan i remissprotokollel låter påskina, eflersora
det väl i aUraänhet får anses, atl den sora befinner sig pä heramaplan vanligen
har elt övertag över den objudne besökaren. Del skall dock inte förnekas, alt
del finns personer, framför allt garala, sjukliga och ensamboende, som lätt faller
offer för dera sora säljer vid dörren. Mot den bakgrunden synes en lagstiftning
av del slag del här gäller kunna försvaras. Vad sora däreraot är ägnat alt i
viss raån förvåna är atl raan först nu och raed så kort respit vill genomföra
och sätta lagstiftningen i kraft. Behovet av en lagstiftning måste rimligen ha
varit långt större redan för raånga är sedan, under det alt behovet nuraera
knappast fraralräder så starkt, särskilt med tanke på den intensiva omvårdnad sora
dagens konsuraenl i olika hänseenden är ägnad. Delta förhållande i förening raed
människornas rent aUmänl ökade insikter på skUda områden lorde ha medfört,
alt raan nu i betydligt större utsträckning än förr är på sin vakt mot denna
form av utbjudande av varor. Någon anledning att direkt raolsälla sig
lagstiftningen finns dock knappast. Så brådskande kan dess genoraförande emellerlid
inle vara, att man ej synes kunna vänla något

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:86 116

med
ikraftträdandet för all förelagen därigenom skall få raöjlighet alt anpassa
sina försäljningsruliner till den nya lagen. Del torde knappast innebära någon
större olägenhet ora raed ikraftträdandet fick anslå lill förslagsvis den 1
oktober 1971.

Vad
beträffar lagförslagets närmare innehåll knyter sig intresset särskilt till de
s. k. sidolöparna. Genom beslämraelsen i 3 § har raan i köparens intresse
velat åstadkomma alt säljaren blir bunden av sådana muntliga utfästelser sora
försäljaren (orabudet) gör i saraband raed försäljningen av en viss vara. För
egen del tror jag inte alt denna bestämmelse är sä mycket värd. En
karakteristisk situation är, all säljaren efler sararaanlräffandet raellan
köparen och säljarorabudet efter kortare lid blankt bekräftar den skriftiiga
order (d. v. s. det anbud) orabudet mottagit och att denna bekräftelse vanligen
inle utiöser någon reaktion från köparens sida. Först då leverans sker och
köparen upptäcker all leveransen inle stämmer överens med vad ombudet muntligen
utlovat, lorde han ge sig lill känna. Säljaren komraer väl då alt förklara, att
han inle känner till någon annan utfästelse än den som skriftligen framgår av
ordersedeln (anbudet) och orabudet lär å sin sida med framgång kunna neka lill
all han lämnat några sidoutfäslelser.

Det
bästa sättet atl skydda köparen vid sidolöpare hade enligt rain raening varit, atl
man uppställt krav på skriftlig form för hemförsäljning. Det är beklagligt,
alt man ej ansett sig kunna följa denna väg. Möjligen skuUe man tiU köparens
skydd kunna förfara på så sätt alt man på baksidan av den underrättelse enligt
2 §, sora skall överlämnas lUl köparen, i stället för återgivande av lagtexten
som köparen ändå inle komraer alt begripa på samraa faraUjära språk sora
texten på framsidan inför en rekommendation till köparen alt han ser till alt
de extra utfästelser sora orabudet eventuellt kan göra fästes i skrift på ordersedeln.

Lagrådet:

1 §

I
första stycket lorde efter ordet "denne" böra inskjutas "i
köparens bostad eller eljest". Härigenora raarkeras alt lagen i frärasta ruraraet
såsora också fraragår av rubriken avser heraförsäljning.

2 §

Det
måste anses oegentiigt alt säga all köparen blir "bunden" av sitt
anbud, ehuru han enligt 4 § har raöjlighet all frånträda del. Orden "Köparen
blir bunden av sill anbud eller svar" torde därför böra utbytas raot
"Köparens anbud eUer svar är gällande mot honom".

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971:86 117

3
§

Med
denna bestämraelse har avselts atl inom tillämpningsområdet för förevarande lag
lösa frågan om säljarens bundenhet av muntiiga utfästelser från orabudets
sida, s. k. sidolöpare, i fall då orabudet ej har behörighet atl sluta avtal
för säljarens räkning. Enligt bestämmelsen skall orabudel anses ha stäUningsfuUraakt
att mottaga anbud frän köparen och föreskrift som inskränker ombudets
befogenhet härutinnan vara ulan verkan mol köparen.

Den
föreslagna beslämraelsen, sora utgår från atl det är köparen sora avger anbud,
lar sikte pä den raycket vanliga typ av heraförsäljning som innebär alt
säljaren förbehåller sig all pröva köparens svar pä del anbud sora ordersedeln
forraelll innehåller; della svar blir därvid etl anbud som säljaren antager
eller avslår. Att ombudet förses med slällningsfullmakl alt raollaga köparens
anbud och all inskränkande föreskrifter i delta avseende frän säljarens sida frånkännes
verkan raot köparen ger i och för sig ej anledning till erinran. Frågan är eraeUertid
ora den föreslagna beslämraelsen verkligen är ägnad att stärka köparens ställning
när det gäUer sidolöpare. I motiven sägs fullmaklsregeln medföra all köparens
anbud skall anses ha nätt säljaren i och raed att det avgelts lill orabudel.
Verkan av regeln i delta hänseende är erael-lertid endasl all del objektivi
blir fastslaget vad köparens anbud går ut pä men däremot ej atl säljaren
verkligen skall anses ha fält kännedom om anbudet och dess innebörd redan i
och raed all orabudet blivit underrättat därora. Ora orabudet inte på ell
riktigt sätt inberättar köparens anbud till säljaren, blir vanliga avtalsrältsliga
regler alt lill-lärapa beträffande frägan huruvida detla skall ligga säljaren lill
last eller ej i förhållande lUl köparen. Här finns uppenbarligen risk för raissförstånd.
Fullraaklsregeln, som skall finnas återgiven på den handling som orabudel överläranar
vid sararaanträffandel, kan inge köparen den felaktiga föreställningen alt alla
de villkor han uppställer för sitt anbud är all anse som framförda lill
säljaren. Det kan därför vara naturligt för honora all, dä han raoltager elt
antagande svar från säljaren, ulan närraare granskning ulgå från atl acceplen
helt motsvarar hans anbud. Del kan krävas betydande uppmärksamhet från hans
sida för atl han genom jämförelse raellan ordersedeln och säljarens svar skall
upptäcka att säljaren genora något förbehåll garderat sig raot all bli bunden
av sidolöpare. Och även om köparen skulle uppraärksararaa skillnaden raellan
anbud och accept, är del raöjligt all han med sin uppfattning all sidolöparen framförls
lill säljaren förbiser, alt säljaren kan vara ovetande om denna och oriktigt
antaga alt acceplen överensstäraraer med anbudet. I så fall kanske köparen
räknar med alt vara fri från anbudet, eflersora säljaren tydligen ej velat
antaga della oförändrat. Ora eraeUertid säljarens raisstag är sä uppenbart,
alt köparen

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 118

vid
en närmare granskning och raed någon eftertanke raåste ha insett

det, kan köparen genora underlåtenhet all reklaraera bli bunden av av

lal i enlighet raed svarels innehåll, d. v. s. ulan sidolöparen. Bedömning

en av dessa frågor torde bl. a. bli beroende av hur rättspraxis kommer

alt uppfatta fullmaktsregelns psykologiska inverkan för den ena eller

andra parten. Del är svårt alt nu bilda sig en beslämd uppfattning

härom. 1

Det sagda ger vid handen
att innebörden av den föreslagna regeln

inte är lätt alt inse och atl dess verkan måste betecknas som oviss. Det

är tydligt alt del föreligger stora svårigheter alt bereda köparen elt

effektivt skydd, ora raan inle viU i väsentlig grad sälla vanliga avtals

rätlsliga principer ur spel. I Ifrågasättas kan om inte paragrafen borde

utgå ur förslagel och problemet rörande sidolöpare göras lUl föremål

för vidare utredning i elt större samraanhang. Med hänsyn lill de ris

ker för rättsförluster sora i rådande rättsläge otvivelaktigt föreligger för

konsuraenterna är del emellertid inte tillfredsställande all nu lämna

frågan helt åsido. Lagrådet vill därför inle motsätta sig atl en bestäm

melse upplages i lagen, men den bör dä i klarhetens intresse utforraas

med direkt sikte pä säljarens svar på det anbud, eventuell sidolöpare

inbegripen, sora köparen framfört till ombudet. Det bör fastslås, att

köparen normalt skall ha räll alt utgå från all antagande svar från säl

jaren avser det av ombudet mottagna anbudet. Detta kan lämpligen

ske genora en bestäraraelse, att raeddelande från säljaren atl han anta

ger köparens anbud skall medföra alt säljaren anses ha godtagit an

budet sådant det fraraförts tUl ombudet, om ej annat uttryckligen anges

eller uppenbart framgår av omständigheterna. Härmed utsäges, all ell

antagande svar från säljaren, som ej är försett raed särskilda reserva

tioner, regelraässigl binder säljaren i enlighet raed det anbud sora frara

förts till orabudel, raen del inskärpes å andra sidan för köparen, att

han raåste uppraärksararaa huravida något förbehåll, ultryckligen eller

på grand av de föreliggande orasländigheterna, finns inbegripet i sva

ret. Del är självfallet underförstått, atl orabudel på grund av sin ställ

ning har fullraakl alt raottaga anbud frän köparen. Uttrycklig bestäm

melse härom är därför onödig, vilket innebär atl första punkten i för

slagets bestämmelse kan utgå. Däremot bör andra punkten bibehållas

lill förebyggande av att ombudet lill följd av instruktioner från sälja

rens sida skall anses förhindrad att mottaga anbud som inbegriper si

dolöpare. 1

Ur
protokollet: Ingrid HeUslröm

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971:86 119

Utdrag
av protokollet Över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 19 mars 1971.

Närvarande:
statsministern PALME, rainistern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden
STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER,
MYRDAL, ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM,
CARLSSON, FELDT.

Statsrådet Lidbora anraäler efler geraensara beredning raed statsrådets
övriga ledamöter lagrådels yttrande över förslaget lill lag om hemförsäljning rn.
m.

Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför.

Enligt
3 § första punklen i del remitterade förslagel skall, om säljaren företräds av
orabud vid sararaanlräffandet raed köparen, ombudet anses ha fullraakl all
därvid mottaga anbud frän köparen i fråga om förvärv av gods eller tjänst av
det slag som avses raed hans uppdrag. Lagrådet förordar i stället en bestäraraelse
av innehåll, all ora säljaren raeddelar köparen alt han antager dennes anbud,
han skall anses ha godtagit anbudet sådant det fraraförls till orabudet, ora inle
annat ultryckligen anges eller uppenbart fraragår av orasländigheterna. Enligt
lagrådels raening kan därraed första punkten i del reraitlerade förslaget ulgå
såsora överflödig.

En
ändring av förevarande paragraf i enlighet raed vad lagrådet förordat lorde inle
innebära någon saklig ändring av näranvärd praktisk betydelse. Del är dock inle
uteslutet alt bestäraraelsen raed den av lagrådet föreslagna utforraningen i
vissa fall kan länkas ge köparen elt längre gående skydd. Det är sålunda
tänkbart alt enligt della förslag avtal i enlighet raed köparens anbud koraraer
lill slånd i vissa situationer, där del reraitlerade förslaget skulle leda tUl
alt avtalet strandar på grund av bristande överenssläramelse raellan anbud och
svar, s. k. dissens. I den raån så är fallet är den av lagrådet förordade bestäraraelsen
ägnad att bättre tUlgodose konsuraenlskyddsinlresset. Härtill koramer all den
av lagrådet föreslagna bestäraraelsen beskriver rättsläget pä ell raera konkret
och lättillgängligt sätt. Under dessa förhållanden anser jag raig böra biträda
lagrådets förslag.

Lagrådels
förslag till järakningar i lydelsen av 1 och 2 §§ bör godtas.

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1971: 86 120

Också
i övrigt bör vissa redaktionella järakningar vidtas i del reraitlerade förslagel.

Jag hemställer, all Kungl.
Maj:l genora proposilion föreslär riksdagen alt antaga del av lagrådet
granskade förslagel raed vidtagna ändringar.

Med
bifall lill vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlålas
proposilion av den lydelse bUaga till delta protokoll ulvisar.

Ur
protokollet: Britta Gyllensten

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop.
1971: 86 121

Innehållsförteckning Sid.

propositionen..................................................................... 1

propositionens
huvudsakliga innehåll................................ ..... 1

Lagförslag.......................................................................... ..... 3

Utdrag av statsrådsprotokollet den 5 februari 1971......... ..... 5

1.
Inledning................................................................... ..... 5

2.
Gällande
ordning....................................................... 6

3.
Rättsläget i
vissa fräraraande länder........................ 12

4.
Tidigare
reformförslag............................................... ... 13

5.
De sakkunniga........................................................... 15

5.1
Allraänna
synpunkter........................................... ... 15

5.2
Huvudgrunderna
för lagstiftningen...................... ... 18

5.2.1
Tillärapningsområdel..................................... 18

5.2.2
Den rällslekniska
metoden............................ 21

5.2.3
Undantag för kontantköp
ra. ra.................... 24

5.2.4
Utfästelse av
säljarens orabud ra. ra........... ... 26

5.2.5
Verkan av frånträdande................................ 29

5.2.6
Tvingande eller
disposiliv reglering............... ... 31

6. Remissyttrandena...................................................... ... 31

6.1
Allmänna
synpunkter............................................ 31

6.2
Huvudgrunderna
för förslaget ...:......................... ... 42

6.2.1
Tillämpningsområdet..................................... ... 42

6.2.2
Den
rättstekniska metoden.......................... ... 47

6.2.3
Fråga om
undantag för kontantköp ra. m..... ... 49

6.2.4
Utfästelse av
säljarens orabud ra. m............ ... 54

6.2.5
Verkan av frånträdande................................ 58

6.2.6
Tvingande eller
dispositiv reglering.............. ... 59

7. Föredraganden.......................................................... ... 59

7.1
Allmänna
synpunkter............................................ ... 59

7.2
Huvudgrunderna
för lagstiftningen...................... ... 65

7.2.1
Tillämpningsområdet.................................... ... 65

7.2.2
Den rällslekniska
metoden........................... ... 70

7.2.3
Fråga om
undanlag för kontantköp ra. ra..... ... 73

7.2.4
Utfästelse av
säljarens ombud ra. m............ ... 76

7.2.5
Verkan av frånträdande
ra. ra...................... ... 82

7.2.6
Tvingande eller
disposiliv reglering............... 86

8.
Upprättat
lagförslag................................................... 86

9.
Specialraotivering...................................................... ... 87

9.1
Förslagel till
lag om hemförsäljning ra. ra............. ... 87

9.2
Ikraftträdande
ra. m............................................. 107

9.3
Förhållandet lill
annan lagstiftning........................ 107

10. Hemställan................................................................ 108

Bilaga 1: De sakkunnigas lagförslag............................... 109

Bilaga 2: Del till lagrådet remitterade lagförslaget......... 111

Bilaga 3: Utkast till forraulär till underrättelse enligt
2 § förslaget

till lag ora heraförsäljning m. m................................... 113

Utdrag av lagrådets protokoll den 18 raars 1971.............. 115

Utdrag av statsrådsprotokollet den 19 raars 1971 .......... 119

Doktrin (3)

  1. Anna Christensen, Säljföretagets ansvar för försäljarens culpa in contrahendo vid hemförsäljning och andra konsumentköp, SvJT 1974 s. 737, på s. 743, 745, 747, 751, 755, 765 · Fritt tillgänglig
  2. Ulf Bernitz, Utvecklingen mot en standardavtalsrätt II. Avtalsvillkorslagen, SvJT 1974 s. 81, på s. 84, 119 · Fritt tillgänglig
  3. Ulf Bernitz, Utvecklingen mot en standardavtalsrätt I. Standardavtalen i rättstillämpningen, SvJT 1972 s. 401, på s. 407, 420, 447 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

52 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (40)

40 kopplingar i 19 dokument.

  1. SOU 2025:34 Ett modernare konsumentskydd vid distansavtal s. 51 om s. 62 i texten
  2. SOU 2007:1 Telefonförsäljning s. 102 om s. 46 i texten
  3. Prop. 2004/05:13 Distans- och hemförsäljningslag, m.m. s. 96 om s. 86 · s. 123 om s. 90 i texten
  4. Ds 2003:59 Ny distansavtalslag s. 141 om s. 90 i texten
  5. Bet. 1999/2000:LU21 Lag om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtal i texten

Visa alla 19

Doktrin (12)

12 kopplingar i 4 dokument.

  1. SvJT 1974 s. 737 Anna Christensen, Säljföretagets ansvar för försäljarens culpa in contrahendo vid hemförsäljning och andra konsumentköp s. 743 · s. 745 · s. 747 · s. 751 · och 2 till i texten
  2. SvJT 1972 s. 401 Ulf Bernitz, Utvecklingen mot en standardavtalsrätt I. Standardavtalen i rättstillämpningen s. 407 · s. 420 · s. 447 i texten
  3. SvJT 1974 s. 81 Ulf Bernitz, Utvecklingen mot en standardavtalsrätt II. Avtalsvillkorslagen s. 84 · s. 119 i texten
  4. Bernitz, Consumer protection in Sweden, 1986 s. 128 i texten