Kungl. Maj:ts proposition angående specialtjänstuttagna värnpliktigas utbildning m.m.
1971 · 110 sidor, varav 82 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 82 av 110 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1971:88, Kungl. Maj:ts proposition angående specialtjänstuttagna värnpliktigas utbildning m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1971 Prop. 1971:88
Nr 88
Kungl. Maj:ts proposition angående specialtjänstuttagna
värnpliktigas utbUdning m. m.; given Stockholms slott den 26 mars 1971.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda
utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemst.Tllt.
GUSTAF ADOLF
SVEN ANDERSSON
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att nuvarande uttagning av
värnpliktiga för utbildning i specialtjänst upphör. Utbildningen av
värnpliktiga som avses för befattningar som f. n. rekryteras med värnpliktiga i
specialtjänst genomförs, i likhet med vad som gäller för övriga värnpliktiga, i
form av grundutbildning och repetitionsutbildning. Förslaget innebär i huvudsak
följande.
Grundutbildningen omfattar för samtliga här avsedda
värnpliktiga allmänmilitär utbildning i erforderlig omfattning, befattningsutbildning
och militär miljöutbildning under fältmässiga förhållanden. Befattningsutbildningens
längd avvägs med hänsynstagande till den värnpliktiges civila
utbildningskompetens. Genom att befattningsutbildningen på detta sätt i mänga
fall avkortas blir också grundutbildningstiden totalt sett kortare.
Nuvarande grundutbildning lill vissa befattningar upphör.
Rekrytering til! dessa befattningar sker genom överföring av personal med annan
befattningsutbildning och med en för den nya befattningen lämplig civil
yrkeskompetens. Överföring sker efter viss kompletteringsutbildning. Vidare
sker i ökad utsträckning överföring från befattning i lägre till befattning i
högre funktionsnivå, t. ex. inom de tekniska specialområdena.
Repetitionsutbildningen fullgörs i form av krigsförbandsövningar
och särskilda övningar i likhet med vad som gäller för övriga värnpliktiga. För
atl tillgodose de behov av befattningsutbildning och kompletteringsutbildning
som föreligger i samband med bl. a. överföring till befattning får
1 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 88
Prop. 1971:88 2
tid för kngsförbandsövning eller särskild övning användas.
Övningen kallas därvid fackövning eller särskild fackövning.
Genoin att aU utbildning väsentligen är inriktad på att
den värnpliktige under sin värnpliktstid skall bestrida en befattning i
krigsförband bortfaller i princip den hittillsvarande möjligheten att utnyttja
värnpliktsutbildningen av nu ifrågavarande kategorier för att tillgodose behov
av personal för fredsproduktion.
Som en följd av det nya utbildningssystemet kan det årliga
antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga beräknas minska med ca 100 000 dagar.
Övergång till det nya utbildningssystemet sker successivt
fr. o. ni. den 1 juni 1972.
1 samband med omläggningen av specialtjänstuttagna
värnpliktigas utbildning föresläs också att fredstjänstgöringen för vapenfria
tjänstepliktiga förkortas från 540 till 45 0 dagar. För vapenfria
tjänstepliktiga med särskilt kvalificerade uppgifter bibehålls dock nuvarande
tjänstgöringstid.
Omläggningen av de värnpliktiga specialisternas utbildning
medför ändringar i värnpliktslagen (1941:967). Förkortningen av de vapenfria
tjänstepliktigas utbildningstid föranleder ändringar i lagen (1966:413) om
vapenfri tjänst. Dessutom föreslås de ändringar i nämnda lagar som behövs för
att genomföra den av riksdagen under år 1970 beslutade bistånds- och
katastrofutbildningen för värnpliktiga ni. fl.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 Förslag till
Lag om ändring i vämpliktslagen (1941:967)
Härigenom förordnas, att 6 § och 27 (1941:967)'
skall ha nedan angivna lydelse.
1 mom. värnpliktslagen
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Värnpliktig skall uttagas för utbildning
a)
vid
försvarsgren eller vid iruppslag eller vapenslag inom försvarsgren,
b)
i särskild
tjänst eller tUl särskild tjänstgöring,
c)
till befattning
eller grupp av befattningar samt
d) vid
förband eUer utbildningsanstalt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Uttagning för utbildning till befattning för officer får
icke ske utan den värnpliktiges medgivande. För uttagning för annan utbildning
fordras medgivande av den värnpliktige endast om uttagningen ändras efter
inskrivningen och den ändrade uttagningen ined-för att tiden för grundutbildningen
förlänges.
Befattning för menig, underofficer eller officer avser,
om ej annat följer av bestämmelserna i denna paragraf eller av 27 § 1 mom.,
militär, civilmilitär eller civil personal.
Uttagning
för utbildning till militär befattning för officer får icke ske utan den
värnpliktiges medgivande. För uttagning för annan befattning fordras medgivande
av den värnpliktige endast om uttag-ningen ändras efter inskrivningen och den
ändrade uttagningen medför att tiden för grundutbildningen förlänges. Ändrad uttagning
från utbildning tiU militär befattning tiU utbildning för civilmilitär eller
civil befattning eller från utbildning Ull civilmilitär eller civU befattning tiU
militär befattning får dock ske utan den värnpliktiges medgivande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
För ändrad
uttagning till tjänstgöring enligt 27 § 1 mom. D. fordras ej medgivande av
den värnpliktige.
För ändrad
uttagning efter avslutad grundutbildning fordras ej medgivande av den
värnpliktige.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1971:88
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Värnpliktig skall såvitt möjligt uttagas för den
utbildning för vilken han kan anses bäst lämpad. I den mån det kan ske skall
hänsyn tagas till den värnpliktiges önskemål. Värnpliktig bör ej uttagas för
utbildning till befattning, för vilken fordras längre grundutbildning än ett
år, om han visar atl della medför särskilt svåra olägenheter för honom eller
för nära anhörig till honom som är beroende av hans arbete.
27 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
1. De
värnpliktigas utbildningstid VärnpliktsutbUdningen utgöres av grundutbildning
och repetitionsutbildning, om annat ej följer av vad som sägs nedan. Repetitionsutbildningen
kan utgöras av krigsförbandsövningar, särskilda övningar och mobiliseringsöv-ningar.
Värnpliktsutbildningen utgöres av grundutbildning och
repetitionsutbildning. Repetitionsutbildningen kan utgöras av krigsförbandsövningar,
särskilda övningar, fackövningar, särskilda fackövningar och niobiliseringsövningar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
A. Värnpliktig, som uttagits för utbildning till
befattning för menig eller underbefäl, skall fullgöra grundutbildning som
omfattar
a)
vid armén och
kustartilleriet högst trehundrafyrtiofem dagar,
b)
vid flottan och
flygvapnet högst trehundrasextiofyra dagar. Värnpliktig, som skall utbildas till
särskilt kvalificerad befattning för
menig
eller underbefäl, kan åläggas grundutbildning under högst fyrahundrafemtio
dagar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Värnpliktig,
som uttagits för utbildning tUl befattning för underofficer, skall fullgöra
grundutbildning under högst fyrahundrafem-tio dagar. För värnpliktig, som uttagits
för utbUdning till befattning för officer, omfattar grundutbildningen högst
femhundrafyrtio dagar.
Värnpliktig,
som uttagits för utbildning lill befattning för underofficer eller till civilmilitär
eller civil befattning för officer, skall fullgöra grundutbildning under högst
fyrahundrafemtio dagar. För värnpliktig, som uttagits för utbidning till
militär befattning för officer, omfattar grundutbildningen högst
femhundrafyrtio dagar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tid för
grundutbildning må icke understiga tvåhundratrettiofem dagar, B. Värnpliktig
skall fullgöra högst fem krigsförbandsövningar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Värnpliktig
i annan befattning för menig eller underbefäl än befattning på stamstridsfartyg
vid flottan skall fullgöra krigsförbandsövningar under sammanlagt högst
Värnpliktig
i befattning för menig eller underbefäl skall, om annat ej följer av vad som
sägs nedan, fullgöra krigsförbandsövningar under sammanlagt högst
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
a)
vid armén och
kustartilleriet etthundrafem dagar eUer, i underbefälsbefattning eller
kvalificerad befattning för menig, etthundratjugofem dagar,
b) vid flottan nittio dagar eller, i
underbefälsbefattning, etthundratju-gofein dagar,
c) vid flygvapnet nittio dagar eller,
i kvalificerad underbefälsbefattning, etthundratjugofem dagar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Värnpliktig
i befattning för menig eller underbefäl på stamstridsfartyg vid flottan skall
fullgöra krigsförbandsövningar under sammanlagt högst etthundratjugofem dagar
eller, i underbefälsbefattning eller kvalificerad befattning för menig, högst
etthundrasextio dagar.
Värnpliktig
i befattning för menig eller underbefäl på stamstridsfartyg vid flottan eller
i annan särskild befattning för menig eller underbefäl som Konungen bestämmer
skall fullgöra krigsförbandsövningar under sammanlagt högst etthundratjugofem
dagar eller, i underbefälsbefattning eller kvalificerad befattning för menig,
högst etthundrasextio dagar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Värnpliktig i underofficers- eller officersbefattning
skall fullgöra krigsförbandsövningar under sammanlagt högst etthundrasextio
dagar vid armén och marinen samt högst etthundratjugofem dagar vid flygvapnet.
För värnpliktig i befattning som kompanichef eller konipanikvarter-inästare
eller i motsvarande befattning eller med uppgift som materielre-dogörare kan
den sammanlagda tiden för krigsförbandsövningar överskridas med högst tio
dagar.
Krigsförbandsövning får omfatta högst trettiofyra dagar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konungen
äger bestämma att en krigsförbandsövning för värnpliktig i befattning på stamstridsfartyg
vid flottan uppdelas i högst fyra delövningar.
Konungen äger bestämma att tiden för en krigsförbandsövning
får tagas i anspråk för en fackövning. Konungen äger också bestämma att en krigsförbandsövning
för värnpliktig i befattning på stamstridsfartyg vid flottan uppdelas i högst
fyra delövningar.
C.
Värnpliktig i underofficers- eller officersbefattning samt, enligt Konungens
bestämmande, annan värnpliktig kan åläggas att fullgöra högst tre eller vid
flygvapnet högst fem särskilda övningar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Särskilda
övningar skola fullgöras under sammanlagt högst trettiotre dagar vid armén
och mari-
Särskilda
övningar skola fullgöras under sammanlagt högst trettiotre dagar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1971:88
Nuvarande lydebe
nen samt högst tfugo dagar vid flygvapnet.
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Särskild övning får omfatta högst elva dagar.
Värnpliktig, som vid förband skall fullgöra uppgift av
särskild betydelse för genomförande av förbandets mobilisering eller som är krigsplacerad
vid förband, vars mobilisering är avsedd att kunna genomföras på avsevärt
kortare tid än som gäller för huvuddelen av krigsmaktens förband, kan åläggas
att fullgöra högst fem mobiliseringsövningar om sammanlagt högst åtta dagar.
Konungen
äger bestämma att tiden för särskild övning får tagas i anspråk för särskild
fackövning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
D. För
värnpliktig, som fullbordat, idkar eller, enligt vad som göres sannolikt,
kommer att idka studier antingen för utbildning till ingenjör eller ock, vid
högskola eller annan därmed jämförlig högre läroanstalt, för utbildning till
läkare, tandläkare, apotekare eller veterinär eller elfest i sådana ämnen, att
hans insikter kunna vara UU särskUt gagn för krigsmakten, samt för värnpliktig,
som fullbordat eller påbörfat teknisk yrkesutbildning av den art, att hans
insikter kunna vara till sådant gagn, skola följande särskilda bestämmelser
gälla.
Beträffande värnpliktig som nu sagts må Konungen, där så
finnes lämpligt, förordna att den värnpliktige skall fullgöra tjänstgöring om
trehundranittiofyra dagar i stället för den under A.-C. angivna tfänstgöringen.
Denna tjänstgöring skall, med rätt i förekommande fall till avbrott under
viss tid för studiernas eller yrkesutbildningens fullföljande, fullgöras med
dels soldat- och befälsutbildning eller enbart soldatutbildning, dels ock
fackutbildning och facktjänst-
D.
Värnpliktig som uttagits för utbildning enligt 6 § kan efter egen ansökan
antagas för bislånds-och katastrofutbildning. Den som antagits för sådan
utbildning skall fullgöra grundutbildning under högst 450 dagar samt
repetitionsutbildning under minst 90 och högst 160 dagar. Repetitionsutbildningen
kan fördelas i omgångar över hela värnpliktstiden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1971:88
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
göring. Värnpliktig, beträffande vilken på grund av
studier sålunda förordnats, må, där så anses påkallat för bibringande och
vidmakthållande av för avsedd mobiliseringsbefattning erforderliga insikter,
åläggas att därutöver fullgöra fortsatt tjänstgöring under högst etthundrafyrtiosex
dagar. Den fortsatta tfänstgöringen skall kunna i omgångar fördelas på hela
värnpliktstiden.
Har ef värnpliktig som i första stycket sägs före utgången
av den tid, under vilken tjänstgöringen fått avbrytas, avlagt de studieprov
eller förvärvat den yrkesutbildning. Konungen bestämmer, skall den
värnpliktige enligt vad Konungen föreskriver fullgöra den tjänstgöring, som på
grund av bestämmelserna ovan i denna paragraf elfest åligger honom; och räknas
därvid genomgången soldat- eller befälsutbildning honom till godo på sätt
Konungen prövar skäligt.
Prop. 1971:88 8
Denna lag träder i kraft såvitt avser 6 § den 1 juli 1971
och i övrigl den 1 ium 197 2. För tiden före den 1 juni 1972 tUlämpas dock 6 §
i sin nya lydelse endast i den omfattning som värnpUktsverket bestämmer.
Den som börjat utbUdning till befallning för
skyddstekniker eller som fullgjort mer än 90 dagars utbildning enligt 27 § 1
mom. D. i sin äldre lydelse skall i stället för grundutbildning fullgöra sådan
tjänstgöring enligt 27 § 1 mom. D. i sin äldre lydelse, som ej är fortsatt
tjänstgöring, under minst 360 dagar. För den som uttagits för utbildning såsom
läkare omfattar tjänstgöringen dock minst 285 dagar, oin han börjat sin
tjänstgöring år 1962 eller tidigare, och minst 235 dagar, om han börjat
tjänstgöringen efter den 1 januari 1963.
Den som fullgjort minst 360 eller, i fråga om den som uttagits
för utbildning såsom läkare, minst 285 eller 235 dagars tjänstgöring enligt 27
§ 1 mom. D. i sin äldre lydelse skall fullgöra högst det antal krigsförbandsövningar
och särskilda övningar som anges i tabellerna i bilaga till denna lag.
Den sammanlagda tiden för utbildning enligt 27 § 1 mom.
för den som uttagits för utbildning enligt 27 § 1 mom. D. i sin äldre lydelse
får icke ulan ändrad uttagning enligt 6 § vara längre än 555 dagar. Har den
värnpliktige börjat utbildning enligt äldre bestämmelser, räknas utbildningstiden
honom tillgodo som fullgjord tjänstgöring.
Om Konungen ej bestämmer annat, tillämpas bestämmelser i
lag eller annan författning om tjänstgöring enligt 27 § 1 mom. D. i sin äldre
lydelse på tjänstgöring enligt 27 § 1 mom. den nya lagen.
Prop. 1971:88 9
Bilaga
Tabell 1 A. Krigsförbandsövningar för värnpliktig som uttagits
för annan utbildning än som läkare och fullgjort minst 360 dagars tjänstgöring
enligt 27 § 1 mom. D. värnpliktslagen' i sin äldre lydelse.
Anlal Icrigsförbaiidööv.ningar om den värnpliktige fuljjjort
Värnpliktig 456 eller tlera
lödd är 360
dajar 361395 da;;rir 3')6-425 dac..'.r
426455 da;.-" dayar
1948 eller senare 5 4 _ _ __
19471944 5 4 3 2-
1943 1940 4 4 3 2-
l')391936 3 3 2 2 1
1935 1932 2 2 2 1!
1931 1928 11111
' Sammanlagd tjänstgöringsskyldighet om 540 dagar enligt äldre
bestämmelser.
Tabell I B. Kiigsförl)and.sövi)jj)i;ac föi ijnipJiklit' läkare
som biirial tjänstgöring enligt 27 § 1 nioni. D, vämpliktslagen i sin äldre Ivdelse
ai l'>62 eller tidigare .
.'Miltal krigsförbandsövninijar om den värnpliktiiic
fullgjort
Värnplikiit; 376 eller flera
lödd år
' 285 dai;ar 286315 da.uar 316345 daiar 346375 dn.?ar dagar
opaginerad Kontrollera mot PDF
1943 1940
4
1939-1936
3
1935 1932
2
1931 1928
1
3 3 2
3 2 2 1
2 2 1 1
llll
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammanlagd tjänstgöringsskyldighet om 450 dagar enligt äldre
bestämmelser.
Tabell I C. Krigsförbandsövningar för värnpliktig läkare
som börjat tjänstgöring enligt 27 i 1 iiloni. D. vämpliktslagen i sin äldre lydelse
efter den 1 jaiiuari 196.' .
Antal krii;sförbandsövning,ir om Jen '.iiinpiiktijc liill.cjort
Viirnplikli: 326 eller flera
föd;i är 235 dagar 236265 dai:ar 266295 da-ar 296325 d,i!:ar d;;n:.ir
I94S eller senare 5 4
1947
1944 5 4 3 2-
19431910 4 4 3 2
19391936
3 3 2 2 1
1935
1932 2 2 2 11
1931 192____ 1__________ 1______ __ 1 j____ ___ 1
' Sammanlagd tjänstgöringsskyldighet om 420 dagar enligt
äldre bestämmelser.
Prop. 1971:88 10
TabeU TI A. Särskilda övningar för värnpliktig som uttagits
för annan utbildning än som läkare och fullgjort minst 360 dagars tjänstgöring
enligt 27 § 1 mom. D. värnpliktslagen' i sin äldre lydelse.
Antal särskilda övningar oin den vänipliktiy.e fei!lj.\jort
Värnplikli:; 456 cllcr liera
född år
' 360 dagar 361395 dayar 396425 d;i;'.ar 426455 d;u'ar dar.ar
194S eller senare 3
3 _ ._ _
1947 1944 3 3 3 2
19431940 3 3 2 2
19391936 2
2 11 I
1935 1932 2
111 1
1931 I92S 1___________ 1 1 1 ________ I_
' Sammanlagd tjänstgöringsskyldighet om 450 dagar enligt
äldre bestämmelser.
TabeU II B.
Särskilda övningar för värnpliktig läkaie som börjat tjänstgöring enligt 27 § 1
mom. D. värnpliktslagen i sin äldre lydelse år 1962 eller tidigare' .
Antal s.irskikk'1. iAiiin.v;'.r o;r. den vnrniilikii.ue fuHiJJort
Värnpliktig 76 eller fiera
född ar 285
dai:ar 2,S--315 dai:;ir 316--345 d.iiMr
346-375 da'-ar daar
19431940 3 3 2 2
19391936 2 2 2 11
19351932 2 I 1 I I
1931 1928___ I__________ 1__________ 1_____ I 1
Sammanlagd tjänstgöringsskyldighet om 450 dagar enligt
äldre bestämmelser.
Tabell II C. Särskilila ö\'ningar lor varnphklig kikare
s(>ni höruit t.uiiislgoi ing eiili.iJt 27 § I nioni. D. vämpliktslagen i
sin Liltlie l\ delse eflei tien 1 janiiaii l''().' .
Antal särskilda övningar om den värnpliktiLe fulliJ.jort
Värnpliktig 326 cllcr flera
född är 235
dagar 236265 dagar 266295 dagar 296325
d.igar dagar
1948 eller senare 3 3
19471944 3 3
3 2
19431940 3 3
3 2
19391936 2 2
2 1 1
19351932 2 1111
19311928 1 1__________ 1__________ 1__________ 1_________
' Sammanlagd tjänstgöring.sskyldighel
om 420 dagar enligt äldre bestämmelser.
Prop.
1971:88 11
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst
Härigenom förordnas, att 4 och 5 §§ lagen (1966:413) om
vapenfri tjänst skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4§
Arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer vilket slag av
tjänstgöring som vapenfri tjänstepliktig skall fullgöra.
Styrelsen har tUlsyn över vapenfria tjänstepliktigas
utbildning och tjänstgöring.
Om bistånds- och katastrofutbildning finns särskilda
bestämmelser.
Vapenfri tjänstepUktig är skyl- Vapenfri tjänstepliktig är skyl-
dig att för sin utbUdning tjänslgö- dig att för sin
utbildning tjänstgö
ra femhundrafyrtio dagar. Tjänst- ra fyrahundrafemlio dagar. Den
göringen kan fördelas i omgångar som skall utbildas UU särskilt kva-
över hela värnpliktstiden. lificerade uppgifter kan dock åläg-
gas Uänstgöring under femhundra-fyrtio dagar.
Tjänstgöringen kan fördelas i omgångar över hela värnpliktstiden.
Inkallas värnpliktiga med stöd av 27 § 2 mom. eller 28 §
värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967), får även vapenfri tjänstepliktig
kallas tUl tjänstgöring. Tjänstgöringstiden fär icke överstiga etthundraåt-lio
dagar, om tjänstgöringen föranledes av inkallelse av värnpliktiga med slöd av
27 § 2 mom. vämpliktslagen.
Om tUlgodoräkning av fullgjord värnpliktstjänstgöring vid
beräkning av tiden för tjänstgöring enligt denna lag och av fullgjord vapenfri
tjänst vid beräkning av tiden för värnpliktstjänstgöring meddelar Konungen
bestämmelser.
Denna lag träder i kraft, såvitt avser 5 § den 1 juli 1971
och i övrigt den 1 juni 1972.
Prop. 1971:88 12
Utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden,
hållet inför Hans Maj:l Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 26 mars
1971.
Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIC
NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM, CARLSSON, FELDT.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om speciaT
Ijänstuttagna värnpliktigas utbildning m. m. och anför.
Specialtjänstuttagna värnpliktigas utbildning
Inledning
1966 års värnpliktskommilté - utredningsman riksdagsmannen
Bengl Gustavsson - som tillsatles i juni 1966 för atl utreda den närmare ulfornmingen
av utbildningen föi värnpliktiga i specialtjänst iii. in. har i november 1970
avlämnat betänkandet (SOU 1970:65) Utbildning ni. m, av värnpliktiga i specialljänst.
Över betänkandet har yttranden avgetls av rikspolisstyrelsen,
överbefälhavaren, cheferna för armén, marinen och flygvapnet, försvarets
civilförvaltning, försvarels sjukvårdsstyrelse, försvarels forskningsanstalt,
försvarets radioanstalt, vämpliktsverket, iiiilitärpsykologiska institutet, försvarets
rationaliseringsinstiUit, mililärapoteket, socialstyrelsen, postverket, universitetskanslersämbetet,
velerinärslyrelsen, utredningen om handräckningsvärnpliktiga, sakkunniga för
översyn av samordningen mellan värnpliktsutbildning och eftergymnasiala
studier, statens institut för folkhälsan, skolöverst/iolsen,
arbetsmarknadsstyrelsen. Centralförbundet för befälsutbildning, Sveriges
förenade studentkårer (SFS), Sveriges tandläkarförbund, Sveriges läkarförbund,
Sveriges yngre läkares förening, Sveriges veterinärförbund, Apotekarsocieteten
och Sveriges farnia-cevtförbund.
Universitetskanslersämbetet har bifogat yttranden från
vederbörande vid universitet och högskolor.
Veterinärstyrelsen har bifogat yttranden från
veterinärhögskolan och statens veterinärmedicinska anstalt. Centralförbundet
för befälsutbildning har bifogat yttrande från Försvarets personaltjänstförbund.
Dessutom har skrivelser koniniit in från Svenska officersförbundet och Flygfält
inge njö rf ö reningarnas förbundsstyrelse.
I propcsitionen berörs för överblickens och sammanhangets
skull även vissa frågor som inte kräver beslut av riksdagen.
Prop.
1971:88 13
De specialtjänstuttagna värnpliktigas nuvarande tjänstgöringsskyldigliet
m. m.
Historisk bakgrund
Genom ändring år 1905 (1905:21) i 1901 års värnpliktslag (1901:58)
infördes för första gången särskilda bestämmelser om värnpliktstfänstgö-ringen
för värnpliktiga med viss högre utbildning av särskild betydelse för
krigsmakten. Enligt dessa bestämmelser fick medicine kandidater och tandläkare
möjlighet att fullgöra två eller flera repetitionsövningar i en följd i stället
för alt övningarna fördelades på två eller tre år. Denna möjlighet betraktades
som en förmån för de studerande men det förutsattes samtidigt att
tjänstgöringen förlades så att den gav vederbörande insikter och färdigheter i
de speciella ämnen som kunde behövas för den blivande läkaren eller
tandläkaren. 1 prop. 1905:97 uttalade departemenlschefen att de medicine
studerandes tjänstgöring borde ordnas på ett sätt som gav dem tillräcklig
militär utbildning men också bibringade dem insikter och färdigheter i de
speciella ämnen som kunde vara erforderliga för den blivande militärläkaren.
Militär utbildning borde ges dessa värnpliktiga i ungefär samma utsträckning
som kom övriga värnpliktiga till del i rekrytskolan, som inom exempelvis
infanteriet omfattade 150 dagar. Tiden för repetitionsövningarna, 90 dagar,
borde däremot lämpligen kunna anslås åt särskild fackutbildning. Motsvarande
synpunkter anlades på tandläkarnas militärtjänstgöring.
Nämnda särskilda bestämmelser intogs sedermera i 1914 och
1925 års värnpliktslagar (1914:202 och 1925:337) och giordes tillämpliga på
fler grupper av värnpliktiga, t. ex. sådana som bedrev eller avsåg att bedriva
studier till veterinär eller maskiningenjör eller eljest i sådana ämnen att
deras insikter kunde vara till särskilt gagn för krigsmakten.
I 1925 års värnpliktslag gjordes bestämmelserna
tillämpliga även på värnpliktiga som bedrev studier till apotekare. Samtidigt
ändrades begreppet maskiningenjör till ingenjör och den sammanlagda
tjänstgöringstiden förkortades rill 260 dagar. Enligt 1936 års värnpliktslag (1936:443)
omfattade ifrågavarande bestämmelser samma kategorier som förut, nämligen
läkare, tandläkare, apotekare, veterinärer och ingenjörer samt värnpliktiga i
övrigt som studerade sädana ämnen, att deras insikter kunde vara till särskild
nytta för krigsmakten. Som en ytterligare förutsättning angavs att vederbörandes
insikter blev bättre tillgodogjorda genoin att värnpliktstjänstgöringen
fullgjordes i särskild ordning. Alltjämt var de särskilda bestänunelserna
tillämpliga endast på högskolestuderande eller därmed jämförbara värnpliktiga.
Utbildningstidens längd var i stort densamma som gällde för övriga studenter
och likställda, exempelvis vid armén alltjämt 260 dagar.
På grundval av ett betänkande av 1941 års försvarsutredning
antogs 1941 års värnpliktslag som innebar en reform av värnplikten och
värnpliktsutbildningen och som i väsentliga delar präglat vårt värnplik-tssysteiii
fram till 1966 års omläggning av utbildningssystemet. Enligt
försvarsutredningen skulle uttagning för utbildning i specialtjänst ske främst
med hänsyn tUl studieinrikt-
Prop.
1971:88 14
ning och omfatta uttagning för utbildning till, vid armén
läkare, tandläkare, apotekare, veterinär, fälttygtekniker (arniéingenjör) och
krigskassör, vid flottan ingenjör, kemist, intendent, läkare, tandläkare och
artilleritekniker (tygtekniker) samt vid flygvapnet biträdande ingenjör. 1941
års lag medförde emellertid i sak inga principiella ändringar beträffande
utbildningen av värnpliktiga i specialtjänst. I lagtexten togs dock den
förutsättningen för uttagning bort att vederbörandes insikter skulle anses bli
bättre tillgodogjorda genom all tjänstgöringen fuUgjordes i annan ordning än
den vanliga. De specialtjänstuttagna värnpliktiga skulle fullgöra soldat-och
befälsutbildning samt fackutbildning och facktjänstgöring under sammanlagt 450
dagar. Därtill kom fortsatt utbildning - kallad fortsalt tjänstgöring - under
högst 180 dagar atl fullgöras i omgångar under hela den återstående värnpliklsliden.
1941 års försvarsutredning hade den grundsynen att underofficersiutagna och specialljänstuttagna
värnpliktiga i princip skulle åläggas samma tjänstgöringsskyldighet. Endast sättet
att fullgöra tjänstgöringen avvek mellan de båda grupperna. Utredningen hade
emellertid inle möjlighet alt närmare undersöka det faktiska behovet av
tjänstgöringslid för de specialtjänstuttagna. Efler år 1941 har de specialtjänstuttagna
värnpliktiga när det gällt avkortning av tjänstgöringstiden följt övriga värnpliklskategorier.
När däremot tjänstgöringstiden för vissa värnpliklskategorier förlängts, t.ex,
år 1952 för underbefälsuttagna värnpliktiga i fråga om både grundutbildning
och repetitionsutbildning samt år 1960 för underofficersuttagna värnpliktiga,
har någon motsvarande utökning av tjänstgöringsskyldigheten för de specialtjänstuttagna
inte skett. De specialtjänstuttagna värnpliktigas behov av utbildning har inte
prövats vid annat tillfälle än år 1963 för en kategori, nämligen läkarna.
Nuvarande bestämmelser
I 27 § 1 mom. £),vämpliklslagen (1941:967, omtryckt 1969:378)
finns f. n. särskilda bestämmelser om värnpliktstjänstgöringen för värnpliktiga
som
a) bedriver eller avser alt bedriva studier för utbildning
till ingenjör eller vid högskola eller annan därmed jämförlig högre läroanstalt
för utbildning till läkare, tandläkare, apotekare eller veterinär eller eljest
i sådana ämnen att hans insikter kan vara till särskilt gagn för krigsmakten
eller
b)fullbordat eller påbörjat teknisk yrkesutbildning av den
art att hans insikter kan vara till särskilt gagn för krigsmakten.
Beträffande dessa värnpliktiga får Kungl. Maj:t, om det är
lämpligt, förordna att den värnpliktige skall fullgöra tjänstgöring om 394
dagar i stället för övriga värnpliktigas grund- och repetitionsutbildning.
Denna tjänstgöring skall fullgöras som dels soldat- och befälsutbildning eller
enbart soldatutbildning, dels fackutbildning och facktjänstgöring. Värnpliktiga
som avses under a) ovan får utöver denna tjänstgöring åläggas att fullgöra
fortsatt tjänstgöring under högst 146 dagar, om detta anses påkallat för att
bibringa och vidmakthålla erforderliga kunskaper för
Prop.
1971:88 15
avsedd mobUiseringsbefattning.
Kungl. Maj:t har fastställt utbildningstiden liU 540 dagar
för samtliga kategorier värnpliktiga som är uttagna för utbUdning i
specialtjänst utom för läkare och nyssnämnda kategori med teknisk
yrkesutbildning. För läkarna är utbildningstiden numera 420 dagar.
Värnpliktsförmåner
De specialtjänstuttagna värnpliktiga får under
tjänstgöring samma kontanta och andra genereUt utgående förmåner som övriga
värnpliktiga.
1 fråga om kontanta förmåner som kan utgå efter avslutad
tjänstgöring finns däremot vissa olikheter i förmånsrätt mellan de specialtjänstuttagna
och andra värnpliktiga. De specialtjänstuttagna är sålunda helt undantagna
från rätt till utbildningspremier. 1 fråga om rätt till tjänstgöringspremie
har de specialtjänstuttagna däremot en avgjort förmånligare ställning än övriga
värnpliktiga.
U t b i 1 d n i n g s p r e m i e r n a, som utgår till
värnpliktig som fullgjort befälsutbildning, tillkom för att underlätta
återgången till civil verksamhet för värnpUktiga som ålades sådan utbildning
och därmed också fick längre tjänstgöring än övriga värnpliklskategorier. Den
ursprungliga motiveringen för att de specialtjänstuttagna värnpliktiga undantogs
från rätt lill denna premie grundades på det förhållandet att dessa värnpliktigas
tjänstgöring utformats på ett sätt som helt avvek från övrigas. Deras mUitära
utbildning förlades sålunda i största möjliga utsträckning så att den skulle
kunna fullgöras under studiefria sommarmånader eller på sådant sätt atl några
kännbara avbräck i studierna inte skulle förekomma. Med hänsyn till avsikten
med premien ansågs därför skäl inte föreligga att tillerkänna de specialljänstuttagna
värnpliktiga denna förmän.
Frågan om utbUdningspremier lill dessa värnpliktiga har
sedermera tagits upp till övervägande bl.a. av 1954 års värnpliktsavlöningsutredning.
1960 års värnpliktsutredning tog också upp frågan till behandling.
Värnpliktsutredningen anförde därvid som sin uppfattning att det vid den ändrade
tjänstgöringsordning för dessa värnpliktiga som förutsattes av utredningen
skulle saknas anledning att i premiehänseende behandla de specialtjänstuttagna
annorlunda än övriga värnpliktiga. En sådan ändring i premiesystemet borde
emellertid enligt utredningens mening ske i samband med en kommande slutlig
utformning av de specialtjänstuttagnas utbildning.
1 fråga om tjänstgöringspremien har de specialtjänstuttagna
däremot som tidigare nämnts en förmånligare ställning än andra värnpliktiga.
Denna premie som avsetts vara en kompensation för förlängd tjänstgöring utgår
till dessa värnpliktiga under avsevärt längre lid och med högre dagsbelopp
efter viss tjänstgöringstid än som gäller för övriga värnpliktiga. De specialtjänstuttagna
får sålunda ijänstgöringspremie under hela sin fortsalla tjänstgöring under
det all övriga värnpliktiga får denna premie bara under grundutbildningen.
Den form av tjänstgöringspremie som utgår tiU värnpliktig
som fullgör
Prop.
1971:88 16
särskUd övning eller mobiliseringsövning har inle
aktualiserats för de specialtjänstuttagna värnpliktiga eftersom de inte deltar
i sådana övningar.
Värnpliktskommitténs förslag Riktlinjer för förslagets
utformning
Uttalande av 1 960 års värnpliktsutredning
1960 års värnpliktsutredning anmälde i betänkandet (SOU 1965:68)
Värnplikten atl vissa i utredningsuppdraget ingående frågor återstod alt lösa,
däribland den närmare utformningen av utbildningen för värnpliktiga uttagna i specialljänst.
Utredningen angav vissa principer för den framtida utbildningen av dessa
värnpliktiga nicn förutsatte därvid att den närmare utformningen av
utbildningen för olika grupper specialtjänstuttagna måste göras lill föremål
för ytterligare undersökningar. De av utredningen angivna principerna för
utbildningen innebar i huvudsak att dessa värnpliktigas utbildning borde bestå
av grundutbildning och repetitionsutbildning i likhet med övriga
värnpliktigas. Grundutbildningens längd borde enligt utredningen vara
differentierad för de olika grupperna med hänsyn till den kompetens de
värnpliktiga förvärvat genom civil utbildning. Repetitionsutbildningcns onifattning
borde däremot bestämmas på samma sätt som för övriga värnpliktiga och ske i
anslutning till krigsförbandens utbildning.
Direktiven
1 direktiven lill 1966 års värnpliktskommitté fastställdes
att de av värnpliktsutredningen angivna principerna för de specialtjänstuttagna
värnpliktigas utbildning i allt väsentligt borde följas. Det framhölls
emellertid att en ytterligare precisering av dessa principer borde ske och att
värnpliktslagens bestämmelser borde anpassas härtill. Vidare underströks att
utbildningsbehoven för de olika grupperna specialtjänstuttagna värnpliktiga
måste granskas var för sig och deras utbUdningslid avvägas med hänsyn härtill.
Vid utredningen borde också beaktas sådan utveckling på det civila
utbildningsområdet som var av betydelse i sammanhanget sam.t de förslag som
kunde komma att framläggas av 1962 års försvarssjukvårdsutredning och
försvarets tandvårdsutredning. Som riktpunkt för kommande förslag borde enligt
direktiven gälla att det sammanlagda antalet tjänstgöringsdagar för alla
grupper specialtjänstuttagna värnpliktiga tillsammantagna inte ökades.
Allmänna överväganden
Vid sina överväganden och förslag har kommittén utgått
från de förutsättningar som föreligger enligt 1966 års riksdagsbeslut angående
värnpliktsutbildningen, 1968 ärs försvarsbeslut och under vären 1970
Prop.
1971:88 17
gäUande bestämmelser rörande tjänsteställning, befordran,
förordnande m. m.
Grunder för utbildningens utformning
I sina överväganden framhåUer kommittén vissa grunddrag i
1966 års värnpliktsreform som kommittén anser ha särskild betydelse för utredningsuppdraget
och hänvisar därvid lill följande, 1 vårt värnpliktssystem måste varje värnpliktig
under hela värnpliklsliden vara kompetent all bestrida en befattning i ett
krigsförband. Erforderlig tid måste därför reserveras för den värnpliktiges
medverkan i alt kontinuerligt vidmakthålla krigsförbandens funktionsduglighet. Repe-titionsulbUdningen
kommer härigenom att utgöra en väsentlig del i utbUdningssystemet.
Grundutbildningens främsta syfte är att förnya krigsförbanden dvs. ersätta de
årliga avgångarna.
Vid granskningen av den hittillsvarande tillämpningen av
27 § 1 mom. D. vämpliktslagen har kommillén konstaterat alt de specialljänstuttagna
värnpliktigas fackutbildning och fackljänslgöring i många fall har elt mindre
väl definierat samband med nyss redovisade krigsorganisatoriska krav samt att,
i vissa fall, fullt vapenföra sådana värnpliktiga med stöd av nämnda lagrum
används för atl tillgodose fredslida behov av specialutbildad arbetskraft.
Härefter konstaterar kommittén att 1966 års
värnpliktsreform med dess differentierade längd av varje enskild krigsförbandsövning
samt möjligheter att utnyttja särskild övning som ett komplement till krigsförbandsövning
ger helt andra möjligheter än tidigare att anpassa krigsförbandens
utbildningskrav på befattningshavarna till de värnpliktigas förkunskaper. De
ursprungliga skälen tUl all i värnpliktslagen ha särbestämmelser för de specialljänslultagna
värnpliktiga har härigenom i hög grad undanröjts. Värnpliktskommiltén anser att
kompetens för krigsplacering i de typer av befattningar som utredningsuppdraget
omfattat kan nås på tre olika vägar, nämligen genom militär grundutbildning enligt
27 § l.mom. A, värnpliklslagen med specialinriktat utbUdningsinnehåll, civil yrkeserfarenhet
kompletterad med militär utbildning och militär fackutbildning baserad på civil
yrkesutbildning inom samma eUer närbesläktat fack.
Oavsett vilken av dessa tre rekryteringsvägar som tUlämpas
måste här aktuella värnpliktiga utöver fackutbildningen - ha bibringats allmänmilitär
utbildning av minst den omfattning som enligt 1966 års riksdagsbeslut
fastställts för alla värnpliktiga. Dessutom erfordras miljöerfarenhet under
fältmässiga förhållanden inom den förbandstyp, där de värnpliktiga skall krigsplaceras.
Härav följer att bestämmelserna för här aktuella
värnpliktigas tjänstgöring efler den formeUa befattningsutbildningen
principiellt bör ges samma innebörd som för övriga värnpliktiga.
Värnpliktskommiltén konstaterar, alt om man utgår från det
nu refererade synsättet, elt betydande antal kategorier f. n. specialtjänstut-
2 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 88
Prop.
1971:88 18
tagna värnpliktiga fortsättningsvis bör rekryteras genom omskolning
ett antal år efter grundutbildningens slut då civil yrkeserfarenhet inom
vederbörligt fack har förvärvats.
Enligt nuvarande bestämmelser i 27 § 1 mom. D.
värnpliktslagen får högst 540 dagars tjänstgöringsskyldighet åläggas specialtjänstuttagen
värnpliktig. Härigenom ges utbildningsmyndigheterna frihet att överföra
tjänstgöringsdagar från repetitionsutbildning till grundutbildning och vice versa.
En sådan tillämpning av lagrummet är inte förenlig med andan i 1966 års värnpliktsreform.
Värnpliktskonimittén föreslår därför att samtliga kategorier f. n. specialtjänstuttagna
värnpliktiga - i likhet med övriga värnpliktiga - åläggs skyldighet att
fullgöra grundutbildning och repetitionsutbildning. Dessa båda begrepp måste klart
särskiljas, eftersom syftet med dem är olika.
Grundutbildningen bör i vissa fall kunna uppdelas i takt
med de civila studierna. Enbart detta förhållande motiverar dock inte särskilda
föreskrifter om specialtjänstuttagning. Kungl, Maj:t bör kunna föreskriva
sådan uppdelning av grundutbildningen,
1 de fall då den erforderliga grundutbildningen måste ges
en längd som motsvarar vad övriga kategorier värnpliktiga, dvs. underofficers-
och underbefälsuttagna samt värnpliktiga E, F och G, har och då funktionsnivån
i krig överensstämmer med dessa kategoriers, bör de här aktuella grupperna
värnpliktiga hänföras till kategorin militär personal. Denna regel bör gälla
även om grundutbildningen ges ett specialinriktat innehåll.
I andra fall, då grundutbildningen är baserad på
kvalificerad civil yrkesutbildning eller yrkeserfarenhet, har det visat sig
möjligt att föra fram eleverna till exempelvis värnpliktig officers
funktionsnivå på en grundutbildningstid som är kortare än för menig, I dessa
fall bör de värnpliktiga enligt värnpliktskoniniitte'ns mening uttas för
utbildning till civilmilitär eller civil befattning. Samma förhållande gäller i
fråga om sådana värnpliktiga, som rekryteras genom omskolning. I den civilmililära
gruppen ingående värnpliktiga måste vara befälslämpliga och ges erforderlig
befälsutbildning.
1 fråga om repetitionsutbildningen föreslås i princip
samma regler som för övriga värnpliktiga, Krigsförbandsövning bör ges en längd
som motsvarar utbildningsbehovet och inte enbart befälsnivån,
1 de fall
då behov av befattningsutbildning inom facket föreligger skall tid för krigsförbandsövning
och särskild övning kunna tas i anspråk för sådan utbildning. Om nämnda
utbildningsbehov erfordrar utbildning under högst 1 1 dagar, bör särskild övning
utnyttjas för ändamålet och därvid kallas särskild fackövning. Kräver
utbildningsbehovet längre tid för utbildning, får tid för krigsförbandsövning
tas i anspråk härför. Övningen benämns därvid fackövning. Värnpliktskommittén
föreslår att högst en krigsförbandsövning om högst 32 dagar får utnyttjas på
detta sätt. Antalet krigsförbandsövningar och fackövningar kommer i det
enskilda fallet att bli sarnmanlagt högst fem, dvs, samma skyldighet som
stadgas för övriga värnpliktiga.
Genom här refererade allmänna synsätt på utbildningen av
de f, n.
Prop.
1971:88 19
specialtjänstuttagna värnpliktiga kommer deras utbildning
enligt värnpliktskommittén att anslutas till 1966 års värnpliktsreform men
också utgöra en syntes av civil och militär kompetens. Stor anpassbarhet till
krigsbefattningarnas mångskiftande krav skapas på detta sätt.
Förslag tiU utbUdningens utformning för de av kommittén
granskade ulbUdningskategorierna
lnom försvarsdepartementet har upprättats en
sammanfattning i tabellform av nuvarande och av värnpliktskommittén föreslagen
ordning för uttagning och tjänstgöringsskyldighet beträffande de av koinmittén
granskade utbildningskategorierna. Tabellen torde få fogas till statsrådsprotokollet
i detta ärende som bilaga 1. I en särskild bilaga till betänkandet har
kommittén däriämtc behandlat viss underrättelsepersonal.
Hälso- och sjukvårdspersonal
Läkare
Kommittén föreslår att samtliga värnpliktiga läkare ges
militär utbildning för krigsplacering inom militär sjukvård. På så sätt kan
vederbörande beroende på aktueU civil befattning och medicinsk kompetens krigsplaceras
antingen inom krigsmakten eller inom det civila medicinalväsendet.
Vid granskning av krigsorganisationen har kommittén funnit
att kompetenskraven på de värnpliktiga läkarna vid första krigsplacering inte
är så entydiga som man hittills ansett. Efter att ha klassificerat de mest
representativa befallningarna för att klarlägga såväl de militära som de civila
kompetenskraven för olika befattningar har kommittén funnit att befattningarna
kan indelas i två huvudgrupper, en som kräver tjänste-grenschefsutbildning som
bataljonsläkare, av kommittén benämnd medi-cinalofficersbefattning, och en som
inrymmer övriga befattningar, av kommittén kallade fackläkarbefattningar.
Medicinalofficersbefattningen hänför kommittén till
befattning för civilmilitär personal av officers tjänsteklass och fackläkarbefattningarna
till befattningar för civil personal av officers tjänstegrupp.
Från krigsorganisaloriska utgångspunkter är det motiverat
att utbilda de värnpliktiga läkarna på två olika linjer. Eftersom samtliga
skall uppfyUa de krav, som ställs på förbandsplatsgruppchef, måste emellertid
utbildningen vara gemensam för de båda linjerna fram till den tidpunkt då den
egentliga tjänstegrenschefsutbildningen påbörias, dvs, vid fackutbildningskursen.
Kommittén föreslår att utbildningen liksom f, n, inleds
med ca 90 dagars allmänmilitär utbUdning och grundläggande befälsutbildning i
omedelbar anslutning till gymnasiestudiernas avslutande.
Vidare föreslås atl nuvarande befattningar för läkarbiträden,
vilka befattningar rekryteras med underofficersuttagna värnpliktiga som i regel
inle är civilt verksamma inom sjukvård, skall utgå ur krigsorganisationen och
ersättas med befattningar benämnda läkarassistent kategori M, avsedda för
värnpliktiga medicine studerande. Utbildning till denna
Prop. 1971:88 20
befattning föresläs äga rum under en ca 45 dagar lång läkarassistentskola
sommaren efter det propedeutiska året.
De värnpliktiga läkarna blir därefter krigsplacerade i
avsedd befattning och fullgör under nionde studieterminens första del 25 dagars
miljöutbildning vid förband som genomför antingen krigsförbandsövning eller
grundläggande krigsförbandsu t bildning.
Kommittén ger bl, a, följande synpunkter på förslaget atl
för krigsplacering tillvarata den medicinska kompetens som de medicine
studerandena har.
Nuvarande utbildning av sådana värnpliktiga, som inte är
civilt verksamma inom sjukvård, till läkarbiträden är dyrbar och belastar
relativt hårt den civila sjukvårdsorganisationen. Varken läkare eller
landläkare utnyttjas f, n, i krigsorganisationen förrän de avslutat sina
studier. Båda dessa kategorier borde därför tänkas vara lämpliga för att
bestrida läk arbilrädesbefalln ingår.
Mot ett utnyttjande av odonlologie kandidater för läkarbilrädesbefalt-ning
talar enligt kommillén följande förhållanden. Teoretisk och praktisk utbildning
i kroppssjukvård saknas f. n. men kommer att meddelas under sommaruppehållen i
anslutning till de båda sista studieåren förutsatt att försvarets
tandvårdsberednings förslag om obligatorisk försvarsmedicinsk kurs förverkligas.
Tillräckliga civila kunskaper inom kroppssjukvården uppnås 1 så fall vid början
av nionde eller tionde terminen, dvs, en till två terminer före
tandläkarexamen. Mot denna bakgrund synes det föga rationellt att krigsplacera odonlologie
kandidater i kroppssjukvårdande befattning före tandläkarexamen, Anlalsniässigl
är de dessutom så få att de vid en åldersmässigt så sen krigsplacering endast
skulle kunna bestrida 1 O1 5 % av de aktuella befattningarna. Deras medverkan
löser sålunda inle föreliggande problem. Enligt konimittén bör medicine
kandidater tas i anspråk för läkarbiträdesbefallning av bl. a. följande skäl.
Redan efter det propedeutiska året och inlroduktionsavsnitten av det kliniska
skedets första del (under sjunde terminen) har de blivande läkarna så stor
erfarenhet av sjukvård att denna bör tillvaratas i krigsorganisationen.
Kommittén anser därför att medicine kandidater, om de efter det propedeutiska
året får en militär befattningsutbildning som svarar mot läkarbilrädesuppgiflerna,
fr. o. m. sjunde terminens studier lämpligen bör kunna placeras i nuvarande
befattningar för läkarbiträden. Medelåldern är då lägre än 23 år.
Avgörande för frågan om medicine kandidater kan påräknas
för militär krigsplacering eller inte är dels om deras civila utbildning skall
fullföljas vid mobilisering, dels om stort behov av dem föreligger inom den
civila krigssjukvården. Dessa problem har behandlats bl, a, av dåvarande medicinalstyrelsens
sjukvårdsberedskapsnämnd som räknat med att medicinarnas utbildning inte kan
fullföljas i ett läge med plötsligt insatta krigshandlingar mot vårt land.
Vidare anses kandidater inte kunna utnyttjas för kvalificerade läkarbefattningar
förrän efter den kliniska utbildningens slut.
Prop.
1971:88 21
Enligt kommitténs mening bör här gälla samma synsätt i
stort som ligger bakom målsättningen för vårt totalförsvar och 1966 års
värnpliktsreform. Vår försvarsplanering såväl militär som civil - måste utgå
från förutsättningen att våra försvarsåtgärder skall kunna insättas med full
effekt vid ett snabbt krigsutbrott, 1 detta läge ges ingen tid för
kompletterande utbildning av våra krigsförband, 1 ett mindre svårt läge, I, ex.
allmän mobilisering följd av en beredskapsperiod, finns däremot möjlighet att
omdisponera våra personella resurser allt efter det då aktuella läget.
De
medicine kandidaterna är vid mobilisering en värdefull tillgång även för den
civila sjukvården. Det antal som skulle behöva tas i anspråk av krigsmakten
utgör emellertid endast hälften av det totala antalet medicine kandidater.
Kommittén bedömer det därför vara möjligt från utbildningssynpunkl och med
hänsyn till den civila krigssjukvårdens organisation att utnyttja de fullt
vapenföra medicine kandidaterna för krigsplacering inom krigsmakten under
sjunde - elfte terminerna. Från allmänna samhällssynpunkter och ekonomiska
synpunkter samt med hänsynstagande till krigsorganisationens krav anser
kommittén en sådan lösning motiverad.
Återstående
del av grundutbildningen fullgörs efter läkarexamen före, under eller efter allmäntjänstgöringen.
Fackutbildningskursen genomförs separat för medicinalofficerare respektive,
fackläkare och omfattar 45 respektive 30 dagar. Denna följs senare av en krigskirurgisk
utbildning under två respektive fyra veckor. Detta utbildningsmoment kan genomföras
först sedan vederbörande avslutat sex månaders tjänstgöring vid kirurgisk klinik
under allmäntjänstgöringen.
Grundutbildningen
avslutas med en månads tillämpad utbildning i befattning som medicinalofficer
respektive fackläkare vid åldersklassförband.
Den
tillämpade övningen i befattning som fackläkare bör förläggas till de tider då
grundutbildningskontingenten bedriver avsnittsutbildning, vid armén under tiden
oktober-januari. Vissa läkare bör fullgöra motsvarande tjänstgöring vid dykarskolor,
ubåtsförband och inskrivningscentraler. Liksom för inedicinalofficerarna bör
fackläkarnas utbildning vid förband omfatta 30 dagar. Läkaren bör härvid delta
i förekommande tillämpningsövningar och andra övningar utom föriäggningsorten
med grundutbildningskontingentens huvuddel. Han bör vidare medverka i förbandssjukvården
och själv genomföra förekommande poliklinisk behandling. Medverkan i
förbandssjukvården torde kräva högst 50 % av disponibel tjänstgöringstid.
Återstoden av tiden bör användas för deltagande i förbandens
utbildningsverksamhet.
Värnpliktiga läkare tillhörande besiktningsgrupp 3 och 4
föreslås genomgå grundutbildning t. o. m. läkarassistentskola samt två veckors krigskirurgisk
kurs. Återstående del av utbildningen fullgörs inom förbandssjukvården.
Kommitténs förslag innebär en sammanlagd
grundutbildningstid om 250 dagar.
Prop. 1971:88 22
Repetitionsutbildningen fullgörs främst vid det
krigsförband där den värnpliktige är krigsplacerad. För att tillgodose behovet
av att utveckla eller vidmakthålla den rent fackmässiga kompetensen föreslår konimittén
att fackövning och särskild fackövning anordnas.
Läkarassistenter
Värnpliktskommitlén föreslår att alla fullt vapenföra
tandläkare ges militär grundutbildning till befattning för läkarassistent.
Beroende av krigsorganisationens krav på befälsutövning föreslår kommittén att
de värnpliktiga tandläkarna mot grundutbildningens slut uppdelas på två
utbildningslinjer, den ena för utbildning till befattning som ställföreträdare
åt bataljonsläkare och den andra för utbildning till befattning som assistent
åt fackläkare. Den förstnämnda hänförs till befattning för civilmilitär
personal av officers tjänsteklass och den sistnämnda till befattning för civil
personal av officers Ijänstegrupp.
Utbildningen inleds liksom f. n. med ca 90 dagars allmänmilitär
utbildning och grundläggande befälsutbildning i omedelbar anslutning till
gymnasiestudiernas avslutande.
Läkarassistentkurs om 45 dagar genomgås för de
värnpliktiga tandläkare som studerar i vår-höst rytm under sommaruppehållet
tidigast efter femte terminen. För de värnpliktiga tandläkare som studerar i
omvänd rytm uppnås detta utbildningsläge under vinterhalvåret. Eftersom försvarsmedicinsk
kurs I avses börja påföljande sommar, dvs. efter sjätte terminen, måste för
dessa läkarassistentkurs genomgås efter fjärde terminen. Efter avlagd
tandläkarexamen genomgår de värnpliktiga tandläkarna som avses för befattning
som ställföreträdare åt bataljonsläkare fackutbildningskurs om 45 dagar saml
övriga fackutbildningskurs om 30 dagar. Härutöver krävs miljöpraktik som bör
förvärvas dels inom fredssjukvården, dels i krigsbefattning under
fältförhållanden.
Den sammanlagda grundutbildningstiden omfattar 240 dagar.
Repetitionsutbildningen för läkarassistenlerna föreslås bli anordnad efter samma
principer som för läkarna.
Med hänsyn till angelägenheten av att den civila
krigssjukvården skall kunna utnyttja landets tandläkare som läkarassistenter i
krig anser värnpliktskommittén att viss utbildning som syftar till att
vidmakthålla och vidareutveckla deras försvarsmedicinska kunskaper bör komma
till stånd. Genom beslut av 1963 års riksdag (prop. 1963:106) har förordnats om
utbildningsplikt med stöd av krigssjukvärdslagen för samtliga läkare.
Utbildning om högst 60 dagar kan härvid åläggas icke värnpliktig läkare.
Värnpliktskommittén anser att motsvarande lagstadgad utbildningsplikt för
läkare bör vidgas att omfatta även tandläkare. Erfarenheterna från de
värnpliktiga tandläkarnas fortsatta utbildning till operations-och narkosassistenter
visar enligt kommittén att en sålunda ålagd utbildning om 60 dagar tillgodoser
föreliggande behov av utbildning till läkarassistent.
Prop.
1971:88 23
Central ulbUdningsanstalt
Enhgt värnpliktskommitténs mening föreligger allvarliga
brister i den kvalificerade värnpliktiga hälso- och sjukvårdspersonalens
fackutbildning. Kommittén anser att detta beror på dels att den organisation
som skall planera och genomföra utbädningen är personellt underdimensionerad
och dels att utbildningsbetingelserna, utbildningslokaler m. m, är bristfälliga.
Kommittén framhåller att dessa brister påtalats av flera utredningar under
1960-talet,
För att ge
erforderlig stadga åt utbildningen av den kvalificerade hälso-och
sjukvårdspersonalen erfordras därför enligt kommitténs uppfattning att en för
hela krigsmakten gemensam central utbildningsanstalt snarast skapas. Till
skolan som enligt kommitténs niening bör vara underställd chefen för armén och
förläggas till stockholmsområdet bör förutom fackutbildning också förläggas
viss repetitionsutbildning för ifrågavarande personal. Det medicinska ansvaret
bör åvila chefen för försvarets medicinalkår.
Kommittén vill i sammanhanget erinra om att 1962 års
försvarssjukvårdsutredning föreslog i sitt betänkande (SOU 1966:36, s. 137)
Militärsjukvården 11 att en försvarets sjukvärdsskola skulle inrättas för utbildningav
fast anställd medicinalpersonal. Beträffande den värnpliktiga medicinalpersonalens
utbildning anfördes bl, a, att det borde vara möjligt att, om en försvarets
sjukvårdsskola organiserades, under en övergångstid förlägga också fackskolekurser
för värnpliktiga läkare och veterinärer lill skolan.
En personalförstärkning inom arniéstaben för planering av
utbildningen av värnpliktig hälso- och sjukvårdspersonal bör vidare komma till
stånd snarast möjligt. Kommittén framhåller härvid att fackutbildningskursernas
genomförande kommer att ställa stora krav på framsynt stabsmässig planering bl,
a, på grund av att denna utbildning för läkarnas del är tidsmässigt knuten till
allmäntjänstgöringen.
Läkares och läkarassistenters medverkan i
militär fredssjukvård och fredstandvård
Läkare. Enligt 1963 års riksdagsbeslut skall vae läkare
fullgöra högst 60 dagar av den fastställda värnpliktstjänstgöringen inom
förbandssjukvården. Det faller utom ramen för komniitténs uppdrag alt bedöma
behovet av läkarinsatser inom fredssjukvården. Kommittén anser sig endast ha
att utgå från statsmakternas tidigare bedömningar i detta hänseende. Del
föreslagna utbildningssystemet bör följaktligen inte innebära försämrade
villkor för den fredstida militärsjukvården.
Nuvarande
bestämmelser om värnpliktiga läkares medverkan i den militära
förbandssjukvården grundas på betänkandet (SOU 1961:63) Läkaren i
totalförsvaret. Enligt där angivna beräkningar svarar 60 dagars arbetsinsats av
varje värnpliktig läkare inom den militära fredssjukvården mot totalt 13 500 läkardagar
för år (s, 194),
Prop. 1971:88 24
Kommitténs förslag till grundutbildning av värnpliktiga
läkare innebär en årlig medverkan i förbandssjukvården under sammanlagt 6 000
dagar. De ca 55 läkare som årligen hänförs till besiktningsgrupp 3 och 4 bör
fullgöra grundläggande allmänmilitär utbildning, läkarassistentkurs och krigskirurgisk
kurs liksom övriga läkare. Däremot bör den tid som motsvarar utbildningen vid
fackskolan (1 1/2 månad) och därefter följande miljöutbildning (I månad)
fullgöras inom förbandssjukvården, Frånräknas en halv månad för utbildning i
befattningar m, m,, kan varje läkare inom besiktningsgrupp 3 och 4 medverka två
månader i förbandssjukvården. På så sätt fär man 3 300 tjänstgöringsdagar
årligen. Återstående behov, 4 200 tjänslgöringsdagar, måste täckas på annat
sätt. Det bör observeras att de tjänstgöringsdagar som här redovisats kommer
alt fullgöras av oerfarna läkare. Handledning av förbandsläkare med praktisk
erfarenhet av militär fredssjukvård behövs därför.
Enligt värnpliktskommilténs beräkningar tillförs
krigssjukvården årligen ca 490 specialtjänstuttagna värnpliktiga läkare, av
vilka genomsnittligt 55 kan bedömas bli hänförda tiil besiktningsgrupp 3 och
4, Dä en sådan årskull lämnar värnpliktsåldern har den minskat på grund av
dödsfall, sjukdom, emigration m, m. Som ett medeltal, dvs, årskullens teoretiska
storlek i 37-38-årsåldern. räknar kommittén med 425 värnpliktiga läkare inom
besiktningsgrupp I och 2. Om samtliga dessa skulle medverka i
förbandssjukvården i lika grad, krävs ytterligare tio tjänstgöringsdagar per
läkare. Koniniillén påpekar i detta sammanhang alt försvarsgrcnsöverläkarna
till kommittén anmält etl behov av 21 000 tjänstgöringsdagar för värnpliktiga läkare.
Om detla behov skulle tillgodoses, skulle tjänstgöringsskyldigheten behöva
förlängas med 28 tjänstgö-' ringsdagar per läkare.
Kommillén anser en förlängning omotiverad i båda fallen. 1
stället bör del av tjänstgöringsskyldigheten enligl värnpliktslagen för de
läkare, som tas i anspråk av det civila medicinalväsendet, kunna utnyttjas för
ändamålet som etl substitut för repetitionsutbildning. Tjänstgöringsbehovet
kan utan svårighet tillgodoses ur den samlade volym av tjänstgöringsskyldighet
som åvilar de överförda läkarna. Uttaget måste emellertid göras beroende av
tidpunkten för överföringen. Största tjänstgöringsuttaget kan göras bland
värnpliktiga läkare inom besiktningsgrupp 3 och 4. Om man för denna grupp
behåller nuvarande bestämmelse om högst 60 dagar, kan gruppen tillgodose elt
behov av ca 3 000 tjänstgöringsdagar för år. Utrymmet för civil krigssjukvårdsutbildning
kommer att bli oförändrat för gruppen. För övriga, dvs, det stora flertalet,
bör gälla detsamma. De 60 dagarnas tjänstgöringsuttag inom fredssjukvården bör
dock reduceras med det antal dagar som vederbörande fullgjort som krigsförbandsövning
före överföring. Förslaget innebär att värnpliktig läkare som fullgjort två krigsförbandsövningar
i läkarbefattning och därefter överförs till civila medicinalväsendet inte bör
komma i fråga för tjänstgöring inom den militära fredssjukvården.
Sammanfattningsvis föreslår värnpliktskommiltén att till
civila medicinalväsendet överförda värnpliktiga läkare tas i anspråk för
militär freds-
Prop.1971:88 25
sjukvård högst 60 dagar samt att detta maximala dagantal
reduceras med 30 dagar för varje fullgjord krigsförbandsövning i läkarbefattning.
Läkarassistenter. Föreslagen grund- och
repetitionsutbildning för värnpliktiga tandläkare i befattning för läkarassistenter
inrymmer inte någon tid för fredstandvård.
Eftersom statsmakterna ännu inte tagit ställning till
folktandvårdsutredningens betänkande har värnpliktskommittén gjort följande
bedömning av hur de värnpliktiga tandläkarnas insatser inom fredstandvården
skall hållas på oförändrad nivå samtidigt som de utbildas till läkarassistenter.
Kommittén har sökt definiera begreppet "ungefär
oförändrad omfattning" genom att från försvarsgrensöverläkarna inhämta
uppgifter om antalet tjänstgöringsmånader för värnpliktiga tandläkare inom fredstandvården.
Tillförlitlig statistik föreligger för åren 1965, 1966 och 1967,
Kommittén har på denna statistiska grund tolkat
tilläggsdirektivens uttryck "ungefär oförändrad omfattning" lill ca
625 tjänstgöringsmåna-der för år.
Uppgiften som läkarassistent i krig har varit enda grunden
för bedömningarna om behovet av tjänstgöring enligt värnpliktslagen. Förslagel
är hårt pressat både innehåUs- och tidsmässigt. Om därför fredstandvård av
nuvarande omfattning skall inrymmas i tjänstgöringstiden, måste denna
innehållsmässigt förändras.
Under förbandstjänstgöringen som följer efter fackkursen
bedöms förmiddagspassen i princip kunna tas i anspråk för sjukvisitationer, poliklinisk
behandling och ronder, allt under överinseende av läkare. För att tillgodose
fredstandvårdens behov måste eftermiddagspassen i huvudsak reserveras för
tandvård utom då tillämpningsövningar äger rum. Huvuddelen av tiden för
grundläggande krigsförbandsutbildning tas i anspråk för förbandsutbildning.
Behandling av akuta fall under förbandsutbildningen bör ombesörjas av läkarassistenten.
Insatserna blir i detta fall närbesläktade med uppgifterna under beredskap och
krig. På denna grund beräknar kommittén att läkarassistent skall kunna göra en
tand-värdsinsats motsvarande en halv månad under de skeden av grundutbildningen
som är förlagd till förband. Ärligen får man då 70 månader.
Tandläkare inom besiktningsgrupp 3 och 4 bör fullgöra den
tid av grundutbildningen som inträffar efter landläkarexamen (3 1/2 månader)
inom militärtandvården. Totalt kan deras insats beräknas till ca 50 månader.
För läkarassistenlerna som är ställföreträdare åt
bataljonsläkare bedömer kommittén att föreslagen utbildningsplikt enligt
krigssjukvårdslagen kan förläggas till militär sjukvårdsavdelning. Motivet för
detta är att denna fortsatta befattningsutbildning bedöms ha ett direkt samband
med assistentuppgifterna inom civilförsvarets förbandsplatser och med av
dåvarande sjukvårdsberedskapsnämnden förordad placering som assistent ät läkare
inom öppen vård i krig (krigstjänsteläkare). Läkarassistent som efter
värnpliktstidens utgång överförs till civila medicinalväsendet för här angivna
uppgifter kan därför väntas ha erforderiig fackkompetens.
Prop.
1971:88 26
Tjänstgöringen bör ske i två omgångar med böan tidigast
sedan en krigsförbandsövning fullgjorts. Ca 75 läkarassistenter av en årskull
om 140 bedöms fullgöra 60 dagars tjänstgöring på detta sätt. Deras insatser i
militärtandvård kan beräknas till ca 75 månader åriigen.
Kommittén har i annat sammanhang framhållit att
krigsförbanden inte alltid kräver uttag av den femte krigsförbandsövningen av
samtliga läkarassistenter. Enligt värnpliktslagens anda skuUe denna
tjänstgöring uttas endast i den omfattning krigsförbanden kräver detla. För att
efterkomma Kungl, Maj:ts direktiv nödgas emellertid koinmittén föreslå att
högst en krigsförbandsövning skall få användas endera för sitt egentliga syfte
eller inom fredstandvården, Beräkningsmässigt kan ca 80 % av varie årskull läkarassistenter,
dvs, 1 10, fullgöra en krigsförbandsövning på detta sätt. Detta motsvarar 110
månader inom den militära fredstandvården, Läkarassistenter som tillhör
besiktningsgrupp 3 och 4 bedöms under repetitionsutbildning kunna fullgöra 7 5
månader. Dessa värnpliktiga, som är krigsplacerade inom den civila
krigssjukvården, bör däremot fullgöra utbildningsplikten enligt
krigssjukvårdslagen (60 dagar) inom det civila medicinalväsendet som operationsassislenter,
narkosassistenter eller assistenter åt tjänsteläkare.
De möjligheter till en insats inom den militära
fredstandvården som redovisats i det föregäende uppgår lill sammanlagt ca 400
månader årligen. Ett ytterligare behov av ca 2 25 månader föreligger för atl
direktivens krav skall uppfyllas. Detta behov svarar mot ca 45 dagars
tjänstgöring för vae tandläkare uttagen som läkarassistent. Behovet kan
tillgodoses enligt något av följande tre alternativ.
a)
Ökning av
antalet krigsförbandsövningar till sex. Della alternativ bör förkastas eftersom
läkarassistenlerna därigenom skulle bli den enda kategori av värnpliktiga med
sådan skyldighet. Dessutom skulle en brist på ca 85 tandvårdsmånader ändå
föreligga.
b)
Utnyttjande av
värnpliktslagens stadganden om särskild övning för fredstandvård. Detta
alternativ strider emellertid mot syftet med dessa övningar. Alternativet bör
förkastas med hänsyn till att tandläkarnas krigsbefattningar kräver alt de
deltar i särskild övning.
c)
Förlängning av
grundutbildningen med 45 dagar för fredslandvård. En förlängning är dock inte
motiverad från utbildningssynpunkt, eftersom varie läkarassistent vid
tjänstgöringen pa förbandens sjukvårdsavdelning kommer i kontakt med militär
tandvård. Då alternativet emellertid är det enda som inte påverkar tandläkarnas
krigsanvåndbarhet förordas det trots de olägenheter som uppstår för den enskUde,
Tjänstgöring enligt punkten b) kan motiveras trän
utbildningssynpunkt. Beräkningarna förutsätter emellertid att samtliga läkarassistenter
(utom de ca 40 % som utbildas till narkos- och operationsassistenter) får sin
fortsatta utbildning i krigsinedicin vid militär sjukvårdsavdelning. Denna
bindning kan vara till nackdel för det civila medicinalväsendet. Bl. a.
utesluter tjänstgöring enligt b) vid militärt förband att den krigsmedicinska
vidareutbildningen förläggs t. ex. till tjänsteläkarstationer. Av detta skäl
vill kommittén inte förorda att tjänstgöringsplacering
Prop.
1971:88 27
enligt b) skall utgöra regel men däremot en möjlighet. De
ca 75 landvårdsmånader för år som härigenom faller bort i nyssnämnda
beräkningar innebär ca 10 % minskning av de värnpliktiga tandläkarnas insats i
fredstandvården jämfört med läget under åren 1965-1967. Detta bortfall jämte
den föreliggande bristen på tio tandvårdsmånader bör kompenseras med beräkningsmässigt
åtta heltids- eller sexton halvtidstjänster.
Apotekare
Vid granskning av krigsorganisationens behov av farmaceutisk
personal har konimittén funnit att tillgången till värnpliktiga apotekare
medger att dessa i fortsättningen kan avses för flertalet befattningar som f. n.
bestrids av receptarier. Utbildningen till befallning för apoteksbiträde kan
därför läggas ned. Krigsorganisationens kvalitet inom det farmaceutiska området
bedöms härigenom höjas samtidigt som den farmaceutiska kompetensen bland de
värnpliktiga tillvaratas bättre än vad nu är fallet.
Kommittén föreslår att alla värnpliktiga apotekare får
militär utbildning som syftar till krigsplacering inom militär krigssjukvård.
Utbildningen bör liksom f, n. inledas med 90 dagars allmänmilitär
utbildning och grundläggande befälsutbildning i omedelbar anslutning till
gymnasiestudiernas avslutande,
Apotekarbefälsskola om 90 dagar genomgås sommaren efter
avlagd farmacie kandidatexamen, dvs. efter fem terminers studier. Vid den
tidpunkten har vissa grundläggande kunskaper i farmakologi inhämtats varigenom
utbildningen inom teknisk pluton kan göras effektiv och meningsfylld.
Efter avlagd apotekarexamen fullföljs värnpliklsutbildningen
med apo-tekarfackskola och miljöpraktik. Den senare skall förvärvas under grundläggande
krigsförbandsutbildning vid trängförbanden.
Den sammanlagda grundutbildningstiden för apotekare
föresläs omfatta 250 dagar.
Repetitionsutbildningen genomförs främst vid del förband
där vederbörande är krigsplacerad. Speciella kurser för att vidareutveckla
eller vidmakthålla den individuella kompetensen genomförs på samma sätt som föreslagits
för läkare och läkarassistenter mellan krigsförbandsöv-ningarna.
Veterinärer
Den fortsatta användningen av värnpliktiga veterinärer i
krigsorganisationen kan förutsättas ske inom två huvudområden, nämligen dels
som chefer för livsmedelsproducerande förband, dels som hygieniker inom högre
staber och etappbataljonstaber. Ett mindre antal kan dessutom bedömas tas i
anspråk för tjänster inom bakteriologiska laboratorieplutoner. För dessa
krävs dock specialkompetens som endast kan förvärvas
Prop. 1971:88 28
genoin civil vidareutbildning efter veterinärmedicine
licentiatexamen.
Med hänsyn till att för den militära verksamheten
väsentliga ämnen ligger sent i den civila studieordningen anser värnpliktskommittén
det inte vara möjligt att under tiden för de veterinärmedicinska studierna
lägga in militära utbildningsmoment som kräver veterinärmedicinsk yrkeskompetens.
Kommillén finner sålunda atf endast allmänmilitär utbildning och viss
befälsutbildning kan föriäggas före de veterinärmedicinska studiernas
avslutande. All övrig militärutbildning måste genomgås efter avlagd examen.
För att täcka behovet av chefer för livsmedelsproducerande
förband föreslår kommittén all erforderligt antal av de värnpliktiga, som i
samband med inskrivningen gör sannolikt atl de kommer att bedriva
veterinärmedicinska studier, las ul för värnpliktig underofficersutbildning och
tilldelas tränglrupperna för utbildning i inlendenturtjänsl. Det årliga
utbildningsbehovet uppgår lill ca sex värnpliktiga.
Under åldersklassens grundutbildning är endast enstaka
brigadstaber organiserade, varför de organisatoriska förutsättningarna för utbUdning
av värnpliktiga veterinärer för krigsplacering i högre staber saknas. Behovet
av värnpliktiga veterinärer i stabsbefallning bör därför tillgodoses genom
överföring och omskolning av veterinärer som grund- och repetilionsutbildats i
icke veterinärmedicinsk befallning inom krigsorganisationen. Härigenom säkerställs
också all veterinärer som krigsplaceras i befattningar inom högre staber har
erforderlig kännedom om de hygieniska betingelser som gäller för truppen i
fält. Överföring till veterinärbefattning bör enligl kommitténs mening ske efler
en lill två krigsförbandsövningar. Vid den tidpunkten har de värnpliktiga erhållit
både tillräcklig militär miljöutbildning och ökad civil praktisk kompelens.
Den militära omskolningen bör ske som fackövning. Målet
för utbildningen bör vara att ge de kunskaper som behövs för krigsplacering i
brigadstab. Undervisningen bör huvudsakligen omfatta taklik, stabs-och
underhållstjänst, hälsovård saml skyddstjänst, främst skydd mot B-strids-medel.
Det årliga omskolningsbehovet uppgår till ca 15
värnpliktiga.
Hälsovårdsinspektörer
Värnpliktskommittén föreslår att krigsmaktens behov av
hälsovårdsinspektörer tillgodoses genom överföring efter militär omskolning av
civilt yrkesverksamma hälsovårdsinspektörer.
Omskolningen skall syfta till att ge kunskap om de fällepidemiologiska
problemen och om hur dessa skall förebyggas och lösas. Utbildningen bör grundas
pä dels en flerårig civil yrkesverksamhet inom hälsovårdens område, dels
erfarenhet av de förhållanden under vilka de militära förbanden verkar i fält.
Den senare erfarenheten erhålls både under grundutbildningen och
repetitionsutbildningen, främst under den senare. Förbanden lever då under
relativt långa tidsperioder under primitiva förhållanden. Värnpliktskonimittén
anser därför atl uttagning till militär
Prop.1971:88 29
hälsovårdsinspektörsbefattning i princip bör äga rum först
sedan minst en krigsförbandsövning genomförts i den befattning, för vilken
vederbörande är grundutbUdad. Vid samma tidpunkt bör frågan tas upp hur den
civilt UtbUdade hälsovårdspersonalen skall fördelas mellan civila och militära
myndigheter. Härvid bör i första hand erforderligt antal underofficers- eller underbefälsutbUdade
ställas till krigsmaktens förfogande, eftersom de militära befattningarna ställer
krav på befälsförmåga.
Värnpliktiga som tillhör besiktningsgrupp 3 eller 4 bör
dock enligt kommitténs mening överföras rill den civila sektorn omedelbart
efter avslutad civil hälsovårdsinspektörsutbildning under förutsättning att
militär grundutbildning är avslutad.
Överföring till det civila medicinalväsendet av sådana
värnpliktiga inom besiktningsgrupp 1 och 2, som genomgått ovan angiven civil
utbildning och som inte ianspråktas i krigsorganisationen i befattning som
hälsovårdsinspektör, bör ske tidigast efter det att vederbörande fullgjort en krigsförbandsövning.
Foto teknisk personal
Denna personal utbildas inom tre verksamhetsgrenar, nämligen
foto och reproduktion, fototolkning och fotogrammetri. Krigsbefattningarna inom
den senare grenen kommer att utgå, varför värnpliktskommittén inte har
behandlat denna utbildningslinje.
Kommittén har beträffande fototeknikernas utbildning inom
foto och reproduktion funnit dels att denna nästan helt överensstämmer med UtbUdningen
för de underbefäJsuttagna fotograferna, dels att nuvarande krav på akademisk
skolning inte föreligger för att bestrida befattningar inom dessa grenar.
Kommittén föreslår därför att i fortsättningen endast underbefälsuttagna
fotografer utbUdas för krigsbefaltningar inom foto-och reproduktionstjänsten.
Fototolkutbildningen har kommittén funnit vara väl
genomförd i vad avser formell fototolkning. Brister föreligger dock i den
allmänmilitära utbildningen och befälsutbildningen. Den tillämpade utbildningen
inom underrätlelseplulon har en mycket begränsad och enligt kommitténs
uppfattning otillräcklig onifattning.
Kommittén bedömer att fototolkarna i framtiden bör kunna
tjänstgöra i befattning som stäUföreträdande chef för underrättelsepluton inom
flygvapnet. Kommittén föreslår därför att fototolkarna i fortsättningen tas ut
till underofficersutbUdning och fördelas till flygvapnet. Nuvarande krav på
högskolekompetens för uttagning till folotolk bör enligt kommittén begränsas
till förvärvad gymnasiekompetens på naturvetenskaplig eller teknisk linje.
Övrig stabspersonal m. fl.
Meteorologer
Värnpliktskommittén har vid granskning av värnpliktiga
meteorologers nuvarande utbildning funnit att meteorologiulbildningen vid
Sveriges
Prop. 1971:88 30
meteorologiska och hydrologiska institut och
meteorologiska institutionen vid Stockholms universitet, vilken utbildning
utgör huvuddelen av fackutbUdningen, är innehållsmässigt onödigt omfattande och
därutöver alltför tidskrävande. Vidare ger utbildningen inte tillräcklig
erfarenhet av praktisk tjänst vid väderstation. Någon förbandsutbildning
förekommer inle.
Efter granskning av arbetsuppgifterna i
krigsorganisationen för dessa värnpliktiga, vilka värnpliktskommittén föreslår
benämnas meteorologer, har kommittén funnit att uppgifterna bör kunna lösas av
personal, vars teoretiska kompetens i meteorologi utgörs av den i den nya
normalstudieplanen i detta ämne ingående mindre grundkursen, grundkurs A 1,
kompletterad med den teoretiska och praktiska utbildning i meteorologi och
vädertjänst som erhålls under militär grundutbildning. Gjorda undersökningar
har visat att det är möjligt att redan utbildningsåret 1970/71 tillgodose
rekryteringsbehovet av värnpliktiga med denna akademiska utbildningsbakgrund, I
anslutning härtUl föreslår kommittén alt för UtbUdning tUl värnpliktig
meteorolog kravet på civil utbildningskompetens skall vara godkänd sådan
grundkurs.
Värnpliktskommittén föreslår att utbildningen för dessa
värnpliktiga i fortsättningen skall omfatta grundutbildning och
repetitionsutbildning. Grundutbildningen skall omfatta allmänmilitär utbildning
samt befattnings- och förbandsutbildning. Befattningsutbildningen, som bl, a.
skall inrymma befälsutbildning, bör ges en mer praktisk inriktning än f. n. Huvuddelen
av den allmänmilitära utbildningen och befattningsutbildningen bör förläggas tUl
flygvapnets väderskola, vilket förutsätter viss utökning av skolans
lärarpersonal.
Förbandsutbildningen föreslås omfatta bastjänslutbildning,
grundläggande krigsförbandsutbildning och praktisk tjänst vid väderslation.
För att tillgodose behovet av utbildning rörande verksamheten vid krigsbas
föreslås att utbildningen samordnas med krigsförbandsövning för repetitionsinkallat
flygförband,
Uttagning föreslås ske för utbildning till civilmilitär
befattning för underofficer. Grundutbildningen bör omfatta 364 dagar.
Repetitionsutbildningen genomförs vid det förband där vederbörande är krigsplacerad.
Skyddsingenjör, skyddstekniker, skyddsunderofficer och radiakassistent
Krigsbefattningar i staber för värnpliktiga i skyddstjänst
finns för skyddsingenjörer, skyddstekniker, skyddsunderofficerare och radiak-assistenter.
De båda förstnämnda kategorierna är specialtjänstuttagna medan de övriga är
underofficersuttagna. Utbildningen för skyddsingenjör och skyddstekniker är
densamma och förutsätter akademisk kompetens inom vissa ämnesområden.
Skyddsunderofficerare utbildas endast inom armén. Utbildningen av radiakassistenter
som tidigare förekommit inom flygvapnet har numera upphört.
Värnpliktskommitlén har konstaterat all skyddstekniker-
och skyddsingenjörsutbildningen vid försvarets skyddsskola genomförs
ulan att
Prop.1971:88 31
eleverna har erforderlig grundkunskap om den egna
försvarsgrenen samt alt marinens elever inte får erforderlig utbildning om den
egna försvarsgrenens speciella skyddsproblem. För arméelevernas del saknas
organisatoriska förulsätlningar för miljöpraktik i befattning efter utbUdningen
vid försvarets skyddsskola. Skyddsunderofficerarnas grundläggande utbildning
om ABC-slridsmedlen är otillräcklig.
Vid analys av den värnpliktiga skyddsljänstpersonalens
arbetsuppgifter har kommittén konstaterat att det finns två klart avgränsade
uppgifter, nämligen sådana som åligger befattningshavare i högre stab och
sådana som ankommer på dem som är placerade vid bataljonsstab och lägre förband
atl lösa. Personal som löser uppgifter inom samma uppgiftsgrupp bör ha samma
benämning och kommittén har föreslagit skyddsingenjör respektive
skyddsunderofficer. Enligt värnpliktskommitténs uppfattning krävs av båda
kategorierna samma tekniska ABC-kunskap för att de skall kunna lösa sina
arbetsuppgifter. Kommittén anser att de nuvarande kraven på civila förkunskaper
för skyddsingeiijörer och skyddstekniker i fortsättningen bör gälla även för
skyddsunderofficerarna.
Miljöerfarenhet under grundutbildningen anses endast kunna
ges värnpliktig som utbildas till skyddsunderofficer varför grundutbildningen
bör syfta till krigsplacering i sådan befattning. Skyddsingenjörerna bör
rekryteras bland skyddsunderofficerarna sedan dessa fullgjort minst en krigsförbandsövning.
1 samband härmed omskolas vederbörande för den nya befattningen. Kategorin skyddslekniker
föreslås upphöra.
Huvuddelen av befattningsutbildningen föreslås ske vid
försvarets skyddsskola och genomföras på en armélinje och en marinlinje. UtbUdningen
anpassas till försvarsgrenarnas övriga utbildningsverksamhet så att
grundläggande krigsförbandsutbildning kan genomföras tillsammansmed övriga
värnpliktiga. Personal till skyddsingenjörs- och skyddsunderoffi-cersbefatfningar
inom flygvapnet bör rekryteras genom överföring från armén.
Signalsky ddspersonal
Värnpliktskommiltén har konstaterat att den nuvarande utbUdningen
helt tillgodoser krigsbefaltningens krav i fråga om befattningsutbUd-ningen i signalkontrollteknik
men att brister finns i lelegraferingsutbild-ningen och att det sätt på vilket
den tillämpade signalkontrollutbild-ningen genomförs inte är lämpligt.
Befälsutbildning genomförs med samtliga elever trots att endast ca 30 % av
dessa behöver sådan utbildning.
Kommittén föreslår atl signalkontrollteknikerna väljs ut
efter grundutbildningens första skede bland signaltruppernas kommunikationstelegra-fister
(underbefälsultagna värnpliktiga och F-värnpliktiga) och alt dessa under del
andra skedet ges speciell signalkontrollutbUdning, varefter grundläggande krigsförbandsutbildning
genomförs inom signaltruppernas övningsorganisation.
Signalskyddsleknikernas nuvarande utbildning är enligt
värnpliktskommittén inte lämplig med hänsyn vare sig till krigsbefattningarnas
krav.
Prop.
1971:88 32
föreUggande utbildningskapacitet eller de värnpliktigas civUa
studiegång. Kommittén föreslår atl rekrytering lUl befallning för signalskyddstek-niker
i fortsättningen sker bland signalkonlroUlekniker. Detta bör ske antingen under
senare delen av grundutbUdningen eller efter det att denna är avslutad och
vederbörande dessutom har fullgjort minst en krigsförbandsövning i kontrollbefaltning.
Personalvårdspersonal
Kungl. Maj;l har 1963 faststäUt grunderna för utbUdning av
värnpliktiga, som uttagits i specialtjänsl såsom personalvårdsassistenter. 1
generalorder nr 1 90/1 963 finns närmare föreskrifter om tjänstgöringens
indelning och omfattning.
Med utgångspunkt från erfarenheter av några års
fackutbildning och facktjänstgöring ändrades utbildningsgången år 1969.
Fackutbildningskursen avkortades med 20 dagar och samtidigt gjordes en
anpassning till det av 1966 ärs riksdag beslutade nya
värnpliktsutbildningssystemet. Anpassningen innebar att en del av fackljänstgöringen
kunde ske vid krigsförband, varigenom den totala repetilionsutbUdningsskyldigheten
kom atl uppgå lill högst 193 dagar, dvs. samma som för värnpliktig officer och
underofficer.
Fackutbildningens och facktjänslgöringens inriktning och
genomförande fastställs genom årliga anvisningar från försvarsstabens
personalvårds-byrå. Värnpliktskommiltén har granskat bestämmelserna för denna
del av utbildningen under åren I 967-1970.
Central fackutbildningskurs 1 och 2 omfattar sammanlagt 65
dagar. Den första kursen pågår ca 45 dagar och syftar till alt göra eleverna
skickade all tjänstgöra främst som personalvårdsassislenter vid fredsförband även
om delar av utbildningen förbereder elevernas verksamhet i krig. Den andra
kursen, som omfattar ca 20 dagar, är inriktad på att förbereda eleverna för
deras kommande krigsplacering som personalvårdsassistenter och präster.
Utbildningens inpassning i förhållande till övriga värnpliklskategorier är enhgt
kommittén olämplig. Vid armén avslutar sålunda personalvårdsassistenterna sin
utbildning ca 11/2 månad tidigare än åldersklassen i övrigt. De kan därför inle
delta i de större tUlämpningsövningar som ingår i grundläggande krigsförbandsutbildning.
De kan inle heller medverka i lösandel av de många personalvårdsproblem som är
aktuella i samband med atl de värnpliktiga skall övergå från militär till civil
verksamhet. Vid flottan infaller personalvårdsassislenter-nas
tjänstgöringsperiod vid fredsförbanden då den marina verksamheten till sjöss
och i skärgården har sin minsta omfattning. Vid kustartilleriet pågår ingen tUlämpad
verksamhet med åldersklassförband under den aktueUa tidsperioden.
Efler avslutad fackutbUdningskurs 1 fördelas eleverna på
fredsförband för fortsatt fackutbildning och facktfänstgöring. Målet för detta
skede är att genom tillämpning av kunskaperna från den centrala fackulbUdnings-kursen
göra eleverna lämpade alt utöva praktisk personalvård samt.
Prop.
1971:88 33
genom atl de deltar i militära övningar, förbereda deras
tjänst vid krigsförband.
Verksamheten bedrivs i huvudsak vid personalvårdsdetalj
eller - i undantagsfaU - vid inkallat krigsförband. Det senare är enligt kommillén
i princip felaktigt eftersom personalvårdsverksamhelen vid krigsförband skall
skötas av den krigsplacerade personalen. Tjänstgöring vid personalvårdsdetalj
i fred skall enligt gällande anvisningar omfatta ca 70 % av utbildningstiden
medan återstående ca 30 % skall ägnas åt fortsatt militär utbildning.
VärnpUktskommittén har funnit atl den fortsatta
militärutbildningen ofta utgått helt eUer reducerats tUl 5-15 % av hela
utbildningstiden mot anvisade 30 %. Anledningen till detta anser kommittén vara
dels den tidigare omnämnda olämpliga inpassningen av tjänstgöringen i förhållande
till övrig utbildningsverksamhet vid förbandet, dels i den mån befäls- och förbandsutbildning
ägt rum - svårighet att anpassa personalvårdspersonalens utbildning lill
åldersklassens verksamhet under t. ex. avsnitlsutbUdningen.
Utbildningsanvisningarna har kunnat följas bättre ifråga om den fortsatta
tjänstgöringen inom personalvårdsområdet. Den personalvårdande verksamheten har
dock i flera fall fått utövas utan den handledning av konsulent eller fast
anställd personalvårdsassistenl som anvisningarna anger. Verksamheten har
dessutom ofta inte omfattat alla grenar inom personalvårdsområdet.
Garantier saknas vidare för alt de militärt utbildade
personalvårds-assistenterna efler grundulbUdningens slut ägnar sig åt
verksamhet som har sammanhang med personalvård. Gjorda undersökningar visar att
huvuddelen kommer att ägna sig åt yrken som ligger utanför personal-vårdsområdet,
t. ex. jurist, psykolog och lärare.
Värnpliktskommitlén anser alt man genom all grundrekrylera
värnpUktiga personalvårdsassislenter inte i lillräckUg grad tillgodogör krigsmakten
den yrkeserfarenhet inom personalvårdsområdet som finns i det civila samhället.
Befattningar för personalvårdsassislenter är enUgt kommitténs uppfattning
typiska omskolningsbefallningar, där civil utbUdning, främst socionomutbildning,
kompletterad med praktisk erfarenhet av socialt arbete, ungdomsledarskap eller
personaladministration kan tillgodogöras krigsmaklen. Rekrytering av dessa
befattningar omskolningsvägen säkerställer även alt nära samband skapas mellan
civil och miUlär personalvård, vilket VärnpUktskommittén anser vara synnerligen
betydelsefullt i en krigsmakt som bygger på allmän värnphkl.
Genom att personalvårdspersonalen rekryteras bland värnpUktiga,
som har fullgjort hela sin grundutbildning och del av repetitionsutbUdningen i
befattning som befäl eller menig utanför personalvårdsorganisalionen,
säkerställs att personalen i denna organisation har erfarenhet av de viUkor,
under vUka de värnpUktiga fuUgör sin tiänst. Värnpliktskommiltén anser att
denna erfarenhet måste krävas av var och en som bestrider
personalvårdsbefattning.
Kommittén föreslår därför atl grundutbildning av
värnpliktiga personalvårdsassislenter upphör och atl dessa i stället
rekryteras genom
3 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 88
Prop. 1971:88 34
överföring och omskolning av äldre värnpliktiga med
lämplig skolunderbyggnad och praktisk yrkeserfarenhet.
Personalvårdsassistenterna hänförs f. n. lill civilmiUtär
personal. Personalens uppgifter i krigsorganisationen ställer emellertid inte
krav på befälsutövning utanför det egna fackområdet. Värnpliktskommitlén föreslår
därför att aU personalvårdspersonal i fortsättningen hänförs till kategorin
civil personal. Härigenom breddas rekryteringsunderlaget och minskas behovet av
utbildning (befälsutbildning) i samband med omskolning till
personalvårdsbefattningar.
Överföring av varnphklig till personalvårdsbefattning bör
i princip ske efler två krigsförbandsövningar i den befattning, för vilken
vederbörande har erhåUit grundutbildning.
Före krigsplacering skall vederbörande utbildas för den
nya befattningen. Detta bör ske i form av särskUd fackövning eller fackövning
vars längd kan variera mellan två och fyra veckor beroende på befattningens
svårighetsgrad. Den längre utbildningstiden bedömer kommittén vara aktuell
endast för dem som placeras i befattningar i högre staber. Vissa
befattningshavare torde kunna omskolas i samband med krigsförbandsövning.
Repetitionsutbildning. VärnpUktskommittén bedömer att
särskilda fackövningar eller fackövningar utöver vad som erfordras för omskolning
- i regel inte är nödvändiga ulan att erforderlig kompletterande
befattningsutbildning kan ske i samband med krigsförbandsövning.
1 och med att de värnpUktiga personalvårdsassistenterna
inte längre står till förfogande behövs arbetskraftsförstärkning vid
fredsförbandens personalvårdsdetaljer, främst för att handlägga rutinärenden.
Kommittén föreslår därför atl fredsförbandens personalvårdsorganisation
förstärks med värnpUktiga inom besiktningsgrupp 3 eller 4. Dessa värnpliktiga
bör ha bedrivit minst gymnasiestudier och bör ges viss utbildning, som är helt
inriktad på fredsverksamheten vid truppförbandens personalvårdsdetaljer.
Fältpostpersonal
Fältpostpersonalen rekryteras huvudsakligen genom
överföring av värnpliktiga som är anställda vid posten. Någon
omskolningsutbildning äger inte rum i samband med överföringen. Ärligen
anordnas av Centralförbundet för befälsutbildning fältpostkurser för här aktuell
personal.
Värnpliktskommiltén anser att fältpostpersonalen även i
fortsättningen bör rekryteras genom överföring senast efter andra krigsförbandsövningen.
ErforderUg omskolning bör dock ske före krigsplacering i militär poslal
befattning. Fältpostpersonalen bör även fortsättningsvis hänföras till varnphklig
civU personal.
Teknisk personal
Luftvärnets tekniska personal
I luftvärnets krigsorganisation ingår såväl ingenjörer som
tekniker inom flera fackområden. Ingenjörerna rekryteras bland teknikerna sedan
dessa
Prop. 1971:88 35
har fullgjort minst en krigsförbandsövning. Före
krigsplacering som ingenjör omskolas vederbörande vid en månadslång kurs.
Grundutbildningen bedrivs huvudsakligen vid arméns radar-
och luft-värnsmekanikerskola. En tillämpad period om fyraåtta veckor genomförs
under luftvärnsförbandens grundläggande krigsförbandsskede. Värnpliktskommitlén
har konstaterat all utbildningen genomförs med stor planmässighet och
effektivitet. Genom att moderna pedagogiska hjälpmedel används och genom alt
hela grundutbildningen fullgörs i en följd har det varit möjligt att
rationalisera den tekniska undervisningen. Härigenom har tiden för grundutbildningen
kunnat begränsas lill ca 345 dagar, dvs. densamma som för underbefäls- och E-värnphktiga.
Värnpliktskommittén föreslår att teknikerna i
fortsättningen uttas för utbildning till befattning för civilmilitär personal
av underofficers tjänsteklass och att hela grundutbildningen genomförs i en
följd efter det att erforderlig civil kompetens uppnåtts. Utbildningen anpassas
tidsmässigt till luftvärnsförbandens övriga utbildning,
Repetitionsutbildningen skall Uksom för övriga
värnpliktiga genomföras vid det förband där vederbörande är krigsplacerad.
Behovet av
utbildning för att vidmakthålla eller vidareutveckla
den individuella
fackkompetensen skall tillgodoses genom särskUda
fackövningar eller
fackövningar mellan krigsförbandsövningarna.
Rekrytering till befattning för ingenjör bör även i
fortsättningen ske ur
leknikerkategorin. Före krigsplacering skall vederbörande
ges erforderlig
omskolning för befattningen.
Övrig teknisk personal inom armén
För radarteknikerna vid artilleriet föreslår konimittén uttagning
och utbildning efter samma grunder som föreslagits för motsvarande kategori
inom luftvärnet.
Signalingenjörer och signaltekniker har i många fall samma
civila skolunderbyggnad, lägst gymnasiekompetens. Signalingenjörer väljs ut
bland lämpliga signaltekniker. Även den inte specialfjänstuttagne värnpliktige
signalmekanikern har i många fall gymnasiekompetens, 1 de fall den senare har
yrkes-eller verkstadsskola som utbildningsbakgrund erlord-ras en mera
omfattande teoretisk undervisning i teleteknik än som är nödvändig för
signaltekniker eller signalmekaniker med gymnasiekompetens. Då emellertid de
sistnämnda som regel behöver mer utbUdning i praktiskt reparationsarbete, torde
det sammanlagda tekniska utbildningsbehovet i princip bU delsamma för båda
kategorierna. Med hänsyn till dessa förhållanden anser värnpliktskommittén att
nuvarande kategoriuppdelning under grundutbildningen inle är nödvändig.
Arbetsuppgifterna i krigsorganisationen motiverar inte att
den personal som direkt ansvarar för materielens reparation och underhåll
uppdelas i signallekniker och signalmekaniker. Någon egentUg utbildning tUl
ingenjörsbefattning förekommer inte f. n. under fackutbildningen och bör inte
heller förekomma i den framtida grundutbildningen. Utbildningens inne-
Prop.
1971:88 36
håU i andra ämnen än de tekniska motiverar inte heller den
nuvarande kalegoriuppdelningen.
Enligl värnpUklskommitténs uppfattning bör därför de
nuvarande signalteknikerna och signalmekanikerna slås samman till en kategori,
signalmekaniker, inom vUken det skall finnas underbefälsuttagna värnpUktiga
och F-värnpliktiga, TiU den förra gruppen bör hänföras de som skall verka som
chef eUer ställföreträdande chef för reparationsgrupp samt de som skall verka i
befattningar där befälsförmåga krävs även om mekanikern inte är chef för en
enhet.
Kommittén föreslår alt signalingenjörerna, som tidigare
rekryterades bland signalteknikerna väljs ut bland underbefälsuttagna
signalmekaniker.
Urval bör ske senast före tredje krigsförbandsövningen då
erforderlig kunskap om tjänsten i mekanikerbefattning erhållits. Innan
krigsplacering sker, skall vederbörande vidareutbildas vid en särskUd
ingenjörskurs. Denna bör genomföras som fackövning om fyra veckor. Huvudvikten
i undervisningen bör läggas på ämnena taktik och stabstjänst, sambandstjänst
samt underhållsljänst,
Krigsförbandsövning för ingenjörer bör omfatta 32 dagar i
likhet med vad som gäller för övriga officers- och underofficersbefattningar
och i sin helhet fullgöras vid krigsförband. Särskild övning skall fullgöras.
Däremot anser konimittén det inte vara erforderligt med fackövning för ingenjörer.
Värnpliktskommittén har analyserat befallningarna för tygingenför
och tygtekniker i krigsorganisationen och konstaterat att grund saknas för
nuvarande uppdelning på två kategorier liksom för att vissa befattningar
endast skuUe kunna bestridas av civilingenjörer. Kommittén föreslår därför alt
befallningen tygtekniker utgår och att samtliga tygingenjörsbefattningar i
princip rekryteras genom överföring med såväl civilingenjör som
gymnasieingenjör.
Undersökningen har även klarlagt att det i flera fall
råder överensstämmelse mellan tygingenjörernas krigsuppgift och ingenjörers
civila arbetsuppgifter. Kommittén anser därför att största möjliga antal tygingenjörsbefattningar
rekryteras genom överföring av äldre värnpliktiga som har erforderliga tekniska
kvalifikationer, Konimittén anser att befattningar för tygingenjör inom
områdena övrig stabstjänst samt kontroll- och förrådsljänst kan rekryteras på
detta sätt.
Beträffande befattningarna i underrättelse- och ammunilionstjänsl
är förhållandet något annorlunda. Båda dessa befattningar kräver kunskaper som
inte kan förvärvas utanför krigsmakten och inte heller under en omskolningskurs
inom nuvarande repetitionsutbildningssystem. Viss specialinriktning mol
underrättelse- respektive ammunitionstjänst är därför nödvändig redan under
grundutbildningen. Kommittén anser att nuvarande grundutbildning av
underofficersuttagna i stabstjänst vid arméns slabs-och sambandsskola och i
ammunitionstjänst vid tränglrupperna i huvudsak har en sådan inriktning atl
den kan utgöra grund för rekrytering till tygingenjör i underrättelsetjänst
resp. ammunilionstjänsl. Befattningarna föreslås hänföras till civil resp, civilmilitär
personal. Omskolning till samtliga befattningar bör ske under särskild facköv-
Prop.
1971:88 37
ning eUer fackövning. VärnpUktskommittén har beräknat att
omskolning till lygingenjör i kontroUtjänst kräver 32 dagar medan i alla övriga
fall endasl erfordras två eUer högst tre veckors starkt målinriktad utbildning.
Flottans tekniska personal
Flottans värnpliktiga tekniska personal utgörs av
ingenjörer, tekniker och hantverkare (mekaniker). VärnpUktiga som tillhör
förstnämnda kategorin är specialtjänstuttagna medan övriga är underofficers-,
underbefäls- eller F-utlagna.
Även teknikerna var tidigare specialtjänstuttagna men är
från år 1966, efter försfag av 1960 års värnpUktsulredning, uttagna för underofficersul-bildning.
Ingenjörerna rekryteras bland högskoleutbildade
värnpliktiga, medan teknikerna rekryteras främst bland värnpUktiga med
gymnasiekompetens.
Flottans ingenjörer utbildas på sju utbildningslinjer. På
grund av atl det krigsorganisatoriska behovet och därmed även det årliga
utbildningsbehovet är Utet i fråga om denna personal uppslår ulbildningsorganisato-riska
problem.
Värnpliktskommiltén har konstaterat atl ifråga om vissa
kategorier ingenjörer personalreserven vida överstiger den fastställda.
Härigenom kommer ett storl anlal högt kvalificerade värnpUktiga att inte
tillgodogöras krigsförbanden.
Kommittén har också konstaterat atl nuvarande
fackutbildning och facktjänstgöring inte tillgodoser de krav som
krigsbefallningarna ställer. Del brister härvidlag i fråga om dels erforderliga
grundkunskaper, dels erforderlig liUämpningsutbildning i rätt miljö och på rätt
verksamhelsni-vå.
Del årliga
utbildningsbehovet av värnpUktiga ingenjörer vid flottan är så Ulet inom aUa
utbildningslinjer all del enUgt värnpUktskommilléns uppfattning saknas underlag
för alt fortsättningsvis anordna grundutbildning för dessa. Kommittén har även
konstaterat all tekniker ofta vid relativt låg ålder krigsplaceras i
personalreserv. För att minska antalet UtbUdningslinjer och tillgodogöra krigsorganisationen
personalen under längre lid föreslår VärnpUktskommittén atl ingenjörerna
rekryteras bland lämpUga tekniker sedan dessa fullgjort viss
repetitionsutbildning i teknikerbefallning. Krigsplacering i den högre
befattningen skall föregås av omskolning.
Skeppsbyggnads-
och arlilleriingenjörer kan dock inle rekryteras på della sätt. De förstnämnda
bör rekryteras genom omskolning efter överföring av äldre värnpliktiga som
förvärvat praktisk erfarenhet av verksamheten vid skeppsbyggnadsvarv och hänföras
till befattning för civil personal, medan de sistnämnda bör rekryteras bland
kustartilleriets pjäslekniker och hänföras till befattning för civilmilitär
personal.
KustarlUleriets tekniska personal
I kustartilleriets krigsorganisation ingår såväl
ingenjörer som tekniker inom flera fackområden. Ingenjörerna rekryteras i regel
bland teknikerna.
Prop.
1971:88 38
Vissa befattningar bestrids av värnpUktiga
mariningenjörer.
Utbildningen sker för flertalet kategorier i två omgångar
per år. Inte i något fall råder överensstämmelse med utbildningsgången för
huvuddelen av kustartUleriets värnpUktiga. Endast den ena av de två
utbildningsomgångarna deltar i grundläggande krigsförbandsutbildning. Denna
omgång fullgör de sista månadernas tjänstgöring vid kustartilleriförbandens förvaltningsorgan
där teknikerna medverkar i underhållet av den tekniska materielen.
Fackutbildningen fullgörs vid kustartilleriets radarskola
eller mekanikerskola. UtbUdningsförhållandena är särskilt vid den förstnämnda
skolan mycket goda. Verksamheten präglas av planmässighel och noggrannhet,
Värnpliktskommiltén har vid granskning av
krigsorganisationens krav på de oUka befattningshavarna funnit att de nuvarande
signalteknikerna bör ersättas av underbefälsuttagna signalmekaniker och
pjästeknikerna indelas i en kategori för fasta batterier och en annan för
rörliga förband. Med hänsyn till planerad materielomsättning föreslår kommittén
att viss utbildning avbryts samtidigt som utbildning av en ny teknikerkategori,
robottekniker, påbörjas,
Värnpliktskommiltén har funnit det vara möjligt att för
samtliga kunna nå krigsplaceringsbarhet efter ca 330 dagars grundutbildning.
Repetitionsutbildningen skall genomföras vid det förband, där vederbörande är krigsplacerad.
Speciella kurser för att vidmakthålla eller vidareutveckla den individuella
kompetensen bör genomföras mellan krigsförbandsövningarna.
Kommittén föreslår att ingenjörsbefattningarna rekryteras
genom överföring och omskolning av tekniker.
Beträffande utbildningen av personalen i kustspaningsradarorganisa-tionen
föreslår kommittén att denna utreds särskilt.
Kommittén vill i sammanhanget peka på att inom marinstaben
pågår f, n. en granskning av krigsorganisationens krav på olika ingenjörs-,
tekniker- och mekanikerbefattningar; bl. a. avses att befattningarna för värnphktiga
minmekaniker .skall ersättas av befattning för mintekniker, vilket kommittén
inte anser vara motiverat.
Flygvapnets tekniska personal
Värnpliktskommittén föreslår att robotingenjörerna ges 364
dagars grundutbildning uppdelad på två perioder och att den första perioden
fullgörs före de civila studiernas avslutande. Robotingenjörerna, som främst
har tUl uppgift att vara systemövervakare pä leknikernivå, bör i fortsättningen
benämnas systemtekniker och uttagas till civilmilitär befattning samt också
fortsättningsvis rekryteras bland högskoleutbildad personal.
Systemteknikerna bör fullgöra elva dagars särskäd övning.
I flygvapnets krigsorganisation ingår bl, a. fältarbelsenheter
med uppgift alt planera och utföra fältarbeten i anslutning till flygvapnets
anläggningar. 1 dessa enheter ingår stabs- och förbandsmässiga befatt-
Prop.1971:88 39
ningar för flygfältsingenjörer.
Rekrytering tiU befattningarna sker genom överföring efter
ansökan främst från armén av för uppgiften lämpliga sökande värnpliktiga med
högskolekompetens. F. n. föreligger inget krav på att dessa befattningar
besätts med befälsutbildad personal.
Kommittén har funnit att av de värnpUktiga som f. n. är krigsplacerade
som fiygfältsingenjörer saknar ca 40 % militär befälsutbildning. Beträffande
repetitionsutbildningen konstaterar kommittén att flygfältsingenjörerna hittUls
har kallats in i första hand för att lösa vissa planläggningsuppgifter och i
andra hand för sin krigsbefattning.
Enligt kommitténs uppfattning bör nuvarande befattningar
för flygfältsingenjörer på kompani- och plutonchefsnivå bestridas av
värnpliktiga som utöver erforderlig civU kompetens också innehar miUtär
befälsutbildning. För övriga befattningar för flygfältsingenjörer bör endast
krävas erforderlig civU kompetens. Endast de senare befattningarna bör enligt
kommittén benämnas befattning för flygfältsingenjör. Kommittén behandlar
därför enbart denna kategoris utbildningsgång efter överföringen. Kommittén
föreslår härvid omskolning till avsedd krigsbefattning under en fyra veckors
fackövning och fortsatt repetitionsövning i form av särskild övning och krigsförbandsövning
vid vederbörUgt förband.
Övrig personal
Forsk nings tekniker
Krigsbefattningar för forskningstekniker finns inte.
Däremot ingär befattningar för forskare i krigsorganisationen. Dessa bestrids i
regel av personal ur försvarets forskningsanstalt eUer av civilt verksamma
forskare. Behov av grundutbildning till värnpUktiga forskningstekniker finns
därför inte och VärnpUktskommittén föreslår att denna utbildningskategori
utgår.
Psykologer
Krigsorganisationen inrymmer befattningar för kliniska
psykologer och socialpsykologer. Befattningarna rekryteras både genom
grundutbildning och överföring av civilt verksamma psykologer, som fullgjort grundutbild-.
ning på annan utbildningsUnje än psykologlinjen.
Socialpsykologernas fackutbildning präglas främst av deras
deltagande i inskrivningsförrättningarna och utredningsarbete inom
militärpsykologiska institutet. Däremot erhåller eleverna endast i mycket ringa
grad erfarenhet av verksamheten vid militära förband i fält.
De kUniska psykologerna tjänstgör även i samband med
inskrivnings-förrättningarna. Därefter följer drygt fyra månaders praktik vid
psykiatriska kUniker, mentalsjukhus och ungdomsfängelser. I fackutbildningen
ingår tvåtre veckors tjänstgöring vid militära förband, huvudsakligen för
studium av verksamheten vid sjukvårdsförband.
VärnpUktskommittén har konstaterat alt
psykologutbildningens upp-
Prop.
1971:88 40
läggning främst styrs av behovet av psykologer vid de årUga
inskrivnings-förrättningarna saml av hänsynslagande liU att eleverna skall få
tillgodoräkna sig intervjuverksamheten vid dessa såsom praktik för behörighet
som psykolog. För de kliniska psykologernas del saknas nästan helt UtbUdning i
krigspsykiatri och krigspsykologi.
Kommittén anser atl psykologerna med nuvarande uppläggning
av utbildningen får alllför ringa kännedom om den militära miljön. 1 deras fackulbUdning
ingår vidare huvudsakligen moment som flertalet praktiskt verksamma psykologer
kommer i kontakt med under sin yrkesutbildning. Denna erfarenhet bör
krigsmaklen tillgodogöra sig. Kommittén föreslär därför alt psykologbefattningama
rekryteras med värnpliktiga som har civil yrkeserfarenhet sedan dessa har fuUgjort
grundutbildning och viss del av repetitionsutbildningen, helst i
befälsbefallning. Härigenom säkerställs atl de har god erfarenhet av den
militära miljön inom vilken de skall verka, I samband med överföring föreslås
viss omskolning.
Genom att de värnpUktiga psykologerna enligt delta förslag
inte längre stär till förfogande vid inskrivningsförrältningarna måste
ytterligare civilt verksamma psykologer anställas vid inskrivningscentralerna.
Värnpliktsförmåner
De olikheter i fråga om rätt till vissa värnpliktsförmåner
som f. n. föreligger mellan specialtjänstuttagna och andra värnpUktiga kommer
att försvinna i och med den av värnpliktskonimittén föreslagna omläggningen av
de förstnämndas uttagning och utbildning. Genom all de åläggs skyldighet att
fullgöra grundutbildning och repetilionsulbildning och får sin
tjänstgöringsskyldighet reglerad på samma sätt som övriga värnpliktiga kommer
de också alt i fråga om värnpliktsförmåner helt likställas med dessa.
Detla innebär i fråga om rätten till generellt utgående
förmåner under tiänstgöring såsom penningbidrag m. m. ingen ändring i nuvarande
förhållanden. Däremot medför den föreslagna utbildningsordningen ändringar i
fråga om vissa särskilda förmåner, främst utbildningspremier. EnUgt värnpUklskommitténs
förslag konimer flertalet av här ifrågavarande värnpUktiga all uttas för
utbildning lill befälsbefattning. Enligt gällande bestämmelser kommer de därvid
att i princip vara berättigade till ulbildningspremie för genomgången
befälsutbildning. En grundförutsättning för atl denna premie skall kunna ulgå
är dock att utbildningstiden, dvs. grundutbUdningen, överstiger 300 dagar. Premien
är beloppsmässigt avhängig av dels den befälsnivå lill vilken utbildningen
syftar, dels utbildningstidens varierande längd utöver 300 dagar. Här avsedda
värnpliktiga las enUgl förslaget ut för utbUdning till officers-, underofficers-eller
underbefälsbefaltningar. Samtliga dessa kategorier befälsutbildade skulle i
princip vara berättigade till utbildningspremie, om hänsyn tas enbart lill ulbUdningsnivå,
I fråga om de värnpUktiga som enligt förslaget skall uttas för utbUdning lill
officersbefattning, vilket endast gäller viss hälso- och sjukvårdspersonal t,
ex. läkare, måste emellerlid också beaktas all grundulbildningsliden för
dessa värnpliktiga väsentligt understiger
Prop.
1971:88 41
300 dagar (240-255 dagar). Tidigare nämnd
grundförutsättning för att premien skall kunna ulgå, dvs. alt grundutbildningen
skaU översliga 300 dagar, saknas sålunda. Med hänsyn härtill har värnpliktskommitlén
inle funnit skäl föreUgga att föreslå sådan ändring av gäUande premiebestämmelser
all dessa värnpUktiga trots den korta ulbUdningsliden skulle kunna erhåUa officersulbUdningspremie.
Beträffande värnpUktiga som enUgl förslaget uttas för
utbildning tiU militär underofficers- eller underbefälsbefatlning utgår ulbildningspremie.
Här avsedda underofficersutlagna har en grundutbildningslid om 450 dagar. VärnpUktiga
som uttas för utbUdning tiU civilmilitär befattning för underofficer kommer
däremot alt ha en väsentligt kortare grundulbUdningstid. Eftersom
underofficerspremien utgår med visst belopp för dag kommer de att erhålla en
mindre premie än de som genomgår utbildning till militär
underofficersbefallning.
I och med
att den för de f. n. specialljänstuttagna gällande särskilda UtbUdningsgången
upphör och dessa värnpUktiga fuUgör grundutbildning och repetilionsulbUdning
kommer de särbestämmelser i vämpliktsavlöningskungörelsen (1970:676) som f. n.
reglerar deras rätt till tjänstgöringspremie alt falla bort. 1 Ukhet med
övriga värnpUktiga kommer de att erhåUa tiänstgöringspremie med samma
dagsbelopp under all grundutbildningstid utöver 300 dagar. Flertalet av dem
kommer atl delta i särskilda övningar eUer av VärnpUktskommittén föreslagna
särskilda fackövningar och i viss utsträckning även mobiliseringsövningar. 1 Ukhet
med övriga värnpUktiga kommer de all härvid erhålla den särskilda tiänstgöringspremie
som utgår vid dessa övningar.
Med hänsyn liU all grundutbUdningen kommer att fullgöras
under längre sammanhängande perioder än som hittills varit fallet kommer de värnpUktiga
speciaUsterna genom den föreslagna utbildningsordningen att i väsentligt större
utsträckning än f, n, bU berättigade lill utryckningsbidrag.
Genomförande av föreslaget utbUdningssystem
Grundutbildning.Närnpliktskommittén bedömer all
grundutbildning i enlighet med kommitténs förslag bör kunna påbörjas fr, o, m.
1972, Kommittén förutsätter härvid dels atl statsmakterna fattar beslut om
föreslaget utbUdningssystem senast våren 1971, dels atl uttagning av den
värnpliktige för utbildning enUgt detta kan ske fr, o. m. hösten 1971. En
förutsättning för della är atl för befattningarna i vissa fall nödvändiga
ändringar av kravprofilerna kunnat utarbetas och beaktas vid inskrivningarna
under 1970/71.
Utbildning enUgt föreslaget syslem bör enUgl kommittén
påbörjas så snart som möjligt. I de fall där en total omläggning tUl föreslaget
utbildningssystem inle kan ske omgående, bör kommitténs grundtankar beaktas
genom successiva reformer av den nuvarande utbildningen.
Redovisade krav på ökade utbUdningsresurser är enUgt
kommitténs mening i praktiskt laget samtliga faU nödvändiga även i nuvarande
utbildningssystem. Det principiella genomförandet av värnpliktskom-
Prop.
1971:88 42
mittens förslag bör därför inte fä fördröjas av att viss
tid åtgår innan erforderliga resurser ställs till förfogande.
VärnpUktiga som skrivs in efter den 1 juli 1971 kan enhgt
kommittén till aUa delar genomföra grundutbildning i enUghet med förslaget.
Detta bör även gälla sädana värnpUktiga som skrivits in enUgt nu gällande
bestämmelser men som erhållit eller erhåller anstånd med grundutbildningens
påbörjande intill budgetåret 1972/73,
För värnpliktiga som skrivits in före den 1 juli 1971 föreslår
kommittén följande tillämpning av föreslagen utbildningsgång.
De f. n. specialtjänstuttagna värnpliktigas tjänstgöring
kan fördelas över en lång tidsperiod och är uppdelad på oUka
utbildningsomgångar. Någon klart markerad gräns mellan fackutbildning
facktjänstgöring och fortsatt tjänstgöring, dvs. motsvarigheterna till grund-
och repetitionsut-bUdning finns inte. För att kunna inordna de värnpUktiga i
den föreslagna utbildningsgången föreslår VärnpUktskommittén följande princip
för fördelning av tjänstgöringstiden på utbildning som kan hänföras till grundutbUdning
respektive repetitionsutbildning.
Grundutbildningen skall för dessa värnpliktiga, med
undantag för de värnpUktiga läkarna, omfatta minst 360 dagar. Detta innebär att
till grundutbildning hänförs soldatutbildning, befälsutbildning och fackutbildning
samt i vissa fall även facktjänstgöring eller del av denna. För de värnpUktiga
läkarnas del skall grundutbUdningen omfatta 235 dagar om deras totala utbUdningslid
enUgt gällande föreskrifter är 420 dagar samt 285 dagar om den totala tiden är
450 dagar.
TiU repetitionsutbUdning hänförs all tjänstgöring utöver
360 dagar, för läkare aU tjänstgöring utöver förenämnda grundutbildning om 235
respektive 285 dagar.
Anpassningen av utbildningen för olika kategorier i
samband med övergången till föreslaget syslem bör enligt koinniittén ske enligt
följande principer,
1 fråga om värnpUktiga som är avsedda för krigsbefattning
till vUken grundrekrytering alltjämt skall ske får alla kategorier utom foto-
och språktolkar oförändrad eller kortare grundutbildningstid. Det övervägande
flertalet värnpUktiga bör således beroende på om eller i vilken omfattning utbUdning
tidigare genomgåtts fullgöra grundutbildning helt eller delvis i enlighet med
förslaget.
För de två särskilt angivna kategorierna innebär förslaget
att de får längre grundulbUdningstid än enhgt tidigare bestämmelser. 1 dessa
fall bör enligt kommittén nuvarande uttagning hävas och ny uttagning ske i
enlighet med vederbörandes miUtära användbarhet,
I fråga om värnpliktiga som är avsedda för krigsbefattning
till vilken grundrekrytering inte vidare skall ske föreslås följande.
VärnpUktig som ännu inte påbörjat utbildning eUer som
fullgjort högst 90 dagars utbildning erhåller ändrad uttagning för
grundutbildning till sådan befattning som vederbörande skulle utbildats till om
han inte uttagits för utbildning i specialtjänst.
Den som fullgjort mer än 90 dagars tjänstgöring samt
skyddstekniker
Prop.
1971:88 43
som påbörjat utbildning fullgör utbildning till den krigsbefaltning
som hans särskilda uttagning och utbildning syftat tiU i enlighet med nuvarande
grunder. Härvid bör beaktas de synpunkter som värnpliktskommitlén i tidigare
sammanhang anfört beträffande utbildningens nuvarande utformning och
genomförande. Grundutbildningen skall anses vara avslutad efter en
utbildningstid om sammanlagt minst 360 dagar.
GenereUt gäller alt tidigare fullgjort antal dagar
tillgodoräknas som fullgjord del av grundutbildningen.
Repetitionsutbildning.
Värnpliktskommittén anser att det av 1960 års värnpUktsulredning föreslagna och
av 1966 års riksdag beslutade repeti-tionsutbildningssystemel bör tiUämpas även
på de f. n. specialtjänstuttagna värnpliktiga. Kommittén föreslår därför att
den framtida repetitionsutbildningen för dessa anpassas till nämnda
utbildningssystem,
lnom ramen
för nu gällande bestämmelser i värnpUktslagen har redan skett en viss anpassning
av de specialtjänstuttagna värnpliktigas facktjänstgöring och fortsatta
tjänstgöring till gäUande repetitionsutbildningssystem. Flertalet kategorier
av här berörda värnpliktiga övas sålunda numera samtidigt med övrig personal i
de krigsförband där de är krigsplacerade. Detta förhållande underlättar
anpassningen till föreslagen utbildningsgång som därför bör kunna genomföras
redan den 1 juli 1971. Med hänsyn lili att den utbildningsgång som f. n. gäller
för de specialtjänstuttagna värnpliktiga i princip bör upphöra i och med
genomförandet av den av kommittén föreslagna utbildningsgången för dessa
värnpliktiga erfordras dock att bestämmelser utfärdas som reglerar på vilket
sätt och i vilken omfattning den som fuUgjort utbildning som motsvarar grundutjjildning
eller sådan utbUdning jämte del av övrig föreskriven tjänstgöring skall
fullgöra sin repetitionsutbildning.
Eftersom längden av den enskildes krigsförbandsövning
varierar med hänsyn till krigsbefattningens krav och då många av de
värnpliktiga konimer att åläggas skyldighet att fullgöra även särskilda
övningar, kommer enligt värnpUklskommitténs beräkningar den sammanlagda tiden
för repetitionsutbildning att uppgå till högst 193 dagar för vissa värnpliktiga.
Denna maximala repetitionsutbildningsskyldighet går enligt kommitténs mening inle
att inrymma i nuvarande totala tjänstgöringsskyldighet, som för alla specialtjänstuttagna
värnpliktiga med undantag för de värnpliktiga läkarna omfattar 540 dagar. För
att värnpliktiga med en grundutbildningstid av 360 dagar skall kunna åläggas
repetitionsutbildning om 193 dagar måste deras tjänstgöringsskyldighet utökas
till att omfatta högst 555 dagar. Detta kan i vissa fall för dessa
värnpliktigas del innebära en i jämförelse med vad som gäller f. n. med 15
dagar ökad total tiänstgöringsskyldighet.
En motsvarande anpassning till repelitionsutbildningssystemet
av tiänstgöringsskyldighelen för de värnpUktiga läkare som f. n. skall fullgöra
420 dagars tjänstgöring innebär enligt kommitténs förslag att deras totala tiänstgöringsskyldighet
kommer att omfatta högst 430 dagar, dvs. en ökning med tio dagar. Beträffande
de värnpliktiga läkare som f. n. har en tjänstgöringsskyldighet om 450 dagar
krävs enUgt kommitténs beräk-
Prop. 1971:88 44
ningar, att denna utökas att omfatta högst 465 dagar, dvs.
15 dagar mer än f. n. Kommittén framhåller att del något ökade tjänstgöringsullagel
endast kommer att beröra vissa av dessa värnpUktiga - flertalet av dem kommer atl
få något kortare tiänstgöringsskyldighet än nu. Faktorer som härvid påverkar
tjänstgöringsskyldigheten är, förutom fullgjord tjänstgöring utöver
grundutbildning, antalet kvarvarande krigsplaceringsår och de krigsorganisatoriska
kraven på deltagande i repetitionsutbildning.
Kommittén understryker alt en fuUständig anpassning av de f.
n. specialtjänstuttagna värnpUkligas utbildning lill gällande repetitionsutbildningssystem
måste medföra alt många av de värnpliktiga även kommer alt åläggas skyldighet
att fullgöra i repetitionsutbildningen ingående särskilda övningar, vilket
tidigare inte varit fallet. Den föreslagna och i vissa fall något utökade repelitionsutbildningsskyldigheten
är enUgt kommittén i stort sett en konsekvens av detta förhållande.
För att tillgodose behovet av militär fredstandvård intill
den tidpunkt då denna i full utsträckning övertagits av folktandvården föreslär
kommittén alt värnpliktiga tandläkare under en övergångstid tas i anspråk för tiänstgöring
enligt nu gällande principer.
Inom försvarsdepartementet har upprättats en sanimanställningöver
det uttag av repetitionsutbildningsskyldighet för f. n, specialljänstuttagna
värnpliktiga som fullgjort utbUdning under minst 360dagareller ifråga om
värnpliktiga läkare 235 alternativt 285 dagar, dvs, den tid som kommittén som
tidigare nämnts hänfört till grundutbildning, som kan beräknas erforderligt.
Beräkningarna är i princip uppgjorda i enlighet med de riktlinjer som utformats
i övergångsbestämmelserna i samband med 1966 års värnpliktsreform (prop,
1966:106 s, 89). Sammanställningen torde fä fogas till statsrådsprotokollet i
detta ärende som bilaga 2.
Ekonomiska konsekvenser av värnpliktskommitténs förslag
1 utredningsdirektiven uttalades all som riktpunkt för
kommande förslag borde gälla att det sammanlagda antalet tiänstgöringsdagar för
alla grupper värnpUktiga tiUsammantagna inte ökades. Värnpliktskommitténs
redovisning av de ekonomiska konsekvenserna av framlagda förslag innehåller
därför huvudsakligen en redogörelse för de ändringar som förslagen medför i
antalet tjänslgöringsdagar för värnpliktiga. Förslagen beräknas innebära en
minskning med omkring 110 000 tjänstgöringsdagar för värnpUktiga per år. Minskningen
föranleds av följande förhållanden. Utbildningen lill vissa befattningar för
värnpliktiga i krigsorganisationen upphör och befattningarna utgår ur
krigsorganisationen. Vidare kommer enligt förslaget ett stort antal
befattningar att rekryteras genom överföring av redan grundulbildade
värnpliktiga. Nuvarande grundutbildning lill dessa befallningar upphör därför.
Härtill kommer den minskning av antalet tiänstgöringsdagar som följer av att
flertalet av de värnpUktiga som skaU utbUdas för att bestrida befattningar, som
f. n, avses för speciaUjänslutbildade värnpliktiga, enligt förslagen får en
avsevärt kortare total tjänstgöringsskyldighet än den som f. n. åläggs de specialtjänstuttagna.
Prop. 1971:88 45
VärnpUktskommittén har bedömt atl kostnaderna för
avlöningar till de värnpUktiga vid föreslagen ändrad uttagning och tjänstgöring
kommer all kunna håUas i stort sett oförändrade.
Kommittén har som en direkt påvisbar merkostnad föranledd
av förslagen angivit behovet av atl anställa civilt yrkesverksamma psykologer
vid inskrivningscentralema, när värnpliktiga psykologer inte längre kommer alt
kunna disponeras vid inskrivningsförrältningar. Med ledning av värnpUklsverkets
uppgifter har kostnaderna härför uppskattals lill 200 000 kr. för år.
VärnpUklskommitténs förslag inrymmer även etl bedömt behov
av vissa personeUa förstärkningar inom utbildningsorganisationen för värnpliktig
hälso- och sjukvårdspersonal samt inrättande av en central ulbUdningsanstalt
för fackutbildning och viss repetitionsutbUdning av kvaUficerad fast anställd
och värnpliktig medicinalpersonal. Behovet av dessa åtgärder, som angetts redan
av 1962 års försvarssjukvårdsutredning, bör inte ses som en direkt konsekvens
av värnpliktskommilténs förslag till utbildningen av sådan värnpUktig personal.
Kommittén har därför inte ansett det ingå i utredningsuppdraget alt lägga fram
några kostnadsberäkningar i della sammanhang. Kommittén har endast hänvisat tUl
atl de kostnadsbesparingar som följer av minskningen av antalet tiänstgöringsdagar
för värnpUktiga bör kunna utnyttjas för ifrågavarande förbättringar av
utbildningsbetingelserna.
Remissyttrandena
AUmänna omdömen
Värnpliklskommitténs uppfattning atl nuvarande
särbestämmelser i värnpUktslagen rörande de specialljänstuttagna värnpUktiga
bör slopas och all dessa värnpUktiga skall fullgöra grundutbildning och repetitionsutbildning
i Ukhet med övriga värnpliktiga delas av överbefälhavaren, chefen för armén,
chefen för marinen, försvarels civilförvaltning, försvarets
rationaliseringsinstitut och värnpliktsverket. Värnpliktsverket förordar dock
alt uttrycket speciaUjänst bibehålls som etl samlande begrepp om än med en
annan innebörd än tidigare,
Komniitténs förslag om att ett antal befattningar i
krigsorganisationen som f, n, bestrids av speciaUjänstuttagna värnpUktiga
fortsättningsvis skall rekryteras genom överföring av tidigare grundulbildade
värnpliktiga biträds av överbefälhavaren, chefen för armén och
värnpliktsverket. VärnpUktsverket framhåller alt ett sådant överföringssystem
kräver noggrann uppföljning av de värnpUkligas yrkesverksamhet och utbildning.'
Militärpsykologiska institutet anser att värnpliktskommitténs förslag i della
hänseende är rikligt som huvudprincip men alt det i fråga om värnpliktiga
psykologer finns flera tungt vägande faktorer som talar mol rekrytering genom
överföring. Veterinärstyrelsen anser förslaget orealistiskt i fråga om
veterinärer och framlagt ulan tillräckUgt hänsynslagande lill veterinärkårens
struktur och den avsedda verksamheten. Universitetskanslersämbetet har intet
att invända mot de av kommittén angivna
Prop.
1971:88 46
principerna för specialtiänstutbUdningen men anför att en
omläggning inte får medföra att anpasssningen mellan civil och militär
utbildning försämras. De principer som VärnpUktskommittén lagt fram beträffande
tiUämpningen av det föreslagna utbildningssystemet på tidigare inskrivna
värnpliktiga anser överbefälhavaren och värnpUktsverket lämpliga.
Chefen för armén ansluter sig tiU kommitténs uppfattning
att övergången tUl föreslaget system för grundutbildning bör ske den 1 juni
1972 och för repetitionsutbildning fr. o. m. den 1 juli 1971. Överbefälhavaren
och värnpliktsverket delar däremot inte kommitténs uppfattning att nya
kravprofiler bör kunna utarbetas så att uttagning enligl förslaget kan ske fr.
o. m. hösten 1971. Fö rslaget kan därför vad avser inskrivningsförfarandet
inte genomföras förrän fr.o.m. 1972/73 års inskrivningar. Under inskrivningarna
åren 1971/72 kan emellertid förslaget beaktas på så sätt att uttagningupphör
till kategorier som inte längre skall direktrekryteras.
Hälso- och sjukvårdspersonal
Allmänt
Överbefälhavaren framhåller att behov av effektivare
utbildning av hälso- och sjukvårdspersonalen, främst läkarna, har förelegat
under en lång följd av år. Utbildning enUgt föreliggande förslag anser
överbefälhavaren vara en nödvändig förutsättning för att kraven från såväl
krigsmaktens som elevernas sida skall kunna tillgodoses. Särskilt framhålls
vikten av alt en för hela krigsmakten gemensam sjukvårdsskola snarast kommer lill
stånd och att erforderlig personalförstärkning i centrala instanser tiUkommer
för att planera och leda medicinalpersonalens utbildning och tjänstgöring.
Försvarets sjukvårdsstyrelse lämnar följande allmänna
synpunkter på kommitténs principieUa förslag.
Nuvarande sjukvårdsorganisation har utformats då en bristsituation
rått inom personalområdet främst avseende krigsplaceringsbara läkare, vilket
lett tiU från medicinsk-teknisk'synpunkt inte önskvärda begränsningar i de oUka
miUtära krigssjukvårdsenheternas utformning i såväl kvalitativt som
kvantitativt avseende. Den nuvarande organisationen är följakthgen en inte
önskvärd kompromiss mellan stora behov och små personeUa resurser, I och med
att antalet krigsplaceringsbara läkaie under 1970-talet väsentligen ökar finns
förutsättningar för en höjning av den medicinska målsättningen för de olika
enheterna inom krigsmaktens sjukvårdsorganisation. Den framtida uttagningen och
utbildningen av läkare måste utformas med hänsyn därtill.
Sjukvårdsstyrelsen anser atl de alternativa förslag, som
styrelsen lämnat i de frågor där den inte delar kommitténs uppfattning avsevärt
skiljer sig från gamla traditionsbundna synpunkter på den enskildes
utvecklingsgång i det militära systemet. Man anser även att förslagen grundar
sig på den medicinska grundsynen att få ut största möjliga medicinska effekt på
olika nivåer och skall ses mot bakgrunden av en
Prop.
1971:88 47
långsamt förbättrad resurstiUgång avseende medicinalpersonal.
Sjukvårdsstyrelsen anser dessutom alt dess förslag skapar goda förutsättningar
för den revision av krigsmaktens sjukvårdsorganisation, som måste komma lill
stånd för all någorlunda minska klyftan mellan freds- och krigssjukvårdsorganisationen
i vårt land.
Socialstyrelsen
anser, i likhet med kommittén, att värnpliktsutbildningen av hälso- och
sjukvårdspersonal på flera punkter måste förbättras. Kommilléns förslag lill
utbildningsgång för värnpUktiga läkare kan emeUertid enUgt styrelsens mening,
på vissa punkter skapa hinder för deras civila utbildning.
Läkare
Differentiering av utbildningen
Överbefälhavaren biträder i princip föreslagen uppdelning
av utbildningen för de värnpliktiga läkarna men föreslår att uppdelningen sker
vid senare tidpunkt.
Cheferna för armén och marinen anser att en differentiering
bör göras först sedan säkert underlag för medicinsk fackinriktning föreligger.
Gemensam grundutbildning förordas därför. Sveriges läkarförbund delar denna
uppfattning.
Chefen för flygvapnet bedömer atl en uppdelning i två utbildningsUnjer
för läkarna är föga realistisk och föreslår i stället atl man i
utbildningssystemet kraftigt reducerar rent militära ämnen såsom befäls-föring,
bruk av vapen och rent miUtär taktik. Större didaktisk tyngd bör däremot läggas
vid ämnena krigskirurgi, sjukvårdslaktik och fältmässig hälsovård. I övrigt
anser chefen för flygvapnet att den analys som kommittén gör samt de
överväganden och förslag som uttalas synes vara korrekta och grunda sig på en
realitet i den nuvarande svenska sjukvårdsutvecklingen.
Försvarets
sjukvårdsstyrelse anser att kommitténs förslag om uppdelning av de värnpUktiga
läkarna på tvä oUka Unjer i realiteten sätter befälslämpUgheten i första
rummet, när det gäller kompetensen för att kunna bestrida omkring hälften av läkarbefaltningarna
i krigsorganisationen. Föreslagen kategoriklyvning "före påbörjad
värnpliktstjänstgöring och medicinska studier" anses dessutom medföra bl.
a. den allvarliga konsekvensen att den omöjliggör överföring mellan dessa båda
kategorier under hela värnpUktstiden, vilket begränsar en ur krigsplace-ringssynpunkt
önskvärd handlingsfrihet inom den militära sektom. En sådan kan inte accepteras
av styrelsen.
Sveriges läkarförbund anser alt utbUdningen bör vara
sammanhållen t. o. m. miljöutbildningen efter fackutbildningen.
Samtliga berörda remissinstanser biträder kommitténs
förslag beträffande grundläggande befälsskola.
Överbefälhavaren stöder principen att utnyttja medicine
kandidater i krigsorganisationen men är tveksam om föreslaget syslem är mest ändamålsenUgt.
Han anser att ett utnyttjande av medicine kandidater
Prop. 1971:88 48
som biträdande läkare bör övervägas.
Chefen för armén delar kommitténs uppfattning alt de
medicine kandidaterna bättre bör tillgodogöras krigsmakten och anmäler atl
begränsad försöksutbildning av medicine kandidater till läkarassistent M har
genomförts under sommaren 1970. Försöksresultatet har varit blandat.
Utbildningen har dock av flertalet elever uppfattats som meningsfull. Trots atl
försöken genomförts endast med sammanlagt 65 elever (läkare och tandläkare) har
det visat sig svårt att tillgodose behovet av lärare på det medicinska området.
Detta har gäUt såväl läkare som instruktions-sköterskor med högre utbildning.
Det av kommittén angivna utbildningsmålet för läkarassistentskolan innebär ett
mycket stort lärarbehov av läkare och instruktionssköterskor.
Utbildningsavdelningarna bör erfarenhetsmässigt ej överstiga 30 elever,
innebärande 15 avdelningar/år (omkring 20 med tandläkarna). Att tillfäUigt för
denna utbildning anskaffa ett så stort antal läkare och instruktionssköterskor
under juUaugusti torde inom överskådUg tid stöta på stora svårigheter. Utöver
behovet av lärare på det medicinska området innebär den av kommittén föreslagna
läkarassistentutbildningen även avsevärda krav på kvalificerat militärt befäl.
Chefen för armén anser att den miljöutbildning som föreslagits följa på läkarbiträdesutbildningen
är angelägen och biträder förslaget.
Försvarets sjukvårdsstyrelse delar kommilléns synpunkt att
man bör tillgodogöra krigsorganisationen den medicinska kompetens som de
medicine kandidaterna besitter. Styrelsen delar dock inte kommitténs
uppfattning om sättet för delta utnyttjande och framför följande kritik mol
förslaget.
Kommittén
har studerat en befattning vid förbandsplatsgrupp i den nuvarande
krigsorganisationen som kallas läkarbiträde vilken kategori man vill ersälta
med värnpliktiga medicine kandidater och därigenom spara in utbildningskostnaden
för läkarbiträden. Läkarbiträdet skall enligl försvarets sjukvårdsstyrelses
uppfattning i huvudsak fullgöra den typ av uppgifter som på en akutmottagning
brukar falla på sjuksköterskan, såsom förbandsläggning, patientbehandling, instrumenlhantering
m. m. Styrelsen anser att kommittén utan närmare motivering konstaterat att
medicine kandidater är vida överlägsna specialutbildade underofficersuttagna
värnpliktiga för läkarbiträdesgöroiiiälen. Försvarets sjukvårdsstyrelse tar
bestämt avstånd från denna syn på medicine kandidaters lämplighet till
sjuksköterskearbete. Varken i den nya eller den gamla studieordningen för
läkare förekommer det någon utbildning i de göromål som här avses.
Sjuksköterskeexamen är inte som utredningen förefaller atl tro, en avsats på
utbildningstrappan till läkarexamen. Det rör sig tvärtom om ett klart
väsensskilt arbete, som f. n, med den nya avkortade utbildningen för
sjuksköterskor innebär 2 1/2 års studier. En medicine kandidat har en
utbildning som i huvudsak är teoretisk. Hans praktiska kunskaper och rutin är
minimala. Krigsplacering av värnpliktiga läkare i läkarbiträdesbefallning
kommer därför att tvärt emot kommitténs uppfattning medföra en avsevärd
kvalitativ försämring av biträdesfunktionen vid sjukvårdsförbanden, vilket inle
är godtagbart. Förslaget
Prop.
1971:88 49
innebär även att ca 40 % av krigsmaktens totala
läkarresurser satsas i balaljonsinslansen. All i elt läge med väsentligt ökad
tillgång på läkare salsa denna ökning helt på balaljonsnivå är enUgt
sjukvårdsstyrelsens uppfattning inle acceptabelt.
Tolalförsvarssynpunkterna har hittUls medfört en inle
önskvärd ned-prutning av bl. a. kirurgkapacilelen på brigadförbandsplatser saml
etapp-och krigssjukhus. På modern krigserfarenhet grundade beräkningar av behandUngsbehov
i olika krigsfaU har tydUgt visat, att kirurgkapaciteten i nuvarande
krigsorganisation på dessa nivåer är helt otUlräcklig. Den ökade läkartUlgången
kan lösa dessa problem först på längre sikt. Den personalkategori, som helt
eller delvis kan uppfylla dessa krav och som dessutom är omedelbart gripbar för
krigsorganisationen, är de medicinstuderande.
Ulan att gå in på de medicine kandidaternas lämplighet för
uppgiften i ell visst läge i studiegången kan man konstatera, atl de under
flera år innan de krigsplaceras som bataljonsläkare är fullt användbara som
läkare. Sjukvårdsstyrelsen anser därför att en krigsplacering av medicine studerande
vid kirurgtroppar i brigad- och etappinstans samt vid krigssjukhus omedelbart efler
andra sommarens mUitärljänstgöring är en förutsättning för all den militära
krigssjukvården på ett godtagbart sätt skall kunna uppfylla de ökade kraven i ell
modernt krig.
Med hänsyn tUl nyss nämnda motivering, grundad på det ur krigssjuk-vårdssynpunkt
synnerligen prekära nuläget, avvisar sjukvårdsstyrelsen med skärpa del av värnpliktskommiltén
framförda förslaget att utnyUja de medicine studerandena i krigsbefallningar
såsom läkarbiträden. Sjukvårdsstyrelsen föreslår i stället atl medicine
kandidater krigsplaceras som assistentläkare vid bakre enheter, 1 samband
härmed kan enligl sjukvårdsstyrelsens mening i första hand tandläkare, som nu
är krigsplacerade som läkarassistenter, utgå ur brigadförbandsplats,
sjukhuskompani och krigssjukhus och ersättas av medicine kandidater. Vidare
kan etl anlal medicine kandidater tillföras etapp- och krigssjukhus för att där
avlasta mer erfarna läkare från rutingöromål.
Inom marinen med dess speciella problem finns inte
anledning alt minska antalet tandläkarbefattningar medan däremot en ökning av
befattningar för medicine kandidater är lämplig med hänsyn till här ovan
framförda synpunkter.
Socialstyrelsen finner det lämpligt atl värnpliktiga
läkare redan som medicine kandidater krigsplaceras i den mUitära
krigssjukvården i befallningar som motsvarar deras medicinska kompelens 1. ex.
som läkarassistenter vid bakre mUitära sjukvårdsorgan. Styrelsen finner det
inte nödvändigt atl, såsom kommittén föreslagit, värnpliktiga medicine kandidater
genomgår en läkarassistentskola för alt kunna krigsplaceras. En del av utbUdningsmomenten
i den föreslagna läkarassistentskolan torde med fördel kunna ingå i läkarfackskolan
i den mån de inte inryms i ordinarie läkarutbUdning. Dessutom kan man förvänta
att medicine kandidater i assislentbefatlningar ersätts av, förutom
värnpliktiga landläkare, elt ökat antal värnpliktig vårdyrkespersonal av olika
kategorier.
4 Riksdagen 1971. 1 saml Nr 88
Prop.
1971:88 50
Chefen för marinen och Sveriges läkarförbund framför i
fråga om de medicine kandidaternas utnyUjande liknande synpunkter som
försvarets sjukvårdsstyrelse.
Försvarets sjukvårdsstyrelse delar kommitténs uppfattning
att de värnpliktiga läkarna bör ha mUjöerfarenhet för att bättre kunna tillgodogöra
sig den mer teoretiskt betonade läkarfackskolan och skisserar en utbUdningsgång
baserad på det i förhållande till kommitténs förslag ändrade utnyttjandet av
medicine kandidater i krigsorganisationen. Denna UtbUdningsgång går i stort ut
på att de vämpliktiga läkarnas utbildning under andra utbUdningsomgången skall
utgöra ett led i utbildningen till bataljonsläkare och i huvudsak omfatta
sjukvårdstjänsten inom kompani, arbetsuppgifter inom förbandsplatsgrupp samt
befäls- och trupputbildning. Trupputbildningen anses däremot kunna utgå vid läkarfackskola
och befälsutbildningsveckorna före krigsförbandsövning till förmån för annan utbUdning.
Sjukvårdsstyrelsen anser att de unga medicinarna därefter under grundläggande krigsförbandsutbildningsskedet
kan utnyttjas som medicinska trupputbildare vid såväl utbildningskontroll som
fortsatt UtbUdning och övningar i sjukvårdstjänst för all personal och
speciellt för sjukvårdsmän, sjuktransportmän och sjukvårdare.
Eftersom sjukvårdsstyrelsen inte accepterar atl medicine
kandidater utnyttjas i underordnad medicinalbefattning föreslår man i stället
att värnpliktiga tandläkare utbildas härför och framför följande synpunkter.
Sjukvårdsstyrelsen framhåller att tandläkarna under studietiden
får utbildning i instrumenthantering, sterilisations- och desinfektionsmeloder
och allmän patientbehandling. De får vidare en god försvarsmedicinsk utbUdning
enligt de i studieordningen ingående föreslagna försvarsmedicinska kurserna I
och 11 under förutsättning att dessa kommer till stånd, varför de med relativt
liten insats från krigsmaktens sida skulle kunna UtbUdas till läkarbiträden.
Tillgången på tandläkare inom kringsinaktens ram är sådan,
att man med fördel kan utnyttja tandläkare såväl till den nuvarande läkarassistent
T-befattningen som läkarbiträdesbefallning (= läkarassistent M).
Universitetskanslersämbetet har intet atl erinra mot läkarassistentsko-lans
tidsmässiga inpassning. Ämbetet ifrågasätter dock om det inte från såväl mUitär
som civil utbildningssynpunkt är lämpligare att kursen i försvars-' och kataslrofmedicin,
vilken ges under den nionde terminen, föregår läkarassistentskolan.
Den av kommittén föreslagna inplaceringen av
miljöutbildningen under nionde studieterminen avstyrker universitetskanslersämbetet
bestämt. Ämbetet anser att kommitténs förslag i detta avseende kommer att ge en
halv termins studietidsföriängning. Förslaget anses omintetgöra den bundna
studiegång fram till läkarexamen, som införts genom den av 1969 års riksdag
beslutade reformeringen av läkarutbildningen.
Även socialstyrelsen, Sveriges läkarförbund, Sveriges
förenade studentkårer och de sakkunniga för översyn av samordningen mellan
värnplikts-utbildning och eftergymnasiala studier avvisar miljöutbildningens
tids-
Prop.
1971:88 51
mässiga inplacering.
Chefen för marinen anser att det sannoUkt är olämpligt alt
läkarna fullgör miljöutbUdning under en liten del av etl studieblock.
Universitetskanslersämbetet föreslår i denna del att man
prövar möjligheterna att föra samman mUjöu I bildning och läkarfackskola/fackläkar-skola
tiU etl block, vUket inplaceras i omedelbar anslutning tUl läkarexamen. 1
detta block bör också ingå den föreslagna kursen i krigskirurgi.
Läkarfackskola och grundläggande krigsförbandsutbildning
Samtliga berörda remissinstanser har avstyrkt en
differentiering före läkarfackskolan och föreslagit gemensam grundutbUdning.
Mot värnpliktskommilténs förslag ifråga om kalendarisk tidsinpassning
vänder sig Sveriges läkarförbund och socialstyrelsen som inte accepterar alt
fackutbildning fullgörs under medicinarens allmäntiänstgöring. Även
universitetskanslersämbetet hyser betänkligheter mot en föriäggning av
fackutbildning under allmäntjänstgöringsavsnittet.
Försvarets sjukvårdsstyrelse har liksom övriga
remissinstanser intet att erinra mol förslaget om fortsalt miljöutbildning
efter läkarfackskolan i form av praktisk tjänstgöring under grundläggande krigsförbandsutbildning.
Sjukvårdsstyrelsen tror att platser på sjukhus i storstadsregionerna för
allmäntjänstgöring klart kommer att underskrida efterfrågan, varför man med fog
kan anta alt flertalet medicine licentiater kommer att vilja fullgöra läkarfackskolan
i nära anslutning till examen i avvaktan på plats för allmäntjänslgöring så atl
kursen kommer att bestå av etl tämligen homogent material av nyexaminerade
läkare.
Chefen för flygvapnet framhåller att den fackulbUdning,
som f.n. meddelas vid flygvapnet krigsplacerad värnpliktig medicinalpersonal,
bör konsolideras och utökas när det gäller vissa kategorier.
Läkarassistenter
Försvarets sjukvårdsstyrelse har som förut nämnts inte
godtagit kommitténs förslag alt använda medicine studerande i underordnad medicinalbefattning.
Styrelsen föreslår i stället att de värnpliktiga tandläkarna utbildas lill
befattningar som benämnes läkarassistent 1 och 2, motsvarande nuvarande
krigsbefattningar läkarassistent respektive läkarbiträde. Sjukvårdsstyrelsens
förslag innebär därjämte att tandläkarna i brigad- och elappnivå utbyts mot
medicine kandidater. Fördelen med detta är att tandläkarna kvarstår i sin
krigsbefattning under praktiskt taget hela sin värnpUklslid.
Läkarassistentskolan (45 dagar) kräver vissa medicinska
förkunskaper. Den erforderliga utbildningen vid de odontologiska fakulteterna
avslutas först i och med den femte terminen. Inplacering av läkarassistentskola
kan ske först efter sjätte terminen för dem som börjar studierna en hösttermin
och efter femte terminen för dem som börjar en vårtermin. Efter genomgången läkarassistentskola
och bedömd lämplighet sker en
Prop.
1971:88 52
uppdelning av tandläkarna i läkarassistent 1 och 2.
Föreslagna försvarsmedicinska kurser ingående i ordinarie
studieordning tUl landläkarexamen måste som en följd av förskjutningen av läkarassistentskolan
senareläggas - kurs 1 tUl efter åttonde (sjunde) terminen och kurs 2 efter
tionde (nionde) terminen.
Tandläkare som utbUdas tUl läkarassistent 1 skall genomgå tandläkar-fackskola.
Denna kan läggas in tidigast året efter avlagd tandläkarexamen, vilket
möjliggör att utbildningen i fortsättningen inle behöver förläggas till
sommarmånaderna, varigenom dess inplanering underlättas. Miljöutbildningen
genomförs därefter i enlighet med kommitténs förslag under grundläggande krigsförbandsutbildning
(30 dagar). Tandläkare, som skall utbildas till läkarassistent 2, genomför sin
fortsatta utbildning i form av krigsmedicinsk kurs följd av sjukhustjänslgöring
under sammanlagt 90 dagar. Repetitionsutbildningen planeras så all den blir en
meningsfylld repetition och fortutbildning för krigsplaceringsuppgiften.
Utbildningen av tandläkare till läkarassistent inom
marinen kan i princip följa samma linjer som angetts för läkarassistent 1 vid
armén och flygvapnet. Den måste dock präglas av de speciella krav som ställs på
läkarassistent vid marinen. Sjukvårdsstyrelsen vill då särskilt nämna den med
gott resultat genomförda narkosulbildningen.
Chefen för marinen betonar nödvändigheten av att nuvarande
narkosutbildning av tandläkare får fortsätta då den är väsentlig för marinens
krigssjukvårdsorganisation. Narkosutbildade tandläkare krigsplaceras som läkarassistenter
vid kvalificerade sjukvårdsförband med speciell uppgift att sköta narkosgivningen.
För totalförsvaret innebär systemet att ett . större antal narkosläkare finns
gripbara inom andra delar av medicinalväsendet. Utbildningen omfattar efter tandläkarfackskolan
två månaders utbildning på sjukhus direkt under särskilt konlraklerade
narkosöverläkare. Samtidigt på varje sjukhus går endasl två tandläkare varför
utbildningen blir av mycket god kvalitet. Sammanlagt utbildas tolv tandläkare
per år. Utbildningen kompletteras därefter i regel med en veckolång
repetitionskurs före krigsförbandsövning i befattningen.
Chefen för armén anser att fackutbildningen bör vara
gemensam för läkarassistenlerna.
Universitetskanslersämbetet anför all inplaceringen av de
föreslagna försvarsmedicinska kurserna kan komma all påverkas av resultatet av
det av ämbetet och socialstyrelsen nyligen igångsatta arbetet rörande landläkares
specialistutbildning. Beslut om olika värnpliktsperioders inplacering med
hänsyn till den civila utbildningsgången bör därför fattas efter samråd med
denna utredning.
Beträffande förslaget om förberedande sjukvårdstiänstgöring
efter fackutbildning anför Sveriges tandläkarförbund att tjänstgöringen bör
förläggas dels till civilt sjukhus och dels till förband under fältförhållanden.
Central utbildningsanstalt Flertalet berörda
remissinstanser delar värnpliktskommitténs uppfäll-
Prop. 1971:88 53
ning att en fast skolorganisation för genomförande av medicinalpersonalens
fackutbildning snarast måste byggas upp samt att skolan lokaliseras tUl
stockholmsområdet. Försvarets ralionahseringsinstitut anser atl en lokalisering
utanför stockholmsområdet bör övervägas.
Chefen för armén biträder kommitténs förslag alt arméstaben
får personeU förstärkning för planering och ledning av utbildningen av värnpliktig
medicinalpersonal. Enligt chefen för armén bör härvid en tiänst för
regementsofficer inrättas från 1 juh 1971. Cheferna för marinen och flygvapnet
samt försvarets sjukvårdsstyrelse och Sveriges läkarförbund anser att den
föreslagna utbildningsanstalten bör vara understäUd överbefälhavaren.
Försvarets sjukvårdsstyrelse framhåller att den av
kommittén föreslagna skolorganisationen endast täcker en del av del stora
utbildningsbehov som föreligger inom det militära hälso- och sjukvårdsområdet.
Behovet av en för försvaret central sjukvårdsskola har med all tydlighet
uttryckts redan i 1962 års försvarsutrednings betänkande 11.
Sjukvårdsstyrelsen anser härutöver bl. a, att då
verksamheten vid försvarels sjukvårdsskola får en klart medicinsk inriktning
måste skolan ledas av en medicinskt utbildad chef. Skolan bör förutom erforderiig
administrativ personal permanent tillföras kvalificerade militära befattningshavare
och en fast kader av hel- och deltidstjänstgörande lärare.
Sjukvårdsstyrelsen framhåller att det är synnerligen
angeläget att en för krigsmakten gemensam sjukvårdsskola snarast kommer till
stånd. Förslag härom bör föreläggas 1971 års riksdag. Personal för skolans
ledning bör utses i så god tid alt de första kurserna kan äga rum under andra
halvåret 1972. Det bör härvid uppmärksammas att organiserandet av skolan samt
planläggning m. m. av kurserna kräver ett omfattande förberedelsearbete.
Skolchefen jämte ytterligare någon befattningshavare bör lämpligen utses
omgående efter det principbeslut om skolan fattats för alt la fram förslag
rörande skolans detaljorganisation m. m.
Överbefälhavaren delar kommitténs uppfattning att chefen
för medicinalkåren bör ha fackansvar för den medicinska utbildningen.
Militär fredssjukvård och fredstandvård
Försvarets sjukvårdsstyrelse räknar i likhet med värnpliktskommitlén
alUjäml med att värnpliktiga läkare skall kunna beordras att viss tid tiänstgöra
inom förbandssjukvården i fred.
Styrelsen framhåller vidare att kommittén har beräknat
behovet av värnpliktiga läkares medverkan i den fredsmässiga förbandssjukvården
till 13 500 dagar för år. Enligt en aktueU beräkning utgör behovet totalt för
förbandssjukvården och inskrivningarna 16 500 dagar för år. Behovet varierar
och förhoppningsvis inträder en minskning senare under 70-talet, när antalet
nyexaminerade läkare ökar. Kommittén redovisar som tUlgång i förbandssjukvården
vissa tiänstgöringsdagar för läkare, hänförda till besiktningsgrupp 3 och 4.
Sjukvårdsstyrelsen viU dock principiellt avstyrka alt värnpliktig läkarpersonal
uttas att tjänstgöra inom den fredslida förbandssjukvården under längre tid än
vad som kan motiveras med utbUdningsskäl.
Prop. 1971:88 54
Sjukvårdsstyrelsen avvisar kommitténs förslag att de
värnpliktiga tandläkarna under utbildning till läkarassistenter skall
tjänstgöra inom för-bandssjukvärden och där tas i anspråk för sjukvisitationer,
poliklinisk behandling och ronder. Förslaget avvisas främst därför att
värnpliktiga tandläkare i fred inte kan anförtros att utföra några
läkarundersökningar eller sådana behandlingsmetoder som ankommer på läkare.
Sveriges läkarförbund framför i dessa frågor samma
synpunkter som försvarels sjukvårdsstyrelse. I övrigt ifrågasätter läkarförbundet
om utbildningen av värnpliktiga läkare kräver den sammanlagda tid som vanligen
tas ut för värnpliktigas underofficersutbildning. Med häiisvn lill att det
huvudsakliga utbildningsvärdet ligger i den civila tjänstgöringen ifrågasätter
läkarförbundet om inte tjänstgöringen efter grundutbildningen kan inskränkas
så att den totala tiden blir den som tas ul av vanliga värnpliktiga.
Universitetskanslersämbetet
accepterar inte förslagel om förlängd grundutbildning för tandläkarna enbart
motiverad med behovet av tandvård åt de värnpliktiga.
Socialstyrelsen
anför att en ökad samordning av den militära fredstandvården med en successivt
utbyggd folktandvård enligl folktandvårds-utredningens förslag kommer att
avsevärt minska behovet av värnpliktiga tandläkare för tandvårdande uppgifter
vid fredsförband.
Sveriges tandläkarförbund anser att den militära fredslandvärdens
behov av tandläkare bör snarast möjligt helt tillgodoses med anställd personal.
Apotekare
Samtliga remissinstanser biträder i allt väsentligt värnpliktskommilténs
förslag. Vissa erinringar framförs emellertid. Chefen för armén, militärapoteket,
apotekarsocieteten, Sveriges farmacevtförbund och Sveriges förenade
studentkårer ställer sig sålunda avvisande lill kommitténs uppfattning att
utbildning på den farmaceutiska respektive den medicinska linjen enligt den
nya studieordningen är likvärdig vid urval av personal för att bestrida
befattningar för värnpliktiga apotekare. Remissinstanserna framhåller att
endast de som valt förstnämnda linje erhåller en god kännedom om hela det i
marknaden förekommande läkemedelssortimcn-tet samt om läkemedels handhavande
och utlämning m. m. Chefen för armén och militärapoteket framhåller i detta
sammanhang atl värnpliktiga apotekare som utexaminerats från farmaceutisk
linje och med fortsatt tjänstgöring inom apoteksväsendet allmänt sett är att
föredraga i samtliga förekommande krigsbefattningar utom i laboratoriepluton,
centralapotek och viss befattning inom teknisk pluton. Användbarheten inom krigsmakten
är således beroende av dels val av utbildningslinje, dels yrkesinriktning
efter examen, varför dessa frågor måste ägnas stor uppmärksamhet vid
krigsplacering. Remissinstanserna understryker att det anförda emellertid inte
påverkar kommitténs utbildningsförslag.
Kommitténs förslag att utbildningen av värnpliktiga
apoteksbiträden
Prop. 1971:88 55
bör läggas ned och att eventuellt behov av
biträdespersonal tUlgodoses genom utnyttjande av värnpliktiga som grundutbildats
i sjukvårdstiänst tillstyrks av chefen för armén och Sveriges farmacevtförbund.
Chefen för armén framhåller dock att apoteksbiträdena representerar en avsevärd
kompetenstUlgång på läkemedelsområdet som ersättarna inte har och att förslaget
därför kan innebära en kvalitetssänkning. Denna bör emellertid uppvägas av att
bl. a. flertalet befattningar för receptarier ändras till befattning för
biträdande apotekare. /Mililärapoteket delar chefens för armén uppfattning att
förslaget i denna del kan innebära en kvalitetssänkning men vill främst med
hänsyn till svårigheterna att ge apoteksbiträdena en helt adekvat
miljöutbildning inte motsätta sig kommitténs förslag.
Värnpliktskommitténs förslag om utbildningstidens
förläggning och fördelning biträds i huvudsak av remissinstanserna, dock med
den invändningen att det med hänsyn tUl det studiefria sommaruppehållets längd
knappast torde vara möjligt att, såsom föreslagits, kunna disponera 90 dagar
för utbildningen vid apotekarbefälsskolan. Chefen för armén och miUtärapoteket.
föreslåv att utbildningstid därför förs över från nämnda skola till apotekarfackskolan.
Militärapotekets uppfattning i här berörda frågor delas
helt av försvarets sjukvårdsstyrelse.
Veterinärer
Samtliga berörda remissinstanser motsätter sig förslaget
om rekrytering av veterinärpersonal genom överföring. Flertalet remissinstanser
ifrågasätter vidare möjligheterna av att på det sätt som kommittén föreslagit
ta ut lämpliga värnpliktiga för utbildning till chefer för livsmedelsproducerande
förband.
Överbefälhavaren anser beträffande uttagning och utbildning
av veterinärer att dessa vid inskrivningarna bör uttas för utbildning till civilmilitär
befattning av officers tjänsteklass. Han anför vidare alt del totala antalet är
så ringa att det inte innebär någon väsentlig vinst att vidta den
differentiering i fråga om uttagning och utbildning som föreslagits av
kommittén.
Chefen för armén framhåller att veterinärerna i likhet med
läkare, tandläkare och apotekare under olika perioder av sin värnpliktstid kan
bedömas vara mest angelägna för att tas i anspråk inom antingen det civila
eller det militära veterinärväsendet. För att med bibehållen hand-Ungsfrihet
säkerställa totalförsvarets behov av veterinärer bör därför hela den årliga
kvoten värnpliktiga veterinärer mUitärt utbUdas som veterinärer och inle i
någon annan befattning. De bör därför vid uttagning behandlas på samma sätt som
läkare, tandläkare och apotekare och få en i omgångar uppdelad utbildningsgång
som i storl bör överensstämma med vad som av kommittén föreslagits gälla för
apotekare. Grundutbildningen bör härvid omfatta omkring 255 dagar, Mol
bakgrunden av att veterinärernas civUa yrkesutövning kan ges en direkt militär
tillämpning som gör dem kompetenta att efler kort grundutbildningstid vara
chefer för bl, a.
Prop.
1971:88 56
slakleriplutoner anser arméchefen att veterinärerna vid
inskrivningen bör uttas för UtbUdning lill civilmilitär befattning för officer.
Försvarets sjukvårdsstyrelse anför att den omfattande
veterinärmedicinska och grundläggande medicinska utbUdning som meddelas varje
veterinär under utbildningen vid veterinärhögskolan är av sådant värde för
krigsmakten att varje utnyttjande av veterinärer utanför det veterinärmedicinska-medicinska
fackområdet inte kan accepteras. De värnpliktiga veterinärerna bör därför även
militärt utbildas som veterinärer och inle i annan befattning.
Veterinärstyrelsen framhåller att vad värnpliktskommiltén
anför om atl den militära och den civUa krigssjukvårdsorganisationen bör ses
som en enhet vid placering av läkarpersonalen och att tUlgängliga personella
resurser bör utnyttias så att det bäst gagnar den samlade krigssjukvården i
minst lika hög grad gäller veterinärerna och den veterinärmedicinska
verksamheten. Styrelsen anser det som helt meningslöst att låta ens någon del
av värnpliktsgruppen veterinärer genomgå normal värnpliklsut-bildning, eftersom
veterinärkåren i sin helhet tas i anspråk för veterinärmedicinska uppgifter i
beredskaps- eller krigssanimanhang. Värnpliktstiden bör i stället utnyttjas tUl
att ge alla dessa värnpliktiga den veterinärmedicinskt inriktade vidareutbildning
som kan vara av värde i försvarssammanhang och som härigenom kan konima hela
totalförsvaret tillgodo. Det är därför enligt styrelsens mening ell påtagligt
slöseri med tid och medel att ge värnpliktiga studerande vid veterinärhögskolan
en värnpliktsutbildning som inte kommer till nytta under deras fortsatta tiänstgöring
som veterinärer i totalförsvaret. Kommitténs förslag atl ta ul sex värnpliktiga
inträdessökande till veterinärhögskolan för plulonchefs-utbildning bedömer
styrelsen som meningslöst med hänsyn bl, a, till att kanske samtliga relativt
snabbt efter examen och med hänsyn till fredsanställning måste reserveras för
andra uppgifter vid exempelvis veterinärhögskolan och veterinärmedicinska
anstalten eller för annan med hänsyn till fortsatt utbildning och erfarenhet
mera adekvat krigsplacering. Styrelsen anser vidare att föreslagen uppdelning
av veterinärkon-lingenten är omotiverad med hänsyn till att dels båda
ifrågavarande kategorier har samma behov av försvars- och
kompletteringsutbildning, dels att en kategoriklyvning är ogenomförbar om man
eftersträvar största möjliga utnyttiandeeffekt av kårens sakkunskap. Styreisen
föreslår avslutningsvis att veterinärernas värnpliktsutbildning bör få i stort
samma utformning som hittills och dessutom anpassas lill studiegången vid veterinärhögskolan.
Den totala värnpliktsskyldigheten bör reduceras och grundutbildningen omfatta
ca 255 dagar.
Även Sveriges veterinärförbund finner det obefogat atl
värnpliktiga veterinärer genomgår en omfattande allmän militärutbildning i
stället för specialutbildning inriktad pä civilmilitär befattning. Förslaget om
att vid inskrivningen ta ut värnpUktiga blivande velerinärstuderande för utbUdning
lill chefer för livsmedelsproducerande förband bedömer förbundet som helt
orealistiskt med hänsyn till antalet inträdessökande till veterinärhögskolan
ställt i relation till antalet slutligt antagna och till för-
Prop.
1971:88 57
utsättningarna för atl dessa når fram tUl veterinärexamen.
Förbundet finner vidare starka skäl tala för all den totala
tjänstgöringsskyldigheten för värnpliktiga veterinärer kortas ned liU samma
nivå som gäller för värnphktiga läkare. Grundutbildningen föreslås därvid av
förbundet omfatta ca 240 dagar.
Sveriges
förenade studentkårer ställer sig också avvisande till kommilléns förslag och framhåUer
härvid bl. a, alt föreslagen utbUdning skuUe för många av de värnpliktiga som
vunnit inträde vid veterinärhögskolan medföra att utöver värnpUktsåret viss
del av en studietermin kommer att las i anspråk för mililärtiänstgöring. Med
hänsyn tUl den nuvarande bundna och komprimerade studiegången vid veterinärhögskolan
kan bortfallet av en sludiemånad innebära elt helt års försening i studierna.
Ett uppspaltande och avbryiande av en utbUdning som redan är läng och
betungande för såväl de studerande som samhället måste le sig som ett avsevärt studiesocialt
och ekonomiskt misshushållande. Liksom flertalet övriga remissinstanser anser
Sveriges förenade stu- dentkårer att den nuvarande totala
tjänstgöringsskyldigheten för de värnpliktiga veterinärerna bör avkortas.
Hälsovårdsinspektörer
VärnpUktskommitténs förslag att hälsovårdsinspektörerna
rekryteras genom överföring av civUl verksamma hälsovårdsinspektörer efter omskolning
och sedan den värnpliktige fullgjort minst en krigsförbandsövning i befattning
för vUken han grundutbildats biträds av överbefälhavaren, chefen för armén och
försvarets sjukvårdsstyrelse. Sjukvårdsstyrelsen anser dock all all repetitionsutbUdning
bör fullgöras i befattning som hygientekniker eller som utbildning härtUl.
Styrelsen godtar inle att någon krigsförbandsövning fuUgörs i annan befattning.
Statens institut för folkhälsan framhåUer att det f. n.
pågår en översyn av hälsovårdsinspektörsutbUdningen. Det kan därvid förväntas
att utbildningen föreslås avsevärt utökad med ökat utrymme för undervisningen
i modern omgivningshygien och aUmänna miljöfrågor. De för militära förhållanden
specifika hälsovårdsproblemen kommer alt härigenom uppta allt mindre del i den
civila hälsovårdsinspektörens utbildning och yrkesverksamhet. Institutei anser
det därför uteslutet alt hälsovårdsinspektörerna kan bibringas tillräckliga
kunskaper i militär hälsovård inom den tidsram för omskolning som föreslås av
värnpliktskommittén. Institutet hävdar därför att den utbUdning i mUitär
hälsovård som meddelas dessa värnpliktiga i och för sig motiverar atl en
speciell militär grundutbildning införs för dem. Om organisatoriska
förutsättningar för en sådan grundutbildning inte föreligger, kan dock, som
föreslagits, utbildningen ges i form av en omskolningskurs. Denna bedöms behöva
omfatta 4050 dagar. 1 likhet med chefen för armén och försvarels
sjukvårdsstyrelse anser instilulel för folkhälsan atl omskolningsulbild-ningen
bör förläggas till den föreslagna centrala ulbUdningsanstallen för fackulbUdning
m. m. av medicinalpersonal.
Prop. 1971:88 58
Fototeknisk personal
Överbefälhavaren och cheferna för armén och flygvapnet
delar inte kommitténs uppfattning att kraven för uttagning täl fototolk kan begränsas
till genomgånget gymnasium på naturvetenskaplig eller teknisk linje. Chefen för
flygvapnet anser att fototolken är en så viktig länk i ett exklusivt och
dyrbart underrättelsesystem att påtaglig risk föreligger för effektminskning,
om urvalssystemet ändras. Han föreslär därför att nuvarande urvalssystem med
rekrytering bland högskoleutbildad personal bibehålls. SkuUe detta inte vara
möjligt föreslår han att urvalet i så fall sker dels bland personal med goda
skolbetyg i främst matematiska ämnen och dels bland personal som utnyttjar
flygbilder i sin civila verksamhet.
1 fråga om grundutbildningen biträder chefen för
flygvapnet kommitténs förslag att fototolkarna skall ha en med andra grupper
värnpliktiga likformig allmänmilitär utbildning, men anser att de i likhet med
övriga kategorier erhåller 450 dagars grundutbildning och inle 420 som konimittén
föreslagit.
Cheferna för armén och flygvapnet anser alt fototolkarna
efter genomgången grundutbildning skall förordnas till civilmilitär tjänsteman
med fänriks tjänsteklass i likhet med språktolkarna. Båda försvarsgrenscheferna
biträder i princip kommitténs förslag att fotololkul-bUdningen överförs från
armén till flygvapnet. En överföring till flygvapnet av flygfototolkulbildningen
måste enligl chefen för flygvapnet föregås av ytterligare utredning.
Förutsättningen för elt överlagande av UtbUdningen är dock atl flygvapnet
tillförs personella resurser samt all erforderliga lokaler kan tillkomma.
Chefen för flygvapnet delar kommitténs uppfattning att
utbildningen i framtiden bör förläggas till Södermanlands flygflottilj (F 11)
men framhåller att den undersökning som gjorts gett vid handen atl F 1 1 på
grund av personal-och lokalbrist inte kan överta hela utbildningen.
Övrig stabspersonal m. fl.
Meteorologer
Överbefälhavaren biträder inte värnpliktskommilténs
förslag att värnpliktiga skall uttas för utbildning till civilmilitär
befattning för underofficer utan förordar att de värnpliktiga meteorologerna
med hänsyn till deras tjänstgöring vid bl. a. flygvapnets baser som vakthavande
nieteoro-log med fullt ansvar för vädertjänsten bör uttas för utbildning till civilmilitär
befattning för officer. Samma uppfattning hävdas av chefen för flygvapnet som
därutöver anför följande synpunkter i fråga om dessa värnpliktigas
funktionsnivå. Den av värnpliktskommitlén föreslagna sänkningen av
befattningsnivån från officers- till underofficersnivå kan få en oförmånlig
inverkan på rekryteringen eftersom utbildningsgången blir mindre attraktiv än
den f. n. är. Kommittén synes inte heller ha tagit hänsyn till att den
kvalificerade matematiknaturvetenskapliga utbildning som flertalet värnpliktiga
meteorologer har väl motiverar uttagning för
Prop.
1971:88 59
utbildning till officersbefallning. Den förlängning av den
totala tiänst-göringsskyldigheten för de värnpUktiga meteorologerna som föreslås
utgör knappast ett godtagbart motiv för sänkningen av funktionsnivån. Chefen
för flygvapnet jämför härvid meleorologerna med de värnpliktiga apotekarna och
framhåller atl de sistnämndas totala tjänstgöringsskyldighet föreslås minskad
från nuvarande 540 tUl 434 dagar medan deras uttagning för utbildning till
officersbefattning likväl bibehålls. Sänkningen av funktionsnivån för
meteorologerna är mot bakgrund av denna jämförelse enligt flygvapenchefens
mening svårförståelig. Han påtalar också del opsykologiska i att i
krigsorganisationen införa meteorolog-personal i en lägre funktionsnivå än den
som den flygande personalen är van vid att ha kontakt med under fredsförhåUanden.
Enligt hans mening innebär detta en sänkning av den standard som sistnämnda
personal har rätt att fordra.
Skyddsingenjör, skyddstekniker, skyddsunderofficer och radiakassistent
Kommitténs förslag att endast använda benämningen skyddsingenjör
och skyddsunderofficer samt att rekrytera ingenjörerna ur
skyddsunder-officerskategorin biträds av överbefälhavaren och chefen för armén.
Arméchefen anser dock att urvalet bör göras redan under grundutbildningen och
att de som uttas genomgår utbUdning inriktad pä befattning som skyddsingenjör
i brigad och fördelning. Efter genomförd krigsförbandsövning som skyddsingenjör
till förfogande bör krigsplacering ske.
Chefen för marinen anser att benämningen skyddstekniker
bör kvarstå eftersom denna benämning tydligt anger sambandet med skyddsingenjör
och att benämningen skyddsunderofficer lätt kan sammankopplas med
skyddsofficer. Han biträder däremot kommitténs förslag om krav på
högskolekompetens för båda kategorierna samt att ingenjörerna rekryteras bland
lämpliga "tekniker". Försvarets forskningsanstalt stöder i allt
väsentligt kommitténs förslag och betonar särskilt vikten av att kraven på
akademisk examen uppfyUs.
Signalsky ddspersonal
Överbefälhavaren biträder värnpUklskommitténs förslag att specialtjänstuttagning
för signalkonlroll- och signalskyddslekniker upphör och all dessa rekryteras
från grundutbildningskategorin kommunikationstele-grafisler efler det all de
fullgjort viss del av grundutbUdningen. Värnpliktskommitténs beskrivning av signalkonlroUteknikernas
arbetsuppgifter anser överbefälhavaren i stort vara rättvisande och biträder
föreslagen avkortning av tiänslgöringsliden. Han biträder däremot inte atl den
tillämpade utbUdningen sker enbart inom signaltruppernas övningsorganisation
utan framhåller att signalkontrollen är avsedd att täcka hela totalförsvaret, vilker
kräver ingående kunskaper om signalmetoder m. m. inom alla myndigheters signalnäl.
Hans anser därför att den tillämpade kontroll som tidigare ägt rum inom civUa
organisationer och vid stabs-
Prop. 1971:88 60
tiänstövningar inom totalförsvaret under tjänstgöringen
vid totalförsvarets signalskyddsavdelning bör fortsätta. Överbefälhavaren
avvisar bestämt kommitténs alternativa förslag alt lämpliga signalkonlroUlekniker
omskolas till signalskyddslekniker först sedan minst en krigsförbandsövning
fullgjorts. Däremot biträder han alternativet att urvalet till signalskyddslekniker
sker bland konlrollteknikerna under grundutbildningen förutsatt att samtliga
är underbefälsultagna.
Chefen för armén biträder kommitténs alternativa förslag
att urvalet av signalskyddsteknikerna sker bland signalkontrollteknikerna under
grundutbildningen. Med hänsyn till det ringa antal värnpliktiga som skall
utbildas till signalskyddslekniker ifrågasätter chefen för armén om det inte
vore lämpligt att utbildning av denna kategori anordnas endast vartannat eller
vart Iredje år.
Personal vårdspersonal
Överbefälhavaren biträder inte värnpliktskommilténs
förslag atl krigsorganisationens behov av värnpliktiga
personalvårdsassistenter tillgodoses genom överföring och omskolning av
lämpliga äldre värnpliktiga utan föreslår att nuvarande uttagning och
utbildning bibehålls. Överbefälhavaren anför att kommitténs princip atl la tillvara
värnpliktiga med lämplig civil bakgrund tillämpas redan enligl nuvarande
utbildningssystem genom att ca 20% av behovet av personalvårdspersonal i
krigsorganisationen tillgodoses genom överföring efter grundutbildning. Vidare
framhålls att de grundrekryterade personalvårdsassistenternas facktjänstgöring
utgör en värdefull miljöutbildning för avsedd krigsbefattning. Överbefälhavaren
biträder inte heller kommitténs förslag om att personalvårdsassistenten
överförs till kategorin civil personal. Med hänsyn till att
personalvårdsassistenten ofta torde konima i situationer där han måste ge order
och anvisningar på fältet bör han vara civilmilitär med officers tjänsteklass.
Beträffande värnpliktskommilténs synpunkter på nuvarande utbildning av dessa
värnpliktiga anser sig överbefälhavaren kunna konstatera atl kommitténs
underlag varit bristfälligt och delvis inaktuellt. Kommitténs slutsats atl
utbildningen inte ger eleverna förmåga atl bestrida befattningar i krigsorganisationen
bedömer överbefälhavaren därför som missvisande. Beträffande föreslagen
användning av handräckningsvärnpliktiga som arbetskraftsförstärkning på
personalvårdsexpeditionen i fred anser överbefälhavaren att detta innebär både
för- och nackdelar. Att förbanden inte behöver utbilda sina värnpliktiga
personalvårdsassistenter för uppgifter vid krigsförband nämns som en fördel
under det atl nackdelarna bl. a. består i alt dessa värnpliktiga inte kan delta
i fältmässiga övningar och därvid förvärva erforderlig miljöerfarenhet, att uttagningsmöjligheten
begränsas samt att de sannolikt behöver längre fredsutbildning än de
värnpliktiga personalvårdsassistenterna, varigenom utnyttjandetiden minskar.
Överbefälhavaren understryker avslutningsvis att handräckningsvärnpliktiga
visserligen kan vara ett komplement till värnpliktiga personalvårdsassistenter
men inte ersätta dessa.
Chefen för armén delar värnpliktskommilténs uppfattning
att perso-
Prop.
1971:88 61
nalvårdsassistenternas utbildning bör anknyta till de
förhållanden under vilka truppen fullgör sina uppgifter i fält. Däremot delar
chefen för armén inte uppfattningen att rekryteringen av
personalvårdsassistenter bör ske genom överföring av lämpliga äldre
värnpliktiga. Han förordar att personalvårdsassistenterna i släUet skall
utgöras av värnpliktiga kategori F med en grundutbUdning som omfattar allmänmilitär
utbildning och befattningsutbildning, fackulbUdning och praktiktjänstgöring vid
kompani före krigsplacering som bataljonsassistent samt därefter repetitionsutbildning
som bataljonsassistent vid krigsförbandsövning och assistent i högre stab efter
särskild fackövning.
Försvarets rationaliseringsinstitut biträder kommitténs
förslag om rekrytering av personalvårdsassislenter genom överföring av äldre
värnpliktiga med lämplig civil utbildningsbakgrund. Institutet finner det
däremot vara i viss mån inkonsekvent att låta en annan värnpliktskategori,
nämligen handräckningsvärnpliktiga, delvis ersätta den borttagna gruppen och
fullgöra vissa av dess uppgifter inom fredsorganisationen. Uppgifterna bör i
stället utföras av anställd arbetskraft genom en successiv ökning av antalet
personalvårdskonsulenter. Biträde med expedilionella göromål m. m. bör
tillgodoses genom förbandens skrivcentraler. Institutet påpekar att den ökning
av antalet handräckningsvärnpliktiga som skulle bli en följd av kommiltén.s
förslag också skulle innebära en kostnadsökning eftersom det totala behovet av värnpUktiga
för personalvårdande uppgifter inte minskas.
Även utredningen om handräckningsvärnpliktiga ansluter sig
till kommitténs förslag 0111 att behovet av värnpliktiga
personalvårdsassistenter i krigsorganisationen tillgodoses genom överföring och
omskolning av värnpliktiga med lämplig utbildning och yrkeserfarenhet. 1 likhet
med försvarets rationaliseringsinstitut avstyrker utredningen förslaget om användande
av handräckningsvärnpliktiga som arbetskraftsförstärkning vid
personalvårdsdetaljerna. Utredningen anför härvid i stort detsamma som institutet.
Expeditionen service ät personalvårdsdetaljen bör lämnas av skriv- och
budcentralerna. Erforderlig arbetshjälp pä fritid inom bibliotek, fritidshem
och frilidsläger bör enligt utredningen lämpligen kunna lämnas av värnpliktiga
mot arvode.
Centralförbundet för befälsulbildning avstyrker kommitténsförslag
till utbildning av värnpliktiga personalvårdsassistenter. Förbundet avvisar
också att personalen hänförs tUl civil befattning.
Fältpostpersonal
Överbefälhavaren biträder i allt väsentligt värnpäktskommitténs
förslag. Eftersom befälsbefattningar, bl. a. chefsbefattningar på fältpostkontor
vid förband, ställer avsevärda krav på självständigt militärt befälsutövande
understryker överbefälhavaren betydelsen av att endast personal med militär
befälslämplighet uttas till sådana befattningar inom fältpostorganisationen.
Denna personal bör i motsats till vad kommittén föreslagit hänföras till civilmilitär
personal.
Även chefen för armén biträder i huvudsak
kommitténs förslag.
Prop.
1971:88 62
Chefen för armén förordar dock att överföring och
omskolning till fältpostbefattning av värnpliktiga som är anstäUda vid
postverket i administrativ karriär bör ske före andra krigsförbandsövningen.
Utbildningsansvaret för omskolningen bör åvila chefen för armén i samråd med
poststyrelsen och omfatta även det utbildningsbehov som föreligger vid marinen
och flygvapnet. Liksom överbefälhavaren hävdar arméchefen atl endast
värnpliktiga med militär befälslämpäghet bör komma ifråga för uttagning till befälsbefatlningar
vid fältpostorganisationen och att fältpostpersonal i chefsbefattning hänförs
till civilmilitär personal.
Poststyrelsen tiUstyrker i stort värnpliktskommitténs
förslag men hävdar att omskolning till krigsbefattning i fältpostorganisalionen
bör ske redan efter första krigsförbandsövningen. Styrelsen hävdar också att
fältpostpersonalen med hänsyn till de krav som verksamheten i fält ställer på
denna personal bör hänföras till kategorin civämilitär personal samt att
krigsbefattningsutbildningen bör omfatta förutom utbildning i fältposttjänst
även militär befälsulbildning.
Teknisk personal Luftvärnets tekniska personal
Överbefälhavaren och chefen för armén biträder kommitténs
förslag atl grundutbildning påböqas först efler alt civil studiekompetens
förvärvats sarnt att rekryteringen till ingenjörsbefattningarna sker från
teknikerkategorin sedan teknikerna fullgjort del av repetitionsutbUdningen,
Med hänsyn till att förseningar i den civila studiegången
kan förväntas anser överbefälhavaren och chefen för armén atl tidpunkterna för
tjänstgöringens påbörjande bör ges en mera tänjbar tolkning.
Övrig teknisk personal inom armén
Chefen för armén godtar inte kommitténs förslag atl
sammanslå nuvarande signaltekniker och signalmekaniker till en kategori.
Däremot anser han att den kritik som framförts mot nuvarande utbildning av
signaltekniker är berättigad. Tvärt emot kommittén anser chefen för armén att
väsentligt skilda krav ställs på de båda kategorierna såväl beträffande
arbetsuppgifterna som under utbildningen. Chefen för armén säger sig därför inle
kunna godta sådana åtgärder som inskränker möjligheterna att utbilda personal
med tillräckligt bred kunskap. Signalteknikerna bör fullgöra tjänst i likhet
med underofficersuttagna värnpliktiga. Chefen för armén förordar att man
fastställer den signaltekniska personalens utbildning först sedan pågående
utredningar angående TSB-organisationen slutförts, I övrigt finner chefen för
armén komniitténs förslag principiellt lämpliga. Överbefälhavaren biträder
chefens för armén synpunkter.
Chefen för armén har ingen erinran mot kommitténs förslag
att tygtekniker utgår som grundulbildningskalegori. Teknisk högskoleexamen
anser han skall vara krav för uttagning tUl tygingenjör övrig stab och
stabsunderofficer i teknisk underrättelsetiänst. Föreslagen tid för omskol-
Prop.
1971:88 63
ning lill tygingenjör kontroll anser chefen för armén vara
otUlräcklig,
Mot
kommitténs förslag att rekrytera tygingenjör förråd och ammunitionsman genom
överföring ställer sig chefen för armén tveksam. Han anser all de vikliga
uppgifter som åligger denna personal dvs. alt undersöka och tillvarata
användbara delar av skadad tygmateriel och ammunition samt specieUt svårersättliga
förnödenheter på stridsfältet inle har beaktats tiUräckligt av kommittén.
Chefen för armén föreslår därför att nuvarande system med en från början fackinriktad
utbildning bibehålls. Eftersom av dessa kategorier krävs kunskaper som inte kan
förvärvas utanför krigsmaklen skulle del behövas en omskolningskurs om 23
månader. Chefen för armén anser dessutom alt båda kategorierna bör hänföras
till civUmilitär personal.
Flottans tekniska personal
Chefen för marinen accepterar inte en kompetenssänkning
beträffande ingenjörsbefattningarna utan anser högskolekompetens vara ett krav.
Med undantag av skeppsbyggnadsingenjörer anser chefen för marinen att gemensam grundutbUdning
kan anordnas för tekniker och ingenjörer. Endast ingenjörer med
högskolekompetens anses kunna uppfylla kraven på befattningar som
vapeningenjör. Skeppsbyggnadsingenjörer bör grund-utbUdas till befattningen och
ges civUmilitär status och inte som kommittén föreslagit rekryteras genom
överföring av lämpliga värnpliktiga, civilt verksamma inom varvsindustrin.
Kustartilleriets tekniska personal
Chefen för marinen anser i motsats till värnpliktskonimittén
alt nuvarande minmekanikers uppgifter är av sådant slag att de bör ersättas med
mintekniker. Den mUitära utbUdning som kommittén föreslagit för minmekanikerna
anses däremot lämplig även för teknikerna.
Flygvapnets tekniska personal
Chefen för flygvapnet biträder inte värnpliktskommitténs
förslag att nuvarande robotingenjörer benämns systemtekniker och att utbUdnings-tiden
avkortas.
Många av kommittén framförda synpunkter anses bygga på
felaktiga ingångsvärden. Vissa synpunkter är dock väsentliga och dessa har
redan beaktats eller kommer att beaktas vid utbildningen av värnpliktiga
robotingenjörer. Avkortningen av ulbUdningsliden drabbar enligt chefen för
flygvapnet den fortsatta systemövervakar- och befälsutbildningen vid
robotdivision genom att övrig utbUdning till största delen är kopplad till
befintliga kurser. Robotingenjörens uppgift är enhgt chefens för flygvapnet
uppfattning att vara systemövervakare på plutonchefsnivå och inte på
teknikernivå. Kommitténs förslag angående omfattningen av särskild övning anser
chefen för flygvapnet vara realistisk,
Värnpliklskommitténs förslag att värnpUktiga robotingeiijörer
endast förordnas i sergeants tjänsleklass biträder inte chefen för flygvapnet
som
Prop. 1971:88 64
framhåller atl utbildningen tUl systemövervakare är
intensiv och resultatet beroende av robolingenjöremas egen vilja all lära. Att
inte befordra robotingenjören till officer skulle därför tUl en del minska
motivationen. Dessutom skuUe det innebära ett ekonomiskt avbräck för honom
under de ofta återkommande repetitionsutbUdningarna. Vidare bedömer chefen för
flygvapnet alt möjligheten alt ulnyttia frivUligt tiänstgörande robot-, ingenjörer
kommer att minska avsevärt. Han anser dessutom att den föreslagna utbildningen
till underofficer kräver en kompensation i form av UtbUdnings- och tiänstgöringspremie
men att detla inte är möjUgt idag.
Överbefälhavaren biträder kommitténs förslag att
robotingenjörer rekryteras endast bland blivande civilingenjörer.
Chefen för flygvapnet avstyrker värnpUklskommitténs
förslag att flygfältsingenjörerna delas upp i två grupper, att benämningen
flygfältsingenjör begränsas till stabsbefattningar och hänförs till
befattningar för civil personal samt att krigsförbandsövningar i form av
fältarbetskurser inle bör förekomma. Chefen för flygvapnet föreslår bl, a, att
flygfältsingenjörer även framdeles rekryteras av flygstaben på frivillighelens
väg. Han föreslår vidare att ett eventuellt beslut om utbUdning som omfattar
flygfältsingenjörer får anstå tills pågående utredning därom inom flygvapnet
slutförts.
Övrig personal
Forskningstekniker
Kommitténs förslag atl forskningstekniker skall utgå som
värnpliktskategori biträds av överbefälhavaren och försvarets
forskningsanstalt.
Psykologer
Förslaget att rekrytera psykologbefattningarna genom
överföring av värnpliktiga med civil yrkeserfarenhet sedan dessa fullgjort
grundutbildning och viss del av repetitionsutbUdning biträds av
överbefälhavaren. Militärpsykologiska institutet anmäler tveksamhet mot
överföringsrekrytering av värnpliktiga psykologer i den omfattning som
kommittén föreslagit. Bl. a. anser institutet det tveksamt om det på lång sikt
kommer att finnas tillräckligt antal civilt yrkesverksamma kliniska psykologer
som är lämpliga och kan undvaras till mUitära uppgifter. Institutet tror inte
att de goda möjligheter som nuvarande rekryteringsform ger i fråga om
personalkännedom, kontroU av utbildningsmeriter m. m. samt lill noggrann
uppföljning även av motivation och militär lämplighet i övrigt kommer att
finnas vid en överföringsrekrylering. Institutet förutsätter därför atl om
urvalsmässiga och andra problem inte kan bemästras en återgång får ske tUl
nuvarande kombinerade rekryteringssystem.
VärnpUktsf örminer
1 fråga om förslagel till värnpliktsförmåner har detla
inte föranlett några erinringar från remissinstansernas sida. Försvarets
civilförvaltning
Prop. 1971:88 65
anför alt ändring härvid erfordras i 6, 14 och 15 §§ vämpliktsavlöningskungörelsen
(1970:676),
Ekonomiska konsekvenser av värnpUklskommitténs förslag
Överbefälhavaren anser att det är en aUvarlig brist att de
ekonomiska konsekvenserna av förslagen inte har behandlats närmare i
utredningen och finner det tveksamt om de kostnadsbesparingar som redovisats
kommer att kunna täcka de kostnadsökningar som uppstår. Han redovisar härvid
kostnaden för omarbetning av krigsbefattningskataloger, personaltabeller, befattningstypkataloger
och kravkataloger vid värnpliktsverket, vilka uppskattats till omkring 500 000
kr. Vidare redovisas lönekostnader för projektledare och annan personal vid värnpUktsverket,
beräknade till omkring 150 000 kr. för budgetåret 1971/72. Härutöver tillkommer
inte angivna kostnader i samband med datamaskinellt arbete vid verket. Överbefälhavaren
pekar vidare på uppkommande lönekostnader samt kostnader för administration,
lokaler m. m, för den föreslagna centrala sjuk-värdsskolan samt lönekostnader
för en på grund av förslaget inrättad tjänst vid flygvapnets väderskola,
sistnämnda kostnad beräknad till ca 40 000 kr. för år.
Värnpliktsverket anför att utöver de av överbefälhavaren
angivna kostnadsökningarna vid verket tillkommer efler budgetåret 1972/73
kostnader för varaktigt erforderlig begränsad personalförstärkning och teknisk
kapacitetsökning.
Försvarets
rationaliseringsinstitut uttalar tveksamhet beträffande riktigheten av delar
av kommitténs ekonomiska resonemang och finner att den av kommittén angivna
minskningen av antalet tiänstgöringsdagar för värnpliktiga bör reduceras från 1
10 000 till 70 000 dagar pe.r år. Institutet bedömer att kostnadsökningar
kommer att uppstå för att ersätta personalvårdsassistenterna med handräckningsvärnpHktiga,
beräknad kostnad 600 000-700 000 kr. för år, för löner till personal vid en
central sjukvårdsskola, beräknade till 400 000 kr. för år, för administration
och avskrivningar vid denna skola, för en nyinrättad tjänst vid flygvapnets väderskola,
för fast anställda tygtekniker inom kustartilleriet samt för utbildningsinsatser
m. m. på ett flertal oniråden t, ex, för läkarassistentskola och för
utbildning av telehantverkare,
MUilärpsykologiska institutet anför att utöver av värnpliklskommittén
angivna kostnader 200 000 kr. för ansläUande av civila psykologer vid inskrivningarna
behövs medel för utbädning av reserver för dessa. Kostnaden för denna
utbildning beräknas av institutet uppgå till ca 50 000 kr. för är.
5 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr ,
Prop. 1971:88 66
Departementschefen
1 27 § I mom. D. värnpliktslagen (1941:967, omtryckt
1969:378) finns f.n. särskilda bestämmelser om värnpliktstiänstgöringen för
värnpliktiga som a) bedriver eller avser att bedriva studier för utbildning
till ingenjör vid högskola eller annan därmed jämförlig högre läroanstalt för UtbUdning
till läkare, tandläkare, apotekare eller veterinär eller eljest i sådana ämnen
att hans insikter kan vara till särskilt gagn för krigsmakten eller b)
fullbordat eller påbörjat teknisk yrkesutbildning av den art att hans insikter
kan vara till särskilt gagn för krigsmakten.
Beträffande dessa värnpliktiga får Kungl. Maj:t, om det är
lämpligt, förordna att den värnpliktige skall fullgöra tjänstgöring om 394
dagar i stället för övriga värnpliktigas grund- och repetitionsutbildning.
Denna tjänstgöring skall fullgöras som dels soldat- och befälsutbildning eller
enbart soldatutbildning, dels fackutbildning och facktjänstgöring. Värnpliktiga
som avses under a) ovan får utöver denna tjänstgöring åläggas att fullgöra
fortsatt tiänstgöring under högst 146 dagar, om detta anses påkallat för att
bibringa och vidmakthålla erforderliga kunskaper för avsedd
mobiliseringsbefattning.
Kungl. Maj:t har fastställt utbildningstiden till 540
dagar för samtliga kategorier värnpliktiga som är uttagna för utbildning i
specialtjänst utom för läkare och nyssnämnda kategori med teknisk
yrkesutbildning. För läkarna är utbildningstiden numera 420 dagar.
1966 års värnpliklskominitté, som ingående undersökt och
kartlagt utbildningens omfattning för var och en av de olika kategorierna
värnpliktiga som tas ut för utbildning i speciafijänst, föreslår att nuvarande
uttagning av värnpliktiga för utbUdning i sådan tiänst upphör. Utbildningen av
värnpliktiga som avses för befattningar som f.n, rekryteras med värnpliktiga i
speciaUjänst genomförs i likhet med vad som gäller för övriga värnpliktiga i
form av grundutbildning och repetitionsutbildning. Delta innebär i
huvudsak följande.
Grundutbildningen omfattar för samtliga här avsedda
värnpliktiga allmänmilitär utbildning i erforderlig onifattning, befattningsutbildning
och militär miljöutbildning under fältmässiga förhållanden. Befattningsutbildningens
längd avvägs med hänsyn till den värnpliktiges civila utbildningskonipetens.
Genom att befattningsutbildningen på detta sätt i många fall avkortas blir
också grundutbildningstiden totalt sett kortare.
Nuvarande grundutbildning till vissa befattningar upphör.
Rekrytering lill dessa befattningar sker genom överföring av personal méd annan
befattningsutbildning och med en för den nya befattningen lämplig civil
yrkeskompetens. Överföring sker efter viss kompletteringsutbildning. Vidare
sker i ökad utsträckning och efter erforderlig kompletterande utbildning
överföring från befattning i lägre till befattning i högre funktionsnivå, t.
ex. inom de tekniska specialområdena.
Repetitionsutbildningen fuUgörs i form av krigsförbandsövningar
och särskUda övningar i likhet med vad som gäller för övriga värnpliktiga. För
att tillgodose de behov av befattningsutbildning och kompletteringsut-
Prop.
1971:88 67
bildning som föreligger i samband med bl. a. överföring tUl
befattning får tiden för en krigsförbandsövning och för särskild övning
användas för utbildning som kallas fackövning resp. särskild fackövning.
Genom att all utbUdning väsentligen är inriktad på att den
värnpliktige under sin värnpliktstid skall bestrida en befattning i
krigsförband bortfaller i princip den hittillsvarande möjligheten att utnyttja
värnpliktsutbildningen för nu ifrågavarande kategorier för att tillgodose
behov av personal för fredsproduktion.
VärnpUklskommiltén lämnar med utgångspunkt i nu redovisade
principer detaljerade förslag till utbildningens utformning för de oUka kategorierna
värnpUktiga,
Värnpliktskommittén beräknar att dess förslag innebär en
minskning av antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga med omkring 110 000
dagar. De kostnadsbesparingar som följer av denna minskning av antalet
tjänstgöringsdagar bör enligt kommittén användas för att förbättra
utbildningen.
Värnpliktskommitlén anser alt grundutbildning i enlighet
med kommitténs förslag kan börja den 1 juni 1972 och att
repetitionsutbildningen bör kunna genomföras redan fr.o.m. budgetåret 1971/72.
Värnpliktskommitténs principiella uppfattning att
nuvarande särskilda bestämmelser i värnpliktslagen om de specialtjänstuttagna
värnpliktiga bör slopas och atl dessa värnpliktiga skall fullgöra grundutbildning
och repetitionsutbildning i likhet med övriga värnpliktiga delas av flertalet
remissinstanser. 1. fråga om den närmare utformningen av utbildningen för olika
personalkategorier har däremot kommitténs förslag föranlett erinringar och
ändringsförslag. Delade meningar har också redovisats när det gäller frågor om
bl. a. övergången till det föreslagna utbildningssystemet och de ekonomiska
konsekvenserna av utredningsförslagen.
Innan jag tar värnpliktskommitténs förslag under närmare
övervägande vill jag erinra om vissa karakteristiska grunddrag i 1966 ärs
värnpliktsreform. Vårt värnpliktssystem innebär att de värnpliktiga skall vara
inkallade till tiänstgöring under fredstid endast i den omfattning som behövs
för att förband och enskilda skall erhålla tillräcklig utbUdning för att vara
användbara i krig omedelbart efter mobilisering. Förbanden inkallas vart fjärde
år till i regel en treveckors krigsförbandsövning för att enheternas
krigsduglighet kontinuerligt skall vidmakthållas. Om vår organisationsform
skall vara ett realistiskt alternativ lill ständigt organiserade enheter, är
det ett oavvisligt krav att vi har en starkt decentraliserad
mobiliserings-organisation, i vilken varje enskilt förband snabbt och på egen
hand kan ställas på krigsfot, samt alt personalen i krigsförbanden är så
utbildad och samövad att enheter utan kompletterande utbildning kan fullgöra
sina uppgifter så snart mobiliseringen genomförts. Genom denna grundsyn på
värnplikten kommer repetitionsutbUdningen att utgöra en väsentlig del i
utbildningssystemet. Grundutbildningen i sin tur är förutsättningen för att en
mobiliseringsorganisation över huvud taget skall kunna planeras.
Grundutbildningens inriktning och innehåll i stort bestäms emellertid i
Prop. 1971:88 68
påtaglig grad av krigsorganisationens kontinueriiga behov
av förnyelse. Årligen uppstår nya personalbehov genom att de äldsta
värnpliktiga utträder ur värnpliktsåldern och genom att vakanser uppstår på
grund av dödsfall, långvarig sjukdom eller tjänsteförhinder av annat slag.
Ändrad organisation och utrustning till följd av utvecklingen inom vår omvärld
framtvingar fortlöpande anpassningsåtgärder i utbildningshänseende.
Grundutbildningen är det främsta medlet att successivt förnya krigsorganisationen
i takt med utvecklingens krav.
För praktiskt taget varje typ av befattning i vår krigsorganisation
måste förutsättas att den värnpliktige före grundutbildningen förvärvat vissa
definierbara kunskaper och insikter. Till övervägande del refererar dessa till
vårt civila skolsystem. Kravet på civU utbildningsbakgrund är sålunda allmänt
för vårt militära uttagnings- och utbildningssystem. Tack vare den
utomordentligt expansiva utvecklingen på det civila utbildningsområdet har det
varit möjligt all inom den militära ulbildningsseklorn möta de ökade krav som
den tekniska utvecklingen ställer.
Då begreppet specialultagning en gång infördes rådde andra
förutsättningar än nu. Den helt övervägande delen av de värnpliktiga hade då
enbart folkskola som grund. Endast en obetydlig del hade studentexamen och
antalet värnpliktiga med akademisk eller annan postgymnasial utbildning
utgjorde en ringa del av äldersklas.sen, 1 denna situation var det naturligt
att dessa fätaliga värnpliktiga fick sin värnpliktstjänstgöring reglerad i
särskild ordning, eftersom man därigenom trodde sig bättre kunna utnyttja deras
speciella kunskaper i krigsorganisationen. Utvecklingen har emellertid påvisat
påtagliga nackdelar med ett sådant system.
Värnpliktskommilténs granskning av den hittillsvarande
tillämpningen av 27 § 1 mom. D, värnpliktslagen har också visat att de specialtjänstuttagna
värnpliktigas fackutbildning och fackljänslgöring i inånga fall har elt mindre
väl definierat samband med de krigsorganisatoriska kraven och atl i vissa fall
fullt vapenföra sådana värnpliktiga med stöd av nämnda lagrum använts för att
tillgodose fredstida behov av arbetskraft som inte haft direkt samband med
upprätthållande av beredskap. Vidare har inte funnits någon klar gräns mellan
facktjänstgöring och den fortsatta tiänstgöringen, dvs, motsvarigheten till
grund- och repetitionsutbildning, 1 princip har det därför varit möjligt att
överföra tiänstgöringsdagar från fortsatt tiänstgöring till annan tiänstgöring
och vice versa. En sådan tillämpning av bestämmelserna kan inte vara förenlig
med andan i 1966 års värnpliktsreform.
Mot bakgrund av del nu anförda vill jag till en början
uttala att jag ansluter mig till värnpliklskommitténs principiella öveiväganden,
som innebär att nuvarande uttagning av värnpliktiga för utbildning i special-tiänst
upphör och att utbildningen av dessa värnpliktiga genomförs i form av
grundutbildning och repetitionsutbildning i likhet med vad som gäller för
övriga värnpliktiga samt att befattningsutbildningens längd avvägs med
hänsynslagande till den värnpliktiges civila utbildningskompetens. 1 della
sammanhang vill jag erinra om att jag redan i prop, 1966:106 med förslag
rörande värnpliktigas utbildning m,ni, uttalat att utbildningen för
Prop. 1971:88 69
de i specialljänst uttagna värnpUktiga bör bestå av
grundutbildning och repetitionsutbildning samt att grundutbildningen bör
anpassas efter de värnpliktigas genom civil utbildning förvärvade kunskaper och
repetitionsutbildningen till krigsförbandens behov av utbildning.
Del bör ankomma på Kungl. Maj:t att på grundval av värnpliklskommitténs
principiella överväganden besluta om utbUdningens onifattning och uppläggning
för de kategorier av värnpliktiga som hittills fullgjort utbildning i specialljänst
liksom för de övriga kategorier värnpliktiga som kommillén i detla sammanhang
behandlat.
Det föreslagna utbildningssystemet innebär att all
utbildning väsentUgen inriktas på atl de värnpliktiga under sin värnpliktstid
skall tiänstgöra i befattningar i krigsorganisationen. Härigenom blir det i
princip inte möjligt att utnyttia värnpliktsutbildningen av nu ifrågavarande
kategorier för att tillgodose behov av personal för krigsmaktens fredsmässiga
verksamhet. Sådan medverkan kan endast ske i den mån olika utbildningsmoment innebär
medverkan i fredsverksamhet. Såsom framgår av kommitténs förslag kommer t, ex,
de värnpliktiga läkarnas utbildning i viss utsträckning även framdeles att
innebära medverkan i förbandssjuk-värden. Jag anser det riktigt att den
medverkan i fredsverksamheten som f. n, sker från de specialtiänstuttagna
värnpliktigas sida avvecklas. Avvecklingen måste emeUertid ske successivt och
i takt med att andra personella resurser kan ställas till förfogande.
Beträffande de värnpliktiga läkarna kan man måhända få räkna med en relativt
lång övergångstid med hänsyn tUl att vakanserna bland de anställda läkarna inom
försvaret f. n. är betydande. Vad avser de värnpliktiga tandläkarna måste ett
ställningstagande till folktandvårdsulredningens betänkande avvaktas. Innan
några förändringar sker inom försvarets tandvårdsorganisation är det nödvändigt
att för värnpliktiga tandläkare räkna med insatser inom fredstandvården inom i
stort oförändrad nivå,
I fråga om genomförandet av den föreslagna utbildningen
kan jag i huvudsak ansluta mig lill värnpliktskomjnitténs förslag. Jag anser
dock att övergången till det föreslagna systemet bör ske successivt fr.o.m, den
1 juni 1972 för såväl grundutbildning som repetitionsutbildning. Inskrivnings-
och uttagningsförfarandet bör visserligen i princip genomföras med början den 1
juli 1971 men tillämpningen av de nya normerna bör ske i den omfattning som vämpliktsverket
bestämmer.
1 fråga om de ekonomiska konsekvenserna av den föreslagna
omläggningen av specialistutbildningen räknar jag med att uppkommande kostnader
för värnpUklsverkets omarbetning av befattningskataloger och personaltabeller m.m.,
lönekostnader för personell förstärkning vid flygvapnets väderskola samt
kostnader för att använda civUa psykologer vid inskrivningsprövningen väl kan
täckas av den kostnadsbesparing som minskningen av antalet tjänslgöringsdagar
innebär.
I fråga om värnpliktsförmånerna för de nuvarande specialtjänstuttagna
värnpliktiga anser jag i likhet med kommittén alt dessa bör anpassas till den
ordning som gäller för övriga värnpliktiga. Förslagel har inte heller mött
några invändningar från remissinstansernas sida. Jag vill emellertid i
5*-Riksdagen 1971. 1 Saml. Nr 88
Prop. 1971:88 70
sammanhanget erinra om att nuvarande förmåner åt
värnpliktiga m. fl. utreds av en särskild utredningsman.
Den av värnpliktskommittén väckta frågan om att ålägga
tandläkare samma utbildningsplikt enligt 9 a § krigssjukvårdslagen (1953:688)
som nu gäller för läkare är enligt min mening inte av sådan natur att den bör
tas upp i detla sammanhang.
Jag övergår härefter till att redovisa min syn på vissa av
kommitténs förslag som avser åtgärder som kan beslutas av Kungl, Maj:t eller
som i detta sammanhang inte fordrar beslut av riksdagen.
1 likhet med kommittén och flera av remissinstanserna
anser jag att det föreligger behov av effektivare utbUdning av värnpliktig hälso-
och sjukvårdspersonal.
Beträffande den föreslagna utbildningen av läkare kan jag
i allt väsentligt ansluta mig till kommitténs förslag. Samtliga värnpliktiga
läkare bör således ges militär utbildning för krigsplacering inom militär
sjukvård för att därigenom beroende på aktuell civil befattning och medicinsk
kompetens kunna krigsplaceras antingen inom krigsmakten eller inom det civila medicinalväsendet.
Den flexibilitet som därvid kan uppnås beträffande läkarpersonalens utnyttjande
bör innebära fördelar för såväl den civUa som den militära sektorn.
Värnpliktiga läkare som genom krigsplacering tiUhör det
civila medicinalväsendet bör liksom hittills fullgöra en del av
värnpliktsutbildningen i form av försvarsmedicinsk tiänstgöring inom den civila
sjukvårdsorganisationen.
1 motsats till vissa remissinstanser anser jag i likhet
med koniiniltén att det är lämpligt att nuvarande befattningar för läkarbiträden,
vilka rekryteras med underofficersutlagna värnpliktiga som i regel inte är civilt
verksamma inom sjukvården, utgår ur krigsorganisationen och ersätts med
befattningar avsedda för värnpliktiga medicine studerande. Användningen av
dessa studerande i krigsorganisationen bör emellertid fortlöpande övervägas
efterhand som organisationen ändras.
Förslaget om att förlägga en miljöutbildning om 25 dagar
under nionde studielerminen har avvisats av ett flertal remissinstanser under
hänvisning till att sådant avbrott under studierna bl. a. skapar sludieför-seningar
med åtföljande negativa studiesociala effekter. Även jag anser att den
föreslagna inplaceringen av miljöutbildningen för många kan vara mindre lämplig
frän studiesynpunkt. Jag förordar att ifrågavarande miljöutbildning, som främst
är nödvändig för kommande fackutbildning, fullgörs antingen såsom kommittén
föreslagit under nionde studieterminen eller omedelbart efter läkarexamen dvs.
före läkarnas allmäntjänstgöring eller, om det är möjligt, under
allmäntjänstgöringen. På så sätt föreUgger för den värnplikrige läkaren tre
alternativa tidpunkter för fullgörande av miljöutbildningen.
Den av kommittén föreslagna differentieringen av läkarnas
fackutbildning har avstyrkts av samtliga berörda remissinstanser. Även
kommitténs förslag om alt fackutbildningen alternativt förläggs under läkarnas allmäntiänstgöring
har avvisats av vissa berörda remissinstanser.
Prop.
1971:88 71
För egen del anser jag att fackutbildningen av läkare bör
vara gemensam och att en differentiering av utbildning till befattningar för medicinalofficer
resp. fackläkare bör ske vid senare tidpunkt. Fackutbildningen bör fullgöras
antingen före eller efter läkarnas allmäntjänslgöring eller, om del är
möjligt, under denna tiänstgöring.
Jag ansluter mig i allt väsentligt till den av kommittén
föreslagna UtbUdningen av värnpliktiga tandläkare. Innan stäUning tagits tiU
frågan om hur behovet av fredstandvård för de värnpliktiga skall tUlgodoses är
del emellertid, som jag redan anfört, nödvändigt atl värnpliktiga tandläkare
under en övergångsperiod inom ramen för det nya utbildningssystemet las i
anspråk för tjänstgöring inom krigsmaktens fredstandvård i ungefär samma
omfattning som f.n. Innan det blir möjligt att anordna försvarsmedicinska
kurser under odontologiutbildningen måste dock motsvarande utbildningsmoment
läggas in i de värnpliktiga tandläkarnas grundutbildning. Grundutbildningstiden
förlängs härigenom i förhållande till av kommittén föreslagna 240 dagar.
I motsats till kommittén anser jag att differentieringen
för utbildning lill befattning som ställföreträdare åt bataljonsläkare resp.
till befattning som assistent åt fackläkare bör ske efter fackutbildningen. Jag
förordar därför, liksom för läkarna, en gemensam fackutbildning för de
värnpliktiga tandläkarna.
Värnpliktskommilténs förslag om att inrätta en för hela
krigsmaklen gemensam central utbildningsanstall inom stockholmsområdet för medicinalpersonalens
fackutbildning biträds av flertalet berörda remissinstanser. Förslag om en
fast skolorganisation och då närmast för den fast anställda medicinalpersonalens
utbildning har tidigare framförts av 1962 års försvarssjukvårdsutredning i
betänkandet (SOU 1966:36) Militärsjukvården 11.
För egen del anser jag att det är önskvärt att
utbildningen för såväl fast anställd som för värnpliktig medicinalpersonal sker
i fastare former än som nu är fallet. Detta är bl. a, nödvändigt för att
utbildningsbetingelserna skall kunna förbättras. Vissa åtgärder i syfte att
uppnå en bättre sammanhållen utbildning har redan provisoriskt vidtagits och
ytterligare åtgärder bör kunna vidtas inom ramen för gällande
utbildningsorganisation med dess kurssysteni. Däremot är jag inle beredd att
nu ta ställning lill förslaget om inrättande av en central utbildningsanstall
och lokaliseringen av en sådan anstalt. Jag avser att efter ytterligare
utredning återkomma i denna fråga i ett senare sammanhang. Jag är därför inte
heller beredd att nu la ställning till kommitténs förslag om personell
förstärkning inom arméstaben för planering och utbildning av värnpliktig hälso-
och sjukvårdspersonal.
Kommitténs förslag rörande utbildning av värnpliktiga
veterinärer mnebör att en mindre del av de värnpUktiga tas ut för
grundutbildning liU befattning som chefer för livsmedelsproducerande förband
och att resten rekryteras för utbildning till befattning som hygieniker inom
högre staber genom överföring och omskolning av veterinärer som grund- och repeti-tionsutbildats
i annan befallning inom krigsorganisationen.
Prop.
1971:88 72
Samtliga berörda remissinstanser motsätter sig förslaget
om rekrytering av velerinärpersonal genom överföring. Vidare ifrågasätter
flertalet av remissinstanserna möjligheten av att på det sätt kommittén
föreslagit ta ul lämpliga värnpliktiga för utbildning till chefer för livsmedelsproducerande
förband.
För egen del anser jag det vara lämpligt att bl, a, mot
bakgrund av förväntade stegrade krav inom hygien- och miljövårdsområdena
samtliga värnpliktiga veterinärer uttas för grundutbildning inom livsmedels-
och hygienområdena.
Jag tillstyrker kommitténs principiella förslag angående uttagning
och utbildning av fototeknisk personal. Vid uttagning för utbildning lill
fototolk räknar jag liksom chefen för flygvapnet med alt urvalet sker bland värnpliktiga
med bl. a. sådan gymnasiekompetens som bäst motsvarar befallningens krav.
Vad avser de alternativa förslag som koniiniltén avgivit
rörande tidpunkten för urvalet lill signalskyddslekniker bland kontrolllckniker
anser jag i likhet med överbefälhavaren och chefen för armén atl detta urval
skall ske under senare delen av grundutbildningen. Jag delar däremot inte
överbefälhavarens uppfattning atl samtliga signalkontroll-tekniker skall vara
underbefälsuttagna. Kommitténs förslag atl rekrytera signalkonlroll- och signalskyddslekniker
från grundulbildningskalegorin kommunikationstelegrafister sedan dessa fullgjort
viss del av grundutbildningen har inle föranlett erinran vid
remissbehandlingen och bör genomföras.
När det gäller utbildning av värnpliktig
personalvårdspersonal har värnpliktskommilténs förslag all grundutbildning av
värnpliktiga personalvårdsassislenter upphör och all dessa i stället
rekryteras genom överföring och omskolning av äldre värnpliktiga med lämplig skolunderbyggnad
och praktisk yrkeserfarenhet avvisats av bl. a. överbefälhavaren och chefen för
armén.
Om det krigsorganisatoriska behovet av tillräckligt
utbildad personalvårdspersonal skall kunna tillgodoses torde nuvarande
grundrekrytering inte kunna upphöra. En direkt utbildning till
personalvårdsassistent bör därför alltjämt anordnas. För denna kategori bör
utbildningen omfatta aUmänmilitär utbildning om ca 90 dagar, erforderlig
fackutbildning och praktisk tjänstgöring. Sistnämnda del av utbildningen bör
innefatta personalvårdande arbetsuppgifter vid förband under
avsnittsutbildning och grundläggande krigsförbandsutbildning. dvs. under den
tid då utbildningen av värnpliktiga sker i form av förbandsutbildning.
Härigenom får den värnpliktige personalvårdsassistenten en bättre
miljöerfarenhet än vad som hittills kunnat tillgodoses. Fullgörande av
fackutbildning och praktisk tiänstgöring bör anpassas till den tidpunkt då
lämplig kompetens erhållits genom studier eller civU verksamhet.
Repetitionsutbildningen bör fullgöras i befattning för bataljonsassistent vid krigsförbandsövningar
och för assistent i högre staber efter en särskild fackövning.
Omskolning av äldre värnpUktiga för personalvårdsuppgifter
i krigsorganisationen bör alfijämt förekomma och i framtiden ske i ökad ul-
Prop. 1971:88 73
sträckning. Jag vill härvid understryka alt en överföring
genom omskolning lill befattning för personalvårdsassistenl gör del möjligt
att tillföra krigsförbanden värnpliktiga med framförallt praktiska erfarenheter
från socialt arbete, ungdomsledarskap och personaladministration m. m.
De personalvårdande uppgifterna i fredsorganisationen bör
i första hand tUlgodoses genom de fast anställda personalvårdskonsulenterna.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att personalvårdskonsulentorganisationen
inte oväsentUgl förstärkts under de senaste åren. Jag vill härutöver framhålla
att jag anser det lämpligt att också de av de värnpliktiga valda
kompaniassistenterna i viss utsträckning skall kunna samverka med förbandens personalvårdsdelaljer
i personalvårdsärenden. Dessa värnpliktiga blir därigenom ett värdefullt
komplement till personalvårdskonsulenterna i deras dagliga arbete vid
fredsförbanden. En stor fördel är att kompaniassistenterna har samma miljöerfarenheter
som de vämpliktiga för vilka personalvårdsåtgärderna skall vidtas.
I fråga om fältpostpersonal har överbefälhavaren och
chefen för armén framhållit betydelsen av att bara personal med befälslämplighet
tas ut för vissa chefsbefattningar inom fältpostorganisationen och att denna
personal ges civilmilitär status. För min del anser jag att dessa synpunkter
bör beaktas genom att man i första hand tar i anspråk sådan personal vid
postverket som under sin värnpliktsutbildning erhållit befälsulbildning.
Beträffande arméns teknikerpersonal tillstyrker jag värnpliktskom-mitléns
förslag till uttagning och utbildning av luftvärnets tekniker och artilleriets
radartekniker. Jag biträder också kommitténs förslag att nuvarande två
grundutbildningslinjer till signaltekniker och signalmeka-niker sammanslås till
en utbildningslinje, signalmekaniker. Även ifråga om uttagning och urval av
denna personal tillstyrker jag kommitténs förslag och vill i sammanhanget påpeka
att det civUa kompetenskravet kan tillgodoses oberoende av till vilken
utbildningskategori de värnpliktiga hänförs.
Efter ingående analys av krigsorganisationens befattningar
för tygingenjör och tygteknikcr har konimittén funnit att grund saknas för
nuvarande uppdelning i nämnda två kategorier. Enligl kommitténs förslag bör tygteknikerkategorin
utgå och alla befattningar för tygingenjörer i princip rekryteras genoin
överföring av värnpliktiga med civilingenjörs-eller gymnasieingenjörskonipelens.
Detta kan med undantag av ammunitions- och underrättelsetjänst ske utan krav
pä speciellt inriktad militär grundutbildning. Chefen för armén ställer sig
tveksam till kommitténs synpunkter i fråga om rekryteringen av tygingenjör,
förråd och animuni-tionsman och föreslår att nuvarande system med en från
början fackinriktad grundutbildning bibehålls.
För min del anser jag att ifrågavarande personal inte kan
ges en så omfattande och bred militär grundutbildning att den kan tilldelas
självständiga uppgifter i fråga om bedömning av skadad materiel på
stridsfältet. Jag tillstyrker därför komniitténs förslag att denna teknikerpersonal
inte grundutbildas utan rekryteras genom överföring.
I fråga om marinens tekniska personal innebär värnpliktskommilténs
förslag bl. a, att personal lill flottans ingenjörsbefattningar för värnpliktig
Prop.
1971:88 74
personal, utom för skeppsbyggnad, rekryteras med lämpliga
tekniker inom motsvarande utbildningslinjer sedan dessa fullgjort viss
repetitionsutbildning i leknikerbefattning. Till befattningar för
skeppsbyggnadsingenjörer föreslås äldre värnpliktiga med praktisk erfarenhet
av verksamheten vid skeppsbyggnadsvarv och till befattningar för arlilleriingenjörer,
pjästekniker vid kustartilleriet.
Chefen för marinen anser att gemensam grundutbildning kan
anordnas för tekniker och ingenjörer utom vid skeppsbyggnadslinjen. Han anser
att högskolekompetens bör vara ett krav för placering i ingenjörsbefattning och
att skeppsbyggnadsingeiijörer bör grundutbildas och ges civilmilitär status.
För egen del anser jag att enbart krigsorganisatoriska
krav skall bestämma behovet av civil utbildningskompetens. Den av värnpliktskommittén
föreslagna breddningen av rekryteringsunderlaget till att omfatta även
värnpliktiga med gymnasiekompetens är enligt min mening riktig. Förslaget
utesluter inte möjligheten att tillföra utbildningsorganisationen erforderligt
antal tekniker med högskolekompetens. Jag tillstyrker därför kommitténs förslag
atl samtliga ingeiijörsbefattningar - utom skeppsbyggnadsingenjörer -
rekryteras från teknikerkategorin, Skeppsbygg-nadsingenjörerna bör som
kommittén anfört väljas ut bland värnpliktiga med civil yrkeserfarenhet inom
varvsindustrin. I viss utsträckning torde behovet av denna personal kunna
tillgodoses med tidigare fast anställda ingenjörer.
Beträffande kustartilleriets sigiialtekniska personal
hänvisar jag lill vad jag uttalat om motsvarande personalkategorier inom armén.
Värnpliklskommitténs förslag i fråga om flygvapnets
tekniska personal innebär att nuvarande robotingenjörer med hänsyn till uppgiflen
som systemövervakare i fortsättningen benämns systemtekniker och ges en grundutbildningstid
om 364 dagar. Chefen för flygvapnet godtar inte den av kommittén föreslagna
utbildningstiden och anser att uppgifter som systemövervakare ligger på
plutonchefsnivå och inte på teknikernivå.
Enligt min niening finns inte någon skillnad i uppfattning
om utbildningens principiella uppläggning mellan värnpliktskommiltén och
chefen för flygvapnet. Tiden för den tillämpade utbildningen bör kunna minskas
med 30 dagar, varigenom grundutbildningen kan inrymmas i den föreslagna
grundutbildningstiden om 364 dagar. Systemteknikerna bör såsom kommittén
föreslagit hänföras till civilmilitära underofficerare,
I fråga om flygfältsingenjörer biträder jag värnpliklskommitténs
förslag att dessa fördelas på befattningar för värnpliktig militär resp. civil
personal beroende på de olika krigsuppgifterna. Däremot anser jag i motsats
till kommittén att samtliga befattningar bör ges benämningen flygfältsingenjör.
Beträffande den av chefen för flygvapnet framförda invändningen mot kommitténs
förslag att de nuvarande fältarbetskurserna skall fuUgöras i form av krigsförbandsövningar
vill jag för min del understryka att det planläggningsarbete m.m. som nu utförs
inom ramen för fältarbetskurserna till viss del bör kunna genomföras också
under krigsförbandsövningar.
75 Prop.
1971:88
I Ukhet med överbefälhavaren delar jag kommitténs
uppfattning att värnpUktiga psykologer bör tas ut genom överföring av personal
som har civil yrkeserfarenhet som psykolog saml genomgått grundutbildning och
viss del av repetitionsutbUdningen. Jag har härvid fäst stort avseende vid all
man härigenom kan säkerställa alt de värnpliktiga psykologerna har god
erfarenhet av den militära miljö i vUken de skall verka.
Prop. 1971:88 76
Författningsfrågor
Värnpliktslagen
Den föreslagna omläggningen av utbildningen för de grupper
av värnpliktiga, som nu fullgör sin tiänstgöring enligt 27 § 1 mom. D. värnpUktslagen,
nödvändiggör ändring i 6 § och 27 § 1 mom. nämnda lag. Äv de överväganden som
gjorts i det föregående framgår att tjänstgöringen bör regleras enligt samma
ordning som gäller för övriga värnpliktiga, nämligen enUgt 27 § I mom. A.-C.
värnpliktslagen och att de nuvarande särskUda bestämmelserna i I mom. punkten D
bör upphävas. Under denna punkt bör i stället tas in bestämmelser om grund- och
repetitionsutbildning för de värnpliktiga, som blir antagna till den särskilda
bistånds- och katastrofutbildning av värnpliktiga m. fl. som inleds under år
1972 enhgt beslut av 1970 ärs riksdag (prop, 1970:162; SU 1970:221; rskr
1970:436), Omläggningen av speciaUstutbildningen föranleder också ändring i en
annan författning som har beslutats under riksdagens medverkan, nämligen värnpUktsavlöningskungörelsen
(1970:676), Sålunda bör de delar av kungörelsen som innehåller särbestämmelser
om tiänstgöring enligt 27 § 1 mom. D. värnpliktslagen i sin nuvarande lydelse
upphävas. Vidare bör kungörelsens bestämmelser om utbildningspremie för utbildning
tUl befattning för värnplikrig officer avse endast militär befattning. Jag
avser att senare föreslå Kungl, Maj:t erforderliga ändringar i sådana
författningar som tiUkommit utan riksdagens medverkan, bl, a. kungörelsen
(1969:380) om värnpliktigas tiänstgöring ni, m.
I enlighet med det anförda har inom försvarsdepartementet
utarbetats förslag till lag om ändring i värnpliklslagen (194! :967). I det
följande tas vissa särskilda frågor upp till behandling.
6§
Värnpliktslagens bestänunelser om uttagning och tiänstgöring
är utformade med utgångspunkt i att de i princip avser militär personal. De
civilmilitära och civila värnpliktskalegoriernas tiänstgöring har hittills nästan
helt reglerats med stöd av 27 § 1 mom, D, och behov har inte funnits att i
lagen särskilt ange vilken personalkategori som uttagningen och tiänstgöringen
avser. Med hänsyn till att de nuvarande bestämmelserna under punkten D,
föreslås upphävda är del emellerlid nödvändigt att särskilt ange att befattning
för menig, underofficer eller officer i princip avser militär, civilmilitär
eller civil befattning. Bestämmelser om detta har tagits in som ett nytt andra
stycke i 6 §,
Grundutbildningen till befattning för officer är frivillig
rill den del den är längre än all annan grundutbildning. Uttagning till denna
längre tjänstgöring fär enligt nuvarande andra stycket i 6 § inte ske utan den
Prop.
1971:88 77
värnpliktiges medgivande. Bestämmelsen avser emellertid endast
militär officersbefattning för vilken grundutbUdningen är högst 540 dagar.
Grundutbildning för värnpliktig personal som är avsedd för officersbefattning
inom någon av kategorierna civilmilitär eller civil personal kommer emellertid
inte i något fall att vara längre än högst 450 dagar. I paragrafens nuvarande
andra stycke har därför angetts atl medgivande behövs endast för uttagning tUl
militär befattning för officer.
Ändring av uttagning under grundutbildning får enligt 6 §
andra stycket inte ske utan den värnpliktiges medgivande, om hans grundutbildning
därigenom blir förlängd. Den föreslagna grundutbildningstiden för de flesta
specialkategorier värnpliktiga som hänförts till civUmilitär eller civil
personal är emellertid så kort att vid en ändrad uttagning för utbUdning till
den för dessa värnpliktiga lämplig befattning för militär personal en utbUdningslid
av motsvarande längd inte skulle vara tUlräcklig för sistnämnda befattning. Med
hänsyn härtUl bör exempelvis en värnpliktig, som inom viss föreskriven tid
inte uppfyller de särskilda krav på genomgången civil utbUdning som den
speciella uttagningen ställer, kunna föras över till en för honom lämplig
utbildningslinje utan hinder av att utbildningen härvid blir längre än den utbildning
som den ursprungliga uttagningen avsåg. Motsvarande problem kan i vissa fall
också uppstå när det gäller överföring från utbildning till militär befattning
till utbildning för civilmilitär eller civil befattning. Det föreslagna tUlägget
till 6 § andra stycket möjliggör en mera varierad uttagningsord-ning.
Den föreslagna ändringen i 6 § nuvarande tredje stycket
föranleds väsentligen av att de nuvarande bestämmelserna under 27 § 1 nioni. D.
utgår. Med den föreslagna nya lydelsen av ifrågavarande stycke blir del också
möjligt att efter omskolning av värnpliktig under repetitionsutbildning ändra
hans uttagning utan hans medgivande,
27 § 1 mom.
1 det föregående föreslås möjlighet att anordna en fackmässig
fortsatt befattningsutbildning för flertalet av de värnpliktskategorier som
övervägandena väsentligen avser. Särskild omskolningsutbildning bör kunna
anordnas för andra kategorier värnpliktiga t, ex. för inekanikerper-sonal och
personal i stabstjänst. I de flesta fall kan såväl den fortsatta
befattningsutbildningen som oinskolningsutbildningen rymmas inom ramen för de
tider som anges i 27 § 1 mom. C, för särskilda övningar, 1 den mån längre
utbildningstid behövs, bör den ske inom tidsramen för en krigsförbandsövning.
Som jag förut nämnt bör benämningarna särskild övning och krigsförbandsövning
inte användas, eftersom syftet med den nya utbildningen är ett annat än vad som
enligt prop, 1966:106 angetts för dessa övningsformer. Däremot anger
benämningarna fackövning och särskUd fackövning på ett mera adekvat sätt
innehållet i den föreslagna nya utbildningen. Kungl. Maj:t bör kunna bestämma
att tiden för en krigsförbandsövning fär tas i anspråk för en fackövning och
alt liden för särskild övning fär tas i anspråk för särskild fackövning. 27 § I
mom. första stycket samt punkterna B. och C. i andra .stycket har ändrats i en-
Prop. 1971:88 78
lighet med det anförda. Under punkten A har vidare
föreslagits ändringar av samma slag som redan kommenterats i motiven för ändringama
i 6 § andra stycket.
För vissa kategorier värnpliktiga i befattning för menig
eller underbefäl föreslås längre sammanlagd utbildningstid för krigsförbandsövning
respektive fackövning än som 27 § 1 mom. B. medger. Ändringarna i andra och
tredje styckena nämnda punkt ger möjlighet att anpassa övningstiden inom den
föreslagna tidsramen.
Övergångsbestämmelserna
Övergångsbestämmelserna till de föreslagna ändringarna i värnpliklslagen
har utformats i anslutning till min tidigare redogörelse för övergången till ell
nytt system för utbildningen i specialtjänsl. I tabellen .sbni fogas vid
lagförslaget anges antalet krigsförbandsövningar och särskilda övningar för värnpliktig
som uttagits för utbildning i speciaUjänst och som fullgjort, läkare minst 235 alternativt
285 dagars tjänstgöring och övriga minst 360 dagars tiänstgöring enligt 27 § 1
mom. D. värnpliklslagen i sin nuvarande lydelse. Den sammanlagda tiden för utbildning
enligl 27 § 1 mom. värnpliklslagen för den som uttagits för utbildning i speciaUjänst
och som inle får ändrad uttagning enligt 6 § maximeras lill 555 dagar.
Lagen om vapenfri tjänst 4§
Såsom redan nämnts fattades vid 1970 års riksdag beslut om
särskild bistånds- och katastrofutbildning för värnpliktiga in. fi. Äv beslutet
framgår bl. a. all utbildningen skall kunna genomgås också av vapenfria tiänstepliktiga
och att utbildningen skall ledas och genomföras av en särskild nämnd som också
skall besluta om antagning lill utbildningen m. m. Jag avser att senare lämna Kungl,
Maj:t förslag lill de bestämmelser om utbildningen m, ni. som behövs och till
särskild instruktion för nämnden Enligt 4 § lagen (1966:413) om vapenfri tjänst
bestämmer arbetsmarknadsstyrelsen vilket slag av tjänstgöring som vapenfri tiänste-pliklig
skall fullgöra. Styrelsen har enligt paragrafen också tillsyn över vapenfria tiänstepliktigas
utbildning och tjänstgöring. 1 paragrafen bör tas in en erinran om bistånds- och
katastrofulbildningen.
5§
Vapenfri tjänstepliktig är enligt 5 § skyldig att för sin
utbildning tiänstgöra 540 dagar. Denna tiänstgöring kan fördelas i omgångar
över hela värnpliktstiden. Tjänstgöringstiden motsvarar utbildningstiden för specialtjänstuttagna
värnpliktiga och bestämdes vid vapenfrilagens tillkomst med hänsyn till att den
i huvudsak måste avpassas så att den medger en effektiv UtbUdning till
merendels kvalificerade tiänstgöringsuppgifter under krigsförhållanden.
Frågan om tiänstgöringstidens längd för vapenfria tiänstepliktiga
behandlades i riksdagen senast år 1969 då motionerna 1969:1:346 och
Prop, 1971:88 79
1969:11:393 angående avkortning av utbildningstiden för
vapenfria inte föranledde någon riksdagens åtgärd (2LU 1969:73), Också vid
årets riksdag har frågan tagits upp. 1 motion 1971:693 föreslås att riksdagen
måtte besluta att jämställa utbildningstiden för vapenfria tiänstepliktiga med
den som gäUer för de tiU underbefälstjänst uttagna värnpliktiga.
Det är enligt min mening nu lämpUgt att i samband med
omläggningen av specialtiänstuttagna värnpliktigas utbildning åter ta upp
frågan om tiänstgöringstidens längd för de vapenfria tiänstepliktiga.
Erfarenheterna efter år 1966 har visat att en stor del av de vapenfria kan ges
tillräcklig utbildning utan alt man lar i anspråk hela den nuvarande tiden. Jag
vill därför förorda alt utbildningstiden genereUt minskas lill 450 dagar, ett
dagantal som nära överensstämmer med den utbildningstid som gäller för
underbefälsuttagna värnpliktiga. Med hänsyn till att tiänstgöringsupp-gifterna
för flera grupper av vapenfria Ijänsteplikliga är sådana att de kräver
kvalificerad utbildning under relativt lång tid, t. ex. bistånds- och kataslrofutbUdning,
är det dock nödvändigt att för dessa grupper bibehåUa den nuvarande ulbUdningsliden
om 540 dagar. 5 § lagen om vapenfri tiänst bör ändras i enlighet med vad jag
nu har anfört.
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl, Maj:t
dels föreslår riksdagen att antaga förslagen till
1) lag om ändring i värnpliktslagen
(1941:967),
2) lag om ändring i lagen (1966:413)
om vapenfri tjänst, dels föreslär riksdagen att
3) godkänna de grunder för utbildningen av värnpliktiga i
specialtjänst
som jag angett i det föregående.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet: Britta Gyllensten
Prop. 1971:88
Bilaga 1
Tabell över nuvarande och av värnpliktskommittén
föreslagen uttagning och tfänstgörings-skyldighet beträffande de av kommittén
granskade utbildningskategorierna
AUmänna anvisningar för tabellen I Enligl
värnpliktskommitténs förslag sker uttagning för utbildning till
a)
militär
befattning (milb) för 1 (officer (off)'
b)
civilmilitär
befattning (civmilb) för \ I underofficer (uoff)
c)
civil
befattning (civb) för J I underbefäl (ubef)
I menig (mg)
'Uttagning för utbildning till militär befattning för
officer får inte ske utan den värnpliktiges medgivande.
Anm. Ovanstående förkortningar inom parentes används i
följande förteckning. Ex. Uttagning för utbildning till civilmilitär befattning
för officer förkortas civmilb off.
II Värnpliktig som grundutbildats inom en försvarsgren men
som därefter krigsplaceras vid annan försvarsgren fullgör repetitionsutbildning
i sin krigsbefattning enligt de bestämmelser angående krigsförbandsövnings
längd m.m. som gäller för sistnämnda försvarsgren.
III
För personal som kan krigsplaceras i befattning inom flera försvarsgrenar
redovisas endast den högsta repetitionsutbildningsskyldighet som kan förekomma.
Nuvarande
ordning
Enligt värnpliktskommitténs
förslag
Antal
utbildnings- (tiänstgöringsdagar)
Uttagning Antal utbildningsdagar
Utbildningskategori Uttagning
Grund- Rep- Utbildnings-utb utb' Totalt'
kategori
utbildning till
Grund- Rep-utb utb'
Totalt'
1
2
3 4 5 6
7
8 9
10
Hälso- och
sjukvärds-
personal
Läkare SpeciaUjänst
Läkarbiträde Underofficer 450 Tandläkare SpeciaUjänst
Apotekare SpeciaUjänst Apoteksbi- Underbefäl 345
Specialtjänst
trade Veterinär Hälsovårdsinspektör*
4202
Medicinalofficer
civmilb off
250
161
411
Fackläkare
civb off
250
161
411
193
643
3
540*
Läkarassistent TB
civmilb off
240
193
433
Läkarassi-
civb off
240
158
398
stent
TF
540'
Apotekare
civmilb off
250
179
429
125
470
3
540*
Prop.
197 V:
88
82
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
Under-
rättelse-
personal
Signalspa-
nings-
och
tolkpersonal
Kategori
A
Underofficer
450
193
643
Kategori A
milb mg E
345
160
505
» B
»
450
193
643
» B
»
345
160
505
» C
Specialljänst
540*
» C
milb uoff
450
193
643
» D
»
540*
» D
milb mg E
345
160
505
» E
»
540*
6
» F
»
540*
Kategori F
»
345
160
505
» G
»
540*
» G
milb uoff
450
193
643
» H
»
540*
» H
milb mg E
345
160
505
» I
»
540*
5
» J
Underofficer
350
193
643
Kategori J
milb uoff
450
193
643
» K
Underbefäl
364
125
489
» K
milb ubef
330
125
455
» L
Menig F
364
90
454
» L
milb mg F
300
90
390
» M
Underofficer
450
193
643
3
» N
SpeciaUjänst
540*
S
» O
Underofficer
450
193
643*
Kategori O
milb uoflf
450
193
643
» P
SpeciaUjänst
540*
» P
»
450
193
643
Fototeknisk
personal
Fotogrupp-
SpeciaUjänst
540*
Fotogrupp-
milb ubef
345
125
470
chef
chef
Fotogram-
»
540*
a
metiker
Fototolk
»
540*
Folotolk
milb uoff
420
193
613
Övrig
stabs-
personal
Biträdande
meteorolog
SpeciaUjänst
540*
Meteorolog
civmilb uoff
364
193
557
Skyddsingen-
»
540*
t,
jör
Skyddstek-
»
540*
Skydds-
milb uoff
450
193
643
niker
underofficer/
ISB-tropp-
chef
Signal-
skydds-
personal
Signal-
SpeciaUjänst
540*
Signal-
milb ubef
345
125
470
kontroll-
kontroll-
alternativt
tekniker
tekniker
mgp
300
125
425
Signalskydds
»
540*
6,8
tekniker
Personal-
värdsperso-
nal
Personal-
Specialtjänst'
540'
5,10
vårdsassi-
stenl
Fältpost-
5,11
personal
opaginerad Kontrollera mot PDF
10
Teknisk personal
ARMÉN
Luftvärns-
tekniker
Radartek-
Specialtjänst
540*
Radartek-
civmilb uoff
345
158
503
niker
niker
Instrument-
»
540*
Instrument-
»
345
158
503
tekniker
tekniker
»
Pjästekniker
»
540*
Pjästekniker
345
158
503
Robottek-
»
540*
Robottek-
»
345
158
503
niker
niker
Radaringen-
Radaringen-
jör'
jör"
Instrument-
Instrument-
ingenjör*
ingenjör"
Pjäsingenjör'
Pjäsingenjör"
Övrig
teknisk
personal
Radartek-
SpeciaUjänst
540'
Radartek-
civmilb uoff
345
158
503
niker/Art
niker/Art
Signallek-
»
540*
Signalmeka-
milb ubef
345
125
47C
niker
niker
Signalingen-
Signalingen-
jör'
jör'."
Tygtekniker
»
540*
3
Tyging,
övrig
»
540*
5,12
stab
» , kontroll
»
540*
5,12
» , förråd
»
540*
6,12
» , ammu-
»
540*
5,6
nition
» , under-
»
540*
Stabsunder-
milb uoff
450
193
643
rättelse-
officer tek-
man
nisk under-underrattel-setjänsl
MARINEN
Flottans tekniska personal
Skeppsbygg-
SpecJaltjär
ist
540*
5,12
nadsingenjör'
13
Maskin-
»
540*
5,B
ingenjör
Artilleri-
»
540*
5,8
ingenjör
Torped-
»
540*
6,6
ingenjör
Miningenjör
»
540*
6,«
Elektro-
»
540*
6,6
ingenjör
Teleingenjör
»
540*
6,6
Maskin-
Underofficer
450
193
643
Maskin-
milb uoff
450
193
643
tekniker
tekniker
Eldlednings-
»
450
193
653
Eldlednings-
»
450
193
643
tekniker
tekniker
Prop.
1971:88
84
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
Elektro-
»
450
193
643
Elektro-
»
450
193
643
tekniker
tekniker
Teletekniker
»
450
193
643
Teletekniker
»
450
193
643
Telehantverkare
Menig F
364
90
454
Teletekniker
»
450
193
643
ksrr
Kustartilleriets
tekniska
personal
Artilleri-
5,6
ingenjör'
Miningenjör'
Teleingenjör'
Instrument-
SpeciaUjänst
tekniker
Pjästekniker »
Radartek- »
niker
Signaltek- »
niker
Maskin- »
tekniker
FLYGVAPNET
SpeciaUjänst
Robot-ingenjör Flygfälts-ingenjör'
6,6
540*
Instrumenl-lekniker
civmUb uoff
330
193
523
540*
Pjäslekniker
»
330
193
523
540*
Radarlek-niker
»
330
193
523
540*
Signalmekaniker
milb ubef
330
125
455
540*
Maskintekniker
civmilb uoff
330
193
523
Robottek-
»
330
193
523
niker
540*
Systemtekniker
civmilb uoff
364
143
507
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ö vrig
personal
Forsknings- SpeciaUjänst
ingenjör
Psykolog »
540* ' 540* '.'=
opaginerad Kontrollera mot PDF
'I förekommande fall härutöver mobiliseringsövningar om
högst 8 dagar.
Härav soldat- och befälsutbildning samt fackutbildning
"230 dagar, facktiänstgöring (fortsatt tiänstgöring) 190 dagar. =
Befattningen utgår.
* Härav soldal- och befälsutbildning saml fackutbildning
och facktjänstgöring 394 dagar, fortsatt
tiänstgöring 146 dagar,
' Överföringsbefattning, « Civmilb off, ' Civmilb uoff,
* Milb ubef alternativt mg F,
' Kan även vara överföringsbefattning, '" Civb off
eller uoff. " Civb off, uoff eller ubef. '2 Civb off. " Tjänstgöring
även vid kustartilleriet.
Prop. 1971:88 85
Bilaga 2
TabeU över värnpliktskommitténs förslag till uttag av repetitionsutbildningsskyldighet
för de f n. specialtjänstuttagna värnpliktiga A. Specialljänstuttagna utom
läkare. Tjänstgöringsskyldighet enligt äldre bestämmelser 540 dagar.
Antal kriasola-
Erforderiigt
högsta antal KFÖ och SÖ om fuUgjort följande antal dagar enligt 27 § 1
den
värnpliktige mom. värnplikt slagen
Värnpliktiga
födda år
ceringsår
Ålder (år) intill 47 1971 årsålder
360
395
425
455
485
KFÖ SÖ
KFÖ SÖ
KFÖ SÖ
KFÖ
SÖ
KFÖ
SÖ
1948'
19471944
19431940
19391936
1935-1932
19311928
19272
>44
>24 2320 1916 1512 118 74
5 3 5 3 4 3 3 2
2 2 1 1 0 0
4 3 4 3 4 3 3 2
2 1 1 1 0 0
3 3 3 3 2 2
2 1
3 1
0 0
2
2
2 1 1 0
2 2
1 1 1 0
1 1 1 0
1 1 1
0
' Eller senare.
Eller tidigare.
B. Läkare.
1.
Tjänstgöringsskyldighet enligt p. 1-2).
äldre
bestämmelser 420 dagar (Kungl.
brev21.9.1964,TLAnrll
Antal Erforderligt högsta antal KFÖ och
SÖ om den värnpliktige
kriesnla- ''uUS)°'' följande antal dagar enligt 27 § 1
mom. värnpliklslagen
ceringsår 235 265 295 325 355
varnpiiKiiga
födda år
rtiucrar
1971
) mun t/
års ålder
KFÖ
SÖ
KFÖ
SÖ
KFÖ
SÖ
KFÖ SÖ
KFÖ SÖ
1948'
>24
5
3
4
3
19471944
2427
2320
5
3
4
3
3
3
2 2
19431940
2831
1916
4
3
4
3
3
3
2 2
19391936
3235
1512
3
2
3
2
2
2
2 1
1 1
19351932
3639
118
2
2
2
1
2
1
1 1
1 1
19311928
4043
74
1
1
1
1
1
1
I 1
1 1
1927
>44
0
0
0
0
0
0
0 0
0 0
' Eller senare.
Eller lic
ligare.
2.
Tjänstgöringsskyldighet enligl
äldre
bestämmelser
450 dagar
(K
ungl.
brev
21.2.1964, TLA nr 11
p. 3-7).
Antal Erforderligt högsta antal KFÖ och
SÖ om den värnpliktige
kriesola- '""8i°''' följande anlal dagar enligl
27 § 1 mom. värnpliklslagen
ceringsår 285 315 345 375 405
varnpiiK.iiga
födda år
rtiucr(,ar
1971
; intill
t/ års ålder
KFÖ
SÖ
KFÖ
SÖ
KFÖ
SÖ
KFÖ
SÖ
KFÖ SÖ
19431940
2831
1916
4
3
3
3
3
2
2
2
19391936
3235
1512
3
2
3
2
2
2
2
1
1 1
19351932
3639
11-8
2
2
2
1
2
1
1
1
1 1
19311928
40t3
7 4
1
1
1
1
1
1
1
I
1 1
1927'
>44
3
0
0
0
0
0
0
0
0
0 0
' EUer tidigare.
Anm: De variationer i fråga om tiänslgöringsutlag för
värnpliktiga inom en och samma åldersgrupp som förekommer i tabellen är en
följd av relationen mellan det antal tiänstgöringsdagar som den enskUde värnpliktige
inom gruppen tidigare fullgjort och det anlal kvarstående krigsplaceringsår som
gäller för åldersgruppen gemensamt.
Prop.
1971:88 86
Innehåll
Specialtjänstuttagna värnpliktigas utbUdning 12
Inledning 12
De specialljänstuttagna värnpUkligas nuvarande tjänstgöringsskyldighet
m.m. 13
VärnpUktskommitténs förslag 16
Riktlinjer för förslagets utformning 16
Grunder för utbildningens utformning 17
Förslag tUl utbUdningens utformning för de av kommittén granska
de ulbUdningskategorierna 19
Hälso-och sjukvårdspersonal 19
Fototeknisk personal 29
Övrig stabspersonal m. fl. 29
Teknisk personal 34
Övrig personal 39
Värnpliktsförmåner 40
Genomförande av föreslaget utbUdningssystem 41
Ekonomiska konsekvenser 44
Remissyttrandena 45
Departementschefen 66
Förfaltningsfrågor 76
HemstäUan 80
Bilaga 1 : Tabell över nuvarande och av värnpliktskommitlén
föreslagen uttagning och tiänstgöringsskyldighet beträffande de av kommittén
granskade utbildningskategorierna
BUaga 2: TabeU över värnpliktskommitténs förslag till
uttag av repeli-tionsutbildningsskyldighet för de f. n. specialtiänstuttagna
värnpliktiga
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
12 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (12)
12 kopplingar i 9 dokument.
- Bet. 1979/80:FöU3 Med anledning av motion om lokalisering till Linköping av en försvarets sjukvårdsskola s. 1 i texten
- Bet. 1975/76:FöU13 Med anledning av propositionen 1975:74 med förslag om grundutbildning av värnpliktig medicinalpersonal jämte motioner s. 4 i texten
- Prop. 1975:74 Regeringens proposition med förslag om grundutbildning av värnpliktig medicinalpersonal s. 19 i texten
- Bet. 1974:FöU30 Försvarsutskottets betänkande med anledning av motion om en permanent sjukvårdsskola inom försvaret s. 2 · s. 4 · s. 5 i texten
- Prop. 1973:1 Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1973/74 i texten