Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, m.m.

1972 · 30 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 19 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1972:108, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts
proposition nr 108 år 1972 Prop. 1972:108

Nr 108

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till

lag om
ändring i lagen (1962:381) om aUmän försäkring, m. m.; given

Stockholms
slott den 22 september 1972.

Kungl. Maj:l vill härmed, under åberopande av bUagda
utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ls Min allernådigste Konungs och Herres
frånvaro:

CARL GUSTAF

SVEN ASPLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en höjning och en förbättrad
utformning av den beloppsgräns som avser kostnader i anställningen för vUka
arbetstagare skall vidkännas avdrag vid beräkning av pensionsgrundande inkomsi
för den allmänna tilläggspensioneringen (ATP). Gränsen föreslås höjd från 500
kr. till 1 000 kr. Vidare undanröjs den tröskeleffekt som följer av de
nuvarande bestämmelsernas utformning. Ändringen är av vikt för bl. a. byggnadsarbetare,
som kan ha betydande kostnader för ackords-mätning m. m., och föreslås gälla
med verkan fr. o. m. 1972 års inkomsler.

I propositionen redovisas i övrigt en översyn av de regler
inom lagstiftningen om aUmän försäkring m. m. vUka reglerar den nedre gränsen
för arbetsgivarens ävgiftsskyldighet tUl ATP m. m. liksom för arbetslagarens rält
all tillgodoräkna sig pensionsgrundande inkomst. Denna beloppsgräns föreslås
höjd från 300 kr. lUl 500 kr; den I januari 1973.

1 propositionen läggs vidare fram förslag att i Sverige
bosatt utlänning skall få rätl alt teckna frivillig pensionsförsäkring hos
riksförsäkringsverket.

1 Riksdagen 1972. 1 saml Nr 108

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:108

1) Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381)

om
allmän försäkring

Härigenom
förordnas, atl 11 kap. 2 §, 19 kap. 1 § och 22 kap. lagen (1962:381) om
allmän försäkring skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Med inkomst av anställning avses den lön i penningar
eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäkrad åtnjutit
såsom arbetstagare i allmän eller enskild tiänsl. Till sådan inkomst hänföres
dock icke från en och samme arbetsgivare åtnjuten lön, som under etl år ej
uppgått l\\\ femhundra kronor.

Ersättning
i penningar eller naturaförmåner som i första stycket sägs för arbele som
försäkrad ulfört för annans räkning ulan att vara anställd i dennes tjänst
skall, om ersättningen under ett år uppgått till minst femhundra kronor,
anses såsom inkomst av anställning, såvida den försäkrade och den som utgivit
ersättningen varil ense därom; och skall i dylikt fall den förre anses såsom
arbetstagare och den senare såsom arbetsgivare.

Med inkomst av anställning avses den lön i penningar
eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäkrad åtnjutit såsom
arbetstagare i allmän eller enskUd tiänsl. Till sådan inkomst hänföres dock
icke från en och samme arbetsgivare åtnjuten lön, som under ett år ej uppgått
till trehundra kronor.

Ersättning i penningar eller naturaförmåner som i första slyckel
sägs för arbete som försäkrad utfört för annans räkning utan atl vara anställd
i dennes tjänst skall, om ersättningen under ett år uppgått till minst
trehundra kronor, anses såsom inkomst av anställning, såvida den försäkrade
och den som utgivit ersättningen varit ense därom; och skaU i dylikt fall den
förre anses såsom arbetstagare och den senare såsom arbetsgivare.

Vid beräkning av inkomst av anstäUning skall hänsyn icke
tagas tiU lön eller annan ersättning, som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare,
vilken är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, i annat fall än
då den försäkrade sysselsatts vid skötseln av här i rikel belägen faslighet
eller i rörelse som bedrives från här beläget fast driftstäUe. Vad i detta
stycke sägs skall icke gälla belräffande lön till svensk medborgare, såframt
svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, svensk
juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den utländska
juridiska personen, enligl av riksförsäkringsverket godtagen

Senaste lydelse 1970:186.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop 1972:108 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förbindelse har alt svara för avgift till försäkringen för
tilläggspension

enligt 19 kap. I §.

Hänsyn skall ej heller tagas till lön eller annan
ersättning från främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat
eller från arbetsgivare, vUken tillhör beskickning eller konsulat som nu sagts
och icke är svensk medborgare. Vad i detla stycke sägs skall icke gälla
beträffande lön till svensk medborgare eller den som utan alt vara svensk
medborgare är bosatt i rikel, såframt utländsk beskickning här i rikel enligt
av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har atl svara för avgift till
försäkringen för tUläggspension enligt 19 kap. 1 §.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde
stycket skall anses såsom arbetsgivare.

19 kap.

Arbetsgivare skall enligl vad nedan sägs för varje år
erlägga avgift dels till sjukförsäkringen, dels till försäkringen för
tilläggspension.

Avgift till sjukförsäkringen utgår å summan av vad
arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eUer
naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där fall
som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för handen, annan
ersättning för utfört arbete.

Avgift till försäkringen för tilläggspension utgär å
summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar
eller naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där
fall som avses i 11 kap. 2 § andra stycket är för handen, annan ersättning för
utfört arbete, sedan från nämnda summa dragits ett belopp motsvarande det vid
årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med det beräknade
genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under årel. Härvid skall
arbetstagare, som under hela året varil anställd med full arbetstid, räknas
såsom en arbetstagare och arbetstagare, som under årel varil anställd i mindre
omfattning, medräknas i motsvarande mån. Genomsnittliga antalet arbetstagare
beräknas med en decimal. Om särskilda skäl föranleda därtill, må avgift
beräknas på säll som avviker från vad nu stadgats men som giver i huvudsak
samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt Vid beräkning av avgift enligl

denna paragraf skall hänsyn icke denna paragraf skall
hänsyn icke lagas till arbetstagare, vars lön lagas till arbetstagare, vars lön
under året ej uppgått lill trehund- under året ej uppgått lill fem-ra kronor,
och ej heller till hundra kronor, och ej heller till arbetstagares lön eller
ersättning i arbetstagares lön eller ersättning i vad den för år räknat
överstiger vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid sju
och en halv gånger del vid årets ingång gällande basbeloppet. årets ingång
gällande basbeloppet. 2 Senaste lydelse 1971:943.

I* Riksdagen 1972. 1 saml Nr 108

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Vad gäller sjukförsäkringen skall
vidare, där ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för
handen, vid beräkning av avgift bortses från arbetstagare, som icke är
obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. Såvitt angår försäkringen
för tUläggspension skall bortses från arbetstagare, som vid årets ingång
uppnått sextiofem års ålder, så ock från arbetstagare i fall då lön eller annan
ersättning till honom antingen enligt 11 kap. 2 § Iredje eller fjärde stycket
icke räknas såsom inkomst av anställning eller, om arbetslagaren icke är
svensk medborgare och ej heUer är bosatt härstädes, avser arbete utom riket.

Om redares avgift för lön till vissa

Föreslagen lydelse Vad gäller sjukförsäkringen skall
vidare, där ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för
handen, vid beräkning av avgift bortses från arbetstagare, som icke är
obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. Såvitt angår försäkringen
för tilläggspension skall bortses från arbetstagare, som vid årets ingång
uppnått sextiofem års ålder, så ock frän arbetstagare i fall då lön eller annan
ersättning till honom antingen enligt 11 kap. 2 § Iredje eller fjärde stycket
icke räknas såsom inkomst av anställning eller, om arbetstagaren icke är
svensk medborgare och ej heller är bosatt härstädes, avser arbete utom riket,
sjömän stadgas särskilt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Genom
frivilliga avgifter skall försäkrad, som är svensk medborgare, under de
förutsättningar och på de villkor Konungen bestämmer kunna hos riksförsäkringsverket
försäkra sig för erhållande av pension.

Genom
frivilliga avgifter skall försäkrad under de fömtsättningar och på de villkor
Konungen bestämmer kunna hos riksförsäkringsverket försäkra sig för erhållande
av pension.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den I januari 1973. De äldre
bestämmelserna i 11 kap. 2 § och 19 kap. 1 § gäller fortfarande beträffande
sådan lön eller annan ersättning för utfört arbete som avser lid före
ikraftträdandet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:108

2) Förslag tUl

Lag om ändring i lagen (1954:243)

om yrkesskadeförsäkring

Härigenom förordnas, att 38 § lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

38 §'

Arbetsgivare erlägger för varje år försäkringsavgift
enligt vad nedan sägs.

Avgift utgår å summan av vad arbetsgivaren under årel
utgivit tUl arbetstagare, som omfattas av obligatorisk försäkring enligl denna
lag, såsom lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid beräkning av avgift skall Vid beräkning av avgift skall

hänsyn icke tagas lill arbetstagares hänsyn icke lagas
till arbetstagares

lön i vad den för år räknat lön i vad den för år räknat

överstiger sju och en halv gånger överstiger sju och en halv gånger

del vid årets ingång gällande del vid årets ingång gällande

basbeloppet. Hänsyn skall ej heUer basbeloppet. Hänsyn skall ej heller

tagas till arbetstagare, vars lön tagas till arbetstagare, vars lön

under året understigit trehundra under årel understigit femhundra

kronor, såvida fråga ej är om kronor, såvida fråga ej är om

arbetstagare som avses i 1 § första arbetstagare som avses i 1 § första

stycket förordningen (1958:295) stycket förordningen (1958:295)

om sjömansskatt. om sjömansskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande beträffande avgift som avser lid före
ikraftträdandet.

' Lagen omtryckt 1962:408. Senaste lydelse 1971:280.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop, 1972:108

3) Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1959:551) angående
beräkning av

pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän
försäkring

Härigenom förordnas, atl 4§ förordningen (1959:551)
angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligl lagen om allmän
försäkring' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall, ulöver
vad som framgår av lagen om allmän försäkring, gälla följande.

Värdei av naturaförmån i form av kost eller bostad lill
arbetstagare, som avses i I § första stycket förordningen om sjömansskatt, skaU
uppskattas i enlighet med vad riksförsäkringsverket föreskriver. Vad nyss sagts
skaU jämväl äga tUlämpning beträffande förmån av kost eller bostad i fall som
avses i 3 § första stycket.

Vid beräkning av inkomst av Vid beräkning av inkomst av

anstäUning skall avdrag göras för anstäUning skall avdrag
göras för

kostnader som arbetstagaren haft kostnader som arbetstagaren haft

atl bestrida i innehavd anställning, alt bestrida i innehavd anställning,

därest kostnaderna minskade med i den mån kostnaderna minskade

erhållen kostnadsersättning uppgå med erhållen kostnadsersättning

tiU minst femhundra kronor. överstiga
ettusen kronor.

Riksförsäkringsverket äger meddela särskilda föreskrifler
angående beräkning av sådan inkomst av anställning, som enligl förordningen om
statlig inkomstskatt hänföres till intäkt av jordbruksfastighet eUer intäkt av
rörelse.

Vid beräkning av inkomst av annal förvärvsarbete skall
från inkomst av rörelse avdragas underskott å rörelse under beskattningsåret. 1
fråga om inkomsi av jordbruksfastighet skall motsvarande gälla beträffande
underskott å sådan jordbruksfastighet, som brukals av den försäkrade.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973. Äldre beslämmelser
gäller fortfarande vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år 1971 eller
tidigare år.

Förotdningen omtryckt 1962:395.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop, 1972:108

4) Förslag tUl

Lag om ändring i förordningen (1959:552) angående uppbörd
av vissa

avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m, m.

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen (1959:552)
angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m, m.' skaU
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§

Arbetsgivare, som under ett år Arbetsgivare, som under ett år

utgivit lön till någon hos honom utgivit lön lUl någon hos
honom

anställd arbetstagare med minst anställd arbetstagare med minsl

trehundra kronor, är skyldig alt femhundra kronor, är skyldig att

näslföljande år utan anmaning näslföljande år ulan anmaning

lämna uppgift (arbetsgivar- lämna uppgift (arbetsgivar

uppgift) tUl ledning för beräk- uppgift) lill ledning för beräk

ning av avgiftsunderlag. Uppgiften ning av avgiftsunderiag. Uppgiften

skall lämnas i två exemplar och skall lämnas i två exemplar och

avfattas å blankett enligt formu- avfattas å blankett enligt formu

lär, som fastslälles av riksförsäk- lär, som fastställes av riksförsäk

ringsverket, ringsverket.

Vid arbetsgivaruppgift skall arbetsgivare foga ett
exemplar av de kontrolluppgifter, vilka han enligt 37 § 1 mom. första, andra
eller sjunde punkten taxeringsförordningen har alt avlämna för
inkomsttaxeringen, ävensom av uppgift som avses i 3 § förordningen angående
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring. Befrielse
från nämnda skyldighet må medgivas av riksförsäkringsverket eUer, efter
Konungens bemyndigande, av myndighet som verket bestämmer.

Blanketter till arbetsgivaruppgift skola kostnadsfritt
tillhandahållas i samma ordning som deklarationsblanketterna för
inkomsttaxeringen ävensom hos riksförsäkringsverket och sjömansskattekonloret.

Denna lag träder i kraft den I januari 1973. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande beträffande arbelsgivamppgift som avser tid
före ikraftträdandet.

' Förordningen omtryckt 1962:396.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:108

5) Förslag till

Lag om
ändring i förordningen (1960:77) angående byggnadsforskningsavgift

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen (1960:77)
angående byggnadsforskningsavgift' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Byggnadsforskningsavgift ulgår för kalenderår med fem
tiondels procent av den lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eUer
bostad, som arbetsgivare under året utgivit lill arbetstagare, för vilken
arbetsgivaren skall påföras avgift enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och
vilken är att hänföra till näringsgrenen byggnadsindustri i
näringsgrensindelningen för yrkesskadeförsäkringsstatistik.

Vid beräkning av byggnads- Vid beräkning av byggnads-

forskningsavgift skall hänsyn icke forskningsavgift skall
hänsyn icke tagas tUl arbetstagare, vars lön hos tagas till arbetstagare, vars
lön hos arbetsgivaren under året ej upp- arbetsgivaren under året ej uppgått lUl
trehundra kronor, och ej gått lill femhundra kronor, och ej heller till
arbetstagares lön i vad heUer till arbetstagares lön i vad lönen för år räknat
överstiger sju lönen för år räknat överstiger sju och en halv gånger del i 1
kap. 6 § och en halv gånger del i I kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr 38lj
lagen (1962:381) om allmän för-om allmän försäkring avsedda säkring avsedda
basbeloppet som basbeloppet som gäUer vid årets gäUer vid årets ingång, ingång.

Angående debitering och uppbörd av avgiften gäller vad
därom är .särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande beträffande avgift som avser tid före
ikraftträdandet.

' Förordningen omtryckt 1962:134. 2 Senaste lydelse
1971:54.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop, 1972:108

6) Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1968:419)

om allmän arbetsgivaravgift

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen (1968:419) om
allmän arbetsgivaravgift skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §'

Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp
motsvarande fyra proceni av summan av vad arbetsgivaren utgivit under året som
lön lill arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller
bostad. I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 § första stycket
förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt beräknas dock allmän
arbetsgivaravgift efter den lägre procentsats som Konungen fastställer med molsvarande
lillämpning av 2 § andra stycket förordningen den 18 december 1959 (nr 555)
angående redares avgifter i vissa fall enligl lagen om allmän försäkring.

Vid beräkningen av avgiften Vid beräkningen av avgiften

tages icke hänsyn till arbetstagare, tages icke hänsyn
till arbetstagare, vars lön under året understigit vars lön under året
understigit trehundra kronor, eller arbetslaga- femhundra kronor, eller arbetsla-re,
som ej är obligatoriskt försäk- gare, som ej är obligatoriskt rad enligl lagen
den 14 maj 1954 försäkrad enligl lagen (1954:243j (nr 243j om
yrkesskadeförsäkring, om yrkesskadeförsäkring, eller lill eller lill fall, som
avses i 3 kap. 2 § fall, som avses i 3 kap. 2 § andra andra slyckel sista
punkten lagen stycket sista punkten lagen (1962: den 25 maj 1962 (nr 381 j om JS/.
om allmän försäkring, allmän försäkring.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1973. Äldre beslämmelser
gäller fortfarande belräffande avgift som avser tid före ikrafllrädandet.

I Senasle lydelse 1972:376.

Kartong: s.
9 rad 2 och näst sista raden. Står: lag. Rättal tiU: förordning

s. 19 p. 6. Slår: lag. Rättat lill: förordning

s. 7 Kontrollera mot PDF

7) Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:742)

om
lönegarantiavgift

Härigenom
förordnas, alt 2 § lagen (1970:742) om lönegarantiavgift skall ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Arbetsgivare
eriägger årligen lönegarantiavgift med belopp som motsvarar en femtiondels
procent av summan av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön liU
arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad eller,
i fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om
allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete.

Vid
beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagares lön eller
ersättning i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid
årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Hänsyn tages
ej heller till arbetstagare, vars lön under året understigit trehundra kronor,
såvida fråga ej är om arbetstagare som avses i I § första stycket förordningen
(1958:295) om sjömansskatt. Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare,
som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring, om ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista
punkten lagen om allmän försäkring är för handen.

Vid
beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagares lön eller
ersättning i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid
årets ingång gällande basbeloppet enUgt lagen om allmän försäkring. Hänsyn tages
ej heller till arbetstagare, vars lön under årel understigit femhundra kronor,
såvida fråga ej är om arbetstagare som avses i I § första stycket förordningen
(1958:295) om sjömansskatt. Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare,
som icke är obligatoriskt försäkrad enligl lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring, om ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista
punkten lagen om aUmän försäkring är för handen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande belräffande avgift som avser tid före
ikraftträdandet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8) Förslag tUl

Lag om ändring i lagen (1971:282)

om arbetarskyddsavgift

Härigenom
förordnas, all 3 § lagen (1971 :282) om arbetarskyddsavgifi skall ha nedan
angivna lydelse.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

s. 10 Kontrollera mot PDF

Arbetsgivare
erlägger ärligen arbetarskyddsavgifi med belopp som motsvarar fem hundradels
procent av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön i pengar eller
naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid
beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagares lön i vad den för
år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande
basbeloppet enligl lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Hänsyn tages ej heller
tUl arbetstagare, vars lön under årel understigit trehundra kronor, såvida
fråga ej är om arbetstagare som avses i 1 § första stycket förordningen
(1958:295) om sjömansskatt. Vidare bortses vid denna beräkning från
arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring.

Vid
beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagares lön i vad den för
år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årels ingång gällande
basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Hänsyn tages ej
heller lill arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor,
såvida fråga ej är om arbetstagare som avses i 1 § första stycket förordningen
(1958:295) om sjömansskall. Vidare bortses vid denna beräkning från
arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973. Äldre
bestämmelser skall fortfarande gälla beträffande avgift som avser tid före
ikraftträdandet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:108 12

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 22
september 1972.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, GEIJER,
MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, FELDT.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling,
anmäler efler gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
ändrade beloppsgränser inom den allmänna försäkringen, m. m. och anför.

Inom den
allmänna försäkringen finns ett flertal bestämmelser med beloppsgränser som är
fasta och inte följer förändringar i inkomst- och kostnadsutvecklingen. Del
gäller bl. a. regeln om atl lön som understiger 300 kr. per år inte är
pensionsgrundande enligl försäkringen för tilläggspension och inle medför avgiftsplikl
för arbetsgivaren till sjukförsäkring och liUäggspensionering. För inkomst av
annat förvärvsarbete än anställning gäUer en motsvarande beloppsgräns för
beräkning av pensionsgrundande inkomst resp. ävgiftsskyldighet vid 500 kr. En
särskild regel stadgar atl avdrag skall ske vid beräkning av pensionsgrundande inkomsi,
när kostnader som arbetstagare haft i sin anställning uppgår till minst 500 kr.
De beloppsgränser som gäller för skyldighel atl eriägga arbetsgivaravgift lUl
den allmänna försäkringen har vidare tjänat som förebild för bestämmelserna om
andra arbetsgivaravgifter nämligen avgiften till yrkesskadeförsäkringen,
allmän arbetsgivaravgift, byggnadsforskningsavgift, lönegaranliavgifl och
arbetarskyddsavgift.

De berörda beloppsgränserna fastställdes vid den allmänna
tilläggspensioneringens tUlkomst och har sedan dess varit oförändrade.
Utvecklingen har aktualiserat en justering av gränserna. Sedan Kungl. Maj:t
uppdragit ål riksförsäkringsverket att göra en utredning i ämnet har verket den
30 december 1971 avgivit förslag om höjning av vissa av de nu berörda
beloppsgränserna. Över verkels förslag har riksrevisionsverkel, riksskatteverket,
statens råd för byggnadsforskning. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Svenska landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet avgivit yttrande.

Jag vill
nu la upp dessa frågor till behandling. I anslutning härtill vill jag också ta
upp frågan om utländska medborgares rätt alt teckna frivUlig pensionsförsäkring
hos riksförsäkringsverket.

Kostnadsavdrag vid beräkning av pensionsgrundande inkomst

Jag behandlar först frågan om den beloppsgräns som avser
vissa kostnadsavdrag för löntagare vid beräkning av pensionsgrundande inkomsi.
Vid beräkning av inkomsi av anställning görs avdrag för

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:108 13

kostnader som arbetstagaren haft all bestrida i innehavd
anställning, om kostnaderna minskade med erhållen koslnadsersällning uppgår lill
minst 500 kr. Den här avsedda bestämmelsen ålerfinns i 4 § förordningen (1959:551)
angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän
försäkring. De vanligaste typerna av kostnader i anställning som berörs av
bestämmelsen är mätningsavgifler som vissa arbetstagare själva betalar för
bestämmande av ackordsersältning, arbetstagares kostnader för egna verktyg som
behövs i arbetet och rese-och uppehållskostnader som anställda (t. ex. handelsresande)
själva får betala av sin lön. Däremol räknas exempelvis kostnader för resor
mellan bostad och arbetsplats eller räntor på studielån inte som kostnader i
anställningen och sådana kostnader föranleder därför inte avdrag vid
beräkningen av pensionsgrundande inkomsi.

Vid
tilläggspensioneringens tillkomst ansåg man atl inkomstbelopp som gick åt för
all läcka kostnader i anställningen principiellt inte skulle räknas som
pensionsgrundande för ATP. Anledningen till att man då beslöt all beslämma ett
minimibelopp av 500 kr. för alt kostnader i anställningen skulle föranleda
avdrag var den adminislraliva förenkling som vanns. Så snart kostnaderna stiger
till mer än 500 kr. föranleder de emellertid avdrag med hela sill belopp vid
beräkningen av pensionsgrundande inkomst och bestämmelserna medför därigenom ell
besvärligt tröskelproblem.

Genom
kostnadsutvecklingen har detla tröskelproblem alltmera aktualiserats. Alll fler
löntagare som vid bestämmelsens införande hade kostnader i anställningen
understigande 500 kr. och därför ej behövde vidkännas avdrag har nu kostnader
som överstiger 500 kr., vilket föranleder avdrag med hela kostnaden. För att
belysa ulvecklingen kan ur riksförsäkringsverkets utredning anföras att den
genomsnittliga årskostnaden för ackordsmälning för träarbelare, betongarbetare
och murare beräknas ha stigit från 376 kr. år 1962 lUI 684 kr. år 1970.

Riksförsäkringsverket
framhåller i utredningen att en väg att komma lill rätta med detta
tröskelproblem vore alt ändra gällande avdragsregel så atl alla vid laxeringen
godkända kostnader för löneintäklernas förvärvande dras av vid beräkning av
inkomst av anställning. Enligt verket vore en sådan regel principiellt all
föredra. Då den emellertid skulle medföra en allmän sänkning av de pensionsgrundande
inkomsterna bl. a. genom alt även de kostnader för resor mellan bostad och
arbetsplats som flertalet arbetstagare har skulle komma atl dras av, vill verkel
inle förorda atl en sådan regel införs. Verkel föreslår i stället att regeln om
kostnadsavdrag utformas så atl vid beräkning av inkomsi av anställning avdrag
skall göras för kostnader i anställning i den mån dessa, minskade med erhållen
kostnadsersättning, överstiger 500 kr. Ett kostnadsbelopp på 500 kr. skulle
därigenom bli avdragsfritt för arbetstagaren oavsett om de totala kostnaderna
överstiger delta belopp. Två reservationer anförs till förslaget.

Av remissinstanserna tillstyrker LO, Landstings- och
Kommunförbunden verkets förslag medan riksskatteverket framhåller atl del är
önskvärt

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:108 14

alt närma beräkningen av pensionsgrundande inkomst till
den taxeringsmässiga beräkningen av inkomst av tiänsl. SAF menar att, i samband
med att avdragsregeln utformas så atl Iröskeleffekten elimineras,
beloppsgränsen bör sänkas från 500 kr. lill 300 kr.

I och för sig finns det goda skäl för principen att, som
riksförsäkringsverket varil inne på, varje kostnad för intäkternas förvärvande
skall dras av vid beräkningen av pensionsgrundande inkomsi. Del kan hävdas alt
inkomstbelopp som gått ål till atl täcka sådana kostnader inte ingår i den
behållna inkomst som tilläggspensionen är avsedd all ersätta. Med en sådan
princip skulle man också, som riksskatteverket förordat i sitt remissyttrande,
närma beräkningen av pensionsgrundande inkomst av anstäUning till den taxeringsmässiga
beräkningen av inkomsi av tjänst. Alla vid taxeringen godkända kostnader för
löneintäkternas förvärvande skulle nämligen dras av vid beräkning av inkomsi av
anställning. En sådan regel skulle dock som riksförsäkringsverket påpekat
innebära bl. a. att kostnader för resor lill och från arbetsplatsen skulle dras
av, vilkel skulle leda till en inte obetydlig minskning av de pensionsgrundande
inkomsterna för arbetstagarna i allmänhet jämfört med vad som följer av nu
gällande beslämmelser. Det är också att märka atl nuvarande bestämmelser har
sin motsvarighet på avgiftssidan. Arbetsgivaravgifterna till tilläggspensioneringen
i här avsedda fall baseras nämligen på bruttobeloppet av utgiven lön. Endast i
vissa fall då i bmttolönen ingår mera betydande ersättning för kostnader i
anställningen kan avgiftsunderiagel nedsättas. Etl sådanl närmande av den
pensions- och skattemässiga inkomstberäkningen lorde därför endasl kunna bli
aktuellt i samband med en mera ingripande revision av regelsystemet för
tilläggspensioneringen.

Enligt min mening finns del starka skäl för atl inom ramen
för nuvarande regelsystem eliminera den Iröskeleffekt som följer av den
nuvarande konstruktionen av avdragsregeln. En sådan ändring är av vikt för bl.
a. byggnadsarbetare, som kan ha betydande kostnader för ackords-mätning m. m.
Ändringen bör ske på del sätt riksförsäkringsverket föreslagit. Jag förordar
emellertid alt beloppsgränsen samtidigt höjs från 500 tUl I 000 kr. med hänsyn
till kostnadsutvecklingen. Detta innebär all kostnader som arbetstagare fåll
vidkännas i anställningen inle skall föranleda avdrag vid beräkningen av
pensionsgrundande inkomst om kostnaderna uppgår till högst 1 000 kr. och att
endast överskjutande belopp skall dras av vid beräkningen av pensionsgrundande
inkomst.

Ändringen bör träda i kraft den I januari 1973 och liilämpas
vid beräkning av pensionsgmndande inkomst för år 1972 eller senare år.

Övriga beloppsgiänser

Har en arbetstagare från en och samma arbetsgivare erhåUit
en lön som under ett år inte uppgått till 300 kr. är denna inle pensionsgmndande
som anslällningsinkomst inom tUläggspensioneringen. Inte heUer medför sådan lön
skyldighel för arbetsgivaren att eriägga arbetsgivaravgift till

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop, 1972:108 15

försäkringen för tilläggspension eUer till
sjukförsäkringen. Dessa regler ålertinns i 11 kap. 2 § resp. 19 kap. I § lagen
(1962:381) om allmän försäkring (AFL). Reglerna är motiverade av praktiska,
administrativa skäl.

Riksförsäkringsverket påpekar i utredningen all
förändringen av penningvärdet och inkomstulvecklingen sedan de ursprungliga
gränsbeloppen kom lill har medfört att beloppsgränsens administrativa
betydelse i viss mån förändrats. Ar 1965 beräknades riksförsäkringsverkets och
de lokala skaltemyndigheternas administrationskostnader för debitering och
uppbörd av arbetsgivaravgifter till ca 25 kr. per arbetsgivare. Samma år
påfördes ca 50 000 arbetsgivare avgifter i storleksordningen 5-50 kr. med en
genomsnittlig avgift av 29 kr. per arbetsgivare. Sedan år 1965 har
administrationskostnaderna stigit avsevärt och därför har alll fler
arbetsgivaravgifter trots ökad uttagsprocenl för avgiften till tilläggspensioneringen
kommit all ligga under den genomsnittliga administrationskostnaden.

Riksförsäkringsverket anser dock alt det inte ulan vidare
är klart att enbart penningvärdeulvecklingen skall vara avgörande i fråga om en
justering av de fasta beloppsgränserna, eftersom varje höjning ingriper
materiellt i socialförsäkringen. Riksförsäkringsverket anser att sambandet
mellan gränsbeloppet för arbetsgivarens avgiftsskyldighet och arbetstagarens
rätt alt tillgodoräkna sig pensionsgrundande inkomst bör bibehållas Om
exempelvis gränsbeloppet för pensionsgrundande anställningsinkomst höjdes med etl
mindre belopp än gränsbeloppet för arbetsgivares ävgiftsskyldighet skulle viss anslällningsinkomsl
bli avgiftsfri trots all den kunde gmnda rätl till tilläggspension.

Vad beträffar den aktuella beloppsgränsen anser
riksförsäkringsverket att en höjning med etl fast belopp bör göras. Någon
övergång till indexreglering av beloppsgränsen bör enligt verkel inte ske. Ofla
återkommande ändringar av beloppsgränserna, vilket torde blir resultalel av en
indexreglering, skulle medföra en osäkerhet hos arbetstagare och arbetsgivare
om vad som gäller.

Riksförsäkringsverket anser det naturligast att tillämpa
en uppräkning baserad på konsumentprisindex, vilkel redan används inom den
allmänna försäkringen för fastställande av basbeloppet. Härvid leder en
omräkning enligt de beräknade förhållandena vid ingången av år 1973 lill ett
belopp om ca 525 kr. Verkel föreslår alt de nämnda beloppsgränserna höjs från
300 kr. tiU 500 kr. Två reservanter föreslår höjning till 600 kr. Verket har
beräknat att år 1968 omkring 7 100 arbetsgivare skulle ha sluppit erlägga
arbetsgivaravgift om gränsen för ävgiftsskyldighet då legat vid 500 kr. i
stället för vid 300 kr.

Av de berörda remissinsianserna lillstyrker riksskatteverket.
Kommunförbundet och LO riksförsäkringsverkets förslag i denna del. Kommunförbundet
menar dock all framdeles omprövning av beloppsgränserna bör ske oftare, förslagsvis
vart femte år. LO understryker alt någon automatisk anpassning av
beloppsgränserna till penningvärdeutvecklingen inte är motiverad utan atl
en omprövning av gränserna bör ske

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:108 16

förutsättningslöst vid varje särskilt tillfälle. SAF och
Landstingsförbundet ansluter sig till de två reservanterna i
riksförsäkringsverkets utredning.

Enligt min mening finns det välgrundade skäl atl bibehålla
systemet med fasta beloppsgränser. Del är ofrånkomligt alt gränserna gång efter
annan måste höjas på grund av inkomst- och kostnadsutvecklingen, bl. a. för att
undvika att den administration som hänger samman med arbetsgivaravgifterna blir
orimUgt vidlyftig. Höjningar av minimibeloppet för beräkning av pensionsgmndande
inkomsi av anställning kan emellertid för arbetstagare med många kortare
anställningar hos olika arbetsgivare få konsekvenser som måste beaktas. För en
ordning med fasta beloppsgränser som fastställs för en längre tid talar också
all det är lättare för arbetsgivare och försäkrade alt hålla reda på sina
skyldigheter och rättigheter i det enskilda fallet.

Ändring av beloppsgränserna bör därför inte ske
automatiskt genom indexreglering utan beslutas av statsmakterna när så är
påkallat. Sambandet mellan beloppsgränsen för beräkning av pensionsgrundande
inkomst av anställning och för arbetsgivarens ävgiftsskyldighet lill
tilläggspensioneringen bör bibehållas. Vad gäller frågan om en höjning av dessa
beloppsgränser liksom av det minimum som gäller för skyldighet atl eriägga
arbetsgivaravgift till sjukförsäkringen är jag ense med riksförsäkringsverket,
vars förslag tillstyrkts av remissinstanserna, i all en höjning nu är motiverad
med hänsyn till ulvecklingen sedan de gällande beloppen fastställdes. Jag
förordar en höjning till 500 kr. Avgiflsborlfallet kan i stort sett beräknas
bli kompenserat genom att administrationskostnaderna minskar.

Det nya beloppet bör gälla med verkan på löner som utges
fr. o. m. den 1 januari 1973.

I analogi med vad som gäller beträffande ävgiftsskyldighet
till den allmänna försäkringen stadgas i 2 § förordningen (1968:419) om allmän
arbetsgivaravgift och 2 § förordningen (1960:77) angående byggnadsforskningsavgift
alt vid beräkning av dessa avgifter hänsyn inle skall tas till arbetstagare
vars lön under årel understigit 300 kr. Vidare stadgas i 38 § lagen (1954:243)
om yrkesskadeförsäkring att lön under 300 kr. inle skall medräknas vid
beräkning av avgift till yrkesskadeförsäkringen, såvida del inle är fråga om
arbetstagare som erlägger sjömansskall. Motsvarande regler finns i 2 § lagen
(1970:742) om lönegarantiavgift och 2 § lagen (1971:282) om
arbetarskyddsavgift.

Riksförsäkringsverket påpekar i ulredningen atl samtliga
dessa beslämmelser har haft motsvarande regel om avgiftsskyldighet lill den
allmänna försäkringen som mall och atl det är naturligt all dessa ändras på
motsvarande säll. Delta är även samtliga remissinstansers åsikl.

Del är lämpligt att samma fasta gränsbelopp gäller för
samtliga typer av arbetsgivaravgifter oavsett avgiftens ändamål. Olika
beloppsgränser lorde i dessa fall leda till slora administrativa svårigheter
för såväl myndigheter som arbetsgivare. Jag förordar därför att samtliga nämnda
fasta beloppsgränser höjs till 500 kr. med avseende på lönebelopp som

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:108 17

utges fr. o. m. den 1 januari 1973.

De
ändringar jag nu förordat leder till all del minimibelopp av 300 kr. som gäller
för arbetsgivares skyldighet atl lämna arbetsgivaruppgift enligt 5 §
förordningen (1959:552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om
allmän försäkring, m. m. bör höjas lill 500 kr.

1 gällande lagstiftning finns vissa beloppsgränser som
redan nu är fastställda till 500 kr. Det gäller i första hand beräkning av
pensionsgrundande inkomst av s. k. inkomsi av annal förvärvsariiete. Som sådan
inkomst räknas inkomsi av rörelse, inkomst av jordbruksfastighet som brukas av
den försäkrade själv samt sådan ersättning för arbete för annans räkning som
inte genom särskilt avtal enUgt 11 kap. 2 § AFL likställts med inkomsi av
anställning. 1 den mån den försäkrades inkomsler av vart och etl av dessa
inkomstslag understiger 500 kr. skall dessa ej medtas vid beräkning av den
försäkrades pensionsgrundande inkomst och egenavgift inte erläggas (I I kap. 3
§ AFL).

Har
beräkning av pensionsgrundande inkomst verkställts gäller vidare atl
taxeringsändring resp. eftertaxering skall föranleda ändring av beräkningen endasl
om laxeringsändringen eller efterlaxeringen leder tUl en avvikelse från den
fastställda beräkningen med minst 500 kr. (2 § förordningen /1959:551/ angående
beräkning av pensionsgrundande inkomsi enligl lagen om allmän försäkring).

Även dessa
beslämmelser har motiverats av administrativa skäl. Man har ansett del
angeläget all undvika debitering och uppbörd av ett stort anlal små egenavgifler.
Administrativa skäl har även bestämt regeln om all vid taxeringsändring eller eftertaxering
verkställd beräkning av pensionsgrundande inkomsi skall ändras endast om
avvikelsen uppgår lill minst 500 kr. Riksförsäkringsverket anser alt några
vägande skäl för en höjning av dessa beloppsgränser inte kan åberopas. Bl. a.
har den automatiska dalabehandling som införts i fråga om debitering och
uppbörd av tilläggspensionsavgifter inneburit att någon mer betydande ökning av
arbetsbördan inle förorsakats trots den inkomslutveckling som ägt rum sedan
dessa beloppsgränser fastställdes. Ingen av remissinstanserna har heller något
att invända mot verkels förslag. För egen del anser jag det vara av värde att
så många som möjligl av de fasta beloppsgränserna bestäms till samma belopp.
Jag förordar därför att ingen ändring görs beträffande de fasta beloppsgränser
på 500 kr. som jag senast redogjort för.

Utländsk medborgares rätt att teckna frivUUg
pensionsförsäkring hos riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket tillhandahåller med stöd av beslämmelse
i 22 kap. AFL några enkla former av pensionsförsäkring. Genom inbetalning av
avgifter kan man frivilligt försäkra sig för temporär eller livsvarig
ålderspension som komplement till de pensionsförmåner den obligatoriska
försäkringen ger. Försäkringen vilar på premiereservmeloden och är i

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop,
1972:108 18

princip jämförlig med de pensionsförsäkringar som enskilda
försäkringsbolag meddelar. Rätten all teckna frivillig pensionsförsäkring är
emellertid enligt lagen förbehållen svenska medborgare.

Statens invandrarverk anför i en framställning att f. n.
ca 400 000 utlänningar är bosatta i Sverige. Dessa människors behov av
kompletterande pensionsförsäkringar lorde vara minst lika stort som svenska
medborgares framhåller verkel, som anför bl. a. att det på grund av valulabeslämmelserna
släller sig svårt för invandraren all teckna försäkring i sitt hemland. Verkel
hemställer därför om en översyn av den nu aktuella begränsningen i rätten att
teckna försäkring.

Riksförsäkringsverket anför i yttrande över
framställningen atl den frivilliga försäkringen, i likhel med
folkpensioneringen, alltsedan tillkomsten den I januari 1914 i princip inle har
omfattat andra än svenska medborgare. Den frivilliga pensionsförsäkringen är
numera ägnad att tiäna som en kompletleringsförsäkring även till den allmänna
tilläggspensioneringen. Denna omfattar också andra än svenska medborgare,
under förutsättning atl de är bosalla i Sverige. Det kan därför givetvis
övervägas om inte den frivilliga pensionsförsäkringen borde ges en häremot
svarande vidare omfattning. Ur försäkringsmässig synpunkt torde enligl verkels
mening några avgörande hinder mot en utvidgning inte föreligga.

Som jag inledningsvis antytt erbjuder
riksförsäkringsverkets frivUliga försäkring möjligheler atl på etl enkelt sätt
komplettera det pensionsskydd den obligatoriska försäkringen ger. Till skillnad
från vad som gäller de flesla andra försäkringserbjudanden behöver man inte
binda sig för atl regelbundet belala vissa bestämda avgifter utan den som vill
försäkra sig har bara att gä till en posianslall och där belala in den premie
han önskar med uppgift om den försäkringsform han väljer. Försäkringstekniskl
sett är varie premie alt betrakta som en engångspremie, för vilken pension ulgär
oberoende av om ytterligare avgifter erläggs eller inte. Som
riksförsäkringsverket anfört, föreligger inte något avgörande hinder mot att
göra försäkringsformen tillgänglig för ulländska medborgare i likhet med vad
som gäller annan pensionsförsäkring. Anledning saknas dock atl utvidga rätten
att teckna frivillig försäkring så att den går utöver kretsen försäkrade enligl
de allmänna reglerna i I kap. 3 § AFL nämligen, förutom svenska medborgare, här
i riket bosatta utlänningar. Utlänning skall lill följd härav vara bosatt i
Sverige för att ha rält atl teckna försäkring.

Jag föreslår med hänsyn till det anförda att det villkor
om svenskt medborgarskap som gäller för försäkrads rätt all teckna frivillig
pensionsförsäkring enligt 22 kap. 1 § AFL upphävs. Ändringen bör träda i kraft
den I januari 1973.

Som riksförsäkringsverket i sitt yttrande erinrat om har
chefen för finansdepartementet i december 1971 tillkallat en utredning med
uppdrag atl se över beskattningen av livförsäkringstagare m. m. De förändringar
i skattereglerna som utredningens överväganden kan komma

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:108 19

atl leda till får givetvis i den mån del inle finns skäl
till särbestämmelser slå igenom även beträffande den försäkring det här är
fråga om.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag alt Kungl. Maj:t
föreslår riksdagen att antaga inom socialdepartementet upprättade förslag lUI

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2.
lagom ändringi
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

3.
lag om ändring
i förordningen (1959:551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomsi
enligt lagen om allmän försäkring,

4.
lag om ändring
I förordningen (1959:552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om
allmän försäkring, m. m.,

5.
lag om ändring
i förordningen (1960:77) angående byggnadsforskningsavgift,

6.
förordning om
ändring i förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift,

7.
lag om ändring
i lagen (1970:742) om lönegaranliavgift,

8.
lag om ändring
i lagen (1971:282) om arbelarskyddsavgift.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådels övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
att lill riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga lill delta
protokoll ulvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

opaginerad Kontrollera mot PDF

Goteboros
Offset t rycker i AB, Sthlm 72.2 1B2 S

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

7 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (7)

7 kopplingar i 5 dokument.

  1. Bet. 1988/89:SfU1 Socialavgifter m.m. s. 8 i texten
  2. Prop. 1983/84:167 om nya regler för uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, m.m. s. 51 i texten
  3. Prop. 1982/83:177 om bestämmelser som begränsar småhus- och lägenhetsägarnas uppgifts- och avgiftsskyldighet s. 27 i texten
  4. Rskr. 1972:256 i texten
  5. Bet. 1972:SfU35 Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972:108 med förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkrin… s. 1 · s. 12 · s. 13 i texten