Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition om upphävande av förordningen (1898:55 angående förvaltningen av statens till bergshanteringens understöd anslagna skogar

1972 · 81 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 46 av 81 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1972:11, Kungl. Maj:ts proposition om upphävande av förordningen (1898:55 angående förvaltningen av statens till bergshanteringens understöd anslagna skogar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majtts proposition nr 11 år 1972 Prop. 1972:11

Nr 11

Kungl.
Majrts proposition om upphävande av förordningen (1898: 55) angående
förvaltningen av statens tlU bergshanteringens understöd anslagna skogar; given
Stockholms slott den 21 januari 1972.

Kungl.
Maj:t vUl härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över industriärenden, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars
avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

RUNE
B. JOHANSSON

Propositionens
huvudsakliga innehåU

I
propositionen föreslås upphävande av förordningen (1898: 55) angående
förvaltningen av statens tiU bergshanteringens understöd anslagna skogar.

1
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 11

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:11

Utdrag
av protokollet över industtiärenden, hållet inför Hans Majrt Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 21 januari 1972.

Närvarande:
statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF,
MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.

Chefen
för industridepartementet, statsrådet Johansson, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om upphävande av förordningen
(1898: 55) angående förvaltningen av statens till bergshanteringens understöd
anslagna skogar och anför.

Bergverksskogama
har utgjort en kvarleva från ett äldre statshushållningssystem, vari som ett
led ingick omfattande skogsanslag tUl bergshanteringens stöd.
Bergverksskogarna var av två slag, dels bruksskogar som anslogs huvudsakligen tUl
stångjärnshamrar och hyttor för järntillverkning, dels gruvskogar som anslogs
för understöd av gruvdrift. I fråga om gruvskogarna har de gällande
rättsförhållandena avvecklats genom överenskommelser mellan staten och
vederbörande nyttjanderättshavare. Överenskommelserna har godkänts av statsmakterna
(prop. 1966: 46, JoU 1966: 9, rskr 1966: 211).

Bergverksskogarna
har ansetts utgöra sådan kronans egendom, vUken enligt 77 § regeringsformen
skall förvaltas efter de grunder som riksdagen föreskriver. Bestämmelser om
förvaltningen av dessa skogar har tid efter annan meddelats, senast i
förordningen (1898: 55) angående förvaltningen av statens tUl
bergshanteringens understöd anslagna skogar.

Domänverket
hemställde i skrivelse den 19 juni 1968 att förordningen skulle upphävas. I
samband därmed ingav verket en redogörelse för de slutliga avtal som träffats
mellan verket och olika företag om avvecklingen av de tidigare
rättsförhållandena rörande gruvskogarna. I skrivelse den 16 december 1968
anhöll emellertid kammarkollegiet att förordningen skulle bestå i avvaktan på
att en fråga om ägande- och avkastningsrätten rörande viss fastighet löstes.
Kollegiet avsåg att senare återkomma tUl Kungl. Maj:t i frågan om upphävande
av förordningen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972r11 3

Kammarkollegiet
har tagit upp frågan i skrivelse den 17 juni 1971 och därvid anfört i huvudsak
följande. Det torde numera inte finnas någon skog på vUken 1898 års förordning
är tillämplig. Den bör därför nu kunna upphävas. Om det framdeles skulle
befinnas att någon skog likväl fortfarande skulle ha karaktär av bergverksskog,
torde en uppgörelse mellan kronan och nyttjanderättshavaren i enlighet med vad
som skett beträffande gruvskogarna snarast komma att aktualiseras. Intill dess
en sådan reglering skett torde skogens förvaltning vid behov kunna ordnas
genom i administrativ ordning meddelade bestämmelser som anpassas efter
bestämmelserna i 1898 års förordning.

Kommerskollegium
har efter remiss förklarat sig dela kammarkollegiets uppfattning att hinder ej
synes föreligga mot att förordningen nu upphävs.

Med
hänsyn till att förordningen (1898: 55) angående förvaltningen av statens till
bergshanteringens understöd anslagna skogar inte längre synes ha något tUlämpningsområde
anser jag i likhet med de berörda myndigheterna att den bör upphävas.
Förordningen har beslutats av Kungl. Maj:t sedan riksdagen föreskrivit
grunderna för denna (prop. 1898: 63, SU 1898: 103, rskr 1898: 144). Kungl. Maj:t
bör därför inhämta riksdagens godkännande av att förordrungen nu upphävs. Om
det framdeles skulle visa sig att det fortfarande skulle finnas någon skog kvar
som bör anses vara bergverksskog, bör denna förvaltas enligt de grunder som
enligt statsmakternas beslut (prop. 1968: 103, JoU 1968: 32, rskr 1968: 269)
gäller för domänverkets förvaltning av statens skogar.

Under
åberopande härav hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

godkänna
vad som i det föregående förordats om upphävande av förordningen (1898: 55)
angående förvaltningen av statens till bergshanteringens understöd anslagna
skogar.

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur
protokollet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1 971 720068

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits
proposition nr 12 år 1972 Prop. 1972:12

Nr 12

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring
i kommunaUa-gen (1953:753) m. m.; given Stockholms slott den 14 januari 1972.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda
utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

SVANTE LUNDKVIST

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag som innebär att
skyldigheten för kommun att underställa sina beslut Kungl. Maj:t eller annan statlig
myndighet skall begränsas. Det föreslås sålunda att underställningsskyldigheten
skall slopas i fråga om reglemente för besvärsnämnd och kommuns beslut om
placering av penningmedel, som inte behövs för nära förestående utbetalningar,
samt i fråga om vissa offentligrättsliga avgifter, nämligen torgavgifter, gatuhandelsavgifter
m. m., parkeringsavgifter och sot-ningsavgifter.

Enligt vad som föreslås i propositionen skall vidare
torgavgifterna, som f. n. inte får utgå med högre belopp än som motsvarar
kommunens kostnader för upplåtelsen, liksom avgifter för gatuhandel m. m. få
bestämmas till belopp som är skäligt med hänsyn till bl. a. nyttjarens fördel av
att plats upplåtits åt honom.

Reformerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1972.

Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 12

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:12

1 Förslag tiU

Lag om ändring i kommunallagen (1953:753)

Härigenom
förordnas, att 61, 74 och 75 §§ samt 76 § 3 mom. kommunallagen (1953:753)'
skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

61 §

Penningar
och värdehandlingar, som kommunstyrelsen eller annan kommunal nämnd för
kommunens eller annans räkning har om händer, skola så förvaras och redovisas,
att de icke sammanblandas med andra penningar och värdehandlingar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Penningsmedel,
som ej erfordras för nära förestående utbetalningar, skola för kommunens räkning
insättas hos bank eller centralkassa för jordbrukskredit eller å postgirokonto
eller anbringas i sådana tillgångar, i vilka förmyndare äger utan
överförmyndarens tillstånd anbringa omyndigs medel.

Med länsstyrelsens medgivande må kommun anbringa penningmedel
även på annat sätt än nu sagts.

Penningmedel,
som ej erfordras för nära förestående utbetalningar, skola, där kommunfullmäktige
ej bestämt annat, för kommunens räkning insättas hos bank eller annan
penninginrättning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommunfullmäktiges
beslut om nya eller förhöjda avgifter å den allmänna rörelsen för begagnande
av de platser, som anvisats åt densamma, eller de inrättningar, som äro gjorda
till dess betjänande, skola för att vinna bindande kraft underställas
Konungens prövning och fastställelse.

Fastställelse
av beslut om nya eller förhöjda hamnavgifter eller grundpenningar eller sluss-,
kanal-eller andra farledsavgifter må dock meddelas av myndighet som Konungen därtill
förordnar. Konungen må jämväl föreskriva, att i rö-

Kommunfullmäktiges
beslut, om nya eller förhöjda hamnavgifter eller grundpenningar eller sluss-,
kanal- eller andra farledsavgifter skola för att vinna bindande kraft
underställas Konungens prövning och fastställelse.

Fastställelse av beslut, som avses i första stycket, må
meddelas även av myndighet som Konungen därtill förordnar. Konungen må jämväl
föreskriva, att i rörelse, för vilken avgifter som nu sagts blivit fastställda,
avgifterna samt övriga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:12

Nuvarande lydelse reise, för vilken avgifter som nu sagts
blivit fastställda, avgifterna samt övriga intäkter må användas allenast för
rörelsens direkta behov, där ej myndighet som Konungen därtill förordnar
medgiver, att medlen användas för annat ändamål.

Föreslagen lydelse intäkter må användas allenast för
rörelsens direkta behov, där ej myndighet som Konungen därtill förordnar
medgiver, att medlen användas för annat ändamål.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om vissa andra beslut, som skola underställas Konungens
prövning, sägs i 56 och 60 §§.

Beslut, som skall underställas Konungens prövning, skall
insändas till länsstyrelsen, vilken det åligger att överlämna handlingarna,
jämte eget yttrande, till Konungen.

75 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om
beslut, som skola underställas länsstyrelsens prövning, sägs i 52 och 61 §§
samt 76 § 3 mom.

Om beslut,
som skola underställas länsstyrelsens prövning, sägs i 52

opaginerad Kontrollera mot PDF

Underställt beslut skall antingen oförändrat
fastställas eller ogillas. Vägras fastställelse, skall skäl därför uppgivas.

Över vägrad fastställelse må kommunen föra klagan hos
Konungen.

76 §

3 mom.
Kommun må utse särskild nämnd med uppgift att upptaga och avgöra besvär över
kommunstyrelsens eller annan kommunal nämnds beslut om tillsättande av eller
förordnande å kommunal tjänstebefattning eller entledigande frän sådan
befattning eller om disciplinär åtgärd mot befattningshavare, där klagan över
beslutet eljest skolat föras enligt 2 mom. Bestämmelserna i 4-10, 13-17, 19 och
20 §§ förvaltningslagen (1971:290) äga motsvarande tillämpning i ärende hos
sådan besvärsnämnd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Reglemente
för besvärsnämnd antages av kommunfullmäktige. Beslut om antagande av reglemente
skall underställas länsstyrelsens prövning. Där ej annat föreskrives i
reglementet, skall vad i 45 § sägs, med undantag av hänvisningen till 37 §
andra stycket och 40 § andra stycket, äga tillämpning å besvärsnämnd.

Reglemente
för besvärsnämnd antages av kommunfullmäktige. Där ej annat föreskrives i reglementet,
skall vad i 45 § sägs, med undantag av hänvisningen till 37 § andra stycket och
40 § andra stycket, äga tillämpning å besvärsnämnd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Senastelydel.se 1971:657.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:12 4

Finnes besvärsnämnd, äger den som ej nöjes ät beslut,
varom i första stycket sägs, anföra besvär hos nämnden inom tid, som stadgas i
1 mom.

Beträffande
klagan över besvärsnämnds beslut skall vad i 1 mom. är stadgat äga motsvarande
tillämpning, och må till stöd för dylik klagan, i den mån anledning därtill
finnes, åberopas jämväl, att det hos besvärsnämnden överklagade beslutet är
oriktigt på någon sädan grund, som sägs i 1 mom.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:12

2 Förslag tiU

Lag om ändring i kommunallagen (1957:50) för Stockholm

Härigenom
förordnas, att 65, 78 och 79 §§ samt 80 § 3 mom. kommunallagen (1957:50) för
Stockholm' skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Penningar och värdehandlingar, kommunal nämnd för
kommunens skola så förvaras och redovisas, att penningar och värdehandlingar.

Penningmedel, som ej erfordras för nära förestående
utbetalningar, skola för kommunens räkning insättas hos bank eller centralkassa
för jordbrukskredit eller å postgirokonto eller anbringas i sådana tillgångar,
i vilka förmyndare äger utan överförmyndarens tillstånd anbringa omyndigs
medel.

Med länsstyrelsens medgivande må kommunen anbringa penningmedel
även på annat sätt än nu sagts.

som
kommunstyrelsen eller annan

eller
annans räkning har om händer,

de icke
sammanblandas med andra

Penningmedel, som ej erfordras för nära förestående
utbetalningar, skola,rfär kommunfullmäktige ej bestämt annat, för kommunens
räkning insättas hos bank eller annan penninginrättning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommunfullmäktiges
beslut om nya eller förhöjda avgifter å den allmänna rörelsen för begagnande
av de platser, som anvisats åt densamma, eller de inrättningar, som äro gjorda
till dess betjänande, skola för att vinna bindande kraft underställas
Konungens prövning och fastställelse.

Fastställelse
av beslut om nya eller förhöjda hamnavgifter eller grundpenningar eller sluss-,
kanal-eller andra farledsavgifter må dock meddelas av myndighet som Konungen
därtill förordnar. Konung-' Lagen omtryckt 1969:766.

Kommunfullmäktiges
beslut om nya eller förhöjda hamnavgifter eller grundpenningar eller sluss-,
kanal- eller andra farledsavgifter skola för att vinna bindande kraft
underställas Konungens prövning och fastställelse.

Fastställelse av beslut, som avses i första stycket, må
meddelas även av myndighet som Konungen därtill förordnar. Konungen må jämväl
föreskriva, att i rörelse, för vilken avgifter som nu sagts blivit

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:12

Föreslagen
lydelse fastställda, avgifterna samt övriga intäkter må användas allenast för
rörelsens direkta behov, där ej myndighet som Konungen därtill förordnar
medgiver, att medlen användas för annat ändamål.

Nuvarande lydelse en må jämväl föreskriva, att i rörelse,
för vilken avgifter som nu sagts blivit fastställda, avgifterna samt övriga
intäkter må användas allenast för rörelsens direkta behov, där ej myndighet
som Konungen därtill förordnar medgiver, att medlen användas för annat ändamål.

Om vissa andra beslut, som skola underställas Konungens
prövning, stadgas i 60 och 64 §§.

Beslut,
som skall underställas Konungens prövning, skall insändas till länsstyrelsen,
vilken det åligger att överlämna handlingarna, jämte eget yttrande, till Konungen.

79 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om
beslut, som för att erhålla bindande kraft skola underställas länsstyrelsens
prövning, stadgas i 56 och 65 §§ samt 80 § 3 mom.

Om
beslut, som för att erhålla bindande kraft skola underställas länsstyrelsens
prövning, stadgas i 56 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Underställt beslut skall antingen oförändrat fastställas
eller ogillas. Vägras fastställelse, skall skäl därför uppgivas.

Över
vägrad fastställelse må kommunen föra klagan hos Konungen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

80 §

3 mom. Kommunen må utse särskild nämnd med uppgift att
upptaga och avgöra besvär över kommunstyrelsens eller annan kommunal nämnds
beslut om tillsättande av eller förordnande å kommunal tjänstebefattning
eller entledigande från sådan befattning eller om disciplinär åtgärd mot
befattningshavare, där klagan över beslutet eljest skolat föras enligt 2 mom.
Bestämmelserna i 4-10, 13-17, 19 och 20 §§ förvaltningslagen (1971:290) äga
motsvarande tillämpning i ärende hos sådan besvärsnämnd.

Reglemente
för besvärsnämnd antages av kommunfullmäktige. Beslut om antagande av reglemente
skall underställas länsstyrelsens prövning. Där ej annat föreskrives i
reglementet, skall vad i 51 § 1 mom. sägs, med undantag av hänvisningen till
39 § andra stycket och 42 § andra stycket, äga tillämpning å besvärsnämnd.
Senaste lydelse 1971:658.

Reglemente
för besvärsnämnd antages av kommunfullmäktige. Där ej annat föreskrives i reglementet,
skall vad i 51 § 1 mom. sägs, med undantag av hänvisningen till 39 § andra
stycket och 42 § andra stycket, äga tillämpning å besvärsnämnd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:12 7

Finnes besvärsnämnd, äger den som ej nöjes åt beslut,
varom i första stycket sägs, anföra besvär hos nämnden inom tid, som stadgas i
1 mom.

Beträffande
klagan över besvärsnämnds beslut skall vad i 1 mom. är stadgat äga motsvarande
tillämpning, och må till stöd för dylik klagan, i den mån anledning därtill
finnes, åberopas jämväl, att det hos besvärsnämnden överklagade beslutet är
oriktigt på någon sådan grund, som sägs i 1 mom.

Denna lag träder i kraft den I juli 1972.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:12

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse

Härigenom
förordnas, att 75 och 88.§§ lagen (1961:436) om församlingsstyrelse skall ha
nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

75

Penningar
och värdehandlingar, som kyrkorådet eller annan församlingens nämnd för
församlingens eller annans räkning har om händer, skola så förvaras och
redovisas, att de icke sammanblandas med andra penningar och värdehandlingar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Penningmedel,
som ej erfordras för nära förestående utbetalningar, skola för församlingens
räkning insättas hos bank eller centralkassa för jordbrukskredit eller å postgirokonto
eller anbringas i sådana tillgångar, i vilka förmyndare äger utan
överförmyndarens tillstånd anbringa omyndigs medel.

Med
länsstyrelsens medgivande må församling anbringa penningmedel även på annat
sätt än nu sagts.

Penningmedel,
som ej erfordras för nära förestående utbetalningar, skola, där
kyrkofullmäktige eller kyrkostämman ej bestämt annat, för församlingens
räkning insättas hos bank eller annan penninginrättning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om
beslut, som skola underställas länsstyrelsens prövning, sägs i 67 och 75 §§.

Om
beslut, som skola underställas länsstyrelsens prövning, sägs i 61 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Underställt beslut skall antingen oförändrat fastställas
eller ogillas. Vägras fastställelse, skall skäl därför uppgivas.

Över vägrad fastställelse må församlingen föra klagan hos
Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:12

4 Förslag tUl

Lag om ändring i landstingslagen (1954:319)

Härigenom förordnas, att 65 § och 78 § 3 mom.
landstingslagen (1954:319) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

65 §

Penningar och värdehandlingar, som förvaltningsutskottet
eller annan nämnd för landstingskommunens eller annans räkning har om händer,
skola sä förvaras och redovisas, att de icke sammanblandas med andra penningar
och värdehandlingar.

Penningmedel, som ej erfordras Penningmedel, som ej erfordras

för nära förestående utbetalning- för nära
förestående utbetalningar, skola, där landstinget ej be- ar, skola,
där landstinget ej bestämt annat, för landstingskom- stämt
annat, för landstingskommunens räkning insättas hos bank munens
räkning insättas hos bank eller centralkassa för jordbruks- eWer annan
penninginrättning, kredit eller å postgirokonto eller anbringas i sådana tillgångar,
i vilka förmyndare äger utan överförmyndarens tillstånd anbringa
omyndigs medel.

78 §

3 mom. Landstingskommun må utse särskild nämnd med uppgift
att upptaga och avgöra besvär över beslut av förvaltningsutskottet eller annan
nämnd om tillsättande av eller förortlnande å tjänstebefyttning hos
landstingskommunen eller entledigande från sådan befattning eller om
disciplinär åtgärd mot befattningshavare, där klagan över beslutet eljest
skolat föras enligt 2 mom. Bestämmelserna i4-10, 13-17, 19 och 20 §§
förvaltningslagen (1971:290) äga motsvarande tillämpning i ärende hos sådan
besvärsnämnd.

Reglemente för besvärsnämnd Reglemente för besvärsnämnd

antages av landstinget. Beslut om antages av landstinget. Där ej an-

antagande av reglemente skall un- nat föreskrives i reglementet, skall

derställas Konungens prövning. vad i 42 § andra stycket, 43 §,

Där ej annat föreskrives i legle- 44 § andra stycket, 46 och 47 §§,

nientet, skall vad i 42 § andra 48 § första stycket, 49 § andra

stycket, 43 §, 44 § andra stycket, stycket samt 50 och 51 §§ är stad-

46 och 47 §§,48 § första stycket, gat med avseende å förvaltningsut-

' Senaste lydelse 1971:660.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse 49 § andra stycket samt 50 och 51 §§ är stadgat med avseende å
förvaltningsutskottet äga motsvarande tillämpning å besvärsnämnd.

Föreslagen
lydelse skottet äga motsvarande tillämpning ä besvärsnämnd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finnes besvärsnämnd, äger den som ej nöjes ät beslut,
varom i första stycket sägs, anföra besvär hos nämnden inom tid, som stadgas i
1 mom.

Beträffande klagan över besvärsnämnds beslut skall vad i 1
mom. är stadgat äga motsvarande tiUämpning, och må till stöd för dylik klagan,!
den mån anledning därtill finnes, åberopas jämväl, att det hos besvärsnämnden
överklagade beslutet är oriktigt på någon sådan grund, som sägs i 1 mom.

Denna lag träder i kraft den I juli 1972.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:259) om rätt för kommun att
uttaga avgift

för vissa upplåtelser å allmän plats, m.m.

Härigenom
förordnas i fråga om lagen (1957:259) om rätt för kommun att
uttaga avgift för vissa upplåtelser å allmän plats, m.m., dels att 3 och 4 §§
skall upphöra att gälla, dels att 1 och 2 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har tillstånd
lämnats att taga i anspråk plats som i 1 § allmänna ordningsstadgan sägs för
ändamål, varom i 2 § av stadgan förmäles, må kommun, därest platsen står under
dess förvaltning, uttaga skälig avgift för upplåtelsen enligt grunder, som
beslutas av kommunens fullmäktige.

Har tillstånd lämnats att taga i anspråk plats som i 1 §
allmänna ordningsstadgan sägs för ändamål, varom i 2 § av stadgan förmäles, må
kommun, därest platsen står under dess förvaltning, uttaga avgift för
upplåtelsen. Rätt att uttaga avgift föreligger även i fråga om upplåtelse, som
avser salutorg eller liknande plats som i vederbörlig ordning upplåtits till
allmän försäljningsplats.

Avgift utgår med belopp, som kan anses skäligt med hänsyn
till ändamålet med upplåtelsen, nyttjarens fördel av denna, kommunens
kostnader med anledning av upplåtelsen och övriga omständigheter.

Grunder för beräkning av avgift beslutas av
kommunfullmäktige.

opaginerad Kontrollera mot PDF

För
rätt att under begränsad tid begagna av kommun för allmän parkering upplåten
plats å gata, torg eller annan allmän plats må kommunen, där så finnes påkallat
för trafikens ordnande, uttaga avgift med det belopp, som erfordras för att
tillgodose sagda ändamål. Grunder för beräkning av sådan avgift beslutas av
kommunens fullmäktige.

För
rätt att under begränsad tid begagna av kommun för allmän parkering upplåten
plats ä gata, torg eller annan allmän plats må kommunen, där så finnes påkallat
för trafikens ordnande, uttaga avgift med det belopp, som erfordras för att
tillgodose sagda ändamål. Grunder för beräkning uv sådan avgift beslutas av
kommunfullmäktige.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:12 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

För upplåtelse på allmän plats av särskild
uppställningsplats för fordon, som brukas i yrkesmässig trafik för
personbefordran, må kommunen uttaga avgift med belopp, som erfordras för att
täcka kommunens kostnader med anledning av upplåtelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972, då punkt 44 Kungl.
Maj.ts resolution pä allmogens besvär den 1 augusti 1 727 skall upphöra att
gälla.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:12 '3

6 Förslag tiU

Kungörelse om ändring i brandstadgan (1962:91)

Härigenom förordnas, att 20 § brandstadgan (1962:9 I)
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §

För kommun skall finnas sotningstaxa, upptagande de
avgifter som ägare och innehavare av byggnad, annan anläggning eller lägenhet
hava att erlägga för sotnings-, undersöknings- och besiktningsarbete, som utföres
av skorstensfejare.

Sotningstaxa antages och fast- Sotningstaxa antages av kom-

ställes på sätt stadgas om brand- munfullmäktige,
ordning.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1972.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:12

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 14 januari 1972.

Närvarande: Statsministern PALME, statsråden STRÄNG,
ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF,
MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Lundkvist,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
begränsning av kommunernas underställningsskyldighet, m. m. och anför.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades den 12
mars 1959 sakkunniga för utredning av vissa kommunalrättsliga frågor. De
sakkunniga antog benämningen kommunalrättskommittén.

I direktiven för utredningen (se statsrådsprotokollet över
inrikesärenden den 23 januari 1959) anförde chefen för inrikesdepartementet,
statsrådet Rime Johansson, bl. a. att det från kommunalt håll hade hävdats att
bestämmelserna om underställning i flera fall utgjorde ett onödigt intrång i den
kommunala självbestämmanderätten och att det med den förvaltningsorganisation
som kommunerna hade inte skulle innebära några olägenheter om
underställningsskyldighetens omfattning begränsades avsevärt. Med hänsyn till
den utveckling som hade ägt rum borde enligt departementschefen undersökas om
underställningsskyldigheten kunde begränsas. Sådan underställningsskyldighet
som innebär intrång i den kommunala självstyrelsen borde inte behållas, om
inte de intressen som tillgodoses genom underställningen måste anses väga över
intresset av att kommunen själv får handha sina angelägenheter. I de fall dä i
princip statliga uppgifter eller uppgifter i övrigt som väsentligen berör andra
intressen än kommunens har anförtrotts kommunala organ kunde statsuppsikten
genom underställning enligt departementschefen i allmänhet inte anses utgöra
något intrång i den kommunala självstyrelsen. Med hänsyn till bl. a. betydelsen
av central överblick och samordning på det ekonomiska området borde någon
begränsning av den underställningsskyldighet som föreligger i kommimala låne-,
borgens- och fondärenden inte ske.

Med anledning av en framställning till Kungl. Maj:t från
Föreningen kommunala torg och slakthus fick kommittén genom tilläggsdirektiv
den 5 mars 1965 i uppdrag att utreda om torgavgifterna borde regleras genom
lagen (1957:259) om rätt för kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser å
allmän plats, m. m. (AvgL).

Kommittén har i februari 1970 redovisat de
utredningsuppdrag som nu

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:12 15

är i fråga i sitt betänkande XIII Kommuns och andra
kommunala menigheters skyldighet att underställa statlig myndighet vissa beslut
(Ds C 1970:2)'.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av
hovrätten för Nedre Norrland, rikspolisstyrelsen, statens järnvägar,
kammarkollegiet, veterinärstyrelsen, kommerskollegium,
näringsfrihetsombudsmannen, statens planverk, statens brandinspektion. Skara
och Luleå domkapitel, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Hallands och
Västernorrlands län, hamnutredningen, Föreningen kommunala torg och slakthus.
Motororganisationernas samarbetsdelegation. Riksförbundet gatukök &
kiosknäring, Riksförbundet landsbygdens folk, Svenska kommunförbundet. Svenska
kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Svenska landstingsförbundet,
Svenska lokaltrafikföreningen, AB Svenska pressbyrån, Sveriges
fastighetsägareförbund, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund, Sveriges
kioskägares riksförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges lantbruksförbund,
Sveriges skorstensfejaremästares riksförbund och Sveriges trafikbilägares
riksorganisation.

Remissinstanserna har överlämnat, kommerskollegium
yttranden från nio handelskammare, domkapitlen yttranden från sex församlingar
och kyrkliga samfälligheter samt länsstyrelserna yttranden från tre landstingskommuner
och ett flertal kommuner.

Vissa av de frågor som tas upp i kommitténs betänkande
behandlas också i departementsutredningens promemoria nr 26 Om uttagande av
kommunala avgifter i vissa fall samt i statskontorets utredningsrapport Ärenden
rörande fastställande av sotningstaxa, som överlämnats till Kungl. Maj:t i mars
1965 resp. februari 1969.

Nuvarande ordning Sfatsuppsikten över kommunerna

I de författningar som reglerar kommunernas verksamhet
förekommer på skilda häll föreskrifter om att kommunala beslut för att.fä
bindande kraft skall underställas KungL Maj:t eller statlig myndighet för
prövning och fastställelse. När sädan föreskrift har meddelats, får beslutet
inte verkställas innan det har blivit fastställt. Syftet med
underställningsskyldigheten är i princip att ge staten möjlighet att se till
att kommunerna inte överskrider eller missbrukar sina befogenheter.

Statsuppsikt över kommunerna kan också ske på annat sätt än
genom underställning, t. ex. genom kommunalbesvär, förvaltningsbesvär, s. k.
effektivitetskontroll, föreskrifter om anmälnings-eller uppgiftsskyldighet

' Betänkandet har avgetts av landshövdingen Ingvar Lindeli,
ordförande, landstingsrådet Torsten Andreé, riksdagsmannen Nils-Eric
Gustafsson, komniunal-nämndsordföranden Sture Holmqvist, riksdagsmannen Ivar Högström,
regeringsrådet Stig Nordlund, landstingsrådet Ivrik A Lindh samt riksdagsmännen
Bertil Strandberg och Olle Westberg.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:12 16

saint den tillsyn över kommunala nämndledamöter och
tjänstemän som riksdagens ombudsmän utövar.

Besvärsprövningen och fastställelseprövningen vid
underställning sker på enskilt resp. kommunalt initiativ.
Effektivitetskontrollen äger rum med stöd av olika specialförfattningar som
ålägger kommunerna att svara för vissa förvaltningsuppgifter och föreskriver statlig
tillsyn över att uppgifterna fullgörs på ett tillfredsställande sätt. Den
statliga tillsynsmyndigheten ingriper självmant, t. ex. genom att lämna råd
och anvisningar, påkalla rättelse, förelägga kommunen att förfara på visst sätt
eller besluta i kommunens ställe. En styrning av kommunernas handhavande av åtskilliga
angelägenheter nås genom föreskrifter i statsbidragsförfattningarna att
statsbidrag till en kommunal verksamhet får beviljas bara om vissa villkor är
uppfyllda.

Syftet med besvärsprövningen är att få till stånd en
kontroll av att kommunen använder sina maktbefogenheter i enlighet med dessas
ändamål och inte i strid mot andra allmänna eller berättigade enskilda
intressen. Vid kommunalbesvär kan statlig myndighet upphäva det kommunala
organets beslut, om det inte har tillkommit i laga ordning eller överskrider
det kommunala organets kompetens. Myndigheten kan däremot inte, som vid
förvaltningsbesvär, ändra beslutets innehåll. Besvärsprovningen vid
förvaltningsbesvär avser normalt inte bara det överklagade beslutets laglighet
utan också dess lämplighet, ändamålsenlighet och skälighet.

Reglerna om kommunalbesvär finns i 76-78 §§ kommunallagen (1953:753)
(KL), 80-82 §§ kommunallagen (1957:50) för Stockholm (KLS), 89-92 §§ lagen (1961:436)
om församlingsstyrelse (FSL), 78 § landstingslagen (1954:319) (LL), 20 § lagen (1957.281)
om kommunalförbund (KFL) samt 23 och 43 §§ lagen (1919:293) om ändring i
kommunal och ecklesiastik indelning (KIL). I det följande redogörs i första hand
för bestämmelserna i KL.

Kommunfullmäktiges beslut överklagas alltid genom kommunalbesvär
(76 § I mom. KL). Enligt 76 § 2 moin. överklagas beslut av kommunstyrelsen
eller annan kommunal nämnd genom kommunalbesvär, om inte annat är särskilt
föreskrivet. I specialförfattningarna finns i allmänhet särskilda bestämmelser oin
besvär-inot beslut av nämnd för specialreglerad förvaltning. 1 fråga om beslut
som avses med sådana besvärsbestämmelser gäller inte reglerna om kommunalbesvär.
Besvärsprövningen vid kommunalbesvär ankommer enligt 76 § 1 mom. på länsstyrelsen,
och länsstyrelsens beslut kan överklagas hos regeringsrätten. När det gäller
beslut hos landstingskommun eller kommunalförbund i vilket landstingskommun
ingår anförs besvären direkt hos regeringsrätten (78 § LL och 20 § KFL). Att
ett beslut skall underställas Kungl. Maj:t eller annan statlig myndighet
hindrar i regel inte att besvär anförs mot beslutet.

Rätten att anföra kommunalbesvär tillkommer enligt 76 § I
mom. KL bara den som är medlem av kommunen. Det krävs inte att beslutet särskilt
rör kommanmedlemmen. Medlem av kommun är den som är mantalskriven där eller
äger eller brukar fast egendom eller är taxerad till

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:12

allmän kommunalskatt i kommunen (2 §). Enligt rättspraxis
kan talan mot länsstyrelsens beslut föras av den som har fått sin besvärstalan
helt eller delvis ogillad hos länsstyrelsen. Om länsstyrelsen har bifallit
besvären, anses talan mot länsstyrelsens beslut kunna fullföljas dels av
kommunen, dels av varje kommunmedlem.

Vid kommunalbesvär kan som grund för talan åberopas endast
att beslutet inte har tillkommit i laga ordning, står i strid mot allmän lag
eller författning, annorledes överskrider deras befogenhet som har fattat
beslutet, kränker klagandens enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund
(76 § 1 mom.). Om besvärsmyndigheten finner att någon av dessa besvärsgrunder
är tillämplig, upphävs det överklagade beslutet. Som förut nämnts får
besvärsmyndigheten däremot inte ändra beslutets innehåll. Att ett beslut av ett
kommunalt organ har överklagats hindrar i princip inte att beslutet verkställs.

I den mån specialförfattningarna innehåller särskilda
bestämmelser om besvär mot beslut av nämnd för specialreglerad förvaltning
gäller, som förut sagts, inte reglerna om kommunalbesvär. I stället gäller bl.
a. att besvärsprövningen är allsidig och inte begränsad till frågan om del
överklagade beslutet är lagligt, att besvärsmyndigheten kan ändra beslutets
innehåll samt, enligt 11 § förvaltningslagen (1971:290), att besvär kan anföras
av den sotn beslutet angår, om det har gått honom emot.

Bestämmelser
om underställning finns både i kommunallagarna och i olika
specialförfattningar. Enligt kommunallagarna skall underställning ske dels av
vissa finansiella beslut, nämligen beslut i låne-, borgens-, fond-och
anslagsärenden, dels av reglemente för besvärsnämnd, landstings beslut om
valkretsindelning och beslut om antagande av förbundsordning för
kommunalförbund. Till följd av ändringar i KL och KLS som trädde i kraft den 1
januari 1971 (SFS 1969765 och 766) krävs numera inte underställning av beslut
om antagande av reglemente för andra kommunala nämnder än besvärsnämnder eller
av plan beträffande hushållning med stads donationsjord. Enligt olika specialförfattningar
krävs länsstyrelsens fastställelse av beslut om antagande av kommunala
stadgor, t. ex. lokala ordningsstadgor (23 § allmänna ordningsstadgan, 1956:617),
hamnordningar (förordningen, 1874:26 s. 11, angående hamnordningar och andra
ordningsföreskrifter för allmänna hamnarne i riket), brandordningar (2 §
brandstadgan, 1962:91) och hälsovårdsordningar (68 § hälsovårdsstadgan,
1958:663). Vissa beslut om kommunala avgifter, t. ex. gatu-handels-,
parkerings-, hamn- och sotningsavgifter skall underställas statlig myndighets
prövning. Enligt byggnadslagen (1947:385) (BL) krävs statlig myndighets fastställelse
av flertalet kommunala planläggningsbeslut.

I ett underställningsmål skall en allsidig prövning av det
underställda beslutet företas. Prövningen avser inte bara beslutets laglighet
utan också dess lämplighet, ändamålsenlighet och skälighet.
Underställningsmyndigheten skall antingen fastställa eller ogilla det
underställda beslutet och den kan i regel inte ändra beslutets innehåll. Rent formella
ändringar utan saklig innebörd är dock tillåtna. Enligt några
specialförfattningar har den högre myndigheten rätt att besluta i kommunens
ställe. Om fullmäk-

2 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 12

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:12 18

tige inte antar lokal ordningsstadga med innehåll som
länsstyrelsen anser nödvändigt, kan länsstyrelsen själv besluta om lokal
ordningsstadga för kommunen. Länsstyrelsens beslut skall i sådant fall
underställas Kungl. Maj:ts prövning. Motsvarande gäller i fråga om hamnordning,
brandordning och hälsovårdsordning.

Ett underställt kommunalt beslut bör i princip inte
fastställas förrän det har vunnit laga kraft, eftersom fastställelsen skulle
förlora sitt objekt om det kommunala beslutet upphävs efter besvär. Vid
underställning enligt kommunallagarna har endast kommunen rätt att besvära sig
över länsstyrelsens beslut att vägra fastställelse (75 § KL, 79 § KLS, 88 § FSL).
Vid underställning enligt specialförfattning har enligt 1 1 § förvaltningslagen
den som beslutet angår rätt att besvära sig över länsstyrelsens beslut att
meddela eller vägra fastställelse, om beslutet har gått honom emot. I fråga om
rätten att överklaga faststäUelsebeslut enligt kommunallagarna råder viss oklarhet.
Möjligen kan sådan rätt anses tillkomma kommunmedlem. Besvär över
länsstyrelsens beslut i underställningsmål prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet.

I det följande redovisas närmare bestämmelserna om
underställning på de områden där kommittén har övervägt om
underställningsskyldigheten bör avskaffas. Redogörelsen avser
underställningsskyldigheten enligt kommunallagarna, dock inte den
underställningsskyldighet som föreligger i låne-, borgens-, fond- och
anslagsärenden, samt underställningsskyldigheten i fråga om beslut om
kommunala avgifter. Kommittén har i sitt betänkande Kommunala bolag och andra
särskilda rättssubjekt för kommunal verksamhet (SOU 1965:40) föreslagit att
underställningsförfarandet skall slopas i kommunala låne-, borgens-, fond- och
anslagsärenden. Förslaget har inte lett till lagstiftning.

Reglemente för besvärsnämnd

. För prövning av s. k. tjänstebesvär har kommun,
landstingskommun och kommunalförbund men inte församling eller kyrklig samfällighet
möjlighet att inrätta en särskild besvärsnämnd som en extra besvärsinstans
mellan övriga kommunala nämnder och statlig besvärsinstans (76 § 3 mom. KL, 80
§ 3 mom. KLS, 78 § 3 mom. LL och 20 § KFL). Är 1966 fanns enligt vad kommittén
uppger besvärsnämnd i 18 städer, två köpingar, en landskommun och 21
landstingskommuner.

Reglemente
för besvärsnämnd är obligatoriskt. Beslut om antagande av reglemente fattas av
fullmäktige resp. landstinget och måste underställas länsstyrelsens resp. Kungl.
Maj:ts prövning för att bli gällande. Till följd av ändringar i KL och KLS år
1969 (se SFS 1969:765 och 766) är besvärsnämndsreglemente numera det enda
nämndreglemente som är förenat med underställningsskyldighet.

Besvärsnämnd kan enligt 76 § 3 mom. KL, 80 § 3 mom. KLS
och 78 § 3 mom. LL få till uppgift att ta upp och avgöra besvär över beslut av
kommunstyrelsen, förvaltningsutskottet eller annan nämnd om tillsättande av
eller förordnande på tjänstebefattning hos kommunen eller lands-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:12 19

tingskommunen, om entledigande från sådan befattning eller
om disciplinär åtgärd mot sådan befattningshavare, när talan mot beslutet annars
skulle ha förts enligt reglerna om kommunalbesvär. I den mån annat inte
föreskrivs i reglementet, gäller i fråga om organisation och verksamhetsformer
för besvärsnämnd bestämmelserna i KL, KLS och LL om nämnd för oreglerad
förvaltning. Flertalet av bestämmelserna i förvaltningslagen skall vidare
tillämpas i ärende hos besvärsnämnd (se SFS 1971:657,658 och 660).

Berättigad att anföra besvär hos besvärsnämnd är den som
inte är nöjd med annan nämnds beslut i fråga som tillhör besvärsnämndens kompetensområde.
Det är alltså inte bara kommunens medlemmar som kan besvära sig hos
besvärsnämnden. Som grund för besvären kan åberopas inte bara sådana grunder
som får åberopas vid kommunalbesvär utan också andra skäl. Syftet med
besvärsnämndens prövning är nämligen att få till stånd en materiell omprövning
av det överklagade beslutet. Besvärsnämnden kan upphäva beslutet eller
föreskriva rättelse.

Klagan över besvärsnämnds beslut förs hos länsstyrelsen
eller, när fråga är om landstingskommunal besvärsnämnd, hos regeringsrätten.
Härvid gäller reglerna för kommunalbesvär. Endast kommunmedlemmar har
besvärsrätt. Om nägon som inte är kommunmedlem har sökt en tjänst hos kommunen,
kan han således inte föra talan mot besvärsnämndens beslut i
tillsättningsärendet. Vid talan mot besvärsnämndens beslut kan inte åberopas
andra grunder än att detta beslut eller det hos besvärsnämnden överklagade
beslutet är oriktigt på sådan grund som kan åberopas vid kommunalbesvär.
Besvärsmyndigheten kan upphäva men inte "rätta" besvärsnämndens
beslut.

Som framgår av vad som sagts förut föreligger det inte
någon skyldighet att inrätta besvärsnämnd. Genom bestämmelser i reglementet kan
kommunen begränsa besvärsnämndens kompetensområde t. ex. genom att undanta
någon eller några av de uppgifter som anges i lagtexten eller beslut av
kommunstyrelsen eller annan särskilt angiven nämnd. Beslut av fullmäktige eller
landstinget samt sådant beslut av kommunal eller landstingskommunal nämnd som
kan överklagas genom förvaltningsbesvär kan inte överklagas hos besvärsnämnd.

En viktig
begränsning av besvärsnämndernas kompetensområde följer av lagen (1965:275) om
tjänstemän hos kommuner m. fl. Enligt 2 § lagen kan anställningsvillkor med
vissa undantag regleras i kollektivavtal. Mål rörande kollektivavtal prövas
enligt lagen (1928:254) om arbetsdomstol av arbetsdomstolen. Kollektivavtalen
för kommunaltjänstemän behandlar bl. a. frågor om entledigande från tjänst och
disciplinära åtgärder.

Bestämmelserna i KL, KLS och LL om nämnd för oreglerad
förvaltning gäller, som förut sagts, för besvärsnämnd i den mån annat inte
föreskrivs i reglementet. För besvärsnämnd i annan kommun än Stockholm gäller
således subsidiärt bestämmelserna i KL om valbarhet till ledamot eller
suppleant och avsägelse (32 §), suppleants inträde i avgången ledamots ställe
(33 § andra stycket), tid och plats för sammanträde (35 §), inkallande av
suppleant när ledamot är förhindrad och suppleants

s. 20 Kontrollera mot PDF

Frop.
1972:12 20

närvarorätt (36 §), beslutförhet (37 § första stycket),
förfarandet vid fattande av beslut (38 §), protokoll och protokolljustering (39
§), tillkännagivande av expeditionstid m. m. och arkivering av handlingar (40 §),
utseende av kassaförvaltare (41 §), ansvar och skadeståndsskyldighet för
ledamot (42 §) samt delegation och arkivvård (45 §). Bestämmelserna för
kommunstyrelsen om ledamotsantal och tvång att utse suppleanter (31 §),
mandatperiodens längd, början och slut (33 § första stycket) samt val av
ordförande och vice ordförande (34 §) är däremot inte tillämpliga på
besvärsnämnden.

Kommunallagskommittén (SOU 1952:14 s. 355) ansåg att det i
reglemente för besvärsnämnd borde anges bl. a. antalet ledamöter och
suppleanter samt mandatperiodens längd. Särskilda bestämmelser kunde enligt
kommunallagskommittén behövas i fräga om beslutförhet och jäv.

Kommunalrättskommittén lämnar vissa uppgifter om
innehållet i reglementena för de besvärsnämnder som år 1966 var inrättade hos
kommunerna. Av redogörelsen framgår bl. a. följande. Samtliga reglementen
behandlade nämndens sammansättning, val av ordförande, vice ordförande och
suppleanter samt mandattiden. För nästan alla besvärsnämnderna gällde att
ordföranden eller sekreteraren skulle vara jurist. Samtliga reglementen
innehöll bestämmelser om förfarandet hos besvärsnämnden. Det föreskrevs
genomgående att yttrande över besvären skulle inhämtas från den nämnd som hade
meddelat det överklagade beslutet och att den som jämte klaganden berördes av
beslutet skulle få tillfälle att yttra sig. I samtliga reglementen föreskrevs
vidare att den som deltagit i det överklagade beslutet inte fick delta i
handläggningen av besvärsärendet. Regelmässigt krävdes för beslutförhet att
nämnden var fulltalig och för ändring av det överklagade beslutet kvalificerad
majoritet.

Kommittén upplyser vidare att reglementena för
landstingskommunernas besväisnämnder i huvudsak stämmer överens med ett
förslag till normalreglemente som Svenska landstingsförbundet har utarbetet. Ocksä
Svenska kommunförbundet tillhandahåller förebilder för reglementen samt lämnar
råd och anvisningar för utformningen.

Flertalet av bestämmelserna i förvaltningslagen skall, som
redan nämnts, tillämpas i ärende hos besvärsnämnd. De bestämmelser som är
tillämpliga är reglerna om jäv (4 och 5 §§), rätt att anlita ombud eller
biträde (6 §), när handling skall anses inkommen (7 §), vägledning av part (8 §),
rätt att anlita tolk (9 §), remiss (10 §), inhibition (13 §), partsinsyn (14 §),
kommunikation (15§), rätt för part att lämna muntlig uppgift (16 §),
beslutsmotivering (17 §), rättelse av beslut (19 §) samt ansvarsbestämmelsen i
20 §. I ärende sotn rör tjänstetillsättning får avsteg göras från huvudregeln i
17 § att beslut varigenom myndighet avgör ärende skall innehålla de skäl som
har bestämt utgången.

Extraordinär penningplacering

Bestämmelser om placering av penningmedel finns i 61 § KL.
Penningar och andra värdehandlingar som kommunstyrelsen eller annan kommu-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:12 21

nal nämnd har om hand får inte blandas samman med andra
penningmedel eller värdehandlingar. Penningmedel, som inte behövs för nära
förestående utbetalningar, skall för kommunens räkning sättas in hos bank eller
centralkassa för jordbrukskredit eller på postgirokonto eller placeras i sådana
tillgångar i vilka förmyndare får anbringa omyndigs medel utan överförmyndarens
tillstånd. Länsstyrelsens medgivande behövs, om kommunen vill placera
penningmedel på annat sätt.

Motsvarande bestämmelser finns i 65 § KLS och 75 § FSL. 16
§ KFL innehåller en hänvisning till 61 § KL. Landsting kan däremot utan
underställningsskyldighet bestämma om penningplacering (65 § LL).

Av 15 kap.
4§ föräldrabalken och förordningen (1924:474) med särskilda bestämmelser om
anbringande av omyndigs' medel följer att länsstyrelsens medgivande inte
behövs, om kommun, församling, kyrklig samfällighet eller kommunalförbund vill
använda penningmedel för att förvärva fordran som skrivs eller skrivits in i
statsskuldboken eller för att förvärva vissa obligationer. Länsstyrelsens
medgivande behövs i regel inte heller för utlåning av medel mot säkerhet av
panträtt pä grundval av inteckning i fast egendom inom 60 procent av
taxeringsvärdet.

BestämiTielserna om underställningsskyldighet innebär inte
att länsstyrelsens tillstånd behövs, om en kommun vill låna ut medel för att
tillgodose ett ändamål som faller inom den kotnmunala kompetensen. 1 sådant
fall är det fråga om att anvisa eller nyttja, inte att placera, medel.

Valkretsindelning

Länsstyrelsen beslutar enligt 9 § KL, 9 § KLS och 12 § FSL
om indelning i valkretsar för val av kommunfullmäktige och kyrkofullmäktige.
Det antal fullmäktige som varje valkrets skall utse bestäms också av
länsstyrelsen.

Beslut om indelning i valkretsar för val av landstingsmän
och om det antal landstingsman som skall utses för varje valkrets fattas av
landstinget efter förslag av länsstyrelsen (13 § LL). Regler orn grunderna för
valkretsindelningen finns i 1012 §§. Landstingets beslut skall underställas Kungl.
Maj:ts prövning och fastställelse. Under förutsättningar som anges i 1416 §§
kan landstinget jämka beslut om valkretsindelning och om antalet landstingsmän.
Jämkningsbeslutet skall också underställas Kungl. Maj:t. För Stockholms län
gäller lagen (1969:216) om antalet landstingsmän och valkretsindelningen i
Stockholms läns landstingskommun för valperioden 1971-1973. Länsstyrelsen
beslutar om indelningen i valkretsar och om hur de 149 mandaten skall fördelas
på valkretsarna (2 och 3 §§).

Kommunalvalskommittén har i betänkandet Kommunala val (SOU
1971:4) föreslagit att valsystemet vid landstingsvalen skall utformas på
motsvarande sätt som valsystemet vid riksdagsvalen samt att länsstyrelsen skall
besluta om valkretsindelningen och om fördelningen av de fasta valkretsmandaten
på valkretsarna.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:12 22

Förbundsordning för kommunalförbund

Kommuner kan enligt 1 § 1 mom. KFL sammansluta sig till
kommunalförbund. Kommunalförbund kan också bildas mellan landstingskommuner
samt mellan landstingskommun och kommun som inte tillhör landstingskommun.
Förbundsordning är obligatorisk. Den skall innehålla bestämmelser om förbundets
ändamål, dess organisation, ekonomiska förhållanden m. m. (4 §).

När förbundsordningen har blivit antagen, skall den prövas
av länsstyrelsen. Om länsstyrelsen finner att förbundsordningens bestämmelser
inte strider mot lag eller annan författning samt att det föreslagna förbundet
skulle medföra allmänt gagn, fastställer länsstyrelsen förbundsordningen och
bestämmer när förbundet skall träda i verksamhet (21 §). Motsvarande
underställningsskyldighet föreligger enligt 22 § när ny angelägenhet skall
läggas på förbundet, ny medlem skall inträda eller annan ändring skall göras i
förbundsordningen. Mot länsstyrelsens beslut kan besvär anföras hos Kungl. Maj:t
i statsrådet (35 §).

Allmänt om de kommunala avgifterna

Enligt 51 § KL, 55 § KLS och 57 § LL skall kommuns och
landstingskommuns medelsbehov täckas med allmän kommunalskatt resp. genom
utdebitering av landstingsskatt, i den mån det inte fylls på annat sätt.
Hänvisningen till täckning av medelsbehovet på annat sätt än med allmän
kommunalskatt eller landstingsskatt avser sådana inkomster som räntor av
kapital, avkastning av fastigheter, donationer, statsbidrag, specialskatter
och kommunala avgifter.

I 74 § KL och 78 § KLS föreskrivs underställningsskyldighet
för nya och förhöjda avgifter "å den allmänna rörelsen." I övrigt
regleras de kommunala avgifterna i särskilda författningar, i den mån de inte
grundas enbart på praxis.

Vid uttagande av kommunala avgifter skall självkostnads-
och likställighetsprincipen följas. Avgiftsrätten får inte utövas i vinstsyfte
och avgifterna får inte bestämmas så att vissa kommunmedlemmar blir särskilt
gynnade eller missgynnade. När avgiftsrätten regleras i särskild författning,
förekommer det att avsteg görs från dessa principer.

De kommunala avgifterna brukar indelas i privaträttsliga
och offentligrättsliga avgifter. Som kännetecken på privaträttsliga avgifter
brukar anges att dessa grundas på avtal mellan kommunen och den enskilde eller
att denne frivilligt tar emot något som kommunen tillhandahåller.
Kännetecknande för offentligrättsliga avgifter anses vara att kommunens beslut
grundar avgiftsskyldighet. Rätten att ta ut sådana avgifter grundar sig enligt
detta betraktelsesätt på att kommunen är ett med tvångsmakt utrustat offentligrättsligt
subjekt. 1 det följande betecknas i stället kommunala avgifter som har ett
uttryckligt författningsstöd som offentligrättsliga, medan avgifter som saknar
sådant stöd betecknas som privaträttsliga.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:12 23

Privaträttsliga avgifter förekommer i stor omfattning inom
ramen för den affärsmässiga verksamhet som kommunerna driver utan annat författningsstöd
än de allmänna kompetensföreskrifterna i 3 § KL och 3 § KLS. Sådana avgifter är
bl. a. avgifterna för gas, elektricitet och värme samt de avgifter som
kommunala trafikföretag tar ut. På dessa oiriråden tillhandahåller kommunerna
tjänster på samma sätt som och ofta jämsides med enskilda företag. Kommunala
beslut om privaträttsliga avgifter behöver aldrig underställas statlig
myndighets prövning men sådana avgifter kan någon gång vara underkastade annan
form av statlig kontroll. Enligt 29 § förordningen (1940:910) angående
yrkesmässig antomobiltrafik m. m. fastställer länsstyrelsen sålunda taxa för
yrkesmässig trafik. Kontrollbestämmelser av detta slag riktar sig inte just mot
kommunerna utan de gäller för verksamhet av visst slag oavsett om den drivs av
kommun eller av enskild.

Offentligrättsliga kommunala avgifter beslutas av
kommunalt organ. I vissa fall skall kommunens beslut underställas statlig
myndighet. Det är fallet med bidrag till gatubyggnadskostnader (67 § BL),
avgifter hos byggnadsnämnd för ritningsgranskning, besiktning m. m. (8 §
byggnadsstadgan, 1959:612), avgifter å den allmänna rörelsen (74 § KL och 78 §
KLS), gatuhandelsavgifter och parkeringsavgifter enligt lagen (1957:259) om
rätt för kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser å allmän plats, m. m. (AvgL)
och sotningsavgifter (20 § brandstadgan). Underställningsskyldighet föreligger
däremot inte i fråga om gatumarksersättning (56-66 §§ BL), renhållningsavgifter
(3 § lagen, 1965:54, om kommunala renhållningsavgifter), vatten- och
avloppsavgifter (27 § lagen, 1970:244, om allmänna vatten- och
avloppsanläggningar), sjukvårdsavgifter (27 § sjukvårdslagen, 1962:242) eller
ersättning för upplåtelse av skolbyggnad (2 kap. 26 § skolstadgan, 1971:235).

Karaktäristiskt för de flesta offentligrättsliga kommunala
avgifterna är att kommunen tillhandahåller den avgiftsbelagda nyttigheten i en
monopolställning och under ett tvång för den enskilde att ta nyttigheten i
anspråk. I fräga om nägra offentligrättsliga avgifter, huvudsakligen pä det underställningsfria
området, anges vissa grunder för bestämmandet av avgifterna i författning.
Flera avgifter beslutas emellertid utan stöd av sådana föreskrifter.

Gatubyggnadskostnadsbidrag och avgifter hos byggnadsnämnd

Enligt 67 § BL kan stadsfullmäktige meddela bestämmelser
om skyldighet för fastighetsägare att bidra till kostnaden för
iordningställande av gata. Om fastighetsägare åläggs skyldighet som han inte
har haft förut, skall bestämmelserna underställas Kungl. Maj:ts prövning. I
bestämmelserna skall anges bl. a. grunderna för beräkning av den kostnad som
skall påföras fastighetsägarna och för kostnadens fördelning mellan dem (68 §).
I 68 och 69 §§ föreskrivs vissa begränsningar i fråga om bidragsskyldigheten.
Bl. a. föreskrivs att fastighetsägarnas skyldigheter skall motsvara skäliga
anspråk på rättvisa och billighet.

Länsstyrelsen kan på framställning av kommun
utfärda taxa för

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop,
1972:12 24

avgifter som skall betalas av den som hos byggnadsnämnden
påkallar ätgärd som föranleder granskning av ritningar, besiktning eller annan tids-eller
kostnadskrävande förrättning (8 § byggnadsstadgan).

Enligt förarbetena till byggnadsstadgan (prop. 1959:168 s.
200) bör länsstyrelsens prövning gå ut på att kontrollera att avgifterna inte
överstiger kommunens självkostnader.

Avgifter å den aUmänna rörelsen

1 74 § KL och 78 § KLS föreskrivs att kommunfullmäktiges
beslut om nya eller förhöjda avgifter å den allmänna rörelsen för begagnande av
de platser som har anvisats åt denna eller de inrättningar sotn har gjorts för
att betjäna den skall, för att vinna bindande kraft, underställas Kungl. Maj:ts
prövning och fastställelse. Fastställelse av be.slut om nya eller förhöjda
hamnavgifter eller gmndpenningar eller sluss-, kanal- eller andra
farledsavgifter kan dock meddelas av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.

Motsvarighet till 74 § KL och 78 § KLS fanns redan i
förordningen (1862:13) otn komtnunalstyrelse på landet, förordningen (1862:14)
om kommunalstyrelse i stad och förordningen (1862:33) om kommunalstyrelse i
Stockholm.

Kommunallagskommittén anförde (SOU 1952:14 s.326) att en
översyn av bestämmelserna om underställning av avgifter å den allmänna
rörelsen kanske kunde anses motiverad för att få till stånd en precisering av
vilka avgifter som avsägs och, eventuellt, begränsa underställningsskyldigheten.
Enligt kommunallagskommittén var det emellertid knappast nödvändigt, om ens
möjligt, att ge bestämmelserna en klarare avfattning.
Underställningsskyldigheten ansågs inte särskilt betungande för kommunerna.

Innebörden av begreppet den allmänna rörelsen torde ha
varit oklart redan när 1862 ärs förordningar tillkom. Avsikten med underställningsskyldigheten
anses ha varit att förebygga att kommunerna, av vilka främst städerna tidigare
hade till stor del finansierat sin verksamhet genom att med Kungl. Maj:ts
tillstånd belägga trafik, handel och näringar med avgifter, också i framriden
skulle använda en sådan finansieringsmetod.

Till avgifterna å den allmänna rörelsen hänförs enligt
praxis numera, förutom hamnavgifterna och övriga avgifter som nämns i
lagtexten, avgifter för upplåtelse av bussuppställningsplatser på allmän plats
och torgavgifter. Vid fastställelseprövningen har utbildats den praxis att
avgifterna får täcka kommunens kostnader för ändamålet men inte ge

något överskott.

Sedan gammalt har länsstyrelserna och städerna ansetts
kunna meddela sådana föreskrifter om torghandel som behövts för att främja
allmän ordning och renlighet. Denna förordningsmakt har utbildats genom praxis.
Enligt 1 § ordningsstadgan (1868:22) för rikets städer kunde stadsfullmäktige
bestämma vilka torg, hamnar etc. i staden som skulle

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:12 25

upplåtas till allmänna försäljningsplatser.

I allmänna
ordningsstadgan (I 956:61 7) finns inga särskilda bestämmelser om torghandel.
I 2 § sägs dock att kravet på tillstånd av polismyndigheten innan allmän plats
tas i anspråk för försäljningsändamål m. m. inte gäller i fräga om salutorg och
liknande plats som i vederböriig ordning har upplåtits till allmän
försäljningsplats. Byggnadslagstiftningen ger kommunerna inöjlighet men inte
skyldighet att upplåta salutorg. Upplåtelserna brukar ske genom lokala
ordningsstadgor, som antas av kommunfullmäktige och fastställs av
länsstyrelsen enligt 23 § allmänna ordningsstadgan.

Under
senare hälften av 1800-talet avslog Kungl. Maj:t vid ett flertal tillfällen
ansökningar från städer om att få ta ut stånd- och platsavgifter vid månadsmarknader
och torgdagar. Också under 1900-talets början tillämpades en restriktiv praxis
vid prövningen av sådana ansökningar. Är 1928 fastställde Kungl. Maj:t
emellertid med stöd av 74 § förordningen om kommunalstyrelse i stad ett förslag
till taxa för platser på salutorgen i Borås (Regeringsrättens årsbok 1928 not. S
239). Därmed slogs fast att torgavgifterna var att anse som avgifter å den
allmänna rörelsen.

Kommunens
beslut otn nya eller förhöjda torgavgifter skall alltså enligt 74 § KL resp. 78
§ KLS underställas Kungl. Maj:ts prövning. Avgifterna får täcka kommunens
kostnader men de fär inte ge något överskott. Soiu kostnadsposter har godtagits
bl. a. kostnad för renhållning, snöröjning, sändning, bokföring, underhåll av
torgbod, försäkringar samt ersättningar till inkasserare, tillsyningsman och
torghandelsföreståndare.

Av punkt
44 Kungl. Maj:ts resolution på allmogens besvär den 1 augusti 1727 följer att
kommunerna är skyldiga att upplåta vissa avgiftsfria platser för torghandel.
Resolutionen har i denna del följande lydelse.

Att en del småstäder fordra ståndpenningar av allmogen,
som med sina varor till marknaderna ditfara och dem pä öppna torget eller gatan
försälja, det finner Kungl. Maj:t så mycket mera olagligt, som ingen Kungl.
förordning giver dem därtill anledning, och vill fördenskull hännedelst hava en
sådan egenvillighet alldeles förbjuden.

Ärenden oin underställning av kommunalt beslut om avgifter
för bussuppställningsplatser är numera mycket ovanliga. Kommittén upplyser att
frågor om fastställelse av avgifter för jämförliga reservationer av allmänplatsmark
för trafikanter inte lär ha förekommit. Från Svenska taxiförbundet har koinmittén
inhämtat att kominunerna inte tar upp avgifter för upplåtelse av hållplatser
för taxibilar. Avgifter i trafikreglerande syfte för gatuparkering regleras i AvgL.
Sådana avgifter hör inte till avgifterna å den allmänna rörelsen.

Bestämmelser
om hamnavgifter, grundpenningar samt sluss-, kanal- och andra farledsavgifter
finns i kungörelsen (1950:152) oin fastställelse av hamn- och gnindpenningtaxor
samt taxor å sluss-, kanal- och andra farledsavgifter. Kungörelsen föreskriver
inte skyldighet för ägare eller innehavare av hamn, sluss, kanal eller annan
farled att ha fastställd taxa. För kommunernas del följer sådan skyldighet av
74 § KL och 78 § KLS.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:12 26

På ansökan av ägare eller innehavare av allmän hamn
fastställer sjöfartsverket (se kungörelsen, 1955:674, om överflyttande å
sjöfartsverket av de uppgifter, som tillkomma lotsverket och sjökarteverket,
ävensom av vissa uppgifter, som tillkomma kommerskollegium samt väg-och
vattenbyggnadsstyrelsen) enligt 1 § 1950 års kungörelse taxa å ersättning för
begagnande av hamnen med tillhörande kajer, bryggor och andra
förtöjningsanordningar (hamnavgift). Huvudregeln är att hamnavgift inte får
fastställas till högre belopp än att den årliga uppbörden tillsammans med
övriga intäkter av hamnrörelsen för är beräknas motsvara summan av kostnaderna
för hamnens drift och underhåll, skälig ränta på anläggningskapitalet samt
skälig avskrivning på anläggningarna (2 §). Närmare föreskrifter om grunderna
för hamnavgift ges i 620 §§.

Grundpenningtaxa fastställs av sjöfartsverket på ansökan
av ägare eller innehavare av lastageplats varifrån utskeppning av varor äger
rum i större omfattning och där mera betydande anstalter för sjöfartens
trygghet och bekvämlighet har vidtagits (27 §). Motsvarande gäller taxa för
sluss-, kanal- och andra farledsavgifter (39 §). Grundpenningar eller sluss-,
kanal- och andra farledsavgifter får i princip inte bestämmas så att
verksamheten lämnar överskott (28 och 42 §§).

Över sjöfartsverkets beslut i taxeärende kan besvär
anföras hos Kungl. Maj:t (26, 37 och 42 §§). Ersättning för åtskilliga av de
tjänster som hamnarna lämnar sjöfarten kan bestämmas utan prövning av statlig myndighet.
Så är fallet med bl. a. ersättning för lagring på kajer och i magasin och hyra
för upplåtelse av mark för oljedepåer och upplag.

Gatuhandelsavgifter, parkeringsavgifter m. m. enligt AvgL

Som förut antytts får enligt 2 § allmänna ordningsstadgan
allmän plats inom stadsplanelagt område i stad, köping eller annat samhälle,
där byggnadslagens bestämmelser för stad gäller, inte användas för upplag eller
avstjälpning eller tas i anspråk för försäljningsstånd, ställningar e. d. utan
polismyndighetens tillstånd. Polismyndighetens tillstånd krävs ocksä för att sädan
allmän plats skall få användas på ett sätt som inte stämmer överens med det
ändamål för vilket den har upplåtits eller anvisats eller som inte är allmänt
vedertaget. Salutorg eller liknande plats, som i vederbörlig ordning har
upplåtits till allmän försäljningsplats, får dock utan sådant tillstånd tas i
anspråk för försäljningsändamål.

Om tillstånd enligt 2 § allmänna ordningsstadgan har
lämnats, fär kommunen ta ut skälig avgift för upplåtelse av plats som står
under kommunens förvaltning (I § AvgL). Kommunen får också, när det är påkallat
för trafikens ordnande, ta ut avgift, som behövs för att tillgodose detta
ändamål, för rätt att under begränsad tid begagna plats som kommunen har
upplåtit för allmän parkering på gata, torg eller annan allmän plats (2 §).
Kommunfullmäktige bestämmer gmnderna för avgifter som avses i 1 och 2 §§. För
att vinna bindande kraft skall fullmäktiges beslut enligt 3 § underställas
länsstyrelsen. Länsstyrelsen kan fastställa beslutet helt eller delvis eller
ogilla det.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:12 27

Redan innan AvgL infördes hade kommunerna, främst städerna,
ansett sig berättigade att ta ut avgifter av dem som efter tillstånd av
polismyndigheten hade tagit gatumark eller andra allmänna platser i anspråk
för t. ex. försäljningsstånd, reklampelare, automater, restaurantverandor eller
bensinstationer. Avgifter av detta slag ansågs inte vara hänförliga till den
allmänna rörelsen och först genom AvgL skapades ett stöd i författning för
kommunens rätt att ta ut dem. Parkeringsavgifterna räknades däremot till
avgifterna å den allmänna rörelsen och de fick alltså inte tas ut med belopp
som översteg kommunernas självkostnader. Genom AvgL blev det möjligt att
differentiera parkeringsavgifterna så att de kunde främja syftet att öka
omsättningen av bilar på de mest eftersökta parkeringsplatserna.

I fråga om den skälighetsbedöinning som skall göras enligt
1 § AvgL anförde föredragande departementschefen i prop. 1957:157 (s. 54) att
avgifterna inte är bundna vid kommunens direkta kostnader till följd av
upplåtelsen. Syftet med föreskriften att avgifterna skall vara skäliga är att
hindra att kommunerna tar sädan hänsyn till ekonomiska vinningssynpunkter att
avgifterna kommer att framstå som obilliga. Hänsyn får enligt vad som anförs i
propositionen tas till ändamålet med en viss upplåtelse, hur stort markutrymme
upplåtelsen avser, platsens belägenhet och trafikintensiteten på platsen samt
den vinst som en rörelse av visst slag och på viss plats kan beräknas lämna.
När det gäller vinsten bör man utgå från en objektiv beräkning av vad som för
den avsedda platsen kan anses normalt för en rörelse av det slag det gäller.
Avgiften får inte sättas i relation till omsättningen eller lönsamheten i det
enskilda fallet. Avgifterna skall utgå enligt fastställda gmnder eller taxor
och de får alltså inte grunda sig på avtal mellan kommunen och rörelseidkaren.

Departementschefen framhöll vidare att det är angeläget
att opåkallade intrång inte görs i den kommunala självbestämmanderätten
(propositionen s. 56). Han ansåg att tiden var inne för en omprövning av hela
frågan om i vilken utsträckning kommunala beslut borde underställas statlig myndighets
prövning men att det i avbidan pä en särskild utredning härom borde föreskrivas
att kommunens beslut om avgifter för gatuhandel m. m. skall fastställas av
högre myndighet.

Sotningsavgifter

Föreskrifter om sotning finns i brandstadgan och i de
kommunala brandordningarna. Brandordning antas av kommunfullmäktige och fullmäktiges
beslut skall underställas länsstyrelsens prövning (2 § brandstadgan). I
brandordningen skall finnas bestämmelser om kommunens indelning i sotningsdistrikt.
För varje sotningsdistrikt skall finnas en skorstensfejarmästare (16§). Denne
kan vara kommunalanställd eller enskild företagare. I båda fallen har han i
princip uteslutande rätt att ombesörja eldstadsbrandsyn och föreskriven sotning
(12 § 2 och 3 mom. samt 17§).

För kommun skall enligt 20 § finnas sotningstaxa
som upptar de

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:12 28

avgifter som skall erläggas för sotnings-, undersöknings-
och besiktningsarbete av skorstensfejare. Liksom brandordning skall taxan
antas av fullmäktige och underställas länsstyrelsens prövning. Länsstyrelsen
kan fastställa taxan utan ändring eller också vägra att fastställa den.

1 prop. 1962:12 med förslag till brandlag och brandstadga m.m.
anförde föredragande departementschefen följande.

Gällande bestämmelser om att sotningstaxa för att vara
gällande skall fastställas av länsstyrelsen är ett led i statsuppsikten. Det av
brandlagsrevisionen som skäl för slopande av denna underställning anförda
förhällandet att solningstaxorna numera grundas på normalsotningstaxor, tillkomna
efter förhandlingar mellan kommunernas och skorstensfejaremäs-tarnas
organisationer, anses av flera remissinstanser ej avgörande. Såsom överståthållarämbetet
anför är sotningstaxans innehåll av betydelse för sotningskostnadernas
fördelning på skilda sotningsobjekt. På grund härav och då, såsom påpekas i nägra
yttranden, kommunalbesvär ej medger samma fullständiga prövning som
underställning, anser jag solningstaxorna alltjämt böra bli föremål för statlig
kontroll i form av underställning och fastställelse av länsstyrelsen.

Departementsutredningens och statskontorets förslag m. m.

1 departementsutredningens promemoria nr 26, Om uttagande
av kommunala avgifter i vissa fall, föreslås att fullmäktiges beslut om nya
eller förhöjda torgavgifter skall underställas länsstyrelsens, inte som f. n.
är fallet Kungl. Maj:ts, prbvning. Utredningen anför att kommunerna vanligen
inte belägger uppställningsplatser vid buss- och taxistationer med avgifter och
att torgavgifterna därför är de enda avgifterna å den allmänna rörelsen som
enligt 74 § KL resp. 78 § KLS skall underställas Kungl. Maj:ts prövning. FaststäUelseärendena
är emellertid inte av sådan omfattning eller vikt att prövningen, som är av
formell natur, bör ankomma pä Kungl. Maj:t.

Föreningen kommimala torg och slakthus föreslår i
framställningen till Kungl. Maj:t att torghandeln i avgiftshänseende likställs
med gatuhan-deln. Någon artskillnad föreligger enligt föreningen inte mellan
dessa handelsformer. Föreningen uppger att torgavgifterna är väsentligt lägre
än gatuhandelsavgifterna. Trots vissa transport- och lagerkostnader kan
torghandeln räkna med betydligt lägre kostnader än den bofasta handeln.
Föreningen anser att torghandlarna, i strid mot den kommunala likställighetsprincipen,
gynnas framför andra grupper genom att hänsyn inte får tas till affärsmässiga
faktorer, när torgavgifterna bestäms. Enligt förarbetena till AvgL skall
hänsyn tas till vi.ssa svårbestämda faktorer, bl. a. den beräknade objektiva
vinsten, när gatuhandelsavgifterna bestäms. I verkligheten bestäms avgifterna
vanligen på grundval av förhandlingar mellan kommunen samt rörelseidkarna eller
deras organisationer. Enligt föreningen finns det från rättssäkerhetssynpunkt
inte något att erinra mot att skälighetskravet i AvgL anses uppfyllt, om
avgifterna har bestämts på detta sätt.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:12 29

I utredningsrapporten Ärenden rörande fastställande av sotningstaxa
föreslår statskontoret att underställningsskyldigheten på detta område slopas.
Statskontoret erinrar om att normalsotningstaxor har utarbetats pä grundval av
överenskommelser mellan kommunerna och Sveriges skorstensfejaremästares
riksförbund samt att kommunalbesvär kan anföras över kommunfullmäktiges beslut
att anta sotningstaxa. Eftersom kommunerna praktiskt taget alltid följer normalsotningstaxorna,
inskränker sig länsstyrelsens prövning i regel till en kontroll av att så har
skett. En sotningstaxa som är konstruerad så att vissa sotningsobjekt
subventioneras strider mot likställighetsprincipen. Kommunfullmäktiges beslut
alt anta en sådan taxa kan därför upphävas, om kommunalbesvär anförs mot
beslutet.

Kommunalrättskommittén Allmänna synpunkter

De bestämmelser om underställningsskyldighet som finns i
andra författningar än KL, KLS, FSL, LL, K FL och AvgL har enligt kommittén sådant
samband med författningarnas materiella innehåll att frågan om
underställningsskyldigheten bör behållas inte bör avgöras från de allmänna
utgångspunkter som anges i direktiven. Andra intressen än kommunernas berörs
vidare pä ett sådant sätt alt kommittén enligt direktiven inte bör ta upp
frågan om underställningsskyldigheten bör behållas. Kommittén har därför i fräga
om dessa författningar funnit anledning att överväga reformer endast när det
gäller de kommunala avgifterna.

Kommittén konstaterar att underställningsinstitutet
efterhand har fått ett minskat användningsområde och att det numera används
främst för att skapa laglighets- och rättvisegarantier. Kommunerna har i olika
hänseenden fått bättre resurseratt handha sina uppgifter. Kommunindelningsreformen
medför att möjligheterna att ge kommunerna ökad frihet blir än större. Frågan
om underställningsskyldigheten bör slopas på ett visst område bör enligt
kommittén övervägas främst från den synpunkten om det med hänsyn till
kommunernas utvecklingsgrad och det demokratiska styrelseskickets inneboende
balans kan anses lämpligt att överlämna åt kommunerna att besluta utan annan
kontroll än den som kan utövas vid kommunalbesvär.

Kommittén anför alt erfarenheterna av den underställningsfria
ordning som gäller i fräga om vissa ekonomiskt viktiga avgifter är goda. De
gemensamma dragen för de olika avgiftsgrupperna, erfarenheterna av
underställningsfriheten där den förekommer samt intresset av förenkling och
rationalisering av förvallningsförfarandet utgör enligt kommittén starka
argument för en utvidgning av den underställningsfria ordningen. Den nuvarande
ordningen präglas knappast av några enhetliga, genomgående principer. Ätskilliga
avgifter av stor ekonomisk betydelse är underställningsfria, medan underställningsskyldighet
gäller i fråga om mindre betydelsefulla avgifter på andra områden.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:12 30

Reglemente för besvärsnämnd

Enligt kommittén bör underställningsskyldigheten i fråga
om reglemente för besvärsnämnd inte slopas utan att en närmare lagreglering av
förfarandet hos nämnden införs. De bestämmelser som gäller för nämnder för
oreglerad förvaltning är i viktiga hänseenden mindre lämpliga för besvärsnämnd.
Att överlämna ät varje kommun att självständigt utforma förfaranderegler för
nämnden skulle innebära en betydande avvikelse frän den ordning som gäller för
övriga nämnder. För besvärsnämnderna, vilka har att utöva rättskipning inte
bara inom området för den kommunala självstyrelsen utan också som en instans i
den ordinära komrnunalbesvärs-processen, föreligger enligt kommittén ett
särskilt behov av fasta och i huvudsak enhetliga normer för verksamheten.
Behovet av ordnade handläggningsformer minskar inte av att den materiella
prövningen i ärendena är oreglerad och i princip fri. Det framstår som
angeläget all förfarandet ger garantier för materiellt rikliga resultat och
rättssäkerhet i övrigt.

Det nuvarande systemet för reglering av besvärsnämndernas
verksamhet har enligt kommitténs mening medfört i stort sett godtagbara och
enhetliga former för besvärsnämndernas verksamhet och
underställnings-skyldigheten kan, med hänsyn till reglementenas betydelse för
den enskildes rättssäkerhet, inte uppfattas som något onödigt intrång i den
kommunala självstyrelsen. Kommittén föreslår därför att
underställnings-skyldigheten behålls.

Extraordinär penningplacering

Kommittén anför att det i kommunalförvaltningarna knappast
förekommer några kassaöverskolt som lämpar sig för en annan placering än sådan
som anges i 61 § KL, 65 § KLS resp. 75 § FSL. Utvecklingen beträffande betalningsmtiner
och betalningsmedel har kraftigt begränsat användningen av kontanter. Behoven
av kassaförlag tillgodoses i första hand genom checkräkningar, postgiro o. d.
Kommittén anser därför att begränsningen av den fria placeringsrätlen knappast
hindrar en rationell och ändamålsenlig medelsförvaltning.

Även om det praktiska behovet av möjligheter till annan än
ordinär placering är ytterst begränsat, kan del enligt kommittén vara olämpligt
att ha stela och undantagslösa placeringsregler. Del bör lämnas utrynime för
fullmäktige att meddela föreskrifter för de förvallande organens
medelshantering och fullmäktige bör därvid ha befogenhet alt göra avsteg från
huvudregeln. Det kan inte antas att länsstyrelsen skulle vara bättre skickad än
fullmäktige att bedöma lämpligheten av sädana modifikationer. Enligt
kommitténs mening kan det anförtros åt kominunerna all utan bindande
bestämmelser i författning och utan underställningsskyldighet meddela
föreskrifter om placering av penningmedel. En fri placeringsrält ulan
underställningsskyldighet har sedan år 1955 prövats för landstingskommunernas
del och den har inte medfört nägra olägenheter. Kommittén kan inte
finna något sakligt skäl att behålla den

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:12 31

restriktiva ordning som gäller enligt KL, KLS och FSL.

Kommittén anser också att de nuvarande placeringsreglerna
ger anledning till invändningar av lagteknisk art. Om det kan undvikas, bör
den centrala kommunallagstiftningen inte hänvisa till exempelvis bestämmelser
i föräldrabalken. Att reglerna om förmyndares självständiga befogenheter vid
förvaltning av omyndigs medel har ansetts passa för den kommunala medelsförvallningen
är en tillfällighet.

Kommittén föreslår att de nuvarande placeringsreglerna i
KL, KLS, FSL och LL ersätts med förenklade och enhetliga regler som anger norm
al förfa ran det med överskottsmedel, nämligen insättning hos bank eller annan
penninginrättning, och som i likhet med nuvarande bestämmelser i LL ger de
beslutande församlingarna rätt att ulan underställning meddela andra
placeringsföreskrifter.

Valkretsindelning

Till förfarandet vid allmänna val anknyter enligt vad
kommittén anför starka allmänna intressen av sådan art att ett statligt
inflytande framstår som särskilt motiverat. Ätt landstingens beslut om
valkretsindelning skall underställas Kungl. Maj:ts prövning kan därför inte
anses innebära något onödigt intrång i den kommunala självstyrelsen. Kommittén
föreslår alt underställningsskyldigheten fär stå kvar.

Förbundsordning för kommunalförbund

Kommittén anför att länsstyrelsens beslul att fastställa
förbundsordning för kommunalförbund har konstitutiv verkan. Fastställelsen
innebär alt en eller flera kommunala angelägenheter överläs av en specialkommun
som blir berättigad att av medlemskommunerna ta ut bidrag till förbundets
verksamhet och att ta emot statsbidrag i den mån sådana utgår för nämnda
angelägenheter. Kommittén anser att det är lämpligt att statlig myndighet
medverkar när kommunalförbund skall bildas. Eftersom den nuvarande underslällningsskyldigheten
inte kan betraktas som etl onödigt intrång i den kommunala självstyreisen,
anser kommittén all den bör behållas.

Gatubyggnadskostnadsbidrag och avgifter hos byggnadsnämnd

Frågor om underställning enligt byggnadslagstiftningen bör
enligt kommittén bedömas med hänsyn lill den reglering som kan bli en följd av
den allmänna översyn av byggnadslagstiftningen som f. n. görs av bygglagutredningen
(K 1969:55). Kommittén anser därför att det inte finns anledning alt nu ta upp
frågan om underställning enligt 67 § BL eller alt ändra gällande ordning i
fråga om fastställelse av sådana avgifter som avses i 8 § första stycket
byggnadsstadgan.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:12 32

Gatuhandels- och torgavgifter m. m.

Kommittén ansluter sig lill vad Föreningen kommunala torg
och slakthus anför i framställningen till Kungl. Maj:t dels om att den skillnad
som f. n. görs mellan gatuhandelsavgifter och torgavgifter har skapat en
konstlad gräns mellan tvä likartade handelsformer och gett upphov rill gränsdragningsproblem,
dels om att uttalandena i förarbetena till AvgL om skälighetsbedömningen i
fråga om gatuhandelsavgifterna m. m. har lett lill tiUämpningssvärigheter.

Enligt kommitténs förslag skall gatuhandelsavgifterna och
torgavgifterna samordnas så att kommunen i båda fallen får rätt att ta ut en
avgift som motsvarar fördelen för rörelseidkaren att med uteslutande av andra
få begagna plats på gator och torg för försäljningsändamål. I samband därmed
bör kommunernas skyldighet att tillhandahålla friplatser på salutorgen utgå.

Den angivna avgifisrätlen bör enligt vad kommittén anför
föreligga också när allmän plats upplåts för annonsering, uteservering,
bensinförsäljning och liknande kommersiella ändamål, där tillgängen till
platsen kan sägas ha ett marknadsvärde och det av rättviseskäl är önskvärt att
kommunen fär la ut avgifter efter affärsmässiga gmnder. Något hinder bör inte
föreligga mot att ta hänsyn till omsättning eller brultovinst, fömtsatt att
resultatet av rörelsen väsentligen beror på försäljningsplatsens läge.

När del gäller andra upplåtelser enligt 2 § allmänna
ordningsstadgan är nyttjarens fördel av upplåtelsen enligt kommittén inte
alllid ekonomiskt mätbar eller ägnad alt ge en rimlig avgiftsmaximering. Delta
gäller exempelvis när allmän plats upplåts för byggnadsställningar, baracker,
upplag, provisoriska valbyråer eller anordningar vid insamling för välgörande
ändamål. 1 sådana fall bör främst kommunens direkta kostnader i anledning av
upplåtelsen eller en ekonomisk värdering av intrånget vara vägledande vid avgiftssältningen.

Med hänsyn till att ändamålen med upplåtelserna varierar
och till att gränserna mellan kommersiella och andra ändamål ibland är oklara
anser kommittén att ett visst utrymme måste lämnas för en fri prövning av vad
som med hänsyn till objektiva omständigheter kan anses rimligt.

Kommittén föreslår att punkt 44 Kungl. Maj:ts resolution
den 1 augusti 1727 upphävs, all 1 § AvgL ändras så att den kommer att omfatta
också torgavgifterna, vilket f. n. regleras i 74 § KL och 78 § KLS, samt att
del föreskrivs all avgift för upplåtelse som avses i 1 § AvgL får las ut med
belopp som kan anses skäligt med hänsyn till ändamålet med upplåtelsen, nyttjarens
fördel av upplåtelsen, kommunens kostnader i anledning av upplåtelsen och övriga
omständigheter. Enligt förslaget skall grunderna för beräkning av avgifterna
bestämmas av kommunfullmäktige. Det föresläs att underställningsskyldigheten
slopas. Enligt vad kommittén anför skapas en presumtion för att den taxa som
kommunfullmäktige har bestämt uppfyller skälighetskravet, om taxan utformas i
samförstånd med representativa företrädare för de avgiftsskyldiga.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:12 33

Kommittén framhåller att förslaget inte är avsett att
hindra att kommunerna även i fortsättningen tillhandahåller ett antal
avgiftsfria platser på salutorgen samt att det alljämt bör stå kommunerna fritt
att vid upplåtelse för kioskhandel och liknande försäljning anlägga sociala
synpunkter på avgiftsfrågan och således la hänsyn till all en rörelse skall
bedrivas av en person som är partiellt arbetsför.

Parkeringsavgifter m. m.

Kommittén anför att kommunerna själva bäst kan anpassa
parkeringsavgifterna med hänsyn till det trafikreglerande syftet. Det är ett
kommunalt intresse alt avgifterna inte bestäms lill högre belopp än som behövs
för att parkeringsplatserna skall fylla sin uppgift i den allmänna samfärdseln.
Kommittén föreslår därför alt underställningsskyldigheten slopas.

För upplåtelse på allmän plats av särskild
uppställningsplats för fordon skall kommun enligt kommitténs förslag ha rätt
att av den som utövar sådan linjetrafik för befordran av passagerare som avses
i 4 § förordningen (1940:910) angående yrkesmässig aulomobillrafik m.m. ta ut
avgift med det belopp som behövs för att läcka kommunens kostnad för
upplåtelsen. Del föreslås att föreskrift härom las in i 2 § AvgL. Avgifterna
för upplåtelse av bussuppslällningsplatser pä allmän plats skall således inte
längre regleras i 74 § KL resp. 78 § KLS. Rätten att ta ut avgift skall enligt
förslaget inte förenas med underställningsskyldighet.

Hamnavgifter m. m.

Kommittén konstaterar att utvecklingen inom hamnväsendet
innebär bl. a. att de traditionella kajerna ersätts med kostnadskrävande
terminaler och andra specialanordningar. Utvecklingen har lett till all mellanhavan-dena
mellan hamnägarna och redarna inte längre kan lösas på det sätt som fömtsätts i
1950 års kungörelse. Med slöd av särskilda dispenser av Kungl. Maj:t har
kungörelsens avgiftsregler och därmed också underslällningsskyldigheten salts
ur spel i fråga om de mest kostnadskrävande tjänsterna. Den nuvarande
regleringen av hamnavgifterna framstår enligt kommittén som otidsenlig. Haninulredningen
(K 1966:40) avser att behandla taxefrägorna i etl kommande betänkande och det
kan väntas att en genomgripande översyn av den nuvarande regleringen därigenom
kommer till stånd.

Vid
översynen bör enligt kommittén en förenklad reglering som ger utrymme åt en
mera affärsmässig prissättning eftersträvas. Med hänsyn lill att hamnarna i
stor utsträckning betjänar andra än de hamnägande kommunernas medlemmar kan ett
visst statligt inflytande över kommunernas hamnpolitik vara motiverat.
Kommittén anser all ett sådant inflytande bör garanteras pä annat sätt än genom
föreskrifter om underställning.

Kommittén anser att hamnavgiflerna och de övriga avgifter
pä sjöfar-

3 Riksdagen 1972. I sand. Nr 12

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:12 34

tens område som f. n. hänförs lill avgifterna ä den
allmänna rörelsen inte längre bör regleras i KL och KLS utan i en särskild
författning. I avbidan på resultatet av hatnnutredningens överväganden föreslår
kommittén att föreskrifterna om dessa avgifter tas bort ur 74 § KL och 78 § KLS
samt all Kungl. Maj:t bemyndigas all bestämma när författningsändringarna i fräga
om dessa avgifter skall träda i kraft.

Sotningsavgifter

Kommunernas förmåga att, med ledning av de normalsotningstaxor
som upprättas efter förhandlingar mellan kommunernas och skorstens-fejarmästarnas
organisationer, göra en rättvis fördelning av sotningskost-naderna kan enligt
kommittén knappast sältas i fråga. Kommittén föreslär därför alt
kommunfullmäktiges beslut att anta sotningstaxa inte längre skall underställas
länsstyrelsens prövning. När skorstensfejarmästaren är anställd av kommunen
och denna alltså är huvudman för verksamheten i ekonomiskt avseende, bör sotningsavgifter
inte fä tas ut med högre belopp än som krävs för all läcka kommunens kostnader
för verksamheten. Kommittén anser att några uttryckliga bestämmelser härom inte
behövs, särskilt som fallet är mycket sällsynt.

Remissyttrandena Allmänna synpunkter

Kommitténs förslag i fräga om gatuhandels- och
torgavgifterna har föranlett kritik frän nägra remissinstanser. 1 övrigt har sä
gott som samtliga remissinstanser tillstyrkt kommitténs förslag eller lämnat
dem ulan erinran. Omkring en tredjedel av remissinstanserna tillstyrker förslagen
utan särskild motivering.

Några remissinstanser anför vissa allmänna synpunkter på
frågan om statskontrollen över kommunerna. Stadsfullmäktige i Härnösand anser
att det är angelägel att underslällningsskyldigheten, som härrör frän en tid
när de kommunala förvaltningarna var svagt utvecklade, upphör. De nuvarande
kommunerna har en förvaltningsapparat som förhindrar maktmissbruk och ger tillräckliga
garantier för rättssäkerhet. Liknande synpunkter anförs av stadsfullmäktige i
Sundsvall och av Svenska la n ds t ings fö r bundet.

Enligt yttrandena frän Stockholms handelskammare och
Gotlands handelskammare är syftet med underställningsskyldighelen att ge staten
möjlighet all övervaka att kommunerna inte överskrider eller missbrukar sina
befogenheter. Risken för att en kommun skulle utnyttja ett markinnehav på ett
oskäligt sätt vid avgiftsbeläggning synes numera inte vara så stor. Med hänsyn lill
utvecklingen hos kommunerna och till önskemålet om etl sä praktiskt och rationellt
förfarande som möjligt är det enligt handelskamrarna motiverat att kommunala
beslut i ökad utsträckning blir underställningsfria.
Underställningsskyldigheten utgör ibland en förutsättning för en
enhetlig praxis och den är också av

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:12 35

betydelse från rättssäkerhetssynpunkt, särskilt som det
vid kommunalbesvär endast är lagligheten och inte lämpligheten av det
överklagade beslutet som prövas. Även om underställningsskyldigheten är av
betydelse från dessa synpunkter, tillmäter handelskamrarna de praktiska fördelarna
av ett underställningsfritt förfarande större vikt.

Reglemente för besvärsnämnd

Kammarkollegiet, planverket, länsstyrelserna i Stockholms
och Västernorrlands län, Stockholms och Uppsala läns landstings förvaltningsutskott,
stadskollegiet i Stockholm och Svenska landstingsförbundet ansluter sig lill
kommitténs förslag att beslut om antagande av reglemente för besvärsnämnd också
i fortsättningen skall underställas länsstyrelsens resp. Kungl. Maj:ls
prövning. Svenska landstingsförbundet hänvisar i sitt yttrande lill önskemålet
att föreskrifterna för besvärsnämndernas verksamhet och arbetsformer blir så
likartade som möjligt.

De skäl som kommittén anför till slöd för sitt
ställningstagande är enligt stadsfullmäktige i Solna inte övertygande, särskilt
med hänsyn lill att kommunerna har rätt men inte skyldighet att inrätta
besvärsnämnd som en extra besvärsinstans i tjänstetillsättningsärenden. Svenska
kommunförbundet anser också all underslällningsskyldigheten bör slopas i fråga
om reglemente för besvärsnämnd och framhåller att underställningsskyldighet
inte föreligger i fräga om något annat nämndreglemenle. Det är bara ett
tjugotal kommuner som har inrättat besvärsnämnder och de flesta nämnderna har
handlagt bara ett fätal ärenden. Deras blotta existens har utgjort en ytteriigare
garanti för att tjänstetillsättningsärendena handläggs grundligt och
objektivt. Reglementena för de besvärsnämnder som har inrättats företer bara
mindre avvikelser från varandra. Den nödvändiga samordningen bör kunna tillgodoses
genom att Svenska kommunförbundet liksom hittills tillhandahåller förebilder lill
reglementen och lämnar råd och anvisningar. Svenska kommunförbundet anser att
ett slopande av underslällningsskyldigheten inte ger anledning lill nägra
farhågor för den enskildes rättssäkerhet.

Extraordinär penningplacering

Bara två remissinstanser, länsstyrelsen i Stockholms län
och Skånes handelskammare, anför invändningar mot kommitténs förslag alt de
nuvarande placeringsbeslämmelserna i KL, KLS, FSL och LL skall ersättas med en
regel som anger normalförfarandet med överskottsmedel, nämligen insättning hos
bank eller annan penninginrättning, och som efter mönster från LL ger den
beslutande församlingen frihet alt utan underställning bestämma om annan placering.

Anlitandet
av checkräkningar, bankgiro och postgiro har numera kraftigt begränsat
användningen av kontanter, anför kyrkorådet i Borås och Brämhults kyrkliga samfällighet.
Eftersom nägra större kontant-innehav inte brukar förekomma, kan föreskrifterna
förenklas i enlighet

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:12 36

med kommitténs förslag. Svenska kommunförbundet anser att
det praktiska behovet av möjligheter till annan än ordinär placering av
kommunala medel, som inte behövs för nära förestående utbetalningar, är ganska
begränsat. Den fria placeringsrätten har för landstingskommunernas del inte
medfört några olägenheter och enligt Svenska kommunförbundet kan kommunerna
anses väl skickade att själva besluta i dessa frågor. Stockholms handelskammare
och Gotlands handelskammare, vilka också tillstyrker förslaget, framhåller att
det av lagtexten bör klart framgå alt huvudregeln skall vara alt kassaöverskolt
sätts in pä bank eller annan penninginrättning.

Underställningsskyldigheten har fortfarande en viss
betydelse i fråga om beslut om extraordinär penningplacering, anför Skånes
handelskammare. 1 yttrandet från länsstyrelsen i Stockholms län redogörs för
ett ärende i vilket en kyrklig samfällighet anhöll om tillstånd att få placera
ett belopp hos en kommun, som på grund av rådande kreditrestriktioner inte
kunde få ett lån i bank. Länsstyrelsen anmärker att det uppenbariigen var fråga
om ett nyttjande av samfällighetens medel till ett ändamål som låg utanför samfällighetens
kompetensområde. Med hänsyn till att fall av denna typ har stor principiell
betydelse, även om de inte kan bli många, anser länsstyrelsen det tveksamt om underställningsskyldighelen
bör upphävas.

Valkretsindelning

De remissinstanser som yttrar sig på denna punkt anser, liksoni
kommittén, all landstingets beslut om valkretsindelning även i fortsättningen
bör underställas Kungl. Maj:ls prövning.

Förbundsordning för kommunalförbund

Remissinstanserna ansluter sig till kommitténs uppfattning
att underslällningsskyldigheten i fråga om beslut att antaga förbundshandling
bör behällas. Enligt Svenska kommunförbundet har den nuvarande ordningen vid
fastställande av förbundsordning inte inneburit sädana olägenheter all fastställelseförfarandet
bör upphöra.

Gatubyggnadskostnadsbidrag och avgifter hos byggnadsnämnd

Remissinstanserna har inte något all invända mot vad
kommittén anför om att del f. n. inte finns anledning att ta upp frågan om
underställning enligt 67 § BL till prövning eller att ändra gällande ordning
beträffande fastställelse av avgifter enligt 8 § första stycket
byggnadsstadgan.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:12 37

Gatuhandels- och torgavgifter m. m.

Som fömt sagts har kommitténs förslag i fråga om gatuhandels-
och torgavgifterna föranlett kritik från några remissinstanser. Av de remissinstanser
som yttrar sig särskilt i fråga om gatuhandels- och torgavgifterna tillstyrker
kammarkollegiet, Östergötlands och Södermanlands handelskammare,
handelskamrarna i Göteborg, Borås och Karlstad, stadsfullmäktige i Härnösand
och Sundsvall, Föreningen kommunala torg och slakthus. Svenska komtnunförbundet
och Sveriges köpmannaförbund förslaget pä denna punkt. Den grupp
remissinstanser som anför kritiska synpunkter är tämligen liten. Kritiken avser
bl. a. den föreslagna samordningen mellan gatuhandels- och torgavgiflerna, de
föreslagna grunderna för bestämmandet av avgifterna samt förslaget att
underställningsskyldigheten skall tas bort.

Nästan
alla remissinstanser som går in pä frågan om enhetliga regler i princip bör
gälla för gatuhandelsavgifterna och torgavgiflerna tillstyrker kommitténs
förslag om en samordning i detta avseende. Med hänsyn till den alltmer minskade
skillnaden mellan de båda handelsfonnerna anser länsstyrelsen i Stockholms län
att enhetliga grunder bör gälla för avgiftssättningen. Liknande synpunkter
anförs av Stockhobns handelskammare, Gotlands handelskammare, stadskollegiet i
Stockholm, stadsfullmäktige i Sundsvall och Svenska kommunförbundet. Till de
remissinstanser som uttryckligen tillstyrker kommitténs förslag på denna punkt
hör vidare kommerskollegium, Östergötlands och Södermanlands handelskammare,
Skånes handelskammare, stadsfullmäktige i Härnösand, Företiingen kommunala torg
och slakthus. Riksförbundet gatukök & kiosknäring och Sveriges kioskägares
riksförbund.

En annan uppfattning kommer till uttryck i yttrandena från
näringsfrihetsombudsmannen och Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund.
Förbundet delar inte uppfattningen att nägon väsentlig skillnad i allmänhet
inte föreligger mellan torghandeln och gatuhandeln. De kiosker som svarar för
den övervägande delen av gatuhandeln är oftast av permanent karaktär och de har
i allmänhet en betydande omsättning. Kioskägarna är i regel tvungna att
investera stora summor i kioskerna och dessa blir då jämföriiga med vanliga
butiker. Torgplatserna röjs däremot av varje dag. Det är därför enligt
förbundet naturiigl att anlägga andra synpunkter pä gatuhandeln än pä den
torghandel där ortens befolkning säljer t. ex. trädgärdsprodukter. Under
förutsättning att den hittillsvarande självkoslnadsprincipen behålls i fråga
om torgavgifterna tillstyrker förbundet emellertid en formell och administrativ
samordning av torgavgiflerna och gatuhandelsavgifterna.

Enligt näringsfrihetsombudsmannen är kommitténs förslag
att AvgL skall göras tillämplig också på torghandeln tillsammans med förslaget
om nya grunder för avgiftssättningen ägnat att medföra en minskning av torghandelns
och eventuellt också av gatuhandelns konkurrensförmåga i förhållande till övrig
handel. Ätt en kommun genom avgiftsbeläggning belastar torghandeln så alt den
får omkostnader som är jämföriiga med

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:12 38

den bofasta handelns ligger inte i konsumenternas
intresse. Näringsfrihetsombudsmannen anser vidare att en skillnad i
avgiftssättningen mellan torghandeln och gatuhandeln är motiverad. Hänsyn bör
tas lill all torgplatserna upplåts bara viss del av dagen och till att
torghandeln kan vara begränsad till några dagar i veckan, medan markupplåtelsen
vid gatuhandel är stadigvarande. Torghandeln åsamkas vidare särskilda kostnader
för transport och hantering av varor och torgstånd. Näringsfrihetsombudsmannen
tillstyrker emellertid förslaget alt AvgL skall göras tillämplig också på
torghandeln, eftersom förslaget medför administrativa fördelar. Han anser
däremot inte motiverat att, som kommittén föreslår, ändra lagens bestämmelser
om grunderna för avgiftssättningen.

En positiv inställning till kommitténs förslag i fråga om
reglerna för skälighetsbedömningen vid avgiftssättningen redovisas i yttrandena
frän kommerskollegium, länsstyrelsen i Stockholms län, stadskollegiet i
Stockholm, stadsfullmäktige i Härnösand, Föreningen kommunala torg och slakthus
samt Svenska kommunförbundet. Enligt Svenska kommunförbundet blir det med den
föreslagna utformningen möjligt att bestämma avgifterna efter vad som med
hänsyn till objektiva omständigheter kan anses rimligt. Föreningen anför all
de nuvarande gmnderna för avgiftssättningen vid gatumarksupplåtelse har varit
svåra att tillämpa. Hänsyn skall tas till bl. a. den beräknade vinsten av
rörelsen. Därvid skall man utgå från en objektiv beräkning av vad som kan anses
vara normalt för en rörelse av del slag det gäller och inte från det verkliga
utfallet av rörelsen. Att göra en objektiv vinstberäkning för rörelser av samma
slag som bedrivs vid olika delar av en gata är i de flesta fall omöjligt.

Kommitténs förslag innebär enligt Stockholms
handelskammare och Gotlands handelskammare att kommunerna ges stora möjligheter
till en skönsmässig prövning av avgifternas storlek. 1 den mån rörelsens
resultat beror av läget kominer hänsyn att kunna tas till omsättning och brultovinst,
vilket f. n. inte får ske. Handelskamrarna motsätter sig inte att förslaget
genomförs men anmärker alt riktlinjer behövs för hur kravet pä skälighet i
praktiken skall uppfyllas.

Som
framgår av det förut sagda avstyrker näringsfrihetsombudsmannen och Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund
kom mil lens förslag i fråga om grunderna för avgiftssältningen. Skånes
handelskammare. Riksförbundet gatukök & kiosknäring. Svenska pressbyrån och
Sveriges kioskägares riksförbund avstyrker också förslaget. Enligt handelskammaren
bör avgifterna liksom f. n. inte få sällas i relation lill omsättningen eller
lönsamheten i det enskilda fallet.

Kommitténs förslag ger enligt Svenska pressbyrån utrymme
för godtyckliga bedömningar av nyttjarens fördel av upplåtelsen och
"övriga omständigheter". Avgifterna bör bestämmas efter objektiva
grunder. Kommunens kostnader i anledning av upplåtelsen kan vara en sådan
objektiv grund. Svenska pressbyrån anför vidare all kommunerna ofta har en
felaktig uppfattning om kioskhandelns lönsamhet, vilket kan leda till alltför
höga avgifter. Det är ett samhällsintresse att kioskhandelns
existensmöjligheter inte försämras ytterligare genom en kraftig höjning av

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:12 39

avgifterna för upplåtelse av kommunal mark.

Tillämpningen
av de nuvarande grunderna för avgiftssättningen har enligt Riksförbundet
gatukök & kiosknäring inle våWat nägra svårigheter. Avgifterna bestäms
redan nu efter affärsmässiga grunder. Koiimitténs förslag, särskilt förslaget
att hänsyn skall tas till nyttjarnas fördel av upplåtelsen och till
"övriga omständigheter", lämnar däremot fältet fritt för olika
tolkningar. Förslaget är knappast tillfredsställande frän
rättssäkerhetssynpunkt. Det kan, anför riksförbundet, leda till alt avgifterna
beräknas efter generella taxor och bestäms till en viss procent av omsättningen
utan hänsyn till om denna beror på försäljningsplatsens läge eller är en frukt
av rörelseidkarens prestationer. Riksförbundet anser att ett genomförande av
kommitténs förslag innebär en risk för att kominunerna beaktar
vinningssynpunkter i sädan utsträckning att avgifterna blir oskäliga. Del kan
bli vanligt att marken upplåts lill förelag som vill skaffa sig ett visst monopol
inom gatuhandeln och som därför erbjuder sig utt betala avgifter som inte står
i rimlig proportion till vad försäljningsplatserna kan anses värda enligt en
objektiv bedömning.

En liknande uppfattning redovisas i yttrandet från
Sveriges kioskägares riksförbund. Enligt riksförbundet ligger del i sakens
natur att en sådan skälighetsbedömning som måste göras när gatuhandelsavgifter
skall bestämmas innebär svårigheter. Svårigheterna kommer att bli än större, om
kommitténs förslag genomförs. Om kommunerna fär bestämma avgifterna med hänsyn
till nyttjarens fördel av upplåtelsen, lämnas fältet fritt för subjektiva
bedömningar. Kommunerna har sällan tillgäng lill experter som kan göra
affärsmässiga bedömningar som kan läggas till gmnd för en avgiftstaxa.

Kommerskollegium, Stockholms handelskammare, Gotlands
handelskammare oeh Föreningen kommunala torg och slakthus understryker vikten
av att avgiftstaxorna utformas i samförstånd med representativa företrädare för
näringslivet. Genom ett sådant samråd åstadkoms enligt kommerskollegium.
Föreningen kommunala torg och slakthus och Svenska kommunförbundet en presumtion
för att taxorna uppfyller kravet på skälighet. Riksförbundet gatukök &
kiosknäring är av motsatt uppfattning.

Kammarkollegiet, stadsfullmäktige i Härnösand och SundsvaU,
Svenska kommunförbundet och Föreningen kommunala torg och slakthus tillstyrker
komniitténs förslag att skyldigheten för kommunerna ati tillhandahålla
friplatser för viss torghandel skall upphävas. Motivet för bestämmelsen härom,
angelägenheten av att den livsmedelsproducerande lantbefolkningen ges tillgång
till avgiftsfria försäljningsställen, är enligt föreningen inte längre
aktuellt.

Enligt hovrätten för Nedre Norrland är del fortfarande
angeläget all lämpliga torgplalser mot låg avgift ställs lill förfogande för
jordbrukare och andra som önskar sälja egna produkter. Kommitténs förslag i
fråga om grunderna för avgiftssättningen hindrar visseriigen inte att
avgifterna differentieras eller att sociala synpunkter beaktas, när avgifterna
bestäms. Hovrätten anser dock att intresset av att torgplatser för försäljning
av

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:12 40

egna produkter tillhandahålls till låg avgift bör skyddas
genom uttryckliga bestämmelser. Kommerskollegium och Skånes handelskammare
anser att det är tveksamt om skyldigheten att lillhandahälla friplalser bör
upphävas. Försäljningen av egna lantbruksprodukter pä salutorgen spelar enligt
handelskammaren visserligen en obetydlig roll inom varuhandeln. Den utgör dock
ett uppskattat inslag i stadsbilden. Avgiftsfriheten, som har gammal hävd, tiUgodoser
ett socialt ändamål och saknar ekonomisk betydelse för kommunerna.

Enligt kommerskollegium, Stockholms handelskammare,
Gotlands handelskammare, stadsfullmäktige i Sundsvall och Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund
är det motiverat att torgavgifterna differentieras så att lägre avgifter
bestäms för ortens odlare och tillfällig torghandel än för stadigvarande
torghandel och handel av kringföringsnatur. En sädan differentiering blir
enligt kammarkollegiet, kommerskollegium, Stockholms handelskammare och
Gotlands handelskammare fortfarande möjlig, om kommitténs förslag genomförs. Kommerskollegium
ifrågasätter dock om inte en uttrycklig erinran om denna möjlighet bör tas in
i AvgL.

För
flertalet av de kommunala avgifterna är det enligt kommerskollegium
karaktäristiskt att kommunen tillhandahåller den avgiftsbelagda nyttigheten i
en monopolställning. Ett monopol innebär alltid en risk för att situationen
utnyttjas för all ta ul för höga avgifter. Kommerskollegium tror dock inte att
förslaget alt underställningsskyldighelen skall slopas i fråga om gatuhandels-
och torgavgifterna innebär några påtagliga risker för att kommunerna kommer alt
missbruka sin monopolställning. Intresset av förenkling och rationalisering av förvallningsförfarandet
talar vidare för att underställningsskyldigheten slopas. Kommerskollegium
tillstyrker därför förslaget. Stockholms handelskammare, Gotlands handelskammare,
Östergötlands och Södermanlands handelskammare, handelskamrarna i Göteborg,
Borås och Karlstad, näringsfrihetsombudsmannen, stadsfullmäktige i Härnösand
och Sundsvall, Föreningen kommunala torg och slakthus samt Svenska
kommunförbundet är också positiva till förslaget. Enligt handelskamrarna i
Göteborg, Borås och Karlstad samt Svenska kommunförbundet ger rätten att anföra
kommunalbesvär tillräckliga garantier för att kravet på skälighet blir
tillgodosett.

Underställningsskyldigheten kan enligt länsstyrelsen i
Stockholms län anses innebära en garanti mot alt avgifterna i alltför hög grad
bestäms efter rörelseidkarens omsättning eller pä annat sätt görs oskäligt
höga. Kommunalbesvärsinstilutels effektivitet ökas, om grunderna för skälighetsbedömningen,
som koinmittén föreslår, anges i AvgL. Det är emellertid tydligt att rätten att
anföra kommunalbesvär inte kan till alla delar ersätta underställningsskyldighelen.
Länsstyrelsen anser därför all det är tveksamt om underställningsskyldighelen
bör slopas.

Riksförbundet gatukök & kiosknäring. Svenska
pressbyrån och Sveriges kioskägares riksförbund motsätter sig all
underställningsskyldigheten slopas. Att kommunerna har fått bättre utvecklade
förvaltningsapparater betyder inte all det kommersiella tänkandet i kommunerna

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:12 41

dämpas, anför Riksförbundet gatukök & kiosknäring, som
ocksä erinrar om att prövningen vid kommunalbesvär bara avser det överklagade beskitet.s
laglighet. Svenska pressbyrån anser att underställningsskyldigheten ger staten
en ofta behövlig insyn i den kommunala förvaltningen och att förslaget att den
skall slopas innebär en försämring från rättssäkerheLssynpunkt. Enligt Sveriges
kioskägares riksförbund kan det befaras all kommunernas handläggning av
avgiftsärendena blir mycket summarisk, om underställningsskyldigheten slopas.

Underställningsskyldighelen har enligt Skånes
handelskammare en viss uppgift att fylla när det gäller avgifter för
bensinstationer, gatukök, reklampelare o. d. Sådana anläggningar kräver ofta
stora utrymmen, varför avgifterna är av betydelse från kostnadssynpunkt. Stora
meningsmotsättningar i fråga om avgifternas storlek eller sättet för deras
beräknande föreligger ofta. Handelskammaren anser att en garanti mot maktmissbmk
behövs och att den bästa garantin är att underställningsskyldigheten behålls.

Parkeringsavgifter m. m.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser all ett
besvärsförfarande inte kan till alla delar ersätta den nuvarande underställningsskyldigheten
och att det är tveksamt om denna bör slopas i fråga om parkeringsavgifterna.
Övriga remissinstanser som uttalar sig på denna punkt, nämligen stadskollegiet
i Stockholm, Motororganisationernas samarbetsdelegation, Svenska kommunförbundet,
Svenska lokaltrafikföreningen och Sveriges trafikbilägares riksorganisation,
tillstyrker däremot kommitténs förslag.

Behovet av att ta ut parkeringsavgifter är enligt Svenska
lokaltrafikföreningen självfallet störst inom tätortsbebyggelse med stark
trafik och inom en tätortskommun krävs med hänsyn till syftet med parkeringsavgifterna
en kraftig variation av avgifternas storlek. Föreningen delar kommitténs
uppfattning att kommunerna själva bäst kan anpassa avgifterna med hänsyn till
det trafikreglerande syftet och att det inte behöver befaras att avgifterna
sätts högre än som behövs för att parkeringsplatserna skall fylla sin uppgift i
den allmänna samfärdseln. Föreningen finner det tillfredsställande all del i
kommitténs förslag till författningstext i fråga om avgifter för allmänplatsmark
som upplåtits lill bussuppställningsplats sägs klart att avgiften fär uppgå
bara till belopp som behövs för att läcka kommunens kostnader för upplåtelsen.

Hamnavgifter m. m.

Hamnutredningen delar kommitténs uppfattning att en sådan
reglering av hamnväsendets ekonomiska förhållanden bör eftersträvas som gördel
möjligt att tillämpa företagsekonomiska principer inom den kommunala
hamnverksamheten. I linje med sådana principer ligger intresset av en förenkling
i förhållande till nuvarande ordning med dess underställningsförfarande.
Utredningen, som ämnar behandla hamnlaxefrågorna i ett

4 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 12

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:12 42

kommande betänkande, anför att den omplacering av reglerna
om hamnavgifter som kommittén föreslår lämnar utredningen frihet att välja den
lösning som senare visar sig lämplig. Utredningen har därför inte något att
erinra mot kommitténs förslag. Förslaget tillstyrks också av länsstyrelsen i
Stockholms län och stadsfullmäktige i Härnösand, medan Skånes handelskammare
framhåller att taxehöjningar kan ha stor ekonomisk betydelse och att de kan
inverka menligt på trafikens utveckling. Handelskammaren anser därför att
underställningsskyldigheten bör behällas inte bara i avvaktan på
hamnutredningens förslag.

Sotningsavgifter

Kommerskollegium, Stockholms handelskammare, Gotlands
handelskammare, Skånes handelskammare, planverket, brandinspektionen, länsstyrelsen
i Stockholms län, stadskollegiet i Stockholm, stadsfullmäktige i Härnösand och
Sundsvall, länsbrandinspektören i Västernorrlands län och Svenska
kommunförbundet ansluter sig till kommitténs förslag att
underställningsskyldigheten skall slopas i fråga om sotningstaxorna.

Eftersom sotningstaxorna bestäms på grundval av förhandhngar
mellan kommunerna och Sveriges skorstensfejaremästares riksförbund och man
knappast kan sätta kommunernas förmåga att med ledning av normalsotningstaxorna
göra en rättvis fördelning av sotningskostnaderna på de enskilda objekten i
fråga, finns det enligt Svenska kommunförbundet inte anledning att behålla
underställningsskyldigheten.

Sveriges
fastighetsägareförbund och Sveriges skorstensfejaremästares riksförbund är
kritiska mot kommitténs förslag i fråga om sotningstaxorna. Sedan år 1951 har
enligt riksförbundet centrala överenskommelser om generella höjningar av sotningsavgifterna
med anledning av inträffade kostnadshöjningar träffals efter förhandlingar
mellan riksförbundet samt Svenska kommunförbundet eller, intill år 1968,
Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet. Kommunförbunden har
rekommenderat kommunerna all följa de centrala överenskommelserna och
riksförbundet har hos kommunerna begärt höjningar enligt överenskommelserna. Kommunerna
har i regel följt de centrala överenskommelserna. Riksförbundet anser därför
att underställningsskyldigheten är onödig. Del påpekas emellertid att skorstensfejarmästarna
inte har någon rätt att påkalla förhandlingar i fråga om sotningsavgifterna,
vare sig med Svenska kommunförbundet eller med en enskild kommun. En kommun är
inte tvungen att följa den centrala överenskommelsen och en skorstensfejarmästare
kan inte vidta några stridsåtgärder för all få förbättrade ekonomiska villkor
för verksamheten. Han är vid straffansvar bunden av sina skyldigheter enligt
brandlagstiftningen. Kommunalbesvär ger, anför riksförbundet vidare, inte samma
möjlighet lill statskontroll som förvaltningsbesvär eller underställning.
Besvärsprövningen vid kommunalbesvär avser bara beslutets laglighet och ger
således knappast utrymme för en prövning av de beslutade avgifternas skälighet.
Besvärsrätten är vidare begränsad till kommunmedlem och det förekom-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:12 43

mer att en skorstensfejarmästare inte bor i den kommun där
han är verksam. Riksförbundet tillstyrker därför förslaget om att underställningsskyldigheten
skall slopas endast under förutsättning att möjlighet införs att anföra
förvaltningsbesvär mot en kommuns beslut om antagande av sotningstaxa.

Sveriges fastighetsägareförbund avstyrker kommitténs
förslag och anför att rätten att anföra kommunalbesvär är av obetydligt värde,
när kommunens beslut har tillkommit i laga ordning. Någon prövning av
avgifternas skälighet kan ju inte ske vid kommunalbesvär. Normalsotningstaxorna
innebär enligt förbundet inte någon garanti mot att oskäliga sotningsavgifter
tas ut. Fastighetsägarna deltar ju inte i utformningen av normalsotningstaxorna
och de kan därför inte påverka prisutvecklingen.

Departementschefen AUmänna synpunkter

Staten utövar i stor utsträckning kontroll över den
kommunala verksamheten. Statsuppsikten tillgodoser skilda syften och sker i
olika former. Genom besvärsprövning och, i vissa fall, prövning efter underställning
av kommunala beslut utövas kontroll av att kommunen inte överskrider sina
befogenheter eller på annat sätt handlar i strid med vad som är föreskrivet i
lag eUer annan författning. Inom den specialreglerade kommunala förvaltningen omfattar
besvärsprövningen och prövningen vid underställning också frågan om det
kommunala beslutet är i sak lämpligt. Inom vissa sektorer av den kommunala
förvaltningen utövar staten härutöver en effektivitetskontroll, dvs. en tillsyn
över att uppgifterna fullgörs på ett tillfredsställande sätt, genom att lämna
råd och anvisningar, påkalla rättelse, förelägga kommunerna att förfara på
visst sätt eller besluta i kommunens ställe. Kommunernas handhavande av
åtskilliga angelägenheter kan vidare styras genom föreskrift i statsbidragsförfattning
att statsbidrag till en kommunal verksamhet får beviljas bara om vissa villkor
är uppfyllda. Statskontrollen har i stor utsträckning utformats under en tid då
den kommunala förvaltningen var väsentligt mindre utbyggd än f. n. I takt med
den starka expansionen av den kommunala verksamheten har emellertid kommunernas
förvaltningsorganisation blivit allt större och allt bättre utrustad.
Kommunerna har därigenom fått väsentligt ökad tillgång till kvalificerad
sakkunskap pä olika områden. Den nu pågående kommunindelningsreformen, vilken i
huvudsak kommer att vara genomförd den 1 januari 1974, har avgörande betydelse
för denna utveckling. Den service som Svenska kommunförbundet och Svenska
landstingsförbundet lämnar sina medlemmar har också i avsevärd mån stärkt
förutsättningarna för effektivitet och enhetlighet i den kommunala
förvaltningen.

Den antydda utvecklingen motiverar överväganden från
delvis nya utgångspunkter om statens tillsyns- och kontrolluppgifter gentemot
kommunerna. Flera initiativ till sådana överväganden har också tagits.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:12 44

Länsberedningen (C 1970:28), som har till uppgift att göra
en allmän översyn av uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun, skall enligt
sina direktiv vid övervägandena om relationerna mellan stal och kommun bl. a.
beakta alt kommunerna genom indelningsreformen kan väntas mera allmänt bli mstade
att bedriva sin verksamhet på sådant sätt att detaljerad tillsyn och kontroll
från statens sida kan minska. Bygglagulredningen (K 1969:55) skall enligt sina
direktiv bl. a. överväga en begränsning av den statliga detaljgranskningen inom
planväsendet. Indelningsreformens fullföljande har vidare föranlett att
relationerna mellan stat och kommun ägnas större uppmärksamhet inom Kungl. Maj:ts
kansli. Tillkomsten av bättre rustade kommuner ger sålunda anledning att se
över metoderna för och omfattningen av den statliga tillsynen över kommunerna
pä skilda verksamhetsområden. En särskild enhet inom civildepartementet har
till uppgift bl. a. att ta initiativ till och samordna en översyn inom berörda
departement av stalsbidragsförfattningar i syfte alt utmönstra onödiga delaljföreskrifter
som kan försvåra den kommunala verksamheten. Ett sådant arbete pågår nu inom
flera departement. En promemoria med förslag till åtgärder i angivet syfte
inom skolsektorn som upprättats inom utbildningsdepartementet (Ds U 1971:3)har remissbehandlats
och bereds f. n. inom nämnda departement.

Ett annat led i arbetet på all avveckla överflödig
statskontroll över kommunerna är den översyn av bestämmelserna om
underställning av vissa kommunala beslul som kommunalrättskommittén redovisat i
betänkandet (Ds C 1970:2) Kommuns och andra kommunala menigheters skyldighet
att underställa statlig myndighet vissa beslut. Översynen har enligt utedningens
direktiv varit begränsad till underställning av beslut enligt kommunallagarna
utom vissa finansiella beslut, bl. a. beslut att ta upp län eller gå i borgen
och av beslut om kommunala avgifter. Utredningen som praktiskt taget
genomgående behandlats positivt av remissinstanserna visar att väsentliga
förenklingar när del gäller statskontrollen står att vinna inom detta område.

Reglemente för besvärsnämnd

Reglemente för besvärsnämnd skall underställas
länsstyrelsens eller, i fråga om landstingskommunal besvärsnämnd, Kungl. Maj:ts
prövning. Underställningsskyldighet föreligger numera inte i fråga om andra kommunala
nämndreglemenlen. Kommunallagarnas bestämmelser för nämnder för oreglerad
förvaltning gäller bara om annat inte föreskrivs i reglementet för besvärsnämnden.

Kommittén anser all underslällningsskyldigheten bör
behållas. Från rättssäkerhetssynpunkt finns det enligt kommittén ett behov av
fasta och i huvudsak enhetliga normer för besvärsnämndernas verksamhet. Bara
tvä remissinstanser anser all underställningsskyldigheten bör slopas.

Det ligger i sakens natur att del är angeläget att
förfarandet hos besvärsnämnderna ger bästa möjliga garantier för materiellt
riktiga resultat och för rättssäkerhet i övrigt. 1 likhet med kommittén anser
jag därför

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:12 45

att det behövs fasta och i huvudsak enhetliga normer för
verksamheten.

Som förut sagts föreligger det inte någon skyldighet att
inrätta besvärsnämnd. Ätt en besvärsnämnd inrättas medför inte att den enskildes
möjligheter att få sin talan prövad av statlig myndighet blir mindre. Jag
ansluter mig till vad Svenska kommunförbundet anför om att besvärsnämndernas
blotta existens har utgjort en garanti för alt tjänste-tillsätlningsärendena
handläggs grundligt och objektivt.

Som förut sagts skall de flesta bestämmelserna i
förvaltningslagen, vilken trädde i kraft den 1 januari 1972, tillämpas i ärende
hos besvärsnämnd. Det gäller bl. a. bestämmelserna om jäv, vilka är strängare
än motsvarande bestämmelser i kommunallagstiftningen, samt bestämmelserna om
rätt för part att ta del av vad som har tillförts ärendet, kommunikation och
beslutsmotivering. Genom all förvaltningslagen i huvudsak skall tillämpas hos
besvärsnämnderna tillgodoses till stor del behovet av fasta och enhetliga
normer för besvärsnämndernas verksamhet. Kompletterande bestämmelser i
reglemente kommer fortfarande att behövas och en del av de ytterligare
bestämmelser som kan behövas, t. ex. föreskrifter om beslutförhet och
omröstning, är av betydelse från rättssäkerhetssynpunkt. Enligt min mening
finns det emicllertid inte anledning alt befara alt en kommun eller landstingskommun
som inrättar en besvärsnämnd inte skulle se till att reglementet för nämnden
tillgodoser vad som krävs från rättssäkerhetssynpunkt. Av betydelse i detta sammanhang
är det biträde som kan lämnas av Svenska kommunförbundet resp. Svenska
landstingsförbundet.

Med stöd av vad jag nu har anfört förordar jag att
skyldigheten för kommunerna och landstingskommunerna att underställa beslut om
antagande av reglemente för besvärsnämnd länsstyrelsens resp. Kungl. Maj:ts
prövning avskaffas.

Extraordinär penningplacering

Enligt 61 § KL krävs länsstyrelsens medgivande för att
kommun skall få placera penningmedel, som inte behövs för nära förestående
utbetalningar, på annat sätl än som anges i paragrafen. Motsvarande bestämmelser
finns i 65 § KLS och 75 § FSL. 16 § KFL hänvisar lill 61 § KL. Enligt 65 § LL
kan landsting däremot ulan underställningsskyldighet bestämma om placering av
penningmedel.

Kommittén föreslår att de nuvarande placeringsreglerna i
KL, KLS, FSL och LL ersätts med förenklade och enhetliga regler som anger
normalförfarandet med överskottsmedel, nämligen insättning hos bank eller annan
penninginrättning, och som i likhet med nuvarande bestämmelser i LL ger de
beslutande församlingarna rätt att utan underställning meddela andra placeringsföreskrifter.
Behovet av möjligheter lill annan placering än sådan som f. n. får ske utan
länsstyrelsens medgivande är enligt vad kommittén anför myckel begränsat.
Kommittén anser emellertid att stela och undantagslösa regler kan vara
olämpliga samt att fullmäktige bör, utan att inhämta länsstyrelsens medgivande,
få meddela

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:12 46

föreskrifter för de förvaltande organens
medelsförvaltning. Enligt kommittén kan det inte antas att länsstyrelsen
skulle vara bättre skickad än fullmäktige att bedöma om en viss
penningplacering är lämplig.

Två remissinstanser ger uttryck för tveksamhet inför
förslaget att underställningsskyldigheten skall tas bort, medan de övriga
lämnar kommitténs förslag ulan erinran.

Jag ansluter mig till vad kommittén anför och förordar,
såvitt gäller ändringarna i FSL, efter samråd med det statsråd som handlägger
frågor enligt nämnda lag att kommitténs förslag genomförs.

Valkretsindelning

Landstingets beslut om indelning i valkretsar för val av
landstingsmän och om det antal landstingsmän som skall utses för varje valkrets
skall enligt 13 § LL underställas Kungl. Maj:ls prövning.

I likhet med remissinstanserna ansluter jag mig till kommitténs
uppfattning att ett statligt inflytande på delta område framstår som särskilt
motiverat. Ett ytterligare skäl alt inte nu ändra gällande ordning är att
frågan om att införa ett nytt valsystem för landstingsvalen aktualiserats genom
kommunalvalskommitténs betänkande (SOU 1971: 4) Kommunala val. Jag anser därför
liksom kommunalrättskommittén och remissinstanserna att
underställningsskyldigheten inte bör upphävas nu.

Förbundsordning för kommunalförbund

När förbundsordning för kommunalförbund har antagits,
skall den enligt 21 § KFL underställas länsstyrelsens prövning. Motsvarande
underställningsskyldighet föreligger vid ändring av förbundsordningen (22 §).
I och med fastställelsen övertas, som kommittén anför, en eller flera kommunala
angelägenheter av en specialkommun, det nybildade kommunalförbundet. Liksom
kommittén anser jag att del är lämpligt att statlig myndighet medverkar när
kommunalförbund skall bildas och att underställningsskyldigheten inte kan
anses innebära något onödigt inträng i den kommunala självstyrelsen. Jag
ansluter mig därför till kommitténs uppfattning att underställningsskyldigheten
bör behållas.

Gatubyggnadskostnadsbidrag och avgifter hos byggnadsnämnd

En allmän översyn av byggnadslagstiftningen görs f. n. av
bygglagutredningen. I väntan på resultatet av utredningens arbete saknas
enligt min mening anledning att slopa skyldigheten att söka fastställelse av
bestämmelser om skyldighet för fastighetsägare att bidra till kostnader för iordningsställande
av gata eller av sådana avgifter hos byggnadsnämnd som avses i 8 § första
stycket byggnadsstadgan. Jag ansluter mig alltså också på denna punkt till
kommitténs och remissinstansernas mening.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:12 47

Gatuhandels- och torgavgifter m. m.

Kommunfullmäktiges beslut om nya eller förhöjda avgifter å
den allmänna rörelsen för begagnande av de platser som har anvisats åt denna
eller de inrättningar som har gjorts för att betjäna den skall, för att vinna bindande
kraft, underställas Kungl. Maj:ts prövning (74 § KL och 78 § KLS). Till
avgifterna å den allmänna rörelsen hänförs numera torgavgifter, avgifter för
busstationer pä allmän plats samt hamnavgifter och vissa andra avgifter på
sjöfartens område. Gemensamt för dessa avgifter är bl. a. att de anses få täcka
kommunernas kostnader men inte ge något överskott. Av punkt 44 Kungl. Maj:ts
resolution den 1 augusti 1727 följer att kommunerna är skyldiga att upplåta
vissa avgiftsfria platser för torghandel. Torgavgifterna behandlas i detta
avsnitt och övriga avgifter å den allmänna rörelsen i del följande.

Enligt 2 § allmänna ordningsstadgan krävs
polismyndighetens tillstånd bl. a. när allmän plats inom stadsplanelagt område
av stad, köping eller annat samhälle, där byggnadslagens bestämmelser för stad
gäller, skall användas för upplag eller avstjälpning eller tas i anspråk för
försäljningsstånd, ställningar e. d. Salutorg eller liknande plats som i vederböriig
ordning har upplåtits till allmän försäljningsplats får dock utan sådant
tillstånd tas i anspråk för försäljningsändamål. För upplåtelse på sådan plats
kan kommunen med stöd av 74 § KL resp. 78 § KLS ta ut torgavgift.

Om tillstånd som avses i 2 § allmänna ordningsstadgan
föreligger, får kommunen ta ut skälig avgift för upplåtelse av plats som står
under kommunens förvaltning (1 § AvgL). Grunderna för avgifterna bestäms av
kommunfullmäktige men för att vinna bindande kraft skall fullmäktiges beslut
underställas länsstyrelsens prövning (3 §). Avgifterna är inte bundna vid
kommunens kostnader till följd av upplåtelsen. När avgifterna bestäms, får
enligt förarbetena till AvgL (prop. 1957:157 s. 54) hänsyn tas till bl. a. den
vinst som en rörelse av visst slag och på viss plats kan beräknas lämna. Man
bör därvid utgå från en objektiv beräkning av vad som för den avsedda platsen
kan anses normalt för en rörelse av det slag det gäller. Avgifterna får inte
sättas i relation till omsättningen eller lönsamheten i det enskilda fallet.

Kommittén anför att den skillnad som f. n. görs mellan gatuhandelsavgifter
och torgavgifter har skapat en konstlad gräns mellan två likartade
handelsformer och gett upphov lill gränsdragningsproblem. Enligt kommittén har
vidare uttalandena i förarbetena till AvgL om skälighetsbedömningen i fråga om
gatuhandelsavgifterna lett till tillämpningssvårigheter.

Kommittén föreslår att I § AvgL ändras sä att den kommer
att omfatta också torgavgifterna samt att del föreskrivs att avgift för
upplåtelse som avses i paragrafen fär tas ul med belopp som kan anses skäligt
med hänsyn till ändamålet med upplåtelsen, nyttjarens fördel av upplåtelsen,
kommunens kostnader med anledning av upplåtelsen och övriga omständigheter.
Grunderna för beräkning av avgifterna skall enligt

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:12 48

förslaget bestämmas av kommunfullmäktige. Förutsatt all
resultatet av en rörelse väsentUgen beror på försäUningsplatsens läge skall
hänsyn också kunna las till omsättningen eller brutlovinsten. Underställningsskyldigheten
föreslås slopad liksom skyldigheten för kommunerna alt avgiftsfritt upplåta
vissa försäljningsplatser på salutorgen.

Remissinstanserna är i huvudsak positiva till förslaget
all torgavgifterna skall regleras i AvgL och att enhetliga regler i princip
skall gälla för torgavgifterna och gatuhandelsavgifterna. Enligt min mening
föreligger det inte längre sådana skillnader mellan torghandeln och gatuhandeln
att det framstår som motiverat all helt skilda regler gäller för de två
handelsformerna. Jag vill erinra om att I § AvgL avser inte bara gatuhandelsavgifter
utan också t. ex. avgifter för upplåtelser för ickekommersiella ändamål. Inte
heller kan det anses motiverat att behålla skyldigheten för kommunerna att
upplåta vissa försäljningsplatser på salutorgen utan avgift. Jag förordar
därför att förslaget, att torgavgiflerna skall inordnas under 1 § AvgL och
alltså inte längre regleras av bestämmelser i KL resp. KLS, genomförs liksom
förslaget att punkt 44 Kungl. Maj:ls resolution den I augusti 1727 skall
upphävas.

Liksom kommittén anser jag att det i lagtexten bör ges
exempel på olika omständigheter som bör beaktas, när kommunfullmäktige bestämmer
grunderna för avgiftssältningen. Flertalet remissinstanser tillstyrker
kommitténs förslag på denna punkt. Enligt förarbetena lill AvgL får hänsyn tas
till bl. a. den beräknade vinslen av rörelsen. Man skall därvid utgå från en
objektiv beräkning av vad som kan anses normalt för en rörelse av det slag det
gäller och inte från det verkliga utfallet av rörelsen. Avsikten är således all
man skall kunna la hänsyn till den fördel .som det innebär för en rörelseidkare
att få ta en viss försäljningsplats i anspråk men däremot inte till den
vinstökning som beror av hans egna prestationer. I princip anser jag alt denna
ordning bör tillämpas även i fortsättningen. I praktiken kan det emellertid
vara nästan omöjligt alt göra en sådan objektiv beräkning som avses i
förarbeten till AvgL.

Kommitténs förslag att hänsyn skall få las till bl. a. nyttjarens
fördel av upplåtelsen innefattar möjlighet att ta viss hänsyn till omsättningen
eller bruttovinsten i det enskilda fallet. På denna punkt är nägra remissinstanser,
nämligen Skånes handelskammare. Riksförbundet gatukök & kiosknäring,
Svenska pressbyrån och Sveriges kioskägares riksförbund, kritiska. Det anförs
bl. a. att förslaget ger utrymme för helt godtyckliga bedömningar och att
förslaget kan leda till att avgifterna bestäms till en viss procent av
omsättningen och utan hänsyn till om denna beror på försäljningsplatsens läge
eller är en frukt av rörelseidkarens prestationer. I den mån det är möjligt att
beräkna den fördel det kan innebära att få ta i anspråk en plats med ett från
försäljningssynpunkt gynnsamt läge är det enligt min mening inte mer än rimligt
att fördelen beaktas, när grunderna för avgifterna bestäms. Det är ocksä klart
att omsättningen eller bruttovinsten ofta kan ge god vägledning, när det
gäller att bedöma i vilken män upplåtelsen innebär en sådan fördel. En
föreskrift om all hänsyn får tas lill nyttjarens fördel av upplåtelsen får lill
följd att det blir tillåtet att

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:12 49

använda omsättningen eller brutlovinsten som ett
hjälpmedel vid bedömningen av nyttjarens fördel. En sådan föreskrift kan
däremot inte åberopas tiil stöd för att också på annat sätt lägga omsättningen
eller bruttovinsten till grund för avgiftssättningen. Jag ansluter mig därför
till kommitténs förslag att en sådan föreskrift skall tas in i 1 § AvgL.
Enligt min mening är det inte nödvändigt all, för all förhindra att
omsättningen eller brutlovinsten ges självständig betydelse, när grunderna för
avgifterna skall bestämmas, föreskriva att omsättningen av bruttovinsten inte
skall anses som sådana övriga omständigheter som enligt kommitténs förslag
skall få beaktas vid sidan av de särskilt angivna omständigheterna.

Mot förslaget att hänsyn vid avgiftssältningen skall få
tas till kommunens kostnader med anledning av upplåtelsen och till ändamålet
med upplåtelsen finns enligt min mening inte anledning till erinringar. Om
förslaget genomförs, blir det liksom hittills möjligt att differentiera
avgifterna så att avgift kan las ut efter olika grunder beroende på om
upplåtelsen görs för försäljningsändamål eller för t. ex. byggnadsställningar
eller valbyråer. Det blir också möjligt att ställa upp skilda grunder beroende
på vilket slag av försäljningsändamål upplåtelsen avser. Som näringsfrihetsombudsmannen
och Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund anför bör det beaktas om
upplåtelsen är stadigvarande eller, som oftast är fallet vid torghandel,
begränsad till viss del av dagen eller till några dagar i veckan.

I del
föregående har jag föreslagit att kommunernas skyldighet att upplåta vissa
försäljningsplatser på salutorgen utan avgift skall upphävas. På många håll har
det varit brukligt att torgplatser upplåtits avgiftsfritt eller mot särskilt
låga avgifter till sådana torghandlare som huvudsakligen säljer produkter från
egna odlingar. Ett upphävande av kommunernas skyldighet att upplåta vissa
avgiftsfria försäljningsplatser bör enligt min mening inte leda till att
kommunerna blir förhindrade att i fråga om nyssnämnda och liknande kategorier
upplåta torgplalser avgiftsfritt eller mot särskilt låga avgifter. Inte heller
bör kommunerna vara förhindrade att, i enlighet med hittills tillämpad praxis,
anlägga sociala synpunkter på avgiftsfrågan och alltså t. ex. la viss hänsyn
till om en rörelse skall drivas av en partiellt arbetsför person. Genom
förslaget att vid avgiftssättningen hänsyn skall få tas till, utöver vissa
särskilt angivna omständigheter, också övriga omständigheter blir det möjligt
för kommunerna alt beakta omständigheter av det slag som jag nu har nämnt.

I enlighet med kommitténs förslag föreslår jag därför att
det i 1 § AvgL föreskrivs att avgift för upplåtelse som avses i paragrafen får
tas ut med belopp som kan anses skäligt med hänsyn till ändamålet med
upplåtelsen, nyttjarens fördel av upplåtelsen, kommunens kostnader i anledning
av upplåtelsen och övriga omständigheter. Liksom hittills bör grunderna för
beräkning av avgifterna bestämmas av kommunfullmäktige.

I frågan om underställningsskyldigheten bör tas bort
föreligger delade meningar bland lemissinstanserna. De flesta remissinstanser
som yttrar sig på denna punkt tillstyrker kommitténs förslag och åberopar bl.
a. intresset av förenkling av förvaltningsförfarandet och möjligheten att

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:12 50

anföra kommunalbesvär över fullmäktiges beslut.
Riksförbundet gatukök & kiosknäring. Svenska pressbyrån, Sveriges
kioskägares riksförbund och Skånes handelskammare anser däremot att underslällningsskyldigheten
bör behållas. De anför bl. a. alt det kan befaras alt kommunernas handläggning
av avgiflsärendena blir summarisk om underställningsskyldigheten tas bort, att
det behövs en garanti mot missbruk av avgiftsrätten och att prövningen vid
kommunalbesvär bara avser det överklagade beslutets laglighel.

1 likhet med kommerskollegium anser jag att risken för alt
kommunerna skall komma att missbruka sin monopolställning och ta ut oskäliga
avgifter om underslällningsskyldigheten slopas inte är påtaglig. I fräga om
många kommunala avgifter föreligger inte någon underställningsskyldighet och
erfarenheterna av den underställningsfria ordningen är goda. Vidare kan det
hävdas att det inte är konsekvent att kräva underställning vid upplåtelse av
mark på allmän plats men inte vid upplåtelse av annan mark, som kommunen
disponerar. Övervägande skäl talar enligt min mening för att underställningsskyldighelen
avskaffas.

Parkeringsavgifter m. m.

Kommittén föreslär att underställningsskyldigheten slopas
i fråga om både parkeringsavgifterna och avgifterna för upplåtelse av
bussuppställningsplatser på allmän plats. Enligt förslaget skall sistnämnda
avgifter inte längre regleras i kommunallagarnas bestämmelser om avgifter å den
allmänna rörelsen ulan genoni särskilda bestämmelser i 2 § AvgL. Avgifts-rätten
skall enligt förslaget omfatta särskilda uppställningsplatser på allmän plats
för fordon som brukas i linjetrafik för befordran av passagerare. Självkoslnadsprincipen
skall fortfarande gälla i fräga om avgifter för upplåtelse av sådana platser.

Liksom Svenska lokaltrafikföreningen delar jag kommitténs
uppfattning att kommunerna själva bäst kan anpassa parkeringsavgifterna med
hänsyn till det trafikreglerande syftet. Det behöver knappast befaras att
avgifterna bestäms till högre belopp än som behövs för alt de skall fylla sin
uppgift. Underställningsskyldighelen bör därför upphävas.

Remissinstanserna har inte haft något att invända mot
kommitténs förslag i fråga om avgifter för upplåtelse på allmän plats av
särskilda uppställningsplatser för fordon som brukas i linjetrafik för
befordran av passagerare. I likhet med kommittén och remissinstanserna anser
jag att underställningsskyldigheten bör slopas, alt rätten att ta ul avgifter
bör regleras genom särskilda bestämmelser i 2 § AvgL, all självkostnadsprincipen
fortfarande bör gälla i fråga om dessa avgifter samt att avgiftsrätten bör
omfatta inte bara bussuppslällningsplatser ulan också uppställningsplatser för
andra fordon, t. ex. personbilar. Enligt min mening saknas dock anledning att
göra skillnad mellan linjetrafik och beställningstrafik. Jag anser därför att
rätten att ta ut avgifter bör avse särskilda uppställningsplatser på allmän
plats för fordon som brukas i yrkesmässig trafik för personbefordran enligt
förordningen (1940:910) angående yrkesmässig

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:12 51

aulomobillrafik m.m., oavsett om fräga är om linjetrafik
eller beställningstrafik.

Hamnavgifter m. m.

Enligt kommittén framstår den nuvarande regleringen av
hamnavgifterna som otidsenlig. Hamnutredningen ämnar i ett kommande betänkande
behandla frågorna om hamnavgifter och de övriga avgifter på sjöfartens område
som f. n. hänförs till avgifterna å den allmänna rörelsen. Kommittén anser att
en förenklad reglering, som ger utrymme åt en mera affärsmässig prissättning,
bör eftersträvas. Ett visst statligt inflytande över kommunernas hamnpolitik
kan enligt kommittén vara motiverat men det bör tillgodoses på annat sätl än
genom föreskrifter om underställning. 1 väntan på resultatet av
hamnutredningens överväganden föreslår kommittén att bestämmelserna om
hamnavgifter och övriga avgifter på sjöfarten tas bort ur 74 § KL och 78 § KLS
samt att Kungl. Maj:t bemyndigas att bestämma när författningsändringarna i
fråga om dessa avgifter skall träda i kraft.

Hamnutredningen lämnar kommitténs förslag utan erinran och
anför att det ger utredningen frihet att välja den lösning som kan visa sig
lämplig.

Ställning i sak till frågan om den framtida regleringen av
hamnavgiflerna och övriga avgifter på sjöfarten kan inte tas i delta
sammanhang. Om de förslag som jag har lagt fram i det föregående godtas, blir
dessa avgifter de enda avgifter som fortfarande omfattas av begreppet avgifter å
den allmänna rörelsen. Jag förordar att detta begrepp tas bort ur 74 § KL och
78 § KLS men att de nuvarande bestämmelserna om sådana avgifter alltjämt skall
gälla för hamnavgifterna och de övriga avgifter på sjöfartens område som nu är
i fråga.

Sotningsavgifter

Kommittén föreslår att fullmäktiges beslut enligt 20 §
brandstadgan att anta sotningstaxa inte längre skall behöva underställas
länsstyrelsens prövning. Till stöd för förslaget anför kommittén att man
knappast kan sälta i fråga kommunernas förmåga att, med ledning av de normalsotr
ningstaxor som upprättas efter förhandlingar mellan kommunernas och skorstensfejarmästarnas
organisationer, göra en rättvis fördelning av sotningskostnaderna på de skilda sotningsobjekten.

Det övervägande antalet remissinstanser tillstyrker
kommitténs förslag i fräga om sotningsavgifterna. Två remissinstanser är dock
kritiska mot förslaget. Sveriges fastighetsägareförbund anför att
fastighetsägarna inte deltar i utformningen av normalsotningstaxorna, att dessa
därför inte utgör någon garanti mot oskäliga sotningsavgifter och att någon skälighetsprövning
inte kan ske vid kommunalbesvär. Sveriges skorstensfejaremästares riksförbund
påpekar att skorstensfejarmästarna inte har någon rätt att påkalla
förhandlingar i fråga om sotningsavgifterna, att kommu-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:12 52

nerna inte är skyldiga att följa normalsotningstaxorna och
all skorstensfejarmästarna vid straffansvar är skyldiga att fullgöra sina
åligganden enligt brandlagstiflningen. Kommunalbesvär ger enligt riksförbundet
inte samma möjligheter till statskontroll som förvaltningsbesvär eller underställning.

Erfarenheterna av den underställningsfria ordning som
gäller i fråga om bl. a. renhållningsavgifter, vatten- och avloppsavgifter samt
elavgifter är som jag förut har nämnt goda. Det finns därför knappast anledning
befara att kommunerna kommer att fastställa oskäligt höga sotningsavgifter, om
underställningsskyldigheten tas bort. En sotningstaxa som innebär att vissa sotningsobjekt
otillbörligt gynnas eller missgynnas strider mot likställighetsprincipen.
Kommunfullmäktiges beslut att anta en sådan sotningstaxa kan därför upphävas,
om kommunalbesvär anförs mot beslutet.

EnUgt min mening finns det inte heller anledning befara
att en kommun skulle komma att fastställa sä låga sotningsavgifter att en skorstensfejarmästare,
som är egen företagare, inte skulle kunna driva sin verksamhet med godtagbart
ekonomiskt resultat. En sädan avgiftssältning ligger självfallet inte i
kommunernas intresse.

Med stöd av vad jag nu har anfört förordar jag att
underställningsskyldigheten slopas i fråga om sotningstaxorna.

Ikraftträdande

De författningsändringar som jag har förordat i det
föregående bör träda i kraft den 1 juli-1972.

Hemställan

I enlighet med det anförda har inom civildepartementet
upprättats förslag lill

1) lag om ändring i kommunallagen (1953:753),

2)
lag om
ändring i kommunallagen (1957:50) för Stockholm,

3)
lag om
ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse,

4)
lag om ändring
i landstingslagen (1954:319),

5)
lag om
ändring i lagen (1957:259) om rätt för kommun att uttaga avgift för vissa
upplåtelser å allmän plats, m. m.,

6)
kungörelse
om ändring i brandstadgan (1962:91).

Jag hemställer att Kungl. Maj:l

dels föreslär riksdagen all antaga förslagen under 15,

dels bereder riksdagen tillfälle att avge yttrande över
förslaget under 6.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll ulvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:12 53

Innehåll

Propositionen .................................................................. 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll................................ 1

Författningsförslag ........................................................ ... 2

Utdrag av statsrådsprotokollet den 14 januari 1972 ..... 14

Inledning .................................................................... .. 14

Nuvarande ordning ..................................................... .. 15

Statsuppsikten över kommunerna .......................... 15

Reglemente för besvärsnämnd ................................ .. 18

Extraordinär penningplacering ............................... .. 20

Valkretsindelning .................................................... .. 21

Förbundsordning för kommunalförbund ................... 22

Allmänt om de kommunala avgifterna .................... .. 22

Gatubyggnadskostnadsbidrag och avgifter hos byggnadsnämnd 23

Avgifter å den allmänna rörelsen ............................ 24

Gatuhandelsavgifter, parkeringsavgifter m. m. enligt AvgL
... 26

Sotningsavgifter ...................................................... .. 27

Departementsutredningens och statskontorets förslag m. m.
... 28

Kommunalrättskommittén ........................................... .. 29

Allmänna synpunkter .............................................. .. 29

Reglemente för besvärsnämnd ................................ .. 30

Extraordinär penningplacering ............................... 30

Valkretsindelning ..................................................... 31

Förbundsordning för kommunalförbund ................... 31

Gatubyggnadskostnadsbidrag och avgifter hos byggnadsnämnd 31

Gatuhandels- och torgavgifter m.m............................. 32

Parkeringsavgifter m. m.............................................. 33

Hamnavgifter m. m...................................................... .. 33

Sotningsavgifter ...................................................... 34

Remissyttrandena ..................................................... 34

Allmänna synpunkter .............................................. .. 34

Reglemente för besvärsnämnd................................... .. 35

Extraordinär penningplacering ............................... .. 35

Valkretsindelning .................................................... .. 36

Förbundsordning för kommunalförbund ...................... .. 36

Gatubyggnadskostnadsbidrag och avgifter hos byggnadsnämnd 36

Gatuhandels- och lorgavgifter m.m............................. .. 37

Parkeringsavgifter m. m.............................................. .. 41

Hamnavgifter m. m...................................................... .. 41

Sotningsavgifter ...................................................... .. 42

Departementschefen ................................................ .. 43

Allmänna synpunkter .............................................. .. 43

Reglemente för besvärsnämnd ................................ .. 44

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:12 54

Extraordinär
penningplacering ........................ . 45

Valkretsindelning
.......................................... . 46

Förbundsordning
för kommunalförbund .............. . 46

Gatubyggnadskostnadsbidrag
och avgifter hos byggnadsnämnd 46

Gatuhandels-
och torgavgifter m.m.................... . 47

Parkeringsavgifter
m. m.................................... . 50

Hamnavgifter
m.m........................................... 51

Sotningsavgifter
.......................................... 51

Ikraftträdande
............................................. 52

Hemställan ....................................................... 52

Goteborgs Of Isen rycker. AB. Sthfm 72 629 S

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

23 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (22)

22 kopplingar i 17 dokument.

  1. SOU 2024:11 Rätt frågor på regeringens bord s. 612 i texten
  2. SOU 2003:124 En effektivare miljöprövning - del 1 s. 231 i texten
  3. Bet. 1990/91:JoU8 Naturvård i texten · dokumentnivå
  4. Bet. 1974:NU39 Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:32 med förslag tili gruvlag m. m. jämte motioner s. 19 i texten
  5. Bet. 1973:JuU44 Justitieutskottets betänkande i anledning av vissa av Kungl. Maj:ts förslag i propositionen 1973:169 angående vissa domartjänster jämte motioner s. 6 i texten

Visa alla 17

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. Bengtsson, Skadestånd vid myndighetsutövning 2, 1978 s. 238 i texten