Kungl. Maj:ts proposition med förslag till tullag, m. m.
1972 · 170 sidor, varav 152 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 152 av 170 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1972:110, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till tullag, m. m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl.
Maj:ts proposition nr 110 år 1972 Prop. 1972:110
Nr 110
Kungl.
Maj-.ts proposition med förslag till tullag, m. ni.; given Stockholms slott
den 20 oktober 1972.
Kungl. Maj:t vUl härmed, under åberopande av bUagda
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden och lagrådets protokoll,
föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och
Herres frånvaro:
CARL GUSTAF
G,
E, STRÄNG
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I propositionen framläggs förslag till en ny tullag
och vissa därmed sammanhängande ändringar i varusmugglmgslagen.
Den nuvarande tullproceduren bygger på en i
väsentliga delar föråldrad lagstiftning. Den har därför trots att en rad
åtgärder i reformerande riktning genomförts konarait att framstå som otidsenlig
mot bakgmnden av den snabba utveckling som på senare tid ägt rum inom
utrikeshandel, transportteknik och varuhantering liksom på en rad andra för
tullverkels arbete väsentUga områden.
Förslaget till tullag innebär alt ett enkelt
hemtagningsförfarande och ett system med privat godsvård införs. Vidare föreslås
att importgodset skall tulltaxeras med ledning av deklarationer.
Företag, som bedriver en mer regelbunden
importverksamhet, skall sålunda efler tUlstånd av tullmyndighet få ta hand om
och förfoga över varorna, redan innan dessa har förtuUats. Det förutsätts dock
att vissa undantag görs med hänsyn tUl gällande importförbud och importregleringar.
Tullverkets befattning med godsvården avses i huvudsak upphöra, I awaktan på
tullbehandling skall varorna tas om hand av privata företag, som fått
tullverkets tUlstånd att bedriva godsvård. Vissa kommuners ännu kvarstående
tullhusbyggnadsskyldighet föreslås upphöra, Tull-deklarationema skall i princip
innehålla sådana uppgifter om varorna att dessa omedelbart kan tulltaxeras med
ledning av deklarationerna, 1 Riksdagen 1972.1 saml Nr 110
Prop. 1972:110 4
relsen
bestämmer. Blir varan inom samma tid föremål för behandling enligt 2 § tredje
stycket, skaU vad nu sagts om skyldighet alt ange vara till förluUning ej
g'äUa.
5 §
Den som anger vara till förtuUning eller som tagit hand om vara
efter medgivande enligt 3 § andra stycket är tullskyldig. Tullskyldig
skall utom lull erlägga annan införselavgifl för varan som uppbäres av
tullverket.
Ar ej någon tullskyldig enligl första stycket,
tages tull och annan införselavgift ut av varan,
6 §
Konungen eller, efler Konungens bemyndigande, generaltullslyrel
sen bestämmer var förtuUning får ske.
Tulldeklaration
m. m.
7 §
När vara anges tiU förluUning, skall tuUskyldig tUl ledning för för-
tuUningen lämna tulldeklaration. Generaltullstyrelsen får för särskUda
fall föreskriva atl de uppgifter som behövs för förtullningen skall läm
nas i annan ordning.
Tulldeklaration får lämnas genom ombud som godkänts
av generaltullstyrelsen. Innehåller deklaration, som lämnats genom ombud,
oriktig uppgift och kan det föranleda, att tull eller annan införselavgift
undandrages statsverket eller att vara införes i strid mot förbud, åligger det
tullskyldig att rätta uppgiften inom tre veckor från den dag, då deklarationen
lämnades.
Tullmyndighet får medge att tulldeklaration lämnas
av någon som är anställd och kan anses inlaga förtroendeställning hos den
tuUskyldige eller, om deklarationen lämnas genom ombud som avses i andra
stycket, hos ombudet,
8 §
Tulldeklaration skall innehålla
1.
varas nummer enligt tulltaxan
(1971: 920) eUer enligt statistisk varuförteckning, som utfärdals av
generaltullstyrelsen, och kort vambe-skrivning, om sådan ej finns i de
handlingar som bifogas deklarationen,
2.
tullsats och annan avgiftssats,
3.
avgiftspliklig kvantitet och
avgiftspUktigt värde,
4.
grund för nedsättning av eller
frihet från tull eller annan införselavgift,
5.
belopp som skall erläggas i
tull eller annan införselavgift.
För kontroll av att vara får införas skall i
tulldeklaration lämnas de ytterligare uppgifler som generaltullstyrelsen
bestämmer.
Tullmyndighet kan medge undantag från skyldighet
att lämna uppgift som avses i första stycket. Innebär medgivandet alt den
tullskyldige ej behöver lämna uppgift om varas nummer, kan tullmyndighet föreskriva
att han skall lämna sådan beskrivning av varan, som behövs för varans
förtuUning.
9 §
Anges varor, som enligt tulltaxan skall tuUtaxeras gemensamt, till
förtuUning vid skUda tUlfällen, skall tullskyldig lämna preliminära tull
deklarationer. Slutlig deklaration skall, om tullmyndighet ej bestämmer
annat, lämnas vid sista deklarationstUlfället.
Preliminär tulldeklaration skall innehålla de
uppgifter som behövs för att preliminärt beräkna tull och annan införselavgift.
Prop. 1972:110
Generaltullstyrelsen får föreskriva att preliminär
tulldeklaration får läranas även i annal fall än som avses i första stycket.
10 §
GeneraltuUstyrelsen bestämmer vilka handlingar som skaU bi
fogas tulldeklaration eller i övrigi inges för att slyrka uppgift om det
som skall förtullas.
Tullmyndighet kan förelägga tullskyldig atl lämna
de ytterligare uppgifter som behövs för kontroll av tulldeklaration eller annan
uppgift om vara som skaU förtullas.
11 §
Finner tullskyldig eller den för vars räkning vara införts att upp
gift som lämnats i tulldeklaration eller i övrigt i samband med förtuU
ning ej överenssfämmer med vara som införts, åligger det honom att
inom två veckor från det förhållandet upptäcktes anmäla detta hos tull
myndighet, om förhållandet föranlett eller kan föranleda att tull eller
annan införselavgifl undandrages statsverket eller det föranlett att vara
införts i strid mot förbud.
Har tid för besvär över beslut, varigenom tull
eller annan införselavgift för varan fastställts, gått ut när förhåUande som
avses i första stycket upptäckes, föreligger ej anmälningsskyldighet.
Tulltaxering
12 §
Med ledning av tuUdeklaration eller motsvarande uppgift fast
ställer tullmyndighet tull och annan införselavgift (tuUlaxermg).
Har preliminär tulldeklaration lämnats, beslämmer
tuUmyndigheten preliminärt tull och annan införselavgift. GeneraltuUstyrelsen
får föreskriva alt lull och annan införselavgift får bestämmas preliminärt
även i annat fall.
13 §
Finner tullmyndighet att tulltaxermgsbeslut är felaktigt, medde
lar myndigheten beslut om rättelse (omtulltaxering), om ej felet är att
anse som ringa. Fråga om omtulltaxering skall även tagas upp när tull
skyldig begär det.
Har besvär anförts över tulltaxeringsbeslut eller
har tiden för besvär gått ut, får fråga om omtulltaxering ej väckas,
14 §
Har tullskyldig i tulldeklaration eller på annat sätt lämnat oriktig
uppgift till ledning för tulltaxering eller underlåtit att lämna uppgift som
det ålegat honom att lämna och har detta föranlett att tull och annan
införselavgift icke fastställts eller fastställts tUl för lågt belopp, sker
efterluUtaxering, Sådan taxering får dock ej ske, om det belopp den
tuUskyldige skulle ha att erlägga är att anse som ringa eUer det med
hänsyn till omständigheterna framstår som uppenbart oskäligt att efter-
tulltaxering sker.
15 §
EfterluUtaxering får ej ske så länge omtulltaxering kan ske och
ej senare än fem år efler den dag då varan angavs till förtuUning.
Har den tullskyldige avlidit, påföres
eftertulltaxering hans dödsbo. Sådan efterluUtaxering får ske endast om fråga
därom prövats senast under andra året efter utgången av det kalenderår då
bouppteckning efler den tullskyldige lämnats in för registrering.
Har tuUskyldig åtalats för brott enligt lagen
(1960: 418) om straff för varusmuggling, får, även efler utgången av den i
första eller andra styc-
Prop. 1972:110 6
ket
angivna tiden, eftertuUtaxering ske för den vara som åtalet avser.
Eftertulltaxering får dock ske endast om fråga därom prövats före utgången av
kalenderåret efter det då åtalet väcktes. Har den tullskyldige avlidit, skall
fråga om eftertulltaxering prövas inom sex månader från dödsfallet. Ogillas
åtalet, skall, när domen vunnit laga kraft, den med stöd av detla stycke åsatta
eftertulltaxeringen undanröjas av tuUmyndigheten.
Tredje stycket äger motsvarande tiUämpning i fall
då den som företrätt juridisk person åtalats för brott enligt lagen om straff
för vamsmuggling, om brottet avser tull eller annan införselavgift som den juridiska
personen haft att erlägga.
16 §
Kan tull eller annan införselavgift ej beräknas tiUförlitligt vid
tulltaxering, omtulltaxering eUer eftertulltaxering, fastställes avgiften ef
ter skälig gmnd.
Uppbörd
och återbetalning av tull och annan införselavgift
17
§ Tull och annan införselavgift
betalas tUl tidlmyndighet inom 15 dagar från den dag då beslut därom
meddelades.
18
§ GeneraltuUstyrelsen får
föreskriva att tull och annan införselavgift får betalas etdigt särskUd
tullräkning.
Särskild tullräkning får utfärdas gemensamt för
flera beslut. Räk-lungen skall betalas inom den tid som generaltullstyrelsen
bestämmer, dock ej senare än en månad från den dag då räkningen utfärdades.
SärskUd tuUräkning får utställas på ombud som avses
i 7 § andra stycket, om ombudet åtagit sig betalningsansvaret.
19
§ Generaltullstyrelsen får
föreskriva att säkerhet skaU ställas för tiUl och annan införselavgift. Har
säkerhet ej ställts, utgör varan säkerhet för avgiften så länge den står under
tuUverkets överinseende.
20
§ Betalas ej tuH eUer annan
införselavgift inom föreskriven tid, utgår ränta på utestående belopp från
förfaUodagen tUl dess betalning sker efter en räntesats som med fyra
procenteiUieter överstiger det diskonto riksbanken tiUämpade den 1 januari
samma år som avgiften förföll till betalning. Ränta utgår dock med minst tio
kronor.
TuUmyndighet
får avstå från ränta, om särskilda skäl föreligger.
21 §
Till betalning förfallen tull och annan införselavgift samt ränta
enligt 20 § skall på framställning av tullmyndighet indrivas av utmät
ningsman. Därvid äger 60 § 13 mom. uppbördsförordningen (1953:
272) motsvarande tUlämpning. Har säkerhet ställts eUer utgör varan sä
kerhet, får avgiften jämte ränta tagas ut av säkerheten.
22 §
Har tuUskyldig inbetalat tull eUer annan införselavgift med högre
belopp än han rätteligen har att erlägga, återbetalas överskjutande be
lopp. Motsvarande gäller när han inbetalat tull eller annan införselavgift
trots att avgift ej skaU utgå. Belopp, som den tuUskyldige kan dra av
enligt förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt, återbetalas dock ej.
På belopp som återbetalas betalas ränta efter räntesats
som motsvarar det diskonto, som riksbanken tiUämpade den 1 januari samma år som
den tuUskyldige betalade beloppet. Räntebelopp, som ej överstiger fem kronor,
utbetalas ej.
Prop. 1972:110 7
Vid återbetalning får avdrag göras för annan till
betalning förfallen tull, annan avgift eller ränta som den tullskyldige har att
erlägga tUl tullverket.
Utförsel
23 §
Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer meddelar
ytterligare föreskrifter i fråga om förfarandet vid ulförsel och vid åter
betalning av eller befrielse från tuU eller annan införselavgift på gnmd
av utförsel eller därmed jämställd åtgärd.
Tullupplag
m. m.
24 §
För förvaring av oförtuUad vara under kortare tid får inrättas
tullupplag samt för annan förvaring av oförtuUad vara tullager och fri
hamn.
Konungen
bestämmer vilka former av tullager som får inrättas.
25 §
Tillstånd att inrätta tullupplag och tullager meddelas av general
tullstyrelsen eller, efter styrelsens bemyndigande, av annan tullmyndig
het.
Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,
generaltullstyrelsen får bestämma den längsta tid under vilken oförttUlad vara
får förvaras på tullupplag och tullager.
26 §
Tillstånd atl imälta frihamn meddelas av Konungen.
I
frihamn får oförtuUad vara förvaras utan tidsbegränsning.
I den utsträckning Konungen eller, efter Konungens
bemyndigande, generaltuUstyrelsen bestämmer får i frihamn bedrivas industriell
verksamhet och detaljhandel.
27
§ På flygplats får efter
tillstånd av Konungen inrättas särskild butik (exportbutik) för försäljning av
oförtuUade eUer eljest obeskattade varor till flygpassagerare som avreser till
utlandet.
28
§ TuUupplag, tullager, frihamn
och exportbutik står under tullverkets överinseende.
Förhandsbesked
29 §
Generaltullstyrelsen får meddela förhandsbesked om
1.
varas nummer enligt tulltaxan
och statistisk vamförteckning som utfärdats av generaltullstyrelsen,
2.
beräkning av varas tullpliktiga
kvantitet,
3.
beräkning av varas tullpliktiga
värde,
4.
tull- och avgiftssats för vara,
och
5.
tullbefrielse eller
tullnedsättning för vara av helt eller delvis svenskt urspmng.
Förhandsbesked om avgiftssals gäller endast i den
mån avgiften skall erfäggas till tullverket.
30 §
Förhandsbesked meddelas på ansökan av den som har för av
sikt att införa eller utföra vara eller annan vars intresse i väsentlig mån
beröres av bestämmelsemas tUlämpning.
Förhandsbesked
sökes skriftligt hos generaltullstyrelsen. Sökanden
Prop. 1972:110 8
skall
lämna de uppgifter som generaltullstyrelsen finner vara behövliga för att
förhandsbesked skall kunna lämnas. Styrelsen får ålägga sökanden att rämna
prov på varan, Göres laboratorieundersökning eller an-lilas sakkunnig för
utredning om varas beskaffenhet, skall sökanden betala kostnaden h'ärför om
generaltullstyrelsen ej medger undantag.
Finner generaltullstyrelsen med hänsyn tUl
ansökningens innehåll atl förhandsbesked icke bör meddelas, skall ansökningen
avvisas,
31 § Fråga om förhandsbesked skall handläggas
skyndsamt.
Förhandsbesked länder till omedelbar efterrättelse. Beskedet gäller
för
vara som införes eller utföres av sökanden eller för hans räkning eller i
enlighet med ett av sökanden ingånget avtal, om varan anmäles till förtuUning
eller utförsel inom två år från den dag sökanden fick del av beskedet.
32
§ Förhandsbesked upphör att
gälla om författning ändras efler det att beskedet lämnats i den mån ändringen
påverkar den fråga förhandsbeskedet avser.
33
§ Generaltullslyrelsen kan
återkalla förhandsbesked om styrelsen finner att en bestämmelse skall ges annan
tolkning än den som ligger lill grund för förhandsbeskedet. Beslut om
återkaUelse skall delges den som erhållit förhandsbeskedet.
Har förhandsbesked återkallats, skall, om den som
erhållit beskedet gör framställning d'ärom, beskedet ändå gäUa för vara som
införes eller utföres i enlighet med avtal som han ingått innan beslutet om
återkal-lelse delgavs honom. Varan skall dock anm'älas till förtuUning eller utförsel
inom tre månader från den dag då beslutet om återkaUelse avsänts till honom.
Om särskUda skäl föreligger kan
generaltullstyrelsen medge att verkan av beslut om återkaUelse skall inträda
senare än som sägs i andra stycket.
34 §
Har förhandsbesked ändrats efter besvär äger 33 § andra och
tredje styckena molsvarande tillämpning.
Tullverkets
kontrollverksamhet m. m.
35 §
För kontroU av uppgifter, som lämnats enligt denna lag eller
enligt föreskrift som meddelats med stöd av lagen, kan tullmyndighet
förelägga uppgiflslämnaren att för granskning tUlhandahålla tullmyn
dighet handelsböcker, affärskorrespondens och de handlingar som i öv
rigt behövs för ändamålet. Även den för vars räkning vara införts och
annan som bedriver verksamhet av sådan beskaffenhet att uppgift av
betydelse för kontrollen kan hämtas av anteckningar eller andra hand
lingar, som föres vid hans verksamhet, kan föreläggas att tillhandahålla
handlingar som behövs för kontrollen.
Granskningen skall såvitt möjligt ske på sådant
sätt och på sådan tid atl den icke förorsakar hinder för den vars handlingar är
föremål för granskning. Handelsböcker och andra handlingar som överlämnats för
granskning skall återställas så snart det kan ske.
Den som verkställer granskningen får ta del av
handlingar av betydelse för granskningen utan hinder av att den, vars
handlingar är föremål för granskning, har att iakttaga tystnad om deras
innehåll. Är en
Prop. 1972:110 9
handlings
innehåll av denna beskaffenhet eller anser den vars handlingar skall granskas,
att handlingens innehåll ej bör komma till annans kännedom, får
länsskatterälten på talan av honom besluta att handlingen skaU undantagas från
granskningen om synnerliga skäl föranleder det. Mol länsskatlerältens beslut
får talan ej föras,
36 §
För sådan kontroll som avses i 35 § är den, vars uppgifter skall
kontrolleras eller för vars räkning varan införts, skyldig att lämna till
träde lill lokaler där hans verksamhet bedrives samt bereda tulltjänste
man tUlfälle alt undersöka varan och utan kostnad tillhandahålla be
hövliga varuprov,
I fall som avses i första stycket skall den, vars
uppgifter skall kontrolleras eller för vars räkning varan införts, svara för
den transport av varan som behövs och för uppackning och återinpackning. Han
skall även tillhandahålla arbetsbiträde vid provlagning och vägning,
37 §
Finns anledning antaga, all uppgift som lämnats enligt denna
lag eller enligt föreskrift som meddelats med stöd av lagen icke är rik
tig, får tullmyndigheten anlita särskild sakkunnig för att få fram den
upplysning som behövs. Om uppgiften visas vara oriktig, skall kostna
den bäras av den som lämnat uppgiften såvida ej uppgiften avser va
rans tull- eller avgiftspliktiga värde och det slutligen fastställda värdet
överstiger det uppgivna med högst tio procent.
Tullmyndighet får, med generallullslyrelsens
medgivande, anlita särskild sakkunnig även i fall då anfordran att lämna
uppgift eUer handling rörande vara ej efterkommits. Kostnaden skall bäras av
den som haft alt lämna uppgiften eller handUngen om generaltullstyrelsen ej beslutar
annat,
38 §
Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, generaltullsly
relsen meddelar de bestämmelser som behövs för att tullmyndighet skall
kunna kontrollera person- och vamlrafiken till och från tullområdet och
inom detsamma samt undersöka transportmedel och lagerlokal eller an
nat uttmme som nyttjas i samband med vamlrafiken.
Särskild
avgift, straff och vite
39 §
Går oförtuUad vara förlorad, när den införes till tullområdet
eller sändes under tullverkets överinseende inom detta, erlägges särskild
avgift till tullverket för varan av fraktföraren eller, om ej fraktförare
åtagit sig alt befordra varan, den som eljest befordrat varan.
Går oförtuUad vara förlorad, när den förvaras på
tullupplag, tullager eller i exportbutik, eller förfogar innehavare av
tullupplag, tullager eller exportbulik över vara i strid mot beslämmelser för
varas förvaring, erlägger han särskild avgift till tullverket för varan.
Den som visar att förlust av vara ej beror på fel
eller försummelse av honom eller någon för vilken han svarar är ej skyldig alt
erlägga särskild avgift. Föreligger eljest särskilda skäl kan
generaltullslyrelsen medge nedsättning av eller befrielse från särskild avgift.
40 §
Särskild avgift för vara skall motsvara den tull och annan in
förselavgift, som skulle ha tagils ut för varan om denna förtullats efler
anmälan av den som är betalningsskyldig enligt 39 §. I fråga om sprit
drycker och vin tages den särskilda avgiften ut med tillämpning av av-
Prop. 1972:110 10
giftssats
som gäller för resandes införsel av sådan vara.
Har särskUd avgift erlagts för vara, utgår ej tull
eller annan införselavgift för varan.
Bestämmelserna i 722 samt 35 och 36 §§ äger
motsvarande tillämpning på uttagande av särskUd avgift.
41 §
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter
1.
att, i fall som avses i 4 §
andra stycket, ange vara till förluUning inom föreskriven tid,
2.
att lämna uppgift eller
handling enligt 79 §§ eller 10 § första stycket, eller
3.
att göra anmälan enligt 11 §,
dömes
för tullförseelse tUl böter, om ej underlåtenheten är belagd med straff i lagen
(1960: 418) om straff för varusmuggling.
Allmänt åtal för tullförseelse får ej väckas utan
anmälan av tullmyndighet.
42 §
Meddelar tullmyndighet med stöd av denna lag eller bestämmel
se, som utfärdats med stöd av lagen, föreläggande för tullskyldig eller
annan att vidta åtgärd som behövs för förtuUning eller för tullverkels
kontrollverksamhet, kan vite föreläggas. Vite kan även föreläggas, om
någon underlåtit att lämna uppgift eller handUng enligt 79 §§ eller
10 § första stycket eller att fullgöra skyldighet som föreskrives i 36 §,
Vite skall bestämmas till belopp som med hänsyn tUl
vederbörandes ekonomiska förhåUanden och omständighetema i övrigt kan antagas
förmå honom att iakttaga föreläggandet, dock ej lägre än etthundra kronor eller
högre än femtusen kronor.
Försuttet vite utdömes av generaltullstyrelsen.
Finns ändamålet med vitet ha förfallit då fråga om utdömande uppkommer får
vitet ej utdömas. Har vitesföreläggande iakttagits först sedan fråga om
utdömande har uppkommit, skall ändamålet med vitet icke anses ha förfallit
därigenom.
Allmänt
ombud
43
§ I frågor som avses i 45 § första stycket utom sådana som gäller eller har
samband med inskränkning i rätten att förfoga över vara föres det allmännas
talan hos besvärsmyndighet av den tjänsteman (allmänt ombud) vid
generaltullstyrelsen som Konungen utsett.
Besvärsordning
44
§ Talan mot beslut, som annan tuUmyndighet än generaltullslyrelsen meddelat
enligt denna lag eller med slöd av lagen utfärdade bestämmelser, föres hos
generaltullstyrelsen genom besvär.
Avser besvären fastställelse av tull eller annan
införselavgifl eller ränta därpå, skall besvärshandlingen ha kommit in inom sex
månader från den dag då beslutet meddelades. Sker omtulltaxering gäller dock
att besvärshandlingen skall ha kommit in inom sex månader från den dag då
tulltaxeringsbeslutet meddelades eller, om besvärstiden blir längre därigenom,
inom två månader från den dag då omtuUtaxeringsbeslutet meddelades.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1972:110 H
45 §
Talan mot generallullslyrelsens beslut enligt denna lag eller med
slöd av lagen utfärdade bestämmelser föres hos kammarrätt genom be
svär, när talan avser fråga om
1, fastställelse av tull eller annan införselavgift
och prövningen ej
gäller sådant beslut om befrielse från eller nedsättning eller återbetalning
av avgift som meddelats med stöd av Konungens bemyndigande,
2,
inskränkning i rätten alt
förfoga över vara,
3,
förhandsbesked,
4,
särskUd avgift,
5,
ränta på tull eller annan
införselavgift eller särskild avgift,
6,
kostnad som avses i 30 § andra
stycket eller 37 §,
7,
föreläggande samt
8,
utdömande av vite.
Har generaltullstyrelsen avvisat ansökan om
förhandsbesked eller återkallat lämnat förhandsbesked eller meddelat beslut som
avses i 33 § tredje slyckel, får talan mot beslutet ej föras.
I övrigt föres talan mot generaltullstyrelsens
beslut enligl denna lag eller med stöd av lagen utfärdade bestämmelser hos
Konungen genom besvär.
46 §
Talan mot beslut om fastställelse av tull eller annan införselav
gift får föras endast av den tullskyldige och av allmänt ombud.
Talan mot generaltullstyrelsens beslut rörande
förhandsbesked får föras endast av sökande och av allmänt ombud.
47 §
Har part anfört besvär i sådant mål eller ärende, vari enligt
43 § det allmännas talan föres av allmänt ombud, kan motpart anföra
besvär oaktat den för honom gällande besvärstiden gått ut. Sådan
talan skall föras, om besvär anförts enligt 44 § andra stycket, inom
två månader, i mål om förhandsbesked inom en vecka och i övrigt inom
två veckor från den dag då motparten fick del av de först anförda besvä
ren eller, om han ej fått del av dem före utgången av den tid inom
vilken de senast skulle ha kommit in, från utgången av nämnda tid.
Återkallas eller förfaller av annat skäl den första
besvärstalan, är också den senare besvärstalan förfallen.
48 §
Tullskyldig får anföra besvär i särskild ordning om
1.
tull eller annan införselavgift
felaktigt fastställts mer än en gång för viss vara,
2.
han, till följd av
underlåtenhet att lämna tulldeklaration eller infordrad uppgift, felaktighet i
tulldeklaration eller annan uppgift som han lämnat eller i uppgift som legat
till grund för sådan deklaration eller uppgift, fått tull eller annan införselavgift
fastställd till belopp som väsentligt avviker från vad som rätteligen bort
fastställas,
3.
han i annat fall kan åberopa
omständighet eller bevis som bort föranleda att tull eller annan
införselavgift skulle ha fastställts till belopp som väsentligt avviker från
det som fastställts.
Besvär enligt första stycket 2 eller 3 får upptagas
tUl prövning endast om besvären kan grundas på omständighet eller bevis, varom
kännedom saknats när avgiften fastställts, och det framstår som ursäktligt att
den som söker rättelse icke i annan ordning åberopat omständigheten eller
beviset för att få rättelse.
Besvär som avses i denna paragraf får anföras
senast fem år efter den dag då beslut om fastställelse meddelades.
Prop. 1972:110 12
Allmänt ombud fär i fall som avses i denna paragraf
anföra besvär till den tullskyldiges förmån.
49 §
Besvär som anförts i särskild ordning över beslut av annan tull
myndighet än generaltullstyrelsen prövas av styrelsen.
Är tulltaxeringen, omtulltaxeringen eller
eflertuUtaxeringen föremål för prövning av kammart'ätt eller har den avgjorts
av generaltullstyrelsen genom beslut som vunnit laga kraft, ankommer det på
kammarrätt all pröva målet. Har tulltaxeringen, omtulltaxeringen eller eflertuUtaxeringen
prövats av kammarrätt eller regeringsrätten skall målet prövas av
regeringsrätten.
Regeringsrätten och kammarrätt kan, om besvär som
anförls i särskild ordning finns böra upptagas lUl prövning, förordna att
målet skall upptagas och vidare handläggas av generaltullslyrelsen,
SärskUda
bestämmelser
50 §
Till omedelbar efterrättelse länder beslut enligl 1216 §§, be
slut om särskild avgift enligl 39 § och i övrigi tullmyndighets beslut, som
meddelas enligt denna lag eller med stöd av lagen meddelade bestämmel
ser och som ej innebär att målet eller ärendet avgöres.
51
§ Avgift och ränta enligt denna
lag påföres i hela kronor så att överskjutande öretal bortfaUer.
52
§ Av tullmyndighet meddelat
beslut, som tUl följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende
innehåller uppenbar oriktighet, får rättas av myndigheten.
53
§ Konungen eUer, efter
Konungens bemyndigande, generaltullstyrelsen får, med avvikelse från denna
lag, meddela föreskrifter om hur vara skall anges tUl förtuUning och betalning
skall ske i vissa fall, när vara införes till tullområdet på järnväg, med post
eller med luftfartyg.
54
§ Innehållet i tulldeklaration
eller motsvarande handling eller handling som avses i 10 § får icke yppas för
annan 'än den som sj'älv får taga del av handlingen. Den som fullgjort
kontroUverksamhet enligt denna lag får ej obehörigen yppa vad han därvid
erfarit.
55
§ Vid granskning inom
riksrevisionsverket av statens räkenskaper får anmärkning ej framställas i fråga
om fastställelse och uppbörd av tull eller annan införselavgift.
56 §
Närmare föreskrifter för tUlämpningen av denna lag meddelas av
Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av generaltullstyrelsen.
Denna
lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1960: 418) om straff för
varusmuggling
Härigenom förordnas, att 16 §§ lagen (1960: 418) om
straff för varusmuggling skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den som ulan alt giva det tillkänna hos vederbörlig
myndighet till riket inför eller från riket utför gods, för vilket tull eller
annan allmän avgift skall erläggas till statsverket eller som enligt stadgande
i lag eller författning ej må införas eller utföras, dömes, om gärningen sker
uppsåtligen, för varusmuggling till dagsböter, lägst tio, eller fängelse i
högst ett år. Gäller gärningen narkotika som avses i 1 § narkotikaförordningen
den 14 december 1962 (nr 704) må dömas till fängelse i högst två år.
Första stycket gäller även, när nägon medelst vilseledande
i samband med tullbehandling av gods uppsåtligen föranleder, att tull eller
annan allmän avgift undandrages statsverket eller att gods införes eller
utföres i slrid mot förbud.
Den som utan atl giva det tillkänna hos vederbörlig
myndighet till riket inför eller från riket ulför gods, för vilket tull eUer
annan allmän avgift skall erläggas till statsverket eller som enligt stadgande
i lag eller författning ej må införas eller utföras, dömes, om gärningen sker
uppsåtiigen, för varusmuggling till böter eller fängelse i högst två år.
Första stycket gäller även, när
någon genom att lämna oriktig uppgift i tulldeklaration eller medelst annat
vUseledande i samband med tullbehandling av gods uppsåtligen föranleder, att
tull eller annan allmän avgift undandrages statsverket eller att gods införes
eller utföres i strid mot förbud.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Är varusmuggling som avses i 1 § första punkten med hänsyn
till godsets värde och övriga omständigheter vid brotiet att anse som ringa,
dömes till böter, högst trehundra kronor.
Är varusmuggling som avses i 1 § första stycket med hänsyn
tUl godsets värde och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa,
dömes till böler, högst femhundra kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
> Senaste lydelse 1969:34,
Prop.
1972:110 14
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §2
Är varusmuggling att anse som Är
varusmuggling att anse som
grov, skall dömas tUl fängelse i grov, skall dömas till
fängelse,
högst två år eller, om smugglingen lägst sex månader och högst sex
gällt narkotika, till fängelse, lägst år. Gäller gärningen narkotika
ett och högst tio år. som avses i 1 § narkotikaförord-
ningen (1962: 704), skall dömas tiU fängelse, lägst ett
och högst tio år.
Vid bedömande humvida brottet är
grovt skall särskilt beaktas om det förövats yrkesmässigt eller avsett gods av
betydande myckenhet eller värde eller om gämingen eljest varit av särskilt
farlig art.
4 § Såsom varusmuggling skall ock
anses, om någon uppsåtligen
1.
förfogar över
oförtuUat eller obeskattat gods, restitutionsgods eller införsel- eller
utförselförbud underkastat gods, som i vederbörlig ordning anmälts hos
tullmyndighet, och därigenom föranleder att tull eller annan allmän avgift undandrages
statsverket eller att godset i strid mot införselförbud utkommer i den fria
rörelsen eUer alt utförsel sker i strid mot utförselförbud;
2.
förfogar över
infört gods, för vUket åtnjutits tullfrihet eUer tullnedsättning under stadgad
särskild förutsättning, i strid mot vad sålunda förutsatts;
3.
förfogar över
gods, för vilket meddelats tillstånd till införsel eller utförsel under stadgad
särskild förutsättning, i strid mot vad sålunda förutsatts;
4.
medelst
vilseledande förmår tillståndsgivande myndighet att medgiva införsel eller
ulförsel av gods och därigenom föranleder att godset införes eller utföres i
strid mot förbud;
5. underlåter att inom föreskriven
tid rätta oriktig uppgift i tulldeklaration, som avgivits genom onibud, och
därigenom föranleder att tull eller annan allmän avgift undandrages statsverket
eller att gods införes i strid mot förbud.
5 §
Den som av grov oaktsamhet Den som av grov oaktsamhet
förövar gärning som i 1 eller 4 § förövar gäming som i
1 eller 4 §
sägs, dömes tiU dagsböter. I ringa sägs, dömes till
böter eller fängelse
fall skall dock ej till straff dömas, i högst två år.
1 ringa fall skall
dock ej tUl straff dömas.
Första stycket gäller även när
någon, genom att lämna oriktig uppgift i tulldeklaration eller medelst annat
vilseledande i samband med tullbehandling av gods eller prövning som i 4 § 4
avses eller
« Senaste lydelse 1972:194.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen
lydelse
genom
underlåtenhet som i 4 § 5 sägs, av grov oaktsamhet föranleder fara för att
tull eller annan allmän avgift undandrages statsverket eller för att gods
införes eller utföres i strid mot förbud. Vad nu sagts skall dock ej gälla den
som frivilligt vidtager åtgärd som leder till att faran ej längre föreligger.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den
som förvärvar, forslar, döljer, förvarar eller avyttrar gods, som varit föremål
för vamsmuggling, dömes, om gärningen sker uppsåtligen, för olovlig befattning
med smuggelgods till dagsböter, lägst tio, eller fängelse i högst ett år.
Om
gärningsmannen icke insåg men hade skälig anledning antaga, att godset varit
föremål för vamsmuggling, dömes till dagsböter.
Den
som förvärvar, forslar, döljer, förvarar eller avyttrar gods, som varit
föremål för varusmuggling, dömes, om gärningen sker uppsåtligen, för olovlig
befattning med smuggelgods till böter eller fängelse i högst två år.
Om
gärningsmannen icke insåg men hade skälig anledning antaga, att godset varit
föremål för vamsmuggling, dömes till böter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Är
brott som avses i denna paragraf ringa, skall ej tUl slraff dömas.
Denna
lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Utdrag
av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 8 september 1972.
Närvarande:
statsministem PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG,
ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF,
MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, CARLSSON, FELDT,
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng,
anmäler efler gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ny
tullag, ni. in., och anför.
Inledning
Med stöd av Kungl. Maj:ls bemyndigande den 26 mars
1965 tillkallade jag särskilda sakkunniga med uppgift att verkställa en
översyn av de bestämmelser som reglerar tuUklareringsförfarandet,
tullkontrollen och därmed sammanhängande förhållanden.
I direktiven till utredningen, som antagit namnet
tullagstiftningskom-mUtén, erinrade jag bl, a, om alt tullagstiftningen under
senare år varit föremål för genomgripande överarbelning i skilda hänseenden. I
anslutning till att en för flertalet industriländer gemensam internationell
tullnomenklatur antogs, infördes en ny tulltaxa och en ny
tulltaxerings-förordning. Också andra lagstiftningsåtgärder av betydelse har
vidtagits.
De bestämmelser som reglerar bl. a,
tuUklareringsförfarandet och tullkontrollen kvarstod emellertid, framhöll jag,
sedan länge till stor del oförändrade. Härvidlag gjorde jag bl, a, följande
påpekanden.
Mot bakgrunden av den utveckling som ägt mm på
utrikeshandelns område inte minst i fråga om formema för den konamersiella
verksamheten har de också kommit att framstå som alltmer otidsenliga. De
ifrågavarande författningama, med ofta mycket detaljerade föreskrifter, står i
stor utsträckning inte heller i överensstämmelse med de aktuella strävandena
att så långt möjligt rationalisera och förenkla tullverksamheten. Hittills
vidtagna åtgärder i sådant hänseende har också på gmnd av svårigheten att anpassa
de gamla författningarna efter nya förfaranden i stor utsträckning krävt
införande av undantagsbestäm-
' Ledamöter vid betänkandenas avlämnande: f, d,
generaltuUdirektören 'Vidar Fahlander, ordförande, expeditionschefen Sten-Erik
Bergstrand, borgarrådet Lennart Blom, kommerserådet Rutger Croneborg,
tullrådet Hans Hartler, direktören Holger Nyström och departementssekreteraren
Bo 'Willarl. Följande har som experter biträtt kommitién: direktören Curt
Bose, direktören Per Brindner, chefsrådmannen Stig Jungefors, kanslirådet Hans
Henrik Abelin, direktören Bengt Kristensson, biträdande utrikesrådet Lennart
Myrslen, direktören Bengt Nyrén, direktören BertU Olsson, justitieombudsmannen
BertU Wennergren, direktören Lars Åkerlund och hamndirektören Helge Linder.
Prop. 1972:110 17
melser
i särskild ordning, vilket i sin tur skapat problem i olika hänseenden. Vad
slutUgen angår den allmänna utformningen kan de nu gällande författningarna
inle längre anses motsvara de kräv som måste ställas på en modem lagstiftning.
De berörda förhållandena påkallade enligt min
mening en allmän översyn av ifrågavarande författningsbestämmelser. Arbetet
borde i första hand utmynna i förslag till en modem, systematiskt utformad
lagstiftning som tillgodoser såväl behovet av en fortsatt rationalisering av
tullverksamhelen som de enskilda trafikanternas intresse av en enkel och
effektiv tullbehandling.
Tullagstiftningskommittén har efter verkställd
utredning avlämnat två betänkanden, nämligen den 2 mars 1970 Tullproceduren vid
imporl (Stencil Fi 1970: 4) och den 16 mars 1971 SärskUda frågor rörande
tullproceduren (Ds Fi 1971: 4).
Kommitténs förslag innebär att tullproceduren vid
import reformeras väsentligt. Sålunda föreslås bl. a. att importörer, som
godkänts och registrerats för ändamålet, skall få ta hem sitt importgods utan
föregående tulltaxering. Vidare föreslås att tullverkets godsvård ersätts med
godsvård i privat regi, innebärande att speditörer, transportföretag och
liknande företag kan få tUlstånd att ta emot och förvara oförtuUat importgods,
Tulllaxeringen skall enligl förslaget i huvudsak gmndas på uppgifter som lämnas
av importören.
När det gäller överträdelser av tullbestämmelsema
har kommittén fömtsatt att lagen (1960: 418) om slraff för varusmuggling
fortfarande skaU vara tillämplig. Den föreslås emellertid ändrad så att
vilseledande förfarande i samband med tullbehandling straffas om det innebär
fara för att tull eUer annan avgift undandras statsverket.
Efter remiss har yttranden över betänkandet
Tullproceduren vid import avgetls av statskontoret, generaltullstyrelsen,
statistiska centralbyrån, riksåklagaren, poststyrelsen, statens järnvägar,
luftfartsverket, statens jordbmksnämnd, statens växtskyddsanstalt,
veterinärstyrelsen, kommerskollegium, länsstyrelsema i Malmöhus samt Göteborgs
och Bohus län, utredningen angående befordran av farligt gods på väg m. m,.
Svenska kommunförbundet. Svenska hamnförbundet, Stockholms frihamnsaktiebolag,
Malmö frihamnsaktiebolag, Sveriges industriförbimd, Sveriges allmänna
exportförennig, Sveriges grossistförbund. Kooperativa förbundet, Sveriges
hantverks- och industriorganisation. Svenska företagares riksförbund. Svensk
industriförening, Sveriges redareförening, Sveriges speditörförbund, Stockholms
handelskammare, Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening och Svenska
tullmannaförbundet, Sveriges industriförbund, Sveriges allmänna
exportförening, Sveriges grossistförbund. Kooperativa förbundet och Stockholms
handelskammare har som yttrande åberopat en promemoria, som utarbetats inom en
delegation av representanter för de nämnda organisationema och Sveriges
köpmanna-
2
Riksdagen 1972. 1 saml Nr 110
Prop.
1972:110 18
förbund.
Flera av remissinstansema har bifogat yttranden från andra myndigheter eller
sammanslutningar. Generaltullstyrelsen har sålunda bifogat yttranden från
tulldirektionen i Slockholm med underavdelningar, tulldirektionerna i Göteborg
och Malmö saml tullkammaren i Helsingborg; riksåklagaren yttranden från vissa
åklagarmyndigheter; luftfartsverket yttrande från Scandinavian Airlines System
(SAS); kommerskollegium yttranden från vissa handelskammare; länsstyrelsen i
Malmöhus län yttranden från drätselkammaren och Malmö hamndirektion samt från
stadskollegiet och Helsingborgs hamndirektion, Sveriges kemiska indusirikonlor
har överlämnat det yttrande, som kontoret avgett till Sveriges industriförbund
om betänkandet. De nämnda remissinstanserna med undantag av riksåklagaren och
siatens växtskyddsanstalt har avgett yttranden även över betänkandet Särskilda
frågor rörande tullproceduren. Över detta betänkande har också kammarrätten i
Stockholm och Sveriges köpmannaförbund avgett yttranden. Köpmannaförbundet har
därvid anslutit sig till vad Stockholms handelskammare anfört. Kommerskollegium
har bifogat yttranden från vissa handelskammare.
Inom finansdepartementet har därefter utarbetats en
promemoria (Ds Fi 1972: 4) med förslag till tullag och till lag om ändring i
lagen om straff för varusmuggling. Förslaget till tullag avser de grundläggande
bestämmelserna om förfarandet. Lagförslagen lorde få fogas till statsrådsprotokollet
i detta ärende som bilaga 1. Vissa frågor som kommittén behandlat i
betänkandena tas inte upp i detta sammanliang,
Förslagel till tullag och tUl lag om ändring i
lagen om straff för varusmuggling har remissbehandlats. Över förslaget har i
huvudsak samma remissinstanser, som ytttat sig över de nämnda betänkandena,
avgett yttranden. I stället för veteruiärstyrelsen har dock lantbruksstyrelsen
och statens livsmedelsverk, vUka fr. o. m, den 1 januari 1972 övertagit vissa
uppgifter från velerinärstyrelsen, avgett yttranden. 'Vidare har yttranden
över förslaget avgetts av riksrevisionsverket, riksskatteverket, sjöfartsverket
och Göteborgs frihanmsakliebolag. Sveriges industriförbund, Sveriges allmänna
exportförening, Sveriges grossistförbund och Kooperativa förbundet har som
yttrande åberopat en promemoria, som utarbetats av en delegation som de nämnda
organisationerna tillsatt. Riksåklagaren har bifogat yttranden från vissa
åklagarmyndigheter samt kommerskollegium yttranden från vissa handelskammare
och från Norrköpings speditörförening, Sveriges kemiska industrikontor har inkommit
med en skrivelse, som behandlar vissa delar av förslagel.
Prop.
1972:110 19
Tullprocedurens
allmänna utformning Tullverkets uppgifter och organisation
TuUverket har tUl huvuduppgift att debitera,
uppbära och redovisa tull och andra skatter och avgifter, som skall tas ut vid
import. Verket utövar även allmän uppsikt över trafiken till och från utiandet
samt fuUgör en rad speciella övervakningsuppgifter.
Bl,
a, uppbärs följande medel (inom parentes anges uppbörden i milj, kr. under
kalenderåret 1971): tullmedel (1 102,1; består av tull, anståndspenningar,
bokföringspenningar, provianteringsfrUagerav-gift, ersättning för extra
tullförrättningar, extra inkomst m, m,), mervärdeskatt (5 777,1), fordonsskatt
(1,0), bensinskatt och brännoljeskatt (0,9), särskild varuskatt (12,6),
utjämningsskatt (8,4), chokladutjämningsavgift (0,7), omsättningsskatt på
motorfordon (3,9), tobaksskatt (2,3), maltdrycksskalt (15,2; skatt vid unport
införd den 1 juli 1971), läskedrycksskatt (0,5; skatt vid import införd den 1
juli 1971), energiskatt (0,9), särskild skatt på motorbränslen (0,3), allmän
fyravgift (42,0), lokal fyravgift (11,3), inrikes fyravgift (2,8),
skeppsmätningsavgift (1,6), växlskyddsavgift (1,4), böter (0,7), jordbruksavgifter
i fomi av införsel-och fettvaruavgifter samt kompensationsavgift (378,0),
fiskinförselav-gift (0,2), prisregleringsavgifter för fisk (3,3) och lokala
avgifter (14,8; häri ingår hamnavgifter, magasLnshyra, upplagsavgifler och
dragarpen-ningar till packhuskarlslag). Restitution av tull och andra avgifter
beviljades år 1971 för ett sammanlagt belopp av 94,5 milj, ler.
Vidare utövar tullverket självständigt eUer
medverkar vid kontroll av att vissa allmänna avgifter erläggs tUl andra
myndigheter. Så är fäUet beträffande bl. a, de flesta av de nyssnämnda
punktskatterna, som i allmänhet erläggs till riksskatteverket även i fråga om
importvaror, vissa införsel- och regleringsavgLfter som uppbärs av statens jordbmksnämnd
och lotsavgifter. Tullverket debiterar och uppbär även trafikförsäkringspremier
för vissa motorfordon som förs in för tillfälligt bruk.
Tullverket lämnar också uppgifter för bl. a.
handels- och sjöfartsstatistiken. Mot särskild ersättning utarbetas speciella
uppgifter rörande in-och utförseln åt näringsorganisationer, industriföretag m.
fl.
Hämtöver ankonamer det på tullverket att övervaka
efterlevnaden av gällande in- och utförselförbud och särskUda villkor för eller
begränsningar av rätten att föra in eller föra ut varor (t. ex, läkemedel,
gifter, narkotika, vapen, krigsmateriel). I tullverkets uppgifter ingår
slutiigen också övervakning av sjöfart och fiske m. m.
GäUande
ordnmg
Bestämmelser om tullproceduren finns främst i
tullstadgan (1927:391, ändrad senast 1969: 474), Bestämmelserna innebär i
huvudsak följande. Fartyg eller annat transportmedel som inkommer från utlandet
står
Prop. 1972:110 20
under
uppsikt av tullverket för att smuggling och annan otillåten trafik skall
förhindras. Transportmedlet förs till ort med tullanslalt (tullplats), där
gods och godsförleckning tas om hand av tullverket, TUlstånd alt anlöpa annan
ort än tullplats (trafiktillstånd) meddelas i män av behov. Inkommet gods kan
under tullverkets kontroll sändas (transiteras) till annan tullplats, där det
sedan behandlas på samma sätt som gods som inkommit direkt från utlandet.
Godset förs, där så lämpligen kan ske, in i tullpackhus, som vederbörande
kommun sfälll till tullverkels förfogande.
Den importör, som av vederbörande trafikförelag
aviseras om godsels ankomst, anmäler sitt gods lUl förtuUning hos tullverket.
Tullverket kontrollerar att anmälaren har dispositionsrätt tUl godset. Därefter
sker tulltaxeringen, varvid godset klassificeras enligt tulltaxan och dess kvantitet
och värde fastställs, Tulllaxeringen verkställs med ledning av vad som kommer
fram vid undersökning av godset och granskning av handlingar och uppgifter, som
föreligger vid tulltaxeringen. I fråga om varor, som är underkastade värdetull,
avlämnar importören faktura samt i regel även försäkran om riktigheten av
uppgivna värden. Med ledning av den verkställda tulltaxeringen uträknas lull
och andra avgifter som belöper på godset. Sedan avgifterna betalts får godset
avhämtas. Godset skall avhämlas och avgifterna betalas inom 15 respektive 25
dagar från godsets ankomst, I annat fall utgår s. k, anståndspenningar enligt
särskilda regler. Fullgörs inte skyldigheten att avhämta godset och belala
avgifterna inom 30 respektive 40 dagar från godsels ankomst, försäljs godset på
tullauktion.
Godshanteringen som sådan ombesörjs ej av
tullverket utan av t. ex, fraktföraren, mottagaren eller stuveriföretag. På
störte platser har dock tullpackhuskarlslag ensamrätt att föra gods in i och
föra gods ut ur tullpackhus och att utföra handräckning i samband med
tulltaxeringen.
I överensstämmelse med en allmän strävan alt
förenkla tullproceduren har den praktiska tUlämpningen utvecklats därhän, att
tuU-taxerlngen i allt högre grad gmndas på fakturor och andra handUngar och alt
varan undersöks endast i särskilda fall. Denna ordning har betecknats som
avancerad tulltaxering.
Vidare har sedan år 1966 ett frivUUgt
deklarationssystem tUlämpats, Efter övervägande av ett förslag från en
s'ärskild arbetsgrupp tiU ett i princip obligatoriskt deklarationsförfarande,
fann generaltullslyrelsen visserUgen det föreslagna systemet innebära stora
fördelar i förhållande till det ursprungliga s. k, official-systemet men ansåg
att fördelarna inte var lika påtagliga i förhållande tUl systemet med avancerad
tulltaxering, I stort sett borde emellertid enligt styrelsens mening den
ytterligare minskning av godsundersökningen som härigenom skulle möjliggöras
göra tullbehandlingen ännu enklare och snabbare. Efter att ha avvisat
Prop.
1972:110 21
tanken
på ett frivilUgt deklaralionsförfarande förordade styrelsen att ett
obligatoriskt deklaralionssystem infördes. Generaltullstyrelsens förslag härom
avstyrktes emellertid, efter remiss, av flertalet remissinstanser, däribland
kommerskollegium och näringslivets organisationer. Flera remissinstanser, bl.
a. tullagstiftningskommittén, tUl vilkas ställningstagande generaltuUstyrelsen
sedermera anslöt sig, förordade en ordning med frivillig deklaration. En
proposition med förslag härom godkändes också av riksdagen (prop. 1966: 79,
BeU 1966: 45, rskr 1966: 241). Importören kan enligt de sålunda införda
reglerna få tuUtaxeringen verkställd på grundval av en av honom själv upprättad
deklaration, i vilken han angett varornas statistiska nummer, lullplikliga
kvantitet och värde saml tull och andra avgifter som skall utgå för varan.
Deklaration avges särskilt för varje sändning. Dess riktighet kontrolleras
genom jämförelse med faktura och andra handlingar samt i viss utsträckning genom
undersökning av godset. Liksom vid den traditionella tulltaxerings-metoden
lämnas godset i princip ut först sedan tulltaxeringen verkställts. I de fall
en tulldeklaration avgetts förlängs förul angivna kredittid med 15 dagar.
Deklarationsförfarandet har hittills endast fått ringa anslutning (omkring 7 %
av antalet tulltaxeringar).
Beträffande
godsvården har genom beslut av Kungl. Maj:t den 27 september 1963 möjlighet
öppnats för tullverket att medge att utrikes gods tas om hand och förvaras av
företag som ombesörjer eller förmedlar godstransport i utrikestrafik eller
företräder sådanl företag. Tullkontrollen inskränks till en allmän tUlsyn samt
kontroll av företagets lagerbokföring. Detta system har efter hand kommit
alltmer i bmk särskilt på större platser. Liknande system har f. ö, varit i
tillämpning sedan år 1952 beträffande postförsändelser till vissa orter samt
sedan år 1962 beträffande flyggods till Arlanda,
När det gäller uppbörden av tull öch andra
hithörande avgifter har denna i huvudsak centraliserats. Importör, som
registrerats som kredit-vamhavare, vilket i regel förutsätter alt säkerhet
ställs, får sålunda tre gånger i månaden en tuUräkning avseende allt gods som
under motsvarande period tulltaxerats för honom vid samtliga tullanstalter i
landet. Vid försenad betalning ulgår i stället för anståndspenningar ränta
på det oguldna beloppet.
Kommittéförslaget
TuUagstiftningskommitléns förslag i fråga om den
allmänna utformningen av tullproceduren innebär sammanfattningsvis följande.
Ett s, k. hemtagningsförfarande införs så att
importör som godkänts och registrerats för ändamålet kan förfoga över sitt
importgods innan det tulltaxerats och att tulllaxeringen av godset sker på
gmndval av uppgifter som importören lämnar i efterhand, Allmänfarligt gods bör
dock inle få lämnas ut för hemlagning, innan föreskrivna införselviUkor blivit
Prop. 1972:110 22
iakttagna.
Vidare föreslås att importörerna skaU få förfoga fritt över gods som tagits hem
dvs, bearbeta, försälja eUer vidta andra åtgärder med detta. Från fritt
förfogande undantas dock hemtaget gods som är underkastat införselreglering, 1
fråga om sådant gods bör det ankomma på generaltullstyrelsen atl i samråd med
vederbörande licensmyndigheter meddela förfogandeförbud, Della bör begränsas
till bestämda importkategorier, vilka definieras så att de omfattar
importreglerade varor med endasl den utvidgning som befinns nödvändig för att
ernå klara och för importörerna lätt tillämpbara regler.
Kommittén framlägger ett förslag om privat
godsvård. Förslaget grundas på kommitténs uppfattning atl tullagstiftningen
inte bör utgå från att importgodset regelmässigt skall tas om hand av
tullverket. Från tullsynpunkt anses det tillräckligt att systemet i stället
formas så, att någon part i godslransportkedjan fraktförare, terminalhållare
eller annan av tullverket godkänns att ansvara för att tullklarering kommer
lUl stånd och att godset inte kommer ut i fria rörelsen utan tullverkets
medgivande,
1 sin allmänna motivering till förslagen utgår
kommittén från att tullproceduren bör vara så enkel och biUig som möjligt för
samhäUet i dess helhet och innebära så litet hinder som möjUgt för trafiken
samtidigt som den bör erbjuda så slor säkerhet som möjligt för lullupp-börden.
Det framhålls att tullama urspmngUgen tiUkommit i statsfinansiellt syfte, men
all deras primära syfte numera är att tjäna som näringspolitiskt instrument,
TUl följd av den frihandelsvänliga politik som vårt land i stort sett fört har
emellertid tullarna också i n'äringspolitiskt hänseende fått mindre betydelse
än tidigare. Kommittén påpekar att tulluppbörden i förhållande till det totala
importvärdet minskat från ca 10 % under mellankrigstiden till 3 å 4 %.
Kommittén antar att det protektionistiska draget i lulisyslemet i själva
verket minskat mer än jämförelsen mellan dessa siffror ger vid handen,
eftersom tullarnas höjd tidigare generellt setl torde ha företett slörre
variationer olika vamslag emellan än vad som numera är fallet. En viss
skärpning anses dock ha inträtt på sistone. Kommittén syftar på det förhåUandet
att de efter den s. k. Kennedyronden genomförda tulbiedsättningama skett selektivt
på sådant sätt att många varuslag fått ett förstärkt stöd i förhållande till
övrig produktion.
Kommittén konstaterar sålunda att tullarnas
betydelse i statsfinansiellt avseende starkt reducerats och att den inverkan på
näringslivets struktur, som är deras egentliga funktion, blivit mindre. Även
om tullproceduren har att tillgodose också vissa intressen utanför det
egentliga tullområdet, anser sig kommittén inte kunna undgå att vid
utformningen av proceduren beakta den minskade betydelse som tullarna sålunda
har fått. Enligt kommitténs uppfattning måste detla leda till att man inte kan
tillmäta säkerhetskravet lika stor betydelse som tidigare i jämförelse
Prop.
1972:110 23
med
kravet på största möjliga enkelhet och billighet och kravet på minsta möjliga
hinder för trafiken. Slutsatsen rubbas kiiappast av del förhåUandet att
tullproceduren även avser den uppbörd av mervärdeskatt för importerade varor
som tullverket fått sig anförtrodd. Denna uppbörd rör sig visserligen om
avsevärt större belopp än tulluppbörden men utgör, liksom annan uppbörd av
mervärdeskatt i tidigare distributionsled än försäljning till konsument, i
praktiken endasl en avräkning på den slutliga skatten. Enligt kommitténs
uppfattning får en procedur, som innebär tillfredsställande säkerhet med hänsyn
till tullverkels övriga arbetsuppgifter, anses tillfyllest även med beaktande
av uppbörden av mervärdeskatt.
Kommittén diskuterar också frågan om och i vad mån
man bör ta hänsyn till hur kostnaderna fördelas mellan staten och näringslivet.
Kommitién finner alt proceduren bör utformas efter vad som i allmänhet kan
anses vara mest rationellt utan några sidoblickar på kostnadsfördelningen, och
att den arbetsfördelning mellan tullverket och impor-lörema som därvid kommer
fram i princip bör slå igenom även i kostnadsfördelningen utan någon
överföring partema emellan.
En av huvudpunkterna i kommitténs förslag avser som
nämnts hemtagningsförfarandet. Efter att ha fastslagit att tullbeskattningen
liksom hittills bör anknytas till importen och ej tUl något senare led i
vambehandlingen framhåller kommittén att det i praktiken inte är möjligt att
upprätthålla en effektiv tullbeskattning utan att tullverket har kontroll i en
eller aiman form över vilka varor som förs över gränsen. Detta behöver dock
inte betyda, att själva tulltaxeringen måste ske medan godset befinner sig
imder tullverkets uppsikt. Om tulltaxeringen sker på grundval av deklarationer
skulle godset kunna tas om hand av importören innan det tulltaxerats. I sådant
fall skulle del räcka med en kontroll, som säkerställer atl deklarationer avges
för alla införda varoi saml att vissa införselrestriktioner iakttas.
Även om tullverket enligt del ifrågasatta nya
systemet skulle ha vissa möjligheter att genom kontrollbesök hos importören förvissa
sig om importvarornas beskaffenhet kan det enligt konunittén knappast råda någon
tvekan om alt detta system skulle inneb'ära en försvagning av verkets
tuUtaxeringskontroll,
Kommittén finner emellertid övervägande skäl tala
för en anordning, som innebär att företag med kontinuerUg import, vUka för
ändamålet särskilt registrerats och tUldelats en bestämd konttolltuUanstalt,
får importgodset ställt tUl sitt förfogande utan föregående tulltaxering och
att sådant gods tidltaxeras på grundval av uppgifter som importören lämnar i
efterhand. TiUstånd tUl hemtagning bör endast lämnas här i landet etablerade
företag som mera regelbundet importerar varor från utiandet och som har
personella och andra resurser för att fuUgöra sina åliggan-
Prop. 1972:110 24
den
i sammanhanget. Det förutsätts vidare att rörelsen bedrivs undei sådana former
att tullverket genom inspektionsbesök och bokföringsgranskning kan
tillfredsställande kontrollera avgivna tulltaxeringsuppgifter.
Det föreslagna hemlagningssystemet innebär enligt
kommittén inte att tullverkets befatming med gods till registrerade importörer
kan helt undvaras vid importen. Vissa importrestriktioner är exempelvis av sådan
karaktär att man, oavsett vem som är importör, måste ha kontroll vid gränsen.
Tullverket bör även kunna göra sådana undersökningar som erfordras för kontroll
av de uppgifter som importören senare lämnar i och för godsets tulltaxering,
Hemlagningssystemet skall inte användas för gods,
som medförs av resande och inte heller för gods, som tas in av förelag med mera
sporadisk import. Systemet bör dock inte utesluta möjligheten att tillfålliga
anordningar som innebär att unportgods kan i awaktan på tulltaxering få las om
hand även av importör, som ej registrerats för hemlagning.
Enligt kommitténs mening bör hinder mot hemtagning
stadgas endast i fråga om allmänfarligt gods. Sådant gods bör alltså hållas
kvar vid gränsen eller i terminaler, till dess införselhindret undanröjts eller
godset får disponeras för annat ändamål än införsel. Det är här i allmänhet
fråga om gods, som lätt kan identifieras som allmänfarligt gods (levande djur,
växter, vissa kemikalier m, m.). Kontroll av att sådant gods inte obehörigen
lämnas ut anses vanligen kunna ske genom en granskning av den lastförteckning
eller motsvarande handling som avges i samband med anmälan av det
transportmedel med vilket godset ankommit.
Beträffande införselregleringar med annat syfte än
att hindra införsel av allmänfarligt gods anser kommittén att dessa i allmänhet
inte bör hindra, att gods lämnas ut till hemtagning. Om en viss importreglering
skiUle anses böra innefatta förbud mot dylikt utlämnande, kan detta särskUt
anges i den ifrågavarande importförbudsförfattningen.
Kommittén framhåller att det i och för sig är
önskvärt, att hemtaget gods får tas i anspråk av hemtagaren (för
vidaresändning, försäljning, bearbetning, uppackning eller annat ändamål),
sedan denne förvissat sig om att godset inte berörs av unportreglering eUer att
erforderUgt in-förseltiUstånd föreligger, Hemtagaren skulle härvid få handla på
eget ansvar. TUlämpningen av importregleringsförfattningarna innefattar
emellertid ofla intrikata klassificeringsproblem och författningama är även i
andra hänseenden komplicerade. Eftersom den helt övervägande delen av importen
är fri, kan det emellertid inte anses ändamålsenligt att helt förbjuda
importören att ta hemtaget gods i anspråk, innan tulltaxeringen avslutats eUer
tullverket vid förelagen prövning funnil alt hinder inte föreligger från
importregleringssynpunkt, I stället bör det enligt kommitténs förslag ankomma
på generaltullstyrelsen att i
Prop. 1972:110 25
samråd
med vederbörande licensmyndigheter meddela förfogandeförbud som då bör
begränsas till bestämda importkategorier, vilka definieras så alt de omfattar
importreglerade varor med endasl den utvidgnmg som befirms nödvändig för att
ernå klara och lätt tillämpbara regler. Kommiltén fömtsätter, atl hithörande
frågor handläggs i sådan ordning alt näringslivets intressen och synpunkler
beaktas.
När det gäUer den andra huvudpunkten i kommitténs
förslag, privat godsvård, framhåller kommittén att man trots de lättnader som
hemtagningssystemet skulle innebära inte kan räkna med alt allt inkommande
gods alltid kan tullklareras omedelbart vid transportmedlets ankomst till
riket. Detta gäller särskilt gods, som inte blir föremål för hemtagning. Det är
ofta nödvändigt, att godset tas om hand under betryggande förhållanden i awaktan
på tullklarering.
Kommittén konstaterar alt även om tullverket av
fiskala och andra skäl måste öva tUlsyn över det oklarerade godset direkt
övervakning från tullverkets sida inte nödvändigtvis krävs, vare sig genom atl
godset tas in i tullokal eUer bevakas i det fria. Detta överensstämmer med
internationell praxis. Den traditionella ordningen med tullverket som mellanled
när godset skall överföras från transportören till mottagaren komplicerar
godshanteringen och begränsar därigenom möjUghetema att samordna olika moment
i denna. Godset kan emellertid enligl kommitténs mening tas om hand av
vamhavaren eller tredje man, om tullverket kan lita på att godsets egenskap av
tullgods respekteras. Terminalrörelse av de typer som prövats under den pågående
försöksverksamheten har visat sig ofta vara en organisatoriskt lämplig form
för godsets omhändertagande. Delta gäller särskilt i sådana fall då godset
befinner sig i fraktförarens förvar tUl dess det lämnas ut till mottagaren.
Tullverket kommer då inte in i ansvarskedjan som ett onödigt mellanled. Sådan
terminalrörelse synes dessutom kommittén vara den bästa formen för att
åstadkomma smidigt samarbete mellan olika transportintressenter vid
integrerade transporter. Även de terminalföretag, som är fristående i
förhåUande till fraktförama, synes ha bättre möjligheler än tullverket att
integrera hanteringsverksamheten från lossningen till utlämningen eller
uttransporten av godset.
Kommittén finner därför att tiUlagstiftningen inte
bör utgå från att importgodset regelmässigt skall tas om hand av tullverket.
Från tull-synpunkt bedöms det vara tUlräckligt att systemet i stället formas
så, att någon part i godstransportkedjan fraktförare, terminalhållare eller
annan av tullverket godkänns att ansvara för att tullklarering kommer till
stånd. Den på detta sätt godkände godsvårdaren får svara för att godset inte
utan tullverkets medgivande kommer ut i fria rörelsen och som en konsekvens
härav även ansvara för tullavgifterna om så ändå sker. Förvaringen av godset
benämner kommiltén förvaring på tullklareringsupplag, I fråga om rätten
att
Prop. 1972:110 26
förfoga
över gods på upplagen bör enligt kommittén i princip gälla att godset förvaras
sådant det inkommit utan att slutet kolli öppnas. Kommittén framhåller att
svårigheter skuUe uppkomma, om tuUverkets nuvarande godsvårdsfunklioner
upphörde, innan godsvårdsinstitutet blivit utbyggt i erforderlig grad. På de
platser, där godsmottagnmg anordnas endast i enskUd regi av fraktförare
eller av fristående godsmottagningsföretag kan frislående intressenter,
importörer eller fraktförare vidare känna tvekan inför att anlUa sådant
företag av konkurrensskäl. Tullverket bör därför enligt kommittén i varje fall
övergångsvis kunna fortsätta med godsvård i huvudsak enligt nuvarande ordning,
om verkligt behov föreUgger, HärtiU kommer de fall då tullverket tar hand om
gods av andra skäl, exempelvis vid beslag. Konunittén anser att verket bör
ansvara för förlust av tuUgods eUer skada på godset, endast i den mån godset
sålunda är i dess vård. Den föreslår också att godsmottagning skall kimna
anordnas i kommunal regi eUer av särskilda godshanteringsföretag i hamnarna som
ägs av olika intressenter.
Då trafikens anspråk på godsförvarmgslokaler enligt
kommitténs mening bör lösas på grundval av ekonomiska överväganden och i
samverkan mellan de intresserade partema föreslår kommittén att stapelstädernas
eventuellt kvarvarande skyldighet att hålla godsförvaringsloka-ler undanröjs.
I fråga om kostnadema för godsvården föreslår
kommittén att dessa får belasta godset i samma utsträckning vare sig godsvården
ombesörjs av tuUverket eUer av enskUda företag. Avgiftsfri medverkan från tullverkels
sida skulle snedvrida konkurrensen och kunna dirigera trafikens val av
transportsätt och transportvägar.
Kommittén anser att anledning tUls vidare inte
föreUgger att införa laxereglering av de privata godsvårdarnas tjänster. Den
privata godsvården bör ej gmndas på monopol utan fri konkurrens bör råda. Man
förutser dock att monopol kan uppkomma på vissa orter och utgår från att frågan
om godsvårdsföretagens ställning skall kunna tas upp till förnyat övervägande
om utvecklingen skuUe visa att insyn behövs i godsvårdsföretagens verksamhet
eller taxesättning.
Mot kommitténs förslag i fråga om hemtagares rätt
att förfoga över importgods har reservation anförts av två av kommitténs ledamöter.
Bergstrand och Croneborg. Reservanterna anser att en fri dispositionsrätt över
hemtaget gods aUtför mycket skuUe försvaga det allmännas kontrollmöjligheter.
EnUgt deras mening bör importören ej få disponera över godset förrän
tuUtaxeringen avslutats. En rätt att dessförinnan fritt disponera över hemtaget
gods är intemationellt sett en avancerad ordning. I Danmark försöksvis prövat
hemtagningssystem fömtser inte en sådan dispositionsrätt. Om majoritetens
förslag likväl anses böra genomföras, borde man beträffande gods som berörs av
importreglering beakta risken för atl sådant gods för vilket importlicens inte
kan
Prop.
1972:110 27
påräknas
kommer ut i allmänna rörelsen. Denna risk kan inte sägas vara av samma valör
som risken för att tull undandras det allmänna. En skillnad ligger i att från
importörens synpunkt hela varupartiels värde står på spel när det gäUer
hemtaget gods, för vilket licensfrågan är osäker. En annan skillnad ligger i
att en överträdelse av gällande importreglering även om den inte är uppsåtlig
mer direkt träffar den delmarknad, som regleringen avser att skydda. Ålgärder
i efterhand mot den försumlige importören kan inle rätta lill detla. Rätten att
förfoga över hemtaget importgods utan att tulllaxeringen avslutats bör
följaktligen begränsas så att säkerheten inte minskar såvitt gäUer möjlighelerna
att kontrollera importregleringsgods. Delta skulle kunna ske genom atl
generaltullslyrelsen fick i samråd med vederbörande licensmyndigheter meddela
dispens från elt generellt förbud att ta hemtaget gods i anspråk.
Med
anledning av vad Bergstrand och Croneborg anfört har ledamöterna Blom och
Nyström närmare utvecklat sina synpunkter på frågan om hemtagares rätt att
förfoga över imporlgods. Experterna Bose, Brindner, Kristensson, Nyrén, Olsson,
Åkerlund och, i princip, Linder har instämt i Bloms och Nyströms yttrande. Blom
och Nyström påpekar att hemtagningssystemet vid kommitténs överläggningar
framstått som en av grundpelarna i den nya proceduren. Hemtagningsgods skall
efter avprickning på en laslförteckning och mot en hemtagningsanmälan kunna
transporteras direkt till importörens lager och omedelbart kunna tas i anspråk
av denne för vidaresändning, försäljning, bearbetning, uppackning eller annat
ändamål, sedan han förvissat sig om att godset inte berörs av importreglering
eller om alt erforderligt importtUlstånd föreligger. Det har förutsetts att
systemet skall komma lill mycket stor användning för den reguljära importen.
Logiskt måste etl på detta sätt utformat hemtagningssystem vara förenat med en
sådan deklarationsplikt att godset i efterhand kan tulltaxeras. Godset finns
ofta ej kvar hos hemtagaren. Blom och Nyström anser farhågoma för att
importförbjudet gods i större utsträckning än f, n. skulle komma ut i den
aUmänna rörelsen vara överdrivna. Risken härför minskar dessutom om
myndighetema vinnlägger sig om mer entydiga och klara preciseringar av det
importförbjudna godset än som i vissa fall förekommit. Skulle den fria
dispositionsrätten tas bort i enlighet med Bergstrands och Croneborgs mening,
förefaller det sannolikt atl hemtagningssystemets användning begränsas i hög
grad. Det är av ringa intresse för en importör att ta hem gods om han måste
hålla det avskilt från annat, slutiigt tuUbehandlat gods av sanmia slag.
Importören kommer då sannolikt inte att vUja ta hem godset förrän detta är
slutiigt tuUbehandlat och alltså inte tarvar särskilda åtgärder och mtiner.
Prop.
1972:110 28
Remissyttrandena
Vid remissbehandlingen har kommitténs förslag om
hemtagning och godsvård i huvudsak godtagits eller lämnats utan erinran av det
övervägande antalet inslanser, däribland generallidlstyrelsen och det stora
flertalet av de organisationer som företräder näringslivet, Generaltullslyrelsen
anser sig kunna godta det föreslagna förfarandet under förutsättning atl det
kombineras med ett obligatoriskt fuUständigt deklarationsförfarande.
Kommerskollegium, statens jordbmksnämnd,
velerinärstyrelsen och Sveriges kemiska indusirikonlor förordar att
hemlagningsrätten begränsas i betydande omfattning främst under hänvisning
till kravet på kontroll över importreglerade varor, Elt par remissinstanser.
Svenska tullmannaförbundet och Sveriges allm'änna tulltjänstemannaförening,
förordar i huvudsak atl nuvarande ordning bibehålls, Tullmannaförbundet
tillstyrker dock förslaget om godsvärd. En allmän tveksamhet inför förslaget
ullrycks av riksåklagaren. Statistiska centralbyrån anför särskilda synpunkler
med hänsyn tiU handelsstatistikens krav.
Bland dem som intar en positiv inställning till
kommittéförslaget gör några remissinstanser vissa allmänna uttalanden. Sålunda
framhåller Sveriges industriförbund, Sveriges aUmänna exportförening, Sveriges
grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund. Kooperativa förbundet och Stockholms
handelskammare i sitt gemensamma yttrande alt kommitién har sökt utforma
tuUbcstänunelserna så alt tullproceduren i praktiken smidigt anpassas efler
utrikeshandelns och transportförhållandenas utveckling efter andra
världskrigets slut. Förslaget kan i betydande utsträckning sägas avse att
legaUsera och konsolidera handläggningsförfaranden, som under senare år
tillämpats av tullverket, delvis med stöd av provisoriska föreskrifter. Från
näringsUvets synpunkt är det, understryker man, givetvis önskvärt att
tnUagstiftningen ansluter sig till de praktiska handelsrulinerna och får en
flexibel utformning, samtidigt som alla möjligheter till rationalisering
tillvaratas. En snabb godsgenom-sttömning framstår som elt angeläget önskemål.
Utifrån dessa värderingar anses del av kommittémajoriteten framlagda förslaget
kunna utgöra en tUlfredsställande gmnd för lagstiftningen rörande tullproceduren
vid import. Förslaget får, framhålls det, ses som en paketlösning, där
tullverkets handläggning av importtrafiken underlättas genom att importörerna
åläggs vissa göromål i tullproceduren, Sveriges speditörförbund anser att
kommitién konsekvent beaktat den moderna trafikens krav och inriktat sig på
omfattande administrativa rationaliseringar. Kommitténs förslag är enligt
förbundet ägnat att effektivisera de s. k. integrerade transporterna som kräver
snabb godsgenomströmning i "dörr-till-dörr"-trafiken. Svenska
företagares riksförbund erinrar om alt vi i vårt land har få och glest belägna
tullanstalter, Detla innebär att
Prop. 1972:110 29
en
mycket stor del av de importerande företagen ligger på långt avsiänd från dessa
och sålunda befinner sig i ett ogynnsamt läge under nuvarande förhållanden. Det
föreligger också ett allmänt önskemål om en spridning av utrikeshandeln till ett
större anlal orter. Förbundets uppfattning är att ett genomförande av
förslaget skulle förbättta dessa företags situation och tillgodose önskemålet
om spridning av utrikeshandeln. Det förhållandet alt importen ständigt växer i
omfattning samtidigt som trafikens krav på snabb expediering ökar gör det
enligl hamndirektionens i Malmö uppfattning nödvändigt att tullproceduren
förenklas starkl om det över huvud taget skall bli möjligt för hamnarna att
bemästra trafiken. Altemativet skulle vara en omfattande utbyggnad av
tullverkets organisation, vilket av flera skäl knappast är önskvärt.
Statskontoret har intet att erinra mot förslaget från allmänna
rationaliseringssynpunkter.
När det gäller kommitténs förslag om
hemlagningsproce-d u r e n är detta enligt Sveriges industriförbund m. fl det
utan gen-sägelse mest effektiva steget att rationalisera importförfarandet.
Denna ordning fömtsätter ett betydande förtroende från statens sida gentemot
importörerna. Genom att importör för att komma i åtnjutande av rätlen till
hemtagning har alt registrera sig hos tullverket förbehåUer staten sig
emellertid en direkt prövning av importörens lämplighet och förmåga att åta sig
ett sådant förtroende. Vid missbmk, antingen avsiktligt eller genom oaktsamhet,
skulle importören omedelbart kunna förlora medgiven rält tUl hemtagning. Den
prevention som sålunda ligger i registrering och möjligheten att återkaUa
denna kommer att medverka till att importörerna på allt sätt söker uppfyUa de
skyldigheter mot staten, som förenas med förmånen av hemtagning. Det förutsätts
även att tullverket genom stickprov kan utöva direkt kontroll över importörens
åtgärder med hemtaget gods. Slutligen pekar man på varusmugglingslagens stränga
bestämmelser om gods som av grov oaktsamhet införs i strid med
importföreskrifter. Med hänsyn tUl att meningama inom kommittén är delade när
det gäller i vad mån importör skall få fritt disponera över hemtaget gods är
organisationema angelägna att framhålla, att hemtagnuigsproceduren med dess
krav på omfattande uppgiflsskyldighel under skärpt straffansvar sannolikt inte
skulle te sig meiungsfull för många importörer, om den omgärdas med alltför
många vUlkor och i vart fall om dispositionsrätten tUl det hemtagna godset
begränsas i enlighet med vad reservanterna anfört. FörttUlning via
tullklareringsupplag sktdle för importörema i flertalet fall framstå som mer
rationellt under sådana förutsättningar. Systemet med hemtagning skulle förlora
sin betydelse från principieU synpunkt och sakna mera allmänt intresse för näringslivet.
Det bör därför enligt organisationerna allvarligt övervägas om inte
hemtagningen bör kunna avse allt importgods med undantag av allmänfarliga
varor, beträffande vilka speciella skäl kan anföras för att
Prop. 1972:110 30
avgörandet
humvida införsel får ske bör träffas på så tidigt stadium i importproceduren
som möjligt. För gods som är underkastat importreglering av näringspoUtiska
orsaker anses däremot gmndad anledning till förbud mot hemtagning inte
föreUgga, Fri dispositionsr'ått tiU hemtaget gods kan med de preventioner som
förut berörts näppeligen vara förenad med särskUd risk för uppsåtiigt
missbruk. Denna risk berör f, ö, hemtagningsproceduren som sådan, oavsett den
fria dispositions-rätlen. De intrikata klas&ificeringssvårigheter som i
vissa fall anges uppkomma vid avgörande av vilket slag av gods, som är
underkastat importrestriktioner, borde rimligen kunna reduceras tiU försumbar
nivå genom att licensmyndighelema utfärdar klara föreskrifter beträffande
licenstvångets omfång. Möjlighet för importör att direkt hos licensmyndigheten
inhämta upplysningar i tveksamma fall anses vara en säker väg att undanröja
missförstånd. Det förtroende för näringslivet, som staten visar vid den
inhemska beskattningen och som kommit tUl synes vid genomförandet av olika
ransoneringsåtgärder, borde motivera att registrerad importör får åtnjuta en i
princip fri dispositionsrätt till hemtaget gods. Skulle särskilt ömtåliga
förhållanden vara för handen vid importreglering av visst gods, kan såsom
kommittémajoriteten föreslagit förbud mot hemtagning föreskrivas beträffande
dylikt gods, Detla skulle dock behöva förekomma endast som en ren undantagsföreteelse.
Den praktiska och enkla uppbördsmetod som
hemtagningsförfarandet innebär anser Svensk industriförening inte enbart böra
förbehållas större importörer; även mindre företag med små, frekventa
imporlvo-lymer borde kunna komma i åtnjutande av detta system. Ingen industriföretagare,
stor eller liten, torde utsätta sig för risken att bli ertappad med
oegentligheter beträffande tulldeklaration och eventuellt få rätten tiU
hemtagning indragen. Svenska företagares riksförbund föreslår att tullverket
får direktiv att tUlämpa liberala principer vid registrering av importörer för
hemtagning av importgods, detta med hänsyn till att det stora antal mindre
företag som bedriver en smärre men regelbunden import annars riskerar att
försättas i ett sämre läge när det gäller tillgång lUl gods och möjligheter att
utnyttja krediter. Statens järnvägar finner också önskvärt alt
hemtagningsproceduren får tillämpas av så många godskunder som möjUgt.
Östergötlands och Södermanlands handelskammare anser att speditör i vissa faU
bör kunna bli registrerad som hemtagnmgsimportör. Handelskammaren påpekar att
det under senare år har utvecklats en avancerad form av speditionsverksamhet, i
aUmänhet benämnd distribunalsystemet. Speditören åtar sig att för utländsk
säljares eUer svensk importörs räkning ombesörja transport av varor till
Sverige, mförtuUning, lagerhållning, fördelning och successiv distribution
enligt vid senare tidpunkt erhåUna order tUl olika avnämare inom landet. I
vissa fall ombesörjs t, o, m. utfakturering för
Prop.
1972:110 31
uppdragsgivares
räkning. För att inte hinder skall skapas för denna verksamhet som
handelskammaren bedömer vara ett värdefullt inslag i en rationell
varudistribution framslår det som nödvändigt att speditören bereds möjlighet
att i tulltekniskl hänseende uppträda som importör och att registreras som
hemtagningsförelag.
Generaltullstyrelsen
anser sig kunna godta det föreslagna förfarandet på vissa villkor. Enligt
styrelsen innebär förfarandet mycket stora fördelar för hemtagningsimportörerna
medan förfarandet som sådant inte medför några egentliga fördelar för
statsverket, I vissa avseenden främst från kontrollsynpunkt är det förenat
med nackdelar. Tullverkets redan nu begränsade möjligheter att kontrollera
efterlevnaden av tullbestämmelserna med avseende på såväl beskattning som
Un-portrestriktioner kommer enligt styrelsens mening utan tvivel att försämras,
om hemlagningsimportören får fritt förfoga över godset innan del anmälts till
förtuUning. Hemtagningsförfarandet kan även väntas medföra ett ökat
personalbehov för tulltaxering, om denna skall ske i de former som föreslagits
av kommittén. Härtill kommer att tullverket förmodligen under en lång
övergångstid kommer att ställas inför svåra, nu ej överblickbara,
omställningsproblem med avseende på tullverkels organisation, personalens
fördelning på olika tuUplatser m, m. De nackdelar i form av bl, a, minskad
säkerhet i kontroll och uppbörd saml ökat personalbehov, som skulle uppstå för
statsverket vid det föreslagna hemtagningsförfarandet, skuUe dock minskas om
hemtagnings-förfarandet kombineras med ett obligatoriskt, fullständigt
deklarationsförfarande innefattande skyldighet för vamhavare att ange bl. a,
statistiskt nummer, tullvärde och avgiftsbelopp. Om ansvaret för godsvården
förs över från tullverket till terminalföretagen såsom kommittén har fömtsatt
torde vidare viss bevakningspersonal kunna frigöras för alt förstärka
tuUkontrollen, Styrelsen räknar dessuiom med alt en utredning om tuUverkets
distriktsorganisation m, m, som pågår inom styrelsen skall leda fram till en
bättre organisation och därmed en effeklivering av tullverkets
brottsbekämpande verksamhet. Mot denna bakgmnd och med hänsyn till de fördelar
som ett hemtagningsförfarande bedöms innebära för trafiken anser styrelsen sig
i princip kunna tUlstyrka ett dylikt förfarande under fömtsättning att det
kombineras med ett obligatoriskt, fullständigt deklarationsförfarande. För att
hemtagningssystemet skall kunna fungera på ett effektivt sätt är det också av
vikt att transportmedlens lastförteckningar innehåller tillräckligt
detaljerade uppgifler om godset, framför allt för att man skall kunna bedöma om
godset är av allmänfarligt slag. I den mån en lastförteckning inte fyller
måttet i detta avseende måste tullverket kräva att godsets art dokumenteras på
annat sätt genom fakturor e, d. Inför risken av en fördröjning vid
gränspassagen eller i terminalen kommer såsom kommittén också framhållit
transportföretagen san-
Prop. 1972:110 32
nolikt
alt vara intresserade av atl utforma lastförteckningarna på sådant sätt att de
underlättar tullverkets klarering av trafiken. Det anses sålunda inle vara
orealistiskt att vänta sig att transportföretagen i detta avseende anpassar
sina dokumenlmtiner till den svenska tullproceduren, i synnerhet som
lastförteckningarna i många fall i stort sett kan accepteras med nuvarande
utformning. När det gäller tillämpningen av hemlagningsförfarandet framhåller
generaltullstyrelsen att det kan, särskilt under en övergångstid, bli
nödvändigt att begränsa hemtagningsförfarandet med hänsyn till tullverkets
organisation och resurser. Förfarandet vid hemtagning måste vidare kunna
utformas och anpassas tiU varje hemtagningsimportörs speciella situation, bl.
a, med hänsyn till transportsätt och anordningar vid gränsorten. För att
hemlagningssystemet skall kunna fungera på ett från såväl tullverkets som
importörens synpunkt tillfredsställande sätt kommer tullverket därför att behöva
ha särskilda resurser för att kunna utöva en aktiv och omfattande
informationsverksamhet.
När det gäller kontrollen av införselregleringar
med annat syfte än all hindra införsel av allmänfarligt gods bör enligt
generaltuUstyrelsens mening varor underkastade sådana regleringar kunna lämnas
ut för hemtagning. De bör dock inte få fritt disponeras iiman erforderliga införseltillstånd
företetts för tullverket, I princip bör hemtagningsimportör i övrigt få fritt
disponera över importgodset utan föregående tulltaxering. Tullverkets
nuvarande möjligheter alt kontrollera riktigheten av importörens uppgifter om
varan genom att undersöka kollis innehåll kommer härvid att gå förlorade,
vilket medför ökade risker för tullbedrägerier. För att minska dessa risker
måste nämnda kontrollförfarande i stället ersättas av en tämligen omfattande
bokföringsgranskning. Tullverket måste d'ärför ha en klart reglerad befogenhet
att företa sådan granskning, liksom även att utta eller infordra prov på importgodset.
Bland de remissinstanser som är kritiska mot
förslaget om hemtagning anför kommerskollegium vissa allmänna synpunkter.
EnUgt kollegiets uppfattning är det anförda
resonemanget rörande grundprinciperna för tullproceduren vid import inte hell
invändningsfritt och bör dessuiom kompletteras i olika avseenden. Vad först
rör tuUarnas näringspolitiska betydelse bör påpekas att den allmänna
tullincidensen har sådana brister att det kan ifrågasättas om den över huvud
taget bör användas som mått på eller ens för belysning av tullarnas betydelse
för näringslivel. Det torde vara ett numera allmänt vedertaget betraktelsesätt
att den protektionistiska effekten i hög grad beror på fördelningen av
tullskyddet på olika näringsgrenar och på varor med olika bearbetningsgrad samt
alt den ekonomiska effekten härav snarast bör mätas i form av den fördyring av
konsumtionen (och inte enbart av importen) som tullarna leder tiU,
Genomsnittligt sett kan en sådan fördyring visserligen länkas vara t, o, m,
mindre än den allmänna luUincidensen om 3 eller 4 % beroende på exempelvis ut-
Prop. 1972:110 33
nylljandegrad
hos den inhemska industrin, terms of trade-effekter och olika
marknadsförhållanden. För vissa näringsgrenar lorde tuUar-na emellertid fortfarande
ha stor betydelse. Härtill kommer att man måste beakta kravet på säkerhet för
ett riktigt uttagande av tullen inte bara för statsverket utan även för skilda
importörer emellan.
Vid
en diskussion om de grundläggande principerna för ulformningen av en
tullprocedur måste enligt koUegiets uppfattning hänsyn tas inte enbart till
säkerheten för etl riktigt uttagande av tullen utan även tUl alt säkerheten
beträffande andra på tullverket åvilande uppgifter i samband med import blir
tillgodosedd. Det torde här främst bli fråga om tullverkets uppgift som
övervakande myndighet vid import av allmänfarligt gods och införselreglerade
varor.
Statens jordbruksnämnd erinrar om att
tullproceduren även omfattai uppbörden av jordbruksavgifter och framhåller att
dessa avgifter ehuru de kan sägas sakna direkt slalsfinansiell betydelse
har en avgörande näringspolitisk betydelse på sitt område dels genom sin
direkta gränsskyddseffekt med åtföljande inflytande på den inhemska prisnivån
för jordbrukets produkter, dels genom att avgiftsmedlen i huvudsak används för
prispolitiska åtgärder. Medan huvuddelen av tullarna sänkts eller helt
avskaffats till följd av EFTA och Kennedyronden har utvecklingen beträffande
jordbmksavgifterna gått i motsatt riktning så att incidensen av dessa avgifter
numera i regel vida överstiger incidensen av tull och mervärdeskall. Nämnda
förhållanden gör att säkerhetskravet får tillm'ätas avsevärd betydelse när del
gäller uppbörden av jordbruksavgifler. Säkerhetskravet gör sig också starkt
gällande vid tUlämpningen av de kvantitativa imporlregleringar vUka nämnden
som licensmyndighel har atl svara för.
Sveriges
kemiska industrikontor lar liksom kommerskollegium upp frågan om tullarnas
näringspoUtiska betydelse. Kemikontoret godkänner inte heller kommitténs åsikt
att kravet på säkerhet i tulluppbörden inte kan tiUmälas lika stor vikt som
tidigare i jämförelse med kraven på enkelhet och bUUghet samt minsta möjliga
hinder för trafiken. Det är visserligen sant alt Sveriges engagemang i
Kennedyronden och EFTA minskat eller t, o, m. ibland helt eliminerat det skydd
tullama tidigare utgjort för den svenska industrin. Kemikontoret anser att de
tullar som utlas för importerade varor likväl ofta är av betydelse för den
svenska industrins förmåga alt emotslå utländsk konkurrens så länge våra egna
exportvaror drabbas av i allmänhet påtagligt högre tullar i moltagariänderna. I
den mån en ändring av detta svenska tullskydd eller av kvantitativa
importregleringar skall genomföras, bör åtgärden härför vara resultatet av
en särskild bedömning av frågan hos statsmakterna. Den får med andra ord inte
vara följden av ändringar i ett administrativt förfarande belräffande
tullproceduren vid import även om goda skäl i och för sig kan anföras för administrativa
lättnader. Ökade möjligheter att kringgå importregleringsbe-
3 Riksdagen 1972. 1 saml Nr .110
Prop. 1972:110 34
stämmelser
kan, understryker kemikonlorel, få allvarliga konsekvenser för känsliga delar
av det svenska näringslivet. Ett genomförande av kommitténs förslag innebär
risk för en sådan utveckling.
Enligt kommerskoUegiets uppfattning bör huvudregeln
vara att faktura eller motsvarande, någon form av försäkran (typ
värdeförsäkran), licenser och andra importtillslånd skaU avlämnas eller företes
innan hemtagning får ske. Detta utesluter inle att hemtagning kan få äga rum
även om någon eller några av de angivna handlingarna saknas, men detta måste
prövas från fall till fall. För åtskilliga importörer skulle
hemlagningstillslånd kunna ges en mer generell form, t. ex. då fråga är om
regelbunden import lill produktionsföretag med reslitutions-rätt.
Kollegiet
sammanfattar sin ståndpunkt sålunda,
SkUlnaden mellan kommitténs förslag och del här
skisserade är att rätten till hemtagning inte skulle bli automatisk i och med
alt regislre-ringstUIstånd företes. Huvudregeln blir i stället att vissa
kompletterande handlingar skall bifogas en anhållan om hemtagning, varefter
rätt härtUl beviljas i varje enskUt fall. Anhållan torde kunna inlämnas i god
tid innan godset beräknas inkomma. Generella hemlagningstillslånd bör i
särskUda fall kunna utfärdas av kontroUlullanslallen men registreras och
distribueras av generaltullstyrelsen, I förhållande tUl det f, n, tillämpade
systemet med s, k, avancerad tulltaxering (som även inrymmer en form av
hemtagning), företer den här föreslagna proceduren inga principiella skUlnader.
För att så långt möjligt inte ingripa i den normala distributionskedjan och
undvika godsanhopning i tullen bör dock en utvidgning av systemet med
hemtagning kunna komma till stånd, varvid man även bör begagna sig av rätt till
den speciella form av hemtagning, som innebär alt gods inte får tas i anspråk
förrän efter särskilt tUlstånd av tullverket.
En väsentlig fördel med det system, som här
föreslås torde vara alt systemet med hemtagning successivt kan utbyggas om
erfarenheterna av de praktiska verkningarna ger anledning härtUl,
Från enbart transportlekniska synpunkter finner
kollegiet kommitténs förslag vara riktigt utformat. Häremot måste dock vägas
nackdelama till följd av minskad möjlighet för tullverket att utöva durekt
godskontroll samt av en ökad pappersexercis. Det föreslagna hemtagningssystemet
kan öka riskerna för fel i handelsstatistiken, särskilt som allt fler varor
bUvit tullfria eller belagda med lika höga tullar. Kommerskollegium finner det
vidare visserligen vara otvivelaktigt att det förekommer en relativt betydande
import av varor vilka ulan svårighet kan lullbeläggas med ledning av enbart
förefintliga dokument. 1 fråga om många varor kan det emellertid vara svårt atl
göra en tulltaxering enbart med ledning av dokument, även om importören åläggs
att göra en noggrannare godsangivelse än vad som framgår av fakturan. Handlingar
med kompletterande uppgifter lorde komma att behöva infordras i ett betydande
anlal fall. Då det gäller kontroll av ursprung vilket har betydelse i såväl
EFTA-
Prop. 1972:110 35
sammanhang
som när det gäller atl fastställa om en vara är licensbelagd eller inle och
även torde aktualiseras vid genomförande av elt preferenssystem för u-länder
försvåras deniia genom ett hemtagningssystem av den typ som föreslås. I vissa
fall kan nämligen varans karaktär, märkning m, m. vara värdefulla komplement i
arbetet atl faststäUa ursprunget. Då det gäller import av varor för vilka
särskilda villkor gäller med hänsyn till säkerheten för människors, djurs och
växters hälsa m, m, (s. k, allmänfarligt gods), får sådana varor i regel inte
utlämnas från tullverket innan de särskilda importvillkoren visas vara
uppfyllda. Kommerskollegium ifrågasätter om godsangivelserna i
lastförteckningen är så pass utförliga all man med ledning enbart härav kan
avgöra om del är fråga om allmänfarligt gods eller inte, I åtskilliga fall
torde kompletterande handlingar behöva infordras. Kollegiet syftar på
godsangivelser som "kemikalier" eller "konserver".
Molsvarande kan erdigt kollegiet komma alt gälla varor som avses i
livsmedelsstadgan. Då det gäUer kontrollen av all Ucensbelagt gods inte införs
i riket utan licens erinrar kommerskollegium om att kollegiet primärt har ett
ansvar för att im-porlregleringama får avsedd verkan för praktiskt taget alla
varor som faller utanför livsmedels- och jordbmksområdet. Det föreslagna
systemet med hemtagning av gods ulan föregående tulltaxering påverkar i hög
grad kontrollmöjligheterna. Kollegiet delar kommitténs uppfattning att
Ucensbelagt gods inte kan få tas i anspråk eller skingras från importören innan
gUtig importlicens har företetts. Skälet härför är något annorlunda än de skäl
mot skingring som kan gälla för atl säkerställa en riktig avgiftsbeläggning.
En oriktig tulltaxering kan i princip rättas tUl även efler det godset tagits i
anspråk. För gods som kommit ut i den allmänna handeln utan atl licens
företetts kan det emellertid visa sig omöjligt att i efterhand erhålla licens
på gmnd av atl licensutrymme saknas. Kollegiet frågar sig hur man inom ramen
för ett hemtagningssyslem skall kunna skilja ut de importförbjudna varorna. Det
påpekas all denna fråga måste bedömas mot bakgrund av de många gånger
kompUcerade bestämmelserna och de intrikata klassificeringsproblem dessa
innefattar men även med hänsyn till de straffbestämmelser som föreligger för
vamsmuggling. Generellt sett torde det inte ge någon tUlfredsställande säkerhet
all man med ledning av enbart lastförteckning eller dyUkt har att sluta sig
till om licens behövs eller inte. Enligt kollegiets uppfattning skulle en
eventuell lista med varor, vilken skulle kunna vara unportörer-na till ledning
för att avgöra om en vara är licensbelagd eller inte och som dessutom skulle ge
en tillfredsställande säkerhet vad beträffar kontrollen alt bestämmelserna
efterföljs bli ganska omfattande. Praktiskt taget hela textil- och
konfektionssektorn samt stora delar av sko-, läder-, porslins- och järn- och
stålsektorerna, skulle komma i blickpunkten och delta oavsett vilket
importland det är fråga om. Sammanfattningsvis kan man enligt kollegiets mening
konstatera att undantagen från elt
hemtagningssystem
kommer att bli betydande. Föratom inom de uppräknade branscherna torde de
"sanitära införselregleringarna" och jordbruksregleringen orsaka
undantag, HärtUl kommer undantag av rena tariff eringsskäl.
Kollegiet erinrar vidare om atl den tullprocedur
som föreslagits i EEC i viss utsträckning blu" bindande för
medlemsstaterna och att den inte är på långt n'är så avancerad som den av
tuUagstiflningskommittén föreslagna proceduren. Inte heller i de övriga
nordiska länderna förekommer särdeles avancerade system. Enligt kollegiets
uppfattning är det viktigt att inte bara ulgå från rådande förhållanden utan
även från tänkbara utvecklingstendenser på kort och lång sikt. Det
licensbelagda varaområdet är i dagens läge relativt begränsat men det kan inte
uteslutas att det kan komma alt behöva utvidgas. Även med hänsyn till formerna
för en regleruig är det viktigt att den administrativa rutinen inte i hög grad
försvåras eller rent av omöjliggör en reglering som kan te sig önsk-v'ärd eller
nödv'ändig. Med hänsyn tiU de nackdelar som ett hemtagningssystem av den typ
som föreslås i betänkandet kan bedömas medföra och mot bakgrund av det oklara
marknadsVäget i integrationshänseende har kollegiet kommit till den slutsatsen
atl en viss försiktighet bör iakttas, så att några mer genomgripande ändringar
avseende tullproceduren inte vidtas.
Siatens jordbruksnämnd anser för sin del alt
huvudregeln beträffande varor, som är underkastade kvantitativ
importreglering, bör vara att sådana varor inle får tas hem förrän importören
dokumenterat för tullmyndigheten att något hinder i licenshänseende inte
föreligger.
Sveriges kemiska industrikontor och
veterinärstyrelsen ansluter sig helt till kommittéreservanternas ståndpunkt i
fråga om hemtagningsrätten.
Svenska tullmannaförbundet anser att kommitténs
utformning av ett hemtagningssystem i alltför hög grad skulle äventyra
säkerheten i tullproceduren. Om ett hemtagningssystem skall genomföras bör det
enligt förbundet inskränkas till att endast omfatta särskUt kvalificerade importörer.
Ett sådant system bör enligt förbundets menuig inte innebära genereU
dispositionsrätt tUl godset.
Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening är av
den uppfattnmgen att tullamas näringspoUtiska betydelse ökat under senare år
och anför som belägg härför de niunera mycket differentierade tullsatserna. Föreningen
ser en tullkontroll av minst nuvarande omfattnmg som nödvändig och anser att
tullproceduren redan är så förenklad att ytterligare generella förbättringar
ej torde stå att vinna genom ett hemtagningsförfarande.
Enligt riksåklagaren synes mot de föreslagna
åtgärdema kunna invändas att de skulle försvaga det allmännas
kontroUmöjligheter samtidigt som de inbjuder mindre nogräknade importörer
eller befattnings-
Prop. 1972:110 37
havare
hos importörer till lagstridiga förfaranden bestående exempelvis i all de för
egen del införde oredovisat gods med i laga ordning deklarerade transporter.
SärskUt allvarliga skulle sådana förfaranden vara om de avsåg importförbjudna
varor såsom narkotika. En restriktiv praxis vid beviljande av hemlagningsrätt
kan dock möjligen i förening med en relativt omfattande inspektionsverksamhet
av såväl hemtaget som i privat regi omhändertaget gods motverka nackdelarna
med förslaget i sådan grad att delta kan godtas.
Statistiska centralbyrån framhåller nödvändigheten
av alt man beaktar statistikens krav på korrekta och aktuella primämppgifter
och pekar bl. a. på utrikeshandelsstatistikens betydelse som grandmaterial när
vambetalningarna i betalningsbalansen skall redovisas. Om
tulltaxe-ringskontrollen försvagas bör enligt statistiska centralbyrån den
statistiska kontrollen skärpas t. ex. genom utbyggnad av den särskilda granskningen
inom generaltullstyrelsens statistiska sektion.
När det gäller kommitténs förslag om privat
godsvård tillstyrks eller lämnas detta i huvudsak utan erinran av
remissinstanserna. Flera remissinstanser, bl. a. generaltullstyrelsen och
Sveriges speditörförbund, konstaterar också att man har goda erfarenheter av
det godsvårds-syslem som försöksvis bedrivits sedan år 1963 genom
överenskommelse mellan tullverket och privata förelag.
Några handelskammare anmärker alt ansvar och
kostnader kommer alt vältras över från det allmärma till näringslivet om
förslaget förverkligas. Skånes handelskammare anför följande.
Enligt handelskammarens mening kan otvivelaktigt principiella
skäl åberopas för att det allmänna alltjämt borde bära den del av kostnaden för
godsvården som är betmgad av att en korrekt tulltaxering äger rum. Härav följer
å andra sidan att i den mån tullproceduren ändras så alt den för sin del inte
nödvändiggör någon uppläggning av gods några bärande invändningar knappast kan
resas mot att tuUverket befrias från godsvårdande uppgifter. Enligt
handelskammarens mening bör sålunda elt StäUningstagande tiU kommitténs förslag
rörande godsvården bli direkt beroende av i vilken utsträckning den föreslagna
hemtagnings-rätten kommer atl förenas med en rätt att disponera över godset
innan tulltaxering ägt mm.
Flera remissinstanser representerande näringsUvet
liksom generaltullslyrelsen och Svenska hamnförbundet tar upp olika frågor,
som rör taxesällningen och risken för uppkomsten av monopolsituation inom
godshanteringen.
Sveriges industriförbund m. fl. framhåller att det
kan vara nödvändigt att tullverket åtar sig den godsvårdande funktionen i
monopolsituationer och i fall då lämpUgt godsvårdsföretag ej finns att tillgå
på en plats. Organisationema framhåller dock liksom flera andra remissinstanser
att fri konkurrens i möjUgaste mån bör råda mellan godsvårdsföre-
Prop. 1972:110 38
tagen.
Enligt Sveriges speditörförbund kan det inte anses rUitigt att godshanteringen
överlag koncentreras tUl stora samägda godshanteringsföretag i de större
styckegodshamnarna. Förbundet delar i detta hänseende icke den uppfattning,
som framförts i hamnutredningens betänkande (SOU 1969: 22 och 23). UtveckUngen
har visat, att hanteringen av styckegodset i transporternas initial- och
terminalskede numera i alll slörre omfattning ingår som en naturlig del av den
totala trans-porttj'änsten. Det får därför betraktas som orealistiskt att så
att säga försöka bryta ut sistnämnda del av den totala transportljänslen och
försöka samordna terminalfunktionerna i ett samägt godshanteringsförelag.
Förbundet utgår liksom kommittén ifrån att taxesättning och frågor
sammanhängande med godsansvar och försäkring kommer att lösas efter vanliga
marknadsmässiga gmnder i fri konkurrens mellan de olika transportföretagen.
Något behov av taxereglering synes därför inte föreligga,
Östergötlands och Södermanlands handelskammare
framhåller att fastställande av taxor visat sig vara en föga verksam åtgärd för
att hålla kostnaderna nere och att importörerna om möjligt bör kunna välja
mellan flera godsvårdande förelags tjänster. I den mån utrymme på någon ort
finns för endast ett godsvårdsföretag kan det vara lämpligt att delta ägs
gemensamt av kommunen, speditörer, importörer och andra intressenter. Den
sistn'ämnda synpunkten framför också Skånes handelskammare.
Svenska hamnförbundet understryker för sin del att
möjUghet till godsvård genom tullverket bör kvarstå, då del i vissa fall kan
vara lämpligast. I övrigt anför förbundet bl. a. följande.
Inrättandet av ett enskilt godsvårdsföretag med
uppgift att betjäna allmän trafik i en hamn måste emellertid, som kommiltén
påpekar, ske med hananmyndighetens medverkan, eftersom vissa områden i hamnen
och i vissa fall också av hamnmyndigheten ägda förvaringslokaler måste ställas
under godsvårdsföretagets ansvar. Hamnmyndigheten bör härvid ställa villkor beträffande
rörelsens bedrivande och insyn i rörelsen avtalsvägen samt tillse att
trafikens Intressen tillgodoses liksom också att hamnens anläggningar och
byggnader blir ändamålsenligt nyttjade.
Generaltullstyrelsen framhåller, att det från
tullverkets synpunkt är angeläget att godshantering och godsvård koncentreras
till så få terminaler som möjligt. En sådan koncentration gör det möjligt för
tullverket att på ett effektivt sätt utnyttja sina resurser och för transportföretagen
alt i stor uisträckning utnyttja effektiva hanteringsredskap och alt samordna
de olika iransporlflödena. Styrelsen fortsätter.
1 samband härmed må nämnas att hamnutredningens
betänkande "De svenska hamnarna" (SOU 1969:22 och 23) innehåller
förslag om bildande av särskUda godshanteringsförelag för samordning av de
hamnoperativa verksamheterna. Hamnutredningen förordar att endast
Prop.
1972:110 v 39
ett sådant företag bildas i varje hamn och att della byggs
upp med sluveriföretaget i hamnen som kärna. Denna rekommenderade ordning
ligger sålunda väl i linje med tullverkets önskemål atl godshanteringen
fördelas på så få händer som möjligt. Då det bör ankomma på generaltullstyrelsen
att pröva frågan om godkännande av privata godsvårdare, bör styrelsen i samband
därmed även ha möjlighet att beakta nämnda önskemål. När det gäller godkännande
av endast tillfälliga godsvårdare bör prövningen dock även kunna ankomma på
vederbörande lokala tullmyndighet.
Enligt generaltullstyrelsen torde
sannolikt något som i praktiken närmar sig monopolisering av den privata
godsvården bli oundviklig på vissa orter. Risken för att en sådan
monopolisering i praktiken skulle ge upphov till en oskälig laxesältning anses
emellertid inte kunna bedömas som särskilt överhängande. Enligl styrelsens
mening bör dock tullagstiftningen utformas så att statsverkel redan från början
har möjlighet att på lämpligt sätt påverka godsvårdsföretagens taxesättning, i
den mån behov därav visar sig föreligga. Med hänsyn lill den faktiska
monopolisering som sålunda kan uppkomma i fråga om godsvården bör såsom vUlkor
för utövande av godsvårdsverksamheten bl, a, gälla att godsvårdare inle skall
få vägra motta importgods, såvida inte godtagbara skäl härför visas föreligga.
Styrelsen delar kommitténs uppfatlrung rörande
omfattningen och principema för tuUverkets godsvård, men anser det troligt att
tullverkets traditionella godsvårdsverksamhel inte kommer att kunna avvecklas
förrän efter viss övergångstid. Del lorde nämligen vara nödvändigt all i rimlig
uisträckning beakla de svårigheter som övergångsvis måsle uppkomma för
importörer på vissa orter vid en aweckling av tullverkets godsvårdsverksamhel
och trafikens intresse av en smidig övergång. Genomförandet av den nya
lerminalproceduren bör därför ske med viss försiktighet.
Styrelsen berör slutligen vissa lokalfrågor.
Tullverket bör såsom ovan berörts
bl, a, äga rätt att föreskriva vissa villkor för att gods skall få lossas
eller passagerare få gå i land vid en terminal. Sålunda bör det i en
godsterminal finnas utrymmen och anordningar för tullverket att tullklarera
transportmedel och vidta åtgärder för tullkontroll eller för undersökning av
gods eller för andra förrättningar som transportföretaget önskar utförda vid
terminalen. Vidare torde kontroU av resandetrafiken inte kunna ske på ett
tillfredsställande sätt om inte lokaler för passagerarvisitation och därmed
jämförliga utrymmen tUlhandahålls av vederbörande förelag. Beträffande behovet
av lokaler i dessa terminaler föratsätter styrelsen atl hemlagningssystemet
får tUl följd att särskilda för tullverket iordningställda lokaler för
tullklarering av gods kommer att behövas endast i de större terminalerna och i
dessa i tämligen begränsad omfattning för godsundersökning o. d. Kontrollen av
hemlagarnas deklarationer bör kunna koncentreras tUl en eller ett par
avdelningar vid varje tullanslalt och någon anlednuig att förlägga den till
godsterminalerna torde inte finnas.
Prop. 1972:110 40
SAS, som enligt särskilt tillstånd av
generaltuUstyrelsen ansvarar för godsvården vid Arlanda flygplats sedan år 1962
och vid Torslanda flygplats sedan år 1968, tar upp frågan om
flyggodsterminaler. Bolaget hävdar att allt gods vid en och samma flygplats bör
koncentreras tUl en enda terminal. På det sättet uppnås en samlad godsmängd av
sådan omfattning att rationella hanterings- och lagringsmetoder kan införas.
Varje uppdelning av verksamheten på flera terminalhållare minskar enligt SAS
automatiskt möjligheterna till en rationeU stordrift och ökar kostnaderna för
konsumenten. Skulle detta oaktat någon fraktförare känna det av konkurrensskäl
särskilt besvärande atl anlita den gemensamma terminalen kan han få tillstånd
alt etablera egen terminal-verksamhet.
Departementspromemorian
(3 och 6 §§)
Kommitténs förslag om hemtagning och privat
godsvård har i princip införts eller förutsatts i departementspromemorian.
Denna förutsättei också att hemtagningsimportörs rält att förfoga över vara kan
inskränkas i de särskilda bestämmelserna om importförbud.
Remissyttrandena
Departementspromemorians förslag tUlstyrks eller
lämnas i huvudsak utan erinran av remissinstanserna, Sveriges industriförbund
m. fl, och Svenska företagares riksförbund har dock invändningar mol förslagets
utformning.
Av de tUlstyrkande remissinstanserna gör endast ett
par närmare uttalanden, Kommerskollegium anser sig kunna tillstyrka förslaget
endast under förutsättning att tillämpningen ges en från säkerhetssynpunkt
rimlig utformning och hänvisar tUl vad det har anfört i yttrandet över
kommittéförslaget. Godkännande och registrering av hemtagningsimportör bör
endast meddelas under de förutsättningar kommittén uppställt. Prövningen bör
göras beroende av importörens varuområde såtillvida atl strängare krav bör
ställas på importörens resurser för fullgörande av sina åligganden i
sammanhanget och på tullverkets kontrollmöjligheter när fråga är om områden
förbundna med svårare klassificerings- eller andra problem. Kraven bör kunna
medföra att vissa områden helt utesluts. Tullverket har mycket omfattande
övervakningsuppgifter i fråga om s, k, allmänfarligt gods och importreglerade
varor. Bl, a. med hänsyn härtill bör särskild uppmärksamhet ägnas åt frågan om
vUka krav som skall uppställas på innehållet i anmälningshandlingarna, såväl
fraktförarens som hemtagarens. Vidare måsle fömtsättas att tullverket ges
erforderliga resurser för den efterhandskontroU som är förbunden med systemet
samt såväl befogenhet som resurser för övervakningen av tullgods under
transport eller lagring. När det gäller
Prop.
1972:110 : 41
frågan
om inskränkningar i rätlen att förfoga över varor vars införsel är reglerad med
slöd av den allmänna importförbudskungörelsen finner kollegiet särskild
försiktighet påkallad. Rent hemtagningsförbud kan vara nödvändigt eller mest
ändamålsenligt. Det är kollegiets bestämda uppfattning alt fri dispositionsrätt
i varje fall ej bör ifrågakomma förrän licens eller motsvarande handling
företetts.
Också Sveriges kemiska industrikontor tillstyrker
det nu föreliggande lagförslaget. Kemikonlorel utgår härvid från att
lagförslaget följt reservantema i denna fråga och anför följande.
Det bör i sammanhanget observeras, alt sedan
betänkandet avgavs har ytterligare skäl tUlkommit som motiverar det nu
föreslagna förfarandet. Sålunda har en ny livsmedelslag antagits, vilken
ställer ökade krav på saluförda livsmedel. Kontrollen över att importerade
varor fyller dessa krav bör inle utövas av hemtagaren, vUket hade blivit fallet
om denne givits rätt att förfoga över importerade livsmedelsprodukter före
förtullningen.
En lag om mUjöfarliga varor är också i vardande,
och det är sannolikt att denna kommer att stipulera villkor för saluförandet
av ett flertal produkter. Även efterlevnaden av denna lag bör vad gäller importvaror
övervakas av tullmyndigheten tUl förhindrande av all ur mUjösynpunkt olämpliga
varor kommer ut på marknaden.
Sveriges industriförbund m. fl. är av den
uppfattningen att lagförslaget om hemlagningsproceduren bör omarbetas och
utformas i enlighet med kommittéförslaget. Enligt organisationemas mening bör
tuUagen ge klart och otvetydigt uttryck för tullagstiflningskommitténs uppfattning
att det inte kan anses ändamålsenligt alt införa något generellt förbud att la
hemtagel gods i anspråk innan tulltaxeringen avslutats eller tullverket
dessförinnan inte funnit hinder föreligga från importregleringssynpunkt.
De understryker vidare särskUt angelägenheten av
alt kommitténs förslag rörande förfogandeförbud förverkligas. Kommitténs
förslag på denna punkt är all det bör ankomma på generaltullslyrelsen atl i
samråd med vederbörande licensmyndigheter meddela förfogandeförbud begränsat
lill bestämda importkategorier, definierade så att de omfattar importreglerade
varor med endast den utvidgning som befinns nödvändig för att ernå klara och
för importören lätt tUlämpbara regler. Förslaget kan enligl förbundet knappast
anses innebära några väsentliga risker för att gällande imporlregleringar
skulle kunna kringgås. Utöver alt ådömas straff skulle elt förelag, som
missbmkar bestämmelsema, inte endasl förlora möjligheten till fortsatt
hemlagning utan också riskera alt i fortsättningen inte erhålla importlicenser
över huvud taget. Möjligheten tiU så starka sanktioner bör innebära tiUräckliga
garantier mol missbmk.
Svenska företagares riksförbund, som tidigare
tiUstyrkt kommitténs förslag om hemtagning, anser fördelama med det nya
lagförslaget när-
Prop. 1972:110 42
mast
obefintliga såvida importören inte fritt får förfoga över importerat gods innan
det förlullats. Del understryks vidare såsom önskvärt att importören därvid
även ges rält alt begagna godset som om det vore förtullat. I annat fall är en
förvaring hos importören knappast förmånligare än förvaring i särskUt
tullager. Det väsentiiga är att fördröjningar inle uppstår vid
tullbehandlingen. Effektiva korrektiv torde finnas för att en tulldeklaration i
efterhand inle skall missbrukas.
Departementschefen
Den nuvarande ordningen i fråga om tullklarering
och tullkontroll bygger på en i väsentliga delar föråldrad lagstiftning.
Författningarna på området främst tullstadgan motsvarar inte längre de krav
som måste ställas på en modern lagstiftning. Härigenom har tullproceduren
trots att en rad ålgärder i reformerande riktning genomförts kommit att framstå
som otidsenlig mol bakgrunden av den snabba utveckling som på senare tid ägt
rum inom utrikeshandel, transportteknik och vamhantering liksom på en rad andra
för tullverkets arbete väsentliga områden.
De nu i korthet berörda förhållandena föranledde
mig att tillkalla särskilda sakkunniga för att göra en allm'än översyn av de
författningsbestämmelser som reglerar tuUklareringsförfarandet, tullkontrollen
och därmed sammanhängande frågor. Resultatet av tullagstiftningskommitténs
arbete föreligger nu till bedömande tillsammans med en inom finansdepartementet
utarbetad promemoria med lagförslag som i huvudsak bygger på
kommillébetänkandena och de remissyttranden som avgetls i frågan.
Huvudregeln för tulltaxeringen enligl tullstadgan
är atl den skall baseras på en undersökning av varoma i varje särskilt fall.
Att klassificera de inkomna varorna enligt tulltaxan och bestämma deras
tullvärde m, m. vilar liksom fastställandet av tull och andra införselavgifter
hell på tullverket. Omhändertagandel av varorna i avvaktan på förtullningen
ankommer i princip också på tullverket, I praktiken har förfarandet utvecklats
så att godsundersökning inte förekommer annat än i begränsad omfattning.
Taxeringen sker i regel främst på gmndval av handlingar som företes vid
införseln och uppgifter från importören, s, k, avancerad tulltaxering, I viss
utsträckning har ett frivilligt deklarationssystem tillämpats försöksvis.
Slutligen har likaledes försöksvis införts en ordning som tillåter godsvård i
privat regi,
TuUagstiftningskommitléns förslag innebär att
tullproceduren vid import reformeras i väsentUga hänseenden. Sålunda föreslås
bl, a. atl importörer skall få ta hem sitt importgods utan föregående
tulltaxering. Vidare föreslås att tullverkels godsvård i princip ersätts med
godsvård i privat regi. Sistnämnda förslag innebär att speditörer,
transportföretag
Prop.
1972:110 43
och
andra företag får tillstånd alt ta emot och förvara oförtuUat importgods på
särskilt upplag, Tulllaxeringen skall enligt förslaget i huvudsak grundas på
uppgifter som lämnas av importören. Jag går nu närmast in på att behandla förslagen
om hemtagning och godsvård.
Enligt kommitténs förslag till
hemtagningsförfarande skall importör, som godkänts och registrerats för
ändamålet, få ta hem sitt importgods innan det tulltaxerats. Vidare föreslås
att importörerna skall frilt få förfoga över gods som tagits hem, dvs,
bearbeta, försälja eller vidta andra ålgärder med detta. Vissa undanlag
föreslås dock. AUmänfarligl gods bör inte få lämnas ut för hemtagning innan
föreskrivna införselvillkor blivit iakttagna. Gods som är föremål för införselreglering
skall efler hemtagning vara underkastat förfogandeförbud så länge föreskrivna
införselvillkor ej uppfyllts. Två kommittéledamöter har reserverat sig mol
kommitténs förslag i fråga om hemtagares rätt att förfoga över importgodset.
Reservanterna har föreslagit att generaltullslyrelsen i samråd med
vederbörande licensmyndigheter får meddela dispens från ett generellt förbud
alt ta hemtaget gods i anspråk. Lagförslaget i departo-menlspromemorian bygger
i princip på kommittéförslaget.
Vid remissbehandlingen av kommittéförslaget och
departementspromemorian har i del slora hela inga väsentliga erinringar
framförts mot att etl hemtagningssyslem införs. För egen del finner jag det
uppenbart all stora fördelar står att vinna genom en sådan reform när det
gäller alt effektivt rationalisera behandlingen av importgodset. Ur den synvinkeln
är hemlagningssystemet en huvudpunkt i de nu föreliggande förslagen. Mot
bakgmnd av det deklarationsförfarande som jag föreslår i del följande synes det
föreslagna systemet också erbjuda tUlfredsställande garantier för att de
bestämmelser som i olika hänseenden gäller för importen kommer att bli
iakttagna.
När det gäller omfattningen av det varuområde som
möjligheten till hemlagning skall avse föreligger i stort sett allmän enighet
om all s. k. allmänfarliga varor skall vara undantagna så länge föreskrivna
införselvillkor ej är uppfyllda. Någon närmare bestämning av vad som skall
innefattas i begreppet allmänfarliga varor har emellertid inle gjorts av
kommittén. Också enligt min mening bör ett principiellt undantag från
hemtagningsmöjligheten göras för allmänfarliga varor. För alt undanlagets
omfattning skall kunna närmare fastställas erfordras emellertid en mer ingående
genomgång av gällande bestämmelser i samråd med berörda myndigheler. Det lorde
få ankomma på de sakkunniga, som den 22 juni 1972 (Fi 1972: 5) tillkallats
närmast för att se över andra tullagstiftningsfrågor än de nu aktuella, att
göra en sådan genomgång. Undantagen från hemtagningsrätten lorde med ledning
härav kunna få faststäUas av Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t
bestämmer.
Vad angår övriga importreglerade varor råder delade
meningar bland remissinstanserna. Frän näringslivels sida närmast företrädare
för de
Prop. 1972:110 44
organisationer
som avgett ett gemensamt yttrande har man i princip tillstyrkt kommitténs
förslag att rätt tUl hemtagning väl skulle medges men att förfogandeförbud
skulle gälla till dess licens eller annat tillstånd företes.
Förfogandsförbudet skulle meddelas av generaltullslyrelsen i samråd med
vederbörande licensmyndighet och innefatta klart avgränsade varugrupper. Från
närmgslivets sida synes man dock helst se att det ges fri dispositionsrätt till
varorna. Man framhåller att en fri dispositionsrätt med föreliggande
sanklionsmöjligheler knappast skuUe skapa någon särskild risk för missbruk.
Kommerskollegium å sin sida har i första hand förordat väsenUiga inskränkningar
i hemtagningsrätten. KoUegiel synes emellertid inte motsätta sig att vissa
jämkningar görs i förhållande till de i första hand uppställda kraven.
Kollegiet framhåller dock att en noggrann prövning måste göras innan hemlagningsrätt
beviljas och alt stränga krav bör ställas när importen omfattar varor som kan
vålla stöiTe problem i fråga om klassificering eller i andra hänseenden. Dessa
krav borde kunna medföra atl vissa områden helt utesluts från
hemlagningsrätten. Det är kollegiets uppfattning att fri dispositionsrätt över
importreglerade varor i varje fall ej bör ifrågakomma innan licens eller annat
tUlstånd företes. Flertalet övriga remissinstanser ansluter sig till
kommittéförslaget,
Etl ställningstagande till denna fråga' måste
givetvis liksom till frågan om införande av ett hemtagnmgssyslem över huvud
taget bli beroende av en avvägning mellan önskemålet om en snabb godsbehandling
och kraven på säkerhet i tillämpningen av gällande bestämmelser. Att den i
olika hänseenden gällande importregleringen upprätthålls måste i varje fall
vara ett självklart krav. Övervägande skäl talar emellertid enligt min mening
för att den av kommittén föreslagna lösningen all importreglerade varor i
princip får tas hem men underkastas förfogandeförbud godtas. Det bör dock få
ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ls bemyndigande, berörda
myndigheter att närmare beslämma omfattningen av ett förfogandeförbud. En sådan
ordning möjliggör också all beslämmelsema kan anpassas efter de erfarenheter
som vinns vid tillämpningen. 1 ett sådant bemyndigande bör ingå såv'äl
möjlighet aft undanta importreglerade varor från förfogandeförbudet som
möjlighet att sk'ärpa detta tUl att omfatta även hemtagning. Även frågan om
förfogandeförbudels omfattning och närmare utformning torde få behandlas av de
förut n'ämnda saklcunniga.
Vad sedan angår frågan om vilka som skall kunna få
tillstånd till hemtagning har kommittén föreslagit att sådant tillstånd bör
lämnas endast här i landet etablerade företag som mer regelbundet importerar
varor från utiandet och som har resurser för att fullfölja de åligganden som
följer av hemtagningsförfarandet. Det fömtsätts att rörelsen bedrivs under
sådana former att tullverket genom inspektionsbesök och bokföringsgranskning
kan tillfredsställande kontrollera avgivna tulltaxerings-
Prop. 1972:110 45
uppgifter.
Jag har intet alt erinra mot kommitténs förslag i denna del. Någon anledning
alt också låta speditörer och liknande företag i allmänhet få tUlstånd till
hemtagning anser jag sålunda inte föreligga. Syftet med hemlagningssystemet är
inle att skapa en ny form för lagring av importgodset på väg tUl sin
destination ulan att underlätta för de egentliga Importörema att snabbt få hem
godset.
Jag förordar sålunda att elt hemtagningssyslem för
imporlgods enligt nu angivna riktlinjer införs. Enligl min mening bör endast de
allmänna gmndema för hemtagningsrätten införas i en ny tullag. De närmare bestämmelsema
bör utfärdas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ls bemyndigande, av generaltullstyrelsen.
Jag övergår härefter till förslaget om införande av
privat godsvård vid import.
Som framgått av det tidigare anförda är
grundprincipen vid importen sedan gammalt att tullverket skall ta hand om gods
i avvaktan på förtuUning eller annan tullklarering. Att gods sålunda måste tas
in i tullokal eller på annat sätt direkt bevakas av tullverket har emellertid
komplicerat godshanteringen vid transport och spedilion och försvårat
samordningen av olika moment i denna. Sedan etl anlal år har därför vid sidan
av tullverkels godsvård på prov tillämpats ett system med privat godsvård under
tullverkets tillsyn. Erfarenhetema av denna verksamhet har varil övervägande
goda och tullagstiftningskommittén föreslår nu alt tullverkets godsvård i
princip ersätts av privat godsvård. Förslaget innebär alt lullverkel skall
godkänna företag som får bedriva godsvårdsverksamhel under tullverkets tUlsyn.
Dessa företag får i avvaktan på tullklareringen förvara godset på särskilt
upplag och svara för att förtuUning eller annan tullklarering kommer till
stånd och att gods inle kommer ut i fria marknaden utan tullverkets medgivande.
Förslaget har i allt väsentligt tiUstyrkts vid
remissbehandlingen. Även jag biträder förslaget. Liksom införande av den nya
hemtagningsproceduren kan ett överförande av den egentliga godsvården i privat
regi på etl effektivt sätt bidra tUl rationalisering av godshanteringen vid
importen. De upplag där sådan godsvård bedrivs har i lagförslaget benänmls
tullupplag.
Både kommittén och flera remissinstanser har tagit
upp till diskussion frågan om fortsatt medverkan i godsvården från tullverkets
sida. Allmän enighet har härvid rått om att tullverket övergångsvis innan den
nya ordningen stabiliserats fortsätter alt ta hand om varor som skall tullklareras.
Att så sker är uppenbarligen en nödvändighet. Jag vill endast understryka att
tullverket självfallet bör se till att anpassningen till den nya ordningen sker
på elt praktiskt och smidigt sätt och så att de olika trafikantkategoriemas
intressen tillgodoses i rimlig ulslräckning. I den mån tullverket svarar för
godsvård bör för denna las ut avgifter.
"Vid remissbehandlingen har framhållits att
del kan vara nödvändigt att tullverket åtar sig den godsvårdande funktionen i
monopolsituationer. Jag kan i och för sig förstå denna synpunkt, men jag
finner inte anledning la ställning till detla spörsmål i förevarande
sammanhang.
Vad sedan beträffar taxesältningen inom den privata
godsvården, råder allmän enighet om atl någon reglering av avgifterna inte nu
bör införas. Jag ansluter mig tUl denna ståndpunkt. Om missförhållanden härvidlag
senare skulle uppkomma får frågan om lämpliga åtgärder tas upp till närmare prövning.
De närmare villkoren för utövande av privat godsvård eller terminalrörelse
torde utöver de allmänna föreskrifter som lämpUgen bör ankomma på Kungl. Maj:t
att utfärda få bestämmas i samband med att tillstånd lill verksamheten lämnas.
Ett sådant villkor bör vara alt godsvårdsföretaget skall tUlgodose behovet av
förvaring av oförtuUat gods på orten. I anslutning härtill vUl jag påpeka att
tullags-förslaget innebär skyldighet för den som inför vara att lägga upp den
på tullupplag, om den inte omedelbart förtullas eller tullklareras på annat
sätt. Jag vill i delta sammanhang endast tillägga att den nya tullagen bör
innehålla ett stadgande av innebörd, att godsvårdsföretag skall vara skyldigt
att till tullverket utge vad som svarar mot tull och annan avgift för vara som
lämnas ut utan tullverkets medgivande eller som förkommer.
För
förhållandet mellan godsvårdsföretag och importör bör få gälla gängse
civilrättsliga regler. 1 de fall tullverket har hand om godsvården bör
förhållandet regleras i huvudsak enligt de grunder som gäller f. n. I delta
sammanhang vUl jag slutligen beröra en annan fråga som också rör
godshanteringen i samband med förtuUning. Jag avser då den ensamrätt till
handräckningsarbete som tUlkommer packhuskarlslagen i Stockholm, Göteborg, Malmö
och Norrköping och på några andra orter. På de förstnämnda orterna består
ensamrätten av ålder ulan stöd i någon författning, i övrigt grandas den på en
bestämmelse i tullstadgan. Såväl tullagstiftningskommittén som
remissinstanserna anser att packhuskarlslagens ensamrätt bör upphöra i och med
införandet av det nya godsvårdssystemel. Jag delar denna uppfattning. Jag utgår
från att packhuskarlama i betydande utsträckning kommer att beredas fortsatt
arbete inom de förelag som övertar tullverkets uppgifter när det gäller
godsvården. Den nya tullproceduren och avskaffandet av ensamrätten tUl
handräckningsarbetet torde likväl medföra avsevärda problem för
packhuskarlslagen. År 1968 tillsatte jag därför en särskild arbetsgrupp som
fick i uppdrag att utreda konsekvensema av en aweckling av packhuskarlslagens
ensamrätt och att efter överläggningar med företrädare för packhuskarlslagen
lägga fram de förslag som utredningen kunde föranleda. Jag förutsätter att en
uppgörelse mellan staten och packhuskarlslagen träffas före ikraftträdandet av
en ny tullag.
Prop. 1972:110 47
Taxering
ocb fastställelse av tull ocb annan avgift Gällande ordning
Tulltaxering definieras i 8 § tullstadgan som
faststäUande av godsets art enligt tulltaxan och utförande av därmed
sammanhängande bestämningar. Häri inbegrips allt som behövs som underlag för
att räkna ut tull och annan införselavgift.
Tulltaxan är uppställd efter den internationella
nomenklaturen för klassificering av varor i tulltarifferna, den s. k.
Brysselnomenklaturen, som är en systematisk vamnomenklatur för tulländamål.
Denna omfattar sammanlagt omkring 1 670 positioner. I samband med tulllaxeringen
klassificeras godset även för statistiskt ändamål med hjälp av en nomenklatur
med samma baspositioner som tulltaxan men med elt avsevärt större antal
underpositioner (statistiska nummer). Dessa är samordnade med tulltaxans
underpositioner. Anges en varas statistiska nummer är det därför klart hur
varan skall klassificeras enligt tulltaxan. Vid tulltaxeringen använder man i
praktiken endast de statistiska numren enligt den s. k. arbetstaxan, en
tulltaxa kombinerad med en statistisk vamförteckning, som generaltullstyrelsen
fastställt.
Varaförteckningen innehåller sammanlagt över 4 900
statistiska nummer, av vilka omkring 2 800 avser varor med värdelull, omkring
250 varor med kvantitetstull (mestadels vUctlull) och 1 600 ä 1700 varor med
tullfrihet. I ett mindre anlal fall (omkring 140 nummer) uttas kombinerad vikt-
och värdelull. Jordbruksavgifter (inklusive avgifter för fiskprodukter) utgår
vid mellan 300 och 400 av de tullfria statistiska numren, växlskyddsavgift vid
omkring 60 tullfria eller tull-belagda nummer (dessa avgifter beräknas med
enstaka undanlag efter kvantiteten). Vid sammanlagt omkring 100 tullfria eller
lullbelagda statistiska nummer kan punktskatter av olika slag komma i fråga.
Slutligen är att märka att mervärdeskatt uttas för den övervägande delen av
importen.
Ett annat viktigt moment i tulltaxeringen består i
att bestämma varans tullpliktiga värde. Detta beräknas enligt regler i 3 §
tulltaxerings-förordningen (1960:391, 3 § ändrad senast 1966:344) jämte följdförfattningar.
Dessa regler bygger helt på den internationella konvention om varors tullvärde
som utarbetats av Tullsamarbelsrådel i Bryssel till vilken Sverige anslutit
sig. Enligt konventionen är det tuUpUktiga värdet (normalpriset) det pris som
varan skulle betinga på införselorten vid försäljning i öppna marknaden mellan
av varandra oberoende köpare och säljare. För vara som förvärvats genom köp
baseras tullvärdet i praktiken oftast på det fakturerade priset, som justeras i
den mån köpet avslutats under fömtsättningar som avviker från de i
definitionen angivna, t, ex, då ekonomisk intressegemenskap eller
ensamförsäljarav-tal föreligger mellan exportör och importör.
Prop. 1972:110 48
Vid tulltaxeringen skaU också andra bestämmelser i
tuHlaxeringsför-ordningen beaktas, t, ex, beslämmelser om nedsättning av eller
befrielse från tull.
Förfarandet vid tulltaxering regleras i tullstadgan
och tulltaxerings-kungörelsen (1960: 392, ändrad senast 1972: 409), 1 den mån
föreskriftema innefattar skyldighet för vamhavare eller importör att lämna
uppgifler eller förete handlingar stöder de sig dock på 2 §
lull-taxeringsförordningen (2 § ändrad senast 1969: 466), Denna innehåller ett
generellt åläggande för varuhavaren eller, i fråga om varor som förs in för
annans räkning, demie att lämna de uppgifter och förete de handlingar som
erfordras för tulllaxeringen.
Huvudregeln är enligt 145 § tullsladgan alt
tulltaxering verkställs med ledning av vad som kommer fram vid undersökning av
godset samt granskning av handlingar och uppgifter som föreligger vid
tulltaxeringen. Om sådana handUngar och uppgifter finns föreskrifter i 1 §
tuU-taxeringskungörelsen. Varuhavaren skall sålunda för att styrka införd varas
beskaffenhet, kvantitet och värde, förete faktura eller motsvarande handling
om tullmyndigheten inle finner undantag kunna medges med hänsyn tiU
föreliggande omsfändigheler. Vidare skall han på anfordran förete frakt- och
försäkiingshandlingar samt andra handlingar som avser köp, försäljning eller
avlämnande av varan. Även i övrigt åligger det varuhavaren att på anfordran
lämna tillgängliga uppgifter av betydelse för tulllaxeringen. Beträffande varor
som är underkastade värdeluU preciseras skyldigheten alt lämna uppgifler för
bestämmande av varans tullpliktiga värde närmare i 9 och 10 §§
tulltaxeringskungö-relsen. Vad nu sagts om varuhavaren gäUer om varan förs in
för annans räkning även denne. Med ledning av företedda handlingar och i
övrigt erhållna uppgifter samt den undersökning av godset som finns
erforderlig, verkställer förrättningsmannen tulllaxeringen och utfärdar
tullsedel, vari avgifterna anges.
Om de uppgifter som erfordras för tulltaxeringen
lämnas i särskild deklaration skall tulltaxeringen erUigt 145 § tullsladgan ske
på grundval av denna. Den som så vill kan alltså avge deklaration. Vilka handlingar
och uppgifter som i sådant fall skall lämnas har enligt 1 §
lull-taxeringskungörelsen överlämnats åt generaltullstyrelsen att bestämma.
Styrelsen har i cirkulär den 8 juli 1966 föreskrivit att tulldeklarationen
skall innehålla uppgifter om varan i följande hänseenden, nämligen a)
statistiskt nummer, b) tullsats, c) tullpliktig kvantitet och/eller
tull-plUrtigt värde, d) tull samt e) vissa uppgifler för statistiskt ändamål. I
fråga om vara för vilken skatt eller annan införselavgift än tull skall erläggas
till tullverket skall deklarationen innehålla motsvarande uppgifter om varans
avgiftspliktiga kvantitet eller värde, avgiftssats och avgift, Föreskriftema
innebär, att deklarationen i praktiken utgör en färdigskriven tullsedel som
föreläggs tulltaxeringsförrällaren för gransk-
Prop. 1972:110 49
ning
och fastställande, eventuellt efter korrigering. Till styrkande av de lämnade
uppgifternas riktighet skall faktura eller motsvarande handling företes, om
inte tullmyndigheten finner undantag kunna medges med hänsyn till föreliggande
omständigheter. I fråga om företeende av handlingar och uppgifter skall i
övrigt iakttas vad som g'äller vid tulltaxering enligt huvudregeln. Godset
undersöks dels i ett mindre antal slumpmässigt utvalda fall, dels i fall där
det finns särskild anledning. EnUgt föreskrifler, som utfärdals av
generaltullslyrelsen, får uppgifter för tulltaxering i vissa faU lämnas av
ombud för importören.
Vissa beslämmelser för det fall att tull eller annan
avgift påförts med oriktigt belopp finns i förordningen (1928: 124) angående
förfarandet i vissa faU vid oriktig avgiftsberäknmg hos tullverket (ändrad
senast 1966: 347), kungörelsen (1928: 205) med tUlämpningsföreskrifter (ändrad
senast 1966: 348) och i särskilda föreskrifter, utfärdade av
general-tullstjTelsen.
För krav på grund av ändrad debitering gäller en
preskriptionstid av 60 dagar, om felet beror på oriktig tillämpning av
tulltaxan, och av två år i andra fall. Tidsfristerna gäller dock inte om
vamhavaren eUer hans ombud förfarit brottsligt eller eljest inte varit i god
tro.
Närmare bestämmelser saknas om tulltaxering av
gods, som varit föremål för varasmuggling. Om godset finns i behåll och i sin
helhet förklaras förverkat anses det i praxis att tull eller andra
införselavgifter ej skaU utgå och alt redan erlagda avgifter skall restitueras.
Enligt 15 § tulltaxeringsförordningen kan Kungl.
Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, generaltullslyrelsen när särskUda
skäl föreligger helt eller delvis medge befrielse från tull eller
återbetalning av tuU. Motsvarande bestämmelser finns i 46 § förordningen (1959:
92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning (46 § ändrad senast 1971:
72) och i 76 § förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt (76 § ändrad senast
1971: 71).
Komnuttéförslaget
Kommittén anser, att tulltaxeringen i största
möjliga utsträckning bör grandas på uppgifter som lämnas av importören och att
godsundersökning bör komma i fråga endast för kontroU i särskUda faU samt då
man inte utan avsevärd olägenhet kan få erforderliga uppgifter om varan på
annat sätt. Enligt kommittén bör importören därför vara skyldig att
tillhandahålla dels uppgifter, som behövs för fastställandet av det tuUpUkliga
värdet, dels uppgift om varans tullpliktiga kvantitet, dels också sådana
uppgifter om varans beskaffenhet att dess klassificering enligt gällande
tulltaxa med statistisk vamförteckning kan bestämmas med ledning därav. Däremot
har kommittén ansett, att uppgifternas anpassning för tulländamål, dvs.
angivandet av det statistiska numret och uträknandet av det tullpliktiga
värdet, bör verkstäUas av tuUverkets tjäns-
4
Riksdagen 1972.1 saml Nr 110
Prop. 1972:110 50
teman,
i den mån inte importören finner det mera praktiskt att själv utföra detta
arbete. Vid mer sporadisk import bör importören ej åläggas skyldighet alt lämna
andra uppgifler än sådana som är tUlgängliga för honom, om det får anses
skäligt att upplysningar införskaffas i annan ordning, t. ex. genom
godsundersökning.
Beträffande
tiden för anmälan till förtuUning föreslår kommittén att hemtagaren skall inom
tio dagar efter utgången av en tiodagarsperiod, varunder hemtagningsanmälan
avgetts, anmäla godset tUl någon form av tullklarering, t, ex. förluUning,
uppläggning på kredillager eller återutförsel. När det gäller varor som
förvaras på kreditlager, skall enligt kommittén anmälan tUl förtuUning göras
inom tio dagar efler utgången av varje tiodagarsperiod, under vilken gods
tagits ut från lagret. I övrigt föreslås inte någon form av periodicering av
förtullningsanmälningarna. Kommittén framlägger vidare ett förslag om ett o m b
u d s f ö r-farande enligt vilket tulltaxeringsuppgifter får på uppdrag av importören
avges av en annan fysisk eUer juridisk person som godkänts av
generaltullstyrelsen. Av ombudet lämnad uppgift om förhållande, som ombudet
inte själv känner till, skall vara grundad på skriftUg eller annan bevislig
uppgift från importören. Uppgift om förhållande, som är gemensamt för flera
vamsändningar som vänias anlända under närmaste sexmånadersperiod, får
importören avge på en gång för aUa sändningarna.
Kommittén föreslår vidare, att lokal tullmyndighet
skall ha befogenhet alt inom viss tid besluta om ändring av verkställd
tulltaxering, omtulltaxering, när myndigheten finner, att tulltaxeringen är
felaktig. Omtulltaxering bör, oavsett om över- eller underdebitering ägt rum,
kunna ske på myndighetens eget iiuliativ eller efler framställning av importören.
Importör, som är missnöjd med verkställd tiUltaxering skall enligt förslaget
liksom hittills kunna söka rättelse genom besvär hos generaltuUstyrelsen och i
förekommande fall fuUfölja dessa i högre instans. Kommittén föreslår dock, att
tull eller andra avgifter som tullverket uppbär inte skaU efterdebiteras, om
det med hänsyn till omständighetema framstår som uppenbart oskäligt. Vidare
föreslås att tull och andra införselavgifter skall kunna efterdebiteras inom
fem år om felet föranletts av att importören lämnat oriktiga uppgifter eUer
underlåtit att lämna uppgifter som det ålegat honom att lämna. Om felet inte beror
på att importören lämnat oriktiga uppgifter bör enligt kommittén
preskriptionstiden fastställas tUl sex månader.
I sin motivering konstaterar kommittén
inledningsvis att frågan om tuUtaxeringsförfarandets utformning i första hand
gäUer i vilken utsträckning förfarandet skall baseras på en undersökning av
varan eller på uppgifter om varan, 1 praktiken måste, framhålls det,
tulltaxeringen ofta grundas på uppgifter av importören eller exportören.
Framför allt gäUer detta om uppgifler om värdet.
Prop. 1972:110 51
Om tulltaxeringen skall baseras på undersökning av
godset måste detta transporteras, emballage öppnas och ofla packas upp,
viklluUbelagt gods måste vägas osv. Tulltaxering på grundval av uppgifler om
godset innebär därför enligt kommittén en mycket betydande rationalisering. Om
etl sådant förfarande utformas på lämpUgt sätt, erbjuder det också tillräcklig
säkerhet. I överensslämmelse härmed anser kommitién att tulltaxeringen i
slörsla möjliga utsträckning bör ske utan att godset undersöks och alt
taxeringen i stället bör gmndas på lämnade uppgifter. Endast för kontroll i särskilda
fall och när man inte utan avsevärd olägenhet kan få erforderliga uppgifter om
varan på annat sätt bör undersökning av godset komma i fråga.
Beträffande uppgiflsskyldighelen påpekar kommittén
atl det är svårt all ålägga exportören, som befinner sig utomlands, skyldighet
att lärana uppgifler. Framför allt med hänsyn lill atl möjligheterna atl ställa
exportören till ansvar för felaktiga uppgifler är mycket små, finner kommittén
att det bör ankomma på importören att lämna de uppgifter som behövs för
tulltaxeringen. Denne har visserligen i regel inle någon på egen iakttagelse
grundad kännedom om en sändnings innehåll och man kan inle gärna kräva alt han
regelmässigt skall förvissa sig därom genom att undersöka godset före
tulllaxeringen. I den mån fråga är om förhållanden som importören inte har
omedelbar kännedom om finner kommittén att man därför får acceptera att han
stöder sig på uppgifter från exportören exempelvis i faktura. Läninar
importören sådana uppgifter i god tro bör något ansvar uite kr'ävas ul av honom
om uppgiftema skulle vara felaktiga. Däremot anser kommittén att man rimligen
bör kunna fordra att han underrättar tullverket om han finner alt tidigare
lämnade uppgifler var felaktiga.
När det gäller uppgiftsskyldigheiens omfattning hävdar
kommittén alt denna i första hand bör avse uppgifler som är tUlgängliga inom
företaget, oavsett om de kan hämtas ur faktura eller andra kommersiella
handlingar rörande importen eller de eljest är tUlgängliga, För att bestämma
varornas tullpliktiga kvantitet och värde är de uppgifter som kan erhållas på
detta sätt i regel tillräckliga. Om varas beskaffenhet anses importören,
åtminstone såvitt angår den yrkesm'ässiga importen, i de flesta fall också ha
tUlräckliga kunskaper vid tulllaxeringen.
1 den mån importören emellertid saknar uppgifler
som behövs för tulltaxeringen uppkommer frågan om han bör vara skyldig att
skaffa fram dem, t. ex. genom förfrågning hos exportören. En importör med
hemtagningsrätt måste lämna alla de uppgifler som behövs för tulltaxeringen
även om det från rent kommersiell synpunkt inte föreligger något behov för
honom att k'änna tiU vissa av dem. Att skaffa fram dessa uppgifter bör
emeUertid enligt kommittén inte bereda några större svårigheter. 1 den mån
hemlagningssystemet däremot inte tiUämpas, har tullverket möjlighet att skaffa
felande uppgifter om godsets beskaffen-
Prop. 1972:110 52
hel
genom undersökning av godset. Hur långt denna möjlighet skall utnyttjas eller
importören skall inhämta felande uppgifter får enligl kommittén bli beroende
av en skälighetsbedömning, I fråga om mera sporadisk import och särskUt
icke-komraersiell import är det rimligt att i allmänhet inte avkräva
importören andra uppgifter än sådana som är tillgängliga hos honom. Gäller det
upprepad import av kommersiell natur bör man i princip kunna begära att
importören gör sig underrättad om vUka uppgifter som kan vara av betydelse för
tuUtaxeringen och införskaffar dessa. I allmänhet torde det ligga i hans eget
intresse att på delta s'ätt underVåtta tulltaxeringen.
Kommittén tar härefter upp frågan humvida
importören skaU ange varans statistiska nummer eller endast Våmna sådan
beskrivning av varan att förrättningsmannen därav kan fastställa det
statistiska numret och huruvida importören skall ange ett uträknat tullvärde
eller endast primämppgifter om fakturabelopp, frakt och andra omkostnader m. m.
Om importören inte skulle åläggas att ange varas statistiska nummer och
uträknat tullvärde skulle tullverket få göra det. Avgörande för hur denna
arbetsfördelning skall ske bör enligt kommitténs mening vara vilket som är mest
rationellt från säkerhels- och andra synpunkler. Kommittén anför bl. a.
följande beträffande frågan om det bör ankomma på importören att ange varas
statistiska nummer och uträknat tullvärde.
Angivande av statistiskt nummer kräver förtrogenhet
inte blott med tulltaxan som sådan utan även med dess tillämpning, vilket kan
vara en mycket intrikat uppgift som fordrar ingående studium av anvisningar och
prejudikat. Varje särskild importör rör sig emellertid mestadels inom ett
begränsat varuområde, det är ofta fråga om återkommande import, och han har
möjUghet att hos tullverket få upplysning om tUl-lämpligt statistiskt nummer. I
många fall torde en precisering av numret vara en lättnad jämfört med en
beskrivning av varan. Kravet på angivande av statistiskt nummer kan för övrigt
mjukas upp, så att uppgiften vid eventuellt föreliggande tolkningssvårigheter
lämnas endast såsom yrkande men då kompletleras med en tUlräckligt utförlig
vambeskriv-ning för att tjänstemannen skall kunna bestämma numret. Givet är atl
faststäUandet av numret med ledning av varans egenskaper görs i aUmänhet
säkrast av tullverkets experter. Gäller det upprepad import, kan det emellertid
Vcua mera rationellt, att importören med hjälp av lämpUga register anger det en
gång fastställda numret.
Beträffande
tullvärdeberäkningen anför kommittén följande.
TUlämpningen av tuUvärdebestämmelserna kan ibland
vara så intrikat att särskild expertis är erforderlig. I de flesta fall kan
emellertid tullvärde beräknas på grandval av fakturapriset med tUlägg eUer
avdrag av poster, som kan direkt hänföras tiU ifrågavarande sändning (t. ex.
frakt, försäkring, tull, rabatter). Humvida föratsättningar för ett sådant
förfarande är för handen måste, oavsett vem som skall utföra beräkningama,
klargöras genom uppgifter, som lämnas av importören. Detta kan ske genom ett
frågeformulär, som utformas så att det tydligt fram-
Prop. 1972:110 53
går
vilka tUlägg eller avdrag som skaU göras. Förutsatt atl denna metodik kan
tUlämpas är uträkningen av lullvärdet en fråga om enkla räkneoperationer, vilka
dock ibland kan kräva ett inte obetydligt arbete. Gäller det större
importörer, som kan ha särskild personal för ändamålet, torde man kunna rälcna
med att denna genom sin förtrogenhet med företaget och dess leverantörer har
väl så slora fömtsättningar som tuUverkets personal att fuUgöra della arbele
snabbt och effektivl, gäller det mindre importörer där personalen endast
sporadiskt sysslar med sådant arbele torde däremot tullverkets specialutbildade
personal vara bättre skickad för uppgiften i fråga.
Kommittén diskuterar härefter närmare olika
synpunkter på frågans lösning och anför.
Förutsättningarna för att kunna fullgöra
transformeringen av uppgiftema om varans beskaffenhet och värde tUl
statistiskt nummer och tullvärde är otvivelaktigt störst när det gäller företag
med stor import av ofta återkommande varuslag. Sådana företag torde emellertid
i stor utsträckning komma att begagna sig av det av kommitién föreslagna
hemtagningsförfarandet, och vid detta förfarande minskar det företräde som
importören i vissa hänseenden skulle ha framför tullverket, när det gäller
utförande av arbetet i fråga. Förfarandet innebär nämligen, att tulltaxeringen
verkställs av en för varje importör bestämd tullanstalt, vilket gör det
möjligt att hos tullverket koncentrera arbetet med visst företags unport till
en viss tjänsteman, eller gmpp av tjänstemän, som kan förvärva särskUd
erfarenhet och mtin beträffande detta företags speciella förhållanden samt
lägga upp lämpliga register över företagets importvaror.
Beträffande verkningarna på tullproceduren i övrigt
bör särskUt beaktas att det kan möjliggöra en snabbare handläggning av
tuUtaxeringen hos tullverket, om uppgifterna lämnas i sådan form att de direkt
kan läggas till grund för debiteringen av tullen. Fördelama från nu berörda
synpunkter av att transformeringen anförtros åt importören är dock beroende av
uppgiftens riktiga fuUgörande. Förekommer felaktigheter i större omfattning,
kan resultatet bli det motsatta. Framhållas bör också att den snabbare
tulltaxering, som lämnandet av en "färdigställd" deklaration kan
medge, blir av mindre intresse i den mån hemtagningsförfarandet kommer till
användning, eftersom godset då lämnats ut tUl mottagaren före tulltaxeringen.
I det frivUliga deklaralionssystem som sedan något
år tillämpas i vårt land lämnar importören uppgift om statistiskt nummer och
uträknat tuU-värde (ävensom tullsats och tullbelopp). Förfarandet har hUtills
endast fått ringa anslutning (omkring 7 % av antalet tuUtaxeringar). Detla visar,
att det övervägande antalet importörer funnit systemet mindre fördelaktigt än
det eljest tiUämpade förfarandet, men det säger inte något om utfallet av en
allsidig bedömning av den arbetsfördelningsfråga som det här gäUer. Framför
allt på gmnd av systemets frivUlighet är därvid vunna erfarenheter ofta även i
övrigt av begränsat värde för bedömningen av denna fråga. Kommittén har
emellertid fäst sig vid att deklarationerna förhållandevis ofta varit
felaktiga. I den mån man kan våga dra några slutsatser av de erfarenheter som
hittUls vunnits pekar de enligt kommitténs uppfattning knappast på att ett
allmänt överlåtande av transformeringsarbetet på importören skulle vara den
mest rationella lösningen.
Prop. 1972:110 54
Betraktar man härefter förhållandena i utiandet
finner man, att där tiUämpade deklarationsförfaranden ofta innefattar
skyldighet för importören alt ange såväl statistiskt nummer som uträknat
tullvärde (ofta även tuUsats och tullbelopp). Förhållandet medger emeUertid
knappast slutsatsen, att detta för vårt vidkommande skulle vara den mest rationella
lösningen. I den mån anordningen över huvud taget gmndar sig på en sådan
rationalitetsbedömning som kommittén åsyftar kan bedömningen vara påverkad av
förhållanden, som avviker från vad som gäller här i landet.
N"är det gäller att avgöra vad som är den mest
rationella arbetsfördelningen mellan importören och tullverket framhåller
kommittén att förhållandena växlar med olika importörer, olika importvaror och
olika importsituationer. Någon gränsdragning med olika regler för olika fall
anses knappast kunna göras. En samlad bedömning av importen som helhet får
sökas. Kommittén har med hänsyn Liven till den utformning i övrigt av
tullproceduren som kommitién föreslår gjort den bedömningen att övervägande
skäl talar för alt omvandlingen av importörens uppgifter om varornas
beskaffenhet och värde till statistiskt nummer och tullvärde bör ankomma på
tullverket. Om importör finner det lämpligt alt själv lämna sina uppgifter i
denna form bör det dock inte möta något hinder. Uppgifterna för tulltaxeringen
bör enligt kommitténs förslag lämnas i en skriftiig vamanmälan som
undertecknas av importören.
Man får enligt kommittén räkna med att uppgifterna
i en vamanmälan kan bli felaktiga även om uppgiflslämnaren ej haft bedräglig
avsikt eller visat grov oaktsamhet. Vanligast av dessa fall är väl att säljaren
av misstag levererat andra varor eller kvantiteter än som angetts på fakturan.
Om felet föranlett att avgift undandragits eller skapat fara härför är det
erdigt kommitién särskUt med tanke på de lättnader i godskontroUen som
kommitténs förslag möjliggör ett rimligt krav att importör, som upptäcker
felet innan avgiften preskriberats, anmäler förhåUandet tUl tullmyndigheten.
Kommittén anser att rättelsen bör göras inom 30 dagar efter det felet
upptäckts.
När det gäUer möjligheten att lämna uppgifter för
tulltaxering genom ombud erinrar kommittén om att den nuvarande ordningen
motiverats med att godsels vidareförsändning tUl importören ej försenas om ett
ombud kan anlitas. Det framhålls att detta skäl inte kommer att gälla för
hemlagningssystemet eftersom importörerna då skulle få lämna sina uppgifter i
efterhand sedan de fått hem godset. Om hemtagnings-importörerna vill anlita
speditörs eUer annan utomstående experts hjälp att lämna uppgifter till
tullverket bör de utskrivna handlingarna kunna skickas tUl importören för
underskrift. Ett skäl för att ombud skuUe få anlitas även i dessa fall kan då
enligt kommittén vara att importören bör kunna flytta över ansvaret för den
riktiga tillämpningen av tull-författningarna på den anlitade experten.
Prop. 1972:110 55
För importörer, som inte begagnar
hemtagningsförfarandet, medför den nya tuUproceduren enligt kommitténs mening
inle någon förändring i behovet av ombud.
Kommitién
erinrar om att tveksamhet visserligen ibland yppats om huruvida ombud bör få
användas för nu ifrågavarande ändamål. Det har sålunda bl, a, hävdats alt här
aktuella sakuppgifter inle skulle kunna lämnas av annan än den som själv har
direkt kännedora om förhållandena. Kommiltén påpekar emellertid alt importören
själv i avsevärd mån måste stödja sig på uppgifter, som han erhålUt från
säljare eller andra, t, ex, beträffande varornas identitet, deras kvantitet och
beskaffenhet. Det kan inte skäligen begäras, att han medan varorna ligger kvar
hos godsvårdaren skall kontrollera att sändningen innehåller de varor som
fakturan anger och inte helt andra varor. Man måste enligt kommittén
acceptera, alt importör som inle begagnar hemlagningssystemet utgår ifrån
fakturans och köpehandlingarnas uppgifter i dessa hänseenden. I fråga om
värdet bör i allmänhet importören själv ha alla erforderliga data, om han
förvärvat varan genom köp i fast räkning, men i andra faU kan han även i detta
hänseende behöva stödja sig på uppgifler av säljaren. Enligt kommitténs mening
innebär det därför inte en så slor principiell skiUnad om uppgifterna lämnas av
importören eller av ett ombud för honom. Hinder bör sålunda i och för sig inte
möta mot alt man godtar att uppgifler lämnas genom ombud.
Kommittén
konstaterar fortsättningsvis att ett ombud i allmänhet inte kan få tiUräckliga
uppgifter för tuUtaxeringen genom de kommersiella handlingar som normalt
brukar företes i samband med tulltaxeringen (närmast faktura och
fraklhandlingar). Framför allt ger handlingarna inte någon upplysning, humvida
det föreligger någon ekonomisk intressegemenskap mellan säljare och köpare, om
någon betalning skall erläggas vid sidan av fakturabeloppet eller om andra
sådana omständigheter föreligger som kan medföra att fakluravärdet inte kan
godtas som tuUvärdeberäkningsgrand utan justering. Vidare är varans beskaffenhet
ej säUan alltför ofullständigt angiven för att möjliggöra en säker
klassificering. Enligt kommitténs mening bör man därför kräva att importören
lämnar ombudet kompletterande uppgifter i dessa hänseenden. Belräffande
förfarandet härvid anför kommittén följande.
För den händelse lämnade uppgifler befinns
oriktiga, bör ansvar kunna utkrävas av de inblandade parterna efter det uppsåt
eller den oaktsamhet som ligger var och en till last. I princip bör ansvaret
åvila den ursprunglige uppgiflslämnaren och inte den som i god tro grundat sin
uppfattning om sakförhållanden på dennes uppgift och därigenom kommit att avge
objektivt oriktig uppgift. Någon möjlighet alt ställa en utländsk säljare tUl
ansvar torde föreligga endast i rena undantagsfall, men detta är en svaghet som
gör sig gällande vare sig ombud används eller ej. Däremot bör ansvar kunna
utkrävas av importören, om han med uppsåt eller av grov oaktsamhet tUl ombudet
lämnat en oriktig uppgift som denne låtit ligga tiU gmnd för sina avgivna
tuUtaxerings-
Prop. 1972:110 56
uppgifter,
samt av ombudet, om denne själv på samma sätt är upphov till oriktigheten.
Emellertid uppkommer frågan, hur man då oriktig uppgift avgetls till tullverket
skall kunna fastställa vem som är den skyldige om båda skyller på varandra,
Detla problem måste lösas för atl man skaU kunna godta ett ombudsförfarande. En
möjlighet all skapa stadga i systemet och även minska nyssnämnda
utredningssvårighet synes vara att kräva, att importörens uppgifter till
ombudet skall föreligga i skriftiig eller annan bevisbar form, Detla skulle
innebära, att ett ombud får lämna uppgift tUl tullverket om förhållande som han
inte själv känner till endasl under förutsättning all han därvid slöder sig på
skriftiig eller eljesi bevisbar uppgift som lämnats eller tillhandahållits
honom av importören och alt han därvid inte har anledning att anta alt
uppgiften är oriktig.
Kravet på skriftlighet eller annan bevisbarhet gör
ombudsförfarandet tungrott. I fråga om mer kontinuerlig import blir del
emellertid mer användbart, om man accepterar sicrlftliga underuppgifler
avseende inte endast en viss vamsändning utan importörens hela import från viss
leverantör eller vissa leverantörer eller eventuellt importörens import över
huvud taget. Generella uppgifter torde ofta kunna lämnas om köpevillkor, t. ex.
huruvida köpen sker i fast räkning, om vederlag utöver priset skall erläggas,
om ekonomisk intressegemenskap föreligger mellan köpare och säljare. Vidare bör
stående uppgifler kunna lämnas om beskaffenheten av varor med angivna
faklurabeteckningar. Har sådana uppgifter avgetts, kan det ofta vara
tillräckligt, om en faktura eventuellt försedd med kompletterande
anteckningar överlämnas till ombudet vid varje särskilt införseltUlfälle. Med
stöd av de generella uppgiftema och de vid varje införseltillfälle erhållna
uppgiftema samt ombudels eventuella kännedom om relevanta förhåUanden (t. ex.
kostnader i samband med vamtransporten) skall ombudet kunna lämna fullständiga
uppgifter i anmälningshandlingarna till tullverket.
Har
genereUa uppgifter avgetts, måste importören vara medveten om atl de uppgifter
som han sedermera har att lämna för varje varu-sändning skall utgöra en riktig
och fullständig komplettering av det tidigare lämnade generella
uppgiftsmaterialel. Importören ansvarar sålunda bl, a, för att ändringar i
förhållande som tidigare generellt uppgetls för ombudet meddelas denne. För
att importören inte skall förbise delta bör generella uppgifter få lämnas
endast för en begränsad tidsperiod, förslagsvis sex månader. Uppgifterna bör
förvaras hos ombudet under skälig tid och kunna uppvisas för tullverket på
anfordran. Med hänsyn tUl de laav som bör kunna ställas på uppgiftsmaterialets
tillförlitlighet synes det böra fömtsättas, att den som anlitas som ombud
skall vara godkänd av tullverket för sådan verksamhel och att godkännandet skall
kunna återkallas om det visar sig att lämnade uppgifler inte är
tillförlitliga.
Kommiltén behandlar härefter omtulltaxering. Del
framhålls vara angeläget, att uppkomna fel kan rättas snabbt och utan störte omgång.
Lokal tullmyndighet bör därför ha vidsträckt befogenhet alt verkställa
rättelse. Enligt kommitténs uppfattning är det praktiskt, om lokal
tullmyndighet har genereU befogenhet att inom viss tid besluta om ändring av
verkställd tulltaxering, omtulltaxering, när myndigheten finner, att tulltaxeringen
är felaktig. Importören har visserligen intresse av att
Prop, 1972:110 57
inle
utsättas för opåräknade krav sedan tulllaxeringen avslutats, men statsverket
måste ha vissa möjligheter att exempelvis i anmärknings-eller besvärsväg påtala
för låg debitering. Befogenheten för lokal tullmyndighet att verkställa
omtulltaxering är enligt kommittén att ses närmast som en praktisk förenkling
av förfarandet. Kommiltén erinrar i detta sammanhang om de möjligheter till
såväl självrättelse i Inskränkt mening som efterbeskattning, vilka står
skattemyndigheterna tiU buds när det gäller inrikes beskattning. Förutsatt att
omtulltaxering endast får ske inom tid och under förutsättningar i övrigt som
gäller för framställande av krav i annan ordning, anser kommitién därför att
det från rättssäkerhetssynpunkt inte är något att erinra mot en sådan anordning.
Omtulltaxering bör, oavsett om över- eller underdebitering ägt rum, kunna ske
på myndighetens eget initiativ eller efter framställning av importören.
Kommittén konstaterar atl det alltid är
otillfredssfällande att efter-debilera tull såväl som andra allmänna avgifter
gentemot en avgiftsskyldig i god tro. Kommiltén föreslår därför, att tull
eller andra avgifter som tullverket uppbär inte skall efterdebiteras, om det
med hänsyn tiU omständighetema framstår som uppenbart oskäligt. Denna regel bör
gälla vid såväl omtulltaxering som besvär.
Vidare föreslås att tull och andra
införselavgifter, i överensstäramelse med reglema om efterbeskattning på
skatteområdet i övrigt, skall kunna efterdebiteras inom fem år om felet
föranletts av att importören lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att
lämna uppgifter som det ålegat honom att lämna. Tiden bör räknas från den dag
då beslutet i debiteringsfrågan fattats eller, om sådant beslut ej föreligger,
från den dag då uppgiften lämnats eller senast bort lämnas.
Kommittén diskuterar frågan huravida en femårig
preskriptionstid bör gälla även vamhavare som lämnat felaktig uppgift i god
tro. Det framhålls att det i många fall otvivelaktigt skulle vara stötande att
efter lång tid framställa krav mot godtroende vamhavare. Det kan emellertid
möta betydande svårigheter att visa att en vamhavare varit i ond tro. Med den
rätt att efter skälighetsbedömning efterge statsverkets anspråk som kommitién
föreslår finns enligt kommitténs åsikt inte heller någon anledning att ha en
särskUd regel för godtrosfall.
Om felet inte beror på att importören lämnat
oriktiga uppgifter bör enligt kommittén preskriptionstiden fastställas till sex
månader för att ge parterna skälig tid att granska tulltaxeringen och framstäUa
eventuella yrkanden om ändring. Erfarenheten anses ha visat att den nuvarande
sextiodagarsfristen ofta är för kort medan å andra sidan en så lång tid som två
år knappast anses erforderlig.
Mot kommitténs förslag om rätt för importör att
anlita ombud för uppgift tUl tulltaxering har ledamoten Croneborg anfört reservation.
Förslaget riskerar enligt hans uppfattnmg att i värsta
Prop. 1972:110 58
fall
göra ansvarsfrågan oklar och all i varje fall försvaga importörens känsla av
att han gentemot tullverket är ansvarig för de lämnade uppgifternas riktighet.
De regler, som föreslagits för att det i tvistiga fall skall kunna klarläggas
vem av de båda berörda parterna som skall anses vara ansvarig, är enligt
Croneborgs mening invecklade. Inte heller är det allmänt sett rimligt all
importören, i vars intresse importen sker och som är den som bäst känner lUl
varorna och andra för tulltaxeringen väsentiiga omständigheter, skall kunna
överlåta deklarationen gentemot myndighetema på en annan, vars i varje fall
primära intresse är att snabbt ombesörja ett så stort antal transaktioner som
möjligt. Reservation har också anförts mot kommitténs förslag om införande av
en straffsanktionerad plikt att i efterhand rätta oriktig tulltaxeringsuppgift.
Enligt ledamoten 'Willarts mening är det inte nödvändigt att införa en sådan
rättelseplikt.
Remissyttrandena
De flesta remissinstanserna tillslyrker eller
lämnar ulan erinran kommitténs förslag att tulltaxeringen i princip skall
grundas på skriftiiga uppgifter av importörerna. Några remissinstanser,
nämligen kommerskollegium, Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening och
Svenska tullmannaförbundet, förordar dock i stället s, k, avancerad
tulltaxering, dvs. att taxeringen gmndas på faktura och andra handlingar
rörande varan och att varan undersöks endast i särskilda fall. Delade meningar
råder också i frågan om uppgiftsskyldighetens omfattning. Kommitténs förslag
lämnas dock ulan erinran av flertalet remissinstanser. Generaltullstyrelsens
ståndpunkt är alt i varje fall hemlagningsimporlör bör vara skyldig att avge
fullständig deklaration med angivande av bl, a. statistiskt nummer, tullvärde
och avgiftsbelopp, Sveriges industriförbund m. fl. och Svenska företagares
riksförbund anser att importören inte skaU behöva införskaffa inte tillgängliga
uppgifter så snart hemtagningsproceduren inte tillämpas utan godset tuUtaxeras
direkt över tullklareringsupplag. Kommitténs förslag att importör skall vara
skyldig att rätta sådana fel i deklaration som han upptäcker i efterhand tillstyrks
av de remissinstanser som yttrat sig i frågan. Även kommUténs förslag rörande
omtulltaxering behandlas positivt i remissvaren.
Medan komnutténs förslag att uppgiftema för
tulltaxeringen skaU lämnas av importören inte mött erinran vid
remissbehandlingen är meningarna bland remissinstanserna delade beträffande
förslaget rörande ombuds medverkan. Förslaget tiUstyrks av eller lämnas i
huvudsak utan erinran av Sveriges industriförbund m. fl,, Svenska företagares
riksförbund, Sveriges speditörförbund, Sveriges grossistförbund, handelskamrarna
i Göteborg, Borås och Karlstad, handelskammaren i Östergötland och
Södermanland saml Skånes handelskammare.
Prop. 1972:110 59
Generaltullstyrelsen och kommerskollegium avslyrker
förslaget angående ombud.
Bland det flertal remissinstanser som tUlstyrker
förslaget om uppgiftsskyldighet går ingen närmare in på frågan. Sveriges industriförbund
m. fl. uttalar dock alt den för beskattningen grundläggande tulltaxeringen
enligt koraraitténs riktlinjer synes smidigt kunna anpassas till det
föreslagna godsvårdssystemel. Godsundersökning skulle sålunda behöva företas
endast när erforderliga uppgifter för tuUtaxeringen inte kan frambringas på
enklare sätt.
Kommerskollegium uttalar sig som nämnts för
alternativet med avancerad tulltaxering. Enligt kollegiets uppfattning bör i
princip faktura (eventuellt proforraafaktura, orderbekräftelse e. d.), någon
förra av försäkran (typ värdeförsäkran) särat licenser och andra importtUlstånd
företes innan heratagning får ske. Vid uppläggande av gods på s.k. kreditlager
bör motsvarande handUngar bifogas anhåUan om uppläggning. I övrigt anser
kommerskollegium att skyldighet att lämna uppgifler i vidare mån än som gäUer
f. n. ej bör krävas utora i särskUda fall.
Svenska
tullmannaförbundet tvivlar på att ett deklaralionssystem skulle raedföra en
snabbare godsgenoraströmnmg än det nuvarande dokumentförfarandet, s. k.
avancerad tulltaxering gmndad på faktura och andra handlingar rörande varan.
Samma inställning har Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening. Svenska
tuUmannaförbundet understryker dock att om en sådan tulltaxeringsordning
skall genomföras jämte heratagningssystemet kraven på uppgiftsskyldighet för
importörer som har hemtagningsrätt måste skärpas betydligt. Erfarenhetsmässigt
föreligger stor risk för att handlingar och upplysningar, som behövs för
tuUtaxeringen, i många fall lämnas först efter upprepade påstötningar.
Bland
dem som anmält avvikande mening i fråga om uppgiftsskyldighetens omfattning
anser Sveriges industriförbund m. fl. och Svenska företagares riksförbund all
importören inte skall behöva införskaffa uppgifter i faU då
hemtagningsförfarandet inte tiUämpas. Sveriges industriförbund m. fl. anför.
Beträffande hemtaget gods kan importören för
uppgiflslämnandet till tullverket behöva införskaffa kompletterande
upplysningar från utländsk leverantör (tUlverkare) eller göra undersökningar
och bestämningar som från kommersiell synpunkt skulle vara onödiga. När gods
tulltaxeras på tullklareringsupplag, kan det däremot inte vara rimligt att
fordra andra uppgifter än sådana, som är direkt tillgängliga hos importören.
Detta bör givetvis gälla alla importörskategorier. Anledningen till att en
registrerad importör undantagsvis låter förtulla elt vamparti över
tullklareringsupplag kan ju vara viss osäkerhet om tulllaxeringen och svårighet
att införskaffa för tullverket relevanta uppgifter i det aktuella fallet. Den
närmare bearbetningen av de uppgifter som framläggs beträffande hemtaget gods
för avgiftsbeläggning och för klassi-
Prop. 1972:110 60
ficering
enligt den statistiska vamförleckningen torde i normala fall snabbast och
säkrast ulföras av tullverkels för ändamålet särskilt utbildade tjänstemän.
För ett särskilt fall föreslår organisationerna
lättnader i uppgiftsskyldigheten och anför.
I saraband raed tulltaxeringsförfarandel finns
anledning att ägna uppmärksamhet ål den möjlighet till befrielse från tull och
annan införselavgift, som må åtnjutas för varor, som vid införseln är
behäftade raed avsevärd skada och som importören därför låter förstöra under
tullkontroll. Såsora typexempel kan nämnas färsk frukt och grönsaker som
undergått förskämning. Vid införsel för registrerad importör torde tullkontrollen
i dylika fall kunna utövas på elt för importören föga betungande sätt, t. ex.
enbart genom avlämnande av intyg om destmk-tionen av varan till tullverket.
Enligt generaltullstyrelsens mening bör i varje
fall hemlagningsimporlör vara skyldig atl avge fullständig deklaration. I
deklarationen bör härvid anges varans position i gällande tulltaxa med
statistisk varuförteckning, tullsats, tullpliktig kvantitet eller tullpUktigt
varde samt tull. Motsvarande bör enligt styrelsen gälla även i fråga om annan
införselavgift än tull.
Kommittén har, erinrar styrelsen, föreslagit, att
importören skall vara skyldig att bl. a. lämna en så utförlig beskrivning av
varan, att alla för klassificeringen av varan relevanta omständigheter blir
tillgängliga för tulltaxeringen. Detla fömtsätter enligt styrelsens mening en
sådan förtrogenhet med tulltaxan att ett angivande av varans position i
tulltaxan inte borde vålla nämnvärda problem för importören. Det anses också
vara uppenbart alt en importör i ett sådant läge framför allt om en sändning
innehåller många varuslag skulle föredra att ange de statistiska numren
framför att behöva göra en vidlyftig beskrivning av varusortimentet i
sändningen. Det skulle antagligen i praktiken också komma att förhålla sig så
alt importörens beskrivning av varan ej s'dHan skulle vara bristfällig och
därigenom föranleda onödiga besvärligheter för såväl tullverket som importören
genora ofta återkommande behov av kompletteringar. Kommittén har visserligen
lämnat möjligheten öppen för importör, som finner delta praktiskt, att själv ange
bl. a. det statistiska numret, men den har inte klart angett om detta är etl
alternativ till vambeskrivningea eller en komplettering av uppgiftslämnandet.
Under alla omständigheter anser styrelsen det mer realistiskt att som huvudprincip
föreskriva en deklarationsskyldighet i enlighet med styrelsens förslag.
Beträffande unporlörernas förmåga alt lämna
erforderUga uppgifter vid ett sådant deklarationsförfarande anses någon tvekan
knappast göra sig gällande utom i vad avser varans position i tulltaxan. Styrelsen
anför härvidlag följande.
Tillämpningen
av tulltaxan kan utan tvivel många gånger vara besv'är-
Prop. 1972:110 61
lig
och komplicerad. Den övervägande delen av varorna är emellertid relativt lätt
att klassificera. Härtill kommer att importören i allmänhet rör sig inom ett
tämligen begränsat vamområde, där han ganska lätt kan sätta sig in i även mera
koraplicerade tulltaxeringsfrågor. Av betydelse är även att när det gäller
heratagningsimportörer det ofla kommer att vara fråga ora upprepad import av
samma varuslag. För importörer, vilkas verksamhet täcker en slörre del av
varuområdet och som ofta importerar nya varuslag, kan förfarandet dock bli
svårare. Erfarenheten har emellertid visat att sådana importörer ofta är väl insatta
i tulltaxeringsfrågor. En viktig fömtsättning för deklarationsförfarandet är
vidare en effektiv informationstjänst i vad gäller lämnande av såväl officiella
upplysningar av generaltullstyrelsen som underhandsbesked av lokala
tullmyndigheter. Har klassificeringen en gång avgjorts på auktoritativ nivå,
känner importören tUl detta och kan begagna sig därav vid kommande
införsellUlfällen. I allmänhet bör det sålunda vara möjligt för importören att
utan större svårighet deklarera sina varor.
Styrelsen har sålunda kommit tiU den uppfattningen
att det med hänsyn tUl importörens förmåga i nämnda hänseende inte kan anses
föreligga något hinder för övergång tUl ett deklarationssystem raed den av
styrelsen föreslagna utforraningen. Denna uppfattning stöds av den
omständigheten atl liknande deklarationssystem tUlämpas i många andra länder.
Styrelsen pekar i delta sammanhang på att man i de
övriga nordiska länderna är på väg att genomföra ett förfarande enligt vUket
fullständiga deklarationer krävs. Avgiften skall därvid också anges i
deklarationen enligt de norska och isländska tuUtaxeringsordningama men ej
enligl de återstående nordiska ländemas. Det är önskvärt att likartade
för-tuUningsprocedurer tUlämpas i de nordiska länderna såvida inle särskUda
skäl finns för en avvikande ordning i visst land. Enligt styrelsens mening
kommer det sålmida förordade deklarationsförfarandet att för samhället i dess
helhet innebära betydande fördelar. Det ifrågasätts också f. ö. om tullverket över
huvud taget kommer alt kunna klara expedieringen av den alltmer ökande
trafikmängden utan att genomföra ett sådant deklarationssystem.
Dessa fördelar måste givetvis, framhåller
styrelsen, från importörernas synpunkt vägas mot en viss ökning av deras
arbete med förtullningen. Detta ökade arbele anses uppvägas av de fördelar i
olika h'änseen-den, främst genom snabbare åtkomst av godset och enklare
godshantering som i allmänhet möjliggörs av den nu föreslagna tullproceduren.
Styrelsen tiUägger att det även bör beaktas att deklarationsförfarandet kommer
att kunna avsevärt underlättas genom automatisk databehandling. Den snabba
utvecklingen på datateknikens område koraraer säkerligen att medföra att ett
allt större anlal importörer inom en snar framtid kommer att använda sig av
sådan teknik. Genom att deklarationsförfarandet inlegreras med företagens
intema ADB-mtiner kan såväl tarifferingen som uträkningen av tuUvärden och
avgiftsbelopp ske enk-
Prop. 1972:110 62
lare
och med mindre arbetsinsats än vad som är fallet när motsvarande arbete görs
genom tullverkets försorg.
När det gäller faU där hemtagningssystemet inte
kommer att tUlämpas utgår generaltuUstyrelsen från att deklarationerna även här
kan vara fullständiga och anför att det i dessa fall torde få ankomma på
tullverket att bedöma i vad mån avsteg kan medges från skyldigheten att lärana
fullständiga uppgifter.
I fråga om tiden för anmälan till förtuUning
föreslår generaltuUstyrelsen att vara som förvaras på kreditiager skall
anmälas tUI förtuUning innan varan tas ut från lagret.
Statistiska centralbyrån understryker för sin del
att det torde vara ofrånkomligt att en tulltaxering som bygger på deklarationer
från importören ökar riskema för alt tullsedeln kommer att innehålla felaktiga
uppgifter. Mot bakgrund av att det föreslagna hemlagningssystemet skuUe
försvaga taxeringskontroUen understryker statistiska centralbyrån
nödvändigheten av att man beaktar statistikens krav på korrekta primäruppgifter.
Med anledning av kommitténs förslag om skyldighet
för importör att göra rättelse i avgiven deklaration inom viss tid efler det
att tidigare lämnade uppgifter i deklarationen befunnits oriktiga, framhåller
generaltuUstyrelsen att det i praktiken inte torde vara ovanligt att vissa för
tulltaxeringen väsentliga omständigheter blir kända först efler tulltaxeringens
avslutande, trots att importören iakttagit tUlbörlig aktsamhet i saraband med
godsels förtuUning. Styrelsen anser därför alt det finns elt klart behov av en
regel som den föreslagna. Den lid av 30 dagar efter det felet upptäckts, som
importören enligt förslaget skall ha på sig för att anmäla felet, finner
däremot statens jordbruksnämnd vara för lång och framhåller att avgifterna i
viss uisträckning kan preskriberas redan efter 60 dagar. För att begränsa
preskriptionsrisken bör man därför enligt jordbruksn'åmndens mening kräva att
iakttagen felaktighet anmäls omedelbart efter upptäckten.
Som redan nämnts har kommitténs förslag om rätt för
importören alt använda ombud vid tulltaxering, varit föremål för delade
meningar vid remissbehandlingen.
Bland de remissinstanser som tUlstyrker kommitténs
förslag om ombuds medverkan vid tulltaxering konstaterar Sveriges
speditörförbund att det inte är koraraitténs avsikt att förhåUandena vid vanlig
tullklarering skall förändras nämnvärt. Det måste vidare enligt förbundet betraktas
som ytterligt väsentiigt från allmän synpunkt, att speditörernas sakkunskap
skall kunna tas i anspråk, även då varan tas hem av registrerad importör.
Förbundet betvivlar att hemtagningsproceduren över huvud taget kommer att få
tiUräcklig omfattning, om de registrerade importörerna förvägras möjUghet att
utnyttja speditör som ombud. Förbundet kan acceptera den ansvarsfördelning
mellan importör och ombud som angetts i betänkandet.
Prop. 1972:110 63
Sveriges industriförbund m. fl. framhåller för sin
del att de större importörerna, som inte sällan har egna
speditionsavdelningar, kan ha mindre behov än övriga importörer alt anlita
ombud och alt hemtagningsproceduren torde koraraa att utgöra ett incitaraent
för de registrerade importörerna med hemtagningsrätt att i ökad utsträckning
själva ombesörja kontakten raed tullverket. För importörer som inför varor
mera sporadiskt och i smärre partier kan ombudsförfarandet däremot innebära en
påtaglig fördel. Dessa importörer kan inte förväntas ha närmare kunskap om
tullformaliteterna och kan inte heller bli registrerade enligt
hemlagningsförfarandet. Svenska företagares riksförbund tUlstyrker förslaget
under förutsättning att det föreslagna förfarandet inte onödigtvis försenar och
försvårar godstrafiken.
Sveriges industriförbund m. fl. samt handelskamrarna
i Göteborg, Borås och Karlstad anser det vara av vikt alt ansvaret för
uppgifter som ombud läranar regleras på ett klart sätt, Handelskararama anser
alt ansvarsfrågan ej skall behöva bereda några verkliga svårigheter om så sker.
Handelskammaren i Östergötland och Södermanland
finner den föreslagna regleringen vara onödigt komplicerad och ägnad att
häraraa elt rationellt samarbele mellan importören och ombudet. Ansvaret bör
helt åvUa den part, som undertecknat den uppgift, som tulltaxeringen gmndas på.
Vederbörande har då ett eget intresse av att tUlse att sådant underlag finns
att uppgifternas riktighet kan styrkas. ViU ombudet inte själv ikläda sig
ansvar för lämnade uppgifters riktighet bör nu förekommande syslem med separat
värdeförsälcran kunna bibehållas. Skånes handelskammare anser att kravet att
ombud skall granda sina uppgifler för tulltaxering på skriftlig uppgift blir
svår att upprätlhåUa i praktiken.
Kommerskollegium anser att det föreslagna systemet
med ombud inte bör genomföras och detta oavsett om koraraitténs förslag lill
tullprocedur eller annan ordning tillämpas för tulllaxeringen. Kollegiet
hänvisar härvidlag tUI vad komraittéledaraoten Croneborg anför i sitt särskilda
yttrande i ombudsfrågan.
Generaltullstyrelsen, som också avstyrker
förslaget, påpekar att det ombudsförfarande som nu tillämpas kommit till främst
i syfte alt undvika att godsels vidaresändning tUl importören försenas och att
detta skäl uppenbarligen faller bort om det föreslagna heratagningssystemet
genomförs.
Enligt styrelsens mening talar mycket starka skal
för att importören själv skall gentemot statsverket utan mellanhand svara för
de uppgifter rörande varan som är väsentliga för tulltaxeringen. Det som
främst talar härför är att det är i importörens inttesse den ifrågavarande importen
sker och att det utan tvivel är importören som bäst känner till de
omständigheter som är relevanta för tuUtaxeringen. Risk fmns också
Prop.
1972:110 64
atl
importörens känsla av ansvar för tulltaxeringsuppgifternas riktighet försvagas
om deklaration rörande hans import avges till tullverket genom ombud. Ombudets
intresse att gentemot tullverket ombesörja tullärendena på ett rikligt sätt
anses dessutom lätt komma i konflikt med önskemålet att vara uppdragsgivaren
till lags och intresset av att fullgöra ett så stort antal förlullningsuppdrag
som möjligt. I den mån importören önskar utnyttja speciell sakkunskap vid
upprättande av deklarationer genom anlitande av exempelvis speditionsföretag
kan detla enligt styrelsen mycket väl ske utan att ett ombudsförfarande behöver
tUlämpas. Risken för att en del importörer i sådana fall kommer att underteckna
deklarationema in blanco anses ofrånkomlig men skulle kunna minskas genom
möjligheten att tiUämpa stränga sanktioner häremot, exempelvis mistning av
hemtagningsrätten. Det kan, påpekar styrelsen, ifrågasättas om
ombudsförfarandet möjligen bör kunna tilllåtas beträffande importör som ej
tiirämpar hemtagningsförfarandet. För ett sådant förfarande talar det
förhållandet att godsets vidaresändning lUl importören i viss uisträckning kan
påskyndas och att tullverket i vissa avseenden har bättre kontrollmöjligheter
genom godsundersökning ra, m. Genom att det då oftast blir fråga om import, som
ej är kontinuerlig, har emeUertid ombud vid sådan import ej säUan bristfällig
kännedom om omständigheter som är väsentliga för tuUtaxeringen. Vidare iimebär
enligt styrelsens mening frågan om ansvarsfördelning stora problem. Styrelsen
anför.
På grand av svårigheterna alt visa vinningsmoliv
torde sannolikt ombud för importör endast undantagsvis komma att kunna dömas
för uppsåtiigt brott vid lämnande av oriktiga tulltaxeringsuppgifter. Det kan
därför inte uteslutas att ombudet med utnyttjande härav, i maskopi med
importören uppsåtiigen läranar vilseledande uppgifter till tullverket.
Vid genomförande av ett tuUtaxeringssystem där
tulltaxeringens riktighet är så gott som helt beroende av tiUförUtiigheten hos
de av importören lämnade uppgiftema är det uppenbarUgen av största vikt att ansvarsfrågan
får en enkel, tydlig och ändamålsenlig lösning. Det är därför inte lämpligt
att den i allmänhet besvärliga bevisningen rörande vem som eventueUt förfarit
brottsligt då oriktiga uppgifter länmats skall ytterligare i avsevärd mån
försvåras genom att två parter importör och dennes ombud delar ansvaret för
uppgiftslämnandet.
Kommitténs förslag att ombudets uppgifter skall
vara grandade på skriftliga eUer andra bevisliga uppgifter från importören
synes utgöra en tungrodd och invecklad konstmktion. Det är i hög grad
tvivelaktigt ora ett sådant förfarande skulle fungera på avsett vis i
praktiken.
Länsåklagarmyndigheten i Malmöhus län pekar också
på risken för alt importörerna undertecknar deklarationer in blanco och förordar
att utttyckUgt förbud häremot uppstäUs. Över huvud taget bör man enligt
länsåklagarmyndigheten på ett eller annat sätt söka skapa garantier för att
tuUlaxeringsuppgifter endast undertecknas av personer i ansvarig ställning och
för att den som undertecknar en uppgift också satt sig in i vad det är han i
uppgiften försäkrar.
Prop. 1972:110 65
De remissinstanser som yttrat sig om kommitténs
förslag rörande omtulltaxering ställer sig positiva till förslaget,
Sveriges grossistförbund berör den av kommitién
föreslagna regeln om att tull eller andra avgifter, som tullverket uppbär, inle
skall efterdebiteras, då det med hänsyn tiU omständigheterna frarastår sora
uppenbart oskäligt. Enligl grossistförbundets uppfattning bör regeln användas,
ora exempelvis en vara under längre lid tuUtaxeras efler viss etablerad praxis
men praxis sedan ändrats utan att vederbörande lokala tullanstalt eller
importören informeras. Att i sådana fall i efterhand kräva förhöjd tull frarastår
enligt förbundet som obilligt. Även i fall då tulltaxeringen gmndas på ett av
lokal eller central myndighet utfärdat underhandsbesked, som sedermera ändrats
av överordnad myndighet, framstår det för grossistförbundet som stötande att
efterdebilera tull. Det torde nämligen endast undantagsvis finnas möjligheter
för importören alt i dessa och liknande fall i efterhand av sina köpare ta ut
de ökade tull-kostnaderna.
Svenska tullmannaförbundet framhåller att fel av
lapsuskaraklär bör kunna ändras efter muntlig framställning.
Generaltullstyrelsen berör också vissa frågor beträffande sådana fall då
efterdebitering framstår sora oskälig. Styrelsen anför.
Bedömningen av vad som skaU anses uppenbart
oskäligt måste bli en grannlaga uppgift, önskvärt är att så långt möjligt uppnå
likartad bedömning av förekommande faU. Härför är det nödvändigt att beslutanderätten
ej sprids tiU många befattningshavare. Enligt styrelsens uppfattning är det på
grund härav inte lämpligt att den som enligt ovan föreslås få rätt att besluta
om omtulltaxering också skulle få rätt att beslula om leuteration. För alt få
enhetlighet i praxis föreslås att beslut om leulera-tion fattas av
generaltullslyrelsen såvida inte styrelsen för visst eller vissa typer av fall
finner skäl delegera beslutanderätten tUl dislrikttullanstalt. Eftersom
leuteration ej torde kunna komma i fråga beträffande belopp som importören
inbetalat bör särskUd uppmärksamhet ägnas åt de problem som kan uppstå i
sammanhanget vad avser kreditvamhavare, där debiterade belopp automatiskt förs
upp på tuUräkning och betalas.
EnUgt styrelsens mening bör vidare möjlighet finnas
att undvika efterdebitering när fråga endast är om ett ringa belopp.
GeneraltuUstyrelsen tar också upp frågan om
skyldigheten att erlägga tull vid varusmuggling, en fråga som kommittén ej
närmare berört. Problemen uppkommer i huvudsak när förverkande av gods eller
dess värde helt eller delvis efterges enligt varasmugglingslagen. Alt i sådana
faU låta tullproceduren förfalla och helt ersättas av rättegången i
smug-gelmålet anser styrelsen vara en från flera synpunkter olämplig lösning.
Det föreligger framhåller styrelsen i sådana fall risk för att
värdeförver-kandet kommer att avse ett lägre belopp än de avgiftsbelopp, som
skulle ha erlagts tUI statsverket vid legal import. En sådan konsekvens torde i
allmänhet ej vara avsedd från domstolamas sida. Det synes en-
5
Riksdagen 1972.1 saml Nr 110
Prop. 1972:110 66
ligt
styrelsens mening mindre lämpUgt att på detta sätt ålägga en rättsvårdande
myndighet att ta till vara statsverkets skatteanspråk. Då rätten förklarat
egendom förverkad tUl viss del eUer meddelat sådan förklaring med avseende på
viss del av egendomens värde, bör tull och andra avgifter ej utgå beträffande
den del av egendomen som sålunda förklaras förverkad eller i fråga om vilken
värdeförverkande trätt i stället för sakförverkande. För den del av
smuggelgodset som i sådana fall ej blivit föremål för sak- eller
värdeförverkande bör dock tuU och andra avgifter utgå. Ett annat problem är,
påpekar styrelsen, i vad mån tullförpUktel-ser skall anses föreligga för gods
som stuUts i utlandet och smugglas in bit men som ej finns i behåll.
Värdeförverkandet torde ej kunna ske i sådana fall. Med hänsyn härtiU synes det
styrelsen som om den som förövat så väl stölden som smugglingen bör göras
belalningsskyldig för undandragna avgifter. Styrelsen framhåUer att de många
svåra problem som hör saraman med frågan om tullförpliktelsen vid smuggling måste
beaktas vid reformeringen av tullproceduren och få en praktisk lösning genom
särskUd författningsreglering.
Departementspromemorian
(710 §§)
EnUgt departementsförslaget skall importörerna
lämna en deklaration innehåUande bl. a. varans statistiska nummer, uppgift om
kvantitet och tullvärde samt den tull eUer annan avgift som belöper på varan.
Kan importören inte uppge varans nummer får han i stället lämna sådan
beskrivning att varan kan klassificeras med ledning av beskrivningen. I vissa
fall, bl. a. när vara införs i olika poster vid skilda tUlfällen, kan
preliminär deklaration förekomma.
Generaltullstyrelsen kan för särskilt fall bestämma
att erforderliga uppgifler om varan skall läranas i annan ordning än i form av
tulldeklaration och kan också för särskUd import föreskriva undanlag från
föreskrifterna om vad fiUlständig deklaration skaU innehålla. Det påpekas att,
även om deklaration ej lämnas, tuUtaxermgsförfarandet i största möjliga
utsträckning skaU grundas på uppgifter från importören. När det gäller varor
som förs in av resande och annan liknande privat-jmport fömtsätts
tulltaxeringen komma att tillgå på ungefär samma sätt som hittills. Det
framhålls att en stor del av varorna är förhåUandevis lätta att deklarera men
att besvärliga klassificeringsproblem kan uppkomma i vissa fall när det gäller
att uppge varans statistiska nummer. Om en importör tidigare importerat samma
vara eller fått förhandsbesked eUer annan upplysning från tuUverket om varans
tulltaxering torde det dock ej innebära större svårigheter för honom att lämna
erforderliga uppgifter.
I awaktan på erfarenhet av den nya tullproceduren
har något förslag om införande av skyldighet att anmäla fel i lämnade
uppgifter ej ansetts böra framläggas i detta sammanhang.
Prop. 1972:110 67
Enligt departementspromemorian är det som nämnts
importören som skaU ange varan tUl förtuUning, avge tulldeklaration eller
motsvarande uppgifter. Som importör anses den för vars räkning varan förs in,
om han är bosatt här i landet, och i annat fall den som för in varan. Med
hänsyn tUl de begränsade möjUghetema att utkräva ansvar för felaktiga
uppgifter har det nämligen ansetts att uppgiftsskyldighet ej bör åläggas den
som är bosatt utomlands. Fraktföraren eUer motsvarande har därför ansetts böra
behandlas som importör om den för vars räkning varan förs in är bosatt
utomlands.
Det framhålls att varor som inköpts från utlandet i
regel införs för köparens räkning men att det i viss uisträckning förekommer
leverans-klausuler som innebär att godset inte avlämnas tUl köparen förrän
efter förtullningen. I dylika fall får införseln anses ske för säljarens
räkning. Detta gäUer vid sådana leveransklausuler som franko förtullat och ex
quay (duly paid). I fråga om varor som införs utan samband med köp från
utlandet bör godset oavsett äganderättsförhållandena i allmänhet anses infört
för mottagarens räkning. Liksom vid köp bör emellertid införseln anses ske för
avsändarens räkning om denne skall tillhandahålla varan här i riket i förtuUat
skick.
Beträffande tiden för anmälan tUl förtuUning
föreslås i departementspromemorian att hemtagaren skall ange varan tUl
förtuUning inom den tid generaltullstyrelsen bestämmer, dock högst 20 dagar
efter det varan tagits om hand. Då varan lagras i frihamn eller på tullager
skaU enligt promemorian varan inom motsvarande tid anges tUl förtuUning efter
det lagringen upphört. I övrigt föreslås att anmälan tUl förtuUning sker omedelbart.
När det gäUer anlitande av ombud föreslås att
generaltullstyrelsen får medge att importör lämnar tulldeklaration genom ombud
som godkänts av styrelsen. Importören skall i så fall svara för sådan
deklaration som om han själv avgett den om han ej inom tre veckor efter det att
deklarationen avgetts lämnar ny deklaration. Lokal tullmyndighet får medge att
importörs deklarationsskyldighet fullgörs av anstäUd hos honom som kan anses
inneha förtroendeställnLng. Möjligheten att lämna deklaration genom ombud avser
att underlätta för importör med större importverksamhet att lämna
tulldeklaration. Sådan importör tvingas eljest själv eUer, när det är fråga om
juridisk person, genom behörig firmatecknare underteckna varje deklaration.
Genom möjligheten att utse ombud kan importör bättre utnyttja tjänster som
speditörer och andra uppdragstagare lämnar och få snabbare godshantering.
Det förfarande vid fastställelse av tuU eUer annan
avgift som departementsförslaget innehåller bygger på det förfarande som f.n.
förekommer på punklbeskattningens område enligt förordningen (1959: 92) om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning och i fråga om faststäUelse av
mervärdeskatt enUgt förordningen (1968: 430) om mervär-
Prop. 1972:110 68
deskatt.
Det är närmast förfarandet vid fastställelse av mervärdeskatt som varit
förebUd. Det fömtsätts att tulldeklarationer upprättas och att dessa inte skall
behöva vara föremål för beslut i varje särskilt fall. Tulltaxeringsbeslut kan
enligt förslaget vara antingen preliminärt eller slutiigt. Finns anlednuig att
awika från en deklaration skall tullmyndigheten meddela preliminärt beslut.
Detsamma gäller om tullmyndigheten vill ändra ett tidigare meddelat
preliminärt beslut. Preliminära beslut kan meddelas inom ett år från den dag då
varan angavs till förtuUning såvida inte importören dessförinnan begärt
slutiigt beslut. Preliminära beslut kan ej överklagas. Eftertulltaxering kan
under vissa förutsättningar ske inom fem år från nämnda dag.
Remissyttrandena
Förslaget om deklarationsskyldighetens omfattning i
departementspromemorian avstyrks av remissinstanser, som representerar näringslivet.
Övriga reniissinstanser lämnar i huvudsak förslaget utan erinran.
Kommerskollegium hävdar dock att deklarationsskyldigheten när hemtagningssystemet
ej tUlämpas bör kunna begränsas till vad tuUagstift-ningskomraittén föreslagit.
Generaltullstyrelsen föreslår att skyldighet införs att i efterhand anmäla
felaktigheter i uppgifter som lämnats vid tiUltaxeringen.
Flertalet remissinstanser lämnar förslaget om vem
som skaU anmäla vara tUl förtuUning och avge deklaration utan erinran. De
flesta av de instanser som närmare berört förslaget ställer sig dock kritiska
härtUl. Promemorians förslag rörande regleringen av ombudsförfarandet tUlstyrks
däremot i princip äv remissinstansema.
Av de remissinstanser som närmare berört det
förfarande för fastställelse av tuU och annan avgift som upptas i
departementsförslaget tillstyrker riksskatteverket att förfarandet utformas i
överensstämmelse med förslaget. Däremot ställer sig generaltullstyrelsen,
Sveriges industriförbimd m. fl. och Sveriges allmänna tuUtjänstemannaförening
avvisande tUl förslaget.
Departementspromemorians förslag om
eftertulltaxering länmas utan erinran av flertalet remissinstanser. Sveriges
speditörförbund och några handelskammare hemställer att tidsfristen för
eftertuUtaxering förkortas.
Deklarationsskyldighetens omfattning bör enligt
kommerskollegium kunna begränsas tiU vad kommittén föreslagit för de faU där
hemtagning ej är aktueU. När det däremot gäUer hemtagningsgods betonar
kollegiet vikten av högt stäUda krav bettäffande deklarationsskyldigheten med
hänsyn tiU det värde det har från säkerhets-synpimkt att importörens kännedom
om godset tas tiU vara. Samtidigt måste emeUertid inses, fortsätter
kommerskollegium, att denna kännedom vanligen i mindre mån är inriktad på
sådana egenskaper hos god-
Prop. 1972:110 69
set
som är avgörande från tullsynpunkt och att tolkningen av olika beslämmelser,
bl. a. tullvärdereglerna, kan vålla slora svårigheter. En smidig och successiv
anpassning av deklarationsskyldigheten till vad som kan ge det bästa resultatet
anses därför erforderlig. Bestämmelserna bör utformas så att en sådan anpassning
blir möjlig. Kollegiet anser väsentligt alt upplysningskapaciteten hos
tullverket förstärks. Efiersom förtullningen även innefattar kontroll att varan
får införas och eftersom varans inköps- och ursprungsland ofta är avgörande
vid tillämpningen av den allmänna importförbudskungörelsen bör enligt
kollegiets uppfattning uppgift läranas även härom. De uppgifter som enligt förslaget
skall kunna avkrävas importör, bör kompletteras med uppgifter som kan erfordras
för kontroll av att varan får införas. Generaltullstyrelsen framhåller behovet
av att tullverket ges möjlighet att medge undantag från
deklarationsskyldighetens omfattning.
De remissinstanser, som representerar näringslivet,
avstyrker departementspromemorians förslag i förevarande del med hänvisning
till vad kommittén anfört. Sveriges industriförbund m. fl. erinrar om att slora
svårigheter kan föreligga även för särskUt utbildade tulltjänstemän att i vissa
faU beräkna en varas tuUvärde på rätt sätt. Det kan inle anses rationellt alt
föreskriva att de uppgifter importören har om varan skall transformeras tiU
statistiskt nummer och tuUvärde av honom. Tvärtom måste det anses mest
rationellt och från samhällsekonomisk synpunkt rikligast att detta arbete
utförs av tullverkets tjänstemän sora är särskilt UtbUdade för ändamålet.
Sveriges hantverks- och industriorganisation ansluter sig tUl de nu nämnda
organisationernas yttrande.
Enligt Stockholms handelskammare skulle det medföra
stora problem för små och medelstora företag om dessa ålades obligatorisk
deklarationsplikt. Samma synpunkter anläggs av Östergötlands och Södermanlands
handelskammare, sora anser att ett införande av det föreslagna
tulldeklarationsförfarandet skulle vara mycket olyckligt från en rad synpunkter.
Handelskammaren anför bl. a.
Främst anser kammaren att ett överförande tiU
näringslivet av tullverkels taxeringsuppgifter i den omfattning, sora elt
obligatoriskt tulldeklarationsförfarande medför, leder tiU ett orationeUt
utnyttjande av totalt tUlgängliga resurser i fråga om tuUtaxeringstekniskt
utbildad personal. En spridning av dessa arbetsuppgifter ut på en mängd
företag skulle kräva betydligt ökade totala arbetskraftresurser när det gäUer
sålunda utbUdad personal jämfört med nuvarande ordning där tullkam-rama centralt
utför dessa uppgifter med rationellast möjUga utnyttjande av olika
personalkategorier med varierande grad av tullutbUd-nmg. Det är sannolikt att
ett införande av obligatoriskt deklarations-förfarande kommer att leda tUl ett
överförande i betydande omfattning av tuUverkets personal till industri-,
handels- och speditionsföretag. En sådan utveckling kommer i första mramet att
gå ut över den rådgivande och konsulterande verksamheten i
tulltaxeringstekniska frågor.
Prop. 1972:110 70
som
tullverket anses böra bedriva såsom en förutsättning för deklarationsförfarandets
genomförande.
Handelskammaren finner inte den föreslagna
möjligheten att avlämna deklaration genom anlitande av speditör som ombud vara
någon lösning på de betydande problem de svenska importörema skulle ställas
inför om det föreslagna deklarationsförfarandet infördes. Liknande kritiska
synpunkter framförs av andra handelskammare.
Riksåklagaren påpekar att medan mUtaxering hittiUs
gjorts av tuUmyndighet ex officio och den betalningsskyldige inte haft slora
möjligheter att obehörigt påverka handfäggningen man nu skapar möjligheter och
frestelser för den berörda allmänheten att undandra sig förpliktelser genom
oriktiga uppgifter i tulldeklaration.
När det gäller frågan om skyldighet att i efterhand
anmäla felaktigheter i uppgifter som lämnats vid tuUtaxeringen föreslår
generaltullstyrelsen att sådan skyldighet införs i tullagen och att bestämmelse
om straff för den som inte fullgör sådan skyldighet införs i
varusmugglingslagen. Styrelsen anför följande.
Deklaration för förtuUnmg kommer ofla att avges
under fömtsättningar som skiljer sig från vad som gäller vid inrikes
beskattning. Detta gäller särskUt den som inte blir hemtagare utan skall avge
deklaration innan godset lämnas ut tiU honom. Av praktiska skäl kan det inte
annat än i undantagsfall förekomma att han undersöker godset innan tulldeklarationen
upprättas, utan han måste basera deklarationen på de handlingar rörande godset
som tillställts honom i samband med försändningen. Viktigast bland dessa är i
regel fakturan. Anförda förhållande kan särskilt med hänsyn tUl den tidspress
under vilken importproceduren ofta måste genomföras och de förhållanden i
övrigt som råder vid imporfhandel lätt leda tUl att skiljaktigheter uppstår
mellan avgiven deklaration och varas'ändningens faktiska innehåll. I en
sändning kan t. ex. ha sammanförts varor upptagna på två fakturor av vilka
endast en kommit mottagaren till hända vid tiden för deklarationens avgivande.
Leverantören kan av misstag ha levererat större eller mindre kvantitet varor än
som angetts i fakturan. Förväxling kan ha skett hos leverantören så att helt
andra varor levererats än fakturan upptar. Till följd av sådana omständigheter
kan avgiven deklaration objektivt sett bli felaktig eller ofullständig utan
att vare sig uppsåt eller oaktsamhet kan läggas deklaranten till last.
Berörda förhåUanden gör sig gäUande inte bara när
tulldeklaration avges utan även när godset förtullas ulan deklaration på basis
av handlingar som tUlhandahålls för ändamålet eller uppgifter som läranas med
stöd av här avsedda slag av handlingar.
I fall då tUl följd av berörda förhållanden tuU
eller annan avgift blivit för högt beräknad får föratsättas att varuhavaren
söker rättelse i vanlig ordning när han erhållit kännedom därom.
"Vad härefter angår frågan om vem som skall
anmäla vara till förtuUning och avge deklaration hävdar riksskatteverket för
sin del att utttycket "importör" bör ha samma innebörd i
Prop. 1972:110 71
tullagen
och förordningen om mervärdeskatt m. fl. skalteförfattningar, som tUlämpas
samtidigt som tuUagen.
Även då varor importeras fritt förtullade bör
vammotlagaren som då inte är att anse som importör om han är registrerad
som skattskyldig för mervärdeskatt kunna medges avdrag för mervärdeskatt som
erlagts vid införseln och om han är registrerad som skattskyldig för
punktskatter kunna uppskjuta betalningen av sådan skatt tills omsättning av
varan skett inom landel.
Kammarrätten i Stockholm anser att
importörsbegreppet bör omarbetas så att tveksamhet inte behöver uppstå om vem
sora är skyldig att avge deklaration eller betala lull. Kammarrätten anför.
Svårigheten att utforma importörsbegreppet framgår
delvis av departementspromemorian och föreligger främst beträffande varor i
kommission eller varor sora levereras enligt klausuler, sora innebär att varan
skall avlämnas tUl köparen först efter förtullningen. Vidare lät ofla förekomma
alt den som säljer varor i frihamn själv ombesörjer förtullningen. I
sistnämnda fall torde säljaren böra anses som importör. Vidare bör beaktas, att
den "som för in varan" kan vara en svensk eller utländsk fraktförare,
som efter införseln varmed torde förstås det fysiska förandet av varan över
tullområdets gräns överlämnar varan tiU annan fraktförare eller tUl
lagerhållare för tillfällig förvaring i awaktan på transport till mottagaren.
Enligt lagförslaget skall importören vara skyldig att avge tulldeklaration.
Denna skyldighet bör enligt kammarrättens mening inle ligga på
transportförelag, i den mån det inte är fråga om företag, som fått importörens
uppdrag att vara ombud. Av lagförslaget framgår, att ehuru det inte direkt
utsagts betalningsskyldighet i fråga om tull skall åvila importören.
Sveriges speditörförbund förordar att som importör
skall anses den som vid tidpunkten för varans utlämning från tullverket eller
godsvårdsföretag är legitimerad som varumottagare. Förbundet anför.
I definitionen anges "importören" som
"den för vars räkning varan föres in". 'Vid sjötransporter förs varan
av rederiet in för konossements-innehavarens räkning. Om konossementet tecknats
"till avlastarens order" och därefter indosserats in blanco, blir
innehavaren av konossementet den för vars räkning rederiet för in varan. Denne
är ofla en speditör som dessutom kan ha slutit själva fraktavtalet i eget namn.
Vid flyg-, bil- och järnvägstransporter ställs ofta speditören som mottagare i
fraktsedlarna. Så sker t, ex, alltid vid samlastning. Varan förs då av transportören
in för speditörens räkning. För att regeln skaU innebära vad som avses, bör
importören i stället anges som "den som i anslutning till införseln avser
alt förfoga över varan för egen räkning".
Specialregeln för fallet, då den som enligt
ovannämnda definition skulle ha varit atl anse sora "iraportör" är
bosatt i utlandet, leder i den föreslagna utformningen ej heller till det
avsedda resultatet. "Den som för in varan" är nämligen ofta en
utländsk part, t. ex. en utländsk åkare, fartygs- eller luflfartygsägare. De
praktiska svårigheter som skulle uppstå för tullverket, ora sådana parter hade
att fuUgöra "importörens" skyldigheter i förlullningshänseende är
uppenbara.
Prop. 1972:110 72
GeneraltuUstyrelsen förordar att skyldigheten all
avge tulldeklaration åläggs den som anmäler vara till förtuUning, När del
gäller hemtagare bör anraälan göras av denne. Någon föreskrift om vem som i
övriga fall skall göra anmälan anser styrelsen däremot inte påkallad,
StTelsen berör först del fall då vara förs in för
utlännings räkning och anser atl det resultat som departementsförslaget åsyftar
endast i be-griänsad omfattning tillgodoses genom en regel som innebär att
fraktföraren eller molsvarande då skall behandlas som importör, Sl)'relsen
fortsätter.
Införs varoma för utlännings räkning är nämligen
mycket ofla även fraktföraren eller motsvarande utlänning. Fråga är om inte den
föreslagna modifieringen av huvudregeln i dylika fall snarare är en nackdel än
en fördel.
Vidare är det uppenbart att den föreslagna
definitionen av importörsbegreppet i vissa faU skulle leda tiU orimligt
resultat. Enligt tuUagen finns nämligen olika möjligheter att uppskjuta
förtullningen tiU långt efter det varan införts lUl tuUområdet, t. ex. genom
uppläggning på tullager eller i frihamn. Ägande- eller dispositionsrätten till
varan kan under denna tid övergå tUl annan person. Det vore orimligt om i
dylika fall rätten att ange lill förtuUning och skyldigheten att betala tull
och andra avgifter fortfarande skulle ankomma på den tidigare ägare för vars
räkning varan ursprungligen införts. Tydligt är sålunda att den föreslagna
definitionen av importörsbegreppet måste göras än mer komplicerad.
Till det sålunda anförda kommer att det enligt
styrelsens mening ofta är vanskligt att bedöma för vems räkning varan förs in.
Härvidlag hänvisar styrelsen till vad kommittén anför.
EnUgt styrelsens mening är det en bättre lösning
att deklarationsskyldigheten åläggs den som anmäler varan tUl förtuUning.
Beträffande hemtagare framhålls atl del i reglerna för hemlagning bör
föreskrivas atl hemtagaren själv skall göra sådan anm'älan och atl tillstånd
tUl hemtagning lämnas först efter prövning av vederbörandes kvalifikationer.
Vad åter angår den enligt styrelsen förmodUgen mindre del av importen som inte
blir föremål för hemtagning kan mot den av styrelsen förordade lösningen
invändas att förlullningsanmälan skulle kunna göras av person som saknar
tUlräcklig k'ännedom ora varan för att avge erforderlig tulldeklaration.
Invändningen är dock inte av någon större tyngd, eflersora godset i dessa fall
ligger kvar under tullverkets kontroll. Tullverket har sålunda möjUghet att
före utiäranandet undersöka godset och göra eventuellt erforderlig utredning
om dess värde exempelvis genom kontroll hos köparen.
Sveriges industriförbund m. fl, som avgett yttrande
efter att ha tagit del av generaltuUstyrelsens yttrande, ansluter sig till
styrelsens uppfattning att den som anmäler vara till förtuUning skall svara
för deklaration. Organisationerna hävdar att de inte finner något behov före-
Prop. 1972:110 73
ligga
alt i lagen inta bestämmelse, om vem som skall anmäla gods tiU förtuUning,
Belräffande frågan ora tid inom vilken anmälan till
förluUning skaU ske anser kammarrätten att utgångspunkten för tidsfristen, inom
vilken hemtagaren skall göra sådan anmälan bör närmare preciseras samt erinrar
om att koramittén föreslagit att tiden skall räknas från det anmälan tUl
hemtagning gjorts. Statistiska centralbyrån understryker att en
tidsförskjutning på 20 dagar ulan periodicering skulle innebära en ytterligare
eftersläpning i den statistiska redovisningen, GeneraltuUstyrelsen förordar att
frågan om tid för anmälan till förtuUning helt bör regleras i
tillämpningsföreskrifterna i stället för i tullagen.
Den reglering som föreslås i
departementspromemorian för anlitande av ombud finner handels kamrarna i
Göteborg, Borås och Karlstad ändamålsenlig. En liberal tUlämpning synes dem
angelägen. Auktoriserade speditörer bör exempelvis kunna generellt godkännas
som ombud och när det gäller hos importör anställd bör rält att som ställföreträdare
underteckna deklaration i princip medges varje anställd sora har importörens
uppdrag, förtitsett att importören är ett väletablerat företag med allmänt
gott anseende.
Sveriges speditörförbund, som anser att godkända
ombud bör anlitas både för avgivande av deklaration och i samband med
tulluppbörden, förutsätter att godkännande som ombud endast länmas tUl firmor
och inte till fysiska personer. Däremot bör anstäUda hos det godkända orabudet
kunna fullfölja orabudels funktioner efter medgivande av lokal tullmyndighet.
Ett godkännande av fysiska personer som ombud kan föranleda betydande
administrativa problem inom det företag där denne är anställd. Det är enligt
förbundet självfallet ytterst angeläget att godkännande inte lämnas lill andra
än klart kompetenta firmor. Generaltullslyrelsen bör innan beslut om
godkännande hänskjuta ärendet för yttrande till organisationer sora företräder
sådana sora traditionellt ombesörjt förtuUningsarbetet, dvs. Sveriges
speditörförbund. Godkännande bör enligt förbundels mening kunna lämnas
generellt sålunda ej endast med avseende på deklarationer för viss importör
och utan territoriell begränsning. Regeln om ansvar för importör, som ej inom
tre veckor beriktigar ombuds deklaration, anses i och för sig ändamålsenlig.
Förbundet nämner i detta sammanhang, att ett flertal speditionsföretag redan
genomfört rutiner som passar för en sådan regel. Kopia av den av speditören
ifyllda varuanm'älan översänds till kunden för granskning och eventueU
justering.
Generaltullstyrelsen påpekar i likhet raed
spedilörförbundet att styrelsens godkännande av ombud bör kunna ges generellt.
Godkännandet bör enligt styrelsen dock eventuellt kunna lämnas med viss
begränsning. Styrelsen framhåller att frågan om godkännande av ombud inte får
lika slor praktisk betydelse om det i enlighet med styrelsens förslag
Prop.
1972:110 74
inte
utfärdas någon bestämmelse om vem som skall anmäla vara tUl förtuUning.
Genom den föreslagna regeln alt importören inom
angiven lid skall svara för deklarationen som om han sj'älv av gett den har
enligt kommerskollegiums uppfattning ökad klarhet skapats ora ansvarsförhållandet
jämfört med kommittéförslaget och säkerheten borde kunna vinna på att det blir
den som bäst känner till importgodset som kommer alt ansvara för deklarationen.
Det oaktat känner kollegiet sig ej övertygat att orabudsförfarandet ger en
tillfredsställande säkerhet när fråga är om herataget gods. För att
importörens ansvar i samraanhanget skall bli reellt bör i vart fall krävas alt
ombudet åläggs att ge importören del av sin deklaration. Ett förslag av ett
par handelskammare atl speditör skall få helt träda i importörs ställe anser
sig kollegiet däremot ej kunna tiUstyrka.
Under förutsättning att den som anmäler vara till
förtuUning skall svara för deklarationen bedömer Sveriges industriförbund m.
fl. att den föreslagna tidsfristen tre veckor för rättelse av deklaration,
sora läranats genom ombud, är tUlräcklig.
För Östergötlands och Södermanlands handelskammare
framstår det föreslagna straffansvaret sora orimligt. Enligt handelskammaren
förefaUer det nämligen föga troligt att de importörer, som på gmnd av bristande
tulllekniska kunskaper och personalresurser tvingas anlita speditörer vid
förtullningen, skulle vara i stånd att inom tre veckor korrigera sina
speditörers eventuellt begångna fel i tulldeklarationerna. Handelskammaren
föreslår vidare att även deklaration som lämnas av ombud för importör får
undertecknas av anställd i förtroendeställning hos ombudet. Att så bör få ske
anser också andra remissinstanser.
Som förut nämnts lämnar riksskatteverket
departementspromemorians förslag om förfarandet för fastställelse av tull och
annan avgift utan erinran. Verket konstaterar att det system sora tUlämpas i
fråga om mervärdeskatt vid omsättning inom landet fungerat tUlfredsställande
och bl. a. medfört att fel i beskattningen kunnat rättas utan att
besvärsförfarandet behövt tillgripas.
Liksom flertalet övriga remissinstanser avslyrker
generaltullstyrelsen förslaget. Styrelsen föreslår i stället att det system med
omtulltaxering som föreslagits av luUagstiftningskommittén införs. Detta system
är enligt styrelsens bestämda åsikt klart att föredra. Styrelsen framhåller
att förhållandena i mycket är annorlunda vid imporl än vid den inrikes beskattningen
och anför bl, a. följande.
Det kan sålunda förutses att en inte obetydlig del
av importen kommer att tulltaxeras utan deklaration och alt avlämnad
deklaration med tiUämpning av föreslagna och nödvändiga dispensmöjligheter ej
s'ällan kommer att vara ofuUständig. 1 dylika fall måste tullmyndigheten fatta
beslut om tulltaxeringen. Beträffande den del av importen som kommer att
tulltaxeras efter fullständig deklaration, får man räkna med en
Prop.
1972:110 75
viss
felprocent belräffande deklarationerna. I vUken omfattning detta blir fallet är
svårt att fömtse men det torde inte vara orealistiskt att räkna med att fel av
beskaffenhet att böra rättas kan föreligga beträffande 10 % av antalet
sändningar. Det skuUe förorsaka stora olägenheter att låta ett så osäkert
material Ugga till gmnd för tulluppbörd och handelsstatistik och göra
erforderUga korrektioner i efterhand. Man kan därför knappast underlåta att
göra en viss kontroll av deklarationerna redan i samband raed inläranandet.
För att slippa en raera omfattande kontroll på senare stadium torde det i
regel vara mest praktiskt att göra kontroUen i samband med inlämnandet så
noggrann att man kan meddela ett tuUtaxeringsbeslut. Fömtsättning härför finns
på ett helt annat sätt när det gäller tulldeklarationer än vad fallet är raed
skattedeklarationer, då de förra till skUlnad från de senare förutsätts vara
åtföljda av fakturor och liknande handlingar till styrkande av riktigheten.
Under
angivna förhållanden har man knappast möjlighet alt tillämpa det system med
"spontan" inbetalning av deklarerat belopp sora gäller beträffande
punktskatter och mervärdeskatt. I departemenlsförslaget har också fömtsätts att
delta inte skulle tillämpas i fråga om kredit-varuhavare, vilka även i
fortsältningen torde komma att svara för den helt övervägande delen av
importen. Tull och andra avgifter skulle beträffande kreditvamhavare betalas
först sedan beloppen påförts vederbörande i särskUd tuUräkning såsora f, n.
sker. Beträffande kontanl-betalande deklaranter torde det vara i ännu högre
grad påkallat alt betalning sker först sedan avgiftsbeloppen fastställts och
påförts vederbörande. Vad nu anförts innebär också att man inte kan ha någon nytta
av den för punktskatter och mervärdeskatt gällande regeln att preliminärt
beslut skall anses fattal i och med avgivandet av deklarationen. Tvärtom synes
en regel av denna innebörd för importens vidkommande vara ägnad att skapa
förvirring.
I motsats till vad departementspromemorian
fömtsätter har man sålunda att räkna raed att tuUrayndigheten måste fatta
beslut om tull och annan avgift i varje särskilt faU.
I likhet med lullagstiftnlngskommiltén anser
generaltullstyrelsen det vara angeläget att felaktiga beslut kan rättas utan
omgång. Detta kan naturligtvis tänkas ske genom det i departementspromemorian
efler mönster från skalleområdet föreslagna systemet med preliminära beslut.
Tillämpning av delta system på tullområdet skulle emellertid enligt styrelsens
uppfattning vara förenad med betydande olägenheter. Beslut om tull och annan
införselavgift måste sålunda, framför allt med hänsyn tiU
klassificeringsprobleraen, i regel anses vara behäftat med betydligt större
osäkerhet än fastställelsen av förat berörda skatter. Man får därför räkna med
att även varahavare, som inte avser alt anföra besvär, i slor utsträcknmg
kommer att begära slutligt beslut för alt därigenom förkorta den tid under
vUken krav på högre avgift kan resas. Många koraraer förmodligen att göra det
redan i deklarationen, andra sedan de fått del av tullmyndighetens preliminära
beslul. Detta koraraer att förorsaka mycket administrativt besvär. Vidare
medför det extra omgång för såväl tullverket som varahavaren att slutiigt
beslut först
Prop. 1972:110 76
måste
begäras och meddelas innan besvär kan anföras. Detta blir särskUt påtagligt om
vamhavare, vUket inle sällan lorde komma atl inträffa, anför besvär över
preliminärt beslut, oaktat sådant beslut ej får överklagas.
Styrelsen har i övrigt inte något all erinra mot
att de särskUda reglerna för uttagande av tull och annan avgift vid
underdebitering på gmnd av oriktiga uppgifter av varuhavaren getts formen av
bestämmelser om eftertuUtaxering i stäUet för förlängd besvärstid som kommittén
föreslagit.
Kommerskollegium har ej heller något alt erinra mot
förslaget om eftertulltaxering.
Sveriges industriförbund in. fl. är av sararaa
uppfattning som general-tvUlstyrelsen och hemställer att elt system med
omtulltaxering ersätter de bestämmelser departemenlsförslaget innehåller ora
fastställelse av tull och annan avgift. Det frarahålls att förslaget fömtsätter
att fullständiga deklaralioner avläranas och att dessa inte skall behöva bli
föreraål för beslut i varje särskUt fall. Om emellertid, som
näringslivsorganisalionerna föreslagit, endast partieUa deklarationer skaU
behöva lämnas, måste tullmyndigheten fatta beslut om tulltaxeringen. Även om
fullständiga deklarationer i princip skulle föreskrivas måste i åtskilliga fall
dispenser från bestämmelserna lämnas. Också i dessa fall måste då beslut om
tulltaxeringen fattas. Industriförbundet och de övriga organisationerna anför
vidare synpunkter som överensstämmer med vad generaltullstyrelsen anfört i
denna del.
TUl de nu nämnda organisationernas yttrande
ansluter sig Sveriges hantverks- och industriorganisation.
Sveriges speditörförbund, Skånes handelskammare
samt handelskamrama i Göteborg, Borås och Karlstad anser att den tid av fem år
inom vilken eftertulltaxering föreslås kunna ske är för lång och föreslår två
år i stället. SpedUörförbundet menar atl det är oriktigt att i detta sammanhang
dra en paralleU till skalteförfattningarna. Vid tulllaxeringen uppkommer
nämUgen problem av helt annan art. Svåra av-vägrungsfrågor kan t, ex. uppkomma
vid fastställande av varans tullpliktiga värde och dessa bör ej håUas
sv'ävande under så lång tid som fem år.
Departementschefen
Utvecklingen på tuUtaxeringsområdet har, som
framgått av det tidigare anförda, lett tiU alt tulltaxeringen numera endast i
mindre omfattning grundas på undersökning av godset från tullverkets sida. Det
har blivit nödvändigt att i betydande omfattning verkstäUa taxeringen på
gmndval av handlingar som företes eller uppgifter sora lämnas av dem som har
hand ora importen. De reformer i fråga om tullproceduren sora jag i det
föregående förordat nödvändiggör att denna ordning raås-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1972:110 11
te
tillämpas i än större omfattning, Saratidigt uppställer sig krav på en
reglering av frågan hur dessa uppgifler skall lämnas, närmast i form av något
slags deklaration, Härora har i stort sett enighet rått vid
reraiss-behandlingen,
Tullagsliftningskoramittén
har för sin del ansett att tulltaxeringen i slörsla möjliga utsträckning bör
grandas på uppgifter som läranas av importören och att godsundersökning bör
komma i fråga för kontroll endast i särsldlda fall och då det inle utan
avsevärd olägenhet går att få erforderliga uppgifter om varan på annat sätt. Enligt
kommittén bör importören därför i en skriftiig vamanmälan lämna sådana
uppgifter om varans beskaffenhet att dess klassificering enligt gällande
tulltaxa med statistisk varuförteckning kan bestämmas. Vidare skall i stort
sett i överensstämraelse med gällande ordning lämnas sådana uppgifter som
erfordras för faststäUande av varornas tullpliktiga v'ärde eller kvantitet. I
vissa fall skall det härvid vara tilhräckligt att importören hänvisar till
faktura eller andra handlingar med uppgifter om varan. Undantagsvis skall
kompletterande muntliga uppgifter få lämnas, I fråga om mer sporadisk import
har komraittén ansett det rimligt att i allmänhet inte fordra andra uppgifter
än sådana som är tiUgängUga hos importören. Kommitténs ståndpunkt är i övrigt
att de lämnade uppgifternas anpassning för tulländamål, dvs, angivandet av det
statistiska numret och uträknandet av det tullpliktiga värdet, bör verkställas
av tullverket, i den mån importören inte finner det praktiskt att själv utföra
detta arbete,
I
departemenlspromemorian föreslås som huvudregel att importören skall lämna en
deklaration innehåUande bl, a, varans nummer enligt tuUtaxa och statistisk
varaförteckning, kvantitet och tullvärde samt den tull eller annan avgift som
belöper på varan. Kan importören inte uppge varans nummer får han enligt
förslaget i stället lärana sådan beskrivning att varan kan klassificeras med
ledning av beskrivningen. I vissa faU, bl. a, när vara införs i olika poster
vid skilda tillfällen, kan preliminär deklaration förekomma. Generaltullstyrelsen
kan för särskilt fall bestämma att erforderUga uppgifter om varan skaU länmas i
annan ordning än i form av tulldeklaration och kan också för särskild import
föreskriva undantag från föreskrifterna om vad fuUständig deklaration skall innehålla.
Det påpekas att tuUtaxeringsförfarandet, även om deklaration ej lämnas, I
största möjliga utsträckning skall grundas på uppgifter från importören. När
det gäller varor som förs in av resande och annan liknande privatimport
föraisätts tulltaxeringen komma att tillgå på ungefär samma sätt sora hittUls.
Vid remissbehandlingen har meningarna i
deklarationsfrågan främst bmtit sig när det gäUer deklarationsskyldighetens
omfattning. De remissinstanser som företräder näringslivet avstyrker det i
promemorian framlagda förslaget och förordar i stället
tullagsliftningskommitténs förslag, övriga remissinstanser lämnar i huvudsak
förslaget i promemorian
Prop. 1972:110 78
ulan
erinran. Deklarationsskyldigheten bör dock enligt kommerskoUe-gium ide fall då
hemtagning inte är aktuell kunna begränsas tUl vad tull-lagstiftningskommittén
föreslagit. Generaltullstyrelsen framhåller för sin del behovet av att
tullverket ges möjlighet att medge undantag från deklarationsskyldigheten.
I remissyttrandena hävdas sålimda å ena sidan att
deklarationen kan och bör vara fullständig och alltså innehålla såväl ett klart
angivande av varans art och klassificering som uppgift om det värde på vUket
tull eller annan avgift skall beräknas samt avgiftssats och på varan belöpande
tull och andra avgifter. Deklarationen skaU sålunda vara klar för beslut om
tuUtaxering. Å andra sidan hävdas att deklarationen varken kan eller behöver
innehålla mer än en för tulltaxeringen tillräcklig beskrivning av varans art,
eventuellt med hjälp av faktura och de uppgifter som kan fordras för beräkning
av tullvärde m, ra. Argumenteringen för att deklarationen görs så fullständig
som möjligt är förhållandevis klar och entydig. Ett sådant deklarationssystem
skulle, framhåUer man, möjliggöra en effektiv rationalisering av tuUverkets
arbete. Det hävdas också att det större ansvar för importörerna, som denna
ordning iimebär, gör det lättare att införa den tidigare berörda snabba
hemlagningen av gods och därmed underlätta en mer rationell godshantering.
Argumenten mot elt fullständigt deklarationssystem är svårare alt värdera.
Detta betyder inte att de är av mindre vikt. Det hävdas att svårighetema såväl
att klart identifiera varoma för tulltaxeringen som att fastställa det
tullpliktiga värdet är så slora att det inte kan begäras att importörema skall
påta sig ansvaret för uppgiflerna. Man menar också att ett krav på fullständig
deklaration skulle, även om svårighetema kan övervinnas, förorsaka importörema
betydande merarbete och kostnader.
Vad beträffar möjUghetema för dem som har hand om
importen att fullgöra en deklarationsskyldighet som innefattar såväl
varuklassificering och beräkning av tullvärdet som ett angivande av tull och
andra avgifter som belöper på varorna torde det I det kanske övervägande
antalet fall inte föreligga några större svårigheter. De flesta varor är
relativt lätta att klassificera. Tullvärdet är i de flesta fall detsamma som
varans inköpspris. För många importörer är det fråga om upprepad import av
samma vamslag och företagen har ofta en betydande, på många års verksamhet
gmndad erfarenhet i hithörande frågor. Samtidigt måste emellertid konstateras
att varaklassificeringen i många faU är mycket svår även för utbUdad expertis
och att tullvärdets fastställande ibland måste grandas på invecklade rättsliga
och ekonomiska bedörrmingar.
Efter övervägande av de nu berörda förhåUandena och
med beaktande av önskemålet om en fortsatt rationalisering av tuUarbetet har
jag stannat för förslaget att en i princip fullständig deklaration bör krävas.
Prop.
1972:110 . 79
Stor
hänsyn måste dock uppenbarligen tas till de obestridliga svårigheter med en
sådan deklarationspUkt som framhållits från näringsUvets sida, oavsett att
straffansvar enligt varusmugglingslagen endast kan komma i fråga vid uppsåt
eUer grov oaktsamhet. Tullmyndigheterna bör därför få rätt att medge lättnader
i kravet på deklarationens fullständighet eUer, om skäl därtill föreUgger,
tUlåta att erforderliga uppgifter lämnas på annat sätt än i form av
deklaration. Tullmyndigheterna bör också kunna medge att preliminär deklaration
får avges ora slutlig deklaration inte kan lämnas omedelbart. Nu berörda
lättnader i kraven på deklarationspliktens omfattning bör enligt min mening
medges generöst under en relativt lång övergångsperiod.
.
Det bör ankomma på tullverket att se tUl alt en smidig och successiv anpassning
till det nya förfarandet blir möjlig. Tullverket bör givetvis i största möjliga
utsträckning stå importörerna till tjänst med upplysningar i samband med
deklarationemas upprättande. Under övergångstiden synes det också påkallat,
som flera remissinstanser påpekat, att tullverket genomför en allmän
informationsverksamhet rörande den nya tullproceduren, I detta sammanhang vill
jag också nämna att jag i ett senare avsnitt kommer att föreslå att
generallullslyrelsens befogenheter alt meddela förhandsbesked utvidgas.
Med den ordning jag här förordat finner jag inte
skäl att göra någon skillnad i bestämmelserna mellan hemtagare och andra.
Deklarationsplikt bör dock inte gälla belräffande varor som förs in av resande
och annan liknande privatimport. Tulltaxeringen bör här tillgå i huvudsak på
samma sätt som f. n.
Jag vUl här tillfoga endast ett par
detaljanmärkningar. När det gäller angivande av varunummer i deklarationen bör
i tullagen endast krävas antingen varans nummer i tulltaxan eller varans
statistiska nummer enligt tullverkets arbetstaxa. Skyldigheten att i övrigt
lämna uppgift för statistiskt ändamål bör lämpligen regleras i annan ordning.
Vidare måste som bl. a, jordbmksnämnden och kommerskollegium framhåller sådana
uppgifter lämnas som behövs med hänsyn tUI gällande regleringar med avseende på
Importen, Vad särskUt gäller jordbmksprodukter m. m. kan påpekas att rätt
avgiftssats som regel endast kan anges, om det statistiska numret är känt.
Någon valfrihet i fråga om angivande av nummer föreligger därför inte i sådana
fall utan det statistiska numret måste anges.
Vem som skall vara skyldig att avge deklaration
sammanhänger med vem som skall ange vara till förtuUning.
TuUagstiftningskommittén, som inte funnit påkallat att närmare reglera vem som
skall ange vara tUl förtuUning, förordar att importören skall vara
deklarationsskyldig, dock utan att närmare bestämma importörsbegreppet, EnUgt
departementspromemorian skall importören såväl ange vara till förtulhiing som
avge
Prop. 1972:110 80
deklaration.
Som importör anses härvid den för vars räkning varan förs in, om han är bosatt
här i landet, och i annat fall den som inför varan.
Vid remissbehandlingen av departementspromemorian
har flera remissinstanser stäUt sig kritiska till bestämningen av
importörsbegreppet. Riksskatteverket förordar att uttrycket importör ges samma
innebörd i tuUagen och förordningen om mervärdeskatt m. fl.
skatteförfattningar, som tUlämpas samtidigt som tullagen. Flera
remissinstanser, bl, a. generaltullstyrelsen och representanter för
n'äringslivet, har anslutit sig tUl tullagsliftningskomraittén i frågan vem som
skall anmäla vara till förtuUning och sålunda inte funnit behov föreligga av
närmare bestämmelser härom. De förordar vidare att den som anmäler vara tUl
förtuUning även skaU vara deklarationsskyldig.
För egen del finner jag vissa fördelar vara att
vinna med denna sistnämnda lösning. Jag förordar sålunda att deklaration skall
avges av den som anger vara tiU förtuUning. Någon närmare föreskrift ora vem
som skall vara skyldig att ange vara tUl förtuUning synes inte påkallad. När
det gäller hemtagaren bör dock föreskrivas att denne skaU vara skyldig att ange
vara, som tagUs hem, till förtuUning.
Bettäffande frågan om tidpunkten för anmälan tUl
förtuUning och deklaration föreslås i departementspromemorian att hemtagare
skall få ange varan till förtuUning och deklarera inom den tid
generaltullstyrelsen bestämmer, dock högst 20 dagar efter det varan tagits om
hand. Förslaget överensstämmer i princip med vad tuUagstiftningskommittén föreslagit
och har i stort sett inte mött någon erinran vid remissbehandlingen. Jag kan i
sak ansluta mig tUl förslaget. Den tid, inom vUken vara senast skaU anges tUI
förluUning, bör i regel inte överstiga 20 dagar. I särskUda faU kan emellertid
en något längre lidsfrist behövas. Viss längsta tid bör därför ej fastslås i
lagen. I övrigt bör vara anges till förtuUning och deklareras omedelbart eller
om den förvaras i frihamn, på tuUupplag eller tuHager innan förvaringen upphör.
Både enligt kommittéförslaget och enUgt departementspromemorian
skall ombud kunna anlitas vid avgivande av deklaration. De flesta remissinstansema
har också ansett att en sådan möjlighet bör finnas. Jag delar denna
uppfattning. SkaU någon få använda sig av ombud för att ange vara tUl förtuUnmg
och deklarera för den, måste regeln dock vara att han svarar för att
uppgifterna i deklarationen är rikliga. I departementspromemorian föreslås att
importören skall svara för deklarationen som om han själv avgett den, såvida
han inte inom tte veckor efter det deklarationen avgetts lämnar ny deklaration.
Remissinstanserna har i huvudsak lämnat detta förslag utan erinran. Tanken
bakom förslaget, vilken jag finner vara riktig, är att den som lämnar
deklaration genom ombud skall vara skyldig att inom angiven tid rätta sådana
oriktiga uppgifter i deklarationen, som kan föranleda att tull eller annan
införselavgift undandras statsverket eller att vara införs i sttid mot förbud.
Om han
Prop. 1972:110 81
åsidosätter
denna skyldighet, skall han kunna fällas tiU ansvar enligt varusmugglingslagen.
I luUagen bör därför upptas en bestämmelse om skyldighet att företa rättelse.
Den häremot svarande sanktionsbestäm-raelsen bör ha sin plats i
varusmugglingslagen. Till frågan ora ändring i vamsraugglingslagen återkommer
jag senare, SpedUörer och andra, som anlitas sora ombud, bör vara godkända av
generaltuUstyrelsen. Ombuden bör på det sätt generaltullstyrelsen föreskriver
överlämna kopia av avgivna deklaralioner till sina uppdragsgivare.
Vid sidan av det nu nämnda ombudsförfarandet bör
finnas möjlighet för tulhnyndighet att medge att tulldeklaration lämnas av
någon som är anställd hos den deklarationsskyldige och som kan anses inta förtroendeställning
hos denne eller om deklaration lämnas genom sådanl ombud som nyss nämnts
av någon som innehar sådan anställning hos ombudet.
I
departementspromeraorian föreslås inte någon bestäraraelse ora skyldighet att
anmäla i efterhand upptäckta bristfälligheter i deklaration eller andra
uppgifler sora lämnats till ledning för förtullningen. Att förslag till en
sådan bestämmelse ej framlagts har motiverats med att erfarenhet av den nya
tullproceduren bör avvaktas. Tullagsliftningskommitténs förslag innebär
däremot att en skyldighet i nu berörda hänseenden införs och enligt
generaltullstyrelsens uppfattning är detla nödvändigt. Till stöd för sin
uppfattning har styrelsen bl, a, åberopat att det, med hänsyn till den
tidspress under vilken importproceduren ofta måsle genomföras, lätt kan
inträffa att uppgift som lämnats om vara i deklaration eller annan handling, på
grund varav tulltaxering sker, efteråt visar sig oriktig ulan alt uppsåt eller
oaktsamhet kan läggas uppgiflslämnaren till last. Leverantören har t, ex,
levererat större kvantitet än som angetts i den faktura på vilken
deklarationen gmndar sig. Vad kommiltén och generaltullstyrelsen anfört
förtjänar beaktande och jag förordar därför att en bestämmelse av angivet slag
införs. Även om en sådan beslämmelse främst har betydelse i de fall där hemtagningsförfarandet
ej tillämpas bör den gälla även vid hemlagning. Det bör påpekas att i de fall
där godkänt ombud anlitats den tidigare berörda regeln om skyldighet att
företa rättelse bör gälla i första hand.
Förutsättning för anmälningsskyldighet bör vara alt
uppgiften föranlett eller kan föranleda att tull eller annan avgift undandras
statsverket eller att vara införts i strid mot införselförbud. Anmälan bör ske
inom viss tid, som lämpligen kan bestämmas till två veckor från den dag då
förhållandet upptäckts. En sådan anmälningsskyldighet bör dock inte gälla i
fråga ora förhållande sora upptäcks lång tid efter det beslut varigenom tull
eller annan avgift för varan fastställts. Som generaltullstyrelsen föreslagit
bör skyldigheten således ej gälla om tiden gått ut för anförande av besvär över
beslutet. Styrelsen har också föreslagit att underlåtenhet att fullgöra
anmälningsskyldighet sanktioneras
6
Riksdagen 1972. 1 saml Nr 110
Prop. 1972:110 82
genom
en bestämmelse i varusmugglingslagen. För min del finner jag det vara
tillräckligt att underlåtenhet att göra anmälan regelmässigt föranleder ansvar
för tullförseelse. Den för vars räkning vara införts bör vara
anmälningsskyldig, oavsett ora han låtit annan t. ex. en spedilör ange
varan till förtuUning och deklarera för den. Helt naturUgt bör i detta
saramanhang den som förvärvat vara i förluUat skick från utlandet jämställas
med den för vars räkning vara införts och således också vara anmälningsskyldig
under angivna förutsättningar.
Tullmyndigheterna meddelar varje år ett mycket
stort antal tuUtaxeringsbeslut. Det sararaanlagda antalet sådana beslut uppgår
till avsevärt över två miljoner varje år. Tullmyndigheterna måste arbeta under
avsevärd tidspress. Med hänsyn härtUl är det oundvikligt att fel då och då
uppslår vid tulllaxeringen. Det finns därför behov av ett förfarande enligt
vilket fel kan rättas på elt enkelt sätt. Samtidigt måsle förfarandet vara
förenligt med kravet på rättssäkerhet. Kommittén har föreslagit att
tullmyndighet erhåller en generell befogenhet alt inom viss tid verkställa
omtulltaxering. I departementsproraeraorian föreslås i stället elt förfarande
för fastställelse av tull och annan införselavgift vars närmaste förebild
varit det förfarande för fastställelse av mervärdeskatt som regleras i
förordningen om mervärdeskatt. Remissinstanserna, bl. a. generaltullslyrelsen,
Sveriges industriförbund och andra företrädare för näringslivet, har i
huvudsak anslutit sig tUl kommitténs förslag i denna del. Jag för min del är
n'ärmast böjd att ansluta mig tUl denna ståndpunkt.
Del system med preliminära och slutliga beslut som
tillämpas för mervärdeskatten och som visat sig fungera väl kan möjligen visa
sig mindre lämpligt när det gäller att fastställa tull och annan
införselavgift. Behovet av ett enkelt rällelseförfarande kan tillgodoses
genora ett förfarande för omtulltaxering. En sådan ordning kan användas vid
både för högt och för lågt uttag av tull eller annan avgift och såväl efter
framställning av enskild part som på tullmyndighetens eget initiativ. Har tull
eller annan avgift tagils ul med för lågt belopp kr'äver rätlssäkerheten att
fråga om omtulltaxering ej får väckas långt efter det att det ursprungliga
tulllaxeringsbeslutet meddelades. Det synes rimligt att sådan fråga måste
väckas inom samma tid som skall gälla för anförande av besvär mot beslutet. Har
tull eller annan avgift lagils ul med för högt belopp synes det vidare rimligt
att enskild part inom besvärstiden har möjlighet att antingen begära
omtulltaxering eller anföra besvär. Av 15 § förvaltningslagen (1971: 290)
följer alt omtulllaxeringsbeslut regelraässigt ej får meddelas utan att den
enskilde parten fått tillfälle att yttra sig.
Den lid inom vilken omtulltaxering sålunda bör
kunna ske kan inle gälla för det fall att ingen eller för låg tuU eller annan
avgift utgått på grund av att orikliga eller bristfäUiga uppgifter läranats i
tulldeklaration eller raotsvarande handling, I departeraenlsproraeraorian föreslås
raed tanke på sådana fall alt eftertulltaxering skaU kunna ske inom fem år
Prop. 1972:110 83
från
den dag då vara angavs till förtuUning, Förslagel i promemorian är utformat med
utgångspunkt i bestämmelserna om efterbeskattning i förordningen om förfarandet
vid viss konsumlionsbeskattning och förordningen ora mervärdeskatt.
Remissinstanserna har i och för sig ej haft något att erinra mot att möjlighet
till eftertulltaxering införs i tulllagen men några av dem anser att tiden
inom vilken eftertulltaxering skall få ske fem år är för lång. För min del
anser jag att det inte finns anledning att på tuUtaxeringsområdet ha en ordning
sora avviker från vad som gäller på skatteområdet i övrigt, Eftertulltaxering bör
därför kunna ske under motsvarande förutsättningar som efterbeskattning.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att
generaltullstyrelsen berört vissa problem i fräga om skyldighet att erlägga
tull och andra avgifter när varusmuggling förekommit. Eftersom dessa problem
inle har varit föremål för närmare utredning anser jag att de ej kan lösas i
förevarande sammanhang.
Införandet av den nya tullproceduren, främst
deklarationssystemet, kommer givetvis också att beröra insamlingen av uppgifter
för ulrikes-handelsstatistiken. Delta problem har också berörts i oUka
remissyttranden. Statistiska centralbyrån har framhållit nödvändigheten av att
statistikens krav på korrekta och aktuella primämppgifter beaktas och
kora-merskoUegiura har påpekat alt det föreslagna hemtagningssystemet kan öka
riskerna för fel i handelsstatistiken. Även statens jordbruksnämnd har framfört
liknande synpunkter. Jag vill här endast understryka att de nu berörda frågorna
bör ägnas särskild uppmärksamhet och att lämpliga åtgärder får vidtas om det
visar sig påkallat.
Uppbörd
och återbetalning av tull och annan införselavgift Gällande ordning
Varken tuUlaxeringsförordningen eller tullstadgan
innehåller uttrycklig föreskrift om vem som är skyldig att erlägga tull och
aiman införselavgift. I 156 § tullstadgan fömtsätts emellertid att
skyldigheten åvilar varuhavaren. Enligt första stycket i paragrafen åligger det
varuhavaren att utan anfordran till tullverket betala tull och annan
införselavgift sora han skall erlägga. Med varahavare förstås enligt 8 §
tullstadgan den som på grand av äganderätt eller eljest är berättigad alt
förfoga över vara, Vera som äger förfoga över vara bestäms i allmänhet av
fraklrätlsliga regler. Mycket ofta är vamhavaren en speditör.
I saraband med införseln av vara uppbär tullverket
olika punktskatter, I punklskatteförfattningarna anges vanligen att
skattskyldig är den för vars räkning införseln äger rum. När det gäller sådan
mervärdeskatt som tullverket uppbär föreskrivs däremol i 58 § första stycket
förordningen om mervärdeskatt atl skatlskyldig är den som i
Prop. 1972:110 84
tuUhänseende
är att anse som vamhavare. Den för vars räkning en vara förs in (importören) är
ofta en annan än varuhavaren. För vems räkning en vara skall anses införd beror
i praxis på den leveransklausul som tiUämpas. VanUgen är det köparen men det
kan också vara säljaren. Skatten påförs likväl aUtid varuhavaren. Detta sker
med stöd av en föreskrift, som regelmässigt finns i skatteförfattningama och
som innebär att skatten vid införsel skall fastställas och uppbäras i den
ordning som gäller för tuU.
Enligt 152 § första stycket tullstadgan får gods
som förtuUas ej ut-bekommas från tullverket förrän tuU och annan införselavgift
för godset, som tullverket uppbär, samt utgående anståndspenningar har erlagts
eller deponerats. Den tuUsedel som utfärdas efter verksfälld tulltaxering utgör
räkning på fastställda tull- och avgiftsbelopp. Enligt 157 § tullstadgan får
betalningen ej uppskjutas längre tid än 40 dagar eller, om tulldeklaration
avgelts, 55 dagar från den dag som enligt 168 och 169 §§ tullstadgan är
utgångspunkt för anståndstiden, dvs, i allmänhet den dag då godset mottagits av
vederbörande tullanstalt. Har ansiåndsliden överskridits skall godset enligt
160 § tullstadgan försäljas så snart det kan ske på offentlig auktion eller, då
särskilda skäl finns, på annat sätt sora generaltullstyrelsen prövar lämpligt.
Om godset lämnats ut mot deposition kan i stäUet det utestående avgiftsbeloppet
tas ut av depositionen. Redan innan anståndstiden gått ut gäller dock enligt
158 § att ora betalning inte sker senast på femtonde dagen före anståndslidens
slut anståndspenningar efter nämnda dag skall erläggas med 1/5 % av avgiftsbeloppet
per dag. Anslåndspenningar utgår dock ej om beloppet deponerats. Den egentiiga
kredittiden är därför endast 25 dagar eller, om tuUdeklaration avgetts, 40
dagar. Särskilda regler gäller till förhindrande av att varuhavaren drabbas av
anståndspenningar på gmnd av omständigheter över vilka han inte ansetts kunna
råda samt även eljest på gnmd av att frågan om godsets behandhng varit föremål
för särskild prövning hos tullverket eUer annan myndighet. Dessa bestämmelser
tiUämpas även vid förtuUning i frihamn men utgångspunkten för anstånds- och
kredittiden är då normalt den dag då tullsedel utfärdas eUer godset
dessförinnan förts bort från frihamnen.
Systemet innebär, att varje tullsedel är en
fristående räkning vars förfallodag (bortsett från förhållandena i frihamn) är
oberoende av tiden fÖr räkningens utställande. En vamhavare, som regelbundet
har att ombesörja ett större antal förtuUningar, har därför att betala ett
stort antal räkningar med varierande förfaUodag. Förfarandet har på grund därav
ansetts vara arbetskrävande och tungrott för såväl varuhavaren som tuUverket.
Genom kungörelsen (1969: 473) om uppbörd av tuU och
annan införselavgift från kreditvamhavare har införts en ny betalningsprocedur
för sådana som av generaltuUstyrelsen registrerats som kreditvam-
Prop. 1972:110 85
havare.
Statlig myndighet registreras efter anmälan till generaltullstyrelsen, och
annan än slallig myndighet efter ansökan hos styrelsen.
I samband med ansökan skall ställas av
generaltullstyrelsen godtagen säkerhet för erläggande av tull, införselavgift
m, m. Styrelsen får medge registrering utan att säkerhet stäUs, när det gäller
betalning av mervärdeskatt eller när det i annat fall föreligger skäl d'ärtiU.
Undantaget för mervärdeskatt har kommit till för att göra importen mera
likställd raed köp inora landet. Säkerhet skaU beslå av sådan borgen av bank
eller försäkringsbolag eller värdehandling som generaltullstyrelsen anser
betryggande. I den omfattnmg och under de förutsättningar styrelsen bestämmer
kan som säkerhet godtas öven gods som är upplagt på tullnederlag.
Kreditvamhavare får vid förtuUning av godset liksom
tidigare tullsedel eller motsvarande debiteringshandlmg. Denna handling utgör
dock inte som för andra vamhavare samtidigt räkning på utgående avgifter för
godset. I stäUet får kreditvaruhavaren tre gånger i månaden per post en
tullräkning från generaltullstyrelsen. Denna räkning upptar de avgifter som
under en tiodagarsperiod påförts kreditvaruhavaren vid landets olika tuUanstalter.
TuUräkningama framställs på datamaskincentral för
administrativ databehandling (DAFA) efter förarbete hos generaltullstyrelsen.
De distribueras till vamhavama omkring 12 dagar efter utgången av varje
tullräkningsperiod. Betalning skall ske senast 10 eller, ora tulldeklaration
avgelts, 25 dagar efler tullräkningens utställningsdag, I de 10 dagarna skall
inte inräknas lördagar eller sön- och helgdagar, varför den verkliga
betalningsfristen i delta fall vanligen kan sägas utgöra 14 dagar. Betalning skall
ske genora insättning på särskilt postgirokonto. Sker ej betalning inom
föreskriven tid, har varuhavaren att erlägga ränta efter 9 % per år, dock minst
10 kr. Generaltullstyrelsen får avstå från ränta, om dröjsmålet med betalningen
är ringa eller särskilda skäl eljest föreligger.
Förfarandet medför jämfört med tidigare en avsevärd
förlängning av kredittiden för dem som använder förfarandet.
Fördröjs av någon anledning ttUlsedelns
färdigställande, förlängs kredittiden i motsvarande mån. Fördröjningen kan bl.
a. bero på att varuhavaren inle presterar erforderlig utredning. Bl. a, för att
förhindra att kredittiden förlängs på ett otillbörligt sätt har man infört ett
system med preliminär debitering. Kan tull eller annan införselavgifl för gods,
som kreditvarahavare anmäler tiU förtuUning, ej faststäUas inom 25 dagar från
den dag då godset mottagits av tuUanstalten, får kredit-varahavaren preliminärt
påföras ett belopp som beräknas motsvara de avgifter som högst kommer att
påföras för godset. Preliminärt påfört belopp tas upp på tullräkning och
räknas kreditvarahavaren till godo, när avgifterna slutiigt fastställts.
Prop. 1972:110 86
Kommittéförslaget
Komnuttén föreslår, att skyldigheten att erlägga
tull åläggs den sora anmäler godset tUl förtuUning eller hemtagning. 1 princip
bör denna regel gälla även beträffande skyldigheten att erlägga andra skatter
och avgifter i samband med införseln,
Kommitién framhåUer att det föreligger större behov
än tidigare av att klart definiera vem som är skyldig att erlägga tullen
eftersom tullverket enligt kommitténs förslag till tullprocedur normalt inte
kommer att hålla godset som säkerhet för tullen. Förslaget innebär vidare, att
det nuvarande begreppet "varahavare" inte längre får samma betydelse
som tidigare i förhållande till tullverket. Enligt förslaget skall ett privat
godsvårdsförfarande införas. Vem som är berättigad att förfoga över godset blir
då en fråga för godsvårdaren och inte för tuUverket (annat än eventuellt i
egenskap av godsvårdare). Påförandet av tiUlen bör inle lämpUgen grandas på det
avgörande beträffande dispositionsrätten som träffats av en privat godsvårdare.
Att anordna särskild prövning av frågan från tullverkets sida skulle innebära
ett avsevärt dubbelarbete. Kommittén anser därför, att skyldigheten all erlägga
tullen inte bör åläggas varuhavaren (enligt nuvarande definition av begreppet).
Det ligger då nära tUl hands att lägga skyldigheten
att betala tullen på "den för vars räkning införseln äger rum". I
praktiken erbjuder detta emellertid vissa svårigheter. Bettäffande andra
transaktioner än köp kan det sålunda ofta vara svårt att avgöra innebörden av
det citerade uttrycket. Vidare bar det visat sig, att det vid köp kan
förekomma avtal som är oklara i de hänseenden som har betydelse i detta sammanhang,
I alla händelser skulle ett stadgande om betalningsskyldighet för "den för
vars räkning införseln äger rum" kräva en omsorgsfull prövning av denna
fråga från tullverkels sida beträffande varje särskild införsel. Liknande
prövning sker visserligen redan nu i viss utsträckning, t. ex. för avgörande
av vem som skall avge s, k, värdeförs'äkran, men denna prövning behöver med
hänsyn till ändamålet i allmänhet inte göras så ingående.
Enligt kommitténs uppfattning får det anses mest
rationellt att knyta skyldigheten att erlägga tullen till viss fas i själva
tullproceduren. Eftersom tull normalt tas ut endast beträffande gods, som
anmäls till förtuUning, synes det vara lämpligast att i princip knyta skyldigheten
direkt tUl denna anmälan eller till en eventuellt föregående anmälan till
hemtagning.
Bettäffande frågan om tullkredit föreslår
kommittén, att den grundläggande regeln fortfarande skall vara att gods inte
får utbe-kommas i fria rörelsen förrän tullen erlagts. Näringsidkare, som har
att mera regelbundet erlägga tiUl, skall emellertid om inte särskilda
Prop.
1972:110 87
skäl
talar däremot kunna hos generaltullslyrelsen registreras som kre-ditiraportör.
Kreditimportör skall ulan stäUande av säkerhet få ut gods, så snart
tuUtaxeringen avslutals eller hemlagningsanmälan godtagits och har sedan alt
erlägga tullen i föreskriven ordning. Registrering skall kunna ålerkallas, när
skäl därtill föreligger. Sädana skäl kan vara upprepade försuramelser att
betala inom föreskriven tid och uppenbar risk för inställelse av
betalningarna. Kommitién anser det rimligt, att företag, sora enbart därför
att tvekan råder om deras kreditvärdighet inte skulle bli registrerade som kredilimportörer
ulan alt ställa säkerhet, skall kunna medges registrering mot ställande av
säkerhet. Denna anordning bör regelmässigt tiUämpas beträffande utiändska
förelag.
När
det gäller importörer som inte åtnjuter tullkredit utan måsle betala tullen innan
godset lämnas ut har, enligt den av kommittén föreslagna tullproceduren,
tullverket som sådant inte något krav på att godset skall avhämtas inom viss
tid utan detta blir en fråga som godsvårdaren, i förekommande fall tullverket i
denna egenskap, får avgöra. Under sådana förhållanden anses tullverket inte i
och för sig ha anledning föreskriva någon viss tid för betalning av tullen. Kommittén
anser dock att tullverket av rent praktiska skäl inte skall under obegränsad
lid balansera mängder av förtuUningsanmälningar som inte fullföljs.
Redovisningen
av tull för kontanlbetalarna bör naturligen ombesörjas av den lokala
tullmyndigheten eller, när godset förvaras hos godkänd godsvårdare, genom denne
om så befinns lämpligt. Godsvårdaren har i det senare fallet att redovisa
beloppet till tullmyndigheten.
Enligt
kommitténs uppfattning bör sålunda även i forlsätlningen tullkredit under
vissa förutsättningar kunna medges. När del gäller frågan om raan sora vUlkor
för tuUkredit bör upprätthålla nuvarande krav på säkerhet för tullen hänvisar
komraittén bl. a. lill vambeskattningen inom landet, där det inte förekommer
någon föreskrift ora säkerhet för skatten. Koramittén frarahåller, att även om
man från principiell synpunkt inte helt kan likställa tuUar med andra varuskatter,
den olikhet i fråga om kravet på säkerhet som nu råder knappast synes motiverad.
Från praktisk synpunkt finner kommitién det särskUt egendomligt, att vid
import säkerhet krävs för tullen men inte för den till beloppet avsevärt
större mervärdeskatten. Kommiltén har korarait till den uppfattningen att
tullkredit i princip bör kunna medges utan något krav på säkerhet.
Frågan
blir då, framhåller kommittén, hur kretsen av importörer som skulle vara
berättigade till sådan tullkredit lämpligen bör avgränsas. Tullkrediten bör
enligt kommitténs uppfattning gälla enbart yrkesmässig import. I detta
sammanhang erinrar kommittén om den lösning kreditfrågan fått, när det
gäller mervärdeskatt vid import.
Prop. 1972:110 88
Denna
innebär, alt man i princip bibehållit kravet på säkerhet såsom viUkor för
skattekredit och därigenom bl. a, har möjlighet att stävja försök att undandra
skatt genom bulvaner o, d, Ä andra sidan har man gett generaltuUstyrelsen
dispensmöjligheter, vilka utnyttjas så att alla seriösa företag med import av
någon betydelse normalt kan räkna med dispens. Erfarenheterna hittills ger vid
handen att detta system fungerar tillfredsställande. Enligt kommitténs
uppfattning bör den lösning kreditfrågan fått när det gäller merv'ärdeskalt
vara vägledande vid utformningen av bestämmelserna om tullkredit.
Beträffande de importörer som åtnjuter tullkredit,
dvs. de som får ut godset i fria rörelsen iiman tullen erlagts, bör enligt
kommitténs uppfattning den blivande tullproceduren utformas efler samma linjer
som det nya systemet med registrerade kreditvamhavare. Tullräkning bör med
ledning av tullsedlama för viss period (tullräkningsperiod) upprättas centralt
och av generaltullstyrelsen tUlställas importören vid vissa tidpunkter.
Betalningen periodiceras därigenom och frigörs från anknytningen tiU godsets
ankomst.
Kommittén diskuterar härefter vilken tid varje
period bör omfatta och betalningsfristens längd. Härvid konstateras att periodiceringen
av tuUräkningarna ökar kredittiden och att detsamma är förhållandet med
hemtagningssystemet vare sig förtullningsanmälningarna därvid periodiceras
eUer ej. Med hänsyn tiU tulltaxeringen och handelsstatistiken har kommittén
funnit att en lämplig regel för hemtagningssystemet skulle vara alt
förtullningsanmälningama får avse gods som anmälts till hemtagning under en
tiodagarsperiod och avges inom 10 dagar från periodens utgång. Kommittén
föreslår att tullräkningarna skall utfärdas en gång i månaden. Det innebär alt
kreditimportörer som begagnar sig av hemtagningsförfarandet skulle få en
kredittid av omkring 60 dagar räknat från godsets ankomst. Andra
kreditimportörer skulle få en kortare kredittid (46 dagar). Det förutsätts
därvid att tullräkningen betalas inom 14 dagar efter det att den utfärdades.
Remissyttrandena
Remissinstanserna har lämnat kommitténs förslag om
vem som bör vara skyldig att erlägga tull och annan införselavgift ulan
erinran.
Kommitténs förslag om tullkredit tillstyrks i
princip. Svenska företagares riksförbund framför emellertid anspråk på en
liberalare kreditgivning än förslaget fömtsätter. Vissa farhågor för en
försening av importstatistiken framförs av statistiska centralbyrån.
Kommerskollegium påpekar att kommitténs förslag om
tullkredit, innebärande belalningsanslånd för en tid av i medeltal 60 dagar, är
en inle oväsentlig förlängning av den nuvarande räntefria kredittiden
Prop. 1972:110 89
vilket
ger importen en förbättrad konkurrenssituation jämfört med den nuvarande.
SärskUt i lägen då kredit- och Ukvidiletssvårigheter föreligger anser
kollegiet, att delta kan ha stor betydelse, även om kredittiden i sig kan anses
vara ganska kort. Anståndstiden måste emellertid i slor utsträckning bli en
följd av hur betalningssystemet i övrigt kan ordnas. Den föreslagna
betalningsproceduren finner kollegiet vara rationell.
Statens jordbruksnämnd understryker vad kommittén
anfört ora att en snar tulltaxering är av vikt med hänsyn till att
eftersfäpningen i handelsstatistiken inle bör få bli alltför lång. Nämnden
finner mot denna bakgmnd kommitténs förslag i fråga om periodicering av
förtullningsan-mälningen väl avvägt. Nämnden har ej heller någon erinran mot
kommitténs uttalande att den för tullen bestämda kredittiden liksom nu bör
gälla även för andra avgifter som erläggs till tullverket på gmnd av införseln,
exempelvis införselavgiftema på jordbrukets område. De ränteförluster som är
förbundna härmed bör enligt nämndens uppfattning accepteras med hänsyn tUl
fördelarna av ett smidigt fungerande system.
Sveriges speditörförbund delar kommitténs
uppfattning, att tullkredit i princip bör kunna medges utan något krav på
säkerhet. Enligt förbundets uppfattning skall frågan om ställandet av säkerhet
avgöras med hänsyn till tullens näringspolitiska effekt. Det kan inte anlas,
att denna effekt i någon väsentlig mån kan reduceras genom att nuvarande krav
på ställande av säkerhet slopas. Förbundet anser, att det måste vara felaktigt
att här anlägga samma synpunkter som vid kommersiell kreditgivning.
Svenska företagares riksförbund anser att
tullkredit utan föregående kredilbedömning skall medges samtiiga företag som
bedriver affärsmässig import, utländska förelag dock undantagna. Det finns
enligt förbundels uppfattning ingen anledning att inskränka kreditgivningen
ora tullavgifter såsom fömtsätts erhåller samma förmånsrätt i konkurs som
skattefordringar. Tullverket bör medges rätt alt dra in krediträlten vid
missbruk. Skulle kommitténs förslag vinna gehör, bör reglerna för den
föreslagna registreringen av importörer med krediträtt tillämpas mycket
liberalt, så att de mindre importörema ej diskrimineras i detta hänseende.
Förbundet har konstaterat att varje skärpning på kreditmarknaden i första hand
drabbar de mindre och medelstora företagen och atl dessa således har stort
behov av det tillskott tUl rörelsekapitalet som tuUkredi-terna innebär.
Statistiska centralbyrån framhåller, att det
förslag till periodvis redovisning av viss import, som
tuUagstiftningskommittén framlägger, innebär en försämring av
tidslokaliseringen i importstatistiken. Hur allvarlig denna försämring kommer
alt bli, stäUd i relation tiU redan existerande eftersläpningar i statistiken,
har ej kunnat bedömas av statistiska centralbyrån eftersom inga uppgifter
föreligger om storleksordningen av den förskjutning i redovisningen som kan
komma att uppstå. Vid be-
Prop. 1972:110 90
dömningen
av kommitténs förslag är det av avgörande betydelse att kvantitativt kunna ange
hur den föreslagna periodiceringen av redovisningen påverkar statistiken.
Departementspromemorian
(2125 §§)
Belräffande betalningsskyldigheten föreslås i
departementspromemorian att importören skall betala tull och annan avgift för
varan. För promemorians förslag rörande importörsbegreppets innebörd har
tidigare redogjorts.
När det gäller uppbörden föreslås i promemorian
sora huvudregel att betalning av tull och annan införselavgift skall ske inom
15 dagar efter dagen för avgiftsbeslulet och att importören ej får förfoga över
varan förrän betalning skett. Generaltullstyrelsen föreslås emellertid få
föreskriva betalning i annan ordning. I sådant fall uppförs avgiftsbeloppet på
särskild tullräkning som generaltullstyrelsen utfärdar. Räkningen skall
betalas inom den tid styrelsen bestämmer dock ej senare än en månad från den
dag då räkningen har utfärdats. Detla senare förfarande avses inte skilja sig
från det förfarande som f. n. tiUämpas vid uppbörd från kreditvamhavare.
Importör, som betalar enligt tiUlräkning, skall enligt promemorian efter
tillstånd av generaltullstyrelsen fritt få förfoga över varan utan hinder av
all tull och annan avgift ej erlagts för den.
S'äkerhet för tull och annan avgift som villkor för
tullkredit bör i princip inte längre krävas med hänsyn till att förmånsrätt
numera föreligger för tull och andra avgifter som lullverkel uppbär 13 §
förmånsrätts-lagen (1970: 979) jämförd med 1 § första stycket 5 lagen (1971:
1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m.
Betalas ej tull eller annan avgift mom föreskriven
tid utgår ränta efter en årlig räntesats som raed 4 % överstiger det av
riksbanken från förfallodagen tillämpade diskontot. Till betalning förfaUen
tull och annan avgift samt ränta skall på framst'ållning av generaltuUstyrelsen
omedelbart tas ut genora utmätning. Har tull eller annan avgift inbetalals med
för högt belopp utgår ränta efter 5 % om året på återbetalat belopp.
Remissyttrandena
I flertalet yttranden har frågan om vem som skall
vara betalningsskyldig för tull och annan införselavgift lämnats ulan erinran.
Några remissinstanser, som närmare berört promeraorians förslag att importören
skall vara belalningsskyldig, släller sig kritiska härtUl,
Kammarrätten i Stockholm är som förut nämnts
kritisk mot det föreslagna iraportörsbegreppet och anser att detta bör
omarbetas så alt tveksamhet inte behöver uppstå om vem som är skyldig att avge
deklaration eller betala tull.
Prop.
1972:110 91
Generaltullslyrelsen föreslår liksom Sveriges
industriförbund m. fl. att tull och andra införselavgifter skall erläggas av
den som anmäler vara till förtuUning,
Några remissinstanser framhåller att det är en
fördel om betalning av tull och annan avgift kan ske genom speditörema sora
orabud,
Sveriges speditörförbund föreslår atl godkända
orabud får anlitas både för avgivande av deklaration och i samband raed
tulluppbörden och anför bl. a. följande.
För atl undvika nackdelen att tullverket skall
behöva rikta krav mot ett stort antal importörer vilket innebär en betydande
skillnad jämfört med nu gällande regler enligt vilka kraven riktas mot ett
begränsat antal vamhavare kan det vara lämpUgt att de godkända ombuden även
bilräder tullverket vid tulluppbörden. Detta kan tänkas tillgå på det sättet,
att på importörens begäran beslut respektive tullräkning tillställs ombudet.
För atl rationalisera ombudets redovisning av uppburna belopp till tullverket,
bör generaltullstyrelsen kunna fastställa lämpliga terminer för ombudets
inbetalningar. Självfallet fömtsätter ett sådant förfarande att ombudets
solvens prövas. Eventuellt kan garanti behöva ställas för ombudets
redovisningsskyldighet gentemot tullverket för sådana belopp, som orabudet
uppburit av importören för tullverkets räkning. Om importören inte inbetalar
tull eller annan avgift till ombudet, bör tullverket vidare inora viss tid
underrättas, så alt tullverket då bereds tillfälle att rikta krav direkt mot
importören och i förekommande fall göra gällande förmånsrätt enligt 13 §
förmånsrältslagen.
Uttalanden i samma riktning görs av Östergötlands
och Södermanlands handelskammare, Skånes handelskammare samt Sveriges allmänna
t ull tj änsi emannafö rening.
Generaltullstyrelsen,
som föreslår alt speditörer skall få möjlighet att för sina uppdragsgivares
räkning anmäla gods till förtuUning i eget namn, förutser att flertalet av
dessa kommer att belala enligt tullräkning och åtnjuta kredit, Speditörema
kommer emellertid, fortsätter styrelsen, ofta att ange gods till förtuUning och
avge deklaration som orabud för mottagare som sj'älv inte är kreditvamhavare.
Även i sådana fall bör godset enligt styrelsen kunna frigöras före
betalningen, om ombudet påtar sig betalningsansvaret för tull och andra
avgifter. Tullräktung bör då utställas på ombudet.
Departementspromemorians förslag om uppbörd och
återbetalning av tull och annan införselavgift tillstyrks eller lämnas i
huvudsak utan erinran av remissinstansema.
Med anledning av de föreslagna uppbördsreglema
understryker Sveriges speditörförbund vikten av att konkurrensneutralitet
upprätthålls. Importör som erhållit tUlstånd att ta hem varan utan föregående
förtuUning, bör exempelvis inte i betalningshänseende komma i bättre läge än
annan Importör.
En
liknande synpunkt framförs av Östergötlands och Södermanland!
Prop. 1972:110 92
handelskammare,
som finner reglerna om uppbörd vara onödigt diskriminerande genom att de ej
erbjuder samma villkor ål samtliga importörer. En följd av denna olikhet kan
tänkas bli att säljare och köpare i ökad utsträckning anpassar
betalningsvillkoren efter tullagens bestämmelser för att erhålla längre
tullkredil saml, när fråga är om en utländsk importör, överväUra
betalningsansvaret och kreditrisken på den som träder i importörens st'älle.
Skånes handelskammare hävdar atl svenska importörer kommer alt klyvas i två
kategorier av vilka den ena erhåller en förmånsstäUning jämfört med den andra.
I anslutning till förslaget i promemorian om
kreditvamhavares rätt att disponera över vara påpekar flera remissinstanser,
att lagförslagets utformning kan ge intryck av att rätten att fritt förfoga
över vara alltid även för hemtagningsimportörer skulle vara beroende av att
generaltullstyrelsen föreskrivit betalning enUgt tuUräkning. Kommerskollegium
anser att ett förtydligande erfordras på denna punkt. Sveriges speditörförbund
föreslår att regeln om rätt att fritt förfoga över vara utan hinder av att tull
eller annan avgift ej erlagts för den inte skall anknytas till rätten att
betala enligt tullräkning utan gälla generellt.
Några remissinstanser tar upp frågan om säkerhet
för tull och andra införselavgifter.
Riksskatteverket har i princip inte något att
erinra mot departements-proraeraorians förslag på denna punkt. Verket påpekar
att betalningsskyldighet i allmänhet uppkommer först längre eller kortare tid
efter det att skattskyldigheten inträtt, när det gäller den inrikes
beskattningen av varor och tjänster. Endast i undantagsfall kräver
beskattnings-myndigheten att den skattskyldige släller säkerhet för utestående
skattebelopp. Trots att förmånsrätten omfattar även de skatter som avses här,
är skattebortfallet inle obetydligt. Riksskatteverket förutsätter att tillstånd
att fritt förfoga över införd vara, innan den förtullats eller importavgifterna
betalats, meddelas först efler ingående prövning av importörens kreditvärdighet
och endast för importörer som driver rörelse här i landet. Vidare förutsätts
att en fortlöpande konttoll sker av kreditvärdigheten hos dem som erhållit
tiUstånd till tullkredit och att tillstånden dras in då risk finns för att
betalningarna skall inställas. Under dessa förutsättningar har riksskatteverket
inget att erinra mot alt säkerhet inte längre krävs som villkor för tullkredit.
För de fall där tullkredit anses böra medges utan att dessa fömtsättningar kan
uppfyUas bör undersökas ora det är möjligt att skapa ett system som garanterar
alt tull- och skattskyldigheten fullgörs men som från administrativ synpunkt
och med hänsyn till kostnaderna för importören är mindre betungande än
nuvarande ordning. Därvid bör prövas om i vissa faU en företrädare för
importören kan avkrävas borgensförbindelse för importörens skuld till
tullverket.
Prop. 1972:110 93
Poststyrelsen anför att det vid tullpostkontoren
finns ett antal kunder som ställt säkerhet för att få tullkredit men att det
under de senaste åren inte i något faU varit nödvändigt att ta säkerheten i
anspråk för att täcka utebUven betalning från kreditvarahavare. Det förekommer
f. n. inte att några andra kunder än statUga myndigheler beviljas kredit utan
alt de har ställt säkerhet. Om, såsom föreslås, säkerhet ej skall behöva
ställas torde det innebära att det i stället måste göras en noggrannare
solvensprövning innan kredit beviljas. Poststyrelsen har emeUertid inget att
erima mot att lagen utformas på föreslaget sätt.
Generaltullstyrelsen behandlar inte frågan om
säkerhet mera utförligt. Styrelsen föreslår emellertid att det stadgas
möjlighet för styrelsen alt föreskriva att säkerhet ställs som villkor för alt
kreditvamhavare skall få sitt gods frigjort innan tull och andra avgifter
erlagts. Det påpekas f. ö. att beträffande s. k. hemtagare frågan om kreditvärdigheten
prövas redan vid beviljande av rätten till hemtagning.
När det gäUer dröjsmålsränta ifrågasätter statens
jordbruksnämnd om det är praktiskt att beräkna denna efter en rörlig räntesats.
Nämnden anser också att detaljbestämmelsema om räntans höjd kan föras över tUl
tillämpningsbestämmelserna. Även om det i princip kan vara riktigt att anknyta
räntesatsen för dröjsmålsräntan tUl det allmänna ränteläget talar enligt
generaltullstyrelsens uppfattning övervägande skäl för det i praktiken enklare
systemet med en fast räntesats. Styrelsen föreslår att denna fastställs till 10
%. Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening räknar med att föreslagen
flytande dröjsmålsränta kommer att våUa onödiga komplikationer och merarbete i
betraktande av de belopp det vanligen rör sig om. Räntesatsen bör därför få
faststäUas av generaltullstyrelsen för längre tid inom vissa ramar, t. ex.
lägst 2 % och högst 5 % över diskontot.
Sveriges industriförbund m. fl. framhåller att stor
skillnad uppenbarUgen uppstår mellan de räntesatser som avses tillämpade på
importör respektive på tullmyndighet om riksbankens diskonto är förhållandevis
högt. Principiellt kan det inte finnas något motiv för skUlnad i ränte-satsema.
Om skUlnad ändå anses böra föreligga bör antingen båda ränte-satsema knytas tUl
diskontot eller fastställas till vissa bestämda tal. Enligt förordningen om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskatlning har skattskyldig alt erlägga ränta
på oguldet skattebelopp efter 7 % om året medan på återbetalt belopp betalas
ränta efter 5 % om året, Ora sararaa räntesats av någon anledning inte anses
böra gälla för oguldet och för återbetalat belopp hemställer remissinstanserna
alt räntesatserna fastställs till 7 och 5 % om året. Sveriges kemiska
industrikontor uttrycker sm tiUfredsställelse över att lagförslaget beaktat
problemet angående ränta på tullbelopp som en importör tvingas uibetala eller
deponera och som sedermera helt eller delvis återbetalas. De föreslagna
räntesatserna synes dock kemikontoret vara mindre lämpligt avvägda. När sta-
Prop. 1972:110 94
len
tillgodogör sig räntebeloppet skall detta enligt lagförslaget beräknas efter
gällande diskonto med tillägg av 4 %. När importören skall erhåUa räntebeloppet
föreslås detta utgå med en fast räntesats av endast 5 %. Enligt kemikontorets
mening bör räntesatserna i båda fallen vara antingen fasta eller knutna tUl
diskontot möjUgen raed visst mindre tUlägg av högst två procentenheter för
försenad betalning av tull.
Vad angår den föreslagna bestämmelsen om utmätning
påpekar riksskatteverket att den ej torde vara tillämplig på särskild avgift i
förslaget och alt förmånsrätt inte torde föreligga för särskild avgift utan att
en uttrycklig föreskrift om det tas ui i lagen om förmånsberättigade
skattefordringar m. m. Generaltullstyrelsen föreslår att bestämmelsema om
utmätning även skaU äga tilfämpning på särskild avgift. Styrelsen anser vidare
att utmälningsframställning, som enligt lagutkastet skall göras av styrelsen,
bör kunna göras av den myndighet till vilken avgiften skaU erläggas. EnUgt
Sveriges speditörförbund är bestämmelsen om utmätning onödig och bör ulgå.
Kammarrätten i Stockholm anser att om mervärdeskatt
inbetalats med för högt belopp det överskjutande beloppet inte bör återbetalas
såvida avdrag kan medges i importörens redovisning av mervärdeskatt samt att en
erinran om detta bör tas in i lagtexten. Riksskatteverket föratsätter också
att sänkning inte skall kunna vidtas i fråga om sådan mervärdeskatt för vilken
avdrag kan medges i importörens redovisning av mervärdeskatt.
Departementschefen
Enligt nuvarande regler är varuhavaren dvs. den
som på grund av äganderätt eller eljest är berättigad att förfoga över varan
skyldig alt erlägga tull och annan införselavgift för varan. Vem som äger
förfoga över varan bestäms i allmänhet av frakträltsliga regler. Mycket ofta är
vamhavaren en spedilör. EnUgl kommittéförslaget skall den som anger vara lill
förtuUning också vara belalningsskyldig för tull och andra avgifter. Flertalet
remissinstanser, som uttalat sig i denna fråga, bitr'åder förslaget. Jag har
tidigare förordat att deklarationsskyldigheten skall fullgöras av den som anger
vara till förtuUning och jag finner det naturligt all avgifterna skall
erläggas av samma person.
Tullagstiftningskommittén ulgår från alt den
gmndläggande regeln även i forlsätlningen skall vara att tull och annan avgift
skall betalas innan varan lämnas ul. Tullkredit skall dock kunna medges under
vissa förutsättningar. Kommittén föreslår sålunda att den som har att betala
tull mera regelbundet skall kunna godkännas av generaltullslyrelsen som
kreditimportör om inte särskilda skäl talar däremot. I departemenlspromemorian
föreslås samma ordning vilken också allmänt biträtts av remissinstanserna. Jag
tillslyrker det av kommittén och i departements-
Prop. 1972:110 95
promemorian
framlagda förslaget att sådana importörer bör få åtnjuta tullkredit. Detta
kommer bl, a. att gälla för hemtagare, Krédilimporlö-rerna får då förfoga frilt
över varan ulan hinder av alt avgifterna ej erlagts.
Jag vUl i sammanhanget endast tillägga att
tuUverket vid sin prövning av frågor om godkännande av kreditimportörer skall
inta en liberal inställning. Seriösa företag som bedriver någorlunda
regelbunden importverksamhet bör kunna erhålla tullkredit. Som
generaltullstyrelsen har föreslagit bör tullkredit även kunna medges när
spedilör, som uppträder sora orabud för iraportör, ålar sig betalningsansvar
för lull och övriga avgifter.
I fråga ora kredittiden föreslås i
departemenlspromemorian att betalning skall ske inom den tid som
generaltullstyrelsen bestämraer, dock senast en månad efter det att tullräkningen
utfärdats. Häremot har remissinstanserna ej haft något att erinra. Även jag
finner att della förslag bör kunna godtas. Betalningsfristen motsvarar
naturligtvis inle kredittidens verkliga längd, som bl. a. beror på tidpunkten
för tullräkningamas utställande. Allmänt sett bör den sammanlagda kredittiden
från varans utlämnande inte översliga tre månader, när hemtagningsförfarandet
till-lämpas, och två månader i övrigt,
Belräffande de fall då betalning skall erläggas
innan varan lämnas ut finner jag i likhet med koramittén att avgifter för
varor, som angetts till förtuUning, av praktiska skäl inte bör balanseras under
längre tid, I departementspromeraorian föreslås att avgifterna skall betalas
inora 15 dagar från den dag då beslut om faststäUelse av avgifterna meddelas.
Delta förslag har allmänt biträtts av remissinstanserna och jag tiUstyrker
detsararaa. Denna föreskrift om betalning avses gälla såväl beslut om
tulltaxering som beslut ora omtulltaxering och eftertulltaxering.
Enligt nuvarande ordning gäller som huvudregel alt
säkerhet skall ställas för tullkredit. När det gäller betalning av
mervärdeskatt och även i övrigt när skäl föreligger kan generaltullstyrelsen
dock medge undanlag, Tullagstiftningskommiltén föreslår nu att säkerhet i
princip inte skall ställas för tullkredit. I likhet med remissinstanserna delar
jag kommitténs uppfattning. Huvudregeln bör sålunda vara att säkerhet ej behöver
ställas, 1 undanlagsfall, t. ex. då tveksamhet råder om ett förelags solvens,
bör möjlighet finnas att kräva säkerhet för medgivande av tullkredit,
I likhet raed vad som gäller f, n. anser jag alt
varan så länge den slår under tullverkels överinseende bör utgöra säkerhet för
erläggande av tull och annan införselavgift som belöper på varan. Tullverket
bör dock kunna kräva att annan säkerhet ställs i vissa fall, exempelvis vid
försändning av oförtuUat gods.
Betalas ej tull eller annan införselavgift inom
föreskriven tid bör ränta ulgå. Likaså bör ränta utgå vid återbetalning av för
mycket erlagd
Prop. 1972:110 96
tull
eller annan avgift. Enligt departementspromemorian har räntesatsen i det förra
fallet bestämts så att den med 4 % överstiger det diskonto som riksbanken
tillämpar från förfaUodagen, medan räntesatsen i det senare fallet skulle vara
5 % om året. Flera remissinstanser har kritiserat de föreslagna räntesatserna.
Man har ansett att räntesatsen i båda fallen borde vara lika eller att
skUlnaden i varje fall inte borde vara mer än två procentenheter. Vidare har
man ansett att en sådan flytande dröjsmålsränta som den föreslagna anknytningen
till riksbankens diskonto innebär kan vålla onödiga komplikationer. Med
anledning härav viU jag framhålla att det är en vedertagen princip att högre ränta
ulgår på statsverkets fordran avseende skatt och allmänna avgifter än på den
enskildes fordran på återbäring av skatt eller avgift. En molsvarande olikhet
mellan räntesatserna när det gäller tull och införselavgifter kan inte anses
omotiverad. Däremot instämmer jag i kritiken mot förslaget att dröjsmålsräntan
ständigt skuUe följa riksbankens diskonto. En viss anknytning till det allmänna
ränteläget är dock motiverad. Jag föreslår att dröjsmålsränta skall ulgå efter
en räntesats som raed 4 % överstiger det diskonto som riksbanken tUlämpade den
1 januari samma år som avgiften förfaller till betalning samt alt räntan på
återbetalt belopp skall motsvara diskontot den 1 januari samma år som den
tullskyldige inbetalade beloppet.
Om tull eller annan införselavgift erlagts med för
högt belopp bör den som verkställt utbetalningen ha rätt att få tillbaka
överskjutande belopp. Ett par remissinstanser har påpekat att om mervärdeskatt
inbetalats raed för högt belopp, det överskjutande beloppet dock inle bör
återbetalas i de fall då avdrag kan ske när den tullskyldige redovisar mervärdeskatt.
Jag finner påpekandet vara riktigt. Rätten att återfå för mycket erlagd avgift
bör begränsas i enlighet härmed.
Tullagen bör innehålla en bestämmelse om att tuU
och annan införselavgift, som förfallit till betalning, skall drivas in av
utmätningsman på framställning av tullmyndighet. Samma regler bör i princip
gälla vid indrivning av tull ra. m., som tas ut av tullverket, som vid
indrivning av skatter i allmänhet. Att samma regler gäller har betydelse för
utmätningsmans uppgifter att bevaka fordringar på skatt och liknande i
konkurs. Frågan om dessa uppgifter bör emellertid regleras i särskild ordning.
SärskUd avgift bör kunna tas ut i stället för tull
i vissa fall, t. ex. om oförtuUad vara förkomrait vid försändning inom
tuUområdet, Riksskatteverket har påpekat att den i departementspromemorian
föreslagna bestämmelsen om utmätning ej torde vara tillämplig på särskUd
avgift och att med särskild avgift ej heller följer förmånsrätt enligt
förmånsrältslagen. Genom att flera av bestämmelserna om tull och annan
införselavgift måste göras tillämpliga på särskild avgift kommer särskild
avgift
Prop. 1972:110 97
bl.
a. att kunna drivas in på sarama sätt som tull och annan införselavgift. När
det gäller förmånsrätten torde en ändring få göras i lagen ora
förmånsberättigade skallefordringar m. m.
Frihamn
och tullager
GäUande
ordning
Bestämmelser ora frihamn finns i
frihamnsförordningen (1935: 250) och i frihamnsstadgan (1935: 553, ändrad
senast 1964: 841). Med frihamn förstås enligt 1 § friharansförordningen en tUl
allraänt bmk för handelsrörelse och industriell verksamhet avsedd anstalt som
står under tullverkets uppsikt. Friharan har ett avgränsat oraråde sora är
avspärrat åt landsidan. När det gäller tull- och andra införselavgifter samt
tillverkningsavgifter anses frihamn som utrikes ort. Det betyder att frihamn
likställs med utrikes ort i fråga ora vambeskattningen raen ej i fråga ora in-
och utförselreslriktioner. Direkt sjötrafik meUan friharan och utiandet är i
stort setl fri från tullformaliteter. Även fariyg i direkt utrikestrafik
undergår dock en tullklarering för att trafikens art skall kunna fastställas,
sanitär kontroll ulföras och sjöfartsavgifter uppbäras. De flesta
tullforraalileterna gäller emellertid förbindelsema raed tullinlandet, t. ex.
införsel efter förtuUning samt transitering till och från frihamn. Tillstånd
att inrätta och driva frihamn meddelas av Kungl. Maj:t.
Obeskattat gods inora friharan får inte användas
tUl förtäring eller eljest för personligt bruk. Undantag gäUer beträffande
förbmkning ombord på fartyg i principiellt samma utsträcknmg som i tullhamn.
För gods, som inte är avsett för personligt bmk (bränsle, trackar, redskap,
kontorsutrustning, byggnadsmaterial osv,), gäller inte några restriktioner,
vare sig det är oförtuUat utländskt gods eller restitutionsgods som utförts
till frihamn. I fråga om mervärdeskatt kan dock anmärkas att utförsel av varor
till frihamn inte anses som export och att skattefrihet alltså inte åtnjuts för
varorna, om de skall användas i frihamnen.
Eftersom frihamn är utrikes ort i
vambeskattningshänseende belastas en tillverkningsrörelse i frihamnen inte av
skatt på de varor, sora används för tUlvérkningen, Den blir följaktligen hell
fri från vambeskatt-ning, i den mån dess produkter avsätts i utlandet. De
produkter som skall avsättas inom landet är däremot underkastade förtuUning i
sitt färdiga skick.
SärskUt tUlstånd av Kungl. Maj:t fordras för rätl
alt bedriva industriell verksamhet inom frihamn. Sådant tillstånd får inte
avse verksamhet, som i följd av gynnsamraare produktionsvillkor är ägnad att
på den inhemska marknaden avsevärt skada verksamhet av enahanda slag, vilken
här i landet idkas annorstädes än i frihamn. Industriell verksamhet av någon
mer betydande omfattning har inle kommit till stånd i frihamnarna. I svensk
frihamn utövar sålunda endast ett litet fåtal företag in-
7
Riksdagen 1972.1 saml Nr 110
Prop. 1972:110 98
duslriell
verksamhet, bestående i mindre utrustnings-, justeruigs- och andra
leveransarbeten på bilar, som införs över friharan för försäljning i Sverige,
samt orapackning och beredning av livsmedel.
Inom frihamn får inte förekomma detaljhandel med
där befintiiga varor. Förbudet omfatiar bl. a. förevisande av varor i
handelssyfte för andra än rörelseidkare.
I fråga om tullkontroUen gäller alt tulltjänsteman
enligt 11 § frihamnsförordningen har en allmän visitationsrätt. Han kan
verkställa undersökning av byggnad, öppet område, transportmedel och gods inom
frihamn samt låta företa kroppsvisitation av person, som lämnar frihamn, i den
ordning som stadgas i lagen om straff för varasmuggling.
Tullager är avsedda för lagring av oförtuUat gods
inom landet. Upplag för tUlfällig förvaring i awaktan på att godset expedieras
vidare efter det att det anlänt, har inte brukat betraktas sora tullager. Frihamn
räknas inle som tullager eftersom den i tullhänseende betraktas som utrikes
ort.
Enligt tullstadgan förekomraer två former av
tullager, nämligen transit upplag och tullnederlag. Reglerna för dessa finns i
170178 §§. Som tullager kan också räknas provianterings-fri I a g e r.
Bestämmelser om sådant lager finns i förordningen (1912: 298) om
provianteringsfrUager (senast ändrad 1961: 364). Tullager får endast inrättas
på eller i närheten av tullplats eller efter Kungl. Maj:ts tiUstånd på annan
ort.
Transilupplag kännetecknas främst av atl godset
läggs upp utan föregående tulltaxering och att förvaringen sker enbart under
tullverkels lås. Gods, som anmälts till uppläggning på transilupplag, skall tas
in i lagret som det kommit in till tuUområdet och ulan att slutet kolli öppnas.
Under lagringstiden får godsets kollital inte förändras och i princip inte
heller dess emballage eller beskaffenhet. Förvaringstiden för godset är högsl
etl år men generaltullstyrelsen får medge förlängning.
Utmärkande för tullnederlag är att godset
tulltaxeras vid uppläggningen och att förvaringen i princip sker under såväl
tullverkets som vam-havarens lås. Generaltullstyrelsen kan emellertid medge att
tullnederlags-varor tas ut utan tillsyn av lullpersonal och förvaras endast
under varu-havarens lås.
Gods som anmälts tiU uppläggning på tuUnederlag får
störtas eller fördelas i flera kolU i omedelbart sammanhang med tulllaxeringen,
om så kan ske utan olägenhet för tullverket. Under upplagstiden får godset inte
utom i vissa undantagsfall förändras tUl kollital, emballage eUer beskaffenhet.
Förvaringstiden får inte översliga fem år, men generaltullstyrelsen kan medge
förlängning av tiden.
Provianteringsfrilager är en speciell form av
tullager för gods, avsett för proviantering och utrustning av fartyg eller
luftfartyg eller för försäljning tUl flygpassagerare. På sådant lager kan
läggas upp inte bara oför-
Prop.1972:110 99
tullat
gods utan även visst förtullat eller inheraskt gods, nämligen inom landel
tillverkade tobaksvaror och rusdrycker samt förtullade rusdrycker. Härvid
medges befrielse från tull och skatt, som eljest skulle ha utgått. Importgodset
tulltaxeras vid uppläggningen, om delta inte skett tidigare. Rusdrycker och
tobaksvaror skaU förvaras i särskilda utrymmen och under såväl tullverkels som
ägarens lås. I övrigi förvaras godset endast under ägarens lås.
Från provianteringsfrilager får gods på vissa
villkor lämnas ut tUl fartyg eller luftfartyg i utrikestrafik för proviantering
eller utmstning. Vidare kan gods lämnas ut för försäljning till
flygpassagerare i s. k. tax-free shop. Bestämmelser härom finns i förordningen
(1961: 54) om försäljning av obeskattade varor på tullflygplats.
Kommittéförslaget
Kommittén förordar alt frihamnsinstitutet tills
vidare behålls i samma omfattning som hittills. Enligt kommitténs förslag skall
dock förbmkning och nyttjande av obeskattade varor inom frihamn helt
förbjudas. Vidare föreslås att tillstånd att bedriva industriell verksamhet i
frihamn meddelas av generaltullstyrelsen, om styrelsen och kommerskollegium är
ense om beslutet, i annat fall av Kungl. Maj:t.
Tre former av tullager föreslås, nämligen
transitläger, kreditlager och provianteringslager. Enligt kommitténs förslag
skall gods, som ligger kvar på tullklareringsupplag längre tid än 30 dagar
efter ankomsten, anm'älas av godsvårdaren tUl uppläggning på transitläger.
Någon begränsning av förvaringstiden vid sådan lagring föreslås dock ej.
Vidare föreslår kommitién, alt de nuvarande tullnederlagen ersätts med en ny
form av tullager, benämnd kreditlager. Enligt kommittén bör kreditiager få
anordnas av registrerad hemtagningsimportör efter särskild prövning av
vederbörande tullanstalt. Förvaringstiden på sådant lager föreslås begränsad
tUl två år. I fråga om provianteringsfrilager föreslår kommitién att de
bibehålls huvudsakligen i sin nuvarande form men med benämningen
provianteringslager.
Belräffande frihamnsinstitutet konstaterar
kommittén till att börja med att frihamnamas egenskap av utrikes ort i
tullhänseende gett elt utrymme för godshantering efter moderna principer som
saknats i tullhamnama. Om emeUertid tullproceduren i tullhamnarna reformeras
skapas möjligheter för en rationell organisation av godshanteringen även där. Kommittén
fortsätter.
Därmed skall inte förringas värdet av enhetligheten
och stadgan i den organisation av hamndriflen som byggts upp genom
friharansförvalt-ningama på grundval av de gällande författningarna och som bl.
a. medgett en effektiv samverkan mellan tullverket och frihamnsförvallning-ama
vid uppehållandet av tillsynen. Det bör emellertid understrykas, att ett
avskaffande av frihamnsinslitutet inle innebär undanröjande av
Prop. 1972:110 lOO
grunden
för den verksamhet som f. n. bedrivs av frihamnsförvaltningarna. Det behöver
endast föranleda en anpassning av verksamheten till den för tullhamnarna
förordade ordningen som är avsedd att möjliggöra en verksamhet av väsentiigen
samma art.
När de gällande frihamnsförfattningarna utarbetades
fästes, framhåller kommittén, särskUl avseende vid en annan förmån som följd
av fri-bamnskonstruktionen, nämligen den friare lagringen av oförtuUat gods.
Vad angår tidsfrister och formaliteter vid sådan lagring i tullinlandet innebär
kommitténs förslag att skillnaden i förhållande tUl frihamnarna utjämnas utom i
detaljer av mera underordnad betydelse. Beträffande rätten att underkasta
lagringsgodset olika slag av behandling kvarstår däremot en avsevärd skillnad. Frihamnarnas
större möjligheter i detla avseende får anses vara av värde även om de inle kan
sägas ha någon aUmännare betydelse för utrikeshandeln. SkuUe frihamnsinstitutet
avskaffas, kan övergångsanordningar bli erforderliga till undvikande av
opåräknade svårigheter för de nuvarande innehavarna av enskilda frihamnsupplag
som finnes vara beroende av den friare lagringen, I fortsättningen framhåller
komraittén, särskilt med tanke på den friare lagringen, att avsaknad av
frihamnar framstår som en olägenhet i konkurrensen Tänderna emellan om trafik-
och distributionsvägarna samt att frihamnar finns på nära håll i utlandet.
Kommiltén anför.
Av frihamnarnas särställning följer å andra sidan
att förbindelserna med tuUinlandet måste underkastas s'ärskild kontroll. Dessa
förbindelser och kontrollen över dem är ett mycket framträdande inslag i
rörelsen beroende på att frihamnarna främst används för lossning, lastning och
lagring av gods vid import till respektive export från tuUinlandet, medan den
sjöväga transittrafiken som i huvudsak är fri från tullformaliteter är av
mindre omfattning. Kontrollens mer eller mindre tyngande beskaffenhet beror
delvis på hur frihamnsorarådenas planering och andra lokala anordningar är
beskaffade. TiU någon del kan kontrollen sägas ingå i den allmänna tUlsyn som
under alla förhåUanden erfordras i hamnar med utrikestrafik; som nyss nämnts
underlättas tullverkets arbete i frihanmarna också genora samverkan med
frihamnsförvaltningarna.
Från tuUadministtativ synpunkt är det en belastning
att arbeta med skUda rutiner, styrda av två olika författningskomplex. Häremot
vore inte något att invända, om trafikens fördelning på de olika slagen av
hamnar svarade mot skiUnaden i besläramelsema; så är emellertid inte fallet.
Efter övervägande av olika synpunkter på frågan
finner komraittén att man bör avvakta de närmare erfarenhetema av den
föreslagna reformeringen av tullproceduren i tullhamnarna innan frihamnsfrågan
avgörs definitivt och förordar därför alt frihamnsinstitutet tUls vidare behålls
i samma omfattning som hittills, dock att förbmkning och nyttjande av
obeskattade varor inom frihanm förbjuds hell. Med förbmkning och nyttjande
avses då inle användning av varor som material för bearbetning.
Prop.
1972:110 t 101
Beträffande
tullagrens syften anför kommitién bl. a. följande.
Tullagren kan tjäna många olika syften, men i stort
sett kan man urskilja följande huvuddrag.
1.
TuUagren möjliggör uppläggning
av gods, när oklarhet råder ora den vidare dispositionen i tullhänseende eller
eljest (t. ex. humvida det skall förtullas eller reexporteras).
2.
Tullagren underlättar
transithandeln, genom att tull inte behöver betalas för varor sora exporteras
från tullagren.
3.
Tullagren medger uppskjutande
av tullbetalningen för varor, som skall förbmkas inom landet först en längre
tid efter införseln.
Bettaktar
man de svenska tuUagerformerna mot bakgrunden av de sålunda angivna syftena,
kan man konstatera följande,
Transitupplaget är främst avsett att möjliggöra
uppläggning i avvaktan på klarläggande av godsets vidare disposition.
Tullnederlaget
torde i gamla tider ha haft en viss betydelse för transithandeln, men
tillkomsten och utvecklingen av handelsrestilutionen har gjort, att dess funktion
i sådant hänseende numera är obetydlig; tullnederlagets helt övervägande
funktion numera är att medge uppskjutande av tuUbetalningen för varor, som
skall förbrukas inom landet först en längre tid efter införseln.
Provianteringsfrilagret har tiU syfte att
underlätta den speciella form av Iransithandel sora beslår i proviantering av
fartyg och luftfartyg i utrikestrafik.
Tullagrens
i det föregående berörda syften kan i större eller raindre utsträckning även
tUlgodoses, förutom genom frihamnar och motsvarande inrättningar, genom sådana
anordningar som tullreslitulion, temporär tullfrihet och tullkredit. Frågan om
tullagerinstilulels utformning hänger därför samman med hur dessa övriga
anordningar utformas. I olika länder har man i della hänseende gått fram på
olika vägar och lagt tyngdpunkten än på den ena, än på den andra anordningen.
Kommittén härvid sina överväganden rörande tullagerinstilulels utformning i
vårt land utgått från att bestämmelserna om tullrestitution och temporär
tullfrihet kommer alt bibehållas i stort sett oförändrade samt att kredittiden
för tullbetalning kommer att förlängas på sätt kommittén föreslår.
Kommittén kommer därefter in på frågan om
tullagrens verkningar i tullskyddsavseende.
I vissa hänseenden råder det inte någon tvekan om
det befogade i att tillgodose de fömt angivna syftena. Gäller det varor, som är
avsedda för export, kan det sålunda knappast vara något att invända mot att de
genom arUitande av tullager befrias från tull, sora skulle utgå vid förbrukning
inom landet. I fråga om varor, som är avsedda att saluföras på den inhemska
marknaden, är saken inle lika klar. Även om tull tas ut för sådana varor som
förbrukas inora landet, har tullagerinstitutet nämUgen vissa verkningar i
tuUskyddsavseende.
Dessa
verkningar hänger till en del samman med den ränteeffekt som föranleds av
uppskovet raed inbetalningen av tullen. Tullarnas huvuduppgift är ju att genom
fördyring av unportvarorna förbättra konkurrensläget för motsvarande inhemska
produkter. Betalningen av tullen bör från denna synpunkt sett snarare anknyta
tUl förvärvet än till förbrukningen. Denna uppfattning skulle inte utesluta
anordnandet
Prop. 1972:110 102
av
tullager även för varor som avsätts inom landet raen borde föranleda
ränteberäkning på tullen för sådana varor. Tullarna är emellertid till sin
konstruktion en beskattning av konsumtionen. Från denna synpunkt framstår det
som naturligt, att tullarna erläggs i så nära anslutning till förbrukningen
som möjligt. Tullagerinstitutets utformning i vårt land ger vid handen, att man
gett företräde åt det senare betraktelsesättet. Kommittén finner sig inte ha
anledning föreslå någon ändring i detta avseende. Följaktligen anser
kommittén, att man vid ulformningen av tullagerinstitutet inte behöver ta
särskUd hänsyn till den ränleeffekt som institutet föranleder.
När det gäller nya bestämmelser om tidlager
föreslår kommittén, att gods, som ligger kvar på tullklareringsupplag längre
tid än 30 dagar efler ankomsten, skall av godsvårdaren anmälas till uppläggning
på transitläger. Anmälan skall göras av godsvårdaren på eget initiativ eller
på begäran av godsets mottagare. Uppläggning på transitläger skall innebära,
att godset förvaras avskilt från annat gods om inle undanlag medges och att
det redovisas i särskild ordning. Förvaringen skall dock ske på godsvårdarens
ansvar och under samma villkor i övrigt som förvaringen på
tullklareringsupplag. I vad mån godsvårdaren vill upplåta sina lokaler för
långtidsförvarmg på detta s'ått får han själv bestämma. Transitläger bör kunna
anordnas även när tullverket ombesörjer godsvården, förutsatt att de lokaler
som verket disponerar för gods- vårdsrörelsen är lämpliga för ändamålet.
Anledning anses inte föreligga att från tullsynpunkt
föreskriva någon maxunitid, utan en eventuell begränsning av tiden bör ankomma
på godsvårdaren.
Vidare föreslår kommittén, att de nuvarande
tuUnederlagen ersätts med en ny form av tuUager, benämnd kreditlager. Enligt
kommittén bör kreditiager få anordnas av registrerad hemtagningsimportör efter
särskild prövning av vederbörande tullanstalt. Anmälan till uppläggning på
kreditlager bör normalt ske efter hemlagning och inom samma tid som föreskrivs
för anraälan till förtuUning. Varorna tulltaxeras i samband med uppläggningen,
varför anmälan skall innehålla samma uppgifter rörande godset som anmälan tUl
förtuUning. Tulltaxeringen sker också i samma ordning som vid vanUg
förtuUning, men någon tull påförs inte importören i detta sammanhang.
Något krav på särskild lokal för kreditiagervarorna
finner kommittén inte behöva ställas upp och anser det bör vara till fyllest,
att de hålls åtskilda från andra varor. TuUverket bör kunna medge, att kolli i
samband med uppläggningen fördelas på flera mindre kolU. I likhet med vad som
nu gäller för tullnederlag bör beträffande gods på kreditlager, eftersyn och
provtagning samt emballering men inte annan behandling vara tUlåten.
Förvaringstiden på tullnederlag är fem år med
möjlighet till förlängning. Vid den friare lagringsform som kreditlagret
innebär skulle
Prop.
1972:110 103
det
medföra ölägenheter från kontrollsynpunkt, ora förvaring normalt fick ske under
så lång tid. Med hänsyn härtill och då erfarenheten visat att endast en ringa
del av tullnederlagsgodset kvarligger längre tid än två år, bör enligt
komraittén huvudregeln vara att förvaringstiden begränsas till två år.
Remissyttrandena
Av de remissinstanser, som yttrat sig om
frihamnsinslitutet, har samtliga utom Svenska tuUmannaförbundet förklarat att
det i varje fall tills vidare bör bibehållas. Frågan om förbmkning och
nyttjande av obeskattade varor i frihamn tas upp av Stockholms
frihamnsaktiebolag, Malmö frihamnsaktiebolag och Svenska haranförbundet.
Hamnförbundet avstyrker för sin del förslaget.
Kommitténs förslag om tullager läranas i stort sett
utan erinran av remissinstansema.
Svenska
hamnförbundet framhåller att frihamnsinstitutet även framdeles kommer att ge
trafikantema fördelar som inte erhålls vid ett genomförande av kommitténs
övriga förslag. Frihamnarna har sålunda bl. a. stor betydelse genom att där
medges lagring under obegränsad lidrymd av oförtuUat gods samt godshantering,
godsvård och rätt att underkasta lagringsgodset olika slag av behandling, utan
att detla måsle ställas under tuUverkets omedelbara kontroll. Detta gör att frihamnarna
enligt haranförbundets uppfattning har ett avgjort företräde fraraför varje
annan form av tullager. Sveriges industriförbund m. fl. och Stockholms frihamnsaktiebolag
anför liknande synpunkter och tillägger alt det även för konkurrensen med
utlandet är av vikt att vårt land kan erbjuda hamnar av den intemationellt
kända typ som frihamnama utgör. Konkurrenssynpunkten framhävs också av
handelskamrarna i Göteborg, Borås och Karlstad samt Malmö frihamnsaktiebolag.
Handelskamrarna anför att frihamnarna från den synpunkten har stor betydelse i
förhållande till storhamnar på kontinenten och i Danmark samt atl
konkurrensläget för vår del skulle försämras avsevärt om frihamnarna i våra tre
största städer togs bort. Luftfartsverket och SAS vUl t. o. m. utvidga
möjligheten att inrätta frihamn och föreslår att frihamn skall kunna inrättas
även vid tullflygplatser.
Svenska
tuUmannaförbundet förordar att frihamnsinstitutet nu avskaffas och framhåller
att skillnaderna mellan frihamnarna och andra hamnar minskas genom införande av
det nya godsvårdssystemel. Av-siklen med frihamnama var från början att
åstadkomma en ökad Iransithandel och förläggande till frihamn av industrier
för tullfri exportbearbetning av utländska varor. Då någon sådan utveckling ej
i störte utsträckning skett och ej heller förväntas anser förbundet att
frihamnsinstitutet bör slopas i samband med den nya tullprocedurens genomförande.
Prop. 1972:110 104
Mot kommitténs förslag att obeskattade varor över
huvud taget ej bör få förbmkas eUer nyttjas i frihamn finns enligt Stockholms
frihamnsaktiebolag i princip inget att erinra. Åtgärden innebär visserligen en
viss kostnadsökning men å andra sidan underlättas förflyttning av redskap o. d.
för användande inom annan handel. Malmö frihamnsaktiebolag anser det vara
betänkligt alt en grundläggande och betydelsefull princip, åsidosätts genora
förslaget. Med tanke på den nya tullproceduren sora bl. a. syftar till alt i
andra importhamnar än frihamnar möjliggöra en verksamhet av väsentiigen samma
natur som i frihamnarna, finner sig bolaget med tvekan böra gå med på
förslaget.
Svenska
hamnförbundet avsljTker förslagel i denna del och anför.
Det må här erinras alt rätten tUl tullfri
användning inom frihamnen vad angår kranar, tmckar, maskiner, redskap,
kontorsutrustning, bränsle, drivmedel osv. äger giUighet sedan mycket lång tid
tiUbaka, Sålunda berörde 1931 års frihamnssakkunniga en uppkommen fråga ora
borttagande av rätten till tullfri användning närmast vad angick kranar och
andra maskinella anordningar ingående i frihamnarnas utrastning, I sitt
yttrande anförde de sakkunniga att vissa skäl kunde anföras för en ändring av
det rådande rättsläget i detta avseende, men de sakkunniga funno sig, inte
minst av rent praktiska h'änsyn, böra förorda ett bibehållande av den ordning,
som får anses vara fastslagen i den nuvarande lagstiftningen och som jämväl torde
ha motsvarighet i utländska frUiamnar, Under den tid sora förflutit sedan
frihamnssakkunniga gjorde skt nyss nämnda uttalande (SOU 1934: 36 s. 155) har
enligt förbundets mening inte något i sak inträffat, som kan åberopas för att i
detta sammanhang utsträcka förbudet mot förbrukning eller nyttjande inom
frihamn av obeskattade varor att gälla förbmkning eller nyttjande av
obeskattade varor över huvud taget inom frihamn. Så mycket mindre föreligger anledning
lill ändring nu då frågan om frihamnsinstitulets bibehållande inom en relativt
nära framtid skall bli föremål för förnyad prövning, varvid denna fråga helt
naturligt aktuaUseras.
Kommitténs förslag beträffande tillstånd till
industrieU verksamhet gillas av Stockholms frihamnsaktiebolag och Malmö frihamnsaktiebolag
medan övriga remissinstanser ej uttalat sig särskilt i frågan.
När det gäUer tullager uttalar Svenska
hamnförbundet att förslaget angående transitiager innebär en väsentUgt ökad
möjlighet tiU rationell godshantering och att även kreditlagerformen
uppenbarligen är av stort värde för näringslivet. Förbundet anser dock att
kreditiager bör få utnyttjas även av andra importföretag än s. k, hemtagningsimportörer,
Samma ståndpunkt intar också Stockholms frihamnsaktiebolag. Malmö
hamndirektion pekar på att transillagerinstilutet tiUgodoser bl. a,
fartygsmäklares intressen exempelvis i sådana fall då den avsedde
godsmottagaren vägrar att ta emot ett parti eller godsmottagare rentav är okänd
för rederiet. Hamndirektionen betecknar det som en synnerligen önskvärd
förbättring om någon maximitid för förvaring på transitläger ej föreskrivs.
Prop. 1972: 110 105
GeneraltuUstyrelsen förordar att förvaringstiden på
transitläger av kontrollskäl bör begränsas, förslagsvis tUl två år, men att
möjUghet till förlängning skall finnas vid behov. Beträffande kreditlagergods
bör enligt styrelsens mening tullanslalt då så prövas nödvändigt kunna kräva
att det förvaras under tullverkets lås i särskUd lokal.
Departementspromemorian
(2730 §§)
1 lagförslaget finns bestämmelser om frihamn och
tuUager som är avsedda att i stort sett endast utgöra en rara för kommande
tillämpningsbestämmelser. Dessa förutsätts emellertid bli utformade i huvudsaklig
överensstämmelse med kommitténs förslag beträffande frihamn,
tullklareringsupplag, transitiager, kreditlager och provianteringslager. Vad
särskilt angår tullklareringsupplag har promemorian upprättals med utgångspunkt
i alt detta är en form av tullager.
I en särskild paragraf om frihamn föreskrivs att
tiUstånd tUl inrättande av frihamn meddelas av Konungen, att oförtuUad vara
får lagras i frihamn utan tidsbegränsning, och att handelsrörelse eller
industriell verksamhet får bedrivas där i den utsttäckning Kommgen eller, efter
Konungens bemyndigande, generaltullstyrelsen bestämmer. Den särskilda
befogenheten enligt frihamnsförordningen alt företa kroppsvisitation i frihamn
har ansetts böra upphöra. Vidare föreslås att tillstånd att imälta tullager
skall meddelas av generaltullstyrelsen. En bestämmelse om lagring på tullager
föreslås. Lagringstiden skall i princip vara högst två år. Frihamn och
tullager skall enligt förslaget stå under tiUlverkels kontroll. I lagförslaget
görs också en h'änvisning till förordningen om försäljning av obeskattade varor
på tullflygplats.
Remissyttrandena
Departementspromemorians förslag om frihamn och
tullager läranas i huvudsak utan erinran av reraissinstanserna.
GeneraltuUstyrelsen påpekar att krav på särskUt
tiUstånd för utövande av handelsrörelse i frihamn liksom f, n. endast bör gälla
detaljhandel med varor som finns i frihamnen.
Beträffande tullager anser styrelsen att det är
lämpligt alt det redan i lagen antyds att sådana kan förekomraa i olika
forraer. I vissa fall kan det enligt styrelsen vara lämpligt att lokal
tullmyndighet meddelar tiUstånd till inrättandet av tullager. Uppläggningstiden
behöver enligt styrelsen inte begränsas genom föreskrift i lagen,
I fråga om tullklareringsupplag anser Östergötlands
och Södermanlands handelskammare att regler om ett strikt depositarieansvar
bör inskrivas i tuUagen och ej överlåtas till reglering genom tillämpningsföreskrifter.
Sveriges allmänna tuUtjänstemannaförening anser alt lagen bör innehålla elt
stadgande av innebörd att gods sora ankommer till tull-
området
i awaktan på förtuUning skall lämnas i förvar, som godkänts av tullverket,
Stockholms handelskammare förutsätter att en
liberal praxis utvecklas när det gäller dispens från längsta tiden för lagring
på tullager,
Göteborgs frihamnsaktiebolag och Malmö
frihamnsaktiebolag har i och för sig inget att erinra mot de bestämmelser som
föreslås men enligt Göteborgs frihamnsaktiebolag hade det dock varit önskvärt
att lagen innehållit utförligare bestämmelser speciellt om frihamnarnas status.
Kommerskollegium ifrågasätter om inte en erinran bör göras om bestämmelser
rörande frihamn och tullager i andra författningar.
Departementschefen
Med frihamn förstås enligt frihamnsförordningen
anstalt som är avsedd till allmänt bruk för handelsrörelse och industriell
verksamhet. Frihamn anses som utrikes ort såvitt angår tull- och andra
införselavgifter samt tillverkningsavgifter. F. n. finns frihamnar i
Slockholm, Göteborg och Malmö.
Det förhållandet att frihamnarna i tullhänseende
betraktas sora utrikes ort har som tullagstiftningskommittén konstaterar
medfört att godshanteringen där kunnat äga mm efter modemare principer än i
tullhamnarna. Kommittén framhåller att genomförandet av förslaget om förenklad
tullprocedur innebär att godshanteringen kan organiseras rationellt även i
tullhamnama. Med hänsyn till att en avsevärd skillnad mellan terminalrörelsen
i tullhamnama och frihamnarna dock kommer att kvarstå genom att frihamnama har
större möjligheter att underkasta lagringsgodset olika slag av behandling,
föreslår kommittén att frihamnsinstitutet behålls åtminstone tUls vidare.
Remissinstanserna är på något undantag när ense med kommittén. Även jag delar
kommitténs uppfattning på denna punkt. Avsaknad av frihamnar i Sverige kunde
också medföra risk för att ulrikestrafiken skulle söka sig tUl frihamnar som
finns på nära håU i utlandet.
I överensstämmelse med vad som föreslås i
departementspromeraorian bör i tullagen endast intas sådana beslämmelser som
avser inrättandet av frihamn samt möjligheten att där bedriva industriell
rörelse och detaljhandel. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa
närmare regler i fråga ora frihamnarna och verksamheten där i huvudsak i enlighet
med vad som nu gäller.
Kommittén har föreslagit att det förbud som råder
mol att obeskattat gods används för personligt bruk i frihamn skall utsträckas
att avse användning av gods för även annat ändamål, t, ex. för hamnrörelse
eller annan verksamhet inom frihamnarna. Härigenom skulle den rätt som nu finns
att inom frihamn använda tull- och skattefria varor upphöra. Del är uppenbart
att denna tullfrihet inte har haft nämnvärd betydelse
Prop. 1972:110 107
sora
medel alt främja sjöfart och utrikeshandel. Ej heller i övrigi torde finnas
skäl som talar för bibehållande av denna tullfrihet och i likhet raed flertalet
remissinstanser som yttrat sig i frågan anser jag att tullfriheten nu bör
upphöra. Ett förbud mot att oförtuUad importvara eller vara som anmälts tiU
utförsel med anspråk på tull- och skaltefrihet förbrukas eller nyttjas inom
frihamnen bör dock ej avse användning av varor som material för bearbetning.
Ej heller bör nuvarande rätt att använda förnödenheter och proviant ombord på
fartyg eller luftfartyg påverkas.
F. n. förekommer flera former av tullager, såsom
transilupplag, tullnederlag och provianteringsfrilager. Uppläggning av gods på
transilupplag tUlämpas främst då lång tid kan väntas förflyta innan det står
klart hur godset skall disponeras. När gods läggs upp på transilupplag
tull-laxeras det inte och förvaringen sker enbart under tullverkets lås. Lagring
på tullnederlag tjänar bl. a. syftet alt få tullkredit för varor som skall
förbrukas inom landet först längre tid efter införseln. När gods läggs upp på
tullnederlag skall del tuUtaxeras och förvaringen sker i princip under såväl
tullverkets som varahavarens lås. ProvianteringsfrUager är avsett för
proviantering och utrustning av fartyg eller luftfartyg eller försäljning av
varor till flygpassagerare. Särskilda bestämmelser finns också om försäljning
av obeskattade varor till flygpassagerare från butiker, s. k. tax-free shops på
vissa tullflygplatser,
Tullagstiftningskommitlén föreslår tre former av
tullager, nämligen transitiager, kreditlager och provianteringslager. Gods, som
inkommer tUl landet och ligger kvar på tullklareringsupplag längre tid än 30
dagar efter ankomsten, skall av godsvårdaren anmälas till uppläggning på transitläger.
Någon begränsning av förvaringstiden vid sådan lagring föreslås ej. De
nuvarande tullnederlagen skall ersättas med en ny form av tullager, benämnd
kreditlager. EnUgt kommittén bör kreditlager få anordnas av registrerad
hemtagningsimportör efter särskild prövning av vederbörande tullanstalt.
Förvaringstiden på sådant lager föreslås begränsad till två år.
Provianteringsfrilager bör bibehållas i stort sett i sin nuvarande form men
raed benäraningen provianteringslager. Också beträffande tax-free shops bör i
princip nuvarande bestäramelser gäUa.
Enligt deparleraentspromemorian bör tullagren
utformas huvudsakligen i överensstämmelse med kommitténs förslag. Även
tullklareringsupplag betraktas i promemorian som en form av tuUager.
Tullager av de slag som nu förekommer får inrättas
endast på eller i närheten av tullplats eller annan ort för vilken Kungl, Maj:t
meddelat sådant tillstånd. När hemtagningsförfarandet genomförs finns det
enligt min inening inte längre någon anledning att ha kvar den hittillsvarande
ordningen enligt vUken Kungl. Maj:Is tillstånd måsle meddelas för tullplatser
eller andra orter innan tullager får inrättas, I departementspromemorian
föreslås också att tillstånd att inrätta tullager skall få med-
Prop. 1972:110 108
delas
av generaltuUstyrelsen, Jag har intet att erinra mot delta, TUlstånd bör dock
ä\'en kunna ges av annan tullmyndighet. Liksom hittills bör tillstånd till
inrättande av tax-free shop (exportbulik) meddelas av Kungl. Maj:t.
När det gäller vilka former av tullager som skall
kunna inrättas bör bestämmelserna härom liksom övriga föreskrifter i fråga om
tullager utformas i huvudsaklig överensstämmelse med kommittéförslaget. Det
innebär bl, a. att tullklareringsupplag, som i lagförslaget benämns tullupplag,
inte bör betraktas som en form av tullager. Att bestämma vUka olika former av
tullager som skall inrättas bör ankomma på Kungl. Maj:t. Utan särskUd
föreskrift torde gälla alt de övriga bestämmelser, som behövs om tullupplag och
tullager, får meddelas av Kungl. Maj:t eller, efler Kungl, Maj:ts bemyndigande,
av generaltullstyrelsen. Tiden för lagring pä lullager har betydelse främst
från kontroUsynpunkt. Jag anser därför alt föreskrift om en längsta lagringstid
ej behöver meddelas i lagen utan kan höra till tilVämpningsföreskrifterna.
Stapelstadsrätt,
tullhusbyggnadsskyldighet och tullplatser
GäUande
ordning
Stapelstad är en gammal beteckning på en hamnstad
som hade rätt att bedriva handel med utiandet och att hålla vamnederlag
(stapel). Stapel-stadsrätten har inneburit en fullständig tuUklareringsrätt
beträffande sjögods. Med rätten har även följt tullhusbyggnadsskyldighel, I
princip har stapelstäderna och övriga städer som erhållit fullständig
förtuUningsrätt varit skyldiga att bygga och underhålla tullhus. Sådan
skyldighet har dock även kunnat åvila annat samhälle eller enskild som haft
användning eller eljest intresse av förtuUningsrätt vid tullanslalt.
Genom beslul av 1964 års riksdag avvecklades vissa
av städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten,
bl. a, stapelstädernas rätt till tolagsersättning (prop, 1964: 157, SU 1964:
164, rskr 1964: 342), Samlidigl begränsades dessa och vissa likstäUda städers
tullhusbyggnadsskyldighel. Lokalhållningsskyldigheten delades upp så att
staten fr. o. m. den 1 januari 1965 svarar för kostnaderna för tullverkets s.
k, adminisirationslokaler medan det ekonomiska ansvaret för lokaler för
godsförvaring och liknande fortfarande vUar på kommunerna. Generaltullstyrelsen
har träffat överenskommelse med Svenska stadsförbundet om vad som åsyftas med
begreppet administrationslokal. En särskild tullhusnämnd har i sista hand alt
avgöra vad som är att hänföra till administrationslokal eUer ej.
Tullplats är enligt 5 § tuUstadgan en ort där det
finns tullanstalt, 1 6 § bestäms närmare vad tuUplats är. Tullplats som är stad
omfattar sålunda stadens planlagda område jämte i förekomraande fall dess
hamnområde
Prop.
1972:110 109
med
kajer och kajplan. Annan tullplals omfattar det samh'älle, där tull-platsen är
förlagd, raed dit hörande hamn och redd. TuUflygplals omfattar
flygplatsområdet. Föreskriften i 6 § tullsladgan om stad avser enligt lagen
(1969: 780) med anledning av införande av enhetlig kommunbeteckning, m. ra. i
stället koramun, som består av område vilket enligt den vid utgången av år 1970
gällande kommunindelningen utgjorde stad, och, i den mån Kungl. Maj:t inte
förordnar annat, kommun i vUken sådant område ingår.
Kommittéförslaget
EnUgt tullagstiflningskommitténs mening bör frågan
om en ort skall ha fullständig tuUklareringsrätt i princip vara beroende av
vilket slag av tullanstalt, som inrättas där. Stapelstadsrätten kommer därmed
enligt kommitténs mening att förlora praktisk betydelse i tullhänseende.
Kommittén hänvisar till uttalanden av komraunalrättskommit-tén, som tog upp
frågan om stapelstadsrätten i samband med en utredning om de problem som
hängde samman med införandet av en enhetlig kommuntyp (SOU 1967: 58 s. 112).
Enligt kommunalrättskoramitténs uppfattning fanns det inle längre skäl att
behålla institutet' stapelstadsrätt. De krav sora den raoderna trafiken i dag
ställer borde vara mer riktgivande för frågorna var tullanstalt skall finnas och
vilka befogen heter den skall ha än de bedömningar som låg tUl grund för
meddelade stapelstadsrätter.
Vad beträffar tullhusbyggnadsskyldigheten föreslår
kommittén att stapelstädemas eventuellt kvarvarande obUgatoriska skyldighet
att hålla godsförvaringslokaler undanröjs. Komraittén framhåller att delade
meningar gjort sig gällande om innebörden av det rättsläge som inträtt efter
1964 års riksdagsbeslut. Å ena sidan har hävdats alt det ej längre är fråga om
en obligatorisk kommunal angelägenhet, eftersom tullhusbyggnadsskyldigheten
upphävts, Å andra sidan har hävdats att tullhusbyggnadsskyldigheten visserligen
inte längre gäller i sin gamla mening men att städema det oaktat fortfarande
måste anses ha en viss lokalhållningsskyldighet vederbörande städer skall i
fortsättningen bära det ekonomiska ansvaret för sådana lokaler som erfordras
för godsförvaring och liknande vid hamnar och andra trafikplatser samt atl
denna skyldighet är att betrakta som en obUgatorisk kommunal angelägenhet,
principiellt av samma karaktär som t, ex. skolhusbyggnadsskyl-dighelen,
Komraittén anser att tullhusbyggnadsskyldigheten om
den skulle slå kvar måste omregleras mot bakgrunden av de nya principer för
omhändertagande av tuUgods genom privata godsvårdsföretag som kommittén
förordar. Det bUr emellertid då vanskligt atl konkretisera en skyldighet att
hålla godsförvaringslokaler, eftersom anordnandet av sådana lokaler är ett led
i hamnarnas utrustning och som sådant måste bero på över-
väganden,
som hör tUl hamnarnas och hamntrafikens planläggning. Med nutida
betraktelsesätt måste det te sig föga motiverat och därtill opraktiskt att man
komplicerar haranpoUtiken genom att låta ett sådant avsnitt förbli under
offentiigrättslig reglering. Trafikens anspråk torde i stället böra lösas på
gmndval av ekonomiska överväganden och i samverkan mellan de intresserade
partema, varvid städernas insatser gmndas på omtanke om hamnarna och det
lokala näringslivets utveckling och även på hänsyn tUl trafikkonkurtensen
mellan städema.
Beträffande tullverksamhetens omfattning på olika t
u 11 p 1 a t s e r anmärker komnuttén att det är opraktiskt alt en tullplats
som endast är avsedd för visst slag av trafik, även skall vara rastad för
expediering av annat slag av trafik, som kan tänkas mer eller mindre sporadiskt
anlita tuUplalsen,
Möjlighet bör finnas att t. ex. hålla en tullplats
öppen enbart för färjetrafik. Kommittén förordar vidare att tullverket
fortfarande skall kunna dispensera från de allmänna reglema om
utrikestrafikens begränsning till tullplatserna, Detla bör enligt kommittén
kunna ske dels genom trafiktUlstånd av nuvarande typ, dels på det sättet att
generaltullstyrelsen utser vissa platser som trafiken får anlöpa efter
förhandsanmälan eller under andra givna förutsättningar.
Remissyttrandena
Vad kommittén anför angående stapelstadsrätlen och
dess förslag att stapelstadsstädemas eventuellt kvarvarande obligatoriska
skyldighet atl hålla godsförvaringslokaler undanröjs har lämnats utan erinran
av remissinstanserna. Enligt Svenska kommunförbundets mening finns anledning
förmoda att kommunema med omtanke om hamnarna och det lokala näringslivets
utveckling kommer att ställa sådana lokaler till förfogande och i övrigt
medverka vid tillkomsten av terminalrörelser. Frågan om tullplatserna diskuteras
av några få remissinstanser, som ställer sig positiva till kommitténs förslag.
Enligl generaltullstyrelsens mening innebär förslaget möjligheter till
anpassning efler trafikens krav men även möjligheter att inom vissa gränser
styra trafiken till platser där tillräckligt underlag för tullverksamhet är
för handen. Styrelsen finner att det är oklart hur hård denna styrning från
tullverkets sida får vara och bedömer frågan ora hur fördelarna för företag och
korarauner skall vägas mot statens kostnader för tullservice i form av
lullflygplatser ra, m. kan komma alt medföra mycket svåra problem. Styrelsen
delar kommitténs uppfattning att tullplalsområdels utsträckning bör oavsett
kommungränser bestämmas för varje ort med hänsyn lUl lokala förhållanden och
anser att det i den nya tullproceduren lämpligen bör ankomma på styrelsen att
bestämma tullplalsområdels ulslräckning. Länsstyrelsen i Göteborgs och
Prop.
1972:110 111
Bohus
län ansluter sig till kommitténs uppfattning att tuUklareringsrätt bör
tilläggas de tullplatser där dislrikttullanstalt finns. Det ligger enligt
länsstyrelsens mening i sakens natur att regionala och koramunala intressen
måste beaktas i frågan om distrikttullanslalternas lokalisering och alt
vederbörande länsstyrelse måste förbehållas elt inflytande i sådana frågor.
Svenska hamnförbundet anser i likhet med kommittén att möjlighet skall finnas
att efler hörande av bl. a. haranförvallningen t. ex. hålla en tullplats öppen
för enbart visst slag av trafik. Det är enligt förbundets mening angeläget att
en lokal tullbevakningsfråga inle får inverka hämmande på hamnarnas naturliga
utveckling med hänsyn till trafiken.
Departementspromemorian
(4 §)
Enligt tullagsförslaget bestämmer Konungen eller,
efter Konungens bemyndigande, generaltullstyrelsen var förtuUning sker.
Remissyttrandena '
Skånes handelskammare understryker vikten av att
beslut rörande för-tullningsorter inte enbart fattas med hänsyn tUl tullverkets
organisationsstruktur utan tvärtom främst grandas på importöremas önskemål och
transportutvecklingens krav. Östergötlands och Södermanlands handelskammare är
av samma uppfattning och anser att antalet orter med för-tullningsmöjligheter
ej ulan starkt vägande skäl bör reduceras. Kommerskollegium ansluter sig till
de nämnda handelskamrarnas önskemål alt tullplatser huvudsakligen utses med
hänsyn tUl handelns och näringslivels behov. Sveriges speditörförbund finner
det vara av slörsla betydelse alt Kungl. Maj:t och generaltuUstyrelsen inte i
rationaliseringssyfte i alltför hög grad centraliserar förtuUningsförfarandet.
Enligt förbundet bör näringslivels behov av en rimlig servicegrad beaktas.
Departementschefen
Enligt de föreliggande förslagen bör beslut om
tuUverksamhelens lokalisering och omfatming på olika orter tUlkomma Kungl,
Maj:t eller, efler Kungl. Maj:ts bemyndigande, generaltullstyrelsen. Delsamma
gäller självfallet också tullplatsernas avgränsning. Detta innebär i sin tur
att ännu kvarstående slapelstadsrält och annan rätt till fullständiga
för-tullningsmöjligheler upphör. Om delta råder allmän enighet. Beträffande
den n'ärmare utforraningen av tullverksarahetens organisation vill jag endast
framhålla, alt tullverksamheten givetvis bör med beaktande av statsverkets
kostnader samt tUlgängliga personella och andra resurser organiseras så att
den tillgodoser näringslivets inttesse av en effektiv ordrung för
utrikeshandeln i de olika landsdelarna. Detta intresse tiUgodoses f, ö, i stor
utsträckning genom den nya ordning för tullproce-
Prop.
1972:110 112
duren
som jag tidigare förordat, främst rätten tUl hemtagning av importgods. Jag
vill tillägga att riktlinjer för en ny organisation för tullverket kommer atl
framläggas för nästa års riksdag. Med det anförda tUlstyrker jag sålunda
departementspromemorians förslag i nu förevarande del.
Vad härefter angår stapelstädernas och vissa andra
kommuners tullhusbyggnadsskyldighet bör denna upphöra i enlighet med vad
tullagstiftningskommittén förordar. Jag tillstyrker alltså även detta förslag.
Kommunerna får härigenom i fortsättningen själva bedöma omfattningen av sina
insatser med hänsyn tUl trafUtunderlaget och n'äringslivets intressen. Någon
skyldighet för tullverket alt tillhandahålla godsförvaringslokaler finns inte
f. n. och bör inte heUer finnas i fortsättningen.
Tullkontrollen
Gällande
ordning
Bestämmelser om tullkontrollen finns främst i 2 och
3 kap, lullstad-gan. Om bokföringsgranskning finns besfämmelser i 2 §
tulltaxeringsförordningen och 5 § kungörelsen (1929: 308) med tillämpningsföreskrifter
till förordningen (1929: 307) angående tullrestitution (ändrad senast 1970:
236).
Tullstadgans bestämmelser avser kontroll av såväl
transportmedel som gods. Transportmedel i utrikestrafUc är sålunda underkastade
tullkontroll. Vidare står fartyg under tullkontroll även i inrikestrafik utom
då de endast befar insjöar, vattendrag och kanaler eller i kustfarvatten går i
regelbunden passagerartrafik. Andra transportmedel än fartyg är däremot
befriade från tuUkontroll när de går i inrikestrafik, såvida ej sådan kontroll
fordras raed hänsyn tUI skyldighet att erlägga tull för själva transportmedlet.
Tullkontrollens omfattning när det gäller gods
beror på om godset är utrikes eller inrikes gods. Utrikes gods är underkastat
tullkontroll tills det förtullas. Inrikes gods är underkastat tuUkonlroU vid
utförsel, om det är restitutionsgods, licensgods eller Uknande. I vissa fall är
inrikes gods ställt under tullkontroll även vid inrikes försändning, t. ex. om
det befordras med fartyg som har ej tuUklarerat utrikes gods ombord.
Tullkontrollbestämmelserna fömtsätter vissa
trafikordningsregler. Tra-fUiordningsreglerna innebär i huvudsak att
transportmedlen när de inkommer till tullområdet inte får anlöpa annan ort än
tullplats och att de under sin färd genora svenskt område skall hålla sig tUl
vanliga farleder och vägar. Under färden får de ej göra onödiga uppehåll och
varor får ej heller lossas eller lastas.
I lullkontrollsyfte får tullbevakning anordnas på
transportmedel. Lastutrymme får, om det ej kan befaras medföra skada, låsas
till eller förses med plomb eller sigill. Tullverket är också berättigat att
tUlsluta vam-
Prop. 1972:110 113
kolli
eller anbringa särskilt igenkänningsmärke på del. På allmänt lossnings- eller
laslningsställe får tillfällig avstängning företas, i den mån det inle
föranleder väsentligt hinder för trafiken.
Tullverket får ta om hand och under tid som behövs
för tuUkontrollen hålla kvar handlingar, som hör tUl transportmedel (19 §).
TuUtjänsleman kan låta stoppa fartyg, som färdas inom tullområdet, uppehålla
tåg på järnvägsstation inom tullområdet och i trakterna intUl landgränsen och
kusten hejda motorfordon m. m. Då det oundgängligen krävs för utövande av
tullkontroll av luftfartyg, som befinner sig över tullområdet, får
tulltjänsteman också enligt vad särskilt är stadgat begära att luftfartyget
anmanas eller förmås alt landa (20 §).
Tulltjänsteman är berättigad att av var och en, som
koraraer in till eller beger sig från tullområdet, begära upplysningar ora
hans person och resa särat om det gods, som medförs (21 §). Vidare får han
visitera transportmedel, som inkommer till tullområdet eller avgår därifrån, Uksom
resgods, som resande medför (22 §), Visitation av transportmedel är i viss omfattning
obligatorisk (41, 47, 75, 94 och 100 §§). Anträffar tulltjänsteman inom
tullområdet fartyg, som ej är försett med nationaUtetscertifikat eller annan
handling, som nöjaktigt anger dess hemland, får fartyget avvisas från
tullområdet eller föras tUl lämplig tullplats för närmare utredning. Om fartyg
under resa i inrikestrafik utanför tullområdet avviker från sin rätta kurs,
utan att trängande nöd eller annat tvingande skäl är för handen, får
tuUtjänsteman regelmässigt inbringa fartyget till lämplig tullplals (23 §).
Av intresse när det gäller tullkontrollen är också
vissa beslämmelser i lagen om slraff för varusmuggling. För eftersökande av
egendom, som kan anlas vara förverkad enligt lagen, får poUsman och
tulltjänsteman enligt 18 § i lagen utan förordnande företa husrannsakan i
lägenhet, som avses i 28 kap. 3 § rättegångsbalken, samt i magasin ra. ra. I
övrigt har tulltjänsteman i fråga om brott, som avses i lagen, samma rätt att
utan förordnande företa husrannsakan som enligt rättegångsbalken tillkommer
polisman, 19 § innehåller regler om kroppsvisitation. Finns anledning att
misstänka att någon, som anträffas vid gräns- eller kuslort, medför gods, som
är underkastat beslag, får tulltjänsteman företa kroppsvisitation. Ora chef
för tull-, kust- eUer gränsbevakning finner skärpning av tullkontrollen
oundgängligen nödvändig, får kroppsvisitation verkställas på var och en som
ankommer från utiandet eller avreser dit. Förordnande härom skall
ofördröjligen understäUas generaltullstyrelsens prövning men går likväl genast
i verkställighet.
Vid utövande av tullkontroll är tulltjänsteman
berättigad tUl visst bistånd av anställda på transportmedel. Vid
tjänstgöringen får han uppehålla sig där det är påkaUat.
Tullkontrollen bygger också på anmälningar och
andra handlingar (116121 §§).
8
Riksdagen 1972. 1 saml Nr 110
Prop. 1972:110 114
Kommittéförslaget
I fråga om gmndreglerna för tullkontrollen, liksom
för Irafikordning och anmälningsskyldighet, föreslår komraittén inle någon
principiell oraläggning, Komraittén berör närmare endast vissa frågor om
tillsynen över transportmedel.
Rätten att hejda och visitera transportmedel, sora
kommer in till eller går från tullområdet, bör enligl kommitténs mening
utsträckas tUl fall då transportmedel i inrikestrafik befordrar oförtuUat gods.
Visitation bör dock enligt kommitténs mening ej längre vara obligatorisk. Del
bör överlämnas till de lokala tullmyndigheternas bedömande i vilken mån och hur
de skall göra bruk av visitationsrätlen.
I anslutning till den nuvarande regeln om
skyldighet att vid viss trafik anlita allm'än farled föreslår kommittén vidare
att generaltuUstyrelsen får befogenhet att i samråd med sjöfartsverket för
visst vattenområde bestämma att fartyg, som går i utrikestrafik eUer eljest
befordrar tullgods, skall hålla sig till vissa farleder.
Remissyttrandena
Av de remissinstanser sora yttrat sig om
koraraitténs förslag i denna del, anser generaltullstyrelsen, statens
jordbruksnämnd och Svenska tullmannaförbundet att tullverkets visitationsrätt
i varje fall bör utvidgas så som kommitién föreslagit, medan Sveriges
speditörförbund och Skånes handelskammare ställer sig tveksamma till
föreslagen utvidgning av visitationsrätlen.
Generaltullstyrelsen uttalar att den föreslagna
tullproceduren utan tvivel kommer att i vissa avseenden medföra ökade risker
för tullbrott och anför vidare.
HärtUl komraer att den starkt ökande vamlrafiken i
praktiken torde komma att leda tUl allt mindre kontrollmöjligheter. För att
övervakningen av tullbestämmelsernas efterlevnad i ett sådant läge inte skall
bli oförsvarligt uttunnad måste tullverket bl, a, ges ökade befogenheter alt
kontrollera gods och transportmedel. Sålunda bör exempelvis tullkontroll i
form av hejdande och visitation av transportmedel, som medför oförtuUat gods,
få äga rum var som helst inora tuUorarådet. Vidare kan nämnas att tullverkets
befogenheter vid kontroll av gods hos hemtagningsimportör bör utformas så att
inle endast oförtuUat ulan även förtullat gods och inrikes gods får
kontrolleras då så befinns erforderUgt.
Styrelsen anser, att tullpersonalen om misstanke
om smuggling föreligger bör ha befogenhet att för visitation beordra
transportmedlet till ort där godtagbar undersökningslokal finns. Rätten till
visitation av transportmedel i inrikestrafik bör vidare enligt styrelsen utsträckas
så att möjlighet även finns att stickprovsvis visitera fartyg, som i samband
med lossning eller lastning haft förbindelse med fartyg
Prop.
1972:110 115
i
utrikestrafik. Det finns nämligen, påpekar styrelsen, stor risk för alt
smuggelgods överförs från exempelvis de stora oceangående fartygen tUl i
Inrikestrafik gående bunkringsfartyg, laxibåtar etc. Då det av praktiska skäl
inle är möjligt alt ha ständig övervakning över dessa båtförbindelser anser
styrelsen en sådan visilalionsraöjlighet vara av stort värde från
tullkontrollsynpunkt.
EnUgt
generaltullstyrelsen är det oklart i vad mån gällande bestämmelser ger tulltjänsteman
befogenhet alt undersöka personer, vilka efter tillfälligt besök ombord går i
land från etl i hamn liggande fartyg, som ankommit från utrikes ort. Samraa
förhållande gäller då personer haft förbindelse raed lokal eller oraråde där
oförtuUat gods förvaras, exera-pelvis tullager och vissa lokaler inora
flygplats. Styrelsen anser del angeläget alt tulltjänsteman i sådana fall får
liknande befogenheter som enligt bestämmelser i tullstadgan och
varusmugglingslagen gäller i fråga om visitation av resande.
Statens jordbruksnämnd anser att den föreslagna
utvidgningen av rätten till undersökning av transportmedel bör utsträckas att
gälla även transportmedel som här lastar in och i inrikesttafik befordrar
restitutionsgods och bidragsgods från tullområdet.
Enligt Svenska tuUmannaförbundet ger nu gällande
bestämraelser i tullstadgan en allt för begränsad befogenhet för tulltjänsteman
att hålla en effektiv kontroll över transportmedel vare sig de går i utrikes
eller inrikes trafik. Förbundet understryker vikten av att tullkontroll kan utövas
för transportmedel som i inrikes trafik befordrar utrikes gods. För övrigt
anser förbundet, att tulltjänstemans befogenheter när det gäller att stoppa
transportmedel och företa visitation av desamma, bör bli föreraål för en
grundlig utredning så att klara bestämmelser utfärdas, som utgör ett skydd för
tjänstemannen och samtidigt gör tullkonttol-len effektivare. Stor oklarhet
beträffande befogenhetema är rådande och risk föreligger att tillämpad praxis
inte står i överensstämraelse med beslämmelsema.
Skånes handelskammare uttalar tveksamhet mot
förslaget att visitationsrätlen skall utsträckas. Den föreslagna ordningen kan
komma alt få besvärande konsekvenser i form av ökade kostnader och förseningar
vid godstransporterna och är mot den bakgrunden knappast förenlig med de
principer sora i övrigt återspeglas i betänkandet. Handelskammaren förutsätter
alt, om förslaget i denna del genomförs, konttoll av transportmedel i
inrikestrafik i allt väsentligt företas endast, såsom redan nu är faUet, då
anledning föreligger alt misslänka brottsligt förfarande. Liknande
synpunkter anför Sveriges speditörförbund.
Kommitténs förslag att visitation av inkommet
fartyg ej längre bör vara obligatorisk ulan att det bör överlämnas till de
lokala tullmyndigheternas bedömande i vilken utsträckning och på vilket sätt
dessa skall göra bruk av visilalionsrätten möjliggör enligt Svenska
hamnförbundet
Prop. 1972:110 116
att
visitationer i fortsättningen kommer alt kunna ske medelst stickprov, vUket
enligt förbundels mening är av stor betydelse.
Kommitténs förslag tUl reglering av
sjötrafiklederna har i huvudsak lämnats utan erinran. Ett par remissinstanser
framför förslag rörande även andra trafikleder.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller,
att frågan om en reglering av sjötrafiklederna måste betraktas som synnerligen
viktig och anser det värdefullt att utredningen tagit upp denna fråga. Det
ständigt ökande antalet fartyg av varierande storlek gör alt en reglering av
fartygens skyldighet att anlita vissa farleder synes högst befogad. Detta har
enligt länsstyrelsen särskUd betydelse för norra delen av västkusten med de
här rådande korta avstånden tUl grannländerna. Länsstyrelsen tiUstyrker det
framlagda förslaget.
Svenska hamnförbundet har i sak inte någon erinran
mot kommitténs förslag att generaltullstyrelsen får befogenhet att i samråd med
sjöfartsverket för visst vattenområde anvisa viss eller vissa farleder för
uteslutande användning vid trafiken. Förbundet anser att föreslagen befogenhet
bör begränsas till att omfatta endast den trafik sora avses i 32 § tullstadgan
och alt sararåd inte skall ske endast med sjöfartsverket utan även med berörd
hamn.
Sveriges allmänna tuUtjänstemannaförening instämmer
i att viss fartygstrafik skall kunna hänvisas till bestämda farleder. Även
från utlandet inkommande fordon, som i direkt trafik vidarebefordrar medfört
gods, bör enligt föreningens mening hänvisas till bestämda trafikleder tills
slullossning skett. Vid behov av uppehåll i resa eller avvikelse från
trafikled bör föraren åläggas anmälningsskyldighet. Föreningen anför.
SärskUt uppenbart är behovet av kontroll över
långtradartrafiken. Denna trafik har vuxit fram medan nu gällande tullsladga
skrevs och har praktiskt taget undantagits från effektiv tuUkontroll på grund
av ambitionen att uppsfälla minsta möjliga hinder vid gränspassage samt bristen
på lämpliga undersökningsanordningar. Förslaget tUl hemtagningsförfarande är
baserat på förtroende för iraportföretagens vUja och förmåga att till
tullverket behörigen redovisa allt mottaget utrikes gods. Sora systemet är
tänkt, torde dock hemtagningsföretagen endast i undantagsfall ansvara för sitt
gods under transporten från gränsorten till sitt lager. Eftersom långtradarnas
laslförteckningar erfarenhetsmässigt inte är helt tillförlilUga och någon
kontroll under inresan av lastens överensstämmelse raed dessa inte är möjlig
annat än undantagsvis, blir en skärpt kontroll av långtradartrafiken på dess
väg genom tullinlandet absolut nödvändig. Tullverket bör ges resurser tiU
effektiv stickprovskontroll över fordonens försegling etc. under inrikes resa.
Detta innebär ett ökat behov av rörlig bevakning.
Generaltullstyrelsen delar Sveriges allmänna tuUtjänstemaimaför-enings
mening att fordon bör kunna h"änvisas till bestämda trafikleder. Styrelsen
påpekar att tullmyndighet enligt TlR-konventionen äger be-
Prop. 1972:110 117
slämraa
den väg fordon skall ta från inreseorten till bestämmelseorten. För alt
möjliggöra en effektivare tullkontroll bör tullverket enligt styrelsens mening
ha sådan befogenhet i fråga om alla fordon, som in-korarait tUl landet och som
utan föregående slutlossning transporterar utrikes gods mellan inrikes orter.
Departementspromemorian
(3842 §§)
I proraeraorian framhåUs att det vid tUlämpning av
ett deklarationsförfarande uppenbarligen är nödvändigt att tulltjänsteman har
möjlighet att företa erforderlig bokföringsgranskning, få tUlträde till
lokaler där importören bedriver sin verksamhet och möjUghet att undersöka
importgods och infordra prov på det.
Bestämraelserna i 38 och 39 §§ i lagförslaget
reglerar sådan kontrollverksamhet. 38 § innehåller i huvudsak sarama
kontrollbestämmelser sora 2 § tuUlaxeringsförordnmgen. Såväl 38 sora 39 § är
eraeller-lid även tillämpliga vid kontroll i anledning av ifrågasatt
återbetalning av eller befrielse från tull eller annan avgift på gmnd av
utförsel.
Ett av de viktigaste elementen i tullkontrollsyslemet
utgörs av skyldigheten för fraktförare m. fl. att för tullverket anmäla gods,
som införs tUl eller utförs från tullområdet. Underlåtenhet att göra anraälan
tUl tullverket utgör ett av de objektiva rekvisiten för vamsmugglings-brott.
Med hänsyn till nämnda förhållanden har sådan anmälningsskyldighet fastslagits
redan i lagförslagets inledande bestämmelser.
Bestäramelser om tullkontrollen närmare bestämt
om person- och vamlrafiken tiU och från tuUområdet och uiom detsamma samt undersökning
av transportmedel och lagerlokal eUer annat utrymme för förvaring av gods är
avsedda att meddelas i den föreslagna lagens till-lämpningsföreskrlfter. Det
förutsätts att dessa i huvudsak kommer att molsvara nuvarande bestämmelser i
tullstadgan raed de järakningar som föranleds av den nya tullproceduren.
Remissyttrandena
Flertalet
remissinstanser har lämnat förslaget utan erinran.
Kammarrätten i Stockholm, generaltullstyrelsen,
Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening och Svenska tullmannaförbundet tar
upp frågan i vad mån tullkontrollbestämmelser bör finnas i en blivande tuUag
eller kan meddelas som tUlämpningsföreskrifter. De nänrnda remissinstanserna
utom generaltullslyrelsen anser att vissa sådana bestämmelser, som enligt
departementspromemorian endast skulle ingå i tiUämpnings-föreskrifterna, bör
tas in i lagen.
Eftersom den nuvarande tullstadgan är utfärdad av
Kungl. Maj:t utan riksdagens medverkan synes det generaltullstyrelsen vara
följdriktigt att utfärdandet av ifrågavarande bestämmelser anförtros åt Kungl.
Maj:t.
Prop. 1972:110 118
De
bestämmelser som här avses och som f, n. i huvudsak återfinns i tullsladgan
rör fraraför allt tulltjänstemans befogenhet att för utövande av tullkontroll
företa åtgärder i skUda hänseenden mot ttafikanter och deras egendom, i viss
utsträckning också om skyldighet för trafikanterna. Styrelsen anger följande
befogenheter och skyldigheter som den särskilt finner förtjäna att uppmärksamma
i detta sammanhang.
1.
Skyldighet för befälhavare och
förare att med transportmedel som ankommer till tullområdet ingå lill vissa
orter;
2.
befogenhet för tulltjänsteman
att avvisa fartyg som inte är försett med handling som bestyrker dess
nationalitet samt atl inbringa fartyg till svensk hamn om det under resa i
inrikestrafik med avvikande från sin rätta kurs färdas utanför tuUområdet eUer
om inbringandet eljest erfordras för tullkontroll;
3.
befogenhet för tulltjänsteman
att undersöka alla utrymmen i transportmedel, som inkommer tUl eller avgår
från tullområdet eller forslar oförtuUat gods inom tuUområdet, samt att för
sådant ändamål hejda och medfölja dylikt transportmedel; enahanda befogenhet
beträffande transportmedel i trakterna intill rikels landgräns eller inom
tullklareringsupplag, tuUager, frihamn eller flygplats; befogenhet för
tuUtjänsteman alt försegla eller låsa utrymmen i transportmedel som nu sagts
eller vidta annan för tullkontrollen erforderUg åtgärd med avseende å sådant
transportmedel;
4.
befogenhet för tulltjänsteman
att undersöka vara i fall motsvarande dem som ovan nämnts i fråga om
transportmedel samt att i sådana fall ta prov av vara, försegla vara och förse
vara med igenkänningstecken; skyldighet för dem som forslar, förvarar eUer
eljest har hand om vara, att svara för sådan lossning, förflyttning och
uppackning som erfordras för undersökningen;
5.
befogenhet för tulltjänsteman
att undersöka område för tuUklare-ringsupplag, tullager, frihamn och flygplats
samt inom sådant område belägen lokal ävensom område och lokal där gods
förvaras av den som har tiUstånd till hemtagning;
6.
befogenhet för tulltjänsteman
att ta hand om och kvarhålla handlingar tUlhörande transportmedel som skall
hållas under tullkontroll; enahanda befogenhet tUl säkerhet för avgift som
transportmedlets befälhavare, förare eller ägare har att inbetala tiU
tullverket;
7.
befogenhet för tuUtjänsteman
att i den mån så erfordras för tullkontrollen förbjuda lossning eller lastning
av transportmedel samt förbjuda transportmedels resa;
8.
skyldighet för resande och
andra att på anfordran av tulltjänsteman lämna de upplysningar och förete de
handlingar som erfordras för tullkontrollen.
Generaltullstyrelsen understryker angelägenheten av
att få dessa befogenheter och skyldigheter fastslagna.
Kammarrätten i Stockholm anser att regler om
tullkontrollsystemet, t. ex. föreskrifter för trafiken tUl och från tuUområdet
beträffande trafikleder, anmälningsskyldighet och skyldighet att underkasta
sig undersökning eller visitation, innebär slora inskränkningar i
trafikanternas handlingsfrihet och alt det därför kan synas påkallat att
regler av så viktig och
Prop.
1972:110 119
grundläggande
karaktär för den enskildes rält bör ingå i en blivande tulllag. Liknande
synpunkter anför Sveriges aUmänna tuUtjänstemannaförening och Svenska
tullmannaförbundet.
Departementschefen
De nu föreliggande förslagen tUl bestämmelser om
tullkontrollen har vid remissbehandlingen inte mött någon egentlig erinran.
Också jag kan godta dera.
Kammarrätten i Stockholm har emellertid ifrågasatt
om inte vissa av de regler som föreslås bli utfärdade av Kungl. Maj:t innebär
så stora inskränkningar i trafikanternas handlingsfrihet att det kan synas
påkallat att de ingår i tuUagen. I anledning härav vill jag framhålla, att de
för den enskilde mer ingripande åtgärdema i samband med tullkontrollen gmndas
på varusrauggUngslagen, rättegångsbalken och andra lagar som beslutats av
riksdagen. De här aktuella bestämmelserna har tiU stor del karaktär av
ordningsföreskrifter och ger i övrigt tullmyndigheterna endast sådana för
gräns- och införselkontrollen naturliga och nödvändiga befogenheter, som i
stort sett varit gängse sedan länge. Förslagen har inte heller som tidigare
framgått väckt några farhågor hos näringslivet för den reguljära
importverksamhetens del. Jag tUlstyrker därför departementspromemorians
förslag att de närmare föreskriftema får som hittills utfärdas av Kungl. Maj:t
eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, generaltullslyrelsen. Jag vill här
endast tUlfoga att dessa föreskrifter i stort sett bör ansluta sig tUl vad
generaltullstyrelsen förordar i sitt remissyttrande. Det bör dock ej
ifrågakomma att hejda transportmedel på väg annal än i trakterna intill
landgränsen, kusterna eller flygplatser, såvida inte särskilda omständigheter
föreligger. Allmänt sett skaU självfallet de olika trafikantkategoriemas
legitima intressen i tUlbörlig mån tiUgodoses vid kontrollåtgärdernas
utförande.
Ansvarsbestämmelser
Gällande
ordning
Bestämmelser om varusmuggling finns i lagen (1960:
418) om straff för varasmuggling (senast ändrad 1972: 194).
Den som utan att ge det tUl känna för in eller ut
gods, för vilket tull eller annan allmän avgift skall erläggas tUl statsverket
eller som enligt stadgande i lag eller författning ej får föras in eller föras
ut, gör sig skyldig lUl varasmuggling enligt 1 § första stycket, om gämingen
sker uppsåtligen. Straffet härför är dagsböter, lägst tio, eller fängelse i
högst ett år. Gäller gärningen narkotika kan gämingsmannen dömas till fängelse
i högst två år.
Enligl
andra stycket i samma paragraf gäller detsamma, n'är någon ge-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1972:110 12o
nom
vilseledande i samband med tullbehandling av gods uppsåtligen föranleder, att
tuU eller annan allmän avgift undandras statsverket eller att gods införs eller
utförs i strid mol förbud.
Är varusmuggling, som inte gäller narkotika, alt
anse som ringa raed hänsyn till godsets värde och övriga omständigheter, är
straffet enligt 2 § böler, högst 300 kr. Grov varasmuggling straffas enligt 3 §
första stycket med fängelse i högst två år eller, om smugglingen gällt
narkotika, i lägst etl och högst tio år. Vid bedömande om brottet är grovt
skall enUgt 3 § andra stycket särskilt beaktas om det förövats yrkesmässigt
eller avsett gods av betydande myckenhet eller värde eller om gämingen eljest
varit av särskUt farlig art.
Enligt 4 § är det också att anse som vamsmuggling,
om någon uppsåtligen förfogar över oförtuUat eUer obeskattat gods,
restitutionsgods eUer införsel- eller utförselförbud underkastat gods, som
anmälts hos tullmyndighet, och därigenom föranleder att tull eller annan
allmän avgift undandras statsverket eller att gods i slrid mot införselförbud
kommer ut i den fria rörelsen eller att utförsel sker i slrid mot
utförselförbud. Detsamma gäller om någon förfogar över infört gods, för vUket
åtnjutits tullfrihet eller tullnedsättning, i strid mot vad därvid förutsatts
eUer förfogar över gods, för vUket meddelats tUlstånd till införsel eller
utförsel i strid mot vad därvid förutsatts eller genom vUseledande förmår
tiU-slåndsgivande myndighet att medge införsel eUer utförsel av gods och
därigenom föranleder alt godset införs eller utförs i strid mol förbud.
Den som av grov oaktsamhet förövar gärning som
beskrivs i 1 eller 4 § dömes enligt 5 § lUl dagsböter. I ringa fall skall dock
ej dömas till straff.
I 6 § första stycket stadgas att den som förvärvar,
forslar, döljer, förvarar eller avyttrar gods, som varit föremål för varusmuggling,
dömes för olovlig befattning med smuggelgods till dagsböter, lägst tio, eller
fängelse i högst ett år, om gärningen sker uppsåtligen. Om gämingsmannen inte
insåg men hade skälig anledning att anta att godset varit föremål för
varusmuggling, är straffet dagsböter. Är brottet ringa skall ej dömas till
straff.
Enligt 8 § medför försök tUl vamsmuggling ansvar
enligt 23 kap, brottsbalken. Detsamma gäller förberedelse eller stämpling tiU
narkotika-smuggling som ej är ringa. Bestämmelsema i 23 kap. brottsbalken
gäller också om flera medverkat tiU gärning som är belagd med straff enligt
lagen om straff för varusmuggling. Undantag görs dock för ringa varusmuggling.
I 9, 10 och 12 §§ finns bestämmelser om förverkande
av gods, som varit föremål för vamsmuggling eller försök tiU varasmuggling, och
av hjälpmedel, som använts vid sådant brott. Om gärningen är att hänföra under
5 § kan förverkande ej ske. Däremot kan detta ske vid olovlig befattning med
smuggelgods. Finns egendomen ej i behåll kan i stället vär-
Prop. 1972:110 121
det
förklaras förverkat. Förverkandepåföljden kan efterges om den är uppenbart
obillig,
I fråga om tUlämpningsområdet för lagen om straff
för varusmuggling är att märka att lagen även är tillämplig om oriktig uppgift
läranas till ledning för varubeskattning, som sker i samband med tullbehandling
av gods, Ora molsvarande uppgift i stället läranas vid vambeskattning inom
landet gäller skaltebrollslagen (1971: 69, senast ändrad 1972: 268), Att
skattebrotlslagen ej är tillämplig i det förra faUet stadgas i 1 § i denna lag.
Vissa straffbestämmelser finns i tullstadgan (1927:
391), frihamnsförordningen (1935: 250) och frihamnsstadgan (1935: 553) och i
föreskrifter utfärdade med stöd av dessa förfatlningar. Straffet enligt dessa
beslämmelser är dagsböter eller penningböter. I fråga om de flesla av dessa
bestämmelser gäller att straff ej får ådömas om de förseelser sora bestämmelserna
avser är belagda med strängare straff enligt allmän lag eller särskild
författning. Tullstadgans straffbestämmelser är upptagna i 11 kap, i stadgan
och avser exempelvis sådan förseelse som försvårande av tullkontrollen,
avvikelser från allmänna trafikbestämmelser och ankomst utan anmälan.
Kommittéförslaget
Kommittén anser, att någon ändring i
varasmuggUngslagens tillämpningsområde inle bör göras nu. Enligt kommittén bör
emellertid lagen ändras så, att vilseledande förfarande i samband med
tullbehandling straffas, om gärningen innebär fara för att tull eller annan
avgift undandras statsverket eller för att gods förs in eller ut i strid mot
förbud.
Enligt kommitténs uppfattning bör annan oaktsamhet
än sådan som enligt nuvarande praxis anses som grov inte kriminaliseras,
Koramittén föreslår vidare införande av en straffsanktion för underlåtenhet alt
i vissa fall till tullverket anmäla upptäckt av fel i avgivna uppgifter som
föranlett undandragande av tull eller kan åstadkomma fara härför. Den
föreslagna anmälningsskyldigheten har närmare berörts i tuUlaxerings-avsnittet.
Beträffande frågan om skatte- och avgiftstiUägg skall utgå då orikliga
uppgifter avgetts till tullverket har komraittén förklarat sig inte vara beredd
att pröva denna fråga.
Slutligen föreslås att i lagen införs möjlighet för
den som ådragit sig ansvar för brott att fria sig från påföljd genom frivUlig
rättelse av oriktig uppgift.
Kommittén uppehåller sig i ansvarsfrågan främst vid
bestämmelsen i 1 § andra stycket lagen om straff för varusmuggling ora
vUseledande i samband med tullbehandling av gods. Det frarahålls alt stadgandet
har utformats med tanke närmast på det tuUtaxeringsförfarande, som tillämpades
när lagen kom till. Taxeringen grundades då i princip på
Prop. 1972:110 122
en
undersökning av godset. Den uppgiftsskyldigbet som då fanns avsåg i huvudsak
endast priraärappgifter för beräkningen av tullvärde. Kommittén konstaterar att
frågan om straff för lämnande av oriktiga uppgifter får ökad betydelse om
tulltaxeringen, såsom komraittén föreslår, i princip skall grundas på
uppgifter av iraportören och en mera vidsträckt uppgiftsskyldighet i saraband
därmed åläggs denne. Härigenom skulle tuUtaxeringsförfarandet tUl sin karaktär
närma sig förfarandet vid den inrikes vambeskattningen. Anlediung skulle
därför kunna föreligga atl utesluta vilseledande vid tullbehandling från lagen
om straff för varusmuggling och låta det faUa under bestämmelserna om
skattebrott i allmänhet. Vilseledande skulle då ej behöva falla under olika
straffbestämmelser beroende på om brottet begås i samband med beskattning vid
iraport eller vid en inrikes transaktion. Koramittén anser emellertid att det
är önskvärt att brott mot bestämmelser om varors in- eller utförsel regleras i
samma författning. Det anses vidare svårt att dra en klar gräns mellan
vilseledande vid tullbehandling och varusmuggling i egentlig bem'ärkelse.
Kommittén förordar med h'änsyn härtill att tillämpningsområdet för lagen om
straff för varusmuggling ej ändras.
Beträffande förslagel om ändrad brottsbeskrivning
framhåller kommittén att vilseledandebrottet i lagen om straff för
varusmuggling är ett effektbrott, vilket innebär att brottet fullbordats först
då effekten inträtt. Effekten anses enligt praxis inträda först när godset har
lämnats ut. Om de oriktiga uppgiflerna emellertid uppdagas innan godset lämnas
ul kan straff följa för försök. En förutsättning härför är dock att uppsåt alt
vilseleda tullverket kan visas. Eftersom försök till oaktsamhet synes vara
logiskt olänkbart kan däremot inte ens oriktiga uppgifter som tillkommit av
grov oaktsamhet föranleda straff i de fall då felet upptäcks innan
förtullningen slutförts. Kommittén påpekar att om vUseledandebrottet beskrivs
sora ett farebrott brottet blir alt anse som fullbordat når den oriktiga
uppgiften getts in tUl tullmyndigheten. H'är-igenom skulle raan vinna en
enhetlig utgångspunkt för beräkning av preskriptionstid och en enhetlig
bedöraning i fråga om fallen av grov oaktsamhet, som då blev straffbara oavsett
om förtullningen avslutats eller ej när felet upptäcks.
Mol kommitténs förslag om införande av en
straffsanktionerad plikt att i efterhand rätta oriktig tulltaxeringsuppgift har
ledamoten Willart anfört reservation. Reservanten anser att något behov av en
sådan bestäraraelse ej föreligger.
Remissyttrandena
Kommitténs förslag till ändringar i lagen om straff
för varusmuggling tUlstyrks eller läranas utan erinran av praktiskt taget
samtliga remissinstanser som yttrat sig därom. En remissinstans. Svenska
företa-
Prop.
1972:110 123
gares
riksförbund, anser emellertid att endast sådant vilseledande förfarande i
samband med tullbehandling, som sker uppsåtiigen, bör leda till åtal. Några
remissinstanser, bl. a. riksåklagaren, tar upp frågan om införande av skatte-
och avgiftstUlägg. Länsåklagarmyndigheten i Malmöhus län ifrågasätter om inte
gods borde kunna förklaras förverkat även för det fallet att brotiet förövats
av grov oaktsamhet.
GeneraltuUstyrelsen understryker att de föreslagna
ändringarna i lagen om slraff för varusmuggling är en fömtsättning för att
reformeringen av tullproceduren skall kunna genomföras raed etl rimligt beaktande
av statsverkets intressen.
Svenska
företagares riksförbund biträder kommitténs förslag att varusmugglingslagen bör
ändras så att vUseledande förfarande i samband med tullbehandling blir ett
farebrott i stället för ett effektbrott. Riksförbundet anser vidare att den
straffrättsliga sanktionen skall begränsas till fall då oriktiga uppgifter
lämnats uppsåtligen. 1 andra fall, t. ex. vid grov oaktsamhet, får tullverket
andra sanktionsmedel till sitt förfogande, bl. a. indragning av registreringen
för importör.
Statens
växtskyddsanstalt anför att försök att föra in växter i strid mol växtimportbestämmelserna,
exempelvis genom att felaktiga varube-leckningar används eller genom att
vamposter medvetet utelämnas i simdhetscertifikat eller andra dokument bör
anses som brott redan när de oriktiga handlingarna utfärdas, detta till
skillnad från vilseledandebrottet i lagen om straff för varusmuggling som
anses fullbordat först när godset utlämnats. Gods som varit föremål för sådant
brott bör liksom vid varusmuggling vara förverkat. Eftersom det ofta kan vara
svårt alt fastställa hur ansvaret fördelar sig mellan exportör, speditör och
importör saml den fytosanitära skada som kan vållas genom dessa brott kan
flerfaldigt överstiga varans värde, finner växtskyddsanstalten den nuvarande
situationen när det gäller att beivra oegentligheter i sund-hetscertifikaten
vara synnerligen otillfredsställande och i behov av närmare utredning.
Att straffrihet införs för den som frivilligt
rättar oriktig uppgift tillstyrks av de remissinstanser sora yttrat sig i
frågan. Sveriges speditörförbund finner det vara angeläget att tullverket i
sådana fall där felaktigheter konstaleras bereder vederbörande reella
möjligheter att vidta frivUlig rättelse genom att tuUverket förhåller sig
avvaktande någon tid.
Riksåklagaren anser att det bör övervägas att i
likhet med vad som skedde i samband med skattebrottslagens tUlkomst införa
någon form av avgiftstiUägg ulan slraffkaraktär vid lämnande av objektivt
oriktig eller bristfäUig uppgift till ledning vid fastställande av tullavgift.
Riksåklagaren framhåller att en sådan lösning har den fördelen framför ett
utvidgat straffansvar att den inte medför ytterligare belastning av de redan
hårt ansträngda polis- och åklagarresurserna. Liknande synpunkler framförs av
överåklagaren i Stockholm. Handelskamrarna i
Prop. 1972:110 124
Göteborg,
Borås och Karlstad anser däremot att det skulle vara olyckligt om en sådan
administrativ straffbeläggning infördes. De sanktioner som i övrigt står till
buds enligt kommitténs förslag bedömer handelskamrarna utgöra tillr'äckliga
medel för att motverka att oriktiga uppgifter läranas uppsåtligen eller av
grov oaktsarahet. Del är enligt handelskamramas mening en stor fördel alt
saken därvid handläggs vid domstol.
Departementspromemorian
I departementspromemorian föreslås alt
straffmaximura höjs i 1, 3, 5 och 6 §§ lagen om slraff för varusmuggling. Det
framhålls i promemorian att olikartade påföljder inträder för den som gör sig
skyldig till brott genom att lämna oriktig uppgift tUl ledning vid varubeskattning,
beroende på de omständigheter under vilka brottet begåtts. Om det förövats i
sband med införsel till riket inttäder ansvar enligt lagen om slraff för
varusmuggling högst ett års fängelse vid brott av norraal svårighetsgrad jämte
förverkande av godset. Om brottet förövas under andra förhållanden inträder
däremot ansvar enligt skattebrotlslagen raed de regelraässigt betydligt
strängare straffskalor som där stadgas. Det framhålls i
departementspromemorian att det inte kan anses tUlfredsställande att
olikartade påföljder på detta sätt inträder beroende på de omständigheter under
vilka brottet förövats. Förslaget om höjning av straffmaximum i 1, 3, 5 och 6
§§ lagen om straff för varusmuggling skulle möjliggöra en lika behandling av
likartade brott. Med tanke på de talrika fallen av bagatellartad smuggling
anses straffskalan i 2 § även i fortsättningen endast böra innehålla
penningböter vilket skulle möjliggöra en praktisk handläggning av dessa fall.
Om oriktiga uppgifter lämnas i tulldeklaration är detta vid uppsåtiig gärning
hänförligt under stadgande i 1 §. För att undanröja varje ovisshet härora har
i proraeraorian föreslagils att förhållandet särskilt anges i näranda lagrum.
För att tUlgodose lullagstiftningskommitténs förslag
angående vUseledande i samband med tullbehandling har i promemorian
föreslagits, alt om vilseledande sker av grov oaktsamhet, brottsbeskrivningen i
likhet med 5 § skattebrottslagen skaU utformas som ett s. k. farebrott. Det
påpekas att sådant brott skUjer sig från vamsmuggling enligt 1 § såtUlvida att
det är fullbordat så snart fara uppstått för att tuU eller annan allmän avgift
undandras statsverket eUer att gods införs eller utförs i strid mot förbud.
Har uppenbara svårigheter förelegat atl ange T'ätta statistiska nummer eUcr
T'ått avgiftspUktigt värde, anses ansvar för grov oaktsamhet ej böra drabba den
som lämnat felaktiga uppgifter i nämnda hänseende.
Det har vidare föreslagits i promemorian att det i
varusmugglingslagen förs in en bestämmelse om ansvarsfrihet vid frivilligt
tillbakaträ-
Prop. 1972:110 "- 125
dande
från brott enligt 15 och 8 §§. Närmaste motsvarighet i gällande rätt är
föreskrifter om ansvarsfrihet i 12 § skattebrotlslagen. Förslaget överensstämmer
i huvudsak med vad tullagstiftningskoramiltén föreslagit. Det har emellertid
bedömts vara rimligt alt då rättelse skett låta straffriheten orafatta även
befattning raed gods som rättelsen avser.
I avvaktan på erfarenhet av den nya tullproceduren
har i promemorian inte framlagts något förslag om införande av en
straffsanktion för underlåtenhet att i vissa fall till tullverket anmäla
upptäckt av fel i avgivna uppgifter.
Förseelse mot den föreslagna tullagen eller
bestämmelse som meddelats raed stöd av denna lag tuUförseelse skall enligt
förslaget bestraffas raed böter. Härunder faller sålunda bl. a.
ordningsförseelser av sarama karaktär som de nuvarande tuUstadgebrotten.
Remissyttrandena
De föreslagna ändringarna i lagen om slraff för vamsmuggling
lämnas i huvudsak utan erinran av riksskatteverket, överåklagarna i Stockholm
och Göteborg, länsåklagarmyndigheten i Värmlands län, statens
växtskyddsanstalt, lantbruksstyrelsen, statens livsmedelsverk och Svenska
hamnförbundet.
Flera remissinstanser har invändningar mot de
föreslagna ändringarna eller eljest särskilda synpunkter i denna fråga.
Sveriges speditörförbund och handelskamrama i Göteborg, Borås och Karlstad
anser att föreslagna straffsatser är för höga. Statskontoret, generaltullstyrelsen,
riksskatteverket, riksåklagaren och länsåklagarmyndigheten i Värmlands län
ifrågasätter om ej ett administrativt sanktionssystera av sarama slag som
nyligen införts på skatteorarådet också bör införas när det gäller tull och
andra införselavgifter. Enligt riksåklagarens mening bör eftersträvas en
längre gående anpassning än departementspromeraorian innebär till det
sanktionssyslem som införts på skattebrottslagens och taxeringsförordningens
oraråde. Efler sådan förebUd kan införas tilläggsavgifter att beslutas av
tullmyndighet och läggas till tullen vid de ringa fallen av varusmuggling.
Riksåklagaren påpekar att det inte framgår av promemorian humvida denna
möjlighet tUl avkriminalisering har övervägts. Generaltullstyrelsen anför i
samma fråga.
Av de år 1971 redovisade 15 776 brotten mot lagen
om straff för varusmuggling utgjorde inte mindre än 11 998 sådant ringa brott
som avses i lagens 2 §. Straffen för dylikt brott är böler högst 300 kr.
(enligt förslag i den nu framlagda departementspromemorian högst 500 kr.);
därjämte förverkas regelmässigt den vara som varit föremål för brotiet. Enligt
praxis anses ringa brott i aUmänhet föreligga om de smugglade kvantiteterna
uppgår, i fråga om spritdrycker till högst 8 helbuteljer, i fråga om cigarretter
tUl högst 1 600 stycken (8 "limpor"), i fråga om andra rusdrycker och
tobaksvaror till kvantiteter motsvarande de nu nänrnda samt i fråga om andra
varor tiU högst sådan mängd
Prop. 1972:110 126
att
avgiftsbeloppet stannar vid 250 kr. I allmänhet avser brotten kvantiteter som
klart understiger de nu angivna gränserna. Anmärkas må i detta sammanhang att
rapporteftergift kan lämnas av tulltjänsteman om brottet med hänsyn till
omständighetema i det särskilda fallet är obetydligt; i utfärdade anvisningar
har såsom exempel på sådana fall angivits att en resande har utöver tullfri
kvantitet medfört endast en obetydlig mängd spritdrycker eller ett öppet paket
cigarretter.
I regel erkänns förseelser av här ifrågavarande
slag vid uppdagandel. Vanligt är att den skyldige lämnar fullmakt för
tulltjänsteman att godkänna det strafföreläggande som vederbörande åklagare
regelmässigt utfärdar i sådana mål samt deponerar ett belopp till täckande av
böterna. Även om det sålunda endast i undantagsfall behöver bli fråga om åtal
kräver handläggningen av dessa bagatellmål en betydande arbetsinsats från
myndighetemas sida. I synnerhet när det gäller smärre kvantiteter smugglade
varor står den erforderliga arbetsinsatsen inte i rimlig proportion tUl
intresset av att brottet beivras i judiciell ordning. Detta gör sig framför
allt gällande i fråga om resandetrafiken, där det helt övervägande antalet av
ifrågavarande förseelser begås. Rapportskrivning och andra för målens
handläggning erforderliga åtgärder, som måste vidtas i direkt anslutning tUl
passagerarvisitationen, är en svår belastning på denna från olika synpunkter
pressande förrättning. I många fall frestas tjänstemännen att tänja gränsen för
rapporteftergift ulöver vad som kan anses skäligt. HärtUl komraer att detta
omständliga förfarande tar i anspråk de knappa bevakningsresurserna i sådan utsträckning
att det går ut över den egentliga kontrollverksamheten. Inte minst med hänsyn
till behovet av skärpt uppmärksamhet mot narkotikasmuggling är detta
förhållande en uppenbar nackdel.
Med hänsyn till vad sålunda anförts anser styrelsen
att möjlighet bör öppnas att beivra åtminstone de ringare fallen av
varusmuggling i ad-mmistrativ ordning. Lämpligaste formen härför anses vara att
straffrihet medges om gärningsmannen erfägger en förhöjd tullavgift. Härigenom
får han frihet att välja om han hellre vill få ansvarsfrågan prövad i judiciell
ordning. Några betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt kan därför enligt styrelsens
mening inle rimligen anföras mot ett sådant förfarande. Styrelsen finner det
lämpligast att förfarandet, i varje fall tills vidare, tillämpas endast i
resandelrafiken och endast med avseende på rusdrycker och tobaksvaror. I fråga
om den förhöjda tullens storlek anser styrelsen en fördubbling av eljest för
resande gällande tullsatser vara lämplig. Fastställandet av en största
kvantitet för vUken det nya förfarandet skall tillämpas bör enligt styrelsen
överlämnas åt Kungl, Maj:t, så att bestämmelserna lättare kan anpassas med
hänsyn till de erfarenheter som vinns av förfarandet, I fråga om rusdrycker
anser styrelsen att kvantiteten inte bör överstiga den största mängd sådana
drycker som resande över huvud taget får medföra.
Styrelsen fömts'ätter att de bötestabeller som
tjänar tUl ledning vid utmätning av straff för varusmuggling utformas med
beaktande av de nya bestämmelserna så att det normalt inte kan bli
fördelaktigare för den skyldige att låta målet handläggas i judiciell ordning.
Prop. 1972:110 . x 127
Styrelsen nämner i sammanhanget att ett motsvarande
förfarande tillämpas bl. a. i Finland och Västtyskland.
Som tidigare berörts föreslår generaltullstyrelsen
också att bestäramelser införs om anmälningsskyldighet i vissa faU då tull
eller annan avgift beräknats för lågt samt att beslämmelse om slraff för den
som inte fullgör skyldigheten införs i lagen om straff för varusmuggling.
Riksåklagaren
erinrar om att han i yttrande över skatlestrafflagutred-ningens betänkande (SOU
1969: 42) har förordat att skattebrotten införs i brottsbalken. Detsamma bör
enligt hans mening gälla också varusmugglingsbrotten i samband med att de blir
föremål för slutiig reglering. För det grova fallet av varusmuggling bör,
efter förebild av vad som gäller för förmögenhetsbrott och skattebrott, enligt
riksåklagarens mening införas ett straffminimum. Straffskalan i 3 § lagen om
slraff för vamsrauggUng bör i enlighet härmed utgöra fängelse i lägst sex
månader och högst sex år; om gämingen gällt narkotika bör straffskalan utgöra
fängelse i lägst ett och högst tio år. Samma uppfattning har länsåklagaren i
Norrbottens län, som påpekar att ett utsättande av straffminimum för grovt
brott är ägnat att begränsa de gärningar sora bedöms som grova till de
verkligt grova fallen. Bestämmelsen i det föreslagna andra stycket till 5 §
lagen om straff för varusmuggling har, fortsätter riksåklagaren, utsatts för
kritik i ett par av de tUl honora avgivna yttrandena. Sålunda har överåklagaren
i Malmö påpekat att uttrycket "medelst vilseledande" i
departeraentspromeraorians lagförslag för tanken till att uppsåt föreligger.
Överåklagaren antar att detla inle kan ha varil avsikten, utan att stadgandet
bör tolkas så alt den straffas som av grov oaktsamhet lämnar sådana oriktiga
uppgifter vid tullbehandlingen att fara för att tull eller annan allmän avgift
undandras statsverket eller alt gods införs eller utförs i strid mot förbud.
Länsåklagarmyndigheten i Malmöhus län finner det välbetänkt att straff för
försök av grov oaktsamhet införs enligt 5 § andra stycket, eftersom det har
varit en brisl att grov oaktsamhet endast har kunnat straffas som fullbordat
brott. Länsåklagarmyndigheten framhåller att man dock ej tagit steget fullt ut utan
nöjt sig med att bestraffa vilseledande av grov oaktsamhet. Detta innebär
enligt länsåklagarmyndigheten att det skulle vara straffbart om någon utan
bevislig avsikt att vilseleda vid förtuUning av en vara av grov vårdslöshet
åberopar en faktura, som upptar elt annal parti med lägre tullvärde, raen att
det däreraot inte skulle vara straffbart ora någon vårdslöst underlåter att
till förtuUning uppge gods som han borl förvissa sig om huruvida det fanns raed
eller ej. Läns-åklagarrayndigheten ifrågasätter om inte 5 § andra stycket borde
konstmeras så att det kommer att avse föranledande av fara i samtliga de fall,
som avses i 1 § lagen om straff för varusmuggling. Riksåldagaren säger sig
närmast vara benägen alt ansluta sig till den av länsåklagar-rayndjghelen i
Malraöhus län fraraförda tanken och tiUägger alt 5 §
Prop. 1972:110 128
skattebrottslagen
i viss mån synes kunna tjäna som förebild vid utformningen av den här aktuella
bestämmelsen. I enlighet raed de principer sora förordats av
specialslraffrättsutredningen bör enligt riksåklagarens mening slraffminimum
för bötesstraff tas bort. Vidare bör enligt hans raening straffskalan i 6 §
första stycket lagen om straff för varusmuggling utgöra böter eller fängelse i
högst två år samt straffet i andra stycket utgöra böter. I fråga om 6 § anför
länsåklagarmyndigheten i Norrbottens län att någon särskUd strafflatitud för
grovt brott inte finns och att detta inte framstår som helt tUlfredsställande.
Man måste beakta att den sora forslar, döljer, förvarar eller avyttrar gods i
verkligheten raånga gånger är sraugglaren själv. Behovet av att kunna utmäta
ett högre straff vid grovt broll även för dem som endast skulle kunna övertygas
om olovlig befattning med smuggelgods tUlgodoses i vissa fall genora annan
lagstiftning, exerapelvis narkotikastrafflagen (1968:64), Trots detta
ifrågasätter länsåklagarrayndigheten i Norrbottens län ora inte en särskild
strafflalilud för grovt brott bör komma till uttryck i 6 § lagen om straff för
vamsrauggUng.
Överåklagaren i Malmö och länsåklagarmyndigheten i
Malmöhus län finner det överflödigt att särskilt nämna lämnande av oriklig
uppgift i tulldeklaration i brottsbeskrivningen i 1 §.
Den föreslagna bestämmelsen om tullförseelse
behandlas av några få remissinstanser. Riksåklagaren anför att paragrafen inte
anger vad sora för ansvar skall krävas i subjektivt hänseende. För
riksåklagaren frarastår det som naturligt alt inte bara den som uppsåtligen
utan även den som av oaktsamhet underlåter att fullgöra föreskriven skyldighet
skall vara förfallen till ansvar, I enlighet med den praxis som nu i allmänhet
tillämpas vid avfattningen av specialstraffrättsliga bestämmelser bör det
subjektiva rekvisitet anges i lagtexten. Genom att hänföras till varje i
tuUagen eller med stöd av denna föreskriven skyldighet får den föreslagna
straffbestämmelsen ett mycket vidsträckt tUlämpningsområde. Formellt blir
exempelvis utmätningsman som dröjer med verkställighet enligt 24 § tullagen
förfaUen tUl ansvar enligt 44 §. Sådant dröjsmål bör beivras med regler om
ämbetsansvar. För att reglera detla och andra konkurrensproblem synes enligt
riksåklagarens mening 44 § böra göras tiUämplig endast om underlåtenheten ej är
belagd med slraff i brottsbalken.
Sveriges speditörförbund anser att rekvisitet för
tullförseelse har angetts för generellt. Det kan inte vara meningen att
tullförseelse skall föreligga vid varje underlåtenhet, eftersom det kan röra
sig om överträdelser av ordnmgsföreskrifter av mindre betydelse eller
föreskrifter som sanktioneras i annan ordnmg. Förbundet hänvisar i sammanhanget
bl. a. till besfämmelserna om dröjsmålsränta och vite. Det måste enligt
förbundets uppfattning preciseras vUka underlåtenheter som skaU medföra
straffpåföljd i form av böter för tullförseelse. Generaltullstyrelsen
Prop. 1972:110 129
föreslår
uttrycket "den som bryter mot föreskrift i denna lag" i stället för
"den som underlåter att fullgöra skyldighet som föreskrivs i denna
lag" därför att det förra uttrycket bättre täcker de olika slag av förseelser
som kan komma i fråga.
Departementschefen
De ansvarsbestämmelser, som avser brott i samband
med införsel eller utförsel av varor, finns nu i lagen om straff för
varusmuggling. Bestämmelser som straffbelägger olika ordningsförseelser m. m.
finns i bl. a. tullstadgan. Enligt lagen om straff för varusmuggling kan ansvar
inträda även då indirekt skatt undandras vid importtillfället.
Den nuvarande ordningen innebär bl. a. att olika
påföljder kan inträda för skattebrott, beroende på ora brottet begås i samband
med införsel eller i saraband med transaktioner inora landet. I det förta
fallet inträder slraff enligt varasmugglingslagen och i det senare fallet bestraffas
brottet enligt skattebrotlslagen. Detta har inte ansetts vara tillfredsstäUande.
1 departementspromemorian har därför föreslagits
sådana ändringar i varasmugglingslagen att dess beslämmelser bättre anpassas
tUl skattebrottslagens. Förslaget innebär sålunda att skattebrottslagens
strängare straffskalor i stort sett blir tiUämpliga på brott vid in- och
utförsel och att ansvar drabbar den som genom vilseledande av grov oaktsamhet
föranleder fara för att tull eller annan avgift undandras statsverket eller att
gods införs eller utförs i strid mot gällande förbud. Dessuiom har föreslagits
ansvarsfrihet för den som frivUligt rättar oriktig uppgift.
Departementspromemorians förslag har i stort sett
tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Några
remissinstanser har emellertid förordat att ett sådant administrativt
sanktionssystem med skatte- eller avgiftstUlägg som införts på skatteområdet
också införs när det gäller tull och andra införselavgifter. Olika förslag till
ytterligare ändringar i varusmugglingslagen har också framförts.
De förslag till ändringar i varasmugglingslagen som
förordats i promemorian kan jag i det väsentliga godta. Straff bör aUtså kunna
inträda enligt varasmugglingslagen redan om någon genom vUseledande i samband
med tullbehandling, av grov oaktsamhet föranleder fara för att tull eUer annan
allmän avgift undandras statsverket eller att gods införs eller utförs i strid
mot förbud. Även i det faU som avses i 4 § 4 varusmugglingslagen nämligen att
någon medelst vUseledande förmår tUlståndsgivande myndighet alt medge införsel
eller utförsel av gods och därigenom föranleder alt godset införs eller utförs
i strid mot förbud bör straffansvaret utvidgas så all den som av grov oaktsamhet
vilseleder myndigheten kan straffas, om han föranleder fara för all godset
införs eUer utförs i strid mot förbud. Jag är däremot inte nu beredd att
biträda förslaget att ansvarsfrUiet skall inträda för den som 9 Riksdagen
1972.1 saml Nr 110
Prop. 1972:110 130
frivilligt
rättar felaktig uppgift. Däratöver bör vissa smärre jämkningar göras i
promemorieförslaget i denna del med anledning av påpekanden som gjorts vid
remissbehandlingen.
Ora tulldeklaration, som lämnats genom ombud,
innehåller oriktig uppgift och det kan föranleda att tull eller annan
införselavgift undandras statsverket bör, enligt vad jag tidigare föreslagil,
uppdragsgivaren vara skyldig att inom viss tid rätta uppgiften. I varusmugglingslagen
bör därför göras ett tillägg om att det skall anses som varusmuggling om någon
uppsåtligen underlåter atl inom föreskriven tid rätta oriktig uppgift i
deklaration, som avgetts genom ombud, och därigenom föranleder att avgift
undandras statsverket eller att gods införs i strid mot förbud. Sker
underlåtenheten av grov oaktsarahet bör ansvar inträda vid fara för atl avgift
undandras statsverket eller for att gods införs i strid mot förbud. Har den som
använt sig av ombud gjort sig skyldig till varasmuggling redan i samband med
att deklarationen avgavs bör straff dock givetvis ådömas med tUlämpning av 1 §
andra stycket varusmugglingslagen. Regeln om slraff för underlåtenhet atl
rätta oriktig uppgift i deklaration, som lämnats genom ombud, är inte avsedd
att i och för sig inverka på frågan ora orabudets straffrättsliga ansvar för
sådan oriklig uppgift.
Det är emellertid uppenbart att de reformer av
tullproceduren sora jag tidigare förordat, frärast införandet av ett
deklaralionssystem, ytterligare aktualiserar tanken på att bestämraelserna i
varusmugglingslagen närmare anpassas till skattebrotlslagen. Införandet av ett
administrativt sanktionssystem är också värt att övervägas. Ett
sfällningstagande till dessa frågor, bl. a. frågan ora ansvarsfrihet vid
frivillig rättelse, kan emellertid inle ske utan att de görs till föremål för
närmare utredning. Jag avser också att för detta ändamål tillkalla särskilda
sakkunniga. Vid utredningen kan självfallet även andra problem som berör
varusmugglingslagen tas upp till prövning.
Vad slutligen angår bestämmelsen i tullagen om
ansvar för tullförseelse bör denna utformas med beaktande av vad bl, a,
riksåklagaren anfört i sitt remissyttrande. Beslämraelsen bör också ändras så
att den innefattar ansvar för underiålenhet att rätta uppgift, som lämnats för
tulllaxeringen. Påpekas bör alt underlåtenhet att rätta oriktig uppgift i
tulldeklaration, som lämnats genom ombud, kan vara att bedöma som tuUförseelse,
trots att den inte kan medföra ansvar enligl vamsraugglingslagen.
Övriga
frågor
Gällande
ordning, förslag och remissyttranden
Förhandsbesked
Bindande förhandsbesked kan erhållas enligt
förordningen (1907: 30) angående rätt att hos general tullstyrelsen erhålla
upplysning rörande lullbehandlingen av varor, avsedda att lill riket införas.
Förordningen
Prop. 1972:110 131
avser
tulltaxans tillämpning. Förutora tulltaxenumret anger styrelsen det statistiska
numret vUket kan ha betydelse för storleken av exempelvis jordbraksavgifter
men upppgiften om det statistiska numret är inte att anse som bindande.
Delsamma gäller även de uppgifter sora enligt praxis lämnas om punktskatter
som ulgår vid importen.
Förhandsbesked kan begäras av den sora har för
avsikt att införa vara till riket. Meddelad upplysning får inle överklagas.
Sökanden är emellertid oförhindrad atl besvära sig över tulltaxering, sora
verkställts i enlighet med upplysningen.
Meddelad upplysning länder till efterrättelse
endast så länge de bestämmelser, som gäller i fråga om varans tullbehandling
när upplysningen meddelas, fortfarande är giltiga och oförändrat tillämpas. Om
praxis ändras på grund av Kungl. Maj:ts eller generallullslyrelsens beslut
inom ett år från det att upplysningen meddelades gäller den dock så länge
ändringen inte delgetts sökanden. Vidare kan under förutsättning av Kungl,
Maj:ls godkännande tullbehandling enligt upplysningen medges för vara som
kommer in lill sökanden inom tre månader efter ändringen av praxis och som
införs på grund av avtal som han träffat innan han kunnai äga kännedora om
ändringen.
Ell .speciellt slag av förhandsbesked förekoramer
också när det gäller tiUämpningen av 6 § tulltaxeringsförordningen
(lullbefrielse eller tullnedsättning för varor helt eller delvis av svenskt
ursprung). Bestämmelser om sådant besked finns i 23 § tuUtaxeringskungörelsen.
Förhandsbesked avser visst fall och meddelas av den lokala tullmyndigheten i
den tillämnade införselorten. Detta slag av förhandsbesked förekommer sällan i
praktiken,
Konmiittén anser all anordningen raed bindande
förhandsbesked bör ingå även i den nya tullagstiftningen.
Även om behovet av förhandsbesked främst gör sig
gällande belräffande själva tuUlaxan, kan det enligt kommittén ifrågasättas,
om inte begränsningen av förhandsbeskeden lill detta område är onödigt snäv.
Enligl kommitténs uppfattning bör möjligheten atl
erhålla förhandsbesked dock begränsas till de delar av förordningen
beträffande vUka ett mera framträdande behov därav kan anses vara för handen. I
överensstämraelse härraed anser koramittén, atl förhandsbesked bör kunna lämnas
om tiUämpningen av bestämmelsema om tullpUktigt värde (ur 3 §), ora
lullbefrielse eller tullnedsättning för varor helt eller delvis av svenskt
ursprung (6 §) samt om tullfrihet för varor sora inte tUlverkas inora landet
(förordnanden med stöd av 13 §). I sistnämnda fall rör det sig för övrigt ora
klassificeringsfrågor av samraa karaktär som i tulltaxan. Beträffande såväl
tullvärdefrågor som frågor rörande
9t
Riksdagen 1972.1 saml Nr 110
Prop. 1972:110 132
varor
helt eller delvis av svenskt urspmng blir möjligheten att lämna beg'ärt
förhandsbesked givetvis beroende av den utredning som sökanden kan prestera,
varför generaltullstyrelsen måsle ha rätt atl avvisa ansökan, om tillgängligt
material inle är till fyllest för frågans bedömande.
Frågor angående EFTA-behandling är enligt
kommitténs uppfattning i allmänhet inte av sådan natur, att ett meningsfyllt
förhandsbesked kan lämnas. Inte heller beträffande andra specialbesfåmmelser om
tull eUer tullfrihet (t. ex. antidumpuiglull, tullfrihet för resande) anses förhandsbesked
behöva komraa i fråga.
Kommittén föreslår vidare att generaltullstyrelsen
får befogenhet att meddela förhandsbesked ora tillämpningen av den statistiska
varu-förteckningen och atl sådant förhandsbesked tiUerkänns vitsord vid
tiU-lämpning av andra författningar i samband med införseln. Kommittén anför
härom följande.
Vaminförseln besväras emellertid inte bara av
tullar utan även av andra skatter och avgifter samt av direkta förbud och
regleringar. För importören är det i allmänhet lika viktigt att veta, hur
bestämmelserna på dessa områden kommer att tUlämpas på hans varor. Någon möjlighet
att få bindande besked härom har hittUls inte förelegat, även om ett
förhandsbesked angående tuHlaxans tUlämpning i vissa fall kunnat tjäna också
här avsedda syfte. Enligt kommitténs uppfattning får det anses vara elt
berättigat önskemål, att en förbättring av möjUghetema att få bindande besked i
hithörande frågor komraer till stånd. Formligt införande av systemet med
bindande förhandsbesked på de olika förfatlningsområdena synes dock vara en
aUtför genomgripande åtgärd.
Statistiska vamförleckningen är baserad på tulltaxans
nomenklatur men innebär en ytterligare uppspaltning av positionerna i denna.
Förteckningen fastställs av generaltullstyrelsen i samråd med kommerskollegium
och statistiska centralbyrån. Den har primärt endast handels-statistiskt syfte.
I den mån inte den statistiska uppspaltningen svarar mot underpositioner i
tulltaxan saknar den betydelse för tuUbeskatt-ningen. Däremot har den
statistiska vamförleckningen i stor utsträckning kommit till användning i
förfatlningar utfärdade av olika myndigheler för precisering av varaslag, som
skall beläggas med andra avgifter, främst på jordbruksområdet, eller som skaU
vara underkastade restriktioner vid importen. Tidigare förekom detta ofta även
i författningar utfärdade av Kungl. Maj:t med eUer utan riksdagens medverkan,
men numera används i sådana författningar i allmänhet endast tulltaxenura-mer
(t. ex. i författningar om diverse punktskatter). 1 dylika fall försöker man
emellertid gäma anpassa den statistiska vamförleckningen så, att exempelvis de
skattepliktiga vamslagen under ett visst tulltaxenummer får ett särskilt
statistiskt nummer. Visserligen finns det författningar som inte definierar de
berörda vamslagen genom hänvisning till vare sig statistiska vamförteckningen
eller tulltaxan, och det finns också fall då det statistiska numret inle är
tillräckligt för att bestämma varans behandling (dvs. avgiften eller
regleringen omfattar endast en del av de till numret hänförliga vamslagen). I
de flesta fall där tvekan kan råda
Prop. 1972:110 133
ger
dock fastställandet av det statistiska numret tillräcklig ledning beträffande
varans behandling.
Behörighet att söka förhandsbesked bör enUgt
kommittén i första hand tiUkomraa den som har för avsikt att införa varan.
Kommittén anser det emellertid vara av värde att ett officieUt besked om
behandlingen av en vara skall kunna erhållas även av annan, som har väsentligt
intresse i frågan, exempelvis tillverkare av konkurrerande produkter.
Det framhålls att förhandsbesked automatiskt bör
brytas av författningsändring, som vidtas efter beskedets meddelande och som
är av beskaffenhet att påverka varans behandling i det avseende beskedet angår.
Beträffande reglema för gUtigheten av
förhandsbesked i händelse ändring av praxis konstaterar kommittén att det inte
kan bli tal om annat än att skapa ett visst skydd för de av tullar och andra
här ifrågavarande åtgärder belastade importintressena.
Kommittén har kommit till den uppfattningen att det
för varor, som anmäls till förtuUning efter det att ändring av praxis delgelts
vederbörande, som villkor för tiUämpning av den gynnsammare behandlingen
enligt förhandsbeskedet bör krävas dels att varoma införs på grand av avtal som
träffats före delgivningen, dels att varorna anmäls tUl förtuUning inom viss
tid därefter. Den tid efter ändringens delgivning inom vUken importen bör ske
för att förhandsbeskedet skall gälla anses i princip böra motsvara normal
leveranstid för de varor beskedet rör. Komraittén finner det lämpligl att
tiden, liksom i gäUande författning, sätts till tre månader. Möjlighet bör dock
finnas tUl förlängning.
I förordningen om förfarandet vid
konsumtionsbeskattning är gUtighetstiden för förhandsbesked också maximerad
tUl ett år. Enligt kommitténs uppfattning är en begränsning av gUtighetstiden
för förhands-upplysnmgar i tuUfrågor oundgängligen nödvändig, men en utsträckning
av tiden tUl två år bör enligt koraraitténs åsikt inte förorsaka alltför stor
olägenhet.
Kommittén föreslår vidare, att möjlighet också på
tuUområdet öppnas för en sökande att överklaga ett för honom ogynnsamt beslut
av generaltuUstyrelsen i förhandsbeskedsärende.
Annan än sökande och allmänt ombud bör enligt
kommittén inte ha besvärsrätt.
I likhet med vad som genomgående gäller på skatteområdet
bör besvärsrält inte föreligga över beslut av generaltullstyrelsen att avvisa
ansökan om förhandsbesked. Detsamma bör gälla beslut av styrelsen att
återkalla etl tidigare meddelat beslut.
Flertalet remissinstanser ansluter sig tUl
kommitténs synpunkter och förslag beträffande förhandsbesked eUer lämnar dem
utan erinran. Några remissinstanser ifrågasätter om inte generaltullstyrelsen
bör ges nå-
Prop. 1972:110 134
got
vidare befogenhet atl meddela förhandsbesked än som föreslagits. Rätten att
avvisa ansökningar då sökanden inte lämnar tillfredsställande utredning
behandlas av bl. a. kammarrätten i Stockholm, som föreslår att ett förfarande
med två parter, sökanden och elt allraänt orabud, införs.
Statens jordbruksnämnd frarahåller att det med
hänsyn tUl den stora variationen i avgiftssatserna mellan olika positioner i
den statistiska vamförteckningen kan vara av stor vikt för en importör av
jordbmks-reglerad vara att före importen av varan ha vetskap ora avgiftens storlek.
I likhet med tullagstiftningskommittén understryker näranden vikten av att
generaltullstyrelsen får tillräckliga resurser, speciellt såvitt gäUer
laboratorieundersökningar.
Enligt Östergötlands och Södermanlands
handelskammares mening talar starka skäl för att tullverket bör kunna ge
bindande besked även i frågor rörande EFTA-behandling av gods. Bestämmelserna i
EFTA-konventionen exempelvis rörande tUlämpningen av de s. k, bearbetningskriterierna
är komplicerade och handelskammaren finner det rimligt att en importör skall
kunna få ett bindande förhandsbesked huravida varor, sora avses att införas
till landet, kommer att kunna åtnjuta EFTA-behandling eUer inle.
Generaltullstyrelsen, som ej motsätter sig koraraitténs förslag att bindande
förhandsbesked skall kunna lämnas bl. a. om tUlämpningen av besläramelsema om
tullpUktigt värde, pekar på vissa svårigheter som kan vara förknippade med
lämnande av sådana besked. Styrelsen håller för sannolikt att sådana förhandsbesked
företrädesvis kommer att begäras i sådana fall där fakturapriset ej direkt kan
läggas tUl gmnd för tullvärdeberäkningen utan där ytterligare uppgifter är
erforderliga beträffande kontraktsförhållanden m. m. På gmnd av det omfattande
utredningsmaterial som ofta erfordras för fastställande av tullvärde finns
enligt styrelsens mening risk att den sökande av förbiseende utelämnar något
material som har betydelse för bedömningen. Förhandsbeskedet kan på grund härav
bli baserat på felaktiga föratsättningar. Mellan tidpunkten för
förhandsbeskedets lämnande och införseln av berörda varor kan del, menar
styrelsen, hända att fömtsättningama som legat till grund för beskedet ändrats.
Sålunda kan materialval, materialpris eller arbetslöner ha ändrats vilket påverkar
tullvärdefrågan.
Generaltullstyrelsen anser det vara av stor vikt
att styrelsen får rätt att avvisa ansökan om förhandsbesked rörande
tullvärdefrågor, om sökanden inte presterat en utredning som är till fyllest
för frågans bedömande. Har sökanden inte lämnat aUa relevanta uppgifter eller
har sädan ändring skett i kontraktsförhåUanden att tullvärdefrågan påverkas,
bör lämnat förhandsbesked givetvis ej äga bindande giltighet.
Beträffande rätten att avvisa ansökningar om
förhandsbesked anser kammarrätten i Stockholm att generaltullstyrelsen i likhet
med vad som
Prop.
1972:110 ; , 135
gäller
för riksskatteverket skall äga rält att avvisa ansökning om förhandsbesked, om
styrelsen med hänsyn till ansökningarnas innehåll finner förhandsbesked inte
böra meddelas.
Kammarrätten framhåller, att förhandsbesked
meddelas i sökandens intresse och att det i första hand måste åligga sökanden
att svara för att tillfredsställande utredning förebringas. Enligt
kammarrättens raening skiljer sig emellertid det nu avhandlade rättsområdet
inte från andra rättsområden, inom vilka förhandsbesked kan meddelas. I den mån
utredningen är otillräcklig anser kammarrätten, att sökanden bör vara
berättigad tiU kompletteringshjälp, som kan lämnas av myndighet, tjänsteman
eller annan. Ett naturligt sätt att genomföra detta är enligt kamraarrätlen att
redan hos generaltullstyrelsen införa elt kontradikto-riskl förfarande, dvs,
ett förfarande raed två parter, sökanden och ett allmänt orabud. Kammarrätten
påpekar, att dess erfarenheter från ärenden rörande framför allt särskUd
vamskatt, där kontradikloriskl förfarande ej förekommer förrän i kammarrätten,
visar önskvärdheten av att ett sådant förfarande tiUämpas redan i tidigare
instans. Kammarrätten åberopar särskilt att enligt förordningen om
mervärdeskatt yttrande skall inhämtas av vederbörande taxeringsintendent över
ansökan om förhandsbesked.
Beträffande giltighetstiden för förhandsbesked
anför kammarrätten, alt gUtighetstiden normalt gjorts beroende av oförändrade
författnings-beslämraelser. GUtigheten påverkas däreraot inte av ändrad praxis.
Enligt kammarrättens mening bör den, som fått ett förhandsbesked ha rätt att
räkna med att det skall gälla för honom inom den angivna giltighetstiden
oavsett ändring av praxis. De speciella förhållandena inora det område, som
generaltullstyrelsen företräder, anser dock kammarrätten motivera en lösning
av problemen på sätt kommittén föreslagit. Enligt generaltullstyrelsens menmg
bör giltighetstiden av administrativa skäl begränsas till ett år, vilket
överensstämmer med nuvarande regler både beträffande tull och belräffande
indirekta skatter enUgt förfarandeförordningen.
Kammarrätten i Stockholm anser sig böra godta de
skäl kommittén anfört för att ett förhandsbesked skall få verkan utan att
avvakta att beskedet vinner laga kraft. Kammarrätten vill dock framhålla risken
av dels en forcerad import inför en befarad ändring av förhandsbeskedet och
dels en förhalning av processen från sökandens sida för att vinna lid för ökad
import.
Med hänsyn till kravet enligt 8 § i
departementspromemorians lagförslag på tulldeklaration har i detta sammanhang
intagits ett stadgande om skyldighet för generaltuUstyrelsen att utge
vägledande anvisningar och bedriva rådgivande verksamhet i övrigt för att
underlätta importöremas deklarationsskyldighet (31 §). Det föreslås i
promemorian alt
Prop.
1972:110 136
förhandsbesked
skaU kunna erhållas i tarifferingsfrågor och i frågor om varors tullpliktiga
kvantitet och värde samt om tullfrihet i vissa fall (för varor helt eller
delvis av svenskt urspmng). Bestämmelsema i övrigt (3237 §§) ansluter sig tiU
nuvarande regler om förhandsbesked på tullområdet samt motsvarande beslämmelser
på punktskatteområdet och när det gäller mervärdeskatt. Förhandsbesked föreslås
gälla för varor som sökanden anmäler tiU förtuUning inom två år från dagen för
delgivning av beskedet. Generaltullstyrelsen skall kunna återkaUa förhandsbesked,
om styrelsen finner att viss tillämpad bestämmelse skall tolkas på annat sätt
än som angetts i förhandsbeskedet. Beslut om återkaUelse av förhandsbesked
skaU delges den som erhåUit beskedet men om denne yrkar det gäller beskedet
beträffande vara som skaU införas på gmnd av avtal, som ingåtts innan
återkallelsen delgavs honom. I sådant faU skall varan anmälas tUl förtuUning
inom tre månader från delgivningen. Förhandsbesked om tUlämpningen av den
statistiska vamförteckningen har ej ansetts böra tillerkännas vitsord vid
tillämpning av importförbudsförfattningar.
Departementspromemorians förslag i denna del berörs
i remissyttrandena av generaltuUstyrelsen, riksskatteverket, statens
jordbruksnämnd och Sveriges speditörförbund.
Generaltullstyrelsen delar uppfattningen att förhandsbesked
skall kunna meddelas även i fråga om bestämmelserna om tullfrihet för varor
som inte tillverkas inom landet (13 § tulltaxeringsförordningen). Hinder synes
inte möta att en mera generell formulering än den i promemorian begagnade
används så att andra tiU äventyrs meddelade förordnanden om tullfrihet för
vara av visst slag också kan bli föremål för förhandsbesked. I likhet med
komnuttén anser styrelsen vidare att förhandsbesked om varas klassificering
enligt gällande tuUtaxa med statistisk varuförteckning bör äga vitsord även
vid tUlämpning av andra författaingar i samband med in- och utförsel.
Styrelsen anser det inte lämpligt att begränsa
förhandsbeskedets bindande verkan tiU varor som anmäls tiU förtuUning av
sökanden. Enligt styrelsens uppfattning har exempelvis svenska handelsagenter
och utländska leverantörer ett legitimt behov av förhandsbesked, och det
skulle avsevärt förringa institutets värde för näringslivet om inte bindande
verkan tillerkändes sådana besked även om anmälan tUl förtuUning såsom
naturUgt är i dessa fall görs av annan person. För att tUlgodose såväl
närmgsUvets som tullverkets intresse bör förhandsbesked gäUa varor som in-
eller utförs för sökandes räknmg eUer enligt ett av honom ingånget avtal.
Styrelsen påpekar vidare att i den föreslagna texten inte anges att
förhandsbesked är bindande för staten endast i den mån det åberopas av den som
fått beskedet. Detta torde dock kunna anses ligga i förhandsbeskedels natur,
varför en uttrycklig be-
Prop.
1972:110 137
stämraelse
härom inle torde vara nödvändig. Delgivning av återkaUelse av förhandsbesked
finner styrelsen kunna erbjuda vissa problem då den som fått beskedet kan vilja
undandra sig delgivning för alt därigenom fördröja en skärpning av en för honom
gynnsam behandling enligt beskedet. Enligt styrelsens uppfattning bör därför
den tid, inom vilken godset skall anmälas till förtuUning respektive utförsel
för att det ursprungliga beskedet skall gälla, räknas från det beslutet om
återkaUelse avsänts till honom. Med hänsyn bl. a, tUl de långa leveranstider
sora i vissa fall kan förekoraraa, t. ex. när det gäller större
raaskinanläggning-ar, bör generaltullstyrelsen kunna raedge behandling enligt
återkallat förhandsbesked även efter utgången av den föreslagna
tremånaders-perioden. En sådan dispensraöjlighet skulle också kunna användas om
den föreslagna regeln beträffande utgångspunkten för denna period i något fall
skulle visa sig vara alltför hård.
Riksskatteverket påpekar att rätten för
generaltullstyrelsen att meddela förhandsbesked enligt förslaget blir något
utvidgad i jämförelse med vad som nu gäller. Sålunda skall förhandsbesked kunna
meddelas även i fråga om annan avgiftssats än tullsats. Vidare skall förhandsbesked
kunna meddelas på ansökan inte endast av den som har för avsikt att införa vara
till riket ulan också av den vars intressen eljest i väsentlig mån berörs av
besläramelsernas tillämpning. Riksskatteverket har inte något att erinra mot
den föreslagna ordningen under fömtsättning att yttrande inhämtas från
riksskatteverket innan förhandsbesked meddelas rörande den indirekta
beskattningen. En föreskrift härom synes böra tas in i lagtexten.
Sveriges speditörförbund anser att förhandsbesked
om tullfrihet ej bör begränsas till varor helt eller delvis av svenskt urspmng.
Med hänsyn till svårigheterna att observera alla förfatlnmgsändrmgar bör
enligt förbundets uppfattning meddelas tUlämpningsföreskrift om alt underrättelse
skaU lämnas när förhandsbesked upphör att gälla på gmnd av författningsändring.
Allmänt
ombud, besvärsordning
Bestämmelser om ett anmärkningsförfarande finns i
förordningen angående förfarandet i vissa fall vid oriktig avgiflsberäkning
hos tullverket med tillämpningsföreskrifter. Har tull eller annan avgift
påförts med för lågt belopp framställer en revisionstjänsteman i generaltuUstyrelsen
anmärkning. Denna riktas i regel mot varuhavaren dvs, den sora har rätt att
förfoga över varan. Skulle han inte kunna betala det felande beloppet eller kan
han inte anträffas är vederbörande tulltjänsteman skyldig att ersätla
beloppet, om felet har uppkommit genom förfarande sora kan anses hänförligt
till vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i tjänsten.
Bestrids anmärkningen eller inkom-
Prop. 1972:110 138
mer
ej förklaring prövar generaltullslyrelsen anmärkningen. Mot styrelsens beslut
kan besvär anföras hos kamraarrätl. Anmärkningsförfarandet kan användas även
vid överdebitering.
Vid sidan av anmärkningsförfarandet förekommer
sedvanligt besvärsförfarande. Varuhavaren kan sålunda anföra besvär hos
generaltullslyrelsen. Någon motpart som tar till vara del allmännas mtresse
finns inte. Styrelsens beslut i mål som har samband med in- eller ulförsel av
vara kan överklagas i kammarrätt raed undantag för sådana mål om befrielse från
eller nedsättning eller återbetalning av tull, skatt eller annan avgift som
meddelats med stöd av Kungl, Maj:ts bemyndigande (15 §
tulltaxeringsförordningen). I dessa och i princip alla övriga mål förs
besvärstalan hos Kungl. Maj:l i slalsrådel. Se 1 § 5 lagen (1971: 309) om
behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål, Lagen är
tillämplig på besvär mot beslut vUket meddelats med slöd av lag eller annan
författning som utfärdals före den 1 januari 1972,
Kommittén föreslår att anmärkningsförfarandet
avskaffas och att allmänt ombud förordnas att ta till vara del allmännas
intresse i tull-laxeringsärenden, motsvarande allmänt orabud på skatteorarådet.
Denne skall dels kunna anföra besvär över lokal tuUrayndighets beslut eller
generaltuUstyrelsens beslut, dels uppträda som motpart när enskild part anför
besv'år över styrelsens eller, om styrelsen förordnar det, över lokal
tullmyndighets beslut. När det gäller frågan vilka enskilda som bör ha
besvärsrält i tuUtaxeringsmål föreslår kommitién att besvärsrätt skall
tillkomma den som anmält vara till förtuUning eller som påförts avgift för
varan. Hinder bör inte föreligga mot att allmänt ombud för talan även till
importörens förmån. Besvärstiden föreslås vara sex månader. Såvitt angår besvär
hos generaltuUstyrelsen föreslår kommittén vidare att anslutningsbesvär skall
få anföras intUl dess styrelsen meddelat beslut i anledrung av de först anförda
besvären, I sista instans bör däremot anslutningsbesvären ha kommit in inom
tre veckor från del besvärstiden för den först klagande gick ut.
Nu
berörda frågor behandlas endast i ett fåtal remissyttranden.
Kammarrätten i Stockholm finner att starka skäl
talar för att förfarandet hos generaltullstyrelsen vid besvär över lokal
tullmyndighets beslut får karaktär av ett rättegångsförfarande. Det innebär att
styrelsen skulle ha att ta ståndpunkt tUl två motsatta, inför styrelsen agerande
parters anspråk.
Med anledning av kommitténs förslag om att
efterdebitering skall kunna ske inom en femårstid anför kammarrätten att denna
rätt för det aUm'änna att efterdebilera inom fem år enligt kammarrättens mening
borde motsvaras av en rält för den enskilde att anföra besvär inom en
motsvarande tidsperiod. För kammarrätten ter det sig naturligt alt
Prop. 1972:110 139
förfarandet
vid ändring av tuUtaxering utformas med en ordinarie besvärsrätt, för vilken
besvärstiden kan bestämmas till sex månader, och en extra ordinär besvärsrätt
som utformas efter mönster av taxerings-förordningen och
mervärdeskatteförordnmgen. Kommiltén motiverar den föreslagna enda besvärstiden
sex månader med att det av kommittén föreslagna efterdebiteringsinstitutet
innehåller en generell leutera-lionsregel. Kammarrätten vUl framhålla att
motsvarande leuterationsre-gel även finns enligt efterbeskattningsreglema i
mervärdeskatteförordningen. Kammarrätten instämraer med kommittén i att rätt
att anföra anslulningsbesvär bör finnas och föratsätter alt den föreslagna
rätten atl anföra sådana besvär intill dess generaltullstyrelsen meddelar
beslut ej skall hindra att motpart bereds skälig tid att avge yttrande.
Statskontoret stäUer sig något tveksamt tUl förslaget
att särskilda befattningshavare bör förordnas att ta till vara det allmännas
intresse i tuUtaxeringsärenden. Statskontoret påpekar att hithörande och närbesläktade
frågor behandlades vid 1959 års riksdag, varvid någon ändring av gällande
ordning inom tullförfarandets oraråde inte ansågs påkallad, samt alt
komraittén för övrigt uttalar att den i och för sig inte funnit någon anledning
tUl eriman mot det sätt på vilket ärendena enligt hittillsvarande ordning
handlagts. Statskontoret tillägger alt den merkostnad som den föreslagna
omläggningen skulle medföra inte närmare klarlagts av komraittén. Mot
bakgranden härav anser statskontoret att frågan om en eventueU omgestaltning
av besvärsprocessen på tullagstiftningens område bör kunna anstå tills erfarenheter
vunnits bl. a. om anmärknings- och besvärsärendenas frekvens och karaktär, när
den nya tullproceduren hunnit tUlämpas några år.
1 likhet med vad som gäUer vid vambeskattning inom
landet föreslås i departementspromemorian att ett allmänt ombud skall ta till
vara det allmännas intresse i tuUtaxeringsärenden (46 §). I övrigt (4751 §§)
överensstämmer förslaget i huvudsak med kommittéförslaget. I promemorian
föreslås att besvär över generaltullstyrelsens beslut skall föras hos
kammarrätt i mål om in- eller utförsel av vara med motsvarande undantag som f.
n. gäller. Talan mot styrelsens beslut om förhandsbesked får endast föras av
sökande eller aUmänt orabud. Anslutningsbesvär kan anföras inom två veckor
från det besvärstiden för tidigare klagande gått ut. I mål om förhandsbesked är
motsvarande tid en vecka.
I remissyttranderm tas frågan om allmänt ombud upp
bl. a. av generaltullstyrelsen, som delar kommitténs uppfattning att aUmänt
ombud bör vara part i mål hos tullmyndighet endast om han själv anhängiggör
talan men att generaltullstyrelsen i särskilda fall bör kunna kalla ombudet
att vara part i mål hos styrelsen. Allmänt ombud bör enligt sty-
Prop. 1972:110 140
relsens
mening mte få uppträda som part när lokal tullmyndighet handlägger ärende
angående omtulltaxering.
Kammarrätten i Stockholm tUlstyrker förslaget om
allmänt ombud och anmärker att tillfredsställande utredningar i besvärsmål
enligt erfarenhet sällan förebragts från de skattskyldigas sida utan har måst
företas av generaltullstyrelsen. Någon väsentiig ändring i detta förhållande
anses inte vara att vänta i fortsättningen. De resurser generaltullstyrelsen
f, n. förfogar över för utredningar i besvärsmål får därför fömtsättas skola
behållas och ställas till aUmänna ombudets förfogande.
Kammarrätten har vidare följande kritiska
synpunkter på den föreslagna besvärsordningen.
Den föreslagna besvärsordningen synes till
innebörden oklar eller eljest otillfredsställande. Kammarrätten, som
fömtsätter att med förslaget åsyftas att förhandsbesked skall kunna överklagas
hos domstolen, ifrågasätter om inte detta bör uttryckligen anges i
författningstexten. Vidare synes talan mot beslut enligt 23 § i förslaget böra
föras hos kamraarrätt. Sådant beslut kan inte anses avse "in- eller
utförsel av vara" och skall följaktligen med den i förslaget angivna
kompetensfördelningen inte överklagas hos kammarrätt. Vad nu sagts äger även
tUllämpning på andra beslut såsom exempelvis godkännande av ombud enligt 7 §.
Avses emellertid kretsen av de frågor som skall tillhöra kammarrätts kompetens
skola dras snävare än domstolen nu fömtsatt, bör uppmärksammas samordningen av
förslaget med bestämmelserna i lagen (1971: 309) om behörighet för allmän
förvaltningsdomstol alt pröva vissa mål. 1 denna lag har i fråga om dorastolens
kompelens-område på tullområdet använts uttrycket "mål om beslut av
tullmyndighet i samband med in- eller utförsel av vara".
Generaltullstyrelsen föreslog vid remissbehandling av sistnänmda lag, att
kammarrätts behörighet skulle omfatta mål om beslut av tullmyndighet rörande
in- eller utförsel av varor eller eljest sammanhängande med tuUverkets befattning
med trafiken från eller till riket (med ovan angivna undantag), se prop.
1971:30, s. 124, Styrelsen avsåg därmed atl inbegripa bl.a, beslut om
påföljder för dröjsmål vid betalning av tull m. ra. Vederbörande
departementschef föreslog en något mer kortfattad målmbrice-ring än den
generaltullstyrelsen föreslagit men avsedd att ha samma sakliga innebörd. Detta
förslag blev lagfäst.
Eftersom förslag tUl författningar med materiell
innebörd inte föreligger nu kan kammarrätten ej bedöma huravida t. ex, besvär
över andra beslut i samband med vamförseln, beslut om tullrestitution, fartygsavgifter
m, m, kommer att ingå i kammarrätternas behörighetsområde. Kammarrätten, som
förutsätter att tiUfälle skaU beredas domstolen att yttra sig över kommande
lagförslag rörande materiella frågor, vUl redan nu uttala sin tveksamhet om
lämpligheten av att kammartätt skall avgöra frågor om trafUctUlstånd och s. k.
extra tullförrättning, i vilka mål fråga är om tullverkets sätt att disponera
sina personalresurser.
Den i 51 § föreslagna tiden av två veckor att
anföra anslutningsbesvär synes väl kort och bör utsträckas.
Prop.
1972:110 141
Riksåklagaren
anser att talan mot generallullslyrelsens beslut om utdömande av vite bör
föras, ej hos Kungl. Maj:t utan hos kammarrätt, Riksskatteverket anför följande.
Som mål om in- eller utförsel av vara torde
knappast kunna anses mål om förhandsbesked eller om tullrestitution. I lagen om
behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål har använts uttrycket
"mål om beslut av tullmyndighet i samband med in- eller utförsel av
vara". Om denna målbeskrivning anses för vittomfattande lorde en
uppräkning bli nödvändig av de målgmpper där talan bör fullföljas hos
kammarrätten.
Av
de förhandsbesked i taxerings- och beskattningsfrågor som riksskatteverket meddelar
är det endast sådana som rör punktskatter sora överklagas hos karamarrätt.
Besvär över andra förhandsbesked anförs hos regeringsrätten. Riksskatteverket
föreslår alt besvär över förhandsbesked som meddelats av generaltullstyrelsen
skall anföras hos rege-rmgsrätten.
Enligt generaltuUstyrelsens uppfattning är endast
mål rörande tull och annan avgift samt tillämpningen av författningar om
import- och exportförbud av den karaktär att besvär över styrelsens beslut bör
anföras hos kammarrätt. I mål rörande andra frågor synes det vara lämpUgast
att besvär anförs hos Kungl. Maj:t. I fråga om tiden för anförande av besvär
hos generaltullslyrelsen anses i överensstämmelse med departemenlsförslaget en
tid av sex månader från dagen för beslutet vara lämplig i vad avser
ursprunglig tulltaxering. Vid omtulltaxering är det knappast erforderligt raed
en ny sexmånaders besvärstid, utan den urspmngliga besvärstiden bör enligt
styrelsen i många fall vara tUlfyUest även för besvär över det nya beslutet.
Detta gäller dock inte när omtulltaxering sker mot slutet av eller efter
utgången av nämnda besvärstid. För detta fall föreslås en särskUd besvärstid,
två månader från dagen för omtuUtaxeringsbeslutet.
Departementschefen
I fråga om möjligheterna att få bindande förhandsbesked
delar jag uppfatmingen att dessa nu bör utvidgas. EnUgt min mening bör
generaltuUstyrelsen kunna lämna sådant besked om tulltaxenummer eller
statistiskt nummer (nummer enligt den statistiska vamförteckningen), beräkning
av varas tullpliktiga kvantitet eller varas lullplikliga värde, tull- och
avgiftssats, tullbefrielse eller tullnedsättning för varor av helt eller delvis
svenskt ursprung (6 § tulltaxeringsförordningen) samt tuU-befrielse för vara av
sådant slag, som inte eller endast i ringa omfattning är föremål för
tillverkning inora landet (13 § tulltaxeringsförordningen). Det bör näranas att
generaltuUstyrelsen för att kunna uttala sig om tullsatsen måste ta hänsyn bl.
a. tUl förekommande tullbefrielse för vara av sistnämnda slag. Förhandsbesked
om tullsatsen komraer därför att innefatta en upplysning om sådan eventuell
tullbefrielse, i vilket fall
Prop. 1972:110 142
tullsatsen
anges vara noll, I lagen behöver ej särskilt anges alt förhandsbesked kan avse
tullbefrielse enligt 13 § tulltaxeringsförordningen. Förhandsbesked om annan
avgiftssals än tuUsats kommer att röra tillämpning, som förekommer i samband
med införsel, av förordningen om mervärdeskatt och av författningar om diverse
punktskatter och allmänna avgifter. Jag anser det inte erforderligt att
generaltullstyrelsen åläggs all sararåda med andra myndigheter innan styrelsen
lämnar del begärda förhandsbeskedet men fömtsätter att styrelsen i tveksamma
fall samråder med den berörda myndigheten.
Längre gående möjUgheter än nu sagts att erhålla
förhandsbesked är jag inte beredd att föreslå i detla sammanhang.
Beträffande förhandsbesked har också den frågan
kommit upp huruvida uppgift om tuUtaxenummer eller statistiskt nummer skall ha
vitsord vid tiUämpningen av andra författningar än tulltaxan. Det kan här röra
sig om författningar, som reglerar importen av jordbruksprodukter eller andra
varor, eller vissa punktskatteförfattnmgar. Sådana författningar utgår ofta
från tulltaxan eller den statistiska vamförteckningen. Enligl min mening är det
klart att tullmyndigheterna måste vara bundna av ett förhandsbesked av
generaltullstyrelsen, enligt vUket varan hänförs tUl visst nummer. Jag vill f,
ö, i detta sammanhang påpeka att förhandsbesked om tulltaxenummer, statistiskt
nummer och tull- eller av-giflsats med undantag för det tidigare berörda
fallet av tullbefrielse enligt 13 § tulltaxeringsförordningen ej innebär
någon bedömning humvida bestäramelser om tull- eller skattefrihet är tUlämpliga
eller i vad mån särskilda hinder för varans införsel kan föreligga.
Rätt att begära förhandsbesked bör tillkomma den
som har för avsikt att införa vara tUl riket eller annan vars inttesse i
väsentlig mån berörs av här avsedda bestämmelsers tUlämpning. Sökanden skall
lämna de uppgifter och i övrigt prestera den utredning som generaltullstyrelsen
bedömer vara erforderlig. Skulle så ej ske bör styrelsen kunna avvisa
ansökningen om förhandsbesked. Sökanden och sådant allmänt ombud, som föreslås
kunna föra det allmännas talan i tullmål, bör ha rätt att besvära sig över
förhandsbesked, som dock omedelbart bör lända till efterrättelse.
Om författning ändras efter det att förhandsbesked
har lämnats och ändringen påverkar den fråga förhandsbeskedet avser bör
beskedet givetvis upphöra att gäUa. Att som en remissuistans kräver ålägga
tuUverket att lämna underrättelse i den mån förhandsbesked upphör att gälla på
gmnd av författningsändring lorde av praktiska skäl inte vara möjUgt.
Ett förhandsbesked bör vidare kurma återkaUas om
generaltullstyrelsen finner att viss tiUämpad bestämmelse skall ges en annan
tolkning än den som ligger tUl gmnd för beskedet. Beskedet bör dock få gälla i
Prop.
1972:110 143
viss
utsträckning även efter återkallelsen, om den som erhållit beskedet yrkar det.
Om förhandsbesked ej upphör att gälla på gmnd av
författningsändring eller ändring av praxis, bör det gälla under viss tid.
Beskedet bör lämpligen gälla för vara som inom två år från den dag, då sökanden
fick del av beskedet, införs eller utförs av sökanden, för hans räkning eller i
enlighet med ett av honom ingånget avtal.
I departemenlspromemorian föreslås att tullagen
skall innehålla en bestämmelse, enligt vilken generaltullstyrelsen skall ge ut
vägledande anvisningar och bedriva rådgivande verksamhet i övrigt för att göra
det lättare för importörerna att deklarera och fullgöra andra skyldigheter i
samband med importen. Jag har inget att erinra mot en föreskrift av sådan
innebörd. Föreskriften bör dock införas i instmklionen för tullverket och ej i
tullagen.
Förordningen om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning innehåller bestämmelser om allmänt ombud. När
förordningen tillkom diskuterades om den skulle göras tillämplig på tull samt
skatter och avgifter som tas ut i samband med införsel av varor. Jag fann emellertid
då att så ej borde ske, främst därför att det normala beskattnings-förfarandet
när det gäller tullar m. m. inte hade någon motsvarighet tUI den
deklarationskontroll som ägde rum vid beskattning av inhemsk verksamhet. Jag
syftade på det förhållandet att tulltaxeringen i princip grundades på
undersökning av varan och att denna inte läranas ut till vamhavaren utan att
beskattningsförfarandet slutförts (prop. 1959: 3 s. 53). Ora den nu föreslagna
tullproceduren genomförs kommer inle längre denna skUlnad mellan inrikes
beskattning och beskattning i saraband med införsel att gälla. Jag finner det
nu motiverat att systemet med allmänt ombud införs även i tuUproceduren. Liksom
enligt förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning bör det
allmänna ombudet inta en oavhängig ställning. Bl. a, bör han alltid själv kunna
ta ställnmg till de besvär enskUda anför över tullmyndighets beslut. Jag kan
därför inte dela kommitténs och generaltuUstyrelsens mening att styrelsen skall
få avgöra i vad mån ombudet skall vara part i besvärsmål inför styrelsen genom
att kalla honom i sådant mål.
Talan mot beslut av annan tullmyndighet än
generaltuUstyrelsen bör föras hos styrelsen genom besvär. Den föreslagna
besvärstiden, sex månader, när besvären avser fastställelse av tiUl eller annan
införselavgift finner jag lämplig, Fastställelsen kan ha skett genom
tulltaxerings-, omtuUtaxerings- eller eflertulltaxeringsbeslut. Vid omtulltaxering
bör besvärstiden räknas från dagen för det ursprungliga tulltaxeringsbeslutet.
Tiden bör dock ej vara kortare än två månader från dagen för omtuUtaxeringsbeslutet.
Som motsvarighet tUl föreslagna bestämraelser om eftertulltaxering bör finnas
en bestämmelse om extra ordinär besvärsrält
Prop. 1972:110 144
för
den tullskyldige. En bestämmelse om sådan besvärsrätt har därför upptagits i
förslaget. Den har utformats med motsvarande bestämmelse i förordningen om
mervärdeskatt som förebild.
Departementspromemorian innehåller en bestämmelse
om anslutningsbesvär. Jag delar kammarrättens uppfattning att tiden inom
vilken sådana besvär enligt promemorians huvudregel skall anföras hos generaltuUstyrelsen
två veckor är för kort. Tiden kan lärapligen bestämmas tUl två månader
från den dag då motparten fick del av de först anförda besvären eller, om han
ej fått del av dem före utgången av den tid inom vilken de senast skuUe ha
kommit in, från utgången av nämnda tid. Eftersom frågor om förhandsbesked bör
handläggas skyndsamt bör dock anslutningsbesvär i mål om förhandsbesked anföras
mom den i departementspromemorian föreslagna tiden en vecka.
Kammarrätts behörighet i tullmål regleras i 1 § 5.
lagen ora behörighet för förvaltningsdomstol att pröva vissa mål. Huvudregeln
är att besvär skall anföras hos kammarrätt i mål om beslut av tullmyndighet i
samband med in- eller ulförsel av vara. Av motiven tUl lagen framgår att denna
målmbricering är avsedd alt täcka, fömtom mål som direkt rör införseln eller
utförseln av varor, bl. a. mål om s. k, trafiktillstånd, som innebär tUlstånd
att besöka annan ort än tuUplats för lastning eller lossning, beslut om påföljd
för dröjsmål med betalning för tull eller bortförande av gods och beslut som
rör tUlämpningen av besfämmelser angående ersättning för kostnader vid
handläggning av tullärende m, m. (prop. 1971: 30 s, 123 f). I lagen undantas
från kammarrätts behörighet mål om beslut av tullmyndighet om befrielse från
eller nedsättning eller återbetalning av tull, skatt eller annan avgift som
meddelats med stöd av Kungl. Majtts bemyndigande (15 § tulltaxeringsförordningen).
Besvär i dessa mål prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet. Detsamma gäller besvär
i övriga mål om beslut av tuUmyndighet utom mål om tUlstånd att hålla
provianteringsfrilager. I sistnämnda mål ankommer prövningen på kammarrätt.
Lagen om behörighet för aUmän förvaltningsdomstol
att pröva vissa mål är tUlämplig endast på besvär ora beslut vUket meddelats
med stöd av lag eller annan författning som utfärdats före den 1 januari 1972.
Den blir alltså inte tUlämpUg på besvär mot beslut som meddelats med stöd av
den föreslagna tullagen. En motsvarighet tUl förstnämnda lags kompetensregler
måste införas i tuUagen. I samband därmed bör enligt min mening Kungl, Maj:ts
och kararaarrätts kompetensområden justeras något. Jag delar kammarrättens i
Stockholm mening att det inte är lämpligt att kammarrätt t. ex. prövar besvär
i mål om trafiktillstånd eller extra tullförrättningar, i vilka mål fråga är om
tullverkets sätt att disponera sina personalresurser. Med det nuvarande
undantaget för besvär i mål om sådan befrielse från eller nedsättning eller
återbetalning av tull eller annan avgift, som beslutats med stöd av Kungl.
Maj:ts bemyndi-
Prop. 1972:110 145
gande,
bör kammarrätt däremot pröva besvär över generaltullstyrelsens beslut i fråga
om faststäUelse av tull eller annan införselavgift, inskränkning i rätten att
förfoga över vara, förhandsbesked, särskUd avgift, ränta, vissa kostnader,
förelägganden och utdömande av vite. Vad särskUt angår förhandsbesked kan
framhållas att kammarrätt prövar mål om förhandsbesked när det gäller
punktskatter i aUmänhet. Jag finner det naturligt att samma ordning tillämpas
i mål ora förhandsbesked om tull och annan införselavgift. Som en remissinstans
påpekat anförs emellertid besvär över förhandsbesked på taxerings- och
skatteområdet i övrigt hos regeringsrätten. Skulle en enhetlig regel komraa
alt införas på skatteområdet så att regeringsrätten skaU pröva samtiiga mål om
förhandsbesked, torde samma regel böra införas även på tullamas område. Besvär
i de mål, som enligt det sagda inte skall prövas av kammarrätt, bör prövas av
Kungl. Maj:t i statsrådet.
Tidigare har nämnts att riktlinjer för en ny
organisalion för tullverket kommer atl framläggas för nästa års riksdag. Innan
ny organisation har fastställts, kan inte alltid avgöras hur uppgifterna
enligt tullagen bör fördelas på högre och lägre tullmyndigheter. I en del fall
är det visserligen klart att generaltullstyrelsen sora chefsmyndighet ensam
bör vara beslutande. I vilka fall detta bör gälla framgår av lagförslaget, I
andra fall är det lika naturUgt att beslut måsle fattas av lokal tullmyndighet.
SärskUt om regionala tullmyndigheter, såsom föreslagits, infogas i den nya
organisationen kan det emellertid ibland vara tveksamt om en viss uppgift bör
anförtros åt lokal tullmyndighet eUer endast åt högre tullmyndighet. På gmnd
härav har i tullagsförslaget med undantag för de fall där
generaltullstyrelsen ensam bör vara behörig och vissa fall där uttrycket
tullverket använts som en sammanfattande beteckning begagnats uttrycket
tullmyndighet ulan närmare specificering. Vad som i olika fall skall förstås
med sistnämnda uttryck får bestämmas genom tUlämpningsföreskrifter.
Den föreslagna tullagen med tUlämpningsföreskrifter
avses ersätta vissa författningar i deras helhet, såsom förordningen (1907: 30)
angående rätt alt hos generaltullstyrelsen erhålla upplysning rörande
tullbe-handUngen av varor, avsedda att tiU riket införas, förordningen (1912:
298) om provianteringsfrUager, förordningen (1928: 124) angående förfarandet i
vissa faU vid oriktig avgiftsberäkning hos tullverket, frihamnsförordningen
(1935: 250) och förordningen (1961: 54) om försäljning av obeskattade varor på
tuUflygplats. Vidare avses den nya lagstiftningen ersätla huvuddelen av
tuUstadgans bestämmelser samt vissa bestämmelser i tulltaxeringsförordningen
och andra tullförfattningar. Återstående författningsbestämmelser på området är
som förat nämnts föremål för översyn av särskilt tiUkallade sakkunniga. Den nya
lagstiftning som kan
Prop. 1972:110 146
bli
resultatet av översynen är avsedd att genomföras samtidigt sora tulllagen. Med
hänsyn härtiU finner jag att förslag tUl övergångsbestämmelser inte bör
framläggas nu utan i ett sammanhang när nämnda översyn har skett. När det
gäller ikraftträdandet är alt märka att den föreslagna reformen på
tullagstiftningsområdet kräver ett omfattande förberedelsearbete från
tullverkets och näringslivets sida. Avsikten är att tullagen och övrig
hithörande lagstiftning skall träda i kraft den 1 januari 1974. Jag föreslår
dock att Kungl. Maj:t får bestämma om ikraftträdandet.
Hemställan
I enlighet med det anförda har inom
finansdepartementet upprättats förslag tUl
1.
tullag,
2.
lag om ändring i lagen (1960:
418) om straff för varusmuggling. Förslagen lorde få fogas lill statsrådsprotokollet
i detta ärende som
bilaga
2 och 3.
Jag hemställer att lagrådets yttrande över det
under 2 angivna författningsförslaget inhämtas genom utdrag av protokollet.
Vad
föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
bifaller Hans Maj:t Konungen,
Ur protokollet: Britta Gyllensten
1 Bilagoma har uteslutits här. Frånsett ett tUlägg
av en andra punkt i 5 J andra stycket lagen om slraff för varusmuggUng är
bUagoma likalydande med de bUagor som är fogade vid propositionen.
Prop. 1972:110 147
Bilaga 1 Departementspromemorians lagförslag
A
Förslag till Tullag
Härigenom
förordnas sora följer.
Inledande
bestämmelser
1
§ Vamlrafiken tUl och från det
svenska tullområdet övervakas av tullverket. Tullområdet omfattar Sveriges
landområde och sjöterritorium samt luftrammet däröver.
2
§ Vara sora införes till eller
utföres från tullområdet skall anmälas lill tullverket på sätt
generaltullstyrelsen bestämmer. Generaltullstyrelsen får medge undantag från
anmälningsskyldighet om det kan ske med hänsyn till tullkontrollen.
FörtuUning
3 §
Vara som införes till tullområdet skall förtullas. Vid förtuUning
kontrollerar tullverket att varan får införas, tar ut tull och annan av
gift, som skall erläggas till tullverket och vidtar de åtgärder i övrigt sora
ankomraer på verkel, över varan får ej fritt förfogas innan den förtul
lats om ej annat följer av denna lag. Om inskränkningar i rätten att
förfoga över vara i vissa fall gäller de särskilda bestämmelserna om im
portförbud.
Ulan atl förtullas får vara sändas genom
tullområdet i den ordning generaltullstyrelsen bestämmer.
Generaltullstyrelsen kan medge att vara ej behöver
förtullas när den är tull- och avgiftsfri, hinder mot införseln ej finnes och
det kan ske med hänsyn till tullkontrollen.
4
§ Konungen eller, efter
Konungens bemyndigande, generaltullstyrelsen beslämmer var förtuUning sker.
5
§ Vara som skall förtullas
anges till förtuUning hos lokal tullmyndighet av importören. Som importör
anses den för vars räkning varan föres in, om han är bosatt här i landet, och i
annat fall den som för in varan,
6
§ FörtuUning sker omedelbart
vid införseln eller efter försändning under tullkontroll till ort inom
tullområdet.
Utan föregående förtuUning får importör, efter
tillstånd av generaltullstyrelsen, taga hand om vara. Vidare får vara utan
förtuUning lagras i frihamn eller på tullager enligt 2730 § eller i särskild
butik på tullflygplats. Efter det att varan lagils om hand eller lagringen
upphört, skall varan anges till förtuUning inom den tid, dock högst 20 dagar
därefter, generaltullslyrelsen bestämmer. Om särskUda skäl föranleder det
Prop. 1972:110 148
får
generaltullstyrelsen medgiva att förtullningen sker senare än nu sagts.
Återatföres
vara efter lagring skall förluUning ej ske.
Tulldeklaration
m. m.
7 §
Importören skall tUl ledning vid förtullningen till lokal tullmyn
dighet avge tulldeklaration, om ej generaltullslyrelsen för särskilt fall
bestämmer att erforderliga uppgifter om varan skall lämnas i annan
ordning.
Generaltullstyrelsen får medge att importör lämnar
tulldeklaration genom ombud sora godkänts av styrelsen. Importören skall svara
för sådan deklaration som ora han själv avgivit den om han ej inom tre veckor
efter det att deklarationen avgivits famnar ny deklaration. Lokal tuUmyndighet
får medge att importörs deklarationsskyldighet fullgöres av anställd hos honom
som kan anses inneha förtroendeställning.
8 §
Deklaration skall innehåUa
1.
varas numraer enligt tulltaxa
och statistisk vamförteckning samt vambeskrivning, om sådan ej finnes i de
handlingar som bifogas deklarationen,
2.
tullsats och avgiftssats,
3.
tull- och avgiftspliklig
kvantitet och tull- och avgiftspUktigt värde,
4.
grund för nedsättning eller
frihet från tuU eller annan avgift samt
5.
belopp alt erlägga i tull eller
annan avgift.
Kan i särskilt fall uppgift ora varas
tulltaxenumraer ej lämnas, får i stället sådan beskrivning av varan lämnas alt
dess klassificering enligt tulltaxan kan avgöras med ledning av beskrivningen,
Generaltullslyrelsen kan föreskriva undantag från
första stycket för särskild imporf
9 §
Lokal tullmyndighet kan när vara införes i olika poster vid skilda
tillfällen eller eljest skäl finnes därtill bestämma att deklarationen skall
vara preliminär i awaktan på att slutgiltig deklaration avlämnas.
SlutgUtig deklaration skall avlämnas när den sista
posten införes eller när lokal tullmyndighet bestämmer. För preliminär
deklaration gäller ej 17 § tredje stycket.
10 §
Generaltullstyrelsen bestämmer vUka handlingar som skall bifo
gas deklaration eller eljest ingivas för att styrka uppgift om vara som
skall förtullas.
Efter föreläggande av generaltuUstyrelsen eller
lokal tuUmyndighet åligger det importören atl lämna de uppgifter som kan
erfordras för kontroll av deklarationens riktighet och för fastställelse av
tull och avgift till riktigt belopp.
Fastställelse
av tull och annan avgift
11 §
På grundval av tulldeklaration och tUl denna fogade handlingar samt den
utredning som i övrigt företages fastställer lokal tullmyndighet tull och
annan avgift för införd vara (tulltaxering).
Har generaltullslyrelsen med stöd av 7 § första
stycket föreskrivit, att uppgifter om varan lämnas på annat sätt än genom
tulldeklaration,
Prop.
1972:110 149
skall
den utredning som ersätter tulldeklarationen ligga tUl grund för tulltaxering
som avses i första slyckel.
Kan tull eller annan avgift ej beräknas
tillförlitligt raed ledning av handling eller utredning sora avses i första
eller andra stycket eUer har importören underlåtit atl ange varan till
förtuUning, fastslälles tull och annan avgift efler skälig gmnd,
12
§ Beslut ora fastställelse av
tull eller annan avgift är preliminärt intill dess slutligt beslut meddelats
eller sådanl beslut anses föreligga enligt 17 § tredje stycket.
13
§ Har importör avlämnat
deklaration, anses beslut vara fattat i enlighet med deklarationen genom
preliminärt beslut.
14
§ Nytt preliminärt beslut om
fastställelse av tull eller annan avgift kan meddelas om den lokala
tuUmyndigheten eller importören funnit att nya omständigheter framkommit som
föranleder ändring av tidigare preliminärt beslut,
15
§ I annat fall än som avses i
13 § skall preliminärt beslut tUlställas importören. Beslutet skall innehålla
uppgift om lull eller annan avgift som skall betalas. Av beslutet skall även
framgå all skattskyldig kan erhålla slutligt beslut om fastställelse av
avgifterna.
Vad
i 17 § förvaltningslagen (1971: 290) föreskrives om beslut, varigenom
myndighet avgör ärende, gäller även preliminärt beslut enligt denna lag.
16 §
Prelirainärt beslut får ej meddelas senare än ett år från den dag
varan angavs till förluUning eller bort anges därtUl.
Fråga om preliminärt beslut skall väckas senast två
månader före utgången av den i första stycket angivna tidsfristen.
17 §
Slutligt beslut skall meddelas, om importören begär sådant be
slut inora en månad från den dag han ingav tulldeklaration eller fick
del av preliminärt beslut.
Slutligt beslul skall innehålla uppgift om tull
eller annan avgift som skall betalas.
Har slutligt beslut enligt första stycket ej
meddelats, och har ett år förflutit från den dag varan angavs till förtuUning
eller bort anges därtill, anses beslut vara fattat genora slutligt beslut i
enlighet med det senast meddelade preliminära beslutet eller, om prelirainärt
beslut ej raed-delats, i enlighet raed deklarationen.
18 §
Har importör i deklaration eller annan handling eller på annat
s'ätl läranat oriktig uppgift lill ledning för fastställelse av tull eller an
nan avgift eller underlåtit att ange varan till förtuUning och har detla
föranlett att tull eller annan avgift icke fastställts eUer fastställts till
för
lågt belopp, sker eftertulltaxering, Eftertulltaxering får icke ske om det
belopp som importören skulle ha att erlägga är att anse sora ringa eller
det med hänsyn till omständigheterna framstår som uppenbart oskäligt
att eftertulltaxering sker.
Beslut
om eftertulltaxering fattas av lokal tullmyndighet.
Kan uppgift som importören lämnat icke läggas tUl
gmnd för en tillförlitlig beräkning av tull eller annan avgift får
eftertuUtaxering ske efter skälig gmnd.
10
Riksdagen 1972.1 saml Nr 110
Prop. 1972:110 150
19
§ Beslut ora eftertulltaxering
skall innehålla uppgift om tull eller annan avgift sora skall betalas.
20
§ Eftertulltaxering får ej ske
senare än fera år efter den dag varan angavs till förtuUning eller bort anges
därtill och ej innan slutligt beslut om fastställelse meddelats eller sådant
beslut föreligger enligt 17 § tredje stycket. Har importör avlidit får
eftertulltaxering ej ske senare än under andra året efter utgången av det
kalenderår under vilket bouppteckningen efter importören lämnats in för
registrering.
Har importör åtalats för brott enligt
vamsraugglingslagen får även efter den i första stycket angivna tiden,
eftertulltaxering ske för den vara som åtalet avser. Eftertulltaxering får dock
ske endast om fråga därom prövats före utgången av kalenderåret efler det under
vilket åtalet skett. Har importören avlidit, skall fråga ora eftertulltaxering
prövas inom sex månader från dödsfallet. Bifalles åtalet ej till någon del,
skall den med stöd av detta stycke åsatta eflertuUtaxeringen undanröjas av den
lokala tullmyndigheten.
Andra stycket äger motsvarande tiUämpning i fall då
den som har företrätt juridisk person åtalats för brott enligt varasmugglingslagen
som avser tull eller annan avgift för den juridiske personen.
Uppbörd
och återbetalning av tull och införselavgift
21
§ Tull eller annan avgift
enligt prelirainärt eller slutiigt beslut eller beslut ora eftertulltaxering,
skall erläggas lill den lokala tullmyndigheten av importören inom 15 dagar
efter dagen för beslutet.
22
§ Generaltullstyrelsen får
föreskriva att tull och annan avgift skall betalas i annan ordning än som sägs
i 21 §. I sådant fall uppföres avgiftsbelopp som importör har att betala på
särskUd tullräkning, sora utfärdas av generaltullstyrelsen.
Räkningen kan avse en eller flera tulldeklarationer
eller beslut om erläggande av tull eller annan avgift och skaU betalas inom den
tid generaltullstyrelsen bestämmer, dock ej senare än en månad från den dag
räkningen utfärdats.
1 fall som avses i denna paragraf får importören
efter tUlstånd av generaltullslyrelsen fritt förfoga över varan utan hinder av
att tull och annan avgift ej erlagts för den,
23
§ Betalas ej tull eller annan
avgift inom föreskriven tid utgår ränta efter en årlig räntesats som med fyra
procent överstiger det av riksbanken från förfallodagen tillämpade diskontot,
dock minst tio kronor. Generaltullstyrelsen får avstå från ränta, när
dröjsmålet med betalningen är ringa eller i annat faU särskUda skäl
föreligger.
24
§ Till betalning förfallen tull
och annan avgift samt ränta enligt 23 § skall på framställning av
generaltullstyrelsen omedelbart tagas ut genom utmätning.
25
§ Har importör inbetalat lull
eller annan avgift med större belopp än han enligt lokal tullmyndighets eller
besvärsrayndighets beslut skall erlägga, skall överskjutande belopp
återbetalas. Motsvarande gäller då enligt beslutet tull eller annan avgift ej
skall utgå. På återbetalat belopp skall erläggas ränta efter fem procent om
året från betalningsdagen, om räntebeloppet överstiger fem kronor.
Prop. 1972:110 151
Vid återbetalning får avdrag göras för annan tUl
betalning förfallen tull, annan avgift eller ränta sora importör har att
erlägga tUl tuUverket.
Utförsel
26 §
Föreskrifter om förfarandet vid utförsel och vid återbetalnmg
av eller befrielse från tull eller annan avgift på grand av utförsel med
delas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, generaltull
styrelsen.
Frihamn
och tullager
27 §
För lagring av vara i awaktan på förtuUning eller utförsel får
frihamn och tullager inrättas.
Om särskUd butik på tuUflygplats gäUer förordningen
(1961: 54) om försäljning av obeskattade varor på tullflygplats,
28 § Tillstånd till inrättande av frihamn
meddelas av Konungen.
1 frihamn får oförtuUad vara lagras utan tidsbegränsning.
1 den utsträckning Konungen eller, efter Konungens
bemyndigande generaltullstyrelsen beslämmer får handelsrörelse eller
industriell verksamhet bedrivas i frihamn.
29
§ Tillstånd att inrätta
tullager meddelas av generaltullstyrelsen. På sådant lager får oförtuUad vara
lagras under tid, som Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,
generaltullstyrelsen bestämmer, dock högst två år från den dag varan upplagts
på lagret. Om särskUda skäl föranleder det får lagring medgivas under längre
tid.
30
§ Frihamn och tullager står
under tullverkets kontroll.
Förhandsbesked
31
§ Generaltullstyrelsen skall
genom rådgivande och vägledande verksamhet främja riktig och enhetlig
tUlämpning av författningar rörande uttagande av tull och annan avgift samt
tUlstånd tUl in- och utförsel av vara såvitt avser tullverkets
verksamhetsområde.
32
§ Generaltullstyrelsen kan för
att tiUgodose det syfte som anges i 31 § meddela förhandsbesked i fråga som
gäller klassificering av vara enligt gällande tuUtaxa med statistisk
varuförtecknmg samt tull- och avgiftssats, tuUbefrielse eller tullnedsättning
för varor helt eller delvis av svenskt ursprung ävensom beräkning av varas
tullpliktiga kvantitet och värde.
33
§ Förhandsbesked meddelas på
ansökan av den som har för avsikt att införa vara tiU riket eUer vars intressen
eljest i väsentlig mån beröres av bestämmelsernas tUlämpning.
Förhandsbesked sökes skriftligt hos
generalttUlstyrelsen, varvid sökanden lämnar prov på varan, om det erfordras,
samt de uppgifter generaltuUstyrelsen föreskriver vara nödvändiga för att
lämna förhandsbesked. Erfordras laboratorieundersökning eUer anUtas sakkunnig
för utredning om varas beskaffenhet skall sökanden vidkännas kostnad härför,
om generaltullstyrelsen ej medger undantag.
Prop. 1972:110 152
34 § Fråga om förhandsbesked skall handläggas
skyndsamt.
Förhandsbeskedet länder tUl omedelbar efterrättelse och gäller för
varor
som sökanden anmäler till förtuUning inom två år från dagen för delgivningen av
beskedet.
35
§ Meddelat förhandsbesked
upphör att gälla, om författning ändras efter det att beskedet lämnats och
ändringen påverkar den fråga förhandsbeskedet avser.
36
§ Generaltullstyrelsen kan
återkalla förhandsbesked, om styrelsen finner att viss tUlämpad bestämmelse
skall tolkas på annat sätt än som angivits i förhandsbeskedet.
Beslut om återkaUelse skall delgivas den som
erhållit beskedet. På yrkande av denna gäller det återkallade beskedet dock
beträffande vara som skall föras in tUl tullområdet på grund av avtal som han
ingått innan återkaUelse delgavs honom. Varan skall i sådant fall anmälas till
förtuUning inom tre månader från delgivningen av återkallelsen.
37 §
Föranleder besvär över förhandsbesked ändring av förhandsbe
skedet g'äller beslutet i den utsträckning som framgår av 36 § andra
stycket.
Tullverkets
kontrollverksamhet m. m.
38 §
Till kontroll av de uppgifter som lämnats för tulltaxering av
vara är importör efter anfordran skyldig att för granskning tUlhanda
hålla generaltullstyrelsen eller lokal tullmyndighet handelsböcker, af
färskorrespondens och övriga för ändamålet nödvändiga handlingar,
såsom handlingar rörande försäljning av införda varor. Samraa skyldig
het åligger även den som bedriver verksamhet av sådan beskaffenhet
att uppgift av betydelse för kontrollen kan hämtas av anteckningar el
ler andra handlingar, sora föres vid verksamheten.
Granskningen skall såvitt möjligt ske på sådant
sätt och på sådan lid att den icke förorsakar hinder för den vars handlingar är
föremål för granskning. Handelsböcker eller andra handlingar sora överläranats
för granskning, skall återställas så snart kan ske.
Den som verkställer granskningen får ta del av
handlingar av betydelse för granskningen utan hinder av att den, vars handlingar
är föremål för granskning, har att iakttaga tystnad om deras innehåll. Är en
handlings innehåll av sådan beskaffenhet sora nu sagts eller anser den, vars
handlingar skall granskas, att särskilda omständigheter kan åberopas för att
viss handlings innehåll ej komraer tUl annans kännedom, kan länsskatterätlen i
det län, där han är bosatt, förordna att handlingen skall undantagas från
granskningen om synnerliga skäl föranleder det. Mot länsskatterättens beslut
får talan ej föras.
39 §
Till kontroll av uppgifter som 1'ämnats vid förtuUning 'är impor
tör skyldig att lämna tillträde till lokaler, där hans verksamhet bedrives,
bereda tulltjänsteman tillfälle att undersöka införd vara samt ulan kost
nad tUlhandahålla erforderliga varaprov.
Vid åtgärder enligt första stycket skaU importören
svara för erforderlig forsling av varan, för uppackning och återinpackning
samt arbetsbiträde vid provtagning och vägning.
Prop. 1972:110 153
40
§ Bestämmelserna i 38 och 39 §§
gäller i tUlämpliga delar även vid kontroll av uppgifter i ansökan om
återbetalning av eller befrielse från tull eller annan avgift.
41
§ Finnes anledning antaga, att
för tulltaxering lämnade uppgifter icke är rikliga, äger tullverket anlita
särskild sakkunnig för vinnande av erforderUga upplysningar. Kostnaden skall
bäras av importören om denna utredning visar, att uppgifterna är oriktiga,
utom när dessa avser varans tullpliktiga värde och det slutiigen fastställda
värdet överstiger det uppgivna med högst tio proceni.
Lokal tullmyndighet äger, efter
generaltullstyrelsens bestämmande, anlita särskild sakkunnig även i fall då i
anmaning begärd uppgift, som fordras för tulltaxeringen, ej lämnats. Kostnaden
skall bäras av importören, om ej generaltullstyrelsen finner skäl medgiva
annat,
42 §
Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, generaltullsly
relsen meddelar de särskilda beslämmelser som erfordras för fullgöran
de av tullkontrollen. Sådana beslämmelser skall avse person- och vara-
trafiken till och från tullområdet och inom detsararaa samt undersök
ning av transportmedel och lagerlokal eller annat utrymme för förva
ring av gods.
Särskild
avgift, straff och vite
43 §
Har oförtuUad vara förkommit vid försändning inora tuUorarå
det eller förvaring på tullager eller särskild butik på tullflygplats skall
den sora svarat för försändningen eller lagerhållningen erlägga särskild
avgift, till tuUverket motsvarande tull, skatt eller annan avgift som
skuUe ha uttagits vid införsel, 1 fall då skatt eller annan avgift skulle
ha utgått först vid varans försäljning inom landet, skall den särskilda
avgiften även omfatta sådan avgift.
Generaltullstyrelsen kan medgiva nedsättning eller
befrielse från avgift enligt första stycket ora särskilda skäl föreligger
därtill.
Första och andra styckena gäUer även då vara, som
lagts upp på tullager eller särskUd butik på tullflygplats, använts i strid mot
bestämmelser för sådan lagring.
44 §
Den som underlåter att fuUgöra skyldighet som föreskrives i
denna lag eller i bestämmelse som meddelas med stöd av lagen dömes
för tullförseelse till böter.
45 §
Meddelar generaltuUstyrelsen eUer lokal tullmyndighet med stöd
av denna lag eller bestämmelse, som utfärdats med stöd av denna, före
läggande för importör, eller annan att vidtaga åtgärd som är erforderlig
för förtuUning eUer tuUverkets konttoUverksamhet kan därvid vite ut-
sältas. Vitet skall bestämmas tiU sådant belopp, att det med hänsyn tUl
vederbörandes ekonomiska förhållanden och omständighetema i övrigt
kan antagas förmå honom att iakttaga föreläggandet, dock ej lägre än
etthundra kronor eller högre än tusen kronor.
Försuttet
vite utdömes av generaltullstyrelsen.
Allmänt
onibud
46 §
I mål eller ärende om tuU eller annan avgift, förhandsbesked,
päföring av särskild avgift eUer föreläggande av vite enUgt denna lag
Prop. 1972:110 154
föres
det allmännas talan av den tjänsteman (allmänt ombud) hos generaltullstyrelsen
som Konungen utsett.
Besvärsordning
47
§ I mål om fastställelse av
tull eller annan avgift eller eftertulltaxering får talan endast föras av
importör eller allmänt ombud. Talan får ej föras mot preluninärt beslut.
48
§ Talan mot beslut av lokal
tullmyndighet föres hos generaltullstyrelsen genom besvär. Besvär över beslut
om fastställelse av tull eller annan avgift skall ha kommit m mom sex månader
från den dag då slutligt beslut meddelats eUer sådant beslut föreUgger enligt
17 § tredje stycket,
49
§ Talan mot
generaltuUstyrelsens beslut, föres genom besvär hos kammarrätten i mål om in-
eller utförsel av vara med undanlag dock för sådant beslut om befrielse från
eUer nedsättning eller återbetalning av tull eller annan avgift som meddelats
med stöd av Konungens bemyndigande. Talan mot beslut av generaltullslyrelsen i
annat ärende som avses i denna lag föres hos Konungen genom besvär,
50
§ Talan mot
generaltullstyrelsens beslut rörande förhandsbesked får endast föras av sökande
eller aUmänt ombud. Innebär beslutet att ansökan avvisas eller alt lämnat förhandsbesked
återkallas får besvär dock ej föras.
51
§ Har i mål om fastställelse av
tuU eller avgift talan fullföljts till generaltullstyrelsen, kamraarrätt eller
regeringsrätten, kan iraportör eller allmänt ombud anföra besvär oaktat den för
honom stadgade tiden gått ut. Sådana besvär skall ha inkommit inom två veckor
från del besvärstiden för tidigare klagande gick ut. Vad nu sagts äger
motsvarande lilllämpning i mål om förhandsbesked, dock att i sådant fall
besvär skall ha anförts inom en vecka.
Återkallas eller förfaUer av annat skäl den
tidigare klagandes talan, är också den senare klagandes talan förfallen.
Särskilda
bestämmelser
52
§ Beslut enligt 1122 och 43 §§
länder till omedelbar efterrättelse,
53
§ Avgifter och ränta som avses
i denna lag erlägges i hela kronor så att överskjutande öretal bortfaUer.
54
§ Av generaltullstyrelsen eller
lokal tullmyndighet meddelal beslul, som till följd av skrivfel, räknefel eller
annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet, får rättas av
beslutsmyndigheten. Om det ej är obehövligt, skaU tillfälle lämnas part att
yttra sig innan rättelse sker.
55
§ Konungen får meddela
föreskrifter om hur vara anges tUl förtuUning och hur betalnmg sker i vissa
faU, då vara införes av statens jämvägar, postverket eller statsunderstött
lufttrafikföretag.
56 §
Innehållet i deklaration eUer annan handling enhgt 10 § får icke
yppas för annan än den soin själv får taga del av handlingen i fråga.
Prop.
1972:110 155
Den
som fullgjort kontrollverksamhet som avses i denna lag får ej obehörigen yppa,
vad sora därvid frarakomrait.
57
§ Vid granskning inom
riksrevisionsverket av statens räkenskaper får anmärkning ej framställas i
fråga om fastställelse och uppbörd av tull eller annan avgift.
58
§ Närmare föreskrifter för
tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen eller, efler Konungens
bemyndigande, generaltullslyrelsen.
Denna
lag träder i kraft den dag Konungen bestämraer.
Genom lagen upphäves förordningen angående rätt atl
hos generaltullstyrelsen erhålla upplysning rörande tullbehandlingen av varor
avsedda att tUl riket införas (1907: 30), förordningen om provianteringsfrilager
(1912: 298), förordningen om förfarandet i vissa fall vid oriktig
avgiflsberäkning hos tullverket (1928: 124) och friharansförordningen (1935:
250).
B
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling
Härigenoni
förordnas att
lagen (1960: 418) ora slraff för varusrauggling
skall ha nedan an
givna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Den som utan att giva det tUl- Den
som utan att giva det till
känna hos vederbörlig myndighet känna hos vederbörlig myndighet
till riket inför eller från riket ut- till riket inför
eller från riket ut
för gods, för vilket tull eller an- för gods, för vilket tull eller an
nan allmän avgift skall erläggas nan aUraän avgift skall erläggas
till statsverkel eller som enligt till statsverket
eller sora enligl
stadgande i lag eller författning ej stadgande i lag eller
författning ej
må införas eller utföras, dömes, må införas eller utföras, dömes,
om gämingen sker uppsåtligen, för om gärningen sker uppsåtligen, för
varusmuggling till dagsbö- varusmuggling till dagsbö
ter, lägst tio, eller fängelse i högst ler, lägst tio, eller
fängelse i högst
ett år. Gäller gärningen narkotika två år.
som avses i 1 § narkotikaförord
ningen den 14 december 1962 (nr
704) må dömas till fängelse i högst
två år.
Första
stycket gäller även, när Första stycket gäller även, när
någon
medelst vilseledande i sam- någon genom att lämna oriktig
band
raed tullbehandling av gods uppgift i tuUdeklaration eller me-
uppsåtUgen
föranleder, att tull el- delst annat vUseledande i samband
ler
annan allmän avgift undandra- med tullbehandling av gods upp-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
ges statsverket eller att gods införes eller utföres i
strid mot förbud.
Föreslagen
lydelse
såtiigen föranleder, att tuU eller annan allmän avgift
undandrages statsverket eller all gods införes eller ulföres i strid mot
förbud.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Är varusmuggling som avses i 1 § första punkten med hänsyn
till godsets värde och övriga omständigheter vid brottet att anse sora ringa,
dömes till böter, högst trehundra kronor.
Är varusmuggling som avses i 1 § första punkten raed
hänsyn till godsets värde och övriga orasfän-digheter vid brottet alt anse som
ringa, dömes lill böler, högst femhundra kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Är varusmuggling alt anse som grov, skall dömas tiU
fängelse i högst två år eller, om smugglingen gällt narkotika, till fängelse,
lägst ett och högst sex år.
Vid bedömande
Är varusmuggling att anse sora
grov, skall dömas tUl fängelse i högst sex år. Gäller gärningen narkotika som
avses i 1 § narkotika-förordningen den 14 december 1962 (nr 704) skall dömas
till fängelse i lägst ett år.
- farlig art.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den som av grov oaktsarahet förövar gärning som i 1 eller
4 § sägs, dömes till dagsböter. I ringa fall skall dock ej till straff dömas.
Den som av grov oaktsamhet förövar
gärning som i 1 eller 4 § sägs, dömes //// böler eller fängelse i högst två
år. I ringa fall skall dock ej till straff dömas.
Första stycket gäller även då någon
medelst vilseledande i samband med tullbehandling av gods av grov oaktsamhet
föranleder fara för att tull eller annan allmän avgift undandrages statsverket
eller att gods införes eller utföres i slrid mot förbud.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Är brott-------------------- slraff
döraas.
Den sora förvärvar, forslar, döljer,
föi-varar eUer avyttrar gods, sora varit föremål för varusmuggling, dömes, om
gärningen sker uppsåtligen, för olovlig befattning med smuggelgods till
dagsböter, lägst tio, eller fängelse i högst ett år.
Om gämingsmannen---------
Den som förvärvar, forslar, döljer,
förvarar eller avyttrar gods, som varit föremål för vamsmuggling, dömes, ora
gämingen sker uppsåtligen, för olovlig befattning med smuggelgods till
dagsböter, lägst tio, eller fängelse i högst två år.
----- till dagsböter.
Prop. 1972:110 157
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
8a§ Ansvar för oriktig uppgift i tulldeklaration
eller annan handling som lämnats till ledning för tulltaxering inträder ej för
den som frivilligt vidtager åtgärd som leder till att tull eller annan allmän
avgift ej undandrages statsverket. Befattning med gods som den vidtagna
åtgärden avser medför ej ansvar enligt 6 §.
Första stycket gäller ej då vara införts i strid
mot förbud.
Prop. 1972:110 158
Utdrag
av protokoll, hållet i lagrådet den 17 oktober 1972.
Närvarande:
Justitierådet PETRÉN, regeringsrådet WIESLÄNDER, justitierådet HOLMBERG,
justitierådet GÄRDE WIDEMAR.
Enligt lagrådet den 11 oktober 1972 tUUiandakommet
utdrag av protokoll över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet den 8 september 1972, har Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande
skall inhämtas över upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1960: 418) om
straff för vamsmuggling.
Förslaget, som finns bUagt detta protokoll, har
inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Lars Persson.
Lagrådet
yttrar:
Intet är i och för sig att erinra mot förslaget att
genom tUlägg i 5 § utvidga straffbarheten för vilseledande genom grov
oaktsamhet att gälla redan n'är fara föreligger för att tull eller avgift
undandrages eller för att gods införes eller utföres i strid raot förbud.
Brottet blu- då fullbordat i och med att vilseledandet sker. Att beakla är
emellertid, att när ett motsvarande förfarande sker uppsåtligen, ansvar för
fullbordat brott inträder först då förfarandet föranlett, att tull eller avgift
undandragits eller att införsel eller utförsel skett i strid mot förbud. Skulle
sådan effekt ej inträda, t, ex. därför all förfarandet uppdagats, föranleder
det enligt 8 § straff för försök. Enligt 23 kap. 3 § brottsbalken skaU emellertid
ansvar för försök ej ådömas den som friviUigt, genom att avbryta gärningens
utförande eller annorledes, föranlett att brottet ej fuUbordats,
Med hänsyn till vad nu upptagits synes det
föreliggande förslaget leda till att, om den som uppsåtligen lämnat en oriktig
uppgift friviUigt rättar uppgiften, innan den ännu föranlett alt tull bestämls
eller gods in- eUer utförts, han blir straffri. Om motsvarande rättelse göres
av den som av grov oaktsamhet lämnat den oriktiga uppgiften, finns, då
ansvarsfrihet på grund av frivUlig rättelse ej upptagits i förslaget, ej
motsvarande möjlighet tUl ansvarsbefrielse. Detta måste anses otUlfredsstäUande;
när den uppsåtiigt brottslige befrias från ansvar vid frivUlig rättelse som
sker innan effekten inträder bör detsamma gäUa för den som är brottslig på
grund av grov oaktsamhet. Det föreslagna nya stycket i 5 § bör därför ej gälla
de fall då frivillig rättelse sker innan effekten inträtt. Det för-
Prop. 1972:110 159
ordas
därför, att i andra stycket upptages en ny andra pimkt av innehåll, att vad nu
dvs. i första punkten sagts dock ej skall gäUa den som frivUligt vidtager
åtgärd sora leder till att faran ej längre föreligger.
Även
med detta förslag kommer ej den eftersträvade överensstämmelsen beträffande
behandling av brott mot bestämmelserna om varabeskattning enligt
skattebrottslagen och förevarande lag att uppnås, VisserUgen kommer i stort
sett sanima sttaffskalor att gäUa för den som faller under skattebrottslagen
och förevarande lag, men genom att frågan om verkan av frivUlig rättelse
skjutits åt sidan blir grunderna för befrielse från ansvar olika. Detta, som i
och för sig är otUlfredsställande, får dock med hänsyn till den utredning
departementschefen berör anses godtagbart såsom ett provisorium,
I
övrigt lämnas det remitterade förslaget utan erinran.
Ur protokoUet: Ingrid Hellström
Prop. 1972:110 160
Utdrag
av protokoUet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Högbet
Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 20 oktober 1972.
Närvarande:
statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, ASPLING,
NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM, FELDT.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets
utlåtande över förslag tiU lag om ändring i lagen (1960: 418) om straff för
varasmuggling.
Föredraganden
redogör för lagrådets utlåtande och anför.
Utan närmare utredning kan enligt min mening inte
definitivt avgöras i vUken utsträckning ansvarsfrihet vid friviUigt
tiUbakaträdande bör medges på varasmuggUngslagens område. Jag är dock ense med
lagrådet om att det finns behov av en sådan regel för de oaktsamhetsbrott som
avses i andra stycket av 5 §. Jag kan ansluta mig till lagrådets förslag.
Jag
hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
dels
antaga förslagen till
1. tullag,
2. lag
om ändring i lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling,
dels besluta att den tullhusbyggnadsskyldighet, som åvilar vissa kom
muner, skall upphöra när tuUagen ttäder i kraft.
Med
bifall tUl vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att tUl
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoU
utvisar.
Ur
protokollet: Margit Edström
Prop.
1972:110 161
Innehåll
Propositionen
................................................... .... 1
Propositionens
huvudsakUga innehåU ...................... .... 1
Lagförslag ...................................................... .... 3
Förslag
tiU tuUag............................................... .... 3
Förslag
tUl lag om ändring i lagen (1960: 418) om sttaff för
varusmuggUng
............................................. 13
Utdrag
av statsrådsprotokoUet den 8 september 1972 16
Inledning
....................................................... 16
Tullprocedurens
aUmänna utformning..................... .. 19
TuUverkets
uppgifter och organisation................ 19
Gällande
ordning............................................. .. 19
Kommittéförslaget
......................................... .. 21
Remissyttrandena
....................................... 28
Departementspromemorian
........................... 40
Remissyttrandena
....................................... .. 40
Departementschefen
.................................... .. 42
Taxering
och faststäUelse av tull och annan avgift.. 47
Gällande
ordning ........................................ .. 47
Komnuttéförslaget
........................................ .. 49
Remissyttrandena
........................................ .. 58
Departementspromemorian
........................... 66
Remissyttrandena
....................................... .. 68
Departementschefen
.................................... .. 76
Uppbörd
och återbetalning av tull och annan införselavgift 83
Gällande
ordning.............................................. 83
Kommittéförslaget........................................... 86
Remissyttrandena
....................................... 88
Departemenlspromemorian
............................ .. 90
Remissyttrandena
....................................... .. 90
Departementschefen
.................................... 94
Frihamn
och tullager........................................... 97
Gällande
ordning ........................................ .. 97
Kommittéförslaget
........................................ 99
Remissyttrandena
....................................... 103
Departementspromemorian
........................... 105
Remissyttrandena............................................ 105
Departementschefen
................................. ,. 106
Stapelstadsrätt,
tullhusbyggnadsskyldighet och tuUplatser 108
GäUande
ordning ........................................ 108
Kommittéförslaget
........................................ 109
Remissyttrandena
....................................... 110
Departemenlspromemorian
............................ 111
Remissyttrandena
....................................... 111
Departementschefen
.................................... 111
TuUkonttoUen
................................................. 112
Gällande
ordning............................................. 112
Kommittéförslaget
........................................ 114
Prop. 1972:110 162
Remissyttrandena
....................................... 114
Departementspromemorian
............................ 117
Remissyttrandena
........................................ 117
Departementschefen
.................................... 119
Ansvarsbestämmelser
...................................... 119
GäUande
ordning ........................................ 119
Kommittéförslaget
..................................... 121
Remissyttrandena
....................................... 122
Departementsproraemorian................................
124
Remissyttrandena
....................................... 125
Departementschefen
.................................... 129
Övriga
frågor ................................................... 130
Gällande
ordning, förslag och remissyttranden ...... 130
Förhandsbesked
......................................... 130
Allmänt
ombud, besvärsordning ..................... 137
Departementschefen
.................................... 141
Hemställan
..................................................... 146
BUaga
Departementspromemorians
lagförslag ............... 147
Utdrag
av lagrådets protokoU den 17 oktober 1972..... 148
Utdrag
av statsrådsprotokoUet den 20 oktober 1972... 160
MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1?72 710387
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
38 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (33)
33 kopplingar i 23 dokument.
- SOU 2018:5 Vissa processuella frågor på socialförsäkringsområdet s. 117 om s. 143 i texten
- Bet. 2000/01:JuU2 Ny smugglingslag om s. 129 i texten
- Prop. 1999/2000:124 En ny smugglingslag m.m. s. 147 om s. 124 i texten
- Prop. 1999/2000:126 En ny tullag s. 81 i texten
- SOU 1999:54 En ny tullag s. 93 i texten
Rättsfall (1)
1 koppling.
- NJA 1985 s. 879 om s. 21 i texten
Doktrin (4)
4 kopplingar i 3 dokument.
- Grönfors, Sjölagens bestämmelser om godsbefordran, 1982 s. 123 · s. 126 om s. 46 i texten
- Moëll, Harmoniserade tulltaxor, 1996 s. 103 om s. 133 i texten
- Jareborg, De särskilda strafflagarna, 1987 s. 112 i texten