Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
1972 · 12 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1972:13, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majrts
proposition nr 13 år 1972 Prop. 1972:13
Nr 13
Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunal-skaftelagen
(1928: 370); given Stockholms slott den 21 januari 1972.
Kungl.
Maj:t vUi härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars avlåtande
till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
G.
E. STRÄNG
Propositionens
huvudsakUga innehäU
I
propositionen föreslås sådan ändring i kommunalskattelagens regler om avdrag
för öppet koncernbidrag att Kungl. Maj:t, i syfte att främja samhällsekonomiskt
betydelsefulla uppgifter, skall kunna medge avdragsrätt för bidrag från ett
företag till ett annat även om inte alla de förutsättningar som annars gäller
för avdragsrätt för koncernbidrag föreligger. Avdragsrätt skall kunna avse även
förlust på aktier eller andelar i företag som fullföljer sådana betydelsefulla
uppgifter.
1
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 13
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1972:13
Förslag tiU
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)
Härigenom förordnas, att 43 § 3 mom. kommunalskattelagen
(1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
43 §
3 mom. Äger svenskt aktiebolag eller förening som avses i
1 § lagen om ekonomiska föreningar (moderföretag) mer än nio tiondelar av
aktierna i ett eller flera svenska aktiebolag (dotterbolag), skall koncernbidrag,
som något av bolagen lämnar ett annat av bolagen eller föreningen eller som
denna lämnar något av bolagen, anses såsom avdragsgill omkostnad för den som
lämnat bidraget och skattepliktig intäkt för den som mottagit detta, även om
bidraget icke för bidragsgivaren utgör omkostnad för intäkternas förvärvande
eller bibehållande. Som villkor härför gäller
att den huvudsakliga verksamheten för bolag eller
förening, som lämnar eller mottager koncernbidrag, avser jordbruksfastighet,
annan fastighet eller annan rörelse än försäkringsrörelse som drives av livförsäkringsanstalt,
att såväl givaren som mottagaren av bidraget redovisar
detta till samma års taxering öppet i självdeklaration eller därvid fogad
bilaga,
att, om
bidraget lämnats av moderföretag till dotterbolag eller av dotterbolag till
moderföretaget, detta ägt mer än nio tiondelar av aktierna i dotterbolaget
under hela beskattningsåret för båda skattskyldiga eller sedan dotterbolaget
började driva verksamhet av något slag,
att, om bidraget lämnats av dotterbolag till moderföretaget,
detta är frikallat från skattskyldighet för utdelning från dotterbolaget, oavsett
den omfattning i vilken moderföretaget utdelat vinstmedel till delägarna,
och att, om bidraget lämnats av ett dotterbolag till annat
dotterbolag hos samma moderföretag, moderföretaget dels ägt mer än nio
tiondelar av aktierna i dotterbolagen under hela beskattningsåret för båda
dotterbolagen eller sedan dessa började driva verksamhet av något slag, dets
antingen är skattskyldigt eller frikallat från skattskyldighet för utdelning
från båda dotterbolagen eller är frikallat från skattskyldighet för utdelning
från det bidragslämnande dotterbolaget, oavsett den omfattning i vilken
moderföretaget utdelat vinstmedel tUl delägarna.
Lämnar svenskt aktiebolag eller förening som avses i 1 §
lagen om ekonomiska föreningar koncernbidrag till aktiebolag som icke enligt
första stycket är att anse som dotterbolag till bidragsgivaren, äga bestämmelserna
i första stycket likväl tillämpning på bidraget, om under hela beskattningsåret
för båda skattskyldiga eller sedan det bolag som mottagit bidraget började
driva verksamhet av något slag det senare bolaget kunnat med tillämpning av 174
§ 1 och 2 mom. lagen om aktiebolag genom fusioner bringas att uppgå i det bolag
som lämnat
Prop.
1972:13 3
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
bidraget eller, om bidraget lämnats av förening, i bolag
som enligt första stycket är att anse som dotterbolag till föreningen. Därvid
skall anses som om nämnda bestämmelser i lagen om aktiebolag varit tUl-lämpliga
även på bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag.
Koncernbidrag
som avses i första eller andra stycket skall anses utgöra omkostnad för
bidragsgivaren och intäkt för bidragstagaren i den förvärvskälla som utgör
bidragsgivarens eller bidragstagarens huvudsakliga verksamhet, om det icke med
hänsyn tUI bidragets syfte är uppenbart att bidraget bör hänföras till annan
förvärvskälla.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Avdrag för
koncernbidrag enligt detta moment må åtnjutas endast av den som visar att
förutsättningar för sådant avdrag föreligga.
Avdrag för koncernbidrag enligt första, andra eller
tredje stycket må åtnjutas endast av den som visar att förutsättningar för sådant
avdrag föreligga.
Lämnas
bidrag från ett företag till ett annat, med vilket givaren är i
intressegemenskap, för verksamhet av väsentlig betydelse från
samhällsekonomisk synpunkt och redovisas bidraget öppet, kan Konungen medgiva
att bidraget skall anses såsotn avdragsgill omkostnad för givaren och
skattepliktig intäkt för mottagaren även om de i första tredje styckena
angivna förutsättningarna för avdragsrätt ej föreligga. Vidare kan Konungen
förklara att, om förlust på aktier eller andelar i aktiebolag eller ekonomisk
förening med uppgift att driva verksamhet av angivna slag framkommer vid
avyttring av aktierna eller andelarna eller vid företagets upplösning,
förlusten skall utgöra avdragsgill omkostnad för ägaren av aktierna eller
andelarna. Detsamma gäller i fråga om långivare beträffande förlust på lån
eller dylikt som han lämnat företaget.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972 och tillämpas i
fråga om bidrag, som lämnas från och med nämnda dag, eller i fråga om förlust
på aktier eller andelar, som framkommer vid avyttring av aktierna eller
andelarna eller vid upplösning av företag som sker från och med samma dag. De
nya bestämmelserna tillämpas även i fråga om förlust på grund av lån eller
dylikt som framkommer från och med nämnda dag.
ti Riksdagen 1972.1 saml. Nr 13
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1972:13
Utdrag
av protokoUet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
på Stockholms slott den 21 januari 1972.
Närvarande:
statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF,
MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.
Chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter fråga om viss dispensmöjlighet i fråga om
avdrag vid inkomstbeskattningen för bidrag i vissa fall från ett företag till
ett annat, m. m. och anför.
Inledning
Inom
näringslivet görs f. n. betydande satsningar för etablering av ny produktion
med utnyttjande av avancerad teknik. En sådan etablering kräver ansenliga
insatser av forskning, utveckling och marknadsföring. Häri ingår också
vanligen framtagande av prototyper och referensanläggningar som är nödvändiga
för en framgångsrik marknadsföring, framför allt på export.
Projekt
av detta slag, särskUt de mycket stora, måste ofta genomföras i samverkan
mellan två eller flera privata intressenter eller mellan staten och privata
intressenter. Typiska exempel på en sådan samverkan mellan staten och det
privata näringslivet är AB Asea-Atom, ELLEMTEL, Oljeprospekteringsbolaget (Opab),
Stansaab och Udd-comb.
Utvecklingen
mot samverkansprojekt som här nämnts kommer otvivelaktigt att fortsätta och
den måste på olika sätt stimuleras, om svensk industri skall kunna hävda sig i
en hårdnande internationell konkurrens. Även skattelagstiftningen kommer
härvid in i bilden.
De
skattetekniska åtgärderna i syfte att underlätta olika slag av ekonomisk
samverkan mellan företagen kan ta sig skiftande uttryck. Ett exempel på en
speciallagstiftning i sådant syfte är lagen (1969: 739) om avdrag vid
inkomsttaxeringen för bidrag till Oljeprospektering AB, m. m. En lagstiftning
som inte berör endast visst eller vissa företag utan
Prop. 1972:13 5
som
har en mer generell inriktning är den år 1970 vidgade rätten till avdrag vid
inkomstbeskattningen för kostnader för forskning och utvecklingsarbete (prop.
1970: 135, BeU 1970: 59, rskr 1970: 363). Denna lagstiftning tar i hög grad
sikte på ett främjande av den kollektiva forskningen. Detta gäller inte minst
den forskning som helt eller delvis bekostas genom statliga bidrag och som
tillgodosetts genom den särskilda kungörelsen (SFS 1971: 8) om avdrag vid
inkomsttaxeringen för bidrag till viss forskning eller visst utvecklingsarbete.
Genom kungörelsen har man velat främja företagens bidrag till bl. a. svenska
universitet och högskolor m. m., vissa angivna forskningsinstitutioner, vUkas
kollektiva forsknings- och utvecklingsarbete finansieras enligt avtal med
staten, samt ingenjörsvetenskapsakademien.
Vad
som i förevarande sammanhang på nytt aktualiserar en lagstiftning på skatteområdet
är närmast den samverkan som äger rum mellan staten och Asea genom Asea-Atom.
Ett
konsortialavtal om samarbete på atomkraftområdet träffades den 7 november 1968
mellan staten och Asea i syfte att skapa en konkurrenskraftig och lönsam
industriell verksamhet på detta område. Samarbetet äger rum i ett särskilt
bolag, AB Asea-Atom, som fr. o. m. den 1 januari 1969 svarar för den
kommersiella verksamhet på reaktor- och bränsleområdet som tidigare bedrivits
inom AB Atomenergi och Asea. Aktiekapitalet i Asea-Atom uppgår till 60 milj.
kr., varav staten och Asea äger hälften vardera. Under år 1970 uppgick Asea-Atoms
fakturerade försäljning till 10,3 milj. kr. Försäljningen avsåg främst mindre
exportleveranser av bränsleelement. Bolaget har under 1971 fortsatt sina
arbeten på kraftverken i Oskarshamn, Ringhals och Barsebäck.
Asea-Atoms
utvecklingsarbete är huvudsakligen knutet till beställda reaktorer. Dessutom
har ökade resurser avsatts för en långsiktig utveckling av ett mer avancerat lättvattenreaktorsystem.
Bolaget samarbetar med Atomenergi i fråga om ett flertal utvecklingsuppgifter.
Slutligen har bolaget träffat avtal med Atomics International, USA, om visst
deltagande i detta företags utveckling av en natriumkyld bridreaktor.
Med
hänsyn till att Asea-Atoms fortsatta verksamhet ställer ökade krav på bolagets
ekonomiska resurser föreligger behov av avsevärda bidrag till verksamheten från
aktieägarnas sida. I detta sammanhang aktualiseras de skattekonsekvenser som
kan vara förknippade med sådana bidrag. Det finns alltså anledning undersöka
om inom skattesystemets ram bidragsgivningen kan ske utan ogynnsamma
skattekonsekvenser för givaren.
Prop. 1972:13
Gällande
ordning
Aktieägares
bidrag till det egna bolaget kan lämnas i olika former. Bidrag kan ges genom
ytterligare tUlskott till aktiekapitalet, genom lån eller genom koncernbidrag
eller liknande bidrag till driftkostnaderna.
För
vad som tillskjuts i form av aktiekapital eller tillhandahålls genom lån kan
enligt gällande bestämmelser avdrag inte erhållas omedelbart vid
inkomsttaxeringen. Däremot kan under vissa omständigheter avdrag möjligen erhåUas
senare, om det visar sig att bolaget misslyckats med sin verksamhet och en
definitiv förlust konstateras föreligga, innebärande att aktiekapitalet gått
förlorat eller att borgenärens fordran på grund av lånet blivit värdelös. I
fråga om avdrag för förlust på aktier fordras härvid bl. a. att aktieägaren
innehar aktierna som ett led i organisationen av sin verksamhet, dvs. att
aktierna utgör s. k. organisationsaktier. Beträffande förlust på fordran är
avdrags-rätten likaledes beroende av att samband föreligger meUan den
lån-givande aktieägarens verksamhet och det låntagande bolagets verksamhet.
Enligt
de regler som finns i 43 § 3 mom. kommunalskattelagen (1928: 370, KL) kan öppet
redovisat koncernbidrag anses som avdragsgill omkostnad för den som lämnat
bidraget och som skattepliktig intäkt för den som mottagit detta. Avdragsrätten
och skatteplikten är knutna till de särskilda förutsättningar som anges i
lagrummets första och andra stycken. KoncernförhåUandet skall vara på visst
sätt kvalificerat. Sådant förhållande föreligger när svenskt aktiebolag eller
svensk ekonomisk förening (moderföretag) äger mer än nio tiondelar av aktierna
i ett eller flera svenska aktiebolag (dotterbolag). Detsamma gäller i vissa
fall när det bidragsgivande företaget kunnat sammanslås med mottagaren genom en
eller flera fusioner. De särskilda förutsättningarna för avdragsrätt och
skatteplikt för koncernbidrag i de angivna fallen går ut på att undvika ett
kringgående av reglerna för dubbel-och kedjebeskattning av vinstutdelningar.
I
vissa fall kan avdrag för bidrag som lämnas i form av koncern bidrag medges
givaren på samma sätt som för allmänna omkostnader i rörelsen enligt 29 § KL.
Avdragsrätten förutsätter även här att ett koncernförhållande föreUgger mellan
det företag som lämnar bidraget och det som mottar detsamma. Det skall alltså
vara fråga om moder- och dotterföretag eller om företag under i huvudsak
gemensam ledning. Gällande praxis visar emellertid att enbart den omständigheten
att ett koncernförhållande föreligger mellan företagen i fråga inte är
tillräckligt för avdragsrätt. Av rättsfall på området framgår (se t. ex. SOU
1964: 29 s. 66) att förutom intressegemenskap i form
Prop. 1972:13 7
av
koncernförhållande även skall finnas ett visst inre samband mellan
verksamheterna. Förhållandena skall närmare bestämt vara sådana att affärer
förekommer företagen emellan, som t. ex. inköp av råvaror eller halvfabrikat
eller försäljning av färdigprodukter. Sådana affärer kan också komma till
uttryck på andra sätt, t. ex. genom täckande helt eller delvis av
administrationskostnader och annat som kan medverka till ett förmånligare
driftresultat för koncernen i dess heUiet. För att motivera avdragsrätt skall
koncernbidrag av detta slag alltså framstå såsom en utgift i givarens
förvärvskälla, som på kortare eUer längre sikt kan antas vara av betydelse för
intäkternas förvärvande eller bibehållande.
Departementschefen
Som
framgått av det förut sagda har man i fråga om större investeringsprojekt att
räkna med en ökad samverkan mellan näringslivets företag, ofta med staten som medintressent.
Denna utveckUng kan ta form av konsortier, s. k. joint ventures eller gemensamt
ägda bolag. Härigenom fördelas det stora investeringsbehovet och det ekonomiska
risktagandet mellan de deltagande parterna, samtidigt som man uppnår positiva
samverkanseffekter. Härvid utnyttjas också gemensamma privata eller statliga
forsknings- och utvecklingsresurser på ett effektivt sätt. Som särskilda skäl
för statens medverkan i sammanhang som dessa kan nämnas bl. a. behov av samhällsinflytande,
att särskUt stora utvecklings- och kapitalinsatser krävs eller behov av snabba
strukturförändringar.
Det
är ett betydande samhällsintresse att beskattningsreglerna inte lägger hinder i
vägen för en samverkan mellan staten och enskilda företag tUI fullföljande av
viktiga gemensamma ändamål.
Det
sagda gäller enligt min mening i fråga om den bidragsgivning från Asea för
finansiering av verksamheten i Asea-Atom som kan komma att aktualiseras.
Med
hänsyn till de särskilda krav som praxis ställer på förhanden-varon av ett inre
samband mellan verksamheterna i form av affärer etc. är det inte på förhand
givet att ett bidrag från Asea till Asea-Atom utan vidare bedöms av
taxeringsmyndigheterna såsom ett avdragsgillt koncernbidrag. Till osäkerheten
vid bedömningen kan också bidra att, om de medel Asea-Atom behöver för sin
fortsatta verksamhet tillskjuts av aktieägarna, dvs. staten och Asea, i
förhållande till deras aktieinnehav, detta i och för sig är något som talar
för att bidragsmedlen är att betrakta såsom aktieägaretillskott. Sådana
tillskott är som nämnts inte avdragsgilla.
Vidare
bör framhållas att de regler om avdrag för öppna, direkta koncernbidrag, som år
1965 infördes i 43 § 3 mom. KL och som kan
Prop. 1972:13 8
medges
oberoende av bidragets omkostnadskaraktär, inte kan tUlämpas i detta
sammanhang. Dessa regler förutsätter nämligen att koncernförhållandet bygger
på ett mer än nittioprocentigt direkt innehav av aktier i ett annat aktiebolag.
Det
anförda visar att man inte med säkerhet kan utgå från att bidrag som av Asea
lämnas tUl Asea-Atom medför avdragsrätt vid inkomstbeskattningen för Asea.
Den
verksamhet som bedrivs av Asea-Atom anser jag emellertid vara mycket
betydelsefull för utvecklingen på kraftförsörjningens område. Den får därigenom
enligt min mening anses fylla ett särskilt samhälls-nyttigt ändamål. Jag
bedömer det därför som angeläget att verksamhetens finansiering inte
onödigtvis försvåras av skatteskäl. Med hänsyn härtill bör enligt min mening
möjlighet öppnas att ge den enskilde aktieägaren, i detta fall Asea,
avdragsrätt för direkta bidrag till täckande av kostnaderna i Asea-Atoms
verksamhet, oavsett om sådant samband mellan de båda bolagen finns som
uppfyller alla de krav som ställs för avdragsrätt enligt rådande praxis.
Exempel
på att en liknande avdragsmöjlighet tidigare införts utgör lagen (1969: 739) om
avdrag vid inkomsttaxeringen för bidrag till Oljeprospektering Aktiebolag, m. m.
Denna lag infördes på grund av förslag i prop. 1969: 144. Av denna proposition
framgår att även i detta fall fråga var om verksamhet som ansågs fylla ett
viktigt samhällsnyttigt ändamål. Med hänsyn till att avdragsrätten resp.
skattskyldigheten för bidragen i fråga berörde endast en mycket begränsad krets
av skattskyldiga, närmare bestämt intressenterna i nämnda bolag, ansågs erforderliga
författningsbestämmelser böra sammanföras i en särskild lag och således inte
böra leda till ändring i KL eller förordningen (1947: 576) om statlig
inkomstskatt.
När
behov av en lagstiftning med liknande syfte åter anmäler sig kan emellertid
frågan ställas om inte bestämmelser av mera generell karaktär är att föredra.
Man bör enliglj min mening räkna med att fall kan uppkomma även framdeles då
det framstår som önskvärt att göra avsteg från de allmänna reglerna på detta
område för att-, tillgodose ändamål av stor samhällsekonomisk betydelse. Detta
gäller särskilt i fall då staten, liksom i det nu aktuella fallet, engagerar
sig tillsammans med företag inom det enskilda näringslivet i verksamhet av
väsentlig betydelse för landets ekonomi.
En
generell reglering av skattefrågan synes mig därför vara bättre än att ett med
tiden ökat antal specialförfattningar tillskapas. För att markera att det är
endast i speciella undantagsfall som dylika avsteg från de allmänna reglerna
får göras, bör enligt min mening en sådan reglering ges formen av en
dispensmöjlighet. Lämpligen bör denna tas in i ett nytt stycke till 43 § 3 mom.
KL, där bestämmelser om avdragsrätt för direkta koncernbidrag f. n. finns.
Prop. 1972:13 9
Jag förordar att det skall ankomma på Kungl. Maj:t att avgöra
om sådana speciella skäl föreligger att dispens från de annars gällande reglerna
bör beviljas och avdrag alltså medges för bidraget i fråga såsom omkostnad i
verksamheten. Mot avdragsrätten svarar givetvis skattskyldighet för
mottagaren.
Beträffande
de särskilda skäl som kan åberopas för dispens har jag redan angett att fråga
bör vara om sådana bidrag som kan antas ingå som ett led i en verksamhet av
väsentlig betydelse för landets ekonomi. Det räcker alltså enligt min mening
inte med att fråga är om satsningar som i och för sig är av stor ekonomisk
betydelse för de inblandade företagen. Betydelsen av den verksamhet som skall
främjas bör ha en vidare inriktning. Det skall med andra ord vara fråga om att
tillgodose uppgifter av väsentlig samhällsekonomisk betydelse. Dessa uppgifter
kan vara av olika slag. Det kan gälla kraftförsörjningen, som i det nu aktuella
fallet, eller bränsleförsörjningen, varpå särbestämmelserna angående Oljeprospektering
Aktiebolag utgör ett exempel. Andra vitala områden är t. ex. kommunikationer
eller försvar. Någon uttömmande uppräkning kan inte göras. Gemensamt för de
uppgifter som det kan vara fråga om är att de allmänt bör karakteriseras av att
de innehåller långsiktiga och starka utvecklingsinslag. Det sagda torde vara
tillräckligt för att klargöra att dispensmöjligheten är avsedd att utnyttjas i
mycket begränsad omfattning och endast när det är påkallat av väsentliga samhällsintressen.
Det bör vidare framhållas att den föreslagna
dispensmöjligheten främst har till syfte att befria från gällande krav på att
moderföretaget äger mer än 90 "/o av aktierna i ett eller flera
dotterbolag. Dispens skall alltså kunna ges i fall där aktieinnehavet är lägre,
vilket ju f. ö. är det normala vid det slags gemensamma investeringar som det
här är fråga om. Däremot är avsikten inte att genom dispensförfarandet åsidosätta
vad man annars velat nå genom föreskrifterna om avdrag för koncernbidrag i 43
§ 3 mom. KL, nämligen bl. a. att förhindra att gällande regler om kedjebeskattning
och dubbelbeskattning av vinstutdelningar kringgås genom koncernbidrag. Vid dispensgivningen
bör alltså tillses att den avdragsrätt som beviljas för sådana bidrag i princip
inte kommer i konflikt med de nämnda reglerna. I övrigt bör det självfallet stå
Kungl. Maj:t fritt att uppställa de närmare villkor för avdragsrätten som befinns
vara påkallade i fråga om bidragsbeloppens storlek, den tid under vilken
dispensen gäller m. m. Att bidraget redovisas öppet av såväl givaren som
mottagaren i självdeklaration eller bilaga därtill är enligt min mening en
självklar förutsättning.
I likhet med vad som nu föreskrivs i näst sista stycket av
43 § 3 mom. KL bör även i fråga om bidrag, för vilket avdrag medges
dispensvägen, gälla att det skall anses utgöra omkostnad för givaren och intäkt
för mottagaren i den förvärvskälla som utgör givarens eller mottagarens
Prop. 1972:13 10
huvudsakUga
verksamhet. Man torde kunna utgå från att denna huvudsakliga verksamhet i aUmänhet
är hänförlig till rörelse, varför någon uttrycklig föreskrift härom knappast
synes erforderlig.
Den
avdragsrätt som kan medges på grund av den föreslagna dispensmöjligheten bör
enligt min mening kunna omfatta även sådan förlust av inbetalt aktie- eller
andelskapital eller på fordran e. d. som kan ha uppkommit i samband med en
upplösning av det företag som varit föremål för investeringama. Det får anses
vara logiskt att den som i de här avsedda fallen investerat i form av aktie-
eller andelskapital eller lån och beskattas för den utdelning han uppbär, om
vinst uppkommer, också bör ha rätt till avdrag när verksamheten inte gett det
väntade resultatet och förlust i stället uppkommit. Avdragsrätt för förlust på
aktierna och andelarna kan tänkas motiverad i samband med deras avyttring eller
vid företagets upplösning. En uttrycklig bestämmelse härom är enligt min mening
nödvändig av samma skäl som beträffande avdragsrätten för bidrag under löpande
verksamhet. Även här gäller det nämligen att kunna dispensera från det krav på
ett närmare samband mellan bidragsgivarens och bidragsmottagarens verksamhet
som praxis normalt uppställer.
Den
avdragsrätt som medges på grund av erhållen dispens skall i vanlig ordning
iakttas vid inkomsttaxeringen. Det ankommer på företag som genom dispensen medgetts
avdragsrätt att framställa avdragsyrkandet hos den instans som enligt allmänna
regler har att pröva företagets taxering.
Den
föreslagna dispensmöjligheten bör enligt min mening avse sådana bidrag som
lämnas fr. o. m. den 1 juli 1972 liksom även förlust på aktier eller andelar,
om förlusten framkommer genom en avyttring av dessa eller i samband med
företagets upplösning efter denna dag. Motsvarande bör gälla i fråga om
förlust på lån som konstateras efter ikraftträdandet. Ikraftträdandebestäämmelserna
bör utformas i enlighet med det sagda.
HemstäUan
Under
åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att
antaga
inom finansdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928: 370).
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur
protokollet: Britta Gyllensten
HARCUS BOKTR. STHLM 1972 720072
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
12 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (12)
12 kopplingar i 9 dokument.
- SOU 2024:37 Förbättrade ränteavdragsregler för företag s. 175 om s. 9 · s. 513 i texten
- SOU 2014:40 Neutral bolagsskatt, - för ökad effektivitet och stabilitet, del 1 s. 382 om s. 9 i texten
- Skr. 2011/12:141 Kärnkraft utan statliga subventioner s. 5 i texten
- Prop. 1999/2000:63 Godkännande av avtal om ersättning i samband med stängning av Barsebäcksverket, m.m. i texten
- Prop. 1999/2000:2D1 Inkomstskattelagen i texten