Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition om godkännande av konvention mellan Sverige och Norge om renbetning m. m.

1972 · 189 sidor, varav 83 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 83 av 189 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1972:16, Kungl. Maj:ts proposition om godkännande av konvention mellan Sverige och Norge om renbetning m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1972 Prop. 1972:16

Nr 16

Kungl.
Maj:ts proposition om godkännande av konvention meUan Sverige och Norge om
renbetning m. m.; given Stockholms slott den 11 februari 1972.

Kungl. Maj: t vill härmed, under åberopande av
bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbraksärenden, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemstäUt.

GUSTAF ADOLF

INGEMUND
BENGTSSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en
den 9 februari 1972 undertecknad konvention mellan Sverige och Norge om
renbetning samt ett samma dag undertecknat protokoll om uppförande och underhåll
av spärrstängsel för renar. I konventionen regleras de svenska samernas rätt
till renbete i Norge och de norska samernas rätt till renbete i Sverige.

Konventionen skall träda i kraft den 1 maj 1972 och
ha en giltighetstid av 30 år.

Med anledning av att konventionen medför
omställnings- och rationaliseringssvårigheter av oUka slag för vissa samebyar
föreslås att på ett särskilt reservationsanslag till åtgärder i samband med
ändrade renbetesförhållanden anvisas 2 milj. kr. samt att stängsel m. m.
uppförs för ca 10 milj. kr. vilket kan ske i form av beredskapsarbeten.

I propositionen framläggs vidare förslag tUl den
lagstifttung som krävs för att konventionen skall bli gäUande i Sverige.

1
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 16

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 2

Förslag
till

Lag

med anledning av
konventionen den 9 februari 1972 mellan

Sverige och Norge om
renbetning.

Härigenom
förordnas som följer.

1 § Kapitlen II VI i
konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning skaU,
med undantag av 64 och 66 §§, gälla som svensk lag. Konventionen har den
lydelse som härvid fogad bilaga 1' utvisar.

2 § Lantbruksstyrelsen indelar de för svensk
renbetning i Norge upplåtna områdena så att områdena i Troms fylke fördelas
mellan de samebyar som anges i 5 § A konventionen samt områdena i Nordlands
och Nord-Tröndelags fylken fördelas mellan de samebyar som anges i 5 § B
konventionen.

3 § Belesavgift som sameby enligt 52 eller 57 §
konventionen betalat på grund av olovlig renbetning får byn kräva åter av den
som varit våUande till den olovliga betningen.

4 § Med uttrycket oaktsamhet i 61 § konventionen
avses oaktsamhet som ej är ringa.

5 § Uppkommer genom denna lag skada eller olägenhet
för renskötsel på svenskt område med hänsyn till tidigare rätt till renskötsel,
utgår ersättning av statsmedel.

Talan om ersättning enligt första stycket väckes
före utgången av april 1982 vid den fastighetsdomstol inom vars område skadan i
huvudsak inträffat.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1972 och gäller
så länge konventionen är i kraft.

I fråga om vissa betesavgifter gäller de tillfäUiga
avvikelser från 52 och 57 §§ konventionen som anges i artiklarna 1, 2, 4 och 14
i det i samband med konventionens ingående upprättade protokoUet om uppförande
och underhåll av spärrstängsel för renar. Protokollet har den lydelse härvid
fogad bilaga 2- utvisar.

'
BUagan är utesluten här. Se s. 67 i propositionen. Bilagan är utesluten här.
Se s. 108 i propositionen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:16

Utdrag
av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Ma}:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 11 februari 1972.

Närvarande:
statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST,
ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, MOBERG, BENGTSSON, NORLING,
LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet
Bengtsson, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter
fråga om godkännande av konvention mellan Sverige och Norge om renbetning m. m.
och anför.

Inledning

De svenska och norska samemas rätt att låta renar
beta i det andra landet regleras f. n. i konventionen den 5 febmari 1919 meUan
Sverige och Norge angående flyttiapparnas rätt tUl renbetning. Konventionen,
som trädde i kraft den 1 januari 1923, reviderades år 1949. Konventionen
gällde i första omgången t. o. m. den 31 december 1952 och skulle därefter
förlängas för tio år i sänder om uppsägning inte skedde minst tre år före
utgången av varje giltighetsperiod. När den första perioden närmade sig sitt
slut aktualiserades frågan om en revision av konventionen. Mellan länderna
avtalades att sista dagen för uppsägning skuUe flyttas till den 30 juni 1961.
Förhandlingar om en revision inleddes år 1959. De pågick i olika omgångar utan
att enighet nåddes. Konventionens giltighetstid förlängdes successivt tUl den
1 juli 1963.

Är 1963 tillsattes en blandad svensk-norsk
kommission med uppdrag att undersöka och ta ståndpunkt till hela det faktiska
problemkomplexet, som det ömsesidiga renbetet utgör. Kommissionen, som antog
namnet svensk-norska renbeteskommissionen år 1964, hade som ordförande
ambassadören Nils Svenningsen, Danmark. Från vardera svensk och norsk sida
deltog fyra ledamöter. Kommissionen slutförde sitt arbete i början av år 1967,
då ett betänkande överlämnades till de båda regeringarna.

För Sveriges del beslutade Kungl. Maj:t den 8
december 1967 att förhandlingar om en ny konvention skulle tas upp med Norge.
TiU ombud vid förhandlingama utsågs utrikesrådet Love Kellberg, ordförande, hovrättslagmannen
Lennart Persson och byråchefen Hans-Åke Wängberg.

För Norges del beslöts den 3 maj 1968 att uppta
förhandlingar. TUI ombud utsågs expeditionschefen Jens Evensen, fylkesmannen
Bue Fjer-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:16 4

meros,
h0yesterettsadvokaten Andreas Arntzen och byråchefen Ulf Underland.

I båda delegationernas uppdrag föreskrevs att
renbeteskommissionens betänkande skulle vara vägledande för förhandlingarna.

Under den tid kommissionens arbete och de följande
förhandlingarna pågått har 1919/1949 års konvention förlängts i olika omgångar,
senast intill den 1 maj 1972.

Förhandlingsdelegationerna avslutade sina
överläggningar i juni 1971. Enighet hade då nåtts om förslag till konvention
mellan Sverige och Norge om renbetning, förslag till protokoll om uppförande
och underhåll av spärrstängsel för renar samt förslag till skriftväxling i
samband med konventionens undertecknande. Förslagen har överlämnats till de
båda regeringarna tillsammans med en gemensam rapport. Rapporten och förslagen
torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Den svenska förhandlingsdelegationen har under
augusti och september 1971 informerat berörda samebyar om förslagens mnehåll.

Efter remiss har i Sverige yttranden över förslagen
avgetts av vattenöverdomstolen, hovrätten för Övre Norrland,
rikspolisstyrelsen, svenska beskickningen i Oslo, televerket, statens
järnvägar, statens trafiksäkerhetsverk, kammarkollegiet, statskontoret,
kammarrätten, generaltullstyrelsen, statistiska centralbyrån,
riksskatteverket, lantbruksstyrelsen efter hörande av rennämnden, vederbörande
lantbruksnämnder och samtliga samebyar, skogsstyrelsen, veterinärstyrelsen,
fiskeristyrelsen, statens jordbruksnämnd, statens naturvårdsverk,
arbetsmarknadsstyrelsen, statens invandrarverk, statens vattenfallsverk,
domänverket, länsstyrelserna i Kopparbergs, Värmlands, Västernorrlands,
Jänitlands, Västerbottens och Norrbottens län. Svenska samernas riksförbund,
Same-Ätnam, Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska jägareförbundet och Sveriges
fritidsfiskares riksförbund.

I oktober 1971 tUlkallades en särskild utredningsman,
hovrättslagmannen Lennart Persson, med uppgift att undersöka om i vad avser
norsk renskötsel i Sverige en övergång från nu gällande
konventionsbe-stämmelser till de bestämmelser konventionsförslaget innefattar
skulle medföra skada eller olägenhet vid utövandet av svensk renskötsel. Om
skada eller olägenhet befaras uppkomma skulle utredningsmannen även behandla
frågan om lämpliga skadeförebyggande åtgärder, m. m. utöver de stängsel som
upptagits i det nyssnämnda förslaget till protokoll. Samtidigt uppdrogs åt
lantbraksstyrelsen att undersöka om en övergång från gäUande
konventionsbestämmelser till bestämmelserna i konventionsförslaget i övrigt
avseende svensk renskötsel i Norge skulle medföra att hjälpmedel i
renskötseln (gärden, byggnader etc.) skulle bli av inget eller nedsatt gagn
och/eller medföra behov av omstäUningsåtgärder utöver stängsel som föreslagits
i det vid konventionsförslaget fogade protokollet. Om hjälpmedel blir av inget
eUer nedsatt gagn eller omställningsåtgär-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 5

der
bedömas erforderliga, skulle styrelsen även behandla frågan om lämpliga
skadeförebyggande åtgärder, m. m.

Utredningsmannen och lantbruksstyrelsen har den 27
resp. den 21 december 1971 avlämnat var sitt betänkande.

Efter
remiss har yttranden över betänkandena avgetts av statskontoret,
kammarkollegiet, riksrevisionsverket, lantbruksstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,
lantbruksnämnderna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt Svenska
samemas riksförbund.

Den 25 augusti och den 14 oktober 1970 har på mitt
inhiativ överläggningar i konventionsfrågan ägt rum mellan mig och företrädare
för de samebyar som berörs av konventionsförslaget. Ännu en sådan överläggning
har hållits den 18 januari 1972.

Kungl. Maj:t har den 21 januari 1972 beslutat att
konventionen och protokollet skall undertecknas samt att skriftväxlingen skall
verkställas. Konventionen och protokollet har undertecknats av de båda
regeringarna den 9 februari 1972.

Nuvarande
ordning

Första gången renbetningen över den svensk-norska
gränsen blev föremål för mellanstatiig reglering var i mitten av 1700-talet.
Detta skedde i samband med att en gränstraktat slöts mellan Danmark-Norge och
Sverige den 21 september och 2 oktober 1751.

Syftet med traktaten var att fastställa och utmärka
riksgränsen mellan Sverige och Norge i hela dess utsträckning. Som en följd
härav uppstod behov av att reglera renflyttningarna mellan det norska
sommarbeteslandet och det svenska vinterbeteslandet. Vid förhandlingarna
enades man därför om att till gränstraktaten foga ett särskilt avtal härom, som
utformades som ett tillägg till traktaten. Avtalet kallas vanligtvis
lapp-kodicillen den 21 september/den 2 oktober 1751. Kodicillen är en
överenskommelse på 30 paragrafer och innehåller vissa regler om villkoren för
renflyttningarna och om sättet för deras genomförande. Den omfattar vissa
engångsbestämmelser men också regler av mera varaktig betydelse för att undvika
oenighet och missförstånd när det gäller samernas flyttningar mellan de båda
länderna.

I kodicillen konstateras att eftersom samerna
behöver båda ländernas mark skall det efter gammal sed vara tillåtet för dem
att höst och vår flytta med sina renhjordar över gränsen in i det andra landet
och där betjäna sig av land och strand till underhåll för djur och sig själva.

LappkodicUlen gällde oförändrad i drygt 130 år. Ar
1883 genomfördes en gemensam norsk-svensk lagstiftning, som bl. a. begränsade
svenska samers rätt till renbete i Norge till tiden maj september och norska
samers rätt till renbete i Sverige till årets övriga månader. Lagstiftningen

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:16 6

trädde
i stället för kodicillen men när den upphörde att gälla, skulle man falla
tillbaka på kodicUlen.

Som ett led i avtalen om upplösningen av unionen
mellan Sverige och Norge år 1905 enades de två länderna om en konvention om
renbetestrafiken över riksgränsen. Karlstadskonventionen av år 1905. I konventionens
artikel I föreskrevs att rätten till renbete i enlighet med lapp-kodicUlen
består och att kodicUlen inte kan sägas upp ensidigt av någon av parterna. Ännu
en konvention på området tillkom år 1913. Den nuvarande renbeteskonventionen
tillkom år 1919 och trädde i kraft den 1 januari 1923. Dess första
giltighetsperiod fastställdes till 30 år och utlöpte den 31 december 1952. Om
den inte sades upp senast tre år före sistnämnda dag, skulle den gäUa i
ytterligare tio år och så framgent tio år åt gången om den inte sades upp tre
år före den förlängda konventionstidens slut. Om konventionen inte förlängdes,
skulle kodicillen träda i tillämpning. I konventionens mer än 200 paragrafer
ges detaljerade regler om ordningen för betestrafiken över gränsen.

Efter andra världskrigets slut upptogs förhandlingar
mellan Sverige och Norge om renbetestrafiken över riksgränsen. Vid dessa
förhandlingar syftade man endast till en revision av 1919 års konventions
materielrättsliga regler. Resultatet blev en konvention den 14 december 1949.

1919/1949 års renbeteskonvention innehåller regler
om svenska samers rätt till renbetning i Norge och om norska samers rätt till
renbetning i Sverige.

De svenska samernas renbetesrätt i Norge är knuten
till särskilda renbetesdistrikt i Troms och Nordlands fylken. I Troms fylke
finns sålunda 14 vårdistrikt, som i regel får nyttjas under tiden den 1 maj
den 14 juni, och elva sommardistrikt, som i regel får nyttjas under tiden den
15 juni den 30 september. Beträffande Nordlands fylke görs ingen uppdelning
i vår- och sommardistrikt. I fylket är för svensk renskötsel tolv distrikt
upplåtna. Ett av dessa får användas under tiden den 1 maj den 30 september,
ett annat under tiden den 1 juli den 31 augusti och de övriga under tiden den
1 juli den 15 septertiber.

Utöver renbetesdistrikten har i Nordlands fylke
upplåtits vissa s. k. gränsbetesområden, i vUka svenska renar från vissa
samebyar får uppehålla sig i regel under tiden den 1 juli den 15 september.
Ett område i Nord-Tröndelags fylke får på samma sätt användas av Frostvikens
norra sameby.

Betesrätten i distrikten i Troms fylke tillkommer
samer från Könkämä, Lainiovuoma, Saarivuoma och Talma samebyar. I fråga om
Nordlands fylke är distrikt och gränsbetesområden fördelade mellan samebyar i
Norrbottens och Västerbottens län.

I betesdistrikten i Troms och Nordlands fylken har
de svenska samerna ensamrätt till bete under den betestid som gäller för varje
distrikt. I konventionen har för varje distrikt fastställts ett högsta
renantal. Sammanlagt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 7

får
konima m i Troms fylke 36 500 renar och i Nordlands fylke 24 250 renar. För
gränsbetesområdena däremot är någon begränsning i djurantalet inte
föreskriven. Vid flyttiiing till Troms fylke skall bestämda flyttningsvägar
användas. Beträffande flyttningen tUl Nordlands fylke gäller att, i den mån man
brukat använda vissa flyttningsvägar, dessa alltjämt skall begagnas.

De
samer som vill begagna sig av rätten att flytta in i Norge skall före januari
månads utgång göra anmälan om inflyttningen tiU tjänstemän vid
lantbmksnämndernas rennäringsavdelning. Anmälan skall innehålla uppgifter bl.
a. om de personer, som skall flytta in, antalet renar och vilket distrikt som
skall utnyttjas. Uppgifterna vidarebefordras sedan till vederbörande norska
myndighet.

Konventionen innehåller detaljerade föreskrifter om
tillsyn och bevakning vid flyttningar och vid uppehåll i Norge. I huvudsak
innebär de följande. Den same som anmält renar för bete i Norge måste följa med
renarna vid inflyttningen och stanna i distriktet så länge renarna finns där.
Under flyttningen till och från Norge och under uppehållet där skall renarna
bevakas så att de inte vållar skada eller kommer utanför distriktet. De svenska
samerna har rätt att ta virke till bränsle, kåtor, bodar o. d. samt jaga och
fiska till husbehov lika med norska samer. Rätten att uppföra anläggningar på
norskt område är begränsad till kåtor, förvaringsbodar och gärden för
mjölkning, märkning och skilj-ning.

Avsnittet om norsk renbetning i Sverige är
betydligt mindre än avsnittet om svensk renbetnmg i Norge, eftersom det inte
finns någon motsvarighet tiU de omfångsrika beskrivningama av varje särskilt
betesdistrikt i Norge och flyttningsvägarna dit. De norska renägarna
tiUförsäkras alltså inte några bestämda betesdistrikt och inte heller någon
ensamrätt till bete. De renägare som anmäler sig för inflyttning till Sverige
anvisas i stället för varje gång områden där de får föra renarna på bete i
konkurrens med svenska renägare.

Reglerna innebär i huvudsak att samer från Troms
fylke får låta sina renar beta i de områden i Sverige där Könkämä, Lainiovuoma,
Saarivuoma och Talma samebyar har betesrätt. Här gäller dock den begränsningen
att antalet norska renar inte får överstiga 2 000. Från Nordlands fylke får
renar utan begränsning till visst antal föras på bete i Norrbottens län,
utom nyssnämnda områden längs i norr, och i Västerbottens län. Vidare har
samer från Nord-Tröndelags fylke betesrätt i en del av Blåsjö renbetesfjäU i
Jämtiands län, den s. k. Blåsjökilen. Inte heller här har föreskrivits något
högsta renantal.

Betestiden är den 1 oktober den 30 april i fråga
om Norrbottens och Västerbottens län och den 1 maj den 30 november i fråga om
Blå-sjökUen. Också för de norska renägarna gäller skyldighet att göra anmälan
före inflyttningen och att följa med renarna. Renägama har rätt att

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 8

jaga
och fiska till husbehov under vistelsen i Sverige enligt samma bestämmelser
som gäller för svenska samer.

De gemensamma bestämmelserna i konventionen
reglerar bl. a. frågor om vilka samer som har rätt till renbetning i det andra
landet, vilka renar som får medföras, bofastas hundar och förfarandet när renar
uppehåller sig olovligen i det andra landet. Av intresse är att nämna att
rättigheten att låta svenska renar beta i Norge i princip tillkommer bara
nomadiserande same. Beträffande förfarandet vid olovligt uppehåll är reglerna
mycket detaljerade. Först definieras med avseende på tid och plats vad som
menas med olovligt uppehåll. Därefter följer föreskrifter om skyldighet för
vederbörande tjänsteman i det land där renarna finns att underrätta
myndigheterna i det andra landet. Renägaren är skyldig att ofördröjligen låta
hämta och driva ut sina olovligen betande djur. Om så ej sker kan djuren
omhändertas och eventuellt skjutas. För olovligt uppehåll skall betalas en
betesavgift, som i regel uppgår till 20 öre per ren för första dagen och 10 öre
per ren för varje följande dag. Ersättning kan också krävas för utgifter som
vållats av det olovliga uppehållet.

Konventionen innehåller också vissa
straffbestämmelser, bl. a. för fall av olovlig betning. Nationell lagstiftning,
med de ändringar och tUlägg som följer av konventionen, är tUlämplig på
främmande samer under deras vistelse i landet. I anslutning till 1919 års
konvention utfärdades lag (1919: 445) innefattande bestämmelser i anledning av
konventionen den 5 februari 1919 mellan Sverige och Norge angående flyttiapparnas
rätt till renbetning. Härigenom har vissa bestämmelser i konventionen,
huvudsakligen sådana som rör norsk renbetning i Sverige, transformerats till
svensk lag.

FörhandUngsdelegationerna

Delegationernas
förslag

Allmänt. Förhandlingsdelegationerna framhåller i
sin gemensamma rapport att renskötseln sedan 1919 års konvention förbereddes
och ingicks genomgått en stark omvandling. Konventionsförslaget innebär en modemisering
av de bestämmelser som gäller för renbetningen över riksgränsen. I fråga om
förhållandet tUl den i vartdera landet gällande allmänna lagstiftningen utgår
förslaget från att konventionen så långt den i varje avseende sträcker sig
när den transformeras till intem rätt uttömmande reglerar frågor som avser
renbetningen i det andra landet. Utöver konventionen blir nationell
rennäringslagstiftning tillämplig på sådana frågor bara i den mån detta framgår
klart av konventionstexten eller följer av sakens natur. Annan nationell
lagstiftning däremot får anses i tillämpliga delar gälla utöver konventionen
beträffande samer och renar från det andra landet om annat inte framgår av
konventionens bestämmelser eller följer av syftet med dessa. I den mån
kostnader för

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 9

omställnings-
och rationaliseringsåtgärder blir en följd av att konventionsförslaget
genomförs har delegationerna utgått från att varje land svarar för dessa
kostnader såvitt avser landets egna samer.

Konventionen. Delegationerna ger därefter en
översikt över konventionens innehåll. Konventionsförslaget är uppdelat i sju
kapitel. Det inleds med ett första kapitel om svensk renbetning i Norge och
ett andra kapitel om norsk renbetning i Sverige. Kapitel III innehåller gemensamma
bestämmelser, som gäller både den svenska renbetningen i Norge och den norska
renbetningen i Sverige. Där finns bestämmelser om vilka renägare som får
använda områdena i det andra landet samt om förmän, slakt, jakt och fiske,
skogsfångst, spärrstängsel och smittsamma djursjukdomar m. m. I kapitel IV behandlas
frågor om överträdelse av konventionen. Det innehåller regler om bl. a.
betesavgift vid olovlig betning samt om ersättning för skada och om straff.
Kapitel V upptar två nyheter, nämUgen bestämmelser om dispens i vissa
situationer och om ett fast utskott som skall följa renskötselns utveckling och
konventionens till-lämpning. I kapitel VI finns
övergångsbestämmelser rörande ett betesområde i Norge och ett betesområde i
Sverige, vilka får användas under en övergångsperiod. I kapitel VII upptas
slutbestämmelser om bl. a. konventionens giltighetstid, som föreslås till 30
år, en svensk-norsk kommission för utredning av det fortsatta betesbehovet
efter giltighetstidens utgång, förpliktelse att förhandla m. m.

Till konventionen hör kartbilagor på vilka
betesområdenas gränser och flyttningsledema anges.

I fråga om betesområdena och deras utnyttjande
framhåller delegationerna att gränsema för de betesområden som får användas i
vartdera landet anges i detalj i konventionstexten. Vad gäller de svenska betesområdena
i Norge innebär detta att systematiken från 1919 års konvention följts. I
fråga om de norska områdena i Sverige innebär det en nyhet.

Den svensk-norska renbeteskommissionens förslag har
varit vägledande vid delegationernas förhandlingar. De avvikelser som skett
från förslaget har varit betingade av väsentligen två faktorer. Den ena är att
delegationema funnit att betesområdena i Norge på några stäUen behövt viss
komplettering i förhållande till kommissionsförslaget för att underlätta
renskötselns bedrivande. Den andra faktorn är att den av kommissionen
föreslagna gränsen på några håll skulle komma att gå i olämplig terräng och
därför getts en ur praktisk ren skötsel synpunkt lämpligare sträckning. När det
gäller norska renbetesområden i Sverige avgav kommissionen inte några förslag
till gränsbestämda områden. Delegationerna har genom sina arbetsgrupper utfört
de omfattande undersökningar, som varit behövUga, och därefter kommit fram
till en för de båda delegationerna godtagbar lösning av denna fråga.

Innebörden
av att områden i det andra landet får användas för ren-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:16 10

betning
är enligt delegationernas förslag i första hand att land och vatten får
utnyttjas för underhåll av renarna. Den nyttighet som därvid främst
tillgodogörs är renbete, både grönbete och lavbete. Förutom renbetet får
renägaren tillgodogöra sig vissa andra rättigheter som närmare regleras i
konventionsförslagets tredje kapitel.

Delegationemas förslag beträffande betesområdena i
Norge innebär att i Troms fylke får för svensk renbetning användas följande sex
betesområden: Tamok-Rosta, Devdisfjellet, Havgavuobmi, Anjavassdalen,
Sarevuobmi och Salvasskardet. För dessa områden beskrivs gränserna i sin helhet.
För Anjavassdalen finns dessutom en särskUd bestämmelse under kapitlet om
slutbestämmelser (72 § tredje stycket). För Anjavassdalen fastställs ett
högsta renantal av 6 000 (1 § A och 6 §). Vidare finns en särskild bestämmelse
om att området Rieppe i Troms fylke under en övergångstid av fem år från
konventionens ikraftträdande skall få användas för svensk renbetning fr. o. m.
den 1 maj t. o. m. den 15 juni (67 §).

I Nordlands och Nord-Tröndelags fylken får för
svensk renbetning användas vissa områden, som ligger mellan riksgränsen och i
konventionen närmare angivna gränslinjer. I övrigt utgör här riksgränsen
västlig gräns för den svenska renbetningen (1 § B).

De samebyar från vilka renar får föras på bete i
Norge är desamma som traditionellt haft denna rätt. I Troms fylke får renar
föras på bete i Norge från följande fyra samebyar: Könkämä, Lainiovuoma, Saarivuoma
och Talma. Betesområdena i Nordlands och Nord-Tröndelags fylken får användas
av följande samebyar: Rautasvuoma, Kaalas-vuoma, Norrkaitum, Mellanbyn,
Sörkaitum, Sirkas, Tuorpon, Luokta-Mavas, Semisjaur-Njarg, Svaipa, Gran, Ran,
Umbyn, Vapsten, Vilhelmina norra, Vilhelmina södra och Frostvikens norra (5
§).

För betesområdena i Troms fylke med undantag för
nyssnämnda Rieppe-område gäller att svensk renbetning är tillåten fr. o. m.
den 1 maj t. o. m. den 14 september. I Nordlands och Nord-Tröndelags fylken,
dvs. betesområdena söder om Torneträsk, är betestiden fr. o. m. den 1 juU t. o.
m. den 31 augusti (2 §).

För fyra särskilt grunda områden gäller en speciell
bestämmelse som innebär att svenska renar får uppehålla sig där även under
annan tid än som nyss angivits när renskötsel bedrivs i angränsande svenska
gränsområden. Skälet för denna bestämmelse är svårigheterna att hålla svenska
renar borta från norskt område när samebyarnas renskötsel försiggår intiU
riksgränsen. Områdena är belägna, ett i Ballangens och Tysfjords, ett i Råna
och två i Hattf jelldals kommun (3 §).

Samtliga betesområden för norsk renbetning i
Sverige beskrivs i konventionsförslaget i sin helhet. De är i Norrbottens län
Maunu, Njuora-jaure, Patsajäkel, Älvsbyn och Storsund. Av dessa skall
Njuorajaure och Patsajäkel resp. Älvsbyn och Storsund användas tillsammans. I
Väster-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 11

bottens
län heter områdena Granö, Ramsele och Meselefors (7 §). Samtliga betesområden
är avsedda för vinterbete och får användas fr. o. m. den 1 oktober t. o. m. den
30 april. För området Patsajäkel gäller dock att det inte får tas i bruk före
den 1 december. Detta innebär att de norska renarna dessförinnan vistas i Norge
eller i området Njuorajaure och därifrån förs tUl Patsajäkel. Om ett stängsel
uppförs mellan Saarivuoma och Talma samebyar, som hindrar sammanblandningar av
renar från dessa båda byar, får dock området Patsajäkel användas redan fr. o.
m. den 15 november. Vidare gäller att viss mindre del av området Älvsbyn får
tas i bruk för norsk renbetning först fr. o. m. den 1 januari för att möjliggöra
höstflyttning med svenska renar genom denna del av området Älvsbyn (8 §). Så
länge som betestillgången i Meselefors inte är tillräcklig skall i stället
området Hälla i Västerbottens och Västernorrlands län användas för norsk
renbetning (68 §).

För ett område i Västerbottens län gäller en
särskild bestämmelse som innebär att norska renar får uppehålla sig där när
renskötsel bedrivs i angränsande norska gränsområden (9 §).

I Jämtlands län finns två betesområden,
Leipikvattnet och Blåsjökilen. Dessa är avsedda att användas tUlsammans under
sommarhalvåret fr. o. m. den 1 aprU t. o. m. den 14 november.

Beträffande de för norsk renbetning upplåtna
betesområdena i Sverige gäller att svensk renbelning är tillålen där någon del
av året. Undantag gäller i fråga om Njuorajaure som får användas för svensk
renbetning under den del av året då norsk renbetning Icke är tillåten där och
i fråga om nyssnämnda flyttning av svenska renar genom Älvsbyn (10§).

Om norskt vinterbetesområde i Sverige utnyttjas i
mindre omfattning än som avsetts eller inte utnyttjas alls, bör det fasta
utskott som skall inrättas enligt 66 § pä begäran ta ställning till om området
helt eller delvis kan få utnyttjas av svenska renar vissa tider av året.
Bakgranden härtill är att svenska renar i princip är utestängda från dessa
områden hela året, vilket inte är fallet med norska renar i fråga om de svenska
betesområdena i Norge.

Följande högsta renantal fastställs: i Maunu 1 100,
i Njuorajaure och Patsajäkel tillsammans 1 500, i Älvsbyn och Storsund
tiUsammans 2 500, i Ramsele 1 000, i Granö 1 000 och i Meselefors 1 500. För
Jämtlands län anges inte något högsta renantal (11 §).

Flyttning till och från betesområdena kan ske på
traditionellt sätt eller med motorfordon. Vid traditionell flyttning skall
vissa i konventionen närmare angivna flyttningsleder följas. Flyttningen skall
vidare ske inom den betestid som gäller för området i fråga (12 §, 15 § första
stycket och 18 §). Utmed flyttningslederna skall finnas rastplatser med möjlighet
tiU behövlig vila och bete. Antal, läge och utsträckning fastställs av den
lantbraksnämnd inom vars område flyttningsleden går. Kan

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:16 12

flyttning
inte genomföras enligt planen kan lantbruksnämnden meddela erforderliga
föreskrifter för svenska och norska renägare. När omständigheterna gör det
nödvändigt kan lantbruksnämnden föreskriva tillfällig avvikelse från
flyttningsled (13 §).

I Sverige pågår en utbyggnad av flyttningsleder med
särskilda anläggningar för utfodring m. m. I den mån sådan anläggning ägs av
staten utgår delegationerna från att den får användas av norska renägare på
samma villkor som gäller för svenska renägare och samebyar. För det fall att
anläggning övergått i t. ex. samebys ägo eller uppförts av sameby eller svenska
renägare slås i konventionen fast en rätt för de norska renägarna att utnyttja
sådan anläggning mot skälig ersättning till ägaren. Kan överenskommelse ej
träffas om ersättningens storlek skall denna kunna fastställas av
lantbruksnämnden (17 §).

En utgångspunkt för delegationerna har varit att
renskötseln över riksgränsen är en samisk näring och att den därför i princip
bör vara förbehållen samer från de byar eller distrikt som av hävd drivit
renskötsel över gränsen.

I fråga om renskötselns bedrivande föreskrevs i
1919 års renbeteskonvention en skyldighet för renägare att följa sina renar in
i det andra landet. 1 förslaget till ny konvention finns ingen motsvarande
bestämmelse. I stället föreskrivs att under uppehåll och flyttning i det andra
landet sådan tillsyn skall utövas över renarna som god renskötsel kräver.

Delegationerna förutsätter för att skyldigheten
beträffande tillsyn och bevakning skall kunna uppfyUas att renvaktare finns
tillgängliga när renarna betar i det andra landet. I en bestämmelse om uppehåll
i det andra landet (21 §) slås därför fast att renägare, som låter sina renar
beta i det andra landet och som har renskötsel som huvudyrke, får överskrida
riksgränsen och uppehålla sig i det andra landet under tilllåten betestid och
dämtöver när det eljest är nödvändigt för renskötseln. Samma rätt tillkommer
även renägarens husfolk, dvs. i första hand hans familjemedlemmar, och
renvaktare som behövs för arbetet med renarna.

En nyhet i konventionen är att renägare, husfolk
eller renvaktare som uppehåller sig i det andra landet skall efter fyllda 15 år
medföra en särskUd legitimationshandling. Denna skall på begäran visas upp för
det andra landets myndigheter.

Underrättelse om hur betesområdena i det andra
landet kommer att utnyttjas skall årligen senast två månader före betestidens
början sändas tiU vederbörande myndighet i det andra landet. Underrättelsen
skall bl. a. innehålla uppgift om renantal och betesområde samt om namn m. m.
på de personer som avser att överskrida riksgränsen och uppehålla sig i det
andra landet.

Samling och skiljning är en normal företeelse i
renskötseln och regleras utförligt i konventionen. Bestämmelserna inleds med
en regel om

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:16 13

skyldighet att underrätta förmännen i de samebyar resp.
distrikt i det andra landet, som har angränsande betesområden, innan samling
sker för kalvmärkning eller för slakt eller skiljning (26 §). I fråga om sammanblandning
av renar är huvudregeln att samling och skiljning skall verkställas snarast
möjligt. Det kan emellertid uppskjutas om förmännen är eniga om det eller om
det bestäms av vederbörande myndighet med hänsyn till omständigheterna. En
sådan omständighet kan vara att de hjordar som de sammanblandade renarna tUlhör
befinner sig på stort avstånd eller att behövlig personal saknas (27 §). När
norska renar flyttar tillbaka från Sverige resp. när svenska renar slutligt
lämnar sitt betesområde i Norge eller angränsande svenska områden skall samling
och skiljning normalt företas (29 resp. 30 §). Vederbörande myndighet kan
befria från denna skyldighet och bör göra så när det finns anledning anta att
sammanblandning inte har skett. På gränsavsnitt där svensk och norsk renskötsel
inte berör varandra finns möjlighet att tills vidare befria från samling och
skiljning.

I fråga om särskilda rättigheter framhåller delegationema
att den som bedriver renskötsel i det andra landet med stöd av konventionen
enligt förslaget också får utöva vissa särskilda rättigheter i det landet som
sammanhänger med renskötseln. Han får således slakta renar, jaga och fiska, ta
virke, uppföra anläggningar samt medföra utmstning, hundar, vapen och
ammunition, radiosändare och mottagare samt motorfordon. Han åtnjuter också
viss tull- och avgiftsfrihet. Gemensamt för alla de uppräknade rättighetema är
att de kan behövas för att renskötseln i det andra landet skall kunna drivas
rationellt. Slakt får enligt huvudregeln ske under tillåtet uppehåll i det
andra landet med iakttagande av de bestämmelser som gäller där. Det fömtsätts
att i normala fall köttet etc. transporteras till hemlandet för försäljning.
Jakt och fiske får bedrivas under tillåten betestid och inom betesområdet
enligt samma bestämmelser som gäller för landets egna samer, dock endast till
husbehov (39 §). Renägare får enligt 40 § ta virke inom det betesområde och
längs den flyttningsled som han utnyttjar för användning i renskötseln. För
skogsfångsten gäller samma bestämmelser som för landets egna samer. Virket
skall vara avsett för användning i renskötseln, i första hand för uppförande
av anläggningar som avses i 41 §. I 42 § fastslås att spärrstängsel får
uppföras längs riksgränsen och betesområdenas gränser för att underlätta renskötseln.
Av andra stycket framgår att staterna skall träffa närmare överenskommelse om
detaljer rörande planerat stängsel, såsom sträckning, placering, utförande och
kostnader.

Tillbörlig hänsyn skall tas tUl naturvården vid
planläggning, placering och underhåll av anläggningar för renskötseln, bl. a.
stängsel (43 §).

Renskötaren och hans husfolk skall
kunna passera riksgränsen där det med hänsyn till renskötseln är lämpligt.
Därvid får medföras nödvändig utrustning, redskap och livsmedel samt material som
behövs för att upp-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:16 14

föra
och underhåUa anläggningar (45 §). För användning, i renskötseln och vid jakt
enligt konventionen får vidare vapen och ammunition medföras. För införande av
vapen gäller f. n. särskilda regler och avsikten är att närmare bestämmelser
härom skall'fastställas efter överenskommelse mellan de båda ländernas behöriga
myndigheter (46 §). Radiosändare och mottagare får medföras till det andra
landet och användas i renskötseln (47 §). Motorfordon som är registrerat i
renägarens .hemland kan enligt förslaget medföras från det ena landet tUl det
andra för användning i renskötseln. För terränggående motorfordon såsom
snöskoter eller bandvagn gäller den begränsningen att samma bestämmelser
till-lämpas som för landets egna renskötande samer (48 §). Utrustning, redskap
och andra varor som nu nämnts får medföras tull- och avgiftsfritt över
riksgränsen (49 §).

En särskild bestämmelse har införts om att hundar
för bevakning av . renarna får medföras på samma sätt som renarna (44 §).

Beträffande frågan om överträdelser av konventionen
m. rn. nämner delegationerna att sanktionsapparaten utgör en viktig del av
konventionsförslaget. Trots den goda ordning inom renskötseln som eftersträvas
med kravet på bevaknmg etc. och genom naturliga gränser för. betesområdena
kompletterade med omfattande stängselbyggen, kan renar komma in på område där
de inte har rätt att vistas enligt konventionen. Den väsentliga reaktionen mot
sådan överträdelse är enligt förslaget av civUrättslig art. Vid olovlig betning
ges sålunda möjlighet att ta ut betesavgift. Denna avgift är både en
gottgörelse för den skada som kan ha drabbat betet och en ekonomisk sanktion i
avhållande syfte. Betesavgift utgår med ett fast belopp per ren utan hänsyn
till uppehållets varaktighet i vartdera landets myntslag i Sverige en
krona och i Norge 1 krona 40 öre, samt ett tillägg för varje dag renarna
uppehållit sig i det andra landet av i Sverige 40 öre och i Norge 55 öre per
ren. Renägaren har fjorton dagar på sig efter det att myndigheten i hans
hemland mottagit det officiella meddelandet om den olovliga betningen att ta
sina renar från olovligt område innan en förhöjning av avgiften per dag
inträder. Fr. o. m. femtonde dagen efter det myndigheten mottagit meddelandet,
vilket kan ske senare än den dag då den olovliga betningen började, höjs
avgiften till i Sverige 75 öre och i Norge 1 krona 5 öre per ren och dag (52 §
första stycket).

Enligt konventionsförslaget har den myndighet som
fattar beslut om betesavgift en diskrelionär prövningsrätt. Full avgift,
nedsatt avgift eller ingen avgift alls kan komma i fråga allt efter
omständigheterna. I konventionen nämns som förmildrande omständighet att det
olovliga uppehållet inte kan läggas renägaren eller den för bevakningen
ansvarige till last detta kan bero på svåra väderleks- eller snöförhållanden,
rov-, djursanfall, naturkatastrof, fara för människor och djur, icke fungerande
stängsel e. d. Omständigheterna kan även eljest vara sådana att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 15

det
är oskäligt att ålägga avgift helt eller delvis. Vart femte år skall avgiftsbeloppen
räknas om med tillämpning av vartdera landets konsumentprisindex.

Betesavgift kan tas ut även när renar i det egna
landet olovligen uppehåller sig på område som är förbehållet det andra landets
renar (57 §). Som olovligt bete enligt 52 § är också att bedöma väsentiig
avvikelse från flyttningsled.

Straffbestämmelser finns i konventionen för vissa
överträdelser för vilka det ansetts erforderligt med en reaktion men någon
annan form än straff inte är lämplig. Endast bötesstraff kan ådömas, och frågan
skall vara om uppsåt eller oaktsamhet (61 §). Enligt delegationernas mening
förstås med oaktsamhet i detta sammanhang oaktsamhet som ej är obetydlig. Den
svenska termen härför är "oaktsamhet som ej är ringa".

Allmänt åtal för förseelse enligt 61 § konventionen
får väckas endast efter anmälan av lantbmksnämnden eller reindriftsinspektören.
Anmälan kan göras i båda ländema (62 §). Den som lagförts
varmed i detta sammanhang även avses att åtalseftergift meddelats får inte
lagforas för samma gärning i det andra landet (63 §).

I konventionen regleras vidare frågan om ersättning
för kostnader för renar från det andra landet (35 §) och om ersättning för
skada (58 60 §§). I den mån särskUda bestämmelser om ersättning inte finns i
konventionen skall skada som våUas i det andra landet vid utövande , av
renskötsel ersättas enligt detta lands skadeståndsregler. För skada på bete
utgår inte särskUd ersättning eftersom betesavgiften lill en del utgör ett
schabloniserat skadestånd (58 §).

Delegationen föreslår Vissa dispensbestämmelser.
Dispens (65 §) från bestämmelserna om betesområden, betestider, renantal och
flyttningsleder föreslås kunna ges av lantbruksnämnden resp. fylkesmannen var
och en inom sitt område när väderleks- eller betesförhållanden eller andra
omständigheter gör det nödvändigt.

I 66 § behandlas frågan öm ett fast utskott som
föreslås skola tillsättas av regeringarna med uppgift att följa den samiska
renskötselns utveckling och föreslå åtgärder som kan bidra till en effektiv
och ändamålsenlig tUlämpning av konventionen. Det fasta utskottet bör
fortlöpande skaffa sig en bild av rennäringens läge i de båda länderna och vara
berett att på grundval härav föreslå erforderUga åtgärder av både engångsnatur
och permanent art som gör att konventionens tiUämpning håller jämna steg med
utvecklingen av renskötseln. Genom sin sammansättning, från vartdera landet en
rennäringssakkunnig, en renskötande same och därutöver en medlem jämte
suppleanter, bör utskottet ha goda möjligheter att skaffa sig överblick över
dessa frågor.

Delegationema nämner att en väsentlig fråga under
förhandlingarna har varit samemas framtida renbetning över den svensk-norska
gränsen efter utgången av gUtighetstiden för den nya konventionen. Delegatio-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 16

nerna
har för det första enats om att föreslå att den nya konventionen skall ha en
lång giltighetstid, nämligen 30 år (76 §). Dämtöver föreslår delegationerna att
senast fem år före utgången av konventionens giltighetstid skall, om en av
avtalsparterna påkallar det, en blandad svensk-norsk kommission tillsättas för
att utreda frågan om det ena landets renskötande samer har behov av fortsatt
renbetning i det andra landet i de betesområden som omfattas av konventionen
eller delar av dessa (69 §). En förutsättning för att avtalspart skall begära
att kommissionen tillsätts är givetvis att ett fortsatt betesbehov bedöms
föreligga. Så snart kommissionens betänkande avgivits skall de båda ländernas
regeringar inleda förhandlingar rörande den fortsatta rätten till renbetning i
det andra landet efter utlöpandet av konventionens giltighetstid (72 §).
Förhandlingarna skall föras på grundval av betänkandet. Förhandlingama skall
inte omfatta det i 1 § A 4 konventionen angivna området Anjavassdalen, om inte
de båda regeringarna enas om att särskUda skäl talar för detta. Delegationerna
tillägger att området Anjavassdalen inte ingick i de områden som enligt 1964
års svensk-norska renbeteskommissions förslag skulle användas för svensk
renbetning i Norge. Förhandlingarna mellan regeringarna bör slutföras innan
konventionen löper ut.

Skriftväxlingen om framtida renbetning.
Delegationerna meddelar att enighet har uppnåtts om att föreslå regeringarna
att. i samband med konventionens undertecknande utväxla skrivelser innehållande
att de båda ländernas regeringar i fråga om samernas framtida renbetning i det
andra landet kommer att låta följande synpunkter vara vägledande. Samerna utgör
en folkgrupp, som under utövandet av sin näring sedan urminnes tid har fört
sina renar fram och tillbaka mellan de båda ländema. Regeringarna har för
avsikt att, var och en för sig, så länge det finns samer i endera landet som
för att bevara sin livsform och näring är beroende av renbete i det andra
landet upprätthålla betesrätten över landgränsen. Om vitala intressen
nödvändiggör att betesmark, som brukas av norska samer i Sverige resp. av
svenska samer i Norge, tas i anspråk, skall den svenska resp. norska
regeringen inom ramen för den vid varje tillfälle gällande interna
lagstiftningen på bästa möjliga sätt tillrättalägga förhåUandena för samernas
betesrätt så att de kan bevara sin livsform och näring.

Mot bakgrand av bl. a. den föreslagna
skriftväxlingen har delegationema enats om att föreslå att konventionen den 26
oktober 1905 angående flyttiapparnas rätt till renbete m. m. upphör att gälla
när konventionen träder i kraft (74 §). Däremot föreslår delegationema inte någon
uppsägning av 1751 års lappkodicill. Den bör kvarstå som ett uttryck för samma
grundsyn som den föreslagna skriftväxlingen.

Protokollet om byggande och underhåll av
spärrstängsel. Enligt 42 § konventionen skall närmare bestämmelser om byggande
och underhåll av spärrstängsel fastställas genom särskild överenskommelse.
Delega-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 17

tioneraa har utarbetat förslag till protokoll om byggande
och underhåll av spärrstängsel för renar. Protokollet omfattar i artikel 1, 2
och 3 stängsel som föreslås uppförda inom bestämda tidsfrister. I artikel 4
anges ett stängsel som skall byggas i den mån området Maunu tas i bruk för
norsk vinterbetning i Sverige.

Artikel 5 avser ett stängsel inom
området Havgavuobmi i Troms fylke. Detta stängsel skall utgöra fortsättning på
ett stängsel som är under uppförande i Sverige och som åtskiljer samebyarna
Lainiovuoma och Saarivuoma. För att så långt det är möjligt tillmötesgå norska
na-turvårdsintresen föreslås i artikel 5 två alternativa sträckningar.

Artikel 8 innehåller bestämmelser
om vilka stängsel som skall uppföras, bekostas och underhållas av Sverige
resp. av Norge. Av bilaga framgår de olika stängselsträckningarnas längd,
beräknade kostnader för byggandet och kostnademas fördelning.

Protokollet innehåller vidare
bestämmelser om hur stängselsträckningarna i detalj skall faststäUas, om
utsträckning av tidsfristerna på grund av oförutsedda omständigheter, godkännande
av färdiga stängsel, tull- och skattefrihet, arbetsmarknadsförhållanden m. m.

Protokollet skaU träda i kraft
samtidigt med konventionen och ha samma giltighetstid. Protokollet skall
ratificeras (artikel 15).

Föratom de stängselsträckningar som
anges i protokollet har delegationerna diskuterat ytterligare ett antal
stängsel. Delegationerna utgår från att det fasta utskottet kommer att
uppmärksamma behovet av dessa.

Remissyttrandena

Klara ställningstaganden till
förmån för att en ny konvention mellan Sverige och Norge om renbetning bör
komma till stånd i huvudsaklig överensstämmelse med det föreliggande förslaget
föreligger från vattenöverdomstolen, kammarkollegiet, skogsstyrelsen,
lantbruksstyrelsen, lantbruksnämnden i Norrbottens län och länsstyrelsen i
Västerbottens län. Lantbruksstyrelsen konstaterar med tillfredsställelse att
det visat sig möjligt att ersätta den hittUls gällande konventionens drygt 200
paragrafer med endast drygt 70 i det föreliggande förslaget och finner
samtidigt dessa senare vara ofrånkomliga för att ge den stadga som är nödvändig
för en näring som även i framtiden kommer att konfronteras med motstående
intressen i två länder.

Svenska samernas riksförbund
åberopar som eget yttrande ett av samebyarna Könkämä, Lainiovuoma, Saarivuoma,
Talma, Rautasvuoma, Kaalasvuoma, Norrkaitum, Mellanbyn, Jåkkåkaska, Tuorpon,
Luokta-Mavas, Semisjaur-Njarg, Svaipa, östra Kikkejaure, Västra Kikkejaure,
Mausjaure, Maskaure, Ståkke, Gran, Ran, Umbyn, Vapsten,' Vilhelmina norra,
Vilhelmina södra och Frostvikens norra avgivet yttrande. Enligt detta motsätter
sig byama varje landavträdelse utan värdering och er-

2 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 16

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:16 18

sättning
för land och vatten, anläggningar m. m., som blir onyttiga genom
inskränkningama av betesområdena, försvårad drift och omställning m. m.
Ersättning i angivna hänseende bör enligt byarna utges av Sverige. Byarna
åberopar betydelsen av Altevatndomen i norska Höyes-terett den 20 april 1968
och anför att om Sverige går med på en ordning som kan innebära nedskjutning av
svensk ren trots privaträttslig svensk rätt tUl området i Norge, Sverige måste
betala ersättning för detta. Även den norska ensamrätten hela året i samebyarnas
områden i Sverige måste ge upphov tUl ersättningsanspråk för land och vatten,
anför samebyarna. Vattenöverdomstolen konstaterar att konventionsförslaget
rätt avsevärt begränsar de norska områden som svenska samer i fortsättningen
skaU äga nyttja. Någon analys av den rättsliga karaktären av samernas rätt till
renbete i det andra landet har inte framlagts i detta sammanhang. Följaktligen
har inte heller frågan om samernas eventuella rätt tUl ersättning för mistade
områden tagits upp till bedömning. En förutsättning för att utan sådan
rättslig analys anta konventionen måste därför vara att varken konventionen
eller i anledning därav antagen svensk eller norsk följdlagstiftning kan i sig
anses beröva samerna någon rätt, som de eventuellt kan visas ha på annan grund
än de vid olika tider gällande konventionerna mellan länderna. Lantbruksnämnden
i Västerbottens län förutsätter att skador som kan åsamkas rennäringen genom
övergången till en ny konvention regleras i särskild ordning.

Berörda
samebyar påtalar svårighetema att hålla renarna inom de begränsade
betesområdena. Vidare blir stängsel nödvändiga på åtskilliga sträckor utöver de
föreslagna samt tidigareläggning av en del av de föreslagna stängslen. Flera
samebyar anser sig behöva större områden än som förutsätts enligt förslaget.

Vad gäller betestidens längd i Norge anser flera
samebyar att den föreslagna betestiden är otillräcklig, särskilt på hösten.

Upplåtandet
av gränsbestämda norska vinterbetesområden i Sverige med ensamrätt möter kritik
från samebyama, som påtalar omställningssvårigheter av olika slag. Umbyns och
Råns samebyar motsätter sig liksom lantbruksnämnden i Västerbottens län att det
inom Umbyns vinterbetesland belägna området Granö upplåtes för norsk
renbetning. Lantbruksnämnden förutsätter att annat område i anslutning tUl
Vap-stens vinterbetesmarker kan upplåtas i stället.

Statens
vattenfallsverk påpekar med åberopande av yttrande från Ängermanälvens
vattenregleringsföretag att planer föreligger att anlägga ett kraftverk vid
Stenkullaforsen i Ängermanälven. Detta skuUe med tillhörande dämningsområde
komma att ligga inom området Meselefors och medföra dämnings- och
regleringsskador.

Beträffande omställningen till den nya konventionen
erinrar vattenöverdomstolen om att det såväl enligt 1919 års konvention som
tidigare

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 19

förelegat
en skyldighet att motta norska renar på svenskt område. Denna skyldighet blir
enligt konventionsförslaget konkretiserad till vissa klart avgränsade områden
men innebär inte för den svenska renskötseln i dess helhet någon ny belastning.
I vad mån de närmast berörda samebyama kan anses berättigade till ersättning
för det intrång som härigenom orsakas dem bör uppmärksammas i samband med
svensk följdlagstiftning i anledning av konventionen. Även kammarkollegiet
påpekar att de olägenheter som följer av upplåtandet av norska vinterbetesområden
drabbar samebyama ojämnt och finner angeläget att berörda byar kompenseras för
intrånget.

Statens naturvårdsverk anför betänkligheter mot
norsk vinterbetning inom gränsbestämda vinterbetesområden och anser risk
föreligga att delar av dessa genom exempelvis exceptionella
väderleksförhållanden kan komma att utsättas för ett alltför högt utnyttjande i
förhållande tUl områdenas produktionsförmåga. Verket finner risken för
överbetning vara särskilt stor i Njuorajaure, som avses bli upplåtet för såväl
svensk som norsk renbetning. Området sammanfaller till en del med Vadve-tjåkka
nationalpark varför det måste anses särskilt väsentligt att skador på
växttäcket förhindras där. Verket påpekar vidare att området Patsajäkel till
stor del utgörs av urskog varför det ur bl. a. skogsvetenskaplig och
ornitologisk synpunkt är mycket värdefullt. Området ingår delvis i ett av
länsstyrelsen planerat naturreservat.

Skogsstyrelsen uppskattar att av den för norsk
renbetning i Sverige aktuella arealen en fjärdedel är belägen i skogslandet och
att omkring hälften därav kan hänföras tUl mark av högsta intresse för skogsbmket.
Styrelsen förutsätter att områdena är så avpassade i förhåUande till betesbehovet
att konventionsförslaget inte innebär större betestryck eller större friktioner
i övrigt än vad som hittUls varit fallet.

Lämpligheten av att ålägga lantbraksnämndema
övervakande, reglerande och i vissa fall dömande uppgifter ifrågasätts av
lantbruksstyrelsen samt lantbruksnämnderna i Jämtlands och Västerbottens län.
Dessa uppgifter ligger inte i Unje med de rådgivande och stödjande uppgifter
som ålagts nämndema i anslutning tUl den nya rennäringslagstiftningen. Bl. a.
med hänsyn till de svårigheter som är förenade med att låta lokala myndigheter
vid sidan av lantbruksnämnderna handlägga rennäringsärenden motsätter sig
lantbruksstyrelsen dock inte den föreslagna ordningen. Länsstyrelsen i
Västerbottens Ww anför att det kan befaras att den föreslagna ordningen för
lantbruksnämndens del medför en återgång till den sorts polisiära tillsyn
som.man med den nya rennäringslagen hoppats komma bort ifrån. Enligt länsstyrelsen
är å andra sidan klart att den sakkunskap lantbruksnämndens tjänstemän
representerar inte kan undvaras i den kontroll- och tillsynsverksamhet konventionens
tillämpning måste medföra.

Förslaget
om betesavgift föranleder få invändningar från remiss-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:16 20

instanserna.
Lantbruksnämnden i Norrbottens län påpekar att redan nuvarande avgifter
kännbart drabbar de nordligaste samebyama. Enligt nämnden innebär nuvarande
renskötselformer med stora enheter att större flockar kan avvika till otillåtna
områden eller bli kvar i distrikten under inte tillåten betestid utan att dålig
ordning i renskötseln föreligger. En bestämmelse om straffavgift överensstämmer
knappast med den samarbetsanda som bör råda över gränserna. Saarivuoma sameby
anser att föreslagna avgifter kan drabba byn så hårt att dess ekonomi
äventyras. Samma farhågor delas av Hotagens sameby, som emellertid anser sig
kunna godta bestämmelserna om de tUlämpas generöst. Råns sameby vänder sig emot
att betesavgift kan utgå när svenska renar kommer in på för norsk renskötsel
upplåtna områden i Sverige.

Ersättningsutredningarna

Utredningen
om verkningarna för svensk renskötsel av norska betesområden i Sverige

Utredningsmannen konstaterar att en övergång från
den ordning som gäller enUgt nuvarande konvention till det föreslagna systemet
med gränsbestämda vinterbetesområden med ensamrätt för norska samer inte
innebär att berörda svenska samebyar får vidkännas sådan betesförlust att
kompensation för denna bör utgå av statsmedel.

Utredningsmannen
anför att det måste beaktas att den rätt till renbetning i Sverige som norska
samer enligt konventionsförslaget får inte är någon nyhet. De norska och
svenska samema har i århundraden haft en ömsesidig betesrätt över riksgränsen.
Den betesrätt som norska samer har i Sverige enligt gällande konvention har
utnyttjats mycket ojämnt. Anmälningar tiU inflyttning i Sverige från både Troms
och Nordlands fylken har visserligen gjorts regelbundet för renantal som växlat
meUan sammanlagt 9 500 och 3 400. Från vissa av de distrikt som anmälningarna
avser har dock på flera årtionden inte skett någon inflyttning alls och från
andra distrikt har det renantal som förts in understigit det som anmälts. Det
förhållandet att den norska betesrätten sedan länge utnyttjats i så
förhållandevis begränsad omfattning kan dock inte anses innebära att man på
norsk sida avstått från några rättigheter som konventionen tUlerkänner norska
samer. Orsaken till det minskade norska betesutnyttjandet är att renskötseln i
Troms och Nordlands fylken länge varit av så begränsad omfattning att något
större behov av vinterbete i Sverige inte förelegat. Utredningsmannen nämner,
att renskötseln i fylkena kommer att byggas upp på nytt. Förklaringen till
detta är att man i Finnmark har ett betydande överskott av renar i förhållande
till betesresurserna och även ett avsevärt större antal renskötande samer än
vad som är rimligt i förhåUande till näringsunder-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:16 21

laget.
Det har länge varit ett starkt önskemål från norsk sida att bereda plats i
Troms och Nordlands fylken för samer från Finnmarks fylke. Eftersom
vinterbetesresursema i Troms och Nordland är starkt begränsade föratsätter en
uppbyggnad av renskötseln i dessa fylken att vinterbetesmarker ställts till
förfogande i Sverige. Det kan därför enligt utredningsmannens mening med fullt
fog hävdas att den norska betesrätten i Sverige skulle konima att utnyttjas i
betydligt större omfattning än f. n. även om en ny konvention inte hade
aktualiserats. I det läget innebär konventionsförslaget närmast en fördel från
svensk synpunkt genom att det begränsar det antal norska renar som får föras på
bete i Norrbottens län, utom nordsamebyarnas område, och i Västerbottens län.

Utredningsmannen
anför att Sverige redan enUgt gällande ordning har en vidsträckt skyldighet att
ta emot norska renar och anvisa betesområden för dem. Vad som inträffar om
konventionsförslaget genomförs är att denna skyldighet blir konkretiserad till
vissa klart avgränsade områden men inte innebär någon ny belastning för den
svenska rennäringen i dess helhet. Det finns inte anledning att anta att något
av de föreslagna områdena är större än vad som oundgängligen behövs för att
föda det för vederbörande område föreslagna renantalet. För bedömandet av
frågan huravida betestillgångar går förlorade genom den norska renbetningen
måste det därför enligt utredningsmannens mening vara utan betydelse om visst
antal norska renar betar inom sådana områden eller, som hittills, anvisas
betesmarker varje år i konkurrens med svenska samer.

Utredningsmannen
framhåller att om och i vad mån de samebyar som enligt konventionsförslaget
ensamma skulle få bära den belastning som nu åvilar samtliga samebyar bör
kompenseras för betesförlust kan med hänsyn till vad som anförts ses som en
intern fördelningsfråga samebyama emellan. Detta gäller också beträffande de
fyra nordsamebyarna, trots att det högsta tillåtna antalet norska renar där
ökar från 2 000 till 2 600. En ökning av denna storleksordning kan inte spela
någon väsentlig roll från betessynpunkt, eftersom det finns en reservkapacitet
av vinterbete inom dessa byars områden, som kan nyttiggöras genom vissa
stängselbyggen mellan byarna inbördes samt mellan dessa och Vittangi sameby.
Med det nu anlagda betraktelsesättet saknas enligt utredningsmannens mening
grund för att med statsmedel kompensera samebyarna för betesförlust.

Utredningsmannen anför vidare att problemet kan
angripas också från en annan utgångspunkt. De områden i Sverige som föreslagits
för norsk renbetning har efter långvariga överväganden och undersökningar valts
ut med tanke på vad som framstår som lämpligt vid en avvägning mellajQ svenska
och norska renskötselintressen. Flera av områdena har tidigare utnyttjats av
norska samer eller stämmer överens med vad

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 22

svenska
myndigheter f. n. årligen anvisar dessa samer. Även om det sedermera har
framkommit önskemål om att omlokalisera något område kan det med hänsyn tiU vad
nu anförts med visst fog göras gällande att, om den norska renbetningen i
Sverige skulle öka inom ramen för nuvarande ordning, den skulle konima att
belasta i stort sett samma samebyar inom vUka de gränsbestämda norska
betesområdena nu föreslås skola ligga. Ser man saken på detta sätt innebär den
föreslagna nyordningen inte att det sker en omfördelning samebyarna emellan
utan att en belastning som i huvudsak vissa byar haft att räkna med konkretiseras
till bestämda områden inom samma byar. Även om man bedömer frågan om
betesförlust från denna utgångspunkt blur slutsatsen enligt utredningsmannens
mening densamma som tidigare nämnts. Det resonemang som utredningsmannen
hittUls fört har avseende på Norrbottens och Västerbottens län. I fråga om den
föreslagna norska renbetningen i Jämtlands län gör sig speciella synpunkter
gällande. Här föreslås nämligen ett helt nytt betesområde, Leipikvattnet, som
inte har någon motsvarighet enligt gällande ordning. Leipikvattnet utnyttjas f.
n. regelbundet under sommaren aV Frostvikens norra sameby. Genom att de norska
samerna får ensamrätt till området minskar samebyns tillgång tUl sommarbete.
Utredningsmannen framhåller att den bestämmande faktom för samebyns renantal är
tillgången på vinterbete. Eftersom det finns en betydande överkapacitet
barmarksbete i förhåUande till vinter-betestUIgångarna medför bortfallet av
Leipikområdet inte att byns renantal måste reduceras eller att byns
bruttointäkter av renskötseln minskar.

Slutsatsen av det anförda blir enligt
utredningsmannens mening att en övergång från den ordning som gäller enligt
nuvarande konvention tiU det föreslagna systemet med gränsbestämda
vinterbetesområden med ensamrätt för norska samer inte innebär att berörda
svenska samebyar får vidkännas sådan betesförlust att kompensation härför bör
utgå av statsmedel.

Vad
gäller frågan om intrång i renskötseln tUl följd av den norska betesrätten i
Sverige anför utredningsmannen att de svenska samebyarna redan enUgt nuvarande
ordning har att räkna med norsk renbetning inom sina vinterbetesmarker och en
viss arbetsinsats för att undvika olägenheter av denna. Man måste emellertid
räkna med att den arbetsinsats av svenska samer som föranleds av de norska
renarnas uppehåll i Sverige kan komma att öka något om konventionsförslaget
genomförs. Genom att de norska samerna får bestämda betesområden där svenska
renar inte får beta skärps behovet av bevakning av de svenska renama. I de fall
en genomflyttning av sådant område inte kan ske utan risk för sammanblandning
eller risk för att de svenska renarna tär på betestillgången inom området
torde av konventionsförslaget följa att renarna inte får flyttas genom
området. Detta kan på sina håll inne-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:16 23

bära
att flyttvägar måste läggas om, vilket kan medföra vissa omställningssvårigheter
och/eller förlängda flyttningar.

Utredningsmannen anför vidare att det merarbete som
de svenska samema kan komma att få som en följd av norsk renskötsel i Sverige
enligt konventionsförslaget blir tämligen begränsat. Det säger sig självt att
det inte är möjligt att ange arbetsökningen i ett bestämt relationstal utan att
det endast kan bli fråga om en skönsmässig skattning.

En viktig utgångspunkt för utredningen har varit
att intrång bör så långt det är möjligt och rimligt motverkas genom åtgärder,
t. ex. stängsel, nya flyttningsvägar, arbetshagar o. d. De föreslagna
åtgärderna anges för varje berörd sameby. Ätgärderna är valda med tanke på att
underlätta flyttningar och bevakning för de svenska samerna så att risken för
att svenska renar skall komma in på norska betesområden skall minska.

Utöver
skadeförebyggande åtgärder föreslår utredningsmannen vissa belopp som
ersättning för ökat arbete i fråga om flyttningar och bevakning. Dessa belopp
bygger på en skönsmässig uppskattning av det årliga merarbete som kvarstår
trots att vissa åtgärder utförts. I de fall flyttningsvägar måste förlängas
beräknas merarbetet för flyttningen på grundval av den ytterligare tid som kan
antas åtgå och det antal vak- . tare som bedöms normalt för den hjord som
flyttas. Vid uppskattningen av tidsåtgången räknas med att flyttningen normalt
sker med en hastighet av 2030 km per dygn och att med hänsyn till att det är
fråga om tämligen begränsade sträckor några längre uppehåll inte behöver göras. I de
fall den förlängda flyttningen är förenad med särskUda svårigheter på grund av
att större vägar och/eller tätare bebyggelse måste passeras beaktas detta.

Utredningsmannen framhåller att man inte kan komma
fram till något exakt mått på arbetskraftens värde utan är hänvisad till en
grov uppskattning. I utredningen beräknas ett belopp av 100 kr. per dygn
genomgående för samtliga berörda samebyar, vilket anses ligga helt på den säkra
sidan sett från ersättningstagarnas synpunkt. De årsbelopp som beräknats med
tillämpning av nyss angivna faktorer har för konventionens giltighetstid på 30
år omräknats tiU engångsbelopp efter en räntefot av 4 o/o. Också häri ligger
enligt utredningsmannens mening en marginal till ersättningstagarnas förmån,
eftersom det är tveksamt om diskontering numera bör ske efter så låg räntefot.

Med utgångspunkt från ifrågavarande värderingar har
utredningsmannen för varje sameby redovisat de skadeförebyggande åtgärder som
föreslås och beräknade kostnader för dessa samt de ersättningsbelopp som
däratöver förordas. Sammanlagt uppgår de skadeförebyggande åtgärderna till 575
000 kr. samt ersättningsbeloppen i övrigt till 555 000 kr. Utredningsmannen
föreslår alltså aU totalt 1 130 000 kr. skaU utgå

s. 24 Kontrollera mot PDF

av
statsmedel. Beloppens fördelning på de berörda samebyarna framgår av följande
sammanställning.

Åtgärder

Belopp

25
000 25 000

125
000

Sameby

Talma

RenvakCarstuga
Skiljningsgärde

50 000

150 000

25 000

Luokta-Mavas Spärrstängsel inom höstbetesområdet
Stängsel vid västra delen av Älvsbyn-området

Rasthagar
med stugor Rastplats vid allmän väg

Östra Kikkejaure

Renvaktarstuga

25 000

UmbjTi

Rasthagar

75 000

Vilhelmina norra

Tekniska åtgärder inom höstbetesområdet

75 000

Summa kr.

575 000

575 000

Kontantersättning

Könkämä

Försvårat
skiljningsarbete m. Förlängd flyttning

m.

50 000 25 000

Talma

Merarbete
för bevaknmg

50 000

Luokta-Mavas

Merarbete för bevakning Förlängd flyttning

35 000 50 000

Semisjaur-Njarg

Merarbete för bevakning

50 000

Ståkke

Merarbete för bevakning

10 000

Östra Kikkejaure

Merarbete för bevakning Förlängd flyttning

35 000 25 000

Umbyn

Merarbete för bevakning Förlängd flyttning

125 000
50 000

VUhelmina norra

Merarbete för bevakning

25 000

VUhelmina södra

Merarbete för bevakning

25 000

Summa kr.

555 000

555 000

Totalt kr.

1 130
000

Utredningen
om vissa omställningsfrågor m. m. för svensk renskötsel i Norge

Utredningsuppdraget har inom lantbruksstyrelsen
utförts av den s. k. rennäringsgruppen. Styrelsen har därefter överlämnat
gruppens förslag som sitt eget. Rennäringsgruppen är sammansatt av
representanter för styrelsen, de regionala rennäringsmyndighetema och de
renskötande samerna. Mot gruppens förslag har ledamoten Cramér lämnat en blank
reservation. Ledamoten Idivuoma har anmält att enligt hans mening hade gruppen
vid sina ställningstaganden bort utgå från dagens renskötsel och inte från
gällande konventionsbestämmelser.

Utredningen
har inledningsvis kartlagt de skUlnader som föreligger

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 25

mellan
nuvarande och föreslagen konvention tUl den del dessa skiUnader bör observeras
vid fullgörandet av utredningsuppdraget.

Med
utgångspungt från de värderingar, som renbetesmarksutredning-en (1966: 12) och
den svensk-norska renbeteskommissionen av 1964 har gjort beträffande behovet av
svenskt sommarbete i Norge, konstaterar utredningen att de i
konventionsförslaget för svensk renskötsel anvisade arealerna är tiUräckliga
för samtliga berörda byar med hänsyn till att vinterbetesmarkernas kapacitet
begränsar renantalet. Inom byarna norr om Tometräsk har emellertid
vinterbeteskapaciteten de senaste åren inte kunnat utnyttjas i full
utsträckning. Detta har medfört en förskjutning av betningen västerut. När det
därför föreslås att betesmarkerna i Norge skall minskas är det enligt
utredningens mening viktigt att åtgärder vidtas för att trygga åtkomsten av
byarnas beten i Sverige. Anordningama utgörs av ett slakteri med väg inom
Könkämä sameby, väg mellan Laxforsen och Laimoviken inom Talma sameby, stängsel
mellan nordsamebyarna och Vittangi sameby samt mellan Lainivuoma och Saarivuoma
samebyar och mellan Saarivuoma och Talma samebyar.

Utredningen
diskuterar därefter i vad mån den nya konventionen kan medföra merarbete i
renskötseln utöver vad som kan krävas enligt bestämmelserna i gällande
konvention. Utredningen kommer till slutsatsen att även om man under de första
åren av den nya konventionen har att vänta sig ett betydande merarbete för att
hålla gränser och tider så utjämnas detta genom den minskade insats, som
behöver göras under återstoden av konventionstiden sedan i konventionen och av
utredningen föreslagna tekniska anläggningar uppförts.

Utredningen
behandlar varje enskild sameby och föreslår till inlösen vissa anläggningar.
Utredningen föreslår i vissa fall ändringar av konventionens förslag i fråga om
stängsel eller nya stängsel i skadeförebyggande syfte. För tre byar bedöms den
kommande situationen sådan att ersättning för merarbete bör utgå. Frågan om
behov av stängsel mellan Vilhelmina norra och Frostvikens södra sameby bör
enligt gruppen hänskjutas till vederbörande lantbraksnämnder.

För
sex samebyar bör enligt utredningens mening inlösen av anläggningar ske med
sammanlagt 97 000 kr. För uppförande av stängsel och gärden för fyra byar
beräknas 195 000 kr. Dessutom bör till tre byar utgå ersättning för merarbete
med 600 000 kr. Totalt föreslås alltså 892 000 kr. utgå. Beloppens fördelning
på de berörda samebyama framgår av följande sammanställning.

Utredningen
föreslår även tidigareläggning av vissa stängselbyggen, som inte är
konventionsbundna, motsvarande 475 000 kr.

Lösen
av anläggningar

Sameby Belopp

Könkämä 41500

Saarivuoma 25 000

Kaalasvuoma 5 000

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 26

Luokta-Mavas 1 500

Semisjaur-Njarg 2 000

Gran 22 000

Summa kr. 97 000 97 000

Uppförande av nya anläggningar

Luokta-Mavas Kalvmärknings- och skUjningsgärde

med ledarmar 100 000

Spärrstängsel mellan Ikis- och Mavas-

jaure (6 km) 90 000

D:o meUan Eidevatn och Laamivatn (1 km) 15 000

Semisjaur-Njarg Stängsel i
Smuolevagge (16 km), vilket er

sätter stängsel mellan Gujaure och

Dypenäga rapporten: A.6.c) (12 km)

Beräknad merkostnad 50 000

Umbyn Stängsel frän Rr 215 till Rösvandet
(7 km)

i stället för enl. artikel 2.B.4. upptaget stängsel (15
km) Beräknad inbesparing 120 000

Vilhelmina Förlängning
av stängsel enl. rapporten

norra punkt 2.B.3. längs Biranseren (4
km) 60 000

Summa kr. 195 000 195 000

Ersättning för merarbete nuvärde, kr.

Saarivuoma engångsbelopp 210 000

Kaalasvuoma 13 000 kr./år i efterskott 225 000

Semisjaur-Njarg 9 500 kr./år i efterskott 165 000

Summa kr. 600 000 600 000

Totalt kr. 892
000

Tidigareläggning av stängselbyggen

km

kronor färdigt år

Rapport A.2.C) Cunojavvre-Roccokkajokk B.2.a) Rr
215-KaIven

5

25

100 000 1975 375 000 1975 .

Summa kr.

475 000

Remissyttrandena

Flertalet remissmyndigheter tillstyrker utredningarnas förslag.

Vad utredningsmannen i den först
redovisade utredningen anför om ersättning för betesförlust finner
statskontoret vara välmotiverat. Statskontoret anser att någon betesförlust,
som bör ersättas äv staten, inte uppkommer genom konventionen. Även lantbruksstyrelsen
är av samma uppfattning.

Vad gäller de av utredningarna
föreslagna ersättningarna och åtgärdema anser statskontoret frågan om
ersättning för merarbete vid renskötseln vara diskutabel. Särskilt om man, som
utredningama föreslagit, så långt möjUgt bekostar stängsel och andra
arbetsbesparande åtgärder, förefaller ersättning för merarbete inte motiverad.
Statskontoret finner dock att möjlighet ändå kanske bör håUas öppen att i
enstaka fall ta upp fråga om ersättning.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 27

Kammarkollegiet föreslår att staten svarar för alla
kostnader för av konventionen föranledda omställningsåtgärder och ersättningar.
Kollegiet och riksrevisionsverket anser att föreslagna omställningsåtgärder lämpligen
kan utföras som beredskapsarbeten. Arbetsmarknadsstyrelsen anför att styrelsen
är beredd att efter hänsynstagande till såväl det lokala som det aUmänna
sysselsättningsläget diskutera att driftsanläggningarna utförs som
beredskapsarbeten.

Lantbruksnämnderna i Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län biträder utredningarnas förslag med vissa smärre avvikelser.
Lantbruksnämnden i Norrbottens län anser att ersättningsbeloppen är för lågt
håUna.

Svenska
samernas riksförbund anför att genom den norska Höyeste-retts dom år 1968 i
Altevatn-målet har de svenska samerna erkänts ha ensamrätt till renbete och
fiske i deras gamla områden i Norge, som de genom seklerna nyttjat varje år. Om
Sverige i en renbeteskonvention med Norge avstår från att kräva folkrättslig
täckning för områden till vilka de svenska samebyarna har privaträttslig rätt,
uppstår s. k. "privaträttsliga överskottsområden". Det är mot den
bakgranden naturligt att de svenska samerna kräver ersättnuig av Sverige för
sådana områden. Beträffande det norska vinterbetet i Sverige anför förbundet
att, detta bete utövats i tämligen ringa omfattning. De svenska samerna har på
gmnd av sedvana rätt till vinterbete på vissa landsträckor. Sedvanerätten
tillkommer byn och 1971 års rennäringslag bygger på att samisk rätt får utövas
endast inom egen by. Liksom beträffande områdena i Norge måste Sverige givetvis
ersätta de svenska samema värdet av land och vatten, tUl vilka de. har rätt på
grund av urminnes hävd, om man efter ett antal successiva eftergifter vill
genomföra det tilltänkta stela vinterbetessystemet för norska renar i Sverige.
De svenska samebyarna som har rätt tUI land och vatten, en rätt som inte
bestrids av någon, har givetvis inte någon skyldighet att tåla inskränkning av
annan i byns rätt. Skall renbetesrätt för norska samer förvärvas för
genomförande av konventionen, får svenska staten förvärva rätten i fråga genom
överenskommelse med samebyarna. Svenska staten kan inte annat än måhända
expropriationsvägen kräva att de svenska samema skall uppge en sedvanerätt av
civilrättslig karaktär som är allmänt erkänd och som när som helst kan
fastställas av domstol. Vid sådant förhållande äger svenska staten ej heller
kräva sådant avstående av privaträttslig rätt från de svenska samebyarnas sida
såsom någon sorts vUlkor för att svenska staten skall ingå en
renbeteskonvention. Förbundet menar vidare att början till en positiv
samepolitisk handlingslinje lämpligen kan göras genom att utge full ersättning
för mistade områden i Sverige och i Norge i samband med en ny
renbeteskonvention till de svenska samebyarna. För byama är det ju helt
Ukgiltigt om de förlorar dessa områden genom en vattenuppdämning som medför
full ersättning el-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 28

ler
genom bestämmelser i en renbeteskonvention med flankerande svensk lagstiftning.
Som slutomdöme anför förbundet att utredningsmannen, som vmdersökt
verkningarna för svensk renskötsel av norska betesområden i Sverige, inte gjort
någon juridisk utredning av vad 1971 års rennäringslag ävensom renbeteslagama
stadgar och i belysning av förarbetena innebär beträffande svensk samebys
civUrättsliga rätt tUl vinterbeten. Förbundet konstaterar slutligen att de
svenska samerna har behov av en renbeteskonvention främst av det skälet att de
hyser rädsla för trakasseringsåtgärder från norsk sida, om konventionslöst
tillstånd skuUe uppkomma.

Departementschefen

Samema har sedan äldsta tider bedrivit renskötsel i
de nordligaste delarna av Sverige och Norge. Sedan år 1751 har de svenska
renägarnas uppehåll med renar viss tid av året i Norge och de norska renägarnas
uppehåll med renar i Sverige folkrättsligt reglerats, till en början genom den
s. k. lappkodicUlen den 21 september/2 oktober 1751. Nu gällande renbeteskonventionen
av år 1919, som ändrats år 1949, sades upp från norsk sida den 15 juni 1961.
Därefter har konventionen förlängts i flera omgångar, senaste gången tUl den 1
maj 1972. Sverige och Norge tillsatte år 1963 en gemensam kommission för att
utreda vissa spörsmål som sammanhänger med den samiska renskötseln. Kommissionen
avgav år 1967 ett betänkande.

Kungl. Maj:t beslöt år 1967 att ta upp
förhandlingar med Norge om ny renbeteskonvention. Samtidigt utsågs en
förhandlingsdelegation tiU vilken knöts en grupp experter med representanter
för bl. a. samema. Delegationen har tillsammans med motsvarande norska
förhandlingsdelegation år 1971 överlämnat förslag till konvention mellan
Sverige och Norge om renbetnuig, m. m. Konventionsförslaget har därefter remissbehandlats.
Konventionen har undertecknats i Oslo den 9 februari 1972.

Konventionen, som jag tidigare utförligt redovisat,
innehåUer sju kapitel. I första kapitlet tas upp svensk renbetning i Norge och
i det andra kapitlet norsk renbetning i Sverige. Kaphel III innehåller gemensamma
bestämmelser. Kapitel IV behandlar överträdelser av konventionen. I kapitel
V, VI och VII upptas slutUgen särskUda bestämmelser,
övergångsbestämmelser resp. slutbestämmelser.

Vid konventionen finns fogade dels en gemensam rapport
om förhandlingama meUan Sverige och Norge, dels ett protokoll om uppförande
och underhåll av spärrstängsel för renar, dels en skriftväxling mellan de båda
regeringarna om den framtida betesrätten över landgränsen. Rapporten innehåUer
bl. a. förklarande kommentarer till bestämmelser i konventionen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 29

Den nya renbeteskonventionen har som framgår av vad
jag tidigare anfört föregåtts av ett långvarigt och noggrant utrednings- och
förhandlingsarbete. Det resultat som uppnåtts finner jag vara tillfredsställande
för den svenska rennäringen. Renskötseln har sedan 1919 års konvention
förbereddes och ingicks genomgått en stark omvandling. Betydande förändringar
har därför kunnat göras i den nya konventionen utan att därför villkoren för
den svenska renskötseln försämras.

En
utpräglat positiv grandsyn på dessa frågor har även kommit tUl uttryck i den
föreslagna skriftväxlingen mellan de svenska och norska regeringama. Den
svenska regeringen förklarar därvid att den har för avsikt att, så länge det
finns samer i Norge som för att bevara sin livsform och näring är beroende av
renbete i Sverige, upprätthålla betesrätten över landgränsen. Den norska
regeringen ger å sin sida till känna att den delar denna grandsyn och att den
kommer att vägledas av samma synpunkter då det gäller svenska samernas
framtida rätt till renbete i Norge.

Jag
övergår härefter till vissa frågor rörande det svenska renbetet i Norge. Detta
är enligt 1972 års konvention tillåtet på mindre områden än enligt nu gällande
konvention. Även betestiderna har begränsats i förhållande till denna. Jag vUl
dock framhålla att de enligt den nya konventionen upplåtna betestillgångarna i
Norge är fullt tillräckliga för svensk renskötsel av samma storleksordning som
enligt 1919/1949 års konvention. Enligt den nya konventionen är de svenska
betestillgångarna i Norge geografiskt förlagda på sådant sätt att någon flyttning
av svenska samer och renar från en sameby till en annan inte behöver komma i
fråga.

Norsk renbetning i Sverige skall enligt 1972 års
konvention förläggas till gränsbestämda områden. Enligt nuvarande bestämmelser
anger vederbörande landshövding för varje år var den norska vinterbetningen
skall utövas. Man har under förhandlingsarbetet sökt förlägga det norska
vinterbetet tUl områden där det åstadkommer minst olägenhet för den svenska
renskötseln. Samtidigt har man sökt tillgodose norska önskemål om att
flyttningarna inte skall bli alltför långa. Det finns med hänsyn härtill all
anledning räkna med att, om nu gällande konvention fått fortsatt gUtighet, man
kommit att i huvudsak anvisa just de i 1972 års konvention angivna områdena
för norsk vinterbetning.

Vidare
föreskrivs i 1972 års konvention att de norska vinterbetesområdena i Sverige
bortsett från vissa begränsade undantag inte får användas för svensk
renbetning imder någon tid av året. De svenska barmarksbetena i Norge får
däremot under vintertid användas för norsk renbetning. Denna olikhet motiveras
av att det är angeläget att lav-förekomstema på norska vinterbetesområdena i
Sverige inte trampas ned under barmarkstiden, eftersom laven har en mycket lång
reproduktionstid.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 30

Beträffande de fyra nordligaste svenska samebyarna
innebär 1972 års konvention en ökning av antalet vinterbetande norska renar
från 2 000 till 2 600. Dessa byar har emellertid en sådan reservkapacitet av
vinterbete att ökningen saknar praktisk betydelse. Inom Norrbottens län i övrigt
och Västerbottens län begränsas enligt den nya konventionen antalet norska
renar tUl 6 000.

Enligt den nu gällande konventionen får ett
obegränsat antal norska renar föras på bete i dessa trakter. Denna norska
betesrätt har hittills utnyttjats i relativt Uten omfattning. Jag vill dock
understryka att man på norskt håll räknar med en utbyggnad av denna del av den
norska renskötseln. Verkan av denna utbyggnad skulle ha drabbat den svenska
renskötseln hårt om nu gäUande konvention fått förlängd giltighetstid.

Av remissbehandlingen framgår att framför allt
Umbyns sameby anser att norsk vinterbetning enligt den nya konventionen medför
starkt intrång i byns renskötsel. Frågan har med hänsyn härtill tagits upp till
ny behandling av de båda ländernas förhandlingsdelegationer den 5 januari 1972.
Samtidigt togs också upp ett av VUhelmina norra sameby framfört förslag om att
byta ut det för norsk renbetning upplåtna området Meselefors, som samebyn
anser sig själv behöva, mot visst annat område. Från norsk sida framhölls att
Norge var berett att sedan erfarenheter vunnits om hur den nya konventionen
verkade i praktiken seriöst pröva alla svenska ändringsförslag.

Jag vill i detta sammanhang ta upp några
ytterligare frågor, som delegationema behandlat vid sitt sammanträde den 5
januari 1972 till följd av vad som anförts vid remissbehandlingen av
konventionsförslaget.

Med anledning av de planer som framkommit på en
utbyggnad för vattenkraftsändamål av Stenkullaforsarna i Ängermanälven inom området
Meselefors (7 §) har delegationema kommit överens om att det givetvis är
angeläget att det antal renar som avses erhålla bete inom området, 1 500,
bereds tillgång till tillräckligt vinterbete även om utbygg-nadsåtgärdema
medför att området Meselefors inte skulle kunna i full utsträckning nyttjas på
det sätt som avsetts och att de första åren efter konventionens ikraftträdande
i varje fall området Hälla skall nyttjas i stället för området Meselefors (68
§). Vidare fömtsätts att ett från såväl svensk som norsk synpunkt godtagbart
ersättningsområde kan anvisas om det, när det blir aktuellt att nyttja området
Meselefors, visar sig att åtgärderna väsentligt inskränkt områdets
användbarhet. Enligt delegationerna bör det även i övrigt vid väsentliga
ingrepp i betesområdena eftersträvas att nå ändamålsenliga lösningar.

Lavmarkema inom Meseleforsområdet är f. n. så hårt
betade att området under viss tid bör fredas från betning. Jag vill erinra om
att enligt konventionen skall Hällaområdet under denna tid utnyttjas som norskt
vinterbetesområde i stäUet för Meseleforsområdet.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:16 31

I anslutning tiU de erinringar Umeälvens
vattenregleringsföretag m. fl. gjort beträffande vissa flyttleder på is
förklarade sig den norska förhandlingsdelegationen införstådd med att ansvaret
för att is verkligen kan användas som flyttled uteslutande åvUar den som
flyttar (12 §).

Med
anledning av vad Luokta-Mavas sameby anfört om att Arvas-gruppen behöver
använda allmänna vägen Storfors-Älvsbyn för genomflyttning genom området
Älvsbyn och ha en rastplats för övernattning inom området har den norska
förhandlingsdelegationen medgivit att, om allmänna vägen StorforsÄlvsbyn söder
om Piteälven används som flyttningsled för snabb genomflyttning av svenska
renar i samlad hjord, inhägnad rastplats för dessa får anläggas i omedelbar
anslutning till vägen. Förhandlingsdelegationerna har i anslutning härtill
gemensamt uttalat att en sådan genomflyttning inte står i strid med
bestämmelserna i 10 § konventionen att betesområdena inte får användas för
svensk renbetning.

Förhandlingsdelegationerna
har vidare överenskommit att den enligt konventionen gällande rätten till jakt
och fiske för husbehov endast skall innebära en rätt att jaga och fiska till
eget uppehälle under vistelsen i det andra landet (39 §) samt att rätten att
från det ena landet till det andra medföra livsmedel skall innefatta en rätt
att jämväl medföra kraftfoder för renama (45 §).

Jag
ansluter mig tUl vad förhandlingsdelegationerna sålunda uttalat om
tillämpningen av den nya konventionen.

I
sitt remissyttrande har vattenöverdomstolen bl. a. anfört att en förutsättning
för att utan särskild rättslig analys anta den föreslagna konventionen måste
vara att varken konventionen eller med anledning därav antagen svensk och
norsk följdlagstiftning kan i sig anses beröva samerna någon rätt, som de
eventuellt kan visas ha på annan grund än de vid olika tider gällande
konventionerna mellan länderna. I vad avser förhåUanden i Norge torde härom endast
få anföras att mellanstatliga Överenskommelser av ifrågavarande karaktär
enligt gängse praxis inte påverkar privaträttsliga rättigheter som den ena
statens medborgare kan ha i den andra staten. Beträffande svenska förhållanden
utgår jag i detta sammanhang från att de renskötande samernas rättsliga
ställning regleras föratom genom nu gällande konvention och därtUl anslutande
lagstiftning genom rennäringslagen.

Den
nya konventionen träder i kraft den 1 maj 1972 och gäller t. o. m. den 30 april
2002. Före den 1 maj 1997 skall, om en av avtalsparterna påkallar det, en
blandad svensk-norsk kommission tillsättas för att utreda frågan om det ena
landets renskötande samer efter utgången av konventionens giltighetstid har
behov äv fortsatt renbetning i det andra landet i de betesområden som omfattas
av konventionen eller i delar av dessa. Kommissionen skall avge sitt betänkande
senast tre år efter det att den tUIsatts. Så snart kommissionens betänkande
avgivits

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:16 32

skall
de båda ländernas regeringar inleda förhandlingar rörande den fortsatta rätten
till renbetning i det andra landet efter utlöpande av konventionens
giltighetstid. Förhandlingarna skall föras på grundval av betänkandet.
Förhandlingarna skall ej omfatta området Anjavassdalen, om ej de båda ländernas
regeringar enas om att särskUda skäl talar härför.

De båda förhandlingsdelegationerna har funnit att
konventionen den 26 oktober 1905 angående flyttiapparnas rätt tUl renbete m. m.
bör upphöra att gälla när den nya konventionen träder i kraft.

Enligt
mitt bedömande synes ett från svensk synpunkt bättre förhandlingsresultat än
det som uppnåtts uteslutet. Frågan huravida återgång tUl kodicillen bör ske har
jag i likhet med remissinstanserna besvarar med ett klart nej. Ett
dokument som tiUkommit redan år 1751 måste komma att medföra tillämpnings- och
tolkningssvårigheter. Att samerna önskar en ny konvention har med full
tydlighet framgått bl. a. vid det sammanträde jag haft med företrädare för
samebyarna m. fl. den 18 januari 1972.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört förordar
jag att ifrågavarande konvention jämte det anslutande stängselprotokollet
godkänns. I fråga om skriftväxlingen har överenskommits att denna skall ske i
samband med utväxlingen av ratifikationsinstrumenten.

Beträffande frågan om ersättning av statsmedel för
skador och olägenheter med anledning av konventionens genomförande vill jag
anföra följande.

När
det gäller de norska vinterbetesområdena i Sverige undantas dessa från svensk
renbetning. I den utredning som verkställts rörande konsekvenserna för svensk
renskötsel av en övergång från den ordning som gäller enligt nuvarande
konvention till det föreslagna systemet med gränsbestämda vinterbetesområden
med ensamrätt för norska samer har utredningsmannen, som inte haft att gå in på
frågan om de svenska samerna äger en oberoende av lagstiftningen gällande rätt
till land och vatten, behandlat frågoma om betesförlust och intrång i svensk
renskötsel.

Beträffande frågan om betesförlust har
utredningsmannen i huvudsak anfört följande. Det måste beaktas att den rätt
till renbetning i Sverige som norska samer enligt konventionsförslaget skall få
ingalunda är någon nyhet. Den norska betesrätten finns redan. Den har utnyttjats
mycket ojämnt. Detta förhållande kan emellertid inte anses innebära att man på
norsk sida avstått från några rättigheter som nuvarande konvention tillerkänner
norska samer. Med hänsyn till förhållandena i Finnmark och de norska planerna
på att bereda Finnmarkssamer nya utkomstmöjligheter i andra fylken kan med
fullt fog hävdas att den norska betesrätten i Sverige skuUe komma att utnyttjas
i betydligt stör-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:16 33

re
omfattning än f. n. även om en ny konventlon inte hade aktualiserats.
Utredningsmannen framhåUer att konventionsförslaget i det läget närmast
innebär en fördel från svensk synpimkt genom att det begränsar det antal norska
renar som får föras på bete i Norrbottens län bortsett från nordsamebyamas
område och i Västerbottens län. Vad som inträffar om konventionsförslaget
genomförs är att den skyldighet som Sverige redan nu har att ta emot norska
renar och anvisa betesområden för dem blir konkretiserad till vissa klart
avgränsade områden men innebär inte någon ny belastning för den svenska
rennäringen i dess helhet. TUl detta kan fogas att det inte fitms anledning
anta att något av de föreslagna områdena är större än som oundgängligen behövs
för att föda det för området föreslagna renantalet. För bedömandet av frågan
om betestillgångar går förlorade genom den norska renbetningen måste det
därför vara utan betydelse om visst antal norska renar betar inom sådana
områden eller, som hittills, anvisas betesmarker varje år i konkurrens med
svenska samer. Med det nu anlagda betraktelsesättet saknas gmnd för att med
statsmedel kompensera samebyama för betesförlust.

Utredningsmannen framhåller vidare att problemet
kan angripas också från en annan utgångspunkt. De områden i Sverige som
föreslagits för norsk renbetning har efter långvariga överväganden och
undersökningar valts ut med tanke på vad som framstår som lämpligt vid en
avvägning mellan svenska och norska renskötseHntressen. Flera av områdena har
tidigare utnyttjats av norska samer eller överensstämmer med vad svenska
myndigheter f. n. årligen anvisar dessa samer. Även om det sedermera har
framkommit önskemål om att omlokalisera något område kan det med hänsyn till
vad nu anförts med visst fog göras gällande att, om den norska renbetningen i Sverige
ökar inom ramen för nuvarande ordning, den skulle komma att belasta i stort
sett samma samebyar inom vilka de gränsbestämda norska betesområdena nu
föreslås skola ligga. Ser man saken på detta sätt, innebär den föreslagna nyordningen
uite att det sker en omfördelning samebyarna emellan utan att en belastning som
i huvudsak vissa byar haft att räkna med konkretiseras till bestämda områden
inom samma byar. Även om man bedömer frågan om betesförlust från denna
utgångspunkt blir slutsatsen densamma som tidigare nämnts. Övergången till
konventionsförslaget medför alltså enUgt utredningsmannens mening inte någon
merbelastning för de samebyar inom vilkas område den norska betesrätten skall
utövas, eftersom de enligt nuvarande konvention haft att räkna med en tUl
antalet inte begränsad norsk renbetning.

Utredningsmannen erinrar vidare om att i fråga om
Jämtlands län föreslås ett helt nytt norskt betesområde, Leipikvattnet, som
inte har någon motsvarighet enligt gällande ordning. Genom att de norska samerna
får ensamrätt till området minskar tillgången till sommarbete för Frost-

3
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 16

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:16 34

vikens
norra sameby. Eftersom det finns en betydande överkapacitet barmarksbete jämfört
med vinterbetestUlgångarna, medför bortfallet av Leipikområdet inte att
samebyns renantal måste reduceras eller att byns bruttointäkter av renskötseln
minskar. Om stängsel uppförs i enlighet med utredningsmannens förslag, kan byn
utnyttja sina sommarbetesmarker så mycket rationellare än nu att olägenheterna
genom förlusten i Leipikområdet elimineras.

Slutsatsen
av det anförda blir enligt utredningsmannens mening att en övergång från den
ordning som gäller enligt nuvarande konvention till det föreslagna systemet med
gränsbestämda vinterbetesområden med ensamrätt för norska samer inte innebär
att berörda svenska samebyar får vidkännas sådan betesförlust att kompensation
härför bör utgå av statsmedel.

Svenska
samernas riksförbund har för Könkämä m. fl. samebyars räkning yrkat ersättning
för de mark- och vattenområden i Sverige som skall utnyttjas till norskt bete
under åberopande av vad som tillämpas i vattenmål. Ersättningsanspråket har vid
uppvaktning av förbundet i jordbruksdepartementet förklarats uppgå till 20
milj. kr. I remissjt-randet över ersättningsutredningarna framhåller förbundet
bl. a. att Sverige, liksom beträffande områdena i Norge, måste ersätta de
svenska samerna värdet av land och vatten till vilka de har rätt på grund av
urminnes hävd, om man efter ett antal successiva eftergifter vill genomföra
det tilltänkta stela vinterbetessystemet för norska renar i Sverige. De svenska
samebyarna som har civilrättslig rätt till land och vatten har givetvis ej
någon skyldighet att tåla inskränkning av annan i byarnas rätt. Skall
renbetesrätt för norska samer förvärvas för genomförande av konventionen, får
svenska staten förvärva rätten i fråga genom överenskommelse med samebyama.
Svenska staten kan ej annat än måhända expropriationsvägen kräva att de
svenska samerna skall uppge en sedvanerätt av civilrättslig karaktär som är
allmänt erkänd och som när som helst kan fastställas av domstol. Vid sådant
förhållande äger svenska staten inte heller kräva sådant avstående av
privaträttslig rätt från de svenska samebyarnas sida såsom någon sorts villkor
för att svenska staten skall ingå en renbeteskonvention. För byama är det ju
helt likgiltigt, framhåller förbundet, om de förlorar dessa områden genom en
vattenuppdämning som medför full ersättning eller genom bestämmelser i en
renbeteskonvention med flankerande svensk lagstiftning.

Som
jag redan nämnt har frågan om vUken rätt till land och vatten som samerna kan
ha på grund av hävd eller äldre rättigheter legat utanför utredningsmannens
uppdrag. Frågan är f. n. föremål för domstolsprövning. Med hänsyn härtUl tar
jag här inte upp detta spörsmål. Med utgångspunkt från rennäringslagen och
lagen den 20 juni 1919 med bestämmelser i anledning av 1919 års konvention
kommer jag beträffande

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 35

frågan
om betesförlust i Sverige till samma slutsats som utredningsmannen, nämligen
att en övergång från den ordning som gäller enligt nuvarande konvention till
systemet med gränsbestämda vinterbetesområden med ensamrätt för norska samer
inte kommer att medföra att berörda svenska samebyar får vidkännas sådan
betesförlust att kompensation härför bör utgå av statsmedel. Vid detta
ställningstagande kan jag i allt väsentligt ansluta mig till de skäl som
utredningsmannen anfört i frågan. Utredningen ger enligt min mening klart vid
handen att konventionen inte försämrar möjUghetema för någon sameby att hålla
samma antal renar på bete som byn hittUls enligt gällande bestämmelser kunnat
ha. I detta sammanhang vUl jag även erinra om att förhandlingsdelegationerna
föreslagit att, om norskt vinterbetesområde i Sverige utnyttjas i mindre
omfattning än som avses i den nya konventionen eller inte utnyttjas alls, det
fasta utskott som skall finnas enligt konventionen på begäran bör ta ställning
till frågan om området helt eller delvis skall utnyttjas för svenska renar.

Utredningsmannen har när det gäller frågan om
intrång i svensk renskötsel genom upplåtelsen av gränsbestämda
vinterbetesområden för norska samer kommit till att berörda samebyar bör få
viss kompensation i form av åtgärder och ersättningar med kontanta medel för
merarbete till följd av ökad bevakning, förlängda flyttningar o. d. Några
remissinstanser däribland statskontoret sätter i fråga om det över huvud
finns någon grund för att tillerkänna samebyarna ersättning av svenska
statsmedel i samband med övergång tUl den nya konventionen. För egen del vill
jag dock förorda att de samebyar som enligt utredningsmannen åsamkas merarbete
genom den nu föreslagna norska vinterbetningen erhåller kompensation i form av
åtgärder eller i de fall då intrånget inte kan elimineras genom åtgärder i
kontanta medel.

I fråga om den svenska renbetningen i Norge har
Könkämä m. fl. samebyar i sitt remissyttrande förklarat att byarna motsätter
sig varje landavträdelse utan värdering och ersättning av Sverige för land och
vatten. Härvid har bl. a. den s. k. Altevatndomen åberopats. Som jag anfört i
anslutning till vattenöverdomstolens remissyttrande torde eventuella
rättigheter av privaträttslig natur för de svenska samerna i Norge inte
påverkas av en ny konvention. Det finns under dessa omständigheter inga skäl
som talar för att ersättning av svenska statsmedel bör utgå i anledning av
yrkandet såvitt det grundar sig på sådana rättigheter. Som jag förut framhållit
är de enligt den nya konventionen medgivna svenska betestillgångarna i Norge
fullt tillräckliga för svensk renskötsel av samma storleksordning som deri
renskötsel som är möjlig enligt nu gällande konvention. Den utredning som
lantbruksstyrelsen utfört utmynnar i förslag till viss kompensation i form av
åtgärder och ersättning för merarbete genom ändring av betesområden m. m. i
Norge samt inlösen av hjälpmedel i renskötseln som på grand av ändrade betesförhållanden
i Norge blir till

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 36

ingen
eller nedsatt nytta för svensk renskötsel. Jag ansluter mig till lantbmksstyrelsens
förslag om att sådant merarbete bör kompenseras och att vissa anläggningar bör
inlösas av staten. Likaså bör staten bekosta uppförande och underhåll av de
stängsel, som Sverige åtagit sig att bygga i anslutning till konventionen.

Jag
övergår härefter till beräkningen av de intrångsersättningar m. m. som sålunda
bör utgå av statsmedel samt övriga kostnader med anledning av konventionen.

Utredningsmannen,
som undersökt de skador och olägenheter som förorsakas av norsk renskötsel i
Sverige tiU följd av konventionen, förordar kompensationsåtgärder för 575 000
kr. och ersättning med kontanta medel för merarbete med 555 000 kr. eUer
tiUsammans 1 130 000 kr. Lantbruksstyrelsen har i sin utredning föreslagit
kompensationsåtgärder med (335 000 + 475 000=) 810 000 kr., medelsersättnmg
för merarbete med 600 000 kr. samt inlösen av anläggningar med 77 000 kr. Båda
utredningarna anser sig ha beräknat kompensationen på ett från samemas synpunkt
förmånligt sätt. För min del vUl jag förorda att med anledning av de båda
utredningarna 1 350 000 kr. anvisas tUl ersättningar för merarbete och inlösen
av anläggningar enligt de grunder som föreslagits av utredningama. Vid det
sammanträde jag hade med samerna i Stockholm den 18 januari 1972 framkom att
vissa anläggningar som borde inlösas inte anmälts för lantbruksstyrelsen. Vid
sammanträdet framkom vidare bl. a. att det under en övergångstid förelåg behov
av viss extra bevakning mellan svenska samebyar. För dessa ändamål beräknar jag
200 000 kr.

Jag
beräknar vidare högst 100 000 kr. för det merarbete som kan uppkomma inom
Saarivuoma sameby, om ett av lantbruksstyrelsen föreslaget stängsel i trakten
av Storvattnet inte kan utföras.

Vad
utredningama föreslår i fråga om kompensationsåtgärder för ett sammanlagt
belopp av (575 000 + 810 000 =) 1 385 000 kr. kan jag biträda. De åtgärder,
varom här är fråga, såsom stängsel, rasthagar, skUjningsgärden och
renvaktarstugor m. m., har av arbetsmarknadsstyrelsen bedömts som i och för
sig lämpliga beredskapsarbeten. Med hänsyn härtiU är någon särskUd
medelsanvisning för dessa ändamål f. n. inte nödvändig. Lantbruksstyrelsens
förslag om slaktanläggning med väg inom Könkämä sameby, väg mellan Laxforsen
och Laimoviken inom Talma sameby och stängsel mellan nordsamebyarna och Vittangi
sameby samt mellan Lainiovuoma och Saarivuoma samebyar och mellan Saarivuoma
och Talma samebyar har enligt vad jag inhämtat redan tagits upp i styrelsens
program för uppbyggande av renskötseln inom landet. Även frågan om ett stängsel
mellan VUhelmina södra sameby och Frostvikens norra sameby kan lösas i särskUd
ordning.

Enligt
det tiU konventionen anslutande stängselprotokoUet skall spärr-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 37

stängsel
komma tUl stånd. Dessa stängsel skall i allmänhet vara uppförda vid olika
tidpunkter som infaUer under åren 19751979. Arbetsmarknadsstyrelsen har
förklarat sig beredd att utföra dessa stängselarbeten som beredskapsarbeten
efter vederbörligt hänsynstagande till såväl det lokala som det allmänna
sysselsättningsläget. Kostnadema beräknas tUl 6,1 milj. kr. Skulle det sedermera
medföra svårigheter att utföra arbetena som beredskapsarbeten måste de utföras
i annan ordning. I sådant fall bör frågan ånyo anmälas för riksdagen. I bilaga
2 till den, gemensamma konventionsrapporten har upptagits ytterligare stängsel,
av vUka en del är internt svenska och övriga sådana om vUka man skall förhandla
vidare. Kostnadema för dessa stängsel uppgår till drygt 2,5 milj. kr.

Kostnaderna för underhåU av de i
stängselprotokollet upptagna stängslen bör åvila den svenska staten.
Arbetsmarknadsstyrelsen har ställt i utsikt att underhållsarbetet till viss del
skall kunna utföras som beredskapsarbete. För täckande av återstående del av
dessa underhållskostnader beräknar jag 350 000 kr. Det sammanlagda behovet av
budgetmedel, som bör anvisas på ett särskilt reservationsanslag till åtgärder
i samband med ändrade renbetesförhåUanden, beräknar jag således tUl (1 350 000
+ 200 000 -1- 100 000 + 350 000 =) 2 mUj. kr.

Även om ett omfattande arbete nedlagts av
utredningsmannen och lantbraksstyrelsen kan man dock inte utesluta möjligheten
att den nya konventionen kan medföra intrång som inte beaktats. Så t. ex. är
det ej helt osannoUkt att olägenheter kan visa sig först sedan konventionen varit
i tiUämpning någon tid. Om ett dyUkt fall inträffar bör enUgt min mening
ersättning enligt de grunder för vilka jag tidigare redogjort kunna utgå. Den
som anser sig berättigad till ersättning bör hänvända sig tUl vederbörande
lantbraksnämnd. Om skäl därtill föreUgger torde frågor om kompensationsåtgärder
eller medelsersättning då få anmälas för riksdagen.

För att konventionen skall bli gällande här i
landet krävs särskUd lagstiftning. Överenskommelsens bestämmelser är utformade
på sådant sätt att de helt eller i vissa avseenden kan göras direkt tillämpliga
som svensk lag. Vissa föreskrifter har visserligen sådant innehåll att de enUgt
gängse praxis sktUle ha meddelats i administrativ ordning. Detta gäller t. ex.
22 §, 23 § andra stycket och 55 §. Med hänsyn tUl sambandet med
konventionstexten i övrigt bör dock enligt min mening även sådana bestämmelser
omfattas av transformering tUl svensk lag. Däremot bör undantag göras
beträffande I kapitlet, som avser svensk renbetning i Norge, bestämmelserna i
64 och 66 §§ samt slutbestämmelserna i VII kapitlet. Jag föreslår sålunda att
kapitlen II VI
i konventionen med undantag av 64 och
66 §§ i sistnämnda kapitel införlivas

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:16 38

med
intern svensk rätt genom en särskild lag i vilken förklaras att de skall gälla
som svensk lag. Beträffande sådana frågor som regleras i konventionen avses
lagen skola gälla utan hinder av vad som föreskrivs i annan lag eUer
författning. Med hänsyn tUl lagens karaktär av speciallag torde särskild
föreskrift härom inte vara nödvändig.

Lagen
blir i första hand tillämplig på förhållanden här i landet, dvs. framför allt
norsk renskötsel i Sverige och därmed sammanhängande förhåUanden. I vissa fall
kan lagen också tillämpas på frågor som berör svensk renskötsel i Norge, t. ex.
svenska samers överskridande av riksgränsen på väg tiU och från betesområdena i
Norge samt lantbruksnämnds utanordnande av förskott för betesavgifter som
svenska samer blivit skyldiga att utge i Norge. I princip blir emellertid
självfallet de svenska samemas renbetning i Norge underkastad norsk lag. Frågan
vilket lands lag som skall tillämpas i det konkreta fallet får bedömas enligt
aUmänna regler. Det torde i allmänhet ej erbjuda några svårigheter att avgöra
vilken lag som skall tUlämpas.

Beträffande
7, 10, 12, 39, 45 och 68 §§ i konventionen hänvisas tiU den redovisning som i
det föregående lämnats för vissa i anslutning till konventionen träffade
överenskommelser.

Den
svenska lagen bör kompletteras med bestämmelser om fördelningen av de svenska
renbetesområdena i Norge mellan berörda samebyar. Lagen bör vidare innehålla
en bestämmelse om möjlighet för sameby att återkräva betesavgifter enligt 52
eller 57 § konventionen av den som vållat den olovliga betning för vilken
avgifter fastställts. Enligt den gemensamma rapporten skall med uttrycket
oaktsamhet i 61 § konventionen förstås vad som med svensk terminologi
betecknas oaktsamhet som ej är ringa. Detta bör anges i lagen.

Genom
de ersättningar och åtgärder som jag tidigare förordat blir samema enligt min
mening väl kompenserade för skador och olägenheter som med anledning av den
nya konventionens genomförande kan uppkomma för svensk renskötsel. Som förut
framgått finner jag det helt klart att tillkomsten av de gränsbestämda norska
vinterbetesområdena i Sverige inte för någon samebys del medför att byn inte
kan hålla samma antal renar som byn kunnat ha med den ordning som gäller enligt
1919/1949 års konvention. Skulle det i något fall visa sig att lagen medför
merarbete i form av ökad bevakning, förlängd flyttningsväg, försvårad skiljning
o. d. som inte kan kompenseras genom nu föreslagna ersättningar och åtgärder,
bör man som jag fömt framhåUit i första hand undersöka möjUghetema att ersätta
eller avhjälpa olägenhetema på administrativ väg. Såvitt gäller renskötsel på
svenskt område bör emellertid av principiella skäl även öppnas möjlighet för
sameby eller renägare, som anser sig kunna påvisa grund för ytterligare
skadeersättning i anledning av den föreslagna lagen med hänsyn till tidigare
föreliggande rätt tUI renskötsel, att inom tio år väcka talan härom vid dom-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 39

stol. En föratsättning för att ersättning skall kunna utgå
skall självfallet vara att skadan eller olägenheten i fråga inte förut ersatts
av statsmedel eller avhjälpts genom åtgärder som vidtagits genom statens
försorg.

Lagen bör även innehålla vissa övergångsbestämmelser.
Dessa avser bl. a. vissa undantag i fråga om betesavgUter, vilka undantag
närmare anges i protokollet om uppförande och underhåll av gränsstängsel för
renar.

I enlighet med det anförda har inom
jordbruksdepartementet upprättats förslag till lag med anledning av
konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning.

HemstäUan

Under åberopande av det anförda
hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

1)
godkänna den i
Oslo den 9 februari 1972 undertecknade konventionen mellan Sverige och Norge
om renbetnmg samt det samma dag undertecknade protokollet om uppförande och
underhåll av spärrstängsel för renar,

2)
antaga
lag med anledning av konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge
om renbetning,

3)
till Åtgärder i
samband med ändrade renbetesförhållanden på tUläggsstat till riksstaten för
budgetåret 1971/72 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 2
000 000 kr.

Med bifall till vad föredragande sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:16 40

Bilaga

Förslag

till
ny konvention mellan Sverige och Norge om renbetning m. m.

Avgivet
av särskilda förhandlingsdelegationer

Stockholm
den 24 juni 1971

Till
KONUNGEN

Den 8 december 1967 beslutade Kungl. Maj:t att
förhandlingar skulle upptas med Norge om ny renbeteskonvention. Den
förhandlingsdelegation som samtidigt utsågs får härmed överlämna:

1. Gemensam rapport om förhandUngarna mellan Sverige
och Norge om ny renbeteskonvention avgiven av de svenska och norska förhandlingsdelegationerna.

2. Förslag tiU konvention mellan Sverige och Norge om
renbetning jämte kartbUagor.

3. Förslag tUl protokoll om byggande och underhåll av
spärrstängsel för renar.

4. Förslag till skriftväxling i samband med
konventionens undertecknande.

Konventionen, protokollet och skriftväxlingen som
namnes under 24 har paraferats av den svenska respektive den norska
förhandlingsordföranden den 9 juni 1971.

Förhandlingsdelegationen kommer så snart tillfälle
erbjuder sig att besöka de av föreliggande förslag i första hand berörda
samebyama för att lämna information om förslagens innebörd.

Lennart
Persson L. Kellberg Hans-Åke
Wängberg

Ordförande

IPär
Kettis

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:16 41

Gemensam
rapport om förhandlingama meUan Sverige och Norge om ny renbeteskonvention

De svenska och norska delegationer, som har haft i
uppdrag att förhandla om ny renbeteskonvention mellan Sverige och Norge, får
härmed tiU regeringarna överlämna gemensam rapport med förslag tUl konvention
jämte kartbUagor, förslag till protokoll om byggande och underhåll av
spärrstängsel för renar samt förslag tUl skriftväxling i samband med
konventionens undertecknande.

1.
Förhandlingsdelegationernas mandat och sammansättning

För Sveriges del beslutade Kungl. Maj:t den 8
december 1967 att förhandlingar skulle upptas med Norge om en ny
renbeteskonvention. TUl ombud vid förhandlingama utsågs utrikesrådet Love
Kellberg, utrikesdepartementet, ordförande, vattenrättsdomare Lennart Persson,
justitiedepartementet, och byråchef Hans-Ake Wängberg, statens hyresråd. Med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tUlkallade chefen för utrikesdepartementet
den 16 januari 1968 som expert expeditionschefen Karl-Olof Wahlfisk,
jordbmksdepartementet, och som sekreterare de-partementssekreterama Pär Kettis
och Henrik LUjegren, utrikesdepartementet. Den sistnämnde lämnade sitt uppdrag
under 1970 i samband med förflyttning utomlands. Som sakkunniga har tillkallats
ombudsman Tomas Cramér, Svenska Samernas Riksförbund, kanslirådet Sven Härden,
jordbmksdepartementet, renägare Per Idivuoma, Lainiovuoma sameby, renägare
Sigvard Jonsson, Grans sameby, studierektor Nikolaus Kuhmunen, Gällivare,
lantbraksdirektör Sixten Landahl, Gävle, avdelningsdirektör Lars Ottoson,
rikets allmänna kartverk, f. d. förste konsulenten HUding Ritzén, Umeå,
departementssekreterare Ulla-Britta Silén, jordbruksdepartementet, statsagronom
Eliel Steen, Uppsala, Överinspektör Ake Wikman, lantbraksstyrelsen, och
renägare Anders Ahrén, ordförande i Svenska Samernas Riksförbund. Häratöver har
vid behov sakkunniga tUlkallats för kortvariga uppdrag.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 42

För Norges del beslutades genom Kronprinsregentens
resolution den 3 maj 1968 att förhandlingar skulle upptas med Sverige om
ingående av en ny renbeteskonvention. Samtidigt utsågs följande ombud för dessa
förhandlingar: expeditionschef Jens Evensen, utenriksdepartementet, ordförande,
fylkesman Bue Fjermeros, Kristiansand, h0yesterettsadvokat Andreas Arntzen,
Oslo, och byråchef Ulf Underland, utenriksdepartementet. Expeditionschef, dr.
juris Henry Naerstad, landbruksdeparte-mentet, utsågs tUl huvudrådgivare åt
delegationen och förstesekreterare 0yvind Riseng, utenriksdepartementet, utsågs
till delegationens sekreterare. Förstesekreterare Riseng lämnade sitt uppdrag
på egen begäran hösten 1968. Från denna tidpunkt har byråchef Underland
fungerat som delegationens sekreterare.

Med stöd av fullmakt enligt ovannämnda resolution
har utenriksdepartementet till rådgivare åt delegationen utsett statskonsulent
Loyd ViUmo, Tromsö, lappfogden i Nordland Anders Bendigtsen, Rognan, lappfogden
i Troms Hans O. Prestbakmo, Tromsö, lappfogden i Finnmark Ole K. Sara,
Kautokeino, och ordföranden i Norske Reindriftsa-mers landsforbund, veterinär
Paul Fjellheim, Oslo.

I båda delegationernas mandat ingick att den
svensk-norska renbeteskommissionens betänkande av 1967 skulle vara vägledande
för förhandlingarna.

2. Organisationen av arbetet m. m.

De principiella frågor som aktualiserats under
förhandlingarna har behandlats av de båda delegationema. Arbetet med ett
förberedande förslag till konventionstext och tekniska spörsmål i samband
härmed har utförts av arbetsutskott, som på svensk sida letts av byråchef
Hans-Ake Wängberg och på norsk sida av fylkesman Bue Fjermeros.

Vidare
har delegationerna tillsatt särskilda arbetsgrupper för att utreda frågor
rörande norska vinterbeten i Sverige som icke behandlades av den svensk-norska
renbeteskommissionen och en särskUd arbetsgrapp som har genomgått
stängselfrågor.

De
båda delegationerna och arbetsutskotten har hållit en rad möten och även
företagit resor i berörda betesområden. Resor har bl. a. företagits för att
undersöka betestillgångarna på norska vinterbetesområden i Sverige och för att
fastställa lämpliga renbetesgränser och stängselsträckningar.

Delegationerna
har även hållit möten med berörda svenska och norska samer för att inhämta
deras synpunkter på de förslag som framlagts av den svenska-norska
renbeteskommissionen samt på särskilda frågor som aktualiserats under
förhandlingama. Gemensamma möten med samerna har hållits i Lycksele i
Västerbottens län och i Mo i Råna i Nordland fylke i aprU 1969 och på Rundhaug
i Troms fylke i augusti

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 43

1969.
I samband med dessa möten har resor företagits i samebyarna Grans och Råns betesområden
i Nordlands fylke och i betesområdena Altevatn, Devdisfjellet och
Falsnesfjellet i Troms.

3.
Konventionsförslagets uppläggning

A. Allmänt. Samerna har sedan äldsta tider bedrivit
renskötsel bl. a. i de nordliga delarna av Sverige och Norge. Sedan 1751 har de
svenska renägarnas uppehåll med renar viss tid av året i Norge respektive de
norska renägarnas uppehåll med renar i Sverige folkrättsligt reglerats genom
den s. k. lappkodicUlen den 21 september/den 2 oktober 1751. Nu gällande
renbeteskonvention av år 1919 har efter vissa ändringar 1949 sagts upp från
norsk sida den 15 juni 1961. Därefter har konventionen förlängts i flera
omgångar, senaste gången tUl den 1 maj 1972. Ett avtal ingicks mellan Sverige
och Norge den 28 juni 1963 om att tillsätta en svensk-norsk kommission för att
utreda vissa spörsmål som sammanhänger med den samiska renskötseln med undantag
för rättsliga frågor. Enligt avtalet skulle kommissionens betänkande vara
vägledande för de konventionsförhandlingar, som de båda regeringarna förklarat
sig avse inleda så snart kommissionens utredningsresultat förelåg. Kommissionens
betänkande avgavs den 24 februari 1967.

I enlighet med mandatavtalet har de båda
delegationerna haft kommissionens betänkande som utgångspunkt vid
förhandlingarna. Svenska och norska samer har framfört i vissa fall långtgående
Önskemål om avvikelser från kommissionsförslaget. Delegationema har
eftersträvat att tillgodose de framförda önskemålen i den mån så varit möjligt.
Delegationerna har därvid haft för ögonen att bevara den avvägning mellan
olika konkurrerande intressen som kommissionens förslag är uttryck för.

De rättsliga frågor, som har samband med
renskötseln över riksgränsen, är av omfattande och komplicerad natur och berör
dessutom den intema rätten i de båda länderna. Som ovan angivits har det inte
ingått i den svensk-norska kommissionens uppdrag att utreda rättsliga problem
i detta sammanhang. De rättsliga frågor till vUka delegationerna tagit
ställning finns redovisade i det följande och framgår av konventionsförslaget
och tillhörande protokoll m. m.

I fråga om förhållandet till den i vartdera landet
gällande allmänna lagstiftningen utgår förslaget från att konventionen så långt
den i varje avseende sträcker sig när den transformerats till intern rätt
uttömmande reglerar frågor som avser renbetningen i det andra landet. Utöver
konventionen blir nationeU rennäringslagstiftning tUlämplig på sådana frågor
bara i den män detta framgår klart av konventionstexten eller följer av sakens
natur. Annan nationell lagstiftning däremot får anses i tUlämpliga delar gälla
utöver konventionen beträffande samer

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:16 44

och
renar från det andra landet om annat icke framgår av konventionens bestämmelser
eller följer av syftet med dessa bestämmelser. Som exempel kan nämnas att
aUmänna straff- och skadeståndsregler i princip är tillämpliga i fråga om
gämingar som inte har samband med renskötseln. Delegationerna har utgått från
att de gästande samerna under uppehållet i det andra landet icke skall vid
tUlämpningen av den allmänna lagstiftningen behandlas på annat sätt än landets
egna samer.

I den mån kostnader för omställnings- och
rationaliseringsåtgärder blir en följd av att konventionsförslaget genomförs
har delegationerna utgått från att varje land svarar för dessa kostnader såvitt
avser landets egna samer. Ett undantag härifrån utgör de kostnader för byggande
och underhåll av vissa stängsel som regleras i det föreslagna protokollet.

Renskötseln
har sedan 1919 års konvention förbereddes och ingicks genomgått en stark
omvandling. Konventionsförslaget innebär en modernisering av de bestämmelser
som gäller för renbetningen över riksgränsen. Vid utarbetandet av förslaget
till konvention har delegationerna beaktat den nya rennäringslagen i Sverige
och den motsvarande lagstiftning som förberedes i Norge.

B.
Översikt över konventionens innehåll. Konventionsförslaget är uppdelat i sju
kapitel.

Konventionen
inleds med ett första kapitel om svensk renbetning i Norge och ett andra
kapitel om norsk renbetning i Sverige. I vartdera kapitlet anges gränserna för
de betesområden som får användas i det andra landet samt under vUka tider
områdena får användas och i vilken utsträckning de är avstängda från användning
för landets egen renskötsel. Vidare finns bestämmelser om vilka svenska
samebyar som kan använda betesområdena i Norge och om högsta tillåtna renantal
i vissa områden i det andra landet. Kapitlet om norsk renbetning i Sverige innehåller
även regler om flyttningsleder och rastplatser m. m. för flyttningen mellan
Norge och de vinterbetesområden som icke ligger i anslutning tUl riksgränsen.

Kapitel tre innehåller gemensamma bestämmelser, som
gäUer både den svenska renbetningen i Norge och den norska renbetningen i Sverige.
Där finns bestämmelser om vUka renägare som får använda områdena i det andra
landet samt om förmän, slakt, jakt och fiske, skogsfångst, spärrstängsel och
smittsamma djursjukdomar m. m. I dessa delar fanns också bestämmelser i 1919
års renbeteskonvention. Konventions-förslaget innehåUer dessutom bl. a. en
ingående reglering av frågor som hänger samman med samling och skUjning av
renar samt bestämmelser om bevarande av betestUlgångarna för framtiden,
beaktande av naturvården, rätt tUl uppehåll i det andra landet,
legitimationshandling för renskötare, förfarandet med omärkt ren, renmärken,
hundar, vapen, radiosändare, motorfordon, medförande äv utrustning och tull-
och av-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 45

giftsfrihet.
Dessa bestämmelser är nya i förhållande tUl 1919 års renbeteskonvention.

I kapitel fyra behandlas frågor om överträdelse av
konventionen. Det innehåUer regler om bl. a. betesavgift vid olovlig betning,
om ersättning för skada och om straff. Kapitel fem upptar två nyheter, nämligen
bestämmelser om dispens i vissa situationer och om ett fast utskott som skall
följa renskötselns utveckUng och konventionens tiUämpning.

I kapitel sex finns övergångsbestämmelser rörande
ett betesområde i Norge och ett betesområde i Sverige, vilka får användas under
en övergångsperiod.

I kapitel sju upptas slutbestämmelser om bl. a.
konventionens gUtighetstid, som föreslås tUl 30 år, en svensk-norsk kommission
för utredning av det fortsatta betesbehovet efter giltighetstidens utgång,
förpliktelse att förhandla m. m.

Till konventionen hör kartbilagor på vilka
betesområdenas gränser och flyttningslederna angivits.

I förslaget tUl protokoU om byggande och underhåll
av spärrstängsel för renar har angivits de sträckor på vilka det enligt
delegationernas uppfattning är behövligt att uppföra stängsel för att
underlätta konventionens tUlämpning.

Den föreslagna skriftväxlingen berör frågan om de
svenska respektive norska samernas framtida rätt tUl renbete i det andra
landet.

C. Geografisk utsträckning. Enligt
konventionsförslaget får svensk renbetning i Norge äga ram i vissa områden i
Troms, Nordlands och Nord-Tröndelags fylken och norsk renbetning i Sverige i
vissa områden i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län. Trots
dessa geografiska begränsningar har delegationerna funnit det lämpligt att
konventionen i tUlämpliga delar utsträcks att gälla för hela den svensk-norska
riksgränsen. Detta får betydelse bl. a. för bestämmelserna i kapitel III, V och
VII om förmän, samling och skUjning, överträdelser av konventionen, dispens,
fast utskott m. m.

4.
Betesområdena och deras utnyttjande

Gränserna för de betesområden som får användas i
vartdera landet har i detalj angivits i konventionstexten. Vad gäUer de svenska
betesområdena i Norge innebär detta att systematiken från 1919 års konvention
följts. I fråga om de norska områdena i Sverige innebär detta emellertid en
nyhet. Under förhandlingarna har det varit ett starkt norskt önskemål att i
Sverige få gränsbestämda vinterbetesområden med ensamrätt. Från svensk sida har
man varit tveksam till tanken på gränsbestämda områden främst på grund av att
skiftande väderleksförhållanden under vintern kan hindra utnyttjandet av ett
område och att vinterbetesområdenas effektiva utnyttjande allmänt sett
försvåras om områdenas gränser bUr fixe-

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 46

rade.
De norska erfarenheterna av vinterbete i Sverige har emellertid fört till att
man på norsk sida ansett att fördelarna överväger nackdelarna med fasta
områden. Mot bakgrund härav har den svenska delegationen ansett sig böra gå de
norska önskemålen till mötes.

Som redan nämnts har den svensk-norska
renbeteskommissionens förslag varit vägledande vid förhandlingarna. De
avvikelser som skett från förslaget har varit betingade av väsentligen två
faktorer. Den ena är att delegationerna funnit att betesområdena i Norge på
några ställen behövt viss komplettering i förhållande tUl konventionsförslaget
för ati underlätta renskötselns bedrivande. Å andra sidan har man från svensk
sida avstått från vissa områden. Den andra faktorn är att den av kommissionen
föreslagna gränsen på några håll skulle komma att gå i olämplig terräng och
därför givits en ur praktisk renskötselsynpunkt lämpligare sträckning. Därvid
har även behovet av stängselbyggen beaktats. Huvuddelen av de avvikelser som
gjorts från kommissionens förslag är av den senare arten. När det gäller norska
betesområden i Sverige avgav kommissionen icke några förslag till gränsbestämda
områden. Delegationema har genom sina arbetsgrupper utfört de omfattande
undersökningar, som varit behövliga, och därefter kommit fram till en för de
båda delegationerna godtagbar lösning av denna fråga.

Gränsbeskrivningarna
i konventionen har anknutits till orter, sjöar, vattendrag, höjder och vägar,
vilka angivits med sina nu gällande officieUa namn. Dessa beskrivningar
kompletteras av kartbilagor där gränserna lagts in. Vid bristande
överensstämmelse mellan beskrivningarna i konventionstexten och på kartan har
de förra vitsord (73 §). Av lättförståeliga skäl har gränsbeskrivningen icke
kunnat föregås av detalj-rekognosering annat än i begränsad omfattning.
Beskrivningarna i konventionstexten är därför utformade med tanke på att man
vid en senare detaljrekognosering för stängselbygge skall ha frihet att göra
mindre justeringar för att finna den lämpligaste sträckningen. Den exakta stängselsträckningen
skall därefter fastställas genom särskild överenskommelse. Sedan stängsel
uppförts skall det anses utgöra renbetesgräns vid tiU-lämpningen av
konventionen (42 §).

Innebörden av att områden i det andra landet får
användas för renbetning är i första hand att land och vatten får utnyttjas för
underhåU av renarna. Den nyttighet som därvid främst tUlgodogöres är renbete
både grönbete och lavbete. Fömtom renbetet får renägaren tUlgodogöra sig vissa
andra rättigheter som närmare regleras i konventionsförslagets kapitel III.

Rätten att nyttja betesområdena har begränsats i
vissa i konventionen angivna avseenden. Sålunda har högsta renantal fastställts
för vissa betesområden. För samtliga områden gäller därutöver att de ej får
utnyttjas på sådant sätt att betets framtida bestånd äventyras (19 §). Häri
ligger att betesområdena icke skall överbetas eller förstöras t. ex. genom
nedtrampning.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 47

A. Betesområdena i Norge. Större sammanhängande
svenska betesområden i Norge kommer enligt konventionsförslaget att finnas i
Troms fylke för de s. k. nordsamebyarna. I Nordlands och Nord-Tröndelags fylken
är de flesta områdena av mindre omfattning. I vissa fall är de mycket små och
kan då betraktas som avvikelser från riksgränsen i fall där denna ej utgör en
naturlig gräns för betesområde.

I Troms fylke får för svensk renbetning användas
följande sex namngivna betesområden: Tamok-Rosta, Devdisfjellet, Havgavuobmi,
Anjavassdalen, Sarevuobmi och Salvasskardet. För dessa områden har gränserna
beskrivits i sin helhet. För Anjavassdalen finns dessutom en särskild
bestämmelse under kapitlet om slutbestämmelser (72 § tredje stycket). För
Anjavassdalen har vidare fastställts ett högsta renantal av 6 000 (1 § A och 6
§).

I kapitel VI finns en särskild
bestämmelse om att området Rieppe i Troms fylke under en övergångstid av fem år
från konventionens ikraftträdande skall få användas för svensk renbetning från
och med den 1 maj till och med den 15 juni (67 §).

I Nordlands och Nord-Tröndelags fylken får för
svensk renbetning användas vissa områden, som ligger mellan riksgränsen och i
konventionen närmare angivna gränslinjer. I övrigt utgör här riksgränsen
västiig gräns för den svenska renbetningen (1 § B).

De samebyar från vilka renar får föras på bete i
Norge är desamma som traditioneUt haft denna rätt. I Troms fylke får renar
föras på bete i Norge endast från följande fyra samebyar: Könkämä, Lainiovuoma,
Saarivuoma och Talma. Betesområdena i Nordlands och Nord-Tröndelags fylken får
användas av följande samebyar: Rautasvuoma, Kaalasvuoma, Norrkaitum, Mellanbyn,
Sörkaitum, Sirkas, Tuorpon, Luokta Mavas, SemisjaurNjarg, Svaipa, Gran, Ran,
Umbyn, Vapsten, Vilhelmina norra, Vilhelmina södra och Frostvikens norra (5
§).

Konventionsförslaget innehåUer inte någon regel om
fördelning av betesområdena i Norge mellan svenska samebyar. Delegationerna har
förutsatt att sådan fördelning regleras genom interna svenska bestämmelser. Om
gränserna mellan svenska samebyar ändras kan alltså därav föranledda
justeringar inom betesområdena i Norge företas samtidigt.

För betesområdena i Troms fylke med undantag för
nyssnämnda Rieppe-område gäller att svensk renbetning är tillåten från och
med den 1 maj tUl och med den 14 september. I Nordlands och Nord-Tröndelags
fylken, dvs. betesområdena söder om Torneträsk, är betes tiden från och med
den 1 juli till och med den 31 augusti (2 §). Svensk-norska
renbeteskommissionens förslag upptog flera skilda betes-tider. Delegationerna
har emellertid funnit det fördelaktigt att använda endast två olika betestider.
Under den del av året då svensk renbetning enligt vad nyss sagts är tUlåten
inom ett visst område får detta icke användas för norsk renbetning. Under
andra tider av året kan däremot områdena brukas för norsk renbetning (4 §).

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:16 48

För fyra särskilt grunda områden gäller en speciell
bestämmelse som innebär att svenska renar får uppehålla sig där även under
annan tid än som nyss angivits när renskötsel bedrivs i angränsande svenska
gränsområden. Skälet för denna bestämmelse är svårigheterna att hålla borta
svenska renar från norskt område när samebyarnas renskötsel försiggår intill
riksgränsen. Områdena är belägna, ett i Ballangens och Tysfjords, ett i Råna
och två i Hattfjelldals kommun (3 §).

Under delegationemas förhandlingar har betydelsen
av H0yesteretts dom den 20 april 1968 i Altevatnmålet diskuterats.

Den norska delegationen har med bestämdhet hävdat
att denna dom inte tar stäUning till frågan om svenska samer har subjektiva
rättigheter i Norge vilket man gjort gällande på svensk sida och att domen
eller dess tolkning inte ingår bland de frågor som omfattas av förhandlingarna
om en ny renbeteskonvention mellan Norge och Sverige.

Utöver denna redovisning av de olika ståndpunkterna
har förhandlingsdelegationerna ej ansett det för att kunna fullgöra sina
mandat att framlägga ett konventionsförslag vara meningsfyllt att vidare indraga
H0yesteretts dom den 20 april 1968 i förhandlingarna.

B. Betesområdena i Sverige. SamtUga betesområden
för norsk renbetning i Sverige har i konventionsförslaget beskrivits i sin
helhet och namngivits. De är i Norrbottens län Maunu, Njuorajaure, Patsajäkel,
Älvsbyn och Storsund. Av dessa skall Njuorajaure och Patsajäkel respektive
Älvsbyn och Storsund användas tillsammans. I Västerbottens län heter områdena
Granö, Ramsele och Meselefors (7 §). Samtiiga nu nämnda betesområden är avsedda
för vinterbete och får användas från och med den 1 oktober till och med den 30
april. För området Patsajäkel gäller dock att det ej får tas i bruk före den 1
december. Detta innebär att de norska renarna dessförinnan vistas i Norge eller
i området Njuorajaure och därifrån förs till Patsajäkel. Om ett stängsel
uppförs mellan Saarivuoma och Talma samebyar, som hindrar sammanblandning av renar
från dessa båda byar, får dock området Patsajäkel användas redan från och med
den 15 november. Vidare gäUer att viss mindre del av området Älvsbyn får tas i
brak för norsk renbetning först från och med den 1 januari för att möjliggöra
höstflyttning med svenska renar genom denna del av området Älvsbyn (8 §). Så
länge som betestUIgången i Meselefors ej är tillräcklig skall i stället området
Hälla i Västerbottens och Västernorrlands län användas för norsk renbetning (68
§).

För ett område i Västerbottens län gäller en
särskUd bestämmelse som innebär att norska renar får uppehålla sig där när
renskötsel bedrivs i angränsande norska gränsområden (9 §).

I Jämtlands län finns två betesområden,
Leipikvattnet och BlåsjökUen. Dessa är avsedda att användas tUlsammans under
sommarhalvåret från och med den 1 april till och med den 14 november.

Beträffande
de för norsk renbetning upplåtna betesområdena i Sverige

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 49

gäller
att svensk renbetning ej är tillåten där någon del av året. Undantag gäller i
fråga om Njuorajaure som får användas för svensk renbetning under den del av
året då norsk renbetning icke är tillåten där och i fråga om nyssnämnda
flyttning av svenska renar genom Älvsbyn (10 §). För att underlätta denna flyttning
föreslår delegationerna att en särskild nattfålla uppföres i anslutning till
flyttningsleden.

Om norskt vinterbetesområde i Sverige utnyttjas i
mindre omfattning än som avsetts eller inte utnyttjas alls, bör det fasta
utskott som skall inrättas enligt 66 § på begäran ta ställning tUl om området
helt eller delvis kan få utnyttjas av svenska renar vissa tider av året.
Bakgrunden härtill är att som nämnts svenska renar är utestängda från dessa
områden hela året, vilket icke är fallet med norska renar i fråga om de
svenska betesområdena i Norge. Vid sin bedömning bör det fasta utskottet ta
hänsyn bl. a. till att området kan ha fått nedsatt beteskapacitet, exempelvis
genom skogsskötselåtgärder, och därför bör sparas från betning under viss tid.

Följande högsta renantal har fastställts: i Maunu 1
100, i Njuorajaure och Patsajäkel tillsammans 1 500, i Älvsbyn och Storsund
tillsammans 2 500, i Ramsele 1 000, i Granö 1 000 och i Meselefors 1 500. För
Jämtlands län har icke angivits något högsta renantal (11 §).

Flyttning till och från betesområdena kan ske på
traditionellt sätt eller med motorfordon. Vid tradUionell flyttning skaU vissa
i konventionen närmare angivna flyttningsleder följas. Flyttningen skall vidare
ske inom den betestid som gäller för området i fråga (12 §, 15 § första stycket
och 18§).

Utmed
flyttningsledema skall finnas rastplatser med möjlighet till behövlig vila och
bete. Antal, läge och utsträckning fastställs av den lantbruksnämnd inom vars
område flyltningsleden går. Nämnden skall före fastställandet samråda med
berörd norsk reindriftsinspektör (14 §). I konventionen har angivits vissa
områden eller trakter där längre uppehåll får göras. Annars är huvudregeln att
flyttning skall genomföras så snabbt som förhållandena medger (15 §),

Om de norska renarna flyttas i överensstämmelse med
konventionens regler skall svenska renar hållas borta från flyttningsleden så
att flyttningen kan genomföras utan hinder och utan fara för sammanblandning
(16 §). Lantbruksnämnden utfärdar de allmänna föreskrifter som behövs för att
denna bestämmelse skall uppfyllas. Nämnden kan vidare i varje särskilt fall
utfärda de konkreta ålägganden som kan visa sig erforderliga. Sådana
föreskrifter eUer ålägganden kan t. ex. omfatta den ordning i vUken olika
svenska renhjordar skall flytta för att sammanblandning skall undvikas.

För att lantbmksnämnden skall kunna fullgöra denna
uppgift är det nödvändigt att nämnden i förväg underrättas om när och hur de
norska renägarna avser att genomföra sin flyttning. Det föreskrives därför att

4
Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 16

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:16 50

renägarna
eller deras förman skall sända plan för flyttningen senast tre veckor i förväg.
Även avvikelser från planen skall snarast anmälas till lantbruksnämnden (15 §).
Kan flyttning inte genomföras enligt planen och sändes ej ny plan inom
treveckorsfristen, kan lantbruksnämnden utfärda erforderliga föreskrifter för
svenska och norska renägare.

När omständigheterna gör det nödvändigt kan lantbruksnämnden
föreskriva tillfällig avvikelse från flyttningsled (13 §). Också dispensregeln
i 65 § innehåUer emellertid bl. a. en befogenhet för lantbruksnämnden att
föreskriva tillfällig ändring av flyttningsleder. Skillnaden mellan de båda
reglerna är att bestämmelsen i 13 § ger lantbruksnämnden möjlighet att
föreskriva att de norska renägarna i ett konkret fall skaU ta en annan väg utan
att dessa själva önskar göra sådan avvikelse. De omständigheter delegationerna
åsyftat kan vara att det föreligger hinder på den föreskrivna flyttningsleden i
form av snö, naturkatastrof, byggnadsarbeten eller liknande. Det är en
förutsättning att regeln används restriktivt. Dispensregeln i 65 § däremot tar
sikte på att i vederbörande renägares intresse medge av denne önskad avvikelse
från flyttningsled.

I Sverige pågår en utbyggnad av flyttningsleder med
särskilda anläggningar för utfordring m. m. I den mån sådan anläggning ägs av
staten har delegationerna utgått från att den får användas av norska renägare
på samma villkor som gäller för svenska renägare och samebyar. För det fall att
anläggning övergått i t. ex. samebys ägo eller uppförts av sameby eller svenska
renägare har det ansetts behövligt att i konventionen fastslå en rätt för de
norska renägarna att utnyttja sådan anläggning mot skälig ersättning till
ägaren. Kan överenskommelse ej träffas om ersättningens storlek skall denna
kunna fastställas av lantbruksnämnden (17 §).

Företas flyttningen med motorfordon blir flera av
de bestämmelser som gäller för traditionell flyttning icke tillämpliga. Vissa
bestämmelsex skaU emellertid gälla i tillämpliga delar, t. ex. bestämmelser om
rastplatser, plan för flyttningen och användning av anläggningar.

5.
Renägare som får använda betesområdena i det andra landet

En utgångspunkt för delegationerna har varit att
renskötseln över riksgränsen är en samisk näring och att den därför i princip
bör vara förbehållen samer från de byar eller distrikt som av hävd drivit
renskötsel över gränsen. För att bringa konventionen i närmare
överensstäiiimels(j med de nationella rennäringslagarna har dessutom möjlighet
öppnats att låta vissa andra renägare, som kan betraktas som undantagsfaU, få.
använda områdena i det andra landet. I konventionsförslaget fastslåii

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 51

i
enlighet härmed att betesområdena i det andra landet får användas för renar
tillhörande den som är av samisk härkomst eller är eller har varit gift med
eller är adoptivbarn till sådan renägare, om dessutom den allmänna
förutsättningen är uppfylld att vederbörande enligt hemlandets lag har rätt
till renskötsel. Adoptivbarn jämställs med eget bam. Vad som föreskrivs om
adoptivbarn tar därför även sikte på adoptivbarns barn. Bestämmelsen kompletteras
med en regel om att dödsbo efter renägare som nyss nämnts skall ha rätt till
renbete i det andra landet (20 §).

Enligt
konventionsförslaget är renägaren bärare av rätten till renbetning i det andra
landet. I Sverige skall renskötseln handhas av sameby för renägarens räkning.
Samma ordning skall då givetvis gälla när svenska renar betar i Norge. Enligt
nu gällande lagstiftning i Norge bedrivs renskötseln av de enskilda renägarna.
Konventionsförslaget utgår från nuvarande organisationsform, som kan komma att
ändras i den nya lagstiftning som förberedes i Norge. Renbetesdistriktet i
Norge har ej samma funktioner som samebyn i Sverige. Så t. ex. är distrikt ej
juridisk person som samebyn. Denna skillnad får betydelse främst när det
gäller bestämmelsema i kapitel IV
om betesavgift och ersättning. I de
flesta fall har det varit möjligt att jämställa sameby och renbetesdistrikt.
För att ej i onödan tynga texten har den tekniken använts att sameby/
renbetesdistrikt skrivits samman med snedstreck emellan.

I
1919 års renbeteskonvention föreskrevs en skyldighet för renägare att följa
sina renar in i det andra landet. I förslaget till ny konvention finns ingen
motsvarande bestämmelse. I stället föreskrivs att under uppehåll och flyttning
i det andra landet sådan tUlsyn skall utövas över renarna som god renskötsel
kräver. Detta innebär bl. a. att renarna skall hållas under sådan bevakning att
de såvitt möjligt hindras från att göra skada, att komma utanför det
betesområde eller den flyttningsled, som utnyttjas av vederbörande renägare,
eller att sammanblandas med främmande renar (25 §). Uttrycket främmande renar
överensstämmer med motsvarande uttryck i den nationella
rennäringslagstiftningen.

För
att kunna uppfylla skyldigheten beträffande tillsyn och bevakning föratsätts
att renvaktare finns tillgängUga när renama betar i det andra landet. I en
bestämmelse om uppehåll i det andra landet (21 §) har därför fastslagits att
renägare som låter sina renar beta i det andra landet enligt konventionens
regler och som har renskötsel som huvudyrke får överskrida riksgränsen och
uppehålla sig i det andra landet under tUlåten betestid och däratöver när det
eljest är nödvändigt för renskötseln.

Samma
rätt tillkommer även renägarens husfolk, dvs. i första hand hans
famUjemedlemmar, och renvaktare, som behövs för arbetet med renarna.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 52

När rätten tUl uppehåll i det andra landet
begränsas till renägare som har renskötseln som huvudyrke, renägarens husfolk
och renvaktare, innebär detta att det är en vidare grapp som får sända renar
på bete i det andra landet än den kategori renägare som har rätt att komma in i
det andra landet utan hinder av de bestämmelser som i allmänhet gäller i fråga
om utländska medborgares inresa. Denna begränsning har betydelse bl. a. för
rätten till jakt och fiske.

Enligt för närvarande gällande
utlänningslagstiftning, som tillkommit i nordiskt samarbete, gäller i allmänhet
en omfattande rätt att komma in i och vistas i det andra landet. Den självständiga
betydelsen av konventionsbestämmelsen blir då ett åtagande från vardera
statens sida att även om begränsningar i framtiden införs för utlänningars
inresa skall de berörda renägarna behåUas vid sin rätt att följa renarna in i
det andra landet och uppehålla sig där.

Sameby
kan enligt konventionsförslaget åläggas att sända manskap för att delta i
samling eUer skiljning eller i det andra landet hämta renar, som betat
olovligen, dvs. utan stöd av konventionen. Eftersom det härvidlag är fråga om
en skyldighet enligt konventionen har delegationerna ansett det obehövligt att
för dessa fall meddela särskUda bestämmelser om vistelse i det andra landet.

En
nyhet i konventionen är att renägare, husfolk eller renvaktare som uppehåller
sig i det andra landet med stöd av ovan angivna bestämmelser i konventionen
skaU, efter fyllda 15 år, vara försedd med och medföra en särskild
legitimationshandling. Denna skall på begäran visas upp för det andra landets
myndigheter. Därmed avses bl. a. polis, tulltjänsteman eller sådan tjänsteman
inom renskötsehi eller inom jaktvårds- eller fiskeadministration, som enligt
intem lag tillagts övervakande uppgifter. Av legitimationshandlingen bör framgå
att innehavaren har rätt tUl uppehåll i det andra landet enligt konventionen
och vilken sameby eller vilket renbetesdistrikt han tiUhör (23 §).

Underrättelse om hur betesområdena i det andra
landet kommer att utnyttjas skall årUgen senast två månader före betestidens
början sändas till vederbörande myndighet i det andra landet. När det gäller
svenska renar skall lantbruksnämnden underrätta reindriftsinspektören i Norge.
I fråga om norska renar skall reindriftsinspektören underrätta lantbruksnämnden.
Underrättelsen skaU omfatta namn m. m. på de personer som avser att överskrida
riksgränsen och uppehålla sig i det andra landet. Detta innebär att samtliga
som ett bestämt år uppehåller sig i det andra landet under tillåten betestid
för att delta i renskötseln alltså bl. a. också har rätt tiU jakt och fiske
både skall ha legitimationshandling och återfinnas på den underrättelse som
skall tillställas myndigheterna. Med hänsyn härtill har det ej ansetts
behövligt föreskriva att en förteckning över utställda legitimationshandlingar
skall tillställas det andra landets myndigheter (22 §).

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 53

6. Samling
och skiljning

Samling och skiljning är en normal företeelse i
renskötseln och regleras utföriigt i konventionen. Emellertid är det inte
möjligt att i en konventionstext reglera alla detaljer. Föratsättningen för en
smidig ordning beträffande samling och skUjning är att alla berörda parter
samarbetar lojalt och att bestämmelsema tillämpas med omdöme och förstånd. Bestämmelserna
inleds med en regel om skyldighet att underrätta förmännen i de samebyar
respektive distrikt i det andra landet, som har angränsande betesområden,
innan samling sker för kalvmärkning eller för slakt eller skUjning (26 §). När
det gäller kalvmärkning eller slakt kan underrättelsen ange tidpunkt för
samlingen och i övrigt de tidsperioder under vilka kalvmärkningen och slakten
beräknas ske.

I
fråga om sammanblandning av renar är huvudregeln att samUng och skiljning skall
verkställas snarast möjligt.

Det kan emellertid uppskjutas om förmännen är eniga
härom eller om det bestäms av vederbörande myndighet med hänsyn till
omständigheterna. En sådan omständighet kan vara att den eller de hjordar som
de sammanblandade renarna tillhör befinner sig på stort avstånd eller att
behövlig personal saknas (27 §).

För att kunna undersöka om sammanblandning skett
får förman om sannolika skäl härför föreligger syna den främmande renhjorden
(28 §).

Förman har ansvaret för att föreskriven skiljning
blir verkställd, men behöver ej personUgen deltaga i skiljningen.

När norska renar flyttar tillbaka från Sverige
respektive när svenska renar slutiigt lämnar sitt betesområde i Norge eller
angränsande svenska områden skall samling och skiljning normalt företas (29
respektive 30§).

Vederbörande myndighet kan befria från denna
skyldighet och bör göra så när det finns anledning anta att sammanblandning ej
har skett. På gränsavsnitt där svensk och norsk renskötsel ej berör varandra
finns möjlighet att t. v. befria från samling och skiljning.

7. Särskilda
rättigheter

Den som driver renskötsel i det andra landet med
stöd av konventionen får enligt förslaget också utöva vissa särskilda
rättigheter i det landet vilka sammanhänger med renskötseln. Han får sålunda
slakta renar, jaga och fiska, ta virke, uppföra anläggningar, medföra
utrustning, hundar, vapen och ammunition, radiosändare och mottagare samt
motorfordon. Han åtnjuter också viss tull- och avgiftsfrihet. Gemensamt för
alla de uppräknade rättigheterna är att de kan behövas för att renskötseln i
det andra landet skall kunna drivas rationellt. En förutsättning är att
rättigheterna skall utnyttjas i renskötseln.

I
flera av här avsedda paragrafer hänvisas till de bestämmelser som

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:16 54

gäUer
för landets egna renskötande samer. På grund av vad ovan anförts om intern
rennäringslagstiftnings tUlämplighet har särskilt måst utmärkas när nationella
bestämmelser som rör rennäringen skall gäUa. Hänvisningen till dessa
bestämmelser har givits formen av en regel om nationell behandling: den
gästande samen har rätt tUl samma behandling som landets egna samer (39, 40 och
41 §§ samt 48 § andra stycket).

I fråga om slakt hänvisas i 38 § till att det andra
landets bestämmelser skall gälla. Regeln i konventionsförslaget har den
innebörden att staterna åtar sig att upprätthålla sådana bestämmelser som gör
det möjligt för renägare att slakta i det andra landet. Bestämmelserna får
alltså ej utformas på sådant sätt att rätten blir Ulusorisk. Motsvarande gällei
beträffande radiosändare (47 §).

Slakt får enligt huvudregeln ske under tillåtet
uppehåll i det andra landet med iakttagande av de bestämmelser som gäller där.
Det har förutsatts att i normala fall köttet etc. transporteras till hemlandet
föl försäljning. Om så ej sker skall köttet och andra produkter som härrör från
slakten behandlas som om det gällde införsel till och försäljning i det land
där slakten skedde. Uppstår behov av att slakta renar som olovligen finns i det
andra landet kan detta ske efter tillstånd av den lantbruksnämnd respektive reindriftsinspektör
inom vars område renarna finns (38 §).

Jakt och fiske får bedrivas under tUlåten betestid
och inom betesområdet enligt samma bestämmelser som gäller för landets egna
samer, dock endast tUl husbehov (39 §). Den personkrets som har denna rätt är
densamma som avses i 21 §. De interna bestämmelser som åsyftas är bl. a. jakt-
och fiskelagar. I Norge föreligger skyldighet att utge bl. a. fisketrygdavgift.
I den mån och tUl det belopp som sådan avgift erlägges av norska samer, kommer
samma skyldighet att åvUa de svenska renägarna.

Renägare får enligt 40 § ta virke inom det
betesområde och längs den flyttningsled som han utnyttjar för användning i
renskötseln. För skogsfångsten gäller samma bestämmelser som för landets egna
samer. Virket skall vara avsett för användning i renskötseln, i första hand för
uppförande av anläggningar som avses i 41 §. När i denna paragraf nämns bostad
som behövs för renskötseln avses ej endast renvaktarstuga el. dyl. utan även i
förekommande fall famUjebostad, t. ex. för norska renägare som flyttar med sin
familj till Sverige för vintersäsongen.

I 42 § fastslås att spärrstängsel får uppföras
längs riksgränsen och betesområdenas gränser för att underlätta renskötseln.
Av andra stycket framgår att staterna skall träffa närmare överenskommelse om
detaljer rörande planerat stängsel, såsom om sträckning, placering, utförande
och kostnader. Sådan överenskommelse måste föregås av bl. a. detaljrekognosering.
Det har redan framhållits att stängselsträckningen kan komma att avvika från
riksgränsen eller betesområdets gräns på gmnd

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 55

av
terrängförhållandena och att stängslet i så fall skall anses utgöra
renbetesgräns vid tUlämpningen av konventionen.

TUlbörlig hänsyn skall tas till naturvården vid
planläggning, placering, uppförande och underhåll av anläggningar för
renskötseln, bl. a. stängsel (43 §).

Den som uppfört anläggning för renskötseln svarar
också för uppröjning efter arbetets slut och för att överblivet material m. m.
avlägsnas. Detta innebär inget hinder mot att mindre depåer med material för
reparation och underhåll läggs upp på lämpliga platser.

Renskötaren och hans husfolk skall kunna passera
riksgränsen där det med hänsyn till renskötseln är lämpligt. Därvid får
medföras nödvändig utrustning, redskap och livsmedel samt material som behövs
för att uppföra och underhålla anläggningar (45 §). Rätten att medföra utrustning
m. m. gäller oberoende av i vilken riktning riksgränsen passeras och oberoende av
var inköpet skett. Begränsningen ligger i att utrustningen etc. skall vara
avsedd för de personer som enligt konventionen har rätt till uppehåll i det
andra landet och för användning i renskötseln.

För användning i renskötseln och vid jakt enligt
konventionen får vidare vapen och ammunition medföras. För införande av vapen
gäller för närvarande särskilda regler och avsikten är att närmare bestämmelser
härom skall faststäUas efter överenskommelse mellan de båda ländernas behöriga
myndigheter (46 §). Dessa bestämmelser bör utformas så att de möjliggör för
renskötarna att på ett smidigt sätt medföra vapen som behövs i renskötseln och
för jakten samtidigt som vardera statens intressen tUlvaratas.

Motsvarande
synpunkter gäller i fråga om medförande och användning av radiosändare och
mottagare. Dessa har blivit ett värdefullt hjälpmedel i renskötseln. Det andra
landets bestämmelser på detta område måste iakttas och närmare bestämmelser kan
fastställas genom särskild överenskommelse mellan behöriga myndigheter (47 §).

Motorfordon
som är registrerat i renägarens hemland kan enligt förslaget medföras från det
ena landet till det andra för användning i renskötseln. Härmed avses både
befordran av personer, renar och tillhörigheter. Givetvis måste gällande bestämmelser
i övrigt rörande motorfordon iakttas, t. ex. vägtrafiklagstiftning och
föreskrifter om försäljning av fordonet i det andra landet om sådan skulle bli
aktuell. För terränggående motorfordon såsom snöskoter eller bandvagn gäller
den begränsningen att samma bestämmelser tUlämpas som för landets egna renskötande
samer. Detta kan få betydelse vid förbud att framföra bl. a. snöskoter inom
vissa fjälltrakter, som vederbörande stat önskar skydda mot t. ex.
bullerstörning. Därutöver gäller att terränggående motorfordon under annan tid
än tUlåten betestid får användas i det andra landet först sedan meddelande
tUlställts den lantbruksnämnd eller reindriftsinspektör, inom vars område
motorfordonet skall användas (48 § tredje stycket).

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:16 56

Utrustning, redskap och andra varor som nu nämnts
får medföras ttdl- och avgiftsfritt över riksgränsen (49 §).

En särskUd bestämmelse har införts om att hundar
för bevakning av renarna får medföras på samma sätt som renarna (44 §).

8.
Överträdelser av konventionen m. m.

Sanktionsapparaten utgör en viktig del av
konventionsförslaget. Trots den goda ordning inom renskötseln som eftersträvas
med kravet på bevakning etc. och genom naturliga gränser för betesområdena
kompletterade med omfattande stängselbyggen, kan renar komma in på område där
de ej har rätt att vistas enligt konventionen. Den väsentliga reaktionen mot
sådan överträdelse är av civilrättslig art. Vid olovlig betning ges sålunda
möjlighet att uttaga betesavgift. Denna avgift är en kombination av
schabloniserad gottgörelse för den skada som kan ha drabbat betet och
schabloniserad ekonomisk sanktion i avhållande syfte.

När
renar betar olovligt i det andra landet skall underrättelse om förhållandet
snarast sändas till vederbörande myndighet inom vars område renarna finns.
Vissa personer har ålagts skyldighet att lämna sådan underrättelse, nämligen
renarnas ägare, den som i ägarens ställe svarar för bevakning och tillsyn samt
den som har rätt att vid tidpunkten i fråga driva renskötsel där de främmande
renarna finns (51 §).

Den
myndighet som mottagit underrättelsen skaU snarast i sin tur underrätta
förmannen i den sameby eller i det renbetesdistrikt där renarna finns, vidare
vederbörande myndighet i det andra landet, dvs. reindriftsinspektör eller
lantbruksnämnd samt om möjligt förmannen i det distrikt eller den sameby där
renarna kan antas höra hemma. Den myndighet som mottagit meddelande förutsattes
omedelbart vidarebefordra detta till renägare eller sameby till vilken renarna
hör.

Betesavgift
utgår med ett fast belopp per ren utan hänsyn tUl uppehållets varaktighet i
Sverige med skr 1: 00 och i Norge med nkr 1: 40 med ett tillägg för varje dag
renarna uppehållit sig i det andra landet av i Sverige skr 0: 40 och i Norge
nkr 0: 55 per ren. Renägaren har fjorton dagar på sig efter det att myndigheten
i hans hemland mottagit det officiella meddelandet om den olovliga betningen
enligt vad nyss sagts att ta ut sina renar från olovligt område innan en
förhöjning av avgiften per dag inträder. Från och med femtonde dagen efter det
myndigheten mottagit meddelandet, vilket kan ske senare än den dag då den
olovliga betningen började, höjs avgiften till i Sverige skr 0: 75 och i Norge
nkr 1: 05 per ren och dag (52 §).

I
artikel 14 i protokollet om spärrstängsel anges vissa tidsbegränsade undantag
från 52 §, vilka skall gälla intill dess överenskomna stängsel uppförts.

Enligt
konventionsförslaget kan betesavgift utgå. Härmed menas att

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 57

den
myndighet som fattar beslutet har en diskrelionär prövningsrätt: full avgift,
nedsatt avgift eller ingen avgift alls kan komma i fråga allt efter
omständigheterna. I konventionen nämns som förmUdrande omständighet att det
olovliga uppehållet ej kan läggas renägaren eller den för bevakningen
ansvarige till last detta kan bero på svåra väderleks- eller snöförhållanden,
rovdjursanfaU, naturkatastrof, fara för människor och djur, icke fungerande
stängsel el. dyl. Omständigheterna kan även eljest vara sådana att det är
oskäligt att ålägga avgift helt eUer delvis.

Vart femte år skall avgiftsbeloppen räknas om, med
tillämpning av vartdera landets konsumentprisindex. Det förutsätts alt detta
görs av central myndighet i vartdera landet och att det andra landet snarast underrättas
om de nya avgifter som skall tillämpas. Om ändringar i index eller valutakurser
medför mera betydande skillnad mellan betesavgifternas värde i de båda
länderna bör det fasta utskottet föreslå regeringarna att justera
betesavgifternas storlek.

Beslut om betesavgift fattas av den lantbruksnämnd
respektive reindriftsinspektör inom vars område den olovUga betningen ägt rum.
TUI grund för beslutet måste ligga tillförlitUga upplysningar om de renar som
uppges ha betat olovligen. Ofta föreligger givetvis svårigheter att fastställa
om det är främmande renar samt varifrån dessa kommer, tidpunkten när de kom in
på olovligt område och antalet renar samt de omständigheter som i övrigt
förelåg och som kan föranleda att avgift nedsätts eller att avgift inte tas ut.
Att fastställa de förhållanden som är av betydelse för beslutet underlättas i
väsentlig grad genom att skUjning skall företas innan renar som betat olovUgt
får föras tillbaka tiU hemlandet. Med hänsyn till rättssäkerheten bör den som
skall åläggas att betala avgift beredas tillfälle att yttra sig i samband med
den utredning, som företas rörande den olovliga betningen. Rättssäkerheten
tUlgodoses även genom att besvär kan anföras över beslut om belesavgift hos
lantbruksstyrelsen respektive fylkesmannen inom fem veckor räknat från det
förmannen mottog beslutet (53 §).

En preskriptionsregel finns som innebär att frågan
om betesavgift förfaller om icke beslutet härom sänts till
lantbmksnämnden/reindriftsin-spektören i det andra landet senast tre månader
efter det att det olovliga uppehållet upphört (54 §).

Betesavgift kan las ut även när renar i det egna
landet olovligen uppehåUer sig på område som är förbehållet det andra landets
renar (57 §).

Som olovligt bete enligt 52 § är också att bedöma
väsentlig avvikelse från flyttningsled.

Straffbestämmelser finns i konventionen för vissa
överträdelser för vilka det ansetts erforderligt med en reaktion men någon
annan form än straff inte är lämplig. Endast bötesstraff kan ådömas, och fråga
skall vara om uppsåt eller oaktsamhet (61 §). Enligt delegationernas mening
förstås med oaktsamhet i detta saminanhang oaktsamhet som ej är obetydlig. Den
svenska termen härför är "oaktsamhet som ej är ringa".

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:16 58

Allmänt åtal för förseelse enligt 61 § konventionen
får väckas endast efter anmälan av lantbruksnämnden eller
reindriftsinspektören. Dessa kan göra anmälan i båda länderna (62 §).

Den
som lagförts varmed i detta sammanhang även avses att åtalseftergift
meddelats får ej lagforas för samma gärning i det andra landet (63 §).

I
konventionen regleras vidare frågan om ersättning för kostnader för renar från
det andra landet (35 §) och om ersättning för skada (58 §). 35 § skiljer mellan
kostnader för det fall att sammanblandning inte ägt rum och kostnader för det
fall att sammanblandning skett. I det första fallet skall kostnader för
nödvändigt arbete med de främmande renarna alltså ej med egna renar även om
ett samband kan påvisas mellan förekomsten av främmande renar och ökat arbete
med egna renar och utlägg som uppstår för de främmande renarna betalas i sin
helhet av den sameby respektive renägare som renarna tillhör. Har det däremot
skett sammanblandning fördelas alla kostnader för samling och skiljning
inklusive arbetskostnader i förhållande tUl det antal renar var och en har i
den sammanblandade hjorden. För fall av oaktsamhet eller bristande bevakning
finns en särbestämmelse.

Den
förman som har de främmande renarna om hand eller som svarat för skiljningen
fördelar kostnaderna. Vid oenighet om kostnaderna eller fördelningen av dessa
bör vederbörande myndighet på begäran av part försöka medla. Lyckas ej detta
återstår domstolsvägen.

Ersättning
i annat fall för skada som vållas i det andra landet vid utövande av renskötsel
oberoende av om den utövats i hemlandet eller i det andra landet skall
bedömas enligt skadeståndsreglerna i det land där skadan inträffade. För skada
på bete utgår icke särskild ersättning, eftersom betesavgiften till en del
utgör ett schabloniserat skadestånd (5860 §§).

9.
Dispens. Fast utskott

Dispens (65 §) från bestämmelserna om betesområden,
betestider, renantal och flyttningsleder kan ges av lantbruksnämnden respektive
fylkesmannen var och en inom sitt område, när väderleks- eller betesförhållanden
eller andra omständigheter gör det nödvändigt. Ovan har angivits skillnaden
mellan denna bestämmelse och 13 §. Typsituationen för dispens är att fara för
Uv eller för väsentliga ekonomiska värden för staten eller den enskilde
uppstått och att farans avlägsnande förutsätter eller kan underlättas genom en
dispens av tillfäUig natur från vissa av konventionens regler. Dispensen ges
alltså i renägarens eller samebyns intresse och framställning om dispens skall
normalt göras av reindriftsinspektör respektive lantbruksnämnd i vederbörande
renägares hemland. Om emellertid tiden inte medger att hemlandets myndigheter
kopplas

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 59

in
kan dispens ges i brådskande fall även efter framställning direkt från

Under motsvarande omständigheter som nyss angivits
kan lantbruksnämnden respektive fylkesmannen efter samtycke från myndigheten i
det andra landet medge tillfälligt undantag från de bestämmelser som förbjuder
användande i det egna landet av betesområden som är förbehållna renar från det
andra landet.

I 66 § behandlas frågan om ett fast utskott som
föreslås skola tUlsättas av regeringarna med uppgift att följa den samiska
renskötselns utveckling och föreslå åtgärder som kan bidra till en effektiv
och ändamålsenlig tUlämpning av konventionen.

Det
fasta utskottet bör fortlöpande skaffa sig en bild av rennäringens läge i de
båda ländema och vara berett att på grundval härav föreslå erforderliga
åtgärder av både engångsnatur och permanent art som gör att konventionens
tUlämpning håller jämna steg med utvecklingen av renskötseln. Genom sin
sammansättning, från vartdera landet en rennäringssakkunnig, en renskötande
same och därutöver en medlem jämte suppleanter, bör utskottet ha goda
möjligheter att skaffa sig överblick över dessa frågor.

10.
Slutbestämmelser. Skriftväxling om framtida renbetning

En väsentlig fråga under förhandlingarna har varit
samernas framtida renbetning över den svensk-norska gränsen efter utgången av
den nya konventionen.

Delegationerna har för det första enats om att
föreslå att den nya konventionen skall ha en lång gUtighetstid, nämUgen 30 år
(76 §). Därutöver föreslår delegationerna att senast fem år före utgången av
konventionens giltighetstid skall, om en av avtalsparterna påkallar det, en
blandad svensk-norsk kommission tillsättas för att utreda frågan om det ena
landets renskötande samer har behov av fortsatt renbetning i det andra landet i
de betesområden som omfattas av konventionen eller delar av dessa (69 §). En
förutsättning för att avtalspart skall begära att kommissionen tillsätts är
givetvis att ett fortsatt betesbehov bedömes föreligga.

För att fullgöra sin uppgift skall kommissionen i
erforderlig utsträckning undersöka betestillgångarna inom Finnmarks, Troms och
Nordlands fylken och i nordligaste delen av Nord-Tröndelags fylke samt i
Norrbottens och Västerbottens län och i nordligaste delen av Jämtiands län (70
§). Mandatområdet överensstämmer således med mandatområdet för svensk-norska
renbeteskommissionen av 1964, som för Övrigt utgjort förebild för den nu
föreslagna kommissionen. Kommissionen skall undersöka hur betestillgångarna utnyttjas
inom dessa områden och hur de mest rationellt skall kunna utnyttjas. Därvid
skall hänsyn också

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:16 60

tagas
till andra samhälls- och näringsintressen. Inom denna allmänna ram bestämmer
kommissionen själv hur utredningsarbetet skall bedrivas.

Avtalspart som påkallar att kommissionen tillsätts
skall underrätta den andra avtalsparten senast ett år före tidsfristen för
kommissionens tillsättande. Parterna skall därefter gemensamt utse ordförande
från ett tredje nordiskt land och överenskomma om sekretariat m. m. Kommissionen
skall bestå av, föratom ordföranden, tre medlemmar från vartdera landet samt
personliga suppleanter. Gemensamma kostnader för kommissionens arbete fördelas
lika mellan de båda ländema. Kommissionen har tre år tiU disposition för att
avge betänkande till regeringarna.

Så snart kommissionens betänkande avgivits skall de
båda ländernas regeringar inleda förhandlingar rörande den fortsatta rätten
till renbetning i det andra landet efter utlöpandet av konventionens
giltighetstid (72 §). Förhandlingarna skall föras på grundval av betänkandet.
Förhandlingarna skall ej omfatta det i 1 § A 4 konventionen angivna området
Anjavassdalen om ej de båda regeringarna enas om att särskilda skäl talar
härför. Det kan tilläggas att området Anjavassdalen icke ingick i de områden
som enligt 1964 års svensk-norska renbeteskommissions förslag skulle användas
för svensk renbetning i Norge.

Förhandlingama mellan regeringama skall såvitt
möjligt slutföras innan konventionen löper ut.

Vidare har enighet uppnåtts om att föreslå
regeringarna att i samband med konventionens undertecknande utväxla skrivelser
innehållande att de båda ländernas regeringar i fråga om samernas framtida
renbetning i det andra landet kommer att låta följande synpunkter vara vägledande.
Samerna utgör en folkgrupp, som under utövandet av sin näring sedan urminnes
tid har fört sina renar fram och tillbaka mellan de båda länderna. Regeringarna
har för avsikt att, var och en för sig, så länge det finns samer i ettdera
landet som för att bevara sin livsform och näring är beroende av renbete i det
andra landet upprätthålla betesrätten över landgränsen. Om vitala intressen
nödvändiggör att betesmark, som brukas av norska samer i Sverige respektive av
svenska samer i Norge, tages i anspråk, skall den svenska respektive norska
regeringen inom ramen för den vid varje tillfäUe gällande interna
lagstiftningen på bästa möjliga sätt tUlrättalägga förhåUandena för samernas
betesrätt så att de kan bevara sin livsform och näring.

Mot bakgrund av ovannämnda bestämmelser i
konventionen och den föreslagna skriftväxlingen har delegationerna enats om att
föreslå att konventionen den 26 oktober 1905 angående flyttiapparnas rätt tUl
renbete m. m. upphör att gälla när konventionen träder i kraft (74 §). Däremot
föreslår delegationerna icke någon uppsägning av 1751 års lappkodicill. Den
kvarstår som ett uttryck för samma grundsyn som den föreslagna skriftväxlingen.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:16 61

Konventionen föreslås träda i kraft den 1 maj 1972
och gälla till och med den 30 april 2002.

Konventionen
skall ratificeras.

11.
Byggande och underhåll av spärrstängsel

Enligt 42 § konventionen skall närmare bestämmelser
om byggande och underhåll av spärrstängsel fastställas genom särskild
överenskommelse. Delegationerna har nedlagt ett omfattande arbete för att få
till stånd såvitt möjligt detaljerade förslag till stängsel som behövs för att
underlätta efterlevnaden av den nya konventionens bestämmelser.

Delegationerna
har utarbetat förslag till protokoll om byggande och underhåll av spärrstängsel
för renar. Protokollet omfattar i artikel 1, 2 och 3 stängsel som föreslås
uppförda inom bestämda tidsfrister. I artikel

4 anges ett stängsel som
skall byggas i den mån området Maunu tages i

bmk för norsk vinterbetning i Sverige.

Artikel
5 avser ett stängsel inom området Havgavuobmi i Troms fylke. Detta stängsel
skall utgöra fortsättning på ett stängsel som är under uppförande i Sverige
och som åtskiljer samebyarna Lainiovuoma och Saarivuoma. Från den svenska
delegationens sida har anförts att stängslet är nödvändigt för att även i
Norge åtskilja Lainiovuomas renskötsel från Saarivuomas. Samrenskötsel inom
byarna har bedömts icke vara genomförbar. Kostnaderna för att ersätta stängslet
med mänsklig arbetskraft är alltför höga för att en sådan lösning skall
framstå som ett alternativ till stängsel. Vidare har den svenska delegationen
anfört att det cirka 80 km långa stängsel som är under uppförande i Sverige
skulle bli ineffektivt om det icke kan fortsätta in på norskt område. Den
norska delegationen har anfört starka betänkligheter mot uppförande av nämnda
stängsel inom området Havgavuobmi särskilt med hänsyn till naturvården. För
att så långt som möjligt tUlmötesgå dessa norska naturvårdsintressen har den
svenska delegationen i andra hand föreslagit en alternativ stängselslräckning,
som anges i artikel 5, punkt 2. Ur svensk renskötselsynpunkt är emeUertid den
sträckning som anges i artikel 5, punkt 1, den lämpligaste.

Med
hänsyn till föreliggande särskUda omständigheter har de två delegationerna
stannat för att i detta område föreslå ett stängsel utgörande fortsättning på
det som är under uppförande i Sverige. För att så långt det är möjligt
tUlmötesgå norska naturvårdsintressen föreslås i artikel

5 två alternativa
sträckningar. Som ett led i den lösning som här före

slagits ingår att den svenska delegationen avstår från att nu påyrka att

i avtal reglera anläggande av vissa stängsel i en del andra områden.

Artikel
8 innehåller bestämmelser om vUka stängsel som skall uppföras, bekostas och
underhållas av Sverige respektive av Norge. Av bilaga 1 till denna rapport
framgår de olika stängselsträckningarnas

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:16 62

längd,
beräknade kostnader för byggandet och kostnadernas fördelning.

Protokollet innehåller vidare bestämmelser om hur
stängselsträckningarna i detalj skall fastställas, om utsträckning av tidsfristerna
på gmnd av oförutsedda omständigheter, godkännande av färdiga stängsel, tull-
och skattefrihet, arbetsmarknadsförhållanden m. m.

Artikel
14 innehåller regler om vissa temporära avvikelser från bestämmelserna om
betesavgift i 52 § konventionen. Dessa regler om avvikelser har kommit tUl för
att mildra de omställningsproblem som uppkommer i samband med konventionens
ikraftträdande.

Protokollet skall träda i kraft samtidigt med
konventionen och ha samma giltighetstid. Protokollet skall ratificeras (artikel
15).

Förutom
de stängselsträckningar som anges i protokollet har delegationema diskuterat
ytterligare ett antal stängsel. Delegationerna utgår från att det fasta
utskottet kommer att uppmärksamma behovet av dessa.

De
stängsel som varit föremål för diskussion framgår av bUaga 2.

Stockholm
den 9 juni 1971.

L.
Kellberg Jens Evensen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 1

Bilaga tiU gemensam rapport om förhandlingama meUan
Sverige och Norge om ny renbeteskonvention

Fördelning
av kostnader för uppförande av spärrstängsel

opaginerad Kontrollera mot PDF

Län/fyUce Stäng- Beräk- Beräk- Län/fyUce Stäng- Beräk- Beräk-

sel nr nad nad sel nr nad nad

enl. längd kost- enl. längd kost-

proto- km nad proto- km nad

kollet 1 000 kollet 1000

Skr Skr

Artikel
1

Artikel 1

Troms

Al

35

525

Nordland

B la

5

75

A2

50

1000

B Ib

1

15

A3

29

580

B2

4

60

Nordland

B 5

2

30

B 3a

2

30

B 6

2

30

B 3b

2

40

Nordland/

N-.T

C

26

390

B4

8

160

JämUand

D

19

285

B5

18

270

Summa

163

2 840

Summa

40

650

Artikel
2

Artikel 2

Troms

A

10

200

Nordland

Blal

4

80

Nordland

B 2a

5

75

B la2

4

60

B 2b

1

15

B Ib

6

90

B 3

12

180

B 4

15

225

B 5a

15

225

B 5b

30

450

Summa

88

1370

Summa

14

230

Artikel
3

Artikel 3

Troms

A

30

600

Nordland

C 2b

7

140

Norrbotten

B

7

140

Nordland

Cl C 2a

5 2

100 40

Summa

44

880

Summa

7

140

Summa
för

Summa för

artikel
13

295

5 090

artikel 13

61

1020

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:16 64

Bilaga 2

Bilaga tUl gemensam rapport om förhandlingama meUan
Sverige och Norge om ny renbeteskonvention

Förteckning över stängsel som diskuterats av
delegationerna.

A. I Nordlands fylke och Norrbottens län

1. Kiruna kommim

Från Vassijaure till Kateratvatn (ca 4 km).

2. Ankenes och Kiruna kommuner

a)
Längs den gräns
som anges i 1 § B 1 a konventionen från Kateratvatn till östra änden av
Selkajavrre (ca 26 km).

b)
Längs den gräns
som anges under a från Selkajavrre till Cuno-javrre (ca 10 km).

c)
Från
Cunojavrres östra ände över riksgränsen norr om riksröse 263 till befintligt
spärrstängsel vid Roccokkajokk (ca 5 km).

d) Längs den gräns som anges under
a från Cunojavrre till bäck-

sammanflödet vid punkt 716 i Kaliksdalen (ca 9 km).

e) Längs den gräns som anges under
a från Båtvatnets norra ände till

Iptovatnets norra ände (ca 13 km).

3. Tysfjords och GäUivare kommuner

Längs den gräns som anges i 1 § B 1
b konventionen från fjällbranten norr om Björnvatn tiU denna sjös norra ände,
därifrån från samma sjös södra ände till riksröse 251, därifrån till Suorkejaure
(sammanlagt ca 10 km).

4. Tysfjords och Jokkmokks kommuner

a)
Tre sträckor
längs riksgränsen mellan riksrösena 250 och 248, nämligen vid Jäknajaurats,
fjället Katamurri och NjaUojaure (sammanlagt ca 10 km).

b)
Tre sträckor
längs riksgränsen mellan Amasvagjavrre och riksröse 246, nämligen vid
nyssnämnda sjö, meUan fjällen Rättjåkko och Ruonas samt mellan Ruonas och
Sautsasvare (sammanlagt ca 7 km).

5. Fauske och Arjeplogs kommuner

Från Eidevatnets sydöstra ände tiUPieskejaure (ca 5 km).

6. Saltdals och Arjeplogs kommuner

a)
Från Balvatnets
östra ände till Ikisjaure (ca 5 km).

b)
Några kortare
avsnitt längs den gräns som anges i 1 § B 3 a konventionen genom Skaitidalen
(sammanlagt ca 10 km).

c)
Från lämpUg
punkt på befintligt stängsel mellan Gujaure och riksgränsen västerut till den
gräns som anges i 1 § B 3 b konventionen i Dypenådalen (ca 10 km).

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:16 65

B.
I Nordlands fylke och Västerbottens län

1. Råna
kommun

Från lämplig punkt på riksgränsen mellan riksröse
221 A och riksröse 223 tUl det i artikel 1 B 5 i protokollet angivna stängslet
mellan Kvefsen-dalstjem och riksgränsen ca 1 km öster om riksröse 220 A (ca 7
km).

2. Hattfjelldals
och Storumans kommuner

a) Från riksröse 215 längs riksgränsen till sjön
Kalven ca 7 km söder om riksröse 213 (ca 25 km).

b) Förnyelse av befintligt stängsel från övre
Jovattnet till den gräns som anges i 1 § B 4 a konventionen mellan Östre
Krutvatn och riksröse 210 vid Arevattnet (ca 25 km).

c) Från lämplig punkt väster om Arevattnet på det
stängsel som anges under b längs riksgränsen tUl riksröse 209 A och vidare i
sydostlig riktning till Amervardos östra del (ca 10 km).

3. Hattfjelldals
kommun

Från sjön Ranseren vid Ranserelvas inflöde västerut
till det stängsel som anges i artikel 1 C i protokollet vid sammanflödet mellan
Ranser-elva och bäcken från Rotnan (ca 4 km).

C.
Jämtlands län

Frostvikens
kommun

a) Längs rågången mot hemmanet Ankarvattnet från den
punkt där den gräns som anges i 7 § C 1 konventionen korsar det stängsel som anges
i artikel 1 D i protokollet till riksgränsen och denna gräns söderut till
riksröse 199 (ca 18 km).

b) Längs den gräns som anges för området Blåsjökilen i
7 § C 2 konventionen från riksröse 199 tUl riksröse 177 A (ca 20 km).

5
Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 16

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 66

InnehåUsförteckning
till den gemensamma rapporten

Sida

1. Förhandlingsdelegationernas mandat och
sammansättning .... 41

2. Organisationen av arbetet m. m......................... .. 42

3. Konventionsförslagets uppläggning ................. .. 43

4. Betesområdena och deras utnyttjande .............. .. 45

5. Renägare som får använda betesområdena i det andra
landet .. 50

6. Samling och skiljning ...................................... 53

7. Särskilda rättigheter......................................... 53

8. Överträdelser av konventionen m.m.................... .. 56

9. Dispens. Fast utskott ..................................... .. 58

10. Slutbestämmelser. Skriftväxling om framtida
renbetning 59

11. Byggande och underhåll av spärrstängsel............. .. 61

Bilaga
1............................................................ .. 63

Bilaga
2............................................................ 64

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konvention

mellan
Sverige och Norge om renbetning

Den svenska och den norska regeringen har, på
grundval av det betänkande som avgivits av den svensk-norska renbeteskommissionen
av 1964, fört förhandlingar om samernas renbetning och blivit eniga om
följande bestämmelser:

Konvensjon

mellom
Norge og Sverige om reinbeite.

Den norske og den svenske regjering har, på grunnlag
av den innstilling som er avgitt av den norsk-svenske reinbeitekommisjon av
1964, f0rt forhandlinger om samenes reinbeite og er blitt enige om f0lgende
bestemmelser:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kapitel
I.

Svensk renbetning

Norge

Betesområden

1 §

A.

Troms
fylke

I Troms fylke får följande områden användas för
svensk renbetning: Tamok-Rosta, Devdisfjellet, Havgavuobmi, Anjavassdalen,
Sarevuobmi och Salvasskardet.

Områdena har följande gränser:

1.
Tamok-Rosta

Från riksröse 294 (Treriksröset) vid Gåldajavri,
denna sjö och Breiddalen tUl Gåvdajavri, östra sidan av Gåvdajavri tUl
dess.nordligaste vik, därifrån en rät linje till Langvatnets västligaste vik,
därifrån en rät linje i västiig riktning till Midterdalen, denna dal och
Kitdalen till Storfjorden, denna fjord till utioppet av Sig-naldalselva, denna
älv till sammanflödet med Balsfjordelva, denna älv till Övergård, därifrån en
rät linje i sydlig riktning till Nord-kjoselva, denna älv till Tamokvat-net,
denna sjö tUl dess södra ände, därifrån en rät linje i: sydlig riktning till
Tamokelva, denna älv

Svensk
reinbeite i

Kapittel I.

Norge.

Beiteområder.

§
1

A.
Troms fylke.

I Troms fylke kan f0lgende om-råder brukes som
beite for svensk rein: Tamok-Rosta, Devdisfjellet, Havgavuobmi, Anjavassdalen,
Sarevuobmi og Salvasskardet.

Områdene
har f0lgende grenser:

1.
Tamok-Rosta:

Fra riksr0ys 294 (Treriksr0ysa) ved Gåldajavri,
dette vain og Breiddalen til Gåvdajavri, 0stbredden av Gåvdajavri tU vatnets
nord-ligste bukt, derfra en rett linje til Langvatnets vestiigste bukt, -derfra
en rett linje i vestlig retning til Midterdalen, denne dal og Kitdalen til
Storfjorden, denne fjord tU uti0pet av Signaldalselva, denne elv til saml0pet
med Balsfjordelva, denne elv til 0vergård, derfra en rett linje i s0rlig
retning til Nordkjoselva, denne elv til Tamokvatnet, dette vain til s0r-enden,
derfra en rett linje i s0r-1ig retning tU Tamokelva, denne elv tU saml0pet
med Rostaelva,

opaginerad Kontrollera mot PDF

tUl
sammanflödet med Rostaelva, denna älv med Lille Rosta-vatn till riksröse 287 i
Stuorra Råstajavri, därifrån riksgränsen tUlbaka till riksröse 294.

2. Devdisfjellet

Från riksröse 287 i Stuorra Råstajavri längs
sydgränsen för området Tamok-Rosta tUl sammanflödet mellan Rostaelva och
Tamokelva, därifrån Målselva tiU sammanflödet med Divielva, denna älv till
sammanflödet med Skaktarjåkka, denna älv och Rav-dujåkka till Ravdujavri, denna
sjö till dess södra ände, därifrån en rät linje till riksröse 285, därifrån
riksgränsen tUlbaka till riksröse 287.

3. Havgavuobmi

Från riksröse 285 längs sydgränsen för området
Devdisfjellet till Skaktarjåkkas sammanflöde med Divielva, denna älv till
Mo-arsejavri, denna sjö till dess södra ände, därifrån en rät linje till
riksröse 283, därifrån riksgränsen tillbaka till riksröse 285.

4. Anjavassdalen

Från Moarsejavris södra ände längs västgränsen för
områdena Havgavuobmi och Devdisfjellet tUl Divielvas sammanflöde med Målselva,
denna älv tUl sammanflödet med Beinelva, denna älv och Beinelvdalen,
Guovdelasvag-gi och Langedalen till Sandelv-vatn, denna sjö tUl dess södra
ände, därifrån en rät linje över punkt 896 till tjärn på Hubitdievat, därifrån
en rät linje i sydvästlig riktning till sammanflödet mellan bäcken från
tjärnen vid punkt 829 och Maddajåkka, därifrån en rät linje till tjärn vid
punkt 918, vidare en rät linje över Måskan-javris östra ände till Helvetjavri,
denna sjö och bäcken till Doarru-javri, denna sjö och Doarmjåkka till
sammanflödet med MiUtu-

denne
elv med Lille Rostavatn til riksr0ys 287 i Stuorra Råstajavri, derfra
rikgrensen tilbake til riks-r0ys 294.

2.
Devdisfjellet:

Fra riksr0ys 287 i Stuorra Råstajavri längs
s0rgrensen for området Tamok-Rosta til saml0pet mellom Rostaelva og Tamokelva,
derfra Målselva til saml0pet med Divielva, denne elv til saml0pet med
Skaktarjåkka, denne elv og Ravdujåkka til Ravdujavri, dette vatn til s0renden,
derfra en rett linje til riksr0ys 285, derfra riks-grensen tUbake til riksr0ys
287.

3. Havgavuobmi:

Fra riksr0ys 285 längs s0rgren-sen for området
Devdisfjellet til Skaktarjåkkas saml0p med Divielva, denne elv til Moarsejavri,
dette vatn til s0renden, derfra en rett linje tU riksr0ys 283, derfra
riksgrensen tilbake til riksr0ys 285.

4. Anjavassdalen:

Fra Moarsejavris s0rende längs vestgrensen for
områdene Havgavuobmi og Devdisfjellet til Divielvas saml0p med Målselva, denne
elv til saml0pet med Beinelva, denne elv og Beinelvdalen, Guovdelasvaggi og
Langedalen til Sandelwatn, dette vatn til s0r-enden, derfra en rett linje över
h0yde 896 tU tjem på Hubitdievat, derfra en rett linje i s0rvestiig retning tU
saml0pet mellom bek-ken fra tjernet med h0yde 829 og Maddajåkka, derfra en rett
linje til tjern med h0yde 918, videre en rett linje över Måskanjavris 0st-ende
tU Helvetjavri, dette vatn og bekken til Doarmjavri, dette vatn og Doarmjåkka
til saml0pet med Multujåkka, derfra en rett linje til Moarsejavris s0rende.

opaginerad Kontrollera mot PDF

jåkka,
därifrån en rät linje tUl Moarsejavris södra ände.

5. Sarevuobmi

Från riksröse 283 en rät linje till riksröse 280,
därifrån riksgränsen tUlbaka tUl riksröse 283.

6. Salvasskardet

Från riksgränsen vid Leina-vatn, denna sjö,
Astuaedno och Altevatn till dammen vid sjöns västra ände, därifrån Barduelva
tiU sammanflödet med Sördalsel-va, denna älv och Sördalen till riksröse 272,
därifrån riksgränsen tillbaka till Leinavatn.

5. Sarevuobmi:

Fra riksr0ys 283 en rett linje til riksr0ys 280,
derfra riksgrensen tilbake til riksr0ys 283.

6. Salvasskardet:

Fra riksgrensen ved Leinavatn, dette vatn,
Astuaedno og Altevatn til dammen i vestenden av vatnet, derfra Barduelva til
saml0pet med S0rdalselva, denne elv og S0rda-len til riksr0ys 272, derfra riksgrensen
tilbake til Leinavatn.

s. 1 Kontrollera mot PDF

B. Nordlands och Nord-Tröndelags fylken

1 Nordlands och Nord-Tröndelags fylken får för
svensk renbetning användas de områden som ligger mellan riksgränsen och nedan
angivna gränslinjer:

1.
/ Ankenes, Ballangens och Tysfjords kommuner

a) Från riksgränsen vid Kat-teratvatnets norra
sida, denna sjö till dess västra ände, därifrån en rät Unje tUl järnvägsbron
över Hundalselva, denna älv till sammanflödet med Oallajokka, denna älv och
Oallavagge till östra änden av Saelkajavrre, denna sjö och Saelkajokka till
Cunojavrre, denna sjö och Cunojokka till sammanflödet med Sandelva, därifrån
en rät linje till bäcksammanflödet vid punkt 716 i KaUksdalen, därifrån en rät
linje över punkt 1314 tiU sjön vid punkt llll, denna sjö och Coarwejokka till
Nordre Coarwejavrre, denna sjö och bäcken till Söndre Coarwejavrre, denna sjö
tUl dess sydvästra vik, därifrån en rät linje i sydvästlig riktning till
närmaste vik i Vannaks-vatn, denna sjö, Gautelisvatn, bäcken till Båtsvatn,
denna sjö, Nuor-jujokka, Kobbvatn, Kobbelva och

B. Nordland og Nord-Trndelag fylker.

I Nordland og Nord-Tr0ndelag fylker kan som beite
for svensk rein brukes de områder som ligger mellom riksgrensen og de nedenfor
beskrevne grenselinjer:

1.
I Ankenes, Ballangen og Tys-fjord kommuner:

a) Fra riksgrensen ved nordbredden av
Katteratvatn, dette vatn til vestenden, derfra en rett linje til jernbanebrua
över Hundalselva, denne elv tU saml0pet med Oallajokka, denne elv og
Oallavagge til 0stenden av Saelkajavrre, dette vatn og Saelkajokka til
Cunojavrre, dette vatn og Cunojokka tU saml0pet med Sandelva, derfra en rett
linje til bekk-saml0pet med h0yde 716 i Kaliksdalen, derfra en rett linje över
h0yde 1314 til vatn med h0yde llll, dette vatn og Coarwejokka til Nordre
Coarwejavrre, dette vatn og bekken tU S0ndre Coarwejavrre, dette vatn til dets
S0r-vffstlige bukt, derfra en rett linje i S0rvestlig retning til nsermeste
bukt i Vannaksvatn, dette vatn, Gautelisvatn, bekken til Båtsvatn, dette vatn,
Nuorjujokka, Kobbvatn, Kobbelva og S0relva tU sam-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sörelva
till sammanflödet med Tverelva, denna älv till Iptovatn, denna sjö tUl dess
södra ände, därifrån en rät linje till riksgränsen omedelbart norr om
Rarka-jaure.

b)
Från riksröse 255 tUl Kjår-davatnets norra ände, därifrån en rät linje tiU
Middagsvatnets södra ände, denna sjö tUl bäcken som rinner ut i sjön norr om
punkt 1262, från bäckmynningen en rät linje till Vabakkvatn, denna sjö och
bäcken till Forsvatn, denna sjö och bäcken till Sidas-javrre, från
bäckmynningen en rät linje i sydvästlig riktning över BaugefjeU, Baugevatn och
punkt 1156 på Paurofjell till Paurovatn, denna sjö till utflödet från Naidi-vatn,
denna sjö till dess sydvästligaste vik, därifrån en rät linje i sydvästlig
riktning över punkt 1150 till Björnvatn, denna sjö och bäcken till Röysvatn,
denna sjö till dess östra ände, därifrån en rät linje till riksröse 251.

I0pet
med Tverelva, denne elv til Iptovatn, dette vatn til s0renden, derfra en rett
linje til riksgrensen like nord for Rarkajaure.

b) Fra riksr0ys 255 til norden-den av Kjårdavatn,
derfra en rett linje til s0renden av Middags-vatn, dette vatn til bekken som
renner ut i vatnet nord for h0yde 1262, fra bekkmunningen en rett linje til
Vabakkvatn, dette vatn og bekken til Forsvatn, dette vatn og bekken tU
Sidasjavrre, fra bekkmunningen en rett linje i s0r-vestlig retning över
BaugefjeU, Baugevatn og h0yde 1156 på Paurofjell til Paurovatn, dette vatn til
uti0pet fra Naidivatnet, dette vatn til dets s0rvestligste bukt, derfra en rett
linje i s0rvest-lig retning över h0yde 1150 til Bj0mvatn, dette vatn og bekken
til R0ysvatn, dette vatn til 0sten-den, derfra en rett linje til riksroys 251.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2. /
Sörfolds och Fauske kommu

ner

Från riksgränsen vid Leirvat-nets södra strand,
denna sjö tiU Blåmandsisen, längs Blåmands-isens östra kant till Småsorjusvatn
vid punkt 958, denna sjö tUl dess södra ände, därifrån en rät linje till Nedre
Duoldagopjavrre, denna sjö till dess södra ände, därifrån en rät linje över
punkt 859 till Låmielva, denna älv, Låmi-vatn och Eidevatn till riksgränsen vid
Låmitjern.

3. / Saltdals och Råna kommuner

a) Från riksgränsen vid Mel-

lomvatnets
södra strand, denna sjö till dess västra ände, därifrån en rät linje till
Dorrovatnets östra ände, denna sjö till dess sydvästra ände, därifrån en rät
linje till viken Kvebilok i Balvatn, denna sjö till Skaitidalen, denna

2. 7 S0rfold og Fauske
kommuner:

Fra riksgrensen ved S0rbredden av Leirvatn, dette
vatn til Blåmandsisen, längs 0stkanten av mandsisen til Småsorjusvatn med
h0yde 958, dette vatn tU s0renden, derfra en rett linje til Nedre
Duoldagopjavrre, dette vatn til s0renden, derfra en rett linje över h0yde 859
til Låmielva, denne elv, Låmivatn og Eidevatn til riksgrensen ved Låmitjern.

3.
/ Saltdal og Råna kommuner:

a) Fra riksgrensen ved s0rbred-den av Mellomvatn,
dette vatn til vestenden, derfra en rett linje til 0stenden av Dorrovatn, dette
vatn til dets S0rvestlige ende, derfra en rett linje til bukten Kvebilok i
Balvatn, dette vatn til Skaitidalen, denne dal med Skaitielva

opaginerad Kontrollera mot PDF

dal med Skaitielva till sammanflödet med Graddiselva,
denna älv till riksgränsen.

b) Från riksgränsen där denna
korsar Dypenåga, denna älv till sammanflödet med Lönselva, denna älv söderut
till Stödi järnvägsstation, därifrån järnvägslinjen söderut till den plats där
den korsar bäcken från Svangstjern, därifrån Randalselva tUl sammanflödet
med Virvasselva, denna älv till sammanflödet med Blerekelva, därifrån en rät
linje i sydvästiig riktning till punkt 834, därifrån en rät linje till
Kvefsendalstjer-nens östra ände, denna tjärn och Kvefsendalselva till
Kalvatnmaga-sinet, detta magasin till bäcken från Melkfjellet och Sandtjern,
därifrån en rät linje till en punkt på riksgränsen 1 km öster om riksröse 220
A.

4. / Hemnes kommun

Från riksgränsen vid Grasvat-nets
södra strand, denna sjö till Oksfjellelvas mynning, denna älv till
Okstindbreen, därifrån en rät linje i sydvästiig riktning till punkt 1435,
därifrån en rät linje i syd-östiig riktning till Hulbekktjern, därifrån en rät
linje till Storfossen i Storelva, denna älv till riksröse 215.

5. 7 Hattfjelldals kommun

a)
Från
riksgränsen vid Östre Krutvatnets södra strand en rät linje till Måsvatnets
norra ände, denna sjö till dess södra ände, därifrån en rät linje till Övre
Elgsvatn vid mynningen av bäcken från Krokfjellet och Risfjel-let, därifrån en
rät linje till riksröse 210.

b)
Från en punkt
på riksgränsen 500 m söder om riksröse 209 längs trädgränsen till
Finskarbek-ken 1 km ovanför dess utiopp i Skarmodalselva, därifrån
Finskar-bekken till tjärnen söder om Rit-terifjellet, därifrån en rät linje tiU

til saml0pet med Graddiselva, denne elv til
riksgrensen.

b) Fra riksgrensen hvor denne
krysser Dypenåga, denne elv til saml0pet med L0nselva, denne elv s0rover til
St0di jernbanestasjon, derfra s0rover etter jernbanelinjen til det sted denne
krysser bekken fra Svangstjern, derfra Randalselva til saml0pct med
Virvasselva, denne elv til saml0pet med Blerekelva, derfra en rett linje i
s0rvest-1ig retning til h0yde 834, derfra en rett linje til 0stenden av
Kvef-sendalsljern, dette tjern og Kvefsendalselva til Kalvatnmagasinet, dette
magasin til bekken fra Melkfjellet og Sandtjern, derfra en rett linje til el
punkt på riksgrensen 1 km 0st for riksr0ys 220 A.

4. I Hemnes kommune:

Fra riksgrensen ved s0rbredden av
Grasvatn, dette vatn til ut-l0pet av Oksfjellelva, denne civ til Okstindbreen,
derfra en rett linje i s0rvestlig retning til h0yde 1435, derfra en rett linje
i s0r0st-lig retning til Hulbekktjern, derfra en rett linje tU Storfossen i
Storelva, denne elv til riksr0ys 215.

5. 7 Hattf jelldal kommune:

a)
Fra riksgrensen
ved s0rbred-den av 0stre Krutvatn en rett linje til nordenden av Måsvatn, dette
vatn til s0renden, derfra en rett linje til 0vre Elgsvatn ved utl0pet av bekken
fra Krokfjellet og Risfjellet, derfra en rett linje tU riksr0ys 210.

b)
Fra et punkt på
riksgrensen 500 m s0r for riksr0ys 209 längs skoggrensen til Finskarbekken 1 km
ovenfor dennes utl0p i Skarmodalselva, derfra Finskarbekken til tjernet s0r
for Ritterifjellet, derfra en rett linje tU Rotvatn, dette

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rotvatn, denna sjö och
Rotvas-elva till sammanflödet med Gren-sebekken, därifrån en rät linje till
riksröse 208.

vatn og Rotvaselva tU
saml0pet med Grensebekken, derfra en rett linje til riksr0ys 208.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6.
/ Hattfjelldals kommun (Nordland) och Röyrviks kommun (Nord-Tröndelag)

Från riksgränsen vid Valdan-jaure en rät linje till
sammanflödet mellan Drakonelva och Tip-lingelva, denna älv till Östre
Tip-lingen, denna sjö och TipUngelva tiU sammanflödet med Simleelva, denna älv
till sammanflödet med bäcken från tjärn norr om Rotnan, denna bäck till
tjärnen, därifrån en rät linje till Rotnans norra ände, denna sjö och bäcken
till sammanflödet med Ranserelva, denna älv till sjön vid punkt 977, denna sjö
tUl dess västra ände, därifrån en rät linje till sjön vid punkt 960, denna sjö
till dess södra ände, därifrån en rät linje till tjäm vid punkt 966, denna
tjärn och bäcken till Vestre Sipmek-sjöen, denna sjö och älven till Östre
Sipmeksjöen, denna sjö till riksgränsen.

6.
1 Hattfjelldal kommune (Nordland) og R0yrvik kommune (Nord-Tr0ndelag):

Fra riksgrensen ved Valdanjaure en rett linje til
saml0pet mellom Drakonelva og TipUngelva, denne elv tU 0stre TipUngen, dette
vatn og TipUngelva til saml0pet med Simleelva, denne elv tU saml0pet med bekken
fra tjern nord for Rotnan, denne bekk til tjernet, derfra en rett linje til
nordenden av Rotnan, dette vatn og bekken tU saml0pet med Ranserelva, denne
elv til vatn med h0yde 977, dette vatn til vestenden, derfra en rett Unje til
vatn med h0yde 960, dette vatn til s0renden, derfra en rett linje til tjern med
h0yde 966, dette tjern og bekken til Vestre Sipmeksj0en, dette vatn og elva til
0stre Sipmeksj0en, dette vatn til riksgrensen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 §

Betesområdena får användas för svensk renbetning
under följande tider:

A. 7 Troms fylke: Från och

med den 1 maj till och med den

14 september.

B. 7 Nordlands och Nord-Trön

delags fylken: Från och med den

1 juli tUl och med den 31 augusti.

3 §

I
följande områden får svenska renar uppehålla sig även under annan tid än som
anges i 2 § när renskötsel bedrivs i angränsande svenska gränsområden:

1. I Ballangens och Tysfjords kommuner den söder om
Sidas-

§ 2

Beiteområdene kan brakes som beite for svensk rein
i f0lgende tidsrom:

A. 7 Troms fylke: Fra og med

1. mai tU og med 14. september.

B. 7 Nordland og Nord-Tr0ndt-

lag fylker: Fra og med 1. juli til og

med 31. august.

§ 3

I f0lgende områder kan svensk rein oppholde seg
også tU annen tid enn nevnt i § 2 når reindrift föregår i tUst0tende
grensetrakter i Sverige:

1. Den del av det område i Ballangen og Tysfjord
kommuner som

s. 3 Kontrollera mot PDF

javrre
belägna delen av det område som anges i 1 § B 1 b;

2. I Råna kommun den söder om Ardekfjället belägna
delen av det område som anges i 1 § B 3 b;

3. I HattfjeUdals kommun det område som anges i 1 § B
5 a;

4. I Hattfjelldals kommun det område som anges i 1 § B
5 b.

er
nevnt i § 1 B, Ib og som ligger s0r for Sidasjavrre;

2. Den del av det område i Råna kommune som er nevnt i
§ 1 B, 3b og som ligger s0r for Ardekfjel-let;

3. Det område i HattfjeUdal kommune som er nevnt i § 1
B, 5a;

4. Det område i Hattfjelldal kommune som er nevnt i §
1 B, 5b.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Betesområdenas utnyttjande

4 § Betesområdena får icke användas för norsk
renbetning under den del av året då svensk renbetning är tUlåten där enUgt 2
§.

Bruken av beiteområdene.

§ 4 Beiteområdene må ikke brukes som beite for
norsk rein i den tid av året svensk reinbeiting er tillatt der i henhold til §
2.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Samebyar
från vilka renar får föras pä bete i Norge

5 § Betesområdena får användas för renar från
följande samebyar:

A. 7 Troms fylke: Könkämä,

Lainiovuoma, Saarivuoma och

Talma.

B. 7
Nordlands och Nord-Trön

delags fylken: Rautasvuoma, Kaa

lasvuoma, Norrkaitum, Mellan

byn, Sörkaitum, SUkas, Tuorpon,

Luokta-Mavas, Semisjaur-Njarg,

Svaipa, Gran, Ran, Umbyn, Vap

sten, Vilhelmma norra, VUhelmi

na södra och Frostvikens norra.

Fra Iivilke samebyer rein
Van fares pä beite i Norge.

§ 5 Beiteområdene kan bmkes for rein fra f0lgende
samebyer:

A. 7 Troms fylke: Könkämä,

Lainiovuoma, Saarivuoma og Tal

ma.

B. 7 Nordland og Nord-Trnde-

lag fylker: Rautasvuoma, Kaalas

vuoma, Norrkaitum, Mellanbyn,

S0rkaitum, Sirkas, Tuorpon, Luok

ta-Mavas, Semisjaur-Njarg, Svai

pa, Gran, Ran, Umbyn, Vapsten,

Vilhelmina norra, Vilhelmina s0d-

ra og Frostvikens norra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Renantal

6 §

I
Anjavassdalen är högsta tUl-låtna renantal 6 000.

Reinantall.

§ 6

I
Anjavassdalen er st0rste tillatte reinantall 6 000.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kapitel II. Norsk renbetnmg i Sverige

Betesområden

7
§

A.
Norrbottens län

I Norrbottens län får följande områden användas för
norsk ren-

Kapittel
n. Norsk reinbeite i Sverige.

Beiteomräder.

§
7

A.
Norrbottens län.

I Norrbottens län kan f0lgende områder brakes
som beite for

opaginerad Kontrollera mot PDF

betning:
Maunu, Njuorajaure,

Patsajäkel,
Älvsbyn och Storsund.

Områdena
har följande grän-

ser:

norsk
rein: Maunu, Njuorajaure, Patsajäkel, Älvsbyn og Storsund. Områdene har
f0lgende gren-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1.
Maunu

Jeitisjoki från Kelottijärvi till
skogsgränsen, därifrån en rät linje till Kulsurjärvis östra ände, därifrån en
rät linje till översta tjärnen i Saarijoki sydost om Kutsuroivi, därifrån
Saarijoki till sammanflödet med Ainattijo-ki, därifrån en rät linje till
Outa-järvis sydligaste vik, därifrån en rät linje till väg nr 396 vid
Ahven-järvis nordöstra strand, denna väg till Muonioälven vid Karesuando, denna
älv och Könkämäälven till Kelottijärvi, denna sjö till Jeitis-jokis inflöde.

2. Njuorajaure

Från riksröse 272 en rät linje till
Pålnoluokta, därifrån Torneträsk till Paktajåkas inflöde, denna bäck och
Paktajaure tUl sjöns sydligaste vik, därifrån järnväglinjen till riksgränsen,
denna tillbaka till riksröse 272.

3. Patsajäkel

Torneälv från Tometräsk med sjöarna
Tarrajaure, Jekejaure, Ala-jaure, Vakojaure och Nuorajärvi till KaUojärvi,
därifrån sjön Ala-nen Vuolusjärvi, Vuolusjåkka och Alep Vuolusjaure, därifrån
en rät linje till sjön Lulep Stalojaure, denna sjö, Stalojåkka och Kortto-järvi
tUl Torneträsk, denna sjö till Torneälv.

4. Älvsbyn

Från Holmsel längs vägen tiU
Aträskets sydöstra ände, därifrån en rät linje till västiigaste viken i sjön
Manjärv, därifrån en rät linje till byn Manjärv, därifrån längs vägen från
Manjärv över Avaträsk tUl väg nr 90, denna väg tUl bron över Piteälven, denna
älv tUl Holmsel.

1.
Maunu:

Jeitisjoki fra Kelottijärvi tU
skoggrensen, derfra en rett linje til 0stenden av Kutsurjärvi, derfra en rett
linje til 0verste tjemet i Saarijoki s0r0st for Kutsuroivi, derfra Saarijoki tU
saml0pet med Ainattijoki, derfra en rett linje tU Outajärvis sydligste bukt,
derfra en rett linje til vei nr. 396 ved nord-0stbredden av Ahvenjärvi, denne
vei til Muonioälven ved Karesuando, denne elv og Könkämäälven til
Kelottijärvi, dette vatn til Jeitis-joki's uti0p i dette.

2. Njuorajaure:

Fra riksr0ys 272 en rett linje til
Pålnoluokta, derfra Torneträsk til Paktajåkas utl0p, denne bekk og Paktajaure
til vatnets s0rligste bukt, derfra jernbanelinjen tU riksgrensen, denne
tilbake til riksr0ys 272.

3. Patsajäkel:

Tomeälv fra Torneträsk med vatnene
Tarrajaure, Jekejaure, Alajaure, Vakojaure og Nuorajärvi til KaUojärvi, derfra
vatnet Alanen Vuolusjärvi, Vuolusjåkka og Alep Vuolusjaure, derfra en rett
linje tU vatnet Lulep Stalojaure, dette vatn, Stalojåkka og Korttojärvi til
Torne träsk, denne sj0 til Torneälv.

4. Älvsbyn:

Fra Holmsel längs veien til den
s0rligste ende av Aträsket, derfra en rett linje til den vestiigste bukt i
vatnet Manjärv, derfra en rett linje til stedet Manjärv, derfra längs veien
fra Manjärv över Avaträsk til vei nr. 90, denne vei til brua över Piteälven,
denne elv til Holmsel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5.
Storsund

Från Storsund längs järnvägslinjen tUl landsvägen
Storträskli-denKoler, denna väg till Lill-piteälven, denna älv med sjöarna
Lyckoträsket (Lukoträsket), Häbbersträsket, Pärlträsket, Kloc-karträsken och
Aträsket till Rå-bäcken, därifrån en rät linje till vägskälet nordväst om
Lillpite, därifrån vägen till Söravan i Inre Arvidsträsket, därifrån södra sidan
av sjöarna Inre Arvidsträsket och Lilla Arvidsträsket, därifrån en rät linje
till Teugerliden, därifrån vägen till Storsund.

5.
Storsund:

Fra Storsund längs jernbanelinjen til veien
StorträsklidenKoler, denne vei til Lillpiteälven, denne elv med vatnene
Lyckoträsket (Lukoträsket), Häbbersträsket, Pärlträsket, Klockarträsken og
Aträsket till Råbäcken, derfra en rett linje til veiskUlet nordvest for
Lillpite, derfra veien til Söravan i Inre Arvidsträsket, derfra s0r-bredden av
vatnene Inre Arvidsträsket og LUla Arvidsträsket, derfra en rett linje til
Teugerliden, derfra veien til Storsund.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B. Västerbottens län

I Västerbottens län får följande
områden användas för norsk renbetning: Ramsele, Granö och Meselefors.

Områdena har följande gränser:

1. Ramsele

Från landsvägsbron över Ume-älven
vid Ottonträsk, längs denna älv tUl bäckutflödet vid byn Kvarntorp, denna bäck
till väg nr 93, denna väg till vägskälet vid Gullbäck, därifrån vägen
Gull-bäckVästerbäckSarsjöliden HarrselsforsNäsåker, därifrån en rät linje i
västlig riktning tUl vägskälet norr om Bastuträsket, därifrån vägen förbi
Skivsjö och Sundö till Umeälven vid Ottonträsk.

?,. Granö

Från kraftverksdammen vid Bålforsen i Umeälven, längs denna
älv till landsvägsbron vid Ottonträsk, därifrån vägen mot Skivsjö till
Satmyrsjön, denna sjö och Korbebäcken till Stora Korbesjön, denna sjö och en
rät linje från sjöns norra ände till vägen vid Byssträsk denna väg till byn
Gäddträsk, därifrån Gädd-träsket och en rät linje från denna sjös nordvästra
ände till vägskälet vid Tannträsk, därifrån vägen

B. Västerbottens län.

I Västerbottens län kan f0lgende
områder brukes som beite for norsk rein: Ramsele, Granö 'jg Meselefors.

Områdene har f0lgende grenser:

1. Ramsele:

Fra veibrua över Umeälven ved
Ottonträsk, längs denne elv til utl0pet av bekken ved stedet Kvarntorp, denne
bekk til vei nr. 93, denne vei til veiskillet ved Gullbäck, derfra veien
Gullbäck Västerbäck Sarsjöliden Harrselsfors Näsåker, derfra en rett
linje i vestlig retning til veiskillet nord for Bastuträsket, derfra veien
förbi Skivsjö og Sundö til Umeälven ved Ottonträsk.

2. Granö: '

Fra dammen ved Bålforsen i Umeälven, längs denne elv til
vei-braa ved Ottonträsk, derfra veien mot Skivsjö til Satmyrsjön, dette vatn og
Korbebäcken tU Stora Korbesjön, dette vatn og en rett Unje fra nordenden"
av vatnet tU veien'ved Byssträsk, denne vei til stedet Gäddträsk, derfra
Gäddträsket og en rett linje fra den nordvestlige ende av vatnet til veiskillet
ved Tannträsk, derfra veien TannträskVilhelmina til Skovel-

opaginerad Kontrollera mot PDF

TannträskVilhelmina till
Skovel-träsket, denna sjö och en rät linje från sjöns nordvästra ände till
dammen vid Bålforsen.

träsket,
dette vatn og en rett linje fra den nordvestlige ende av vatnet til dammen ved
Bålforsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3. Meselefors

Från landsvägsbron över Ängermanälven vid
Volgsjöfors, längs denna älv till järnvägsbron vid Meselefors, därifrån en rät
linje i sydöstlig riktning tUl Krutsjöns södra ände, därifrån en rät linje
över OxkuUen tiU punkt 512 vid Storberget, därifrån en rät linje till
Stensjöns södra ände, därifrån en rät linje till Algovik vid Ängermanälven,
denna älv till gården Erikshall, därifrån en rät linje över punkt 457 tUl
kronoparken Avasjöns sydvästgräns, denna gräns till kommungränsen mellan
Vilhelmina och Asele, denna gräns till kommungränsen mellan Vilhelmina och
Dorotea, denna gräns tUl den punkt där väg nr 343 skär gränsen, denna väg tiU
vägskälet söder om Tjärnässjön, därifrån vägen TjärnäsSvanbergetSör-stensele,
därifrån vägen till landsvägsbron över Ängermanälven vid Volgsjöfors.

3.
Meselefors:

Fra veibrua över Ängerman-elven ved Volgsjöfors,
längs denne elv tU jernbanebrua ved Meselefors, derfra en rett linje i
s0r0st-1ig retning til s0renden av Krutsjön, derfra en rett linje över OxkuUen
tU h0yde 512 ved Storberget, derfra en rett linje tU s0renden av Stensjön,
derfra en rett linje til Algovik ved Ängermanälven, denne elv til gården
Erikshall, derfra en rett linje över h0yde 457 til kronoparken Avasjöns
s0rvestlige grense, denne grense til kom-munegrensen meUom Vilhelmina og Åsele,
denne grense til kom-munegrensen mellom Vilhelmina og Dorotea, denne grense til
det punkt hvor vei nr. 343 krysser grensen, denne vet tU veiskUlet s0r for
Tjärnässjön, derfra veien TjärnäsSvanbergetSörstensele, derfra veien til
veibrua över Anger-manelven ved Volgsjöfors.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C.
Jämtlands län

I Jämtlands län får följande områden användas för
norsk renbetning: Leipikvattnet och Blåsjökilen.

Områdena
har följande gränser:

C.
Jämtlands län.

I Jämtlands län kan f0lgende områder brukes som
beite for norsk rein: Leipikvattnet og Blåsjökilen.

Områdene har f0lgende grenser:

opaginerad Kontrollera mot PDF

1. Leipikvattnet

Från riksgränsen vid Östra Sip-mekejaures
(Sippmikkjaures) södra strand, denna sjö till Sipmeke-bäcken, denna bäck tiU
sammanflödet med Gaustjokk, denna bäck tUl Leipikvattnet, denna sjös västra
strand till rågången mot hemmanet Ankarvattnet, denna rågång tUl riksgränsen
och denna tillbaka till östra Sipmekejaure.

1.
Leipikvattnet:

Fra riksgrensen ved s0rbredden av östra
Sipmekejaure (Sippmikk-jaure), dette vatn tU Sipmekebäc-ken, denne bekk tU
saml0pet med Gaustjokk, denne bekk til Leipikvattnet, vestbredden av dette
vatn tU grensen mot eiendommen Ankarvattnet, denne grense tU riksgrensen,
denne tilbake tU östra Sipmekejaure.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2. Blåsjökilen

Från riksröse 199 längs rågången för Stora
Blåsjöns skifteslag till rågången för Jorms skifteslag, därifrån denna rågång
tUl riksgränsen vid riksröse 197 A, därifrån riksgränsen tUl riksröse 199.

2. blåsjökilen:

Fra riksr0ys 199 längs grensen for Stora Blåsjöns
skifteslag tU grensen for Jorms skifteslag, derfra denne grense til
riksgrensen ved riksr0ys 197A, derfra riksgrensen tU riksr0ys 199.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 §

Betesområdena får användas för norsk renbetning under
följande tider:

A. 7 Norrbottens län: Från och

med den 1 oktober till och med

den 30 aprU med följande undan

tag:

1. Området Patsajäkel från och med den 1 december till
och med den 30 aprU. Uppföres stängsel mellan Saarivuoma
och Talma samebyar, får området användas från och med den 15 november.

2. Den del av området Älvsbyn som ligger mellan väg nr
90, sjöarna Muskusträsket och Avaträs-ket samt Korsträskfluren från och med
den 1 januari tUl och med den 30 april.

B. 7 Västerbottens län: Från

och med den 1 oktober tUl och

med den 30 april.

C. 7 Jämtlands län: Från och

med den 1 april tiU och med den

14 november.

9 §

I ett område i Stommans kommun i Västerbottens län
mellan riksgränsen. Stora Umevattnet och Mjölkbäcken får norska renar uppehålla
sig när renskötsel bedrivs i angränsande norska gränsområden.

Betesomädenas
utnyttjande

10 §

Betesområdena får icke använ

das för svensk renbetning.

Från första stycket gäUer följande undantag:

§ 8

Beiteområdene kan brukes som beite for norsk rein i
f0lgende tidsrom:

A. 7 Norrbottens län: Fra og

med 1. oktober tU og med 30.

april, med f0lgende unntak:

1. Området Patsajäkel fra og med 1. desember til og
med 30. aprU. Dersom gjerde blir opp-f0rt mellan Saarivouma og Talma samebyer,
kan området bmkes fra og med 15. november.

2. Den del av området Älvsbyn som ligger mellom vei
nr. 90, vatnene Muskusträsket og Ava-träsket samt Korsträskfluren fra og med
1. januar tU og med 30. april.

B. 7 Västerbottens län: Fra og

med 1. oktober til og med 30.

april.

C. 7 Jämtlands län: Fra og med

1. aprU til og med 14. november.

§ 9 I et område i Stomman kommune i Västerbottens
län mellom riksgrensen. Stora Umevattnet og Mjölkbäcken kan norsk rein oppholde
seg når reindrift föregår i de tilst0tende grensetrakter i Norge.

Bruken
av beiteområdene.

§
10

Beiteområdene må ikke brukes som beite for svensk
rein.

Fra bestemmelsen i f0rste ledd gjelder f0lgende
unntak:

opaginerad Kontrollera mot PDF

1.
Området
Njuorajaure får användas för svensk renbetning under den del av året då norsk
renbelning ej är tillåten där.

2.
Genom den del
av området Älvsbyn som anges i 8 § A 2 får Luokta-Mavas sameby företaga snabb
höst- och vårflyttning. Höstflyttningen skall vara genomförd senast den 31
december.

1.
Området
Njuorajaure kan brukes som beite for svensk rein i den tid av året norsk
reinbeiting ikke er tUlatt der.

2.
Luokta-Mavas
sameby kan företa rask h0st- og vårflytting gjennom den del av området Älvsbyn
som er nevnt i § 8 A. 2. H0st-flyttingen skal vare gjennomf0rt innen 31.
desember.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Renantal

11 §

Högsta tUlåtna renantal är i nedan
angivna områden:

Reinantall.

§ 11 St0rste tillatte
reinantall i nedenfor nevnte områder er:

de

opaginerad Kontrollera mot PDF

A. Norrbottens
län

1. Maunu

2.
Njuorajaure
ochl

3.
Patsajäkel J

4.
Älvsbyn
och 1

5.
Storsund J

B. Västerbottens län

1. Ramsele

2.
Granö

3.
Meselefors

1 100

1 500

2 500

1000 1 000 1500

A. 1. 2.
3. 4. 5.

Norrbottens län Maunu

Njuorajaure ogl

Patsajäkel J

Älvsbyn og 1

Storsund I

B. Västerbottens län

1. Ramsele

2.
Granö

3.
Meselefors

1 100 1500

2 500

1000 1000 1500

opaginerad Kontrollera mot PDF

Flyttningsleder

12 § Vid flyttning tiU och från betesområdena
höst och vår användes följande flyttningsleder:

Flytteleier.

§ 12 Ved h0st- og vårflytting til
og fra beiteområdene brakes f0lgen-de flytteleier:

opaginerad Kontrollera mot PDF

A. Norrbottens län Maunu

Från trakten av Treriksröset längs
fjällsluttningarna mot Kilpis-järvi och mot Könkämäälven till Kelottijärvi.

Patsajäkel

a)
Från området
Njurojaure på Tometräskets is eller från Pålnoluokta längs stranden och
fjäU-sluttningen norr om denna sjö, till Laimoluokta, därifrån längs vägen till
Korttolahti.

b)
Från
riksgränsen vid Vuo-skojaure, väster om renstängslet mellan Leinavatn och
Koojärvi tiU Korttolahti.

A. Norrbottens län. Maunu:

Fra trakten ved Treriksr0ysa längs
fjellskråningene mot KUpis-järvi og mot Könkämäälven til Kelottijärvi.

Patsajäkel:

a)
Fra området
Njuorajaure över isen på Tometräsk, eller fra Pålnoluokta längs bredden og
fjellskråningen nord for Tometräsk, til Laimoluokta, derfra längs veien til
Korttolahti.

b)
Fra.
riksgrensen ved Vuosko--jaure, vest for reingjerdet mellom Leinavatn og
Koojärvi til Korttolahti.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Älvsbyn

Från riksgränsen i trakten öster om
Balvatn genom Radtjaområ-det mellan Peskehaure och Mavas-jaure, antingen längs
Piteälven till Norra Bergnäs, eller genom fjällområdet Partortetuottar
(Bar-turte) mellan Piteälven och vat-tendelaren, över Skärfajaure till Norra
Bergnäs, därifrån förbi Gal-laure och Mattaureälven till Piteälven, därifrån
på Piteälvens södra sida förbi Jäknajaure, Trollforsen, Njunjesvare och
Benbryte-berget till Holmsel.

Storsund

Från riksgränsen norr om Nasa-fjäll
förbi Värdejaure, längs fjällkedjan norr om Laisälven, över Peljekaise och
Jutis, längs Horn-avans västra strand tUl Arjeplog, därifrån i närheten av
vägen Sten-sundSvannäsAbraurMosko-sel, från Moskosel förbi Lom-träsk och
Njallejaur, längs Grundselån, förbi Södra Brännträsk tUl Storsund.

Älvsbyn:

Fra riksgränsen i trakten 0st for
Balvatn gjennom Radtjaområ-det meUom Peskehaure og Ma-vasjaure, enten längs
Piteälven til Norra Bergnäs, eUer gjennom f jell-området Partortetuottar
(Barturte) mellom Piteälven og vannskillet, över Skärfajaure tU Norra Bergnäs,
derfra förbi Gallaure og Mattaureälven til Piteälven, derfra på s0rsiden av
Piteälven förbi Jäknajaure, Trollforsen, Njunjesvare og Benbryteberget til
Holmsel.

Storsund:

Fra riksgrensen nord for Nasa-fjäll
förbi Värdejaure, langs fjeU-kjeden nord for Laisälven, över Peljekaise og
Jutis, langs vestbredden av Hornavan til Arjeplog, derfra i nxrheten av veien
Sten-sundSvannäsAbraurMoskosel, fra Moskosel förbi Lomträsk og Njallejaur,
langs Grundselån, förbi Södra Brännträsk til Storsund.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B. Västerbottens län Ramsele

Från riksgränsen vid Umbukta över BrantsfjäUet, Norra
Storfjället och fjället Väretje till Danasjön, därifrån till Abborrberg,
Fjällbosjön, sjöarna Gunnarn och Nedre Gunnarn till Blåviken, därifrån längs
Umeälvens norra sida förbi Lycksele och Granö till Ottonträsk.

Flyttningen får i stället företagas
på Umeälvens is eller längs norra sidan av älven.

B. Västerbottens län. Ramsele:

Fra riksgrensen ved Umbukta över
Brantsfjället, Norra Storfjället og fjellet Väretje til Danasjön, derfra til
Abborrberg, FjäU-bosjön, vatnene Gunnarn og Nedre Gunnarn tU Blåviken, derfra
langs nordsiden av Umeälven förbi Lycksele og Granö til Ottonträsk.

Flyttingen kan i stedet företas
över isen på Umeälven eller langs nordsiden av elven.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Granö

Antingen från riksgränsen vid Östre
Krutvatn längs Södra Storfjällets nord- och östsluttningar till Löfjället
eller från riksgrän-' sen vid Arevattnet, genom Are-vattnets och Abelvattnets
dalgång till Löfjället, därifrån förbi Gim-

Granö:

Enten fra riksgrensen ved 0stre
Krutvatn langs nord- og 0stskrå-ningene av Södra Storfjället tU Löfjället,
eller fra riksgrensen ved Arevattnet, gjennom Arevattnets og Abelvattnets
dalf0re tU Löfjället, derfra förbi Gimjafjället, nord

opaginerad Kontrollera mot PDF

jafjället,
norr om Gardfjället till Holmträsket, därifrån till Bastan-sjön och längs sjön
Storumans södra sida till Vinliden, därifrån förbi Joranträsken och Rusträsket
tUl Bålforsen.

Från Löfjället får flyttningen i stället företagas
på Gardikens och Umeälvens is eller längs södra sidan av Gardiken och Umeälven
till Bålforsen.

Meselefors

Från riksgränsen vid Ranseren förbi Stekenjokk,
längs Burgfjäl-let, GUsfjället och Blaikfjället, förbi Klinkhöjden och Stadsås
tiU Meselberget.

Från Stekenjokk får flyttningen i stället företagas
längs Kultsjön samt södra sidan av Ängermanälven och Malgomaj till Meselberget.

13 §

När omständigheterna gör det nödvändigt, kan
lantbruksnämnden föreskriva tillfällig avvikelse från flyttningsled. Innan
sådan föreskrift meddelas, skall om möjligt berörda förmän beredas tillfälle
att yttra sig.

Rastplatser

14 §

Utmed flyttningslederna skall finnas tiUräckligt
antal rastplatser med erforderlig beteskapacitet. Rastplatsernas antal, läge
och utsträckning faststäUes av lantbruksnämnden efter samråd med reindriftsinspektören.

Flyttning

15 §

Flyttning till och från betesområde skall äga rum
inom den betestid som enligt 8 § gäUer för området.

Senast tre veckor innan flyttning börjar, skall
renägarna eller deras förman sända lantbruksnämnden en plan för flyttningen.

for
GardfjäUet tU Holmträsket, derfra til Bastansjön og langs s0r-siden av Storuman
tU Vinliden, derfra förbi Joranträsken og Rusträsket tU Bålforsen.

Fra Löfjället kan flyttningen i stedet företas över
isen på Gardiken og Umeälven, eller langs s0r-siden av Gardiken og Umeälven
til Bålforsen.

Meselefors:

Fra riksgrensen ved Ranseren förbi Steken jokk,
langs Burgfjäl-let, Gitsfjället og BlaUdjäUet, for-bi Klinkhöjden og Stadsås
til Meselberget.

Fra Stekenjokk kan flyttningen i stedet företas
langs Kultsjön og s0rsiden av Ängermanälven og Malgomaj til Meselberget.

§ 13 Når omstendighetene gj0r det n0dvendig, kan
lantbruksnämnden for det enkelte tilfelle påby avvik fra flyttelei. F0r slikt
påbud gis, skal vedkommende tillitsmenn så-vidt mulig gis anledning til å
utta-le seg.

Rasteplasser.

§ 14 Langs flytteleiene skal det vasre et
tUstrekkelig antall rasteplasser med n0dvendig beitekapasitet. Rasteplassenes
antall, beliggenhet og utstrekning fastsettes av lantbruksnämnden etter samråd
med reindriftsinspekt0ren.

Flytting.

§
15

Flytting til og fra beiteområ-de skal föregå
innenfor den bei-tetid som i § 8 er fastsatt for området.

Senest tre uker f0r flytting på-begynnes, skal
reineieme eller deres tillitsmann sende lantbmksnämnden en plan for
flyttingen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kan flyttning ej genomföras enligt planen, skall
lantbmksnämnden snarast möjligt underrättas härom och om när flyttningen
kommer att börja eller fortsätta.

Under flyttning skall renarna
hållas samlade.

Flyttning skall genomföras så snabbt som förhållandena medger.
Under flyttning till Älvsbyn får längre uppehåll göras i Radtja-området och vid
Jäknajaure. Under flyttning till Slorsund får längre uppehåll göras vid
Sten-sund.

Kan flytting ikke gjeiinomf0-res i samsvar med planen,
skal lantbmksnämnden snarest muUg underrettes om dette og om når flyttingen vU
bli påbegynt eUer vU fortset te.

Under flytting skal reinen höides
samlet.

Flyttingen skal gjennomf0res så raskt som forholdene
tillåter. Ved flytting til Älvsbyn kan dog lengre opphold gj0res i Radtjaområdet
og ved Jäknajaure. Ved flytting til Storsund kan lengre opphold gj0-res ved
Stensund.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16 §

När flyttning äger ram enligt 15 §,
skaU svenska renar hållas borta från flyttningsleden så att flyttningen kan
genomföras utan hinder och utan fara för sammanblandning. Lantbruksnämnden utfärdar
de ålägganden och allmänna föreskrifter som behövs.

17 §

Anläggning för renskötseln längs

flyttningsled
får användas av norska renägare mot skälig ersättning till anläggningens
ägare. Kan överenskommelse icke träffas om ersättningens storlek, fastställes
denna av lantbruksnämnden.

18 §

Flyttning får företagas med
motorfordon. För sådan flyttning gäller 1417 §§ i tUlämpliga delar.

§ 16 Når flytting föregår i samsvar med § 15, skal svensk
rein höides borte fra flytteleien slik at flyttingen kan gjennomf0res
uhind-ret og uten fare for sammenblan-ding. Lantbruksnämnden gir de pålegg og
forskrifter som er n0d-vendige.

§ 17 Anlegg for reindriften langs
flyttelei kan nyttes av norske rein-eiere mot rimelig godtgj0relse til eieren
av anlegget. Oppnåes ikke enighet om godtgj0relsens st0r-relse, fastsettes
denne av lantbruksnämnden.

§ 18 Flytting kan företas med
mo-torkj0ret0y. For slik flytting får bestemmelsene i §§ 1417 anvendelse
så långt de passer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kapitel
in. Gemensamma bestämmelser

Bevarande av betestillgängarna

19 § Vid renbetning i det andra landet
enligt denna konvention får betesområdena icke utnyttjas på sådant sätt att
betets framti.da bestånd äventyras.

6 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 16

Kapittel
Ul. Fellesbestemmelser.

Trygging av beiteressursene.

§ 19 Ved reinbeiting i det annet
land i henhold tU denne konvensjon må beiteområdene ikke utnyttes på en slik
mate at beitet forringes for fremtiden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Renägare
som fär använda områdena i det andra landet

20 § Betesområdena i det andra landet
får användas

1.
för renar
tillhörande renägare som är av samisk härkomst eller är eller varit gift med
eller är adoptivbarn tUl sådan renägare och som enligt hemlandets lag har rätt
till renskötsel samt

2.
för renar
tillhörande oskiftat dödsbo efter renägare som avses under 1.

Reineiere som kan nytte områdene
det annet land.

§ 20 Beiteområdene i det annet land
kan brukes

1.
for rein
tUh0rende reineiere som er av samisk herkomst eller som er eller har vaert gift
med eller er adoptivbarn tU slik rein-eier, og som etter hjemlandets lov har
rett til reindrift, samt

2.
for rein
tilh0rende uskiftet d0dsbo etter reineiere som nevnt under 1.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uppehåll i
det andra landet

21 § Renägare som låter sina renar
beta i det andra landet enligt denna konvention och som har renskötsel som
huvudyrke samt dennes husfolk och renvaktare får överskrida riksgränsen och
uppehålla sig i det andra landet under tillåten betestid eller när det eljest
är nödvändigt för renskötseln.

Opphold i
det annet land.

§ 21 Reineier som lar sin rein
beite i det annet land i henhold tU denne konvensjon, og som har reindrift
som hovedyrke, samt hans husstandsmedlemmer og reingje-tere, har adgang til å overskride
riksgrensen og oppholde seg i det annet land i tillatt beitetid og ellers når
det er n0dvendig av hensyn til reindriften.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Underrättelse om renbetning i det andra landet

22 §

Lantbruksnämnden/reindriftsin-spektören
skall senast två månader före betestidens början underrätta vederbörande
reindriftsinspektör/ lantbruksnämnd i det andra landet om hur betesområdena
där kommer att användas.

Underrättelse lämnas för varje
sameby/renbetesdistrikt och skall innehålla uppgift om:

1.
renägarnas
namn, födelseår, hemort, renantal och renmärken,

2.
de betesområden
som skall användas,

3.
namn och
födelseår för de personer som avser att överskrida riksgränsen och uppehålla
sig i det andra landet enligt 21 § samt

4.
förmannens namn
och uppe-hållsplats under betestiden.

Melding om
beiting i det annet land.

§ 22

Reindriftsinspekt0ren/Iantbruks-nämnden
skal senest to måneder f0r beitetiden begynner sende melding til vedkommende
lantbmks-nämnd/reindriftsinspekt0r i det annet land om hvordan beiteområdene
der vU bli benyttet.

Melding gis for hvert
reinbeite-distrikt/sameby og skal inneholde opplysning om

1.
reineiernes
navn, f0dselsår, bopel, reinantall og reinmerker;

2.
de beiteområder
som vil bli benyttet;

3.
navn og
f0dselsår for de personer som vil overskride riksgrensen og oppholde seg i
det annet land i henhold tU § 21, samt

4.
tUIitsmannens
navn og hans oppholdssted i beitetiden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har uppgift om renmärken en gång lämnats, behöver därefter
endast nya märken eller ändringar av märken anmälas.

Er det tidligere gitt oppgave över reinmerker, skal
meldingen bare inneholde oppgave över nye merker eller endringer i merker.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Legitimation

23 §

Den som enligt 21 § uppehåller sig
i det andra landet och som fyUt 15 år skall medföra särskUd legitimationshandling,
som på begäran skall uppvisas för landets myndigheter.

Legitimationshandling utfärdas av
myndighet i hemlandet och skall gälla högst fem år.

Legitimasjon.

§ 23

Den som i medhold av § 21 oppholder
seg i det annet land, og som har fylt 15 år, skal medf0re et saerskilt
legitimasjonsbevis. Dette skal på forlangende forevises landets myndigheter.

Legitimasjonsbeviset utstedes av
hjemlandets myndigheter og skal gjelde for h0yst fem år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förmän

24 §

I varje sameby/renbetesdistrikt,
som berörs av denna konvention, skall finnas en förman och en eller två
ersättare för denne.

Förmannen skall vara kontaktman mellan myndighetema och
renägarna i frågor som uppstår i samband med att renar från det ena landet
betar i det andra. Han skall tillse att konventionens bestämmelser iakttages
vid renskötselns utövande. Förmannen kan ge renägare som tillhör hans sameby/renbetesdistrikt
de anvisningar och kräva den medverkan av dem som behövs för att konventionen
skall efterlevas.

Det åligger förmannen särskUt ati:

1.
uppehålla sig
på lämplig plats inom eller i närheten av betesområdet när renbetning är
tillåten i det andra landet,

2.
vidtaga de åtgärder
som är nödvändiga om konventionen överträdes,

3.
söka utreda
vems renar som våUat uppgiven skada.

Tillitsmenn.

§ 24

I hvert reinbeitedistrikt/sameby,
som ber0res av denne konvensjon, skal det vasre en tUlitsmann med en eller to
stedfortredere.

TUlitsmannen skal vasre binde-ledd
mellom myndighetene og reineieme i sp0rsmål som oppstår i samband med at rein
fra det ene land beiter i det andre. Han skal påse at konvensjonens bestemmelser
iakttas ved ut0vingen av reindriften. Tillitsmannen kan gi reineiere som
tilh0rer hans distrikt/sameby de pålegg og kreve den medvirkning av dem som er
n0dvendig for at konvensjonen skal etterleves.

Saerlig påligger det tillitsmannen

1.
å oppholde seg
på hensiktsmessig sted i eller i naerheten av beiteområdet når reinbeiting er
tillatt i det annet land;

2.
å iverksette de
tUtak som er n0dvendige om konvensjonen overtredes;

3.
å s0ke å bringe
på det rene hvem den rein tilh0rer som har voldt påstått skade.

opaginerad Kontrollera mot PDF

TiUsyn och bevakning

25
§

Under uppehåU och flyttning i det andra landet
skall utövas sådan tUlsyn över renarna som god renskötsel kräver.

Renarna skall hållas under sådan bevakning att de
såvitt möjligt hindras från att göra skada, att komma utanför betesområde
eller flyttningsled eller att sammanblandas med främmande renar.

Bevakas icke renarna på sätt som avses i andra
stycket och vidtages ej rättelse efter anmaning, kan den
lantbraksnämnd/rein-driftsinspektör inom vars område renarna finns ordna
bevakning på renägarnas/samebyns bekostnad.

Tilsyn og bevoktning.

§
25

Under opphold og flytting i det annet land skal det
f0res slikt tilsyn med reinen som god reindrift krever.

Reinen skal höides under slik bevoktning at den
såvidt mulig hindres fra å volde skade, komme utenfor beiteområde eller
flyttelei eller sammenblandes med fremmed rein.

Blir reinen ikke bevoktet som bestemt i foregående
ledd, og ret-tes ikke forholdet etter pålegg herom, kan reindriftsinspekt0ren/
lantbruksnämnden der reinen befinner seg, anta gjeterhjelp på
sa-mebyens/reineiernes bekostning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Samling och skiljning

26 §

Samling för kalvmärkning eUer för slakt eller
skUjning får icke äga mm utan att underrättelse om tid och plats har sänts till
förmännen i de samebyar/renbetesdistrikt i det andra landet som har angränsande
områden. Underrättelsen skall sändas i så god tid som möjligt.

27 §

Har renar från de båda länderna sammanblandats
skall samling och skiljning verkställas snarast möjligt.

Samling
och skiljning kan dock uppskjutas eller underlåtas om förmännen i berörda
samebyar/renbetesdistrikt är eniga härom, eUer om detta bestäms av den
lant-braksnämnd/reindriftsinspektör inom vars område renarna finns.

Samling och skiljning verkställes genom försorg av
förmannen i den sameby/det renbetesdistrikt inom vars område renarna finns. Om
förmannen fordrar det skall andra berörda samebyar/renägare sända
erforderlig arbetspersonal

Samling og skilling.

§ 26 Samling for kalvmerking eller for släkting,
eller skiUing, må ikke företas uten at melding om tid og sted er sendt
tillitsmennene for de distrikter/samebyer i det annet land som har tUst0tende
områder. Meldingen skal gis i så god tid som mulig.

§
27

Er
rein fra de to land blitt sammenblandet, skal samling og skilling settes i verk
snarest mu-lig.

Samling
og skilling kan dog utsettes eller unnlates dersom tU-litsmennene i de ber0rte
reinbei-tedistrikter/samebyer er enige om det, eller det bestemmes av
rein-driftsinspekt0ren/lantbruksnämn-den der reinen befinner seg.

Samling og skUling skal settes i verk av
tillitsmannen for det distrikt/den sameby der reinen er. Når tUlitsmannen
krever det skal andre ber0rte reineiere/samebyer sende tilstrekkelig
arbeidskraft til å delta i arbeidet og til å ta hand

opaginerad Kontrollera mot PDF

för
att deltaga i arbetet och omhändertaga tUl samebyn/renägarna hörande renar.
Förmannen avgör hur stor arbetsstyrka de skall sända med hänsyn till det antal
renar de kan antagas ha i den sammanblandade hjorden och till förhållandena i
övrigt.

Förmannen
skall i så god tid som möjligt sända underrättelse. om tid och plats för
skUjningen till förmännen i övriga berörda samebyar/renbetesdistrikt.

28 §

Finner förman anledning antaga att renar från hans
sameby/ renbetesdistrikt sammanblandats med renhjord från det andra landet,
får han syna denna tUlsammans med förmannen i det renbetesdistrikt/den sameby
som renhjorden tillhör.

29 §

Vid tillbakaflyttning av norska renar från
vinterbete i Sverige skall, innan renarna passerar riksgränsen, företagas
samling och ut-skiljning av svenska renar.

Samling och skiljning kan underlåtas om
lantbmksnämnden samtycker. Samtycke bör läninas när det finns anledning antaga
att sammanblandning icke har skett.

Samlingen och skiljningen verk-ställes genom
försorg av den norske förmannen. Tid och plats skall godkännas av
lantbmksnämnden, som underrättar förmännen i berörda samebyar.

Lantbmksnämnden kan ålägga sameby att sända
erforderlig arbetspersonal för att biträda vid skUjningen och omhändertaga
till samebyn hörande renar.

om
sin rein. Tillitsmannen avgj0r hvor stort mannskap de skal sende under hensyn
tU det antaU rein de antas å ha i den sammenblandede flokken og til forholdene
for 0v-rig.

TUlitsmannen skal i så god tid som mulig sende
melding om tid og sted for skillingen til tillitsmennene i de andre ber0rte
distrikter/ samebyer.

§ 28 Har en tUlitsmann grann til å tro at rein fra
hans distrikt/sameby er blitt sammenblandet med rein-flokk fra det annet land,
har han rett til å se över denne sammen med tillitsmannen for den sameby/ det
distrikt som reinflokken til-h0rer.

§
29

Ved tilbakeflytting av norsk rein fra vinterbeite i
Sverige, skal det, f0r reinen passerer riksgrensen, företas samling og
utskUling av svensk rein.

Samling
og skilling kan unnlates om lantbruksnämnden samtyk-ker. Samtykke b0r gis når
det er grunn til å tro at sammenblanding ikke er skjedd.

Samlingen
og skUlingen settes i verk av den norske tUlitsmannen. Tid og sted skal
godkjennes av lantbruksnämnden som gir melding tU tUlitsmennene for de ber0rte
samebyer.

Lantbruksnämnden kan pålegge sameby å sende
tilstrekkelig arbeidskraft til skillingen og tU å ta hand om sin rein.

opaginerad Kontrollera mot PDF

30
§ Innan svenska renar slutUgt lämnar betesområde i Norge eller angränsande
svenska områden och senast vid utgången av den i 2 § bestämda betestiden skall
företa-

§
30 F0r svensk rein endelig förlåter beiteområdet i Norge eller tUst0-tende
svensk område, og senest ved utl0pet av den i § 2 bestemte beitetid, skal det
företas samling og

opaginerad Kontrollera mot PDF

gas
samling och utskiljning av norska renar.

Skiljningen skall verkställas på den norska sidan
av riksgränsen om icke reindriftsinspektören samtycker tUl att skiljningen
företages på svenskt område.

Samling och skiljning kan underlåtas om
reindriftsinspektören samtycker. Samtycke bör länmas när det finns anledning
antaga att sammanblandning icke har skett eUer när omständigheterna eljest gör
det befogat. Reindriftsinspektören kan bestämma att sådant samtycke skall
gälla tills vidare.

Samlingen och skiljningen verkställes genom
försorg av den svenske förmannen. Tid och plats skall godkännas av reindriftsinspektören,
som underrättar förmännen i berörda renbetesdistrikt.

Reindriftsinspektören kan ålägga renägarna i
berörda renbetesdistrikt att sända erforderlig arbetspersonal för att biträda
vid skiljningen och omhändertaga tUl distriktet hörande renar.

31
§

Renar som utan stöd av denna konvention befinner
sig i det andra landet får icke föras tillbaka till hemlandet innan skiljning
företagits.

I fråga om skiljningen och samling som föregår den
äger 27 § motsvarande tillämpning. Den lantbmksnämnd/reindriftsinspek-tör inom
vars område renarna finns kan ålägga förmannen för den sameby eUer det
renbetesdistrikt, som huvuddelen av renarna tiUhör, att ombesörja samlingen
och skiljningen.

Lantbruksnämnden/reindriftsin-spektören kan medge
undantag från föreskriften i första stycket.
Lantbruksnämnden/reindriftsin-spektören kan föreskriva att förmannen
ombesörjer att skiljningen sker på lämplig plats i hemlandet

UtskUling
av norsk rein.

Skilling skal föregå på norsk side av riksgrensen
med mindre reindriftsinspekt0ren samtykker i at skUling företas på svensk område.

Samling og skiUing kan unnlates om
reindriftsinspekt0ren samtykker. Samtykke b0r gis når det er grunn til å tro
at sammenblanding ikke er skjedd eller hvis andre omstendigheter tilsier det.
Rein-driftsinspekt0ren kan bestemme at slikt samtykke skal gjelde inntil
videre.

Samlingen og skiUingen skal settes i verk av den
svenske tillitsmann. Tid og sted skal godkjennes av reindriftsinspekt0ren, som
gir melding til tillitsmennene for de ber0rte reinbeitedistrikter.

Reindriftsinspekt0ren kan pålegge reineieme i de
ber0rte reinbeitedistrikter å sende tilstrekkelig arbeidskraft tU skillingen
og tU å ta hand om sin rein.

§
31 Rein som uten hjemmel i konvensjonen befinner seg i det annet land, må
ikke f0res tilbake til hjemlandet f0r skilling er foretatt.

For skillingen og forutgående samling får reglene i
§ 27 tilsvarende anvendelse. Reindriftsin-spekt0ren/lantbruksnämnden der
reinen befinner seg kan pålegge tillitsmannen i det distrikt eller den sameby
som det meste av reinen tUh0rer, å sette i verk samlingen og skillingen.

Reindriftsinspektören/lantbraks-nämnden kan gj0re
unntak fra bestemmelsen i f0rste ledd. Rein-driftsinspekl0ren/lantbruksnämn-den
kan bestemme at tiUitsmannen skal iverksette skUling på h0velig .sted i
hjemlandet og kan gi tillits-

opaginerad Kontrollera mot PDF

och kan meddela denne närmare föreskrifter härför.
Underrättelse om skiljningen skall sändas till den
reindriftsinspektör/Iantbmks-nämnd inom vars område skiljningen skall
verkstäUas.

32 §

Lantbruksnämnden/reindriftsln-

spektören kan föreskriva att samling och skUjning skall
äga ram då

1.
förman i strid
mot konventionen underlåter att ombesörja samling eller skiljning, .

2.
förmän med stöd
av 27 § andra stycket överenskommit att uppskjuta eller underlåta samling eller
skiljning men sådan enligt myndighetens bedömande bör verkställas utan
dröjsmål,

3.
det finns
anledning antaga att sammanblandning skett eller

4.
eljest
särskilda skäl föreligger.

Lantbruksnämnden/reindriftsin-spektören
bestämmer tid och plats för samlingen och skiljningen.

Innan föreskrift enligt första
stycket meddelas skaU berörd förman beredas tillfälle att yttra sig.

33 §

Efter skiljning skall den sameby/renägare
till vilken utskild ren hör ombesörja att renen utan dröjsmål återföres till
eget område.

Sameby/renägare som i det andra
landet hämtar egna renar som utskilts skall, där det kan ske utan väsentlig
olägenhet, till hemlandet återföra även utskilda renar som tUlhör annan
sameby/renägare.

Förman som ombesörjt skUjning
skall tillse att märkta renar som icke omhändertages på sätt som anges i första
eller andra stycket, bevakas tUl dess de hämtas av sameby/renägare till vilken
de hör. Förmannen skall underrätta samebyns/renbetesdistriktets förman om var
renama kan häm-

mannen nasrmere direktiver for skillingen. Melding om
skiUingen skal gis til lantbmksnämnden/ reindriftsinspekt0ren der skiUingen
skal företas.

§ 32
Reindriftsinspekt0ren/lantbmks-nämnden kan gi pålegg om samling og skilling når

1.
tillitsmann, i
strid med denne konvensjon, har unnlatt å iverksette samling eller skUling;

2.
tillitsmenn i
henhold til § 27, annet ledd, er blitt enige om å utsette eller unnlate samling
eller skUling, men myndighetene finner at dette b0r skje uten opphold;

3.
det er grunn
til å tro at sammenblanding har funnet sted, eller

4.
det ellers er
saerlig grunn til det.

Reindrlftsinspekt0ren/Iantbruks-nämnden
fastsetter tid og sted for samlingen og skillingen.

F0r pålegg gis i medhold av f0rste
ledd skal vedkommende tillitsmann gis anledning til å uttale seg.

§ 33

Etter skilling skal
reineier/same-by som utskilt rein tilli0rer s0rge for at reinen stråks f0res
tilbake til eget område.

Reineier/sameby som henter utskilt
rein i det annet land, skal, når det kan skje uten vesentiig ulempe, f0re med
tilbake til hjemlandet også utskilt rein som tillh0rer annen reineier/sameby.

Tillitsmann som iverksetter skillingen,
skal s0rge for at merket rein som ikke blir tätt hand om på den mate som er
fastsatt i f0rste og annet ledd, bevoktes inntil den avhentes av reineier/sameby
som den tilh0rer. Tillitsmannen skal underrette distriktets/samebyens
tillitsmann om hvor reinen

opaginerad Kontrollera mot PDF

tas
samt ange en med hänsyn till förhållandena rimlig tid inom vUken hämtning
skall ske.

Kan renarna icke bevakas eller återföras utan
väsentlig olägenhet eller underlåter samebyn/renägaren att avhämta djuren inom
angiven tid, kan renarna efter medgivande av lantbmksnämnden/
reindriftsinspektören säljas' tUl slakt för ägarens räkning.

34 §

Uppstår oenighet vid genomförande av samling eller
skiljning kan lantbraksnämnden/reindrifts-inspektören vidtaga de åtgärder som
påkaUas av omständigheterna.

Kostnader
för renar från det andra landet

35 §

Kostnader för nödvändigt arbete

med
renar från det andra landet och utlägg som uppstår i samband härmed skall
betalas av sameby/ renägare som renarna tUlhör.

Har renar från de båda länderna sammanblandats,
fördelas kostnader för samling och skUjning mellan samebyarna/renägama i
förhållande till det antal renar de har i den sammanblandade hjorden. Har
sammanblandningen orsakats av oaktsamhet eller otillräcklig tUlsyn och
bevakning, kan den ansvariga samebyn/renägaren påföras en större del av eller
hela kostnaden.

Förmannen skall upprätta sammanställning över
kostnadema, fördela dessa och sända dem som kräves på ersättning specificerade
räkningar.

Godtages icke ersättningskrav, bör lantbruksnämnden
eller reindriftsinspektören, om någon av parterna begär det, medverka till att
förlikning kommer tUl stånd.

Renmärken

36 §

Vid registrering av renmärke skall tillses att
detta tydligt skil-

kan
avhentes, samt angi en etter forholdene rimelig tidsfrist innen hvilken
avhenting må finne sted. Dersom reinen ikke uten vesentiig ulempe kan bevoktes
eUer f0-res tUbake, eller dersom den reineier/sameby som reinen tilh0rer,
unnlater å avhente reinen innen den fastsatte tidsfrist, kan
rein-driftsinspekt0ren/lantbruksnämn-den samtykke i at reinen selges til slakt
for eierens regning.

§ 34 Oppstår uenighet ved gjeanom-f0ringen av
samling eller skilling kan reindriftsinspekt0ren/lant-bruksnämnden iverksette
de tiltak som omstendighetene tilsier.

Kostnader
med rein fra det annet land.

§
35

Kostnader ved n0dvendig arbeid med rein fra det
annet land, og utlegg som oppstår i denne förbindelse, skal betales av
reineier/ sameby som reinen tilh0rer.

Er rein fra de to land blitt sammenblandet,
fordeles kostnadene ved samling og skiUing mellom reineier/sameby i forhold tU
antallet rein de har i den sammenblandede flokken. Skyldes sam-menblandingen
uaktsomhet eller utilstrekkelig tilsyn og bevoktning, kan den ansvarlige
reineier/sameby pålegges å betale en st0rre andel av eller alle kostnadene.

Tillitsmannen skal f0re oppgave över kostnadene,
fordele disse og sende spesifiserte regninger til dem krav rettes mot.

Godtas ikke kravet, b0r rein-driftsinspekt0ren
eller lantbruksnämnden, dersom en av partene anmoder om det, medvirke tU at
forlik kommer i stånd.

Reinmerker.

§ 36 Ved registrering av reinmerke skal det
påses at dette tydelig

opaginerad Kontrollera mot PDF

jer sig från annat giltigt
märke, som användes eUer får användas på renar från det andra landet med vilka
sökandens renar kan sammanblandas.

Närmare
bestämmelser om ulväxling av upplysningar om renmärken fastställes efter
överenskommelse mellan jordbraksdepartementet i Sverige och
landbraks-departementet i Norge.

skUler seg fra annet
gyldig merke som brakes eller kan brukes på rein fra det annet land som
s0ke-rens rein kan bli sammenblandet med.

Nasrmere
regler om utveksling av opplysninger om reinmerker fastsettes ved avtale mellom
Land-bruksdepartementet i Norge og Jordbruksdepartementet i Sverige.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Omärkt ren

37
§

Ren som icke är märkt före utgången av april året
efter det den fötts (omärkt ren) behandlas enligt lagen i det land där renen
finns.

I
fråga om omärkt ren som finns i de betesområden som anges i 1 och 7 §§ under de
enligt 2 och 8 §§ för varje område bestämda betestiderna gäller dock följande:

1. Har renar från de båda länderna icke
sammanblandats, skall omärkta renar behandlas enligt lagen i det andra landet
om det icke är sannolikt att renarna hör hemma i det land där de finns.

2. Har renar från de båda ländema sammanblandats,
skall omärkta renar fördelas i förhållande tUl antalet märkta renar i den
sammanblandade hjorden.

Bestämmelserna
i denna § äger motsvarande tillämpning i fråga om ren med förstört eller okänt
märke.

Umerket rein.

§
37

Rein som ikke er merket innen utgången av april
året etter den er f0dt (umerket rein), behandles i samsvar med lovgivningen i
det land reinen befinner seg.

For
umerket rein som befinner seg i beiteområder som nevnt i §§ 1 og 7 tU beitetid
som nevnt i §§ 2 og 8 for vedkommende område, gjelder dog f0lgende:

1. Er sammenblanding av rein fra de to land ikke
skjedd, skal umerket rein behandles i samsvar med lovgivningen i det annet
land, med mindre det er sannsynlig at reinen h0rer hjemme i det land den
befinner seg.

2. Er rein fra de to land sammenblandet, skal umerket
rein fordeles i forhold til det antall merket rein som er i den sammenblandede
flokken.

Bestemmelsene
i denne paragraf får tUsvarende anvendelse på rein med 0delagt eller ukjent
merke.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Slakt

38
§

Under tillåtet uppehåll i del andra landet får
renar slaktas med iakttagande av de bestämmelser som gäller i landet.

Renar
som finns i det andra landet utan stöd av denna konvention får icke slaktas
utan tillstånd

Släkting.

§
38

Under tillatt opphold i det annet land kan
släkting av rein skje under iakttagelse av de regler som der gjelder.

Rein som uten hjemmel i konvensjonen befinner seg
i det annet land må ikke släktes uten

opaginerad Kontrollera mot PDF

av den
lantbmksnämnd/reindrifts-inspektör inom vars område renarna finns.

I fråga om kött och andra produkter som härrör från slakt
av ren i det andra landet gäller detta lands bestämmelser om införsel och
försäljning.

samtykke av reindriftsinspekt0ren/ lantbruksnämnden der
reinen er.

For kj0tt og andre produkter av
rein som er släktet i det annet land gjelder dette lands bestemmelser om
innf0rsel og om-setning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jakt och
fiske

39 § Den som enligt 21 § uppehåUer
sig i det andra landet har under den betestid som anges i 2 eller 8 § rätt till
jakt och fiske inom betesområdet enligt samma bestämmelser som gäller för
landets egna renskötande samer, dock endast till husbehov.

Jakt og
fiske.

§ 39 Den som i medhold av § 21
oppholder seg i det annet land, har i den beitetid som er fastsatt i §§ 2 og 8
adgang tU jakt og fiske innenfor beiteområdet etter de bestemmelser som gjelder
for landets egne reindrifts-samer, dog bare til husbehov.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skogsfängst

40 §

Den som låter sina renar beta i det
andra landet enligt denna konvention får inom betesområdet och längs
flyttningsled taga virke för att använda i renskötseln enligt samma bestämmelser
som gäller för landets egna renskötande samer.

Erfordras enligt dessa bestämmelser
anvisning eUer utsyning skall framstäUning härom göras senast sex månader före
avverkning.

Trevirke.

§ 40 Den som lar rein beite i det
annet land i henhold tU denne konvensjon, kan innenfor behe-området og langs
flyttelei ta trevirke til bruk i reindriften etter de bestemmelser som gjelder
for landets egne reindriftssamer.

Krever bestemmelsene utvisning,
skal begjaering herom frem-settes senest seks måneder f0r hugsten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Anläggningar
för renskötseln m. m.

41 §

Den som låter sina renar beta i det
andra landet enligt denna konvention får uppföra anläggningar eUer bostad som
behövs för renskötseln enligt samma bestämmelser som gäller för landets egna
renskötande samer.

Om det är ändamålsenligt, bör anläggningar för renskötseln
nyttjas gemensamt av svenska och norska renägare. Lantbruksnämn-

Anlegg for
reindriften m. m.

§ 41

Den som lar rein beite i det annet
land i henhold til denne konvensjon, har adgang til å opp-f0re anlegg eUer
bolighus som er n0dvendige i reindriften etter de bestemmelser som gjelder for
landets egne reindriftssamer.

Når det er rasjonelt, b0r anlegg
for reindriften nyttes i fel-lesskap av norske og svenske reineiere.
Reindriftsinspekt0ren/Iant-

opaginerad Kontrollera mot PDF

den/reindriftsinspektören
bör medverka till att överenskommelse härom träffas.

bruksnämnden
b0r medvirke til at avtale herom kommer i stånd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Spärrstängsel

42 §

Längs riksgränsen och betesområdenas gränser får
spärrstängsel uppföras för att underlätta renskötseln.

Närmare bestämmelser om uppförande och underhåll av
stängsel såsom om sträckning, utförande och fördelning av kostnader, fastställes
genom särskUd överenskommelse.

Avviker stängselsträckning från riksgränsen eUer
betesområdets gräns, skall stängslet anses utgöra renbetesgräns vid
tillämpningen av denna konvention.

Inom betesområde får spärr-stängsel
uppföras efter särskild överenskommelse.

Sperregjerder.

§ 42

Sperregjerder kan oppf0res langs
riksgrensen og langs beite-områdenes grenser for å lette reindriften.

Naermere bestemmelser om opp-f0ring og vedlikehold av
gjerder, herunder om gjerdelinjer, gjerde-nes utf0relse og om fordeUng av
kostnader, fastsettes ved sasrskUt overenskomst.

Hvor gjerdelinje avviker fra riksgrensen
eller beiteområdets grense, skal gjerdet anses som rein-beitegrense ved
anvendelsen av bestemmelsene i denne konvensjon.

Innenfor beiteområde kan det
oppf0res sperregjerder etter saerskilt overenskomst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Naturvärd

43 §

Vid planläggning, placering, uppförande och underhåll av
anläggningar för renskötseln inbegripet stängsel skall tillbörlig hänsyn
tagas till naturvården.

Anläggningarna skaU såvitt möjligt utföras och
underhållas så att djur icke skadas.

Den som uppfört anläggning svarar för uppröjning efter det
att anläggningen utförts och för att överblivet material m. m. avlägsnas.
Anläggning som ej underhål-les eller icke längre behövs för renskötseln skall
avlägsnas och erforderlig uppröjning skaU utföras.

Nafurvern.

§ 43

Ved planlegging, plassering,
oppf0ring og vedlikehold av anlegg i reindriften, herunder gjerder, skal
tUb0riig hensyn tas tU naturverninteresser.

Anleggene skal såvidt mulig
ut-f0res og vedlikeholdes slik at dyr ikke blir påf0rt skade.

Den som har oppfOrt anlegg, skal
s0rge for opprydding etter at anleggsarbeidene er utf0rt, og for at materialer
m. v. som ikke er nyttet, blir fjernet. Anlegg som ikke blir vedlikeholdt eller
ikke lenger er n0dvendige for reindriften, skal fjernes og n0d-vendig
opprydding skal företas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hundar

44 § För bevakning av renama får renhundar medföras från
det ena landet till det andra.

Kunder.

§ 44 For bevoktning av reinen kan reinhunder medf0res fra
det ene land tU det annet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Medförande
av utrustning m. m.

45 §

För användning i renskötseln får
person som avses i 21 § från det ena landet tUl det andra medföra nödvändig
utrastning, redskap och livsmedel samt material för uppförande och underhåll av
anläggningar m. m. som nämns i 41 §.

Vapen ocb ammunition

46 §

För användning i renskötseln och
vid jakt enligt 39 § får person som avses i 21 § från det ena landet till det
andra medföra vapen och ammunition.

Närmare bestämmelser kan
fastställas genom särskUd överenskommelse.

Medfering
av utstyr m. m.

§ 45 Til bruk i reindriften kan person
som nevnt i § 21 f0re med seg fra det ene land til det annet n0dvendig utstyr,
redskap og levnedsmidler, samt materia-ler til oppf0ring og vedlikehold av
anlegg m. m. som nevnt i § 41.

Vapen og ammunision.

§ 46

TU brak i reindriften og tU jakt
etter § 39 kan person som nevnt i § 21 f0re med seg fra det ene land til det
annet vapen og am-munisjon.

Naermere bestemmelser kan
fastsettes ved sasrskUt overenskomst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Radiosändare
och mottagare

47 §

Person som avses i 21 § får från
det ena landet tUl det andra medföra och i renskötseln använda radiosändare
och mottagare med iakttagande av det andra landets bestämmelser.

Närmare bestämmelser kan fastställas genom särskild överenskommelse.

Radiosendere
og mottakere.

§ 47

Person som nevnt i § 21 kan f0re
med seg fra det ene land tU det annet og bruke i reindriften radiosendere og
mottakere under iakttagelse av de bestemmelser som gjelder der.

Naermere bestemmelser kan fastsettes ved saerskilt overenskomst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Motorfordon

48 §

För användning i renskötseln får
person som avses i 21 § från det ena landet till det andra medföra motorfordon
som är registrerat i hemlandet.

För användning av terränggående motorfordon tillämpas samma
bestämmelser som gäller för landets egna renskötande samer.

Under annan tid än tUlåten betestid
får dock terränggående motorfordon användas i renskötseln i det andra landet
först sedan meddelande tillställts den lantbmks-

Motorkjoreteyer.

§ 48

Til bruk i reindriften kan person
som nevnt i § 21 f0re med seg fra det ene land tU det annet motorkj0ret0y som
er regi-strert i hjemlandet.

For bruk av terrenggående mo-torkj0ret0y gjelder samme
bestemmelser som for landets egne reindriftssamer.

Utenfor tUlatt beitetid kan dog terrenggående
motorkj0ret0y bare brukes i reindriften i det annet land etter at melding er
gitt reindriftsinspekt0r/lantbruks-

opaginerad Kontrollera mot PDF

nämnd/reindriftsinspektör inom vars område motorfordonet
skall användas.

Tull- och avgiftsfrihet

49 §

Utrustning, redskap och andra

varor som
avses i 4548 §§ får medföras tull- och avgiftsfritt.

Smittsamma djursjukdomar

50 §

När det finns anledning antaga att
svårartad smittsam sjukdom utbrutit bland renar eller husdjur i det ena landet
och att fara föreligger för att renbetning i det andra landet kan medföra
ytterligare utbredning av sjukdomen, skall veterinärmyndigheterna i de båda
länderna samråda. Vartdera landet kan därefter vidtaga de åtgärder eller
utfärda de föreskrifter som behövs för att hindra sjukdomens utbredning.

Förbud mot att renar från det ena landet kommer in i det
andra utfärdas av vederbörande departement. Sådant förbud skall upphävas så
snart faran för sjukdomens utbredning upphört.

nämnd der motorkj0ret0yet skal benyttes.

Toll- og avgiftsfrihet.

§ 49 Utstyr, redskap og andre varer
som er nevnt i §§ 4548 kan medf0res toll- og avgiftsfritt.

Smittsomme dyresykdommer.

§ 50

Når det er grunn tU å tro at det i
ett av landene er ondartet smittsom sykdom blant rein eller husdyr og at det er
fare for at reinbeiting i det annet land kan f0re til ytterligere utbredelse av
sykdommen, skal veterinasrmyn-dighetene i de to land samrå seg med hverandre.
Hvert av landene kan deretter iverksette de tiltak og gi de pålegg eller
utferdige de forbud som er n0dvendige for å hindre sykdommens utbredelse.

Forbud mot at rein fra det ene land kommer inn i det annet
land utferdiges av vedkommende departement. Slikt forbud skal oppheves så snart
faren for utbredelse av sykdommen er opp-h0rt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kapitel IV. Överträdelser av konventionen

Meddelande om olovlig betning

51 § När renar från det ena landet
uppehåller sig i det andra landet utan stöd av denna konvention skall
underrättelse härom snarast lämnas till den lantbriiksnämnd/
reindriftsinspektör inom vars område renarna finns. Skyldighet att lämna sådan
underrättelse åligger renarnas ägare, den som i ägarens ställe svarar för
bevakning och tillsyn samt den som har rätt att driva renskötsel inom det
område där renarna finns.

Kapittel IV. Overtredelser av konvensjonen.

Melding om ulovlig beiting.

§ 51 Når rein fra det ene land oppholder
seg i det annet land uten hjemmel i denne konvensjon, skal det snarest gis
melding til rein-driftsinspekt0ren/lantbruksnämn-den der reinen er. Plikt til å
gi slik melding har reinens eier, den som i eierens sted er ansvarlig for
bevoktning og tilsyn, samt den som har lovlig adgang til reindrift i det
område hvor den frem-mede reinen er.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lantbruksnämnden/reindriftsin-spektören
skall snarast underrätta förmannen i den sameby/det renbetesdistrikt där
renama finns, reindriftsinspektören/lantbruks-nämnden i det andra landet samt
om möjligt förmannen i det renbe-tesdistrikt/den sameby som renarna kan
antagas tillhöra.

Bestämmelserna i första och andra styckena äger
motsvarande tillämpning när renar finns på betesområde i strid mot 4 eller 10
§ eller på flytfled i strid mot 16 §.

Reindriftsinspekt0ren/Iantbmks-nämnden
skal snarest underrette tUlitsmannen i det distrikt/sameby der reinen er, samt
lantbraksnämn-den/reindriftsinspektpren i det annet land og, om mulig,
tillitsmannen for den sameby/distrikt som reinen antas å tUh0re.

Bestemmelsene i f0rste og annet ledd får
tilsvarende anvendelse når rein oppholder seg i beiteområde i strid med §§4
eUer 10 eller på flyttelei i strid med § 16.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Betesavgift

52
§

Har renar från det ena landet uppehållit sig i det
andra landet utan stöd av denna konvention kan vederbörande renägare/sameby
åläggas att betala betesavgift.

Betesavgiften
är i Sverige skr 1:00 och i Norge nkr 1:40 per ren utan hänsyn till uppehållets
varaktighet samt i Sverige skr 0: 40 och i Norge nkr 0: 55 per ren för varje
dag renarna uppehållit sig i det andra landet. Har uppehållet ej bringats att
upphöra senast fjorton dagar efter det att
lantbruksnämnden/reindriftsin-spektören mottagit meddelande om olovlig betning
enligt 51 § andra stycket är avgiften från och med den femtonde dagen efter
mottagandet av meddelandet i Sverige skr 0: 75 och i Norge nkr 1: 05 per ren
och dag.

För kalvar under ett år utgår ej avgift.

Avgiftsbeloppen enligt andra stycket omräknas vart
femte år med tillämpning av konsumentprisindex i Sverige respektive i Norge
med utgångspunkt i index per den 1 juli 1971. Omräkning skaU icke ske om
ändringen i indexen är mindre än 10 procent sedan beloppen senast fast-

Beifeavgiff.

§
52

Når rein fra det ene land har oppholdt seg i det
annet land uten hjemmel i denne konvensjon, kan vedkommende sameby/reineier pålegges
å betale beiteavgift.

Beiteavgiften
er i Norge n.kr. 1,40 og i Sverige sv.kr. 1, pr. rein uten hensyn til
varigheten av oppholdet, samt i Norge n.kr. 0,55 og i Sverige s.kr. 0,40 pr.
rein for hver dag reinen har oppholdt seg i det annet land. Er oppholdet ikke
bragt til opph0r innen 14 dager etter at reindriftsinspekt0ren/
lantbruksnämnden har mottatt melding etter § 51, annet ledd, er avgiften fra og
med den femtende dag etter mottageisen av meldingen henholdsvis n.kr. 1,05 og
sv. kr. 0,75 pr. rein pr. dag.

For kalver under ett år bereg-nes ikke avgift.

Avgiftssatsene i annet ledd skal hvert femte år
reguleres i samsvar med forbraksprisindeksen i Norge, henholdsvis i Sverige, og
med utgångspunkt i indeksen pr. 1. juli 1971. Regulering skal ikke företas
dersom endring i den offisielle in-deks er mindre enn 10 prosent siden
avgiftssatsene siste gäng ble

opaginerad Kontrollera mot PDF

ställdes. De belopp som
därvid framkommer avrundas till närmaste femörestal.

fastsatt.
Avgiftssatsene avrandes til naermeste fem 0re.

opaginerad Kontrollera mot PDF

53 §

Beslut om betesavgift fattas av den
lantbmksnämnd/reindriftsin-spektör inom vars område det olovliga uppehållet ägt
rum.

Kan det olovliga uppehållet icke läggas renägaren
eller den som på hans vägnar ansvarar för renarna tUl last eller är det eljest
med hänsyn till omständigheterna oskäligt att ålägga full avgift, kan
lantbmksnämnden/reindrifts-inspektören nedsätta avgiftsbeloppet eller, om
särskUda skäl föreligger, besluta att betesavgift icke skall utgå.

Lantbruksnämnden/reindriftsin-spektören sänder
beslutet tUl den reindriftsinspektör/lantbruks-nämnd inom vars område renarna
eller huvuddelen av dem hör hemma. Samtidigt med beslutet lämnas upplysningar
om alla de omständigheter som ligger till gmnd för beslutet.

Den reindrUtsinspektör/Iant-bruksnämnd som mottager
beslutet skall utan dröjsmål sända detta till förmannen i det renbetesdistrikt/den
sameby som renarna eller huvuddelen av dem tillhör och sända den
lantbruksnämnd/ reindriftsinspektör som fattat beslutet uppgift om när
förmannen mottagit detta.

Över beslut om betesavgift kan den som beslutet rör
eller rein-driftsinspektören/Iantbmksnämn-den anföra besvär hos
lantbruks-styrelsen/fylkesmannen inom fem veckor efter det förmannen mottagit
beslutet.

54 §

Beslut om betesavgift förfaller om det icke sänts
till lantbmks-nämnden/reindriftsinspektören i det andra landet senast tre måna-

§
53

Pålegg om betaUng av beiteavgift gis av
reindriftsinspekt0r/ lantbruksnämnd der det ulovlige opphold har funnet sted.

Dersom
det ulovlige opphold ikke kan legges reineieren eller den som på hans vegne har
ansvaret for reinen til last, eller andre omstendigheter gj0r det urimelig å
pålegge full avgift, kan rein-driftsinspekt0ren/lantbmksnämn-den nedsette
avgiftsbe]0pet eller i saerlige tilfelle helt frafalle beiteavgift.

Reindriftsinspekt0ren/Iantbruks-nämnden sender
pålegget til lant-bruksnämnden/reindriftsinspekt0-ren der reinen, eller det
meste av den, h0rer hjemme, og gir samtidig opplysninger om alle de omstendigheter
som ligger til grann for pålegget.

Den lantbruksnämnd/reindrifts-inspekt0r som mottar
pålegget, skal uten opphold sende dette til tillitsmannen for den sameby/distrikt
som reinen eller det meste av den tilh0rer og sende den
rein-driftsinspekt0r/lantbraksnämnd som har utferdiget pålegget melding om når
tillitsmannen har mottatt det.

Pålegg om beiteavgift kan av den som pålegget
ber0rer eller av lantbraksnämnden/reindriftsin-spekt0ren ankes til
fylkesmannen/ lantbraksstyrelsen innen fem uker etter at tillitsmannen har
mottatt pålegget.

§ 54

Er pålegg om beiteavgift ikke sendt
lantbraksnämnden/reindrifts-inspekt0ren i det annet land innen tre måneder
etter at det ulovlige

opaginerad Kontrollera mot PDF

der efter
det att det olovliga uppehållet upphört.

55 §

Betesavgiften skall betalas tUl den
lantbruksnämnd/reindriftsin-spektör inom vars område det olovliga uppehållet
ägt rum inom tre månader efter det att beslutet om avgiften vunnit laga kraft.
Betalas icke avgiften inom denna tid skall beloppet på begäran av
lant-bruksnämnden/reindriftsinspektö-ren förskotteras av vederbörande myndighet
i det andra landet.

56 §

Betesavgift skall användas inom

renskötseln.

57 §

Har renar uppehållit sig i område
i strid mot 4 eller 10 § kan betesavgift enligt 52 § uttagas. Därvid gäller
5356 §§ i tiUämpliga delar.

opphold er bragt til opph0r, kan krav på beiteavgift ikke
gj0res gjeldende.

§ 55 Beiteavgiften skal
betales tU reindriftsinspekt0ren/lantbruks-nämnden der det ulovlige opphold
har funnet sted innen tre måneder etter at kravet er blitt endelig. Betales
ikke avgiften innen den tid, skal bel0pet på anmodning av
reindriftsinspekt0ren/lantbruks-nämnden forskutteres av vedkommende myndighet
i det annet land.

§ 56 Beiteavgiften skal brakes tU
rein-driftsformål.

§ 57 Når rein har oppholdt seg i et
område i strid med §§ 4 eller 10, kan det pålegges beiteavgift i samsvar med §
52. Bestemmelsene i §§ 5356 får tUsvarende anvendelse så långt de passer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ersättning
för skada

58 § 1 den mån särskilda bestämmelser
om ersättning icke finns i denna konvention skall skada som vållas i det andra
landet vid utövande av renskötsel ersättas enligt detta lands
skadeståndsregler. För skada som därvid uppstår på renbete utgår icke
ersättning.

Erstatnii
for sicade.

§ 58 Når ikke saerlige bestemmelser
om erstatning finnes i denne konvensjon, skal skade som voldes i det annet
land ved ut0velse av reindrift, erstattes i samsvar med dette lands
erstatningsrettslige regler. For skade som derved voldes på reinbeite betales
ikke erstatning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

59 § Fordrar någon ersättning för skada vållad genom det
andra landets renskötsel och träffas icke uppgörelse, skall på begäran av endera
parten den lantbruksnämnd/ reindriftsinspektör inom vars område skadan
inträffat undersöka ansvarsfrågan och skadans storlek samt lägga fram förslag
till förlikning.

§ 59 Krever noen erstatning for skade som er voldt ved
det annet lands reindrift og blur det lkke enighet om oppgj0ret, skal
rein-driftsinspekt0ren/lantbruksnämn-den der skaden er oppstått, på anmodning
av en av partene, under-s0ke ansvarsforholdet og st0rrelsen av skaden, og legge
frem forslag tu forlik.

opaginerad Kontrollera mot PDF

60 § Talan i anledning av skada som avses i 58 § kan
väckas vid rätten i den ort, där skadan uppkom.

§ 60 S0ksmål om erstatning for skade som nevnt i § 58 kan
reises der skaden er oppstått.

opaginerad Kontrollera mot PDF

StraiTbestämmelser

61 § Till böter dömes den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet

1.
åsidosätter
åläggande eller föreskrift som meddelats med stöd av 16 § andra punkten,

2.
verkställer
samling för kalv-märkning eller för slakt eller skiljning utan att sända
underrättelse enligt 26 §,

3.
för renar
tillbaka till Norge utan att samling och skiljning företagits enligt 29 §
första stycket och utan att samtycke lämnats enligt 29 § andra stycket,

4.
för renar
tillbaka från betesområde i Norge eller angränsande svenska områden utan att
samling och skiljning företagits enligt 30 § första stycket och utan att samtycke
lämnats enligt 30 § andra eller tredje stycket,

5.
för renar
tillbaka till hemlandet utan att skiljning företagits enligt 31 § första
stycket och utan att undantag medgivits enligt 31 § tredje stycket,

6.
åsidosätter
åläggande som meddelats av lantbruksnämnd eller reindriftsinspektör med stöd
av 31 § andra stycket andra punkten eller 32 §,

7.
slaktar renar i
strid mot 38 § andra stycket,

8.
använder
terränggående motorfordon i det andra landet i strid mot 48 § tredje stycket.

Till ansvar enligt första stycket dömes ej, om ansvar för
gärningen kan ådömas enligt allmän strafflag.

StrafTebestemmelser.

§ 61 Med b0ter straffes den som forsettlig
eller uaktsomt

1.
overtrer
forskrifter eller pålegg gitt i medhold av § 16, annet punktum;

2.
företar samling
for kalvmerking eller släkting, eller skilling, uten at det er sendt melding
som nevnt i § 26;

3.
f0rer rein
tilbake tU Norge uten at det er foretatt samling og skiUing som bestemt i § 29,
f0rste ledd, og uten samtykke som nevnt i § 29, annet ledd;

4.
f0rer rein
tUbake fra beiteområde i Norge eller tilst0tende svensk område uten at det er
foretatt samling og skUling som bestemt i § 30, f0rste ledd, og uten samtykke
som nevnt i § 30, annet eUer tredje ledd;

5.
f0rer rein
tUbake til hjemlandet uten at det er foretatt skUling som nevnt i § 31, f0rste
ledd og uten at det er gjort unntak som nevnt i § 31, tredje ledd;

6.
unnlater å
etterkomme pålegg gitt av reindriftsinspekt0r eller lantbraksnämnd i medhold av
§ 31, annet ledd, annet punktum eller § 32;

7.
slakter rein i
strid med § 38, annet ledd;

8.
bruker
terrenggående motor-kj0ret0y i det annet land i strid med § 48, tredje ledd.

Straff etter denne bestemmelse kommer ikke til anvendelse
dersom forholdet rammes av noen bestemmelse i den alminnelige
straf-felovgivning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 16

opaginerad Kontrollera mot PDF

62 §

AUmänt åtal för förseelse sonl
avses i 61 § får väckas endast efter anmälan av lantbruksnämnden eller
reindriftsinspektören.

63 §

Den som i ena landet lagförts för
gärning som avses i 61 § får ej lagforas för samma gärning i det andra landet.

§ 62 Offentlig påtale for förseelse som nevnt i § 61
finner bare sted på begjasring av reindriftsinspek-t0ren eller
lantbruksnämnden.

§ 63 Den som i det ene land tUtales
for forhold som nevnt i § 61 kan ikke tiltales for det samme forhold i det
annet land.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kapitel
V. Särskilda bestämmelser Kapittel V. Sserlige bestemmelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Myndighetemas
medverkan för konventionens uppfyllande

64 §

Myndigheterna i de båda länderna
skall var för sig och i samarbete genom lämpliga åtgärder verka för att
bestämmelserna i denna konvention följs. De skall därvid eftersträva att den
renskötsel som det egna landets samer bedriver i det andra landet sker i
överensstämmelse med konventionen och skall lämna varandra bistånd vid
tillämpningen av dess bestämmelser.

Myndighetenes
plikt til å bidra til konvensjonens overholdelse.

§ 64 Myndighetene i de to land skal
hver for seg og i samarbeid ved egnede tiltak virke for at bestemmelsene i
denne konvensjon over-holdes. De skal herander bestrebe seg på at den reindrift
som det egne lands samer driver i det annet land föregår i samsvar med
konvensjonen og skal yte hverandre bistand ved håndhevelsen av konvensjonens
bestemmelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Dispens

65 § När väderleks- eller betesförhållanden eller andra
omständigheter gör det nödvändigt, kan lant-bruksnämnden/fylkesmannen efter
framställning från reindriftsinspek-tören/lantbruksnämnden i det andra landet
föreskriva tillfällig ändring av betesområden (7 respektive 1 §), betestider
(8 respektive 2 §), renantal (11 respektive 6 §) och flyttningsleder (12 §).

1 brådskande faU kan ändring som
avses i första stycket beslutas efter framstäUning direkt från förmannen i den
sameby/det renbetesdistrikt i det andra landet som påkallar ändringen.

Dispensasjoner.

§ 65

Når .det på grann av vaer- eller
beiteforhold eUer andre omstendigheter er n0dvendig, kan
fylkes-mannen/lantbruksnämnden etter anmodning fra lantbruksnämnden/
reindriftsinspekt0ren i det annet land gi bestemmelser om midler-tidige
endringer av beiteområder (henholdsvis §§ 1 og 7), beitetider (henholdsvis §§ 2
og 8), reinantall (henholdsvis §§ 6 og 11) og flytteleier (§ 12).

Når det er n0dvendig med en rask avgj0relse, kan
bestemmelse som nevnt i f0rste ledd gis etter direkte armiodning fra tillitsmannen
for det distrikt/sameby i det annet land som 0nsker endringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om fylkesmannen/Iantbraks-nämnden i det andra landet lämnar
samtycke härtill kan lant-bruksnämnden/fylkesmannen medge tillfälligt undantag
från bestämmelsema i 10 respektive 4 § om betesområdenas utnyttjande.

Dersom f ylkesmaimen/lantbraks-nämnden i det annet land
samtykker i det, kan lantbruksnämnd/ fylkesmann gj0re midlertidig unntak fra
bestemmelsene i henholdsvis §§ 10 og 4 om bruken av beiteområdene.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fast
utskott

Fast
utvalg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid ikraftträdandet av denna konvention skall de båda
ländemas regeringar tillsätta ett fast utskott med uppgift att följa
utvecklingen av den samiska renskötseln i de båda länderna och att lägga fram
förslag om åtgärder som kan bidraga till en effektiv och ändamålsenlig
tUlämpning av konventionen.

Utskottet skall bestå av tre medlemmar från vartdera
landet. Av medlemmama skall en från vartdera landet vara sakkunnig i
rennäringsfrågor och en vara renskötande same.

Medlemmarna tiUsattes för en period
av tre år. För varje medlem skall utses en personlig suppleant, som skall
inträda vid förfall för ordinarie medlem.

Sammanträde håUs minst en gång om
året och i övrigt när det ena landets medlemmar begär det. Utskottet företager
de resor som bedöms nödvändiga. Utskottet fastställer självt sin arbetsordning.

Ved denne konvensjons
ikraft-tredelse skal de to lands regjerin-ger opprette et fast utvalg som har
til oppgave å f0lge utviklingen av den samiske reindrift i de to land og legge
frem forslag om tiltak som kan bidra til en effektiv og formålstjenlig
gjennomf0ring av konvensjonens bestemmelser.

Utvalget skal bestå av tre
med-lemmer fra hvert land. Av med-lemmene skal ett fra hvert land vasre
sakkyndig i reindriftssp0rs-mål og ett vasre reindriftssame.

Medlemmene oppnevnes for et tidsrom
av tre år. For hvert medlem skal det oppnevnes en personlig varamann, som
skal m0te når det ordinasre medlem har forfall.

Utvalget holder m0te minst en gäng
i året og for0vrig når det ene lands medlemmer anmoder om det, og företar de
befaringer som det anser n0dvendige. Utvalget fastsetter selv sin
forretningsorden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kapitel
VI. Övergångsbestämmelser Kapittel VI. Overgangsbestenunelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

67 §

Under en tid av fem år från
konventionens ikraftträdande får området Rieppe i Troms fylke användas för
svensk renbetning. Området har följande gränser:

Från riksgränsen vid riksröse 295 B en rät linje i östlig
riktning tiU Galgujavri, denna sjö,

§ 67

I et tidsrom av fem år fra konvensjonens
ikrafttredelse kan området Rieppe i Troms fylke brakes som beite for svensk
rein. Området har f0lgende grenser:

Fra riksgrensen ved riksr0ys 295 B en rett linje i 0stlig
retning til Galgujavri, dette vatn, Galgu-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Galgujåkka och Skibotnelva till sammanflödet med Lavkaj
åkka, därifrån Lavkaj åkka och Lavka-vaggi till Gåvdajavri, denna sjö tUl södra
ändan, därifrån Breiddalen tUl Gåldajavri, denna sjö till Treriksröset,
därifrån riksgränsen tillbaka till riksröse 295 B.

Betestiden är från och med den 1
maj till och med den 15 juni.

68 §

Så länge betestillgången inom
området Meselefors som anges i 7 § B 3 ej är tillräcklig för 1 500 renar skall
i stället området Hälla i Västerbottens och Västernorrlands län användas för
norsk renbetning. Området har följande gränser:

Från Vispsjöns södra ända en rät
linje över punkt 469 på Vispsjöberget till väg nr 90, denna väg till Hällby
regleringsmagasin, detta magasin till Risåns utlopp, därifrån en rät linje
till vägskälet vid byn Mossaträsk, därifrån vägen till byn Kal, därifrån en rät
linje till Holmträskets västra ända, därifrån en rät linje till Norra
Hed-vattensjön, denna sjö till dess norra ända, därifrån en rät linje till
tjäm vid punkt 355, därifrån bäcken till Vispsjön.

Högsta tillåtna renantal i Hälla är
1 500.

Vid flyttning till Hälla användes
den flyttningsled som i 12 § fastställts för Meselefors fram till Klinkhöjden.
Därifrån sker flyttningen förbi Häggås, Avasjö, Lomsjö och Södra Noret till
Vispsjön.

Lantbruksnämnden avgör efter samråd
med det fasta utskottet när området Meselefors skall tagas i brak.

jåkka og Skibotnelva tU saml0pet med Lavkajåkka, derfra
Lavkajåk-ka og Lavkavaggi til Gåvdajavri, dette vatn til s0renden, derfra
Breiddalen til Gåldajavri, dette vatn til Treriksr0ysa, derfra riksgrensen
tilbake til riksr0ys 295 B.

Beitetiden er fra og med 1. mai til
og med 15. juni.

§ 68

Så lenge beiteforekomstene i
området Meselefors som nevnt i § 7 B, 3, ikke er tUstrekkelig for 1 500 rein,
skal i stedet området Hälla i Västerbottens og Västernorrlands län brakes som
beite for norsk rein. Området har f0lgende grenser:

Fra Vispsjöns s0rende en rett linje
över h0yde 469 på Vispsjöberget til vei nr. 90, denne vei til Hällby
reguleringsmagasin, dette magasin til Risåns utl0p, derfra en rett linje til
veiskUlet ved stedet Mossaträsk, derfra veien till stedet Käl, derfra en rett
linje tU vestenden av Holmträsket, derfra en rett linje til Norra
Hedvattensjön, dette vatn til nordenden, derfra en rett linje tU tjern med
h0yde 355, derfra bekken til Vispsjön.

St0rste tillatte reinantall i Hälla
er 1 500.

Ved flytting tU Hälla bmkes frem
til Klinkhöjden den flyttelei som i § 12 er fastsatt for Meselefors. Derfra
skjer flyttingen förbi Häggås, Avasjö, Lomsjö og Södra Noret til Vispsjön.

Lantbruksnämnden avgj0r, etter
samråd med det fäste utvalg, når området Meselefors skal tas i brak.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kapitel VII.
Slutbestämmelser

69 §

Senast fem år före utgången av denna konventions
giltighetstid eller före den 1 maj 1997, skall, om en av avtalsparterna
påkallar det, en blandad svensk-norsk kommission tillsättas för att utreda
frågan om det ena landets renskötande samer efter utgången av konventionens
giltighetstid har behov av fortsatt renbetning i det andra landet i de
betesområden som omfattas av denna konvention eller delar av dessa.

Avtalspart, som påkallar tillsättandet av
kommissionen, skall härom underrätta den andra avtalsparten senast ett år
före den i första stycket angivna tidsfristen. Parterna skall därefter omgående
inleda förhandlingar om utseende av ordförande för kommissionen samt om
kommissionens sekretariat m. m.

70 §

För att fullgöra den uppgift som är angiven i 69 §
skaU kommissionen i erforderlig utsträckning undersöka betestiUgångarna inom
Finnmarks, Troms och Nordlands fylken och i nordligaste delen av
Nord-Tröndelags fylke samt i Norrbottens och Västerbottens län och i
nordligaste delen av Jämtlands län. Kommissionen skall undersöka hur
betestillgångarna utnyttjas inom dessa områden och hur de mest rationellt
skall kunna utnyttjas. Därvid skall hänsyn också tagas till andra samhälls-
och näringsintressen. Inom denna allmänna ram bestämmer kommissionen själv
hur utredningsarbetet skall bedrivas.

71 §

Kommissionen skall bestå av tre

medlemmar
från vartdera landet. För varje medlem skaU utses en personlig suppleant, som
skall in-

Kapittel VII.
Sluttbesteinmelser.

§
69

Senest fem år f0r denne konvensjon opph0rer å
gjelde eller innen 1. mai 1997 skal det, dersom en av partene krever del,
nedsettes en blandet norsk-svensk kommi-sjon som skal utrede sp0rsmålet om det
ene lands reindriftssamer etter utl0pet av konvensjonens gyl-dighetstid
fortsatt har behov for reinbeite i det annet land i de beiteområder som er
fastsatt i denne konvensjon eller deler av disse områder.

En part som 0nsker en kom-misjon nedsatt, skal gi
den annen part meddelelse om dette senest ett år f0r den frist som er nevnt i
f0rste ledd. Partene skal deretter omgående oppta forhandlinger om
oppnevnelse av formann for kommisjonen og om dens sekretariat m. m.

§ 70 For å l0se den oppgave som er nevnt i § 69
skal kommisjonen i n0dvendig utstrekning unders0ke beiteforekomstene i
Finnmark, Troms og Nordland fylker og i den nordligste del av Nord-Tr0n-delag
fylke, samt i Norrbottens og Västerbottens län og i den nordligste del av
Jämtlands län. Kommisjonen skal unders0ke hvordan beiteforekomstene utnyttes i
disse områder og hvordan de mest rasjonelt kan utnyttes. Herunder skal hensyn
også tas til andre sam-funns- og naeringsinteresser. Innenfor denne
alminnelige ramme bestemmer kommisjonen selv hvordan utredningsarbeidet skal
gjen-nomf0res.

§
71

Kommisjonen
skal bestå av tre

medlemmer fra hvert
land. For

hvert medlem skal det
oppnevnes

en personlig varamann som
skal

opaginerad Kontrollera mot PDF

träda vid förfall för ordinarie medlem.

Kommissionen skall stå under
ledning av en ordförande från ett tredje nordiskt land. Han skall utses
gemensamt av de båda ländernas regeringar.

De båda ländernas regeringar
överenskommer om sammansättningen av kommissionens sekretariat, om behörighet
för kommissionens ordförande att tillkalla sakkunniga och arbetsbiträde samt
att utföra fältundersökningar och inhämta uppgifter från det fasta utskottet,
tUlsatt enligt 66 § och från myndigheter och enskUda.

De gemensamma kostnaderna för
kommissionens arbete skall fördelas lika mellan de båda ländema.

72 §

Kommissionen skall avge sitt

betänkande senast tre år efter det att den tillsatts.

Så snart kommissionens betänkande
avgivits skall de båda ländernas regeringar inleda förhandlingar rörande den
fortsatta rätten till renbetning i det andra landet efter utlöpandet av denna
konventions giltighetstid. Förhandlingarna skall föras på grundval av
betänkandet.

Förhandlingama skall ej omfatta
det i 1 § A 4 angivna området Anjavassdalen om ej de båda ländemas regeringar
enas om att särskUda skäl talar härför.

FörhandUngarna skall såvitt möjligt
slutföras innan denna konventions gUtighetstid utlöper.

73 §

Denna konvention har följande
kartbilagor:

1. Topografisk karta över Norge i
skala 1: 50 000 förminskad tUl skala 1: 100 000, bladen HelUgsko-gen.
Signaldalen, Storfjord och Ta-mokdalen samt topografisk karta

m0te når
det ordinaere medlem har forfall.

Kommisjonen skal stå under ledelse av en formaim fra et
tredje nordisk land. De to lands regje-ringer skal sammen utpeke formannen.

De to lands regjeringer skal treffe naermere avtale om
sammen-setningen av kommisjonens sekretariat, om adgangen for kommisjonens
formann til å tilkalle sakkyn-dige og annen bistand og til å ut-f0re
unders0kelser i marken og innhente opplysninger fra det fäste utvalg som er
nedsatt i henhold tU § 66 og fra myndigheter og enkelt-personer.

De felles omkostninger ved kommisjonens arbeid skal
fordeles likt mellom de to land.

§ 72

Kommisjonen skal avgi sin innstilling
senest tre år etter oppnev-nelsen.

Så snart kommisjonens innstilling er avgitt skal de to
lands regjeringer innlede forhandlinger om fortsatt adgang tU reinbeite i det
annet land etter utl0pet av denne konvensjons gyldighets-tid. Forhandlingene
skal f0res på grunnlag av kommisjonens instil-ling.

Forhandlingene skal ikke omfatte området Anjavassdalen,
som er nevnt i § 1 A, 4, med mindre de to lands regjeringer blir enige om at
siErlige grunner tåler for det.

Forhandlingene skal såvidt mulig sluttf0res innen denne
konvensjon utl0per.

§ 73

Denne konvensjon har f0lgende
kartbUag:

1. Topografiske kart över Norge i målestokk 1 : 50 000
formins-ket til målestokk 1 : 100 000, kart-bladene Helligskogen, Signaldalen,
Storfjord og Tamokdalen, og topo-

s. 1 Kontrollera mot PDF

över Norge
i skala 1: 100 000, bladen R 8 Råstajavri, P 8 Dividalen, P 9 Altevatn, O 9
Salvasskaret och O 8 Bardu på vilka inlagts gränser för betesområdena
Tamok-Rosta, Devdisfjellet, Havgavuobmi, Anjavassdalen, Saarevuobmi och Salvasskardet
som anges i 1 § A 1 6 och Rieppe som beskrivs i 67 §.

2. Topografisk karta över Nor

ge i skala 1: 100 000,

a)
bladen N 9
Narvik, N 10 Skjomen, M 10 Tysfjord och M 11 Hellemobotn på vilka inlagts gränser
för de betesområden i Ankenes, Ballangens och Tysfjords kommuner som anges i 1
§ B 1 a och b,

b)
bladen L 13
Saltdal och M 13 SuUtjelma på vilka inlagts gränser för det betesområde i
Sörfolds och Fauske kommuner som anges i 1 § B 2,

c)
bladen L 14
Junkerdalen, L 15 Näsa, L 16 VUvand, K 15 Dunderlandsdalen och K 16 Um-bugten
på vilka inlagts gränser för de betesområden i Saltdals och Råna kommuner som
anges i 1 § B 3 a och b,

d) bladen K 16 Umbugten,

K 17 Krutfjell och K 18 Skarmo-

dalen på vUka inlagts gränser för

de betesområden i Hemnes och

Hattfjelldals kommuner som an

ges i 1 § B 4 och 5 a och b,

e) bladen J19 Börgefjell och

K19 Ranseren på vilka inlagts

gränser för de betesområden i

Hattfjelldals och Röyrviks kom

muner som anges il § B 6.

3. Topografisk karta över Sve

rige i skala 1:100 000,

a)
en karta
sammansatt av blad 2 Naimakka, 5 Soppero och 6 Karesuando på vilken inlagts
gränser för betesområdet Maunu som anges i 7 § A 1,

b)
en karta
sammansatt av blad 30 H Riksgränsen, 30 I .Abisko, 30

grafiske kart över Norge i målestokk 1 : 100 000, bladene
R 8 Råstajavri, P 8 Dividalen, P 9 .Altevatn, O 9 Salvasskaret og O 8 Bardu,
hvor grenser er angitt for de i § 1 A, 16 beskrevne beiteområder Tamok-Rosta,
Devdisfjellet, Havgavuobmi, Anjavassdalen, Sarevuobmi og Salvasskardet og det
i § 67 beskrevne område Rieppe.

2. Topografiske kart över Nor

ge i målestokk 1 : 100 000,

a)
bladene N 9
Narvik, N 10 Skjomen, M 10 Tysfjord og M 11 Hellemobotn, hvor grenser er angitt
for de i § 1 B, 1 a og b beskrevne beiteområder i Ankenes, Ballangen og
Tysfjord kommuner,

b)
bladene L 13
Saltdal og M 13 Sulitjelma, hvor grenser er angitt for det i § 1 B, 2 beskrevne
beiteområde i S0rfold og Fauske kommuner,

c)
bladene L14
Junkerdalen. L 15 Näsa, L 16 Virvand, K 15 Dunderlandsdalen og K 16 Umbugten,
hvor grenser er angitt for de i § 1 B, 3 a og b beskrevne beiteområder i
Saltdal og Råna kommuner,

d) bladene K16 Umbugten,

K 17 Krutfjell og K 18 Skarmo-

dalen, hvor grenser er angitt for

de i § 1 B, 4 og 5 a og b beskrev

ne beiteområder i Hemnes og

Hattfjelldal kommuner,

e) bladene J19 B0rgefjell og

K19 Ranseren, hvor grenser er

angitt for de i § 1 B, 6 beskrevne

beiteområder i Hattfjelldal og

R0yivik kommuner.

3. Topografiske kart över Sve

rige i målestokk 1 : 100 000,

a)
et kart
sammensatt av blad 2 Naimakka, 5 Soppero og 6 Karesuando, hvor grenser er
angitt for det i § 7 A, 1 beskrevne beiteområde Maunu,

b)
et kart
sammensatt av blad 30 H Riksgränsen, 30 I Abisko, 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

J
Rensjön och 29 J Kirana på vilken inlagts gränser för betesområdena
Njuorajaure och Patsajäkel som anges i 7 § A 2 och 3,

c) en karta sammansatt av blad

35 Arvidsjaur, 36 Boden och 44/

45 Piteå/Rödkallen på vilken in

lagts gränser för betesområdena

Älvsbyn och Storsund som anges

i 7 § A 4 och 5,

d) en karta sammansatt av blad

49 Lycksele, 55 Fredrika och 56

Degerfors NV på vilken inlagts

gränser för betesområdena Ram

sele och Granö som anges i 7 §

B 1 och 2,

e) en
karta sammansatt av blad

48 Vilhelmina, 54 Asele och 61

Junsele på vilken inlagts gränser

för betesområdena Meselefors och

Hälla som anges i 7 § B 3 och

68 §, och

f) en
karta sammansatt av blad

39 Jadnem och 46 Frostviken på

vilken inlagts gränser för betes

områdena Leipikvattnet och Blå

sjökilen som anges i 7 § C 1 och 2.

4. Topografisk karta över Sverige och Norge i skala
1: 250 000 bladen 30 Sollefteå, 32 Grong, 33 Vilhelmina, 34 Skellefteå, 36
Mo-sjöen, 37 Tärna, 38 Arvidsjaur, 39 Luleå, 40 Mo i Råna, 41 Saltdal, 42
Jokkmokk, 44 Sulitelma, 45 Kimna, 47 Narvik, 48 Enontekiö, Nordreisa och Tromsö
på vilka markerats gränsema föi: de betesområden som anges i 1, 7, 67 och 68
§§ och de flyttningsleder som anges i 12 och 68 §§.

5. Topografisk karta över Sverige och Norge i skala
1: 1 OOOOOO på vilken markerats gränsema för de betesområden som anges i 1, 7,
67 och 68 §§ och de flyti-ningsleder som anges i 12 och 68§§.

Vid bristande överensstämmelse mellan
gränsbeskrivning i 1, 7, 67 och 68 §§ och gränsens inläggning på kartbUaga
skall beskrivningen äga vitsord.

J Rensjön og 29 J Kirana
hvor

grenser
er angitt for de i § 7 A, 2 og 3 beskrevne beiteområder Njuorajaure og
Patsajäkel,

c) et kart sammensatt av blad

35 Arvidsjaur, 36 Boden og 44/45

Piteå/Rödkallen hvor grenser er

angitt for de i § 7 A, .4 og 5 be-.

skrevne beiteområder Älvsbyn og

Storsund,

d) et kart sammensatt av bind

49 Lycksele, 55 Fredrika og 56

Degerfors NV hvor grenser er aii-

giU for de i § 7 B, 1 og 2 be

skrevne beiteområder Ramsele ('g

Granö,

e) et kart sammensatt av blai'.

48 VUhelmina, 54 Asele og 61

Junsele hvor grenser er angitt for

de i §§ 7 B, 3 og 68 beskrevne

beiteområder Meselefors og Hälla

og

f) et kart sammensatt av blad

39 Jadnem og 46 Frostviken hvor

grenser er angitt for de i § 7 C, 1

og 2 beskrevne beiteområder Lei

pikvattnet og BlåsjökUen.

4. Topografisk kart över Norge og Sverige i målestokk
1 : 250 000 bladene 30 Sollefteå, 32 Grong, 33 Vilhelmina, 34 Skellefteå,'36
Mo-sj0en, 37 Tärna, 38 Arvidsjaur, 39 Luleå, 40 Mo i Råna, 41 Saltdal, 42
Jokkmokk, 44 SuUtjelma, 45 Kiruna, 47 Narvik, 48 Enontekiö, Nordreisa og Troms0,
hvor grensene for de i §§ 1, 7, 67 og 68 nevnte beiteområder og de i §§ 12 og
68 nevnte flytteleier er markert.

5. Topografisk kart över Norge og Sverige i målestokk
1:1 000 000 hvor grensene for de i §§ 1, 7, 67 og 68 nevnte beiteområder og de
i §§ 12 og 68 nevnte flytteleier er markert.

I tUfelle av uoverensstemmelse mellom
grensebeskrivelse i §§ 1, 7, 67 og 68 og grenseangivelse på kartbilag skal
beskrivelsen legges til grann.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Detsamma
gäller vid bristande överensstämmelse mellan beskrivning av flyttningsled i 12
och 68 §§ och dess inläggning på kartbUaga, då inläggningen endast avser att
antyda ledens sträckning.

74 §

När denna konvention träder i kraft skall
konventionen den 26 oktober 1905 angående flyttiapparnas rätt till renbete m.
m. upphöra att gälla.

75 §

Denna konvention skall ratificeras och
ratifikationsinstrumenten skall utväxlas i Stockholm senast den 28 april
1972.

76 §

Konventionen träder i kraft den

1 maj 1972 och gäller tUl
och med den 30 april 2002.

Till bekräftelse härav har nedanstående
befuUmäktigade ombud undertecknat konventionen och försett den med sina
sigill.

Som
skedde i Oslo den...

i
två exemplar, på svenska och norska språken, vUka äger lika vitsord.

Det
samme gjelder i tilfelle av uoverensstemmelse mellom beskri-velse av flyttelei
i §§ 12 og 68 og markering av denne på kartbilag, idet markeringen bare antyder
hvor flyttleien går.

§ 74 Når denne konvensjon trer i kraft skal
konvensjonen av 26. oktober 1905 angående flyttlappe-nes rett tU reinbeite m.
m. opph0re å gjelde.

§ 75 Denne konvensjon skal ratifise-res og
ratifikasjonsdokumentene skal utveksles i Stockholm senest 28. aprU 1972.

§ 76 Konvensjonen trer i kraft 1. mai 1972 og
gjelder til 30. april 2002.

Til bekreftelse herav har neden-stående, som er
befullmektigede til det, undertegnet denne konvensjon og försynt den med sine
segl.

Som
skjedd i Oslo den ..

i to eksemplarer, i norsk
og svensk tekst, som begge har lik gyldighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8
Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 16

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:16 106

InnehåUsförteckning
till

konvention
meUan Sverige och Norge om renbetning

Sida

Kapitel
I. Svensk renbetning i Norge......................... 67

Betesområdeo
1 § ............................................ ... 67

Betestider
23 §§ ............................................ 72

Betesområdenas
utnyttjande 4 § ........................ ... 73

Saraebyar
från vUka renar får föras på bete i Norge 5 § 73

Renantal
6 §..................................................... 73

Kapitel
II. Norsk renbetning i Sverige....................... ... 73

Betesområden
7 § .......................................... 73

Betestider
89 §§ ........................................... ... 77

Betesområdenas
utnyttjande 10 §........................ 77

Renantal
11 § .................................................. ... 78

Flyttningsleder
1213 §§ ................................... 78

Rastplatser
14 § .............................................. ... 80

Flyttnmg
1518 §§ ........................................ ... 80

Kapitel
III. Gemensamma bestämmelser.................... .. 81

Bevarande
av betestUlgångarna 19 §.................... ... 81

Renägare
som får använda områdena i det andra landet 20 § .. 82

Uppehåll
i det andra landet 21 §........................... 82

Underrättelse
om renbetning i det andra landet 22 § 82

Legitimation
23 § ........................................... 83

Förmän
24 § .................................................. .. 83

TiUsyn
och bevakning 25 §.................................. .. 84

Samling
och skiljning 2634 §§ ........................... .. 84

Kostnader
för renar från det andra landet 35 §........ .. 88

Renmärken
36 § ............................................... 88

Omärkt
ren 37 §................................................ 89

Slakt
38 §........................................................ 89

Jakt
och flske 39 §............................................ 90

Skogsfångst
40 § ............................................. 90

Anläggningar
för renskötseln m. m. 41 §................. 90

Spärrstängsel
42 § ........................................... .. 91

Naturvård
43 § ............................................... .. 91

Hundar
44 § .................................................. .. 91

Medförande
av utrustning m. m. 45 §.................... 92

Vapen
och ammunUion 46 §................................. 92

Radiosändare
och mottagare 47 §......................... 92

Motorfordon
48 § ............................................ 92

Tull-
och avgiftsfrihet 49 § ................................ .. 93

Smittsamma
djursjukdomar 50 § ......................... 93

Kapitel
IV. Överträdelser av konventionen................ 93

Meddelande
om olovlig betning 51 § ..................... .. 93

Betesavgift
5257 §§ .................................. 94

Ersättning
för skada 5860 §§............................ .. 96

Straffbestämmelser
6163 §§ ............................ 97

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 107

Kapitel
V. SärskUda bestämmelser .......................... 98

Myndighetemas
medverkan för konventionens uppfyUande 64 § 98

Dispens
65 § ................................................. 98

Fast
utskott 66 §.............................................. .. 99

Kapitel
VI. Övergångsbestämmelser 6768 §§........... .. 99

Kapitel
VII. Slutbestämmelser 6976 §§ ................. 101

opaginerad Kontrollera mot PDF

ProtokoU

om
uppförande och underhåU av

spärrstängsel
för renar

I samband med ingåendet av
konventionen mellan Sverige och Norge om renbetning har den svenska och den
norska regeringen med hänvisning tUl 42 och 43 §§ konventionen enats om
följande bestämmelser rörande uppförande och underhåll av spärrstängsel för
renar:

ARTIKEL 1

Spärrstängsel skall snarast möjligt
före den 1 maj 1975 uppföras på de sträckor som anges i denna artikel.

A. Troms fylke

1. Tamok-Rosta

Längs den gräns som anges i 1 § A 1
konventionen från riksröse 294 (Treriksröset) till lämplig plats i Kitdalen
(ca 35 km).

2. Anjavassdalen och

Havgavuobmi

Längs den gräns som anges i 1 § A 4
konventionen från södra änden av Sandelwatn till södra änden av Moarsejavri,
därifrån längs den gräns som anges i 1 § A 3 konventionen till riksröse 283 (ca
50 km).

3. Sarevuobmi

Längs den gräns som anges i 1 § A 5
konventionen från riksröse 283 tUl riksröse 280, därifrån längs riksgränsen
till Leinavatn (ca 29 km).

B. Nordlands fylke

1. 7 Ankenes och Ballangens kommuner

a) Längs den gräns som anges i 1 §
B 1 b konventionen från mynningen av bäcken som rinner ut i Middagsvatn norr om
punkt 1262 tiU Forsvatn (ca 5 km).

ProtokoU

om
oppföring og vedlikehold av

sperregjerder
for rein.

I förbindelse med inngåelsen av
konvensjonen mellom Norge og Sverige om reinbeite er den norske og den svenske
regjering, under henvisning til konvensjonens §§42 og 43, blitt enige om
fölgende bestemmelser om oppföring og vedlikehold av sperregjerder for rein:

ARTIKKEL 1

Sperregjerder skal snarest mulig
innen 1. mai 1975 oppföres på de strekninger som er angitt i denne artikkel.

A. Troms fylke

1. Tamok-Rosta:

Langs den i konvensjonens § l.A.l
beskrevne grense fra riksröys 294 (Treriksröysa) til hensiktsmessig sted i
Kitdalen (ca. 35 km).

2. Anjavassdalen og Havgavuob

mi:

Langs den i konvensjonens § 1.A.4
beskrevne grense fra sör-enden av Sandelwatn til sörend-en av Moarsejavri,
derfra langs den i konvensjonens § 1.A.3 beskrevne grense til riksröys 283
(ca. 50 km).

3. Sarevuobmi:

Langs den i konvensjonens § 1.A.5
beskrevne grense fra riksröys 283 tU riksröys 280, derfra langs riksgrensen
til Leinavatn (ca. 29 km).

B. Nordland fylke

1. 7 Ankenes og Ballangen kommuner:

a) Langs den i konvensjonens §
l.B.l b) beskrevne grense fra munningen av bekken som renner ut i Middagsvatn
nord for höyde 1262 til Forsvatn (ca. 5 km).

opaginerad Kontrollera mot PDF

b) Från Forsvatn vid den gräns som anges i 1 § B 1 b
konventionen i västiig riktning till Langvatn (ca 1 km).

2. 7 Ballangens och Tysfjords

kommuner

Från den sydligaste viken i Langvatn i sydlig riktning
förbi sjön vid punkt 792 till Baugevatn (ca 4 km).

3. 7 Tysfjords kommun

a)
Längs den gräns
som anges i 1 § B 1 b konventionen från den sydöstliga delen av Baugevatn till
Paurovatn (ca 2 km).

b)
Längs den gräns
som anges i 1 § B 1 b konventionen från Paurovatn till Naidivatn (ca 2 km).

4. 7 Sörfolds kommun

Från södra kanten av Flatkjö-lens sydöstra del, norr om
riksröse 241 i sydlig riktning till Veiski-vatn, därifrån till Kvitvatn, därifrån
till Messingmalmvatn (ca 8 km).

b) Fra Forsvatn på den i konvensjonens § l.B.l b)
beskrevne grense i vestlig retning til Langvatn (ca. 1 km).

2. 7 Ballangen og Tysfjord kom

muner:

Fra den sydligste bukt i Langvatn
i sörlig retning förbi vatn med höyde 792 tU Baugevatn (ca. 4 km).

3. 7 Tysfjord kommune:

a)
Langs den i
konvensjonens § l.B.l b) beskrevne grense fra den söröstiige del av Baugevatn
til Paurovatn (ca. 2 km).

b)
Langs den i
konvensjonens § l.B.l b) beskrevne grense fra Paurovatn til Naidivatn (ca. 2
km).

4. 7 Sörfold kommune:

Fra sörkanten av Flatkjölens söröstiige del, nord for
riksröys 241 i sörlig retning tU Veiskivatn, derfra til Kvitvatn, derfra til
Messingmalmvatn (ca. 8 km).

s. 3 Kontrollera mot PDF

5. 7
Råna kommun

Längs den gräns som anges i 1 § B 3 b konventionen från
Kvef-sendalstjern till riksgränsen ca 1 km öster om riksröse 220 A (ca 20 km).

5. 7
Råna kommune:

Langs den i konvensjonens § 1.B.3 b) beskrevne grense fra
Kvefsendalstjern til riksgrensen ca. 1 km öst for riksröys 220 A (ca. 20 km).

s. 4 Kontrollera mot PDF

6. 7
Hemnes kommun

Längs den gräns som anges i 1 § B 4 konventionen från Grasvatn
till Okstindbreen (ca 2 km).

6. 7
Hemnes kommune:

Langs den i konvensjonens § 1.B.4 beskrevne grense fra
Grasvatn til Okstindbreen (ca. 2 km).

opaginerad Kontrollera mot PDF

C. Nordlands och Nord-Tröndelags
fylken

I Hattfjelldals och Röyrviks kommuner

Längs den gräns som anges i 1 § B 6 konventionen från sammanflödet
mellan Ranserelva och bäcken från Rotnan till riksgränsen vid Östre
Sipmeksjöen (ca 26 km).

C. Nordland og Nord-Tröndelag
fylker

I Hattfjelldal og Röyrvik kommuner:

Langs den i konvensjonens § 1.B.6 beskrevne grense fra samlöpet
mellom Ranserelva og bekken fra Rotnan til riksgrensen ved Östre Sipmeksjöen
(ca. 26 km).

s. 3 Kontrollera mot PDF

D. Jämtlands län

I Frostvikens kommun

Längs den gräns som anges i 7 § C 1
konventionen från Östra Sipmekejaure tUl Leipikvattnet, därifrån till
Ankarvattnet (ca 19 km).

ARTIKEL 2

Spärrstängsel skall före den 1 maj
1977 uppföras på de sträckor som anges i denna artikel.

A. Troms fylke

Salvasskardet

Längs den gräns som anges i 1 § A 6
konventionen på följande sträckor vid Leinavatn:

a)
från
riksgränsen ca 2 km,

b)
från
Buddugäsluokta till Av-zeluokta,

c)
från viken 1 km
sydost om Cuoibmaädnos utflöde till Skierre-luokta,

d) från Havgaluokta till Alte

vatn

(tUlsammans ca 10 km).

B. Nordlands fylke

1. 7 Ankenes kommun

a) Längs den gräns som anges i

1 § B 1 a konventionen

1.
från sjön vid
punkt llll tiU Nordre Coarwejavrre, från denna sjös södra ände till Söndre
Coarv-vejavrre, från denna sjös sydvästra vik till närmaste vik i Vannaksvatn
(ca 4 km),

2.
från Iptovatns
södra ände till riksgränsen omedelbart norr om Rarkajaure (ca 4 km).

b) Längs riksgränsen från Rar

kajaure till Kjårdavatns sydöstii-

gaste vik, från Kjårdavatns norra

ände längs den gräns som anges i

1 § B 1 b konventionen till Mid-

dagsvatns södra ände (ca 6 km).

2. 7 Saltdals kommun

Längs den gräns som anges i 1 § B
3 a konventionen

D. Jämtlands län

I Frostvikens kommune:

Langs den i konvensjonens § 7.Cl
beskrevne grense fra Östra Sipmekejaure til Leipikvattnet, derfra til
Ankarvattnet (ca. 19 km).

ARTIKKEL 2

Sperregjerder skal innen 1. mai
1977 oppföres på de strekninger som er angitt i denne artikkel.

A. Troms fylke

Salvasskardet:

Langs den i konvensjonens § 1.Ä.6
beskrevne grense på fölgende strekninger ved Leinavatn:

a)
fra riksgrensen
ca. 2 km,

b)
fra
Buddugäsluokta tU Av-zeluokta,

c)
fra bukten 1 km
söröst for Cuoibmaädnos utlöp til Skierre-luokta,

d) fra Havgaluokta til Altevatn,

(tilsammen ca. 10 km).

B. Nordland fylke

1. 7 Ankenes kommune:

a) Langs den i konvensjonens

§ l.B.l a) beskrevne grense

1.
fra vatnet med
höyde llll til Nordre Coarwejavrre, fra sör-enden av dette vatn til Söndre
Coarwejavrre, fra den sörvestre bukt i dette vatn til nasrmeste bukt i
Vannaksvatn (ca. 4 km).

2.
fra sörenden av
Iptovatn til riksgrensen like nord for Rarkajaure (ca. 4 km).

b) Langs riksgrensen fra Rarka

jaure til den söröstligste bukt i

Kjårdavatn, fra nordenden av

Kjårdavatn langs den i konvensjo

nens § l.B.l b) beskrevne grense

tU sörenden av Middagsvatn (ca.

6 km).

2. 7 Saltdal kommune:

Langs den i konvensjonens § 1.B.3
a) beskrevne grense

s. 4 Kontrollera mot PDF

a) i SkaUidalen från sydvästsluttningen av Tausafjell
mot Graddiselva (ca 5 km),

b) från lämpUg plats vid Graddiselva ca 1 km väster
om riksgränsen fram till riksgränsen (ca Ikm).

3. 7
Råna kommun

Längs den gräns som anges i 1 § B 3 b konventionen
från sammanflödet mellan Virvasselva och Blerekelva till Kvefsendalstjern (ca
12 km).

4. 7
Hemnes kommun

Längs den gräns som anges i 1 § B 4 konventionen
från Oks-tindbreens sydligaste utlöpare till riksröse 215 (ca 15 km).

a) i Skaitidalen fra sörvestskrå-ningen av Tausafjell
mot Graddiselva (ca. 5 km).

b) fra hensiktsmessig sted ved Graddiselva ca. 1 km
vest for riksgrensen frem til riksgrensen (ca. 1 km).

3. 7
Råna kommune:

Langs den i konvensjonens § 1.B.3 b) beskrevne
grense fra samlöpet mellom Virvasselva og Blerekelva til Kvefsendalstjern (ca.
12 km).

4. 7
Hemnes kommune:

Langs den i konvensjonens § 1.B.4 beskrevne grense
fra Oks-tindbreens sörligste utlöper tU riksröys 215 (ca. 15 km).

s. 5 Kontrollera mot PDF

5. 7 Hattfjelldals
kommun

a) Längs hela den gräns som anges i 1 § B 5 b
konventionen (ca 15 km).

b) Längs riksgränsen från Har-vatn tUl den gräns som
anges i 1 § B 6 konventionen, längs denna gräns tiU sammanflödet mellan
Ranserelva och bäcken från Rotnan (ca 30 km).

5. 7 Hattfjelldal
kommune:

a) Langs hele den i konvensjonens § 1.B.5 b)
beskrevne grense (ca. 15 km).

b) Langs riksgrensen fra Har-vatn tU den i § 1.B.6
beskrevne grense, langs denne grense til samlöpet mellom Ranserelva og bekken
fra Rotnan (ca. 30 km).

opaginerad Kontrollera mot PDF

ARTIKEL
3

Spärrstängsel
skall före den 1 maj 1979 uppföras på de sträckor som anges i denna artikel.

ARTIKKEL 3

Sperregjerder
skal innen 1. mai 1979 oppföres på de strekninger som er angitt i denne
artikkel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

A.
Troms fylke

Anjavassdalen

Längs
den gräns som anges i 1 § A 4 konventionen från lämplig plats i Beinelvdalen
till Sand-elwatns södra ande (ca 30 km).

A.
Troms fylke

Anjavassdalen:

Langs
den i konvensjonens § 1.A.4 beskrevne grense fra hensiktsmessig sted i
Beinelvdalen tU sörenden av Sandelwatn (ca. 30 km).

opaginerad Kontrollera mot PDF

B.
Norrbottens län

I
Jokkmokks kommun

Från
sjön Slapejaure till riksgränsen vid sjön Numirjaures västra ände (ca 7 km).

B.
Norrbottens län

I
Jokkmokk kommune:

Fra
vatnet Slapejaure til riksgrensen ved vestenden av vatnet Numirjaure (ca. 7
km).

opaginerad Kontrollera mot PDF

C.
Nordlands fylke

1.
7 Hamaröys kommun

Från slutpunkten av sistnämnda stängsel längs
riksgränsen till riksröse 244 A (ca 5 km).

2.
7 Sörfolds kornmun

a) Från Sorjasjavrre vid punkt 770 till Langvatn ca 2
km väster om riksgränsen vid riksröse 243 (ca 2 km).

b) På vissa sträckningar mellan Trolldalen och
riksröse 242 (ca 7 km).

C.
Nordland fylke

1. 7
Hamaröy kommune:

Fra endepunktet for det i foregående punkt nevnte
gjerde langs riksgrensen til riksröys 244 A (ca. 5 km).

2. 7
Sörfold kommune:

a) Fra Sorjasjavrre med höyde 770 til Langvatn, ca. 2
km vest for riksgrensen ved riksröys 243 (ca. 2 km).

b) På enkelte strekninger mellom Trolldalen og
riksröys 242 (ca. 7 km).

s. 1 Kontrollera mot PDF

ARTIKEL 4

När
betesområdet Maunu som anges i 7 § A 1 konventionen tages i bruk för norsk
renbetning, skall i mån av behov stängsel uppföras längs områdets gräns från
Kelottijärvi till Muonioälven.

ARTIKKEL
4

Når
det i konvensjonens § 7.A.l nevnte beiteområde Maunu blir tätt i bruk av norsk
reindrift, skal gjerde oppföres etter behov langs områdets grense fra
Kelottijärvi til Muonioälven.

s. 2 Kontrollera mot PDF

ARTIKEL 5

Spärrstängsel får uppföras i betesområdet
Havgavuobmi i Troms fylke längs en av följande sträckningar:

1. Från den punkt där det svenska stängsel som
uppföres mellan Lainiovuoma och Saarivuoma samebyar ansluter till riksgränsen
mellan riksrösen 284 och 284 A, genom Julusvaggi, längs Julusjåkka och Divielva
till lämplig punkt vid denna älv (ca 22 km).

2. Från den punkt där det svenska stängsel som
uppföres mellan Lainiovuoma och Saarivuoma samebyar ansluter till riksgränsen
mellan riksrösen 284 och 284 A, längs nordsidan av Råg-gastatjaeggi och tjärn
vid punkt 625, därifrån i västlig riktning till Havgajåkka, längs denna bäck
till inflödet i Divielva (ca 12 km).

Norska myndigheter beslutar vilket av dessa
alternativ som får utföras och meddelar jordbruksdepartementet i Sverige sitt
beslut

ARTIKKEL 5

Sperregjerde kan oppföres i beiteområdet
Havgavuobmi i Troms fylke langs en av fölgende strekninger:

1. Fra det punkt der det svenske gjerde som er under
oppföring mellom Lainiovuoma og Saarivuoma samebyer stöter til riksgrensen
mellom riksröysene 284 og 284 A, gjennom Julusvaggi, langs Julusjåkka og
Divielva til hensiktsmessig sted ved denne elv (ca. 22 km).

2. Fra det punkt der det svenske gjerde som er under
oppföring mellom Lainiovuoma og Saarivuoma samebyer stöter til riksgrensen
mellom riksröysene 284 og 284 A, langs nordsiden av Råggastatjaeggi og tjern
med höyde 625, derfra i vestiig retning til Havgajåkka, langs denne bekk til
samlöpet med Divielva (ca. 12 km).

Norske myndigheter avgjör hvilke av disse
alternativer som skal kunne utföres og gir Jordbruksdepartementet i Sverige
med-

s. 3 Kontrollera mot PDF

senast
två månader efter protokollets ikraftträdande.

Spärrstängsel enligt denna artikel får uppföras
endast som fortsättning på det svenska stängsel som uppföres mellan
Lainiovuoma och Saarivuoma samebyar.

ARTIKEL
6

De
frister för uppförande av spärrslängsel som anges i artiklarna 13 kan
förlängas om hinder uppstår på grund av ogynnsamma väderleksförhållanden,
brist på arbetskraft eller material eller andra oförutsedda omständigheter av
väsentlig betydelse.

ARTIKEL
7

Stängselsträckningarna fastställes närmare av
vederbörande lantbruksnämnd och reindriftsinspektör gemensamt. Mindre
avvikelser från de sträckningar som anges i artiklarna 15 får göras när det är
lämpligt på grund av terrängförhållandena eller önskvärt av naturvårdshänsyn.

Lantbruksnämnden
och reindriftsinspektören upprättar protokoll över de stängselsträckningar
som fastställes av dem. Protokollet skall åtföljas av kartbilagor.

ARTIKEL
8

1. Norge
uppför, bekostar och

underhåller de stängsel som an

ges i

artikel
1 punkt B 1 a, B 1 b, B 2, B 3 a, B 3 b, B 4 och B 5 (den del som icke uppföres
av Sverige, se nedan),

artikel 2 punkt Blal, Bla2 och B 1 b,

artikel
3 punkt C 2 b.

2. Sverige
uppför, bekostar och

underhåller de stängsel som an

ges i

artikel
1 punkt Al, A 2, A 3, B 5 (en sträcka av 2 km med början vid riksröse 220 A),
B 6, C och D,

delelse om sin avgjörelse
innen to måneder fra protokollens ikraft-treden.

Sperregjerde
som nevnt i denne artikkel kan bare oppföres som en fortsettelse av det svenske
gjerde som oppföres mellom Lainiovuoma og Saarivuoma samebyer.

ARTIKKEL
6

De
i artiklene 13 fastsatte frister for oppföring av sperregjerder kan forlenges
dersom det oppstår hindringer på grunn av ugunstige vaerforhold, mangel på
arbeidskraft eller materialer eller andre uforutsette forhold av vesentiig
betydning.

ARTIKKEL
7

Gjerdelinjene
fastsettes naermere av vedkommende reindriftsinspektör og lantbruksnämnd i
fellesskap. Mindre avvik fra de i artiklene 1 5 angitte gjerdestrekninger kan
gjöres når det er hensiktsmessig på grunn av terrengforholdene, eller önskelig
av naturvernhensyn.

Reindriftsinspektören og lantbruksnämnden setter
opp protokoll över de fastsatte gjerdelinjer. Protokollen skal ledsages av
kartbUag.

ARTIKKEL
8

1. Norge
oppförer, bekoster og

vedlikeholder de gjerder som er

nevnt i

artikkel 1, punktene B.l.a, B.l.b, B.2, B.3.a,
B.3.b, B.4 og B.5 (den del som ikke bygges av Sverige, se nedenfor),

artikkel 2, punktene B.l.a.l, B.l.a.2ogB.l.b,

artikkel
3, punkt C.2.b.

2. Sverige
oppförer, bekoster og

vedlikeholder de gjerder som er

nevnt i

artikkel 1, punktene A.l, A.2, A.3, B.5 (en
strekning på 2 km med begynnelse fra riksröys 220 A), B.6, C og D,

s. 4 Kontrollera mot PDF

artikel 2 punkt A, B 2 a, B 2 b, B3,B4, B5aochB5b,

artikel 3 punkt A, B, C 1 och C 2 a,

artikel
5.

3.
Sverige uppför och underhåller det stängsel som anges i artikel 4.
Kostnaderna härför fördelas lika meUan Sverige och Norge.

När
det är lämpligt med hänsyn till arbetets rationella utförande kan annan
fördelning av skyldigheten att uppföra, bekosta och underhålla stängsel på
vissa sträckor fastställas genom avtal mellan jordbruksdepartementet i Sverige
och landbruksdepartementet i Norge-

artikkel 2, punktene A, B.2.a, B.2.b, B.3, B.4,
B.S.a og B.5.b,

artikkel 3, punktene A, B, Cl og C.2.a,

artikkel
5.

3. Sverige oppförer og vedlikeholder det gjerde
som er nevnt i artikkel 4. Kostnadene fordeles likt mellom Norge og Sverige.

Når
det er hensiktsmessig av hensyn til arbeidenes rasjonelle ut-förelse, kan annen
fordeUng av plikten til å oppföre, bekoste og vedlikeholde gjerder på enkelte
strekninger fastsettes ved avtale mellom Landbruksdepartementet i Norge og
Jordbruksdepartementet i Sverige.

s. 9 Kontrollera mot PDF

ARTIKEL
9

I
fråga om stängslens utförande m. m. skall artikel 5 i Protokoll mellan Sverige
och Norge om uppförande och underhåU av renstängsel utmed vissa delar av
riksgränsen (Jämtlands län och Nord-Tröndelag och Sör-Tröndelag fylker) äga
motsvarande tillämpning. Andra bestämmelser om stängsels utförande m. m. kan
dock fastställas genom avtal mellan jordbruksdepartementet i Sverige och
landbruksdepartementet i Norge när detta är önskvärt av hänsyn till naturvården
eller av andra skäl.

Stängslen skall förses med erforderliga
genomfartsportar och övergångsbroar.

ARTIKKEL
9

For gjerdenes utförelse m. v. får bestemmelsene i
artikkel 5 i Protokoll mellom Norge og Sverige om oppföring og vedlikehold av
reingjerder langs enkelte deler av riksgrensen (Nord-Tröndelag og Sör-Tröndelag
fylker og Jämtlands län) tilsvarende anvendelse. Andre bestemmelser om
gjerdenes utförelse m. v. kan dog fastsettes ved avtale mellom
Landbruksdepartementet i Norge og Jordbraksdepartementet i Sverige når dette
er önskelig av hensyn tU naturverninteresser eller av andre grunner.

Gjerdene
skal utstyres med nöd-vendige gjennomgangsporter og overgangsbroer.

s. 10 Kontrollera mot PDF

ARTIKEL 10

När
stängsel färdigställts, skall det kontrolleras och godkännas av vederbörande
lantbruksnämnd och reindriftsinspektör gemensamt.

ARTIKKEL
10

Når
gjerde er oppfört, skal det kontroUeres og godkjennes av vedkommende
reindriftsinspektör og lantbruksnämnd i fellesskap.

s. 11 Kontrollera mot PDF

ARTIKEL 11

Om
det vid uppförande eller underhåll av stängsel är nödvändigt att utföra arbete
i det andra landet, skall myndigheterna i detta land lämna de tillstånd som
behövs.

ARTIKKEL 11

Når
det ved oppföring eller vedlikehold av gjerde er nödvendig å utföre arbeider i
det annet land, skal myndighetene i dette land gi de nödvendige tillåtelser.

s. 12 Kontrollera mot PDF

ARTIKEL
12

Arbetet med att uppföra eller underhålla stängsel
kan utföras av svensk eller norsk myndighet eller upplåtas på entreprenad.

ARTIKEL
13

Arbete som i samband med uppförande eller
underhåll av stängsel verkställes genom svensk myndighets eller svensk
entreprenörs försorg på norsk mark eller genom norsk myndighets eller norsk entreprenörs
försorg på svensk mark, skall med avseende på arbetsmarknadsförhållandena
anses som utfört inom det egna landet.

Vara som skall användas för arbete som avses i
detta protokoll får tull- och skattefritt föras över från det ena landet till
det andra av den som utför arbetet eller för hans räkning. När fråga är om
maskiner, verktyg, material och annat som inte förbrukas för arbetets
utförande, får dock tull- och skattefrihet åtnjutas endast om varan återföres
eller utföres efter användningen.

ARTIKEL
14

Innan spärrstängsel som anges i artikel 1, 2 eller
4 uppförts gäller i fråga om betesavgift nedan angivna avvikelser från 52 och
57 §§ konventionen.

1.
Om svenska renar olovligen överskrider gräns för betesområde i Norge under
tillåten betestid för området eller olovligen överskrider riksgränsen under
tiden den 1 maj15 september eller olovligen kommer in på betesområde som anges
i 7 § konventionen samt det olovliga uppehållet upphör inom tio dagar efter det
att den som ansvarar för renama genom särskUt meddelande eller på annat sätt
fått kännedom om uppehållet till-lämpas följande bestämmelser:

Om det olovliga uppehållet inträffar under första
året av konventionens giltighetstid utgår icke

ARTIKKEL
12

Arbeidet
med oppföring eller vedlikehold av gjerde kan utföres av norsk eller svensk
myndighet, eller bortsettes til entreprenör.

ARTIKKEL
13

Arbeid
som i förbindelse med oppföring eller vedlikehold av gjerder företas ved svensk
myndighets eller entreprenörs tiltak på norsk grann eller ved norsk myndighets
eller entreprenörs tiltak på svensk grann, skal med hensyn til
sysselsettingsforhold betraktes som utfört i eget land.

Varer som skal nyttes til arbeider som nevnt i
denne protokoll, kan toll- og skattefritt föres över fra det ene land til det
annet av den som utförer arbeidet eller for hans regning. Når det gjelder maskiner,
verktöy, materialer og annet som ikke forbrukes ved utföringen av arbeidet,
tilstås toll- og skattefrihet bare når våren blir til-bakefört eller eksportert
etter bruken.

ARTIKKEL
14

Innen
de sperregjerder som er nevnt i artikkel 1, 2 eller 4 er oppfört, gjelder for
beiteavgift de nedenfor nevnte unntak fra konvensjonens §§ 52 og 57.

1.
Dersom svensk rein ulovlig överskrider grense for beiteområde i Norge til
tUlatt beitetid for området, eller ulovlig överskrider riksgrensen i tiden 1.
mai15. september, eller ulovlig kommer inn på beiteområde som nevnt i
konvensjonens § 7, og det ulovlige opphold opphörer innen 10 dager etter at den
som har ansvaret for reinen gjennom saerlig meddelelse eller på annen mate har
fått kjenn-skap til oppholdet, gjelder fölgende bestemmelser:

Dersom
det ulovlige opphold inntreffer i det förste år av konvensjonens
gyldighetstid, pålegges

opaginerad Kontrollera mot PDF

betesavgift.
För tiden därefter kan betesavgift utgå med följande andelar av de belopp som
anges i 52 § konventionen:

a) under andra året 30 procent,

b) under tredje året 50 procent,

c) under fjärde året 60 procent,

d) under
femte året 80 procent,

2. Bestämmelsema under 1 äger motsvarande tillämpning
om norska renar olovligen överskrider gräns för betesområde i Sverige, även om
stängsel där ej skall uppföras, eller olovligen överskrider riksgränsen under
tid då norsk renskötsel bedrives i gränstrakterna eller olovligen kommer in på
betesområde som anges i 1 § konventionen under tid då området får användas
för svensk renbetning.

3. Bestämmelserna under 1 och 2 tillämpas icke

a) om väsentligen samma renar ånyo olovligen
överskrider betes-gränsen på i huvudsak samma ställe inom 14 dagar efter det
att renarna förts tillbaka till tillåtet betesområde,

b) om renarna olovligen uppehåller sig i det andra
landet och uppehållet icke heller skulle ha varit tillåtet enligt 1919 års
renbeteskonvention i dess lydelse efter 1949.

ikke
beiteavgift. Senere kan beiteavgift pålegges med fölgende ande-ler av de belöp
som er angitt i konvensjonens § 52:

a) det annet år 30 prosent,

b) det tredje år 50 prosent,

c) det fjerde år 60 prosent,

d) det
femte år 80 prosent.

2. Bestemmelsene i punkt 1 får tilsvarende anvendelse
dersom norsk rein ulovlig överskrider grense for beiteområde i Sverige, selv
hvor gjerde ikke skal oppföres, eller ulovlig överskrider riksgrensen på et
tidspunkt da norsk reindrift föregår i grensetraktene, eller ulovlig kommer
inn på beiteområde som nevnt i konvensjonens § 1 på den tid av året da området
kan anvendes til svensk reinbeiting.

3. Bestemmelsene i punkt 1 og 2 får ikke anvendelse

a) dersom hovedsakelig de samme rein på nytt ulovlig
överskrider reinbeitegrensen på i det vesentli-ge samme sted innen 14 dager
etter at reinen er fört tUbake tU tillatt beiteområde,

b) dersom reinen ulovlig oppholder seg i det annet
land og oppholdet heller ikke ville vaert tillatt i henhold til
reinbeitekonvensjonen av 1919, med endringer av 1949.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ARTIKEL 15

Detta
protokoll skall ratificeras och ratifikationsinstrumenten skall

utväxlas i .......... senast

den..............

Protokollet
träder i kraft den 1 maj 1972 och gäller till och med den 30 april 2002.

Protokollet
föreligger i två exemplar, på svenska och norska språken, vilka äger lika
vitsord.

ARTIKKEL 15

Denne
protokoll skal ratifiseres

og ratifikasjonsdokumentene skal

utveksles i ......... senest

Protokollen trer i kraft 1. mai 1972 og gjelder til
30. april 2002.

Protokollen er utferdiget i to eksemplarer, i norsk
og svensk tekst, som begge har lik gyldighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Herr
Minister,

I
samband med undertecknandet av konventionen mellan Sverige och Norge om
renbetning och, med hänsyn till att konventionens 74 § upphäver konventionen
den 26 oktober 1905 angående flytt-lapparnas rätt till renbete m. m., har jag
äran meddela att svenska regeringen i fråga om norska samers framtida rätt
till renbetning i Sverige kommer att låta följande synpunkter vara vägledande.

1. Samerna utgör en folkgrupp, som under utövandet av
sin näring sedan urminnes tid har fört sina renar fram och tillbaka över landgränsen.

2. Svenska regeringen har för avsikt att, så länge det
finns samer i Norge som för att bevara sin livsform och näring är beroende av
renbete i Sverige, upprätthålla betesrätten över landgränsen.

3. Om vitala intressen i Sverige nödvändiggör att
betesmark, som brukas av norska samer i Sverige, tages i anspråk, skall svenska
regeringen inom ramen för den vid varje tillfälle gällande lagstiftningen på
bästa möjliga sätt tUlrättalägga förhållandena för de norska samernas
fortsatta betesrätt, så att de kan bevara sin livsform och näring.

Mottag, Herr Minister, försäkran om min utmärkta
högaktning.

Herr Minister,

I
förbindelse med undertegning-en av konvensjonen mellom Norge og Sverige om
reinbeite, og under henvisning til at konvensjonens artikkel 74 opphever
konvensjonen av 26. oktober 1905 angående flyttlappenes rett tU reinbeite m.
m., har jeg den aere å meddele at den svenske regjering i spörsmålet om norske
samers fremtidi-ge adgang til reinbeite i Sverige vil komme til å la fölgende
synspunkter vaere veiledende.

1. Samene utgjör en folkegrup-pe som under utövelsen
av sin nae-ring fra uminnelige tider har fört sin rein fram og tilbake över
lan-degrensen.

2. Den svenske regjering har til hensikt, så lenge det
finnes samer i Norge som for å bevare sin livs form og naering er avhengig av
reinbeite i Sverige, å opprettholde beiteadgangen över landegrensen.

3. Dersom vitale interesser i Sverige nödvendiggjör at
det gjöres inngrep i de beiteområder som brukes av norske samer i Sverige,
skal den svenske regjering innenfor rammen av den til enhver tid gjeldende
lovgivning legge forholdene best mulig til rette for den fortsatte beiteadgang
for norske samer, så de kan bevare sin livsform og nasring.

Motta, herr Minister, forsikringen om min
utmerkede höyaktelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

TUl ..................

Norges Utrikesminister

Til........................

Norges Utenriksminister.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Herr Ambassadör,

Härmed har jag äran erkänna mottagandet av Eder
skrivelse av dagens datum, som har följande lydelse:

"I samband med undertecknandet av konvetionen
mellan Sverige och Norge om renbetning och, med hänsyn tUl att konventionens 74
§ upphäver konventionen den 26 oktober 1905 angående flytt-lapparnas rätt till
renbete m. m., har jag äran meddela att svenska regeringen i fråga om norska samers
framtida rätt tUl renbetning i Sverige kommer att låta följande synpunkter vara
vägledande.

1. Samema utgör en folkgrupp, som under utövandet av
sin näring sedan urminnes tid har fört sina renar fram och tiUbaka över landgränsen.

2. Svenska regeringen har för avsikt att, så länge det
finns samer i Norge som för att bevara sin livsform och näring är beroende av
renbete i Sverige, upprätthålla betesrätten över landgränsen.

3. Om vitala intressen i Sverige nödvändiggör att
betesmark, som brukas av norska samer i Sverige, tages i anspråk, skall svenska
regeringen inom ramen för den vid varje tillfälle gällande lagstiftningen på
bästa möjUga sätt tillrättalägga förhåUandena for de norska samernas fortsatta
betesrätt, så att de kan bevara sin livsform och näring."

TUl svar härpå önskar jag meddela Eder att norska
regeringen delar den grundsyn, som Ni givit uttryck för i skrivelsen och att
den kommer att på sin sida vägledas av samma synpunkter då det gäller svenska
samers framtida rätt till renbete i Norge.

Mottag, Herr Ambassadör, försäkran om min utmärkta
högaktning.

TUl
..............................

Sveriges
Ambassadör

Herr Ambassadör,

Jeg har herved den aere å ei-kjenne mottageisen av
Deres brev av i dag, som i norsk oversettelse har fölgende ordlyd:

"I förbindelse med underteg-ningen av
konvensjonen mellom Norge og Sverige om reinbeite, og under henvisning til at
konvensjonens artikkel 74 opphever konvensjonen av 26. oktober 1905 angående
flyttlappenes rett til reinbeite m. m., har jeg den aere å meddele at den
svenske regjering i spörsmålet om norske samers fremtidige adgang til
reinbeite i Sverige vil komme til å la fölgende synspunkter vasre veUedende.

1. Samene utgjör en folkegrup-pe som under utövelsen
av sin naering fra uminnelige tider har fört sin rein frem og tilbake över
landegrensen.

2. Den svenske regjering har til hensikt, så lenge det
finnes samer i Norge som for å bevare sin livsform og nasring er avhengig av
reinbeite i Sverige, å opprettholde beiteadgangen över landegrensen.

3. Dersom vitale interesser i Sverige nödvendiggjör at
det gjöres inngrep i de beiteområder som brukes av norske samer i Sverige,
skal den svenske regjering innenfor rammen av den til enhver tid gjeldende
lovgivning legge forholdene best mulig til rette for den fortsatte beiteadgang
for norske samer, så de kan bevare sin livsform og naering."

Som svar på Deres brev önsker jeg å meddele at den
norske regjering deler det grunnsyn som De har gitt uttrykk for i brevet og at
den på sin side vil komme til å veiledes av de samme synspunkter når det
gjelder de svenske samers fremtidige beiteadgang i Norge.

Motta, herr Ambassadör, forsikringen om min
utmerkede höyaktelse.

Til.................................

Sverioes
Ambassadör,

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:16 119

Innehållsförteckning

Sida

Skrivelse
till Konungen ......................................... 3

Gemensam
rapport om förhandlingama mellan Sverige och Norge

om
ny renbeteskonvention.................................. 5

Bilaga 1 till den
gemensamma rapporten................... .. 27

Bilaga 2 till den
gemensamma rapporten................... .. 28

Innehållsförteckning till
den gemensamma rapporten... .. 30

Förslag till konvention
mellan Sverige och Norge om renbetningi 31

Innehållsförteckning till
konventionen....................... 70

Förslag
till protokoll om uppförande och underhåll av spärrstängsel

för
renar ........................................................ 72

Förslag till skriftväxling.......................................... 81

'
KartbUagoma ej tryckta här.

opaginerad Kontrollera mot PDF

120

Innehållsförteckning tUl propositionen

Sid.

Förslag till lag.................................................................... ..... 2

Inledning
........................................................................ ..... 3

Nuvarande
ordning............................................................ ..... 5

Förhandlingsdelegationerna
.......................................... 8

Delegationernas förslag ............................................... ..... 8

Remissyttrandena ..................................................... ... 17

Ersättningsutredningarna
.............................................. ... 20

Utredningen om verkningama för
svensk renskötsel av norska be

tesområden i Sverige ................................................ 20

Utredningen om vissa
omställningsfrågor m. m. för svensk ren

skötsel i Norge ....................................................... ... 24

Remissyttrandena ..................................................... ... 26

Departementschefen ..................................................... ... 28

Hemställan ..................................................................... ... 39

Bilagan ............................................................................. ... 40

Svenska förhandlingsdelegationens skrivelse till Konungen
.... 40

Svenska och norska förhandlingsdelegationernas gemensamma

rapport om förhandlingarna mellan Sverige och Norge om ny

renbeteskonvention .................................................. ... 41

Förslag till konvention mellan Sverige och Norge om
renbetning 67

Förslag till protokoll om uppförande och underhåll av spärr

stängsel för renar ...................................................... . 108

Förslag till skriftväxling................................................... . 118

MARCUS BOKTR. STHLM 1 972 720009

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

12 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (11)

11 kopplingar i 9 dokument.

  1. SOU 2026:15 Marken, vattnet, tankarna s. 777 · s. 789 i texten
  2. Ds 2016:27 Frågor kring 2009 års renskötselkonvention s. 51 om s. 31 i texten
  3. Skr. 2004/05:79 Upphörande av 1972 års svensk-norska renbeteskonvention s. 6 · s. 10 om s. 6 i texten
  4. Prop. 2001/02:67 Förlängning av giltighetstiden för konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning, m.m. s. 8 i texten
  5. Prop. 1984/85:27 om iändring i konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning, m.m. s. 9 i texten

Visa alla 9

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. Bengtsson, Samerätt, 2004 s. 106 om s. 31 i texten