Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i luftfartslagen (1957:297)

1972 · 23 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 16 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1972:19, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i luftfartslagen (1957:297)

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl.
Majrts propositioii nr 19 år 1972 Prop. 1972:19

Nr 19

Kungl.
Maj:ts proposition med förslag tiU lag om ändring i luftfartslagen (1957:297);
given Stockholms slott den 25 februari 1972.

Kungl.
Maj:t vUl härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars
avlåtande till riksdagen föredragande depar-temenstchefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

BENGT
NORLING

Propositionens
huvudsakUga innehåU

I
propositionen föreslås att förbud mot civil luftfart i överljudsfart införs i
luftfartslagen (1957: 297).

Vidare
föreslås en allmän regel om att civilt luftfartyg som används för luftfart
skall vara miljövärdigt, dvs. stå i överensstämmelse med föreskrifter som
meddelas i syfte att förebygga att luftfartyget vållar skada genom buller,
förorening eller likartad störning. Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts
bemyndigande, luftfartsverket skall meddela sådana föreskrifter.

1
Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 19

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:19

Förslag tUl

Lag om ändring i luftfartslagen (1957: 297)

Härigenom förordnas i fråga om luftfartslagen (1957: 297),

dels att 2 kap. 4, 6 och 8 §§, 3 kap. 1 §, 13 kap. 1 och 3
§§ saml

rubriken närmast före 3 kap. 1 § skall ha nedan angivna
lydelse, dels att i lagen skaU införas två nya paragrafer, 1 kap. 2 a § och 3

kap. 10 a §,
av nedan angivna lydelse.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 1 KAP. 2a §

Luftfart må ej inom svenskt område äga rum i överljudsfart.

När synnerliga skäl föreligga, äger Konungen eller, efter
Konungens bemyndigande, luftfartsverket medgiva luftfart utan hinder av vad
som sägs i första stycket så ock bestämma villkoren därför.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 KAP.

4 §

6 §1

Luftfartyg må icke registreras, med mindre det har
luftvärdighetsbevis som utfärdats eller godkänts här i riket.

Registret skall för varje luftfartyg innehålla fartyget
tillkommande nationalitets- och registreringsbeteckning, de uppgifter som äro
nödiga för att identifiera det, upplysning angående äganderätten till fartyget
och ägarens fång samt huruvida fartyget är intecknat, hänvisning till fartygets
luftvärdighetsbevis ävensom anteckning om tiden, då fartyget införes i
registret, ändring i äganderätten registreras eller fartyget avföres ur
registret, så ock i övrigt vad Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,
luftfartsverket föreskriver.

> Senaste lydelse 1969:201.

Luftfartyg må icke registreras med mindre det har
luftvärdighetsbevis och, i den utsträckning Konungen eller efter Konungens
bemyndigande luftfartsverket föreskriver, miljövärdighetsbevis. Bevis skall
ha utfärdats eller godkänts här i riket.

Registret skall för varje luftfartyg innehålla fartyget
tillkommande nationalitets- och registreringsbeteckning, de uppgifter som äro
nödiga för att identifiera det, upplysning angående äganderätten tUI fartyget
och ägarens fång samt huruvida fartyget är intecknat, hänvisning till fartygets
luftvärdighetsbevis och miljövärdighetsbevis ävensom anteckning om tiden, då
fartyget införes i registret, ändring i äganderätten registreras eller
fartyget avföres ur registret, så ock i övrigt vad Konungen eller, efter
Konungens bemyndigande, luftfartsverket föreskriver.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:19 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §2

Luftfartyg skaU avföras ur registret, om ägaren begär det.

Samma lag
vare, om det i 2 § första stycket för registrering uppstäUda viUkoret ej
längre är uppfyllt och Konungen icke jämlikt andra stycket i samma paragraf
medgiver att fartyget det oaktat må kvarstå i registret eller om medgivande,
som Konungen lämnat enligt sistnämnda stycke, återkallats eller ock förfallit
på den grund att i medgivandet föreskrivet villkor icke längre är uppfyllt, så
ock om fartyget förolyckats, upphuggits eller annorledes förstörts eller om det
efter anträdd luftfärd ej avhörts under en tid av tre månader. Har omständighet
som nu sagts inträffat, åligger det ägaren att ofördröjligen göra anmälan därom
till registret, såvida sådan ej skett på grund av vad i 7 § stadgas.

Har luftfartyg sedan tre år icke Har luftfartyg sedan tre år

haft gällande luftvärdighetsbevis, icke haft gällande
luftvärdighets-

må fartyget avföras ur registret, bevis eUer miljövärdighetsbevis,

där ägaren ej inom tid, som luft- må fartyget avföras ur registret,

fartsverket bestämmer, visar att där ägaren ej inom tid, som luft

fartyget är luftvärdigt. fartsverket bestämmer, visar
att

fartyget är luftvärdigt och miljö-värdigt.

3 KAP.

Om luftvärdighet Om luftvärdighet och miljövärdighet

1 §

Luftfartyg skall, när det nyttjas Luftfartyg
skall, när det nyttjas

till luftfart, vara luftvärdigt. till luftfart, vara luftvärdigt
och

miljövärdigt.

Ej må luftfartyg anses luftvärdigt, med mindre det är så
konstruerat, byggt, utrustat och vidmakthållet samt äger sådana flygegenskaper,
att säkerhetens krav äro tillgodosedda.

Ej må luftfartyg anses miljövärdigt med mindre det är
konstruerat, byggt, utrustat och vidmakthållet så att luftfartyget ej vållar
skada genom buller, luftförorening eller likartad störning. Närmare föreskrifter
för tillämpningen av detta stycke meddelas av Konungen eller, efter Konungens
bemyndigande, av luftfartsverket.

10 a §

Bestämmelserna i 29 §§ om luftvärdighet och
luftvärdighetsbevis gälla i tillämpliga delar även miljövärdighet och miljövärdighetsbevis.
> Senaste lydelse 1969: 201. It Riksdagen 1972.1 saml. Nr 19

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Överträder
någon förbud eller föreskrift som Konungen meddelat med stöd av 1 kap. 3 §, dömes
till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till dagsböter.

Överträder någon förbud enligt 1 kap. 2 a § eller villkor
vid medgivande enligt detta lagrum eller förbud eller föreskrift som Konungen
meddelat med stöd av 1 kap. 3 §, dömes tUI fängelse i högst två år eUer, om
brottet är ringa, till dagsböter.

Överträdelse av förbud eller föreskrift som eljest
meddelats med stöd av 1 kap. 3 § straffes med dagsböter eller fängelse i högst
sex månader.

3 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nyttjas
luftfartyg utan lov till luftfart, ehuru det saknar luftvärdighetsbevis
eller eljest icke är luftvärdigt enligt vad i 3 kap. sägs, dömes till dagsböter
eller fängelse t högst ett år.

Nyttjas luftfartyg utan lov tUl luftfart, ehuru det saknar
luftvärdighetsbevis eller miljövärdighetsbevis eller eljest icke är luftvärdigt
eller miljövärdigt enligt vad i 3 kap. sägs, dömes till dagsböter eller fängelse
i högst ett år.

Samma lag vare, om luftfartyg utan lov nyttjas till
luftfart ehuru det icke är bemannat enligt vad i 4 kap. sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 juU 1972.

3 Senaste lydelse 1964:211.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:19

Utdrag
av protokollet över konununikationsärenden, hållet inför Hans Majrt Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 25 februari 1972.

Närvarande:
statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, NORLING,
LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Norling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i luftfartslagen
(1957: 297) och anför.

Inlediung

Den
17 februari 1971 antog Nordiska rädet en rekommendation, nr 16/1971, i vUken
medlemsstaternas regeringar uppmanades att ofördröjligen gemensamt utfärda
ovillkorliga förbud för civilt överljudsflyg att flyga över land på sådant
sätt att ljudknallarna når ner tUI marken, att verka för att internationella
undersökningar kommer till stånd dels om Ijudknallens verkan över hav, dels om
den lämpligaste metoden för alt reglera framförande av överljudsflyg över hav
och att låta experter från de nordiska länderna delta i Internationella civila
luftfartsorganisationens (ICAO) fortsatta utredningsarbete beträffande överljudsflygplan.

Över
det medlemsförslag som låg till grund för rekommendationen och som i huvudsak
var likalydande med denna har Scandinavian Airlines System (SAS) samt åtskUliga
myndigheter m. fl. i medlemsländerna avgivit yttrande. Från svensk sida
yttrade sig därvid chefen för flygvapnet, flygtekniska försöksanstalten (FFA),
statens institut för folkhälsan, luftfartsverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut, naturvårdsverket och planverket.

Luftfartsverket
har därefter i skrivelse till chefen för kommunikationsdepartementet hemställt
om åtgärder för att genomföra ett förbud mot civila luftfartygs överflygning av
svenskt område med överljudsfart. Verket har bifogat ett utkast till lag i
ämnet.

ICAO
har den 2 aprU 1971 antagit ett sextonde annex till konventionen den 7
december 1944 angående internationell civU luftfart. Annexet behandlar frågor
om buller från luftfartyg Aircraft Noise och har trätt i kraft den 6
januari 1972.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:19

Överljudsfart
Allmän bakgrund

Frågan
om civUt överljudsflyg Supersonic Transport eller SST har på intemationeUt
plan behandlats främst av ICAO. Ar 1962 antogs en resolution vari
medlemsländerna uppmanades tillse att ljudknallen från de planerade överljudsflygplanen
inte vållade "oacceptabla situationer för alUnänheten". Ar 1968
beslöt ICAO att i fyra arbets-skeden låta specialutreda Ijudknallproblemet.
Därefter tUlsatte ICAO år 1969 en expertpanel med ledamöter från England,
Frankrike, Kanada, Sverige, Västtyskland och USA. De båda första arbetsskedena
gick ut på att ge ett tekniskt sakunderlag för att i ett tredje skede
möjliggöra bestämning av den acceptabla gränsen, eller gränserna, för SST-knallens
verkningar och styrka. I det tredje skedet som nyligen inletts har panelen gjorts
om till en kommitté och utvidgats dels med medlemmar från andra länder än de
sex angivna, dels med operativ, juridisk, sociologisk och ekonomisk expertis.
Som sista steg, i det fjärde skedet, planeras en världsvid konferens med
ändamål att om möjligt uppnå intemationeUt godtagande av resultatet av arbetet
under de föregående skedena.

Ett flertal länder har
emellertid inte avvaktat resultaten av ICAO:s arbete beträffande SST-knallen
utan har antingen meddelat bestämmelser om viUkoren för överflygning av SST-plan
i överljudsfart eller uttalat sin avsikt att meddela sådana bestämmelser. De
flesta länderna har angett vad som kan kallas villkorliga överflygningsförbud,
varvid villkoret för tUlåtelse tiU överflygning som regel är att ljudknallen
inte får vara hälsovådlig för människor eller orsaka skador på byggnader. I
Schweiz beräknas lagbestämmelser med förbud mot luftfart i överljudsfart träda
i kraft denna vår.

I
Sverige har år 1967 den dåvarande kommunikationsministern i ett
interpellationssvar i riksdagens första kammare (Prot. 1967:1: 28 s. 10) uttalat
att trafik med överljudsflygplan över Sverige inte kommer att till-låtas om
ljudknallen medför hälsovådliga förhållanden, t. ex. i form av regelbundna
sömnstörningar eller skador på byggnader. Det är därvid viktigt att
"sömnstörningskriteriet" även bar avseende på sådana människor som
är i särskUt behov av ostörd sömn, dvs. främst sjiUca och gamla människor och
personer med sömnsvårigheter eller lätt sömn. Uttalandet underströks i
interpellationssvar i samma kammare år 1968 (Prot. 1968:1: 28 s. 3).

I
Sverige har under senare år bedrivits datainsamling och forskning beträffande överljudsflyget
och dess skadeverkningar. Härvid kan nämnas bl. a. folkhälsoinstitutets
utredning "Medicinsk-hygienisk värdering av Ijudbangar" (februari
1970) samt praktiska Ijudbangsexponeringsför-sök som under sommaren och hösten
1970 utförts av institutet i sam-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:19 7

arbete
med FFA och avdelningen för husbyggnad vid Chalmers tekniska högskola.

Överljudsflygplanens
användning för med sig även andra problem, vars konsekvenser i dag är okända.
De viktigaste exemplen på sådana problem är dels den minskning av ozoiUialten i
stratosfären som kan komma att uppstå, dels risken för att passagerare och
besättning får alltför hög dos av kosmisk strålning under färd på överljudshöjd.

Gällande
svenska bestämmelser

Rätten
till internationell luftfart regleras av åtskilliga multilaterala och bilaterala
överenskommelser. Bland de förstnämnda är Chicagokonventionen den 7 december
1944 angående internationell civU luftfart den utan jämförelse viktigaste.
Denna konvention har vunnit en världsvid anslutning och har biträtts av aUa de
ledande luftfartsnationema. Enligt konventionen (artikel 5) får överflygning av
annan konventionsstats territorium i princip äga rum när det rör sig om icke
regelbunden luftfart. Däremot får regelbunden luftfart över eller till en
konventionsstat inte bedrivas utan särskilt tiUstånd av den staten (artikel 6).
Beträffande tillämpligheten av lagar och bestämmelser i konventionsstat, vilka
gäller luftfartygs ankomst till eller avgång från dess territorium eller luftfartygs
nyttjande eller navigering inom territoriet, anger konventionen att dessa med
förbehåll för konventionens bestämmelser skall iakttas av annan konventionsstat
(artikel 11).

Luftfartslagen
(1957: 297) (LL) har utarbetats med Chicagokonventionen som grund. Enligt 1
kap. i lagen får luftfart här i riket äga rum endast med de inskränkningar och
under de villkor som följer av lagen eller med stöd av den meddelade
föreskrifter (1 §). Luftfart får inte äga rum med andra luftfartyg än sådana
som har svensk nationalitet eUer nationalitet i främmande stat med vilken
överenskommelse slutits om rätt till luftfart inom svenskt område. Om
särskilda skäl finns kan dock undantag härifrån medges av Kungl. Maj:t eller,
efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, luftfartsverket (2 §). Också luftfart, som är
tillåten enligt 2 §, kan emellertid inskränkas eller förbjudas om Kungl. Maj:t
eller under vissa förutsättningar luftfartsverket finner det påkallat av
militära skäl eller med hänsyn tUl allmän ordning och säkerhet (3 §). Möjlighet
att inskränka den fria användningen av svenskt luftrum ges också i 8 kap. LL.
Enligt 1 § får Kungl. Maj:t eUer, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,
luftfartsverket förordna angående vad som skaU iakttas vid luftfärd för att
undvika sammanstötning eller annan olyckshändelse och för att i övrigt
förebygga skada eller olägenhet. Enligt 2 § kan Kungl. Maj:t eUer, efter Kungl.
Maj:ts bemyndigande, luftfartsverket bestämma flygvägar och meddela särskilda
föreskrifter om färd över landets gräns.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:19 8

Av
de tillämpningsföreskrifter till LL som meddelats i luftfartskungörelsen
(1961: 558) (LK) torde i detta sammanhang endast 99 § vara av intresse. Enligt
denna får föremål eller ämne inte kastas ned eller släppas ut från luftfartyg
under sådana förhållanden att det kan förorsaka skada, sjukdom eller sanitär
olägenhet. Närmare föreskrifter härom samt föreskrifter om förebyggande av
skada genom buller eller likartad störning meddelas av luftfartsverket, i
förekommande fall efter samråd med socialstyrelsen.

Nordiska
rådets rekommendation

I
det medlemsförslag som legat tUl grund för rekommendationen framhålls
inledningsvis att SST kan väntas medföra hot mot mUjön av en helt annan
räckvidd och svårhetsgrad än vad det vanliga jetflyget utgör. Det påpekas att
vid sidan av det dominerande problemet den s. k. ljudknallen kan störningar
för miljön uppkomma till följd av den stora utbredningen av motorbullret i
sidled från SST-plan vid start och landning. Risker för miljöförstöring innebär
också det utsläpp av betydande mängder avgaser som sker på hög höjd vid SST-trafik.

Medlemsförslaget
tar emellertid endast sikte på Ijudknallar. Det framhålls att tryckvågen från
ett SST-plan kommer att svepa över ett område på jordytan som sträcker sig
längs hela flygvägen och har en bredd på ca 100 kilometer. Enligt vissa prov
som utförts i USA är knallen i det inre (ett ca 50 kilometer brett bälte) av
det störda området ungefär lika störande som det under dagtid högsta tUlåtna
bullret i de bebyggda områdena närmast intill Londons och New Yorks
flygplatser. I de båda ca 25 kilometer breda kantzonerna kommer knallens störningsverkan
att ungefär motsvara den högsta tillåtna bullernivån nattetid nära inpå
Londons flygplats. I medlemsförslaget betonas att bullerstörningarna från
luftfartyg i överljudsfart i vissa situationer kan vara än svårare. Särskilt
torde svåra ljudknallar kunna uppstå vid stigning till överljudsfart "stigknall"
och "hästskoknall". Men också vid normal färd i överljudsfart kan
ljudknallen bli avsevärt förstärkt genom atmosfäriska och topografiska
förhållanden. De atmosfäriska och topografiska knallförstärkningarna är i
stort sett slumpartade, dvs. de kan inte i förväg förutsägas.

Ganska
betydande skador på byggnader, t. ex. på fönster, revetering och tegelpannor,
uppges också kunna uppstå tiU följd av ljudknallen. Allmän erfarenhet från
militärt överljudsflyg och särskilda ljudknalls-prov bl. a. i Oklahoma City i
USA år 1964 anses bestyrka detta.

Mot
bakgrund av det anförda föreslogs Nordiska rådet rekommendera regeringama att
utfärda tidigare angivna förbud mot civilt överljudsflyg.

Av
de svenska myndigheter som yttrade sig tillstyrktes ett förbud ut-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:19 9

format
enligt medlemsförsiaget av planverket. Naturvårdsverket ansåg det mindre
önskvärt att knappa personella och finansiella resurser offras på ett
miljöproblem som på ett så uppenbart sätt som ljudknallarna endast kan bidra
till en försämring av människans livsvUlkor. Verket ifrågasatte om överflygning
av Sverige med flygplan i överljudsfart kan gagna några samhälleliga intressen.
Folkhälsoiixstitutet framhöll att mot bakgrunden av vad som är känt om
existerande typer av flygplan dessa inte bör få framföras i överljudsfart över
bebyggda områden. Institutet ansåg sig inte kunna ta stäUning till huruvida
från hälsovårdssynpunkt ytterligare fördelar skulle erhållas genom att
förbudet utformas på det sätt som angavs i medlemsförslaget. Chefen för
flygvapnet och FFA ansåg att ytterligare överväganden behövs innan ett förbud
enligt medlemsförslaget införs.

Flertalet
av de danska och norska remissinstanserna tillstyrkte i princip ett förbud enUgt
medlemsförslaget. Från de finska remissmyndigheternas sida förelåg viss
tveksamhet mot ett direkt förbud.

SAS
framhöll att man inte beställt eller tagit option på något överljudsflygplan
bl. a. därför att osäkerhet råder om överljudsflygplanets lönsamhet samt om
verkningarna av ljudknallen. SAS ifrågasatte med hänsyn till den stora
osäkerhet som råder om de negativa verkningarna av överljudsflyg om inte mera
detaljerade studier härom borde avvaktas och om inte frågan om tUlåtande av överljudsflyg
såväl formellt som sakligt bäst handlades genom ICAO.

Nordiska
rådet antog en rekommendation som i huvudsak överensstämde med
medlemsförslaget. För rekommendationen avgavs 60 röster. Ingen röstade emot.
Fem medlemmar avstod från att rösta och 13 medlemmar var frånvarande.

Luftfartsverkets
framställning

Luftfartsverket
anför att oavsett vad pågående utredningar beträffande överljudsproblemen kan
väntas ge som resultat torde man redan nu kunna förutse att överljudsflygning i
vissa fall kan ge upphov till oacceptabla förhållanden åtminstone vid trafik med
tunga SST-flyg-plan. Problemen är uppenbarligen inte lika stora när det gäller
de lättare mUitära överljudsflygplanen. Verkets framställning avser därför endast
civUa luftfartyg.

Vid
ett möte under våren 1971 mellan de skandinaviska luftfartsmyndigheterna
beslöt dessa att tillsätta en arbetsgrupp med representanter från de olika
myndigheterna. Gruppen skulle ha till uppgift att närmare undersöka de formella
aspekterna beträffande bestämmelsema om överljudsflygning samt att om det
behövdes framlägga förslag till lag om förbud mot överljudsflygning. I
arbetsgruppen ingick också en observatör från finska luftfartsmyndigheten.
Arbetsgruppen har utar-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:19 10

betat
förslag till lagstiftning. Detta har behandlats vid ett nytt möte mellan
myndigheterna den 25 augusti 1971 vUket gett tUl resultat att myndigheterna i
sin tur framlagt likalydande förslag till sina resp. regeringar.

Luftfartsverket
framhåller att syftet med den föreslagna lagregleringen måste klarläggas. Det
gäller därvid främst frågan om utvecklingen och tillverkningen av SST-plan i
princip bör hindras eller om syftet med bestämmelserna bör vara att skydda
person och egendom som inte befordras med sådant flygplan från skada.

I
första hand kan regleringen utformas som ett förbud mot överflygning, som kan
medföra hälsovådliga förhållanden. Med detta kan avses förhållanden, som medför
regelmässiga sömnstörningar eller risk för uppkommande skador t. ex. på
byggnader. Sådant förbud kan emellertid luftfartsverket redan nu utfärda med
stöd av 99 § LK. Vidare kan tänkas att regeln utformas som ett förbud mot
överflygning av land på sådan höjd att IjudknaUarna når marken. Härvidlag
gäller, liksom beträffande en utformning av regeln med hänsyn till
hälsovådligheten, att om man vill undvika att den slutgUtiga värderingen läggs
på flygplanets operatör måste bestämmelsen kompletteras med uppgift om vissa
kriterier för varje särskUd typ av SST-plan, t. ex. om lägsta till-låtna
flyghöjd. Sådana uppgifter är icke möjliga att ge för närvarande och knappast
heller i en nära framtid. Med en sådan utformning skulle dessutom regeln komma
att omfatta endast flygning över landområden och ej flygning över havet.

Regeln
kan också tänkas utformad som ett förbud mot överflygning med överljudsflygplan.
Ett sådant förbud bör införas om man önskar uppnå ett totalförbud för SST-plan.
Verket kan dock inte biträda en sådan uppfattning. Ett SST-plan, som flyger med
subsonisk hastighet, bör vad beträffar bullerstörningar kunna jämstäUas med konventioneUa
jetflygplan. Slutligen kan ges en regel som innehåller förbud mot överflygning
med överljudsfart. Arbetsgruppen har rekommenderat ett sådant förbud,
kompletterat med dispensmöjlighet. Också de andra skandinaviska
luftfartsmyndigheterna har förordat en dylik lösning. Verket finner detta
förslag mest ändamålsenligt av olika tänkbara lösningar.

Verket
har emellertid inte tagit ställning tiU om bestämmelserna bör införas i LL
eller i en särskUd lag. Vissa omständigheter, främst publicitetssynpunkter,
talar dock enligt verkets mening för att bestämmelserna upptas i en särskild
lag.

Vad
som skall förstås med "svenskt område" bör möjligtvis utredas närmare.
Det kan ifrågasättas om man skall tillämpa LL:s territoriella begränsningar
("här i riket") eller om man bör beakta annan territorieU begränsning,
t. ex. såsom den kommit till uttryck i lagstiftningen om kontinentalsockeln.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:19 11

Dispensregeln
i förslaget har utformats i analogi med dispensbestämmelser i LL, t. ex. 7
kap. 3 § tredje stycket. Medgivande bör kunna göras beroende av särskilda vUlkor,
t. ex. om flygväg, tidpunkt, höjd och eventuellt om ställande av särskild
säkerhet för uppkomna skador tUl följd av flygningen.

MUjövärdighet

Annex
16 till Chicagokonventionen

ICAO
har som högsta beslutande organ församlingen. I denna är samtliga de stater som
anslutit sig till 1944 års Chicagokonvention angående civil luftfart
representerade. ICAO:s råd är organisationens permanenta organ. Det består av
representanter från 27 medlemsländer och är ansvarigt inför församlingen. Rådet
har bl. a. att i enlighet med bestämmelserna i Chicagokonventionen anta internationella
normer ("standards") och tUlämpningsförfaranden ("recommended practices")
för luftfarten samt att där det är ändamålsenligt foga dem till Chicagokonventionen
såsom annex. Antagande av annex fordrar två tredjedels majoritet inom rådet.
Sedan ett annex antagits i rådet skall det tillställas medlemsstaterna. Ett
annex träder i tUlämpning tre månader efter det beslutet om dess antagande
underställts medlemsländema eller vid utgången av den längre tidsperiod som
rådet kan ha föreskrivit om inte dessförinnan ett flertal av medlemsstaterna
hos rådet anmält sitt ogillande. Sedan annex trätt i tUlämpning är normer som
tagils in i det bindande för medlemsstat om staten inte anmäler tUl ICAO att till-lämpning
inte är möjlig. I annex angivet tUlämpningsförfarande bör medlemsstat sträva
efter att följa.

ICAO
anordnade i december 1969 konferensen "Special Meeting on Aircraft Noise
in the Vicinity of Aerodromes" i Montreal. I denna deltog representanter
från 28 länder och 9 internationella organisationer. Chicagokonventionen
innehåller inga fastställda regler för medlemsstaternas rättigheter och
skyldigheter vad beträffar bullercertifiering, varför en av mötets
huvuduppgifter var att överenskomma om behov av, krav på och metoder för en
sådan. Resultatet av arbetet blev ett förslag tUl nytt annex tiU
Chicagokonventionen, annex 16 "Aircraft Noise".

Mötet
enades bl. a. om att, även om krav på bullercertifiering i princip borde
införas för alla luftfartyg, man i första hand skulle införa krav på detta för
de nya konventionella underljudsflygplan som skuUe komma att börja användas i
den civila luftfarten under 1970-talet. Förslaget till annex 16 sändes ut till
medlemsländerna för kommentarer i början av år 1970 och antogs av rådet den 2
april 1971. Sverige har anmält sitt godkännande av annexet. Annex 16 har, som
tidigare nämnts, trätt i kraft den 6 januari 1972.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:19 12

ICAO:s
emissionsnorm är tUlämplig på jetmotorflygplan för under-ljudsfart med en
maximalt tUlåten startvikt överstigande 5 700 kg och med banlängdsbehov
överstigande 450 meter dels om flygplanet är utrustat med jetmotorer med ett s.
k. by pass-förhållande på 2 eller mera och om luftvärdighetsbevis utfärdats för
flygplanet den 1 mars 1972 eller senare, dels om flygplanet är utrustat med
annan typ av jetmotor och ansökan om luftvärdighetsbevis för prototypen
ingivits den 1 januari 1969 eller senare.

Certifieringssystemet är
uppbyggt på att tUlverkaren skall visa att flygplanet vid start och landning ej
överskrider vissa bullervärden i tre angivna punkter i flygplatsens närhet.
Punkterna är belägna dels under flygplanets utflygningsbana efter start, dels
vid sidan av startbanan och dels under flygplanets inflygningsbana. Annexet
innehåller vidare åtskilliga detaljföreskrifter, bl. a. om hur flygplan skaU
flygas vid prov samt om hur erhållna mätvärden skall behandlas.

De bullernivåer som ej får
överskridas vid certifieringen har fastställts efter långvariga utredningar om
vad som är tekniskt möjligt att genomföra. Man har som enhet för angivandet av
bullernivån valt EPNdB ("effective perceived noise decibel"). För
flygplan med den maximalt tUlåtna vikten överstigande 272 000 kg får
bullernivån ej överstiga 108 EPNdB i någon av de tre mätpunkterna. För lätta
flygplan är kravet strängare. Om maximivikten understiger 34 000 kg får i punkten
under startbanan värdet ej överskrida 93 EPNdB och i de två övriga mätpunkterna
102 EPNdB. De angivna decibelvärdena får överskridas under vissa förhållanden
och med noggrant preciserade begränsningar.

Normen är enligt annexet
tillämplig på alla flygplan som används i internationell trafik. Den stat där
flygplanet är registrerat skall meddela bevis om att flygplanet enligt
tillgänglig och tillräcklig bevisning fyller krav som är åtminstone lika
stränga som annexets. Beviset i fråga skall ange registreringsstat,
fabrikationsnummer, fabrikantens typ- och modellbeteckning, uppgift om de ytterligare
föreskrifter som lämnats för att flygplanet skall överensstämma med annexets
krav samt uppgift om den högsta vikt flygplanet får ha för att överensstämma
med annexets krav. En konventionsstat skall godkänna bevis som utfärdats i
annan konventionsstat under förutsättning att de krav som gällt vid utfärdande
av detta bevis varit åtminstone lika stränga som annexets. Konventionsstat
skall återkalla bevis om ett flygplan inte längre uppfyller annexets krav. Nytt
bevis skall inte utfärdas förrän planet vid förnyad bedömning befunnits
överensstämma med dessa.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:19 13

Emissionsnormer
i USA

Den
amerikanska luftfartsmyndigheten. Federal Avialion Administration, FAA, deltog
i förberedande diskussioner om emissionsnormerna inom ICAO. FAA avvaktade dock
inte det internationeUa arbetet utan utfärdade egna nationeUa certifieringsbestämmelser
i december 1969, dvs. ungefär samtidigt som ICAO höll sin konferens i Montreal.

De grundläggande
faktorerna i de amerikanska normema Federal Aviation Regulations, FAR 36 Noise
Standards: Aircraft type certi-fication, överensstämmer i stort med ICAO:s
annex 16.

Aktuella
svenska bestämmelser

Den
svenska luftfartslagstiftningen innehåller åtskilliga bestämmelser i syfte att
säkerstäUa att flygplatser inte anläggs så att omgivningen kommer att störas av
bl. a. buller från flygplatsen (6 kap. LL och med stöd av detta kapitel lämnade
föreskrifter i LK). Vidare finns bestämmelser i 8 kap. 1 och 2 §§ LL och med
stöd av dessa lämnade föreskrifter i LK som gör det möjligt för Kungl. Maj:t
och efter bemyndigande luftfartsverket att föreskriva vissa flygvägar och vissa
flygprocedurer som är ägnade att minska bullerstörningarna på marken. Några
regler som gör det möjligt att föreskriva alt flygplan skall vara konstruerat
på visst sätt för att reducera dess bulleremission finns dock inte.

Luftfart i svenskt luftrum
får äga rum med luftfartyg som har svensk nationalitet eller nationalitet i
främmande stat med vilken slutits överenskommelse om rätt tUl luftfart inom
svenskt område. Dispens kan ges av Kungl. Maj:t eller luftfartsverket (1 kap. 2
§ LL). Svensk nationalitet får luftfartyg sedan det införts i luftfartygsregistret
(2 kap. 12 § första stycket LL). Därvid skall luftfartyget märkas (2 kap. 16 § LL).
För registrering krävs luftvärdighetsbevis (2 kap. 4 § LL). Detta skall avse luftfartygets
tekniska egenskaper eller utrustning. Något annat bevis i dessa avseenden
fordras inte. EU luftfartyg är enligt 3 kap. 1 § LL luftvärdigt om det är så
konstruerat, byggt, utrustat och vidmakthållet samt äger sådana flygegenskaper
att säkerhetens krav är tillgodosedda. Luftvärdigheten konstateras vid besiktning
enligt 3 kap. 2 § LL. Luftvärdig-hetsbevis utfärdas av luftfartsverket (3 kap.
3 § LL). Svenskt luftfartyg skall när det nyttjas tiU luftfart ha svenskt eller
av luftfartsverket godkänt utländskt luftvärdighetsbevis. Detsamma gäller
utländskt luftfartyg inom svenskt område. Undantag härifrån kan medges av
luftfartsverket enligt vad Kungl. Maj:t bestämmer (3 kap. 4 §§ LL). Undergår
luftfartyg inte föreskriven besiktning eller vidtas ändring som kan antas ha
betydelse för luftvärdigheten blir luftvärdighetsbeviset ogiltigt intill dess
fartyget ånyo förklaras luftvärdigt. Detsamma gäller om luftfartyget eller dess
utrustning lidit skada som uppenbarligen är av betydelse för luft-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:19 14

värdigheten.
Förekommer annan omständighet som kan antas ha betydelse för luftvärdigheten
får luftfartsverket förklara beviset ogUtigt intill dess fartyget förklaras luftvärdigt.
Ogiltigt luftvärdighetsbevis skall lämnas till luftfartsverket (3 kap. 5 § LL).
Vad som gäller om svenskt luftvärdighetsbevis äger motsvarande tillämpning när
det gäller godkännande och ogiltighet av utländskt luftvärdighetsbevis (3 kap.
6 § LL). Ägare av luftfartyg skall vaka över luftvärdigheten samt är skyldig
att anmäla omständighet av betydelse för denna (3 kap. 7 §§ LL). I 3 kap. 8 § LL
ges bestämmelser om rätt för luftfartsverket att få tiUträde till luftfartyg
för undersökning av luftvärdigheten samt om rätt att därvid påkalla medverkan
av ägare och besättning. Enligt 3 kap. 9 § LL kan Kungl. Maj:t eller, efter
bemyndigande, luftfartsverket tillåta att luftfartyg används för provflygning
eller annars av särskild anledning trots att det saknar gUtigt
luftvärdighetsbevis. Tillsynen över luftvärdigheten utövas av luftfartsverket
genom typgranskning, grundbesiktning och efterbesiktning (14 och 15 §§ LK).
Besiktning och tillsyn i övrigt över luftvärdighet får luftfartsverket uppdra
åt särskild sakkunnig eller myndighet inom eller utom riket (17 § LK).
Luftfartsverket får när säkerheten kräver det meddela närmare föreskrifter om
hur luftfartyg skall vara konstruerat, byggt, utmstat och underhållet (19 § LK).

Departementschefen

Under
senare år har strävandena intensifierats att undanröja de hot mot den yttre miljön
som bl. a. den tekniska utvecklingen i olika avseenden medfört. Såväl på det
internationella som på det nationella planet pågår arbete bl. a. för att hindra
luft- och vattenförstöring samt för att åstadkomma miljöer fria från buller som
är hälsovådligt. När det gäller flygbuller har därmed sammanhängande frågor
behandlats år 1969 vid en konferens i Montreal. Denna konferens har bl. a. lett
till att 1944 års Chicagokonvention angående internationell civil luftfart fått
ytterligare ett annex annex 16 angående högsta tillåtna bullernivå från
vissa flygplan och särskild bullercertifiering av dessa. Jag återkommer tiU detta
i det följande.

Ett
särskilt flygbullerproblem utgör den s. k. IjudknaUen, dvs. den knall som
alstras av överljudsflygplanen. Under de senaste åren har frågan humvida dessa
kan sättas in i trafik varit föremål för diskussion och utredningar. ICAO
tillsatte år 1969 en expertpanel som också lämnat en rapport huvudsakligen
berörande problemens tekniska aspekter. Expertpanelen har senare gjorts om tUl
en kommitté och utvidgats med operativ, juridisk, sociologisk och ekonomisk
expertis. Syftet är att sedan det utredande arbetet avslutats en
världskonferens skall behandla frågoma.

Det
hot mot miljön som ljudknallen bedömts utgöra har föranlett mina företrädare
att både år 1967 och år 1968 uttala att trafik med

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:19 15

överljudsflygplan
över Sverige inte kommer att tillåtas om ljudknallen medför hälsovådliga förhållanden
t. ex. i form av regelbundna sömnstörningar eller skador på byggnader.
Liknande uttalanden har gjorts också av andra länders regeringar. I vissa
länder förbereds lagbestämmelser som förbjuder flygning i överljudsfart i det
egna luftrummet. I Schweiz väntas sådana bestämmelser träda i kraft under
våren.

Nordiska
rådet har rekommenderat de nordiska regeringarna att genom direkta
lagbestämmelser förbjuda civilt överljudsflyg över land på sådant sätt att
ljudknallen når ner till marken. Till gmnd för rekommendationen låg ett
medlemsförslag i vilket frågan rörande ljudknallen och dess verkningar
behandlas.

Över
medlemsförslaget har ett antal nordiska myndigheter m. fl. yttrat sig. Tanken
att en lagstiftning är nödvändig har i princip godtagits av de flesta remissinstansema.
Vissa instanser har dock ansett att resultaten av arbetet inom ICAO först bör
avvaktas.

De
skandinaviska luftfartsmyndigheterna har i skrivelser tUl resp. regeringar
likaledes hemställt om lagstiftning mot civilt överljudsflyg. Från
myndigheternas sida har dock föreslagits ett i viss mån annorlunda utformat
förbud än det Nordiska rådet rekommenderat. Medan rekommendationen förutsätter
att luftfart i överljudsfart skall vara förbjuden endast om den sker på sådant
sätt att knallen når ner till marken, innebär förslaget från myndighetema att
luftfart i överljudsfart helt förbjuds inom resp. lands område.

Kravet
på en lagstiftning som innebär förbud mot luftfart i överljudsfart stöds av en
bred opinion i vårt land. De invändningar som rests har närmast grundats på att
resultaten av arbetet inom ICAO bör avvaktas. De försök och studier som hittUls
gjorts visar emeUertid att den nominella ljudknallen från flygplan som inom de
närmaste åren kan förväntas bli använda för kommersieU trafik kan beräknas
till 1,52,5 pund per kvadratfot. Redan vid denna styrka anses aUvarliga risker
föreligga för skadeverkningar bl. a. till följd av sömnrubbningar och skrämseleffekter.
Härtill kommer att den aktuella ljudknallen kan bli avsevärt starkare tUl följd
av variationer i atmosfären, markförhållandena eller åtgärder vid manövrering
av flygplanet. Hur mycket starkare ljudknallen kan bli under sådana
förhållanden och hur ofta det kan inträffa är omtvistat. Det torde dock vara
klart att man ofta har att räkna med fördubblingar av den nominella
knallstyrkan.

Enligt
min mening är det mot denna bakgrund befogat att räkna med risk för allvarliga
skadeverkningar för människan och hennes miljö tUl följd av ljudknallen. Det
kan inte heller uteslutas att överljudsflyg-ningar även i övrigt kan vålla mUjöskador.
Med hänsyn härtill och då det är svårt att se vUka fördelar som skulle vara
förenade med sådana flygningar över Sverige anser jag att lagbestämmelser som
förbjuder civil luftfart i överljudsfart inom svenskt område bör införas.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:19 16

När
det gäller det närmare innehållet av lagstiftningen anser jag att förbudet bör
utformas på sätt luftfartsverket föreslagit. Skulle förbudet utformas på det
sätt Nordiska rådets rekommendation anger kan inte undvikas att bedömningen av
huruvida en ljudknall vid den enskilda flygningen når marken måste läggas på
flygplanets operatör. Missbedömningar härvidlag torde inte kunna undvikas,
även om en omfattande administrativ reglering av SST-flygningarna för vilken
i dag underlag knappast finns skuUe införas. Jag delar vidare uppfattningen
att bestämmelserna inte bör omfatta mUitära överljudsflygplan.

Otvivelaktigt
kan ljudknall som härrör från flygning i överljudsfart utanför svenskt luftrum
medföra skador på svenskt område. Sverige har emellertid oinskränkt suveränitet
endast inom svenskt område, dvs. svenskt land- och sjöterritorium samt
luftrummet däröver. Någon förbudslagstiftning som har verkan utanför svenskt
område torde därför inte kunna åstadkommas utan stöd av internationell
överenskommelse. Det torde således vara nödvändigt att avvakta utgången av det
internationella arbetet rörande överljudsproblemen innan nationella åtgärder
för att bemästra dessa problem kan vidtas. Sverige kommer att verka för att
sådana överenskommelser kommer till stånd att det blir möjligt att skydda det
svenska området också från ljudknall som härrör från flygning utanför svenskt
område.

När
synnerliga skäl föreligger bör dispens från förbudet att flyga i överljudsfart
kunna meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Mai:ts bemyndigande,
luftfartsverket. Dispensen, som enligt allmänna regler kan göras beroende av
särskilda villkor, t. ex. om flygväg, tidpunkt, höjd och ställande av säkerhet
för eventuella skador, bör i princip avse begränsad tid, i allmänhet bara en
enstaka flygning. Dispens bör medges endast om det kan uteslutas att flygningen
medför skador. Huvudprincipen bör klart vara att dispensärenden prövas av Kungl.
Maj:t.

Överträdelse
av förbudet mot flygning i överljudsfart eller av viUkor som uppställts i
dispens från förbudet bör kunna bestraffas. Straffet bör vara fängelse. Då skadoma
vid en överträdelse kan bli betydande, bör straffmaximum sättas till två år. I
ringa fall t. ex. vid en mindre avvikelse från villkor som föreskrivits vid
dispens då inga eller mycket obetydliga skador uppstått synes dagsböter
utgöra tillräcklig påföljd.

Nu
berörda bestämmelser bör tas in i LL. Enligt min mening finns inte tiUräckliga
skäl för att skapa en särskild lag i ämnet. Det gmndläggande förbudet kan ges
i en särskild paragraf, 2 a §, i 1 kap. LL. Straffbestämmelsen kan infogas i 13
kap. 1 § LL. Båda dessa kapitel ingår i lagens första avdelning som endast har
avseende på civil luftfart.

Förarbetet
till nu föreslagna lagändringar har skett i samverkan med de danska och norska
trafikministerierna. Enligt vad jag erfarit kommer lagförslag av samma innebörd
som det jag nu lägger fram att under

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:19 17

innevarande
vårsession föreläggas de danska och norska folkrepresentationerna.

I aimex 16 till
Chicagokonventionen föreskrivs bl. a. att jetmotorflygplan med en maximalt
tillåten startvikt som överstiger 5 700 kg och som används i internationell
trafik i framtiden skall vara så konstruerat att det inte ger upphov till
buller utöver vissa angivna värden (för de tyngsta 108 EPNdB) i samband med
start och landning, att sådant flygplans bulleregenskaper skall prövas enligt särskUt
angiven metod och att registreringslandet skall utfärda bevis om att flygplanet
fyller i annexet angivna krav. Bevis som utfärdats under fömtsättningar som
anges i annexet skall godkännas i annan konventionsstat. Sverige har godkänt
annexet.

För att annexets regler
skall bli gällande i Sverige fordras att nationella bestämmelser härom
meddelas. Den svenska luftfartslagstiftningen innehåller emellertid f. n. inga
regler om att luftfartyg konstmktions-mässigt måste vara sådant att det inte
förorsakar miljöskador t. ex. genom bullerstömingar. Bulleraspekten kan
beaktas vid anläggande av flygfält och det finns även möjlighet att ge regler
om flygvägar och om flygprocedurer som motverkar bullerstörningar. Från konstruktionsmässig
synpunkt krävs för registrering av luftfartyg och för rätt att använda
fartyget i trafik endast att fartyget är luftvärdigt, dvs. så konstruerat,
byggt, utrustat och vidmakthåUet samt äger sådana flygegenskaper att
säkerhetens krav är tiUgodosedda. För att Sverige skall kunna uppfylla sina
förpliktelser enligt annexet synes därför nödvändigt att vissa tillägg görs i
luftfartslagstiftningen.

Dessa tiUägg kan
självfallet begränsas till att avse endast annexets föreskrifter om
bulleremissioner från vissa transportplan i internationell trafik. Enligt min
mening bör emellertid frågan bedömas från något vidare utgångspunkter. I
framtiden torde med en ökande flygtrafik och nya, effektivare
flygplanskonstruktioner frågan om det miljöhot flyget utgör komma alt
aktualiseras i flera sammanhang. Jag tänker därvid inte enbart på
bullerproblemen ulan också på de luftföroreningsproblem som avgasutsläpp från
flygplan kan komma att utgöra. Starka skäl talar därför för att lagstiftningen
redan nu utformas så att lämpliga åtgärder för att skydda miljön snabbt kan
vidtas. Jag finner därför att en bestämmelse bör införas i LL som innebär att
ett lufffartyg för att fä registreras inte bara som f. n. skall vara luftvärdigt
utan också så konstruerat att det inte utgör ett hot mot miljön. Vid sidan av
luftvärdighetsbeviset bör alltså för registrering fordras ett bevis om att
luftfartyget är miljövärdigt. Eftersom underlag f. n. saknas för att fordra
bevis från alla luftfartyg synes bevis om miljövärdighet bara böra krävas i den
utsträckning Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,
luftfartsverket föreskriver. En bestämmelse härom kan

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:19 18

införas
genom ändring i 2 kap. 4 § LL. Därvid bör också vissa tUlägg göras i 6 och 8 §§
samma kapitel.

Liksom
när det gäller luftvärdighet bör LL innehåUa en beskrivning av vad som skall
fordras för att ett luftfartyg skall anses miljövärdigt. Detta kan ske genom tUlägg
till 3 kap. 1 § LL. Där bör i nya stycken anges att luftfartyg skaU vara miljövärdigt
när det används för luftfart samt att ett luftfartyg är mUjövärdigt när det är
konstruerat, byggt, utrustat och vidmakthållet i enlighet med föreskrifter som
meddelats av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,
luftfartsverket för att förebygga att luftfartyg vållar skada genom buller,
luftförorening eller likartad störning. Vidare bör genom en ny paragraf, 10 a §,
de bestämmelser i kapitlet som har avseende på utfärdande av luftvärdighetsbevis,
skyldighet att inneha luftvärdighetsbevis, godkännande av utländskt
luftvärdighetsbevis, ogiltighet av luftvärdighetsbevis samt tiUsyn över luftvärdighet
(3 kap. 29 §§) i tillämpliga delar få giltighet också för mUjÖvärdighet och
bevis därom. Om de nu föreslagna ändringarna genomförs blir en ändring av kapitelmbriken
också nödvändig. Enligt 13 kap. 3 § LL straffas den som utan lov använder luftfartyg
ehuru det saknar luftvärdighetsbevis eller eljest inte är luftvärdigt med
dagsböter eUer fängelse i högst ett år. Motsvarande straff bör införas för den
som utan lov använder luftfartyg som saknar bevis om miljövärdighet eller
eljest inte är nuljövärdigt. Detta kan ske genom en ändring i 13 kap. 3 §.

Som
jag tidigare antytt finns f. n. underlag för en konkret reglering av
miljövärdighetskravet i den utsträckning som motsvaras av annex 16. Om de nu
föreslagna ändringarna i LL antas av riksdagen är min avsikt att föreslå Kungl.
Maj:t sådana ändringar i LK m. fl. författningar att luftfartsverket kan
meddela föreskrifter om bullercertifiering i angiven utsträckning. Sådana
luftfartyg som avses i annexet kommer då inte att kurma registreras eller
användas för luftfart om de inte fyller föreskrifter som är meddelade i
huvudsaklig överensstämmelse med annexet. Jag vUl emeUertid föratskicka att
föreskrifterna inte bör avse endast luftfartyg i intemationell trafik utan
även flygplan i nationell trafik om de är av det slag som avses i annexet.

Om
den nu föreslagna lagtekniska lösningen accepteras kan Kungl. Maj:t så snart
ett grundat behov föreligger utvidga bemyndigandet till luftfartsverket som
därefter kan meddela nödvändiga föreskrifter. Det är sannolikt att frågan om
att utvidga bemyndigandet snart kan komma upp. Jag vUl därvid erinra om att
arbetet rörande flygbuUer inom ICAO pågår och att nya förslag kan väntas
därifrån. Vidare väntas under år 1973 den svenska trafikbullerutredningen lämna
sitt betänkande, i vUket också frågan om emissionsnormer avseende buller från
luftfartyg kommer att behandlas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:19 19

HemstäUan

Under
åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att
antaga inom kommunikationsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i
luftfartslagen (1957: 297).

Med
bifall tUl vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemstäUt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Gunnel Anderson

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 720111

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

7 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (7)

7 kopplingar i 6 dokument.

  1. Prop. 2024/25:171 Effektiva sanktioner inom luftfarten s. 77 i texten
  2. Prop. 2009/10:95 Luftfartens lagar s. 374 i texten
  3. Prop. 1984/85:212 om ändring i luftfartslagen (1957:297), m.m. s. 148 i texten
  4. Bet. 1973:KU20 Konstitutionsutskottets betänkande med anledning av granskning av statsrådens ämbetsutövning och regeringsärendenas handläggning s. 153 i texten
  5. Rskr. 1972:126 i texten

Visa alla 6