Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, m.m.
1972 · 69 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 37 av 69 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1972:21, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majrts proposition nr 21 år 1972 Prop. 1972: 21
Nr 21
Kungl.
Mai:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, m. m.;
given Stockholms slott den 4 februari 1972.
Kungl.
Maj:t vUl härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att bifalla de
förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemstäUt.
GUSTAF ADOLF
LENNART
GEIJER
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås att nedre justitierevisionen skaU upphöra som en
självständig myndighet och att dess föredragande- och kansliorganisation skaU
inordnas i högsta domstolen (HD). HD:s ordförande skall enUgt propositionen
vara den samlade organisationens chef. Under honom skaU kansliet förestås av en
kanslichef. De bestämmelser om HD som bör finnas i annan lag än gmndlag förs
samman i 3 kap. rättegångsbalken. I stor utsträckning länanas emeUertid åt HD
själv att meddela bestämmelser om domstolens organisation och verksamhet.
1
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 21
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1972:21
1)
Förslag tiU
Lag
om ändring i rättegångsbalken
Härigenom förordnas i fråga om rättegångsbalken,
dels att 3 kap. 46 och 8 §§ samt 33 kap. 7 § skall ha
nedan angivna lydelse,
dels att i 3 kap. skall införas en ny paragraf, 7 §, av
nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen lydelse 3 KAP. 4 §
Högsta domstolen utgöres av högst tjugotvå justitieråd.
Konungen förordnar ett av justitieråden att vara domstolens ordförande.
Högsta domstolen skall vara delad i två eller flera
avdelningar.
Finner
någon av högsta domstolens avdelningar vid överläggning till dom eller
beslut den å avdelningen rådande meningen avvika från rättsgrundsats eller
lagtolkning, som förut varit antagen av högsta domstolen, må avdelningen
förordna, att målet i hela dess vidd eller, om det prövas kunna ske, allenast
viss i målet uppkommen fråga skall avgöras av högsta domstolen i dess
helhet.
Hava i särskilda, för avdelningen kända domar eller
beslut mot varandra stridande åsikter i fråga om viss rättsgrundsats eller
lagtolkning å olika tider gjort sig gällande inom högsta domstolen, äge vad
nu är föreskrivet tillämpning allenast i det fall, att avdelningen finner den
rådande meningen avvika från dom eller beslut, som senast meddelats.
Vad
nu är stadgat avser ej mål, som angår häktad eller eljest enligt särskild föreskrift
fordrar skyndsamt avgörande, om målet före-
Högsta domstolen skall vara delad i två eller flera
avdelningar. Avdelningarna äro lika behöriga att upptaga mål, som högsta domstolen
handlägger.
Högsta domstolens ordförande är tillika ordförande på en
avdelning. Ordförande på annan avdelning är det justitieråd som Konungen
förordnar.
Justitieråden indelas till tjänstgöring på avdelningarna
för viss tidsperiod enligt grunder som högsta domstolen beslutar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse kommer å sådan tid, att det icke utan menlig tidsutdräkt kan avgöras
av högsta domstolen i dess helhet.
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Då mål avgöres av högsta domstolen i dess helhet, böra,
om laga hinder ej möter, alla justitieråden deltaga i avgörandet.
Finner någon av högsta domstolens avdelningar vid
överläggning till dom eller beslut den å avdelningen rådande meningen avvika
från rättsgrundsats eller lagtolkning, som förut varit antagen av högsta
domstolen, må avdelningen förordna, att målet i hela dess vidd eller, om det
prövas kunna ske, allenast viss i målet uppkommen fråga skall avgöras av högsta
domstolen i dess helhet. Sådant förordnande må också meddelas, om det i annat
fall är av särskild betydelse för rättstillämpningen att målet eller viss
fråga avgöres av högsta domstolen i dess helhet.
Hava i särskilda, för avdelningen kända domar eller
beslut mot varandra stridande åsikter i fråga om viss rättsgrundsats eller
lagtolkning å olika tider gjort sig gällande inom högsta domstolen, äge
första stycket första punkten till-lämpning allenast i det fall, att avdelningen
finner den rådande meningen avvika från dom eller beslut, som senast
meddelats.
Vad nu är stadgat avser ej mål, som angår häktad eller
eljest enligt särskild föreskrift fordrar skyndsamt avgörande, om målet
förekommer å sådan tid, att det icke utan menlig tidsutdräkt kan avgöras av
högsta domstolen i dess helhet.
Då mål avgöres av högsta domstolen i dess helhet, skola,
om laga hinder ej möter, alla justitieråden deltaga i avgörandet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
ev
I behandling av fråga rörande tillstånd, att talan må
komma under högsta domstolens prövning, skola tre ledamöter deltaga. Fråga om
Senaste lydelse 1971:218.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1972: 21
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
prövningstillstånd,
som förklarats vilande enligt 54 kap. 11 § första stycket, avgöres dock av
de ledamöter som pröva målet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konungen
bestämmer, i vilken omfattning åtgärd, som avser allenast måls beredande, må
vidtagas av nedre justitierevisionen eller tjänsteman vid denna.
Skall
högsta domstolen avgiva yttrande över ansökan, som avses i 26 §
regeringsformen, må beslut i frågan fattas av tre ledamöter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Då avdelning behandlar ansökan om resning eller besvär
över domvilla i något av högsta domstolen avgjort mål, må ej ledamot, som
deltagit i det tidigare avgörandet, tjänstgöra på avdelningen, om domfört antal
ledamöter ändå är att tillgå inom domstolen.
8
§
opaginerad Kontrollera mot PDF
/ nedre
justitierevisionen skola för måls beredande till behandling i högsta domstolen
finnas revisionssekreterare. Re visionssekreterare skall vara lagfaren. Vid
nedre justitierevisionen skall ock för högsta domstolen finnas kansli, som
hålles öppet för allmänheten å bestämda tider.
Närmare
bestämmelser om nedre justitierevisionens organisation och verksamhet meddelas
av Konungen.
För
beredning och föredragning av mål i högsta domstolen skola hos domstolen finnas
revisionssekreterare, vilka skola vara lagfarna.
Vid högsta domstolen skall finnas kansli.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har någon
hos nedre justitierevisionen skriftligen aimiält ombud, som äger för honom
mottaga stämning eUer annan handling, må i den omfattning anmälan avser
delgivning ske med ombudet.
Har någon
hos högsta domstolen skriftligen anmält ombud, som äger för honom mottaga
stämning eller annan handling, må i den omfattning anmälan avser delgivning
ske med ombudet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Aimiälan må göras endast av den som, då anmälan sker, äger
hemvist inom riket och skall avse viss tid ej överstigande tre år. Såsom ombud
må endast den anmälas, som äger hemvist inom riket. Vid anmälan
' Förutvarande 7 § upphävd genom 1971:218. " Senaste
lydelse 1970:429.
Prop.
1972: 21 5
skall
ombudets postadress uppgivas. Sker ändring däri, skall anmälan därom göras.
Är någon enligt denna
paragraf behörig att mottaga delgiviung för annan, äge vad i 5 och 15 §§
delgivningslagen är .stadgat icke till-lämpning å delgivning med denne, med
mindre delgivning med ombudet enUgt 7 eller 12 § delgivningslagen ej kan ske.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1972. Till följd härav skall 24 § regeringsformen,
som enligt kungörelsen (1971:31) om beslutad ändring i regeringsformen skall
upphöra att gäUa men skall tUlämpas mtill dess Konungen och riksdagen bestämmer
annat, icke tillämpas efter utgången av juni 1972.
Genom lagen upphäves lagen
(1946:879) om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring.
Högsta domstolen får bestå
av fler än tjugotvå justitieråd tiU dess antalet nedgått tiU detta antal till
följd av inträffade ledigheter. Om särskilda skäl föreligger, får dock nya ledamöter
utses dessförinnan.
Bestämmelsema
i 33 kap. 7 § första och tredje styckena rättegångsbalken om delgivning med
ombud gäUer även sådant ombud som enligt paragrafens äldre lydelse har anmälts
hos nedre justitierevisionen.
*
Öppet brev om utfärdandet av kungörelsen uppläst i riksdagen den 17 februari
1971.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1972: 21
2)
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1955:261) om avstängning av domare
Härigenom förordnas,
att 1 § lagen (1955:261) om avstängning av domare skall ha nedan angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 §1
Är domare på sannolika skäl
misstänkt för brott, som kan antagas medföra avsättning, må han avstängas från
utövning av tjänsten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Med domare avses i denna
lag ledamot samt lagfaren befattningshavare, som ej är ledamot, vid allmän
underrätt, hovrätt, nedre justi-tierevisionen eller högsta domstolen eller vid
regeringsrätten, arbetsdomstolen, försäkringsrådet, statens hyresråd, kammarrätt,
skatterätt eller länsrätt eller, då Konungen förordnat därom, vid annan
särskild domstol.
Med domare avses i denna
lag ledamot samt lagfaren befattningshavare, som ej är ledamot, vid allmän
underrätt, hovrätt eller högsta domstolen eller vid regeringsrätten, arbetsdomstolen,
försäkringsrådet, statens hyresråd, kammarrätt, skatterätt eUer länsrätt
eller, då Konungen förordnat därom, vid annan särskild domstol.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1972.
Senaste
lydelse 1971: 1062.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1972: 21
3)
Förslag till
Lag om ändring i lagen
(1957:132) med särskilda bestämmelser
angående domstolama och
rättegången vid krig eller krigsfara m.m.
Härigenom
förordnas, att 3 § lagen (1957:132) med särskilda bestämmelser angående
domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m.m. skall ha nedan
angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
3
§'
Konungen
äger bestämma, att Konungen äger bestämma, att
lagfaren domare i eller befattnings- lagfaren domare i
eller befattnings
havare vid underrätt, hovrätt el- havare vid underrätt, hovrätt eller
ler nedre justitierevisionen skall högsta domstolen skall tjänstgöra
tjänstgöra i annan befattning vid i annan befattning vid någon av
någon av nämnda myndigheter, nämnda myndigheter, domare dock
domare dock endast i domarbefatt- endast i domarbefattning. Vad nu
ning. sagts gäller icke justitieråd.
Vad
i lag finnes stadgat om att den som redan innehaft uppdrag som nämndeman eller
uppnått viss ålder må avsäga sig uppdraget eUer att nämndeman ej må hava
uppnått viss ålder, skall ej äga tillämpning.
Förordnande
som tekniskt sakkunnig ledamot för patentmål, sakkunnig vid sjöförklaring
eller sjöförhör eller särskUd ledamot för mål om klander av dispasch skall, om
tiden för förordnandet utgår, fortfarande gäUa intill dess annat beslut
meddelas.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1972.
Senaste
lydelse 1971:1063.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1972: 21
4)
Förslag till
Lag
om ändring i mUitära rättegångslagen (1948:472)
Härigenom
förordnas, att 93 a § militära rättegångslagen (1948: 472)' skall upphöra att gäUa
dagen efter den, då denna lag enUgt därå meddelad uppgift utkommit från
trycket i Svensk författiungssamling.
'
Senaste lydelse 1964: 200.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1972: 21
Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför
Hans Mai:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 10 december 1971.
Närvarande: Mirustem för utrikes ärendena WICKMAN,
statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER,
MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
högsta domstolens kansli m.m. och anför.
Inledning
Mål och ärenden vars avgörande ankommer på högsta
domstolen (HD) bereds f.n. i nedre justitierevisionen. Även HD:s kansli är
förlagt dit. I formellt avseende är revisionen en särskUd myndighet, fristående
från HD.
Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t har jag tidigare i år tiUkallat
särskilda sakkunnigai med uppgift att utreda frågan om avskaffandet av nedre justitierevisionen
som en särskild myndighet och inordnandet av dess organisation i HD. De
sakkunniga har lagt fram förslag i ämnet i betänkandet (SOU 1971:59) Högsta domstolens
kansU.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av HD:s
ledamöter, justitiekanslem (JK), riksåklagaren (RÄ), nedre justitierevisionen,
hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Övre Norrland, statskontoret,
riksrevisionsverket (RRV), Föreningen Sveriges tingsrättsdomare, Sveriges
advokatsamfund. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO). SärskUt yttrande har avgetts av f.d.
ordföranden i nedre justitierevisionen, numera hovrättslagmannen Anders Litzén.
Även revisionssekreteraren Sara Falk har avgett ett särskilt yttrande.
Tjugotvå av HD:s ledamöter, nämligen justitieråden Romanus,
Sjöwall, Edling, Hedfeldt, Digman, Nordström, Petrén, Riben, Brunnberg,
Alexanderson, Joachimsson, Bergsten, Bernhard, Gyllensvärd, Hesser, Holmberg, Walberg,
Fredlund, Gärde Widemar, Höglund, Mannerfelt och Welamson har avgett gemensamt
yttrande. I den fortsatta framställ-
Hovrättspresidenten Björn Kjellin, ordförande, expeditionschefen
Ingvar Gullnäs och hovrältslagmannen Tore Landahl.
1* Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 21
Prop. 1972:21 10
ningen
redovisas detta yttrande som HD:s flesta ledamöters yttrande. SärskUda
yttranden har avgetts av justitieråden Conradi, Brundin och Ulveson.
Flera
av de frågor som har tagits upp av de sakkunniga och av remissinstanserna är
av sådan natur att de inte kräver beslut av riksdagen. För sammanhangets skull
tas emellertid vissa av dessa frågor upp i det följande, medan andra utelämnas
helt.
Nuvarande
orring
HD
Bestämmelser
om HD:s organisation finns i regeringsformen, 3 kap. rättegångsbalken (RB) och
lagen (1946:879) om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring (i fortsättningen
kallad 1946 års lag).
EnUgt
17 § regeringsformen skaU Konungens domsrätt uppdras åt minst tolv justitieråd.
Närmare bestämmelser om HD:s sammansättning och tjänstgöring skall meddelas i
lag, stiftad av Kungl. Maj:t och riksdagen samfällt i den ordning som
föreskrivs i 87 § 1 mom. Av justitieråden skall enligt 21 § regeringsformen
tre tjänstgöra i lagrådet. Ett av justitieråden i lagrådet får dock ersättas av
annan. Skall lagrådet vara delat i avdelningar, gäller bestämmelserna om justitierådens
tjänstgöring i lagrådet varje avdelning.
Målen
i HD får enligt 22 § 1 mom. regeringsformen prövas och avgöras av fem justitieråd.
Fler än sju fär inte delta i prövningen av ett mål, om inte annat föreskrivs i
lag. Genom lag bestäms även domförhe-ten vid behandling av frågor om
prövningstillstånd och av nådeärenden.
I 3
kap. 4 § RB föreskrivs att HD skall vara delad i två eller flera avdelningar.
Paragrafen innehåller vidare bestämmelser om i vilka fall mål skall avgöras av
HD i plenum. Enligt 3 kap. 5 § RB bör, om det ej möter laga hinder, aUa justitieråden
delta i pleniavgörande.
Vid
behandlingen av frågan om prövningstillstånd skall enligt 3 kap. 6 § RB tre justitieråd
delta. I paragrafen sägs vidare att Kungl. Maj:t bestämmer i vad mån åtgärd som
avser endast måls beredande får vidtas av nedre justitierevisionen eller av
tjänsteman där.
Antalet
justitieråd är närmare reglerat i 1 § första stycket i 1946 års lag. Enligt den
lydelse som detta lagrum har haft fr.o.m. den 1 april 1968 till utgången av
juni 1971 har HD utgjorts av 24 justitieråd, men antalet har fått ökas till
högst 27, i den mån det har behövts på grund av justitieråds tjänstgöring på
extra avdelning av lagrådet. Den 1 juli 1971 har lagrammet fått ny lydelse, enligt
vilken HD utgörs av högst 22 justitieråd. I övergångsbestämmelse har
föreskrivits att domstolen får bestå av fler än 22 justitieråd till dess
antalet gått ned till detta antal till
Prop. 1972: 21 11
följd
av inträffade ledigheter samt att nya ledamöter får utses dessförinnan, om
särskilda skäl föreligger.
I 1946 års lag föreskrivs
vidare bl.a. följande. HD skall vara delad i tre avdelningar (1 § andra
stycket). På varje avdelning skall arbetet fortgå minst 40 veckor om året.
Någon av avdelningarna skall alltid kunna samlas. (2 §.) Avdelningarna har
samma behörighet att ta upp mål och ärenden, och arbetet skall, såvitt möjligt,
fördelas jämnt mellan dem (4 §). Justitieråden indelas för viss tidsperiod tUl
tjänstgöring på avdelningarna. Jämkning i avdelningarnas sammansättning skall
dock kunna äga mm under perioden. (3 §.) Ett av justitieråden utses av Kungl. Maj:t
att för sin tjänstetid vara HD:s ordförande. Han är samtidigt ordförande på en
av avdelningarna. Även ordförandena på de båda övriga avdelningarna utses av Kungl.
Maj:t, var och en för sin tjänstetid. (5 §.) Mål som fiUlföljts till HD eller
som tas upp omedelbart av HD bör i allmänhet tilldelas viss ledamot (referent),
som har att meddela de anvisningar som behövs för målets beredande. Referenten
bör delta i målets handläggning och avgörande. Om referentens avdelning är fri
från tjänstgöring och ett mål angår häktad eller målet eller däri uppkommen
fråga eljest kräver skyndsamt avgörande, bör annan ledamot utses till referent.
(6 §.) Vid avgivande av yttrande i nådeärende är HD domför med tre ledamöter (8
§). Närmare grunder för avdelningarnas sammansättning och målens fördelning
samt tjänstgöringen i HD beslutas av domstolen samfällt. Det tiUkommer HD:s
ordförande att i samråd med de övriga avdelningsordförandena tillämpa grunderna
för ledamöternas indelning och målens fördelning samt att övervaka tjänstgöringen
i dess helhet. Det åligger ordföranden på varje avdelning att leda arbetet på
avdelningen. (9 §.)
HD har med stöd av 9 § i
1946 års lag fastställt närmare grunder för avdelningarnas sammansättning, mål
fördelningen och ledamöternas tjänstgöring. I gmnderna anges också i vilka fall
och vid vilken tidpunkt referent skall utses.
F.n. består HD av 25 justitieråd,
av vilka dock endast 21 deltar i den dömande verksamheten. Två justitieråd
tjänstgör på lagrådets ordinarie och två på dess extra avdelning.
Justitieråden
är indelade tiU tjänstgöring på tre sjumannaavdelningar. Frågor om
prövningstillstånd och nädeärenden handläggs inför treman-nagrupper, som
sammanträder på bestämda dagar varje vecka. Justitierådens
tjänstgöringsskyldighet på avdelningarna och på tremansgmp-perna bestäms genom
i förväg uppgjorda tjänstgöringsplaner. Avdelningarna får i regel ny
sammansättning tre gånger om året.
Nedre
justitierevisionen
Ärenden
vars prövning och avgörande ankommer på HD skall beredas i nedre justitierevisionen.
Bestämmelse härom fanns ddigare i 24 §
Prop.
1972:21 12
regeringsformen.
Paragrafen har emellertid numera upphävts (se kungörelsen (1971:31) om
beslutad ändring i regeringsformen). Enligt samtidigt beslutad övergångsbestämmelse
skall dock paragrafen tillämpas intill dess Kungl. Maj:t och riksdagen
bestämmer annat.
EnUgt
3 kap. 8 § RB skall i nedre justitierevisionen finnas lagfarna revisionssekreterare.
Vid revisionen skall också enligt samma paragraf finnas kansli för HD.
Arbetsordningen (1948:494)
för nedre justitierevisionen innehåller närmare bestämmelser om revisionens
organisation och verksamhet. Enligt arbetsordningen består revisionen av
revisionssekreterare som ledamöter. En av dessa är revisionens ordförande. I
övrigt är hos revisionen anställda tjänstemän enligt personalförteckning samt
annan personal i mån av behov och tiUgång på medel. Såväl ordföranden som
övriga revisionssekreterare utses av Kungl. Maj:t.
Nedre
justitierevisionen är således i princip organiserad som en fristående
myndighet. Dess samband med HD kommer dock enligt arbetsordningen till uttryck
bl.a. på så sätt att HD skall hållas underrättad om frågor som angår målens
fördelning och föredragning eller på annat sätt berör domstolen. Revisionen har
också att ställa sig till efterrättelse vad HD beslutar i dessa frågor. Även i
övrigt skall tjänstemännen vid revisionen följa HD:s föreskrifter.
Den
administrativa verksamhet som ankommer på nedre justitierevisionen omfattar,
förutom revisionens egna angelägenheter, remissärenden och den ekonomiska
förvaltningen för HD. Administrativa ärenden avgörs i plenum eller av
ordförande ensam.
Revisionssekreterarnas
uppgifter, såvitt gäller den dömande verksamheten, består enligt arbetsordningen
i att bereda mål till prövning och avgörande i HD, att föredra mål inför
domstolen samt att närvara vid huvudförhandlingar och på anmodan även vid
överläggningar för att bl.a. lämna upplysningar angående målen. Mål och ärenden
fördelas på rotlar. Varje revisionssekreterare skall, om inte ordföranden
bestämmer armat, inneha en rotel. Rotlarna är dels specialrotlar, som
företrädesvis tilldelas mål av viss typ, dels aUmänna rotlar. Ordföranden
beslutar om rotlamas fördelning och om vilka mål som är att hänföra till
specialmål. Tilldelningen av mål skall ske med beaktande av att arbetsbördan
såvitt möjligt blir jämnt fördelad och det inte uppstår aUtför stor skiUnad i
den tid inom vilken målen avgörs. I deima fråga meddelar ordföranden de närmare
bestämmelser som behövs. Förberedande åtgärder ankommer antingen på en
revisionssekreterare eUer på revisionen i form av tre revisionssekreterare
eller på annan tjänsteman.
Föredragning
i HD äger alltid rum, innan frågor om prövningstiUstånd avgörs. Har
prövningstillstånd beviljats eller krävs inte sådant tillstånd, avgörs målen eUer
ärendena antingen efter huvudförhandling eUer på handlingarna efter
föredragning. Enligt revisionens arbetsordning äger
Prop. 1972: 21 13
föredragning
för tillståndsprövning i allmänhet rum på dagar som HD har satt ut i förväg.
Dessa dagar skall också i förväg för viss tid fördelas mellan
revisionssekreterarna av revisionens ordförande, varvid dock avvikelser
sedermera får föreskrivas när det behövs. Enligt rådande ordning fördelas
nämnda föredragningsdagar för ett år i taget. Den övriga tjänstgöring vid HD
som ankommer på revisionssekreterare äger mm i enlighet med vad domstolen
förordnar i varje särskilt fall.
Antalet
revisionssekreterartjänster är f.n. med undantag av ordförandens 34, varav
26 ordinarie och 8 extra. Utöver revisionssekreterarna är i revisionen anstäUda
omkring 60 tjänstemän. Dessa är bortsett från expeditionsvaikterna
organiserade på sju arbetsenheter, nämligen kansliexpeditionen,
protokollsavdelningen, kamrerarkontoret, re-gistratorsexpeditionen, arkivet,
expedieringsavdelningen och skrivavdel-ningen.
De
sakkunniga
Inledning
De
sakkunniga konstaterar inledningsvis att deras huvuduppgift har varit att
utreda hur de mål som det ankommer på HD att pröva och avgöra bäst kan beredas.
Enligt de sakkunnigas uppfattning får man räkna med att det också i fortsättningen
måste finnas en kår av föredragande i HD. Olika synpunkter kan därvid läggas
på föredragandenas rekrytering. Då emeUertid dessa problem hänger samman med
frågan om den framtida domarutbildrungen och denna fråga inte omfattats av
utredningsuppdraget, går de sakkunniga inte närmare in på problemen utan utgår
från att revisionssekreterarna också i fortsättningen utses pä samma sätt och
på samma gmnder som f.n.
En utgångspunkt för de
sakkunnigas arbete har, konstaleras det, varit att man avskaffar den nuvarande
konstruktionen med föredragandena inordnade i en särskild myndighet. Att nedre justitierevisionen
sålunda upphör som ett i princip självständigt verk innebär att föredragande-och
kansliorganisationen knyts direkt till HD som dennas kansli. I främsta rummet
måste därvid ses till att inte det biträde som HD:s ledamöter erhåller vid
målens beredning försämras. Reformen får emeUertid inte heller medföra att
betungande administrativa uppgifter läggs på HD:s ordförande eller annan
ledamot, så att de hindras i sin viktiga domaruppgift. Vidare måste det uppmärksammas
i vad mån revisionssekreterarnas ställning påverkas. F.n. har
revisionssekreterarna som ledamöter i nedre justitierevisionen en självständig
domaruppgift och en självständig ställning. Den avsedda reformen bör inte
föranleda någon förändring i detta förhållande. Man bör emellertid också beakta
att tjänstgöringen som föredragande vid HD ingår som ett led i
domarutbildningen. Ut-bUdningsmomentet i tjänstgöringen bör därför betonas. I
detta avseen-
Prop.
1972:21 14
de
framstår det som önskvärt att revisionssekreterarna ger till känna sin metung
inte bara, som f.n., när fullföljt mål föredras för avgörande på fuUsutten
avdelning utan också då mål föredras för tillståndsprövning eller avgörs efter
huvudförhandling eller då det är fråga om resningsansökan eller annat ärende
som anhängiggjorts genom extraordinärt rättsmedel.
Enligt
de sakkunnigas mening kommer HD som begrepp att få ett delvis annat innehåll än
hittills, i och med att domstolen tillförs en kansliorganisation. A ena sidan
har HD uppdrag att utöva Konungens domsrätt. Vid förvaltandet av detta uppdrag
utgörs domstolen enligt regeringsformen av justitieråden. Å andra sidan kommer
HD dessutom att, med ledamöter och kansliorganisation, få ställningen av en
självständig statsmyndighet. HD:s organisation i detta avseende blir ej reglerad
genom grundlag, och den del av dess verksamhet som utövas inom kansliet kan ej
anses som ett utövande av Konungens domsrätt. Distinktionen kommer i praktiken
tiU uttryck i bl.a. faU då beslut i fråga som angår måls beredning eller i admim'strativt
ärende meddelas av ledamot eller av tjänsteman vid kansliet. Denne handlar då
på HD:s men inte på Kungl. Maj:ts vägnar.
Högsta
domstolens ordförande bör enligt de sakkunnigas åsikt vara den samlade
organisationens chef och i första hand ha ansvar för domstolens nya
myndighetsfunktioner. Chefskapet avser endast administrationen och berör inte
ledamöternas jämbördiga ställning som domare. Under ordföranden bör kansliet
förestås av en kanslichef.
Arbetsfördelningen
mellan revisionssekreterarna
Enligt
de sakkunnigas mening kan det inte vara rationellt att, som f.n., i princip
låta föredragningstiden bestämma fördelningen av målen mellan revisionssekreterarna.
Lämpligare ur arbelssynpunkt måste vara om de inkommande målen fördelas efter
storlek och, i den mån det är möjligt, även efter svårhetsgrad. En sådan
fördelning är ägnad att främja effektiviteten i domstolens arbete, och det bör
inte vålla några svårigheter att tillämpa den på ett sådant sätt att en jämn
belastning på revisionssekreterarna kan upprätthållas. De sakkunniga föreslår
därför att man övergår till ett lottningssystem som i princip innebär att
målen, redan när de kommer in, fördelas mellan rotiarna på ett sätt som kan
beräknas fördela arbetsbördan jämnt. De sakkunniga anser sig inte böra gå
närmare in ptå grunderna för detta lottningssystem utan anser att det bör
ankomma på HD själv att bestämma härom.
Den
lämpliga fördelningen av föredragningstiden mellan revisions-sekreterama bör
enligt de sakkunnigas uppfattning vara en underordnad fråga. Föredragningen bör
inte vara fasUagd långt i förväg utan bör kunna anpassas till målens
beskaffenhet och till hur brådskande dessa
Prop.
1972:21 15
kan
bedömas vara. Det bör ankomma på avdelningarnas ordförande att med biträde av
kanslichefen planera arbetet och anvisa föredragningstid så långt i förväg som
lämpligen låter sig göra.
Ledamöternas
medverkan på beredningsstadiet
De
sakkunniga anser det önskvärt att HD:s ledamöter får insyn i målens behandling
redan på förberedelsestadiet. Sålunda måste det bl.a. vara en klar fördel om
avdelningsordförandena och övriga ledamöter får bättre överblick än f.n. över
det aktueUa arbetsläget och därigenom erhåller ökade möjligheter att planera
sitt arbete och anpassa sessionerna till antalet och beskaffenheten av de mål
som hör tUl varje avdeliung. Härtill kommer att det i vissa specieUa fall t.ex.
då avgörandet av en fråga om rättegångshinder kan göra föredragiungen av målet
i övrigt onödig är betydelsefullt att föredraganden kan i förväg inhämta en ledamots
mening angående möjligheten att begränsa föredragningen.
De
nu angivna synpunkterna kan enligt de sakkunnigas mening tillgodoses, om man
vid lottrungen av målen arUcnyter rotlarna till HD:s ledamöter så, att varje
rotel innehas av en ledamot. Vid ett sådant system uppkommer emellertid vissa
tekniska svårigheter, bl.a. när det gäller att se till att arbetsbördan
fördelas jämnt mellan ledamöterna. Vidare kan ett brådskande mål komma att
tilldelas en rotel samtidigt som ledamoten tillfälligt är fri från
tjänstgöring. Ledamöterna kommer också alt på ett mycket markant sätt få ansvaret
för målen redan när de kommer in. Den åsyftade avvägningen mellan ledamöternas
och revisionssekreterarnas skyldigheter kommer därigenom att rubbas. De sakkunniga
anser därför att man bör undersöka om ledamöternas ansvar för målen på
beredningsstadiet kan komma till uttryck 1 andra former än genom att målen
lottas direkt på ledamotsrotlar.
En utgångspuiUct för den
angivna undersökningen är, framhåller de sakkunniga, att det måste anses
föreligga behov av referent i målen i ungefär samma utsträckning som hittills.
Vad som däremot kan undvikas är att mål anknyts till bestämd ledamot redan
innan behov av referent uppkommit det gäller här främst det stora flertalet
mål som bereds för tillståndsprövning. Målen bör emellertid redan genom lott-ningen
på viss rotel bli fördelade mellan avdelningarna. Redan härigenom kan det
sägas ligga ett ansvar på avdelningens ordförande att målens beredning sker på
ett ändamålsenligt sätt och att målen tas fram tiU föredragning i den ordning
som bäst främjar avdelningens arbete. Den angivna kontrollen bör emellertid
inte läggas på ordföranden ensam, utan han bör kunna utse en eUer flera
ledamöter på sin avdelning att biträda honom i detta hänseende. I vilken
utsträckning detta bör ske torde inte behöva regleras närmare. En konsekvens av
att man lägger större vikt vid avdelningsordförandens kontroU och planering
synes vara
Prop. 1972:21 16
att
målen som regel bör föredras och avgöras på den avdelning dit roteln hör, något
som inte bör hindra alt mål kan företas på annan avdelning med godkännande av
ordförandena på de avdelningar som berörs.
Om man låter ledamöternas
ansvar för målen på förberedelsestadiet och deras kontroU över
beredningsarbetet utövas genom en tiUsyn i de angivna formerna, kommer
tillsynen att hänföras även till specialrotlar. Detta strider i viss mån mot
principerna att det inte bör finnas några ledamöter med speciell behörighet och
inte heUer någon avdelning som har karaktären av specialavdelning. Detta bör
emellertid på lämpligt sätt kunna undvikas. Om specialmålen av viss typ är
tillräckligt många, bör sålunda rotel för sådana mål finnas på alla
avdelningar. För andra kategorier av specialmål bör rotel med jämna meUanrum
flyttas över från en avdelning tiU en annan. Vidare bör ses till att inte samma
ledamot under lång tid har tillsyn över visst slag av specialmål.
Målens
fördelning mellan ledamöterna
Som
framgått av det föregående utgår de sakkunniga från att systemet med utseende
av referenter bibehålls. Referent bör förordnas när ett mål skaU avgöras i sak,
vare sig detta sker efter huvudförhandling eUer efter föredragtung på fullsutten
avdelning. I motsats till vad som i allmänhet sker f.n. bör sålunda referent
utses även för behandUngen av besvärsmål och ärenden som anhängiggjorts genom
extraordinärt rättsmedel. Liksom hittills bör referent vidare kunna utses, om
det i undantagsfall föreUgger särskild aiUedning härtill på beredningsstadiet.
Uppkommer behov av referent i samband med beredningen, bör
revisionssekreteraren ha att anmäla detta till den som utsetts att utöva
tillsyn över hans rotel eller för avdelningens ordförande.
EnUgt de sakkunnigas
mening finns det inte skäl att behålla den nuvarande regeln att i allmännhet endast
de yngsta ledamöterna utses tUl referent. I stället bör referenlskapen såvitt
möjligt fördelas jämnt på samtliga ledamöter utom avdelningarnas ordförande,
något som inte utesluter de avvikelser från grundregeln som kan påkallas av
särskilda skäl.
Förberedande
åtgärder
Enligt
de sakkunnigas mening bör sådana uppgifter för målens beredning som nu
ankommer på revisionssekreterarna vidtas självständigt av dem även efter det
att nedre justitierevisionen upphört som särskilt verk. Därvid synes det dock
inte finnas något bärande skäl att bibehålla en regel om att vissa ärenden
skall kräva medverkan av tre revisionssekreterare. Dessa ärenden bör i
fortsättningen lämpligen avgöras av endast föredraganden.
Har
referent utsetts i ett mål, är det dock, anser de sakkunniga, av
Prop.
1972:21 17
principiella skäl mindre tillfredsställande om denne har
mindre befogenheter än revisionssekreteraren. Referenten bör därför kunna
överta revisionssekreterarens beslutanderätt i frågor som angår måls
beredning. Domförhetsreglerna i 22 § regeringsformen kan inte anses utgöra
hinder häremot, eftersom målens förberedande behandUng uppenbarligen inte bör
betraktas som ett utövande av Kungl. Maj:ts domsrätt.
Kanslichefen
De sakkunniga anser att huvuduppgiften för kanslichefen
vid HD bör vara att närmast under HD:s ordförande leda och fördela arbetet inom
kansliet. Kanslichefen skall således ha ansvar för arbetets behöriga gång
beträffande såväl föredragande som övrig personal. Han skall indela
föredragandena och övrig personal vid kansliet till tjänstgöring med till-lämpning
av de allmänna gmnder som ledamöterna kan ha antagit och de anvisningar söm
avdelningarnas ordförande meddelar särskilt. Det bör i regel ankomma på honom
att avgöra administrativa frågor. Över huvud taget bör han avlasta både HD:s
ordförande och dess övriga ledamöter arbetet med administrativa göromål.
Det är uppenbart, fortsätter de sakkunniga, att krävande
administrativa uppgifter kommer att åvila kanslichefen och att innehavaren av
denna tjänst bör vara en framstående kraft med organisatorisk faUen-het.
Generellt sett måste det vara en fördel, om kanslichefen har erfarenhet av
föredragning inför HD. Något uttryckligt krav i detta hänseende synes dock inte
böra uppställas. Kanslichefen bör inte anses inneha tjänst som
revisionssekreterare och således inte ens formellt ha skyldighet att såsom
föredragande medverka i rättskipningen.
Antalet föredragande
De sakkunniga framhåller att beräkningen av det behövliga
antalet revisionssekreterare i hög grad hänger samman med frågan hur målbelastningen
vid HD kommer att påverkas av fullföljdsreformen. Det är dock inte möjligt att
nu med någon säkerhet bedöma i vilken utsträckning de nya reglerna kommer alt
minska domstolens arbetsbörda. Föredragandekårens storlek blir också beroende
av effekten av de lättnader i fråga om föredragning och promemorieskrivning som
föreslås. Med hänsyn till de nämnda ovissa faktorerna anser de sakkunniga det
mindre lämpUgt att i förevarande sammanhang söka göra någon beräkning av det
behövliga antalet revisionssekreterare.
Kansliorganisationen i övrigt
Enligt de sakkuniugas mening är det angeläget att söka få
till stånd en mindre kompUcerad orgarusation av målbehandlingen än f.n. Den
nuvarande uppdelningen på arbetsenheter medför att näraliggande uppgifter ofta
får utföras genom olika enheters försorg. De sakkunniga
2* Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 21
Prop. 1972:21 18
anser
att envar av HD:s avdelningar bör ha ett särskilt avdelningskansU. Detta bör
bestå av två kvalificerade biträden, som för avdelningens räkning ombesörjer de
huvudsakliga göromål som nu är uppdelade på protokoUsavdelningen och
expedieringsavdelningen. Registratorsexpedi-tionens nuvarande uppgifter bör övertas
av en aktuarieenhet till vilken HD:s expedition blir förlagd. Till aktuarieenheten
bör arkivet vara organisatoriskt knutet så att aktuarien har tillsyn även över
detta. Lott-ningen av målen bör i regel kunna under kanslichefens inseende
skötas vid aktuarieenheten för varje mål omedelbart sedan det kommit in. Handläggningen
och beredningen av personaladministrativa, ekonomiska och kamerala ärenden bör
koncentreras till en särskild administrativ enhet. En handläggare från enheten
bör bl.a. ha överinseende över avdelningskansliernas arbete. Liksom f.n. bör
det slutiigen finnas en skriv-enhet.
Tjänstetillsättn
ing
Tjänsten
för kanslichef bör enligt de sakkunnigas mening tillsättas av Kungl. Maj: t
utan ansökningsförfarande. När det gäUer ordinarie tjänst för
revisionssekreterare har inte ifrågasatts annat än att sådan tjänst lUtsom
övriga ordinarie domartjänster skall tillsättas av Kungl. Maj:t. Frågan om
förordnande för annan revisionssekreterare än ordinarie hänger samman med den stäUning
det avsedda domstolsverket kommer att få i förhållande till den icke ordinarie
domarpersonalen i övrigt. Övriga tjänster vid kansliet bör tiUsättas av HD.
Handläggning
av administrativa ärenden
Vid
utformningen av regler för administrationen bör utgångspunkten enUgt de
sakkunnigas mening vara att betungande uppgifter inte läggs på HD:s ordförande
eller annan av dess ledamöter. De sakkunniga anser att man bör räkna med tre
former för ärendenas handläggning, nämligen avgörande i plenum, beslut av HD:s
ordförande och beslut av kanslichefen.
Antalet
ärenden som skall handläggas av HD samfäUt bör bU ytterst begränsat och i
första hand avse sådana frågor som också erUigt gäUande ordning ankommer på
samtliga ledamöter. Frågor av denna art är fastställande av gmnder för
avdelningarnas sammansättning, målens fördelning och ledamöternas
tjänstgöring. Också andra viktigare ärenden angående organisationen eller
arbetsordningen bör ankomma på plenum.
Övriga
administrativa ärenden bör ankomma antingen på HD:s ordförande eller på
kanslichefen. När det gäUer arbetsfördelningen meUan dessa gör sig främst två
synpunkter gällande. Ä ena sidan bör ordföranden i egenskap av domstolens högste
chef kunna fatta beslut i aUa frågor som inte skall behandlas i plenum. Ä andra
sidan framstår det som särskUt angeläget att man i största möjliga
utsträckning begränsar den
Prop.
1972:21 19
administration som ankommer på ordföranden, så att han ej
hindras i utövningen av sitt domarämbete. De sakkunniga anser att man når en
lämplig avvägning med en föreskrift att ärende som ej skall avgöras i plenum
avgörs av HD:s ordförande, om det är av sådan vikt att prövningen bör ankomma
på ordföranden eUer denne av annat skäl förbehållit sig att fatta beslutet.
Häremot bör svara en skyldighet för kanslichefen att hålla ordföranden
underrättad om viktigare frågor inom sitt verksamhetsområde.
Den föreslagna regleringen innebär att
revisionssekreterarna formellt inte medverkar vid behandlingen av
organisationsfrågor. Det ligger emellertid i sakens natur att kanslichefen i
ärenden som berör föredragandena bör ha att samråda med dem.
Antalet avdelningar inom HD m.m.
Så länge HD har minst 19 ledamöter i dömande verksamhet,
är det enligt de .sakkunnigas mening naturligt att domstolen är delad på tre avdelningar.
Om antalet ledamöter i enlighet med vad som fömtsätts vid 1971 års lagstiftning
nedbringas ytterligare, kan emellertid från olika synpunkter diskuteras hur
organisationen bör vara utformad. EnUgt de sakkunnigas mening bör antalet
ledamöter på varje avdelning inte understiga sex. Detta torde vara en
förutsättning för att Uksom f.n. någon av ledamöterna på avdelningen sikall
kunna vara fri från sammanträden för bl.a. förberedande arbete och
domsskrivning. De sakkunniga lämnar för sin del öppet om det behövs någon
automatiskt verkande regel eller om man kan låta en föreskrift att
avdelningarna skall vara tre stå kvar tills behov av ändring uppkommer. Anses
en automatisk regel böra införas, bör den ha det innehållet att HD skall vara
delad i tre avdelningar så länge antalet justitieråd som inte tjänstgör i
lagrådet överstiger 17. Härigenom garanteras att alltid minst sex ledamöter kan
finnas i tjänst på varje avdelning. De indelningsgrunder som är lämpliga för
det fall att antalet ledamöter i dömande verksamhet går ned till 17 bör HD
själv få besluta om.
De sakkunniga ifrågasätter om principen om ledamöternas
cirkulation meUan de olika avdelningarna bör drivas så långt att ny
tjänstgöringsindelning måste fastställas tre gånger om året. Enligt de
sakkunnigas mening kan principiella hinder knappast möta mot att indelningen
ändras endast två gånger eller en gång årligen. Även i detta hänseende bör emeUertid
frihet lämnas åt HD att fastställa lämpliga grander.
Ikraftträdande
De sakkunniga framhåUer att omorganisationen inte kan
antas medföra några ökade kostnader utan endast överflyttning av medel från
ett anslag till ett annat. Skäl saknas därför att knyta ikraftträdandet tUl
nytt budgetårs inträde. Eftersom organisationsformerna lämpUgen bör läggas
Prop. 1972: 21 20
om
i så nära anslutning som möjligt till de ändrade reglerna om fuUföljd av talan
till HD, föreslår de sakkunniga att den nya organisationen genomförs den 1
januari 1972.
Förfaitningsförslag
De
sakkunniga anser att regleringen av HD:s verksamhet blir alltför komplicerad,
om den liksom nu är uppdelad på gmndlag och två lagar och det dessutom
tillkommer en instruktion. Det synes naturligast att de bestämmelser som bör
vara meddelade i lag förs samman och då lämpligen inflyter i RB. Vissa
föreskrifter som f.n. har karaktären av lag torde härvid kunna överflyttas till
en instruktion, vilken dessutom bör innehålla bestämmelser som ersätter nedre justitierevisionens
arbetsordning och i huvudsak behandlar administrativa frågor. Genom en reglering
av detta slag nås också överensstämmelse med den reglering som avses skola
gälla för regeringsrätten (jfr prop. 1971:30 del 2 s. 699).
Vid
avfattandet av författningsförslagen har de sakkunniga inte tagit hänsyn till
konsekvenserna av det planerade domstolsverkets inrättande. De sakkunniga
påpekar att ett genomförande av domstolsverksutredningens förslag kan komma
att påkalla ett flertal ändringar i olika författningar som berör
domstolsväsendet. Dessa ändringar bör göras i ett sammanhang.
De
sakkunniga föreslår att i 3 kap. RB tas in bestämmelser om antalet justitieråd,
förordnande av ordförande i HD och på avdelning, antalet avdelningar och
avdelningarnas Uka behörighet, avgörande i plenum, jäv vid behandling av
resning eller besvär över domvilla i mål som avgjorts av HD samt domförhet vid
behandling av fråga om prövningstiUstånd eUer av nådeärende. När det gäUer
antalet avdelningar bör i RB föreskrivas endast att HD skall vara delad i två
eller flera avdelningar. I 3 kap. RB bör dessutom tas in bestämmelser att det
hos HD skall finnas lagfarna revisionssekreterare och ett kansli. Slutligen bör
kapitlet innehålla bemyndiganden för Kungl. Maj:t att dels bestämma i vilken omfattning
åtgärd, som avser endast måls beredning, får vidtas av ledamot eller av tjänsteman,
dels meddela närmare bestämmelser om HD:s organisation och verksamhet.
Remissyttrandena
Förslaget
att avskaffa justitierevisionen som en särskild myndighet och inordna dess
föredragande- och kansliorganisation i HD tiUstyrks eUer lämnas utan erinran
av så gott som alla remissinstanserna. HD:s flesta ledamöter betonar emeUertid
att revisionen visat sig väl fylla sin uppgift att bereda mål och ärenden för
avgörande i HD och att härför inte minst den klara ansvars- och
funktionsfördelningen meUan ledamöter och föredragande har varit av
Prop. 1972:21 21
betydelse.
Då det emellertid i och för sig bör vara möjligt att med en integrerad
kansliorganisation i allt väsentligt bevara den nuvarande ordningens praktiska
fördelar, anser sig HD:s flesta ledamöter inte ha anledning avstyrka att
revisionen avskaffas, förutsatt att man vid en omorganisation särskilt slår
vakt om det värdefulla i den nuvarande ordningen. I det sammanhanget framhåller
ledamöterna bl.a. det utomordentligt angelägna i att kåren av föredragande i
HD får förbli lika kvalificerad som f.n., så att effektiviteten i HD:s arbete
inte försämras. I vad HD:s flesta ledamöter sålunda anfört instämmer justitierådet
Conradi.
JK
anser att utredningsarbetet sannolikt hade vunnit på en förnyad och samlad
bedömning av hela frågan om hur HD:s serviceorganisation bör vara beskaffad och
att det är tveksamt om i varje fall för ledamöternas del något står att
vinna på ett genomförande av de sakkunnigas förslag i dess nuvarande form.
Enligt JK:s mening skiljer sig den föreslagna ordningen alltför litet från den
gamla. I stäUet för att, som de sakkunniga föreslagit, företa ändringar av
övervägande formell natur borde man kunna ge omorganisationen ett mera positivt
innehåll. Trots de gjorda invändningarna tillstyrker JK att HD:s kansli-och
föredragandeorganisation anordnas i huvudsak pä sätt de sakkunniga föreslagit.
JK påpekar emellertid att man ännu saknar erfarenhet av de nya fullföljdbestämmelsemas
inverkan på HD:s arbete, att de sakkunniga inte har kunnat ta hänsyn till konsekvensema
av det planerade domstolsverkels inrättande samt att en bebådad utredning om domamtbildningen
och domarkarriären ej har påbörjats. Med hänsyn till dessa förhåUanden
ifrågasätter JK om det inte tills vidare borde anstå med genomförandet av den
föreslagna omorganisationen.
SACO framhåller att frågan
om nedre justitierevisionens organisation och arbetsformer inte bör avgöras,
förrän domarutbildningen och den därmed sammanhängande frågan om domarkårens
rekrytering och utformning har behandlats. Om emellertid förslaget att inrätta
ett HD:s kansli blir föremål för beslut, anser SACO att reformen bör genomföras
på ett sådant sätt, att den i så ringa mån som möjligt föregriper kommande stäUningstaganden
tiU nyssnämnda frågor.
Justitieråden Brundin och
Ulveson framhåller som sin erfarenhet att rättegängstiderna hos HD i många
enskilda mål är längre än vad som kan anses helt förenligt med en god processordning.
ErUigt Brandins och Ulvesons mening föreligger det tydliga svårigheter att inom
ramen för nuvarande organisation för beredning av målen få tUl stånd en sådan planering
av verksamheten att kraven på tiUbörlig skyndsamhet beaktas i oUka typer av
mål. Innan slutlig ställning tas tiU de sakkunnigas förslag, bör utredningen
kompletteras genom att man söker utröna orsakerna till och finna lösningar på
nyssnämnda problem.
.'iven
hovrätten för Västra Sverige anser att det i första hand bort
Prop. 1972: 21 22
utredas
om man inte med bibehållande av nedre justitierevisionen som självständig
myndighet hade kunnat åstadkomma en smidigare och effektivare organisation för
målens beredande.
När
det gäller revisionssekreterarnas utbildning anser JK det värdefullt att revisionssekreterarna
i vidgad omfattning skall ha att ge tiU känna sin mening och upprätta förslag tUl
avgöranden. Samma åsikt förs fram av hovrätten för Västra Sverige, hovrätten
för Övre Norrland och hovrättslagmannen Litzén. Även HD:s samtliga ledamöter
och nedre justitierevisionen biträder i princip de sakkunnigas förslag om att revisionssekreteramas
mening i målen skall komma tiU uttryck i ökad omfattning.
Ett flertal remissinstanser
är kritiska mot de sakkunnigas förslag såvitt gäUer fördelningen av målen mellan
revisionssekreterarna. Sålunda anser HD:s samtliga ledamöter att det nuvarande
lottrungssystemet i allt väsentligt får arbetet att löpa snudigt och att det föreslagna
systemet inte innebär sådana fördelar jämfört med det nuvarande att det bör
genomföras. HD:s ledamöter tiUägger att en fördelning av målen på rotlarna
efter storlek och beskaffenhet i princip inte leder till en rättvis fördeliung
av arbetsbördan mellan revisionssekreterarna, eftersom lottningen sker när
målen kommer in och det därvid inte kan beaktas i vad mån målen kommer att
dispenseras. Enligt HD:s ledamöters mening bör principerna för målfördelningen
övervägas ytterligare, varvid den största hänsyn bör tas tUl den uppfattning revisionssekreterarna
själva har. Nedre justitierevisionen anser det inte vara möjligt att vid fördelrungen
av målen med tiUför-litlighet kunna bedöma ett måls svårhetsgrad och den tid
som kan beräknas gå åt för dess beredande. I jämförelse med ett lottningssystem,
uppbyggt enligt relativt invecklade grunder för beräkning av målstorlek,
framstår det nuvarande systemet enligt revisionens uppfattning som mera
rationellt, bl.a. eftersom det i rent formellt hänseende innebär fuU Ukställighet
mellan turindelade rotlar. Revisionen anser sålunda att den nuvarande turlistan
bör bibehållas och att det inte finns anledning att upprätta den för kortare
tid än ett år. Enligt revisionens mening bör vidare lottningen göras av
kanslichefen efter förhandsgranskning av målen av en rättsbUdad handläggare.
Även SACO och hovrättslagmannen Litzén anser att det nuvarande systemet för
målens fördelning på rotlar bör bibehållas, att det är nödvändigt med en
långtidsplanering av föredragningen och att lottningen bör ankomma på kanslichefen.
JK och Föreningen Sveriges
tingsrättsdomare anser att kanslichefen bör ha ansvaret för målens fördelning
mellan föredragandena, oavsett vUket lottningssystem som väljs. JK tillägger
att det lottningssyslerfi som de sakkunniga föreslår verkar tilltalande ur
principiell synvinkel men att den nuvarande ordningen med fasta
föredragningsdagar för de
Prop. 1972: 21 23
allmänna
rotlarna har en viss, låt vara ofullkomlig, spärr mot att någon presterar för
litet. En motsvarande anordning synes enligt JK:s mening inte komma att finnas
i det föreslagna systemet.
Hovrätten för Västra
Sverige och hovrätten för Övre Norrland delar de sakkunnigas uppfattning att
man vinner en från arbelssynpunkt lämpligare fördelning av arbetsbördan mellan revisionssekreterarna,
om målen fördelas efter storlek och svårhetsgrad. Hovrätten för Övre Norrland
medger emeUertid att det torde bli svårt att finna ett lottningssystem som ger
full rättvisa. Hovrätten för Västra Sverige påpekar att hovrättemas lottningssystem
kanske kan tjäna som förebUder. Även statskontoret anser att ett lottningssystem
bör tillämpas, erUigt vilket målen fördelas mellan rotlama i huvudsak efter
omfång och beskaffenhet.
De
sakkunnigas uppfattning att man inte bör införa ett system, som innebär att
varje rotel innehas av ett justitieråd, delas av samtiiga remissinstanser som
har yttrat sig i frågan. Vad de sakkunniga i övrigt har anfört om HD:s ledamöters
medverkan på beredningsstadiet har fått ett blandat mottagande. Hovrätten för
Övre Norrland finner de sakkunnigas förslag på denna punkt väl avvägt, och även
statskontoret tUlstyrker förslaget. Enligt JK:s mening kan det antas att ett
system som bygger på en tillsyn från varje avdelning, utövad av dess
ordförande med biträde av andra ledamöter, kommer att fungera. JK anser emeUertid
att det bör övervägas om inte en vidgad samverkan mellan ledamöter och
föredragande kan åstadkommas, exempelvis genom att ledamötema i större
utsträckning ger råd och anvisningar till föredragandena och genom att det
hålls planeringssammanträden med deltagande av samtiiga jurister som är knutna
tUl en avdelning.
HD:s flesta ledamöter samt
justitieråden Conradi och Brundin säger sig inte ha någon invändning mot att rotiarna
principiellt knyts till viss avdelning, även om det är av största vikt att
målen inte binds hårdare än f.n. till en avdelning. Med en hårdare bindning
skulle man enligt de nämnda ledamöterna förlora något av det från
effektivitetssynpunkt värdefullaste i det nuvarande systemet, nämligen den flexibUitet
som möjliggör att man oavlåtligt gör de förflyttningar av föredragande och mål
mellan avdelningama som behövs för att det hela skall flyta jämnt. Ledamötema
anser att det kan behövas en tillsyn över i vUken takt och i vilken ordning som
revisionssekreterarna bereder målen och för fram dem till avgörande. Ansvaret
för denna kontroll liksom för förflyttningen av föredragande och mål mellan avdelningama
måste emellertid i första hand åvila kanslichefen. I andra hand bör
avdelningsordföranden kunna utöva en viss kontroll över de rotlar som hör tiU
avdelningen. Att han därvid vid behov skaU kunna anlita biträde av enskild
ledamot på avdelningen finns det ingen invändning mot. I den mån enskUd
Prop. 1972:21 24
ledamot
utses att biträda avdelningsordföranden i hans kontrolluppgift kan det vara
naturligt att han också får svara för den särskilda rådgivning åt föredragande
som kan behövas.
Nedre
justitierevisionen anser att det blir svårare att tillgodose HD:s krav på jämn
sysselsättning, om rotlarna och därmed målen skall vara fast bundna till viss
avdelning. Samma synpunkt förs fram av hovrättslagmannen Litzén. Justitierådet
Ulveson anser emellertid att det finns anledning räkna med att en fastare
fördelning av målen mellan HD:s avdelningar skall visa sig förmånlig från arbetsorganisatorisk
synpunkt. Liksom de sakkunniga har Ulveson uppfattnmgen att effektiviteten i HD:s
arbete i hög grad blir beroende av att avdelningsordförandena kan planera
avdelningarnas verksamhet och även hålla kontroll över beredningsarbetet.
Hovrätten
för Västra Sverige finner förslaget om tillsyn över beredningen av målen vagt
utformat. Ansvaret för atf målen inte blir för gamla bör åvila kanslichefen,
medan de rent tekniska åtgärdema i samband med målens förberedande i största
möjliga utsträckning helt bör vila på revisionssekreteraren. Att
revisionssekreteraren, sedan referent utsetts, har att samråda med denne är
självklart.
De
sakkuimigas förslag, såvitt gäller målens fördelning mellan ledamöterna, tillstyrks
av JK och hovrätten för Västra Sverige. Enligt HD:s samtliga ledamöter bör
referent, såsom hittUls normalt har skett, utses i revisionsmål i samband med
att prövningstiUstånd beviljas. Däremot anser HD:s ledamöter det inte
erforderligt att redan i samband med tUlståndsprövningen obligatoriskt utse
referent i annat mål som skall avgöras på handlingarna av fuUsutten avdelning.
Beträffande sådana mål och i fråga om ärenden rörande särskilda rättsmedel bör
huvudregeln vara att referent utses först då målet eUer ärendet anmäls färdigt tiU
föredragning. Givetvis kan det förekomma att referent utses på ett tidigare
stadium än som angivits, och det måste också finnas möjlighet att överföra referentskap
från en ledamot till en annan. HD:s ledamöter delar de sakkunnigas uppfattning
att referenlskapen inte längre bör åvila endast de tre yngsta ledamötema på
varje avdelning. Om regleringen på denna punkt överlåts åt HD, avser man att faststäUa
grunder för arbetets fördelning enUgt principen att alla ledamöter utom
avdelningsordförandena skaU komma i fråga för referentskap och att den totala
arbetsbördan skaU såvitt möjligt fördelas Uka meUan samtliga ledamöter.
Vad
de sakkunniga anfört i fråga om förberedande åtgärder tillstyrks eUer länmas
utan erinran av samtiiga remissinstanser.
Samtliga
remissinstanser tiUstyrker att det vid HD inrättas en tjänst för kanslichef. HD:s
samtliga ledamöter framhåller att en av kanslichefens viktigaste uppgifter bör
vara att se till att föredragandena delas in på avdelningama och på den
kommande veckans dagar så
Prop. 1972: 21 25
att alla avdelningar får full och jämn sysselsättning.
Enligt vad som anförs av såväl HD:s samtliga ledamöter som JK, nedre justitierevisionen,
hovrätten för Västra Sverige, Föreningen Sveriges tingsrättsdomare, SACO och
hovrättslagmannen Litzén bör kanslichefen ha ansvaret för lottningen av
inkommande mål. Flera remissinstanser understryker vikten av att kanslichefen
är högt kvalificerad och har organisatorisk fallenhet. När det i övrigt gäller
kanslichefens kompetens anser HD:s samtliga ledamöter att det är ett oavvisligt
krav att kanslichefen har grandlig egen erfarenhet av tjänstgöring som
revisionssekreterare, så att han kan ge föredragandena råd och anvisningar i
frågor som hänger samman med målens beredning och föredragning. Även hovrätten
för Västra Sverige anser att tidigare tjänstgöring som revisionssekreterare bör
ställas upp som krav. JK, nedre justitierevisionen och hovrätten för Övre
Norrland anser att kanslichefen bör ha såväl erforderliga domar-meriter som
erfarenhet av föredragning i HD. Att kanslichefen bör ha domarkompetens
understryks också av Föreningen Sveriges tingsrättsdomare.
När det i övrigt gäller kansliorganisationen tillstyrker
statskontoret och TCO de sakkunnigas förslag. Hovrätten för Västra Sverige
anser sig sakna anledning att yttra sig i detalj över den föreslagna
kansliorganisationen men finner att den föreslagna arbetsgången beträffande
målens behandling synes innebära en avsevärd förenkUng jämfört med nuvarande
förhållanden. Justitieråden Brundin och Ulveson yttrar sig särskilt över
förslaget att inrätta avdelningskanslier och finner att många fördelar står att
vinna med en sådan organisation. HD:s flesta ledamöter, justitierådet Conradi,
nedre justitierevisionen, SACO och hovrättslagmannen Litzén är däremot kritiska
mot förslaget om avdelningskanslier. HD:s flesta ledamöter och justitierådet Conradi
anför att, med hänsyn till den obundenhet till avdelning som måste prägla
handläggningen av målen, det får anses föreligga större trygghet för att ej
några förbiseenden skall ske, om man behåller den nuvarande ordningen med en
protokollsavdelning med uppgift att sätta upp protokoll och konceptdomar samt
en annan avdelning, som ombesörjer expediering. Nedre justitierevisionen
framhåller att de nuvarande protokolls- och expedieringsavdelningarna fungerar
som speciaUserade och effektiva enheter och att något påtagligt samband meUan
dem inte råder och inte heller är erforderligt. Revisionen anför vidare att de
moment av målbehandUngen som föreslås ankomma på varje avdelningskansU är av
sådan karaktär att de inte kan utföras i ett sammanhang utan att flera av åtgärdema
fordrar föregående granskning eller beslut av vederbörande
revisionssekreterare. Akten måste följaktligen sändas mellan denne och
kansliet flera gånger. På grand av det sagda anser revisionen att några
fördelar inte är att vinna genom den föreslagna ändringen i organisationen
såvitt gäller protokolls- och expedierings-
Prop.
1972: 21 26
avdelningarna. Nedre justitierevisionen har däremot inte
något att erinra mot att registratorskontoret och arkivet förs samman tiU en
organisatorisk enhet. Hovrättslagmannen Litzén är emellertid kritisk mot
förslaget även i den delen.
Vad de
sakkunniga anfört om handläggningen av administrativa ärenden godtas av HD.s samtUga
ledamöter och av hovrätten för Västra Sverige. JK delar de sakkunnigas
uppfattning om vilka ärenden som bör avgöras i plenum men ifrågasätter om
arbetsfördelningen meUan HD:s ordförande och kanslichefen bör vara så obestämd
som de sakkunniga föreslår. Med hänsyn till angelägenheten av att ordföranden i
största möjliga utsträcknmg kan ägna sig åt dömande verksamhet säger sig JK
dock inte vilja avstyrka förslaget i den delen. HD:s samtliga ledamöter liksom
nedre justitierevisionen anser att det för handläggning av disciplinära frågor
bör inrättas en discipliimämnd, lämpligen bestående av kanslichefen och två
revisionssekreterare.
Vad gäUer antalet
avdelningar i HD anser HD.s samtliga ledamöter, med hänsyn tiU ovissheten om
när det läge inträffar då antalet avdelningar kan definitivt minskas till två,
att det bör föreskrivas att HD skall vara delad i tre avdelningar. HD:s
ledamöter anför vidare att justitierådens indelning på avdelningar bör ske
enligt gmnder som HD beslutar. I denna del framhåller ledamötema att det är ett
vitalt intresse att cirkulation mellan avdelningama sker i samma omfattning som
f.n. Hovrätten för Västra Sverige säger sig inte ha någon erinran mot vad de
sakkunniga anfört om justitierådens antal och principema för ändrad
tjänstgöringsindelning.
Mot de
sakkunnigas förslag om tidpunkt för ikraftträdan-d e riktas kritik av HD.s
samtliga ledamöter och av JK. HD:s ledamöter hänvisar till att man ännu inte
kunnat vinna någon erfarenhet av de nya bestämmelsema om rätt tUl prövning i HD
och att det är svårt att bedöma i vad mån dessa bestämmelser kommer att
föranleda jämkningar i sättet för arbetets bedrivande. På grund därav föreslår
ledamöterna att den avsedda reformen i vart fall ej sätts i kraft förrän
tidigast den 1 juli 1972. JK ifrågasätter, som tidigare nämnts, om det inte bör
anstå t.v. med genomförandet av omorganisationen.
När det
gäller den författningsmässiga regleringen framförs kritiska synpunkter framför
allt av HD.s samtUga ledamöter. Ledamötema erinrar om 17 § andra stycket
regeringsformen, enligt vilket närmare bestämmelser om HD:s sanunansättning och
tjänstgöring meddelas i särskild lag, stiftad av Kungl. Maj;t och rUcsdagen
samfällt i den ordning som anges i 87 § 1 mom. Att, som de sakkunniga föreslagit,
ta in vissa bestämmelser om HD:s sammansättning och tjänstgöring i en
instruktion är enUgt ledamöternas åsikt inte förenligt med nämnda gmndlagsbestämmelse.
HD.s flesta ledamöter, vilkas åsikt delas av justitieråden Brundin och Ulveson,
anser att utgångspunkten vid bedömandet av vilka lagregler som behövs bör vara
att man i betydande
Prop.
1972: 21 27
utsträckning
kan överlämna tiU domstolen själv att avgöra hur ledamötemas arbete skall
ordnas och fördelas. AUtför detaljerade regler kan leda till att hinder uppstår
för att ordna arbetet på lämpUgaste sätt. Vissa bestämmelser anser emeUertid HD:s
flesta ledamöter erforderliga, och de kan lämpligen tas upp i RB. Till dessa
bestämmelser hör enligt ledamötemas uppfattning, utöver de bestämmelser som de
sakkunniga har föreslagit införda i RB, reglerna om antalet avdelningar, ledamöternas
indelning på avdelningar, tid under året då arbetet skaU pågå på avdelning,
skyldigheten att ordna så att en avdelning alltid kan samlas samt utseende av
referent. När det i övrigt gäller den föreslagna instruktionen anför HD:s
flesta ledamöter att den bör innehålla endast sådana föreskrifter om
administrativa ärenden och om arbetets ordnande som är oundgängligen
erforderliga. Dämtöver får det ankomma på HD själv att i arbetsordning ge
bestämmelser om arbetsformerna. HD:s flesta ledamöter är slutligen kritiska mot
mbriken instraktion och menar att den kan ge intryck av att Kungl. Maj:t skulle
ingripa i HD:s dömande verksamhet. Författningen bör i stället betecknas
stadga.
Justitierådet
Conradi framhåller som sin mening att det även utan den uttryckliga
bestämmelsen i regeringsformen vore olämpligt om regeringen skulle meddela instraktion
för HD:s arbete. HD:s oberoende av regeringen bör över huvud taget inte kunna
ifrågasättas. Visserligen får man väl, anser Conradi, utgå från att regeringen
skulle kunna meddela instruktion för HD:s kansli. Instruktionen får emellertid
inte innehålla något om justitierådens tjänstgöring.
Även
nedre justitierevisionen och statskontoret anser att bestämmelser som avser
rent interna förhållanden eller är av detaljerad natur inte bör finnas i
instruktion utan i stället tas in i en arbetsordning.
Departementschefen
Nedre
justitierevisionen har sedan lång tid tillbaka ombesörjt beredningen och
föredragningen av mål och ärenden hos HD. Vidare har revisionen svarat för
expedieringen av HD:s domar och beslut. I formellt avseende har revisionen
utgjort en egen myndighet, skild från HD. Som framhåUits av bl.a.
domstolskommittén (se SOU 1969:41) får en sädan ordning anses föråldrad och
principiellt egenartad. Även om revisionen har visat sig väl fylla sin uppgift
som berednings- och expeditionsorgan, har det nuvarande systemet medfört vissa
praktiska olägenheter. Det är också angeläget att HD får en kansliorganisation
som är likartad den som byggts upp för regeringsrätten (jfr prop. 1971:30, KU
1971:36, rskr 1971:222, SFS 1971:289).
Jag
har redan i prop. 1971: 45 med förslag tiU nya fuUföljdsregler m.m. uttalat som
min mening att nedre justitierevisionen bör upphöra som en självständig
myndighet och omvandlas tiU ett kansli för HD. Att
Prop. 1972: 21 28
så
skall ske har också varit utgångspunkten för de sakkurmigas utredningsarbete.
Reformen har förberetts genom att bestämmelsen i 24 § regeringsformen om
revisionen som självständigt beredningsorgan åt HD har upphävts.
Av
de remissinstanser som yttrat sig över de sakkunnigas förslag har så gott som samtiiga
ställt sig positiva tUl att nedre justitierevisionens föredragande- och
kansliorganisation inordnas i HD. I detta avseende har kritik i stort sett
förts fram endast när det gäller tidpunkten för genomförandet av omorganisationen.
Det har påpekats att man ännu saknar erfarenhet av de nya fullföljdsreglemas
inverkan på HD:s arbete, att det planerade domstolsverket ännu inte har
inrättats och att den bebådade utredningen om domamtbildningen och
domarkarriären ännu inte har påbörjats. Vidare har det sagts att man före
omorganisationen bör undersöka hur rättegångstidema hos HD bäst skall kunna nedbringas.
För
egen del anser jag att avskaffandet av nedre justitierevisionen och inordnandet
av dess kansli- och föredragandeorganisation i HD bör genomföras utan dröjsmål.
Detta kan enligt min mening ske utan att man föregriper en kommande utredning
om domamtbildningen och domarkarriären. Naturligtvis kan vissa detaljer i
organisationen behöva ändras, sedan man vunnit större erfarenhet av de nya fullföljdsreglemas
inverkan på HD:s arbete och sedan eventuellt ett domstolsverk imättats. Dessa
förhållanden torde emellertid inte komma att påverka HD:s kansU- och
föredragandeorganisation i stort. Jag anser vidare att omorganisationen skapar
goda föratsättningar för ett effektivt arbete inom HD, så att bl.a. rättegängstiderna
skall kunna nedbringas. Detta hindrar naturUgtvis inte att man inom ramen för
organisationen ständigt undersöker hur effektiviteten skall kunna förbättras
ytterligare.
Som
de sakkunniga framhållit måste man vid omorganisationen i första hand se till
att beredningen av mål och ärenden sker på bästa möjliga sätt och att det
biträde som HD:s ledamöter erhåller vid beredningen uppfyller högt ställda krav.
Vidare är det av vikt alt inte några betungande administrativa uppgifter läggs
på HD:s ordförande eUer annan ledamot tiU förfång för den dömande verksamheten.
Slutiigen bör man, som de sakkunniga också framhållit, beakta de föredragandes StäUning
och bl.a. ge deras tjänstgöring i HD ett högt utbUdningsvärde.
EnUgt
min mening tillgodoses de nämnda synpunkterna i allt väsentiigt genom de
sakkunnigas förslag. Förslaget har också på de flesta punkter fått ett
välvilligt mottagande av remissinstansema.
Som
de sakkunniga föreslagit bör HD:s ordförande vara den samlade organisationens
chef, medan under honom kansliet bör förestås av en kanslichef. Jag vill betona
att ordförandens chefskap avser endast HD:s administration och aUtså inte berör
ledamötemas självständiga StäUning som domare. Frågan om kanslichefens
arbetsuppgifter och kva-
Prop.
1972: 21 29
lifikationer
ämnar jag återkomma tiU i samband med att jag behandlar anslagsfrågorna.
Samtidigt med att jag tar
upp de övriga frågor som rör HD:s organj sation och verksamhet viU jag behandla
den författningsmässiga regleringen i ämnet. Av intresse är framför allt vilka
bestämmelser som bör stå i lag och vUka som kan meddelas av Kungl. Maj:t eUer
av HD själv.
Bestämmelser om HD finns f.n.
i regeringsformen, i RB och i lagen (1946:879) om högsta domstolens
sammansättning och tjänstgöring (1946 års lag). I fråga om nedre justitierevisionen
finns bestämmelser huvudsakligen i dess arbetsordning. Som de sakkunniga
framhållit blir den författningsmässiga regleringen av HD:s organisation och
verksamhet onödigt komplicerad, om man utöver grandlagsbestämmelserna har regler
i två olika lagar och dessutom en författning, meddelad av Kungl. Maj:t. I
likhet med de sakkunniga finner jag lämpligt att de bestämmelser som bör ges i
lag förs samman och tas in i RB.
I
17 § andra stycket regeringsformen sägs att närmare bestämmelser om HD:s
sammansättning och tjänstgöring meddelas i särskild lag, stiftad av Kungl.
Maj:t och riksdagen samfäUt i den ordning som anges i 87 § 1 mom.
regeringsformen. Grandtanken bakom detta lagrum får anses vara att HD skall
vara obunden av regeringsmakten i sin dömande verksamhet. I enlighet härmed bör
aUa viktigare bestämmelser om HD:s organisation och verksamhet meddelas i lag.
När det däremot gäller frågor som är av uteslutande administrativ natur är det
i och för sig inte någonting som hindrar att Kungl. Maj:t meddelar behövUga
bestämmelser. Detsamma gäller frågor rörande beredningen av mål och ärenden. I
stor utsträckning bör emellertid frågor som gäUer HD:s verksamhet överlämnas
till domstolens eget bestämmande.
Den
nuvarande lagbestämmelsen om antalet justitieråd bör även i fortsättningen
finnas i lag. Vidare är en bestämmelse om att HD skall vara uppdelad på
avdelningar av sådan natur att den bör vara lagfäst. Frågan om hur många
avdelningar som skall finnas i HD hänger nära samman med antalet justitieråd. I
detta avseende gäller f.n. att det i HD skaU finnas högst 22 justitieråd men
att antalet under en övergångstid kan vara högre. På längre sikt ,kan man
emellertid, som framhålUts i prop. 1971:45, tUl följd av de ändrade fuUföljdsbestämmelserna
räkna med att antalet justitieråd skall kunna nedbringas väsentligt.
Med
hänsyn till den förändring av antalet justitieråd som sålunda är att vänta och
då dessutom en förändring kan ske förhållandevis snabbt, finner jag att man
inte i lag bör ange det exakta antalet avdelningar i HD utan ha en mer flexibel
regel. Regeln bör ha det innehållet att domstolen skall vara delad i två eller
flera avdelningar. Det bör få ankomma på HD själv att bestämma det exakta
antalet avdelningar som skall finnas vid varje tidpunkt. Hänsyn får därvid tas tiU
det antal
Prop. 1972: 21 30
ledamöter
som för tillfället tjänstgör i dömande verksamhet. Som de sakkunniga framhålUt
torde en lämplig utgångspunkt vid bestämmandet av antalet avdelningar vara att
antalet ledamöter, på varje avde]m'ng inte understiger sex.
F.n.
finns en lagregel som innebär att justitieråden indelas till tjänstgöring på
avdelningarna för viss tidsperiod. För min del anser jag inte alt frågan om justitierådens
indelning på avdelningama är av sådan karaktär att den behöver regleras i lag.
I stället bör det få ankomma på HD själv att meddela de bestämmelser som behövs
i denna fråga. Det finns inte heller anledning att behålla den nuvarande
lagregeln om att arbetet på avdelningama skall pågå under viss tid under året.
I fråga om arbetet på avdelningarna bör i stället HD själv få meddela de bestämmelser
som behövs, varvid hänsyn får tas till bl.a. arbetsläget inom domstolen. Att
någon av avdelningarna aUtid skaU kunna samlas får anses självklart.
Liksom
nu bör i lag meddelas bestämmelser om ordförande i HD och på avdelning samt om
avdelningarnas lika behörighet att ta upp mål som domstolen handlägger.
F.n.
innehåller 1946 års lag även bestämmelser om referent i HD. Domstolens ledamöter
har ansett att det även i fortsättningen bör finnas en lagfäst bestämmelse i
denna fråga. Ledamöterna har därvid bl.a. framhållit att en bestämmelse om
referent har samband med omröstningsreglerna i 16 kap. 1 § och 29 kap. 1 § RB,
där det sägs att, om mål har beretts av viss ledamot, han skall säga sin mening
först. Mot detta vill jag rent allmänt säga alt frågan om utseende av referent,
något som ju bl.a. rör beredningen av mål, knappast kan anses vara av sådan
vikt att den bör regleras i lag. Vidare kan erinras om att referent alltid
utses i hovrätt och att de nämnda reglerna i 16 kap. 1 § och 29 kap. 1 § RB
gäller även omröstningen där. Bestämmelserna om utseende av referent i hovrätt
har emellertid inte tagits in i RB utan finns f.n. i den av Kungl. Maj:t
meddelade arbetsordningen (1947:960) för rikets hovrätter.
Enligt
min mening bör det få ankomma på HD själv att bestämma i vilka fall referent
skall utses. Som HD:s ledamöter föreslagit bör vidare domstolen själv få
meddela bestämmelser om referentskapens fördelning mellan ledamöterna på en
avdelning. Jag utgår från att domstolen därvid kommer att följa det förslag som
de sakkunniga har fört fram och som har godtagits av HD:s ledamöter, dvs. att
referent skall utses med beaktande av att arbetsbördan såvitt möjligt fördelas
jämnt mellan avdelningens samtliga ledamöter utom ordföranden.
I
likhet med de sakkunniga finner jag det önskvärt att ledamöterna, redan innan
referent har utsetts, får viss insyn i beredningen av målen. Detta torde bl.a.
vara en fömtsättning för att avdelningarna skall kunna planera sitt arbete på
bästa möjliga sätt. Jag biträder därför de
Prop. 1972:21 31
sakkunnigas
förslag att målen redan vid lottningen skall fördelas på de olika
avdelningarna. Som HD:s flesta ledamöter framhållit är det emellertid viktigt
att man inte binder målen alltför hårt vid avdelningarna utan har ett tämUgen
flexibelt system. Det bör aUtså finnas möjUghet att flytta målen mellan avdelningama,
i den mån det behövs för att arbetet inom HD skaU flyta jämnt och bli så
effektivt som möjligt.
I
och med att målen lottas på de olika avdelningarna får varje
avdelningsordförande ett ansvar för att de mål som hör till hans avdelning
bereds på ett ändamålsenligt sätt och tas fram till föredragm'ng i lämplig
ordning. I den tUlsyn över beredningen som sålunda kommer att åvila ordföranden
bör han emeUertid, som de sakkunniga föreslagit, kunna få biträde av en eUer
flera andra ledamöter på avdelningen.
Med
hänsyn till vad jag nu har anfört ämnar jag föreslå Kungl. Maj:t att meddela
vissa grandläggande bestämmelser om målens fördelning på avdelningarna och om
ledamöternas befattning med beredningen av målen. De närmare bestämmelserna i
dessa frågor bör meddelas av HD själv.
I
enlighet med 22 § 1 mom. regeringsformen bör i lag finnas bestämmelser om
avgörande i plenum och om domförhet vid behandling av fråga om prövningstUlstånd
och av nådeärende. Vidare bör i lag finnas, utöver den jävsbestämmelse som nu
är intagen i 1946 års lag, dels bestämmelser om att det hos HD skall finnas
lagfarna revisionssekreterare och ett kansli, dels ett bemyndigande för Kungl.
Maj:t att meddela närmare bestämmelser om HD:s organisation och verksamhet.
F.n.
innehåller 3 kap. 6 § andra stycket RB ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att
bestämma i vilken omfattning åtgärd, som avser endast måls beredning, får
vidtas av nedre justitierevisionen eller av tjänsteman där. I denna fråga har Kungl.
Maj:t meddelat bestämmelser i arbetsordningen för nedre justitierevisionen.
Enligt min mening bör det även i fortsättningen ankomma på Kungl. Maj:t att
meddela bestämmelser om behörigheten att vidta åtgärd som rör måls beredning. Jag
finner det därvid lämpligt att revisionssekreterare och andra tjänstemän vid
HD tiUerkänns i huvudsak samma rätt som f.n. att vidta förberedande åtgärder.
Som de sakkunniga framhåUit finns det dock inte skäl att behåUa den nuvarande
bestämmelsen om att vissa åtgärder kräver medverkan av tre
revisionssekreterare. Dessa åtgärder bör i fortsättningen få företas av endast
en revisionssekreterare.
I
enlighet med vad jag tidigare har anfört torde Kungl. Maj:t kunna meddela
behövliga bestämmelser i fråga om beredningen av mål även utan bemyndigande i
lag. Det nuvarande bemyndigandet i 3 kap. 6 § andra stycket RB bör därför utgå.
Frågan
om fördelningen av målen mellan revisionssekreterarna saknar jag anledning att
gå närmare in på. I denna fråga bör HD själv få meddela bestämmelser. Jag finner
emellertid självklart att målen, redan
Prop.
1972: 21 32
när
de kommer in, fördelas mellan rotlarna och därmed mellan revisionssekreterarna
på ett sätt som så långt möjUgt kan beräknas fördela arbetsbördan jämnt. Det
ligger i sakens natur att justeringar i fördelningen kan behöva ske på ett
senare stadium, bl.a. sedan det beslutats humvida prövningstiUstånd skaU bevUjas.
Även frågorna om den
närmare organisationen av HD:s kansli och om handläggningen av administrativa
ärenden saknar jag anledning att gå in på i detta sammanhang. I dessa frågor
ankommer det på Kungl. Maj:t och på HD själv att meddela bestämmelser. Jag vill
här endast understryka vikten av att det inte läggs några betungande uppgifter
av administrativ natur på HD:s ordförande eller på de andra ledamöterna.
Med den författningsmässiga
reglering av HD:s organisation och verksamhet som jag nu har angett når man en
formell överensstänmnelse med vad som gäller för regeringsrätten. Även för
regeringsrättens vidkommande innehåller regeringsformen en föreskrift om att
närmare bestämmelser om domstolens sammansättning och tjänstgöring meddelas i
lag (18 § regeringsformen). Sådana bestämmelser finns i lagen (1971: 289) om
allmänna förvaltningsdomstolar. I lagen sägs bl.a. att regeringsrätten består
av högst 18 regeringsråd, att regeringsrätten är delad i två eller flera
avdelningar och att avdelningarna är lika behöriga att ta upp mål som
regeringsrätten handlägger. Vidare finns bestämmelser om ordförande i
regeringsrätten och på avdelning, om avgörande i plenum, om domförhet vid
behandling av fråga om prövningstiUstånd samt om jäv i visst faU. Lagen innehåUer
också dels en bestämmelse om att det hos regeringsrätten finns särskilda
tjänstemän för beredning och föredragning av mål samt ett kansli, dels ett
bemyndigande för Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser om domstolens
organisation och verksamhet. Angående förarbetena tUl lagen, se prop. 1971: 30,
KU 1971:36, rskr 1971:222.
Tidpunkten
för genomförandet av den aktuella reformen, såvitt gäUer HD, bör enligt min
mening bestämmas tiU den 1 juli 1972.
Nedre justitierevisionens
upphörande som självständig myndighet medför följdändringar i lagen (1955:261)
om avstängning av domare och lagen (1957:132) med särskilda bestämmelser
angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m.m. I detta
sammanhang bör också göras en ändring i militära rättegångslagen (1948:472).
Ändringen är en följd av de nya fullföljdsbestämmelsema i 54 kap. 10 § RB.
I enlighet med det anförda
har inom justitiedepartementet upprättats förslag till
1) lag om ändring i rättegångsbalken,
2) lag om ändring i lagen (1955:261) om avstängning av
domare,
3) lag om ändring i lagen (1957:132) med särskUda
bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eUer krigsfara m.m.,
Prop. 1972: 21 33
4) lag om ändring i nulitära rättegångslagen (1948:472).
Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta
ärende som bilaga.
Specialmotivering
Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken
3 kap. 4 §
Bestämmelsen om antalet justitieråd motsvarar 1 § första
stycket 1946 års lag, medan bestämmelsen om ordförande har flyttats över från 5
§ första punkten samma lag.
F.n. föreskrivs att HD:s ordförande förordnas för sin
tjänstetid. Denna bestämmelse kom tiU efter initiativ av riksdagen (ILU
1946:43, rskr 1946:333), som ansåg att ordförandens ledande ställning inom
domstolen därmed blev mera markerad samtidigt som det underströks att valet av
ordförande måste ske med den största omsorg. För min del anser jag det så
uppenbart att ELD:s ordförande har en ledande och självständig ställnmg att det
inte behöver understrykas genom en bestämmelse av detta slag. Bestämmelsen har
inte heller någon motsvarighet när det gäller regeringsrättens ordförande (jfr
3 § lagen om aUmänna förvaltningsdomstolar). Med hänsyn till det anförda har i
förevarande paragraf inte tagits upp någon föreskrift om för vilken tid HD:s
ordförande förordnas.
Bestämmelsen om att HD skall vara delad i två eUer flera
avdelningar har kommenterats i den allmänna motiveringen. Föreskriften om avdelningamas
lika behörighet finns f.n. i 4 § första stycket 1946 års lag.
Bestämmelserna i tredje stycket om ordförande på avdelning
har f.n. sin motsvarighet i 5 § andra och tredje punkterna 1946 års lag. Liksom
beträffande HD:s ordförande föreskrivs i fråga om avdelningsordförande endast
att han förordnas av Kungl. Maj:t. Däremot sägs ingenting om för vUken tid
avdelningsordförande förordnas.
I enlighet med den terminologi som är värdig i RB talas i
denna liksom i kapitlets övriga paragrafer inte om ärende utan endast om mål.
Detta innebär inte någon saklig ändring i förhållande till vad som gäller f.n.
3 kap. 5 §
Paragrafen innehåUer de bestämmelser om plenum som f.n.
finns i 3 kap. 4 § andrafjärde styckena och 3 kap. 5 § RB.
EnUgt 5 § första stycket lagen om allmänna
förvaltningsdomstolar har regeringsrätten i visst fall möjlighet att hänskjuta
ett mål eller en
1 Bilagan har uteslutits här, såvitt gäller de under 24
angivna författningsförslagen. I dessa delar är bilagan likalydande med den
bilaga som är fogad vid propositionen.
Prop.
1972: 21 34
viss fråga till plenum, även om den på avdelningen rådande
meningen inte avviker från fömt antagen rättsgrundsats eller lagtolkning. Hänskjutande
får i sådant faU ske, om det är av särskUd betydelse för rättstillämpningen
att målet eller viss fråga avgörs av regeringsrätten i dess helhet. Denna
bestämmelse kom tiU på förslag av lagrådet (prop. 1971:30 del 2, s. 672), som
ansåg att bestämmelsen var av betydelse för bl.a. det faUet att målet rörde en
fråga som visat sig ofta komma upp i praktiken och som var mycket
kontroversiell. När ett sådant mål första gången prövades på en avdelning av
regeringsrätten kunde det antas att ett lUcnande mål snart kom upp på en annan
avdelning, och det kunde då befaras att bedömningen där skulle bli en annan så
att plenum skulle komma att behövas. Enligt lagrådets mening var det av stor
betydelse för rättstillämpningen att i situationer av detta slag ett mål med en
gång kunde avgöras i plenum. Även om vad lagrådet sålunda anfört torde ha sitt
största praktiska intresse när det gäller mål av den typ som handläggs av
regeringsrätten, är det enligt min mening angeläget att för HD:s vidkommande
öppna samma möjlighet att hänskjuta mål eller viss fråga till plenum. I 3 kap.
5 § första stycket RB har därför lagts tiU en bestämmelse som motsvarar nämnda
föreskrift i 5 § första stycket lagen om allmänna förvaltningsdomstolar.
3 kap. 6 §
Paragrafens
första stycke innehåller oförändrat bestämmelser om domförhet vid behandling av
fråga om prövningstiUstånd. Som ett andra stycke har tagits upp den bestämmelse
om domförhet vid behandling av nådeärende som f.n. finns i 8 § 1946 års lag.
I enlighet med vad jag har anfört i den allmänna
motiveringen har det inte tagits upp någon motsvarighet till det nuvarande
bemyndigandet i 3 kap. 6 § andra stycket.
3 kap. 7 §
Paragrafen motsvarar 7 § 1946 års lag.
3 kap. 8 §
Med hänsyn till att titeln revisionssekreterare har
långvarig tradition bör den behållas som tjänstebenämning på föredragandena i
HD även efter nedre justitierevisionens avskaffande. Som de sakkuimiga påpekat
har titeln dessutom fortfarande språklig anknytning till HD:s verksamhet genom
att revision utgör beteckningen på det viktigaste rättsmedlet vid fullföljd av
talan tiU domstolen. Benämningen revisionssekreterare förekommer även i 4 kap.
2 § RB.
3 kap. 9 §
Bemyndigandet för Kungl. Maj:t att meddela närmare
bestämmelser om HD:s orgarusation och verksamhet motsvarar det bemyndigande
Prop. 1972: 21 35
som
finns i 18 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar och som gäller bl.a.
regeringsrätten.
Övergångsbestämmelsema
I samband med upphävandet
av 24 § regeringsformen har i övergångsbestämmelse föreskrivits att äldre
bestämmelser skaU tillämpas intill dess Kungl. Maj:t och riksdagen bestämmer
annat. Även om de nu föreslagna ändringarna i RB redan i och för sig kan anses
innebära att 24 § regeringsformen inte längre skaU tiUämpas, har för
tydlighetens skuU en erinran om detta tagits upp i första stycket av
förevarande övergångsbestämmelser.
Till tredje stycket av
förevarande övergångsbestämmelser har flyttats övergångsbestämmelserna till
lagen (1971:219) om ändring i lagen (1946:879) om högsta domstolens
sammansättning och tjänstgöring.
Hemställan
Jag
hemställer att lagrådets yttrande över förslagen tiU
1) lag om ändring i rättegångsbalken,
2) lag om ändring i lagen (1955:261) om avstängning av
domare,
3) lag om ändring i lagen (1957:132) med särskilda
bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m.m.,
4) lag
om ändring i militära rättegångslagen (1948:472)
inhämtas genom utdrag av protokollet.
Vad
föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
bifaller Hans Maj:t Konungea
Ur protokollet: Britta Gyllensten
Prop.
1972: 21
Bilaga
36
opaginerad Kontrollera mot PDF
1)
Förslag till
Lag
om ändring i rättegångsbalken
Härigenom förordnas i fråga om rättegångsbalken,
dels att 3 kap. 4-6 och 8 §§ samt 33 kap. 7 § skall ha
nedan angivna lydelse,
dels att i 3 kap. skall införas två nya paragrafer, 7 och
9 §§, av nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen lydelse 3 kap. 4 §
Högsta domstolen utgöres av högst tjugotvå justitieråd.
Konungen förordnar ett av justitieråden alt vara domstolens ordförande.
Högsta domstolen skaU vara delad i två eller flera
avdelningar. Avdelningarna äro lika behöriga alt upptaga mål, som högsta domstolen
handlägger.
Högsta domstolens ordförande är tillika ordförande på en
avdelning. Ordförande på annan avdelning är det justitieråd som Konungen förordnar.
Nuvarande lydelse
Högsta domstolen skaU vara delad i två eller flera
avdelningar.
Finner någon av högsta domstolens avdelningar vid
överläggning till dom eller beslut den å avdelningen rådande meningen avvika
från rättsgrundsats eller lagtolkning, som förut varit antagen av högsta
domstolen, må avdelningen förordna, att målet i hela dess vidd eller, om det
prövas kunna ske, allenast viss i målet uppkommen jråga skall avgöras av
högsta domstolen i dess helhet.
Hava i särskilda, för avdelningen kända domar eller beslut
mot varandra stridande åsikter i fråga om viss rättsgrundsats eller
lagtolkning å olika tider gjort sig gällande Inom högsta domstolen, äge vad nu
är föreskrivet tiUämpning allenast i det fall, att avdelningen finner den
rådande meningen avvika från dom eller beslut, som senast meddelats.
Vad nu är stadgat avser ej mål, som angår häktad eller
eljest enligt särskild föreskrift fordrar skyndsamt avgörande, om målet före-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse kommer å sådan tid, att det icke utan menlig tidsutdräkt kan avgöras
av högsta domstolen i dess helhet.
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
5 §
Finner någon av högsta domstolens avdelningar vid
överläggning till dom eller beslut den å avdelningen rådande meningen avvika
från rättsgrundsats eller laktolk-ning, som förut varit antagen av högsta
domstolen, må avdelningen förordna, att målet i hela dess vidd eller, om det
prövas kunna ske, allenast viss i målet uppkommen fråga skall avgöras av högsta
domstolen i dess helhet. Sådant förordnande må också meddelas, om det i annat
fall är av särskild betydelse för rättstillämpningen att målet eller viss
fråga avgöres av högsta domstolen i dess helhet.
Hava i särskilda, för avdelningen kända domar eller
beslut mot varandra stridande åsikter i fråga om vi.?s rättsgrundsats eller
lagtolkning å olika tider gjort sig gällande inom högsta domstolen, äge
första stycket första punkten till-lämpning allenast i det fall, att avdelningen
finner den rådande meningen avvika från dom eller beslut, som senast
meddelats.
Vad nu är stadgat avser ej mål, .som angår häktad eller
eljest enligt särskild föreskrift fordrar skyndsamt avgörande, om målet
förekommer å sådan tid, att det icke utan menlig tidsutdräkt kan avgöras av
högsta domstolen i dess helhet. Då mål avgöres av högsta domstolen i dess
helhet, böra, om laga hinder ej möter, alla justitieråden deltaga i avgörandet.
6 §1
I behandling av fråga rörande tiUstånd, att talan må komma
under högsta domstolens prövning, skola tre ledamöter deltaga. Fråga om
Senaste lydelse 1971: 218.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
prövningstUlstånd,
som förklarats vUande enligt 54 kap. 11 § första stycket, avgöres dock av de
ledamöter som pröva målet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konungen
bestämmer, i vilken omfattning åtgärd, som avser allenast måls beredande, må
vidtagas av nedre justitierevisionen eller tjänsteman vid denna.
Skall
högsta domstolen avgiva yttrande i ärende, som avses i 26 § regeringsformen, må
beslut i frågan fattas av tre ledamöter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7 § 2
Då
avdelning behandlar ansökan om resning eller besvär över domvilla i något av
högsta domstolen avgjort mål, må ej ledamot, som deltagit i det tidigare
avgörandet, tjänstgöra på avdelningen, om domfört antal ledamöter ändå är att
tillgå inom domstolen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I nedre
justitierevisionen skola för måls beredande till behandling i högsta domstolen
finnas revisionssekreterare. Revisionssekreterare skall vara lagfaren. Vid
nedre justitierevisionen skall ock för högsta domstolen finnas kansli, som
hålles öppet för allmänheten å bestämda tider.
Närmare bestämmelser om nedre justitierevisionens
organisation och verksamhet meddelas av Konungen.
För
beredning och föredragning av mål i högsta domstolen skola hos domstolen finnas
revisionssekreterare, vilka skola vara lagfarna.
Vid
högsta domstolen skall finnas kansli.
opaginerad Kontrollera mot PDF
9 §
Närmare bestämmelser om högsta domstolens organisation
och verksamhet meddelas av Konungen.
33
kap. 7 §3
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har någon
hos nedre justitierevisionen skriftiigen anmält ombud, som äger för honom
mottaga stämning eller annan handling, må i den omfattning anmälan avser
delgivning ske med ombudet.
Har någon
hos högsta domstolen skriftiigen anmält ombud, som äger för honom mottaga
stämning eller annan handling, må i den omfattning anmälan avser delgivning
ske med ombudet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
" Förutvarande 7 § upphävd genom 1971: 218. ' Senaste
lydelse 1970: 429.
Prop.
1972:21 39
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
Anmälan
må göras endast v den som, då anmälan sker, äger hemvist inom riket och skall
avse viss tid ej överstigande tre år. Såsom ombud må endast den anmälas, som
äger hemvist inom riket. Vid anmälan skall ombudets postadress uppgivas. Sker
ändring däri, skaU anmälan därom göras.
Är någon enligt denna
paragraf behörig att mottaga delgivning för annan, äge vad i 5 och 15 §§
delgivningslagen är stadgat icke tiU-lämpning å delgivning med denne, med
mindre delgivning med ombudet enUgt 7 eller 12 § delgivningslagen ej kan ske.
Denna
lag tirader i kraft den 1 juli 1972. TiU följd härav skall 24 § regeringsformen,
som enligt kungörelsen (1971:31) om beslutad ändring i regeringsformen* upphört
att gälla men som skall tiUämpas intUl dess Konungen och riksdagen bestämmer aimat,
icke tUlämpas efter utgången av juni 1972.
Genom
lagen upphäves lagen (1946:879) om högsta domstolens sammansättning och
tjänstgöring.
Högsta
domstolen får bestå av fler än tjugotvå justitieråd tiU dess antalet nedgått tiU
detta antal tiU följd av inträffade ledigheter. Om särskilda skäl föreligger,
får dock nya ledamöter utses dessförinnan.
Bestämmelsema
i 33 kap. 7 § första och tredje styckena rättegångsbalken om delgivning med
ombud gäUer även sådant ombud som enUgt paragrafens äldre lydelse har anmälts
hos nedre justitierevisionen.
Öppet brev om utfärdandet av kungörelsen uppläst i riksdagen den 17 februeri
1971.
Prop.
1972: 21 40
Utdrag
av protokoU, hållet i lagrådet den 24 januari 1972.
Närvarande:
justitierådet ALEXANDERSON, regeringsrådet KLACKENBERG, f. d. regermgsrådet ÖHMAN,
justitierådet WALBERG.
Enligt
lagrådet den 30 december 1971 tiUhandakommet utdrag av protokoU över justitieärenden,
håUet inför Hans Maj:t Kommgen i statsrådet den 10 december 1971, hade Kungl. Maj:t
förordnat, att lagrådets yttrande skuUe inhämtas över upprättade förslag tiU 1)
lag om ändring i rättegångsbalken, 2) lag om ändring i lagen (1955:261) om
avstängning av domare, 3) lag om ändring i lagen (1957:132) med särskilda
bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara in.
m., 4) lag om ändring i militära rättegångslagen (1948:472).
Förslagen,
som finns bUagda detta protokoU, hade inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Staffan Magnusson.
Lagrådet
yttrade:
De
föreslagna lagändringarna är föranledda av det praktiskt-organisa-toriska
önskemålet att inordna nedre justitierevisionens föredragande-och
kansliorganisation under HD.
Den
författningsmässiga regleringen har sin utgångspunkt i 17 § regeringsformen.
Bakom detta stadgande Ugger tanken att HD:s dömande verksamhet skaU vara
oberoende av den verkstäUandé makten. Enligt andra stycket av nämnda paragraf skaU
närmare bestämmelser om HD:s sammansättning och tjänstgöring meddelas i
särskild lag, stiftad av Kungl. Maj:t och riksdagen samfällt. Efter omorganisationen,
varigenom begreppet HD får ett vidgat innehåU, torde stadgandet i andra
stycket få anses gälla domstolens sammansättning i dess dömande verksamhet och ledamöternas
tjänstgöring.
I
remissprotokoUet har som allmän utgångspunkt angivits att aUa vUc-tigare
bestämmelser om domstolens organisation och verksamhet skall meddelas i lag,
medan frågor, som är av uteslutande administrativ natur, kan regleras genom av Kungl.
Maj:! meddelade bestämmelser. Lagrådet finner den angivna utgångspunkten i och
för sig riktig.
Enligt
förslaget har emeUertid det område, som skall regleras genom lagstiftning,
avsevärt inskränkts i förhåUande tiU vad som nu regleras i 1946 års lag om HD:s
sammansättnmg och tjänstgöring. Såsom i remissprotokoUet anmärkts tankes detta
ske på det sätt att frågor som gäller HD:s verksamhet i stor utsträckning
överlämnas tiU domstolens eget bestämmande. Samtidigt har i 3 kap. RB i dess
föreslagna lydelse uirymts
Prop. 1972: 21 41
ett
stadgande, enligt vilket Kungl. Maj:t bemyndigas att meddela närmare bestänunelser
om HD:s organisation och verksamhet.
Den
föreslagna inskränkningen av det nu i lag reglerade området i förening med nyssnänmda
bemyndigande för Kungl. Maj:t går enligt lagrådets mening längre än som är väl
förenligt med 17 § andra stycket regeringsformen. I den mån inskränkningen sker
genom att frågor överlämnas åt HD:s eget avgörande kan detta givetvis inte
anses innefatta något den verkstäUandé maktens intrång på den dömande maktens område.
Även bortsett från önskemålet att formeUt uppfyUa grundlagsstadgandet framstår
det enligt lagrådets mening såsom önskvärt med en något mera omfattande
reglering i lag i nu förevarande avseende än förslaget innebär.
Det
är emellertid av vikt att håUa fast vid att i den mån HD:s sammansättning och justitierådens
tjänstgöring lämnas utan reglering i lag, det måste anses tillkomma HD att
själv förordna därom. Ett uttryck härför är 9 § första stycket i 1946 års lag,
enligt vUken bestämmelse närmare grander för avdelningarnas sammansättning och
målens fördelning samt justitierådens tjänstgöring beslutas av HD samfällt.
Någon motsvarighet tiU denna bestämmelse upptages inte i det remitterade förslaget,
något som i och för sig kunnat vara motiverat. Att så inte skett innebar emeUertid
tydligen inte någon förändring av rättsläget. Av det anförda framgår sålunda,
att befogenheten att meddela bestämmelser av den art som avses i 1946 års lag
inte kan tUlkomma Kungl. Maj:t.
I
det följande återkommer lagrådet tUl de ändringar i de särskilda lagförslagen
som föranledes av det nu anförda.
Förslaget
till lag om ändring i rättegångsbalken
3 KAP.
4 §
Enligt
3 § i 1946 års lag skaU justitieråden indelas tiU tjänstgöring på avdelningama
för viss tidsperiod. Departementschefen har enligt remissprotokoUet inte
ansett frågan om justitierådens indelning på avdelningama vara av sådan
karaktär att den behöver regleras i lag. Avsikten är att HD utan något särskUt
bemyndigande i lag skaU meddela de bestämmelser som behövs i frågan.
Processlagberedningen
framhöU i motiven till 1946 års lag (NJA II 1947 s.
234) att cirkulation mellan ledamöterna på de olika avdelningarna med rätta
ansetts som ett synnerligen verksamt medel tiU förhindrande av att meUan olika
avdelningar kom att framträda mera betydande avvikelser i rättstiUämpnmgen.
Regeln
i 3 § nämnda lag om att justitieråden indelas tUl tjänstgöring på avdelningarna
för viss tidsperiod ger uttryck för principen om leda-
Prop. 1972: 21 42
mötemas
cirkulation på de olUia avdelningama. Denna princip är enligt lagrådets mening
av sådan allmän betydelse att den även i fortsättningen bör komma tiU uttryck i
lag. Lagrådet föreslår aUtså att i RB, lämpligen i förevarande paragraf, en
bestämmelse upptages att justitieråden indelas tiU tjänstgöring på avdelningama
för viss tidsperiod enUgt grunder som HD beslutar.
EnUgt
5 § i 1946 års lag förordnas HD:s ordförande för sin tjänstetid och likaså
förordnas de två övriga avdelningsordförandena envar för sin tjänstetid. I det
remitterade förslaget har däremot inte upptagits någon föreskrift om för vUken
tid HD:s ordförande eller annan avdelningsordförande förordnas. Följden blir
att förordnande skulle kunna meddelas tills vidare. För regeringsrättens del
stadgas i 3 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar att Kungl. Maj:t
förordnar ett av regeringsråden att vara domstolens ordförande. Motsvarande
gäller enligt 4 § samma lag annan avdelningsordförande i regeringsrätten.
Föreskriften
om förordnande av HD:s ordförande för tjänstetiden tillkom på riksdagens
initiativ (1 LU 1946: 43, rskr 1946: 333; NJA II 1947 s.
239 ff). Första lagutskottet anförde i sitt utlåtande inledningsvis, att starka
skäl i och för sig kunde anföras för inrättande av ett särskUt presidentämbete
i domstolen, men fann sig på anförda skäl inte böra förorda inrättande av ett
sådant ämbete. Enligt utskottet var det uppenbarligen av vikt att HD:s
ordförande skuUe intaga en ledande och självständig ställning såväl inåt som
utåt. Med hänsyn härtiU borde föreskrivas att ordföranden utses för sin
tjänstetid såsom ledamot av domstolen. Genom en sådan anordning blev
ordförandens ledande stäUning inom domstolen mera markerad och underströks att
valet av ordförande måste ske med den största omsorg.
Lagrådet
vUl ermra om att i spetsen för hovrätterna och kammarrätterna står presidenter
och att i deras ämbeten ingår administrativa funktioner, i allmänhet av större
omfattning än de som skaU åvUa ordföranden i HD. Så länge presidenten innehar
ämbetet, aUtså »för sin tjänstelid», är han inte blott domare utan också
administrativ chef.
Tanken
på ett presidentämbete i HD fick visserligen faUa. Den ledande och
självständiga ställning både inåt och utåt, som av riksdagen avsetts, skuUe
emellertid onekligen rabbas med en ordning som innebär att ordföranden skuUe
mot sin vilja av Kungl. Maj:t kunna entledigas från uppdraget som ordförande.
Skulle det remitterade förslaget genomföras blir ordförandena i de båda högsta instansema,
HD och regeringsrätten, de enda chefsdomare i landet, vilkas chefsstäUning inte
är fastlagd för tjänstetiden. Lagrådet ifrågasätter lämpUgheten härav ur allmän
synpunkt.
Såvitt
av remissprotokollet framgår har borttagandet av bestämmelsen om förordnande
för tjänstetiden inte på något sätt syftat tUl att rubba
Prop.
1972:21 43
den
ledande och självständiga ställningen för HD:s ordförande. Som skäl har främst
åberopats överensstämmelse med 3 § lagen om aUmänna förvaltningsdomstolar. De
nyligen givna förordnandena för ordförande och övriga avdelningsordförande i
regeringsrätten har likväl meddelats för tjänstetiden. Vid sådant förhållande
förefaller det naturligast att den på riksdagens irutlativ tiUkomna
lagbestämmelsen för HD:s ordförande bibehålles och att en motsvarande
bestämmelse vid lämpligt tiUfäUe införes i lagen om allmänna förvaltnmgsdomstolar.
På grund av det anförda
hemställer lagrådet om den ändringen i det nu föreliggande förslaget, att HD:s
ordförande skall förordnas för sin tjänstetid. Vinner denna hemställan bifall,
bör motsvarande ändring göras beträffande annan ordförande på avdelning i HD.
5
§ I sista stycket av förevarande paragraf synes, i anslutning tiU avfattningen
av 5 § lagen om aUmänna förvaltningsdomstolar, böra göras den jämkningen att
ordet »böra» utbytes mot »skola».
9
§
I
förevarande paragraf bemyndigas Kungl. Maj:t att utfärda närmare bestämmelser
om HD:s »organisation och verksamhet». Enligt sin avfattning kan paragrafen
avse också ledamöternas befattning med dömande verksamhet. Att Kungl. Maj:t
meddelar bestämmelser i sådant hänseende är emeUertid inte väl förenligt med
stadgandet i 17 § andra stycket regeringsformen, enligt vilket närmare
bestämmelser om HD:s »sammansättning och tjänstgöring» meddelas i särskild, av
Konungen och riksdagen samfäUt stiftad lag. Ä andra sidan torde Kungl. Maj:t
utan särskilt bemyndigande kunna meddela bestämmelser om HD:s kansU samt om revisionssekreteramas
och andra tjänstemäns befattning med beredningen av mål. Även om det inte är
åsyftat att den föreslagna paragrafen skall gälla justitierådens befattning
med dömande verksamhet, bör det vid utformningen av lagen vara angeläget att
någon tvekan om innebörden inte kan uppkomma.
Lagen
om aUmänna förvaltningsdomstolar innehåUer visserligen ett motsvarande
bemyndigande. Detta gäller emellertid enligt ordalagen allmän
förvaltningsdomstol, sålunda inte bara regeringsrätten utan också kammarrätterna.
Den formella motsättningen mot regeringsformen (18 § andra stycket) har där
inte framträtt lika tydligt som i förevarande bestämmelse om HD:s organisation
och verksamhet.
Med
hänsyn tiU det anförda hemställer lagrådet att förevarande paragraf utgår eUer
ock uttryckligen begränsas tiU att avse bestämmelser om revisionssekreterarna
och HD:s kansli.
I detta sammanhang vUl
lagrådet något beröra frågan om rabriken tiU den författning som Kungl. Maj:t
kan komma att utfärda beträffande
Prop.
1972: 21 44
HD.
Bestämmelser för regeringsrätten har givits i »Kungl. Maj:ts instruktion för
regeringsrätten». Benämningen instraktion - som är den vanUga i fråga om
föreskrifter som Kungl. Maj:t utfärdar för underlydande verk - ger emeUertid
ett intryck av lydnadsförhåUande. (Jämför 47 § regeringsformen, enligt vilken
paragraf domstolarna skaU döma efter lag och laga stadgar, medan ämbetsverken skaU
lyda Konungens bud och befallningar enligt givna instraktioner m. m.) Det kan
därför vara ägnat att ge en missvisande bUd av förhåUandet mellan den högsta
verkställande makten och de högsta domstolarna, om Kungl. Maj:t utfärdar instraktion
för dessa. Benämningen instraktion bör aUtså enligt lagrådets mening undvikas,
i vart faU såvida rabriken inte samtidigt anger att bestämmelsema avser
domstolens administrativa uppgifter m. m.
Övriga
lagförslag
Förslagen
lämnas utan erinran.
Prop. 1972: 21 45
Utdrag
av protokoUet över justitieärenden, hållet inför Hans Majrt Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 4 februari 1972.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON,
JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, NORLING,
LIDBOM, FELDT
Chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter lagrådets yttrande över förslag till
1) lag om ändring i rättegångsbalken,
2) lag om ändring i lagen (1955: 261) om avstängning
av domare,
3) lag om ändring i lagen (1957: 132) med särskilda
bestämmelser angående domstolama och rättegången vid krig eller krigsfara m. m.,
4) lag
om ändring i mUitära rättegångslagen (1948: 472).
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.
Jag
delar lagrådets mening att det är av betydelse att HD:s ledamöter cirkulerar
mellan de olika avdelningarna. Härigenom motverkas riskema för att det meUan avdelningama
uppkommer avvikelser i rättstiUämpningen. Även om, som jag tidigare
framhållit, frågan inte torde vara av sådan karaktär att den behöver regleras i
lag, vUl jag inte motsätta mig lagrådets förslag om en lagbestämmelse där
principen om cirkulation kommer tiU uttryck. Bestämmelsen, som lämpligen kan
tas in i 3 kap. 4 § RB, bör ha det innehållet att justitieråden indelas till
tjänstgöring på avdelningarna för viss tidsperiod enligt grander som HD
beslutar. Av vad HD:s ledamöter anfört vid remissbehandlingen framgår att man inom
domstolen ämnar fastställa grander enligt vilka justitieråden skaU cirkulera
mellan avdelningarna i samma omfattning som f. n.
Lagrådet
har förordat att i RB tas in en bestämmelse att ordförande och
avdelningsordförande i HD skall förordnas för sin tjänstetid. Den av riksdagen
nyligen antagna lagen om aUmänna förvaltningsdomstolar innehåUer inte någon
bestämmelse beträffande den tid för vilken ordförande och avdelningsordförande
i regeringsrätten skall förordnas. Såvitt avser avdelningsordförande är det
med hänsyn tUl att HD i framtiden kan komma att arbeta på två avdelningar
olämpligt att i RB ge en bestämmelse om förordnande för tjänstetiden. HD:s
ordförande kommer uppenbarligen, liksom regeringsrättens ordförande, att inta
en ledande och självständig ställning även utan en föreskrift i lag om tid för
Prop. 1972: 21 46
förordnande.
Vad lagrådet anfört i denna del föranleder mig således inte att frångå min
tidigare redovisade ståndpunkt.
Vad
lagrådet föreslagit beträffande 3 kap. 5 § förslaget till lag om ändring i RB
bör godtas.
Bestämmelsen
i 3 kap. 9 § om att Kungl. Maj:t meddelar närmare bestämmelser om HD:s
organisation och verksamhet tar naturligtvis sikte på sådana frågor som faller
utanför 17 § andra stycket regeringsformen, dvs. främst frågor av rent
administrativ natur. Då emeUertid Kungl. Maj:t även utan stöd i lag kan meddela
behövliga bestämmelser i dessa frågor vill jag, trots att det i lagen om
allmänna förvaltningsdomstolar finns en motsvarighet till 3 kap. 9 §, inte m.otsätta
rrug lagrådets hemställan att paragrafen skaU utgå.
Vid
sidan av de nu berörda ändringarna i förslaget till lag om ändring i RB bör
vissa smärre redaktionella ändringar göras i lagförslaget.
Som
jag tidigare anfört bör HD:s kansli under ordföranden förestås av en
kanslichef. Till kanslichefens uppgifter bör höra att indela föredragandena
och kanslipersonalen till tjänstgöring med tillämpning av de föreskrifter och
anvisningar som kan ha meddelats inom HD. Han bör också ha överinseende över
att målen bereds enligt de grander som domstolen fastställt och därvid främst
utöva kontroll över att målen avgörs utan onödigt dröjsmål. I regel bör det
ankomma på kanslichefen att avgöra administrativa frågor.
Från
flera remissinstanser har förts fram krav på att innehavaren av kanslichefstjänsten
skall ha domarkompetens och erfarenhet av föredragning i HD. De sakkunniga har
för sin del ansett att det generellt sett måste vara en fördel om kanslichefen
har erfarenhet av föredragning i HD men att man inte bör stäUa upp något
uttryckligt krav i detta hänseende. Jag delar de sakkunnigas uppfattning.
För kansUchefen
bör inrättas en ordinarie tjänst med beteckningen r. Tjänsten bör inrättas viss
tid före den 1 juli 1972 för att innehavaren skall kunna delta i arbetet med
organisationen av kansliet.
I
nedre justitierevisionen finns f. n. en tjänst i Co 2 för revisionssekreterare,
tUlika revisionens ordförande, och 26 tjänster i Bo 6 för revisionssekreterare.
Dessutom finns åtta förordnanden att fullgöra göromål som ankommer på
revisionssekreterare. Därutöver finns 58 tjänster för övrig personal.
Tjänsten
för revisionssekreterare, tUlika revisionens ordförande, bör dras in vid
utgången av juni 1972. Antalet tjänster för föredragande i HD bör t. v. vara
34. När erfarenhet vunnits av den nya organisationen och av den verkan de nya reglema
om fullföljd av talan kan ha på HD:s arbetsbörda får frågan om antalet
föredragande omprövas. Tjänstema för revisionssekreterare och övrig personal
bör inrättas som extra ordinarie eller som extra. Det ankommer på Kungl. Maj:t
att besluta härom.
Frågan
om HD:s kansliorganisation har behandlats av de sakkunniga.
Prop. 1972: 21 47
Med
hänsyn tUl bl. a. de synpunkter som förts fram under remissbehandlingen bör
utformningen av personalorganisationen och arbetsruti-nema vid kansUet utredas
mera ingående. Jag räknar med att detta kan ske utan att genomförandet av
reformen försenas. I avvaktan på resultatet av närrmda utredning kan jag inte f.
n. ange det exakta behovet av tjänster for olika uppgifter i kansliet utöver
tjänsterna för revisionssekreterare.
Beträffande avtalsbara
anställnings- och arbetsvillkor avser jag att ge statens avtalsverk det
förhandlingsuppdrag som behövs.
Frågan om anslag till HD
för budgetåret 1972/73 har behandlats i årets statsverksproposition (prop.
1972: 1 bil. 4 s. 50).
Under
åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att dels antaga förslag tiU
1) lag om ändring i rättegångsbalken,
2) lag om ändring i lagen (1955:261) om avstängning av
domare,
3) lag om ändring i lagen (1957:132) med särskilda
bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m.,
4) lag om ändring i militära rättegångslagen
(1948:472),
dels
bemyndiga Kungl. Maj:t att vid högsta domstolen inrätta en ordinarie tjänst
för kanslichef med beteckningen r.
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att tiU riksdagen skaU
avlåtas proposition av den lydelse bUaga tiU detta protokoU utvisar.
Ur protokoUet: Britta Gyllensten
opaginerad Kontrollera mot PDF
ESSELTE
TRYCK, STOCKHOLM 1972 722010
Doktrin (1)
- I domarens värld, SvJT 1987 s. 700, på s. 719 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
11 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (10)
10 kopplingar i 7 dokument.
- Prop. 1992/93:237 om godkännande av vissa marina konventioner m.m. s. 24 i texten
- Prop. 1974:1 Statsverkets tillstånd och behov under bugetåret 1974/75 i texten
- Bet. 1973:KU20 Konstitutionsutskottets betänkande med anledning av granskning av statsrådens ämbetsutövning och regeringsärendenas handläggning s. 153 i texten
- Prop. 1973:23 Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i jordabalken, m.m. s. 246 i texten
- Bet. 1972:KU26 Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av granskning av statsrådens ämbetsutövning och regeringsärendenas handläggning s. 30 i texten
Doktrin (1)
1 koppling.
- SvJT 1987 s. 700 I domarens värld s. 719 i texten