Sök i Ratio Lex

KungI. Maj:ts proposition till riksdagen angående vuxenutbildning; given StockhoIms slott den 3 mars 1972.

1972 · 88 sidor, varav 88 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 88 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1972:26, KungI. Maj:ts proposition till riksdagen angående vuxenutbildning; given StockhoIms slott den 3 mars 1972.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1972 Prop. 1972:26

Nr 26

Kungl.
Maj:ts proposition till riksdagen angående vuxenutbildning; given Stockholms
slott den 3 mars 1972.

Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utbildningsärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars
avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF ADOLF

SVEN
MOBERG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Vuxenutbildningen
har nått en betydande omfattning. Antalet deltagare i studiecirkelverksamheten
uppgick budgetåret 1970/71 till ca 1,6 milj. Inom den kommunala och statliga
vuxenutbildningen studerade samma år ca 170 000 elever. I folkhögskolornas
kurser deltog ca 30 000 elever, över 100 000 genomgick arbetsmarknadsutbildning
och närmare 11 000 löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet. Det
totala antalet deltagare i den samhällsstödda vuxenutbildningen uppgick således
till närmare 2 milj.

De
senaste årens vuxenutbildningsreformer har i första hand syftat till att
underlätta för personer med kort och bristfällig skolgång att höja sin
bildningsnivå. Då folkbildningen visat sig ha särskilt stora förutsättningar
att nå ut till dessa grupper har också samhällets insatser för denna verksamhet
getts förtur. Är 1970 infördes ett särskilt till-läggsbidrag på 10 kr. per
studietimme till studiecirklar på grundskolenivå i ämnena svenska, engelska,
matematik och samhällskunskap. Denna s. k. prioriterade studiecirkelverksamhet
är ett mycket viktigt instrument, när det gäller att tillgodose grupper som
tidigare missgynnats i utbildningshänseende. Därför föreslås i propositionen
att ett särskilt bidrag på 5 kr. per studietimme införs till de prioriterade
studiecirklarna för administration och uppsökande verksamhet.

För
att minska kursavgifterna för handikappade cirkeldeltagare, som behöver
särskilda läromedel, och för att stimulera produktion av sådana

1
Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 26

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 26 2

läromedel
föreslås ett särskilt bidrag på 200 000 kr. till produktion av studiematerial
för handikappade.

I propositionen föreslås
att särskilda syo-tjänster får inrättas inom den kommunala vuxenutbildningen.
Under budgetåret 1972/73 bör liksom under innevarande år grundskolekurserna
prioriteras. Gymnasie-skolkurserna föreslås öka med 10 %.

I propositionen behandlas
också vissa frågor angående vuxenpedago-gisk forskning och utbildning i
anslutning till pedagogikutredningens förslag. Vidare föreslås nya regler för
vidareutbildningen för mellanstadiets lärare.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 26

Utdrag
av protokollet över utbildningsärenden, hållet inför Hans Majrt Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 3 mars 1972.

Närvarande:
statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, ODHNOFP,
MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Statsrådet
Moberg anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter frågan
angående vuxenutbildning och anför.

I prop.
1972: 1 (bil 10 s. 438 och 439) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i
avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1972/73 beräkna

a)
till Bidrag till driften av
kommunala skolor för vuxna ett förslagsanslag av 165 000 000 kr.,

b)
till Bidrag till
studiecirkelverksamhet ett förslagsanslag av 165 000 000 kr.,

c) till
Bidrag till studieförbund ett anslag av 9 400 000 kr.

Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.

1 Inledning

Under
de senaste åren har en rad viktiga beslut fattats på vuxenutbildningens
område. I det följande kommer jag att ge en redogörelse för nuvarande
utbildningsvägar för vuxna liksom av utredningsläget på området.

Under det gångna året har
önskemål om förändringar förts fram i kommittébetänkanden och skrivelser från
myndigheter och organisationer.

Pedagogikutredningeni
har med skrivelse den 19 februari 1971 lagt fram betänkandet (SOU 1971: 24) Vuxenpedagogisk
forskning och utbildning. Dessutom har utredningen publicerat
expertundersökningen (U 1971: 1) Vuxenutbildningen i Sverige, en strukturell
översikt.

'
Statssekreteraren Lennart Sandgren, ordförande, departementsrådet Håkan Berg,
professorn Kjell Härnqvist, professorn Karl-Gustaf Stukat och byråchefen Nils-Eric
Svensson.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 26 4

Efter remiss har yttranden avgetts av statistiska
centralbyrån (SCB), universitetskanslersämbetet (UKÄ) efter hörande av
samtliga universitet , skolöverstyrelsen (SÖ) efter hörande av berörda
utbildningsanstalter , arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens råd för
samhällsforskning, statens personalutbildningsnämnd (PUN), statens psykologiskpedagogiska
bibliotek, Sveriges Radio AB, Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), kommittén för tv och radio i utbildningen (TRU-kommittén),
kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX), lärarutbildningskommittén (LUK), 1969
års radioutredning (RUT 69), kommittén för försöksverksamhet med
vuxenutbildning (FÖVUX), Folkbildningsförbundet (FBF), Arbetarnas
bildningsförbund (ABF), Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet,
Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges folkhögskolelevers
förbund (SFEF), Sveriges förenade studentkårer (SFS), Vuxenstuderandes
riksorganisation (VRO) och Personaladministrativa rådet (PA-rådet).

Kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX) har överlämnat
delbetänkandet (SOU 1971: 80) Vuxna Utbildning Studiefinansiering och kommittén
för försöksverksamhet med vuxenutbildning (FÖVUX) har över lämnat
delbetänkandet (SOU 1972: 19) Uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom
vuxenutbildningen.

Kungl. Maj:t uppdrog den 12 maj 1967 åt skolöverstyrelsen
att komma in med förslag om innehåll i och organisation av vidareutbildningen
för mellanstadielärare. Med skrivelse den 20 januari 1971 har överstyrelsen
överlämnat sitt förslag. Efter remiss har yttranden över förslaget avgetts av
statistiska centralbyrån, universitetskanslersämbetet (UKÄ) som bilagt
yttranden från universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm och Umeå samt
handelshögskolan i Göteborg , arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), samtliga länsskolnämnder,
lärarhögskolorna i Göteborg, Linköping, Stockholm och Umeå, Svenska
kommunförbundet, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO) som bilagt yttrande från Sveriges
lärarförbund (SL) , Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Sveriges
förenade studentkårer (SFS). Dessutom har skrivelse i ärendet inkommit från
elevkåren vid lärarhögskolan i Umeå.

I förevarande sammanhang anmäls även skolöverstyrelsens anslags-

2 Riksdagsmaimen Bengt Wiklund, ordförande, sekreteraren
Anders Arfwed-son, direktörsassistenten Margareta Dahlgren, studierektorn
Herman Holmgren, ombudsmannen Tore Karlson, riksdagsmannen Thorvald Källstad,
ombudsmannen Lennart Larsson, departementsrådet Ulf Larsson och riksdagsledamoten
Karin Söder.

* Riksdagsmannen Sven Ekström, ordförande,
utbildningsintendenten Evert Brandgård, direktörsassistenten Margareta
Dahlgren, departementssekreteraren Berndt Johansson, studierektorn Inge
Johansson, sekreteraren Henry Persson, avdelningschefen Åke Sanell och
undervisningsrådet Gösta Vestlund.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 26 5

framställning
för budgetåret 1972/73, i vad avser vissa anslag inom vuxenutbildningsområdet.

I
fråga om många av förslagen erfordras inte beslut av riksdagen. För
överblickens och sammanhangets skull lämnas dock för vissa av dessa förslag en
kortfattad redovisning.

2, Nuvarande utbildningsvägar för vuxna

I
olika sammanhang, senast i prop. 1971: 37 angående vuxenutbildning, har en
översikt getts av de studie- och utbildningsmöjligheter som stod till de vuxnas
förfogande. Jag finner det ändamålsenligt att i denna proposition göra en
förnyad redovisning.

2,1
Kommunal vuxenutbildning

Inom
den kommunala vuxenutbildningen anordnas undervisning en-hgt läroplanerna för
grundskolans högstadium (grundskolkurser) och gymnasieskolan (gymnasieskolkurser).
Den kommunala utbildningen får dessutom omfatta särskild yrkesinriktad
utbildning och särskild teknisk utbildning. Utbildningen anordnas
huvudsakligen som deltidsundervisning. De studerande kan vad gäller grundskolkurser
och vissa gymnasieskolkurser välja att antingen läsa enstaka ämnen eller för
fullständig kompetens i den aktuella skolformen. Undervisningen är organiserad
som koncentrationsläsning, vilket innebär att eleven vanligtvis läser ett
eller tvåtre ämnen samtidigt.

Skolöverstyrelsen
medger kommun (eller landstingskommun) att anordna vuxenutbildning.
Skolstyrelsen (utbildningsnämnden) beslutar om de kurser som skall anordnas.
För att en kurs skall få komma till stånd krävs att antalet elever
stadigvarande är lägst tolv. Inom det allmänna stödområdet (exkl. ort med
treårig gymnasieskollinje, s. k. g-ort) får dock antalet vara lägst åtta. För
handikappade elever får elevantalet vara än lägre. Kungl. Mai:t har rätt att
medge dispens från dessa bestämmelser.

Särskild skolenhet för
vuxenutbildning får inrättas om utbildningen beräknas varaktigt motsvara minst
16,5 poäng, varvid 1,5 poäng beräknas för varje påbörjat 800-tal lektioner.
Vid sådan skolenhet skall finnas en ordinarie tjänst som rektor och i vissa
fall en eller flera tjänster som studierektor. I de fall vuxenutbildningen är
förlagd till skolenhet för ungdomsutbildning skall finnas en arvodestjänst som
studierektor. Som lärare skall timlärare vara anställda. Inom det allmänna
stödområdet (exkl. g-ort) får dock lärare i grundskolan och gymnasieskolan i
sin tjänst inräkna undervisning i den kommunala vuxenutbildningen.

I
enlighet med beslut på grundval av prop. 1971: 37 har bestämmel-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 26 6

ser
utfärdats om intagning av elever till den kommunala vuxenutbildningen. Till grundskolkurser
intas alla sökande utom dem som redan har motsvarande utbildning. Antalet
platser i gymnasieskolkurserna är begränsat. Vid urvalet skall särskilt
beaktas behovet av utbildning för dem som redan deltager i den kommunala
vuxenutbildningen, för äldre personer, för dem som befinner sig i en utsatt
social situation samt behovet av behörighetskomplettering. Skolstyrelsen
(eller, i de fall landstingskommun anordnar vuxenutbildning,
utbildningsnämnden) utser en särskild nämnd att svara för intagningen. Denna
nämnd kan utgöras av vuxenutbildningsrådet.

1967 års reform har
medfört en kraftig expansion av den kommunala vuxenutbildningen. Läsåret
1967/68 fanns kvällsgymnasier i ca 30 kommuner medan 323 kommuner anordnade
vuxenutbildning läsåret 1970/71. Utbildning enUgt läroplanerna för treårig
linje och/eller tvåårig ekonomisk, social eller teknisk linje i gymnasieskolan
har på grund av särskilda skäl medgetts på 43 orter.

Omkring 37 500 elever
deltog läsåret 1970/71 i kurser på grundskolans högstadium och ca 50 000 i
kurser motsvarande gamla gymnasiet och fackskolan. Särskilda skolenheter för
vuxenutbildning finns på 16 orter, nämligen Borås, Gävle, Göteborg (tre
enheter), Helsingborg, Jönköping, Karlstad, Katrineholm, Malmö (två enheter),
Norrköping, Sollentuna, Stockholm (fem enheter), Umeå, Uppsala, Västerås,
Växjö och Örebro.

De största ämnena, dvs. de
som läses av det största antalet studerande, var läsåret 1970/71 i tur och
ordning: engelska, matematik, svenska, samhällskunskap, företagsekonomi och
historia. I yrkesskolkurserna ges utbildning för ett stort antal yrken inom
industri, hantverk, handel och kontor Uksom för vårdyrkena. I enlighet med Kungl.
Maj:ts beslut den 15 mars 1968 (ändrat den 19 april 1968) har en gränsdragning
skett mellan yrkesskolans deltidskurser och studieförbundens kurser. Som en
följd härav har vissa kurser i t. ex. språk och konsthantverk överförts till
studieförbunden.

I kommunala och enskilda yrkesskolkurser
deltog ca 92 000 elever läsåret 1970/71 fördelade på servicearbeten inkl.
huslig utbildning 28 000, kontor och handel 29 000, industri och hantverk 19
000, teknisk utbildning 8 000, vårdyrken 7 000 och övriga områden 1 000.

Statsbidrag utgår med 100
% av utgifterna för lönen m. m. till lärare och skolledare. Vidare utgår
bidrag till tekniska stödåtgärder för hörselskadade, synskadade eller
rörelsehindrade studerande enUgt samma grunder som vid gymnasieskolan. Till
kostnader för intagning av studerande och därmed sammanhängande åtgärder utgår
bidrag med sammanlagt två procent av lönekostnaderna (exkl. allmän arbetsgivaravgift).
För kurser som anordnas utanför g-ort (ort med treårig gym-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 26 7

nasieskollinje)
inom det allmänna stödområdet kan statsbidrag utgå med tre fjärdedelar av
kostnaderna för lärarnas resor.

Bestämmelser
om utbildningen har meddelats i kungörelsen (1971: 424) om kommunal och statlig
vuxenutbildning.

En
praktisk-pedagogisk utbildning om två terminer som är särskilt avpassad för
lärare för den statliga och kommunala gymnasiala vuxenutbildningen anordnas
fr. o. m. vårterminen 1971 vid lärarhögskolan i Stockholm. Antalet
intagningsplatser beräknas vara ca 25 per termin. Praktikterminen för dessa
lärarkandidater skall helt och delvis förläggas till kommunal gymnasial
vuxenutbildning. Vid antagningen till denna särskilda utbildning gäller samma
villkor som för övriga ämneslärarkandidater.

2.2 Statlig
vuxenutbildning

Vid
de statliga skolorna för vuxna i Norrköping och Härnösand meddelas utbildning
enligt läroplanerna för grundskolans högstadium och gymnasieskolan (dock ej de
utpräglat yrkesinriktade linjerna). Undervisningen är en kombination av
brevskolstudier och undervisning vid resp. skola, s. k. varvad undervisning.

Fr.
o. m. vårterminen 1968 anordnas vid norrköpingsskolan även undervisning enbart
per korrespondens, vilken i likhet med den varvade undervisningen är helt
kostnadsfri. Staten svarar för personalkostnader, utgifter för de studerandes
studiematerial och därutöver för bl. a. viss utrustning och
undervisningsmaterial.

Bestämmelserna
om den stathga vuxenutbildningen har meddelats i kungörelsen (1971:424) om
kommunal och statlig vuxenutbildning.

Inom
skolöverstyrelsen pågår en översyn av de statliga vuxenskolorna, som skall
resultera i ett förslag om skolornas framtida organisation.

2.3 Folkhögskola

Statsbidrag
utgår till 107 folkhögskolor och till ett tiotal filialer till dessa. Dessa
folkhögskolor kan med hänsyn till huvudmannaskapet indelas i tre grupper,
landstingsskolor, stödföreningsskolor och rörelseskolor.

Målet
för folkhögskolans verksamhet är att meddela allmän medborgerlig bildning,
ofta med inriktning mot ett visst intresseområde. Under senare år har en ökande
andel av folkhögskolans elever sökt sig dit för att få vidareutbildning av
allmänt slag som en grund för fortsatt utbildning. Några folkhögskolor har specialUnjer
som i vissa fall ger mer yrkesinriktad utbildning. Den finns speciallinjer för
estetiska ämnen (musik, teater, konst) samt linjer för massmediautbildning och u-lands-frågor.
Utbildning av ungdomsledare, studieledare och föreningsledare m. m. sker också
vid speciallinjer. Flera folkhögskolor har vidare gett

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:26 8

sådan
undervisning som direkt förbereder eleverna för inträde i socialhögskolor.

Tre
olika slags kurser får enligt folkhögskolestadgan (1958: 478, ändrad senast
1969: 599) anordnas vid folkhögskolan, nämligen vinterkurs, sommarkurs och
ämneskurs. Vinterkursen omfattar 2234 veckor. Sommarkurs skall omfatta minst
13 veckor. Ämneskurs skall omfatta minst en vecka. Vinterkurserna kan ingå i en
utbildning om två ofta tre årskurser. Arbetsåret 1970/71 hade 100 skolor tre
årskurser. Är 1970 uppgick antalet elever vid vinterkurserna till ca 14 000
och antalet elever i ämneskursema till ca 17 000.

För
folkhögskolorna finns ingen centralt fastställd läroplan. Varje skola får inom
de gränser folkhögskolestadgan anger själv utforma sitt program. Endast ämnet
musik är obligatoriskt i alla årskurser. I övrigt föreskriver stadgan
obligatoriska ämnen bara i den första årskursen. Dessa är svenska, litteratur,
historia, samhällslära, psykologi, kemi och biologi med hälsolära. Under senare
år har försök gjorts med att slopa årskursindelningen och i stället använda
nivå- och stoffgruppering. Genom kungörelsen (1966:24) om grundskolans
kompetensvärde m. m. (ändrad senast 1970: 605) har folkhögskolans kompetens-värde
i viss utsträckning definierats. I vissa fall ger folkhögskolestudier möjlighet
till studier vid universitet eller högskola.

Statsbidrag
utgår enligt kungörelsen (1966: 758) om statsbidrag till driftkostnader för
folkhögskolor (ändrad senast 1970: 610) till kostnader för löner m. m. åt lärare
och skolledare med 100 % av de faktiska kostnaderna, till kostnader för viss
annan personal samt till pedagogisk utrustning m. m. Efter skolöverstyrelsens
prövning i varje särskilt fall kan även utgå bidrag till personlig assistens åt
handikappade elever vid folkhögskolor. Vidare utgår statsbidrag till dyrare
pedagogisk utrustning och till byggnadsarbeten vid folkhögskolor.

Vid
lärarhögskolan i Linköping har sedan vårterminen 1970 anordnats en särskild praktisk-pedagogisk
utbildning om två terminer av lärare för folkhögskola och övrigt
folkbildningsarbete. Till utbildningen har antagits dels sådana som avlagt
filosofie kandidatexamen eller motsvarande, dels sådana som på annat sätt, t.
ex. aktivt arbete inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet, ansetts ha
förutsättningar att genomgå utbildningen. Intagningskapaciteten för denna
särskilda utbildning är 30 studerande per termin.

2.4
Studieförbund

Det
finns i dag elva (fr. o. m. den 1 juli 1972 tio) av staten godkända
studieförbund, av vilka de flesta har anknytning till någon folkrörelse.
Studieförbunden bedriver en omfattande studiecirkelverksamhet. För att
statsbidrag skall utgå till en studiecirkel krävs bl. a. att den har lägst

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 26 9

fem
och högst tjugu deltagare, att den omfattar minst tjugu studietimmar,
fördelade på minst fyra studieveckor, att den har högst två sammankomster per
vecka samt högst tre studietimmar per sammankomst. Ledare för studiecirkel
skall godkännas av studieförbund. Vissa undantag från dessa bestämmelser är
möjliga.

Läsåret
1970/71 uppgick antalet statsbidragsberättigade studiecirklar till ca 162 000
och bruttoantalet deltagare till ca 1,6 milj.

Statsbidrag utgår enligt
kungörelsen (1963:463) om statsbidrag till det fria och frivilliga
folkbildningsarbetet (omtryckt 1970; 329, ändrad 1971: 341) med 75 % av
kostnaderna för ledararvode och studiemateriel, dock högst 30 kr. per
studietimme. Av detta belopp får högst 24 kr. avse ledararvode. För allmän studiecirkel
i svenska, engelska, matematik eller samhällskunskap som i huvudsak motsvarar
utbildning enligt läroplanen för grundskolan utgår dessutom ett tilläggsbidrag
om högst 10 kr. per studietimme. Av tilläggsbidraget får högst 8 kr. avse ledararvode.
Dessutom utgår visst statsbidrag för administration och pedagogisk verksamhet.
För cirkelledare i glesbygd utgår statsbidrag till 75 % av resekostnaderna.

En
särskild studieform utgör universitetscirklarna. En sådan cirkel skall omfatta
minst 48 studietimmar, fördelade på minst 16 sammankomster. Antalet deltagare
skall vara minst 5 och högst 25. Ledaren för en universitetscirkel skall ha
kompetens för undervisning vid universitet. Statsbidrag utgår med 75% av kostnaderna
för ledararvode och studiemateriel, dock högst med 75 kr. per studietimme. Av
detta belopp får högst 60 kr. utgå till ledararvode. Vidare utgår bidrag med
75% av kostnaderna för resekostnadsersättning och traktamente till ledaren.

2.5
Kurser i radio och television

Våren
1967 tillsattes kommittén för television och radio i utbildningen (TRU). En av
kommitténs huvuduppgifter är att bedriva försöksverksamhet med eterförmedlad
vuxenutbildning.

Höstterminen
1968 startade i radio och television de första kurserna som TRU producerat en
kurs i engelska och en i företagsekonomi. Både kurserna är på gymnasienivå.
Vidare har kurser genomförts bl. a. i ämnena matematik, socialkunskap,
psykologi, naturgeografi, nationalekonomi och föräldrakunskap. Sändningstiden
för TRU-programmen i radio och television uppgår vårterminen 1972 till ca 16
timmar i veckan. Kungl. Maj:t har genom beslut den 29 oktober 1971 fastställt
produktionsplan för TRU för budgetåret 1971/72.

Avsikten
med TRU-programmen är att de vuxna skall kunna följa dem individuellt eller i
grupp, direkt vid sändning eller med hjälp av

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 26 10

bandkopior.
Bearbetningen av program och anslutande tryckt material är avsedd att ske genom
gruppstudier eller enskilt.

Inom
bl. a. den kommunala vuxenutbildningen ges möjlighet att delta i lärarledd
undervisning i anslutning till TRU-kurserna. Samverkan förekommer också med
studieförbunden, som anordnar studiecirklar i anslutning till programmen.
Vidare förekommer samverkan med korrespondensinstitut och den som vill kan
sända in svarsuppgifter och få dem rättade. Ett flertal av TRU:s kurser svarar
mot hela eller delar av ämnena matematik, svenska och samhällskunskap på
grundskolans högstadium och kan därför användas i den studiecirkelverksamhet
som vänder sig till vuxna med kort och bristfällig utbildning. Kurserna i arbetsmarknadskunskap,
matematik och svenska används i det arbete som kommittén för försöksverksamhet
med vuxenutbildning (FÖVUX) bedriver. Genom Sveriges Radios avdelning för
publik- och program-forskning görs dagliga undersökningar om antalet tv-tittare,

Sveriges
Radio producerar sedan många år tillbaka kurser för vuxna, t. ex. i språk.
Under senare år har även sänts kurser i svenska för invandrare.

2.6
Arbetsmarknadsutbildning

Arbetsmarknadsutbildning
är beteckningen på utbildning som beviljas på sysselsättningspolitiska grunder.
Berättigade till arbetsmarknadsutbildning och utbildningsbidrag är personer
som är arbetslösa, hotade av arbetslöshet eller som är svårplacerade på
arbetsmarknaden. Vederbörande skall ha fyllt 20 år och vara sökande vid
arbetsförmedlingen. Från denna 20-årsregel görs dock undantag för bl. a.
ensamstående mödrar, handikappade och flyktingar. Arbetslöshetskravet gäller ej
den s. k. bristyrkesutbildningen. Denna ger utbildning i yrken, inom vilka det
med hänsyn till rådande arbetsmarknadsläge eller eljest är av väsentlig
betydelse att snabbt öka tillgången på utbildad arbetskraft.

De vanligaste formerna av
arbetsmarknadsutbildning är omskolningskurser, som ger grundläggande
utbildning för ett nytt yrke, fortbildningskurser, vilka ger utbildning inom
det egna yrkesområdet, samt nybörjarkurser. Vidare anordnas reaktiveringskurser
för personer som tidigare varit yrkesverksamma och vill återuppta
förvärvsarbetet. Kursernas längd varierar från några veckor upp till flera år.
Av de personer som år 1970 påbörjade arbetsmarknadsutbildning gick ca 45,5% i
särskilda kurser anordnade av skolöverstyrelsen. Ca 25,7 % gick i det reguljära
utbildningsväsendet, ca 13,1 % i företagsutbildning och ca 15,7% i övriga
kurser.

För
planeringen svarar arbetsmarknadsstyrelsen i samarbete med skolöverstyrelsen
och arbetsmarknadens parter. Verksamhetens volym och inriktning bestäms genom
en för varje budgetår fastställd ramplan, som

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:26 11

justeras
alltefter behov under året. Tillverkningsarbete är det största enskilda
utbildningsområdet. Servicearbete i vid mening såsom vård och kontorsarbete och
inte direkt yrkesinriktade kurser är andra stora områden. Den största
åldersgruppen, 2534 är, svarar för ca 30 % av elevantalet.

Antalet
deltagare beräknas innevarande budgetår till ca. 120 000.

Höstterminen
1969 inleddes en försöksverksamhet med allmänna ämnen i kurser inom
arbetsmarknadsutbildningen. Syftet var att ge kursdeltagarna, som i allmänhet
har förkunskaper endast motsvarande sex-sjuårig folkskola, en kompletterande
allmän utbildning i svenska, samhällskunskap, engelska, matematik och
fysik/kemi.

Mot
bakgrunden av de positiva erfarenheterna har skolöverstyrelsen och
arbetsmarknadsstyrelsen i samråd beslutat att utbildning i allmänna ämnen skall
ingå som en del av den arbetsmarknadsutbildning som bedrivs vid samtliga
centra. Utbildningen skall omfatta ett stort antal kurser och förlänger den
individuella kurstiden för deltagare i dessa med åtta veckor.

2.7
Eftergymnasial vuxenutbildning

Under
senare år har personer utan formell behörighet getts ökade möjligheter till
eftergymnasiala studier. På grundval av förslag från kompetensutredningen har Kungl.
Maj:t i kungörelsen (1969: 68) om vidgat tillträde till högre utbildning
(omtryckt 1970: 371) meddelat bestämmelser om försöksverksamhet med vidgat
tillträde till grundläggande utbildning inom vissa ämnesområden vid filosofisk
fakultet. Behörig att inskrivas vid universitet är enligt dessa bestämmelser
den som fyller 25 år senast under det år han begär inskrivning och som varit
yrkesverksam under minst fem år eller på annat sätt förvärvat motsvarande
erfarenhet. Den studerande skall uppfylla de krav på förkunskaper som oundgängUgen
fordras för att han skall kunna tillgodogöra sig utbildningen. Försöksverksamheten
omfattar studier för sammanlagt 60 poäng, varav högst 40 poäng inom ett och
samma ämnesområde. Hittills har under tiden höstterminen 1969vårterminen 1971
ca. 4 700 elever skrivits in. Pedagogik är det vanHgast förekommande ämnet, men
även ämnen som företagsekonomi, psykologi, sociologi och engelska är populära.

En
annan möjlighet för vuxenstuderande av olika kategorier utan formell behörighet
utgör den försöksverksamhet med yrkesinriktade kurser om normalt en termins
längd vid universiteten som påbörjades läsåret 1969/70 bl. a. i
arbetsmarknadsteknik. För läsåret 1972/73 planeras utbildning i första hand i
administrativ teknik, arbetsmarknads-teknik med personaladministration,
informationsteknik, museiteknik.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 26 12

undervisningsteknologi,
dramatik, u-landsfrågor med biståndsteknik, skoglig produktionslära samt en
kurs i miljövård om två terminer. Vid tre lärarhögskolor anordnas kurser om två
terminer för utbildning av personal för studie- och yrkesvägledning.

Dessutom
anordnas s. k. extern universitetsutbildning, dvs. kursverksamhet med
anknytning till universitet och högskolor men utanför dessas reguljära
verksamhet.

2.8
Korrespondensundervisning

Skolor
och institut som sysslar med korrespondensundervisning är få i vårt land. Trots
detta har korrespondensundervisningen som studieform för vuxna haft stor
betydelse. Alltefter som andra möjligheter till vuxenstudier byggts ut, har
korrespondensundervisningen delvis ändrat form. Den har alltmer kommit att ingå
som en del i större undervisningsenheter.

Kombinationer
med korrespondensundervisning och kortare internat-kurser blir allt vanligare.
Samma gäller med kombination korrespondensundervisning och studiecirklar.

Utbudet
av kurser för korrespondensundervisning är stort. Det omfattar dels enskilda
ämnen eller delar av ämnen, dels större kombinationer som ger en viss
kompetens. Utvecklingen har i stort gått från större ämneskombinationer till
enskilda ämnen. Anledningen är att de flesta studerande numera använder
korrespondensstudier för att komplettera punktvisa brister i kunskaperna.

Korrespondensstudier
är en relativt svår studieform som kräver ett stort mått av planering. Även om
studierna medger en återkoppling i form av brev och svar, medför avsaknaden av
direkt kontakt med undervisaren svårigheter.

Så
snart korrespondensstudierna kombineras med andra former, ger de dels större
effekt, dels mindre bortfall från studierna. Undersökningar som gjorts på
Brevskolan har bekräftat detta. Studieformen har varit aftonbrevskola. Detta
innebär att en del av studierna bedrivs i form av grupparbete i studiecirkel
och en del i form av enskilda studier, där varje deltagare sänder in svar till
Brevskolan.

Under
den senaste tioårsperioden har kurserna för korrespondensundervisning
förändrats märkbart. Detta gäller både språkligt och pedagogiskt. Många kurser
är utformade både som gruppstudiematerial och som kurser för enskilda studier.

De
olika instituten och skolorna har ett brett ämnesregister. Huvudinriktningen
varierar dock.

Hermods
korrespondensinstitut är en stiftelse med bl. a. olika företag som delägare. Hermods
kurser har därför till stor del inriktats på att utbilda anställda inom
företagen. Kurserna är i huvudsak kompetens-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:26 13

inriktade.
Detta innebär att Hermods i sitt bestånd har kurser som är läroplansanpassade.
De överensstämmer med såväl grundskolans som gymnasieskolans läroplaner. Hermods
har ca 90 000 nyanmälningar per år.

Brevskolan
ägs av de stora folkrörelserna. I första hand bör nämnas Kooperativa förbundet
(KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), fackförbunden. Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Arbetarnas bildningsförbund (ABF) och
Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening (HSB). Brevskolans kursbestånd
är till stor del inriktat på delägarorganisationernas behov. Ofta specialproduceras
kurser för en bestämd målgrupp. Utöver detta har skolan ett brett allmänt
kursbestånd.

Verksamheten
inom delägarorganisationerna är både kompetensin-riktad och allmänorienterande.
Inom KF-sektorn bedrivs en omfattande personalutbildning. Inom de övriga
organisationerna bedrivs verksamhet av mera punktmässigt slag. Här dominerar
utbildning av fackhgt och politiskt förtroendevalda. På studiecirkelsidan, där
en viss del av verksamheten bedrivs i form av studiecirklar med
svarsgranskning, finns också svenska, främmande språk och konsthantverksämnen.

Brevskolans
kurser är i huvudsak inriktade på de fyra ämnesgrupper som är prioriterade för
högre statsbidrag i studiecirklar. Brevskolan har ca 35 000 enskilda nyanmälningar
per år.

Lantbrukets
korrespondensskola (LTK) är i huvudsak inriktad på utbildning inom jordbrukets
område. Den ägs av jordbruksorganisationerna. På så sätt har också LTK en viss
folkrörelseinriktning. LTK har ca 1 500 anmälningar per år.

Försvarets
brevskola meddelar till befäl på aktiv stat och i reserven m. fl. korrespondensundervisning
i militära ämnen, totalförsvars-, samhälls- och utrikespolitiska frågor m. m.

2.9
Löntagarorganisationernas utbildning

Löntagarorganisationer
är bl. a. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO) samt Sveriges arbetares
centralorganisation (SAC).

Den
studieverksamhet som bedrivs av dessa organisationer har flera syften. Den vill
ge medlemmarna insikter i fackliga och samhälleliga frågor. Studieverksamheten
har vidare till uppgift att tillfredsställa det stora behovet av skolning av
dem som skall företräda medlemmarna i olika situationer. Sådana
förtroendevalda, t. ex. ordföranden i verkstadsklubbar och
tjänstemannaklubbar, måste för att fylla sina uppgifter ha betydande kunskaper
inom en rad ämnesområden. Dé skall bl. a. företräda medlemmarna vid
förhandlingar med arbetsgivaren, vil-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 26 14

ket
kräver kunskaper om de lagar och avtal, som reglerar förhållandena på
arbetsmarknaden, men också insikter i samhälls- och företagsekonomi. På arbetsplatserna
finns numera olika och ofta ganska komplicerade system för lönesättning, vilka
den facklige förtroendemannen måste vara väl förtrogen med. Denne får också
ofta vara ett slags kurator på arbetsplatsen; för detta kan kunskaper i
sociallagstiftning vara nödvändiga. Detta gäller inte minst på grund av det
ökade inslaget av utländsk arbetskraft.

Den
äldsta och mest kvalificerade av de allmänna LO-kurserna har varit den s. k.
tremanaderskursen, som under senare år erhållit benämningen FackUg huvudkurs.
Endast en begränsad del av denna kurs ägnas fackliga frågor. Den andra längre
typen av kurser, de s. k. sexveckors-kurserna, ger större utrymme åt allmänna
fackliga frågor, såväl fackföreningsrörelsens historiska bakgrund som dess
nutida omfattning och organisation. De allmänna styrelsekurserna om två veckor
koncentrerar sig i huvudsak på det praktiska arbetet inom en avdelning.
Därutöver anordnas ett antal kurser om två veckor speciellt avsedda för invandrare.
LO anordnar vidare ett antal specialkurser, bl. a. arbetarskyddskurser, kurser
i företagsdemokrati och kontakt- och informationskurser. Under studiesäsongen
1971/72 genomför fackföreningsrörelsen i samarbete med ABF och Brevskolan sin
hitintills största vuxenutbildningssatsning. Syftet är att nå 100 000150 000 LO-medlemmar
som man inte tidigare lyckats aktivera, vare sig för fackhga frågor eller studiefrågor.

LO
som är den största löntagarorganisationen med ca 1,7 milj. medlemmar satsar
årligen ca 35 milj. kr. på studieverksamheten.

Den
längsta TCO-kursen är den s. k. månadskursen. Vidare anordnar TCO ett antal
specialkurser som ger kvalificerad utbildning inom olika ämnesområden. De
övriga löntagarorganisationemas kursverksamhet omfattar i regel veckokurser
samt två- och tredagarskurser.

Verksamheten
inom samtliga löntagarorganisationer under budgetåret 1970/71 omfattade 366
kurser, 607 kursveckor och 10 819 deltagare. Den planerade verksamheten under
innevarande budgetår uppgår till 550 kurser, 770 kursveckor och 17 500 kursdeltagare.

Statsbidrag
utgår fr. o. m. budgetåret 1970/71 till löntagarorganisationerna för deras
centrala kursverksamhet enligt statsmakternas beslut år 1970 (prop 1970: 35, SU
1970: 107, rskr 1970: 273). Enligt bestämmelserna i kungörelsen (1970: 272) om
statsbidrag till löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet utgår
statsbidrag till kostnader för undervisning, resor och inackordering. Till
ersättning för undervisningskostnader utgår statsbidrag med 100 % av de
faktiskt utgående ersättningarna, dock högst 100 kr. per elevvecka. Till
kostnader för deltagares resor utgår bidrag med hälften av de faktiska
kostnaderna och för inackordering med 30 kr. per elevdygn.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:26 _ 15

2.10
Statlig personalutbildning

Många
av de större statliga myndigheterna anordnar sedan länge grundläggande
fackutbildning jämte påbyggnadsutbildning för sina anställda. Syftet är att
säkerställa myndighetemas behov av specialutbildad arbetskraft, när detta behov
inte kan tillgodoses inom det allmänna utbildningsväsendet. Sådan utbildning
förekommer framför allt inom försvaret och affärsverken men också hos andra
stora myndigheter som vägverket, tullverket, rikspolisstyrelsen,
socialstyrelsen och kriminalvårdsstyrelsen. Som exempel på här aktuell
fackutbildning kan nämnas postverkets administrativa kurs, SJ:s
assistentutbildning, televerkets tele-grafbiträdeskurs och telegrafexpeditörskurs,
tullverkets kammarskrivarkurs, kurser vid polisskolan samt socialstyrelsens
och kriminalvårdsstyrelsens gemensamma vårdarutbildning. Också den av
länsstyrelsernas utbildningsnämnd bedrivna landskanslistutbildningen kan räknas
hit liksom på olika håll förekommande aspirantutbildning.

I
övrigt består inomverksutbildningen huvudsakligen av skilda slag av
introduktionskurser och fortbildningskurser. De sistnämnda är i stor
utsträckning inriktade på komplettering av fackkunskaper jämte arbetsledning
och administrativa tekniker.

Inom
skolväsendet bedrivs en omfattande fortbildning av skolledare, lärare samt
personal av olika kategorier för skolans elevvårdande verksamhet m. fl.
Verksamheten bedrivs till större delen dels av lärarhögskolornas
fortbildningsavdelningar, dels av länsskolnämnderna.

Genom
inrättandet år 1967 av statens personalutbildningsnämnd (PUN) markerade
statsmakterna den vikt man fäster vid statlig personalutbildning. Härigenom
skapades ett för hela statsförvaltningen centralt personalutbildningsorgan.
Nämnden har enligt sin instruktion bl. a. till uppgift att undersöka behovet av
statlig personalutbildning, planera och genomföra sådan för flera myndigheter
gemensam utbildning, bistå statliga myndigheter i utbildningsfrågor, främja
samordningen av statlig personalutbildning.

Nämnden
ser som en av sina främsta uppgifter att skapa större enhetlighet i och få
till stånd en bättre samordning av statlig personalutbildning. För att närma
sig detta mål har nämnden dels börjat framställa kurspaket avsedda att användas
i inomverksutbildningen, dels vidgat ramen för sin konsultationsverksamhet.
Nämnden bedriver själv sådan personalutbildning som riktar sig till
statsanställda, oberoende av vilken myndighet de tillhör, och som lämpligen bör
anordnas centralt. Som exempel på nämndens kurser kan anföras kurs för
ekonomipersonal, kurs i berednings- och föredragningsteknik, allmän chefskurs
och kanslistkurs. Nämnden ordnar också utbildning av ledamöter i företagsnämnderna.

Central
statlig personalutbildning bedrivs också av statskontoret och

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 26 16

riksrevisionsverket.
Statskontoret bedriver utbildning i rationalisering, automatisk databehandling
och planeringsteknik, medan riksrevisionsverket anordnar kurser bl. a. i programbudgetering.
Liksom personalutbildningsnämnden ger båda myndigheterna ut program med detaljerade
uppgifter om sin utbildningsverksamhet.

Vad
beträffar innehållet i den framtida statliga fortbildningen är det rimligt att
räkna med ökade insatser framför allt i fråga om arbets- och personalledning,
arbetarskydd samt förvaltningsdemokrati.

Vidare
kan nämnas att pågående strukturomvandling och rationalisering inom
statsförvaltningen kommer att ställa särskilda krav på insatser för
omskolning.

Kostnaderna
för den utbildningsverksamhet som PUN bedriver uppgår till drygt 4 milj. kr.
per år (exkl. lönekostnader för kursdeltagare).

2.11
Svenska kommunförbundets utbildningsverksamhet

Förberedelserna
för den kommunindelningsreform som trädde i kraft med 1952 års ingång initierade
centrala åtgärder för fortbildning av kommunala funktionärer. Dessutom
inverkade det förhållandet att kommunerna under åren närmast efter andra
världskriget fått nya och vidgade uppgifter. Nämnda faktorer gjorde att
behovet av fortbildning för kommunala förtroendemän blev särskilt framträdande.

En
central nämnd med representation från kommunförbund och staten inrättades. I
nämndens regi organiserades korrespondenskurser med början 1948, Dessa kurser,
som följdes av konferenser där korrespondenskursernas innehåll diskuterades
mot bakgrund av deltagarnas praktiska erfarenheter, omfattade bl.a.
bostadsförsörjning, samhällsplanering, socialvård, skoladministration och
kommunal ekonomi. Kurserna var ursprungligen avsedda för kommunala
förtroendemän. Ett framspringande fortbildningsbehov gjorde dock att även
tjänstemän inom kommunalförvaltningens olika grenar började anmäla sig som
kursdeltagare. Kommunerna fick på detta sätt relativt tidigt en fortbildning
för administratörer. Sedan 1952 års kommunindelningsreform genomförts övertogs
verksamheten av de primärkommunala förbunden. År 1968 sammanfördes den
kursverksamhet, som tidigare bedrevs av de båda förbunden var för sig och av
den gemensamt ägda Kommunskolan, i Svenska kommunförbundets utbildningssektion.
Genom att sektionen ingår i den personaladministrativa avdelningen samordnas
utbildningen med förbundets övriga verksamhet för kommunernas
personaladministration. Redogörelsen i det följande avser nuvarande former av
verksamhet.

Intematkurser
anordnas såväl centralt vid Kommunskolan i Sigtuna som regionalt, förlagda
till fyra förhyrda internat i Skellefteå, Eskilstuna, Uddevalla och Ronneby.
Kurserna som i allmänhet omfat-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 26 17

tar 35 dagar, planeras och genomförs av personal vid
förbundskansliet och Kommunskolan, resp. personal vid länsavdelningarna.
Samtliga kurser är numera förbundskurser och skall vara kvalitativt jämförbara.
Som framgår av följande sammanställning förekommer det kursverksamhet inom
flertalet kommunala förvaltningssektorer.

Tabell 1. Kommunförbundets centrala och regionala kurser
JanJuni 1971

Förvaltoingsområde Antal deltagare Antal Antal

--------------------------------------- kurs- studie-

Förtroen- Anställda Summa dagar dagar

demän

Central förvaltning........ 270 680 950 131 3 886

Rätts- och samhällsskydd samt

folkbokföring och beskattning 38 90 128 11 474

Byggnads- och planväsen, ....

gatu- och
parkförvaltning, samt

sport- och
friluftsliv....... 181 244 425 45 1593

Undervisning och annan kultu-

reU
verksamhet............ 249 304 553 56 2158

Socialvård
och socialförsäkring 258 343 601 85 3 005

Summa 996 1661 2
657 328 11116

Anställda erhåller i allmänhet lön under den tid kurs
pågår och förtroendemän får vanligen förrättningsarvode. För båda kategorierna
gäller att kommunen betalar kostnaderna för resa och uppehälle.

Kommunförbundets länsavdelningar har vid sina kurser en
verksamhet som torde motsvara ca 32 000 studiedagar per år. Kommunerna, i
synnerhet de största, har också en egen utbildningsverksamhet. Dessutom
används externa kursarrangörer för utbildning av kommunala funktionärer. Till
dessa kurser produceras s. k. modellprogram, vilket kan innebära såväl helt
fastställda program, som endast programförslag.

Kommunala yrkesnämnden (KYN) är ett samarbetsorgan mellan
Svenska kommunförbundet och Svenska kommunalarbetareförbundet. Inom nämnden
diskuteras kartläggning av utbildningsbehovet för anställda inom
kommunalarbetareförbundets område. En stor del av nämnda kursverksamhet
genomförs av bl. a. Statens institut för företagsutveckling (SIFU) på uppdrag
av Svenska kommunförbundet.

Kommunförbundets kostnader för utbildningsverksamheten
torde uppgå till ca 4 milj. kr. per år. Härutöver kommer kommunernas utgifter
för resor, traktamenten m. m. i samband med denna utbildningsverksamhet.

2.12 Svenska landstingsförbundets utbildningsverksamhet

Landstingsförbundet påbörjade 1964 kurs- och
konferensverksamhet av mer betydande och kontinuerlig art. Verksamheten fick i inlednings-

2 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 26

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 26 18

skedet
en stark prägel av grund- och vidareutbildning för bl. a. tjänstemän inom
organisations- och personalfunktionerna.

En
särskild utbildningsavdelning för handläggning av utbildningsfrågorna (grund-
och vidareutbildning samt fortbildning) skapades inom förbundet 1965. Samma år
förvärvade förbundet en egen kursgård Landstingskolan Högberga, Lidingö. Kursgården
togs i bruk 1966.

1965
påbörjades den s. k. regionala och lokala utbildningsservicen från förbundets
sida. Genom att framställa utbildningsmodeller och material medverkade
förbundet till en initiering, aktivering och samordning av kurser i landstingens
regi.

Vid
ungefär samma tidpunkt påbörjades inom utbildningsavdelningen en kontinuerhg
bevakning och utveckling av pedagogiska metoder och teknik. Detta arbete har i
stor utsträckning inriktats på att utveckla intern tv som hjälpmedel för
fortbildning och information till olika personalgrupper inom sjukhusen och
landstingen.

Förbundets
utbildningsavdelning är numera uppdelad på en kultur-och undervisningssektion,
en fortbildningssektion och en pedagogisk grupp.

Inom
kultur- och undervisningssektionen ligger bl. a. frågorna om landstingens
folkhögskolor och bidrag till studieförbundens distriktsorganisationer. Detta
betyder att förbundet tar aktiv del av arbetet inom olika former av
vuxenutbildning. 1971 rekommenderade landstingsförbundets styrelse
landstingskommunerna att anta nya bestämmelser för stöd till studiedistrikten
och länsbildningsförbunden. Rekommendationen innebär i korthet att landstingen
ersätter distriktsorganisationernas kostnader för utbildning av cirkelledare,
studieorganisatörer, funktionärer, förtroendevalda m. fl. Viktiga målgrupper
inom vuxenutbildningen som invandrare och pensionärer finns också särskilt
nämnda i rekommendationen.

Landstingsförbundets
fortbildning handläggs inom sektionen för fortbildningsfrågor. Utbildning av
detta slag har dubbla syften. Den skall dels ge möjligheter till kontinuerligt
informations- och erfarenhetsutbyte mellan landstingen och förbundet, dels
vara ett viktigt led i utvecklingen av landstingens olika personalgrupper.
Verksamheten kan i princip uppdelas på tre huvudområden: centrala kurser, regional
och lokal service samt samplanering och prioritering av externa arrangörers
kurser. De centrala kurserna ordnas och genomförs av utbildningsavdelningen.
Som regel förläggs dessa till Landstingsskolan Högberga. Antalet kursveckor per
år uppgår till totalt 4045. Totala antalet deltagare per år vid centrala
kurser uppgår till ca 1 000 och vid regionala och lokala kurser till ca 12 000
per år. Anställda erhåller i allmänhet sin lön i vanUg ordning under den tid
kurs pågår och förtroendemännen får vanhgen förrättningsarvode. För båda
kategorierna gäller att landstinget betalar kostnaderna för resa och uppehälle.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:26 19

Aktuella
ämnesområden inom landstingsförbundets fortbildningsverksamhet under 1972 är
bl. a. följande: chefsutbildning, ekonomi, försvars- och katastrof medicin,
information, kulturfrågor, omsorger, organisation och rationalisering,
personaltjänst och administration, rehabilitering, revision,
sjukvårdsadministration, teknisk tjänst samt sjukhusplanering och byggnads-
och utrustningsfrågor.

För att
utbildningsavdelningens fortbildningsverksamhet skall få en så adekvat och
verklighetsnära utformning som möjligt har olika referensgrupper utsetts för
utbildningsplaneringen. I dessa referensgrupper och arbetsgrupper ingår dels
företrädare för landstingen (förtroendemän, chefsadministratörer,
målgruppsrepresentanter), dels företrädare för socialvårdens och sjukvårdens
planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri), statliga myndigheter och
personalens fackliga organisationer. Här kan nämnas att utbildningsavdelningen
har ett kontinuerligt samarbete i utbildningsfrågor med personalens fackliga
organisationer. Som exempel kan nämnas landstingskommunala yrkesnämnden (LYRK)
som är ett samarbetsorgan i utbildningsfrågor mellan Svenska landstingsförbundet
och Svenska kommunalarbetareförbundet.

Landstingsförbundets
kostnader för fortbildningsverksamheten uppgår f. n. till ca 2 milj. kr. per
år. Härtill kommer landstingens utgifter för lönekostnader under utbildningen,
vikariekostnader i förekommande fall, resor, traktamenten m. m. i samband med
utbildningsverksamheten.

2.13
Utbildningen inom det privata näringslivet

En
omfattande vuxenutbildning bedrivs sedan länge inom det privata näringslivet.
Främst är det utbildning av de anställda för deras nuvarande eller planerade
befattningar som kommer i fråga, dvs. yrkesinriktad utbildning, samt sådan nivåhöjande
allmän utbildning som behövs för vidareutbildning, omskolning etc.
Utbildningsinsatserna varierar starkt mellan olika branscher men också mellan
företag i samma bransch. Något mått på all vuxenutbildning inom denna sektor
finns f. n. inte. Utbildningen sker dels inom de enskilda företagen, dels genom
att anställd personal deltar i extern utbildning.

De
flesta större företag har särskilda utbildningsavdelningar som utarbetar och
genomför utbildningsplaner. Utbildningen inom de små och medelstora företagen
drivs ofta i samarbete med olika organisationer såsom Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF) och dess förbund, Sveriges hantverks- och
industriorganisation (SHIO) samt Statens institut för företagsutveckling (SIFU).
SAF, som är den största näringslivsorganisationen med ca 24 000
delägarföretag, driver genom sitt utbildningsorgan
Arbetsledareinstitutet-Rationaliseringstekniska institutet (ALI-RATI) ca 700
kurser om året med omkring 17 000 deltagare. Kur-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:26 20

serna
omfattar utbildning i chefsarbete, personalorganisation och produktionsekonomi
och genomförs till ungefär lika delar vid internat och i företagen. Kurserna
står öppna även för den offentliga sektorn. De olika förbunden inom SAF ägnar
sig främst åt utbildning inom arbetar-området samt den mera branschspecifika
utbildningen.

SAF,
Handelshögskoleföreningen i Stockholm, Svenska civilekonomföreningen, Sveriges
industriförbund och Svenska teknologföreningen är huvudmän för Institutet för
företagsledning (IFL) som tillkom 1968. IFL har 46 veckors kurser i
företagsledning, ekonomi, marknadsföring, redovisning och finansiering samt
seminarier om 25 dagar för styrelseledamöter och verkställande direktörer.
Hösten 1970 startade IFL-skolan ett sammanhängande studieprogram om ett år med internat-undervisning
i 16 veckor uppdelade på 6 avsnitt, som skall ge kompletterande basutbildning
i ekonomiska och administrativa ämnen för personer i 30-årsåldern med några års
praktisk erfarenhet. Även IFL tar emot elever från den offentliga sektorn.

Flera samarbetsorgan
mellan arbetsmarknadsparter t. ex. Arbetsmarknadens Yrkesråd (SAFLO), Rådet
för tjänstemannautbildning inom industrin (SAFSIF) och SAFSALF-kommittén för
arbetsledareutbildning har till uppgift att främja vuxenutbildningen inom
olika sektorer inom arbetslivet. Rådet för tjänstemannautbildning inom industrin
(RTI) utger årligen en kursmarknadskatalog som är den mest omfattande förteckningen
över vuxenutbildningen inom tjänstemannaområdet. Inom arbetslivets olika
samarbetsområden anordnas dessutom särskild vuxenutbildning. Utvecklingsrådet
(samarbetsorgan inom företagsnämndsområdet mellan SAFLOTCO) bedriver t. ex.
en omfattande kursverksamhet främst för företagsnämndsledamöter. Under 1970
presenterades sålunda ett utbildningspaket i personaladministration Personal,
vilket utarbetats av de tre organisationerna. Gemensam utbildning ordnas vidare
bl. a. inom arbetarskyddsområdet.

Utbildningen
inom näringslivet för invandrare kommer också att intensifieras bl. a. till
följd av den överenskommelse som träffats hösten 1970 mellan SAF och LO om invandrarutbildningen.

3. Utredningsläget på vuxenutbildningens område

3.1 Framlagda förslag

I prop.
1971: 37 erinrade jag om det utredningsarbete som pågår på vuxenutbildningens
område (s. 92). Utbildningsutskottet har i sitt betänkande 1971: 13 funnit det
angeläget att Kungl. Maj:t redovisar bl. a. utredningsläget för riksdagen. I
enlighet härmed görs i det följande en samlad redogörelse över arbetet inom de
utredningar som sysslar med

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:26 21

frågor
på vuxenutbildningens område. Först redovisas i korthet nu föreliggande
förslag.

Med skrivelse den 5 maj
1971 har skolöverstyrelsen lagt fram förslag till vissa ändringar i
överstyrelsens organisation. Denna fråga har tidigare detta år underställts
riksdagen för beslut (prop. 1972: 1 bil. 10 s. 169178). Även TRU-kommitténs
betänkande (SOU 1971: 36) Produktionsresurser för tv och radio i utbildningen
har tidigare anmälts för riksdagen (prop. 1972: 1 bil. 10 s. 429435).
Pedagogikutredningens betänkande (SOU 1971: 24) Vuxenpedagogisk forskning
behandlas i förevarande proposition.

Kompetensutredningen lade
i juli 1970 fram sitt huvudbetänkande (SOU 1970:21) med förslag om behörighets-
och urvalskriterier för den högre utbildningen. Sedan remissbehandhngen
avslutats bereds ärendet i utbildningsdepartementet.

Yrkesutbildningsberedningen
föreslog i betänkandet (SOU 1970: 8) Yrkesteknisk högskoleutbildning särskilda
utbildningsanordningar byggande på de mest yrkesinriktade linjerna i
gymnasieskolan. Kungl. Maj:t har den 30 juni 1971 gett 1968 års utbildningsutredning
i uppdrag att närmare överväga de i betänkandet skisserade frågorna. I
direktiven till utredningen anges som en möjlighet att en försöksverksamhet bör
ske innan definitivt beslut fattas.

3.2
En strukturell översikt över vuxenutbildningen i Sverige

På
pedagogikutredningens uppdrag har Torsten Eliasson och Bengt Höglund gjort en
strukturell översikt över vuxenutbildningen i Sverige (DsU 1971: 1).

Författarna
gör sammanfattningsvis vissa kvantitativa summeringar av det i översikten
ingående siffermaterialet. Det mått som enligt författarna ger den bästa
bilden av verksamhetens omfattning är elevdagar, men de påpekar att detta
endast mycket ungefärligt kan uppskattas. En försiktig sådan uppskattning ger
till resultat att mellan 20 och 25 milj. elevdagar förekom inom den samlade
vuxenutbildningen under budgetåret 1967/68 och att detta tal steg till minst
25 å 30 milj. 1970/71, vilket innebär en ökning på mellan 20 och 25 %. Att här
få fram mer exakta uppgifter, som medger både ekonomiska beräkningar, planering
för hela fältet och underlag för jämförelser mellan olika år är enligt Eliasson
och Höglund en av de viktigaste uppgifterna för fortsatta undersökningar. Den
tidsinsats som dessa elevdagar rymmer motsvarar ungefär 125 000 »årsarbetare».

Författarna
påpekar emellertid att beräkningen av elevdagar ger i ett hänseende en
vilseledande bild. Den antyder att vuxenutbildningen skulle vara av väsentligt
mycket mindre omfattning än utbildningen inom det reguljära
utbildningsväsendet, som torde omfatta uppåt det tio-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:26 22

dubbla
antalet elevdagar. Men författarna påpekar att räknar man hur många människor
som berörs, deltagare i verksamheten, blir bilden en helt annan. Författarna
gör en likaledes mycket försiktig uppskattning på grundval av materialet i
kartläggningen om att uppåt 2 milj. deltagare förekommer inom de oUka typerna
av vuxenutbildningen, vilket enligt författarna motsvarar något mellan 1,2 och
1,5 milj. personer, alltså med största sannolikhet fler än inom
ungdomsutbildningen. Eliasson och Höglund påpekar också att den potentiella deltagargruppen
vuxna, omfattande ca 50 årskullar är betydligt större än den potentiella deltagargruppen
inom ungdomsutbildningen, även om man skulle räkna med förskolegrupperna och
åldersgrupperna på universitets- och högskolenivå. Författarna hävdar att
huvudorsakerna till att de vuxenstuderande trots detta representerar mycket
färre elevdagar än de ungdomsstuderande är främst två, nämligen dels att
vuxenutbildningen inte tillnärmelsevis är utbyggd i samma utsträckning, dels
att de vuxna övervägande studerar på deltid/fritid.

Dessa konstateranden om
elevdagar, potentiella deltagare och utbyggnadsgrad är enligt författarna
framför allt intressanta när de ses mot redan iakttagna eller sannolika
utvecklingstendenser. Man påpekar att det är helt klart att alla typer av
vuxenutbildning under de senaste åren befunnit sig i snabb tillväxt och detta
gäller oavsett om det varit relativt nyetablerade sektorer som
arbetsmarknadsutbildningen och den kommunala vuxenutbildningen eller en mer
traditionsrik sektor som folkbildningen. Författarna anser att det intressanta
här är att samtliga vuxenutbildningens olika sektorer har kunnat öka samtidigt
med den starka expansionen av ungdomsutbildningen. Utbildning har fött mer
utbildning, som författarna säger. Det står dock klart för Eliasson och Höglund
att det blir en fortsatt snabb expansion av vuxenutbildning och att denna
sektor har sin stora expansion framför sig.

Författarna hävdar vidare
att det på mycket viktiga punkter ännu saknas kunskaper om vuxenutbildningen.
Skälen för att öka kunskaperna kan enligt författarna rubriceras som
ekonomiska, sociala och pedagogiska.

De ekonomiska skälen är
enkla. Vuxenutbildningen är redan ett stort område och drar betydande resurser
i form av pengar, tid och personliga insatser. Det är enligt författarna
angeläget att resurserna sätts in på det effektivaste och mest rationella
sättet och detta kan inte ske utan ett bättre kunskapsunderlag.

De sociala skälen berör
enligt författarna bl. a. fördelningen av ut-bildningsmöjHgheter mellan olika
grupper i samhället. Utbildningen för vuxna kan fungera som en nyckel till en
rad livsområden, yrkesarbete, inflytande, kontakter med andra människor, en
rikare och personligt vald fritid, ett bättre utnyttjande av varje individs
resurser. Författarna anser att det är viktigt att den nyckeln görs tillgänglig
för alla, även

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:26 23

för
dem på olika sätt missgynnade, så att inte de initiala skillnaderna mellan
människor förstärks genom att de som har det bästa utgångsläget också får det
största tillskottet. Att lösa det problemet, t. ex. att få med de svagast studiemotiverade
eller grupper med olika slags handikapp, kan man, hävdar författarna, knappast
göra utan ett bättre kunskapsunderlag.

De
pedagogiska skälen består enligt Eliasson och Höglund i att vuxenutbildningen
i mycket hög grad rymmer specifika och för den pedagogiska forskningen mycket
intressanta problem. De kan enligt författarna följaktligen inte lösas bara med
ungdomspedagogisk eller allmänpedago-gisk forskning utan kräver specialdestinerade
insatser som tar upp t. ex. de speciella studieförutsättningar som gäller för
vuxenstuderande, de speciella utbildningsmål, de speciella arbetsformer och
metoder, som utvecklats på området. Författarna hävdar att de medel som står
till buds för ökad kunskap är främst fem och de berör både insamlingen och
spridningen av kunskap. De fem medlen är följande: förbättrad statistisk
redovisning och dokumentation, egentlig forskning, försöks-och
utvecklingsarbete, spridning och förmedling av forskningsresultat samt direkt lärar-
och handledarutbildning.

3.3
Kommittén för studiestöd åt vuxna

1968
tillkallades kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX). Denna kommitté har i
november 1971 överlämnat delbetänkandet (SOU 1971:80) Vuxna Utbildning
Studiefinansiering, som har karaktären av debattskrift. Avsikten har varit att
tillföra ytterligare material till debatten om vuxenutbildningen, särskilt
formerna för de vuxnas studiesociala stöd. Ur den förväntade debatten hoppas SVUX
kunna hämta vägledning för sina framtida ställningstaganden.

Den
vuxenutbildning som främst behandlas i SVUX:s skrift är vad man kallar den
»överbryggande utbildningen». Härmed avser man sådan utbildning, som syftar
till att ge kortutbildade vuxna kunskaper som motsvarar den utbildning som
normalt ges till dagens skolungdomar. En klar majoritet av de vuxna, som
befinner sig i förvärvsaktiv ålder har fått en sex- eller sjuårig
folkskolutbildning, medan den helt övervägande delen av dagens ungdomar lämnar
skolan med en minst elva-årig utbildning bakom sig. Ett av de viktigaste
syftena med vuxenutbildningen är att överbrygga denna utbildningsklyfta, som
finns mellan och inom generationerna.

SVUX
för i ett räkneexempel en diskussion kring hur stort behovet av resurser kan
tänkas bli för den överbryggande utbildningen. Kring detta för kommittén vidare
en diskussion kring behovet av prioriteringar och kring olika principiella
grunder för konstruktionen av ett förbättrat studiestöd för de vuxna.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:26 24

Utgångspunkten
för räkneexemplet är ett försök att kvantifiera utbildningsklyftan mellan de kortutbildade
och dem som erhåller den elvaåriga utbildning som nu är den normala i
ungdomsskolan.

Av
Sveriges befolkning befann sig 1970 omkring 4,67 milj. i åldern 2064 år, dvs.
i förvärvsaktiv ålder. Av dessa personer hade ca 3,16 milj. (68 %) erhållit
folkskola som enda allmänna utbildning, eventuellt med tillägg för
yrkesutbildning. Skillnaden mellan denna grupps sex- eller sjuåriga utbildning
och den elvaåriga utbildningen är alltså fyra till fem år. För hela gruppen
utgör skillnaden närmare 15 milj. skolår. Omkring 1,07 milj. (23 %) personer
hade fått realskol-eller grundskolutbildning eller annan motsvarande
utbildning, eventuellt med påbyggnad av yrkesutbildning. Den genomsnittliga
skillnaden mellan denna grupps utbildning och den normala elvaåriga
utbildningen kan beräknas uppgå till omkring två år. För hela gruppen utgör
skillnaden då drygt 2 milj. skolår. Med den gjorda beräkningen har SVUX
erhållit ett grovt mått på utbildningsklyftan i landet; den kan uppskattas
till omkring 17 milj. skolår. Av samtliga som befann sig i åldersgruppen 2064
år hade 1970 knappt 10 % fått den minst elvaåriga utbildning, som är normal
för de ungdomar som i dag och i framtiden lämnar ungdomsskolan.

SVUX
har därefter sökt göra en grov uppskattning också av efterfrågan på
överbryggande utbildning. Beräkningarna är omgivna av kraftiga reservationer.
Kommittén understryker att efterfrågan på utbildning är påverkbar och att
alltså den verkliga efterfrågan styrs av de åtgärder samhället vidtar för att
stimulera till utbildning resp. för att undanröja ohka former av studiehinder.
I SVUX:s räkneexempel antas för det första, att det utbildningsbehov de vuxna
har eller upplever sig ha är avsevärt mycket lägre än det ovannämnda antalet
skolår som fått utgöra mått på utbildningsklyftan, nämligen ungefär hälften
eller åtta milj. skolår.

För
det andra antas att den verkliga efterfrågan avsevärt kommer att understiga behovet.
Även vid en kraftig utbyggnad av vuxenutbildningen och det studiesociala
stödet kommer det att finnas vuxna som avstår från utbildning. I andra fall
kommer de vuxna att föredra att bedriva sina studier i form av utbildning på
fritiden eller i andra former som inte fordrar studiesocialt stöd i mera
egentlig bemärkelse. Även för fördelningen mellan fritids-, deltids- och
heltidsstudier har samhällets styrande åtgärder en avgörande betydelse. En
omständighet som spelat stor roll för SVUX:s antaganden om efterfrågan på
vuxenutbildning har vidare varit erfarenheter från olika typer av studier om
en med åldern sjunkande studiebenägenhet.

SVUX:s
räkneexempel mynnar ut i att efterfrågan på överbryggande utbildning i former
som fordrar studiesocialt stöd kan antas motsvara ca 2 milj. utbildningsår.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:26 25

Samhällets
kostnader för utbildningen av en person under ett år antas uppgå till ca 7 000
kr. för lärare, lokaler, läromedel etc. Utgiften för studiesocialt stöd antas
utgöra i genomsnitt ca 15 000 kr. per år. Den totala utgiften för samhället
antas därför ligga mellan 20 000 och 25 000 kr. per år. Den sammanlagda
kostnaden för att täcka den ovan antagna efterfrågan på utbildning skulle då
uppgå till 4050 miljarder kr.

En
central plats i SVUX:s betänkande intar frågorna om styrning och prioritering
av olika slag av vuxenutbildning. Den totala efterfrågan på utbildning påverkas
bl. a. av hur mycket utbildning som erbjuds och i vilka former den erbjuds och
av hur möjligheterna till studiestöd är utformade. Efterfrågan påverkas också
av hur arbetsmarknaden och samhället i övrigt förändras. De många osäkra
faktorerna gör att SVUX:s betänkande bara kan tjäna som en utgångspunkt för
fortsatta diskussioner, för vilka remissyttrandena kan bli starkt vägledande.

Bakom
SVUX:s beräkning av ett genomsnittligt behov av ett studiestöd om 15 000 kr.
för ett års heltidsstudier ligger följande tankegång. En studerande kan i dag i
studiemedel erhålla närmare 10 000 kr. för ett års studier, om han ej har
försörjningsplikt för barn. Detta studiestöd är utformat för unga studerandes
normala behov och enighet råder om att beloppet är för lågt för att möjliggöra
för stora grupper vuxna att studera.

Personer
som tycks uppleva det nuvarande studiestödet som så otillräckligt att det
avhåller dem från studier är enligt SVUX de som har eller haft en eller flera
typiska vuxenroller. I skriften nämns som typiska sådana roller t. ex. att man
skall ha befunnit sig i förvärvslivet och därigenom helt eller delvis försörjt
sig själv, att man skall ha varit ekonomiskt självständig, att man skall ha
ett ekonomiskt ansvar för andra personers försörjning, att man skall ha ett
vårdnadsansvar för andra personer eller att man i hemmet utför ett för
familjeekonomin väsentligt arbete. En person som innehaft eller innehar en
sådan för vuxna typisk roll har ofta gjort ekonomiska åtaganden som inte kan
tillgodoses med det studiesociala stöd som finns i dag.

För
att inte studiefinansieringen skall utgöra ett väsentligt hinder för den
enskilde att bedriva studier bör studiestödet enligt kommittén ge ersättning
för de kostnader en person har då han övergår till att studera. Den vanligaste
kostnaden torde då vara, att man helt eller delvis förlorar sin
arbetsförtjänst. Olika slag av tillkommande kostnader kan också uppstå.

Genomsnittlig
inkomst för heltids- och helårsarbetande torde vara ca 30 000 kr. per år. Efter
skatt och avgifter återstår en nettoinkomst om något över 20 000 kr. Det kan då
enligt kommittén vara rimligt att som övre gräns för studiestödet ange ca 20
000 kr. Nedre gräns kan utgöras av det nuvarande studiemedelsbeloppet om knappt
10 000 kr. Ett rimligt

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 26 26

genomsnitt
har då förefallit vara det belopp om ca 15 000 kr. som SVUX räknat med i sin
kalkyl.

Mot bakgrund av de mycket
stora kostnader som genomgripande reformer av studiestödet till de
vuxenstuderande kan medföra har SVUX också velat ge underlag för en diskussion
om hur de olika utbildningsbehoven skall prioriteras i förhållande till
varandra. Behovet av sådana prioriteringar har bedömts vara särskilt stort i
ett inledningsskede. Dels bör då behovet av insatser vara särskilt stort, dels
bör då om man utgår från att anslagen för vuxenutbildning kan öka först
successivt de tillgängliga resurserna vara minst.

SVUX diskuterar ett antal
möjligheter till prioriteringar. Sålunda kan man prioritera ämnesområden eller
utbildningsnivåer. En annan möjlighet är att man ger företräde för vissa
grupper i samhället. Man kan t. ex. lägga tyngdpunkten för framtida reformer på
vissa åldersgrupper. Som en tänkbar möjlighet diskuteras också att koncentrera
förbättringarna till grupper i socialt utsatt ställning.

I sitt betänkande
diskuterar SVUX avslutningsvis ett antal tänkbara vägar att förbättra de vuxnas
studiestöd. En metod är att studiemedelssystemet som f. n. gäller för
utbildning på i huvudsak högskolenivå får omfatta alla studerande som är
minst 20 år, och att man genomför ett antal förändringar som tar sikte på att
förbättra situationen för de vuxenstuderande.

En
möjlighet är då att man gör den övre gränsen för studiemedelsbeloppet rörligt
och beroende av den enskildes behov av medel under studietiden. Man kan t. ex.
tänka sig att studiemedlen åtminstone upp till en viss nivå skulle utgöra
ersättning för förlorad arbetsförtjänst.

En
annan möjlighet är att man gör storleken av den i studiemedlen ingående
bidragsdelen rörlig och beroende av åldern hos den studerande. På så sätt
skulle man kunna minska den återbetalningsskyldighet som annars utgör ett
särskilt allvarligt problem för de vuxenstuderande, inte minst med hänsyn till
den relativt korta tid dessa har på sig för att återbetala sina studieskulder.
Man kan också tänka sig att göra storleken av studiebidraget beroende av
utbildningsnivå. Vuxenstuderande skulle då t. ex. inte behöva ådra sig
återbetalningsskyldighet för studier på grundskolenivå.

En
ytterligare möjlighet är att man förändrar behovsprövningsregler-na för
studiemedlen och särskilt då hänsynstagandet till makes ekonomiska
förhållanden. Förslag om ändringar i dessa regler har under hösten 1971 lagts
fram av 1968 års studiemedelsutredning.

Sluthgen
nämns möjlighet att förändra reglerna för återbetalning av studiemedel på
sådant sätt att denna framstår som mindre riskfull för de vuxenstuderande med
deras relativt korta återbetalningstid.

En
principiellt helt annan modell för konstruktion av ett studiesocialt stöd utgör
utbildningsförsäkringen. Som SVUX påvisar måste begreppet

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 26 27

»försäkring»
i detta sammanhang ges en speciell innebörd eftersom utbildning är någonting
som den enskilde själv väljer för att förbättra sin situation i olika
avseenden. Om inte kostnaden för försäkringen står i relation till de
utnyttjade förmånerna, kan det knappast överlåtas åt den enskilde att fritt
bestämma över hur förmånerna skall utnyttjas. En utbildningsförsäkring torde
därför snarast få karaktären av att medel fonderas för att av de försäkrade
utnyttjas enligt bestämda regler. Därvid uppstår svårigheter att utforma
reglerna så att de kan motsvara alla rimliga utbildningsbehov.

Ett
annat begrepp som har förekommit i debatten är studielön. Grundmotivet för att
studielön skulle införas är att studier skulle vara ett arbete, jämförbart med
annat slag av förvärvsarbete. Begreppet lön antyder enligt kommittén att
studierna som prestation skall belönas. Lönen för en viss tids studier kan då
göras lika stor. Skall lönen vara olika stor för olika personer, skulle detta
snarast bero på skillnader i prestation under studietiden. Problemet är då
enligt SVUX hur man skall kunna differentiera lönen med hänsyn till skillnader
i behov, skillnader som grundas på tidigare roller, försörjningsbörda och
liknande.

Betald
ledighet för studier är en ytterligare modell för studiefinansiering som SVUX
nämner. Sådan ledighet förekommer redan nu inom många områden av arbetslivet och
avser då främst företagsinriktad utbildning. Arbetsgivaren betalar
studiestödet och det är naturligt att man under studietiden behåller samma lön
som man haft tidigare. Även om man genom lagstiftning kan ge samhället eller
fackliga organisationer beslutanderätt över studiernas utformning och
omfattning, ligger det i sakens natur att den företagsinriktade utbildningen
kan bli särskilt gynnad. Systemet kan bara avse personer som förvärvsarbetar.

En
ytterligare möjlighet att lösa de kortutbildades problem kan vara att man
vidgar rätten till bidrag för arbetsmarknadsutbildning.

3.4
Kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning

Kommittén
för försöksverksamhet med vuxenutbildning (FÖVUX), som tillkallades år 1970,
har till uppgift att genom flexibla studieformer och ohka slags studiestimulerande
åtgärder försöka nå de vuxna som har kort och bristfällig utbildning och på
grund av sociala, psykologiska och geografiska skäl nu inte deltar i
vuxenutbildning. Verksamheten bedrivs i form av studiecirklar, dit deltagarna
rekryteras genom uppsökande verksamhet. FÖVUX har nyligen lagt fram ett
betänkande, som är en redogörelse för verksamheten under det första försöksåret
(1970/71). Under detta år uppsöktes anställda på arbetsplatser (industrier och
vårdinstitutioner) på ett tiotal orter i landet av fackliga studieorganisatörer,
som försökte värva dem till studier i något av ämnena sven-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:26 28

ska,
engelska, matematik eller samhällskunskap. Arbetsplatserna representerade
arbetsmiljöer av olika slag (tung industri med skiftgång, arbetsplatser som
domineras av kvinnlig arbetskraft samt sådana belägna i glesbygd). De uppsökta,
som i allmänhet hade sex- eller sjuårig folkskola som enda grundutbildning,
fick välja vilket ämne de önskade läsa och de kunde dessutom välja mellan olika
studievillkor (studier på delad arbetstid och fritid, på fritid med 300 kr. i
stimulansbidrag samt på fritid utan stimulansbidrag). Studierna liksom studiematerialen
var kostnadsfria. Dessutom utgick studiestöd som ersättning för av studierna
betingade extra kostnader för resor, måltider och barntillsyn. På varje ort
startades tolv cirklar, en för varje ämne och studievillkor.

Av betänkandet framgår att
av de 3 962 personer som kontaktades önskade i genomsnitt 52 % delta.
Variationen var emellertid stor mellan de olika orterna, bl. a. beroende på hur
stor del av de anställda som uppsöktes. Bland andra faktorer som inverkade på
rekryteringsresultaten kan nämnas studieorganisatörernas olika uppläggning av
uppsökandet samt variationen i arbetstider, arbetsmiljöer, förhandsinformation m.
m. på de olika orterna.

De
som inte var intresserade av att delta nämnde oftast som orsak, att fritiden
var alltför dyrbar för att användas till studier, att de hade andra intressen
och ville umgås med familjen hellre än att studera samt att de över huvud taget
var mycket upptagna på sin fritid. Några ansåg också att de var för gamla för
att studera.

Av
dem som önskade delta i studiecirklarna ville de flesta, 41 %, läsa engelska i
första hand, medan 29 % önskade läsa matematik, 20 % svenska och endast 12 %
samhällskunskap i första hand. (Summan överstiger 100 % beroende på att de
uppsökta kunde önska mer än ett ämne i första hand). De flesta, 64 %, ville
helst läsa på studievillkoret med stimulansbidrag, medan 30 % föredrog att
studera delvis på arbetstid. Den minsta andelen som önskade det senare
studievillkoret fanns bland de kvinnliga anställda på vårdinstitutionerna, som
av hänsyn till arbetskamraterna inte ansåg sig kunna lämna arbetet under arbetstid.
Ett mindre antal deltagare, 9%, ville läsa utan stimulansbidrag, oftast med
motiveringen att de inte ville känna några förpliktelser.

Kommittén
anser att deltagarnas uppgifter om vad i studieorganisatörernas argumentering
som lockat till deltagande tyder på att det var av underordnad betydelse vilka
argument som använts. Det avgörande var enligt FÖVUX att man över huvud taget
blivit uppsökt.

Av
de 1 098 personer som anmälts till FÖVUX-cirklarna fullföljde två tredjedelar
kursen. 21 % infann sig inte till cirkelstarten och 15 % avbröt studierna.

De
flesta som avbröt studierna angav olika praktiska skäl, men i många fall
föreföll osäkerhet och andra psykologiska anledningar ha haft stor betydelse.
Det är enligt kommittén inte möjligt att relatera fre-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:26 29

kvensen
studieavbrott inom FÖVUX till frekvensen studieavbrott inom reguljär studieförbundsverksamhet,
eftersom ingen sådan statistik f. n. finns tillgänglig. Jämförelser som
funktionärerna i ABF och TBV på de olika försöksorterna har gjort antyder
emellertid att studieavbrottsfrekvensen vid cirkelstarten var ungefär densamma
som inom den reguljära studieförbundsverksamheten, medan studieavbrotten under kursens
gång var något färre. Vidare framgår av betänkandet att frånvaron var ungefär
lika omfattande för de olika studievillkoren. Cirklarna läste i genomsnitt 51
studietimmar under det första försöksåret. 83 % av deltagarna hade endast
folkskola som grundutbildning och 64 % uppgav att de inte bedrivit några
studier sedan de avslutade sin obligatoriska skolgång. Trots att de flesta
deltagare alltså saknade studievana, planerade 76 % av dem att fortsätta sin
studier.

FÖVUX
har ägnat speciell uppmärksamhet åt uppsökande verksamhet bland skiftarbetande.
Kommittén framhåller i betänkandet att organiserandet av cirklar för dessa
deltagare var ett stort problem under det första försöksåret. På de orter som
hade deltagare med tvåskift löstes detta genom att cirkelsammankomsten förlades
till förmiddag varannan vecka och till kvällstid varannan vecka, beroende på
deltagarnas arbetstid den aktuella veckan. Även alternativet med två cirkelsammankomster
en vecka och ingen nästfoljande vecka har prövats.

Komplicerad
skiftgång, dvs. tre- eller fyrskift, förekom på fyra orter, nämligen i Kalix,
Sundsvall, Surahammar och Hagfors. Där tillämpades oftast metoden att ha
varierande sammanträdestider. Vissa cirklar arbetade i stället parallellt med s.
k. öppna tider, vilket t. ex. innebar att tre cirklar träffades vid tre olika
tider under samma dag med i princip samma program vid varje tillfälle,
varigenom deltagarna i alla tre cirklarna vid varje sammankomst kunde komma på
den tid som passade deras skifttider.

På
en ort komplicerades problemen ytterligare av att deltagarna bytte skift
relativt ofta, vilket ledde till att man inte kunde ta någon hänsyn till
skiftgången vid uppläggningen av cirkelstudierna. De deltagare som studerade på
delad arbetstid och fritid sammanträdde då på en bestämd tid varje vecka
oberoende av om de arbetade eller var lediga. Härigenom kom studierna
huvudsakligen att bedrivas på fritid.

Försöksverksamheten under
det första försöksåret har haft en deskriptiv uppläggning i syfte att
klarlägga problemställningar, utveckla hypoteser och pröva
undersökningsinstrument. Slutsatser till hela riket baserade på statistisk inferensteori
skulle ha krävt att orterna, arbetsplatserna och försökspersonerna kunde
betraktas som ett slumpmässigt urval. Eftersom det utifrån de från början givna
förutsättningarna för försöksverksamheten inte varit möjligt att genomföra ett
sådant urval, kan slutsatserna från statistisk synpunkt anses giltiga endast
för det studerade materialet. Under vissa givna betingelser kan emellertid uppsö-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 26 30

kände
verksamhet och studiecirkelverksamhet ge de resultat som redovisas i
betänkandet. Kommittén säger sig sålunda ha förvärvat värdefulla erfarenheter
såväl för reformarbetet inom vuxenutbildningen som för den fortsatta
försöksverksamheten, i vilken olika problem och frågeställningar prövas
ytterligare. Av det första försöksåret drar kommittén följande slutsatser.

Osäkerhet
och rädsla att inte klara av studierna förefaller att i stor utsträckning
medverka till att många av de vuxna med kort och bristfällig grundutbildning
inte deltar i vuxenutbildning. FÖVUX-deltagarna hade i allmänhet inte studerat
sedan de slutade folkskolan, men när de blev uppsökta av studieorganisatörer,
som dels kunde undanröja vissa praktiska problem, dels informera dem om och ge
dem motiv för vuxenstudier, anmälde de sig för att börja studera igen. Enligt
kommitténs uppfattning är rekryteringsresultatet 52 % av de kontaktade anmärkningsvärt
bra, särskilt med hänsyn till att två tredjedelar av deltagarna inte bedrivit
studier sedan folkskolan.

Att
uppsökande verksamhet är en effektiv metod för att rekrytera kortutbildade
vuxna till FÖVUX-studier är alltså enligt kommittén ett faktum. Vilka resultat
den uppsökande verksamheten ger är emellertid beroende av en mängd olika
faktorer, vars inbördes betydelse inte helt klarlagts i försöksverksamheten.
Kommittén tar i betänkandet upp några sådana förhållanden. Det har t. ex.
framhållits som väsentligt av studieorganisatörerna, att de för att lyckas med
sin uppgift bör ha samma bakgrund som de uppsökta och förståelse för deras
situation. En ytterligare fördel är givetvis om studieorganisatörerna har
ingående kännedom om den aktuella arbetsplatsen, varigenom de lättare kan bedöma
vad som är rätt tid och plats för uppsökandet. Om studieorganisatörerna är
anställda på arbetsplatsen, har de också möjlighet att bistå med lösningar till
de problem som kan uppstå vid studiestarten eller under studiernas gång.
Uppsökande verksamhet förefaller vidare enligt FÖVUX vara förhållandevis
tidskrävande. Det kan vara nödvändigt med flera besök hos varje uppsökt innan
något lämpligt tillfälle till samtal erbjuds och många av de kontaktade är
tveksamma och behöver betänketid innan de anmäler sig. På arbetsplatser med
oregelbundna arbetstider måste varje avdelning besökas flera gånger för att
alla anställda skall kunna kontaktas. I betänkandet framgår att dessa
förhållanden under FÖVUX:s första försöksår innebar att studieorganisatörerna
fick arbeta i tidsnöd, vilket medförde att de inte hade möjlighet att ge alla
uppsökta en så detaljerad information t. ex. om studiestöd, som hade varit önskvärd.
Det synes enligt kommittén vidare vara av stor betydelse att
studieorganisatörerna i den uppsökande verksamheten kan erbjuda de kontaktade
fördelaktiga villkor när det gäller studietider, studiestöd, resor i samband
med studierna och liknande. Att studiematerialet med-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:26 31

förs
och demonstreras på ett intresseväckande sätt verkar enligt FÖVUX också ha en
rekryteringsfrämjande effekt.

Kommittén
pekar också på att rekryteringsresultaten varierar mellan arbetsplatser med
olika arbetstider och arbetsmiljöer. Det förefaller kommittén uppenbart att
studier delvis på arbetstid bör vara förmånligast av de i FÖVUX-verksamheten
förekommande studievillkoren, men de flesta kontaktade var ändå i första hand
intresserade av studier på fritid med stimulansbidrag. Till detta bidrog att de
anställda på vårdinstitutionerna inte ansåg sig kunna lämna arbetet under
arbetstid av hänsyn till arbetskamraterna, som i så fall tvingats utföra deras
arbetsuppgifter. Vidare hade vissa anställda sådana nyckelpositioner att det
inte utan produktionsstörningar ansågs möjligt att ersätta dem. Många av dessa
tvekade att anmäla sig, då de ansåg att arbetsgivarna inte skulle gå med på att
låta dem läsa delvis på arbetstid. På vissa arbetsplatser fick endast sådana
anställda, som inte behövde ersättare vid frånvaro, delta i studier på detta
villkor. Det förefaller därför viktigt att företagsledningen får
förhandsinformation om den uppsökande verksamheten och att de som planerar
denna har nära kontakt med arbetsledningen på avdelningsnivå och med de
befattningshavare som ansvarar för personalplaneringen.

Bland
de faktorer i arbetsmiljön, som kommittén funnit kunna påverka resultatet av
den uppsökande verksamheten, nämner man ackordsarbetet, som gör att de
uppsökta inte tar sig tid till att tala om studier, och bullriga miljöer, där
det inte går att föra samtal. På en del arbetsplatser av detta slag
komplicerades FÖVUX: s uppsökande av att de anställda inte kunde lämna arbetet
för en stunds samtal, då studieorganisatörerna kunde kontakta dem. Ett annat
problem utgör enligt FÖVUX de svåråtkomliga arbetsplatser, t. ex. gruvor, varv
och över huvud taget tung industri, där studieorganisatörerna har stora
svårigheter att nå vissa anställda under arbetstid. Som tidigare nämnts
behandlar FÖVUX ytterligare ett svårt problem, nämligen de oregelbundna arbetstiderna,
ofta i form av skiftgång, som begränsar de anställdas möjligheter att delta i tidsbudna
aktiviteter vid sidan av arbetet. För de skift-arbetande är det enligt FÖVUX av
avgörande betydelse att studierna och arbetstiden kan kombineras. Under det
första året i FÖVUX-verksamheten innebar detta stora svårigheter. Vissa
deltagare kunde på grund härav över huvud taget inte placeras i någon cirkel. I
den fortsatta försöksverksamheten prövas olika lösningar på dessa problem.

Av
betänkandet framgår att en del av dem som anmält sig aldrig kom till
studiecirklarna. I vissa fall var skälen uteslutande praktiska, men i andra
fall förefaller en kvardröjande osäkerhetskänsla ha bidragit till detta. En
fjärdedel av dem som aldrig kom till cirkeln och som inte kontaktats av
cirkelledaren uppgav på förfrågan att de antagligen skulle ha kommit om de
kontaktats även av denne och därmed fått ytter-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 26 32

ligare hjälp att övervinna sin osäkerhet. I
cirkelledarutbildningen ingick visserligen sådana instruktioner, men dels deltog
inte alla i utbildningen, dels var informationen om denna arbetsuppgift till
dem som inte deltog otillräcklig, varför man helt fick förlita sig på
cirkelledarnas personliga intresse av denna sak. Det synes enligt kommittén
nödvändigt att man vidtar åtgärder för att få dem som anmält sitt intresse att
också påbörja studierna.

Kommittén
har ännu inte gjort någon fullständig undersökning om hur många deltagare som
avbryter studierna på de olika studievillkoren. I betänkandet påpekar FÖVUX att
man inte hade möjlighet att tillfredsställande klarlägga de intervjuades
uppfattning om de olika studievillkoren. Vissa av dem som läst med
stimulansbidrag ansåg att detta fungerat som en sporre, speciellt då de varit
trötta och funderat på att avbryta studierna. Några av dem som läst delvis på
arbetstid hävdade att detta studievillkor var deras enda möjlighet att orka och
hinna fullfölja en kurs. Flertalet av dem som fullföljt studierna ansåg
emellertid att studievillkoret inte spelade någon större roll för deras
studieintresse. Kommittén konstaterar dock att de flesta av dem som avbrutit
studierna kom från cirklar som läste på fritid utan stimulansbidrag. De som
placerats i sådana cirklar har enligt FÖVUX förmodligen saknat den sporre att
fullfölja studierna som stimulansbidraget utgjorde och det stöd mot trötthet
och tidsbrist som studierna delvis på arbetstid innebar. Härtill kommer att det
rådde viss förvirring beträffande begreppen stimulansbidrag och studiestöd,
varför en del av dem som placerats i cirklar utan stimulansbidrag trodde att
de berövats möjligheten att få ekonomisk hjälp för att täcka extrautgifter i
samband med studierna. Av studieavbrytarna var det 53 % och av deltagarna 41 %,
som inte kände till möjligheten att erhålla studiestöd. FÖVUX räknar dessutom
med psykologiska effekter av att de uppsökta först blivit informerade om de
fördelaktigare studievillkoren och sedan placerats i cirklar utan dessa
fördelar. I den fortsatta försöksverksamheten kommer studievillkorens effekter
att närmare undersökas med olika metoder.

Under det första försöksåret styrdes deltagarnas placering
i de olika cirklarna för att lika många skulla läsa alla ämnen, vilket fick
till följd att en del inte fick läsa det ämne de önskat i första hand. Detta
medförde enligt FÖVUX emellertid inte högre frekvens studieavbrott bland dem
som inte fick läsa önskat ämne. Av intervjuerna med deltagarna framgick
däremot, att de som läst »fel» ämne i lika stor utsträckning som de övriga
ansåg att kursen varit givande, men att de följande läsår planerade att studera
det ursprungligen önskade ämnet.

Kommittén påpekar att man inte har undersökt några
egentliga studieresultat. Att tre fjärdedelar av deltagarna uppgett att de
planerade fortsätta sina studier under följande läsår får dock enligt kommittén
anses vara ett mycket gott resultat. Kommittén konstaterar, med anled-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 26 33

ning
härav att FÖVUX-studier för kortutbildade vuxna utan studievana av deltagarna
upplevs som så värdefulla, att de efter genomgångna kurser önskar förkovra sig
mera och efterfrågar ytterligare utbildning.

Kommittén
fortsätter sitt arbete. I försöksverksamheten under det andra året, som nu
pågår, riktar sig den uppsökande verksamheten dels på några orter till dem som
tidigare avböjt deltagande i FÖVUX, dels på samma orter till dem som deltagit i
försöksverksamheten under det första året, vilka nu erbjuds möjlighet att
bedriva fortsatta studier, dels till anställda inom industrin och sjukvården
med s. k. tre- och fyrskift eller komplicerade tjänstgöringsscheman, för vilka
särskilda åtgärder utprövas genom lika utbud och varierad studieorganisation,
dels till hem-arbetande kvinnor samt dels till anställda vid skyddade
verkstäder.

3.5
Kommittén för försöksverksamhet med tv och radio i utbildningen

Kommittén
för försöksverksamhet med tv och radio i utbildningen (TRU-kommittén) har
avlämnat en rapport från sektorn för vuxenutbildning gällande tiden
höstterminen 1968höstterminen 1971. Av rapporten framgår att vägledande för TRU-kommitténs
kurser på vuxensidan har varit utbildningsbehoven hos främst de kortutbildade
vuxna. Försöksverksamheten har inneburit att man i produktionen velat pröva
olika pedagogiska modeller, olika medieval etc. och på mottagarsidan olika
rekryteringsmodeller, former för uppföljning och återkoppling etc. En annan
målsättning har varit att fördela insatserna på de oUka områden, som brakar
räknas in under begreppet vuxenutbildning, nämligen kompetensinriktad, allmänorienterande
och yrkesinriktad vuxenutbildning. Eftersom de flesta slag av kurser och
utbildningsmoment kan hänföras till mer än ett av dessa områden har man
strävat efter att ge kurserna en sådan utformning att de kunnat användas helt
eller delvis inom olika typer av vuxenutbildning.

I
TRU-kommitténs expertgrupp för vuxenutbildning (TRUVUX) behandlas de uppslag
till projekt som väcks av ledamöter i gruppen, av organisationer och grupper
utanför TRU, bland TRU-medarbetare osv. TRUVUX rekommenderar därefter att
tänkbara alternativ blir föremål för utredning inom TRU:s vuxenkansli. Under
utredningsarbetet tar man kontakt med företrädare för tänkbara avnämare och med
ämnes-experter för att få in synpunkter på behoven av den aktuella kursen, uppläggningen,
innehållet osv. Med utgångspunkt i de insamlade synpunkterna utarbetas en
preliminär kursbeskrivning. Ärendet behandlas på nytt i TRUVUX och om man där
finner det angeläget att den föreslagna kursen kommer till stånd, förs frågan
vidare till TRU-kommittén och tas in i det förslag till produktionsplan, som
varje år inlämnas till Kungl. Maj:t.

3
Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 26

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 26 34

Eftersom samtliga inom vuxensektorn producerade kurser etersänds
kan de nå alla människor som har tillgång till radio och TV. Genom att
programmen i regel finns tillgängliga i form av bandkopior på AV-centraler och
bibliotek kan kurserna användas oberoende av sändningstider och efter avslutad
etersändning.

De kurser som är av allmänt bildande karaktär kan sägas ha
hela den vuxna delen av Sveriges befolkning som målgrupp (t. ex. Det handlar om
dig och Vi kallar dom u-länder). För andra kurser krävs en närmare precisering
av målgruppen. Vissa kurser har legat på gymnasieskolnivå (Engelska och
Företagsekonomi) och kräver vissa grundläggande förkunskaper för att man skall
kunna tillägna sig stoffet. Andra åter har riktat sig till vissa avgränsade
grupper av människor. Kursen Känn din jord producerades med inriktning på
jordbrukare och kursen Turist-praktikan med tanke på turistvärdar i
Västerbotten. Ett flertal kurser har inriktats på att tillgodose de stora
grupper som endast har sexsjuårig folkskola som grundutbildning (t. ex.
Matematik på nytt. Svenska nu och Tellus).

I en motion som väcktes i riksdagen våren 1971 påtalades
de syn-och hörselskadades problem i samband med undervisningsprogram i radio
och tv. TRU-kommittén har påbörjat en verksamhet som syftar till att göra
kursutbudet tillgängligt för vuxna handikappade och eventuellt till vissa
speciella utbildningsinsatser. Avsikten är att man under våren 1972 utifrån en
grundlig kartläggning av behoven och erfarenheterna av experimentinsatserna
skall göra ett förslag till en mer långsiktig plan för radio- och tv-insatscr
på handikappområdet. Detta arbete görs i nära kontakt med de olika
handikapporganisationerna.

Enligt
rapporten är en genomgående tendens i de undersökningar som gjorts för att
försöka fastställa antalet personer som utnyttjat hela eller delar av kurserna
att tv, som väntat, är det medium som når flest människor. Hösten 1970 var det
t. ex. i genomsnitt ca 620 000 som såg tv-programmen i kursen Vi kallar dom u-länder
och i kursen Matematik på nytt ca 225 000, medan motsvarande siffror för kursen
i Arbetsmarknadskunskap var ca 70 000. Kursböckerna till dessa båda kurser
såldes under samma tid i 7 600 resp. 6 800 exemplar. Under åren 1970 och 1971
var antalet studiecirklar i anslutning till Vi kallar dom u-länder 49 och
Arbetsmarknadskunskap 68 och Matematik på nytt 840. Hösten 1971 har i
genomsnitt ca 550 000 personer sett tv-programmen till Tellus. Preliminära
uppgifter tyder på att det första av de fyra kurshäftena till serien har sålts
i ca 40 000 exemplar.

Försök med uppsökande verksamhet bland kortutbildade för
rekrytering till TRU-kurser har gjorts i samarbete med studieförbund. Resultaten
pekar på värdet av sådan verksamhet och av utvidgade kontakter och samverkan
med studieorganisationerna. Den regionala kursen för turistvärdar i Västerbotten
hösten 1971 har visat att regional anknytning

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 26 35

har
positiva effekter såväl för TRU:s kontakter med studieförbunden och
rekryteringen av deltagare i grappstudier som för deltagarnas utbyte av
kurserna.

TRU
planerar därför försök med regional kontaktverksamhet i samarbete med
studieförbund och andra organisatörer av vuxenutbildning, bl. a. i anslutning
till regionalt förankrade kurser, Inom TRU undersöker man möjligheterna att
samordna denna försöksverksamhet med regionala försök som planeras eller redan
bedrivs av andra organ på vuxenutbildningens område.

3.6 1968
års utbildningsutredning

1968
års utbildningsutredning (U 68) har i skriften Högre utbildning, funktion och
struktur behandlat frågan om återkommande utbildning. Denna fråga kommer på
sikt att ha stor betydelse för utbyggnaden av vuxenutbildningen.

I
rapporten (SOU 1971: 60) Universitetsstudier utan examen visas bl. a. hur många
studerande som utnyttjar kurser och studiekurser i högskolan för att
komplettera tidigare utbildning eller förbereda för senare utbildning.
Högskolekurser fungerar i dessa fall som ett instrument för en planerad
utbildning i vuxen ålder, i vissa fall parallellt med yrkesverksamhet.
Rapportens författare tar i ett särskilt avsnitt upp en del anknytande
utbildningspolitiska frågor, särskilt återkommande utbildning, studiesociala
problem och könsfördelningen i utbildningssystemet.

I
rapporten (SOU 1971: 61) Val av utbildning och yrke, särskilt studien
Grundskola och gymnasium som ingår i denna, liksom Vägenstudien en
uppföljning av Vägen genom gymnasiet samt Beskrivning av könsskillnader med
hänsyn till utbildnings- och yrkesval behandlas vissa frågor med direkt
relevans för vuxenutbildningen. De visar hur icke avsedda urvalsmekanismer
påverkar elevernas val med bl. a. den effekten att en ökad och mera fastlåst
social skiktning sker inom den högre utbildningen. Hur denna koppling kan
påverkas är av direkt betydelse för planeringen inom vuxenutbildningen, t. ex.
sidokomplettering på gymnasial nivå och uppsökande verksamhet;

3.7 Skolöverstyrelsen

Skolöverstyrelsen
har i skrivelse den 14 december 1971 inkommit med en redogörelse för
utredningsläget på vuxenutbildningens område.

Inom
skolöverstyrelsen pågår arbete med att göra förändringar av de kommunala och
statliga skolornas utbildningsprogram. Arbetet har i första skedet inriktats på
grundskolans högstadium och en anpassning av Lgr 69 till den kommunala vuxenutbildningens
ämneskurssystem.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 26 36

Skolöverstyrelsen
har begränsat detta läroplansarbete till att nu endast omfatta vissa begränsade
förändringar i timplaner och anvisningar i avvaktan på att mera genomgripande
förändringar kan föreslås, när tillgängliga erfarenheter från det s. k. LIV-projektet
(läroplansanpassning och läromedelsutveckling inom vuxenutbildningen)
föreligger. Parallellt bedrivs motsvarande arbete för de statliga vuxenskolorna
i Norrköping och Härnösand i samråd med skolöverstyrelsens utredning om dessa
skolor (SSV-gruppen). Arbetsgruppen, som tillsattes i febraari 1970, har
nyligen avslutat kartläggningen av skolomas organisation och arbetssätt. I
detta arbete har även riksrevisionsverket deltagit. Vidare har gruppen framlagt
vissa förslag till omläggning av skolornas planeringsrutiner m. m. som
genomförts fr. o. m. höstterminen 1971. Även andra förslag till mer kortsiktiga
åtgärder i fråga om skolornas organisation har lagts fram. Gruppens förslag
till framtida organisation av skolorna kan väntas föreligga under våren 1972.

Skolöverstyrelsens
folkbildningsbyrå har under hösten 1971 ägnat särskild tid för analys och
målbeskrivning när det gäller forsknings- och utvecklingsarbetet inom
vuxenutbildningens område. För att handha dessa frågor finns en särskild
pedagogisk nämnd (FPN) knuten till byrån. Denna har vid en konferens på Sånga-Säby
den 2223 september 1971 formulerat följande mål för sin verksamhet.

A. FPN
bör initiera en allmän och förutsättningslös debatt om folk

bildningsarbetets mål, funktioner, särart och speciella uppgifter i det

föränderliga samhället. Detta bör ske på så sätt att ett särskilt studie-

och debattmaterial framställs tillsammans med folkbildningens organi

sationer och att man gemensamt för ut debatten till myndigheter, organ

och organisationer på central, regional och lokal nivå. Debatten bör

omfatta såväl folkbildningsarbetets roll i samhället som konkreta

verksamhetsformer och nära kopplas till diskussion kring försöks- och

utvecklingsarbete i fråga om rekrytering, metoder och material.

B. FPN
bör ha som sin allmänna uppgift att verka för ökade resurser

åt folkbildningen över huvud taget.

FPN:s
möjligheter att initiera och prioritera forskning, försöks- och
utvecklingsarbete inom folkbildningsområdet måste avsevärt förstärkas för att
nämnden skall kunna i rimlig utsträckning bevaka att folkbildningsverksamhetens
mångfasetterade behov täcks.

Angelägna
är bl. a. lokala eller regionsvis genomförda försöks- och utvecklingsprojekt i
samverkan mellan folkbildningsarbetets olika grenar och i närmast möjliga
kontakt med övriga i vuxenutbildning verksamma, såväl inom skolväsendet och
dess styrelser som i övrigt.

C. De
resurser FPN har till sitt förfogande för egen projektverksam

het bör inriktas på debattpåverkande frågor och projekt. För att FPN

skall kunna fungera som samlande organ för en bred diskussion och

opinionspåverkan rörande folkbildningsproblem bör former för vidgad

kontakt med andra vuxenutbildningsverksamma organ och organisa

tioner skapas endera genom breddning av FPN eller genom särskilda

kontaktkonferenser.

D. Former
måste skapas för kontinuerlig bevakning av och informa-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 26 37

tion
om dokumentationsmaterial rörande folkbildningsarbetet, i sådana former att
folkbildningens planerare och fältarbetare snabbt får materialet i praktiskt
användbar form. Anknytningen till bibliotek eller annan lämplig institution
bör utredas. Möjligheter till internationellt samarbete bör beaktas. Formema
för inrapportering till centrala organisationer och till SÖ överses så att den
bedrivna verksamhetens pedagogiska och metodiska sidor bättre belyses och så,
att metodiska uppslag och försök kan observeras.

Under
budgetåret 1970/71 påbörjades inom skolöverstyrelsen ett projekt för
anpassning av gällande läroplaner och ett projekt för utveckling av läromedel
främst avseende den kommunala vuxenutbildningen. Den gemensamma beteckningen
för de båda projekten är LIV-projektet.

Av
skolöverstyrelsens skrivelse framgår följande beträffande detta projekt.

Huvudmålet
för projektverksamheten är att anpassa (tolka) främst de kognitiva målen i
gällande läroplaner för grundskola och gymnasieskola till vuxnas mål och
förutsättningar. De tolkade målen bearbetas vidare genom en strukturering av
stoffet i studieenheter i stället för ungdomsskolans indelning i årskurser.
Slutprodukten avses bli en förteckning över mål för varje studieenhet. Denna s.
k. målkatalog skall sedan ligga till grund för utarbetande av diagnostiska prov
och kursprov, för läromedelsproduktion samt för den enskilda kursens utformning.

Parallellt
med LIV-projektet och i nära anknytning till detta har vid lärarhögskolan i
Linköping framtagits dels ett studiedagsmaterial för lärare i kommunal
vuxenutbildning och vid folkhögskola (STUVUX Att planera för
vuxenutbildning), dels diagnostiska prov i engelska och matematik på
grundskolnivå.

Tolkningen
av gällande läroplan för grundskolan (Lgr 69) enligt ovan skisserade plan pågår
i samtliga ämnen. Inom gymnasieskolan har motsvarande arbete inletts i
matematik och svenska.

I
svenska på grundskolnivå har projektarbetet framförts så långt att en målkatalog
framtagits. De tolkade målen har i svenska sammanförts i sju studieenheter
tre grundkurser och kurser i muntlig och skriftlig framställning, litteratur,
språkkunskap samt informationskunskap. Till varje studieenhets målbeskrivning
har utarbetats en kommentar, där målkatalogen omskrivits till löpande text,
vilket kan underlätta för den utbildningssökande att orientera sig om
kursinnehållet och delta i den med läraren gemensamma kursplaneringen.
Kommentaren skall också tillsammans med diagnostiska prov och studierådgivning
vara vägledande vid val av startpunkt för studierna. Målkatalogen har dessutom
utgjort riktlinje för försöksversioner av läromedel, som två producenter
framtagit i anslutning till LIV-projektet.

Försöksverksamhet
med ovan redovisat material bedrivs under höstterminen i ett tiotal kurser i
kommunal vuxenutbildning. Utvärdering av försöksverksamheten görs av
pedagogiska institutionen vid Göteborgs universitet. Syftet med
försöksverksamheten är bl. a. att klarlägga målkatalogens funktioner som
underlag för kursutformning, provkonstruk-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 26 38

tion
och läromedelskonstruktion, att studera elevernas val av individuella
studiegångar och startpunkt i grundkursdelen och därav företagna pedagogisk-organisatoriska
åtgärder samt att registrera olika former av elevmedverkan i studieplaneringen
enligt den modell som föreslås i STUVUX-materialet.

Ett
av försöksverksamhetens mål är också att fastställa den tid, som åtgår för
grupperna att uppnå målen för de olika studieenheterna. En helt
förutsättningslös syn på ramfaktorerna är dock inte möjlig, inom kommunal
vuxenutbildning är t. ex. högsta antal timmar för kurs fastställt. En
försöksverksamhet av motsvarande slag inom folkhögskola, studieförbund och
arbetsmarknadsutbildning skulle i detta avseende ge värdefulla synpunkter
liksom också på andra ramfaktorers inverkan på kursuppläggning etc.

3.8
Universitetskanslersämbetet

Universitetskanslersämbetet
har i skrivelse den 13 december 1971 lämnat en redogörelse för bl. a. arbetet
inom SAMSUS, som är en arbetsgrupp med representanter för studieförbunden,
skolöverstyrelsen och universitetskanslersämbetet.

SAMSUS,
som tillsattes 1967, har till uppgift att bevaka samplaneringsfrågor i fråga om
den externa universitetsutbildningen, som kan indelas i följande tre grupper,
nämligen decentraliserad universitetsutbildning, statsbidragsberättigade
universitetscirklar och universitetsutbildning per korrespondens.

SAMSUS
överlämnade 1969 en rapport om verksamhetens omfattning, organisation,
innehåll m. m. I rapporten lades fram förslag som syftade till att stödja detta
alternativ till högre utbildning för vuxna. Arbetsgruppen föreslog också ett
förbättrat samarbete mellan universiteten och folkbildningsorganisationerna.
Dessa förslag har lett till att medel anvisats för sistnämnda ändamål fr. o. m.
budgetåret 1971/72. Samarbetsorgan har sålunda inrättats vid universiteten i
Lund och Umeå. Verksamheten avses bli utbyggd så att samarbetsorgan inrättas
vid samtliga universitet så snart som möjligt.

Arbetsgruppen
kommer att även i fortsättningen på riksplanet bevaka samplaneringsfrågor
rörande den externa universitetsutbildningen. Till uppgifterna hör att
kontinuerligt följa utvecklingen på området och undersöka i vad mån frågor
rörande pedagogiskt utvecklingsarbete, lärarutbildning, allmän information,
studierådgivning m. m. fordrar gemensamma insatser.

SAMSUS
har utöver de frågor som sammanhänger med utbildning ordnad i form av kurser o.
d. också ägnat uppmärksamhet åt de problem som rör behov av och metoder för
spridning av information om forskning som bedrivs vid universitet och
högskolor. För arbetet på detta område har arbetsgruppen tillkallat en
expertgrupp och en referensgrupp i uppsalaregionen, vilka under SAMSUS skall
undersöka möj-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 26 39

ligheterna
för ett försöksprojekt med spridning av forskningsinformation i en avgränsad region.
Projektet skulle innebära ett försök till samordning av de resurser för
informationsspridning som står till buds informationssekretariat, massmedia
(lokalpress, lokalradio), bildningsorganisationer, museer, bibliotek m. fl.
Ett handlingsprogram beräknas kunna föreligga under 1972/73.

4 Förslag på vuxenutbildningens område m. m.

4.1
Folkbildningsarbete

Läsåret
1970/71 uppgick antalet statsbidragsberättigade studiecirklar till ca 162 000
och bruttoantalet deltagare till ca 1,6 milj. Av samtliga cirklar behandlade
omkring 15 % ämnet musik, 24 % språk och 20 % litteratur, konst, teater och
film. Omkring 13 % cirklar anordnades i ekonomiska ämnen och 16 % i
samhällsvetenskapliga ämnen. Ca 5 % återfanns i gruppen religion, filosofi och
psykologi samt omkring 7 % i naturvetenskap, medicin och idrott.

ABF
svarar för drygt en tredjedel av det totala antalet statsbidragsberättigade
studiecirklar 1970/71 och med ca 55 800 cirklar. De tre därefter största
studieförbunden är Studieförbundet Vuxenskolan med ca 26 300 cirklar.
Studieförbundet Medborgarskolan med ca 17 250 cirklar och Tjänstemännens
bildningsverksamhet med ca 15 000 cirklar.

Av
det totala antalet statsbidragsberättigade studiecirklar 1970/71 om ca 162 000
studiecirklar var ca 1 300 universitetscirklar och ca 47 000 s. k. prioriterade
cirklar. För det största antalet universitetscirklar svarar TBV,
Folkuniversitetet och ABF. Av de prioriterade cirklarna svarade ABF för över
45 %.

På
grundval av prop. 1970: 35 beslöts att tilläggsbidrag om högst 10 kr. per
studietimme skulle utgå till vissa studiecirklar fr. o. m. den 1 juli 1970.
Till den s. k. prioriterade cirkelverksamheten hör ämnena svenska, engelska,
matematik och samhällskunskap på en nivå som svarar mot högst grundskolans
årskurs 9 samt studiecirkelverksamhet som avser att utveckla
kommunikationsfärdigheten hos handikappade.

Antalet
prioriterade cirklar och deltagare under 1970/71 fördelat på de olika ämnena
framgår av följande tabell.

Tabell
2. Antalet cirklar och deltagare fördelat på ämnen

Ämne Antal cirklar Antal deltagare

Engelska ......................... 21488 203
715

Svenska ........................... 2
516 20 068

Matematik.......................... 5
848 60 378

Samhällskunskap ............... 17
200 157 045

47
052 441 206

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 26 40

Under
hösten 1970 gjorde statistiska centralbyrån en undersökning av studiecirklar
med tilläggsbidrag. Denna undersökning har getts ut i centralbyråns PM-serie
(nr 23). Här tas upp några resultat av denna undersökning. I sina huvuddrag har
denna redan redovisats i prop. 1971: 37.

Undersökningen
omfattar studiecirklar i engelska, svenska, matematik och samhällskunskap.
Undersökningen begränsades till att omfatta de fyra största studieförbunden
inom detta område, nämligen Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Tjänstemännens
bildningsverksamhet (TBV), Studieförbundet Vuxenskolan (SV) och Studieförbundet
Medborgarskolan (SFM). Dessa fyra hade inemot 90 % av samtliga studiecirkeldeltagare
i den berörda typen av cirklar bland de cirklar som startades under hösten 1970
fram t. o. m. den 1 november. Av praktiska skäl begränsades undersökningen
till att omfatta ett urval av de studiecirklar som påbörjats t. o. m. oktober.
Urvalet gjordes som ett systematiskt urval av de till studieförbundens kanslier
förrapporterade cirklarna. Ett 50-tal cirklar per studieförbund och ämne uttogs
för undersökning.

Undersökningsresultaten
gäller bara de cirklar som förrapporterats till studieförbundens kanslier fram
till november. Man bör alltså vara försiktig med vittgående generaliseringar.
Speciellt bör uppmärksammas att det kan finnas skillnader mellan de cirklar som
startar tidigt och de som startar sent under terminen. Dessutom förekommer ett
bortfall av cirklar och individer inom cirklarna. Alla dessa typer av bortfall
är emellertid av begränsad omfattning. Varje cirkeldeltagare fick besvara
frågor om kön, ålder, föregående utbildning, tidigare deltagande i
studiecirkel, tidigare studiecirkelämne och förvärvsarbete.

När
det gäller könsfördelning kan man se att kvinnorna överväger. Det enda
undantaget är samhällskunskap i ABF där deras antal är så lågt som 37 %. Mest
markerad är skillnaden mellan könen i engelska där kvinnornas andel varierar
mellan 64 och 80 % av samtliga deltagare.

Beträffande
de båda könens fördelning över olika åldersgrupper finns inga entydiga
skillnader. Över hälften av alla deltagare i de undersökta cirklarna är mellan
25 och 44 år. Denna åldersgrupp är starkast representerad i ämnet matematik.
Huvuddelen av kurserna i detta ämne är matematik för föräldrar. Deltagarna i
samhällskunskap är genomgående äldre än deltagarna i de andra ämnena. Särskilt
markerat är detta inom ABF där nästan en tredjedel är 55 år och äldre. ABF:s
deltagare utgör ungefär två tredjedelar av alla deltagare i samhällskunskap.
TBV har för samtliga ämnen betydligt färre deltagare i åldern 55 år och uppåt
än de övriga studieförbunden.

Det
kan ha ett visst intresse att jämföra deltagarna i studiecirklar på grimdskolenivå
med den kommunala vuxenutbildningen på grundskolenivå. Jämförelsen måste av
praktiska skäl göras så att varje ämne för sig jämförs med totalresultaten inom
den kommunala vuxenutbildningen.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:26 41

Det
visar sig att det genomgående är mycket markerade skillnader i åldersstruktur
mellan deltagare i den kommunala vuxenutbildningen och studiecirkeldeltagarna.
Sålunda är 40 % i den kommunala vuxenutbildningen 36 år och äldre mot
storleksordningen 60 % i studiecirklarna.

Enligt beslut år 1970
utgår tilläggsbidrag till studiecirklar i engelska, svenska, matematik och
samhällskunskap som i huvudsak svarar mot läroplanen för grundskolan. Detta
medför att kursinnehållet i ämnena engelska, svenska och matematik är relativt
homogent. Ämnet samhällskunskap däremot itmehåller en mängd olika typer av
kurser. Några exempel på områden som berörs: arbetsliv, fackliga organisationer,
enklare psykologiska frågor, privatekonomiska frågor; mötesteknik, samhällsekonomi,
miljövård, narkotika, trafikfrågor, internationella frågor.

ABF:s
kurser i samhällskunskap berör till mycket stor del arbetsliv, fackliga
organisationer, föreningskunskap och konsumentdebatt.

TBV:s kurser är till tre
fjärdedelar (av de undersökta) fackliga kurser för kommunala, statligt
anställda och andra tjänstemän. Drygt 20 % av kurserna har titeln
Sjuksköterskor studerar fackligt.

För SV:s del ligger
huvudvikten vid kurser som behandlar konsumentfrågor. Även kurser som rör
miljö och miljövård är relativt frekventa. När det gäller Medborgarskolans
cirklar saknas uppgifter om ämnesinriktning. Skillnaderna i ämnesprofil mellan
studieförbunden är naturligtvis en faktor som medför att deltagarna rekryteras
ur grupper med bl. a. olikartad utbildningsbakgrund.

Cirklarna i matematik rör
till helt övervägande del matematik för föräldrar. Dessa cirklar syftar främst
till att göra föräldrar bekanta med den »nya» matematiken i grundskolan. Av de
undersökta cirklarna är 57 % av ABF:s cirklar i Ny matematik för föräldrar, för
TBV 67 % och SV 95%.

Deltagarnas utbildningsbakgrund
varierar starkt meUan studieförbunden. ABF har den högsta andelen med enbart
folkskola, omkring 60 %. Denna andel är för TBV runt 40 %, utom i
samhällskunskap där den är 20%. Av SV:s kursdeltagare har 5065% enbart
folkskola. SFM uppvisar den klart lägsta andelen med enbart folkskola, i
samhällskunskap endast 14 %. De minsta skillnaderna mellan studieförbunden
redovisas i engelska där andelen genomgående är 5060 %. Endast några få
procent har grundskolutbildning, vilket deltagarnas åldersfördelning redovisar.

Inom
både ABF och TBV har 1015 % en minst 2-årig yrkesskolutbildning utöver
folkskola. Denna andel är något lägre för SV och väsentligt mindre för SFM.

Gruppen
realskola, folkhögskola, flickskola har visat sig vara mycket stor, inom SFM t.
o. m. den största med andelar frän 30 till 40 % i de fyra ämnena. Denna grupp
är mest dominerande i ämnet samhällskun-

s. 42 Kontrollera mot PDF

skåp inom TBV, där drygt hälften av deltagarna har denna
utbildning. För övrigt är skillnaderna små mellan TBV och SV med andelar kring
2530 %. Däremot har en betydligt mindre andel av ABF:s deltagare sådan
utbildning inte i något ämne över 20 %.

När det gäller deltagare med minst studentexamen skiljer
sig TBV och SFM markant ifrån ABF och SV. Omkring 15 % av TBV:s studiecirkeldeltagare
har sådan utbildning. Andelen är ändå högre inom SFM medan den för ABF och SV
rör sig kring 25 %. Ämnet engelska skiljer sig frän de övriga genom att där
endast några få procent inom alla studieförbund har studentexamen.

Tabell 3. Studiecirkeldeltagarna procentuellt fördelade
efter föregående utbildning

Föregående
ul

.bildning

Studieför-

Folk-

Folk-

Grund-

Real-

Stu-

Upp-

Summa

bund

skola

skola

skola

skola,

dent-

gift

Procent

och ämne

och

och

flick-

examen
saknas

yrkes-

eventuell

skola

utbild-

yrkes-

och

ning

skol-

folkhög-

minst

utbild-

skola

två år

ning

ABF
Eng . .

62

12

4

19

2

1

100

Sv ... .

63

14

6

12

3

1

99

Mat . .

59

11

6

19

4

1

100

Sam ..

66

10

7

13

2

1

99

TBV
Eng ..

47

15

6

26

5

1

100

Sv ....

34

14

6

27

18

1

100

Mat ..

40

12

4

31

13

1

101

Sam . .

20

9

4

50

17

1

101

SV
Eng ..

64

12

3

18

2

1

100

Sv ... .

53

11

4

28

4

0

100

Mat ..

54

9

2

29

5

0

99

Sam . .

62

4

7

20

6

1

100

SFM
Eng . .

50

12

3

31

2

2

100

Sv ... .

21

6

8

39

26

1

101

Mat . .

36

9

3

43

10

0

101

Sam ..

14

3

7

41

35

1

101

Det är betydande skillnader mellan könen beträffande
föregående utbildning. Yrkesutbildning minst tvä är är mer än dubbelt så
vanlig bland män som bland kvinnor. Medan en utbildning tillhörande gruppen
realskola, flickskola, folkhögskola endast förekommer hälften så ofta. Studentexamen
är avsevärt vanligare bland männen. Det verkar som om deltagarna i svenska och
matematik totalt sett har något bättre förutbildning än andra.

Den mest markerade skillnaden vid jämförelsen med den
kommunala vuxenutbildningen är den betydligt större andelen med grundskolutbildning
inom kommunal vuxenutbildning, vilket beror pä en större andel yngre elever.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 26 43

En
jämförelse med den totala befolkningens utbildning antyder att ingen större
skillnad föreligger vad avser deltagarnas förutbildning. Deltagarnas
utbildning beskriver således i stort sett ett tvärsnitt av den totala befolkningens
utbildning.

I
fråga om tidigare studiecirkeldeltagande uppger omkring 2530 % att de inte
tidigare har deltagit i studiecirkel. Det är svårt att bedöma denna andel då
referenspunkt saknas. Det finns påtagliga skillnader mellan ämnena. Matematik
har genomgående den högsta andelen som tidigare inte deltagit i studiecirkel
3040 %, samhällskunskap har, utom för TBV, de klart lägsta siffrorna under
20 %. Det föreligger inga mer betydande och entydiga skillnader mellan män och
kvinnor.

Omkring
hälften av studiectrkeldeltagarna har deltagit i studiecirkel de senaste två
åren. I samhällskunskap en väsentligt större andel, nämligen för SFM 77 %, SV
70 %, TBV 46 % och ABF 63 %.

En
jämförelse mellan dem som tidigare deltagit i studiecirkel och dem som inte
gjort det visar med avseende på förutbildning att de som tidigare deltagit i
studiecirkel förefaller att ha något bättre förutbildning än de nyrekryterade.
Andelen med enbart folkskola är något högre bland de nyrekryterade medan
gruppen med realskola, flickskola och folkhögskola är påtagligt lägre.

4.2
Kommunal vuxenutbildning m. m.

4.2.1
Kommunal vuxenutbildning

Skolöverstyrelsen
påpekar i sin anslagsframställning för budgetåret 1972/73 att enligt de
riktlinjer för utbyggnaden av den kommunala vuxenutbildningen, som drogs upp i prop.
1971: 37 angående vuxenutbildning, skall tillgängliga resurser i större
utsträckning ställas till förfogande för dem som har en kort och bristfällig
utbildning. I enlighet härmed bör grundskolutbildningen prioriteras. De nya
intagningsbestämmelserna som gäller fr. o. m. höstterminen 1971 innebär bl. a.
att vissa grupper av vuxenstuderande, som redan har utbildning motsvarande
grundskolekompetens eller högre, inte längre får tas in i grundskolekurserna 1
samma utsträckning som tidigare. Överstyrelsen räknar för budgetåret 1972/73
dock med en kraftig ökning av antalet studerande på grundskolenivå genom att
större resurser nu står till buds bl. a. för uppsökande verksamhet, ökade
möjligheter att ordna kurser i glesbygd och bättre studiesocialt stöd.

Skolöverstyrelsen räknar
vidare med att av de ca 80 kommuner med grundskolans högstadium, som ännu inte
ordnat vuxenutbildning på detta stadium, kommer ca 50 kommuner att införa sådan
utbildning och totalt kan sålunda antalet kommuner med grundskolkurser beräknas

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 26 44

uppgå till ca 300 läsåret \911ITi . Beträffande elevantalet räknar skolöverstyrelsen
med en ökningstakt på ca 30 %. Med utgångspunkt från relationen mellan elever
och undervisningstimmar läsåret 1970/71 har överstyrelsen vidare beräknat att
antalet undervisningstimmar skall öka med ca 40 %. Antagandet att ökningsgraden
för undervisningsvolymen överstiger ökningsgraden för elevantalet grundar
överstyrelsen på den utveckling som kunnat iakttas mellan läsåren 1969/70 och
1970/71. Då steg nämhgen antalet undervisningstimmar per elev från ca 9,6 till
13 undervisningstimmar per elev. Vidare sjönk antalet elever per
undervisningsgrupp från 22 till 21. Denna utveckling berodde enligt skolöverstyrelsen
sannolikt på att vuxenutbildningen till en början byggdes ut i de större
kommunerna och först så småningom spritts till allt fler kommuner med mindre
befolkningsunderlag. Som tidigare nämnts räknar överstyrelsen med att
vuxenutbildningen kommer att byggas ut till ytterligare kommuner av
glesbygdskaraktär. Att kurser fr. o. m. hösten 1971 får anordnas med endast
åtta elever inom det allmänna stödområdet utom på s. k. g-ort kommer
sannolikt också att medföra ett något lägre antal elever per
undervisningsgrupp.

Skolöverstyrelsen har i sin anslagsframställning för
budgetåret 1972/73 beträffande gymnasieskolkurserna beräknat att utbyggnaden
skall få ske i samma takt som medgavs för läsåret 1971/72, dvs. med 10 % av den
totala undervisningsvolymen i riket närmast föregående läsår. I enlighet med
riktlinjerna i 1971 års vuxenutbildningsproposition skall överstyrelsen söka
verka för att yrkesinriktade gymnasieskolkurser anordnas i ökad omfattning.

Vidare eftersträvar överstyrelsen en jämnare spridning
över landet av den kommunala vuxenutbildningen på gymnasial nivå. Skolöverstyrelsen
räknar sålunda med att gymnasieskolkurser kommer att anordnas i ytterligare ca
30 kommuner, varigenom sammanlagda antalet kommuner med vuxenutbildning på
gymnasieskolnivå kan uppskattas till ca 260 läsåret 1972/73.

Enligt kungörelsen (1971:424) om kommunal och statlig
vuxenutbildning får med undantag bl. a. för det allmänna stödområdet utanför
s. k. g-ort för undervisning vid kurser inom vuxenutbildningen, som
motsvarar utbildning enligt läroplanerna för grundskolans högstadium eller
enligt kursplanerna för någon av följande linjer i gymnasieskolan, nämligen
tvåårig ekonomisk linje, tvåårig social linje, tvåårig teknisk linje, treårig
linje och fyraårig linje, endast anställas timlärare och pensionsavgångna
lärare. Lärare vid andra än nyssnämnda gymnasieskolkurser, äger emellertid rätt
att inräkna denna undervisning i tjänst vid kommunens ungdomsskola.

Skolöverstyrelsen hävdar i sin anslagsframställning för budgetåret
1972/73 att även om 1971 års beslut om rätt till fyllnadstjänstgöring för
lärare i det allmänna stödområdet utanför s. k. g-ort innebar en viss

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 26 45

förbättring,
är frågan om lärarnas anställningsförhållanden inom den kommunala
vuxenutbildningen inte därmed löst.

Olika
lösningar av frågan om lämpligaste formen för lärarnas anställning inom
kommunal vuxenutbildning har diskuterats inom överstyrelsen. Bl. a. har man
övervägt om inte samtliga eller viss del av lärartimmarna inom kommunal
vuxenutbildning borde få utgöra underlag för beräkning av antalet ordinarie
lärartjänster. Överstyrelsen har emellertid stannat för att föreslå att rätten
att i tjänsten inräkna tjänstgöring vid vuxenutbildningen utsträcks till att
gälla generellt för alla lärare inom ungdomsutbildningen.

Skolöverstyrelsen
föreslår vidare att arvodestjänster som huvudlärare får inrättas vid de
särskilda skolenheterna för kommunal vuxenutbildning. Erfarenheterna har
enligt överstyrelsen visat att det föreligger ett stort behov av inte endast
allmän pedagogisk, utan även ämnespeda-gogisk handledning vid de särskilda
skolenheterna, eftersom flertalet lärare saknar egentlig vuxenpedagogisk
utbildning.

Slutligen
föreslår skolöverstyrelsen att särskilda preparandkurser i svenska för
invandrare skall få anordnas inom den kommunala vuxenutbildningen.

Stockholms
skoldirektion har i en särskild skrivelse anhållit att under läsåret 1971/72
försöksvis få inrätta nio arvodestjänster som huvudlärare och tre
arvodestjänster som institutionsföreståndare vid Sveaplans vuxengymnasium.

Vidare
har Lärarnas riksförbund (LR) i en framställning föreslagit bl. a. att tjänster
som lektor, adjunkt och ämneslärare inrättas vid den kommunala
vuxenutbildningen. LR anser vidare att möjligheter till fyllnadstjänstgöring
bör utökas samt att arvodestjänster som huvudlärare bör införas.

4.2.2
Studie- och yrkesorientering inom kommunal vuxenutbildning

Kungl.
Maj:t har den 4 juni 1971 uppdragit åt skolöverstyrelsen att inkomma med
förslag om det maximiantal timmar som kommunerna, inom ramen för
schablontillägget för studiehandledning och studie- och yrkesorientering m. m.
inom den kommunala vuxenutbildningen, bör få omvandlas till hel- eller
deltidstjänst som studie- och yrkesvägledare.

Skolöverstyrelsen
har i skrivelse den 27 september 1971 inkommit med förslag i frågan.
Skolöverstyrelsen anser att det maximiantal timmar som kommunerna bör få
omvandla till hel- eller deltidstjänster som studie- och yrkesvägledare skall
anges i procent av kommunernas totala schablontillägg i kronor. Eftersom det är
stora variationer på schablontilläggets storlek mellan olika kommuner,
föreslår skolöverstyrelsen att ett förhållandevis högt högsta procenttal,
nämligen 40 %, får omvandlas till tjänst enligt den kommunala skolstyrelsens
bedömning av behovet. Skolöverstyrelsen beräknar att ett maximalt utnyttjande
av denna

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 26 46

del
av schablontillägget för omvandling till tjänster som studie- och yrkesvägledare
inom kommunal vuxenutbildning kommer att medföra ett personalbehov av ca 4050
heltidstjänster samt därutöver ett relativt stort antal personer till
deltidstjänster. Det totala schablontillägget för budgetåret 1970/71 inom
kommunal vuxenutbildning uppgick till ca 15 milj. kr. Den föreslagna
maximeringen för omvandling till tjänster innebär således vid fullt utnyttjande
en resurs som motsvarar ca 100 heltidstjänster, beräknad med en kostnad av 60
000 kr. per tjänst. Till kommun som anordnar kommunal vuxenutbildning utgår fr.
o. m. läsåret 1971/72 enligt 83 § kungörelsen om kommunal och statlig vuxenutbildning
ett statsbidrag för intagningsverksamhet m. m. om 1,8 % av kommuns lönesumma.
Skolöverstyrelsen anser inte att det finns skäl att omvandla del av detta
statsbidrag till tjänst som studie- och yrkesvägledare, då det ger ett
förhållandevis litet belopp till flertalet kommuner och huvudsakligen täcker
kommunens utgifter i samband med intagningsverksamheten,

4.2.3
Fortbildning av lärare inom vuxenutbildningen

Skolöverstyrelsen
har i skrivelse den 6 december 1971 till Kungl. Maj:t inkommit med förslag om
fortbildning av lärare inom vuxenutbildningen. Lärarnas riksförbund och Sveriges
lärarförbund har inkommit med synpunkter på skolöverstyrelsens förslag.

Enligt
14 kap. 10 § skolstadgan åligger det lärare i grundskolan och gymnasieskolan
att delta i högst fem studiedagar. Detta åliggande har beträffande timlärare
med relativt ringa undervisning av praktiska skäl ej alltid kunnat tillämpas i
full utsträckning. Beträffande lärare inom kommunal vuxenutbildning föreligger
motsvarande åliggande.

Med hänsyn till att
lärarkåren inom vuxenutbildningen praktiskt taget enbart består av lärare, som
har en grundutbildning med inriktning på undervisning i ungdomsskolan, finner
skolöverstyrelsen det nödvändigt att dessa lärare även ges fortbildning med
inriktning på undervisning av vuxna och att den mängd fortbildning, som skall
utgöra ett åliggande i tjänsten, närmare anges. För lärare inom kommunal vuxenutbildning
föreslås därför att deltagande i för vuxenutbildning speciellt avsedda program
skall vara obligatoriskt under minst en studiedag per läsår. En särställning
intar emellertid de relativt fåtaliga timlärare med annan huvudarbetsgivare, t.
ex. privata företag eller timlärare, exempelvis hemarbetande kvinnor, utan
annan arbetsgivare. Med hänsyn dels till svårigheterna för dessa lärare att
frigöra sig från andra uppgifter för att delta i studiedagar, dels till
merkostnaderna för skolans huvudmän, finner skolöverstyrelsen det f. n.
nödvändigt att samma praxis som utbildats för ungdomsskolans timlärare
tillämpas för ifrågavarande lärare.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 26 47

En
mer långtgående lösning av fortbildningsbehovet för lärare inom kommunal
vuxenutbildning skulle enligt överstyrelsen vara att speciella studiedagar
anordnades för detta ändamål. Med tanke på olikheterna i de skilda
lärarkategoriernas anställnings- och tjänstgöringsförhållanden har
skolöverstyrelsen efter ingående överväganden funnit att åtskilliga
organisatoriska och ekonomiska skäl f. n. talar mot en sådan lösning, vilken
alltså skulle innebära ytterligare studiedagstid utöver ungdomsskolorna. Det
skulle exempelvis bli nödvändigt att inställa lektioner i ungdomsskolan för
berörda lärare. Problem skulle även uppkomma då lärare inom vuxenutbildningen i
en kommun tjänstgör i ungdomsskolan i en annan kommun. Att förlägga
studiedagar till lördagar med krav på obligatoriskt deltagande har bedömts som
orealistiskt.

Skolöverstyrelsen föreslår
av dessa skäl inte någon ytterligare studiedag utöver de högst fem som
föreskrivs i skolstadgan. Detta innebär att den föreslagna obligatoriska fortbildningen
med inriktning på undervisning av vuxna om minst en studiedag per läsår måste
rymmas inom nuvarande resurser. Den här föreslagna fortbildningen medför därigenom
en reell minskning av tiden för fortbildning avseende lärarnas tjänstgöring inom
ungdomsskolorna. Skolöverstyrelsen är medveten om den nackdel detta kan medföra
från ungdomsskolans synpunkt men har funnit att fortbildning med inriktning mot
vuxenundervisning f. n. bör prioriteras högt. Vid bedömningen har
skolöverstyrelsen även beaktat att, bl. a. med hänsyn till det ökade antalet
äldre elever i gymnasieskolan, även lärare som inte har undervisning inom
vuxenutbildning i egentlig mening kan beräknas ha utbyte av att delta i
studiedagsprogram som inriktas på undervisning av vuxna studerande.
Undervisningen inom vuxenutbildningen innehåller i sig så omfattande och
variationsrik problematik att minst en studiedag per läsår måste betraktas som
ett minimikrav med hänsyn till det omfattande behovet.

Beträffande de studiedagar
som anordnas av länsskolnämnderna minst en gång per läsår for i huvudsak
högstadiets och gymnasieskolans lärare föreslår skolöverstyrelsen att ett eller
flera program vid dessa studiedagar alltid skall finnas med för
vuxenutbildningen avsedda teman. Hinder bör ej föreligga för länsskolnämnderna
att till studiedagarna inbjuda såväl folkhögskolor som studieförbund att på
egen bekostnad delta i fortbildningsverksamheten.

Åliggandet att delta i
studiedagar gäller även för lärare vid de statliga vuxenskolorna och bör
enligt skolöverstyrelsen vara av samma omfattning som i ungdomsskolan. Därmed
erhåller denna lärarkategori samma möjligheter till planering och fortbildning
på tjänstetid som ungdomsskolans lärare. Beträffande timlärares deltagande bör
samma praxis kunna få utbildas som för ungdomsskolans timlärare. Vissa svårigheter
kan med hänsyn till skolornas varvade undervisning tänkas uppkomma vid
utläggningen av planerings- och studiedagar. Angelägen-

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 26 48

heten
av att fortbildning för lärare anordnas är dock så stor att sådana svårigheter
måste övervinnas. Skolöverstyrelsen förutsätter att uppläggningen av
studiedagarna sker på samma sätt som i ungdomsskolan genom samarbete dels med länsskolnämnderna,
dels kommunalt. De med planerings- och studiedagarna förenade kostnaderna för
deltagarna föreslås bli täckta av statliga medel. Skolöverstyrelsen föreslår
dessutom att fortbildningskonsulenttjänster för lärare inom vuxenutbildningen
inrättas vid länsskolnämnderna. Vad beträffar antalet sådana tjänster avser
skolöverstyrelsen att återkomma i samband med sin anslagsframställning för
budgetåret 1973/74.

4.2.4
Övriga förslag

Statsbidrag
utgår fr. o. m. budgetåret 1970/71 till löntagarorganisationerna för deras
centrala kursverksamhet enligt beslut vid 1970 års riksdag (prop. 1970: 35, SU
1970: 107, rskr 1970: 273). Enligt bestämmelserna i kungörelsen (1970: 272) om
statsbidrag till löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet utgår
statsbidrag till kostnader för undervisning, resor och inackordering. Till
ersättning för undervisningskostnader utgår statsbidrag med 100 % av de
faktiskt utgående ersättningarna, dock högst 1(K) kr. per elevvecka. Till
kostnader för deltagares resor utgår bidrag med hälften av de faktiska
kostnaderna och för inackordering med 30 kr. per elevdygn.

Bidragsberättigad kurs
skall omfatta minst fem kursdagar eller, i fråga om kurs som inom en för
kursdeltagarna sammanhållen utbildningsgång uppdelas på flera kurstillfällen
(delkurser), sammanlagt minst fem kursdagar. Vidare skall kurs för att vara bidragsberättigad
till icke obetydlig del avse utbildning i allmänna ämnen, såsom
samhällskunskap, nationalekonomi, psykologi, svenska, matematik eller
produktionsteknik.

I den promemoria (DsU
1969: 4) som låg till grund för nyssnämnda proposition konstaterades
beträffande avgränsning av stödet att begreppet arbetsmarknadsorganisationer
innefattar såväl arbetsgivar- som ar-betstagarsammanslutningar. Frågan kan
emellertid ställas om ett eventuellt statligt stöd till utbildningsverksamhet
bör omfatta alla dessa organisationer eller enbart vissa. Därvid bör beaktas
att för arbetsgivarna gäller att utgifterna för dessa sammanslutningars
utbildningsverksamhet i princip utgör en kostnad för företaget i fråga. De
anställda har däremot att själva genom egna uppoffringar och avgifter
finansiera utgifterna för den utbildning som bestås dem av deras
organisationer. Som framgår av den tidigare redovisningen är arbetsgivarnas utbildningsverksamhet
i första hand direkt yrkesinriktad. Med hänsyn härtill och önskemålet om att
lägga tyngdpunkten i utbildningsinsatserna på grupper med förhållandevis kort
grundutbildning är det enligt promemorian i dag motiverat att koncentrera de statliga
medel som kan ställas till förfogande

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 26 49

på
löntagarorganisationerna. Inom denna grupp dominerar f. n. Landsorganisationens
utbildningsverksamhet, men även tjänstemannaorganisationernas
utbildningsverksamhet genomgår en snabb expansion.

Sveriges
hantverks- och industriorganisation och Sveriges köpmannaförbund har hemställt
om en vidgning av ovannämnda utbildningsstöd till att generellt avse en bred
och grundläggande allmän utbildning. Enligt organisationernas uppfattning bör
det överensstämma med reformsträvandena i fråga om vuxenutbildning att göra
den nivåhöjande allmänna utbildningen tillgänglig för alla medborgare, som har
behov av att kompensera brister i den grundläggande utbildningen. Dylik utbildning
bör därför stödjas även när den förekommer i företagarorganisationers regi.

Vidare har Lantbrukarnas
riksförbund anhållit om statsbidrag till central kursverksamhet. Av skrivelsen
framgår att de utbildningsinsatser inom lantbruksorganisationerna som redovisas
gäller förtroendevalda i demokratiskt uppbyggda och fungerande
folkrörelseorganisationer. Den naturliga konsekvensen härav måste enligt
riksförbundet bli att denna utbildningsverksamhet bör vara berättigad till
bidrag på samma grunder som gäller för motsvarande verksamhet inom andra
intressegrupper. Riksförbundet vill ha till stånd sådana ändringar av
nuvarande bestämmelser att statsbidrag kan utgå fr. o. m. budgetåret 1972/73.

4.3
Vuxenpedagogisk forskning och utbildning

4.3.1
Pedagogikutredningen

Pedagogikutredningen
har inledningsvis gett en starkt koncentrerad framställning av
vuxenutbildningens situation i Sverige som bl. a. bygger på en särskild
expertundersökning. Utredningens överväganden och förslag avser fyra huvudområden,
nämligen forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenpedagogiken, utbildning i
vuxenpedagogik, dokumentation, information och servicefunktioner inom
vuxenutbildningen samt vissa organisatoriska frågor.

4.3.1.1
Forsknings- och utvecklingsarbete

I
sin beskrivning av bakgrund och nuläge i fråga om forsknings- och
utvecklingsarbetet inom vuxenpedagogiken framhåller utredningen å ena sidan att
inlärning i vuxen ålder utgör ett av de tidigaste problemområdena för
experimentell pedagogik. Å andra sidan har forskningen en blygsam omfattning
när det gäller vuxnas studier och utbildning, dvs. utformningen av de vuxnas
inlärningssituation och de faktorer som på olika sätt påverkar denna situation.
En del forsknings- och undersök-

4
Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 26

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 26 50

ningsrapporter
har under årens lopp publicerats om skilda vuxenpedagogiska frågor. Det är
dock först under de allra senaste åren som ett flertal aktiviteter startats
kring sådana problem.

Utredningen
som försökt kartlägga de senaste årens och nu pågående forskningsprojekt
framhåller i anslutning härtill.

En
genomgäng av de redovisade undersökningarna i bilagan ger vid handen att
forskarnas val av problemställningar hittills koncentrerat sig till de
traditionellt accepterade psykologisk-pedagogiska forskningsfälten,
individanalyser och resultatmätningar. Analys av vilka faktorer, som stimulerar
eller hämmar en individs deltagande i vuxenundervisning resp. analys av vilka
individer som aktivt deltar i vuxenundervisning har nu börjat uppmärksammas av
forskarna, liksom utvärdering av vuxenutbildning i olika former. Det är
påfallande, att det råder en nästan total brist på undersökningar, som belyser
vuxenutbildningens organisatoriska förhållanden eller systemundersökningar
inom vuxenutbildningen. Påtaglig är också bristen på undersökningar, som
belyser effekten av olika metoder i vuxenundervisningen och relationerna mellan
lärare och deltagare i vuxenutbildningssammanhang. Studievägledningens
betydelse för deltagarna i olika former av vuxenutbildning resp. deltagarnas
inflytande på val och utformning av utbildningsmål och arbetsformer är andra
exempel pä forskningsproblem, som ej gjorts till föremål för undersökningar i
någon nämnvärd omfattning.

Valet
av forskningsproblem torde endast i begränsad utsträckning styras av de behov
som upplevs av praktiskt verksamma vuxenutbildare. Det är därför angeläget att
i forsknings- och utvecklingsarbetet med vuxenpedagogisk inriktning engagera
personer med praktisk erfarenhet från området.

I
sitt första betänkande (SOU 1970: 22) Pedagogisk forskning och utbildning har
utredningen beskrivit hur den pedagogiska forskningen kan indelas. En indelning
tar fasta pä olika komponenter i utbildningen, uppfattad som system. De
pedagogiska problemställningarna betraktas därvid från i princip tre olika
utgångspunkter, nämligen som förutsättningar, som process och som resultat.
Dessutom kan systemet som helhet bli föremål för analys.

Med utgångspunkt häri
anger utredningen några viktigare problem inom dessa områden för forsknings-
och utvecklingsarbetet. Undersökningen om studerandeklientel,
rekryteringsvägar och rekryteringshinder nämns därvid som betydelsefulla. Det
är vidare viktigt att kartiägga olika arbetsformers effekt pä rekryteringen
till vuxenutbildningen samt att utveckla utbildningsmetoder som syftar till att
förändra attityden till utbildningen. Behovet av att utveckla metoder och
material och att kombinera olika medier framhävs. En utvärdering av
utbildningens resultat är också angelägen. Det kan också visa sig nödvändigt
att mera systematiskt pröva olika studiesociala förmåner, skilda former för med-inflytande
och medansvar, olika verksamhetsformer och olika system för återkoppling.

Utredningen
erinrar om att det i vissa avseenden kan vara nödvändigt

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:26 51

att
anpassa forskningsverksamheten till de skilda områdena inom vuxenutbildningen.
En rad anordnare av vuxenutbildning finns och utredningen redovisar vissa
problem inom bl. a. arbetsmarknadsutbildning, folkbildning och kommunal
vuxenutbildning.

Som
nyss framhållits har forskningsarbetet inom vuxenutbildningen varit av blygsam
omfattning. De åtgärder som enligt utredningen nu är nödvändiga bÖr utgå från
bl. a. följande förutsättningar.

1.
De stora reformerna inom barn- och ungdomsutbildningens liksom inom
lärarutbildningens och senast universitetsutbildningens område har tilldragit
sig stort intresse inte blott från ansvariga myndigheters och allmänhetens utan
också från de pedagogiska forskarnas sida. Vuxenutbildningsfrågorna har länge
inte uppmärksammats i samma grad. Därför är en precisering av
problemställningar för det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet inom
vuxenutbildningsområdet en viktig första uppgift. Utredningens behovsanalyser
är ett led i detta arbete.

2. Expansionen
inom vuxenutbildningen har varit särskilt snabb un

der senaste tiden, varför uppgifterna för forsknings- och utvecklingsin

satser i större skala fått aktualitet först under senare år. Vuxenutbild

ningsområdet har därvid tett sig svåröverskådligt, varför det varit svårt

att se var och på vilket sätt forsknings- och utvecklingsarbetet bör sättas

in. En strukturell och funktionell kartläggning av hela vuxenutbildnings

området får därför bedömas som en nödvändig förutsättning. Utred

ningen har låtit utföra en analys som kan tjäna som grund för fort

satt arbete.

3.
En mera samlad »bevakning» av
hela vuxenutbildningsomrädet har knappast ägt rum tidigare. Det fortsatta
utvecklingsarbetet bör därför anknytas till en systematisk bevakning.

4.
Kommunikationen mellan forskare
och vuxenutbildare har varit bristfällig. Detta kan ha berott på flera
omständigheter. En har varit att dessa grupper ofta fungerar i olika
institutionella sammanhang, vilket lett till bristande kontakt. Med de
åtgärder som utredningen föreslår bör man skapa förbättrade förutsättningar
härvidlag. Det har vidare saknats naturliga rekryteringsvägar till högre vuxenpedagogisk
utbildning och forskning. Utredningen bedömer dessa frågor vara av central betydelse.

5.
Den naturliga kontakten via
lärarutbildning, där ofta problemen görs medvetna för forskaren och där
forskningsresultaten förs ut till praktisk tillämpning, har i betydande
utsträckning saknats tidigare. Under de senaste åren har förutsättningar börjat
utvecklas för kontakt mellan läraratbildning och vuxenpedagogisk forskning
genom de nya lärarutbildningslinjerna i Linköping och Stockholm. Utredningen
finner det nödvändigt att denna kontakt stärks och utvecklas.

6.
Personella och ekonomiska
resurser för forsknings- och utvecklingsarbetet inom vuxenutbildningen har
varit begränsade. Föratom andra åtgärder för att stimulera detta arbete kan
därför särskilda resurser behöva ställas till förfogande.

Med
hänvisning till utredningens genomgång av behoven av forsknings- och
utvecklingsarbete inom vuxenpedagogiken finner utredning-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 26 52

en
det nödvändigt att särskilda resurser ställs till förfogande för genomförande
av angelägna uppgifter inom detta område. Väl styrkta behov av minst ett I
O-tal forsknings- och utvecklingsprojekt finns. En forskningsvolym av denna
omfattning kan beräknas medföra ett årligt behov av ca 2 milj. kr. för
forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenutbildningsområdet under de
närmaste åren.

Utredningen
diskuterar frågan om formerna för att ge kontinuitet och stadga i forskningen.
Utredningen pekar, i fråga om insatser som gäller beteendevetenskaplig
personal, pä tvä möjliga vägar. Sålunda bör enligt utredningen projektiedare
och annan kvalificerad personal som avlönas av medel från anslaget till pedagogiskt
utveckhngsarbete, kunna anställas för längre tid än som nu tillämpas. Vidare
bör man kunna inrätta tjänster, inriktade speciellt mot det vuxenpedagogiska området,
som forskarassistent och e. o. forskare vid statens råd för samhällsforskning.
Även möjligheten att för särskilt framstående forskare inrätta e. o.
professurer vid rådet bör kunna prövas.

Det
är enligt utredningen angeläget att till forskarutbildningen i pedagogik
rekryteras personer med intresse för vuxenpedagogiska frågor och att
tillfredsställande forskarhandledning med anknytning till vuxenpedagogiska
forskningsproblem kan meddelas. Rekrytering till forskarutbildning av personer
med erfarenhet från det vuxenpedagogiska fältet bör underlättas av ändrade
bestämmelser om tillträde till universitet och genom förläggningen av
lärarutbildning i vuxenpedagogik till vissa lärarhögskolor. Utredningen bedömer
dessa åtgärder och bl. a. förslaget om ökade medel för projektverksamheten som
f. n. tillräckliga för att åstadkomma den behövliga forskarutbildningen och det
nödvändiga rekryteringsunderlaget.

4.3.1.2
Utbildning i vuxenpedagogik

Utredningen
pekar, i avsnittet om utbildning i vuxenpedagogik, på att ett mycket stort
antal personer har vuxenpedagogiska uppgifter på heltid eller som del i eller
bredvid andra arbetsuppgifter. Inom kooperativa och privata företag kan totalt
ca 1 000 personer beräknas vara anställda på heltid för läraruppgifter. Det
totala antalet lärartimmar i den kommunala vuxenutbildningen beräknas av
utredningen budgetåret 1971/72 motsvara ca 1 000 heltidslärartjänster.

Utredningen
erinrar om de insatser i fråga om utbildning som i dag görs. Vid lärarhögskolan
i Linköping anordnas en särskild praktisk-pedagogisk utbildning av lärare för
folkhögskolan m. m. Vid lärarhögskolan i Stockholm anordnas en
ämneslärarutbildning, särskilt avpassad för den kommunala och stadiga
vuxenutbildningen. Undervisning i vuxenpedagogik ingår i begränsad utsträckning
i vanlig ämneslärarutbildning. Vissa åtgärder görs även på fortbildningens
område.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 26 53

Utredningen
anser att olika grupper kan komma i fråga för utbildning i vuxenpedagogik. Det
gäller bl. a. dem som har sitt arbete huvudsakligen inom annat
verksamhetsområde men med vissa uppgifter på vuxenutbildningens område samt dem
som får heltidsuppgifter som undervisare. Vidare nämner utredningen personer
med uppgifter av planerande eller administrativ karaktär, personer som är sysselsatta
med läromedels- och programkonstruktion, personer som är verksamma inom
grundutbildning och fortbildning av lärare, cirkelledare samt personer som är
sysselsatta med forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenutbildningsomrädet.

Utredningen,
som ej har till uppgift att lägga fram förslag om lärarutbildning för
vuxenutbildningen, vill dock fästa uppmärksamhet pä att särskild vuxenpedagogisk
utbildning kan behövas för lärare inom samhällets arbetsmarknadsutbildning och
i yrkestekniska ämnen inom den kommunala vuxenutbildningen. En sädan utbildning
kan få form av särskilt avpassad lärarutbildning, ökade inslag av
vuxenpedagogik i den ordinarie yrkeslärarutbildningen eller särskilt anordnade
kurser. Formerna för sädan utbildning bör övervägas ytterligare.

Lärare
med vanlig ämneslärar- eller klasslärarutbildning kan enligt utredningen
förväntas i ökad utsträckning komma att tjänstgöra pä deltid eller heltid inom
vuxenutbildningen. Den nuvarande grundutbildningen ger inte en
tillfredsställande sädan utbildning.

Man
bör i framtiden därför dels öka inslagen av vuxenpedagogik inom
grundutbildningen, dels ge möjligheter till fortbildning. Utredningen
föreslär, att utbildning i vuxenpedagogik skall vara ett obligatoriskt inslag i
all lärarutbildning. Omfånget av och innehållet i denna utbildning i olika
slags lärarutbildning bör göras till föremål för fortsatt utredning inom
skolöverstyrelsen. Det är också angeläget, att de som inte tidigare fått en
pedagogisk utbildning avpassad för uppgifter inom vuxenutbildningen, kan
erbjudas en sådan. Därför bör lärarhögskolornas kursverksamhet kring
vuxenpedagogiska frågor utökas.

En
sådan utökning av utbildningen i vuxenpedagogik kommer emellertid att ställa
ökade anspråk på bl. a. de pedagogiska institutionernas personella resurser.
Vid i varje fall de större lärarhögskolorna bör en av lärarna i pedagogik ha
som huvuduppgift att ansvara för utbildningen i vuxenpedagogik. Därför bör man
vid tillsättning av nya tjänster tillse att institutionerna får vuxenpedagogisk
expertis. Därvid är det angeläget att den reella kompetensen verkligen prövas,
och det kan därför visa sig nödvändigt att ge dispens från vissa formella
behörighetskrav.

Utöver
dessa åtgärder i anslutning till lärarutbildningen föreslår utredningen ökade
möjligheter och resurser för universitetsutbildning i pedagogik med vuxenpedagogisk
inriktning. Bl. a. för dem som tidigare genomgått lärarutbildning med vuxenpedagogisk
inriktning bör erbju-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 26 54

das
möjlighet till studier på 40-poängsnivå med viss vuxenpedagogisk profilering av
studierna. Detta kan ske inom ramen för nuvarande bestämmelser genom
uppdelning i studiegrupper och särskilt avpassade litteraturkurser. Sådana
fortsatta studier med vuxenpedagogisk inriktning bör lämpa sig bl. a. för
handledare och metodiklärare vid lärarutbildningen och för lärare vid
cirkelledarutbildningen.

För
dem som avser att arbeta med läromedelsproduktion och programkonstruktion för
vuxenutbildning bör den av utredningen tidigare föreslagna
utbildningsteknologiska inriktningen vara lämplig, eventuellt i form av
särskilt yrkesinriktade studiekurser (SOU 1970: 22, s. 77). För personer med
teknisk eller ekonomisk grundutbildning bör motsvarande yrkesinriktade studier
övervägas i vuxenpedagogik, framför allt avpassade för lärare och
utbildningsledare inom näringslivet. Det bör uppdras åt
universitetskanslersämbetet att ytterligare utreda utformningen av sådan
utbildning.

4.3.1.3
Dokumentation och information

Delvis
på grund av vuxenutbildningsfältets komplexitet, svåröverskådlighet och snabba
utveckling har behovet av information och dokumentation kring
vuxenutbildningsfrågor vuxit mycket kraftigt samtidigt som tillgången på sådan information
varit begränsad eller svåråtkomlig.

Utredningen
har funnit det angeläget att åtgärder vidtas i syfte att åstadkomma en grundlig
genomgång av den vuxenpedagogiska dokumentationen i Sverige och sådan
internationell dokumentation, som är av betydelse för vuxenutbildningen i
Sverige. En kontinuerlig bevakning av dokumentationen kring vuxenpedagogiska
frågor och en dokumentationsservice med anknytning tiU andra länders
dokumentationsservice bör komma till stånd. Vidare bör en kontinuerlig och allsidig
information kring vuxenpedagogiska frågor och vuxenpedagogiskt forsknings-och
utvecklingsarbete ges.

Utredningen
förutsätter att huvudansvaret för den service som behövs i vuxenutbildningsfrägor
kommer att ligga på den särskilda enhet inom skolöverstyrelsen, som beräknas
komma att få ansvaret för vuxenutbildningsfrågor. Inom överstyrelsen finns f. n.
konsulenttjänster för skilda utbildningsområden. Vid länsskolnämnderna finns
vidare konsulenttjänster för fortbildningsuppgifter inom olika ämnen och
stadier. Utredningen finner det önskvärt, att sådana konsulenttjänster inom överstyrelsen
och vid länsskolnämnderna i framtiden i avsevärt vidgad omfattning inriktas mot
olika vuxenutbildningsområden.

Det
behov av information kring vuxenpedagogiska frågor, som nu gör sig så starkt
gällande och i framtiden kan förväntas öka, bör enligt utredningens uppfattning
åtminstone delvis kunna tillgodoses genom en

s. 55 Kontrollera mot PDF

Ptop.
1972: 26 55

tidskrift
kring vuxenpedagogik. En sådan bör kunna utges av skolöverstyrelsen.

Utredningen
föreslår vidare att ett särskilt projekt, med hiriktning på dokumentations- och
informationsfrågor kommer till stånd inom ramen för anslaget till pedagogiskt
forsknings- och utvecklingsarbete. Den kontinuerliga bevakningen av
vuxenutbildningen och utvecklingsarbetet inom området bör åvila
skolöverstyrelsen samt de organisationer och vetenskapliga institutioner, som
är engagerade inom området.

Enligt
utredningens uppfattning är det angeläget att behovet av dokumentationsservice
för vuxenutbildningen tillgodoses pä samma sätt som motsvarande behov inom
utbildningsområdet i övrigt, sålunda i anslutning till statens psykologisk-pedagogiska
bibliotek. I början av år 1971 påbörjades där en försöksverksamhet med
dokumentationsservice. Denna bör enligt utredningens mening omfatta också
vuxenutbildningsfrågor och ske i samarbete med andra länder.

4.3.1.4
Organisatoriska frågor

I
det tidigare har utredningens förslag till förstärkning av resurserna för vuxenpedagogiskt
forsknings- och utvecklingsarbete redovisats. Utredningen hänvisar när det
gäller formerna för forskningsorganisationen till sitt huvudbetänkande, vilket
anses ha giltighet också för det här aktuella området. Utredningen diskuterar
emellertid särskilt frågan om ett speciellt vuxenpedagogiskt forskningsinstitut
i relation till projektor-ganiserad uppdragsforskning förlagd till
universitets- och högskolinsti-tutionerna.

Ett
institut för forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenutbildningen har
enligt utredningen ansetts ha vissa fördelar. Personalen inom ett sådant
institut skulle kontinuerligt kunna följa utvecklingen inom vuxenutbildningen.
Fruktbärande kontakter skulle därigenom kunna utvecklas mellan institutioner ä
ena sidan och å den andra olika myndigheter, organisationer och företag med
verksamhet inom vuxenutbildningen. Detta skulle medverka till dels att
forskningen koncentrerades på angelägna problem, dels att forskningsresultaten
lätt kunde nå fram såväl till beslutsfattare inom verk och myndigheter som
till dem som är praktiskt verksamma inom vuxenutbildningsområdet. Samtidigt
kunde man inom institutet samla information kring vuxenpedagogiskt forsknings-
och utvecklingsarbete och ge viss service i fråga om vuxenutbildningsfrågor
till personer, organisationer och institutioner verksamma inom området.

Vägande
invändningar kan emellertid enligt utredningen anföras mot ett institut. Vuxenpedagogisk
forskning arbetar med väsentligen samma forskningsmetoder som annan pedagogisk
forskning. Vill man åstadkomma en differentierad och effektiv forskning inom
området bör man där-

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 26 56

för
repliera på samtliga forskningsresurser inom det pedagogiska området. Väljer
man i stället att koncentrera det vuxenpedagogiska forsknings- och
utvecklingsarbetet till ett institut isoleras detta lätt från annan forskning
och utveckling inom utbildningsområdet. Kontakten med forskarutbildning och vuxenpedagogisk
utbildning försvåras, vilket även minskar möjlighetema till en allsidig
forskarrekrytering. Om vuxenutbildningsforskningen koncentreras till ett
institut minskar över huvud både den volymmässiga, geografiska och metodiska
flexibiliteten.

Forskning
baserad på forskargrupper (projektgrupper), som sammansätts allt efter
problemets art och som tilldelas medel genom särskilda anslag
(uppdragsforskning) uppfyller enligt utredningen högt ställda krav på
anpassbarhet och ändamålsenlighet. En värdefull anknytning till annan
forskning, till forskarutbildning och till utbildning för vuxenpedagogiska
uppgifter nås. Man får en större organisation med mera varierade resurser att
falla tillbaka på. Utredningen anser därför att övervägande skäl talar för att
resurserna för vuxenpedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete ges i form
av projektanslag till pedagogiska institutioner vid lärarhögskolor och
universitet men också, då så är lämpligt, till andra beteendevetenskapliga och
socialvetenskapliga institutioner.

Utredningen
har pekat på angelägenheten av att snabbt få till stånd en förstärkning av det
vuxenpedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet. Särskilda medel bör
avdelas för detta ändamål under viss tid framöver. Medlen bör disponeras av
skolöverstyrelsen. I den årliga medelstilldelningen till skolöverstyrelsen bör
medelsanvisningen för vuxenpedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete
utmärkas särskilt.

Vid
bedömning av frågor om vuxenpedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete
krävs enligt utredningen en ingående kännedom om hela vuxenutbildningsfältet.
I avvägningen mellan olika aktuella vuxenpedagogiska projekt måste vidare
utbildningspolitiska synpunkter spela in. För att biträda skolöverstyrelsen bör
enligt utredningens mening en särskild vuxenutbildningsnämnd knytas till
skolöverstyrelsen. Denna nämnd bör ha som huvuduppgift att bevaka det
vuxenpedagogiska forsknings-och utvecklingsarbetet genom att ta initiativ till
åtgärder, föreslå angelägna projekt, verka för en koordinering av verksamheten,
utforma den långsiktiga planeringen av arbetet, följa den pågående verksamheten
och medverka till att resultat från forsknings- och utvecklingsarbetet tillförs
den praktiska vuxenutbildningen. Nämnden bör främst vara av rådgivande
karaktär, men man bör kunna pröva att delegera till nämnden beslutanderätt i
vissa grupper av ärenden, t. ex. fördelningen av medel tiU forsknings- och
utvecklingsverksamhet. Härigenom skulle man också få ett starkare inflytande,
engagemang och ansvarstagande från olika verksamhetsområden inom
vuxenutbildningen. Skolöverstyrelsens vuxenutbildningsnämnd bör även kunna ha
rådgivande och initierande funk-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 26 57

tioner
i fråga om annan verksamhet inom den vuxenutbildning, som sammanhänger med
överstyrelsens arbetsområde, t. ex. läraratbildning. Nämndens verksamhet bör
bedrivas i nära samverkan med bl. a. universitetskanslersämbetet och
arbetsmarknadsstyrelsen. Nämnden bör få en allsidig och representativ
sammansättning.

Detta
förslag har enligt utredningen som föratsättning att ingen förändring sker i
de rutiner som tillämpades vid avgivandet av betänkandet när det gäller bl. a.
fördelningen av resurser för forsknings- och utvecklingsarbetet.

4.3.2
Remissyttranden

4.3.2.1
Allmänna synpunkter

Den
expertutredning (DsU 1971: 1) Vuxenutbildning i Sverige som ligger till grund
för utredningens analys av vuxenutbildningen utgör en betydelsefull bas för
information om denna utbildning, anser SCB och SÖ i sina remissyttranden.
Likartade synpunkter framförs av FÖVUX som bedömer pedagogikutredningens
undersökning som varande den hittills mest grundliga kartläggningen av detta
slag i Sverige.

Även
UKÄ ger sitt erkännande till utredningens strukturanalys och framhåller den som
ett förtjänstfullt pionjärarbete. UKÄ anser dock inte att rapporten ger en
tillräckligt klarläggande beskrivning av samhällets och individens ohka motiv
till vuxenutbildning, och därmed en bild av det innehåll och den form som
utbildningen planeras få.

Enligt
LO:s mening bör expertutredningens rapport bedömas som en betydelsefull, strakturell
översikt av vuxenutbildningen i Sverige. Någon motsvarighet har hittills inte utgetts,
påpekar LO.

Vikten
av att invandrarnas problem uppmärksammas inom ramen för vuxenutbildningen
understryks av SCB och SÖ.

UKÄ, SÖ och SFS anser att
definitionen av begreppet vuxenutbildning i betänkandet är stel och
traditionell, eftersom den utesluter den reguljära universitets- och
högskolutbildningen. Det förekommer, påpekar man, otvetydigt studerande vid
universiteten som är att betrakta som vuxenstuderande. Till denna grupp, som
sannolikt kommer att öka, hör t. ex. studerande som inskrivits enligt reglerna
för vidgat tillträde till högre utbildning.

SÖ
redogör i sitt remissyttrande för planerna på att i samarbete med SCB utarbeta ett
individ-baserat informationssystem över elever i vuxenutbildning, omfattcmde
bl. a. folkbildning och arbetsmarknadsutbildning. De främsta fördelama med ett
sådant system skulle vara, att det kunde ge vidgad kunskap om de
vuxenstuderande och därigenom gynna utvecklingsarbetet inom området. Ett mål
för detta arbete borde, enligt

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 26 58

SÖ,
vara att bredda vuxenutbildningens andel i den årliga statistikproduktionen.
Ett viktigt underlag för planerings- och forskningsprojekt tillkommer dock när
uppgifter ur 1970 års folk- och bostadsräkning görs tillgängliga.

4.3.2.2
Forsknings- och utvecklingsarbete

SÖ
tillstyrker utredningens förslag att vid statens råd för samhällsforskning
inrätta tjänster som forskarassistent och e. o. forskare. Därigenom kan
relativt snabbt basen för vuxenpedagogisk forskning vidgas ytterligare.

Till pedagogikutredningens
förslag om att underlätta rekryteringen till forskarutbildningen för personer
med erfarenhet från det vuxenpedagogiska fältet, ansluter sig bl. a. LO, SVUX
och FÖVUX. SVUX framhåller särskilt vikten av att det stora antal lärare som
redan i dag är verksamma inom vuxenutbildningens olika sektorer, erbjuds
möjlighet till fortbildning och vidareutbildning.

Forskare och annan
kvalificerad personal skall kunna anställas för hela den tid ett projekt avser
i stället för som nu, för endast ett år i taget. Denna utredningens ståndpunkt
delas av bl. a. UKÄ, SACO och statens råd för samhällsforskning. Rådet
tillämpar för eget vidkommande ett arrangemang av liknande slag, nämligen att
i förekommande fall beslut om anslag för projektets år ett åtföljs av beslut
om preliminärt rekommenderade anslag för år två och tre.

För
att medge en långsiktig planering av forsknings- och utvecklingsarbete
föreslår SÖ att forskningsprojekten ges planeringsramar för tre är framåt efter
medelsfördelningsäret, i analogi med vad som sker i fråga om
skolbyggnadsinvesteringar.

FÖVUX framhåller att den
vuxenpedagogiska forskningen borde i ökad utsträckning inriktas på frågor som
hänger samman med hur rekryteringen skall breddas och undervisningen läggas upp
för personer utan studievana.

Flera remissinstanser,
däribland SÖ, SVUX och FÖVUX, understryker att vuxenpedagogisk forskning inte
får begränsas till att beröra frågor om pedagogisk utformning. De praktiska,
ekonomiska, sociala och psykologiska problemen fordrar också sin lösning.
Forsknings- och utvecklingsarbetet bör därför ha en vid målsättning, anser SVUX.

Vad beträffar läromedel
för vuxenundervisning föreslår kommittén att staten skall stimulera forsknings-
och läromedelsutveckling inom detta område. Svenska kommunalförbundet
accepterar detta som en angelägen resursinstans, men vill påpeka de ogynnsamma
ekonomiska följder det kan få om man i läromedelsutvecklingen inte tar
tillräcklig hänsyn till den tekniska utrustning och standard som normalt finns
i skolan, och i första hand anpassar vuxenläromedlen till denna.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 26 59

SCB
betonar att det föreligger en brist pä fortlöpande statistik beträffande
vuxenutbildning; endast folkhögskoloma och den kommunala vuxenutbildningen
redovisas f. n. i SCB:s statistik. Reformerna på vuxenutbildningens område bör
enligt SCB innefatta insamling och analys av statistik som belyser reformerna.
Statistiken bör förutom uppgifter om elev- och lärarantal även omfatta resultat
från undersökningar rörande studieavsikter, studieavbrott samt elevemas senare
yrkesverksamhet, anser SCB.

4.3.2.3
Utbildning i vuxenpedagogik

SÖ
understryker att man, som utredningen föreslagit, vid tillsättningen av nya
pedagogiklärartjänster med sikte på vuxenutbildning, bör se även till reella
meriter hos de sökande. För att undvika ett kategori-tänkande bör man dock ej
göra alltför stora avsteg från de formella meriterna.

Förslaget om obligatorisk
utbildning i vuxenpedagogik vid all lärarutbildning tillstyrks av flertalet
remissinstanser. SFS motiverar sitt ställningstagande med att pedagogiska
brister är särskilt allvarliga på vuxenutbildningens område, eftersom eleverna
där visar stora variationer i utbildningsbakgrund och individuella
förutsättningar.

Ett
visst inslag av vuxenpedagogik förekommer redan nu inom grundutbildningen för
alla slag av lärare, erinrar SÖ. Man kommer i samband med SÖ:s översyn av
kursplanerna i pedagogik att överväga en ökning av dessa inslag. Vad gäller
grandutbildningen för klasslärare, ifrågasätter dock SÖ huruvida det
vuxenpedagogiska momentet bör beredas nämnvärt utrymme med hänsyn till den
mängd barn- och ungdomspedagogiska frågor som där måste prioriteras. Av detta
skäl föreslår SÖ att utbildning i vuxenpedagogik för denna lärarkategori
erbjuds i form av fortbildning.

LUK
delar pedagogikutredningens åsikt att en av lärarna vid de större lärarhögskolorna
bör ha huvudansvar för utbildningen i vuxenpedagogik.

UKÄ anser det lämpligt,
att minst ett på vuxenutbildningsfrågor speciellt inriktat lektorat inrättas
vid varje större lärarhögskola eller universitet.

LO
tillstyrker i stort vad som i betänkandet föresläs i fråga om utbildning i
vuxenpedagogik. Här bör dock kraftigt understrykas, säger LO, vad som redan
uträttats inom exempelvis folkbildning och folkhögskolor. Det gäller nu att
samordna teori med praktiska erfarenheter, hävdar man. Denna åsikt har även
ABF, som anser att utredningen ignorerat såväl erfarenheter som behov av
vuxenpedagogik inom folkbildningsor-ganisationerna. En betydande kunskap och
erfarenhet finns samlad hos de olika studieförbunden. Att arrangera särskilda
kurser för 40 poäng

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 26 60

i pedagogik för studerande med vuxenpedagogisk inriktning,
vilket utredningen föreslär, är i princip möjligt redan nu inom ramen för nuvarande
bestämmelser, påpekar UKÄ. Arrangemang av detta slag kan vara aktuella för bl.
a. lärare inom olika specialområden av vuxenutbildning. UKÄ avser att så långt
möjligt tillgodose önskemål av detta slag liksom även önskemål om variation av
kurser för 20 poäng vid den fortsatta översynen av studieplanerna i pedagogik.

LO, LUK, FÖVUX och Svenska kommunförbundet ställer sig
positiva till kommitténs förslag om utökad kursverksamhet för dem som inte
fått en pedagogisk utbildning avpassad för vuxenutbildning. Efterfrågan på
fortbildning av lärare är mycket stor, påpekar Svenska kommunförbundet, och
menar att staten bör ställa medel till förfogande så att en fortbildning kan
komma till stånd av samma kvantitativa och kvalitativa standard som för
ungdomsskolans lärare. Detta bör gälla lärare såväl inom den kommunala
vuxenutbildningen som inom studieorganisationernas verksamhetsområde. Även
kommunerna är beredda att ta sin del av ansvaret för fortbildningens
genomförande, säger kommunförbundet i sitt remissvar. Formerna för denna
fortbildning bör dock närmare utredas, liksom ansvars- och kostnadsfördelningen
mellan stat och kommun.

Utredningens uppfattning om det ökade behovet av
utbildning i vuxenmetodik för dem som är eller kommer att bli verksamma i
vuxenundervisning delas av ABF och FBF. SACO anser att det är nödvändigt att
bygga ut de särskilda linjer för utbildning av lärare för folkhögskola och
statlig och kommunal vuxenutbildning som i dag finns i Linköping och Stockholm
till att omfatta fler lärarhögskolorter. Även VRO anser det angeläget med en
utbyggnad av denna utbildning. För specialister inom visst område utan
pedagogisk erfarenhet erfordras kortare pedagogiska kurser. PUN önskar inom
denna sektor få till stånd erfarenhetsutbyten samt även forskning om hur sådan
undervisning lämpligen bör bedrivas.

SFS påpekar i sitt remissyttrande, att utredningen i sin
uppräkning av målgrupper som kan bli föremål för utbildning i vuxenpedagogik,
ej medtagit lärare pä universitets- och högskolenivå. Dessa lärare, som även
har vuxenpedagogiska uppgifter, saknar som regel helt pedagogisk utbildning,
framhåller SFS.

4.3.2.4 Dokumentation och information

I utredningens förslag i fråga om information och service
på vuxenutbildningens område instämmer UKÄ, SÖ, LO, SVUX, LUK, FÖVUX, FBF,
SFS, PA-rådet och statens råd för samhällsforskning.

SÖ påpekar, att det projekt för sammanställning av erfarenheter
från tidigare forsknings- och utvecklingsarbete, som utredningen föreslagit.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 26 61

kan anknytas såväl till statens psykologisk-pedagogiska
bibliotek som till dokumentationsverksamheten inom European Bureau for Adult Education.
SÖ omtalar att man kommer att ta ställning till behov och utformning av det
föreslagna projektet vid nästa anslagsframställning.

Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek säger i sitt
remissyttrande, att med hänsyn till den ökade internationaliseringen är det
betydelsefullt att svensk publik ges fortlöpande information om utiändskt
material. Det synes sålunda mycket lämpligt, om den 1971 påbörjade försöksverksamheten
med dokumentationsservice vid statens psykologisk-pedagogiska bibliotek finge
omfatta även vuxenutbildningsfrågor, anser biblioteket.

Enligt Svenska kommunförbundets bedömning är
dokumentations-, informations- och servicefunktionerna ett nödvändigt led i
uppbyggandet av en praktiskt inriktad vuxenpedagogisk forskning, som kan göras
tillgänglig för alla intresserade. Kommunförbundet ansluter sig också helt
till utredningens förslag om inrättandet av en särskild tidskrift kring
vuxenpedagogiken. En annan åsikt vad gäller en särskild vuxenpedagogisk
tidskrift har SÖ, som inte anser att vuxenpedagogikens särdrag motiverar en
särskild tidskrift. Man hävdar att material av denna karaktär i stället bör infogas
i PM, och omtalar att man har för avsikt att utvidga Pedagogiska meddelanden
och kommer att ägna specialnummer åt olika sektorer av utbildning, däribland
också vuxenutbildningen.

4.3.2.5 Organisatoriska frågor

Till samma slutsats som kommittén, nämligen att resurserna
för vuxenpedagogiskt forskningsarbete bör ges i form av projektanslag, har UKÄ,
SÖ, AMS, LUK, Svenska kommunförbundet och SFS kommit. Även SAF delar denna
åsikt, men hävdar samtidigt, att en viss specialisering torde visa sig önskvärd
när det gäller yrkestekniska ämnen, främst i lågfrekventa yrken. ABF motsätter
sig däremot förslaget att vuxenpedagogisk forskning i framtiden endast skulle
användas som projektanslag till vetenskapliga institutioner. Förbundet finner
det utomordentligt väsentligt, att man även framledes skall kunna satsa på
projekt liknande FÖVUX, vilket avsiktligt saknat anknytning till universitet
och högskolor. Över huvud taget anser man det viktigt att inte koncentrera
forskningen till den akademiska världen. Till detta ställningstagande ansluter
sig också PA-rådet, som anser att möjligheterna till forskning inom institution
utanför universiteten bör tillvaratagas. FÖVUX redovisar i sitt remissyttrande
egna erfarenheter beträffande projektanslag och beskriver sitt nära samarbete
med fackliga organisationer och studieförbund som något mycket positivt. Därmed
har personer med praktisk erfarenhet från vuxenutbildningsområdet kunnat
knytas till utredningsarbetet.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 26 62

För
att överbrygga utbildningsklyftorna i samhället anser FÖVUX att forsknings- och
utvecklingsarbete även i fortsättningen bör läggas upp på detta sätt. Av denna
orsak motsätter sig kommittén att anslag endast ges till projektforskning vid
universitet och högskolor.

Många
remissinstanser ställer sig positiva till förslaget om inrättande av en till
SÖ knuten särskild vuxenutbildningsnämnd. Sålunda ansluter sig LO, SAF, SVUX, FÖVUX,
FBF, Svenska kommunförbundet och VRO till detta förslag; FBF och FÖVUX dock
under förutsättning att studieförbund och andra i folkbildningsarbetet
engagerade får en tillfredsställande representation. FÖVUX anser, att nämnden
bör ges verkliga möjligheter att styra forskningen mot de från utbildningssynpunkt
angelägnaste forskningsområdena. AMS finner utredningens förslag väl
motiverat. Man ser det som angeläget att ett nära samarbete kommer till stånd
mellan nämnden och arbetsmarknadsstyrelsen.

En
avvikande uppfattning i vad avser den till SÖ knutna vuxenutbildningsnämnden
uppvisar UKÄ, SÖ, statens råd för samhällsforskning, LUK och SFS. Dessa
remissinstanser påpekar, att den genom riksdagens beslut år 1971 upprättade
pedagogiska nämnden vid SÖ har arbetsuppgifter, som nära överensstämmer med
dem som föreslås för vuxenutbildningsnämnden. Man finner det därför naturhgt,
att SÖ:s pedagogiska nämnd även får handha frågor som är förknippade med
vuxenutbildning och att nämnden därvid utökas något.

Enligt
TRU-kommitténs och ABF:s mening vore ett särskilt institut för forsknings- och
utvecklingsarbete på vuxenutbildningsområdet en bättre lösning än den av
utredningen föreslagna nämnden. Ett sådant institut skulle, tror ABF, ge
bättre stabilitet och ökade möjligheter för tvärvetenskaplig forskning samt
samla tillgängliga resurser kring ut-bildningspolitiskt väsentliga problem och
utvecklingsprojekt. Om denna lösning av praktiska och forskningspohtiska skäl
inte visar sig möjlig, kan de bägge remissinstansema ansluta sig till den av
utredningen förordade modellen, under föratsättning att denna nämnd får en
självständig, styrande ställning med egna beslutsfunktioner.

4.4
Vidareutbildning av mellanstadielärare m. m.

4.4.1
Gällande bestämmelser

F.
n. kan den som avlagt examen på mellanstadielärarlinjen enligt stadgan (1968:
318) för lärarhögskolorna (omtryckt 1971: 463) eller folksko-lärarexamen enligt
äldre bestämmelser vidareutbilda sig och förvärva behörighet till tjänst som
lärare nr 18 eller 16 i grundskolan i svenska, matematik, främmande språk,
religionskunskap, samhällskunskap, historia, geografi, biologi, kemi, fysik
och teknik (s. k. läroämnen). För

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 26 63

enkelhetens
skull kallar jag dessa tjänster i fortsättningen för ämneslärartjänst resp.
adjunktstjänst. För att lärare i klass på mellanstadiet (mellanstadielärare)
skall bli behörig till ordinarie ämneslärartjänst fordras f. n. dels en eller
flera studiekurser om sammanlagt minst 40 poäng inom ramen för grundläggande
utbildning vid de filosofiska fakulteterna i ett eller två ämnesområden, dels
en biämneskurs på omkring tre veckor (dock inte i främmande språk), dels en
kurs i psykologi och pedagogik på omkring tre veckor samt dels minst två läsårs
full tjänstgöring som lärare i s. k. läroämnen.

Av
mellanstadielärare som önskar bli behöriga till ordinarie adjunktstjänst i
grundskolan krävs dels studiekurser om sammanlagt minst 80 poäng inom ramen för
grundläggande utbildning vid filosofisk fakultet, dels examen på ämneslärarlinje
enligt stadgan (1968: 318) för lärarhögskolorna eller två terminers praktisk
lärarutbildning enligt äldre bestämmelser, dels minst två läsårs full
tjänstgöring som lärare i läroämnen. Av de 80 poängen skall minst 40 avse vart
och ett av tjänstens ämnen. Ingår svenska i tjänsten krävs 60 poäng i svenska
och 40 poäng i tjänstens andra ämne,

4.4.2
Skolöverstyrelsen

Efter
att ha redovisat de olika ställningstaganden som statsmakterna tagit till
vidareutbildningen av mellanstadielärare, redogör skolöverstyrelsen för lärarsituationen
på grundskolans högstadium. De översiktliga beräkningar som gjorts i
skrivelsen visar enligt skolöverstyrelsen att behovet av lärare i läroämnen mot
slutet av 1970-talet mer än väl kan tillgodoses genom utbildning av personer
som ej förut skaffat sig mellanstadielärarutbildning, s, k. direktutbildade,
vid oförändrad intagningskapacitet vid lärarhögskolornas ämneslärarlinjer.
Tillströmningen till dessa linjer är också betydligt större än det fastställda
antalet utbildningsplatser.

Som
skäl för att upprätthålla en vidareutbildning av mellanstadielärare kan enligt
skolöverstyrelsen åberopas dels bristen på lärare i läroämnen, dels
nödvändigheten att överbrygga klyftan mellan mellanstadiet och högstadiet, dels
den enskildes önskemål om och intresse för vidareutbildning.

Enligt
skolöverstyrelsen utgör inte längre lärarbristen det motiv som enligt
skolöverstyrelsen ledde till införandet av ämneslärarkåren tillräckligt skäl
för särskilda vidareutbildningsåtgärder. Genom den nya lärarutbildningen blir
mellanstadieläraren vidare kompetent att i viss utsträckning undervisa på
högstadiet. Härigenom torde önskemålet om att skapa kontinuitet i studiegången
för de enskilda eleverna i grundskolan i varje fall delvis ha nåtts.
Beträffande det tredje skälet för behovet av lärarutbildning den enskildes
önskemål och intresse kon-

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:26 64

staterar
skolöverstyrelsen att detta skäl gäller oberoende av tillgången på lärare.

Skolöverstyrelsen
har utarbetat sitt förslag till vidareutbildning av mellanstadielärare från
följande utgångspunkter.

1.
Vidareutbildningen kan inte
längre motiveras av brist på lärare i läroämnen.

2.
Enligt beslut av Kungl. Maj:t
skall skolöverstyrelsen efter utgången av juni 1969 inte anordna terminskurser
annat än i yrkesvägledning. I förslaget till vidareutbildningsmodell har
skolöverstyrelsen därför utgått från att den ämnesteoretiska utbildningen
skall bedrivas inom ramen för grundläggande utbildning vid filosofisk fakultet.

3.
För att den vidareutbildade
mellanstadieläraren skall kunna betraktas som helt jämställd med den direktutbildade
bör de allmänna bestämmelserna i skolstadgan (1971: 235) om studiekurser för
behörighet till adjunktstjänst på grundskolan i princip uppfyllas beträffande
de ämnen som ingår i vidareutbildningen (bil. 1 till skolstadgan 16.1.1.1).

4.
Vid fastställandet av
ämneskombinationer bör nuvarande bestämmelser i 15 kap. 4 § skolstadgan (1971:
235) för ordinarie adjunkts- eller ämneslärartjänst gälla.

5.
Utöver ämnesteoretisk
utbildning bör vidareutbildningen omfatta ett rimligt mått av praktisk
lärarutbildning med inriktning på högstadiets särskilda problem, särskilt
beträffande ämnesmetodiken.

6.
Examen på mellanstadielärarUnjen
enligt stadgan (1968: 318) för lärarhögskolorna bör, med undantag för musik och
gymnastik, anses ge kompetens att undervisa på högstadiet i
tillvalskombinationens ämnen.

7.
Vidareutbildningen bör bl. a.
kunna genomföras i form av decentraliserade studier. Dessutom bör den
ämnesteoretiska utbildningen, om så är möjligt, kunna genomföras i form av
deltidsstudier.

Med
dessa utgångspunkter föreslår skolöverstyrelsen, efter att ha analyserat den lärarsituation
som kan förväntas under 1970-talet samt de utbildningskrav som den reviderade
läroplanen för grundskolan ställer, en vidareutbildning av mellanstadielärare
som enligt skolöverstyrelsens bedömning leder till en kompetens som är
jämbördig med den direktutbildade adjunktens. Som en konsekvens av detta
föreslås att vidareutbildningen skall leda till full behörighet för adjunktstjänst.
Den ämnesteoretiska utbildningen för vidareutbildade lärare som avlagt examen
på mellanstadielärarlinje enligt stadgan (1968: 318) för lärarhögskolorna
föreslås omfatta 40-1-40, eller om svenska ingår 40+60, poäng inom ramen för
grundläggande utbildning vid filosofisk fakultet i två av de ämnen som ingår i
adjunktstjänst. För behörighet i tjänstens tredje ämne bör utan ytterligare påbyggnad
tillvalskurs i ämnet i mellanstadielärarens grundutbildning godtas.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:26 65

I samband med diskussionen av hur en ny vidareutbildning
bör konstrueras framhåller skolöverstyrelsen att genomgång av tillvalskurs
inte bör få tillgodoräknas som ett visst generellt fastställt antal studiepoäng
vid filosofisk fakultet. Som skäl för detta anges bl, a, att de moment som är
gemensamma för studiekurs vid filosofisk fakultet och tillvalskurs inom
mellanstadielärarutbildning sällan har samma omfattning. Skolöverstyrelsen
förutsätter dock att de kunskaper som mellanstadieläraren tillägnat sig genom
studiet av tillvalskurs avsevärt bör underlätta och i vissa fall också förkorta
den faktiska studietiden för erforderliga 40 poäng i motsvarande
universitetsämne.

Ifråga om den närmare utformningen av vidareutbildningens
ämnesteoretiska del föreslår skolöverstyrelsen två modeller. Enligt den första
modellen omfattar den dels ett ämne som ligger utanför tillvalskombinationen,
dels det ena ämnet i tillvalskombinationen. Tillsammans med det andra ämnet i
tillvalskombinationen ger denna modell behörighet för treämnestjänst. Enligt
den andra modellen omfattar vidareutbildningens ämnesteoretiska del två ämnen
som ligger utanför tillvalskombinationen. Det tredje ämnet i en treämnestjänst
eller i förekommande fall s. k. angränsande ämne bör låsas till
tillvalskombinationens ämnen. I denna modell omfattar alltså
adjunktskompetensen ett fjärde ämne, nämligen tillvalsämne två, och ger därmed
möjlighet att söka flera tjänstekombinationer.

Den praktiska utbildningen för den mellanstadielärare som
vill vidareutbilda sig till adjunkt bör enligt skolöverstyrelsens förslag
bestå av en metodikkurs på 95 timmar och ca 180 timmars praktiktjänstgöring.
Metodikkurser bör anordnas en gång om året och förläggas till lärarhögskola
med ämneslärarutbildning 34 veckor före höstterminens början. Praktiktjänstgöringen
bör antingen genomföras i form av en ca 10 timmars tjänstgöring på högstadiet
som inryms i tjänst som lärare 2 eller i form av enbart högstadielärartjänstgöring.
I båda fallen skall praktiktjänstgöringen avse de ämnen som ingår i
vidareutbildningen.

För antagning till praktisk lärarutbildning bör enligt
skolöverstyrelsen fordras att den sökande före ansökningstillfället fullgjort
minst tre års tjänstgöring på mellanstadiet. Vid beräkning av dessa tjänsteår
skall endast tjänstgöring efter avlagd examen på mellanstadielärarlinje eller
folkskollärarexamen räknas.

Prövning av lärarskickligheten bör äga rum efter
genomgången ämnes-mässig vidareutbildning och praktisk lärarutbildning.

Beträffande dimensioneringen av den praktiska lärarutbildningen
anser skolöverstyrelsen att det antal som vidareutbildas inte bör läggas som
ett tillskott till utan inrymmas i det totalt beräknade utbildningsbehovet på
ämneslärarlinjerna. Bl, a. med hänsyn till antalet ansökningar till
biämneskurs 1970 föreslås en intagningskvot på 100 för

5 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 26

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 26 66

mellanstadielärare
som vidareutbildar sig till adjunkt. Det bör uppdras åt skolöverstyrelsen att
fortlöpande föreslå Kungl, Maj:t eventuella ändringar av intagningskapaciteten.

Skolöverstyrelsen anser
att en liknande vidareutbildningsmodell bör kunna tillämpas för
mellanstadielärare som avlagt examen enhgt bestämmelser som gällde före den 1
juli 1968. Dessa lärare har inte erhållit fördjupad utbildning genom
tillvalskurs. Den ämnesteoretiska utbildningen bör för dem omfatta två
ämnesområden på vardera minst 40 poäng och tillsammans med den föreslagna
praktiska lärarutbildningen ge behörighet till två-ämnestjänst som adjunkt på
grundskolans högstadium.

För
lärare som genomgått tidigare vidareutbildning för behörighet till
ämneslärartjänst för folkskollärare och önskar vidareutbilda sig till adjunkt
bör krävas att den ämnesteoretiska utbildningen kompletteras med minst 40 poäng
för ytterligare ett läroämne eller att 20-poängs-ämnen som ingår i den tidigare
utbildningen kompletteras upp till 40 poäng i vartdera ämnet. Den praktiska
lärarutbildningen bör endast omfatta en metodikkurs på 115 timmar. Prövning av
lärarskickligheten bör inte ske. För tillträde till metodikkursen bör krävas
minst tre års full tjänstgöring på grundskolans högstadium. Även denna
vidareutbildning bör ge behörighet till tvåämnestjänst på grundskolan men inte
till treämnestjänst.

Enligt
skolöverstyrelsen medför den föreslagna praktiska lärarutbildningen inga ökade
kostnader för statsverket, eftersom den förutsätts ligga inom ramen för
ämneslärarlinjernas totala kostnad.

4.4.3
Remissyttranden

Den
övervägande delen av remissinstanserna, bl. a. UKÄ, AMS, flertalet länsskolnämnder,
lärarhögskolan i Umeå, Svenska kommunförbundet, TCO, SACO och SFS anser att
vidareutbildning av mellanstadielärare bör anordnas också i fortsättningen och
tillstyrker skolöverstyrelsens förslag att vidareutbildningen bör ge adjunktskompetens.
UKÄ understryker att det förutom de personalpolitiska skälen är av
betydelse att även i fortsättningen vissa högstadielärare har erfarenhet från
det underliggande stadiet.

Länsskolnämnden
i Östergötlands län finner däremot att skolöverstyrelsens förslag om
adjunktskompetens knappast baserats på en totalanalys av skolvardagens
funktionella behov av varierande lärarutbildning, -erfarenheter och
-intressen. Förslaget synes tvärtom leda till en situation med ökad lärarlönekostnad
utan garantier för en mot kostnadsökningen svarande höjning av den pedagogiska
effekten. Förslaget bör därför inte leda till beslut om förändring av
klasslärares vidareut-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 26 67

bildning till ämneslärare, 1 första hand bör de
iakttagelser och ställningstaganden som utredningen om skolans inre arbete
(SIA) eventuellt kan komma med beträffande lärarrollens utformning och
utbildningsbehov avvaktas, innan man frånhänder högstadiet en lärargrupp vars
insats är och varit av mycket stor betydelse.

Beträffande
omfattningen av den ämnesteoretiska vidareutbildningen framhåller UKÄ att
skolöverstyrelsens förslag innebär en rimlig avvägning mellan å ena sidan den
enskildes önskemål om begränsning av studiernas omfattning och å andra sidan högstadielära-rcns
behov av kunskaper och färdigheter. Även AMS, flertalet länsskolnämnder och
Svenska kommunförbundet tillstyrker förslaget på denna punkt. SACO anser
däremot att den ämnesteoretiska vidareutbildningen bör omfatta
universitetsstudier om 120 poäng. Även länsskolnämnden i Skaraborgs län och
lärarhögskolan i Linköping anser detta.

SL delar
inte skolöverstyrelsens uppfattning att tillvalskurserna inte bör
tillgodoräknas i form av ett visst generellt fastställt antal studiepoäng vid
filosofisk fakultet. Förbundet hävdar att det inte kan föreligga oöverstigliga
hinder för en bättre synkronisering av de olika lärarutbildningslinjernas
ämnesteoretiska studier än vad som nu är fallet. Frågan om samordning av
mellanstadielärarnas ämnesteoretiska utbildning med de akademiska
studiekurserna bör prövas på nytt,

UKÄ har
inga erinringar mot skolöverstyrelsens förslag beträffande utformningen och
omfattningen av den praktiska lärarutbildningen. Även flertalet länsskolnämnder
stöder förslaget. Länsskolnämnderna i Värmlands, Västernorrlands och Jämtlands
län anser dock att kraven är alltför omfattande. AMS framhåller att mellanstadielärarnas
praktiska lärarutbildning samt minst tre års praktik bör medföra att den
avslutande utbildningen vid lärarhögskola får karaktär av fortbildning i
likhet med den utbildning som föreslås för folkskollärare med examen enligt
stadgan före den 1 juli 1968.

Svenska kommunförbundet understryker att en alltför
omfattande vidareutbildning, speciellt beträffande den praktiska delen, inte
minst i ekonomiskt hänseende kan te sig mindre lockande för lärare med flera
års utbildning och många års tjänstgöring. För bl, a, norrlandslänen kan en vidareutbildningshnje
som inte är attraktiv ur lärars3'npunkt innebära att det totala antalet vakanta
tjänster på högstadiet ökar. Vidareutbildningsalternativet blir inte
tillräckligt lockande för de lärare som finns på mellanstadiet och de
adjunktsbehöriga söker sig inte till dessa län i tillräckligt stor omfattning.
En reform som har till syfte att höja standarden skulle då för dessa län få
motsatt verkan. Genom att ge möjhghet till dispens från praktiktjänstgöringen skulle
man kunna skapa möjlighet för lärare i kommuner med uppenbar brist på ämneslärare
att efter genomgången metodikkurs vinna behörighet till adjunktstjänst.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 26 68

SL avvisar kravet på ytterligare praktisk lärarutbildning.
Man framhåller att metodisk utbildning i och för sig kan anses vara av stor betydelse
i en lärarutbildning. Med utgångspunkt från förbundets principiella synsätt
rörande lärarfunktionen enligt vilket målet för lärarverk-samheten genom hela
skolsystemet är detsamma, nämhgen att medverka till varje elevs allsidiga och
kontinuerliga utveckling, anser emellertid förbundet att mellanstadielärare
inte skall behöva genomgå en ny formell lärarutbildning enbart av den orsaken
att han ytterligare fördjupat sina rent ämnesteoretiska kunskaper.

För vissa ämnen som ingår i en behörighetsgivande
utbildning kan dock en väl motiverad ämnesmetodik accepteras som ett komplement
till en helt ny ämnesteoretisk utbildning.

SACO anser att den föreslagna praktiska lärarutbildningen
är otillräcklig. Den praktiska utbildningen bör omfatta en termin.

UKÄ, flertalet länsskolnämnder, AMS och SACO tillstyrker
skolöverstyrelsens förslag att dimensioneringen av vidareutbildningen av mellanstadielärare
bör ske med utgångspunkt från en intagningskvot på 100.

TCO anser däremot att skolöverstyrelsens förslag innebär
en radikal nedskärning av en stor lärargrupps vidareutbildningsmöjligheter. 1
skolöverstyrelsens förslag framhålls den ökade tillströmningen till direktutbildningen
som det avgörande skälet för den föreslagna nedskärningen. Med samma
motivering skulle i dag en rad återkommande utbildningsvägar och
internutbildningar kunna skäras ner eller utmönstras. TCO anser inte att några
skäl av pedagogisk natur föreligger att nu ändra sammansättningen av
högstadiets lärarkår. Det är till stor fördel för högstadiet att där finns ett
betydande antal lärare med tidigare erfarenhet av och utbildning för
mellanstadiet samt att vidareutbildningen av mellanstadielärare skall ha
ställning som en reguljär utbildnings-väg till högstadiets ämneslärartjänster.
Om inte detta skall bli ett närmast illusoriskt arrangemang måste denna utbildningsväg
ha en betydande kvantitativ omfattning.

Beträffande skolöverstyrelsens förslag angående
vidareutbildning av lärare som inte avlagt examen på mellanstadielärarlinje vid
lärarhögskola har framför allt SL närmare utvecklat sina synpunkter. Förbundet
anser bl. a. att för de folkskollärare som avlagt examen enligt stadgor som
gällde före 1968 bör en redovisning av den fortbildning de genomgått i
anslutning till sin tjänstgöring kunna läggas till grund för en behörighetsprövning
i det tredje ämnet i en treämneskombination, varefter den återstående
vidareutbildningen skulle kunna omfatta 40+40 poäng i tjänstens andra två
ämnen.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:26 69

5 Föredraganden

5.1 Inledning

Ett av de viktigaste målen för utbildningen är att
befordra jämlikhet. Detta gäller dels innehållet i utbildningen, dels
fördelningen av utbildning mellan olika grupper i samhället. Genom utbildning
skall de studerande bl, a. ges möjlighet till en allsidig
verklighetsupplevelse och vidgade kunskaper samt förbättrad förmåga till
kontakt med andra människor. Utbildning ökar också människors möjlighet till
ett kulturellt rikare liv samt bidrar till att göra det möjligt för alla att
delta i samhällsarbetet. En särskilt viktig roll spelar härvid
vuxenutbildningen.

Som framgår av bl. a. låginkomstutredningens material är
de kortutbildade i allmänhet missgynnade också när det gäller inkomst och
förmögenhet, status och inflytande. Personer med lång utbildning har oftast
goda möjligheter att erhålla välavlönade och stimulerande arbeten samt har
bättre förmåga att hävda sina intressen i skilda sammanhang. Reformer inom
utbildningsområdet är därför bara en del av de förändringar som krävs för att
utjämna skillnader i levnadsförhållanden mellan olika grupper. En
förutsättning för att åstadkomma förändringar är emellertid att det stora
flertalet aktivt deltar i samhällsarbetet.

Under de senaste decennierna har samhället satsat
betydande resurser på utbildnings- och kulturområdet. Dagens ungdom erbjuds
rika möjligheter till utbildning. En obligatorisk nioårig skola har genomförts
för alla barn och ungdomar. Intagningskapaciteten vid gymnasieskolan motsvarar
ca 90 % av en årskull även om den faktiska andelen 16-åringar som studerar är
lägre och många ungdomar genomgår sedan någon form av högskolutbildning.
Parallellt härmed har möjhgheterna till utbildning för vuxna successivt ökat.

År 1970 hade 68 % av befolkningen i åldrarna 2064 år
genomgått endast folkskola och eventuell yrkesutbildning samt 23 % realskola,
grundskola eller annan likvärdig utbildning. Hänsyn har därvid inte tagits till
folkhögskolutbildning, kommunal vuxenutbildning e, d. och inte heller till
deltagande i studiecirkelverksamhet.

Även många unga människor har emellertid fått en
bristfällig grundutbildning eftersom grundskolan först läsåret 1972/73 är
utbyggd i samtliga kommuner. Är 1970 var det närmare en miljon personer i enhets-
och grundskolgenerationen, dvs. i åldrarna under 35 år, som endast erhållit
folkskolutbildning eventuellt i kombination med yrkesutbildning.

För att minska utbildningsklyftan mellan generationerna
måste samhället, vilket jag tidigare flera gånger framhållit, öka sina
insatser på vuxenutbildningens område. Särskilt angelägna är därvid åtgärder
som

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 26 70

syftar
till att nå de utbildningsmässigt mest missgynnade grupperna. Vuxenutbildningen
är också ett betydelsefullt instrument i en arbetsmarknadspolitik som syftar
till att värna om den fulla sysselsättningen.

Vi
har i dag flera olika former av samhällsstödd vuxenutbildning. Studiecirkelverksamheten
samlade förra året ca 1,6 milj. deltagare. Kommunal vuxenutbildning anordnas i
ca 320 kommuner, I Norrköping och Härnösand finns statliga skolor för vuxna,
som bygger på en kombination av lärarledd undervisning och
korrespondensundervisning. En annan form av vuxenutbildning är
arbetsmarknadsutbildningen, där numera utbildning i allmänna ämnen på
grundskolenivå ingår. Folkhögskolorna utgör också en viktig studiemöjlighet
för de vuxna. Vuxenutbildningsprogrammen via radio och tv är för många ett
komplement och för andra ett alternativ till andra utbildningsmöjligheter.
Dessutom förekommer utbildning inom löntagarorganisationer, statlig och kommunal
förvaltning, privata företag osv. Det totala antalet elever som deltar i någon
form av vuxenutbildning överstiger 2 milj. Den expert-studie som
pedagogikutredningen överlämnat visar också på en snabb expansion på alla
områden av vuxenutbildningen.

De
studieformer som i dag kan erbjudas de vuxna har vuxit fram successivt. 1967
års beslut om vuxenutbildningen (prop. 1967: 85, SU 1967: 117, 129, rskr
1967:277) kan betraktas som startpunkten för de senaste årens reformarbete.
1967 års beslut innebar bl. a. avgiftsfria studier enligt läroplanerna för
grundskolans högstadium och gymnasieskolan. Resurserna för
folkbildningsarbetet förstärktes genom att statsbidraget till
studiecirkelverksamheten höjdes frän 15 kr. till 20 kr. per timme. Är 1967
tillkallades vidare kommittén för tv och radio i utbildningen (TRU-kommittén).

Denna
satsning ledde till en mycket kraftig expansion av vuxenutbildningen. Det var
emellertid i stor utsträckning de relativt unga och välutbildade som utnyttjade
möjligheterna att förbättra sina kunskaper. 1967 års beslut inom
vuxenutbildningsområdet har därför under de tvä senaste åren kompletterats med
åtgärder som varit direkt riktade mot grupper med kort och bristfällig
utbildning. År 1970 (prop. 1970: 35, SU 1970: 107, rskr 1970: 273) förbättrades
statsbidragen till folkbildningsorganisationerna genom att bidraget till
studiecirklar höjdes från 20 kr. till 30 kr. per studietimme. Dessutom infördes
ett särskilt till-läggsbidrag på 10 kr. per studietimme. Tilläggsbidraget utgår
till studiecirkelverksamhet på grundskolenivå i ämnena svenska, engelska, matematik
och samhällskunskap, dvs. cirklar som i första hand vänder sig till personer
som endast har sex- eller sjuårig folkskola (i förevarande proposition benämnda
kortutbildade). Samma år tillkallades kommittén för försöksverksamhet med
vuxenutbildning (FÖVUX) som har till uppgift att bedriva uppsökande verksamhet
bland dem som har en kort utbildning och som har arbetsförhållanden som
försvårar regelbundna

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:26 71

studier
i nu tillgängliga former. Vidare infördes ett särskilt statsbidrag till
löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet. Även i fråga om den
kommunala vuxenutbildningen har de två senaste årens beslut syftat till att i
första hand erbjuda plats åt kortutbildade som vill förbättra sina kunskaper
på grundskolenivå.

Reformarbetet på
vuxenutbildningens område har sålunda under de senaste åren i första hand varit
inriktat på att nå dem som har den svagaste skolunderbyggnaden och därmed också
det största behovet av ytterligare utbildning. Vuxenutbildningsorganisationen
skall emellertid också ge möjligheter till kompletterande studier för den som
t. ex. i ett tidigare skede valt fel studiegång. För att tillfredsställa de
olika utbildningsbehov som finns hos de studerande krävs ett mångsidigt utbud.
I prop. 1971: 37 framhöll jag bl. a. att en fortsatt utbyggnad av vuxenutbildningen
är en av de mest angelägna uppgifterna inom utbildningssektorn. Jag pekade
också på att flera utredningar behandlar frågor av central betydelse inom
vuxenutbildningsområdet, bl. a. FÖVUX, kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX)
och 1968 års utbildningsutredning (U 68). Jag vill i detta sammanhang påminna
om att jag nyligen tillkallat tre sakkunniga för att utreda frågan om den fortsatta
verksamheten med television och radio i utbildningen.

Utbildningsutskottet
(UbU 1971: 13) anslöt sig till den prioritering av åtgärder som föreslogs i
propositionen (1971: 37). Utskottet ansåg det vidare angeläget med en
fortlöpande redovisning av utvecklingen och utredningsläget på området.
Redovisningen borde innefatta även de förslag som kunde förutses komma att bli
föremål för statsmakternas beslut. Dessutom erinrade utskottet om de
samordningsproblem som finns på vuxenutbildningens område och framhöll att
dessa har samband med lösningen av studiefinansieringsfrågorna. De borde därför
enligt utskottets mening kunna belysas genom arbetet i SVUX.

Jag
har i det föregående lämnat den av riksdagen önskade redovisningen. Denna är
grundad på rapporter från myndigheter och utredningar och har kompletterats
med en beskrivning av nuvarande utbildningsvägar för vuxna.

Det
viktigaste inslaget i de närmaste årens arbete med vuxenutbildning måste
förbli att nå dem som är i störst behov av vuxenutbildningen. Hittills vidtagna
åtgärder måste därför ständigt underkastas en kritisk granskning för att man
skall kunna bedöma om reformerna har lett till de avsedda resultaten. Ett
uttryck för denna önskan att analysera vuxenutbildningsorganisationen är de
tilläggsdirektiv till SVUX som jag nyhgen anmält.

Kommittén
skall undersöka hur de olika formerna av samhällsstödd vuxenutbildning skall
stödja och komplettera varandra. Det är därutöver nödvändigt att även i bl. a.
organisatoriskt och studiesocialt avseende göra prioriteringar mellan olika
åtgärder. I direktiven påpekas

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:26 72

också
att det inom ett totalt givet utbildningsprogram kan bedömas vara angeläget med
tyngdpunktsförskjutningar.

SVUX
skall pröva vilka åtaganden som en utvidgad uppsökande verksamhet skulle
medföra och därmed beakta erfarenheterna från FÖVUX:s försöksverksamhet.
Kommittén skall vidare pröva de tankegångar som förts fram av bl. a. LO:s
arbetsgrupp för vuxenutbildning om en särskild insats för de relativt unga som
på grund av att grundskolan genomförts successivt inte fått tillgång till den
nioåriga obligatoriska skolan. Kommitténs bedömning skall även innefatta en avvägning
mellan heltids-, deltids- och fritidsstudier. Övervägandena kan leda fram till
en prövning av det statliga stödet till olika former av vuxenutbildning.

I
direktiven påpekas att den enskilde möter ett stort utbud av utbildning, som
svarar mot skilda behov. I vissa fall kan det emellertid vara svårt, trots de
många olika formerna, att få till stånd utbildning. För den enskilde kan det
vidare ibland vara svårt att orientera sig om de olika studiemöjligheterna. Det
kan därför vara angeläget med en lokal och regional samordning av
utbildningsinsatserna. SVUX skall enligt direktiven närmare undersöka hur man
skall kunna nå fram till en sådan samordning. De lokala vuxenutbildningsrådens
uppgifter skall härvid särskilt beaktas. SVUX skall vid fullgörandet av sitt
uppdrag samråda med FÖVUX.

Jag
har i det föregående redovisat innehållet i SVUX:s debattskrift, som
remitterats till ett stort antal instanser. Min förhoppning är att denna skrift
kommer att leda till en intensiv debatt om den framtida vuxenutbildningen och i
synnerhet om konstruktionen av ett studiesocialt system för vuxenutbildningen.
I avvaktan på ställningstagande till ett kommande utredningsförslag kan det
emellertid vara motiverat att redan nu vidta vissa förändringar i det
studiesociala systemet. Jag föreslår i annat sammanhang att Kungl. Maj:t i en
särskild proposition lägger fram ett principförslag om att s. k. äldre
studerande vid studievägar som nu tillhör studiehjälpssystemet förs över till
studiemedelssystemet fr. o. m. budgetåret 1973/74. Härigenom uppnås en större
likformighet i studiesocialt avseende för vuxna oavsett på vilket stadium
studierna bedrivs. Vidare vinner man den fördelen att de vuxna som fortsätter
att studera vid t. ex. någon högskola får samordnade återbetalningar.

Det
är angeläget att man söker finna nya former för att nå även de personer som har
svag motivation att delta i utbildning. Jag har tidigare redogjort för den
uppsökande verksamhet som FÖVUX bedriver, varav bl. a. framgår att 52 % av de
uppsökta önskade studera. Erfarenheterna från FÖVUX-verksamheten visar, som jag
framhållit i prop. 1972: 1 (bil. 10 s. 425) att försöksperioden bör förlängas
för att få det underlag för en säkrare bedömning av de kortutbildades utbildningssituation
som fordras för mer systematiska insatser. Jag förordar att kostnaderna

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 26 73

för
försöksverksamheten får bestridas med medel från reservationsanslaget
Kommittéer m. m. under åttonde huvudtiteln även under budgetåret 1972/73. I
sammanhanget förtjänar framhållas att man också på det lokala planet har tagit
flera initiativ till uppsökande verksamhet. Som exempel vill jag nämna den
verksamhet som bedrivs av Skaraborgs ABF-distrikt i samarbete med
Kommunalarbetareförbundets avdelning 25 i Mariestad; samarbetet mellan Volvo
verkstadsklubb och den kommunala vuxenutbildningen i Göteborg, där man förlagt
grundskolutbildning till Torslandaverken; vuxenutbildningskampanjen vid
Svenska kullagerfabriken i Göteborg, som genomförs i samverkan mellan ABF,
TBV, den kommunala vuxenutbildningen och personalorganisationerna; den
uppsökande verksamhet, som bedrivs av Sundsvalls och Njurunda kommuner, där
kursdeltagarna bedriver det huvudsakliga arbetet i hemmet; den verksamhet som
bedrivs på några arbetsplatser av ABF i Stockholm. De erfarenheter vi f. n. har
av den uppsökande verksamheten är synneriigen goda och de visar att man är
inne på rätt väg när det gäller att nå dem som har kort och bristfällig
utbildning. Jag vill erinra om att skolöverstyrelsen fr. o. m. innevarande
budgetår förfogar över vissa medel (för budgetåret 1971/72 260 000 kr.) för att
stödja olika projekt med bl. a. uppsökande verksamhet.

Vid
beredningen av de i förevarande proposition föreslagna åtgärderna har samråd
skett med den särskilda interdepartementala arbetsgruppen för låginkomstfrågor.

5.2
Folkbildningsarbete

Folkbildningsarbetet
är en mycket viktig del av vuxenutbildningsorganisationen bl. a. därför att folkbildning
visat sig ha goda förutsättningar att nå ut till och aktivera de stora grupper
i samhället som av olika anledningar har begränsade möjligheter att delta i
andra former av studier och kulturliv. De senaste årens debatt om
vuxenutbildningens framtida utformning har markerat folkbildningens roll och
uppgifter på detta område. Detta har särskilt kommit till uttryck i rapporterna
ffån LO:s arbetsgrupp för vuxenutbildningsfrågor (LOVUX). Även FÖVUX:s
försöksverksamhet har visat att cirkelstudier är en lämplig studieform för kortutbildade
vuxna.

Som
ett uttryck för den stora betydelse statsmakterna tillmäter folkbildningsarbetet
har insatserna för denna verksamhet också getts förtur under senare år. Bidrag
till studiecirkelverksamhet utgår, som jag redan nämnt, f. n. till allmän
studiecirkel med 75 % av kostnaderna för ledararvode och studiematerial, dock
högst med 30 kr. per studietimme. Sedan år 1970 utgår, som jag också redovisat,
ett tilläggsbidrag om högst 10 kr. per studietimme till cirklar på
grundskolenivå i ämnena svenska, engelska, matematik och samhällskunskap. Av
tilläggsbidraget får högst

6
Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 26

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 26 74

8
kr. avse ledararvode. Det är här fråga om en verksamhet som i första hand
vänder sig till kortutbildade personer. Omkring 47 000 sådana cirklar startades
under läsåret 1970/71. Ämnena engelska och samhällskunskap svarar för det
största antalet av dessa studiecirklar. Denna s. k. prioriterade
studiecirkelverksamhet betraktar jag som synnerligen viktig när det gäller att
tillgodose grupper som missgynnats i utbildningshänseende. Allteftersom
antalet prioriterade cirklar ökar blir det fråga om betydande kostnader för
studieförbunden för att organisera detta slag av cirklar. Många
studieförbundsavdelningar har också anordnat uppsökande verksamhet för att
rekrytera deltagare till de prioriterade cirklarna. För att särskilt stödja
denna cirkelverksamhet vill jag föreslå ett särskilt bidrag på 5 kr. per
studietimme till de prioriterade studiecirklarna för administration och
uppsökande verksamhet. Det nu föreslagna bidraget bör ses som en motsvarighet
till det särskilda statsbidrag, som skall användas till kostnader för intagning
av elever till kommunal vuxenutbildning och därmed sammanhängande verksamhet
och som utgår med 2 % av statsbidraget till lönekostnad.

Detta
särskilda bidrag bör även utgå till den del av den prioriterade
studiecirkelverksamheten, som avser att utveckla kommunikationsfärdigheten hos
handikappade, t. ex. i åtbördsspråket, blindskrift och maskinskrivning för
blinda.

Jag vill i detta
sammanhang också påpeka att kommunerna genom avsevärda ekonomiska insatser
hittills markerat folkbildningsarbetets betydelse i vuxenutbildning och
kulturliv. Jag utgår från att det höjda statsbidraget kommer av kommunerna att
uppfattas som en bekräftelse på folkbildningens stora betydelse.

5.3
Kommunal vuxenutbildning

Den
kommunala vuxenutbildningen har sedan den 1 juli 1968, då nuvarande
organisation infördes, genomgått en snabb expansion. Läsåret 1967/68 fanns
kommunala kvällsgymnasier på ca 30 orter. F. n. finns kommunal vuxenutbildning
i ca 320 kommuner. Det totala antalet elever i den kommunala vuxenutbildningen
uppgick läsåret 1970/71 till ca 166 000. Som jag tidigare nämnt har de åtgärder
som under de två senaste åren vidtagits inom denna del av vuxenutbildningen i
första hand syftat till att bereda plats och ge stöd åt elever som studerar på
grundskolenivå.

År
1970 höjdes schablontillägget för studiehandledning samt studie-och
yrkesorientering från 13 % av det totala antalet lektioner till 25 % för kurser
på grundskolenivå. Dessa timmar får användas också till stödundervisning,
särskilt för personer med enbart sex- eller sjuårig folkskola utan studievana.
År 1971 drog statsmakterna upp riktlinjer för en starkare styrning av den
fortsatta utbyggnaden av den kom-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 26 75

munala vuxenutbildningen (prop. 1971:37, UbU 1971: 13, rskr
1971: 170). Syftet var att tillgängliga resurser i större utsträckning skulle
ställas' till förfogande för dem som är utbildningsmässigt mest missgynnade.
Kurserna på gymnasieskolnivå skulle få öka med 10 %. Enligt vad jag erfarit har
den totala efterfrågan på gymnasieskolutbildning i hela riket i stort sett
motsvarat en ökning på 10 % medan ökningen i fråga om grundskolekurserna varit
större. Det är enligt min mening riktigt med denna förskjutning mot fler
grundskolekurser och därmed också mot de kortutbildade grupperna. Även för
nästa år bör antalet undervisningstimmar i gymnasieskolkurserna få öka med 10%,
Som jag påpekade i prop, 1971: 37 varierar den relativa omfattningen av den
kommunala vuxenutbildningen på gymnasiestadiet mellan olika kommuner. Det är
enligt min mening angeläget att man når en jämnare fördelning inom landet. På
gymnasieskolstadiet bör man vidare särskilt inrikta sig på att yrkesinriktade
kurser kommer till stånd. Liksom under innevarande år räknar jag dock med att
en generell ökning av antalet undervisningstimmar skall komma till stånd i
samtliga kommuner. Det ankommer på Kungl. Maj:t att meddela närmare
bestämmelser i dessa frågor.

En grundläggande princip för urvalet till gymnasieskolkurser
inom kommunal vuxenutbildning som fastslogs i statsmakternas beslut våren 1971 (prop.
1971: 37 s. 95) var att i första hand de skall tas in som är i störst behov av
utbildningen. Jag förordade bl. a. i prop. 1971: 37 (s. 96) att sådana sökande
till gymnasieskolkurser som vill komplettera för att höja ett tidigare erhållet
betyg i ämnet inte bör beredas plats i vuxenutbildningen. En bestämmelse av
sistnämnda innehåll har tagits in i 34 § kungörelsen (1971: 424) om kommunal och
statlig vuxenutbildning. Det ovillkorliga förbudet att ta in eleven synes
emellertid föra för långt. Kommun eller landstingskommun som är huvudman för
vuxenutbildning bör ha rätt att i gymnasieskolkurs ta emot även elev som redan
har betyg i ämnet, under förutsättning att plats kan beredas eleven utan ökade
kostnader för statsverket. En sådan elev bör dock inte få betyg över det ämne i
vilket han tidigare har fått betyg.

Jag har tidigare redogjort för skolöverstyrelsens förslag
om att kommunerna fr. o. m. den 1 juli 1972 skall få omvandla högst 40 % av schablontiliägget
för studiehandledning samt studie- och yrkesorientering inom den kommunala
vuxenutbildningen till hel- eller deltidstjänst som studie- och
yrkesvägledare. De vuxenstuderande har ofta ett stort behov av studie- och
yrkesvägledning och jag biträder därför skolöverstyrelsens förslag om en sådan
omvandling av schablontillägget. Det ankommer på Kungl. Maj:t att meddela
erforderliga bestämmelser även i denna fråga.

Förra året gjordes en ändring beträffande minimiantal
elever för inrättande av kurs. Dittills hade för alla kurser krävts ett
stadigvarande

5. 75, raderna 18 uppifrån utbytes mot: munaia
vuxenutbildningen (prop. 1971: 37, UbU 1971: 13, rskr 1971: 170). att tillgiingliga
resurser i större utsträckning skuile ställas tiil förfogande för dem som är utbildningsmässigt
mest le. Kurserna på gymnasieskolnivå skulle få öka med 10 %. Efter vad jag
erfarit har den totala efterfrägim pä gym-bildnina i hela riket i stort sett niotsvarat
en ölcnins nå 10 % medan ökninoen i frnpn om prnnrisk-nleknrsprna vqrir

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 26 76

antal om tolv elever, vilket förorsakat problem för
glesbygdskommuner. F. n. gäller att elevantalet får vara så lågt som åtta
endast på de orter inom det allmänna stödområdet som ligger utanför s. k. g-ort.
Eftersom det på många orter med hög frekvens skiftarbete visat sig svårt att få
ihop ett tillräckligt antal elever som samtidigt är lediga från arbetet
förordar jag att på försök, efter medgivande av skolöverstyrelsen, skall få
anordnas 100 kurser med lägst åtta elever på sådana orter där skiftarbete
förekommer i större omfattning, och vilka är g-orter eller ligger utanför det
allmänna stödområdet.

Lärare
inom den kommunala vuxenutbildningen är i regel anställda som timlärare i fråga
om kurs som motsvarar utbildning enligt läroplanen för grundskolans högstadium
eller enligt kursplanerna för någon av följande linjer i gymnasieskolan,
nämligen tvåårig ekonomisk linje, tvåårig social linje, tvåårig teknisk linje,
treårig linje och fyraårig linje. 1 fråga om övriga gymnasieskolkurser fullgörs
undervisningen i allmänhet av lärare vid kommunens gymnasieskola. Förra året
beslutade statsmakterna (prop. 1971: 37) att medge lärare inom den kommunala
ungdomsutbildningen med tjänst inom det allmänna stödområdet utanför s. k. g-ort
möjlighet att i tjänsten inräkna undervisning inom kommunal vuxenutbildning.
Önskemål har framförts att man nu förutsättningslöst bör pröva konsekvenserna
av att inrätta tjänster inom den kommunala vuxenutbildningen i landet i dess
helhet. I samband med en sådan åtgärd måste frågan om särskilda kompletterande
regler för behörighet och meritvärdering beträffande tjänster inom vuxenutbildningen
tas upp till prövning. Man bör enligt min mening försöka få garantier för att
lärarna har erfarenhet och fallenhet för vuxenundervisning. Jag avser att i
annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att ge skolöverstyrelsen i uppdrag att
utreda denna fråga.

Enligt praxis har statsbidrag till avgifter till
försäkring för tilläggspension utbetalts för ordinarie rektorer och ordinarie
studierektorer vid särskild skolenhet för kommunal vuxenutbildning samt i viss
utsträckning även för lärare inom den kommunala vuxenutbildningen. Kungl.
Maj:t bör bemyndigas att meddela bestämmelser om statsbidrag till sådana
avgifter.

Jag vill vidare påpeka att de uttalanden som gjordes av
chefen för dåvarande ecklesiastikdepartementet i 1957 års proposition angående
riktlinjerna för förfarandet vid tillsättning av vissa lärartjänster m. m. och
av utskottet vid behandhngen av propositionen (prop. 1957: 61 s. 64, SU 1957:
97 s. 47) givetvis bör gälla också vid tillsättning av skolledar-tjänster vid
särskilda skolenheter för kommunal vuxenutbildning.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 26 77

5.4
Fortbildning

Som
jag redovisat i det föregående anordnas utbildning av lärare för vuxenutbildningen
vid lärarhögskolorna i Linköping och Stockholm. Skolöverstyrelsen har
föreslagit att vissa åtgärder vidtas för att få till stånd fortbildning av
lärare inom vuxenutbildningen. Enligt förslaget skall det vara obligatoriskt
för lärare inom kommunal vuxenutbildning att delta i speciella program för
vuxenutbildning under minst en studiedag. Skolöverstyrelsen anser dock att man
av praktiska och ekonomiska skäl ej bör ålägga timlärare med annan
huvudarbetsgivare eller utan annan arbetsgivare att delta i studiedagar.
Skolöverstyrelsen föreslår inte någon ytterligare studiedag utöver de högst fem
som föreskrivs i skolstadgan, vilket innebär att den föreslagna fortbildningen
med inriktning på undervisning av vuxna skall rymmas inom nuvarande resurser.
Med hänsyn till att lärarna inom den kommunala vuxenutbildningen i stor utsträckning
har grundutbildning med inriktning på undervisning i ungdomsskolan, anser jag
det synnerligen viktigt att dessa lärare ges fortbildning med inriktning på
undervisning av vuxna. Jag tillstyrker därför skolöverstyrelsens förslag om att
en av studiedagarna skall tas i anspråk för fortbildning med inriktning på
undervisningen av vuxna. Jag avser att i annat sammanhang uppdra åt
skolöverstyrelsen att meddela erforderliga bestämmelser härom. Som
skolöverstyrelsen uttalat gäller åliggandet att delta i studiedagar även för
lärare vid de statliga vuxenskolorna i samma omfattning som för lärare i
ungdomsskolan.

5.5
Pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete

Pedagogikutredningen
har i sitt sista betänkande (SOU 1971:24) tagit upp en rad viktiga problem i
fråga om det pedagogiska forsknings-och utvecklingsarbetet inom
vuxenutbildningen. Efter att ha gjort en genomgång av de senaste årens och nu
pågående projekt konstaterar utredningen att det råder brist på
undersökningar, som belyser vuxenutbildningens organisatoriska förhållanden.
Påtaglig är enligt utredningen också bristen på undersökningar som belyser
effekten av olika metoder i vuxenundervisningen och relationen mellan lärare
och deltagare i vuxenutbildningssammanhang. Med hänvisning till behoven av
forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenpedagogiken anser utredningen det
nödvändigt att särskilda resurser ställs till förfogande för detta ändamål.
Enligt utredningen finns det väl styrkta behov av minst ett tiotal forsknings-
och utvecklingsprojekt. En forskningsvolym av denna omfattning kan enligt
utredningen beräknas medföra ett årligt behov av ca 2 milj. kr. under de
närmaste åren.

I
likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag att det är synnerligen
angeläget att inom ramen för anslaget Pedagogiskt utvecklingsarbete inom
skolväsendet ökade resurser satsas på pedagogiskt ut-

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 26 78

vecklingsarbete
inom vuxenutbildningsområdet. Det av utredningen föreslagna beloppet på ca 2
milj. kr. bör enligt min mening vara ett lämpligt riktmärke för dessa insatser
nästa läsår.

Beträffande
inriktningen av det vuxenpedagogiska forsknings och utvecklingsarbetet
understryker flera remissinstanser utredningens uppfattning att det inte får
begränsas till att beröra frågor om pedagogisk utformning. De praktiska,
ekonomiska, sociala och psykologiska problemen fordrar också sin lösning. FÖVUX
framhåller att den vuxenpedagogiska forskningen i ökad utsträckning bör inriktas
på problem som hänger samman med frågorna hur rekryteringen skall breddas och undervisningen
läggas upp för personer utan studievana. Enligt min mening är det väsentiigt
att nyss refererade synpunkter på inriktningen av det vuxenpedagogiska forsknings
och utvecklingsarbetet beaktas i det fortsatta arbetet. Inom detta arbete kan
det givetvis bli fråga om både mer renodlade forskningsprojekt och
utvecklingsarbete, vilket i likhet med verksamheten vid de pedagogiska
utvecklingsblocken, bör kunna förläggas också utanför de vetenskapliga
institutionerna.

Utredningens
förslag om en särskild vuxenpedagogisk utbildning för lärare inom samhällets
arbetsmarknadsutbildning och i yrkestekniska ämnen inom den kommunala
vuxenutbildningen övervägs enligt vad jag erfarit f. n. av skolöverstyrelsen.

Utöver
åtgärder i anslutning till lärarutbildningen föreslår utredningen ökade
möjligheter och resurser för universitetsutbildning i pedagogik med vuxenpedagogisk
inriktning. Universitetskanslersämbetet har i sitt remissyttrande redovisat att
man sä långt möjligt kommer att tillgodose önskemål av detta slag. Det är
enligt min mening angeläget att utbildning med vuxenpedagogisk inriktning
kommer till stånd även på universitetsområdet.

Enligt
utredningen bör man öka inslagen av vuxenpedagogik inom utbildningen av vad som
tidigare benämnts ämneslärare och klasslärare. Skolöverstyrelsen påpekar i sitt
remissyttrande att ett visst inslag av vuxenpedagogik redan nu förekommer inom
grundutbildningen för alla slag av lärare och att överstyrelsen i samband med
sin översyn av kursplanerna i pedagogik kommer att överväga en ökning av dessa
inslag. Jag vill understryka vikten av att inslagen av vuxenpedagogik ökar i lärarutbildningen
och finner det tillfredsställande att skolöverstyrelsen beaktar dessa frågor
vid översynen av kursplanerna. Beträffande utbildningen i vuxenpedagogik utgår
jag från att skolöverstyrelsen i detta sammanhang, som LO och ABF framhållit,
beaktar såväl erfarenheter som behov av vuxenpedagogik inom
folkbildningsorganisationerna.,

För
att bevaka det vuxenpedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet bör enligt
utredningen inrättas en särskild vuxenpedagogisk nämnd. Nämnden skall enligt
förslaget främst vara av rådgivande karaktär, men man bör kunna pröva att
delegera beslutanderätt till nämnden

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:26 79

i
vissa ärenden. Beträffande detta förslag påpekar dock utredningen att om en
väsentlig omorganisation skulle komma att genomföras t. ex. i fråga om den
dåvarande pedagogiska nämndens sammansättning och uppgifter, kan detta
självfallet påverka den av utredningen föreslagna organisationen. I likhet med
bl. a. universitetskanslersämbetet och skolöverstyrelsen anser jag att man bör
låta det vuxenpedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet få ankomma på den
genom statsmakternas beslut (prop. 1971: 38, UbU 1971: 12, rskr 1971: 169)
under år 1971 inom skolöverstyrelsen omorganiserade pedagogiska nämnden.
Nämndens uppgifter har för övrigt inte avgränsats till att avse någon viss del
av utbildningsväsendet utan omfattar detta i dess helhet. Som utredningen påvisat
bör emellertid bevakningen av de vuxenpedagogiska frågorna framgent tillmätas
ökad betydelse. Detta bör leda till en utökning av nämnden. Det ankommer på Kungl.
Maj:t att utfärda närmare bestämmelser härom.

Pedagogikutredningens
förslag om ett särskilt projekt med inriktning på dokumentations- och
informationsfrågor inom vuxenutbildningsområdet bör prövas. Jag avser att i
annat sammanhang uppdra åt skolöverstyrelsen att utreda frågan.

5.6
Vidareutbildning av mellanstadielärare

Undervisningen
på grundskolans högstadium i de ämnen som tidigare benämnts läroämnen har sedan
1950-talets mitt ombesörjts av i huvudsak två olika tjänstekategorier,
adjunkter och ämneslärare. Med den senare gruppen avses här folkskollärare
(numera mellanstadielärare) som har viss ämnesutbildning f. n. en eller flera
studiekurser vid filosofisk fakultet om sammanlagt minst 40 poäng jämte två
kortare kurser. En sådan vidareutbildad folkskollärare kan efter genomgång av lärarhögskolas
ämneslärarlinje erhålla ordinarie tjänst som adjunkt, om han har genomgått
studiekurser om sammanlagt minst 80 poäng vid filosofisk fakultet.

Ämneslärarna
har gjort skolundervisningen värdefulla tjänster särskilt under skolreformernas
genomförande. Bristen på lärare gjorde det angeläget att få fram lärare till
försöksskolans och senare grundskolans högstadium. Pedagogiskt har det vidare
varit en fördel att inom högstadiet ha tillgång till lärare med erfarenhet
från undervisning på mellanstadiet. Men införandet av de särskilda
vidareutbildningsmöjligheterna innebar också att en viktig utbildningspolitisk
princip förverkligades på detta område, nämligen önskemålet att till ett yrke
rekrytera personer med skiftande erfarenheter och varierande förkunskaper liksom
strävan att ge den enskilde möjlighet att komma vidare inom sitt fackområde. I prop.
1967:4 angående reformerad lärarutbildning uttalade chefen för dåvarande
ecklesiastikdepartementet att det fort-

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:26 80

farande
borde finnas en särskild vidareutbildningsmöjlighet för mellanstadiets lärare.
Skolöverstyrelsen har nu som jag redovisat i det föregående lagt fram förslag
om detta.

I
enlighet med utgångspunkten för överstyrelsens utredningsuppdrag räknar jag med
att det alltjämt bör finnas två lärarkategorier som skall svara för
undervisningen i läroämnen på grundskolans högstadium. Den kvantitativa avvägningen
av antalet ordinarie tjänster mellan dessa båda tjänstetyper kan givetvis
anpassas efter förändrade förhållanden. Avvägningen mellan andelarna ordinarie
tjänster för adjunkter och ämneslärare kan således komma att omprövas.

Jag
övergår nu till att behandla de krav i olika avseenden som bör ställas för
behörighet till ordinarie ämneslärartjänst vid grundskola för mellanstadielärare
liksom för behörighet till ordinarie adjunktstjänst för vidareutbildad
mellanstadielärare.

En
viktig princip som fastställdes i samband med 1967 års lärarutbildningsreform
var att högstadiets ämneslärare skulle vara behöriga att undervisa i tre ämnen.
Motsvarande krav bör gälla för den vidareutbildade mellanstadieläraren. I den
nya mellanstadielärarutbildningen finns två s. k. tillvalskurser, vilka ger en
sådan fördjupning att mellanstadieläraren i dessa ämnen skall kunna undervisa
på högstadiet. I två av tre ämnen som skall ingå i ämneskombinationen enligt skolstadgan
bör behörigheten grundas på sådana tillvalskurser. I det tredje ämnet bör
läraren ha utbildning om minst 40 poäng i fil. kand. examen. I enlighet med det
önskemål som förts fram av bl. a. Sveriges lärarförbund avser jag att föreslå Kungl.
Maj:t att uppdra åt dels universitetskanslersämbetet att i samråd med
skolöverstyrelsen undersöka möjligheterna att vid studierna för 40 poäng
tillgodoräkna tillvalskurs i mellanstadielärarutbildningen, dels
skolöverstyrelsen att utreda förutsättningarna att låta vidareutbildningen
omfatta en tredje tillvalskurs.

I
mellanstadielärarutbildningen ingår av naturliga skäl endast i ringa
utsträckning metodik avpassad för undervisning på högstadiet. En särskild
metodikkurs om ca sex veckor bör därför anordnas inom vidareutbildningens ram.
Det är också angeläget att som skolöverstyrelsen påpekat lärarna före
metodikkursen förvärvat en längre tids erfarenhet av undervisning på
mellanstadiet. Som inträdeskrav till metodikkursen bör därför gälla att läraren
efter examen tjänstgjort minst tre år på mellanstadiet. Efter metodikkursen bör
läraren med full tjänstgöring tjänstgöra en termin på grundskolans högstadium,
innan han kan anses behörig för ordinarie ämneslärartjänst.

Jag
avser senare att föreslå Kungl. Maj:t att skolöverstyrelsen skall få i uppdrag
att komma in med förslag om innehåll m. m. i metodikkursen.

Möjligheten
skall givetvis stå öppen för en mellanstadielärare som blivit ämneslärare att
vidareutbilda sig till adjunkt. När det gäller den

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:26 81

ämnesteoretiska
behörigheten bör läraren i vart och ett av två ämnen ha utbildning om minst 40
poäng i fil. kand. examen. I det tredje ämnet grundas behörigheten på
tillvalskurs i mellanstadielärarutbildningen. Några ytterligare krav på praktisk-pedagogisk
utbildning utöver vad som fordras för behörighet till ordinarie
ämneslärartjänst bör inte ställas upp.

Behörig
till ordinarie tjänst som adjunkt i grundskolan bör även den vara som med
uppfyllande av de ämnesteoretiska kraven har genomgått den ettåriga ämneslärarlinjen
på lärarhögskola och tjänstgjort två år som lärare i läroämnen. För
mellanstadieläraren bör således även framdeles två vägar stå öppna för förvärv
av behörighet till adjunktstjänst.

På
grund av vad jag förordat i det tidigare om krav på viss tids tjänstgöring på
mellanstadiet bör den nya metodikkursen anordnas första gången under sommaren
1974.

Det
ankommer på Kungl. Maj:t att utfärda erforderhga bestämmelser dels för de
mellanstadielärare som före den 1 juli 1974 förvärvat behörighet till här
aktuella tjänster enligt äldre bestämmelser, dels för mellanstadielärare med
äldre utbildning som vill vidareutbilda sig till ämneslärare eller adjunkt.

Jag
avser att återkomma till Kungl. Maj:t beträffande överstyrelsens förslag om vidareutbildning
av vissa andra lärarkategorier.

5.7
Övriga förslag

Statsmakterna
beslutade år 1970 att statsbidrag fr. o. m. budgetåret 1970/71 skulle utgå till
löntagarorganisationerna för deras centrala kursverksamhet (prop. 1970: 35. I
propositionen redovisades utförligt motiven för statsbidraget och avgränsningen
av stödet. Mot bakgrund av bl. a. önskemålet om att tyngdpunkten i
utbildningsinsatserna skulle läggas på grupper med förhållandevis kort
grundutbildning ansågs det motiverat att koncentrera de statliga medel som
kunde ställas till förfogande till löntagarorganisationerna.

Vissa
företagarorganisationer har nu begärt att bli delaktiga av det statliga stödet.
Jag är inte beredd att nu frångå den principiella avgränsningen som fastlades
år 1970. Däremot är jag med hänsyn till de skäl som förts fram från
Lantbrukarnas riksförbund beredd att föreslå att denna organisations centrala
kursverksamhet under budgetåret 1972/73 på försök inordnas under anslaget
Bidrag till löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet inom en
kostnadsram av 200 000 kr. För att en av riksförbundet anordnad kurs skall
hänföras till försöksverksamheten skall den till icke obetydlig del avse
utbildning i allmänna ämnen, såsom samhällskunskap, nationalekonomi, psykologi,
svenska, matematik eller produktionsteknik. En utvärdering av försöket bör
sedan komma till

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 26 82

stånd.
Kungl. Maj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande att medge statsbidrag enligt
grunderna för nu gällande bestämmelser till Lantbrukarnas riksförbund under
budgetåret 1972/73 från anslaget Bidrag till löntagarorganisationernas centrala
kursverksamhet.

Inom
skolväsendet, vid bl. a. gymnasieskolan och den kommunala och statliga
vuxenutbildningen, verkställs årligen ett mycket stort antal särskilda
prövningar och fyllnadsprövningar. I många fall synes prövningarna äga rum i
omotiverat stor skala, varigenom kostnaderna för statsverket blir betydande.
Jag anser det därför rimligt att den som vill delta i sådan prövning fr. o. m.
den 1 juli 1972 får erlägga en avgift om 50 kr. per prövning.

Avgifterna
för särskild prövning och fyllnadsprövning bör redovisas särskilt som inkomst
på driftbudgeten under uppbörd i statens verksamhet. Kungl. Maj:t bör inhämta
riksdagens bemyndigande att meddela de bestämmelser som fordras för att sådana
avgifter skall kunna tas ut vid skolor under skolöverstyrelsens inseende.

6 Hemställan

Jag
hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

1)
medge att reservationsanslaget
Kommittéer m. m. under åttonde huvudtiteln får tas i anspråk under budgetåret
1972/73 för försöksverksamhet med vuxenutbildning,

2)
godkänna av mig i det
föregående förordade ändringar av det stathga stödet till studiecirkelverksamheten,

3)
godkänna vad jag i det
föregående förordat i fråga om organisationen för studie- och yrkesvägledning
samt om elevantalet inom den kommunala vuxenutbildningen,

4)
bemyndiga Kungl. Ma]:t att i
enlighet med vad jag förordat i det föregående utfärda erforderliga
bestämmelser om avgift för särskild prövning och fyllnadsprövning,

5)
godkänna vad jag i övrigt
förordat i fråga om fortbildning av lärare, pedagogiskt forsknings- och
utvecklingsarbete, löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet och
vidareutbildning av mellanstadielärare.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 26 83

7 Anslagsberäkningar för budgetåret 1972/73

G 5. Bidrag till driften av kommunala skolor för vuxna

1970/71 Utgift 87 132 393 1971/72 Anslag 130000000 1972/73
Förslag 165 000 000

Kommunal gymnasial vuxenutbildning omfattar enligt beslut
av 1967 års riksdag (prop. 1967:85, SU 1967:117 och 129, 2LU 1967:45, rskr
1967:277 och 290) utbildning motsvarande läroplanerna för grundskolans
högstadium, fackskolan, gymnasiet och yrkesskolan. Statsbidrag utgår med 100 %
av utgifterna för löner till lärare och skolledare. Bestämmelser om
utbetalningar har meddelats i kungörelsen (1971: 424) om kommunal och stadig
vuxenutbildning.

Skolöverstyrelsen

1. Överstyrelsens anslagsberäkning för budgetåret 1972/73
framgår av följande sammanställning.

Skolöverstyrelsen

Lönekostnadspälägg m. m............. 26 488 000

Gymnasieskolkurser....................... 107 936 000

Grundskolekurser.......................... 65 100 000

Skolledare m. m............................. 13 028 000

Kostnader för intagning av elever. . 3 460 000

Tekniska stödåtgärder................... .... 250 000

Reseersättningar åt vissa lärare i allmänna

stödområdet ............................... ...... 75 000

Preparandkurser i svenska för invandrare .. 2 600 000

218 937 000

2.
För budgetåret
1972/73 räknar man med en ökning av gymnasieskolkurserna med 10 %. Beträffande
grundskolkurserna uppskattar skolöverstyrelsen ökningen av elevantalet till ca
30 %.

3.
För budgetåret
1972/73 beräknar skolöverstyrelsen medel för 40. tjänster som rektor och 40
tjänster som studierektor vid särskilda skolenheter samt 300 arvodestjänster
som studierektor. Dessutom föreslår överstyrelsen att sammanlagt 320
arvodestjänster som huvudlärare inrättas vid de särskilda skolenheterna.

4.
Enligt Kungl. Maj:ts
beslut den 15 mars 1968 bör skolöverstyrelsen verka för avveckling av
skolformen teknisk aftonskola, dock under förutsättning att jämförbara
utbildningsalternativ skapas inom den kommunala vuxenutbildningen. Sedan
fackskola införts på samtiiga gymnasieorter är de tekniska aftonskolorna till
största delen helt eller delvis av-

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 26 84

vecklade.
Sålunda förekommer läsåret 1971/72 ingen intagning av elever i terminskurs 1.
Antalet elever vid skolorna budgetåret 1972/73 uppskattar överstyrelsen till
ca 2 400.

5.
Överstyrelsen föreslår att
rätten att i tjänsten inräkna tjänstgöring inom kommunal vuxenutbildning
utsträcks att gälla generellt för alla lärare inom ungdomsutbildningen.

6.
För att underlätta för
invandrare att delta i vuxenutbildningen föreslår skolöverstyrelsen att inom
den kommunala vuxenutbildningen får anordnas preparandkurser i svenska för
invandrare.

Föredraganden

Jag
delar skolöverstyrelsens mening om att utbildningskapaciteten vid de kommunala
skolorna behöver utvidgas. Av beräkningstekniska skäl räknar jag dock med ett
något lägre ökningsbelopp än skolöverstyrelsen. Förslagen om arvodestjänster
som huvudlärare samt om preparandkurser för invandrare är jag inte nu beredd
att tillstyrka. Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att
till Bidrag till driften av kommunala skolor för vuxna för budgetåret 1972/73
under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 165 000 000 kr.

G
6. Bidrag till studiecirkelverksamhet

1970/71
Utgift 121043 293 1971/72 Anslag 130 000 000 1972/73 Förslag 165 000 000

Enligt
bestämmelserna i kungörelsen (1963: 463) om statsbidrag till det fria och
frivilliga folkbildningsarbetet (omtryckt 1970: 329, ändrad 1971: 341) utgår
statsbidrag till studiecirklar i allmänhet med högst 75 % av de bidragsgrundande
kostnaderna. Bidragets storlek bestäms av följande regler.

För
allmän studiecirkel kan bidraget till kostnaderna för ledare och studiemateriel
för varje studietimme utgöra högst 30 kr., varav högst 24 kr. för ledararvode.
Statsbidrag kan i allmänhet inte utgå för mer än tre studietimmar vid varje
sammankomst. Medverkar expert eller fackman i allmän studiecirkel, som han ej
tillhör, utgår statsbidrag till kostnaderna för arvode, resekostnadsersättning
och traktamente till högst 30 kr. för varje studietimme.

För
studiecirkelverksamhet i vissa ämnen och på en nivå som svarar mot högst
grundskolans årskurs 9 utgår ett tilläggsbidrag av högst 10 kr. per
studietimme. Bidraget får användas till kostnader för såväl ledararvode som studiemateriel.
Bidrag till dessa cirklar kan utgå med 100 %

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 26 85

av verifierade kostnader för ledararvode och studiemateriel,
dock högst med 40 kr. per studietimme.

För universitetscirkel kan bidraget till kostnaderna för ledararvode
och studiemateriel utgöra högst 75 kr. för varje studietimme, varav högst 60
kr. kan avse ledararvode.

Skolöverstyrelsen

För budgetåret 1972/73 räknar skolöverstyrelsen med en
fortsatt ökning av antalet allmänna studiecirklar, varvid även ökning av
antalet prioriterade studiecirklar kan förväntas. Likaså beräknas antalet
universitetscirklar fortsätta att öka.

Föredraganden

Antalet statsbidragsberättigade studiecirklar har ökat
mycket starkt under 1960-talet. Läsåret 1969/70 uppgick antalet till ca 158 000
och 1970/71 till ca 162 000. Samhällets stöd har varit av stor vikt för denna
snabba ökning. Under de senaste åren har statsbidragen förbättrats. Beslut
härom har fatiats vid 1963, 1964, 1965, 1967 och 1970 års riksdagar. Jag har i
det föregående redogjort för det stora intresse som visats för de s. k.
prioriterade studiecirklarna under det första året och därvid också mitt
förslag om att höja statsbidraget till denna del av studiecirkelverksamheten
med 5 kr. per timme.

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Bidrag till studiecirkelverksamhet för budgetåret
1972/73 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
165 000 000 kr.

G 7. Bidrag till studieförbund

1970/71 Utgift 8 400 000

1971/72 Anslag 8900000

1972/73 Förslag 9 400 000

Enligt de principiella grunder som godtagits av 1963 års
riksdag (prop. 1963: 36, SU 1963: 74, rskr 1963: 190) utgår bidrag till av
skolöverstyrelsen godkända studieförbund (f. n. elva). Bidraget utgår dels
till organisationskostnader, dels till kostnader för pedagogisk verksamhet.

Bidraget till organisationskostnaderna skall fördelas
mellan studieförbunden med hänsyn dels till kostnaderna för
studiecirkelverksamhet, dels till den bidragsberättigade
studiecirkelverksamhetens geografiska spridning. Till de poster som får beaktas
vid beräkningen av detta bidrag hör utgifterna för instruktörer och
centralt anställd personal

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 26 86

även den personal som sysslar med pedagogiska uppgifter , förbundsledningens
lokaler, internationella förbindelser, instruktions- och inspektionsresor,
konferenser och studiepropaganda.

Bidraget
till pedagogisk verksamhet skall fördelas mellan förbunden i proportion tiU
genomsnittliga antalet statsbidragsberättigade studietimmar under de tre
senaste verksamhetsåren. Bidraget skall användas för åtgärder av pedagogisk
natur inom studiecirkelverksamheten, i första hand till utgifter för utbildning
av ledare för studiecirklar, framställning av studiemateriel och pedagogiska
hjälpmedel, anskaffande av apparater för pedagogiskt bruk samt pedagogisk
försöksverksamhet.

Sedan
budgetåret 1967/68 utgår ett särskilt belopp till studieförbundens pedagogiska
verksamhet bland handikappade. Medlen skall fördelas mellan studieförbunden
med hänsyn till deras insatser för att utveckla studiehjälpmedel och
studiemetoder för handikappade.

Skolöverstyrelsen

1.
Överstyrelsen föreslår att
bidraget till studieförbundens organisationskostnader höjs med 500 000 kr.
till 4,9 milj. kr.

2.
För att minska kursavgifterna
för handikappade cirkeldeltagare, som behöver särskilda läromedel, och för att
stimulera produktion av sådana läromedel föreslår skolöverstyrelsen ett
särskilt bidrag på 300 000 kr. till produktion av studiematerial för
handikappade.

Föredraganden

Jag
förordar att anslaget höjs med 500 000 kr. från 8,9 milj. kr. till 9,4 milj.
kr. Jag har därvid beräknat 4,7 milj. kr. till organisationskostnader, 4,1
milj. kr. till pedagogisk verksamhet, 400 000 kr. till pedagogisk verksamhet
för handikappade och 200 000 kr. till produktion av studiematerial för
handikappade.

Jag
hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att
till Bidrag till studieförbund för budgetåret 1972/73 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett anslag av 9 400 000 kr.

Med
bifall tUl vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur
protokollet: Britta Gyllensten

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 26 87

Innehåll

Sida

1
Inledning 3

2 Nuvarande utbildningsvägar för vuxna 5

2.1
Kommunal vuxenutbildning 5

2.2
Statlig vuxenutbildning 7

2.3
Folkhögskola 7

2.4
Studieförbund 8

2.5
Kurser i radio och television 9

2.6
Arbetsmarknadsutbildning 10

2.7
Eftergymnasial vuxenutbildning 11

2.8
Korrespondensundervisning 12

2.9
Löntagarorganisationernas
utbildning 13

2.10
Statlig personalutbildning 15

2.11
Svenska kommunförbundets
utbildningsverksamhet 16

2.12
Svenska landstingsförbundets
utbildningsverksamhet 17

2.13
Utbildningen inom det privata
näringslivet 19

3 Utredningsläget
på vuxenutbildningens område 20

3.1
Framlagda förslag 20

3.2
En strukturell översikt över
vuxenutbildningen i Sverige 21

3.3
Kommittén för studiestöd åt
vuxna 23

3.4
Kommittén för försöksverksamhet
med vuxenutbildning 27

3.5
Kommittén för försöksverksamhet
med tv och radio

i
utbildningen 33

3.6
1968 års utbildningsutredning 35

3.7
Skolöverstyrelsen 35

3.8
Universitetskanslersämbetet 38

4 Förslag
på vuxenutbildningens område m. m. 39

4.1
Folkbildningsarbete 39

4.2
Kommunal vuxenutbildning m. m. 43

4.2.1
Kommunal vuxenutbildning 43

4.2.2
Studie- och yrkesorientering
inom kommunal vuxenutbildning 45

4.2.3
Fortbildning av lärare inom
vuxenutbildningen 46

4.2.4
Övriga förslag 48

4.3 Vuxenpedagogisk
forskning och utbildning 49

4.3.1 Pedagogikutredningen 49

4.3.1.1
Forsknings- och
utvecklingsarbete 49

4.3.1.2
Utbildning i vuxenpedagogik 52

4.3.1.3
Dokumentation och information 54

4.3.1.4
Organisatoriska frågor 55

4.3.2 Remissyttranden 57

4.3.2.1
Allmänna synpunkter 57

4.3.2.2
Forsknings- och
utvecklingsarbete 58

4.3.2.3
Utbildning i vuxenpedagogik 59

4.3.2.4
Dokumentation och information 60

4.3.2.5
Organisatoriska frågor 61

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:26 88

Sida

4.4
Vidareutbildning av mellanstadielärare m. m. 62

4.4.1
Gällande bestämmelser 62

4.4.2
Skolöverstyrelsen 63

4.4.3
Remissyttranden 66

5 Föredraganden 69

5.1
Inledning 69

5.2
Folkbildningsarbete 73

5.3
Kommunal vuxenutbildning 74

5.4
Fortbildning 77

5.5
Pedagogiskt forsknings- och
utvecklingsarbete 77

5.6
Vidareutbildning av
mellanstadielärare 79

5.7
Övriga förslag 81

6 Hemställan 82

7 Anslagsberäkningar för budgetåret 1972/73 83

TRYCKERIBOLAGET iVAR H/EOGSTROM AB. STOCKHOLM
1972

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

28 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (28)

28 kopplingar i 15 dokument.

  1. SOU 1999:141 Från Kunskapslyftet till en strategi för livslångt lärande s. 21 om s. 1 · s. 85 i texten
  2. Prop. 1983/84:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1984/85 om s. 82 i texten
  3. Bet. 1981/82:UbU2 om vissa skolfrågor s. 4 om s. 82 i texten
  4. Prop. 1975:23 Regeringens proposition om vidgad vuxenutbildning samt studiestöd till vuxna m.m. s. 65 i texten
  5. Prop. 1974:1 Statsverkets tillstånd och behov under bugetåret 1974/75 s. 355 · s. 360 · s. 406 om s. 75 · s. 407 i texten

Visa alla 15