Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition angående åtgirder för att påverka strukturomvandlingen inom vissa branscher

1972 · 30 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 30 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1972:46, Kungl. Maj:ts proposition angående åtgirder för att påverka strukturomvandlingen inom vissa branscher

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts
proposition nr 46 år 1972 Prop. 1972:46

Nr 46

Kungl.
Maj:ts proposition angående åtgärder för att påverka strukturomvandlingen inom
vissa branscher; given Stockholms slott den 10 mars 1972.

Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet
över industriärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vars
avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

RUNE
B. JOHANSSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
propositionen framläggs förslag om tidsbegränsade åtgärder avsedda att påverka sturkturomvandlingen
inom textil- och konfektionsindustrierna (TEKO-mdustrierna), skoindustrin, den
manueUa glasindustrin samt möbelindustrin. För att åstadkomma en mer planmässig
strukturanpassning inom nämnda branscher föreslås dels en förstärkning och
utvidgning av det nu löpande omställningsprogrammet för TEKO-industrierna och
den manuella glasindustrin, dels ett system med statliga lånegarantier
(strukturgarantier).

Det
av 1971 års riksdag beslutade programmet för omställningsfrämjande åtgärder i
form av statliga bidrag tUl konsulttjänster på 2,5 milj. kr. per år under
perioden 1971/721973/74 (prop. 1971: 1 bU. 15 s. 54, NU 1971: 13, rskr 1971:
120) föreslås nu bU föriängt till att omfatta även år 1974/75. Anslaget bör för
budgetåret 1972/73 höjas tiU 5 milj. kr. De föreslagna beloppen är avsedda att
utgöra bidrag till finansiering av undersökningar som syftar till att
konkretisera förutsättningarna för främst företagssamgåenden inom nämnda
industrigrenar.

1
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 46

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 46 2

Vidare
föreslås bildandet av ett bolag med uppgift att genom strukturgarantier
finansiellt underlätta en planmässig strukturomvandling inom nämnda branscher.
Bolaget avses bli belagt dotterbolag tUl Sveriges investeringsbank.
Arbetstagarnas och arbetsgivarnas organisationer föreslås tillsammans bilda
strukturråd, som avses få en rådgivande funktion i förhållande till bolagets
styrelse beträffande främst garanti-givningens inriktning och fördelning på
branscher.

Lån
med struktmgarantier föreslås bli förmånsrättsligt placerade närmast före det
egna kapitalet. Garanti får bevUjas för lån upp till ett belopp motsvarande
högst det egna kapitalet i det låntagande företaget enligt de beräkningar som
föregår långivningen.

En
garantiram föreslås bli uppbyggd successivt under loppet av tre år med början
den 1 juli 1972 till att vid försöksperiodens slut omfatta 100 milj. kr.
Garantiramen föreslås omfatta 40 milj. kr. under det första budgetåret.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 46

Utdrag
av protokoll över industriärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockhohns slott den 10 mars 1972.

Närvarande:
statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON,
NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.

Chefen
för industridepartementet, statsrådet Johansson, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om åtgärder för att påverka
strukturomvandlingen inom vissa branscher och anför.

I
prop. 1972: 1 (bU. 15 s. 32) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i
avvaktan på särskUd proposition angående åtgärder för att påverka
strukturomvandlingen inom vissa branscher, till omställningsfrämjande åtgärder
för textil- och konfektionsindustrierna för budgetåret 1972/73 beräkna ett
reservationsanslag av 2,5 milj. kr. Jag anhåller att nu få ta upp denna fråga.

Inledning

Under
sommaren och hösten år 1971 genomfördes inom industridepartementet en
utredning rörande strukturomvandlingen inom bl. a. TEKO-industrierna. Detta
arbete resulterade i en departementspromemoria (Ds 1 1971: 5) Förslag om
statliga åtgärder för att påverka strukturomvandlingen inom vissa branscher.

Efter
remiss har yttranden över promemorian avgivits av kommerskollegium,
marknadsrådet, näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens pris- och kartellnämnd (SPK),
överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), arbetsmarknadsstyrelsen, statens
institut för företagsutveckling (SIFU), länsstyrelserna i Östergötiands,
Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Göteborgs- och Bohus, Älvsborgs, Skaraborg och
Örebro län, delegationen för de mindre och medelstora företagen, Sveriges
investeringsbank AB, Landsorganisationen i Sverige (LO) efter hörande av Beklädnadsarbetarnas
förbund och Svenska fabriksarbetareförbundet , Svensk industriförening,
Svenska arbetsgivareföreningen efter hörande av Sveriges
konfektionsindustriförbund, Sveriges textUindustriför-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 46 4

bund
och Glasindustrins arbetsgivareförbund , Svenska bankföreningen, Svenska
sparbanksföreningen, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges
allmänna exportförening, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO),
Sveriges industriförbund efter hörande av Konfektionsindustriföreningen,
Textilrådet, Svenska glasbruksföreningen och Svenska skofabrikantföreningen
samt Tjänstemännens centralorganisation (TCO) efter hörande av Svenska in-dustritjänstemannaförbundet
(SIF) och Sveriges arbetsledareförbund (SALF).

Vidare
har yttrande inkommit från Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU).

Bakgrund

Den
svenska ekonomins tillväxttakt under efterkrigstiden har i genomsnitt legat på
ungefär samma nivå som i övriga OECD-länder exkl. Japan. Den över en längre
period relativt jämna tillväxttakten för ekonomin i dess helhet har varit
förenad med betydande strukturella förändringar inom olika delar av
samhällsekonomin inte minst inom industrin. En dylik successiv omfördelning
av produktionsresurserna är inte bara en följd av den ekonomiska tillväxten
utan också en förutsättning för denna.

De
grundläggande sambanden mellan strukturomvandling och ekonomisk tillväxt är
givetvis generella och inte unika för svensk ekonomi. Hänsyn tUl dessa samband
har emellertid sedan länge satt en påtaglig prägel på vår handels -och
näringspolitik. Den i jämförelse med många andra länder liberala
handelspolitiken har tvingat det svenska näringslivet att ständigt förnya sig och
anpassa sig till nya konkurrensförutsättningar. Sveriges integrationspolitiska
strävanden under senare år har burits upp av samma grundläggande synsätt. Genom
bildandet av EFTA skapades ett frihandelsområde omfattande närmare 100 milj.
konsumenter vilket medförde ökade avsättningsmöjligheter för svensk industri
men också skärpta krav på effektivitet och strukturanpassning. De pågående förhandlingarna
med den europeiska ekonomiska gemenskapen syftar på samma sätt tiU att
eliminera hinder för ett svenskt deltagande i den internationella
arbetsfördelningen. Detta kommer att innebära vidgade möjligheter att avsätta
den svenska produktionen men samtidigt leda till en skärpt konkurrens för
svensk industri såväl på hemmamarknaden som vid export till övriga
EFTA-marknader.

Strukturomvandlingens
omfattning och hastighet har varit betydande under senare år med allt vad detta
innebär i fråga om krav på omställning hos företagen och deras anställda.
Detta förhållande kan illustreras med följande tabeU.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 46 5

Industrins
förädlingsvärde och sysselsättning procentuellt fördelad på branscher åren 1955
och 1969

Bransch

Förädli

ngs-

Syssel-

Förändring

värde

sättning

i 1 000-tal

anställda

1955

%

1969

%

1955

%

1969

%

19551968

Gruvindustri

5,7

2,7

1,9

1,2

- 4,7

Järn och
metaUverk

7,7

6,9

6,6

6,8

8,7

Verkstadsindustri
(exkl. varv)

30,5

40,6

33,7

42,0

114,0

Varvsindustri

.3,4

2,3

3,5

3,0

- 1,2

Jord och
stenindustri

4,5

4,9

4,9

4,8

4,1

Träindustri

6,8

6,8

8,7

8,7

9,0

Massa-
pappers och

waUboardindustri

9,1

6,7

5,9

5,2

- 0,6

Pappersvaru
och grafisk industri

5,6

6.2

5,6

5,7

6,7

Livsmedelsindustri
(inkl. dryc-

kesvaru- och tobaksindustri

10,0

9,4

8,1

8,0

6,4

Textilindustri

4,2

2,4

6,1

3,4

-19,5

Konfektions-
sko-, och läder-

industri

5,8

3,4

10,3

5,8

-32,3

Kemisk
och petroleum industri

5,4

6,5

36

3,9

6,6

Gummivaruindustri

1,4

1,3

1,3

1,5

3,3

Hela
industrin

100

100

100

100

101,5

Källa:
1970 års långtidsutredning. Svensk industri under 70-taIet med utblick mot 80-taIet.
(SOU 1971: 5.)

Den
svenska industrins branschstruktur har således förändrats kraftigt sedan
mitten av 1950-talet. Mätt i sysselsättning har, som framgår av tabellen,
textil-, konfektions-, sko- och läderindustriemas relativa andelar minskat
mest. Samtidigt har verkstadsindustrin (exkl. varv) ökat sin relativa andel
avsevärt och därmed ytterligare befäst sin ställning som vår dominerande
industribransch. En ökning kan också noteras för kemisk industri och
petroleumindustri. Enligt de beräkningar som långtidsutredningen gjort för
perioden 19701975 kommer sysselsättningsutvecklingen även framgent att vara
mycket olikartad meUan olika branscher. Bl. a. verkstadsindustri, pappersvaruindustri,
petroleumindustri och gummivaruindustri beräknas öka sin andel av den totala
industrisysselsättningen, medan en fortsatt kraftig tillbakagång väntas för
textilindustri, konfektionsindustri samt sko- och läderindustri. Också för
vissa delar av träindustrin är en tillbakagång att vänta.

När
det gäller samgåenden i form av samarbetsavtal och fusioner inom svensk
industri hänvisas i promemorian till en nyligen publicerad undersökning, som
belyser utvecklingen under perioden 19461969. Antalet fusioner och ingångna
samarbetsavtal, som totalt för perioden uppgick till nära 3 600, låg på en
tämligen konstant och låg nivå fram till slutet av 1950-talet, då en betydande
uppgång inträffade. Sedan dess

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop, 1972: 46 6

har
med undantag för ett par år antalet samgåenden ökat kontinuerligt. Antalet samgåenden
var i genomsnitt fem gånger större under undersökningsperiodens fem senaste år
än under de fem första. Omkring 265 000 personer har arbetat i industriföretag,
som under denna period förvärvats av andra företag. I genomsnitt har nära en
tredjedel av de i industrin sysselsatta under efterkrigstiden direkt
"berörts" av fusioner. Den relativa omfattningen av fusioner varierar
dock kraftigt meUan olika branscher. I förhållande till antalet företag inom
resp. bransch har fusionsfrekvensen varit lägst i träindustrin,
konfektionsindustrin, skoindustrin, grafiska industrin och textihndustrin.

Antalet
av varslade nedläggningar berörda arbetstagare varierar från år till år, men
under de senaste åren har sammansättaingen förändrats påtagligt. Av de
varselberörda arbetstagarna var år 1968 33 "/o verksamma inom
TEKO-industrierna, läder-, hår- och gummivaruindustrier-na samt träindustrin.
Två år senare var denna andel 66 "/o. Varslade nedläggningar tenderar
således att alltmer koncentreras tih dessa industrigrenar, som år 1969
tillsammans svarade för 18 procent av industrisysselsättningen.

Fr.
o. m, senare delen av 1950-talet har arbetslösheten blivit alltmer struktureUt
och regionalt betonad. Betydande arbetslöshet har kunnat förekomma inom vissa
delar av landet samtidigt som brist på arbetskraft rått inom andra regioner,
främst storstadsregionerna. Fram till slutet av 1960-talet var den strukturellt
betingade arbetslösheten i betydande utsträckning koncentrerad till
skogsbruket och de norra länen. Under senare år har en strukturellt betingad
arbetslöshet också kommit att bli alltmer framträdande inom industrin.
Eftersom flera av de branscher, som berörs av strukturomvandlingen, är
regionalt koncentrerade uppstår härigenom också regionala
arbetsmarknadsproblem. Dessa förstärks när ett krisdrabbat företag är
lokaliserat till en liten ort, vars existens till stor del är beroende av företaget
ifråga. Detta har ofta varit fallet inom TEKO-industrierna och de orter, som är
beroende av dessa.

För
vissa branscher har gjorts och görs särskilda undersökningar. Enligt
TEKO-utredningen (Ds 1 1969:6 samt SOU: 1970: 59 och 60) kan förutses en fortsatt
sysselsättningsminskning och behov av strukturella förändringar för vissa
delar av de svenska TEKO-industrierna, främst textilindustrin och den tyngre
konfektionsindustrin. Gjorda undersökningar av den manueUa glasindustrin visar
en likartad bild. I möbelindustriutredningens betänkande (SOU 1972: 2) visas
att en relativt snabb strukturomvandling kan väntas inom möbelindustrin.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 46 7

Förslagen
i departementspromemorian Åtgärdernas syfte och inriktning

I
departementspromemorian föreslås att åtgärder vidtas från statens sida med
huvudsyfte att reducera kunskapsmässiga och finansiella hinder för en mer
planmässig strukturanpassning inom vissa stagnerande industribranscher. Grundtanken
är att man härigenom i görligaste mån tillvaratar en upparbetad bransch- och
yrkesskicklighet samt undviker att kapitalvärden går till spillo. Åtgärderna
bör avse TEKO-industrierna, skoindustrin och den manuella glasindustrin.

För att uppnå det åsyftade
resultatet bör åtgärdema inriktas på att stimulera och underlätta för lönsamma
företag med goda framtidsutsikter att expandera genom förvärv av företag eller
driftsenheter, som tillhör de nämnda branscherna och som vid rådande
strukturella och ägar-mässiga förhållanden bedöms ha relativt svag
konkurrensförmåga och expansionskraft på kort eller lång sikt. Förvärven bör
vara långsiktigt motiverade och bedömas som företagsekonomiskt riktiga.
Härigenom uppnås en ökning av sysselsättningstryggheten vid de förvärvade enheterna.

Åtgärder
för att stimulera undersökningar rörande företagssamgåenden

Bristande
information hos företagen om förutsättningarna för samgåenden med andra
företag kan ha negativa konsekvenser från strukturanpassningssynpunkt. Den
bristande informationen kan vara sammankopplad med ovilja att opåkallat ta
första steget i en diskussion med ett annat företag om ett eventuellt
samgående. För att eliminera denna brist på information om de grundläggande
förutsättningarna måste företagen göra undersökningar. Särskilt mindre och
medelstora företag kan behöva anlita utomstående expertis för sådana undersökningar.
Därtill kommer även att krav på opartiskhet kan nödvändiggöra ianspråktagande
av fristående experter. Kostnaderna för dessa undersökningar kan vara
betydande. Eftersom resultaten av undersökningarna är mycket ovissa medför
inte sällan undersökningskostnadernas storlek och särskilt frågan om deras
fördelning att parterna inte kan enas om genomförandet av en undersökning
fastän man i princip är positivt intresserad härav.

Statliga bidrag till
finansiering av undersökningar, som syftar till att konkretisera
förutsättningarna för företagssamgåenden bör kunna stimulera företagen att
vidta sådana undersökningar. Staten lämnar fr. o. m. budgetåret 1971/72 bidrag
av delvis denna karaktär till TEKO-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 46 8

industrierna.
Våren 1971 beslöt riksdagen att för treårsperioden 1971/72 1973/74 anvisa 2,5
milj. kr. per år som konsultbidrag (prop. 1971: 1 bil. 15 s. 50, NU 1971: 13, rskr
1971: 120). Detta omställningsprogram administreras av kommerskoUegium och
kompletterar tidigare beslutade statliga utbUdnings- och exportprograra för
TEKO-industrierna. I proposition 1971: 1 (bil. 15 s. 51) anfördes att de stathga
bidragen för omställningsåtgärder borde utgå till undersökningar med Mar
inriktning på de organisatoriska förhållandena varvid särskilt frågor
sammanhängande med dels företagens behov av specialisering, dels lämpligheten
av mer eller mindre långtgående samarbete med andra tillverkare eller avnämare
borde stå i centrum.

Detta
program bör enligt departementspromemorian få sin tyngdpunkt förskjuten mot
direkta undersöknmgar om företagssamgåenden och utvidgas till att omfatta även
skoindustrin och den manuella glasindustrin samt erhålla ökade ekonomiska och
personella resurser.

Huvudsyftet
bör vara att stimulera lönsamma och expansiva företag att planmässigt överväga
förvärv av sådana företag och driftsenheter inom TEKO-industrierna,
skoindustrin och den manuella glasindustrin som vid rådande strukturella och agarmässiga
förhållanden bedöms ha relativt svag konkurrensförmåga och expansionskraft på
kort eller lång sikt. Statliga bidrag till undersökningar rörande
förutsättningarna för företagssamgåenden torde för att bli tillräckligt
verkningsfulla behöva kompletteras med aktiva insatser frän kommerskollegiums
sida.

Enligt
promemorian bör i detta syfte kommerskollegiums resurser förstärkas med mellan
två och fyra heltidsanställda experter. Den sålunda bildade organisatoriska
enheten vid kommerskollegium bör inom delbranscher där företagssamgåenden
förefaller vara särskilt angelägna från industripolitisk synpunkt aktivt söka
intressera företagen för undersökningar rörande företagssamgåenden. Nära
kontakter med bl. a. företagareföreningarna och länsarbetsorganen bör utgöra
ett väsentiigt inslag i denna verksamhet.

För
att det utökade omställningsprogrammet skall kunna få avsedd effekt bör det
nuvarande anslaget om 2,5 mUj. kr. per år höjas väsentligt. Beträffande det
statliga bidragets andel av en undersöknings kostnader och administrativa
regler i övrigt bör i stort samma vUlkor gälla som för det nuvarande
programmet. Kommerskollegium bör således tillse att vederbörande företag bär en
efter omständigheterna anpassad andel av kostnaderna. Av själva syftet med
fusionsundersökningar följer att god lönsamhet vid ett berört företag inte bör
utgöra hinder för erhållande av statliga bidrag för anlitande av utomstående
experter.

Det
nya programmet bör ses som ett led i en försöksverksamhet. Först sedan konkreta
erfarenheter erhållits av verksamheten kan definitiv ställning tas till
åtgärdernas utformning och inriktning på längre sikt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 46 9

Åtgärder
för att underlätta finansiering av företagssamgåenden

Ett
företag kan se sig föranlåtet att avstå från en i och för sig lönsam
investering, exempelvis i form av ett företagsförvärv, av en rad olika skäl.
Företagets självfinansieringsgrad, lönsamhet eller tillgång på säkerheter kan
av kreditgivarna anses erbjuda så stora kreditrisker att man inte är villig att
medverka med lånefinansiering i erforderlig omfattning. Företaget självt
kanske väljer att avstå från den lönsamma investeringen på grund av att den
nödvändiga lånefinansieringen anses sänka företagets soliditet, dvs. relationen
mellan eget och främmande kapital, till en farligt låg nivå. Företaget kan
även ha en försiktigare finansiell riskbedömning än kreditgivarna och alltså
avstå från lån, som dessa är villiga att ge.

I
promemorian påpekas att en expansion genom förvärv av ett annat företag innebär
särskilt för mindre och medelstora företag en ofta stark språngvis ökning av
produktion och sysselsättning, som anstränger företagets administrativa och
finansiella resurser. Företaget kan väntas avstå från transaktionen om man
anser sig ha för små finansiella resurser kvar för att finansiera de ofta
betydande initialkostnaderna som är förenade med företagssamgåenden, de
framtida investeringarna samt det ökade behovet av rörelsekapital. Vidare
behövs reserver för att möta konjunkturella och oförutsedda påfrestningar i
framtiden. 1 promemorian framhåUs även att börsnoterade företag i regel har
större möjligheter än icke börsnoterade att lösa sådana finansiella problem
genom tUl-försel av eget kapital utifrån.

Börsnoterade
företag har i regel goda möjligheter att finansiera företagsförvärv eftersom
de ytterst kan utnyttja aktiebörsen via nyemissioner och aktiebyten. De icke
börsnoterade företag, som önskar expandera genom köp av andra företag, är i
finansieringsavseende sämre ställda. Dessa företags möjligheter att öka det
egna kapitalet bestäms till helt övervägande del av internt genererade vinstmedel.
Därmed begränsas dessa företags möjlighet och villighet att utnyttja
kreditmarknaden, vilket i sin tur kan innebära finansiella restriktioner för en
annars önskad expansion vilka börsnoterade företag inte upplever i samma grad.

Mycket
talar enligt promemorian för att här diskuterade statliga finansiella
insatser för att stimulera företagssamgåenden inom branscher med
strukturomvandlingsproblem bör få en form som innebär att staten medverkar tUl
att krediter ställs till förfogande som förmånsrättsligt placeras närmast det
egna kapitalet. Primärt innebär detta ett tillskott av riskvilligt
långfristigt kapital som omedelbart ökar företagets soliditet. KapitaltUIskottet
får sekundärt till följd att det låntagande företagets möjligheter tiU
omedelbar och framtida upplåning på kreditmarknaden förbättras. Genom denna
typ av krediter förstärks således företa-

It
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 46

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 46 10

gets
finansiella ställning under viss tid samtidigt som den finansiella risken
reduceras i samband med ytterligare upplåning.

Inrättandet
av ett stmkturgarantibolag

I
promemorian anförs att statliga åtgärder bör vidtas, som har till huvuduppgift
att finansiellt underlätta en önskvärd strukturomvandling inom vissa branscher -r-
företrädesvis i form av ett lönsamt och expansivt företags förvärv av annat
företag eller delar av företag i syfte att långsiktigt öka
sysselsättningstryggheten vid de senare. Åtgärderna bör få karaktär av
försöksverksamhet till dess nödvändiga erfarenheter samlats.

Med
hänsyn till att de föreslagna åtgärderna har försökskaraktär och att Sveriges
investeringsbank AB har erforderliga personella resurser bör verksamheten
förläggas i nära anknytning till Sveriges investeringsbank. För att åstadkomma
en gränsdragning gentemot Sveriges investeringsbanks ordinarie verksamhet bör
den föreslagna verksamheten handhas av ett särskilt belagt dotterbolag tUl
banken. Personalen vid dotterbolaget förutsätts i huvudsak bli gemensam med
bankens.

De
finansiella svårigheterna i samband med strukturomvandling i stagnerande
branscher är direkt beroende av projektens relativt höga risknivå.
Finansieringsproblemet är därmed huvudsakligen en fråga om kvaliteten hos de
säkerheter en låntagare kan prestera. Det framhålls i promemorian att de
statliga finansiella insatserna därför bör få formen av statiiga
kreditgarantier (strukturgarantier), vilka Sveriges investeringsbanks för
ändamålet bildade dotterbolag (strukturgarantibolag) får till uppgift att
bevilja lånesökande företag. Strukturgarantier bör få beviljas för lån i
affärsbank, sparbank, kreditaktiebolag eller annan kreditinrättning som Kungl.
Maj:t godkänner. Det antas i promemorian att Sveriges investeringsbank kommer
att svara för en betydande andel av denna långivning.

Målen
för strukturgarantibolaget

Enligt
promemorian bör huvudmålet för strukturgarantibolaget vara att finansiellt
underlätta en önskvärd strukturomvandling inom TEKO-industrierna, skoindustrin
och den manuella glasindustrin. Dessa finansiella insatser bör företrädesvis
ske i form av att bolaget möjliggör för ett lönsamt och expansivt företag att
förvärva ett annat företag eller delar av detta med påföljd att
sysselsättningstryggheten långsiktigt ökar vid det senare. Det framhålls vidare
att det är utomordentligt angeläget att undvika direkta engagemang i företag
vars långsiktiga ekonomiska bärkraft redan från början ter sig tvivelaktig.

Det
övertagande företaget behöver inte nödvändigtvis tillhöra någon av de nämnda
branscherna. I vissa fall kan en vertikal eller annan inte-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:46 11

gration
över branschgränserna vara en strukturpolitiskt lämplig åtgärd och innebära att
det övertagna företaget tillförs en företagsledning, som förmår orientera om
verksamheten i mer lönsam riktning.

I
vissa fall kan en rationell form av strukturförändring vara att två eller flera
företag sammanför vissa funktioner, exempelvis exportförsäljningen, till ett
gemensamt bolag. Stiukturgarantibolaget bör kunna be-vUja strukturgarantier
även i sådana fall när särskilt starka skäl talar härför. Härvid bör dock
speciell vikt fästas vid att de deltagande företagens egna insatser i bolaget
blir klart dominerande.

Det
påpekas i promemorian att det för vissa delar av TEKO-industrierna och
skoindustrin finns anledning för staten att ta hänsyn till
beredskapsförsörjningen. Den nu arbetande försörjningsberedskapsutredningen
väntas under år 1972 framlägga förslag tUl lämpliga långsiktiga åtgärder på
detta område. Om det under tiden fram till dess statsmakterna fattat beslut om
sådana åtgärder uppstår situationer, som kräver statligt ingripande för att
undvika försörjningspolitiskt synnerligen allvarliga nedläggningar och om
andra tillgängliga medel inte har önskad effekt, bör efter särskilt medgivande
av Kungl. Maj:t strukturgarantier temporärt kunna beviljas för att hålla
verksamheten igång till dess mer långsiktiga lösningar hunnit utarbetas. Beviljandet
av en sådan strukturgaranti skall ses som ett klart och temporärt avsteg från
struktur-garantibolagets egentliga syfte.

Villkor
vid beviljande av strukturgarantier

1
promemorian fastiäggs att ett grundläggande villkor för att ett företag skall
kunna erhålla strukturgarantier bör vara att företaget presenterar
genomarbetade och detaljerade planer för företagssamgåendets genomförande samt
dess beräknade finansiella lönsamhetsmässiga och sys-selsättningsmässiga
konsekvenser på längre sikt. Vidare påpekas att möjligheterna för företagen
att åstadkomma sådana planer bör öka avsevärt genom det utvidgade omstäUningsprogrammet
hos kommerskollegium.

Lån
med strukturgarantier som säkerhet bör förmånsrättsligt placeras närmast före
det egna kapitalet i företaget. Samtliga vid lånetidpunkten existerande
fordringar liksom uppkommande fordringar under struktur-garantiemas löptid får
därmed bättre förmånsrättsligt läge än den fordran som garantUånet utgör.
Därmed kommer för företaget lån med strukturgarantier att i detta avseende
närmast vara jämförbara med eget kapital.

Det
framhålls i departementspromemorian att stmkturgaranti ej bör beviljas när
annat statligt kreditstöd beviljas för samma ändamål. Löptiden för bevUjad
strukturgaranti bör vara högst tio år. Det mot garantin svarande lånet bör
genom regelbundna avbetalningar betalas åter

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 46 12

under
garantins löptid och garantin nedsättas i motsvarande mån. Om särskilda skäl
föreligger bör anstånd med avbetalningar kunna beviljas under viss tid, högst
fem år, eller stmkturgarantins och det däremot svarande lånets löptid kunna
uppgå till högst 15 år.

På
lån mot garanti från strukturgarantibolaget bör utgå ränta från dagen för
utbetalningen till låntagaren efter samma räntesats som till-lämpas för industrigarantilån
med rörlig räntefot enligt kungörelsen (1960: 372) om statligt kreditstöd till
hemslöjd, hantverk och småindustri. Vederbörande bank bör betala en förlusttäckiungsavgift
motsvarande den som gäller för industrigarantilån. Överenskommelse om ovannämnda
villkor bör träffas med kreditinrättningarna.

Om
särskUda skäl föreligger bör strukturgarantibolaget kunna medge räntebefrielse
under högst tre år. Praktiskt bör detta arrangeras så att kommerskollegium
svarar för kreditgivarens ränteersättning efter anmälan därom från strukturgarantibolaget.

I
promemorian understryks att ovannämnda särskilda skäl rörande löptid,
amorteringar och räntor bör avse undantagsfall och vara knutna tUl speciellt
höga engångskostnader, som kan vara förenade med företagssamgåendet under
omställningsperioden.

Avsikten
med strukturgarantierna är att tillsammans med andra finansieringskällor täcka
det totala behovet av kapitaltillskott, för företagssamgåendet. Med hänsyn
till det risktagande som är förenat med stmk-turgarantierna bör det mot
garantin svarande lånet understiga hälften av det låntagande företagets egna
kapital enligt de beräkningar som föregår långivningen.

I promemorian framhålls
slutligen att det risktagande som är förenat med stmkturgarantier motiverar att
strukturgarantibolaget får i princip obegränsad rätt till insyn i låntagarens
ekonomiska utveckling under garantins löptid. Lämplig form för sådan insyn
torde i regel vara att tUlsätta en särskild revisor. Det kan vara lämpligt att
som villkor för garantin kräva garantibolagets godkännande innan låntagaren
ikläder sig större ekonomiska engagemang under garantins löptid.

Strukturgarantibolagets
administration m.m.

1
promemorian förordas såsom tidigare nämnts att stmkturgaranti-bolaget
administreras av ett särskilt för ändamålet bildat belagt dotterbolag till
Sveriges investeringsbank. Vikten av ett nära och löpande samarbete med
kommerskollegium och arbetsmarknadsstyrelsen framhålls. Av detta skäl bör i
bolagets styrelse ingå en representant för vartdera av dessa båda verk.

Antalet
styrelsemedlemmar i bolaget bör begränsas till fem för att medge effektiva
arbetsformer.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 46 13

Det
är vidare angeläget att strukturgarantibolagets verksamhet sker i nära samråd
med arbetstagarnas och näringslivets organisationer. Av detta skäl bör ett
eller flera strukturråd bildas som har en rådgivande funktion i förhållande
till bolagets styrelse.

Strukturgarantiemas
omfattning

Omfattningen
av stmkturgarantibolagets verksamhet motiverar enligt departementspromemorian
att dess garantiram under loppet av tre år med början den 1 juli 1972
successivt byggs upp tUl att omfatta 100 milj. kr. Garantierna bör icke vara
revolverande. Med tanke på att behoven kan väntas vara störst under det första
året bör garantiramen då omfatta 40 milj. kr. Därefter bör ramen utgöra 30
milj. kr. under vartdera av de därpå följande två åren.

I promemorian framhålls
att ersättning för räntebefrielse bör betalas genom kommerskollegium, som även
bör svara för att strukturgarantierna infrias i den mån så krävs. För dessa
båda ändamål bör särskilda medel anvisas.

Remissyttrandena
Allmänna synpunkter

I
sitt remissyttrande pekar LO på att TEKO-industrierna och den manuella
glasindustrin under senare år blivit föremål för omfattande statliga insatser.
1970 och 1971 års riksdag beslutade om ett omfattande statligt stödprogram för
dessa branscher. Dessa beslut har föregåtts av djupgående branschutredningar.
Åtminstone vad gäller TEKO-industrin var ett av de gmndläggande motiven till
åtgärderna behoven av en rationellare företagsstruktur i branschen, vilket bl.
a. skulle kunna uppnås med fusioner och samgående mellan företag. Det tidigare
beslutade stödprogrammet hade alltså till stor del samma utgångspunkter som
det nu föreliggande förslaget till stmkturgarantibolag. När nu en ny form av
finansiellt stöd med syfte att underlätta fusioner inom bl. a. TEKO-branscherna
föreslås, hade det enligt LO varit naturligt att de hittills gjorda
erfarenheterna av det löpande stödprogrammet redovisats i promemorian.

Svenska
arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund anför i sitt gemensamma
remissyttrande att de föreslagna åtgärderna knappast kan väntas få annat än
marginella effekter även om; dessa rimligtvis bör vara positiva. Man
framhåller vidare att de grundläggande problemen i de berörda branscherna har
en sådan omfattning att en mera betydande uppbromsning av nedläggningstakten
förutsätter en

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 46 14

förbättring
av lönsamheten. I remissyttrandet konstateras emellertid att företagssamverkan
med stathgt stöd även inom dessa branscher i vissa fall bör kunna vara en väg
att uppnå ökad konkurrenskraft och därmed långsiktigt större
sysselsättningstrygghet.

Svensk
industriförening tar i sitt yttrande upp en längre principdiskussion kring
stor- resp. smådriftsfördelar. Föreningen vill nyansera det aUtför vanliga
synsättet "att större företag är effektivare, skötes bättre och skapar
större trygghet i anstäUningen än små företag". Föreningens analys
utmynnar i "att en till varje individuellt företag avpassad storlek torde
vara att föredraga, varigenom möjlighet skapas att genom beaktande av såväl
små- som stordriftsfördelar uppnå något som kan sägas vara den optimala
balanspunkten".

Branschavgränsningen

Flera
remissinstanser har invändningar mot den i promemorian föreslagna branschavgränsningen
och menar att behovet av samhällsingripanden är motiverat även i andra
branscher.

Länsstyrelsen
i Kalmar län anser att starka skäl talar för att motsvarande åtgärder vidtas
även inom delar av träindustrin, framför allt möbel- och snickeriindustrin.
Under perioden 19651969 har i länet 35 företag inom träindustrin med 393
anställda lagts ner. Företagsstmk-turen inom branschen är starkt splittrad och
man menar att omfattande stmkturella förändringar kan fömtses. Samtidigt
påpekar man att det fortfarande finns rådram för att åstadkomma en från
samhälleliga utgångspunkter önskvärd planmässig stmkturomvandling. Härigenom
och p. g. a. att branschen domineras av många och relativt små företag anses de
föreslagna åtgärdema särskUt angelägna för träindustrin. Vidare är ett starkt
skäl tUl detta att en okontrollerad stmkturomvandling kan medföra svårlösta
problem eftersom åtskilliga av branschens företag utgör basen för näringslivet
i flera mindre och medelstora tätorter.

Uppfattningen
att i varje fall delar av den träbearbetande industrin bör inkluderas bland de
branscher som blir föremål för de i promemorian föreslagna åtgärdema delas av SIFU,
länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs och Skaraborgs län.

ÖEF
menar att de föreslagna åtgärderna inte bör begränsas till att avse enbart
TEKO-industrierna, skoindustrin och den manuella glasindustrin. Åtgärderna bör
även omfatta andra branscher där motsvarande problem kan förutses komma att
uppstå såsom järngjuterier och garverier. ÖEF framhåller att det inom gjuteribranschen
finns fömtom i promemorian redovisade faktorer även interna och externa
miljökrav som av kostnadsskäl väntas framtvinga en stmkturanpassning i krympande
riktning. Vidare framhålls att gai-veriindustrins utveckling i be-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 46 15

tydande
utsträckning sammanhänger med skoindustrins. ÖEF menar att det från
beredskapssynpunkt är väsentligt att tillräcklig kapacitet finns såväl inom
garveri- som järngjuteribranschen.

Länsstyrelsen
i Östergötlands län menar att förslagen bör omfatta även den grafiska industrin
samt den legobaserade verkstadsindustrin. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län menar att även småbåtsindustrin bör bli föremål för statliga åtgärder i stmkturrationaliserande
syfte. Länets företagareförening nämner även tegelindustrin, plastindustrin
samt viss del av verkstadsindustrin som tänkbara målbranscher.

Arbetsmarknadsstyrelsen,
Sveriges investeringsbank. Svenska bankföreningen m. fl. ifrågasätter
lämpligheten av den i promemorian föreslagna branschavgränsningen och menar
att motsvarande problem av samma dignitet finns även i andra branscher. Man
vill dock inte invända mot att den föreslagna branschavgränsningen tillämpas
under en treårig försöksperiod med hänsyn till dessa branschers särskilda
svårigheter.

Konkurrensaspekter

Marknadsrådet
har med hänsyn till den för närvarande rådande branschstmkturen inom
TEKO-industrierna, skoindustrin och den manuella glasindustrin samt de
konkurrensförhållanden som där råder ingen erinran mot att stathga åtgärder
vidtas för att underlätta fusioner inom dessa branscher. Som framhålls i
promemorian är inom flertalet aktuella stagnerande branscher importkonkurrensen
betydande och/eller företagsstrukturen starkt splittrad. Marknadsrådet kan
därför instämma i att det från konkurrenssynpunkt finns utrymme för
företagssamgående inom dessa branscher. Man vill dock peka på risken för att
ett hastigt ökat företagssamgående kan komma att påskynda nedläggningar av sådana
konkurrenssvaga företag som av olika skäl inte kan räkna med att deltaga i ett
samgående. Marknadsrådet menar att de statliga åtgärderna för att underlätta
företagssamgående därför bör vidtas under fortlöpande observation av dess
effekter på konkurrensförhållandena.

NO konstaterar att det i
promemorian angivna huvudsyftet med förslagen sammanfaller med intentionen
bakom konkurrensbegränsnings-lagen. NO pekar dock tillsammans med SPK på vissa varugmpper
(exempelvis fodervävnader, cordväv, sytråd, blåtvills, lakansväv och vävd
maskinfilt) som är enföretagsdominerade och där en ökad koncentration kan leda
till en från konkurrenssynpunkt inte önskvärd situation. NO biträder förslagen
och utgår från att de föreslagna åtgärderna inte kommer att tillämpas inom
varugrupper med redan nu hög företagskoncentration.

Vidare
framhåller NO vikten av att tillämpningsreglerna blir så homogena som möjligt.
NO anför som exempel att stora variationer i den andel av undersökningskostnaderna,
som vederbörande företag får bära.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:46 16

kan medföra snedvridande effekter. På motsvarande sätt bör
företagen vad avser kreditgarantierna behandlas på i möjligaste mån likartat
sätt.

Bidrag till fusionsundersökningar

Promemorians förslag att de statiiga bidragen till
undersökning av förutsättningarna för företagssamgående anslagsmässigt ökas
tillstyrks av samtiiga remissinstanser, som behandlar dessa delar av förslaget.
Bl. a. SPK understryker vikten av en ingående analys av konsekvenserna av en
tilltänkt företagskombination och av de åtgärder som inom de nybildade
företagen måste vidtas för att de önskade fördelarna skall vinnas. Med
hänvisning till det angelägna i att staten i ökad utsträckning medverkar till
en mera planmässig strukturomvandling samt föreliggande uppgifts
svårighetsgrad, betonas värdet av att den treåriga försöksperiodens
erfarenheter utnyttjas effektivt. Därför framhåller bl. a. Marknadsrådet, NO
och SPK att de föreslagna åtgärderna noggrant bör följas upp och utvärderas.

En för många remissinstanser väsentiig fråga gäller initiering
av undersökningar om samgåenden. Sålunda framhåller bl. a. länsstyrelserna i
Kalmar och Jönköpings län att statsmakterna bör ta initiativ för att i
samverkan med branschens företrädare framlägga en plan för branschens framtida
lokalisering och dimensionering.

När det gäller undersökningarnas huvudsakliga inriktning
på uppköp av hela eller delar av företag vill SIFU starkt förorda att även
andra former av samgående än direkta fusioner erhåller finansieringsstöd. Som
exempel nämns samarbetsavtal ev. i form av bildade intresseföreningar
rörande marknadsföring, produktion och/eller administrativa funktioner.
Länsstyrelserna i Östergötlands och Jönköpings län och Sveriges
investeringsbank framhåller att en branschförändring av strukturell betydelse
mycket väl kan ske genom att ett företag bygger ut sin kapacitet eller
moderniserar sin tekniska utrustning och samtidigt ökar antalet anställda.

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund.
Svenska bankföreningen och Svensk industriförening framhåller att fusionering
sällan är en patentmedicin när det gäller att lösa olönsamma företags problem.
Svensk industriförening framhåller att argumentet att fusioner kan medföra
betydelsefulla höjningar av företagsledningens kvalitet har begränsad
giltighet.

Ett typfall då främjandet av en sådan fusion kan vara
motiverat föreligger, enligt Svenska bankföreningen, när ett lönsamt och
expansivt företag kan förutses efter hand vilja företa nyinvesteringar och
vidga sin verksamhet och det samtidigt finns ett nedläggningshotat företag med
arbetskraft och realkapital som skulle kunna nyttiggöras vid en sådan expansion.
Ett samgående skulle då kunna vara på lång sikt företags-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 46 17

ekonomiskt
motiverat. Från samhällsekonomisk synpunkt är ett omedelbart samgående
önskvärt så att en nedläggning av det olönsamma företaget förhindras. Det
lönsamma företaget kan emellertid av solidi-tetsskäl vid ifrågavarande tidpunkt
vara ovilligt att ta risken eller oförmöget att mobilisera tUlräckliga
finansiella resurser för en fusion. Svenska bankföreningen anser att
svårigheterna i ett sådant fall skulle kunna överbryggas genom ett speciellt
kreditstöd, så att både de företagsekonomiska och samhällsekonomiska
aspekterna blev tillgodosedda.

Flera
remissinstanser däribland också Svenska bankföreningen understryker att en
på lång sikt gynnsam företagsekonomisk kalkyl måste vara en förutsättning för statiigt
kreditstöd med syfte att underlätta en fusion.

Stmkturgarantier

Den
i promemorian framförda uppfattningen att behovet av riskvilligt kapital ej tUlfredsställande
kan tUlgodoses genom existerande finansieringskanaler delas av samtliga
remissinstanser. Delegationen för de mindre och medelstora företagen och
Svenska bankföreningen understryker i detta sammanhang det angelägna i att
åtgärder vidtas för att underlätta kapialförsörjningen för de mindre och
medelstora företagen och har även pekat på det tidigare av delegationen för de
mindre och medelstora företagen framlagda förslaget om ett särskilt
finansieringsinstitut. Andra remissinstanser, t. ex. SIFU, betraktar de föreslagna
garantierna som ett komplement till ett sådant finansieringsinstitut.

Beträffande den föreslagna
finansieringsformen lånegarantier med förmånsrättslig placering närmast före
det egna kapitalet framhåller flera remissinstanser att ett sådant garantisystem
bör kunna medverka till en önskvärd strukturanpassning i berörda branscher. LO
ifrågasätter om inte aktieteckning i stmkturrationaliserande syfte nu borde
prövas. LO anför också att med det konkreta samhällsengagemang i
strukturutvecklingen inom berörda branscher, som föreslås i promemorian kommer
samhället att få ta ett ansvar för utvecklingen. I praktiken har i allt större
utsträckning samhället fått ta på sig det direkta ansvaret för de anstäUda i t.
ex. nedläggningsdrabbade orter. Detta har bl. a. skett i mer
institutionaliserade former såsom stadig lönegaranti, fortsatt samhällelig
drift av nedläggningshotade företag etc. Detta innebär enhgt LO, att oberoende
av vilka former för finansiellt stöd som väljs i dessa sammanhang samhället
idag i praktiken torde vara den part som tvingas ta ansvaret. Det torde ur den
synvinkeln vara mindre intressant huruvida samhället har gått in med statliga
lånegarantier eller tUlfört kapial via aktieteckning. Vad som däremot, enligt
LO, talar för att den senare formen nu bör övervägas så-

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 46 18

som
ett led i stmkturrationaliserande syfte inom de s. k. problembranscherna, är
att en finansieringsform som ger ordenthg insyn och ett reellt inflytande kan
vara att föredra framför en form som inte ger detta men ändå innebär samma
reella ansvarstagande. Man anser således att det bör övervägas om inte det
föreslagna strukturgarantibolaget, som ett led i försöken att finna
effektivare medel i strukturpolitiken, utformas så att det även får möjlighet
att teckna aktier. Från SSU har framförts motsvarande synpunkter.

När det gäller vUlkoren
för lån med strukturgarantier har bl. a. Sveriges investeringsbank, ÖEF, förutsatt
att även börsnoterade företag kan ifrågakomma. Vidare har, bl.a. länsstyrelsen
i Östergötlands län, ifrågasatt om inte den föreslagna löptid i normalfaUet bör
utsträckas till 15 år med hänsyn till att de situationer där strukturgarantier
skall ges torde vara mycket komplicerade och svåra att bedöma.

Delegationen för de mindre
och medelstora företagen, Sveriges investeringsbank m. fl. har ställt sig
mycket tveksamma inför det villkoret att garantibeloppet bör understiga
hälften av företagets egna kapital. Även Svenska bankföreningen har avstyrkt
denna begränsning av garantigivningen. Eftersom det egna kapitalet ofta i
varje fall i små och medelstora familjeföretag är relativt litet, menar man
att ovannämnda begränsning till hälften av det egna kapitalet avsevärt kan reducera
attraktiviteten hos strukturgarantierna.

Strukturgarantibolaget

Förslaget
att inrätta ett strukturgarantibolag knutet till Sveriges investeringsbank
tillstyrks av marknadsrådet, SPK, arbetsmarknadsstyrelsen samt länsstyrelserna
i Skaraborgs och Kalmar län. Sveriges investeringsbank deklarerar att man är
beredd att vidta de åtgärder som enligt promemorian skall ankomma på banken
under den föreslagna försöksperioden av tre år. Om garantigivningen skall
fortsätta efter försökstidens utgång förutsätter dock banken att annat organ
då övertar strukturgarantibolagets uppgifter.

Beträffande bildandet av
ett särskilt strukturgarantibolag som belagt dotterbolag till Sveriges
investeringsbank ställer sig kommerskollegium kritiskt av främst två skäl. För
det första anför kommerskollegium att beviljandet av garantier principiellt bör
vara skilt från kreditgivningen med hänsyn till vikten av opartiskhet i fråga
om anlitande av kreditgivaren. För det andra framhåller man att det redan nu
föreligger en besvärande splittring när det gäller det statliga finansiella
stödet till företag. Man förordar i stället att kommerskollegium handhar stmkturgaran-tierna
vid sidan av bl. a. redan existerande program för TEKO-industrierna och den
manuella glasindustrin.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 46 19

Den
kritiska inställningen som kommerskollegium har beträffande bildandet av stmkturgarantibolaget
och dess förläggning till Sveriges investeringsbank delas av flera
remissinstanser. SIFU föreslår att frågan om den direkta administrationen
utreds ytterligare. Svenska bankföreningen och delegationen för de mindre och
medelstora företagen avstyrker bildandet av ett statligt garantibolag knutet
till Sveriges investeringsbank och förordar att garantiverksamheten i sin
helhet förläggs till kommerskollegium. Denna uppfattning delas av
länsstyrelserna i Östergötlands och Jönköpings län, SHIO samt Svenska
sparbanksföreningen. SSU anser att det är tveksamt om Sveriges investeringsbank
är rätt huvudman och föreslår att strukturgarantibolaget knyts till en stadig
affärsbank.

Förslaget att strukturgarantibolagets
verksamhet skall ske i nära samråd med arbetstagarnas och näringslivets
organisationer finner SALF helt naturligt. De s. k. strukturråden, som enligt
förslaget skall ha en rådgivande funktion i förhållande till bolagets styrelse,
är enligt SALF mycket viktiga och bör kunna spela en betydelsefull roll. Man
understryker vikten av att de fackliga organisationerna genom ordinarie mandat
blir representerade i dessa strukturråd.

TCO i likhet med SACO och
SIF anser att resp. organisation bör vara företrädd i det föreslagna stmkturgarantibolagets
styrelse och i de föreslagna strukturråden. TCO tar även för givet att TCO-represen-tanter
kommer att delta i de utredningar som sker innan strukturgarantier lämnas. I
dessa utredningar bör även lokala representanter för dessa organisationer ingå.
Dessutom bör enligt TCO sådana fasta former skapas att fackliga representanter
kan följa utvecklingen i de företag som erhåller stmkturgarantier.

Det föreslagna stödet i
form av stmkturgarantier har för treårsperioden beräknats till 100 milj. kr.
Kommerskollegium anser sig sakna möjlighet att uttala sig om behovets storlek
men har svårt att tänka sig att den föreslagna ramen är för snävt beräknad.
Denna uppfattning delas av delegationen för de mindre och medelstora företagen.

Departementschefen
Allmänna synpunkter

Tillväxttakten
i den svenska ekonomin har under efterkrigstiden varit relativt hög och jämn.
Under en tillväxtprocess sker en Successiv omfördelning av
produktionsresurserna. Vissa delar av samhällsekonomin tillväxer hastigt,
medan andra stagnerar eller krymper. En fortlöpande strukturell omvandling av
vårt näringsliv är en förutsättning för ökat välstånd.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop, 1972: 46 20

Strukturomvandlingens
omfattning och intensitet inom industrin har under senare år varit högst
betydande. Så har t. ex. TEKO-industriernas andel av den totala
industrisysselsättningen reducerats från ca 16 "/o år 1955 till ca 9 »/o
år 1969. Under denna period minskades antalet anställda i TEKO-industrierna med
omkring 20 000 personer. En så snabb och omfattande strukturomvandling medför
många gånger svåra omställningsproblem för de anställda.

Det antal arbetstagare som
berörts av varslade nedläggningar har i hög grad kommit att koncentreras till
vissa branscher. Av dessa arbetstagare var år 1968 ca en tredjedel verksamma
inom TEKO-industrierna, läder-, hår- och gummivamindustrierna samt
träindustrin. Två år senare hade denna andel stigit till två tredjedelar.

Genom att flera av de mest
utsatta branscherna är regionalt koncentrerade har i många fall uppstått
betydande regionala arbetsmarknadsproblem. Jag kan här erinra om den process
som t. ex. den dåvarande textilstaden Norrköping genomgått sedan 1950-talet.

Skälen till att vissa
branscher utsätts för ett starkare omvandlingstryck än andra är många och välkända.
Efterfrågeutvecklingen är underkastad ständiga förändringar. En successiv
produktutveckling och anpassning till bl. a. nya material och ny teknik måste
ständigt ske. För somliga varugrupper och därmed branscher är sådana
förändringar mera genomgripande och sker hastigare. När det gäller
TEKO-industrierna har en hårdnande internationell konkurrens spelat en
betydande roll och inneburit ökade krav på omställning.

De krav som ställs på
företag och anställda i fråga om anpassning och omställning varierar således
kraftigt mellan olika branscher. Problemens svårighetsgrad är dock inte enbart
beroende av hur efterfrågan, tekniken eller andra externa faktorer förändras,
utan även i hög grad på möjligheterna att inom varje bransch möta
förändringarna. Det är en angelägen industripolitisk uppgift att öka dessa
möjligheter.

Utvecklingen under de
senaste åren har på många varumarknader gått i riktning mot ökad
internationalisering. Parallellt härmed har relativt snabba förändringar inträffat
i distributionsleden. Denna utveckling har i snabb takt ökat påfrestningarna
för särskilt de mindre och medelstora företagens produktions- och
försäljningsorganisation. Som en följd härav har antalet företagssamgåenden
inom industrin generellt sett accelererat under de senaste åren. Dock kan det
konstateras att, i förhållande till antalet företag inom resp. bransch,
frekvensen samgåenden (samarbetsavtal och fusioner) har varit lägst i
träindustrin, konfektionsindustrin, skoindustrin, grafiska industrin och
textilindustrin. Även om fusioner och samarbetsavtal inte är allmängiltiga
lösningar på strukturproblem, så kan dock mycket vinnas genom olika former av företagssamgåenden.
Det har därför ansetts vara angeläget att från statens sida på olika sätt
underlätta sådana strävanden. Våren 1971

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 46 21

beslöt
riksdagen att för treårsperioden 1971/721973/74 anvisa 2,5 milj. kr. per år
till omställningsfrämjande åtgärder för TEKO-industrierna (prop. 1971: 1 bU.
15 s. 54, NU 1971: 13, rskr 1971: 120). I nämnda proposition framhöll chefen
för industridepartementet att de statliga bidragen för omställningsåtgärder
borde utgå till undersökningar med klar inriktning på de organisatoriska
förhållandena, varvid särskilt frågor sammanhängande med dels företagens behov
av specialisering, dels lämpligheten av mer eller mindre långtgående samarbete
med andra tillverkare eller avnämare borde stå i centrum.

Den
snabba strukturomvandlingen har vidare ställt ökade krav på en effektiv
kapitalförsörjning och ökad teknisk forskning. Genom tillkomsten av Sveriges
investeringsbank och genom att ökade resurser ställts till förfogande för
styrelsen för teknisk utveckling (STU) har möjligheterna ökat att möta dessa
krav.

De
senaste årens erfarenheter och den väntade strukturella utvecklingen inom
vissa industribranscher har aktualiserat frågan om nya statliga åtgärder, som
inom ramen för gällande närings-, regional- och arbetsmarknadspolitik lindrar
påfrestningarna för de anställda. Förslag till åtgärder har lagts fram i en
inom industridepartementet upprättad promemoria (Ds I 1971: 5).

I
den förut nämnda departementspromemorian framläggs förslag om åtgärder avsedda
att påverka strukturomvandlingen inom TEKO-industrierna, skoindustrin samt den
manuella glasindustrin. För att åstadkomma en mer planmässig
strukturanpassning inom nämnda branscher föreslås dels en förstärkning och
utvidgning av det nu löpande omställningsprogrammet för bl. a.
TEKO-industrierna, dels ett system med statliga lånegarantier. Jag finner de
framlagda förslagen ändamålsenliga och förordar därför att de med vissa
modifieringar godtas.

1
promemorian motiveras närmare behovet av att undanröja såväl kunskapsmässiga
som finansiella hinder för samgåenden mellan företag. Grundtanken är att man
härigenom i görligaste mån skall tillvarata en upparbetad bransch- och yrkesskickhghet
samt undvika att kapitalvärden går till spUlo. Jag delar denna grundsyn och
vill framhålla att åtgärderna bör vara selektiva och inriktas på att stimulera
och underlätta för lönsamma företag med goda framtidsutsikter att expandera
genom förvärv av företag eller driftsenheter. Åtgärderna bör kunna avse även
andra former av företagssamgåenden, t. ex. etablerande av för flera företag
gemensamma försäljnings- och inköpsbolag. Förvärven och samgåendena bör vara
långsiktigt motiverade och lämpliga från både samhällsekonomiska och
företagsekonomiska synpunkter. Härigenom kan Sysselsättningstryggheten ökas vid
ifrågavarande företag.

Vissa
remissinstanser har ansett att förslagen i promemorian tyder på en överdriven tUltro
till fusioner som medel att lösa strukturella anpassningsproblem. Att företagssamgåenden
i olika former inte är

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 46 22

den
enda vägen att bemästra stmkturproblem är uppenbart. Samtidigt visar emellertid
erfarenheterna att företagssamgåenden är ett naturligt och nödvändigt led i stmkturanpassningen
inom en bransch. Därmed finns också skäl för samhället att undanröja hinder
för sådana samgåenden som bedöms vara samhäUsekonomiskt och företagsekonomiskt
motiverade. Härvid bör självfallet konkurrenslagstiftningens intentioner icke
motverkas.

Statliga
åtgärder av här aktuellt slag bör vara av försökskaraktär och till en början
avse en treårsperiod. Jag finner det väsentligt att betona de nu föreslagna
åtgärdernas karaktär av försöksverksamhet och delar flera remissinstansers
uppfattning att en omsorgsfull uppföljning och utvärdering är angelägen. Samma
bedömning gäller för det redan utgående stödet till TEKO- och glasindustrin.
Hittillsvarande erfarenheter av detta stöd är övervägande positiva.

Jag
vill understryka att de åtgärder som vidtas för att främja en ändamålsenlig
struktur bör stå i överenskommelse med de regionalpolitiska strävandena. Detta
innebär att de strukturpolitiska åtgärderna måste samordnas med den
övergripande regionalpolitiken, som innefattar målmedvetna åtgärder för att
uppnå en tillfredsställande balans i den regionala utvecklingen.

Flera
gemensamma förutsättningar kommer att föreligga för det regionalpolitiska
stödet och strukturstödet. Sålunda gäller för båda stödformerna att de är
inriktade på företag som är bärkraftiga från företagsekonomisk synpunkt. TUI
den del stödåtgärderna är av subventionskaraktär gäller för det
regionalpolitiska stödet att det har formen av initialstöd med syfte att bl.
a. eliminera sådana merkostnader som är förenade med en etablering i regioner
med underutvecklat näringsliv. I övrigt förutsätter lokaliseringsstödet
konkurrens med annan företagsamhet på lika villkor.

Regionalpolitiken
inrymmer emellertid också ett ansvar för att strukturomvandlingen och den
ekonomiska expansionen sker i sådana former och sådan takt att de enskilda
människornas trygghet och sysselsättning värnas. Härav följer att
strukturpolitiska åtgärder i vissa fall måste modifieras för att ge det rådrum
som erfordras för att genom arbetsmarknadspolitiska och lokaliseringspolitiska
insatser skapa alternativ sysselsättning för dem som berörs av
strukturförändringarna. Förslag i denna riktning har framlagt i en
departementspromemoria (Ds In 1972: 2) från inrikesdepartementet.

Det
är en viktig uppgift för regionalpolitiken att åstadkomma ett mera
differentierat näringsliv och därmed en stabilare arbetsmarknad i sådana orter
som präglats av en ensidig företagsstruktur. Behovet att skapa alternativa
sysselsättningsmöjligheter är särskilt framträdande när stagnerade branscher är
starkt geografiskt koncentrerade. Med hänsyn till svårigheterna att åstadkomma
ett differentierat näringsliv

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 46 23

i
mindre tätorter bör den regionala politiken i första hand inriktas på att bygga
upp ett allsidigt näringsliv i de regioner i vilka sådana tätorter ingår.

Branschavgränsning

I
departementspromemorian föreslås att åtgärderna skall omfatta TEKO-industrierna,
skoindustrin och den manuella glasindustrin. Med hänvisning till vad som anförs
i departementspromemorian samt det underlag som kommit fram i de utredningar
som tidigare gjorts beträffande TEKO-industrierna (Ds I 1969: 6 samt SOU 1970:
59 och 60) delar jag uppfattningen att de föreslagna åtgärderna är angelägna i dessa
branscher. Dock föreligger nu ytterligare utredningsmaterial som understryker
behovet av motsvarande åtgärder även inom möbelindustrin.

Möbelindustriutredningen
föreslår i sitt nyligen framlagda betänkande (SOU 1972: 2) att möbelindustrin
inkluderas bland målbranscherna. I betänkandet, som innehåller en utförlig
redogörelse för denna industrigrens strukturella förhåUanden och
utvecklingsmöjligheter, anförs starka skäl för att här aktuella åtgärder bör
omfatta även möbelindustrin.

Möbelindustrin står inför
behovet av en relativt snabb omställning av företagens produkt- och marknadsprofU,
i sistnämnda hänseende främst i riktning mot ökad exportförsäljning. På
hemmamarknaden växer det kombinerade trycket från en ökande internationell
konkurrens och snabba förändringar i distributionsförhållandena.
Tillverkningstekniken går i riktning mot ökad specialisering både
produktmässigt och funktionellt. Kraven ökar på snabb anpassning av
produktionstekniken till nya material och materialkombinationer.

Det påtagliga inslaget i
möbelindustrin av små och medelstora företag, varav ett dominerande antal är
familjeföretag, kan antas inte sällan skapa svårigheter att möta dessa krav på
förändringar i produktionsinriktning och produktionsstruktur. Branschens
regionala koncentration ökar risken för svårlösta sysselsättningsproblem vid en
snabb strukturomvandling.

Flera remissinstanser har
mot denna bakgrund framhållit att de föreslagna åtgärderna bör omfatta även
möbelindustrin. Ett viktigt skäl härför är enligt min mening även att
potentialen för framgångsrika stmkturlösningar är stor inom denna industrigren.
Branschen befinner sig i början av en av allt att döma omfattande
omstruktureringsprocess. Därmed finns följaktligen rådrum för att åstadkomma
en från samhälleliga utgångspunkter önskvärd planmässig strukturomvandling. Jag
finner således att målbranschema bör utvidgas med möbelindustrin. Jag kommer
senare denna dag att lägga fram förslag till ytterligare åtgärder för bl. a.
möbelindustrin.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 46 24

En ytterligare utvidgning av antalet målbranscher är jag
inte beredd att förorda. Jag vill ånyo understryka att de föreslagna åtgärderna
bör få karaktär av försöksverksamhet, vars omfattning bör begränsas i avvaktan
på närmare erfarenheter.

Förstärkt och utvidgat oniställningsprogram

I departementspromemorian föreslås statliga bidrag för att
finansiera undersökningar, som syftar till att konkretisera fömtsättningarna
för företagssamgåenden. 1 likhet med de flesta remissinstanserna finner jag
förslaget välgrundat och anser att sådana statliga bidrag på ett verksamt sätt
bör kunna medverka till en mera planmässig strukturomvandling.

Det är
angeläget att bristande information hos företagen om förutsättningarna för
samgående med andra företag så långt möjligt reduceras. För att åstadkomma
detta måste i många fall kostsamma undersökningar företas. Bl. a. kravet på
opartiskhet i bedömningarna nödvändiggör ofta ianspråktagande av fristående
experter, vilket sannolikt är en starkt hämmande faktor för i varje fall små
och medelstora företag. Utredningskostnaderna kan ofta vara betydande, vilket
medför att undersökningarna och därmed samgåenden i många fall uteblir. Det är
av vikt att samhället bidrar till att undanröja sådana hinder för samgåenden
mellan företag.

Jag anser därför att det nu löpande omställningsprogrammet
dels bör förlängas till att omfatta även år 1974/75, dels bör utvidgas till att
omfatta även skoindustrin, den manuella glasindustrin och möbelindustrin.
Vidare bör anslaget för det nu löpande omställningsprogrammet höjas till 5
milj. kr. för budgetåret 1972/73. Anslagets storlek för efterföljande budgetår
får prövas mot bakgrund av vunna erfarenheter. Jag återkommer i det följande
till vissa anslagsfrågor i anledning härav. I huvudsak bör härvid samma
administrativa regler och vUlkor gälla som för det nuvarande programmet.
Möjlighet att föreskriva återbetalningsskyldighet bör dock föreligga.

Som jag tidigare framhåUit bör vid sidan av förvärv av
företag eUer driftsenheter även andra former av samgåenden kunna komma ifråga
t. ex. gemensamma exportbolag. Jag vill vidare framhålla det väsentliga i att
initiativ kan tas av kommerskollegium till undersökningar inom delbranscher där
företagssamgåenden bedöms vara särskUt angelägna från industripolitisk
synpunkt. Denna verksamhet bör ske i nära kontakt med bl. a.
företagareföreningarna och länsarbetsorganen.

1 likhet med vad som anförts i promemorian och av flera
remissinstanser finner jag det nödvändigt att komplettera dessa bidrag till undersökningar
rörande förutsättningarna för företagssamgåenden med aktiva insatser från
kommerskollegiums sida. Efter samråd med chefen

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 46 25

för
handelsdepartementet, har jag funnit att kommerskollegium för detta ändamål bör
tillföras viss heltidsanställd expertis under en treårsperiod fr. o. m. 1 juli
1972. De totala kostnaderna för sådan personal, vUka för budgetåret 1972/73 kan
beräknas tUl 300 000 kr., torde under nästa budgetår få bestridas från
förslagsanslaget tUl kommerskollegium under tionde huvudtiteln.

Strukturgarantier

I
promemorian föreslås att de statliga finansiella insatserna bör få formen av statiiga
kreditgarantier (strukturgarantier).

Jag
anser att det i departementspromemorian framförda förslaget om statliga
strukturgarantier är väl underbyggt och i huvudsak bör kunna, läggas till grund
för förslag till riksdagen.

Behovet av riskvilligt
kapital kan inom ifrågavarande branscher inte tillgodoses i tUlfredssfäUande
omfattning genom existerande finansieringskanaler. Det är riktigt såsom
konstateras i promemorian att börsnoterade företag ofta har goda möjligheter
att finansiera en expansion eftersom de kan utnyttja bl. a. aktiemarknaden.
Den föreslagna finansieringsformen kan emellertid för dessa företag i vissa
fall öka attraktiviteten av förvärv av hela eller delar av företag i jämförelse
med intern expansion. Även om strukturgarantierna främst är avsedda för att
underlätta icke börsnoterade företags kapitalanskaffning bör därför även
börsnoterade företag kunna komma ifråga.

LO har ifrågasatt om inte
aktieteckning i stmkturrationaliserande syfte bör prövas. Vad som enligt LO
talar för detta är främst att aktieinnehav ger ordentlig insyn och ett reellt
inflytande. Jag finner emellertid aktieteckning vara en mindre lämplig
finansieringsform i detta sammanhang eftersom de föreslagna åtgärderna endast
är temporära och avsedda att tillämpas under en försöksperiod. Erfarenheterna
av försöksverksamheten får visa huruvida ett statligt engagemang i den föreslagna
formen skall fortsätta eller inte. Kraven på insyn bör kunna tillgodoses även
inom ramen för den föreslagna finansieringsformen. I detta sammanhang vill jag
också erinra om det förslag delegationen för de mindre och medelstora företagen
avgivit om ett finansieringsinstitut för mindre och medelstora företag (Ds I
1970: 5). Förhandlingar om bildandet av ett sådant institut har inletts med
affärsbankerna.

1
departementspromemorian föreslås att beviljandet av stmkturgarantier handhas
av ett särskilt belagt dotterbolag tUl Sveriges investeringsbank.

Flera remissinstanser har
ställt sig kritiska tUl bildandet av ett särskilt stukturgarantibolag, knutet
till Sveriges investeringsbank. Det främsta skälet är att man härigenom skulle
öka en redan nu besvärande splittring av det statliga finansiella stödet tUl
företag. Bl. a. kommerskollegium, Svenska bankföreningen, SIFU och
delegationen för de mindre

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 46 26

och
medelstora företagen förordar att garantiverksamheten i sin helhet samordnas
och förläggs tUl kommerskollegium. Jag anser emellertid att en sådan lösning
bör bedömas först sedan ställning tagits till kommerskollegiets framtida
organisation. Denna fråga är f. n. föremål för prövning inom berörda
departement på gmndval av det betänkande (SOU 1971: 69) som framlagts av kommerskollegieutredningen.

Jag
anser det vara naturligt att t. v. och åtminstone under försöksperioden
organisatoriskt förlägga verksamheten till ett dotterbolag till Sveriges
investeringsbank i enlighet med förslaget eftersom investeringsbanken har
erfarenhet av och kapacitet för handläggning av ärenden i hithörande frågor.
Sveriges investeringsbank har i sitt remissyttrande förklarat att man är beredd
att vidta de åtgärder som skall ankomma på banken under den föreslagna
försöksperioden. Vidare får tillämp ningsföreskrifter för denna verksamhet intas
i ett avtal som bör slutas mellan Kungl. Maj:t och Sveriges investeringsbank.
Jag förordar att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens bemyndigande att träffa ett
sådant avtal. Lån mot strukturgarantier kommer endast att utgöra en delfinansiering
av resp. projekt och jag räknar med att Sveriges investeringsbanks ordinarie
utlåning i många fall kommer att ianspråktas som kompletterande
finansieringskälla.

Några remissinstanser har
framhållit vikten av opartiskhet i fråga om anlitande av kreditgivare. Genom
att strukturgarantierna administreras av ett särskilt bolag med egen styrelse,
och som, vUket jag senare återkommer tUl, kommer att biträdas av stmkturråd
med representanter för arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer, bör de
självklara kraven på opartiskhet vid garantibevUjande kunna tillgodoses.

I
enlighet med departementspromemorian bör strukturgarantibolaget i särskilda
fall kunna medge räntebefrielse, som skall betalas av kommerskollegium.
Kommerskollegium bör även i den mån så krävs infria garantier, som beviljats av
strukturgarantibolaget, utan särskild omprövning av garantiåtagandet.

Vad
gäller målen för strukturgarantibolaget ansluter jag mig, som jag tidigare
nämnt, tUl vad som sägs i departementspromemorian. Jag vill understryka att
det är angeläget att undvika direkta engagemang i företag vars långsiktiga
ekonomiska bärkraft är tvivelaktig. Vidare viU jag i likhet med flera
remissinstanser framhålla att det i vissa fall kan vara en rationell form av strukturförändring
att två eller flera företag sammanför vissa funktioner till ett gemensamt bolag
och alt strukturgarantibolaget även i dessa fall bör kunna bevilja garantier.

När
det gäller beredskapsförsörjningen, bör särskilda hänsyn kunna tas tUI dess att
beslut fattats på grundval av försörjningsberedskapsutredningens kommande
förslag till lämpliga åtgärder. Om det innan statsmakterna fattat beslut om
sådana åtgärder uppstår situationer, som

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 46 27

kräver
statligt ingripande för att undvika försörjningspolitiskt synnerligen
allvarliga nedläggningar, och om andra tillgängliga medel inte har önskad
effekt, anser jag att efter särskilt medgivande av Kungl. Maj:t strukturgarantier
temporärt bör kunna bevUjas enligt regler, som fastställs i avtalet med
Sveriges investeringsbank, för att hålla verksamheten igång tUl dess mer
långsiktiga lösningar hunnit utarbetas. Beviljandet av en sådan
strukturgaranti skaU dock ses som ett klart och tillfälligt avsteg från strukturgarantibolagets
egentliga syfte.

Vad gäller villkoren vid beviljande
av strukturgarantier, vilka bör närmare utformas i det tidigare nämnda
avtalet, bör en grundläggande förutsättning vara att det presenteras
detaljerade planer för samgåendets genomförande. Vidare bör de långsiktiga
konsekvenserna noga utredas ifråga om bl. a. sysselsättning och lönsamhet.

Att förmånsrättsligt
placera lån med strukturgarantier närmast före det egna kapitalet finner jag
vara ändamålsenligt. Därmed får samtliga vid lånetidpunkten existerande
fordringar, liksom uppkommande fordringar under garantiernas löptid, bättre förmånsrättsligt
läge än den fordran som garantilånet utgör. Löptiden bör vara högst 10 år och
det mot garantin svarande lånet bör betalas åter under garantins löptid med
regelbundna amorteringar. Om särskilda skäl föreligger bör anstånd med
amorteringar kunna beviljas under högst fem år eller strukturgarantins och det
däremot svarande lånets löptid kunna förlängas tUl högst 15 år.

Samma
räntesats bör tillämpas för strukturgarantilån som för industrigarantilån med
rörlig räntefot enhgt kungörelsen (1960: 372) om statiigt kreditstöd till
hemslöjd, hantverk och småindustri. Vederbörande bank bör tUl staten betala en
förlusttäckningsavgift motsvarande den som gäUer för industrigarantilånen. Jag
utgår här ifrån att överenskommelse om ovannämnda villkor träffas med
kreditinrättningarna.

Strukturgarantibolaget
bör om särskilda skäl föreligger kunna medge räntebefrielse under högst tre år.
Efter samråd med chefen för handelsdepartementet förordar jag att
kommerskollegium förvaltar de särskilda medel som kan erfordras för detta.

Jag
vill framhålla att särskUda skäl rörande löptid, amorteringar och
räntekostnader föreligger endast i undantagsfall. Sådana skäl kan t. ex. vara
förhanden vid företagsamgåenden med särskUt höga initialkostnader.

Enligt
departementspromemorian bör med hänsyn till det höga risktagande, som är
förenat med garantigivningen, det mot garantin svarande lånet understiga
hälften av det låntagande företagets eget kapital enligt de beräkningar som
föregår långivningen. Många remissinstanser, bl. a. Svenska bankföreningen och
Sveriges investeringsbank, har ställt sig tveksamma till det föreslagna vUlkoret
och menat att en sådan begränsning avsevärt kan reducera attraktiviteten hos stmkturgarantierna.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 46 28

Jag
delar denna uppfattning mot bakgrund av att det egna kapitalet ofta är relativt
litet i främst små och medelstora familjeföretag. Jag förordar därför att
garanti får beviljas för lån upp till ett belopp motsvarande högst det egna
kapitalet i det låntagande företaget enligt de beräkningar som föregår
långivningen. För att förhindra en avtappning av det egna kapitalet, som skulle
strida mot garantins syfte, bör dock, om inte speciella omständigheter är för
handen, överenskommelse träffas mellan strukturgarantibolaget och låntagaren
om riktlinjerna för vinstdispositionen. Det kan överhuvudtaget yara lämpligt
att som vUlkor för garantin kräva garantibolagets godkännande innan låntagaren
ikläder sig ekonomiska engagemang av större betydelse under garantins löptid.

Strukturgarantibolaget
bör få i princip obegränsad rätt till insyn i låntagarens ekonomiska utveckling
under garantins löptid. Insynen i de låntagande företagen bör vara vidsträckt,
och det torde i regel vara lämpligt att sådan insyn utövas av en särskild
revisor. Låntagaren bör vidare i regel förbinda sig att i former som överenskoms
mellan företaget och de lokala personalorganisationerna hålla de anställda
löpande underrättade om företagets ekonomiska utveckling under det statsgaranterade
lånets löptid.

Beträffande
strukturgarantibolagets administration m. m. föreslås i promemorian att
antalet styrelsemedlemmar begränsas till fem för att medge effektiva
arbetsformer. Jag anser dock att antalet kan utökas tUl sex utan att därför
smidigheten i styrelsearbetet går förlorad. I bolagets styrelse bör finnas en
representant för vartdera kommerskollegium och arbetsmarknadsstyrelsen. Detta
är motiverat av att ett nära och löpande samarbete mellan dessa båda verk och strukturgarantibolaget
är väsentligt samt det förhållandet att kommerskollegium betalar eventuell
räntebefrielse samt i förekommande fall infriar garantierna.

Samarbete
med arbetstagarnas och arbetsgivarnas organisationer är angeläget och bör
organiseras i ett eller flera strukturråd. Härigenom tillförsäkras berörda
organisationer ett inflytande på strukturgarantibolagets verksamhet. Mot denna
bakgrund finner jag det inte motiverat att organisationerna är företrädda även
i bolagets styrelse. Strukturråden bör ha en rådgivande funktion i förhållande
tUl bolagets styrelse beträffande främst garantigivningens inriktning och
fördelning på branscher. Vidare bör strukturråden fortiöpande bedöma
erfarenheterna av informationen till de anställda från företagsledningen vid
företag som erhållit garantier och vid behov föreslå strukturgarantibolagets
styrelse lämpliga åtgärder. Detaljutformningen av rådens sammansättning och
funktion torde få ske efter samråd med berörda parter.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 46 29

Anslagsfrågor
m. m.

Vid
bedömningen av erforderlig omfattning av strukturgarantiramen bör hänsyn tas
till att verksamhetsområdet är stort. En garantiram bör därför under loppet av
tre år med början den 1 juli 1972 successivt byggas upp till att sammanlagt
omfatta 100 milj. kr. Med hänsyn till att behoven kan väntas vara störst imder
det första året bör garantiramen då omfatta 40 milj. kr. Garantierna bör icke
vara revolverande. Garantiramens storlek och fördelning får fastställas i det
tidigare nämnda avtalet med Sveriges investeringsbank.

Som jag tidigare nämnt bör
ersättning för av strukturgarantibolaget medgiven räntebefrielse utbetalas av
kommerskollegium, som även bör svara för att de av bolaget beviljade stmkturgarantierna
infrias i den mån så krävs. För dessa ändamål bör på riksstaten för budgetåret
1972/73 föras upp särskUda anslag, nämligen dels ett reservationsanslag till
Kostnader för räntebefrielse vid stmkturgarantier till företag inom vissa
industribranscher, dels ett förslagsanslag till Täckande av förluster på grund
av strukturgarantier till företag inom vissa industribranscher. Kostnaderna för
räntebefrielse beräknar jag för nästa budgetår tUl 300 000 kr. För de därefter
följande budgetåren bör anslaget för detta ändamål räknas upp i proportion tUl
ökningen av garantiramen och med hänsynstagande till att räntebefrielse skall
kunna ges upp till tre år. Då tidigare erfarenheter av lånegarantier av här aktuellt
slag saknas, är det svårt att beräkna de sannohka förlustriskerna under
perioden. Med hänsyn till att det under nästa budgetår knappast torde uppkomma
några förluster förordar jag att anslaget till förlusttäckning tas upp med ett
formellt belopp av 1 000 kr.

Som jag tidigare nämnt bör
det löpande omställningsprogrammet bl. a. utvidgas tiU att omfatta även
skoindustrin, den manuella glasindustrin och möbelindustrin. Benämningen pä
det nuvarande reservationsanslaget Omställningsfrämjande åtgärder för textU-
och konfektionsindustrierna bör därför med gUtighet fr. o. m. nästa budgetår
ändras tUl Omställningsfrämjande återgärder för vissa industribranscher. Detta
bör emellertid inte medföra att anslaget skall behandlas som ett nytt
reservationsanslag. Som tidigare redovisats bör anslaget för nästa budgetår
räknas upp med 2,5 milj. kr. tUl 5 milj. kr.

Hemställan

Under
åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att

1) bemyndiga Kungl. Maj:t
att på de villkor och enligt de grunder jag angivit i det föregående träffa
avtal med Sveriges investeringsbank AB om lämnande av strukturgarantier genom
ett särskilt aktiebolag.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 46 30

2)
till Kostnader för
räntebefrielse vid strukturgarantier till företag inom vissa industribranscher
för budgetåret 1972/73 under trettonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 300 000 kr.,

3)
tUl Täckande av förluster på grimd
av stmkturgarantier till företag inom vissa industribranscher för budgetåret
1972/73 under trettonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

4)
godkänna de av mig förordade
ändringarna i riktlinjerna för omställningsfrämjande åtgärder för vissa
industribranscher,

5)
till Omställningsfrämjande
åtgärder för vissa industribranscher för budgetåret 1972/73 under trettonde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bUaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

MAF(CUS BOKTR. STHLM 1 972 7201 55

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

37 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (35)

35 kopplingar i 27 dokument.

  1. SOU 2025:68 Nya samverkansformer, modern byggnads- och reparationsberedskap s. 119 i texten
  2. Prop. 1984/85:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1985/86 i texten
  3. Prop. 1982/83:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1983/84 i texten
  4. Prop. 1981/82:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1982/83 i texten
  5. Prop. 1980/81:89 om vissa frågor rörande glasindustrin s. 2 · s. 14 i texten

Visa alla 27

Doktrin (2)

2 kopplingar i 1 dokument.

  1. Eklund, Anställningsförhållandet vid företagsöverlåtelser, 1983 s. 46 · s. 326 i texten