Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i ölförsäljningsförordningen (1961:159), m.m.

1972 · 23 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1972:61, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i ölförsäljningsförordningen (1961:159), m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majt:s
proposition nr 61 år 1972 Prop. 1972: 61

Nr 61

Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i ölförsälj-ningsförordningen
(1961: 159), m.m.; given Stockholms slott den 3 mars 1972.

Kungl.
Maj:t viU härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande
till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G.
E. STRÄNG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föresläs, att en åldersgräns på 18 år införs vid ut-minutering av
öl och att åldersgränsen för utskänkning av öl höjs till 18 år. Vidare föreslås
ätt 5 milj. kr. anslås för en upplysningsverksamhet rörande alkohol, narkotika
m. m. under en tid av 2 år.

1
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 61

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 61 2

Förslag
till

Lag
om ändring i ölförsäljningsförordningen (1961:159)

Härigenom
förordnas i fråga om ölförsäljningsförordningen (1961: 159)1

dels
att i 4, 5, 26 och 27 §§ ordet "kontrollstyrelsen" skall bytas ut mot
"riksskatteverket",

dels
att 22 och 34 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels
att i förordningen skall införas en ny paragraf, 33 §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

22 §

öl må icke utskänkas till den 01 må icke utskänkas eller ut

föra kan antagas ej hava fyllt 16 minuteras till den som kan antagas

år. ej hava fyllt 18 år.

öl
må icke utlämnas till den som är synbarligen berörd av alkohol-haltiga drycker eUer
annat berusningsmedel. Sådan person må icke tUl-låtas uppehålla sig på
försäljningsställe.

Ej
heller må öl utiämnas, då särskild anledning till misstanke föreligger att
varan är avsedd att användas i berusningssyfte eller till olovlig försäljning.

Ej må någon såsom ombud eller på därmed jämförligt sätt med anskaffande
av öl tillhandagå den som kan antagas ej hava fyllt 18 år eller missbruka älkoholhaltiga
drycker eller vara berörd av sådana drycker eller annat berusningsmedel.

33 §a

Den
som tillhandagår någon med anskaffande av öl i strid med föreskriften i 22 §
fjärde stycket dömes såsom för olovlig försäljning enligt vad i 32 § stadgas.

Öl, med vilket förfarits på så sätt i första stycket sägs, skall,
jämte kärl och emballage, förklaras förverkat, om det ej är uppenbart
obilligt.

34 § 8

Bryter
någon i annat fall än i Bryter någon i annat fall än i

32
§ sägs mot vad i denna förord- 32 eller 33 § sägs mot vad i den-ning är
stadgat eller mot föreskrift na förordning är stadgat eller mot

I
» Senaste lydelse av 4 § 1965:287 [ Fömtvarande 33 § upphävd genom
1963:222 ' Senaste lydelse 1963: 222

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

som
meddelats med stöd av förordningen, straffes med böter, högst trehundra
kronor.

Föreslagen lydelse

föreskrift
som meddelats med stöd av förordningen, straffas med böter, högst trehundra
kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1972.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 61

Utdrag
av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 3 mars 1972.

Närvarande:
statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, ODHNOFF,
MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i ölförsäljningsförordningen
(1961:159), m. m. och anför.

Inledning

Med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 oktober 1965 tillkallade jag
sakkunniga med uppgift att verkställa en allsidig översyn av alkohol- och
nykterhetspolitiken.

De
sakkunniga, som antagit namnet Alkoholpolitiska utredningen (APU)i, avlämnade
den 15 juni 1970 en promemoria (StencU Fi 1970: 5) om organisationen för utskänkningskontroUen
med förslag till ändrade regler rörande tillståndsgivningen och kontrollen av
rättigheter att utskänka rusdrycker. Förslaget behandlades av 1970 års riksdag
och ledde till lagstiftning (prop. 1970: 184, BeU 66, rskr 397, SFS 1970: 740 och
1971: 117).

I
ett den 21 september 1971 avlämnat delbetänkande (SOU 1971: 66) MeUanölsfrågan
framlägger utredningen förslag till nya försäljningsregler för mellanöl och
till vissa informationsinsatser i syfte främst att motverka ölkonsumtionen
bland ungdomar.

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgivits av riksåklagaren, rikspoHsstyrelsen,
socialstyrelsen, statens ungdomsråd, riksskatteverket,
universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, näringsfrUietsom-budsmannen,
konsumentombudsmannen, statens pris- och kartellnämnd, statens institut för
konsumentfrågor, karolinska institutet, statens institut för folkhälsan,
länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands,
Jönköpings, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, HaUands, Göteborgs och Bohus,
Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län. Centerns ungdomsförbund, Centralförbundet
för alkohol- och narkotikaupplys-

>
Ledamöter riksdagsledamoten Sigurd Lindholm, tiUika ordförande, riksdags-ledamötema
Astrid Bergegren, Karl Boo och Alf Wennerfors, redaktören Olaus Nyberg,
direktörerna Olof Burman, Gunnar Erbacke och Rune Hermansson, byråchefen Arne Hillbo
och chefsrådmannen Stig Jungefors.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 61 5

ning.
Folkpartiets ungdomsförbund, HandelsanstäUdas förbund, Hotell-och restauranganstäUdas
förbund, ICA-förbundet, Kommunala fritidstjänstemäns riksförbund. Kooperativa
förbundet (KF), Kristen demokratisk ungdom. Landsorganisationen i Sverige
(LO), Moderata ungdomsförbundet. Nykterhetsorganisationen Verdandi,
Nykterhetsrörelsens landsförbund. Riksförbundet hem och skola. Riksförbundet
mot alkoholmissbmk. Riksförbundet Sveriges fritids- och hemgårdar. Svensk
industriförening. Svenska bryggareföreningen, Svenska kommunförbundet. Svenska
landstingsförbundet. Svenska Hvsmeddsarbetareförbundet, Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO), Sveriges centrala restaurangaktiebolag, Sveriges
förenade studentkårer, Sveriges hotell-och restaurangförbund, Sveriges
kommunaltjänstemannaförbund, Sveriges kristna socialdemokraters förbund,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges livsmedelshandlareförbund, Sveriges
riksidrottsförbund, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, Sveriges
socionomförbund. Systembolaget AB och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Riksåklagaren
har överlämnat yttranden från överåklagarna i Stockholms och Malmö åklagardistrikt
samt från cheferna för länsåklagarmyndigheterna i Södermanlands, Kalmar,
Värmlands och Norrbottens län. Universitetskanslersämbetet har överlämnat
yttranden från de samhällsvetenskapliga fakulteterna vid universiteten i
Stockholm och Göteborg.

Samtliga
länsstyrelser, som avgivit eget yttrande, har överlämnat yttrande från länsnykterhetsnämnden
i länet. Flertalet av länsstyrelserna har vidare överlämnat yttranden från
polismyndigheter och kommunala organ. Dessutom har länsstyrelsen i östergötiands
län överlämnat yttrande från länsskolnämnden och länsstyrelsen i Malmöhus län
frän Skånes handelskammare. Länsstyrelsen i Skaraborgs län har, utan eget yttrande,
överlämnat ett yttrande från länsnykterhetsnämnden.

Dessutom
har yttranden över betänkandet inkommit från De kristna samfundens
nykterhetsrörelse, Kristen demokratisk samling, Svenska nykterhetsvårdsförbundet,
Sveriges socionomers riksförbund och Unga Örnars riksförbund.

Härjämte
har ett 30-tal skrivelser med olika uttalanden i mellanöls-frågan inkommit
eller överlämnats till finansdepartementet.

Gällande
bestämmelser m. m.

Huvudparten
av den nuvarande alkohollagstiftningen bygger på 1954 års alkoholpolitiska
reform, som trädde i kraft den 1 oktober 1955. För maltdryckernas del innebar
reformen betydande lättnader, bl. a. slopades det dittills gällande
starkölsförbudet. 1961 tiUkom en ny ölförsäljningsförordning, som innebar en ytterhgare
liberalisering och förenkling av bestämmelserna på ölområdet, främst i fråga om
utminu-

It
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 61

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 61 6

tering.
Den 1 oktober 1965 trädde de författningsändringar i kraft som möjliggjorde
försäljning av mellanöl under samma viUkor som försäljning av pilsner.

Tillverkning,
beskattning m. m. av maltdrycker

Enligt
förordningen (1960: 253) om tUlverkning och beskattning av malt- och
läskedrycker indelas maltdryckerna efter alkoholhalten i tre huvudtyper, nämligen
lättöl (alkoholhalt ej över 1,8 viktprocent), öl (alkoholhalt över 1,8 men ej
över 3,6 viktprocent) och starköl (alkohol-halt över 3,6 viktprocent). Öl
indelas i typ A (pilsner) och typ B (mellanöl). Till typ A hänförs Öl med alkoholhalt
ej över 2,8 viktprocent, medan tUl typ B räknas öl med alkoholhalt däröver.
Tillverkning för försäljning av starköl med en alkoholhalt över 4,5
viktprocent får ske endast för export och för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt,
tekniskt, industriellt eller likartat ändamål.

Enligt
den nämnda förordningen sker särskild beskattning av maltdrycker. Skatten
utgår för liter och är f. n. 12 öre för lagrat lättöl, 60 öre för öl av typ A,
1: 30 kr. för öl av typ B och 2 kr. för starköl. Skattskyldig är den som inom
landet tillverkar skattepliktig maltdryck eller som inför sådan dryck till
landet.

För
tillverkning av öl eller starköl för försäljning fordras tillstånd av riksskatteverket.
Sådant tUlstånd gäller t. v. men kan dras in om det anses påkallat med
anledning av missförhållanden i samband med tillverkningen eller bristande
skatteredovisning.

Försäljning
av maltdrycker

Försäljningen
av lättöl regleras i förordningen (1955: 38) om försäljning av alkoholfria
drycker och sker i princip under samma villkor som gäller för drivande av
handel i allmänhet. Starköl betraktas som rusdryck och försäljningen härav
följer i stort sett samma regler som gäller för andra rusdrycker enligt msdrycksförsäljningsförordningen
(1954: 521) (Rff). Försäljning av annat öl, dvs. öl av typ A och B, regleras i
ölförsäljningsförordningen (1961: 159) (Öff).

Försäljning
av öl sker i form av partihandel och detaljhandel. Detaljhandel förekommer som
utminutering och utskänkning. Partihandel får utövas bara av den som har
tillstånd till utminutering och efter anmälan hos riksskatteverket
av den som yrkesmässigt bedriver partihandel med matvaror eller yrkesmässigt
inför öl till riket. Säljaren är vid partihandel skyldig att förvissa sig om
att köparen har rätt att åter-försälja varan.

För utminutering
av öl fordras tillstånd av polismyndigheten. Tillstånd skall som regel
meddelas den som yrkesmässigt säljer matvaror till allmänheten (matvamhandlare)
och den som yrkesmässigt tillver-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 61 7

kar öl, lättöl eller läskedrycker (tillverkare) samt,
under vissa förutsättningar genom kommunal medverkan inrättade allmännyttiga
maltdrycksföretag.

För utskänkning av öl fordras i regel särskUt tillstånd.
Undantag härifrån gäller i fråga om utskänkning vid heminackordering, i kollektivhusmatsal
eller i personalmatsal. Dessutom får öl utskänkas utan särskUt tillstånd av
den som har rätt att utskänka rusdrycker. Tillstånd kan avse årsutskänkning, dvs.
utskänkning året runt eller årligen under viss tidsperiod, eller tillfällig utskänkning.

TUlstånd till utskänkning meddelas vid tillfällig utskänkning
av polismyndigheten i den ort och vid årsutskänkning av länsstyrelsen i det
län, där utskänkningen är avsedd att bedrivas. För utskänkning på fartyg, tåg
eller flygplan, s. k. trafikutskänkning, gäller särskilda regler.

Över ansökan om tillstånd till årsutskänkning skall, utom
dä det gäller trafikutskänkning, yttranden inhämtas frän polismyndigheten och
kommunfullmäktige i den kommun där utskänkningen är avsedd att bedrivas.
Fullmäktige skall höra kommunens nykterhetsnämnd. Avstyrker kommunfullmäktige årsutskänkning,
får tillstånd inte meddelas (s. k. kommunalt veto). Om det från allmän synpunkt
anses påkaUat med årsutskänkning på hotell eller pensionat i ort som är
betydelsefull för turistväsendet, kan dock länsstyrelsen meddela tillstånd
till s. k. turistutskänkning mot kommunalt veto. Om det är motiverat av särskilda
förhållanden kan i samband med utskänkningstillstånd meddelas närmare
föreskrifter rörande utskänkningens bedrivande.

Beträffande övriga i öff intagna bestämmelser kan nämnas
följande. Var och en som har befattning med försäljning av öl skall därvid
verka för att nykterhet och ordning främjas. Vid utminutering och utskänkning
av öl skall alkoholfria drycker finnas att tillgå i tillfredsställande urval
och omfattning. Matvamhandlare får bedriva utminutering endast i anslutning
till försäljning av matvaror.

Öl får inte utskänkas till den som kan antas inte ha fy Ut
16 år. Öl får inte heller utlämnas till den som är synbart berörd av älkoholhaltiga
drycker eller annat bemsningsmedd.

Utminutering
av öl får bedrivas vardagar mellan klockan 8 och klockan 20. För utminutering
från fast försäljningsställe kan dock kommunens styrelse medge förlängd utminuteringstid.
Utskänkning av öl får inte börja före kl. 7 och skall ha avslutats senast kl.
22, om inte tillståndsmyndigheten föreskrivit tidigare eller medgett senare
tidpunkt för utskänkningens avslutande. Om rätten tUl ölutskänkning är grundad
på rätt till utskänkning av rusdrycker får öl utskänkas under samma tid som
gäller msdrycksutskänkningen. De nuvarande bestämmelserna om tiden för utminutering
av öl infördes med verkan fr. o. m. den 1 januari 1972 i Öff i anledning av att
affärstidslagen upphörde att gälla vid utgången av år 1971 (prop. 1971: 169, SkU
69, rskr 360, SFS 1971: 1219).

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:61 8

Det
åligger länsstyrelse, polismyndighet och kommunal nykterhetsnämnd att övervaka
att bestämmelserna i Öff och de föreskrifter som meddelats med stöd av
förordningen iakttas. Åsidosätts bestämmelserna, kan tillständsmyndigheten,
efter hörande av kommunens nykterhetsnämnd, meddela ölförsäljaren varning.
Sker ej rättelse eller anses det inte vara tillräckligt med en varning, kan
myndigheten helt eller delvis förbjuda försäljningen eller återkalla tiUståndet
för viss tid eller t. v. Tillstånd till utminutering skall återkallas av
polismyndighet då fömtsättningarna för rätt att utminutera öl inte längre förehgger.
När det anses erforderligt för ordningens upprätthållande, kan länsstyrelsen
eller polismyndigheten för visst tiUfälle förbjuda utminutering och utskänkning
av öl eller föreskriva inskränkningar i rätten till sådan försäljning.

Riksskatteverket
utövar tillsyn över tillämpningen av Öff och meddelar föreskrifter och
anvisningar. Det ankommer vidare på verket att följa den allmänna utvecklingen
inom ölhanteringen.

Frivilliga
inskränkningar av ölförsäljningen

I
syfte att förebygga vissa uppmärksammade olägenheter med försäljningen av
främst mellanöl träffades under medverkan av dåvarande kontrollstyrelsen en
överenskommelse, gällande fr. o. m. den 1 april 1970, med livsmedelshandelns
och bryggerinäringens organisationer samt handelsanställdas och
livsmedelsarbetarnas fackförbund om vissa inskränkningar i handeln med meUanöl.
Överenskommelsen innebär bl. a., att mellanöl inte skall säljas till barn eller
ungdomar som kan antas vara under 18 år om det inte är uppenbart att köp sker
för föräldrars räkning. Undantagsvis kan det bli fråga om legitimering. Anslag
om åldersgränsen skall sättas upp på alla försäljningsställen där mellanöl
saluförs. Vidare rekommenderades handeln och bryggerinäringen genom överenskommelsen
att inte tUlämpa lockvampriser för öl eller lämna lockvamerbjudanden vid ölköp.
Skyltning och montage för öl fömtsättes ske på ett måttfullt sätt. Överenskommelsen
gäller alla företag som bedriver annan detaljhandel med öl än
serveringsrörelse. Den överenskomna åldersgränsen avser inte öl typ A
(pilsner).

Svenska
bryggareföreningen har vidare i samråd med bl. a. kontrollstyrelsen beslutat
att rekommendera sina medlemsföretag att fr. o. m. den 1 april 1970 iaktta
vissa begränsningar i ölreklamen. Reglerna gäller både mellanöl och pilsner.
Huvudsyftet är att förhindra ölreklam som riktar sig tUl bam och ungdom. Reklam
som knyter an till romantiska situationer eller till sex appeal skall dessutom
undvikas. Man får inte åberopa ungdomsidoler, idrottsmän och nöjesartister.
Vidare skall reklam för öl inte ske i ungdomspublikationer, vid sportevenemang
eller på arbetsplatser. Frågor om överträdelse av reklamreglerna behandlas
numera av marknadsrädet. Man har utgått från att reglerna kommer att iakttas
även av importörer av utländskt öl. För starköl har mellan

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:61 9

systembolaget och Svenska bryggareföreningen överenskommits
om två års reklamstopp, räknat fr. o. m. den 1 april 1970.

Den 26 november 1970 träffades en ny överenskommelse
mellan dåvarande kontrollstyrelsen, livsmedelshandelns och bryggerinäringens
organisationer samt handelsanställdas och livsmeddsarbetamas fackförbund.
Denna överenskommelse innebär bl. a. att en försäljningsföreståndare skall se
till att 18-årsgränsen efterlevs. Annonsering, skyltning och exponering av öl
skall ske på ett måttfullt sätt. Dessutom skall vid försäljning pä söndagar,
och på vardagar efter kl. 18 uttagnings- och utläm-ningsställe för meUanöl
övervakas av ansvarig person. Vidare påpekades i överenskommelsen det angelägna
i att ölförsäljningen i pubar o. d. sker på ett frän sociala synpunkter godtagbart
sätt.

Alkoholkonsumtionen

Utvecklingen av alkoholkonsumtionen under åren 19641971
framgår av följande uppställning.

Total alkoholkonsumtion i liter alkohol 100 "lo per
invånare över 15 år 19641971

Sprit-

Vin

Starköl'

Öl

Öl

Summa

drycker

typ B'

typ A'

1964

3,29

0,73

0,17

1,25

5,44

1965

3,41

0,75

0,18

0,29=

1,09

5,72

1966

3,37

0,78

0,14

1,11

0,64

6,04

1967

3,40

0,85

0,19

1,35

0,54

6,33

1968

3,23

0,89

0,33

1,66

0,47

6,58

1969

3,26

0,95

0,29

2,13

0,40

7,03

1970

3,34

1,05

0,27

2,13

0,37

7,16

1971

3,17

1,13

0,25

2,11

0,35

7,01

Den närmare fördelningen av maltdryckskonsumtionen på de
olika typerna av drycker redovisas i följande tabell.

Konsumtionen av maltdrycker i milj. liter 19641971

Starköl'

Öl typ B

Öl typ A

Lagrat lättöl

Färskt lättöl

1964

19,0

227,7

20,5

32,9

1965

20,1

41,0

201,8

17,8

30,2

1966

15,3

159,3

118,3

16,2

27,9

1967

21,5

194,9

101,9

14,2

24,6

1968

36,9

, 241,4

.,
89,3

16,9

23,6

1969

33,0

310,8

76,7

19;4

22,9

1970

30,6

314,3

71,7

24,5

19,3

1971

28,7

314,4

67,9

34,2

19,1

' Faktorn för omräkning av öl till alkohol 100 % har
ändrats av riksskatteverket under år 1971. Tabellens siffror är korrigerade
med hänsyn härtiU och avviker därför något från APU:s.

2 Endast 4:e kvartalet.

' Undertiden 1/11 196714/7 1968 pågick försöksverksamhet
med fri försäljning av starköl i två län.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 61 10

Utredningen

I
sitt betänkande, MeUanölsfrågan, konstaterar APU inledningsvis, att det enligt
direktiven står utredningen fritt att under utrednings arbetets gång föreslå
delreformer. Vad gäller meUanölsfrågan framhåller APU, att riksdagen vid två
tillfällen, hösten 1970 och våren 1971, i anledning av motionsyrkanden om
restriktiva åtgärder riktade speciellt mot mellanölet, uttalat sig för att
frågan behandlades med förtur. Sålunda framhöll 1971 års skatteutskott i sitt
av riksdagen godkända betänkande i frågan (SkU 1971: 3) bl. a. vikten av att
nytillkommande problem på alkoholområdet behandlas så snabbt som möjUgt.
Erfarenheterna visar att ju tidigare ett alkoholberoende uppstår desto svårare
blir konsekvenserna. Enligt utskottets mening var därför skyndsamma åtgärder
nödvändiga för att bryta den ogynnsamma utveckhngen av ungdomens konsumtion av
mellanöl. Utskottet fann att APU skyndsamt borde behandla mellanölsfrågan och
framlägga förslag i detta ärende.

Lägesbedömning

APU
konstaterar att utvecklingen på alkoholområdet efter den 1 oktober 1965 då
mellanölet infördes företer oroande drag. Den totala alkoholkonsumtionen,
uttryckt i liter alkohol 100 "lo per invånare över 15 år, har under
perioden 19641970 stigit från 5,43 liter till 7,23 liter. Ölkonsumtionen
utvisar under samma period en ökning från 1,24 liter till 2,57 liter. Av den
totala ökningen på 1,80 liter svarar således ölet för 1,33 liter. Även om den
officiella statistiken för fylleriförseelser och trafiknykterhetsbrott inte ger
något säkert besked om alkoholmissbrukets omfattning efter mellanölets införande,
inger utvecklingen starka betänkligheter. APU konstaterar också att det av
enkäter som kontrollstyrelsen och socialstyrelsen låtit göra liksom av andra
rapporter framgår att det särskUt bland ungdomen förekommer ett betydande bruk
av mellanöl och att detta i flera fall lett till skador och olägenheter.
Emellertid kan, framhåller utredningen, missbmkets omfattning inte exakt anges
och dessutom utgör en del av de påtalade olägenheterna sällsynta undantagsfall.
Kunskaperna om missbrukargmppens omfattning, sammansättning osv. är begränsade
men vissa undersökningar tyder på att ungdomens alkoholvanor förändrats under
senare år. Ungdomen debuterar tidigare och allt fler ungdomar dricker
regelbundet älkoholhaltiga drycker. Breddningen av ungdomens alkoholvanor är
redan i sig oroande och kan vara ett tecken på att alkoholskadorna på sikt
kommer att öka. Det föreliggande materialet sammantaget med den opinion som
kommit tUl uttryck genom bl. a. massmedia har varit väsentliga för APU:s
ställningstaganden.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 61 ]]

Utgångspunkter
vid val av åtgärder

Mellanölsfrågan
framstår enligt utredningen som ett ungdomsproblem. Det missbmk som förekommer
bland äldre synes inte vara av den omfattning att det bör föranleda någon
särbehandling av mellanölet. När det gäller mellanölet och ungdomen bör enligt
APU:s mening målet för alkoholpolitiken vara att förhindra konsumtion av
betydelse i de yngre tonåren eUer tidigare och därmed motverka att konsumtionsvanor
utvecklas mot storkonsumtion och vanemässigt bruk av meUanöl.

För
förståelsen av ungdomens ölmissbruk och de frågor som har samband därmed är det
av vikt att inse att missbruk av mellanöl ofta i det enskilda fallet kan bottna
i sociala missförhållanden eller liknande orsaker. Detta kan vara mycket svårt
att komma till rätta med. De ungdomar som missbrukar mellanöl missbrukar inte
sällan också andra älkoholhaltiga drycker eller narkotika. Man skaU inte se
mellanölet som den enda eller viktigaste orsaken till den pågående
utvecklingen, även om mellanölet spelat en roll av betydelse i detta
sammanhang. Det kan, enligt APU, med visst fog göras gällande att om mellanölet
görs mera svårtillgängligt så angriper man bara symptomen och inte roten till
det onda. Genom att försvåra åtkomsten av mellanöl utan att undanröja de
bakomliggande orsakerna till missbruket riskerar man att detta kanahseras tUl
andra medel, vilkas verkningar kan vara allvarligare än mellanölets. Man kan
vidare inte utesluta en viss langning av öl. Dessutom ligger det mycket i
uppfattningen att olägenhetema i första hand bör mötas med undervisning och
ökad information. Samhället bör därför söka undanröja de djupare liggande orsakerna
till missbruket, och information och undervisning bör användas för att
förebygga olägenheterna.

APU
finner emellertid att missbruket bland ungdomen fått en sådan omfattning att
samhället inte kan underlåta att ingripa med mera direkt verkande medel för att
söka komma till rätta med missförhållandena redan innan ett samlat förslag
till alkoholpolitiska åtgärder kan presenteras. Härvid ligger det närmast till
hands att söka minska konsumtionen bland ungdomen genom att begränsa
mellanölets lättillgänglighet. Att tillgängligheten har betydelse för
totalkonsumtionens storlek är, framhåller APU, väl belagt liksom att det kan
finnas ett samband mellan totalkonsumtionens storlek och skadefrekvensen.

Vid
valet av åtgärder bör man dock nalkas frågan med en viss försiktighet. Ett
skäl härför är den tidigare nämnda ovissheten om problemens omfattning. Ett
annat är att de hittills vunna erfarenheterna av mellanölsförsäljningen
knappast är tillräckliga för att man skall kunna besvara frågan om det under
denna tid ändrade dryckesmönst-ret på längre sikt kan bidra till att bryta
sprittraditionen i landet. Även mera allmänt sett synes det lämpligt att i
första hand pröva huruvida

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 61 12

inte
åtgärder, som tar sikte pä att förändra enbart ungdomens ölvanor och inte den
stora allmänhetens, skulle vara till fyllest för att komma tUl rätta med de
rådande missförhållandena.

APU
har funnit skäl att i detta sammanhang diskutera ett stort antal åtgärder. TUl
de åtgärder, som sålunda diskuteras men som APU nu inte tar ställning tUl utan
avser återkomma till i slutbetänkandet, hör genomförande av försäljningsförbud,
försäljning enbart i systembutiker eller i kommunalt kontrollerade butiker,
förstatligande av bryggerinäringen, skärpta skattepolitiska åtgärder,
begränsningar av reklamen och sänkning av ölets alkoholhalt.

APU:s
förslag

Utifrån
målsättningen att åtgärder redan nu bör vidtas som direkt tar sikte på att
begränsa mellanölsmissbruket bland ungdom föreslår APU att en lagstadgad
åldersgräns införs i fråga om utminutering av mellanöl och att denna gräns
sätts tUl 18 år. Detta skulle bl. a. innebära att man får överensstämmelse med
vad som gäller i de övriga nordiska länderna och med den frivilliga
överenskommelsen. ÄPU:s förslag går vidare ut på, att bestämmelse efter mönster
från Rff införs om förbud för ombud att köpa öl åt ungdomar under 18 år.
Sådant tUlhanda-gående med öl skall enligt förslaget bedömas på samma sätt som
olovlig försäljning och alltså i normalfallet förskylla dagsböter. Öl som sålts
på detta sätt skall jämte kärl och emballage förklaras förverkat.

APU
anser emellertid att en lagfäst åldersgräns inte skulle få tUlräcklig effekt
om den inte kombineras med bestämmelser om att mellanöl får säljas endast i
butik genom manuell betjäning, dvs. i form av diskförsäljning. Som skäl härför
framhåller APU att det uppenbarligen måste ställa sig svårt många gånger för
den som tjänstgör vid en snabbköpskassa att ta ifrån kunden vara som han redan
är i besittning av. Om ölet säljs över disk så att det i stället lämnas ut till
kunden, kommer man ifrån denna svårighet. Man vinner dessutom att allmänheten i
högre grad blir medveten om gällande bestämmelser och att expediterna får en
ökad ansvarskänsla för att dessa iakttas. Efterlevnaden av den föreslagna
regeln om åldersgräns kan härigenom antas bli tillfredsställande. De
komplikationer som en dylik omläggning av försäljningssättet skulle innebära
för en del av livsmedelshandeln främst i form av kostnader för ombyggnad och
för nyanställning av personal har APU inte ansett vara av den arten att de
bör lägga hinder i vägen för bestämmelsens genomförande. I betänkandet
redovisas ett försök med försäljning av mellanöl över disk i ett varuhus i
Västerås. Försöket, som gjordes av systembolaget i syfte att få erfarenhet av
denna försäljningsform, visar bl. a. att detta varuhus skulle få göra ett påslag

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 61 13

med
10 öre per enhet för att behålla oförändrad lönsamhet vid försäljning av
mellanöl.

Beträffande tiden för utminutering
av öl konstaterar utredningen att, om en lagstadgad åldersgräns i kombination
med diskförsäljning införs, inga speciella begränsningar i försäljningstiden
behövs.

I fråga om reglema för utskänkning
av öl föreslår APU ingen ändring i nu gällande lagstiftning, utan de
missförhållanden som förekommer bör avhjälpas i första hand genom
intensifierad övervakning och information. Det finns anledning att förmoda att
länsstyrelserna, i samband med att den nya organisationen för kontroll på utskänkningsom-rådet
genomförs, kommer att verka för att åtgärder i sådant syfte vidtas. APU bedömer
det som nödvändigt att en dylik verksamhet inleds så att en sanering särskilt
bland utskänkningsföretag som riktar sig speciellt till ungdomen kommer tUl
stånd. Det är även av vikt att restriktivitet iakttas vid prövning av nya
ansökningar om utskänkningstillstånd för sådan verksamhet.

Vidare framhåller APU att
tillämpningen av gällande bestämmelser för detaljhandeln med öl måste skärpas.
APU erinrar även om vikten av att stor försiktighet iakttas vid prövning av
ansökningar om rätt att sälja mellanöl och att övervakning och i samband därmed
även information intensifieras samt att Öff:s påföljdssystem bringas i verksamhet
om det skulle visa sig att erinringar och anvisningar i det enskUda fallet inte
är tiUräckliga.

Slutligen föreslår
utredningen att 3,5 milj. kr. anslås för en brett upplagd informationsinsats
under 1 1/2 år. Denna information skall dels sprida kunskap om den nya
försäljningsformen och om den skärpning i tUlämpningen av gällande lagstiftning
som föreslagits, dels användas som ett självständigt medel för att bekämpa ölmissbmket.
Viktiga målgrupper för informationen är de regionala och lokala myndigheter
som har att svara för och som berörs av olika frågor i samband med tUl-ståndsprövning
och efterlevnad av bestämmelserna, personer som handhar försäljningen,
föräldrar, skolans och ungdomsgårdarnas olika befattningshavare, ledare och
instruktörer inom olika organisationer samt ungdomarna själva. Utöver
information tUl dessa målgrupper förordar APU en kraftig lokal satsning för att
öka och bredda olika former av attraktiva och stimulerande
fritidssysselsättningar för ungdomar i olika åldrar. Genomförandet av dessa
åtgärder föresläs ske genom en kombination av centralt och lokalt styrda
insatser. För planering och genomförande krävs en central ledningsgrupp
underställd en huvudman, en referensgrupp vari ingår representanter för olika
berörda myndigheter samt en arbetsgrupp bestående av folk med erfarenhet av
denna typ av arbete.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 61 14

Reservationer

Till
betänkandet har fogats två reservationer, en av ledamöterna Burman och Nyberg
och en av ledamöterna Hillbo och Wennerfors.

Burman
och Nyberg hävdar i sin reservation den uppfattningen att de skadeverkningar
som nu är kända gör det nödvändigt att ingripa med åtgärder som på ett mera
avgörande sätt än utredningens förslag till åtgärder, påverkar utvecklingen.
Inga ytterligare undersökningar torde kunna vederlägga uppfattningen att
mellanölets introduktion medfört en starkt ökad utbredning av alkoholvanor och
alkoholmissbruk bland ungdom, såväl på bredden som nedåt i lägre och ömtåligare
åldrar. Utvecklingen måste betraktas som ytterst allvarlig med hänsyn till de
direkta skadorna i de individuella fallen och de framtida skadeverkningar som
är att befara i form av tidigt etablerat, kvarstående alkoholmissbruk eller
andra former av social instabilitet hos ett ökat antal individer. Av anförda
skäl anser reservanterna att mellanölet i likhet med starkölet bör hänföras
till rusdryckerna.

Ledamöterna
Hillbo och Wennerfors uttalar i sin reservation att det är principiellt och
praktiskt felaktigt att bryta ut mellanölet ur den alkoholpolitiska
helhetsdiskussionen. Man bör inte gripa in med särskUda restriktioner mot
mellanölet eftersom sådana snarast kan befaras få andra icke utredda negativa
konsekvenser pä nykterheten. Reservanterna avstyrker förslagen om en lagfäst
åldersgräns och försäljning av mellanöl endast över disk. Det är emellertid
viktigt att gällande lagregler om ölförsäljning efterlevs och ytterst
angeläget att en omfattande information rörande mellanölet, riktad till olika
berörda målgrupper, kommer till stånd.

Remissyttrandena

APU:s
förslag har vid remissbehandlingen fått ett blandat mottagande. Ett mindre
antal remissinstanser biträder förslagen och i några faU föresläs längre gående
åtgärder. Flertalet remissinstanser avvisar emellertid de konkreta förslagen
helt eller delvis och ifrågasätter därvid lämpligheten att bryta ut och
behandla mellanölsfrågan med förtur.

Förslagen
om lagstadgad 18-ärsgräns i kombination med diskförsäljning biträds av
socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, länsstyrelserna i Kalmar, Örebro och
Norrbottens län samt Kommunala fritidstjänstemäns riksförbund, Svenska
kommunförbundet och Sveriges kristna socialdemokraters förbund. Dessa
remissinstanser godtar i huvudsak APU:s motiveringar och ansluter sig även
till den föreslagna informationsverksamheten. Socialstyrelsen anför dock att åtgärdema
bör ges karaktär av försöksverksamhet, vars effekt följs och mäts, och Svenska
kommunförbundet betraktar åtgärderna som ett provisorium i avvaktan på APU:s
slutbetänkande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 61 15

Centerns ungdomsförbund. Folkpartiets ungdomsförbund.
Hotell- och restauranganstäUdas förbund, Kristen demokratisk ungdom och Nykterhetsrörelsens
landsförbund anser de föreslagna åtgärderna otillräckliga och förordar att meUanölet
skall anses som rusdryck. Genom att mellanölet därigenom endast skulle få
säljas i systembolagets butiker skulle man enligt dessa remissinstansers
mening på ett effektivt sätt försvåra åtkomligheten av mellanöl och därmed få
til! stånd en begränsning av konsumtionen bland ungdomar.

Sveriges
riksidrottsförbund avstyrker en lagstadgad 18-årsgräns men finner pä det skäl APU
anfört det i och för sig lämpligare med försäljning av mellanöl över disk än
genom självbetjäning.

Riksförbundet
Sveriges fritids- och hemgårdar behandlar i sitt yttrande inte frågan om en lagstadgad
åldersgräns vid försäljning av öl men föreslår bl. a. att försäljning av
mellanöl bör tillåtas endast över disk eller i systembutikerna.

Många
remissinstanser ställer sig direkt avvisande till de föreslagna
lagstiftningsåtgärderna och vänder sig också mot förtursbehandlingen av
mellanölsfrågan. Som skäl härför anförs, att APU:s underlag för en bedömning av
situationen är osäkert och att situationen visserligen kan inge en viss oro men
att alltför ingripande åtgärder inte bör vidtas förrän man kommit fram till en alkoholpolitisk
helhetslösning. Mellanölet är en av många alkoholdrycker och bör icke ryckas
ur sitt alkohol-poUtiska sammanhang. De föreslagna åtgärderna är närmast att
betrakta som provisoriska och kan komma att stå i konflikt med den
alkohol-politiska slutiösningen. Restriktioner mot mellanölet framstår dessutom
som ett avsteg frän den alkoholpolitik som slogs fast genom 1954 års reform.
Denna innebar bl. a., att man skulle främja konsumtion av al-koholsvagare
drycker på bekostnad av de alkoholstarkare och dessutom skuUe
försäljningslagstiftningen för ölet vara förhållandevis liberal. Några
remissinstanser pekar vidare pä att åtgärder, om de skall få varaktig effekt,
måste ta sikte pä de bakomliggande orsakerna till miss-förhåUandena. Man måste
försöka att förändra ungdomens sociala, kulturella och fritidspolitiska situation.
Vidare påpekas att konsumtionsutvecklingen för mellanölet numera stabiliserats
och att konsumtionsnivån i stort sett varit konstant de senaste åren.

Under
åberopande av skäl som nu anförts avstyrks förslagen om såväl lagstadgad 18-årsgräns
som diskförsäljning av riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, Karolinska
institutet, statens ungdomsråd, statens institut för folkhälsan,
näringsfrihetsombudsmannen, länsstyrelserna i Malmöhus och Värmlands län, Handelsanställdas
förbund, KF, LO, Moderata ungdomsförbundet, Nykterhetsorganisationen Verdandi,
Riksförbundet mot alkoholmissbruk. Svenska bryggareföreningen. Svenska
landstingsförbundet. Svenska livsmedelsarbetareförbundet, Sveriges
kommunaltjänstemannaförbund, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund,
Sveriges

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 61 16

socionomförbund och TCO. Länsstyrelsen i Kopparbergs län
förordar ytterligare utredning innan ställning tas tUl APU:s förslag.

Länsstyrelserna
i Uppsala, Kristianstads och Gävleborgs län samt ICA-förbundet, Svensk industriföréning
och Riksförbundet hem och skola anser det olyckligt med en särbehandling av
mellanölet men finner att övervägande skäl talar för en lagstadgad åldersgräns
vid utminutering av mellanöl, dock ej i kombination med en diskförsäljning. Ytterligare
remissinstanser som tillstyrker en lagstadgad 18-årsgräns men avstyrker
förslaget om diskförsäljning är riksskatteverket, konsumentombudsmannen,
länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings,
Hallands, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Jämtlands och Västerbottens län,
SACO, Sveriges köpmannaförbund och Sveriges livsmedelshandlareförbund.
Riksskatteverket och länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller i detta
sammanhang att 18-årsgränsen bör omfatta även öl av typ A. Bland de skäl som
anförts mot en diskförsUljning kan nämnas att denna försäljningsform skulle
kunna vara konkurrensbegränsande och leda till icke oväsentliga kostnadsökningar
för handeln. Kostnadsökningarna skulle i en del fall kunna bli sä stora att
dessa inte drabbade enbart ölet utan hela livsmedelssektorn. Några
remissinstanser anför också att diskförsäljningen kan få provisorisk karaktär
om åtgärden skulle visa sig överflödig när mellanöls-frågan och de andra
alkoholfrågorna i sin helhet löses.

Systembolaget
tar i sitt yttrande upp frågan om överföring av försäljningen av meUanöl till
bolagets butiker. En sådan ordning skulle, framhåller bolaget, stöta pä avsevärda
praktiska problem. Det skulle betyda att bolaget i sina ca 300 butiker skulle
ta hand om en distribution som nu sker genom ca 13 000 försäljningsställen.
Bolaget ser det inte möjligt att inom rimlig tid åstadkomma ett
distributionssystem som kan ersätta det nuvarande på ett för allmänheten
godtagbart sätt. Det kan också befaras, att effekten skulle bli en ökad
försäljning av starkare drycker hos systembolaget. Bolaget avvisar tanken på
att överföra mellanölsförsäljningen till systembutikerna. Riksskatteverket är
av samma mening.

Statens pris- och kartellnämnd behandlar i sitt yttrande
de av APU föreslagna åtgärdernas marknads-, konkurrens- och konsumentpåver-kande
effekter. Nämnden finner att åtgärderna kan komma att påverka
konkurrensförhållanden, distributionsmönsler, prisförhållanden och åtkomstmöjligheter.
Genomförs de föreslagna åtgärderna, bör utvecklingen noga följas.

Frågan om
begränsning av tiden för utminutering av öl för den händelse den allmänna
affärstidsregleringen avskaffas har tagits upp av några remissinstanser. En
fortsatt tidsbegränsning förordas av rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen, riksskatteverket,
länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Kristianstads, Hallands och
Gävleborgs län samt

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:61 17

Handelsanställdas
förbund. Kommunala fritidstjänstemäns riksförbund. Riksförbundet Sveriges
fritids- och hemgårdar. Svenska kommunförbundet. Svenska
livsmedelsarbetareförbundet och Sveriges kristna socialdemokraters förbund.

Vissa remissinstanser har
framfört förslag om åtgärder utöver dem som APU tagit upp i detta sammanhang.
Sålunda framförs förslag om höjning av den nuvarande 16-årsgränsen vid utskänkning
av öl till 18 är, införande av reklamförbud, förstatligande av
bryggerinäringen, sänkning av alkoholhalten i mellanölet, informationsavgifter
för sålda enheter, sänkt skatt på lättöl och skärpt beskattning av de älkoholhaltiga
dryckerna.

APU:s uttalande om att
tillämpningen och övervakningen av gällande lagstiftning måste skärpas både i
fråga om utminutering och utskänkning har vunnit allmän anslutning av de
instanser, som yttrat sig häröver. Några framhåller dock, att man i första
hand bör försöka att i samråd med berörda parter diskutera fram konstruktiva
åtgärder.

Den
satsning på information som APU har föreslagit tillstyrks av i stort sett
samtliga remissinstanser. Ingen avstyrker förslaget i denna del, men viss
tveksamhet framförs dock i fråga om beloppets storlek, om de positiva effekter
som en informationskampanj kan åstadkomma samt om den föreslagna principiella
utformningen av informationskampanjen. Viss kritik har riktats mot en centralt
producerad information.

Departementschefen

APU
konstaterar, att mellanölet orsakat ett allvarligt alkoholproblem bland
ungdomen. Det är främst detta förhållande som föranlett förturs-behandlingen av
mellanölsfrågan. De av APU föreslagna åtgärderna tar också i första hand sikte
på att göra ölet mera svårtillgängligt för ungdomen och att på den vägen
åstadkomma en minskad mellanölskonsumtion. Härutöver krävs det emellertid
enligt APU:s uppfattning en intensifierad information i frågan.

De av APU framlagda
förslagen innebär i korthet, att en lagstadgad åldersgräns om 18 år införs i
fråga om utminutering av mellanöl och att tillämpningen av åldersgränsen skall
göras effektiv genom att detaljförsäljning av sådant öl får ske endast genom
manuell betjäning över disk. Vidare understryks nödvändigheten av att
lagstiftningen i fråga om både utminutering och utskänkning tUlämpas strikt.
Övervakning och kontroll bör skärpas och gällande påföljdssystem bör utnyttjas
om det visar sig att överträdelser sker trots anvisningar och erinringar. Förutom
dessa åtgärder föreslår APU, att 3,5 mUj. kr. skall satsas av staten pä en
brett upplagd information i frågan under 1 1/2 år.

APU diskuterar men avvisar
andra åtgärder än de nu föreslagna. Sålunda avvisas både totalt eller
temporärt förbud mot försäljning av

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 61 18

mellanöl
och överföring av sådan försäljning tUl systembutikerna eller kommunalt
inrättade butiker. Reservanter inom utredningen föreslär dock, att meUanölet
skall anses som rusdryck och på den grunden vara tillgängligt endast i
systembutikerna. Bland andra frågor som utredningen berört utan något
ställningstagande i detta sammanhang kan nämnas beskattningen av maltdrycker
och ett förstatligande av bryggeri-näringen. Dessa och andra frågor med
anknytning till mellanölet kommer att behandlas i APU:s slutbetänkande.

De
av APU framlagda förslagen har fått ett mycket blandat mottagande vid
remissbehandlingen. Endast ett mindre antal remissinstanser ansluter sig helt
till förslagen. Reservationsförslaget om mellanölsförsäljning endast i
systembutikerna har biträtts i några fall. Några remissinstanser har fört fram
förslag om andra åtgärder, såsom tidsbegränsning av försäljningen och höjning
av åldersgränsen vid utskänkning. Utredningsförslaget har emellertid mött
invändningar frän det övervägande antalet remissinstanser. Ätskilliga anser det
felaktigt att bryta ut meUanölsfrågan ur den alkoholpolitiska
helhetsdiskussionen och behandla den med förtur. De föreslagna
lagstiftningsåtgärderna avvisas av dessa remissinstanser. Andra biträder
förslagen i vissa delar. Härvid har förslaget om en åldersgräns för utminutering
vid 18 är accepterats i flertalet fall medan man mera allmänt avvisat förslaget
om diskförsäljning. Stor enighet råder emellertid om behovet av information.

Mot
bakgrund av den splittrade bild, som den omfattande remissbehandlingen visar,
kan man hysa viss tvekan för att ta upp mellanölsfrågan med förtur. Jag delar
emellertid APU:s uppfattning att det föreligger sådana förhållanden, främst
beträffande mellanölskonsumtionen bland ungdomen, att konkreta åtgärder
behöver vidtas utan avvaktan pä utredningens slutbetänkande. Samtidigt är det väsentiigt,
att man inte nu vidtar åtgärder som kan framstå som mindre välbetänkta eller
mindre lämpliga för en samlad lösning av de alkoholpolitiska problemen. APU är
inne i slutfasen av sitt arbete. Detta innebär att alkoholpolitiken i hela dess
vidd kommer upp till allmän prövning inom en nära framtid. Med hänsyn härtill
bör åtgärderna nu kunna begränsas till sådana som verksamt och omedelbart kan
begränsa mellanölets åtkomlighet för ungdomar. Även frågan om en intensifierad
information, som inte har motsvarande samband med det fortsatta utredningsarbetet,
bör tas upp i detta sammanhang.

Beträffande
de konkreta lagstiftningsförslagen anser jag i likhet med ett stort antal
remissinstanser att en lagfäst 18-årsgräns bör införas när det gäller utminutering.
För att skapa bästa möjliga garantier för att syftet med en sådan åtgärd skall
uppnås förordar jag, liksom vissa remissinstanser, att åldersgränsen skall
gälla inte endast för mellanöl utan även för öl av typ A (pilsner). De av APU
föreslagna förverkan-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 61 19

debestämmelserna bör dock ges en icke-obligatorisk
utformning. I överensstämmelse med 36 kap. 11 § brottsbalken bör även här
gälla, att förverkande skall kunna underlåtas om sådan åtgärd framstår som
uppenbart obillig.

Det finns emellertid skäl att i detta sammanhang också ta
upp frågan om åldersgränsen för utskänkningen, vilken f. n. är 16 år. Både i
detta och andra sammanhang har uppmärksammats att det förekommer en betydande ölkonsumtion
på tillstäUningar som i stor utsträckning frekventeras av ungdomar, t. ex.
diskotekdans o. likn. APU har funnit anledning att framhålla behovet av att man
ser till att gällande bestämmelser om både utminutering och utskänkning
efterlevs, att en effektiv kontroll sker och att överträdelser beivras. Jag kan
helt ansluta mig till APU:s uttalanden i dessa frågor men förordar dessutom
som en åtgärd i samma syfte att den av mig föreslagna 18-årsgränsen görs tUlämplig
även på utskänkning. Bestämmelser av denna innebörd bör tas in i Öff och träda
i kraft den 1 juli 1972.

Förslaget att komplettera en lagfäst 18-ärsgräns med
bestämmelser om enbart diskförsäljning av mellanöl har avvisats av övervägande
antalet remissinstanser. Liksom dessa finner jag det mindre troligt att en sådan
åtgärd skulle ha någon väsentlig effekt på ungdomarnas inköpsmöjligheter. Till
detta kommer att en sådan åtgärd skulle kunna få konsekvenser i pris- och
konkurrenshänseenden som ter sig diskutabla. Jag anser därför att detta förslag
inte bör genomföras.

I detta sammanhang vUl jag också erinra om de åtgärder
beträffande utminutering av öl som beslöts av 1971 års höstriksdag med
anledning av att affärstidslagen upphörde att gälla vid utgången av år 1971.
Dessförinnan gäUde att öl fick utminuteras endast pä vardagar under normal
affärstid enligt nämnda lag, såvida inte kommunens styrelse medgivit rätt till
utsträckt öppethållande. Normal affärstid var kl. 820. 1971 års beslut innebar
att bestämmelser infördes i Öff om en reglering av tiden för utminutering av öl
efter årsskiftet 1971/72 i överensstämmelse med vad som gällde under affärstidslagens
giltighetstid. I propositionen med förslaget tUl denna ändring i Öff (prop.
1971: 169) angavs att åtgärden föreslogs i avvaktan pä stäUningstagande till APU:s
förslag i meUanölsfrågan.

APU uttalar att en reglering av försäljningstiden är
onödig, om förslagen om lagfäst 18-årsgräns och diskförsäljning genomförs. Som
en följd av att jag avvisar förslaget om diskförsäljning förordar jag, att
bestämmelserna i Öff om reglering av tiden för utminutering bibehålls utan
ändring t. v.

Jag har redan uttalat min anslutning till APU:s krav på en
utbyggd information i mellanölsfrågan. Utredningen anger endast de allmänna riktiinjerna
för en informationsverksamhet under loppet av 1 1/2 år inom en kostnadsram av
totalt 3,5 milj. kr. Vad man tänkt sig är ett in-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 61 20

formationsflöde
uppdelat och inriktat på skUda målgrupper, såsom ungdomarna, skolorna,
föräldrarna samt återförsäljarna och de butiksan-ställda. Reservanter inom APU
förordar att man i nuläget skall satsa endast på en intensifierad information
och för detta ändamål anslå betydligt större belopp än vad majoriteten
föreslagit. Vid remissbehandlingen har man endast i några fall berört frågan
om hur informationen skall ske. Från nykterhetsrörelsen har sålunda uttalats
att den i samråd med övriga folkrörelser borde kunna anförtros uppgiften och
vidare har framförts att riksskatteverket i sin egenskap av central myndighet i
fråga om alkohollagstiftningen bör kopplas in på uppgiften. Centralförbundet
för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) anför att det skulle vara en
praktisk anordning att förlägga det centrala arbetet med kampanjen till CAN.
Slutligen har några remissinstanser framfört att informationsarbetet bör
förankras i organisationema.

I
informationsfrågan vUl jag först framhålla, att bmket av mellanöl och
rusdrycker bland ungdomarna är ett av flera missförhållanden som inger
bekymmer. Det finns andra som är minst lika allvarliga. I första hand tänker
jag pä bruket av narkotika, men framhållas kan också det s. k. sniffandet av thinner
och liknande preparat. Jag finner det därför både riktigt och naturligt att den
aktuella informationsverksamheten inte begränsas tUl mellanölet utan får
omfatta även msdryckema, narkotika och andra beroendeframkaUande medel som
fått utbredning bland ungdomarna. Därigenom möjliggörs en mera verklighetsanknuten
helhetssyn på den sociala problematik som alkohol- och narkotikafrågorna är
uttryck för.

Upplysningen
bör syfta till att dels sätta in alkohol- och narkotikaproblemen i deras
sociala sammanhang, dels vidga medvetenheten om att människors sociala
svårigheter måste mötas med öppenhet och vilja tUl solidariska insatser, dels
medverka till en sådan förändring i synen på de alkohol- och narkotikaskadade
att deras delaktighet i den samhälleliga gemenskapen tryggas. Användningen av
medlen bör följa en sådan vidsträckt social målsättning.

Genomförandet
av denna målsättning kan enligt min mening inte ske genom en information som
framstår som centraldirigerad. I stället har jag tagit fasta på en även av
vissa remissinstanser förordad lösning som ger spelrum för olika
organisationer att från sina skilda utgångspunkter angripa problemen.
Organisationerna bör få samhällets förtroende att efter egna värderingar och
erfarenheter arbeta med upplysningsverksamheten utifrån de angivna
riktlinjerna. Därmed skapas förutsättningar för en allsidig belysning av
frågorna och garantier för en bred täckning. Eftersom man måste räkna med att
det kommer att ta viss tid att planera och nå ut med informationen, bör
anslaget inte begränsas för snävt i tiden. Med hänsyn härtill förordar jag, att
ett belopp om 5 milj. kr. anvisas för en särskild informationsverksamhet med

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 61 21

den
inriktning jag angivit under en tid av 2 år, räknat från ingången av budgetåret
1972/73. Beloppet bör tas upp som ett särskUt reservationsanslag under sjunde
huvudtiteln. Den av mig föreslagna uppläggningen kräver en huvudman för
verksamheten. Jag anser att statens ungdomsråd utgör ett organ som lämpligen
bör kunna anförtros uppgiften att vara huvudman för informationsverksamheten.
Av det redan anförda framgår att detta inte innebär att ungdomsrådet självt
skall svara för informationen. Rådet saknar resurser härför och jag anser det
inte lämpligt att tUl rådets kansli knyta en speciell kommitté e. d. för att
genomföra informationsverksamheten.

Man
kan utgå från att det finns mänga sammanslutningar och organisationer som, om
de ekonomiska förutsättningarna härför skapas, inte endast vill göra en insats
i det aktuella syftet utan också har möjlighet att nå ut med en information
till sina medlemmar och allmänheten. ÅtskUliga sådana organisationer finns
samlade i ungdomsrådet, andra står formellt utanför detta. Men oberoende av
anknytning tUl ungdomsrådet skall en organisation, som vill delta i
informationsverksamheten kunna vända sig till rådet och presentera ett konkret
förslag till informationsverksamhet och få ekonomiskt bidrag för detta. Rådets
uppgift skulle därmed bli i första hand att fördela tillgängliga medel men det
bör också finnas möjlighet för rådet att göra viss efterkontroll av att
tilldelade medel används på avsett sätt.

Möjligen
kan invändas att det föreligger risk för att de anslagna medlen plottras bort
på flera begränsade insatser. Denna risk bör emellertid kunna elimineras genom
att medel anslås endast till organisationer som har en allmän och
riksomfattande spridning. Vid anslagsfördelningen bör ungdomsrådet särskUt
beakta möjligheterna för olika organisa-tionsgmpper att i samarbete genomföra
aktioner med gemensam inriktning och uppläggning. Vidare bör ungdomsrådet
beakta att CAN kan bli anlitat för insatser i informationsverksamheten. I den
mån gällande lagstiftning behandlas i verksamheten utgår jag från att riksskatteverkets
sakkunskap på området utnyttjas. Jag anser att det föreligger goda föratsättningar
för att en informationsverksamhet bedriven enligt dessa riktlinjer skall bli
effektiv.

Hemställan

Under
åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att

dels
antaga inom finansdepartementet upprättat förslag tUl lag

om
ändring i ölförsäljningsförordningen (1961:159) dels till Upplysning om
alkohol- och narkotikaproblemen för budgetåret 1972/73 under sjunde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 61 22

Med
bifaU till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att tUl riksdagen skaU
avlåtas proposition av den lydelse bUaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1972 720164

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

26 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (26)

26 kopplingar i 17 dokument.

  1. SOU 2010:98 Gårdsförsäljning s. 194 i texten
  2. SOU 2010:60 Ett utvidgat skydd mot åldersdiskriminering s. 84 om s. 18 i texten
  3. Prop. 1975:1 Regeringens proposition med förslag till statsbudget för budgetåret 1975/76 i texten
  4. Prop. 1975:14 Regeringens proposition om statligt stöd till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet, m.m. s. 51 i texten
  5. Bet. 1974:SoU5 Socialutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar för budgetåret 1974/75 inom socialdepartementets verk… s. 23 i texten

Visa alla 17