Kungl. Maj:ts proposition angående statligt stöd för tidsbegränsad fortsatt drift vid nedläggningshotade företag
1972 · 29 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 26 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1972:64, Kungl. Maj:ts proposition angående statligt stöd för tidsbegränsad fortsatt drift vid nedläggningshotade företag
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 64 år 1972 Prop. 1972: 64
Nr 64
Kungl.
Majtts proposition angående statligt stöd för tidsbegränsad fortsatt drift vid
nedläggningshotade företag; given Stockholms slott den 10 mars 1972.
Kungl.
Maj:t viU härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokoUet över
inrikesärenden föreslå riksdagen att bifaUa det förslag om vars avlåtande tUl
riksdagen föredragande departementschefen hemstäUt.
GUSTAF ADOLF
ERIC
HOLMQVIST
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås åtgärder från samhäUets sida för att i vissa fall bereda
erforderligt rådrum för omplacering av de anstäUda vid hot om nedläggning av
företag eUer för överväganden om fortsatt drift av nedläggningshotat företag.
Stödet skaU utgå i form av bidrag för tidsbegränsad drift av företag som har
trätt i likvidation eller gått i konkurs. Verksamheten skaU handläggas av
arbetsmarknadsverket och bedrivas på försök under begränsad tid. Kostnaderna
har uppskattats tiU 5 milj. kr. för budgetåret 1972/73, vilket beräknas
möjliggöra sysselsättning av ca 1 000 personer under sex månader.
1
Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 64
Prop. 1972: 64
Utdrag
av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
på Stockholms slott den 10 mars 1972.
Närvarande:
Statsministern PALME, ministem för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG,
JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING,
LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.
Chefen
för inrikesdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om statligt stöd för
tidsbegränsad fortsatt drift vid nedläggningshotade företag och anför.
Inledning
De
senaste årens tekniska och ekonomiska utveckling har tillsammans med den
hårdnande intemationella konkurrensen lett till att stmkturomvandlingen i
näringslivet och därmed på arbetsmarknaden har påskyndats. Detta har bl. a.
medfört en omfördelning i ökad takt av resurser mellan olika branscher och
regioner med åtföljande ändrade fömtsättningar för sysselsättningen.
Genom
den successiva utbyggnaden och differentieringen av arbetsmarknadspolitiken
finns numera en rik arsenal av medel som i skUda situationer kan vara de
enskilda människorna tiU hjälp vid nödvändiga byten av yrke eUer arbetsplats i
en fortgående stmkturrationlisering. I vissa fall kan emeUertid nuvarande
arbetsmarknadspolitiska medel inte anses vara helt tUhäckliga. Det gäller
framför allt när särskilda åtgärder kan bedömas vara nödvändiga i syfte att
hålla driften vid ett nedläggningshotat företag i gång tiUs frågan om
företagets framtid hinner klarläggas och åtgärder eventueUt vidtas för att
säkra fortsatt verksamhet vid företaget. Det kan ocksä vara fråga om ett
uppskov med nedläggningen för att ge rådmm för förmedling av nya arbeten eller
insatser av annat slag för de anstäUda. Mot denna bakgrund har inom
inrikesdepartementet upprättats en i januari 1972 dagtecknad promemoria (Ds In
1972: 2) med förslag till statligt stöd för tidsbegränsad fortsatt drift vid nedläggningshotade
företag.
Efter
remiss har yttranden över promemorian avgetts av kommerskollegium, efter
hörande av ett antal företagareföreningar, näringsfrihetsombudsmannen (NO),
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), länsstyrelserna
Prop. 1972: 64 3
i
Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Älvsborgs, Örebro, Gävleborgs, Jämtlands och
Västernorrlands län, delegationen för de mindre och medelstora företagen, konkurslagskommittén,
utredningen rörande ökad anställningstrygghet och vidgad behörighet för
arbetsdomstolen, Ackordscentralen i Stockholm, Landsorganisationen i Sverige
(LO), Statsföretag AB, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska
bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Svensk industriförening, Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges hantverks- och industriorganisation
(SHIO), Sveriges industriförbund och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).
Departementspromemorian
Medel
för långsiktiga lösningar av de anställdas sysselsättning vid nedläggning
eller driftinskränkning
Den
första försvarslinjen vid alla omställningar på arbetsmarknaden representeras
av arbetsförmedlingen. Dess primära uppgift är att hjälpa de arbetssökande att
finna nytt arbete som fyUer de anspråk som den sökande har rätt att ställa.
Förmedlingen förfogar över en rad hjälpmedel för att underlätta sädan arbetsplacering.
Genom flyttningsbidrag kan den ekonomiska bördan minskas för den som av
arbetsmarknadsskäl tvingas söka sin utkomst på annan ort. Genom ersättning för
resekostnader, starthjälp och i vissa fall även utmstningsbidrag kan de ekonomiska
svårigheterna under den första anstäUningstiden avhjälpas. Borta-vistelsebidrag
eller hyrestillskott under en övergångstid kan kompensera de extrakostnader
för bl. a. dubbla hushåll som en flyttning till annan ort ofta medför. Staten
kan medverka även med inlösen av egnahem eller bostadsrättslägenheter när den
sökandes tidigare bostad inte utan stor förlust kan försäljas eller överlåtas
på vanligt sätt.
Genom
arbetsmarknadsutbildning kan arbetskraftsutbudet bringas i bättre
överensstämmelse med efterfrågan och den arbetssökande få möjlighet att söka
sig tiU en tryggare och i övrigt bättre anstäUning än tidigare. Utbildning i
form av omskolning och fortbildning har därför fått allt större betydelse som arbetsmarknadspolitiskt
medel.
Med
olika åtgärder - aktivering av ej sysselsatta, arbetsvårdsinsatser för äldre
och handikappade, undanröjande av hinder för bl. a. deltidsarbete - söker
samhället underlätta för skilda grupper av arbetssökande att göra sig gällande
på arbetsmarknaden. Oavsett konjunkturläge kan samhäUet tvuigas vidta åtgärder
för att skapa sysselsättning. Bakgrund tiU detta kan vara strukturella
förändringar i sysselsättningen på en ort, strävan att bereda arbete för
handikappad eller eljest svårplacerad arbetskraft, ett dokumenterat allmänt
behov av att stärka sysselsättningen i ett område etc. TiU de selektiva
åtgärder arbetsmarknadspolitiken arbetar med i sådana situationer hör
offentliga arbeten av skilda slag,
1*
Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 64
Prop. 1972: 64 4
(allmänna
beredskapsarbeten, särskilda beredskapsarbeten, industrieUa beredskapsarbeten
och industribeställningar). Hit får också hänföras insatser för
industrilokalisering.
Anpassad
eUer skyddad sysselsättning för att ta tillvara den arbetsförmåga som finns hos
personer med skilda handikapp har blivit en aUtmer utbyggd och differentierad
verksamhet inom den sektor för sysselsättningsskapande åtgärder som samhället
anordnar för arbetskraft som har begränsade möjligheter att konkurrera om
arbetstillfällena på den öppna marknaden. Skyddade arbeten bedrivs antingen vid
s. k. skyddade verkstäder eller i form av olika utearbeten. I stor utsträckning
bedrivs arbetena i kommunal eller landstingskommunal regi.
En specieU
form av skyddat arbete är s. k. arkivarbeten, som anordnas vid statliga,
allmännyttiga eller ideella institutioner, varvid staten f. n. betalar hela
lönekostnaden. Arkivarbeten kan också anordnas av kommun, varvid visst bidrag
utgår av statsmedel. Slutligen skall nämnas, att näringshjälp kan utgå tUl
handikappad för start av egen rörelse. TiU företag som i särskild ordning
anställer person med nedsatt arbetsförmåga i s. k. halvskyddad sysselsättning
kan bidrag också utgå liksom tUl sådana särskilda anordningar på arbetsplatsen
som är nödvändiga för att den handikappade skall kunna utföra sitt arbete
eller för att arbetsplatsen skall bli tUlgänglig för denne.
Arbetsmarknadspolitiska
insatser initieras inte endast när arbetslöshet hotar. Sysselsättningspolitiken
och de medel den arbetar med anpassas ständigt till de växlande förhåUanden
som arbetsmarknaden upp»-visar under påverkan av konjunkturella och
strukturella förändringar. Samhällets insatser i samband med den stmkturella
omvandlingen inriktas inte ensidigt på att underlätta omställningen för den
arbetskraft som hotas av friställning. I samband med rekonstruktioner, fusionering
och sammanslagning av företagsenheter söker staten förstärka redan etablerad
företagsamhet genom att ställa finansiell hjälp till förfogande för sådana
företag eller företagsgmpperingar som bedöms ha långsiktiga möjHgheter till
lönsam verksamhet och därmed tryggad sysselsättning för de anställda. I detta
sammanhang kan hänvisas tiU bl. a. prop. 1972: 46 som nyligen har avlämnats
till riksdagen och vari föreslås statiigt stöd för att underlätta stmkturomvandlingen
inom vissa branscher.
Nuvarande
medel att få ökat rådrum för att åstadkomma långsiktiga lösningar
Varselsystemet.
Sedan år 1952 har mellan arbetsmarknadens parter funnits en överenskommelse om
varsel vid personalinskränkningar. Nu gäUande överenskommelse mellan å ena
sidan AMS och å andra sidan SAF, Sveriges industriförbund, LO och TCO tillkom
år 1968. I anslutning tiU denna överenskommelse har Hknande uppgörelser
träffats mel-
Prop. 1972: 64 5
lan
AMS och en rad mindre arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. Överenskommelserna
syftar tUl att ge rådrum för såväl de anstäUda som för samhället att överväga
de skilda altemativ som kan finnas för att bereda de anställda ny och tryggare
anställning.
Enligt överenskommelsema
skall om det är fråga om uppsägning eller permittering för längre tid än två
veckor varslet lämnas minst två månader innan åtgärden sätts i kraft. Gäller
uppsägningarna fler än 50 anstäUda är varseltiden minst tre månader, och om
driftsenhet med fler än 100 anställda skall läggas ned skall varslet lämnas
minst fyra månader innan avvecklingen börjar.
Frågan om lagstadgad varselskyldighet
har motionsvägen behandlats av riksdagen vid upprepade tillfällen. Krav på lagstadgad
varseltid på två månader fördes sålunda fram i en motion tUl 1954 års riksdag. Även
senare, senast år 1970, har frågan varit föremål för riksdagens behandling. I
samtliga fall har motionerna avslagits med motiveringen att man bör fortsätta
med nuvarande ordning, dvs. friviUiga överenskommelser.
En
arbetsgmpp med företrädare för AMS, SAF, Sveriges industriförbund, LO och TCO
har nyligen tillsatts med uppgift att ställa samman erfarenheterna av gällande
överenskommelse om varsel vid driftinskränkningar och överväga behovet av
eventuella ändringar.
Industribeställningar. För
att förhindra friställning av anstäUda vid företag som har varslat om temporär
driftinskränkning eller för att uppskjuta friställning vid företag som varslat
om nedläggning får AMS lägga ut industribestäUningar.
Den årliga ramen för dessa
s. k. rådrumsbeställningar har normalt varit begränsad tUl 5-10 mUj. kr. Vid
mer betydande konjunkturav-mattningar med åtföljande sysselsättningsproblem har
statiiga och kommunala industribeställningar tidigarelagts i större
omfattning.
De internationella förplUctelser
Sverige har inom EFTA begränsar möjlighetema att stödja sysselsättningen med
hjälp av offentlig upphandling. På vissa områden är förpliktelserna dock
mindre omfattande. I första hand gäller detta upphandling för totalförsvarets
behov av varor av strategisk betydelse. Eftersom totalförsvaret svarar för en
mycket betydande del av den statiiga upphandlingen kan företag som producerar
krigsmateriel eller andra för totalförsvaret betydelsefulla produktei: och som
hotas av sysselsättningsproblem i vissa fall stödjas genom statliga beställningar.
Även om sålunda offentiig
upphandling i form av s. k. rådmmsbeställ-ningar, tidigareläggning av bestäUningar
eller sysselsättningspolitiskt betingade beställningar i andra former med
hänsyn tUl vad som här har sagts kan få endast begränsad omfattning är
verksamheten i vissa faU ett värdefullt komplement tUl andra stödformer inom
arbetsmarknadspolitiken. Eftersom det i huvudsak är fråga endast om tidigareläggning
av
prop. 1972: 64 6
inköp
är kostnaderna för dessa former av stöd förhållandevis låga.
Industriella
beredskapsarbeten. Sedan budgetåret 1966/67 bedrivs försöksverksamhet med s.
k. industriella beredskapsarbeten. Syftet med dessa är främst att göra
temporära insatser för anstäUda som friställs i samband med företagsnedläggningar
eUer andra former av omstäUning på arbetsmarknaden.
I
regel anordnas de industrieUa beredskapsarbetena i lokaler som AMS hyr. I något
speciellt fall har AMS bedrivit arbetena i den nedläggningshotade industrin
för att därigenom förlänga avvecklingstiden.
Företagsarrende.
Formen med ett statiigt arrendeförhållande i syfte att uppskjuta en beslutad
avveckling prövades under ca tre månader vintern 1970-1971 i fråga om två
företag båda försatta i konkurs, AB Flygsfors Glasbmk och AB Målerås Glasbruk.
Ett
av skälen tUl att staten genom AMS arrenderade de båda företagen och genom särskUd
administratör svarade för driften under en i avtalet mellan staten och
konkursförvaltaren fixerad tid var att konkurs-förvaltningen med hänsyn till den
ekonomiska utvecklingen i konkursboet inte kunde iaktta gäUande tid för varsel
om friställning av de anstäUda. TUlräckligt rådrum saknades därför för att
genomföra nödvändiga omställningar för arbetskraften.
Vid
AMS tUlträde av arrendet erbjöds samtiiga vid varseltUlfället anställda
arbetstagare sysselsättning i resp. företag. Under hela rådrumstiden fanns
viss dag varje vecka särskild arbetsförmedlingsexpedition inrättad säväl i
Flygsfors som i Målerås för att lämna service åt dem som sökte annan
sysselsättning eller önskade komma i fråga för annan arbetsmarknadsåtgärd.
Genom
samhäUets engagemang skapades erforderligt tidsutrymme för
sysselsättningspolitiska insatser. Genom rådrummet blev det även möjligt för
konkursförvaltaren att finna köpare tUl företagen.
När
företagen efter arrendetidens utgång övergick till resp. köpare anställdes ca
115 av de omkring 250 personer som berördes av varslen. Genom andra
arbetsmarknadsåtgärder kunde den direkta arbetslösheten hållas nere. Den
omfattade vid köptUlfället ca 35 personer, varav flertalet var kvirmor bundna tUl
orten.
Dagsverkskostnaden
per anstäUd under den tid AMS drev företagen har beräknats till 66: 50 kr.
Avräknas från detta belopp vad som inbetalades i källskatt för de anställda uppgick
dagsverkskostnaden till 35r 25 kr. Som jämförelse kan nämnas att
dagsverkskostnaden (AMS' andel) vid andra industriella beredskapsarbeten
beräknas uppgå tUl i genomsnitt 78 kr.
Vid
skogsvårdsarbeten är den genomsnittiiga dagsverkskostnaden (AMS' andel) 118
kr., vid natur- och landskapsvård 103 kr. och vid arbeten inom kultur- och fornminnesvården
130 kr. Högsta dagsverkskostna-
Prop.
1972: 64 7
den
vid beredskapsarbete förekommer vid byggande av aUmänna vägar som allmänna
beredskapsarbeten. Kostnaden har uppgått tiU genomsnittligt ca 470 kr. Det bör
dock beaktas att dessa senare dagsverkskostnader utgör den totala kostnaden
utan avdrag för värdet av vad som produceras.
Överväganden
och förslag
1
promemorian konstateras att det rådrum som kan skapas med nuvarande
arbetsmarknadspolitiska medel i aUmänhet har visat sig vara tUlräckligt för de
omställningsproblem som kan uppkomma vid fristäUning av arbetskraft i samband
med nedläggning av företag etc. Erfarenhetsmässigt gäUer detta emeUertid inte
när friställningen av arbetskraft är mycket omfattande eller när företaget är
lokaliserat tiU en mindre ort och där dominerar den lokala arbetsmarknaden.
Inte heller torde det gälla när företagets finansiella ställning är så
undergrävd att drastiska åtgärder är nödvändiga för att snabbt genomföra
nedläggningen eUer när den aviserade nedläggningen eller personalreduktionen
sker vid en från konjunktursynpunkt särskilt olämplig tidpunkt. Allmänt gäUer att
nuvarande medel i sådan situationer kan visa sig vara otiUräckliga eller i
vissa fall orimligt kostsamma i förhåUande tiU sysselsättningseffekten. Särskilt
torde detta gälla vid fristäUning av arbetskraft i mer betydande omfattning
under lågkonjunktur med svag ekonomisk aktivitet och ringa efterfrågan på
arbetskraft.
En fördröjning av en
beslutad avveckling är i mänga faU motiverad även för att möjliggöra
undersökningar humvida företaget kan re-konstmeras med eUer utan statiiga
insatser. Visserligen erbjuder nuvarande arbetsmarknadspolitiska medel vissa
möjligheter att skapa rådrum också i dessa situationer genom t. ex.
industribeställningar eller industrieUa beredskapsarbeten. Inte sällan tar det
emellertid så lång tid att påverka eller starta produktionen att åtgärdema ger
effekt först efter den tidsperiod då effekten hade behövts. Nuvarande arbetsmarknadspohtiska
medel kan därför i dessa speciella nedläggningssituationer bedömas vara otUlräckliga
för att driften vid företaget temporärt skall kunna upprätthållas i avvaktan på
att de anställdas sysselsättningsproblem kan lösas eUer frågan om fortsatt
verksamhet vid företaget i ur-spmnglig eUer annan omfattning kan utredas. Sådan
utredning kan avse fömtsättningarna för företagets rekonstruktion, försäljning
alternativt fusionering eller sammanslagning med annat företag samt övergång
till annan företagsform.
De
två situationer då särskilda åtgärder från samhällets sida, utöver dem som f. n.
står till buds, främst kan behövas för att i erforderlig omfattning uppskjuta
en varslad nedläggning av ett företags hela verk-
2*
Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 64-
Prop. 1972: 64 8
samhet
eUer del därav är enligt promemorian dels då företag har trätt i hkvidation eUer
försatts i konkurs och dels då företag har varslat om nedläggning av hela eUer
en del av sin verksamhet för att undvika ytterligare förluster.
I
det sistnämnda fallet kan situationen vara den att företaget antingen står
inför en nära förestående likvidation eller att dess ekonomi är belastad men
inte hotad av den verksamhet som avses läggas ned.
Vanligtvis torde i här
berörda situationer så lång tid stå till arbetsmarknadsverkets förfogande att
den omstäUning, som beslut om nedläggning innebär för de anstäUda, från
samhällets sida kan klaras med nuvarande arbetsmarknadspolitiska medel. Som
nämnts i det föregående behövs emellertid i vissa fall - bl. a. när en varslad
nedläggning är särskilt omfattande och sker på ort med ensidigt näringsliv -
längre tid för att de anställdas problem skall få en tiUfredsstäUande lösning. SärskUt
viktigt är detta i situationer när en rekonstmktion av företaget framstår som
ett realistiskt alternativ tiU nedläggning eller när andra former för fortsatt
verksamhet kan övervägas.
Konkurs
eller likvidation. Som huvudregel gäller enhgt vad som framhåUs i promemorian
att det mest akuta behovet av temporära åtgärder uppstår i samband med att ett
företag träder i likvidation enligt bestämmelsema i 142 § lagen (1944r 705) om
aktiebolag eUer försätts i konkurs.
Skälet
tUl att awecklingsförloppet vanligen blir mera dramatiskt vid likvidations- eUer
konkursförfarande än i andra fall är att vissa fömtsättningar enligt
aktiebolagslagen och konkurslagen skall uppfyllas. Sålunda får driften av
rörelsen efter beslut om likvidation eller konkurs fortsättas endast i den
utsträckning det är nödvändigt för en ändamåls-eiUig avveckling. Förvaltningen
av företaget handhas inte längre av den tidigare företagsledningen utan av hkvidatorer
eller konkursförvaltare.
Eftersom samma möjligheter
behövs för att skapa rådmm vare sig det är fråga om skyldighet att träda i
likvidation eller konkurs behandlas i promemorian endast konkursläget, där
handlingsutrymmet vid avvecklingen är starkast begränsat.
Konkursförvaltaren
skall snarast efter konkursens början upprätta bouppteckning och en skriftlig
berättelse över boets tUlstånd. Visar det sig att fortsatt drift ökar skulderna
och förvärrar obeståndet skaU verksamheten läggas ned och konkursen avslutas
så snart som möjUgt. I denna situation kan konkursförvaltaren inte alltid
iaktta varselöverenskommelsens tidsfrister. Konkursförvaltaren skaU däremot
bl. a. ta hänsyn tiU gällande kollektivavtal, andra avtal eUer kontrakt som
reglerar förhållandet meUan företaget och de anställda samt bestämmelserna i
lagen (1971r 199) om anställningsskydd för vissa arbetare. Arbetstagares lönefordran
i en konkurs är numera skyddad genom lagen (1970:741) om statiig lönegaranti
vid konkurs.
Prop.
1972: 64 9
En
snabb nedläggning av ett konkursdrabbat företag i en besvärlig konjunktursituation
eller när arbetsmarknadsförhåUandena eljest är ogynnsamma aktualiserar med
särskild styrka ett statiigt ingripande för att till de anställdas skydd skapa rådmm
för en till arbetsmarknadssituationen anpassad avveckling eller för
undersökningar eUer överläggningar om möjligheterna till fortsatt drift vid
företaget efter rekonstruktion, försäljning eller hknande. Som fömt har sagts
är nuvarande medel för att få tUl stånd ett sådant rådrum inte alltid
tillräckliga. Det ytterligare medel som enligt promemorian i första hand bör
övervägas för detta ändamål är t. ex. att staten under viss begränsad tid
betalar företaget (konkursboet) ekonomiska bidrag som är relaterade till
arbetskraftens lön enligt gäUande avtal.
Om
staten betalar driftbidrag under en kortare awecklingsperiod åtar sig staten
inte något formeUt företagaransvar. Bedömningen av om det är möjligt att driva
företaget under en sådan avvecklingstid åvilar konkursboet. Samhällets insats
inskränker sig tiU att staten ekonomiskt stöder en till arbetsmarknadsläget
bättre relaterad avveckling eller skapar rådrum för överväganden om rekonstmktion
eller annan förändring av verksamhetens drift.
Inträder
staten däremot som arrendator av ett företag övertar staten också formeUt företagaransvaret
under arrendeperioden. Det innebär bl. a. att staten tar på sig alla utgifter
för rörelsens drift och tar alla inkomster av driften under arrendeperioden.
Vidare åvilar det sociala ansvaret för de anstäUda staten som arbetsgivare
under arrendetiden.
Vare
sig staten genom bidrag medverkar tiU att fördröja avvecklingen vid ett företag
eller, som i det följande berörs, undantagsvis arrenderar en i konkurs försatt
rörelse bör åtgärden så långt möjligt vara så utformad att den inte mbbar konkurrensförhåUandena
inom den bransch där det aktuella företaget arbetar.
Ett statiigt
engagemang i form av ett lönerelaterat driftbidrag - och särskilt ett arrende
av konkursdrabbat företag - rymmer vissa svårbedömbara ansvarsfrågor och är
från strikt konkurrenssynpunkt inte invändningsfritt. Med hänsyn främst tUl de
anställdas intressen kan emellertid starka skäl åberopas för att det allmänna
i särskUda situationer ändå ingriper med åtgärder som kompletterar och
förstärker andra arbetsmarknadspohtiska insatser. Ett uppskov kan vara av
stort värde också för att ge Ökade möjligheter tiU överläggningar och kontakter
i avsikt att skapa ny sysselsättning på orten. Från statsfinansiell synpunkt
kan det vidare vara fördelaktigare med stöd tiU fortsatt drift under begränsad
tid än en omedelbar nedläggning. Av betydelse är dessutom att möjligheterna
att få nya mdustrier tiU orten torde vara större om de anställda vid företaget
inte snabbt skingras.
På
grundval av vad som har sagts i det föregående föreslås att som försöksverksamhet
ett driftbidrag skaU kunna utgå tiU nedläggningshotade företag. Sådant bidrag
bör kurma utgå endast tiU företag som är i lUcvidation enligt 142 § lagen (1944r
705) om aktiebolag eller i konkurs.
Prop. 1972: 64 10
Bidrag
föreslås kunna utgå under en begränsad tid om högst sex månader. I
undantagsfall bör om särskUda skäl föreligger bidrag kunna utgå under högst
tolv månader. Beslut om förlängd tid, utöver sex månader, bör fattas av Kungl. Majrt.
Bidraget bör utgå för det antal anstäUda vid det konkursdrabbade företaget som
AMS och konkursboet kommer överens om.
Bidraget
bör avvägas så att det i sig inte ökar företagets tillgångar.
Bidraget
föreslås få uppgå till högst en tredjedel av den lön inkl. sociala kostnader
som betalas till arbetskraften. I undantagsfaU, om risk föreligger för
betydande samhäUssociala problem och det nedläggningshotade företaget inte kan
upprätthålla sin verksamhet utan att högre bidrag utgår, föreslås möjlighet
att under samma fömtsättningar i övrigt tiUerkänna företaget bidrag med högst
50 % av lönesumman inkl. sociala kostnader. Av praktiska skäl bör bidraget
beräknas på grundval av den samlade månatliga lönesumman inkl. sociala
avgifter för de anställda hos företaget vilka omfattas av överenskommelsen om
bidrag. Dock bör det bidragsgmndande beloppet inte inkludera lön tiU enskUd i
den mån den överstiger ATP-gmndande inkomst. För månad innebär det att högsta
lönesumma för enskild som får inräknas inte får överstiga 1/12 av 7 1/2 gånger
vid varje tiUfälle gällande basbelopp. Bidragsbelopp som avser sociala
kostnader för de anställda (ATP-avgifter, semesterersättning, m. m.) bör inte
utbetalas direkt tiU företaget utan förvaltas över särskilt konto.
Syftet
med driftbidrag är som nämnts att förmå konkursboet att driva företagets
verksamhet ytterligare någon tid. Bidraget avses sålunda täcka det underskott
som driften annars skulle ge. Däremot är det givetvis inte meningen att
bidraget skall medverka tiU att den fortsatta verksamheten under stödtiden ger
vinst till företagets borgenärer eller ägare. Bidragsnivån bör bestämmas med
hänsyn härtiU. Bidragets storlek bör omprövas varje månad allt efter som
erfarenheter vinns av driftresultatet. Då omständighetema i det enskilda fallet
gör sådant förfarande lämpligt bör bidraget lämnas på vUlkor att helt eUer
delvis kunna reaktiveras i form av lån med återbetalningsskyldighet.
Beslut
om driftbidrag bör i konkurs- och likvidationssituationer under försöksverksamheten
ankomma på AMS. Utbetalning och uppföljning av den verksamhet som bidrag utgår
till bör handhas av länsarbetsnämnden i det län, där verksamheten bedrivs.
Utbetalning av bidraget bör ske till företaget sedan länsarbetsnämnden fått
bestyrkt uppgift om beloppet av utbetald lön för varje anstäUd för den
löneperiod företaget normalt tillämpar. Avdrag för preliminär skatt görs av
konkursboet för hela lönen. Med den inskränkning som angetts i det föregående
bör utbetalningen kunna gmndas på summan av utbetalda löner. Saknar företaget möjlighet
att betala lönema utan att ha tillgång tiU bidragsbeloppet bör utbetalning av
bidrag kunna ske i anslutnmg tiU löneutbetalningen och '
Prop. 1972: 64 11
övrigt
på det sätt och under den kontroll som länsarbetsnämnden föreskriver.
Vid
prövning av bidragsfrågan måste hänsyn tas tiU att en minsta arbetsstyrka
måste finnas för att produktionen skaU kunna upprätthållas och försiggå under
godtagbara ekonomiska fömtsättningar. Detta kan också innebära, att vissa
nyckelpersoner, som med hänsyn till sina yrkeskunskaper utan större svårigheter
kan beredas annan likvärdig sysselsättning på arbetsmarknaden, måste erbjudas
att stanna kvar i det nedläggningshotade företaget under en övergångstid.
Det
antal arbetstagare för vilkas löner bidrag skaU utges bör fastställas på
förhand månad för månad efter överläggning meUan arbetsmarknadsverket och
företaget/konkursförvaltaren. Avsikten med en sådan åtgärd är att kravet på
funktionsduglighet vid företaget med jämna mellanmm skaU vägas mot
möjligheterna att successivt bereda den fri-stäUningshotade arbetskraften annan
sysselsättning eller bedöma möjligheterna att fortsätta driften efter rekonstmktion,
försäljning e. d.
I
princip bör driftbidrag inte utgå under den varseltid som gäller för företaget
enligt varselöverenskommelsen år 1968. Eftersom det emellertid i en
konkurssituation kan uppstå konfliktförhållande mellan å ena sidan
varselöverenskommelsen och å andra sidan konkurslagen bör det ankomma på AMS
att avgöra från vilken tidpunkt bidrag skaU utgå. Bidrag bör dock inte kunna
utgå retroaktivt. I de undantagsfall dä driftbidrag utgår under varseltiden
bör bidraget förenas med återbetalningsskyldighet.
För
att driftbidrag skall få utges bör företaget vid tidpunkten för beslutet om
konkurs i regel ha minst 100 anställda, inkl. företagsledning. I särskilda faU
när företaget har synnerlig betydelse för arbetsmarknaden på orten bör bidrag
kunna utgå också till företag med färre anställda. Bedömningen av antalet
anställda bör hänföra sig till det arbetsstäUe som berörs. Med arbetsstäUe
avses ett företags samtliga arbetsplatser inom samma kommun. I regel bör varje
företag som ingår i en koncern härvid betraktas som ett särskilt företag. Den
omständigheten att företaget ingår i en koncern bör emellertid självfallet
påverka bedömningen av om bidrag skall utgå eller företaget självt skall svara
för driften under hela den tid som från samhäUets synpunkt behöver stå tiU
förfogande för avveckling.
Det
bör ankomma på AMS att med här angivna förutsättningar efter utredning träffa
överenskommelse om såväl bidragsperioden som bidragsnivån.
Som
har redovisats i det föregående har företagsarrende i ett par fall förekommit
för att bereda de anstäUda nödvändigt rådmm vid företagsnedläggningen. Även i
fortsättningen bör det i rena undantagsfall och då synnerliga skäl föreligger
komma i fråga att arrendera företag. Sådant arrende bör kunna komma i fråga endast
imder begränsad tid
Prop. 1972:64 12
under
samma fömtsättningar som har föreslagits beträffande driftbidrag. Ett
arrendeförhållande måste gmndas på särskUt avtal meUan företagets konkursförvaltare
och AMS. Avtalet skall vara godkänt av rättens ombudsman och borgenärerna i
konkursen på borgenärssammanträde.
Andra
nedläggningssituationer. För de faU då företag varslar om nedläggning av hela
eller större delen av sin verksamhet för att undvika ytterligare förlust eller
förhindra eventueU konkurs är situationen något annorlunda än i de fömt berörda
konkursfallen. Själva awecklingsförloppet blir vanligen inte så forcerat som
vid konkurs, eftersom företaget i allmänhet förhållandevis tidigt har en klar bild
av sin situation och därför i god tid kan varsla såväl statiiga som kommunala
myndigheter på nedläggningsorten om sina planer eUer beslut samt underrätta de anstäUda
om dessa.
Med
hänsyn härtiU kan i flertalet fall de omställningsproblem som nedläggningen
medför bemästras med nuvarande arbetsmarknadspolitiska medel inom ramen för
gällande varseltider. Under senare år genomförda, såväl större som mindre,
företagsnedläggningar på olika håU i landet bestyrker detta.
Avgörande
för möjligheterna att driva en framgångsrik sysselsättningspolitik är i varje
nedläggningssituation i vilken omfattning arbetsmarknadsorganen får tidigare
informationer om väntade förändringar i sysselsättningen. Ju längre rådmm som
kan ges desto större är möjlighetema att vidta effektiva och meningsfulla
insatser tiU de anställdas skydd. Vikten av tidiga varsel om
personalinskränkningar eller andra driftförändrmgar kan därför inte
understrykas starkt nog. Det primära intresset i dessa faU knyter sig därför tiU
den förbättring av varselsystemet som kan bli resultatet av pågående
förhandlingar därom och tiU en god efterlevnad av varelseöverenskommelserna.
Försöksverksamhetens
omfattning. Stöd i form av driftbidrag bör prövas som försöksverksamhet i första
hand under budgetåret 1972/73. Verksamheten bör ej begränsas tiU viss eUer
vissa branscher utan i princip gälla hela tillverkningsindustrin.
Insyn.
För kontroU av stödets användning är det angeläget att länsarbetsnämnden får
möjlighet till obegränsad insyn i företaget så att nämnden eUer den nämnden
utser kan följa resultatet av verksamheten kontinuerligt och utöva erforderlig
kontroll. SärskUt viktigt är detta med hänsyn tiU den omprövning av
bidragsbeslut som fömtsätts ske varje månad. TUl sitt biträde i
insynsverksamheten bör nämnden anlita auktoriserad revisor eller annan
sakkunnig person.
Kostnader.
Det är enligt promemorian inte möjligt att mera exakt beräkna omfattningen av
verksamheten som dock kan bedömas komma att bli begränsad. För budgetåret
1972/73 bör medel för ändamålet få tas i anspråk från anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder för arbetslösa, delprogrammet Allmänna beredskapsarbeten. Kostnaderna
uppskattas till
Prop.
1972:64 13
5
milj. kr. vUket beräknas möjliggöra sysselsättning av ca 1 000 personer under
sex månader fömtsatt att det genomsnittiiga bidraget kan beräknas bli ca 5 kr./tim.
Avslutande
synpunkter. Avslutningsvis konstateras i promemorian att de framlagda förslagen
avser en försöksverksamhet för vissa situationer, då det med hänsyn till de
anställda och från samhällets synpunkter i Övrigt är specieUt angeläget att få
längre rådmm för åtgärder och överväganden än vad som i regel står tiU buds f.
n. Det framhåUs också att de valda lösningama har svagheter, bl. a. däri att
det aUmänna tar på sig ett ansvar för de anstäUda som det rimligen skaU ankomma
på företagen att ta. Försöksverksamheten får visa om farhågor för ett
försvagat företagsansvar till följd av ett genomförande av förslagen är
befogade. SkuUe det bh fallet, bör långsiktiga lösningar på de här
aktualiserade problemen sökas med andra utgångspunkter, som befäster
företagens ansvar för de anställdas situation efter beslut om nedläggning eller
driftinskränkning.
Remissyttrandena
I
fråga om behovet av särskilda åtgärder från samhällets sida för att uppehålla
driften i nedläggningshotade företag ansluter sig remissinstanserna i allmänliet
tUl bedömningen i promemorian att det rådmm som kan skapas med nuvarande
arbetsmarknadspolitiska medel i vissa fall inte är tUlräckligt för att lösa
omställningsproblemen. Enligt AMS kan i regel tiUräckligt rådrum erhållas genom
gällande varselöverenskommelser. Behov har emeUertid visat sig föreligga att i individuella
fall förskjuta genomförandet av en driftinskränkning under längre tid an
varselöverenskommelsernas mera genereUa regler. I viss utsträckning har ett
sådant ytterligare rådmm kunnat erhåUas efter överläggningar med företagen
eller genom industribeställningar och anordnande av industriella
beredskapsarbeten. Styrelsen delar dock uppfattningen att det rådrum som kan
åstadkommas med nuvarande medel inte aUtid är tiUräckligt och att behov
föreligger av ytterligare åtgärder från samhäUets sida. Samma inställning har
LO, som vidare betonar nödvändigheten av att även temporära
sysselsättningsåtgärder bedöms i förhåUande tiU arbetsmarknadspolitiken i dess
helhet och tiU långsUc-tiga näringspolitiska och regionalpolitiska mål. Detta fömtsätter
att målsättningarna för olika branscher kan klargöras och specificeras. I fråga
om akuta nedläggningssituationer måste syftet med sysselsättnings-åtgärderna
klargöras på ett tidigt stadium så att förväntningarna bland de berörda kan bli
realistiska. TCO menar att nuvarande arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder för
att skapa ökat rådrum i vissa fall är otiUräckliga och ofta tar så lång tid att
genomföra att de ger effekt först
Prop. 1972: 64 14
efter
den tidsperiod då de hade behövts. Även kommerskollegium samt flertalet
länsstyrelser och företagareföreningar framhåller vUcten av att ökat rådmm kan
åstadkommas i besvärliga nedläggningssituationer. Sålunda anför länsstyrelsen
i Gävleborgs län att samhället måste skapa tUhäckliga förutsättningar för att
åtgärder skall kunna sättas in på ett så tidigt stadium som möjligt, när
problem uppstår i ett företag. Härigenom torde i vissa fall en nedläggning
kunna undvikas. Länsstyrelsen i Västernorrlands län finner det befogat att
utöver beaktandet av de anställdas intressen se nedläggning av företag även ur
andra samhäUeliga aspekter. Enligt länsstyrelsen i Kalmar län bör
förutsättningar för tryggad sysselsättning vid krisdrabbade företag skapas främst
genom förbättring av samråds- och informationsförfarandet mellan företag och sam-häUeUga
organ. Länsstyrelsen erinrar i detta sammanhang om de förslag som 1968 års lokaUseringsutredning
har lagt fram i syfte att möjliggöra rekonstmktion eUer fördröjd avveckling av
företag med hänsyn bl. a. tUl behovet av samordning med arbetsmarknadspolitiska
och olika socialpolitiska åtgärder. Länsstyrelsen i Örebro län betonar att
möjligheterna att få nya företag till en ort torde vara större om de anställda
vid ett nedläggningshotat företag inte snabbt skingras tUl andra orter.
Förslaget
om statligt stöd tillstyrks i sina huvuddrag eUer lämnas utan erinran av
flertalet remissinstanser, däribland LO, TCO, SACO, AMS, SAF, Sveriges
industriförbund och flertalet länsstyrelser. AMS finner den föreslagna
stödformen vara ett värdefullt komplement tUl olika arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och en ytterligare förstärkning av de mera direkt tiU arbetskraften
knutna stödåtgärderna. Utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. tUlstyrker
förslaget men betonar att det vore önskvärt om försöksverksamheten kunde
anpassas till det system av samlade trygghetsåtgärder, som utredningen avser
att föreslå i ett kommande betänkande. Delegationen för de mindre och medelstora
företagen pekar på de möjligheter till samordning som finns med det förslag om statiiga
åtgärder för att påverka stmkturomvandlingen inom vissa branscher som
industridepartementet lade fram i början av detta år (Ds I 1971 r 5).
SHIO,
som är i princip tveksam inför tUlfälliga stödåtgärder, anser att den nuvarande
arbetsmarknadspolitiken är väl avvägd i normala konjunktursituationer. Mot
bakgrund av bl. a. rådande arbetsmarknadssituation kan SHIO dock acceptera de
riktlinjer som har föreslagits i departementspromemorian. Länsstyrelsen i
Östergötlands län framhåller vikten av att de föreslagna bidragsreglerna
tillämpas generöst. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser däremot att
stödet bör lämnas med stor restriktivitet. Länsstyrelsen finner det vara av
värde att bidragsgivningen föreslås bU helt skUd från lokaUseringsstödet, vars
syfte är att ge varaktig sysselsättning.
Kommerskollegium,
Svenska bankföreningen och Ackordscentralen i
Prop.
1972:64 15
Stockholm
ifrågasätter om åtgärdema med hänsyn till gällande konkurslagstiftning kan få
någon mera avsevärd effekt. Bankföreningen finner förslaget i övrigt
svårbedömbart. Ackordscentralen ifrågasätter om det inte vore mer
ändamålsenligt att utforma eventueUa åtgärder som en uppgift för en
strukturfond.
Svensk
industriförening avstyrker förslaget i avvaktan på att proble met blivit
ytterligare belyst av en mer omfattande utredning och närings-hvet fått skälig
tid att behandla frågan.
Förslaget att
försöksverksamheten skall avse endast företag som är i likvidation enligt 142 §
lagen (1944r 705) om aktiebolag eller i konkurs lämnas utan erinran av
flertalet remissinstanser. Konkurslagskommittén påpekar emellertid att det gmndläggande
syftet med konkurs är att en insolvent gäldenärs borgenärer skall, med
tillämpning av förmånsrättslagen, få betalt i konkursboet så långt detta
räcker. Konkurs förvaltaren får med rättens ombudsmans samtycke fortsätta
eller återuppta gäldenärens rörelse endast i den mån det är nödvändigt för en
ändamålsenlig utredning av boet. Enligt förslaget skall det formeUa företagaransvaret
stanna på konkursboet, som då har att tUlämpa konkurslagens bestämmelser. I
regel torde enligt konkurslagskommittén ett fortsättande av rörelsen med stöd
av driftbidrag ligga i linje med borgenäremas intressen. Det är emellertid
tänkbart att konkursförvaltningen finner det mest förenligt med borgenäremas
bästa att avveckla rörelsen snarast möjligt, även om arbetsmarknadspolitiska
hänsyn kunde motivera fortsatt drift under en övergångstid. I en sådan intressekonfhkt
blir reglema i konkurslagen vägledande. Enligt vad kommittén framhåUer är
konkurs inte säUan förenad med betydande värdeförstöring och från denna synpunkt
en mindre lämplig awecklingsform. Värdeförstöringen, som är tiU nackdel för
såväl anstäUda som andra borgenärer, skulle kanske i många fall kunna undgås om
driftbidrag kunde under vederbörlig kontroll utgå redan när företaget har instäUt
sina betalningar. I vart faU bör enligt kommitténs mening övervägas en ordning enhgt
vUken driftbidrag kan betalas ut även i samband med ackord utan konkurs. Syftet
med den nya lagstiftningen om ackord har varit bl. a. att genom såväl friviUiga
ackord som tvångsackord undvika en onödig värdeförstöring. I likhet med vad som
har fömtsätts beträffande konkurs bör emeUertid även i ackordsfallet tUlses
att driftbidraget används för att främja det avsedda syftet med sådant bidrag
och inte för att ge borgenärerna ökade möjligheter att få betalt för sina
fordringar. A andra sidan bör fortsatt drift med stöd av bidrag inte få medföra
att borgenäremas eller vissa borgenärers ställning försämras. Kommittén
framhåller slutiigen att, om konkursförvaltaren säger upp löpande
anställningsavtal, arbetstagarna under uppsägningstiden kan få betalt med
utnyttjande av den statiiga lönegarantin samtidigt som driftbidrag utgår tUl
företaget. Några olägenheter torde inte föranledas härav. Dock påpekas att
driftbidragen och den statliga
Prop. 1972:64 16
lönegarantin
har olika funktioner och att driftbidragen avses skola finansieras över
budgeten, medan lönegarantin finansieras genom arbetsgivaravgifter.
Utredningen
rörande ökad anställningstrygghet m. m. anser att det föreslagna bidraget har
fått en konstmktion som kan tänkas medföra risk för att mmdre nogräknade
företagsledare underlåter att varsla i tid och i stället driver verksamheten tUl
konkurs, då de räknar med att kunna avveckla sina skyldigheter mot de anstäUda
med hjälp av statiiga driftbidrag. Vidare anförs att de anställda som drabbas
av nedläggning utan konkurs kan uppleva det som orättvist att motsvarande
åtgärder inte stäUs tUl förfogande för att lindra deras omställningssituation. Enligt
utredningen bör detta bl. a. leda tiU att man under försöksverksamheten lämnar
möjlighet tUl driftbidrag även i andra situationer än konkurs.
Liknande
synpunkter anför kommerskollegium, Ackordscentralen i Stockholm och Svenska
bankföreningen. KommerskoUegium menar att nuvarande system med
konkursförvaltning vanligen inte befordrar en affärsmässig avveckling av krisdrabbade
företag. Enligt Ackordscentralen skulle stödåtgärder behöva sättas in på ett
tidigare stadium, nämligen i samband med betalningsinställelse som bmkar vara
första steget mot en rekonstruktion av företag. Svenska bankföreningen finner
att bedömningen av förslaget i hög grad försvåras av att de tänkta reglerna
för driftbidragen inte har konkretiserats i författningsbestämmelser.
NO
instämmer i konstaterandet i promemorian att ett statligt engagemang av
föreslagen art, särskilt arrende av ett konkursdrabbat företag, inte är invändningsfritt
från strUct konkurrenssynpunkt och att tiUämpningen därför bör utformas så att
konkurrensförhållandena inom den berörda branschen inte rubbas. NO betonar att
konkurrensbegränsningslagen skaU främja en från allmän synpunkt önskvärd konkurrens
och motverka från allmän synpunkt skadliga konkurrensbegränsningar. Detta
innebär att vissa konkurrensbegränsningar måste tolereras om allmänna skäl
talar härför. NO kan därför ansluta sig tiU uttalandet i promemorian att starka
skäl, främst med hänsyn till de anställdas intressen, kan åberopas för att det
allmänna i särskilda situationer, trots betänkligheter i konkurrenshänseende,
ingriper med åtgärder som kompletterar och förstärker andra
arbetsmarknadspolitiska insatser. I detta sammanhang erinrar NO om vad som i
konkurrenshänseende gäller för de skyddade verkstädema inom arbetsvärden.
Enligt av AMS utfärdade cirkulärmeddelanden får statsbidrag tiU dessa
verkstäder inte påverka produkternas prissättning. Inte minst med tanke på att
arbetsmarknadsverket skaU svara för den föreslagna verksamheten utgår NO från
att de principer som nu gäller för prissättning vid arbetsvärdens verkstäder
kommer att tUlämpas även i den här föreslagna verksamheten.
Enligt
kommerskollegium måste en noggrann prövning föregå de
Prop. 1972: 64 17
föreslagna
bidragen, inte mmst därför att en fortsatt drift av nedläggningshotat företag
kan vidmakthålla oron på prissidan i branschen och därmed försvåra verksamheten
för andra företag. Svenska bankföreningen anför att, så snart det över huvud
taget finns några konkurrenter tUl ett understött företag, dessa kommer i ett
ogynnsamt läge i förhållande tUl mottagama av bidraget. Är motståndskraften
mot konkurrensen från den understödda verksamheten låg kan derma konkurrens
enligt föreningens uppfattning få mycket kännbara och kanske katastrofala
följder för konkurrenterna. Statsföretag AB delar den uppfattning som har konunit
tiU uttryck i promemorian att verksamheten med hänsyn tiU
konkurrensförhållanden bör handhas med viss försiktighet. Liknande synpunkter
framför länsstyrelserna i Kronobergs, Örebro, Gävleborgs och Västernorrlands
län.
SAF
och Sveriges industriförbund framhåUer att risken för konkur-rensnedsättande
effekter av förslaget skulle minska om möjligheterna tUl förlängning av
bidragstiden utöver sex månader bortföll.
Förslaget
i fråga om driftbidragets konstruktion, som innebär att bidrag skaU utgå med
högst en tredjedel och i vissa fall högst hälften av den lön inkl. sociala
kostnader som betalas till arbetskraften, lämnas i allmänhet utan erinran av
remissinstanserna, däribland LO, TCO, SACO, SHIO, NO samt flertalet
länsstyrelser och företagareföreningar. Enligt AMS finns dock starka motiv för
att skapa större enhetlighet bland de till arbetskraften knutna arbetsmarknadspolitiska
stödåtgärderna. Motiv finns för att ha samma bidragsregler för den föreslagna
stödformen som för halvskyddad sysselsättning. I avvaktan på att erfarenheter
vinns har styrelsen dock inte något att erinra mot att förslaget i promemorian tiUs
vidare tUlämpas.
Kommerskollegium
ställer sig tveksam tUl den föreslagna utformningen som inte torde skapa tUlräckligt
incitament för en konkursförvaltning att fortsätta verksamheten. Enligt
kollegiets erfarenheter föregås konkursförfarande i allmänhet av en betalningsinställelse
som är tillkommen för att möjlighetema att rädda företaget skall kunna prövas.
Under betalningsinställelsen fortsätter driften samtidigt som inkomna order
expedieras med hjälp av inneliggande lager av råvaror, halvfabrikat och färdiglager.
Företagets tiUgångar utnyttjas och upparbetas således maximalt under denna
period. Vid konkurstUlfället är följaktligen företagets resurser ofta helt
uttömda samtidigt som personalens arbetslust i hög grad har minskat. Eftersom likviditeten
redan tidigare är hårt ansträngd saknas i aUmänhet rörelsekapital för fortsatt
drift. De likviditetsproblem som således ofta, åtminstone i de små och
medelstora företagen, uppstår i anslutning tiU konkurs synes inte kunna lösas
genom det framlagda förslaget, eftersom det är svårt att i en konkurs beräkna
storleken av de förluster som kan komma att uppstå vid fortsatt drift och om
det föreslagna bidraget är tUräckligt för att täcka dessa. Enligt koUegiets
erfaren-
Prop.
1972:64 18
het
torde den sjunkande produktionen i krisdrabbade företag, i kombination med
prisreduktioner som är nödvändiga för att få in medel till konkursboet, medföra
förluster som betydligt överstiger driftbidraget. Som exempel nämns att det
föreslagna bidraget är så konstmerat att, om lönedelen är 30%, vilket är ganska
vanligt i industrin, bidraget blir endast 10 % eller i undantagsfaU 15 % av
omsättningen. Kollegiet framhåUer vidare risken för att en konkursförvaltning
kan utnyttja bidragssystemet trots att den oavsett bidrag avser att fortsätta
driften. Även Ackordscentralen i Stockholm och en företagareförening
ifrågasätter på liknande gmnder som kommerskollegium om maximigränsema för bidraget
är tUlräckliga för att förslaget skaU kunna få praktisk betydelse. Enligt dessa
remissinstanser torde det vara mera rationeUt att i stället för bidrag införa
en garanti för de förluster som kan uppstå vid fortsatt drift av konkursdrabbat
företag. Liknande synpunkter anför länsstyrelsen i Jämtlands län. Statsföretag
AB anser att driftbidragen åtminstone under försöksperioden inte bör bindas tUl
lönekostnaderna utan relateras tiU företagens totala kostnadssumma.
Driftbidragets storlek bör i sådant faU avgöras från faU tUl fall efter samråd
mellan AMS och konkursförvaltningen. Enligt SAF och Sveriges industriförbund
synes det lämpligt att under en försöksverksamhet pröva även andra metoder. En
lösning skulle vara att infordra anbud från i branschen verksamma företag på
order eUer utnyttjande av produktionskapaciteten under nedläggningsperioden.
Förslaget
att det bidragsgrundande lönebeloppet inte skall inkludera lön tUl enskUd som
överstiger ATP-gmndande inkomst har föranlett invändningar av TCO, SACO och
Svenska bankföreningen som i huvudsak framhåller att medverkan från
kvalificerade tjänstemän i regel är nödvändig för fortsatt rationell drift av nedläggningshotat
företag. TCO finner också att möjlighetema tUl kontroU av bestämmelsema på
denna punkt torde vara starkt begränsade.
Med
anledning av uttalandet i promemorian att driftbidraget inte skall medverka tUl
att den fortsatta verksamheten ger vinst tUl företagets borgenärer eller ägare
understryker Ackordscentralen i Stockholm att denna fömtsättning torde bli
mycket svår att uppfylla, exempelvis vid ett byggföretags konkurs. NO betonar svårighetema
att bestämma balanspunkten för en rättvis avvägning gentemot borgenärs- och ägar-intressen.
Svenska bankföreningen anser att det i stor utsträckning måste vara ogörligt
att med så korta intervaUer som en månad kunna bedöma utfallet av en rörelse
under avveckling. LO understryker att insynen och revisionen måste vara mycket
effektiv för att det föreslagna stödet inte skall kunna utnyttjas otUlbörligt.
Driftbidraget får enligt LO:s me ning inte leda tUl att företagen känner sig
befriade från ansvar för de anställda eller att företagen bibringas
uppfattningen att samhäUet härigenom övertar det ansvar som rimligen bör
ankomma på företaget.
Prop. 1972:64 19
TCO
säger sig dela de farhågor som antyds i promemorian för att samhäUet påtar sig
ett ansvar för de anställda som borde åligga företagen. Om reglerna för varsel
skärptes skulle behovet av statliga lönesubventioner av den föreslagna typen
enligt TCO:s uppfattning bli betydligt mindre.
Enligt
konkurslagskommittén bör återbetalning av drift-bidrag genom reaktivering i
form av lån med återbetalningsskyldighet göras gällande endast i den mån bidraget
har medfört att konkursborgenärernas möjligheter tiU betalning i konkursen har
ökat. Svenska bankföreningen framhåller att driftbidrag i form av lån säUan
framstår som försvarliga med hänsyn tUl fordringsägama.
LO
delar uppfattningen att driftbidraget i princip inte bör kunna utgå under den v
a r s e 11 i d som skall iakttas enligt gällande överenskommelser. Enligt SAF
och Sveriges industriförbund är denna uppfattning däremot felaktig med hänsyn
till förslagets syfte. Prövningen av bidragstidens längd bör i stället utgå
från den tid som företaget måste hållas i drift utöver vad som avsetts vid
nedläggningsbeslutet. Utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m., som
förordar att möjlighet öppnas att ge driftbidrag även i andra situationer än
konkurs och likvidation, anser mot denna bakgmnd att förslaget att driftbidrag
inte skall utgå under varseltid bör utmönstras.
Flertalet
remissinstanser reser invändningar mot förslaget att företag för att bU stödberättigat
i regel skall ha minst 100 anställda samt mot utformningen av undantagsreglerna
härifrån. Sålunda finner utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m.
att den föreslagna gränsen är för hög och ifrågasätter om det är lämpligt med begränsningar
av denna art. Liknande synpunkter anför LO, AMS, SHIO samt länsstyrelserna i
Älvsborgs, Kronobergs och Gävleborgs län. Enligt länsstyrelsen i Örebro län
bör minimistorleken sänkas tUl 50 anställda. TCO samt länsstyrelserna i
Östergötlands och Kalmar län uttalar att de föreslagna normerna måste tUlämpas
generöst med hänsyn till den stora betydelse för arbetsmarknaden som även
mindre företag i många fall kan ha. Statsföretag AB anser att huvudregeln
säkert kan innebära en lämplig avvägning för större delen av landet. På små
orter i glesbygd, där verksamhetens angelägenhet antagligen är störst, torde
dock företag med betydligt färre anstäUda ha stor betydelse från social och
samhällelig synpunkt. Reglema bör därför klart ange att t. ex. inom
stödområdet motsvarande gräns skall vara 50 anställda. Enligt länsstyrelsen i Jätntlands
län bör inom stödområdet över huvud taget inte någon gräns tillämpas.
LO
understryker promemorians förslag att eventueU koncerntiUhörig-het bör påverka
bidragsprövningen.
Statsföretag
AB, TCO m. fl. delar uppfattningen att företagsarrende bör komma i fråga
endast i rena undantagsfaU när synnerliga skäl föreligger. Länsstyrelsen i
Kalmar län, som erinrar om de positiva
Prop. 1972: 64 20
erfarenheter
som inom länet finns av företagsarrende, förordar att större möjligheter än som
har föreslagits i promemorian skapas för samhället att i arrendeform driva nedläggningshotade
företag under kortare period. De komplikationer som kan föreligga bör enligt
länsstyrelsens mening väga lätt mot den temporära sysselsättningseffekten.
Kommerskollegium
anser att arrendering av företag kan ha vissa fördelar men samtidigt ställa
sig dyrare för staten än de föreslagna bidragen. Länsstyrelsen i Gävleborgs
län förordar att i de faU då driftbidraget är OtiUräckligt för att kunna
uppskjuta en förestående nedläggning staten skaU kunna ta initiativ till
exempelvis ett arrende. Utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m.
erinrar om att det byte av arbetsgivare som företagsarrende innebär medför åtskiUiga
problem av arbetsrättslig art. Det torde exempelvis ankomma på AMS att vid
arrende teckna kollektivavtal om anställningsvillkoren med de anställdas
organisationer, att söka inträde i det på den privata marknaden uppbyggda
systemet för sociala förmåner samt att söka någon sorts ersättning för de
regler om förhandlingar, skiljenämndsprövning, företagsnämnder m. m. som tidigare
gäUt i företaget genom huvudavtalen på den privata arbetsmarknaden.
SAF
och Sveriges industriförbund tUlstyrker förslaget att bidragsprövningen skaU
ligga hos AMS. Svenska bankföreningen ifrågasätter, med hänsyn till den
befattning som kommerskoUegium kan fömtsättas få med olika former av
stödåtgärder tiU företag, om inte kollegiet borde handha även den här
föreslagna verksamheten. Länsstyrelsen i Älvsborgs län förutsätter att
handläggningen av driftbidraget samordnas med andra former av företagsstöd.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför att, eftersom regionalekonomiska'
synpunkter ofta måste läggas på de olika former av stödåtgärder som kan bli
aktuella, länsstyrelsema bör på det regionala planet ha ansvaret för den
föreslagna bidragsverksamheten. Länsstyrelsen i Kalmar län förordar med samma
utgångspunkter att samråd föreskrivs med länsstyrelsen.
Förslagen
i promemorian beträffande försöksverksamhetens omfattning och kostnaderna för
denna har inte föranlett några invändningar från remissinstanserna. NO anför
att han vid bedömningen av förslaget bl.a. tagit hänsyn tiU åtgärdernas
begränsade omfattning och försöksnatur.
I
fråga om insynen i företagen framhåller kommerskollegium att uppföljningen av bidragsberättigade
företag är en mycket svår uppgift, som kräver stor erfarenhet och ekonomiskt
kunnande. Det är därför angeläget att länsarbetsnämndema i större utsträckning
än vad som har förordats i promemorian anlitar utomstående expertis. Även LO
stryker under att insynen och revisionen måste vara effektiv för att stödet inte
skaU kunna utnyttjas otillbörligt. Ett antal remissinsanser, däribland Ackordscentralen
i Stockholm och flertalet länsstyrelser, anser att den sakkunskap som i dessa
avseenden finns företrädd i företagareförening-
opaginerad Kontrollera mot PDF
arna
bör utnyttjas. Ätskilliga företagareföreningar konstaterar att föreningarna
ofta är engagerade i de krisdrabbade företag som kan bli aktuella för stöd och
i övrigt bistår företag genom långivning och konsultinsatser samt tjänstgör
som regionala uppföljnmgsorgan för lokaliseringsstöd. Föreningama bör därför
vara väl lämpade att anlitas för uppföljningen av driftbidragens användning.
LO,
TCO och utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. uttalar att frågor
om driftbidrag bör avgöras i nära samråd med de fackliga organisationerna. Vid
den slutliga prövningen av förslagen bör enligt utredningen tiUses att systemet
med samrådsgmpper enligt gäUande varselöverenskommelse får omfatta även den
föreslagna verksamheten. Utredningen påpekar i detta sammanhang att turordningsfrågan
och därmed sammanhängande fackliga problem måste bli beroende av
överenskommelser med arbetstagamas organisationer.
Departementschefen
Den
svenska arbetsmarknaden har under efterkrigstiden präglats av omfattande omstäUningar
i vårt näringsUv som en följd av näringslivets anpassning tiU den fortskridande
tekniska och ekonomiska utvecklingen samt en hårdnande internationell
konkurrens. SärskUt markerad har takten i omstäUningama varit från mitten av
1960-talet. Ett uttryck härför är stegringen i antalet varsel om nedläggning
av företag, vilken framgår av följande diagram.
opaginerad Kontrollera mot PDF
____
13 775
445
15 -
intal Antal
arlietoBtällen
100-tal ierSrda arbetstagare 1 000
-tal
1+ -
»-------------
_. 1
13 -
/
12 -
/
"" ;
11 -
/
\/
/
10 -
9 -
/
/ /
8 -
/
V
7 -
r
6 .
1
5 -
4 53S
-N
1 1 1
'
4 .
'
y
V.
1
3 -
V
2 -,
y
1 -
80
-
Ix 19É
1--- 1-
0
fil
I
62
T
63
1
1 1
64
65 66
1
i 1 1
6T
68 69 70
r-
71
Prop.
1972:64 22
Förskjutningarna
i sysselsättningen meUan näringslivets olika sektorer har under senare år
inneburit särskilda problem, bl. a. på grund av ökade svårigheter att finna nya
anstäUningar för många arbetstagare, framför allt de äldre. Vidare har antalet
varsel om nedläggning av förhållandevis stora företag ökat Sådana nedläggningar
stäUer regelmässigt höga anspråk på arbetsförmedlingen. I synnerhet när
efterfrågan på arbetskraft är ringa krävs inte bara en kvantitativ ökning av
insatserna från arbetsförmedlingens sida utan också en fördjupad service tiU
den enskilde. Förmedlingsarbetet blir tidskrävande och måste ofta kompletteras
med andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder. En fömtsättning för att ett tUlfredsstäUande
resultat skall kunna nås i detta arbete är att såväl den enskUde som
arbetsmarknadsorganen får tiUräckligt med tid för att lösa
sysselsättningsfrågan. Ett sätt att lösa frågan kan ibland vara att permitteringar
helt eller delvis undviks genom att företaget efter rekonstmktion eller andra
åtgärder fortsätter sin verksamhet. Också i detta fall är en väsentlig fömtsättning
för en lösning att tillräcklig tid står till förfogande för överväganden och
förhandlingar om möjlighetema tiU fortsatt drift. Jag vill särskUt påpeka att
staten i olika former gör insatser till förmån för sådana företag som bedöms
ha långsUctiga möjligheter tiU lönsam verksamhet och därmed tryggad sysselsättning
för de anställda. I detta sammanhang kan nämnas bl. a. det nyligen framlagda
förslaget om statligt stöd för att underlätta strukturomvandlingen inom vissa
branscher (prop. 1972: 46).
Vad
jag nu har sagt gäller även i konjunktursituationer som präglas av allmänt hög
efterfrågan på arbetskraft, främst vid permittering av ett stort antal
arbetstagare samtidigt eller vid driftinskränkning eller nedläggning av
företag som dominerar sysselsättningen på en mindre ort.
En
framgångsrik sysselsättningspolitik i här angivna situationer fömtsätter att arbetsmarkadsorganen
kan få tidiga och preciserade informationer om väntade förändringar av
sysselsättningen i företagen. Genom överenskommelsen mellan å ena sidan AMS och
å andra sidan SAF, Sveriges Industriförbund, LO och TCO om iakttagande av vissa
varseltider får arbetsmarknadsorganen i flertalet fall sådan information.
Denna varselöverenskommelse ses f. n. över. Även inom andra delar av arbetsmarknaden
finns motsvarande varselöverenskommelser.
I
den mån varseltiderna enligt överenskommelsema inte ger tiUräckligt rådmm för
arbetsmarknadsåtgärder i samband med driftinskränkning kan rådmmstiden
förlängas genom tidigareläggning av beställningar för bl. a. statliga och
kommunala organ eUer genom sysselsättningspolitiskt betingad offentiig
upphandling. Ytterligare tidsfrist kan i vissa fall vinnas också genom
anordnande av s. k. industriella beredskapsarbeten. Såväl
varselöverenskommelserna som de åtgärder som jag nu har redovisat tar sUcte på
att förlänga rådmmmet medan arbetstagaren alltjämt är kvar i sin anställning.
Sedan anställningen har upphört står givetvis alla arbets-
Prop.
1972:64 23
marknadspolitiska medel till förfogande -
beredskapsarbete, arkivarbete, arbetsmarknadsutbildning etc. - för att bereda
arbetstagaren anställning eller för att hjälpa honom på annat sätt. Det är
emellertid ett självklart mål att söka lösa frågan om fortsatt eller ny
anställning utan meUan-kommande särskilda sysselsättningsåtgärder.
Med dessa
utgångspunkter har frågan om behovet av ökat rådmm behandlats i en inom
inrikesdepartementet upprättad promemoria (Ds In 1972: 2). I promemorian
konstateras att det är framför aUt i två nedläggningssituationer som nuvarande
möjligheter att bereda rådrum synes otillräckliga. Den första är när det
bedöms ändamålsenligt att söka hålla driften vid företaget i gång tills frågan
om företagets framtid hinner klarläggas och åtgärder eventuellt vidtas för att
åstadkomma fortsatt verksamhet vid företaget. Den andra situationen är när
nedläggningen visserligen inte kan undvikas men där man behöver särskUt långt
rådrum att förmedla nya anställningar för arbetstagarna eller göra insatser av
annat slag för dessa, dvs. situationer av det slag som jag nämnt inledningsvis.
För dessa situationer har i promemorian lagts fram förslag om statligt stöd för
tidsbegränsad försatt drift av nedläggningshotade förelag. Förslaget innebär i
sina huvuddrag att staten som försöksverksamhet skall kunna utge driftbidrag
till industriföretag som hotas av nedläggning på grund av att företaget har
gått i konkurs eUer tvingats träda i Hkvidation. Driftbidraget skall kunna utgå
endast under begränsad tid. Det skall utgöra högst en tredjedel eller i
speciella fall högst hälften av utgående lönesumma. Storleken skall bestämmas
så, att bidraget inte ger vinst åt företagets borgenärer eller ägare.
Uppfattningen att nuvarande möjligheter att bereda rådmm
för en allsidig bedömning av sysselsättningsmöjligheterna för anställda i nedläggningshotade
företag inte är tillräckliga i vissa situationer vitsordas i allmänhet av
remissinstanserna. Jag har samma bedömning. Jag ansluter mig vidare liksom det
stora flertalet av remissinstanserna till förslaget i fråga om huvudlinjerna
för statliga driftbidrag till företag inom tillverkningsindustrin.
Ett
driftstöd av här diskuterad art är, som har framhållits i promemorian och understmkits
vid remissbehandlingen, inte invändningsfritt från konkurrenssynpunkt. I likhet
med bl. a. NO anser jag att hänsynen tUl de anstäUdas intressen väger så tungt
att statiiga stödåtgärder i begränsad omfattning måste kunna övervägas trots
vissa invändningar i konkurrenshänseende. Det finns emellertid anledning att
gå fram med försiktighet och under en begränsad föreöksperiod reservera stödet
för vissa klart definierade situationer. Erfarenheterna från försöksperioden
bör läggas tiU gmnd för en omprövning av stödets användning och utformning i
fortsättningen och bör kunna ge vägledning när det gäller valet av mera
långsiktiga lösningar på det här aktualiserade problemet. Försöksverksamheten
bör därför omfatta stöd tiU företag endast i nedläggnings-
Prop. 1972: 64 24
situationer
då särskUt långt rådrum behövs för att man skall nå den bästa lösningen i
fråga om de anstäUdas framtida sysselsättning. Syftet skall aUtså inte vara att
genom ett generellt verkande stöd mera allmänt förbättra arbetsmarknadsorganens
handlingsberedskap i samband med omställningar inom näringslivet. Det är bl. a.
mot denna bakgrund som man skall se förslaget att driftbidraget skaU utgå
endast till företag som har trätt i likvidation enligt 142 § lagen (1944: 705)
om aktiebolag, dvs. tvångslikvidation, eller i konkurs. Jag förordar denna
begränsning av försöksverksamheten.
Som
har framhållits i promemorian och också påtalats vid remissbehandlingen kan en
konflikt särskilt i konkurssituationen uppstå mellan å ena sidan gällande
lagstiftning och borgenäremas intressen samt å andra sidan
arbetsmarknadspolitiska hänsyn. Driftbidrag till ett företag i konkurs fömtsätter
därför att konkursförvaltaren efter samråd med AMS upprättar förkalkyler
rörande verksamhetens bedrivande under viss överenskommen period, som bör vara
förhållandevis kort. Därvid måste självfallet sådana frågor som
personaltillgång, organisation inom företaget, prisbUdning samt möjlighetema
att infria garantiåtaganden etc. beaktas. Det arbetsmarknadspolitiskt betingade
behovet av fortsatt bidrag för att upprätthålla driften i företaget skaU prövas
kontinuerUgt. Det kräver löpande uppföljning av verksamheten från statens sida.
Ett viUkor för bidrag bör vara att staten får rätt tUl full insyn i företaget. Härigenom
får staten möjlighet att i samråd med konkursförvaltaren efter hand justera
bidraget så att det inte blir så stort att det ökar konkursboets tillgångar.
Det ankommer på konkursförvaltningen att å sin sida själv pröva att
verksamheten bedrivs på ett sätt som inte strider mot gällande
konkurslagstiftning.
Utiämnade
bidrag skall enligt promemorian helt eller delvis kunna reaktiveras i form av
lån med återbetalningsskyldighet i de fall bidragsgivningen trots den
kontinuerliga kontroUen leder till att konkursboets tiUgångar ökar. Jag delar
den uppfattning som ligger till gmnd för förslaget men förordar att den kommer
till uttryck genom en generell föreskrift att utiämnat bidrag skall återbetalas
i den mån bidraget har medfört att verksamheten har gett överskott under den
tid då bidrag har utgått. I det omvända fallet, dvs. att verksamheten trots
bidraget har gått med förlust, bör bidraget kunna höjas med retroaktiv verkan
inom ramen för den aUmänna regeln rörande bidragets storlek.
Enligt
vad som föreslås i promemorian skall som jag redan har nämnt bidrag kunna utgå
med belopp som motsvarar högst en tredjedel av den lön inkl. sociala kostnader
som betalas till de anställda. I undantagsfaU, om risk föreligger för betydande
samhällssociala problem och det nedläggningshotade företaget inte kan upprätthåUa
verksamheten utan att högre bidrag utgår, föreslås att företaget skall kunna få
bidrag med belopp som motsvarar högst hälften av lönesumman inkl. sociala
kost-
Prop. 1972: 64 25
nåder.
Jag kan godta dessa förslag, som aUmänt har biträtts vid remissbehandlingen.
I den bidragsgmndande
lönesumman skall enligt förslaget inte inräknas lön utöver ATP-gmndande
inkomst. Några remissinstanser har gjort invändningar mot denna begränsning av
de bidragsgrundande lönekostnaderna och hänvisat till behovet av att
kvalificerad arbetskraft och viss nyckelpersonal stannar kvar i ett nedläggningshotat
företag. EnUgt min mening är det nödvändigt att bestämma en generell övre gräns
för den bidragsgmndande lönen i det enskilda faUet för att minska behovet av skälighetsprövning.
Jag är därför inte beredd att förorda att nyssnämnda begränsning slopas. I
detta sammanhang vUl jag erinra om att även bestämmelsema om stathg lönegaranti
vid konkurs innehåller en begränsning i fråga om beräkning av
betalningsgrundande lönefordran.
Jag har i likhet med de
flesta remissinstansema ingen erinran mot förslaget att bidrag skaU kunna utgå
i högst sex månader med möjlighet tUl förlängning upp tUl tolv månader efter
prövning av Kungl. Maj:t. Riskerna för otilbörlig konkurrens bör särskilt
uppmärksammas vid Kungl. Maj:ts prövning av frågan om förlängd bidragstid.
Dessutom bör genom föreskrifter och på annat sätt, liksom sker i fråga om
driftbidraget tiU bl. a. verkstäder för skyddad sysselsättning, tUlses att bidragsgivningen
inte OtUlbörligt påverkar prissättningen på de produkter som tillverkas vid
stödföretagen.
I likhet med vad som har
förordats i promemorian anser jag vidare att driftbidrag i princip inte bör
utgå under den varseltid som skaU iakttas enligt gällande överenskommelser
härom. Eftersom det i en kon-kurssitution kan uppstå konflikt mellan å ena
sidan gällande varselöverenskommelse och å andra sidan konkurslagen bör det
emellertid finnas möjlighet att i undantagfall bevUja bidrag även för period
som ligger inom varseltid, dock inte retroaktivt. Bidrag som utgår under
varseltid bör alltid förenas med återbetalningskyldighet.
Enligt promemorieförslaget
skall bidragsgivningen omfatta endast företag som vid konkurs- eller likvidationstiUfället
hade lägst 100 anställda. I undantagsfall, när ett företag har synnerlig
betydelse för arbetsmarknaden på en ort, föreslås dock detta villkor kunna
efterges. Mot denna begränsning av kretsen bidragsberättigade företag har flertalet
remissinstanser rest invändningar och förordat att bidrag normalt skall kunna
beviljas även till företag med mindre antal anställda eUer att begränsningen i
fråga om företagsstorlek skall helt utgå. Med anledning av dessa
remissyttranden viU jag erinra om att det föreslagna bidraget är avsett att
utgöra ett komplement till de medel som arbetsmarknadsorganen redan förfogar
över. Bidraget är således avsett att användas endast när dessa medel inte är tiUräckliga.
I allmänhet torde arbetsförmedlingen redan nu vara mstad att med kort rådmm
ordna för de anställda vid nedläggning av företag som har endast ett mindre
antal anställda.
Prop. 1972: 64 26
Å
andra sidan kan jag emellertid biträda remisskritiken på denna punkt så tiU
vida som också jag anser att den föreslagna gränsen generellt synes väl hög.
Jag förordar därför att bidrag i regel skall kunna utgå tiU företag som har
lägst 50 anställda, inkl. företagsledning. Därjämte bör i överensstämmelse med
vad som har föreslagits i promemorian bidrag i undantagsfall kunna utgå även om
denna generella gräns inte äi uppnådd.
I
anslutning tiU vad som har framhållits i promemorian vill jag i Hkhet med LO
understryka betydelsen av att eventueU koncemtillhörighet beaktas vid
bidragsprövningen.
Som
redovisats i promemorian har det i ett par fall förekommit att AMS har
arrenderat en industrieU anläggning för att ge arbetsmarknadsorganen
erforderlig tid för att förmedla nya anstäUningar eller överväga andra
åtgärder för de anställdas framtida sysselsättning. Utredningen rörande ökad
anställningstrygghet m. m. har påpekat att sådant företagsarrende innebär
åtskilliga problem av arbetsrättslig art. Av hänsyn bl. a. härtiU bör arrende
av företag liksom hittills komma i fråga bara i rena undantagsfall, när
prövningen i det enskilda fallet visar att det föreligger synnerliga skäl att
välja denna form att åstadkomma ökat rådmm.
Jag
förordar i enlighet med promemorieförslaget i denna del, som har lämnats utan
erinran av en stor majoritet bland remissinstanserna, att beslut om bidrag
under försökstiden skall ankomma på AMS, medan det skaU vara en uppgift för
länsarbetsnämnden att betala ut bidrag och att följa upp verksamhetens
utveckling i företag som har beviljats bidrag. Det bör således ankomma på
länsarbetsnämnden att pröva frågan, om bidrag skaU betalas ut redan i
anslutning tUl löneutbetalningarna i företaget. Det ankommer på Kungl. Maj:t
att utfärda de närmare bestämmelser för verksamheten som kan behövas, varvid
vissa av mig här inte berörda frågor, som har tagits upp i promemorian eller i
remissyttrandena, bör övervägas ytterligare.
Den
föreslagna bidragsgivningen förutsätter, som tidigare har nämnts, att
länsarbetsnämnden får obegränsad insyn i företaget och därigenom får möjlighet
att utöva kontroll över verksamhetens bedrivande. Som några remissinstanser
har anfört anser jag det naturligt att den företagsekonomiska sakkunskap som
finns företrädd hos företagareföreningarna anlitas vid kontroUen, när det
anses lämpligt och erforderligt. Jag förutsätter också att
arbetsmarknadsorganen bedriver verksamheten i nära samråd med olika regionala
organ, främst länsstyrelsema, så att behovet av samordning med andra
samhälleliga engagemang och med statens fiskala verksamhet blir tiUgodosett.
Det är vidare naturligt, som bl. a. LO och TCO har framhållit, att berörda
fackliga organisationers synpunkter beaktas vid prövningen av frågor som har
samband med den här föreslagna bidragsverksamheten.
Prop. 1972: 64 27
Kostnadema
för den förordade försöksverksamheten har angetts tiU uppskattningsvis 5 milj.
kr. för år vUket beräknas motsvara sysselsättning av ca 1 000 personer under
sex månader. Beräkningen av medelsbehovet föraiUeder ingen erinran från min
sida. Jag förordar att medel för ändamålet under budgetåret 1972/73 får tas i
anspråk från det föreslagna anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder för
arbetslösa. Någon omräkning av anslaget med anledning härav erfordras enligt
min bedömning inte.
Under åberopande av det
anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att
godkänna de riktlinjer för statiigt stöd för tidsbegränsad fortsatt drift vid nedläggningshotade
företag som jag har förordat, att tUlämpas fr. o. m. budgetåret 1972/73.
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Majrt Konungen att tUl riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga tUl detta protokoll utvisar.
Ur protokolletr Britta Gyllensten
opaginerad Kontrollera mot PDF
ESSELTE
TRYCK, STOCKHOLM 1972 722049
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
25 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (23)
23 kopplingar i 7 dokument.
- Bet. 1983/84:NU8 om utgiftsbegränsande åtgärder inom industridepartementets område (prop. 1983/84:40 bil. 10) s. 2 i texten
- Rskr. 1972:222 i texten
- Bet. 1972:InU12 Betänkande i anledning av propositionen 1972:64 angående statligt stöd för tidsbegränsad fortsatt drift vid nedläggningshotade företag jämte motioner s. 1 · s. 6 · s. 7 i texten
- Prop. 1972:111 Kungl. Maj:ts proposition angående regional utveckling och hushållning med mark och vatten s. 528 i texten
- Prop. 1972:116 Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m.m. s. 110 i texten
Doktrin (2)
2 kopplingar i 1 dokument.
- Eklund, Anställningsförhållandet vid företagsöverlåtelser, 1983 s. 57 om s. 6 · s. 326 i texten