Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i jordabalken

1972 · 50 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 50 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1972:70, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i jordabalken

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl.
Maj:ts proposition nr 70 år 1972 Prop. 1972: IQ

Nr 70

Kuogl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i jordabalken; given
Stockholms slott den 10 mars 1972.

Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att bifalla det
förslag om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF ADOLF

CARL
LIDBOM

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås vissa ändringar i jordabalkens bestämmelser om hyra av
lokal enligt lagtexten annan lägenhet än bostadslägenhet i syfte att få en
lämpligare utformning av den ordning som hyresgästen skall iaktta, om han vill
fordra ersättning för att han måste flytta efter uppsägning. EnHgt förslaget
skall hyresgästen i så fall hänskjuta tvisten till hyresnämnden för medling.
Motsvarande ordning föreslås i fråga om anläggningsarrende.

De
föreslagna ändringama avses träda i kraft den 1 juli 1972.

I
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 70

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 70

Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom förordnas, att 8 kap. 8 §, 11 kap. 6 § samt 12
kap. 8, 58, 60, 63, 66 och 72 §§ jordabalken skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

8 §

Uppsägning skall vara skriftlig. Uppsägning
skall vara skrifthg,

om ej skriftligt erkännande av om ej skriftiigt erkännande
av

uppsägningen lämnas. Uppsägning uppsägningen lämnas. / faU som

får ske hos den som är behörig avses i 11 kap. 6 § skall uppsäg-

att mottaga arrendeavgift på jord- ningen dock alltid ske skriftligen.

ägarens vägnar. Uppsägning får ske hos den som

är behörig att mottaga arrendeavgift på jordägarens
vägnar.

Skriftlig uppsägning skall delges den som sökes för
uppsägning, dock utan tiUämpning av 1215 §§ delgivningslagen (1970: 428).

Träffas ej den som sökes i sitt hemvist, får uppsägningen
sändas i rekommenderat brev under hans vanliga adress. Ett exemplar av uppsägningen
skall dessutom lämnas antingen i den söktes bostad till vuxen medlem i det
hushåll som han tillhör eller, om han driver rörelse med fast kontor, på
kontoret till någon som är anställd där. Påträffas icke någon som angivits nu,
skall uppsägningen i stället läggas i den söktes postlåda, om sådan finns.
Uppsägning har skett när vad som sagts nu blivit fuUgjort.

Har jordägare eller arrendator, hos vUken uppsägning skall
ske, ej känt hemvist här i riket och finns ej heller känt ombud som har rätt
att mottaga uppsägning för honom, får uppsägning ske genom kungörelse i Post-
och Inrikes Tidningar.

Stämningsansökan med yrkande att arrendeförhållande skall
upphöra och ansökan om vräkning av arrendator gäller som uppsägning när delgivning
skett i behörig ordning.

Särskilda bestämmelser om innehållet i uppsägning av
avtal om anläggningsarrende finns i 11 kap. 6 §.

11 kap.

6 §

Om arrendatorn icke inom tre Jordägaren skall i uppsägningen

veckor från uppsägningen medde- underrätta arrendatorn om de vill-

lar jordägaren att han önskar be- kor han uppställer för att förlänga

hålla arrendestället, är hans rätt arrendeförhållandet eUer om or-

till ersättning enligt 5 § förfallen. saken till att han vägrar medge

1 Omtryckt 1971:1209.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Lämnas sådant meddelande inom den angivna tiden, har
fordägaren att inom tre veckor från det meddelandet lämnades underrätta arrendatorn
om de villkor han uppställer för att förlänga arrendeförhållandet eller om
orsaken till att han vägrar medge förlängning. Underlåter han detta, har arrendatorn
rätt till ersättning för förlust som avses i 5 §.

Arrendatorns
meddelande enligt första stycket skall lämnas i den ordning som enligt 8 kap. 8
§ gäller för uppsägning. Är jordägarens underrättelse enligt första stycket
avsänd i rekommenderat brev under mottagarens vanliga adress, skall jordägaren
anses ha fullgjort vad som ankommer på honom.

Föreslagen
lydelse

förlängning. Uppsägningen skall dessutom innehålla
underrättelse att arrendatorn, om han icke går med på att lämna arrendestället
utan att få ersättning enligt 5 §, har att inom två månader från uppsägningen hänskjuta
tvisten till arrendenämnden för medling.

Underlåter jordägaren att fuUgöra vad som åligger honom
enligt första stycket, är uppsägningen utan verkan.

Har jordägaren fullgjort vad som åligger honom enligt
första stycket och vill arrendatorn icke lämna arrendestället utan att få
ersättning enligt 5 §, har arrendatorn att hänskjuta tvisten till arrendenämnden
inom den i första stycket angivna tiden. Iakttages ej denna, förfaller rätten
till ersättning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 kap. 8 §

Uppsägning
skall vara skriftlig, om hyresförhållandet varat längre än nio månader i
följd vid den tidpunkt till vilken uppsägningen sker. Uppsägningen behöver
dock ej vara skriftlig, om skriftligt er-kännade av uppsägningen lämnas.
Uppsägning får ske hos den som är behörig att mottaga hyra på hyresvärdens vägnar.

Uppsägning skall vara skriftlig, om hyresförhållandet
varat längre än nio månader i följd vid den tidpunkt till vilken uppsägningen
sker. Uppsägningen får dock, utom i fall som avses i 58 §, vara muntlig, om
skriftligt erkännande av uppsägningen lämnas. Uppsägning får ske hos den som är
behörig att mottaga hyra på hyresvärdens

vagnar.

Skriftlig uppsägning skall delges den som sökes för
uppsägning, dock utan tillämpning av 1215 §§ delgivningslagen (1970: 428).

Träffas ej
den som sökes i sitt hemvist, får uppsägningen sändas i rekommenderat brev
under hans vanliga adress. Ett exemplar av uppsägningen skall dessutom lämnas
antingen i den söktes bostad tUl vuxen medlem i det hushåll som han tUlhör
eller, om han driver rörelse med fast kontor, på kontoret tUl någon som är
anställd där. Påträffas icke någon som angivits nu, skall uppsägningen i stäUet
läggas i den söktes postiåda, om sådan finns. Uppsägning har skett när vad som
sagts nu blivit fullgjort.

Har hyresvärd eller hyresgäst, hos vilken uppsägning skall
ske, ej

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 70 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

känt hemvist här i riket och finns ej heller känt ombud
som har rätt att mottaga uppsägning för honom, får uppsägning ske genom kungörelse
i Post- och Inrikes Tidningar.

Stämningsansökan med yrkande att liyresförhållande skall
upphöra och ansökan om vräkning av hyresgäst gäller som uppsägning när delgivning
skett i behörig ordning.

Särskilda bestämmelser om innehållet i uppsägning av
hyresavtal, som gäller annan lägenhet än bostadslägenhet, finns i 58 §.

58 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om
hyresgästen icke inom tre veckor från uppsägningen meddelar hyresvärden att
han önskar behålla lägenheten, är hans rätt till ersättning enligt 57 § förfallen.
Lämnas sådant meddelande inom den angivna tiden, har hyresvärden att inom tre
veckor från det att meddelandet lämnades underrätta hyresgästen om de villkor
han uppställer för att förlänga hyresförhållandet eller om orsaken till att han
vägrar medge förlängning. Underlåter han detta, har hyresgästen rätt till
ersättning för förlust som avses i 57 §.

Hyresgästens meddelande enligt första stycket skall lämnas
i den ordning som enligt 8 § gäller för uppsägning.

Hyresvärden
skall i uppsägningen underrätta hyresgästen om de vUlkor han uppställer för
att förlänga hyresförhållandet eller om orsaken till att han vägrar medge
förlängning. Uppsägningen skall dessutom innehålla underrättelse att
hyresgästen, om han icke går med på att flytta utan att få ersättning enligt 57
§, har att inom två månader från uppsägningen hänskjuta tvisten till hyresnämnden
för medling.

Underlåter hyresvärden att fullgöra vad som åligger honom
enligt första stycket, är uppsägningen utan verkan.

Har
hyresvärden fuUgjort vad som åligger honom enligt första stycket och vill
hyresgästen icke lämna lägenheten utan att få ersättning enligt 57 §, har
hyresgästen att hänskjuta tvisten till hyresnämnden inom den i första stycket
angivna tiden. Iakttages ej denna, förfaller rätten till ersättning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

60 I mål
om ersättning enligt 57 eller 58 § skall rätten på yrkande av hyresgästen, om
hyresvärden medger skyldighet att utge ersättning eller sådan skyldighet fastställts
genom dom som vunnit laga

I mål om ersättning enligt 57 § skall rätten på yrkande av
hyresgästen, om hyresvärden medger skyldighet att utge ersättning eller sådan
skyldighet faststäUts genom dom som vunnit laga kraft, för-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 70

Nuvarande
lydelse

kraft,
förplikta hyresvärden att utge förskott i avräkning på den ersättning som kan
komma att bestämmas.

Föreslagen
lydelse

plikta
hyresvärden att utge förskott i avräkning på den ersättning som kan komma att
bestämmas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första
stycket äger ej tiUämpning, om det är uppenbart att förskottet blir obetydligt.
Har beslut i fråga om förskott meddelats, får nytt yrkande om förskott ej
upptagas tiU prövning förrän tre månader förflutit sedan det föregående
beslutet vann laga kraft.

Beslut
i fråga om förskott får meddelas utan huvudförhandling. Innan beslut meddelas,
skall parterna beredas tillfälle att yttra sig. Mot beslut som meddelats under
rättegången skall talan föras särskilt. Mot hovrättens beslut får talan ej
föras.

Har
hyresgästen uppburit förskott som överstiger den slutligt bestämda
ersättningen, är han skyldig att till hyresvärden betala tillbaka det
överskjutande beloppet jämte sex procent ränta från dagen för beloppets
mottagande.

63 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Är sådant meddelande från
hyresvärden som avses i 10 eller 58 § avsänt i rekommenderat brev under
mottagarens vanliga adress, skall hyresvärden anses ha fullgjort vad som
ankommer på honom. Detsamma gäller beträffande sådant meddelande från
hyresgästen som avses i 11, 14, 19, 24 eUer 33 §. I fall som avses i 24§ är det
dock tUl fyllest att meddelandet är avsänt på annat ändamålsenligt sätt.

Är sådant meddelande från
hyresvärden som avses i 10 § avsänt i rekommenderat brev under mottagarens
vanliga adress, skall hyresvärden anses ha fullgjort vad som ankommer på honom.
Detsamma gäller beträffande sådant meddelande från hyresgästen som avses i
11, 14, 19, 24 eller 33 §. I fall som avses i 24 § är det dock till fyllest
att meddelandet är avsänt på annat ändamålsenligt sätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avtal mellan hyresvärd och
hyresgäst, att framtida tvist med anledning av hyresförhållandet skall hänskjutas
till avgörande av skiljemän utan förbehåll om rätt för parterna att klandra
skiljedomen, får ej göras gällande i fråga om hyresgästens rätt eller
skyldighet att tillträda eller behålla lägenheten, nedsättning av förstagångs-hyra,
fastställande av hyresvUlkor i fall som avses i 51 eller 52 § eller
bestämmande av ersättning enligt 57 eller 55 §. I övrigt gäller skiljeavtalet
ej såvitt därigenom skiljemän utsetts eller bestämmelse meddelats om
skiljemännens

It
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 70

Avtal mellan hyresvärd och
hyresgäst, att framtida tvist med anledning av hyresförhållandet skall hänskjutas
till avgörande av skiljemän utan förbehåll om rätt för parterna att klandra
skiljedomen, får ej göras gällande i fråga om hyresgästens rätt eller
skyldighet att tillträda eller behålla lägenheten, nedsättning av förstagångs-hyra,
fastställande av hyresvillkor i fall som avses i 51 eller 52 § eller
bestämmande av ersättning enligt 57 §. I övrigt gäller skiljeavtalet ej
såvitt därigenom skiljemän utsetts eller bestämmelse meddelats om
skiljemännens antal, sättet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

antal,
sättet för deras utseende eller förfarandet vid skiljenämnden. I berörda
hänseenden skall lagen (1929: 145) om skUjemän tiUämpas. Vad som sagts nu
utgör dock ej hinder för att i skiljeavtalet utse hyresnämnden tUl skiljenämnd
eller bestämma kortare tid för skil-jemannaåtgärdens avslutande än den tid om
sex månader som anges i nämnda lag.

Föreslagen lydelse

för
deras utseende eller förfarandet vid skUjenämnden. I berörda hänseenden skall
lagen (1929: 145) om skiljemän tillämpas. Vad som sagts nu utgör dock ej hinder
för att i skiljeavtalet utse hyresnämnden tiU skiljenämnd eller bestämma
kortare tid för skUjemannaåt-gärdens avslutande än den tid om sex månader som
anges i nämnda lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Talan får ej föras mot
fastighetsdomstols dom i fråga om tUlstånd som avses i 3436 eller 40 § eller
i fråga om fastställande av hyresvillkor i fall som avses i 51 eller 52 § och
ej heUer mot hovrätts dom i fråga om förlängning av hyresavtal eller fastställande
av hyresvillkor i fall som nyss angivits.

Talan får ej föras mot
fastighetsdomstols dom i fråga om tUlstånd som avses i 3436 eller 40 § eller
i fråga om fastställande av hyresvillkor i fall som avses i 51, 52 eller 55%
och ej heller mot hovrätts dom i fråga om förlängning av hyresavtal eller fastställande
av hyresvillkor i fall som avses i 51 § eller 52 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1.
Denna lag träder i kraft den 1
juli 1972.

2.
Bestämmelserna i 8 kap. 8 § och
11 kap. 6 § enligt deras nya lydelse gäller även i fråga om arrendeavtal som
slutits före lagens ikraftträdande, om sistnänmda paragraf i dess äldre
lydelse var tUlämplig på avtalet. Motsvarande gäller, om 2 kap. 88 § lagen
(1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom var tillämplig på avtalet.
Har arrendeavtalet sagts upp före ikraftträdandet, äger äldre bestämmelser
dock fortfarande tUlämpning.

3.
Bestämmelserna i 12 kap. 8 och
58 §§ enligt deras nya lydelse gäller även i fråga om hyresavtal som slutits
före lagens ikraftträdande, om sistnämnda paragraf i dess äldre lydelse var
tillämplig på avtalet. Motsvarande gäller, om 3 kap. 58 § lagen (1907: 36 s. 1)
om nyttjanderätt till fast egendom var tillämplig på avtalet. Har hyresavtalet
sagts upp före ikraftträdandet, äger äldre bestämmelser dock fortfarande till-lämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 70

Utdrag
av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Majrt Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 11 febmari 1972.

Närvarande:
Statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING,
NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM, FELDT.

Statsrådet
Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga
om ändring i jordabalken och anför.

1
Inledning

De
huvudsakliga lagreglerna om hyra, som tidigare ingick som 3 kap. i lagen (1907:
36 s. 1) om nyttjanderätt tiU fast egendom, återfinns numera i 12 kap.
jordabalken. Hyreskapitiet betecknas allmänt och även av mig i det följande
hyreslagen. Balken trädde i kraft den 1 januari 1972.

Statsmakterna
beslöt år 1968 en genomgripande reform av hyreslagen (SFS 1968: 346). Ändringama
trädde i kraft den 1 januari 1969. När hyreslagen fördes över till nya
jordabalken gjordes endast mindre ändringar.

Tiden
har nu ansetts vara inne att företa en översyn av förfarandet i hyrestvister
och hyreslagstiftningen i övrigt.

Som
ett led i förberedelserna för denna översyn har ett antal myndigheter och
organisationer genom olika enkäter beretts tUlfälle att skriftligen framföra
synpunkter och förslag i ämnet.

Vid
översynen har framkommit vissa brister i jordabalken som det är angeläget att
omedelbart rätta till. Bristerna gäller i första hand utformningen av
besittningsskyddsproceduren vid tvister om lokalhyra och anläggningsarrende.
Därjämte bör en redaktionell jämkning ske i bestämmelserna om fullföljdsrätten
vid prövning av förstagångshyra.

Såvitt
avser besittningsskyddsproceduren har överläggningar ägt rum med Sveriges
fastighetsägareförbund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag. Hyresgästemas
riksförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och
industriorganisation (SHIO), Sveriges hotell-och restaurangförbund samt
Sveriges centrala restaurangaktiebolag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 70 8

2
Besittningsskyddet vid lokalhyra och anläggningsarrende

2.1
Gällande rätt

Bostadshyresgäst
har i hyreslagen tillförsäkrats ett direkt besittningsskydd. Hyresgästen har
alltså i princip rätt att vid hyrestidens utgång få avtalet förlängt. Vissa
inskränkningar i besittningsskyddet har emellertid gjorts. Hyresgästens
intresse av att få bo kvar i lägenheten anses nämligen böra vägas mot
fastighetsägarens behov i vissa fall av att kunna disponera över lägenheten på
annat sätt. Bestämmelser som närmare reglerar inskränkningarna i
besittningsskyddet meddelas i 45 och 46 §§. I 45 § anges vissa generella
begränsningar i besittning.")-skyddet, medan 46 § reglerar under vilka
omständigheter besittningsskyddet bryts i det enskUda fallet.

För
att besittningsskyddet skall bli fullgott behövs regler som hindrar att det
sätts ur spel genom obilliga hyreskrav. Besittningsskyddet måste alltså förenas
med normer för hyressättningen. Bestämmelser om villkoren för fortsatt
förhyrning av bostadslägenhet finns i 48 §.

När
tvist föreligger angående förlängning av hyresavtal för bostadslägenhet
åligger det enligt 49 § hyreslagen hyresvärden att skriftiigen meddela
hyresgästen att denne, om han inte går med på att flytta, har att senast tre
veckor efter det han fått del av meddelandet hänskjuta tvisten till
hyresnämnden. Om hyresvärden har fullgjort vad som åligger honom har
hyresgästen att hänskjuta tvisten till hyresnämnden inom den angivna tiden.
Iakttas inte denna förfaller rätten till förlängning av hyresavtalet.

Hyreslagen
innehåller besittningsskyddsbestämmelser även för lokaler (5660 §§).
Besittningsskyddet är emellertid utformat efter en annan princip än den som
gäller i fråga om bostadslägenheter. Uppsägning av ett hyresavtal angående
lokal leder sålunda i den mån parterna inte senare kommer överens om att
förlänga hyresavtalet alltid tiU att hyresförhållandet upphör. Om vägran från
hyresvärdens sida att förlänga hyresförhållandet är obefogad, blir värden i
stället skyldig att ersätta hyresgästen dennes förlust på grund av
hyresförhållandets upplösning. Tvist angående sådan ersättning prövas av
domstol.

Liksom
i fråga om besittningsskyddet för bostadshyresgäst görs vissa undantag från
besittningsskyddsbestämmelsernas tillämpningsområde. Ersättning kan sålunda
enligt 56 § första stycket över huvud taget inte komma i fråga, om
hyresförhållandet upphör, innan det varat längre än nio månader i följd, eller
upphör på gmnd av att hyresrätten är förverkad eller att ny säkerhet för
hyresavtalets fullgörande inte ställts i fall som avses i 28 §, dvs. när pant
eller borgen som har ställts för hyresavtalets fullgörande försämras.

Hyresvärden
och hyresgästen kan vidare ha kommit överens om att rätt tUl ersättning inte
skall kunna komma i fråga. Överenskommelsen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 70 9

måste
ingås skriftiigen i särskUt upprättad handling. Om överenskommelsen träffas
innan hyresförhållandet varat längre än nio månader i följd, gäller den dock
bara om den godkänns av hyresnämnden (56 § andra stycket).

Ersättning
kan komma i fråga bara när hyresvärden utan befogad anledning vägrar att
förlänga hyresförhållandet eller för förlängning kräver en hyra som inte är
skälig eller uppställer annat villkor som strider mot god sed i
hyresförhållanden eller eljest är obilligt.

I
vissa situationer har hyresvärden rätt att upplösa hyresförhållandet utan att
ersättningsskyldighet uppkommer (57 §). Den första situationen i vilken
ersättningsrätt inte föreligger är när hyresgästen åsidosatt sina förpliktelser
i sådan mån att det inte skäligen kan fordras att hyresvärden förlänger
hyresförhållandet. Den andra situationen är när huset skall rivas eller undergå
sådan större ombyggnad att hyresgästen uppenbarHgen inte kan sitta kvar i
lägenheten utan nämnvärd olägenhet för ombyggnadens genomförande. För att
hyresvärden skall undgå ersättningsskyldighet krävs i detta fall dessutom att
han anvisar annan lägenhet med vilken hyresgästen skäligen kan nöjas. Någon
anvisningsskyldighet föreligger dock inte, om s. k. rivningsklausul tagits in
i hyreskontraktet och rivningen eller ombyggnaden skall påbörjas inom fem år
från rivningsklausulens tillkomst. Den tredje situationen i vilken ersättningsrätt
för hyresgästen inte föreligger beskrivs på det sättet att hyresvärden i annat
fall har befogad anledning att upplösa hyresförhållandet. Regeln syftar till
att fånga upp sådana fall som inte lämpligen kan anges i lagtext. Avsikten är
att domstolarna med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet skall
avgöra om det är rimligt att hyresgästens intresse att behålla lägenheten skall
få vika för ett motstående intresse på hyresvärdens sida.

Bedöms
hyresvärdens uppsägning vara obefogad, skall han i skälig omfattning ersätta
hyresgästen dennes förlust på gmnd av hyresförhållandets upphörande. Ersättningsskyldigheten
omfattar i princip all den skada som hyresförhållandets upplösning medför.
Förlust för hyresgästen som består däri att han inte får någon nytta av en
ändring av lägenheten som han själv har bekostat skaU dock enligt 57 § andra
stycket beaktas bara om hyresvärden samtyckt till ändringen eller hyresgästen
träffat hyresavtalet under förutsättning att han skulle få utföra ändringen.
Förlusten beräknas i sådant fall till högst det belopp varmed lägenheten genom
ändringen ökat i värde som hyreslägenhet.

Förfarandet
när hyresvärd har sagt upp hyresavtal angående lokal och hyresgästen önskar
förlängning av avtalet är utformat på följande sätt (58 §).

Hyresgästen
skall inom tre veckor från uppsägningen meddela hyresvärden att han önskar
behålla lägenheten. Meddelandet skall lämnas i den ordning som gäller för
uppsägning. Om hyresgästen underlåter att

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 70 10

lämna
sådant meddelande, förfaller hans rätt till ersättning. Sedan hyresgästen inom
angiven tid meddelat att han önskar behåUa lägenheten ankommer det på
hyresvärden att inom tre veckor från det att meddelandet lämnades underrätta
hyresgästen om de villkor han uppställer för att förlänga hyresförhåUandet
eller om orsaken till att han vägrar medge förlängning. Denna underrättelse
avser att sätta hyresgästen i stånd att bedöma huruvida rätt till ersättning
föreligger eller ej. Om hyresvärden försummar att ge underrättelsen, blir han
skyldig att ersätta hyresgästen dennes förlust. Underrättelsen kan sändas i
rekommenderat brev under hyresgästens vanliga adress (63 §).

Det
nu beskrivna förfarandet gäller endast hyresgästens eventuella ersättningsrätt.
Hyresgästen kan inte hindra att hyresförhåUandet upplöses på grund av
uppsägningen. På hyresgästens begäran får emellertid hyresnämnden enligt 59 §
medge uppskov med avflyttning under skälig tid, högst ett år. Uppskovsbeslut
måste meddelas före hyrestidens utgång. En fömtsättning för uppskov är att det
är hyresvärden som sagt upp avtalet och att hyresgästen har behov av uppskovet.
Uppskov får inte medges, om hyresvärden eller annan därigenom skulle
tillskyndas betydande skada eller olägenhet eller om hyresgästen med hänsyn
till tidpunkten för uppsägningen fått tillräckligt rådmm med avflyttningen.

Om
hyresvärden medger ersättningsskyldighet eller om sådan skyldighet fastställts
genom dom som vunnit laga kraft, kan domstolen förplikta hyresvärden att utge
förskott i avräkning på den ersättning som kan komma att bestämmas.

Bestämmelserna
i hyreslagen är inte tillämpliga i den mån hyresregleringslagen (1942: 429)
gäller på hyresförhållandet. 1 sådant fall till-lämpas i stället den lagens
direkta besittningsskydd. Detta skydd innebär att hyresnämnden på framställning
av hyresgäst kan förklara en uppsägning från hyresvärdens sida ogiltig, om den
strider mot god sed i hyresförhållanden eller eljest är obillig. Från
hyresregleringen är undantagen bl. a. upplåtelse i första hand av lägenhet som
förvaltas av kommun eller aUmännyttigt bostadsföretag.

Den
1 oktober 1972 kommer hyresregleringslagens direkta besittningsskydd för
lokalhyresgäster att ersättas av hyreslagens besittningsskyddsregler.

I 11
kap. jordabalken upptas de särskUda bestämmelser som utöver andra bestämmelser
i balken, främst 7 och 8 kap., gäUer vid anläggningsarrende.

Begreppet
anläggningsarrende definieras i 1 §. Anläggningsarrende föreligger när jord
upplåts på arrende för annat ändamål än jordbruk samt arrendatorn enligt
arrendeupplåtelsen har rätt att för förvärvsverksamhet på arrendestället
uppföra eller bibehålla byggnad, som ej är av endast ringa betydelse för
verksamhetens bedrivande. Har upplåtelsen

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:70 H

skett
för arrendatoms livstid eller för viss tid som understiger ett år, föreligger
dock inte anläggningsarrende.

I
46 §§ ges regler om rätt för arrendatorn att i vissa fall få ersättning av
jordägaren för förlust på gmnd av arrendeförhållandets upphörande. Detta
indirekta besittningsskydd är uppbyggt på i princip samma sätt som
lokalhyresgästs besittningsskydd. Jordägaren och arrendatorn kan komma överens
om att rätt till ersättning inte skall föreligga. Ersättningsrätt föreligger
inte heller om arrendeförhållandet upphör på den grund att arrenderätten är
förverkad eller att arrendatorn försummat att ställa ny säkerhet enligt 8 kap.
14 §. Har jordägaren sagt upp arrendeavtalet och vägrar han att förlänga
arrendeförhållandet eller kommer förlängning i annat fall inte till stånd på
den grund att jordägaren för förlängning kräver arrendeavgift som inte är
skälig eller ställer upp annat villkor som strider mot god sed i
arrendeförhållanden eUer eljest är obUligt, skall han i skälig omfattning
ersätta arrendatorn dennes förlust på grund av arrendeförhållandets upphörande
utom i vissa i 5 § särskUt angivna situationer. Förfarandet när anläggningsarren-dator
har blivit uppsagd och önskar behålla arrendestället överensstämmer med vad
som gäller i motsvarande fall vid hyrestvist angående lokal (6 §).

2.2
Motiven för valet av skyddsform

Frågan
om besittningsskydd för lokalhyresgäster övervägdes ingående i samband med 1968
års revision av hyreslagen. Till grand för det införda besittningsskyddet låg
förslag av hyreslagskommittén och hyres-lagstiftningssakkunniga innebärande att
besittningsskyddet liksom i den tidigare gällande hyreslagen skulle
upprätthållas genom ersättningsregler.

Under
remissbehandlingen av förslagen visade det sig att meningarna var mycket delade
angående valet av form för besittningsskydd på lokalområdet. Det fanns dock en
markant övervikt för det indirekta besittningsskyddet men företrädarna för
lokalhyresgästerna förordade som regel ett direkt skydd.

Avgörande
för att statsmakterna vid sitt ställningstagande fann att besittningsskyddet
för lokaler borde upprätthållas genom ersättningsregler var i korthet följande
omständigheter (prop. 1968: 91, 3LU 50).

När
det gäller bostadslägenheter har besittningsskyddet till uppgift främst att
skapa trygghet för den enskUde i besittoingen av hemmet. Endast en lagstadgad
rätt till förlängning av hyresförhåUandet är ägnad att skapa en sådan trygghet.
Utanför bostadssektorn kan ett så betydande ingrepp i avtalsfriheten som ett
direkt besittningsskydd inte anses i lika hög grad påkaUat. Hyresförhållandet
utgör här i de flesta fall ett led i en affärsmässigt driven verksamhet och
sociala skäl kan inte åbe-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 70 12

ropas
för den ena eller andra lösningen av besittningsskyddsfrågan. Det ter sig
därför naturligare att välja ersättningsreglernas form när det gäller att tiUgodose
lokalhyresgästens behov än när det gäller att skydda bostadshyresgästens
intressen.

Vid
valet av skyddsform har också avseende fästs vid den olikhet som vid fri prisbUdning
föreligger mellan bostadslägenheter och andra lägenheter i fråga om prisbUdningens
stmktur. För bostadslägenheter med likartat braksvärde är hyresnivån i
allmänhet relativt enhetlig. Utanför bostadssektorn kan hyrorna för lägenheter,
som till synes är likvärdiga, däremot ofta variera inom mycket vida gränser.
Det är därför i ett optionssystem mycket svårt att finna några godtagbara
normer för bedömningen av olika lokalers marknadsvärde.

Vid
övervägande av valet av skyddsform har också framhållits det angelägna i att
besittningsskyddet och de därtill knutna reglerna om hyresvillkoren utformas
på sådant sätt att en marknadsmässig anpassning av hyrorna inte hindras.
Behovet att bjuda ut en lägenhet på öppna marknaden för att få dess värde
fastställt är särskUt framträdande utanför bostadssektorn. Möjligheterna
härtill är betydligt mera begränsade i ett optionssystem än i ett
ersättningssystem. Det måste nämligen vara svårt att bedöma värdet av ett hyresanbud
beträffande en lägenhet som inte är ledig.

Av
väsentlig betydelse för valet av skyddsform för lokaler har också varit den
utveckling mot bättre balans mellan tiUgång och efterfrågan på lokaler som
hyresmarknaden under senare år undergått främst till följd av stmkturförändring
inom näringslivet.

Bestämmelsema
om besittningsskydd vid anläggningsarrende tillkom år 1968 (prop. 1968: 19). I
samband med jordabalksreformen fördes de över till 11 kap. jordabalken med
jämkningar av väsentligen redaktionell art.

I
prop. 1968: 19 anförde departementschefen bl. a. att anläggnings-arrendatorn
blev underlägsen jordägaren som avtalspart utan regler om besittningsskydd.
Behovet av rättsligt skydd bottnade ytterst i arrendatorns intresse att inte
genom arrendeförhållandets upplösning gå miste om det ofta betydande ekonomiska
värde som han investerat på ar-rendestäUet. Det kunde inte anses tUlräckligt
att hänvisa tiU att arren-datom redan vid det första arrendets ingående kunde
försäkra sig om ett besittningsskydd i avtalet. Valet av form för
besittningsskyddet var emellertid enligt departementschefen vanskligt. Sålunda
måste jordägarens möjlighet att ändra markens utnyttjande beaktas. Vidare
mötte det betydande svårigheter att inom ramen för ett direkt besittningsskydd
utforma lämpliga regler för att bestämma arrendeavgiften vid fortsatt arrende.
Departementschefen ansåg sig därför inte kunna förorda ett direkt
besittningsskydd. Det syntes honom emellertid lämpligt att införa ett indirekt
besittningsskydd i nära överensstämmelse med

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 70 13

den metod som föreslagits komma tUl användning beträffande
hyresavtal utanför bostadssektorn. Arrendatorn borde således, om inte annat avtalats
i arrendeupplåtelsen, tillförsäkras rätt att i skälig omfattning erhålla
ersättning för förlust genom arrendeförhållandets upplösning, om markägaren
utan gUtig anledning vägrade arrendatorn nytt arrende. En sådan regel
tillgodosåg enligt departementschefens mening såväl jordägarens intresse av att
utan större omgång vid behov återfå besittningen till marken som arrendatorns
anspråk på att kunna förhandla med jordägaren på mera jämställd fot.

2.3 Önskemål om reformer

Allmänna synpunkter på frågan om besittningsskyddet för
lokalhyresgäster har anförts av olika myndigheter och organisationer i svaren
på de enkäter som justitiedepartementet gjort i samband med översynen av hyreslagstiftningen.
Enkäterna har avsett dels allmänna synpunkter på hyreslagstiftningen, dels
erfarenheter av tvister angående uppsägning av lokalhyresgäster.

Sveriges Köpmannaförbund har till en början framhållit som
önskvärt att besittningsskyddet för lokalhyresgäster utformas i överensstämmelse
med vad som gäller för bostadshyresgäster. SHIO har anfört att bostäder och
lokaler bör behandlas lika i besittningsskyddshänseende. Enligt
organisationens uppfattning föreligger inte någon principiell skillnad mellan
en företagare och en bostadshyresgäst när det gäller förhållandet till lokalen
resp. bostaden. Mindre och medelstora företag, som bedriver verksamhet i
förhyrd lokal, är lika beroende av rätten till lokalen som bostadshyresgästen
är beroende av sin bostad. Sveriges hotell- och restaurangförbund samt Sveriges
centrala restaurangaktiebolag har anfört att det bland innehavare av hotell-
och restaurangrörelser, som bedrivs i förhyrda lokaler, har uttalats en stark
oro för att innehavare av sådana rörelser skulle kunna råka i betydande
ekonomiska svårigheter om inte besittningsskyddet stärks. Såväl för ett hotell
som för en restaurang kan ett byte av lokal medföra betydande avbräck i
rörelsen. Förbundet och bolaget anser det även rimligt att hotell- och
restaurangföretag, som har företagit investeringar i förhyrda lokaler, bereds
ett tUlförlitligt skydd för att investeringarna kan förräntas och amorteras.

Sveriges köpmannaförbund har emellertid senare anfört, att
det först när hyresregleringslagen upphört att gälla för lokaler blir möjligt
att bedöma erfarenheterna av hur det indirekta besittningsskyddet i praktiken
verkar. Förbundet har därför hemställt, att översynen av besittningsskyddet
får anstå åtminstone ytterligare ett år eller tUl dess det blir möjHgt att
pröva frågan på grundval av praktiska erfarenheter, men har samtidigt uttryckt
önskemål om att redan nu ändringar i fråga om det

2 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 70

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 70 14

formella förfarandet i lokalhyrestvister övervägs. SHIO
har instämt i vad köpmannaförbundet sålunda anfört.

Sveriges hotell- och restaurangförbund samt Sveriges
centrala restaurangaktiebolag har senare förklarat att de farhågor de uttalat
inte gmndar sig på erfarenheter av tUlämpningen av det indirekta besittningsskyddet
utan på en bedönming av den framtida utvecklingen. De försök som gjorts till
kartläggning av de hittUlsvarande erfarenheterna har gett vid handen att någon
helt säker grund för bedömning av bestämmelsernas effekt ännu inte föreligger.
Vad som framkommit anses dock leda tiU den bedömningen att en förstärkning av
besittningsskyddet för innehavare av hotell- och restauranglokaler behövs.

Beträffande tiUämpningen av reglerna om indirekt
besittningsskydd för lokalhyresgäster har olika domstolar och myndigheter i
samband med enkäterna upplyst följande.

Vid domstolarna har förekommit endast ett fåtal mål
angående ersättning enligt 57 § hyreslagen. Vad som därvid förekommit ger ej
underlag för att bedöma vare sig frågan om besittningsskyddets effektivitet
eller lämpligheten i övrigt av hithörande bestämmelser.

Antalet vid hyresnämnderna anhängiggjorda ärenden angående
medling i lokalhyrestvister har varit betydligt större. Vid hyresnämnden för
Stockholms län handlades under tiden den 1 januari 1969den 30 juni 1971
omkring 230 sådana ärenden. Därtill kommer en stor mängd ansökningar om medling
som återkallats innan de utsatts till handläggning. Hyresnämnderna för
Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län har under tiden den 1 januari
1969slutet av september 1971 handlagt 151 medlingsärenden. Erfarenheterna av
dessa ärenden anses ge vid handen att det indirekta besittningsskyddet ger
hyresgästen ett gott skydd. Ärendena har i flertalet fall resulterat i en
uppgörelse enligt vilken hyresgästen erhållit annan lokal eller ersättning.

Från olika håll har anförts, att förfarandet i lokalhyrestvister
inte är utformat på ett tillfredsställande sätt. Statens hyresråd betecknar bestämmelserna
som onödigt komplicerade och svårtillgängliga. Hyresvärdar och hyresgäster
sägs i stor utsträckning vara ovetande om de tidsfrister som anges i
paragrafen och verkan av att de inte iakttas. Det omvittnas från flera håll
att detta i många fall har lett tUl rättsförluster. Förlusterna har drabbat
både hyresvärdar och hyresgäster.

Statens hyresråd samt hyresnämnderna för Stockholms län
och Göteborgs och Bohus län föreslår att besittningsskyddsproceduren enligt 58
§ hyreslagen utformas i huvudsaklig överensstämmelse med de regler som enligt
49 § gäUer för förfarandet vid inledande av för-längningstvist rörande
bostadslägenhet. Även Sveriges advokatsamfund menar att en motsvarighet till avflyttningsmedddande
enligt 49 § hyreslagen bör införas. Hyresnämnden för Malmöhus län, Göteborgs
kommun och Sveriges köpmannaförbund föreslår att skyldighet införs

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 70 15

för
hyresvärd att vid uppsägning underrätta hyresgästen om vad denne har att iaktta
för att vara bibehållen vid sin rätt tUl ersättning i anledning av att
hyresförhållandet upphör.

Hyresnämnden
för Stockholms län föreslår att hyresnämnds kompetens utvidgas till att
omfatta behörighet att pröva tvist om ersättning i anledning av
hyresförhållandets upphörande.

Frågan
om proceduren för besittningsskyddet behandlades särskUt av 7977 års riksdag
med anledning av en där väckt motion.

1
motionen (1971: 650) yrkades att riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Maj:t skulle
begära att tUl hyreslagen fogades en bestämmelse av innebörd att hyresvärd
skulle åläggas att vid uppsägning av hyresavtal skriftligen meddela hyresgästen
de regler som gäller enhgt 58 § hyreslagen. Till stöd för yrkandet anförde
motionärerna att många affärshyresgäster, speciellt innehavare av mindre
företag, inte känner till vad de har att iaktta för att inte gå miste om rätten
tUl ersättning enligt 57 § hyreslagen. Den föreslagna åtgärden skulle enligt
motionärerna väsentligt bidra till att förhindra rättsförluster.

Motionen
hänvisades till lagutskottet. Efter remiss avgavs yttranden över motionen av
hovrätten för Nedre Norrland, hyresnämnderna för Stockholms, Uppsala och
Gotlands län. Hyresgästernas riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund och
Sveriges köpmannaförbund.

Hyresgästemas
riksförbund anförde att förbundet var väl medvetet om den i motionen påtalade
svagheten i utformningen av 58 § hyreslagen och hemställde om bifall till
motionen. Även Sveriges köpmannaförbund anslöt sig i alla delar tUl motionen.
Hyresnämnderna för Stockholms, Uppsala och Gotlands län ifrågasatte om man inte
borde införa en parelleU till avflyttningsmedddanden enligt 49 § i fråga om bostäder.
Hovrätten för Nedre Norrland och Sveriges fastighetsägareförbund ansåg inte
att det fanns tillräckliga skäl att ändra gällande bestämmelser och avstyrkte
därför motionen.

Utskottet
fann i sitt av riksdagen godtagna utiåtande (LU 1971: 20) att det för
undvikande av rättsförluster kunde vara lämpligt att i hyreslagen införa
skyldighet för hyresvärden att lämna hyresgästen något slag av avflyttningsmedddande.
Med hänsyn tUl det inom justitiedepartementet pågående arbetet med översyn av
hyreslagen ansåg emellertid utskottet att någon riksdagens åtgärd i anledning
av motionen inte var erforderlig.

Vid
de överläggningar som hållits mellan företrädare för justitiedepartementet och
partsorganisationema har de senare uttryckt önskemål om att förfarandet i lokalhyrestvister
reformeras utan dröjsmål. De synpunkter organisationerna anfört på
utformningen av förfarandet har i det väsentliga beaktats i
lagstiftningsärendet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 70 16

2.4
Föredraganden

Som
ett led i förberedelserna för den översyn av hyreslagstiftningen som f. n.
pågår inom justitiedepartementet har skett en kartläggning av erfarenheterna av
det indirekta besittningsskyddet för lokaler. Härvid har framkommit i huvudsak
följande.

Vid
domstolarna har hittUls handlagts endast några få mål om ersättning för
förlust enligt 57 § hyreslagen. Erfarenhetema ger inte underlag för en
bedömning av reglernas effektivitet eller lämplighet i övrigt.

Antalet
medlingsärenden vid hyresnämnderna har varit betydligt större. De erfarenheter
som hittills vunnits tyder på att det indirekta besittningsskyddet ger
hyresgästerna ett gott skydd. Medlingsärendena har i de allra flesta fall
resulterat i en uppgörelse mellan parterna enligt vilken hyresgästen erhållit
annan lokal eller kontant ersättning.

I
förarbetena till 1968 års hyreslagstiftning uttalade föredragande departementschefen
sammanfattningsvis att enligt hans bedömande det indirekta besittningsskyddet
torde komma att bli minst Hka effektivt som ett direkt skydd. Vissa
organisationer som företräder lokalhyresgästernas intressen har vidhållit sin
tidigare hävdade uppfattning att det indirekta besittningsskyddet ger ett sämre
besittningsskydd än det direkta och att ersättningsreglema inte ger tillräcklig
preventiv effekt mot obefogade uppsägningar. De farhågor som de därvid uttalat gmndar
sig emellertid inte på erfarenheter av tUlämpningen av bestämmelserna hittUls
utan på en bedömning av vad som kan komma att inträffa när hyresregleringen
hösten 1972 avvecklas för lokaler även i de större kommunerna. Sveriges
köpmannaförbund har för sin del slutligen föreslagit att en översyn av reglerna
om besittningsskydd för lokaler får anstå till dess ytterligare erfarenheter av
tillämpningen av bestämmelserna vunnits. Detta bör enligt förbundet dock inte
utesluta att ändringar i det formella förfarandet redan nu övervägs. Sveriges hantverks-
och industriorganisation har anslutit sig till köpmannaförbundets förslag.

Jag
vill inte hålla för uteslutet att övergången från hyresreglering till en i
princip fri hyresmarknad kan komma att medföra påfrestningar för vissa
branscher eller vissa företag. Både hyresvärdar och hyresgäster har i
övergångsskedet svårigheter att bedöma marknadsläget och att avgöra vad som är
skälig hyra. Snart nog torde emellertid förhållandena stabUi-seras. Frågan om
besittningsskyddets utformning måste bedömas utifrån ett sådant mera
långsiktigt perspektiv. Från denna utgångspunkt finns inte anledning att nu
ompröva valet av skyddsform för lokalhyresgäster.

Erfarenheten
har emellertid visat att reglerna i ett avseende utformats på ett sätt som får
anses mindre tillfredsställande. Bristerna gäller besittningsskyddsproceduren.
Som fömt har framgått skall hyresgästen inom tre veckor från uppsägningen
meddela hyresvärden att han önskar behålla lägenheten. Om hyresgästen
underlåter att lämna meddelandet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 70 17

förfaUer
hans rätt tUl ersättning. Lämnas sådant meddelande inom den angivna tiden, har
hyresvärden att inom tre veckor från det att meddelandet lämnades underrätta
hyresgästen om de vUlkor han uppställer för att förlänga hyresförhållandet
eller om orsaken tUl att han vägrar medge förlängning. Denna underrättelse
avser att sätta hyresgästen i stånd att bedöma humvida rätt till ersättning
föreligger eller ej. Om hyresvärden försummar att lämna underrättelsen, blir
han skyldig att ersätta hyresgästen dennes förlust.

Det
har visat sig att både hyresgäster och hyresvärdar ofta är ovetande om vad de
sålunda har att iaktta. Särskilt hyresgästerna har på så sätt råkat ut för
rättsförluster. I många fall har hyresgäster vänt sig tUl hyresnämnden med
begäran om ogiltigförklaring av uppsägningen. Jag anser det angeläget att söka
finna ett system som så långt som möjligt eliminerar riskema för rättsförluster
på detta område men som samtidigt inte ytterligare komplicerar den redan nu
relativt invecklade proceduren. Att flera handlingar skall utväxlas mellan
parterna ger tillfäUen till misstag, delgivningssvårigheter, bevistvister m. m.
Strävan bör således vara att förenkla proceduren.

När
tvist angående rätt till förlängning av hyresavtal för bostadslägenhet
föreligger, ankommer det på hyresvärden att ta initiativet till att frågan om
hyresgästen har rätt till förlängning av avtalet blir prövad. Detta sker genom
att hyresvärden sänder ett s. k. avflyttningsmedddande till hyresgästen, varav
skall framgå att hyresgästen, om han inte går med på att flytta, har att senast
tre veckor efter det han fått del av meddelandet hänskjuta tvisten till
hyresnämnden. Det synes vara lämpligt att införa en motsvarighet tUl detta avflyttningsmedddande
inom lokalsektorn. Reglerna bör utformas så att hyresvärden får ett direkt
intresse av att snabbt inleda proceduren.

När
fråga uppkommer om uppsägning av avtal med lokalhyresgäst torde förhandlingar
mellan parterna i flertalet fall inledas i god tid före uppsägningen. Detta
gäller både när hyresvärden i första hand avser att få till stånd ändrade
villkor för förhyrningen och när han redan från början syftar tUl att
hyresförhållandet skall upphöra. När uppsägningen sker har förhandlingarna i
många fall redan strandat. Man har anledning utgå från att hyresvärden redan
vid tiden för uppsägningen är i stånd att underrätta hyresgästen om de villkor
han uppställer för att förlänga hyresförhåUandet eller om orsaken till att han
vägrar medge förlängning. Sin ståndpunkt i denna del måste hyresvärden förr
eller senare tillkännage för att hyresgästen skall ha underlag för att bedöma humvida
han har rätt till ersättning eller ej, och det torde vara ändamålsenligt att
detta sker på ett så tidigt stadium som möjligt. Förfarandet kan härigenom
snabbt komma i gång.

Med
hänsyn till det sagda anser jag den lämpligaste lösningen vara att skyldighet
införs för hyresvärden att redan i samband med uppsägningen

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 70 18

underrätta
hyresgästen om de villkor han uppställer för att förlänga hyresförhållandet
eller om orsaken tUl att han vägrar medge förlängning. Hyresvärden bör vidare
vara skyldig att underrätta hyresgästen om vad denne har att iaktta, om han
inte utan vidare finner sig i att flytta. Vari hyresgästens åtgärd skall bestå
återkommer jag tiU. Hyresvärdens meddelande synes lämpligen böra tas in i
uppsägningen. Detta överensstämmer med den praxis som synes utveckla sig på
bostadsmarknaden. Uppsägning som inte innehåller föreskrivet meddelande bör
sakna verkan. En sådan påföljd är mindre ingripande och därför att föredra
framför en ordning där ersättningsskyldighet till kanske betydande belopp inträder
som följd av underlåtenhet från hyresvärdens sida att lämna meddelande av
föreskrivet innehåll.

Uppsägning
kan f. n. ske genom att uppsägningshandlingen sänds i rekommenderat brev under
den söktes vanliga adress, om han inte träffas i sitt hemvist. Däratöver
åligger det den uppsägande att lämna ett exemplar av uppsägningen antingen i
den söktes bostad till vuxen medlem i det hushåll som han tUlhör eller, om han
driver rörelse med fast kontor, på kontoret tUl någon som är anställd där.
Anträffas inte hushållsmedlem eller kontorsanställd, skall uppsägningen i
stället läggas i den söktes postlåda om det finns någon sådan.

Hyresvärdens
meddelande till hyresgästen kommer att få avgörande rättsverkningar och skäl
kan därför anföras mot att regeln om att uppsägning i visst fall får läggas i
den söktes postlåda görs tiUämplig beträffande uppsägning som innehåller
meddelande av nu ifrågavarande slag. Å andra sidan bör bestämmdserna om
uppsägning såvitt möjligt vara enhetliga för hela hyresmarknaden. Det förhåller
sig också otvivelaktigt så att delgivning i den form som här avses spelar
mindre roll i fråga om lokalhyresgäster än när det gäller bostadshyresgäster. I
fråga om lokalhyresgäst som driver rörelse med fast kontor torde hyresvärden i
regel kunna anträffa någon som uppsägningen kan lämnas till. Med hänsyn härtiU
är jag inte beredd att föreslå någon ändring i bestämmelserna om sättet för
uppsägning.

F.
n. gäller att hyresgästen om han anser sig ha rätt till ersättning föi obefogad
uppsägning har att väcka talan vid domstol. Förslag har förts fram om att
hyresnämnd bör få behörighet att pröva ersättningstvister. Genomförandet av ett
sådant förslag kräver vittgående överväganden som inte kan göras i detta
sammanhang. Den nuvarande ordningen bör därför i alla fall tills vidare bibehåUas.
Vissa fördelar torde emellertid kunna vinnas, om medling inför hyresnämnd i
princip görs obligatorisk även i tvister av det slag som nu är aktuellt. Enligt
gällande bestämmelser kan alla slag av hyrestvister hänskjutas till
hyresnämnden för medling, medan medlingsförfarandet är obligatoriskt endast i
tvister om direkt besittningsskydd och tvister angående rätt att överlåta
hyresrätten eller att upplåta lägenhet i andra hand. Den möjlighet som sålunda

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 70 19

finns
att hänskjuta lokaltvister till hyresnämnden för medling och skiljeförfarande
utnyttjas i viss utsträckning. Erfarenheterna härav är goda. Åtskilhga
lokaltvister biläggs under hyresnämndernas medverkan. Härigenom kan antalet
ersättningsmål vid domstolarna begränsas. Om medling i princip görs
obligatorisk, synes betydande fördelar i detta hänseende kunna uppnås. Jag
förordar därför sådan ändring av bestämmdserna att medling i princip alltid
skall ske i lokaltvister. Det bör ankomma på hyresgästen att hänskjuta tvisten
till hyresnämnden. Som fömt har nämnts bör det åligga hyresvärden att redan vid
uppsägningen underrätta hyresgästen om vad denne har att iaktta i detta
hänseende.

Vid
besittningsskyddstvist angående bostadslägenhet har hyresgästen att senast tre
veckor efter det han fått del av avflyttningsmedde-lande hänskjuta tvisten till
hyresnämnden. Önskemålet att reglerna så långt som möjligt bör vara enhetliga
inom hyresområdet talar för att samma frist bör gälla för lokalhyresgäst som
blivit uppsagd från sin lägenhet. I samma riktning talar önskemålet att få
uppsägningens rättsverkningar klarlagda så snart som möjligt. Ä andra sidan är
förhållandena i lokaltvister ofta komplicerade och det är önskvärt att
parterna har en inte alltför kort tid på sig för enskilda förhandlingar innan
tvisten dras inför hyresnämnden. Också med hänsyn tUl att bestämmelserna om
delgivning av uppsägning skiljer sig från vad som gäller om avflyttningsmedddande
till bostadshyresgäst finns det skäl att bestämma en längre tidsfrist för
lokalhyresgästen inom vilken han har att vända sig till hyresnämnden. Härigenom
undviks rättsförluster som annars kan uppkomma, om t. ex. uppsägningen blir
liggande obeaktad på hyresgästens kontor under industrisemestem. Enligt min
mening väger de sist anförda skälen tyngst. Jag föreslår därför att fristen för
hänskjutande till medling bestäms till två månader. Iakttar hyresgästen inte
denna, bör hans rätt till ersättning förfaUa.

Det
kan ibland inträffa att tvistefrågan är sådan att det är utsiktslöst att söka bUägga
den genom medling inför hyresnämnd. Situationen kan exempelvis vara den att
parterna önskar få ett principavgörande till stånd i en tolkningsfråga. Det kan
också vara så att parterna är ense om att söka bilägga tvisten i annan ordning
än genom medling inför hyresnämnden. Om de i sådant fall överenskommer att
medling inte skall ske, bör hyresgästen vara oförhindrad att vända sig direkt
till domstolen. Det följer av allmänna regler att parterna i en uppkommen tvist
kan på så sätt avtala om förutsättningarna för att rätt till ersättning skall
föreligga. Någon bestämmelse i ämnet behövs därför inte.

Vad
jag har anfört beträffande lokaler har i aUt väsentiigt motsvarande tiUämpning
beträffande anläggningsarrende. Det finns således enligt min mening inte
anledning att ompröva valet av form för besittningsskydd för anläggningsarrendatorer.
Bestämmelserna om förfarandet vid besittningsskyddstvist är utformade efter
mönster av reglerna

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:70 20

för
lokaler och är behäftade med samma brister som dessa. Bristerna bör nu rättas
till. Jag föreslår att detta sker i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag
nyss har föreslagit beträffande lokaler.

Fr.
o. m. den 1 oktober 1972 kommer hyresregleringen att helt avvecklas för
lokaler. Betydelsen av att besittningsskyddsproceduren är ut formad på ett
ändamålsenligt sätt ökar härvid. Lagändringarna bör därför träda i kraft den 1
juli 1972.

3
Fullföljdsrätten vid prövning av förstagångshyra 3.1 Gällande rätt

Fråga
om hyressättning och andra hyresvillkor för bostadslägenhet kan prövas av
hyresnämnd antingen i samband med tvist om rätt till förlängning av avtal eller
efter ansökan om prövning av förstagångshyra enligt 55 § hyreslagen. Är fråga
om förlängning av hyresavtalet inte avgjord, när hyrestiden går ut, har
hyresgästen rätt att bo kvar i lägenheten på de förut gällande hyresvillkoren
till dess frågan är slutligt avgjord. Bifalls hyresgästens talan om
förlängning av hyresavtalet skall enligt 51 § hyreslagen villkoren för den
fortsatta förhyrningen fastställas med tillämpning av hyressättningsreglema i
48 §. Även om hyresgästens talan om förlängning inte bifalls, skall
hyresvillkoren för tiden från avtalets upphörande till avflyttningen enligt 52
§ hyreslagen fastställas på samma sätt, när tvisten avgörs efter hyrestidens
utgång eller uppskov med avflyttningen medges. Även vid prövning av förstagångshyra
bestäms enligt 55 § hyreslagen hyran med tillämpning av 48 §.

Om
part inte godtar hyresnämnds beslut i fråga om förlängning av hyresavtal, vUlkor
för sådan förlängning eller förstagångshyra, får parten klandra beslutet genom
att väcka talan vid fastighetsdomstol mot den andra parten inom viss tid. Före
jordabalkens ikraftträdande prövades hyrestvister av vissa tingsrätter i den
sammansättning som i allmänhet gäller i tvistemål.

Enligt
den vid utgången av år 1971 gällande lydelsen av 3 kap. 73 § nyttjanderättslagen
fick talan inte föras mot underrätts dom i fråga om fastställelse av hyresvUlkor
och inte heller mot hovrätts dom i fråga om förlängning av hyresavtal eller fastställelse
av hyresvillkor. Sedan jordabalken trätt i kraft den 1 januari 1972 gäller
enligt 72 § hyreslagen att talan inte får föras mot fastighetsdomstols dom i
fråga om fastställande av hyresvillkor i fall som avses i 51 eller 52 § och
inte heller mot hovrätts dom i fråga om förlängning av hyresavtal eller
fastställande av hyresvillkor i fall som nyss angetts. Någon hänvisning till
bestämmelserna om prövning av förstagångshyra i 55 § finns således inte i
lagtexten.

Bestämmelsema
om besittningsskydd för jordbmksarrendator och bo-stadsarrendator är uppbyggda
efter mönster av de regler som gäller för

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 70 21

bostadshyresgäst
(9 kap. 713 §§ och 10 kap. 46 §§ jordabalken). Dessa arrendatorer har alltså
ett direkt besittningsskydd. Motsvarighet till bestämmelsema om prövning av förstagångshyra
finns inte i fråga om arrende.

I
det till lagrådet remitterade förslaget till fullfölj dsbestämmdser beträffande
arrendetvister (8 kap. 33 § jordabalken) föreslogs efter mönster av hyreslagens
då gällande bestämmelser att talan inte skulle få föras mot fastighetsdomstols
dom i fråga om fastställelse av arrendevillkor och inte heller mot hovrätts dom
i fråga om förlängning av arrendeavtal eller fastställelse av arrendevillkor.

Lagrådet
anmärkte att fråga om fastställelse av arrendevillkor kunde uppkomma vid
fastighetsdomstol även utan samband med förlängning av arrendeavtal. Det torde
enligt lagrådet inte ha avsetts att någon fullfölj dsbegränsning skulle gälla
i sådana faU. Till förebyggande av tvekan borde i lagtexten uttryckligen anges
att fullföljdsförbudet gällde fastställelse av arrendevillkor i samband med
förlängningstvist. På motsvarande sätt borde i hyreslagen anges att fullfölj dsförbudet
i fråga om fastställelse av hyresvillkor avsåg fastställelse av sådana vUlkor
i samband med prövning av fråga om förlängning. Hänvisning borde ske till 51
och 52 §§ hyreslagen.

Vad
lagrådet föreslagit godtogs utan kommentar från departementschefens sida.

3.2
Föredraganden

Fråga
om fastställande av hyresvillkor kan komma under fastighetsdomstols prövning
genom klander av hyresnämnds beslut som gäller förlängning av hyresavtal eller förstagångshyra.
Även utan samband med sådan tvist kan fråga om fastställande av hyresvillkor uppkomma
vid fastighetsdomstol, exempelvis när hyresgäst yrkar nedsättning av hyran på gmnd
av skada eller brist på lägenheten. Enligt de år 1968 antagna bestämmelsema om
fullföljd av talan i hyrestvister fick talan inte föras mot underrätts dom i
fråga om fastställande av hyresvillkor. Fullfölj dsförbudet tog sikte på
tvister om förlängning av hyresavtal och prövning av förstagångshyra. När
bestämmelserna fördes över till jordabalken jämkades lydelsen.i syfte att
klargöra att någon fullföljds-begränsning inte gäller för det fall att fråga om
fastställande av hyresvillkor uppkommer vid fastighetsdomstol på annat sätt än
genom klander av hyresnämnds beslut. Någon ändring i fråga om fullföljd av
talan mot fastighetsdomstols dom i tvist om prövning av förstagångshyra har ej
varit åsyftad. Talan får således inte föras mot dom, varigenom fastighetsdomstol
prövat sådan hyra. Innebörden av bestämmelserna har emeUertid inte kommit till
tydligt uttryck i lagtexten. Denna bör därför förtydligas. Det kan lämpligen
ske på så sätt att i 72 § anges att talan

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 70 22

inte
får föras mot fastighetsdomstols dom i fråga om fastställande av hyresvillkor i
fall som avses i 51, 52 eller 55 § och inte heller mot hovrätts dom i fråga om
förlängning av hyresavtal eller fastställande av hyresvillkor i fall som avses
i 51 eUer 52 §.

4 Upprättat
lagförslag

I
enhghet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag tUl
lag om ändring i jordabalken.

Förslaget
torde få fogas tiU statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Rörande
de enskilda bestämmelserna i lagförslaget vUl jag ytterligare anföra följande.

5 Specialmotivering

8
kap. 8 §. Paragrafen innehåller bestämmelser om sättet för uppsägning av avtal
om arrende.

I ett
nytt sjätte stycke har tagits in en erinran om bestämmelserna i

11 kap. 6 § angående innehållet i uppsägning av avtal om anläggnings-

arrende (jfr 8 § hyreslagen).

II kap.
6 §. Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarandet vid

besittningsskyddstvist angående anläggningsarrende. Ändringarna i för

håUande tUl gäUande rätt har behandlats i avsnittet 2.4. Enligt förslaget

skall jordägaren i uppsägningen underrätta arrendatorn om de viUkor

han uppstäUer för att förlänga arrendeförhållandet eller om orsaken till

att han vägrar medge förlängning. Uppsägningen skall vidare innehålla

underrättelse att arrendatorn, om han för avflyttning fordrar ersättning,

har att inom två månader från uppsägningen hänskjuta tvisten till

arrendenämnden för medling.

Uppsägning
skall enhgt 8 kap. 8 § vara skriftlig. Uppsägningen behöver dock inte vara
skriftlig, om arrendatorn lämnar skriftligt erkännande om uppsägningen.

Jordägarens
meddelande tUl arrendatorn skall enligt förslaget tas in i uppsägningen och
således enligt den nämnda huvudregeln vara skriftligt. Meddelandet kan
emellertid även ges muntligen, om arrendatorn lämnar skriftligt erkännande.
Denna ordning avviker från vad som gäller beträffande avflyttningsmedddande
till jordbmksarrendator enUgt 9 kap. 10 §, bostadsarrendator enligt 10 kap. 6 §
och bostadshyresgäst enligt 12 kap. 49 §. Sådant meddelande måste alltid vara
skriftligt. Önskemålet att reglerna om uppsägning är enhetiiga över hela
fältet har ansetts motivera denna avvikelse. Någon olägenhet av den torde inte
vara att befara.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 70 23

Vid
arrendenämnds och hyresnämnds sammanträde skall enligt 24 § lagen (1970: 998)
om arrendenämnder och hyresnämnder föras protokoll. Närmare bestämmelser om
vad som skall antecknas i protokoll finns i 14 § instmktionen (1971:698) för
dessa nämnder. Av bestämmelsema följer att parts yrkanden och invändningar,
ändringar däri samt medgivande av motparts yrkanden inte skall antecknas i
medlingsärende.

Som förat har nämnts skall
jordägaren när uppsägning sker av an-läggningsarrendator underrätta arrendatorn
om de villkor han uppställer för att förlänga arrendeförhållandet eller om
orsaken tUl att han vägrar medge förlängning. Under medlingsförfarandet torde
även jordägarens ståndpunkt i dessa frågor bli föremål för diskussion. Det kan
då inträffa exempelvis att jordägaren kräver lägre arrendeavgift som viUkor
för förlängning än han gjort i uppsägningen. Den ståndpunkt han därvid
slutligen intar kan bli av betydelse om tvisten dras inför domstol. Det synes
därför vara lämpligt att den antecknas i protokollet. Erforderliga
föreskrifter om vad protokoll bör innehålla i det hänseende som nu är aktuellt
kan meddelas i administrativ ordning.

12
kap. 8 §. Paragrafen innehåller bestämmelser om uppsägning.

I
ett nytt sjätte stycke har tagits in en erinran om bestämmelserna i 58 §
angående innehållet i uppsägning av lokalhyresgäst.

12
kap. 58 §. Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarandet vid
besittningsskyddstvist angående lokal. Vad som nyss anförts beträffande utformningen
av 11 kap. 6 § äger motsvarande tillämpning i fråga om denna paragraf.

12
kap. 60 §. Den rätt till ersättning som enligt den gällande lydelsen av 58 §
första stycket tredje punkten tUlkommer hyresgäst, om hyresvärden underlåter
att lämna meddelande enligt andra punkten, anses vila på självständig grund (prop.
1967: 141 s. 341). Av den anledningen nämns i 60 § särskiU ersättning enligt
58 §. Genomförs den ändring av 58 § som jag har föreslagit, ger denna ej längre
någon självständig rätt till ersättning. Hänvisningen till 58 § bör därför
utgå.

12
kap. 63 §. Motsvarigheten till det meddelande som hyresvärden enligt den
gällande lydelsen av 58 § har att lämna hyresgästen skall enligt förslaget tas
in i uppsägningen. Den särskilda föreskriften om meddelande som avses i 58 §
har med hänsyn härtill fått utgå.

12
kap. 66 §. Av samma skäl som anförts i fråga om 12 kap. 60 § föreslås en
ändring av förevarande paragraf.

12
kap. 72 §. Bestämmelsema har i enlighet med vad som anförts i den allmänna
motiveringen kompletterats med en hänvisning till reglerna i 55 § om prövning
av förstagångshyra. Ändringen har föranlett en redaktionell jämkning av lagtexten
i övrigt.

Ikraftträdande m. m. De
föreslagna lagändringama bör träda i kraft den 1 juh 1972.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 70 24

Bestämmdserna
om anläggningsarrende tillkom som förat har nämnts år 1968 och togs upp i 2
kap. 8389 §§ nyttjanderättslagen. De är av dispositiv natur och har därför
inte ansetts kunna ges verkan i fråga om avtal som slutits före lagens
ikraftträdande. Bestämmelserna har utan ändring i sak förts över till 11 kap.
jordabalken. Inte heller jordabalkens bestämmelser om anläggningsarrende har
gjorts tillämpliga på äldre avtal. Det synes emellertid nu vara lämphgt att
låta 11 kap. 6 § i den föreslagna lydelsen gälla även avtal som slutits före
den 1 juli 1972 i den mån motsvarande äldre bestämmelser gäller för avtalet.
Har arrendeavtalet sagts upp före denna tidpunkt, bör dock äldre bestämmelser
alltjämt äga tUlämpning. Regler med denna innebörd tas upp under 2.

Enligt
övergångsbestämmelserna till 1968 års hyreslagsreform är bl. a. bestämmelserna
i 58 § tUlämpliga även på äldre avtal. Bestämmelsema har utan ändring i sak
förts över tUl jordabalken. Den nu föreslagna ändringen bör göras tillämplig
på avtal som slutits före lagens ikraftträdande. Har avtalet sagts upp före
lagens ikraftträdande bör dock den äldre lydelsen av 58 § alltjämt äga
tillämpning. Regler härom föreslås under 3.

Ändringen
i 72 § innebär inte någon ändring i vad som nu måste anses gälla och kräver
således inte någon särskild övergångsbestämmelse.

6
HemstäUan

Jag
hemställer, att lagrådets yttrande över förslaget tUl lag om ändring i
jordabalken inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad
föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur
protokollet: Britta Gyllensten

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 70 25

Bilaga

Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom förordnas, att 8 kap. 8 §, 11 kap. 6 § samt 12
kap. 8, 58, 60, 63, 66 och 72 §§ jordabalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap. 8 §

Uppsägning skall vara skriftlig, om ej skriftligt
erkännande av uppsägningen lämnas. Uppsägning får ske hos den som är behörig
att mottaga arrendeavgift på jordägarens vägnar.

Skriftlig uppsägning skall delges den som sökes för
uppsägning, dock utan tillämpning av 1215 §§ delgivningslagen (1970: 428).

Träffas ej den som sökes i sitt hemvist, får uppsägningen
sändas i rekommenderat brev under hans vanliga adress. Ett exemplar av uppsägningen
skall dessutom lämnas antingen i den söktes bostad tUl vuxen medlem i det hushåU
som han tillhör eller, om han driver rörelse med fast kontor, på kontoret till
någon som är anställd där. Påträffas icke någon som angivits nu, skall
uppsägningen i stället läggas i den söktes postlåda, om sådan finns. Uppsägning
har skett när vad som sagts nu blivit fullgjort.

Har jordägare eller arrendator, hos vilken uppsägning
skall ske, ej känt hemvist här i riket och finns ej heller känt ombud som har
rätt att mottaga uppsägning för honom, får uppsägning ske genom kungörelse i
Post- och Inrikes Tidningar.

Stämningsansökan med yrkande att arrendeförhållande skall
upphöra och ansökan om vräkning av arrendator gäller som uppsägning när delgivning
skett i behörig ordning.

Särskilda bestämmelser om innehållet i uppsägning av
avtal om anläggningsarrende finns i 11 kap. 6 §.

11 kap. 6 §

Om arrendatorn icke inom tre Jordägaren skall i uppsägningen

veckor från uppsägningen medde- underrätta arrendatorn om de vill-

lar jordägaren att han önskar be- kor han uppställer för att förlänga

hålla arrendestället, är hans rätt arrendeförhållandet eller om or-

till ersättning enligt 5 § förfallen. saken till att han vägrar medge

Lämnas sådant meddelande inom förlängning. Uppsägningen
skall

den angivna tiden, har jordägaren dessutom innehålla
underrättelse

att inom tre veckor från det mecl- att arrendatorn, om han för av-

' Omtryckt 1971:1209.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

delandet lämnades underrätta arrendatorn om de villkor
han uppställer för att förlänga arrendeförhållandet eller om orsaken till
att han vägrar medge förlängning. Underlåter han detta, har arrendatorn rätt
till ersättning för förlust som avses i 5 §.

Arrendatorns meddelande enligt första stycket skall
lämnas i den ordning som enligt 8 kap. 8 § gäller för uppsägning. Är
jordägarens underrättelse enligt första stycket avsänd i rekommenderat brev
under mottagarens vanliga adress, skall jordägaren anses ha fullgjort vad
som ankommer på honom.

Föreslagen lydelse

flyttning fordrar ersättning enligt 5 §, har att inom två
månader från uppsägningen hänskjuta tvisten till arrendenämnden för medling.

Underlåter jordägaren att fuUgöra vad som åligger honom
enligt första stycket, är uppsägningen utan verkan.

Har jordägaren fullgjort vad som åligger honom enligt
första stycket och vill arrendatorn icke lämna arrendestället utan ersättning
enligt 5 §, har arrendatorn att hänskjuta tvisten till arrendenämnden inom den
i första stycket angivna tiden. Iakttages ej denna, förfaller rätten till
ersättning.

12 kap. 8 §

Uppsägning skall vara skriftlig, om hyresförhållandet
varat längre än nio månader i följd vid den tidpunkt till vilken uppsägningen
sker. Uppsägningen behöver dock ej vara skrifthg, om skriftiigt erkännande av
uppsägningen lämnas. Uppsägning får ske hos den som är behörig att mottaga hyra
på hyresvärdens vägnar.

SkriftUg uppsägning skall delges den som sökes för
uppsägning, dock utan tiUämpning av 1215 §§ delgivningslagen (1970: 428).

Träffas ej den som sökes i sitt hemvist, får uppsägningen
sändas i rekommenderat brev under hans vanliga adress. Ett exemplar av uppsägningen
skall dessutom lämnas antingen i den söktes bostad till vuxen medlem i det
hushåll som han tillhör eller, om han driver rörelse med fast kontor, på
kontoret till någon som är anställd där. Påträffas icke någon som angivits nu, skaU
uppsägningen i stället läggas i den söktes postlåda, om sådan finns. Uppsägning
har skett när vad som sagts nu blivit fullgjort.

Har hyresvärd eller hyresgäst, hos vUken uppsägning skall
ske, ej känt hemvist här i riket och finns ej heller känt ombud som har rätt
att mottaga uppsägning för honom, får uppsägning ske genom kungörelse i Post-
och Inrikes Tidningar.

Stämningsansökan med yrkande att hyresförhållande skall
upphöra och ansökan om vräkning av hyresgäst gäller som uppsägning när delgivning
skett i behörig ordning.

Särskilda bestämmelser om innehållet i uppsägning av
hyresavtal, som gäller annan lägenhet ärt bostadslägenhet, finns i 58 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om
hyresgästen icke inom tre veckor från uppsägningen meddelar hyresvärden att
han önskar behålla lägenheten, är hans rätt till ersättning enligt 57 § förfallen.
Lämnas sådant meddelande inom den angivna tiden, har hyresvärden att inom tre
veckor från det att meddelandet lämnades underrätta hyresgästen om de viUkor
han uppställer för att förlänga hyresförhållandet eller om orsaken till att
han vägrar medge förlängning. Underlåter han detta, har hyresgästen rätt till
ersättning för förlust som avses i 57 §.

Hyresgästens meddelande enligt första stycket skall lämnas
i den ordning som enligt 8 § gäller för uppsägning.

Hyresvärden
skall i uppsägningen underrätta hyresgästen om de villkor han uppställer för
att förlänga hyresförhållandet eller om orsaken till att han vägrar medge
förlängning. Uppsägningen skall dessutom innehålla underrättelse att
hyresgästen, om han för avflyttning fordrar ersättning enligt 57 §, har att
inom två månader från uppsägningen hänskjuta tvisten till hyresnämnden för
medling.

Underlåter hyresvärden att fullgöra vad som åligger honom
enligt första stycket, är uppsägningen utan verkan.

Har hyresvärden fuUgjort vad som åligger honom enligt
första stycket och vill hyresgästen icke lämna lägenheten utan ersättning
enligt 57 §, har hyresgästen att hänskjuta tvisten till hyresnämnden inom den
i första stycket angivna tiden. Iakttages ej denna, förfaller rätten till
ersättning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I mål om
ersättning enligt 57 eller 58 § skall rätten på yrkande av hyresgästen, om
hyresvärden medger skyldighet att utge ersättning eller sådan skyldighet fastställts
genom dom som vunnit laga kraft, förplikta hyresvärden att utge förskott i
avräkning på den ersättning som kan komma att bestämmas.

I mål om
ersättning enligt 57 § skall rätten på yrkande av hyresgästen, om hyresvärden
medger skyldighet att utge ersättning eller sådan skyldighet fastställts genom
dom som vunnit laga kraft, förplikta hyresvärden att utge förskott i
avräkning på den ersättning som kan komma att bestämmas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första stycket äger ej tUlämpning, om det är uppenbart att
förskottet blir obetydligt. Har beslut i fråga om förskott meddelats, får nytt
yrkande om förskott ej upptagas till prövning förrän tre månader förflutit
sedan det föregående beslutet vann laga kraft.

Beslut i fråga om förskott får meddelas utan
huvudförhandling. Innan beslut meddelas, skall parterna beredas tillfälle att
yttra sig. Mot beslut som meddelats under rättegången skall talan föras
särskilt. Mot hovrättens beslut får talan ej föras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har
hyresgästen uppburit förskott som överstiger den slutligt bestämda
ersättningen, är han skyldig att till hyresvärden betala tillbaka det
överskjutande beloppet jämte sex procent ränta från dagen för beloppets
mottagande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

63 §

Är sådant
meddelande från hyresvärden som avses i 10 eller 58 § avsänt i rekommenderat
brev under mottagarens vanliga adress, skall hyresvärden anses ha fullgjort vad
som ankommer på honom. Detsamma gäller beträffande sådant meddelande från
hyresgästen som avses i 11, 14, 19, 24 eller 33 §. I fall som avses i 24 § är
det dock till fyllest att meddelandet är avsänt på annat ändamålsenligt sätt.

Är sådant
meddelande från hyresvärden som avses i 10 § avsänt i rekommenderat brev
under mottagarens vanliga adress, skall hyresvärden anses ha fullgjort vad som
ankommer på honom. Detsamma gäller beträffande sådant meddelande från hyresgästen
som avses i 11, 14, 19, 24 eller 33 §. 1 faU som avses i 24 § är det dock tUl
fyllest att meddelandet är avsänt på annat ändamålsenligt sätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avtal
mellan hyresvärd och hyresgäst, att framtida tvist med anledning av
hyresförhållandet skall hänskjutas till avgörande av skiljemän utan förbehåll
om rätt för parterna att klandra skiljedomen, får ej göras gällande i fråga om
hyresgästens rätt eller skyldighet att tillträda eller behålla lägenheten,
nedsättning av förstagångshyra, fastställande av hyresvillkor i fall som avses
i 51 eller 52 § eller bestämmande av ersättning enligt 57 eller 5S §. I
övrigt gäUer skiljeavtalet ej såvitt därigenom skiljemän utsetts eller bestämmelse
meddelats om skiljemännens antal, sättet för deras utseende eller förfarandet
vid skiljenämnden. I berörda hänseenden skall lagen (1929: 145) om skiljemän tiUämpas.
Vad som sagts nu utgör dock ej hinder för att i skiljeavtalet utse hyresnämnden
till skiljenämnd eller bestämma kortare tid för skil-jemannaåtgärdens
avslutande än den tid om sex månader som anges i nämnda lag.

Avtal
mellan hyresvärd och ny-resgäst, att framtida tvist med anledning av
hyresförhållandet skall hänskjutas till avgörande av skiljemän utan förbehåll
om rätt för parterna att klandra skiljedomen, får ej göras gällande i fråga om
hyresgästens rätt eller skyldighet att tillträda eller behålla lägenheten,
nedsättning av förstagångshyra, fastställande av hyresvillkor i fall som avses
i 51 eller 52 § eller bestämmande av ersättning enligt 57 §. I övrigt gäller skUjeavta-let
ej såvitt därigenom skiljemän utsetts eller bestämmelse meddelats om
skiljemännens antal, sättet för deras utseende eller förfarandet vid skUjenämnden.
1 berörda hänseenden skall lagen (1929: 145) om skUjemän tillämpas. Vad som
sagts nu utgör dock ej hinder för att i skiljeavtalet utse hyresnämnden till
skiljenämnd eller bestämma kortare tid för skiljemannaåt-gärdens avslutande än
den tid om sex månader som anges i nämnda lag.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 70 29

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

72 §

Talan får ej föras mot fastig- Talan får ej föras mot fastig

hetsdomstols dom i fråga om till- hetsdomstols dom i fråga om

stånd som avses i 3436 eller tillstånd som avses i 3436 eller

40 § eller i fråga om fastställande 40 § eller i fråga om fastställande

av hyresvUlkor i faU som avses i av hyresvUlkor i fall som avses i

51 eller 52 § och ej heller mot 51, 52 eller 55 § och ej heller

hovrätts dom i fråga om för- mot hovrätts dom i fråga om för

längning av hyresavtal eller fast- langning av hyresavtal eller fast

ställande av hyresvillkor i fall ställande av hyresvillkor i fall

som nyss angivits. som avses i 51 eller 52 §.

1.
Denna lag träder i kraft den 1
juli 1972.

2.
Bestämmelserna i 11 kap. 6 §
enligt deras nya lydelse gäller även i fråga om arrendeavtal som slutits före
lagens ikraftträdande, om 2 kap. 88 § lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt tiU
fast egendom eller 11 kap. 6 § jordabalken i dess äldre lydelse gäller för
avtalet. Har arrendeavtalet sagts upp före ikraftträdandet, äger äldre
bestämmelser dock fortfarande tUlämpning.

3.
Bestämmelserna i 12 kap. 58 §
enligt deras nya lydelse gäller även i fråga om hyresavtal som slutits före
lagens ikraftträdande. Har avtalet sagts upp före ikraftträdandet, äger äldre
bestämmelser dock fortfarande tUlämpning.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 70 30

Utdrag
av protokoll, hållet i lagrådet den 9 mars 1972.

Närvarande:
justitierådet ALEXANDERSON, regeringsrådet KLACKENBERG, f. d. regeringsrådet
ÖHMAN, justitierådet WALBERG.

Enligt
lagrådet den 29 februari 1972 tUlhandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 11 februari 1972, hade Kungl.
Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle inhämtas över upprättat förslag
till lag om ändring i jordabalken.

Förslaget,
som finns bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Hans Svahn.

Lagförslagen
föranledde följande yttranden inom lagrådet.

8
kap.

8
§ Lagrådet:

När
anläggningsarrende uppsäges, skall enligt 11 kap. 6 § i förslaget jordägaren i
uppsägningen underrätta arrendatorn om villkoren för förlängning av
arrendeförhållandet eller orsaken till vägran att medge förlängning och om vad
arrendatorn har att iakttaga för att bevara rätten till ersättning i händelse
av arrendeförhållandets upphörande. Av bestämmelsen att underrättelsen skall
ske i uppsägningen följer att muntliga underrättelser skulle kunna godtas.
Förutsättning härför är att skriftHgt erkännande lämnas.

Motsvarande
skall enligt 12 kap. 8 § och 58 § i förslaget gäUa vid uppsägning av hyresavtal
angående lokal.

I
praktiken torde vid uppsägningar av arrenden och hyresavtal av de slag varom
här är fråga skriftlig form vara den vanliga. Särskilt då det gäller mindre
anläggningar eller lokaler torde dock muntlig uppsägning förekomma i viss
utsträckning. Om i sådana fall också jordägarens eller hyresvärdens
underrättelse skulle lämnas muntligen finns risk för att arrendatorn eller
hyresgästen missuppfattar innebörden, exempelvis i fråga om villkoren för
förlängning av avtalet eller om de åtgärder han har att vidtaga för att skydda
rätten till ersättning. För jordägaren eller hyresvärden kan, om det skriftiiga
erkännandet om uppsägningen är ofullständigt eller otydligt, svårigheter uppstå
att vid tvist visa vad den

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 70 31

munthga uppsägningen i verkligheten innehållit. Överhuvud
kan den muntliga formen vid underrättelser av ifrågavarande slag medföra fara
för rättsförluster.

Skyldighet bör därför åläggas jordägare och hyresvärd att
lämna dessa underrättelser skriftligen. Det må erinras om att, såsom också anmärkts
i remissprotokollet, enligt gäUande lag avflyttningsmedddande till jordbmksarrendator,
bostadsarrendator och bostadshyresgäst skall vara skriftHgt.

Regleringen av skriftligheten vid lägenhetsarrende och
lokalhyra kan tänkas ske på olika sätt. En möjhghet är att stadga att
underrättelsen skall ges, inte i uppsägningen, men samtidigt med denna och att
underrättelsen skall vara skriftlig. Vid muntlig uppsägning skulle då jordägaren
eller hyresvärden ha att samtidigt överlämna en handling som upptar de olika
uppgifter som underrättelsen till arrendatorn eller hyresgästen skall
innehålla. En sådan ordning skulle sannolikt få till följd att i praktiken
också själva uppsägningen i regel blev skriftlig. Det synes då naturligare att
med bibehållande av förslagets konstruktion att underrättelsen skall ingå i
uppsägningen i stället föreskriva att själva uppsägningen alltid skall ske
skriftligen. Föreskriften bör begränsas till de fall som avses i 11 kap. 6 §
och 12 kap. 58 §.

Föreskriften om den obligatoriska skriftliga formen för
uppsägning kan förslagsvis tas in i förevarande paragraf och i 12 kap. 8 §. I
förevarande paragraf bör den lämpligen komma till uttryck på så sätt att i
första stycket mellan nuvarande första och andra punkterna införes en ny andra
punkt med följande lydelse: "I fall som avses i 11 kap. 6 § skall
uppsägningen dock alltid ske skriftligen."

11 kap.

6 §

Justitierådet Alexanderson:

För närvarande gäller att arrendatorn bevarar sin rätt
till ersättning enligt 5 § genom sitt till jordägaren riktade meddelande,
enligt första stycket första punkten i förevarande paragraf, att han önskar
behålla arrendestället. Vidare gäller på grund av bestämmelser om medling i arrendetvister,
att efter särskild ansökan av jordägaren eller arrendatorn till arrendenämnden
denna kan medla mellan dem. Det remitterade förslaget kan sägas i nu nämnda
hänseenden innebära, att arrendatorns meddelande, närmast avsett för
jordägaren, ställes till arrendenämnden och har formen av och samtidigt
innefattas i ansökan om medling. Ansökan får alltså fylla två funktioner.

EnHgt remissprotokollet skall det, oaktat att medling i
princip skall vara obligatorisk, stå parterna fritt att överenskomma att
medling inte skall ske. Träffas sådan överenskommelse, skall arrendatorn utan
varje

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 70 32

hänvändelse
till arrendenämnden vara bevarad vid sin rätt att fordra ersättning och kunna
direkt hos domstolen väcka talan om ersättning. Enligt uttalande i
remissprotokollet skulle av allmänna regler följa att parterna i en uppkommen
tvist kan på så sätt avtala om förutsättningarna för att rätt till ersättning
skall föreligga. Någon bestämmelse i ämnet skulle därför inte behövas. Härtill
kan anföras, att avtalsmöjligheten måhända följer redan av föreskriften i 4 § i
förevarande kapitel, att bestämmelserna i 6 § om rätt till ersättning för arrendatorn
med anledning av arrendets upphörande gäller, "om ej annat avtalats".
I vart fall måste arrendatorn vara beredd att vid behov inför domstolen styrka
att en överenskommelse av ifrågavarande innehåll blivit träffad. Det är därför att
tUlråda, att överenskommelsen slutes skrifthgen (jfr 12 kap. 56 §).

I
remissprotokollet behandlas inte vad som skulle bli följden av att arrendatorn,
sedan han inom föreskriven tid från uppsägningen hänskjutit tvisten till
arrendenämnden för medling, inom samma tid eller efter dess utgång återkallar
sitt hänskjutande eller sedermera utan laga förfall underlåter att på kallelse
infinna sig till medling och därigenom föranleder att frågan om medling avskrives.
Det synes emellertid finnas anledning antaga att det är avsett att arrendatorn
inte genom ett sådant handlingssätt i och för sig går förlustig sin rätt att
fordra ersättning. I det enskilda fallet kan sådana omständigheter naturligen
föreligga att han får anses ha materiellt sett avstått från ersättnmg.

Det
vore önskvärt att förslagets innebörd på dessa punkter klarlades. Är nyssnämnda
antagande om den avsedda innebörden riktigt, finns i sak inte något att erinra,
men den föreslagna lagtexten torde inte vara alldeles tUlfredsställande. Det är
dock en ganska naturlig tanke, att den som till bevarande av någon sin rätt har
att begära nägot hos en myndighet, inte utan förlust av rätten skall få
återtaga sin begäran eller omintetgöra bifall till denna. Bättre skulle vara
att taga fasta på att det här i själva verket är fråga om två rättshandlingar,
nämligen dels ett närmast för jordägaren avsett meddelande till bevarande
av ersättningsrätt dels en begäran om medling. Avfattades paragrafen i enlighet
härmed skulle det vara mera naturligt att rättsverkan av meddelandet består
även om på grund av arrendatorns handlingssätt medling inte kommer till stånd.

Jordägarens
underrättelse till arrendatorn torde böra innehålla tydligt meddelande om
påföljden av att arrendatorn underlåter att hänvända sig till arrendenämnden
inom angiven tid. Föreskrift härom bör intagas i lagen.

På gmnd
av det anförda förordar jag att förevarande paragraf avfattas på följande
sätt:

"Jordägaren
skall----- medge förlängning. Uppsägningen skall

dessutom
innehålla underrättelse att arrendatorn, om han icke gär med pä att lämna
arrendestället utan att få ersättning enligt 5 §, har att inom

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 70 33

två månader från uppsägningen meddela detta till
arrendenämnden vid påföljd att annars rätten till ersättning förfaller.

Underlåter jordägaren---- utan verkan.

Har jordägaren fullgjort vad som åligger honom enligt
första stycket och vill arrendatorn icke lämna arrendestället utan att få
ersättning enligt 5 §, har arrendatorn att meddela detta till arrendenämnden
inom två månader från uppsägningen. Iakttages ej denna tid, förfaller rätten
till ersättning.

Meddelandet till arrendenämnden skall anses innefatta hänskjutande
av tvisten till nämnden för medUng."

Regeringsrådet Klackenberg:

Om den föreslagna rättsskyddsproceduren skall få full
effekt är det enligt min mening ett väsentligt vUlkor att den skriftliga
uppsägningen från hyresvärden (jordägaren) till hyresgästen (arrendatorn)
innefattar också en erinran om lagens föreskrift att rätten tUl skadestånd är
förfallen, om han inte begärt medling inom två månader. Enbart upplysningen
att medling kan begäras inom två månader klargör ju inte för gemene man det
allvarliga i situationen. Jag vill tillika understryka det angelägna i att
lagstiftaren skapar klarhet om hur det går med rätten tUl skadestånd, om efter
vederbörlig hänvändelse till nämnden medling inte kommer till stånd genom olika
åtgöranden av hyresgästen (arrendatorn), och instämmer på grund av det anförda
i justitierådet Alexandersons hemställan om utformningen av förevarande
paragraf.

12 kap.

8 § Lagrådet:

Under hänvisning till vad som anförts vid 8 kap. 8 §
förordar lagrådet, att första stycket andra punkten av förevarande paragraf
får följande ändrade lydelse: "Uppsägningen får dock, utom i fall som
avses i 58 §, vara muntlig, om skriftligt erkännande av uppsägningen
lämnas."

58 §

Justitierådet Alexanderson:

Under hänvisning tiU vad jag anfört vid 11 kap. 6 §
(jämför ock 56 § i förevarande kapitel) hemställer jag att förevarande paragraf
avfattas förslagsvis på följande sätt:

"Hyresvärden skall------ medge förlängning.
Uppsägningen skall

dessutom innehålla underrättelse att hyresgästen, om
hyresförhållandet skulle upphöra och han för sådant fall vill fordra ersättning
enligt 57 §,

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.1972:70 34

har
att inom två månader från uppsägningen meddela detta till hyresnämnden vid
påföljd att annars rätten till ersättning förfaller.

Underlåter
hyresvärden-- utan verkan.

Har
hyresvärden fullgjort vad som åligger honom enligt första stycket och vill
hyresgästen icke lämna lägenheten utan att få ersättning enligt 57 §, har
hyresgästen att meddela detta till hyresnämnden inom två månader från
uppsägningen. Iakttages ej denna tid, förfaller rätten tiU ersättning.

Meddelandet
tiU hyresnämnden skall anses innefatta hänskjutande av tvisten tUl nämnden för
medling."

Regeringsrådet
Klackenberg:

Under
hänvisning till vad jag anfört vid 11 kap. 6 § instämmer jag i justitierådet
Alexandersons hemställan om utformningen av förevarande paragraf.

Ikraftträdandet
Regeringsrådet Klackenberg:

I
remissprotokollet framhålls att hyresregleringen för lokaler helt avvecklas
fr. o. m. den 1 oktober 1972 och att betydelsen av att besittningsskyddsproceduren
är ändamålsenligt utformad härvid ökar. Lagändringama föreslås därför träda i
kraft den 1 juli 1972.

Innebörden
av den anförda motiveringen är måhända icke alldeles klar. Med större fog torde
man kunna hävda att den ändamålsenligare utformningen av proceduren hade varit
än mera betydelsefull, om den varit i kraft under hela innevarande år, eftersom
merparten av uppsägningarna för den svåra anpassningen till den fria
marknadens lokalhyror kan antagas ha ägt rum under första hälften av detta år.
Under denna tid hade det varit särskilt angeläget att förebygga rättsförluster
för hyresgästerna. Eftersom kortare uppsägningstid än tre månader knappast
torde förekomma vid lokalförhyming, innebär den föreslagna tidpunkten för ikraftträdandet
att praktiskt taget hela anpassningen till den högre hyresnivån skulle ske med
tillämpning av den otillfredsställande äldre rättsproceduren.

I
den uppkomna situationen synes det mig i allt fall böra övervägas, om inte ett
tidigare ikraftträdande kan och bör åstadkommas. Därest förslaget erhåller en
snabb behandling i riksdagen, kunde tidpunkten kanske flyttas till den 1 maj
eller åtminstone till den 1 juni 1972. Värdet av en sådan ändring beror
givetvis på hur man bedömer fördelarna av åtgärden mot dess nackdelar. Den
viktigaste fördelen skulle vara att ett antal småföretagare, som har lokaler
med tre månaders uppsägning och ofta är föga lagförfarna, kommer in under den
tryggare rättsproceduren och får del av hyresnämndernas medling. Olägenheterna
av en fram-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 70 35

flyttning
betingas främst av att informationen om den nya proceduren inte snabbt nog slår
igenom hos hyresvärdarna, vilket kan medföra rättsförluster för deras
vidkommande. Om man mot varandra stäUer dessa risker för rättsförluster för
hyresvärdarna, bestående som regel i att DgUtig uppsägning medför ett års
uppskov med hyreshöjning, och de i remissprotokollet dokumenterade riskerna för
lokalhyresgästerna i form av förluster av kanske betydande skadestånd enligt 12
kap. 57 § JB, synes mig övervägande skäl tala för att den föreslagna mera
betryggande rättsproceduren så skyndsamt som möjHgt bringas i tillämpning.

Möjlighet
föreligger icke att nu bedöma, när proposition i ämnet kan framläggas och när
riksdagen tidigast kan ha tagit ställning. Jag kan därför endast hemställa att
dagen för ikraftträdandet tidigardägges i den utsträckning så finnes möjligt.

Övergångsbestämmelserna
Lagrådet:

För
den händelse vad lagrådet anfört vid 8 kap. 8 § och 12 kap. 8 § vinner
beaktande, torde övergångsbestämmelserna förslagsvis kunna avfattas på
följande sätt:

"2.
Bestämmelserna i 8 kap. 8 § och 11 kap. 6 § enligt deras nya lydelse gäller
även i fråga om arrendeavtal som slutits före lagens ikraftträdande, om
sistnämnda paragraf i dess äldre lydelse var tUlämplig på avtalet. Motsvarande
gäller, om 2 kap. 88 § lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom
var tUlämplig på avtalet. Har arrendeavtalet sagts upp före ikraftträdandet,
äger äldre bestämmelser dock fortfarande tillämpning.

3.
Bestämmelserna i 12 kap. 8 och 58 §§ enligt deras nya lydelse gäller även i
fråga om hyresavtal som slutits före lagens ikraftträdande, om sistnämnda
paragraf i dess äldre lydelse var tillämplig på avtalet. Motsvarande gäller,
om 3 kap. 58 § lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom var tUlämplig
på avtalet. Har hyresavtalet sagts upp före ikraftträdandet, äger äldre
bestämmelser dock fortfarande tillämpning."

Godtages
ej lagrådets förslag i fråga om 8 kap. 8 § och 12 kap. 8 § torde de föreslagna
övergångsbestämmelserna jämkas.

Ur protokollet: Ingrid Hellström

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 70 36

Utdrag
av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 10 mars 1972.

Närvarande:
Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG,
BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.

Statsrådet
Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter
lagrådets yttrande över förslaget till lag om ändring i jordabalken.

Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför.

I
anslutning till de föreslagna ändringarna i 11 kap. 6 § och 12 kap. 58 §
jordabalken har lagrådet förordat, att jordägare och hyresvärd skall lämna de
underrättelser som avses i nämnda bestämmelser skriftligen. Lagrådet har
diskuterat olika lagtekniska lösningar för att nå detta resultat och slutligen
föreslagit, att själva uppsägningen i de fall som nu är i fråga alltid skall
ske skrifthgen. För egen del har jag den uppfattningen att man kan utgå från
att uppsägningen och de däri lämnade underrättelserna allmänt kommer att ske
skriftligt redan av praktiska skäl. Jag vill emellertid inte motsätta mig
lagrådets önskemål om att skriftlig form i nu förevarande fall skall vara
obligatorisk. Som lagrådet funnit bör bestämmelser i ämnet tas upp i 8 kap. 8 §
och 12 kap. 8 § jordabalken. Mot den av lagrådet föreslagna utformningen av
bestämmelserna har jag inte något att erinra.

Enligt
det remitterade förslaget skall hyresgästen resp. arrendatom, om han för
avflyttning fordrar ersättning, hänskjuta tvisten till hyresnämnden resp.
arrendenämnden för medling. Två av lagrådets ledamöter har föreslagit, att den
rättshandling som hyresgästen resp. arrendatorn har att företa för att bevara
sin rätt tUl ersättning skall få formen av ett meddelande till nämnden som
samtidigt skall anses innefatta hänskjutande av tvisten till nämnden för
medling. Emellertid är en av avsikterna med det remitterade förslaget att
medling skall komma till stånd, och jag anser att detta syfte kommer till
tydligare uttryck med den av mig föreslagna lydelsen. Jag är därför inte beredd
att frångå det remitterade förslaget på denna punkt. Jag viU bekräfta att, som
en av de båda ledamöterna antagit, det är avsett att hyresgästen resp. arrendatorn
skall ha bevarat sin rätt till ersättning genom att hänskjuta tvisten till
nämnden och att han inte enbart genom att återkalla sitt hänskjutande eller
utebli från medling går förlustig den rätten. Jag anser att detta framgår med tUlräcklig
tydlighet av det remitterade förslaget, som inte

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 70 37

innehåller
någon föreskrift om att hyresgästen resp. arrendatorn i sådant fall förlorar
rätten till ersättning.

Det
av en ledamot av lagrådet framförda önskemålet om en tidigareläggning av dagen
för ikraftträdandet finner jag mig inte kunna biträda. Ett avsevärt tidigare
ikraftträdande än jag har föreslagit är inte möjligt. Uppsägningar till den 1
oktober 1972 kulminerar före den 1 april och torde endast i undantagsfall ske
efter den 30 juni. Det är då bättre att hålla fast vid ett ikraftträdande vid
halvårsskiftet än att genomföra en lagändring medan ett stort antal
uppsägningar löper.

De ändringar i förhållande
till det remitterade förslaget som jag nyss har förordat beträffande 8 kap. 8 §
och 12 kap. 8 § påkallar en jämkning också av de föreslagna
övergångsbestämmelserna. Dessa bör utformas på det sätt som lagrådet har
föreslagit.

Utöver
vad som följer av det anförda bör vissa redaktionella ändringar vidtas i det
remitterade förslaget.

Jag hemställer, att Kungl.
Maj:t föreslår riksdagen att antaga det av lagrådet granskade lagförslaget med
vidtagna ändringar.

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1 » 71 7201 26

Doktrin (2)

  1. Richard Hager, Svensk rättspraxis, SvJT 2012 s. 885, på s. 911 · Fritt tillgänglig
  2. Svensk rättspraxis Nyttjanderätt, SvJT 1985 s. 561, på s. 588 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

36 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (25)

25 kopplingar i 14 dokument.

  1. SOU 2017:33 Stärkt ställning för hyresgäster s. 277 om s. 16 · s. 278 om s. 16 · s. 293 om s. 16 · s. 512 om s. 36 i texten
  2. Dir. 2015:83 Stärkt ställning för hyresgäster om s. 36 i texten
  3. Prop. 2001/02:41 Hyresgästinflytande vid ombyggnad och andra hyresrättsliga frågor s. 50 i texten
  4. SOU 1999:15 Nytt system för prövning av hyres- och arrendemål s. 214 · s. 218 om s. 19 i texten
  5. Prop. 1987/88:146 om ändringar i lokalhyreslagstiftningen om s. 19 i texten

Visa alla 14

Rättsfall (3)

3 kopplingar i 2 dokument.

  1. NJA 2022 s. 159 »Restauranglokalen på Gunnarsö« om s. 17 · om s. 18 i texten
  2. NJA 1981 s. 675 »Kvarteret Lyckan« i texten

Doktrin (8)

8 kopplingar i 4 dokument.

  1. JT 2021/22 s. 628 s. 640 · s. 641 om s. 16 · s. 642 om s. 36 i texten · dokumentnivå
  2. Lejman, Den nya hyresrätten efter hyresregleringens avskaffande, 1976 s. 396 om s. 18 · s. 397 om s. 19 · s. 397 om s. 33 i texten
  3. SvJT 2012 s. 885 Richard Hager, Svensk rättspraxis s. 911 i texten
  4. SvJT 1985 s. 561 Svensk rättspraxis Nyttjanderätt s. 588 i texten