Kungl. Maj:ts proposition om vissa pensionsfrågor, m.m.
1972 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1972:82, Kungl. Maj:ts proposition om vissa pensionsfrågor, m.m.
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1972 Prop. 1972:82
Nr 82
Kungl.
Maj:ts proposition om vissa pensionsfrågor, m. m.; given Stockholms slott den
24 mars 1972.
Kungl.
Maj:t vUl härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden, föreslå riksdagen att bifaUa de förslag om vars avlåtande till
riksdagen föredraganden hemställt.
GUSTAF ADOLF
BERTIL
LÖFBERG
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås vissa ändringar i förordnandepensionskungö-relsen bl. a.
med syfte att kunna förbättra förordnandepension under vissa förutsättningar.
Förslag
läggs också fram om slutiig reglering av vissa äldre pensioner utan
tilläggsförmåner, om upphävande av vissa inskränkningar i rätten att uppbära
pension enligt äldre bestämmelser samt om pensionering av viss personal vid husgerådskammaren
och vid vissa diakonianstalter.
I
propositionen föreslås dessutom förbättrad pensionsrätt för viss personal inom
utrikesförvaltningen och förbättrade pensionsförmåner, pension, särskild
ersättning eller skadelivränta för vissa personer.
1
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 82
Prop. 1972: 82
Utdrag
av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott*den 24 mars 1972.
Närvarande:
Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASP LING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF,
MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.
Statsrådet
Löfberg anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter vissa
pensionsfrågor, m. m., och anför.
I.
Ändringar i förordnandepensionskungörelsen
Fråga
har uppkommit om vissa ändringar i förordnandepensions-kungördsen (1959: 288).
Samordning
av förordnandepension
Enligt
7 § 1 mom. fjärde stycket statens allmänna tjänstepensionsreglemente (1959:
287) SPR och anslutande föreskrifter gäller följande om samordning av stathg
tjänstepensionsrätt med samordningsbar icke-statlig tjänstepensionsrätt. Den icke-statliga
pensionsförmånen tillgodoförs staten och den tid som den grundas på räknas som
tjänstår en ligt SPR. Svarar den icke-statliga pensionsrätten närmast mot
livränterätt enligt SPR, tillfaller den normalt staten. I annat fall minskas
den statliga pensionsförmånen med belopp som svarar mot den icke-statliga pensionsförmånen.
Enligt
förordnandepensionskungördsens föreskrifter till 7 § SPR beror det på Kungl. Maj:ts
prövning, om och i vad mån förordnandepensionen skall minskas eller helt falla
bort, bl. a. när sådant fall fördiggei" som avses i 1 mom. nämnda
paragraf.
Statens
personalpensionsverk har i skrivelse den 14 juni 1971 tagit upp frågan om
samordning av hel förordnandepension med kommunal pensionsförmån av
livräntekaraktär i särskilt fall. Pensionsverket föreslår att den kommunala
pensionsförmånen skall tillfalla staten. För att sådant beslut skall bli
möjligt framdeles bör man enligt pensionsverket ändra förordnandepensionskungördsens
föreskrift till 7 § SPR.
Genom
beslut den 16 september 1971 har Kungl. Maj:t med stöd av sistnämnda föreskrift
förordnat att i berörda fall förordnandepensionenis belopp skall minskas med
beloppet av den kommunala pensionsförmånen.
Prop. 1972: 82 3
Tidpunkt
för utbetalning av förordnandepension
Förordnandepension
utgår fr. o. m. dagen efter den då arbetstagaren lämnar sin anställning. Samma
gäUer egenpension som har bestämts med direkt tUlämpning av SPR. Härvid har
dock undantagits förtidspension som utgår från pensioneringsperiodens nedre
gräns, om inte Kungl. Maj:t bestämmer en tidigare tidpunkt.
Förordnandepensions
belopp
Enligt
punkten 2 första stycket c förordnandepensionskungördsens föreskrifter till 12
§ SPR skall förordnandepensions belopp minskas med 1/160 dock med högst
24/160 för varje hel fjärdedel av år varmed tiden för innehav av
förordnandetjänst understiger tolv år.
1
prop. 1971: 87 erinrades om att vid tillämpning av nämnda föreskrifter
förordnandepensions belopp i vissa fall inte kan bestämmas med beaktande av tid
när arbetstagaren före tillträdet av förordnandetjänst har innehaft annan anstäUning
eller annars fullgjort arbete eller uppdrag. Detta befanns
otillfredsställande. Enligt propositionen finns det för landshövding vissa
speciella rekryteringsgrunder som det bör tas hänsyn till vid prövning av
frågan om förbättring av pensionsförmån på grund av tidigare verksamhet av
intresse för det allmänna. Det framhölls vidare att samma betraktelsesätt bör tUlämpas
i vissa andra fall, t. ex. beträffande chefer för ämbetsverk, om särskilda
rekryteringsskäl föreligger.
I propositionen
föreslogs på de nämnda grandema ett bemyndigande enligt vilket Kungl. Maj:t av särskUda
skäl skulle kunna dispensera från berörda regler om minskning av
förordnandepension.
Sedan
riksdagen (InU 1971: 16, rskr 1971: 179) lämnat det begärda bemyndigandet har
en föreskrift med den angivna innebörden tagits in i förordnandepensionskungörelsen.
I
förordnandepensionskungörelsen finns ännu en föreskrift, punkten 2 första
stycket b föreskrifterna till 12 § SPR, som gäller minskning av förordnandepension.
Avgår innehavare av tjänst, som avses i kungörelsen, på egen begäran utan att
antingen ha fyllt 55 år eller i minst 18 år fortlöpande ha innehaft sådan
tjänst eller sådana tjänster, minskas sålunda förordnandepensionen med belopp
som normalt svarar mot en sjättedel för varje påbörjat antal av fem år varmed
hans levnadsålder understiger 55 år. Minskningen får dock inte uppgå till mer
än tre sjättedelar.
Föredraganden
När
pension som har bestämts med direkt tUlämpning av SPR träffar samman med samordningsbar
icke-statlig pensionsförmån, tillfaller sistnämnda förmån normalt staten om den
är jämförlig med SPR-liv-
It
Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 82
Prop. 1972: 82 4
ränta.
En motsvarande reglering är inte möjlig vid sammanträffande mellan
förordnandepension och icke-statiig pensionsförmån, eftersom förordnandepensionskungördsens
föreskrifter till 7 § SPR inte ger Kungl. Maj:t annan befogenhet än att minska
förordnandepensionen eller låta denna helt falla bort.
I
anslutning till förslag av statens personalpensionsverk förordar jag en sådan
utvidgning av nämnda föreskrifter att de regler om samordning, som i övrigt
gäller på det statliga tjänstepensionsområdet, kan tillämpas också på
förordnandepension.
Som
nämnts börjar egenpension normalt utgå från tidpunkten för av-gängen. Enda
undantaget utgör förtidspension som kan börja betalas ut senare, dock senast
vid pensioneringsperiodens nedre gräns.
F.
n. kan förordnandepension inte på motsvarande sätt utgå senare. Det skulle
emellertid enligt min mening vara värdefullt om utbetalningen av
förordnandepension kunde skjutas upp, när denna antingen svarar mot
förtidspension som har tillkommit på arbetstagarens begäran eller börjar utgå
efter avsked som beviljats med stöd av 36 § statstjäns-temannalagen. Frågor om
pension som svarar mot sådan förtidspension och om avgång i förtid skulle i så
fall kunna prövas med mindre beaktande av kostnadsaspekter.
Av
dessa skäl förordar jag att Kungl. Maj:t får besluta att förordnandepension i
de fall som nu avses skall kunna utgå senare än fr. o. m. dagen efter avgången
men inte senare än från pensioneringsperiodens nedre gräns.
Kungl.
Maj:t får besluta om uppräkning av förordnandepension som har minskats enligt
punkten 2 c förordnandepensionskungördsens föreskrifter till 12 § SPR. När
frågan härom underställdes riksdagen, förutsågs inte att det kunde bli
aktuellt med sådan uppräkning också vid minskning av förordnandepension enligt
punkten 2 b samma föreskrifter.
Det
finns anledning att räkna med att pensionstagare, som uppbär förordnandepension
efter avgång från anställning som avses i förordnandepensionskungörelsen, kan
komma att avgå från senare tillträdd sådan anställning utan rätt tiU annan
pensionsförmån än uppskjuten tjäns-tclivränta. Har i sådant fall
förordnandepensionen reducerats enligt sistnämnda författningsrum, synes det
kunna anföras skäl för att den skall kunna uppräknas med beaktande av den tid han
innehaft den senare anställningen. Kungl. Maj:t bör få besluta om sådan
uppräkning.
Kungl.
Maj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande att vidta de ändringar i förordnandepensionskungörelsen
som förutsätts för att genomföra vad jag har förordat i det föregående.
Prop. 1972: 82 5
II.
Reglering av vissa äldre pensioner m. m.
Förstatligandet
av den allmänna väghållningen den 1 januari 1944 medförde betydande
personalproblem.
Efter
beslut av 1944 års riksdag (prop. 1944: 260, BaU 1944: 51, rskr 1944: 354)
meddelades pensionsbestämmelser för vägarbetare som hade tillträtt statlig
tjänst efter fyllda 60 år och därför inte kunde bli underkastade 1942 års tjänste-
och familjepensionsreglementen för arbetare. Dessa bestämmelser blev gällande
också för vägarbetare som hade per-mitterats under år 1943 eller stått kvar i
tjänst till utgången av samma år men på grund av hög ålder inte kunde
sysselsättas vid den statiiga vägorganisationen.
Pensionsbestämmdserna
för berörda vägarbetare utformades principiellt efter mönster från 1942 års
bestämmelser om summarisk pension åt arbetare (SFS 1942: 696). Avsteg gjordes
dock i fråga om de årliga pensionsbeloppen. Dessa faststäUdes nämligen till att
i stort sett svara mot 80 % av vad som år 1944 utgick i summariska pensioner
till manliga arbetare. Beloppen förenades inte med rörliga tilläggsförmåner.
Nämnda
vägarbetares pensioner förbättrades genom 1946 och 1947 års omregleringar av
äldre statiiga pensioner och efter särskilda beslut av 1953 och 1958 års
riksdagar (mot. 1953:1: 81 och II:
107, SU 1953: 174, rskr 1953: 252
resp. prop. 1958: 150, SU 1958: 107, rskr 1958: 252). Härefter förblev de
oförändrade t. o. m. den 30 juni 1971.
Det
finns ett mindre antal andra arbetstagare som också uppbär pensioner utan
rörliga tilläggsförmåner. Flertalet av dessa pensioner har tiUkommit i samband
med att staten övertagit enskild verksamhet. I den mån pensionerna inte utgör
ersättning för förlorad bisyssla eller vederlag för överlåten egendom, har de
omfattats av tidigare lämnade bemyndiganden till höjning av vägarbetarnas
pensioner.
Efter
framställning av Statsanställdas förbund i mars 1971 underställdes frågan om
förbättring av vägarbetarnas pensioner 1971 års riksdag genom prop. 1971: 87.
Föredragande statsrådet uttalade att en ändring av dessa arbetares pensionering
borde övervägas i syfte att anpassa deras pensioner till de grunder som gällde
för äldre statspensioner i allmänhet. Då det emellertid förutsattes att vissa
frågor utreddes närmare, innan slutlig ställning togs, hemställdes i
propositionen endast om ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att besluta om en
provisorisk förbättring av dessa pensioner i nära anslutning till grunderna för
de senaste regleringarna. Det avsågs att bemyndigandet också skulle gälla dels
de andra pensioner som inte var förenade med rörliga tilläggsförmåner, dels
vissa årliga understöd åt änkor efter vägarbetare och andra här åsyftade arbetstagare.
1971
års riksdag (InU 1971: 16, rskr 1971: 179) bemyndigade Kungl. Maj:t att besluta
om den föreslagna förbättringen. Enligt de bestämmel-
Prop.
1972: 82 6
ser
som meddelades härom den 15 oktober 1971 höjdes pensionerna med 50 % och
understöden med 15 % för tiden fr. o. m. den 1 juli 1971 tills vidare.
Pensionernas
belopp för månad utgör efter förra årets höjning 176 kr., när anställningstiden
uppgår tUl 15 men inte 20 år, 224 kr., när anställningstiden uppgår till 20
men inte 25 år, och 275 kr., när anställningstiden uppgår till lägst 25 år.
Motsvarande understödsbelopp för månad utgör 68, 86 resp. 106 kr.
Föredraganden
Som
nämnts utgår tUl de berörda förutvarande vägarbetarna m. fl. pensioner och tUl
deras efterlevande årliga understöd som inte är förenade med tilläggsförmåner.
Levnadskostnadernas stegring under 1960-taIet har avsevärt minskat de
utbetalade förmånernas realvärde. Detta har nu delvis återställts genom den
provisoriska förbättring som genomförts med stöd av 1971 års riksdagsbemyndigande.
Den
utredning som förutsattes för en slutlig reglering av pensionerna och
understöden har utförts inom finansdepartementet och redovisats i promemoria
den 11 februari 1972.
1
promemorian sägs att frågor om rätt till s. k. generella höjningar av sådana
äldre statspensioner som är förenade med rörliga tilläggsförmåner regleras
efter förebild av vad som gäller i motsvarande hänseende för pensioner enligt SPR.
I konsekvens härmed har också de äldre pensionerna gjorts samordningsbara. De
minskas med hänsyn till allmän pension här närmast folkpension och
pensionstillskott enligt grunder som i stort sett följer reglerna i SPR med
tilläggsbestämmelser.
1
promemorian föreslås att ifrågavarande pensioner regleras enligt de grunder som
gäller för äldre statliga egenpensioner i allmänhet. Regleringen bör avse både
årliga höjningar och samordning och i princip syfta till att återställa den
totala pensionsinkomstens ursprungliga värde i förhållande tiU
pensionsinkomsten för jämnårig manlig f. d. arbetare med pension enligt de
summariska pensionsbestämmelserna. De årliga understöden förutsätts bh
reglerade enligt liknande grunder.
De
förslag som läggs fram i promemorian finner jag väl grundade. Jag anser därför
att de bör genomföras. Regleringen bör träda i kraft den 1 juh 1972. Den torde
komma att beröra sammanlagt ett 50-tal pensioner och årliga understöd.
Kungl.
Maj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande att besluta om den slutliga reglering
av vissa äldre pensioner och årliga understöd som jag nu har förordat.
Prop. 1972: 82 7
ni.
Upphävande av vissa inskränkningar i rätten att uppbära pension enligt äldre
bestämmelser
Genom
föreskrifter i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente och vissa andra
äldre statliga pensionsreglementen har betydelsefulla verkningar i
pensionshänseende knutits till att pensionstagare undergår direkt ådömt
frihetsstraff, är föremål för åtgärd som skall ersätta sådant straff eller
avtjänar ådömt tvångsarbete. Verkningarna innebär att han under tiden för
omhändertagandet får uppbära en tredjedel av den pension som annars skulle ha
utgått tUl honom. Anhörig som för sitt uppehälle är beroende av pensionstagaren
kan dock medges rätt att uppbära det förverkade pensionsbeloppet eUer del
därav.
Den ursprungliga
motiveringen till föreskrifterna var att staten sörjer för pensionstagaren
under den tid han undergår frihetsstraff eller är föremål för annan åtgärd av
nämnt slag.
Det
har nu uppkommit fråga om att ta bort dessa inskränkningar i rätten att uppbära
pension.
Föredraganden
De
berörda inskränkningarna i rätten att uppbära pension rimmar inte med våra
dagars syn på tjänstepensioneringen. Sådana inskränkningar förekommer inte i SPR
eller i andra nyare pensionsbestämmelser. Mot bakgranden härav förordar jag att
föreskrifterna om dessa inskränkningar inte längre skall gälla.
Kungl.
Maj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande att upphäva nämnda föreskrifter.
IV. Pension
åt övertalig ordinarie tjänsteman
Det
uppstår ofta svårbemästrade personalproblem när statlig verksamhet organiseras
om.
I
ett flertal fall har Kungl. Maj:t utverkat riksdagens bemyndigande att besluta
om ekonomiska förmåner åt personal som blivit övertaUg tUl följd av beslutade
omorganisationer. De förmåner som avses är bl. a. årliga ersättningar. Vidare
kan Kungl. Maj:t i övertalighetsfall bevilja förtidspension enligt SPR när
föreskrivna villkor är uppfyllda.
Fråga
har uppkommit att utverka befogenhet för Kungl. Maj:t att besluta om annan
pension än förtidspension åt ordinarie tjänsteman som berörs av omorganisation.
Föredraganden
För
att statlig verksamhet skall kunna omorganiseras på ett ändamålsenligt sätt kan
det vara värdefullt att Kungl. Maj:t efter ansökan får
2
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 82
Prop.
1972: 82 8
besluta
om pension åt ordinarie tjänsteman med fullmakt eller konstitu-torial, om han
förlorar sina arbetsuppgifter genom omorganisationen och inte kan beredas annat
lämpligt arbete. En sådan befogenhet för Kungl. Maj:t finner jag också
motiverad av att de fall som här aktualiseras ofta måste handläggas snabbt.
Kimgl.
Maj:t bör utverka riksdagens bemyndigande att efter ansökan besluta om pension
i angivna fall. Om sådant bemyndigande lämnas, bör riksdagen i efterhand få
kännedom om de fall där bemyndigandet utnyttjas.
y.
Pensionering av viss personal m. m.
A. Personal
vid husgerådskammaren
Från
anslaget Underhåll och vård av möbler samt andra staten tillhöriga inventarier
i de kungl. slotten avlönas f. n. omkring 16 lönegrads-placerade arbetstagare.
Därifrån bekostas också pensioner till förutvarande arbetstagare vid husgerådskammaren,
f. n. sju förmånstagare.
Pensionsförmånerna
fastställs av riksmarskalksämbetet med tiUämpning i princip av gnmderna i SPR.
Vid handläggningen av dessa ärenden inhämtas regelmässigt yttrande av statens
personalpensionsverk som också betalar ut pensionsförmånerna.
Föredraganden
I
överensstämmelse med vad chefen för finansdepartementet har förutsatt i sitt
förslag i prop. 1972: 1 (bU. 3 s. 2) om anslag till Underhåll och vård av
möbler samt andra staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten för
budgetåret 1972/73 anser jag att pensionsförhållandena för arbetstagare vid husgerådskammaren
bör fr. o. m. den 1 juli 1972 regleras erdigt stathga personalpensionsbestämmdser.
Jag förordar sålunda att SPR får tiUämpas på dessa arbetstagare. Enligt vad jag
inhämtat har riksmarskalksämbetet inte någon erinran häremot.
Lönekostnadspålägg
har beräknats för de berörda arbetstagarna. Under sådana förhållanden finns
det inte anledning att särskilda avgifter betalas tiU pensionsverket.
Viss
ändring i bilagan till SPR behövs för att genomföra förslaget. Kungl. Maj:t bör
inhämta riksdagens bemyndigande att göra denna ändring.
B. Pastorer
vid vissa diakonianstalter
Diakonissanstalten
Samariterhemmet är en diakonianstalt inom svenska kyrkans diakoniverksamhet. Kungl.
Maj:t har fastställt stadgar för hemmet.
Prop. 1972: 82 9
Ledningen
över Samariterhemmet utövades t. o. m. den 30 juni 1970 av en föreståndare, som
skulle vara präst i svenska kyrkan. Den 1 juli 1970 ändrades hans
tjänstebenämning tUl direktor samtidigt som kravet att han skulle vara präst
slopades. Biträdande pastorn, som hade tUl uppgift att medverka i
själavårdsarbetet, ersattes vid samma tidpunkt av en pastor.
Enligt
bilagan till SPR tiUämpas reglementet på anställning som föreståndare för
eller biträdande pastor vid diakonianstalt inom svenska kyrkans diakoni
verksamhet under föratsättning att stadgar som har fastställts av Kimgl. Maj:t
gäller för verksamheten.
Enligt
statens personalpensionsverks bedömning är SPR tiUämpUgt på anställning som
direktor vid Samariterhemmet och annan här avsedd diakonianstalt utan hinder av
att anställningen inte är upptagen i bUagan till reglementet. Anställning som pastor
kan däremot inte anslutas till reglementet.
Samariterhemmets
styrelse anhåller i skrivelse den 17 augusti 1971 att den tjänsteman, som
tidigare var biträdande pastor och numera är pastor vid hemmet, får ha kvar
sin stathga pensionsrätt.
Statens
personalpensionsverk föreslår i yttrande den 1 mars 1972 att SPR-bilagan ändras
så att reglementet också kan tillämpas på anställning som pastor vid
diakonianstalt vars stadgar har fastställts av Kungl. Maj:t. Ändringen bör gäUa
fr. o. m. den 1 juli 1970.
Föredraganden
Jag
föreslår i anslutning tUl vad personalpensionsverket har förordat att tjänsten
som pastor vid hemmet ansluts tUl SPR. Förslaget bör gälla fr. o. m. den 1 juh
1970 och avse också de andra diakonianstalter inom svenska kyrkans diakoniverksamhet
vars stadgar har fastställts av Kungl. Maj: t.
För
att genomföra förslaget behövs viss ändring i bilagan till SPR. Kungl. Maj:t
bör inhämta riksdagens bemyndigande att göra ändringen.
Jag
avser att föreslå Kungl. Maj:t ännu en ändring i bUagan till SPR. Jag finner
det nämligen från klarläggande synpunkt av värde att även anställning som
direktor vid nämnd diakonianstalt tas upp i bUagan. Detta bör bringas till
riksdagens kännedom.
Yl.
Förbättrad pensionsrätt för viss personal inom utnK.esförvaltningen
Huvuddelen
av utrikesförvaltningens tjänstemän tjänstgör växelvis i utrikesdepartementet
och hos utlandsmyndighet.
Tjänsteman
i utrikesdepartementet, som förflyttas till utlandsmyndighet, kan därvid på
grand av tjänsteorganisationens uppbyggnad ofta en-
Prop. 1972: 82 10
dast
beredas tjänst i lägre lönegrad än den han hade i departementet. Hans
anställning i departementet upphör i samband med förflyttningen.
I
arbetsutskott II inom utrikesförvaltningens lönenämnd har utarbetats
ett förslag till viss ändring av familjepensionsbestämmdserna för utomlands
stationerad personal i utrikesförvaltningen. Förslaget innebär att familjepensionen
beräknas lägst efter den pensionslön som skulle ha gällt om tjänstemannen vid
sitt frånfälle fortfarande innehade tjänsten i utrikesdepartementet. Härvid
avses den tjänst som han senast innehade i departementet eller, när det är
fråga om tjänst i befordringsgång eller i högstlönegrad, tjänst i den lönegrad
som han enligt bedömande av statsdepartementens förhandlingsdelegation skulle
ha innehaft där.
Statstjänstemännens
huvudorganisationer har inte haft något att erinra mot förslaget. TCO:s statstjänstemannasektion
anser dock att motsvarande reform bör vidtagas beträffande egenpension.
Föredraganden
På
grund av speciella anställningsförhållanden tvingas ofta vissa tjänstemän i
utrikesdepartementet att acceptera ett sämre pensionsskydd när de förflyttas
till utlandsmyndighet inom utrikesförvaltningen. Detta får i händelse av
dödsfall följder för de efterlevande som jag inte finner godtagbara. Jag kan
därför biträda förslaget att famUjepensionen i sådant faU beräknas efter
lönegraden för den tjänst som tjänstemannen innehade i utrikesdepartementet
vid tidpunkten för förflyttningen eller den högre lönegrad som han under vissa
angivna betingelser kunnat påräkna i händelse av fortsatt anstäUning där. Kungl.
Maj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande att besluta om förbättrad famUjepension
i fall som avses här.
TCO:s
statstjänstemannasektion anser att även egenpension åt tjänsteman hos
utlandsmyndighet bör beräknas enligt de nyss angivna grundema. Jag är beredd
att medverka till att detta önskemål förverkligas i viss mån. Det kan nämligen
uppkomma fall av sjukpension, där det är skähgt att tjänstemarmen får högre
pension än som följer av lönegraden. Kungl. Maj:t bör därför vidare begära
riksdagens bemyndigande att efter skälighetsprövning i varje särskUt fall få
bestämma sjukpensionen enligt de regler som jag angett i fråga om famUjepension.
Vn.
Förbättrade pensionsförmåner för vissa personer
A.
Vissa f. d. lärare vid folkskoleseminarier m. m.
Efter
beslut av 1967 års riksdag (prop. 1967: 4, SU 1967: 51, rskr 1967:143)
reformerades utbUdningen av klass- och ämneslärare fr. o. m. läsåret 1968/69.
Den skulle i fortsättningen bedrivas vid lärarhögskolor
Prop.
1972:82 11
och
vid särskilda kommunala skolenheter för försöks- och demonstrationsverksamhet m.
m.
UtbUdningen av klasslärare
bedrevs tidigare vid bl. a. folkskoleseminarier och vid deras och
lärarhögskolornas övningsskolor. Alla dessa läroanstalter utom fyra
folkskoleseminarier med övningsskolor drogs in eller började avvecklas fr. o. m.
nämnda läsår.
Allmänt gällde för lärarna
vid folkskoleseminarierna och övningsskolorna en högre förmånsnivå än den som
annars förekom inom det allmänna skolväsendet.
För de lärare, som inte
fått tjänst inom den nya lärarutbildningsorganisationen, har det ofta inte
stått annan möjlighet till buds än att litöva tjänst inom det allmänna
skolväsendet med mindre förmånliga löne- och pensionsvillkor än som gällde i
deras tidigare tjänst. Enligt avtal skulle emellertid dessa lärare, i den mån
de kvarstod i den tidigare tjänsten efter den 30 juni 1968, få behålla samma
förmånsnivå som gällde tidigare. De ordinarie lärarna kunde utan vidare stå
kvar i sina tjänster, som förts på övergångsstat. Genom beslut av Kungl. Maj:t fick
de extra ordinarie lärarna också möjlighet att övergångsvis behålla sina
tidigare tjänster.
De
angivna övergångsanordningarna upphörde att gälla den 30 juni 1970.
Beslut om aweckling av de
återstående folkskoleseminarierna med övningsskolor fattades av 1969 års
riksdag (prop. 1969: 1 bU. 10 s. 407, SU 1969: 46, rskr 1969: 137). Eti av
dessa seminarier upphörde den 30 juni 1971 och de övriga kommer att upphöra
inom en nära framtid.
Tjänstemännens
centralorganisations statstjänstemannasektion (TCO-S) har i skrivelse den 23
april 1970 till statens avtalsverk begärt förhandlingar i syfte att få
villkoren enligt nämnda avtal att gälla också i fortsättningen.
Statens avtalsverk har i
skrivelse den 3 juni 1971 meddelat att förhandlingar i frågan ägt rum också
med deltagande av Statstjänstemännens riksförbund (SR) och Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO) men att verket inte var berett att sluta
det avtal som begärts.
På
personalorganisationernas önskan har avtalsverket överlämnat visst
utredningsmaterial, som legat tiU grund för de berörda förhandlingarna, för
att Kungl. Maj:t skall kunna vidta åtgärder som Kungl. Maj:t kan finna
erforderliga.
Föredraganden
De
flesta lärarna vid de folkskoleseminarier och övningsskolor, som har lagts ner
före år 1971 i anledning av den år 1967 beslutade omläggningen av läraratbUdningen,
har nu annan anställning inom skolväsendet, i vilken de åtnjuter avlönings-
och pensionsvillkor som åtminstone
Prop. 1972: 82 12
är
likvärdiga med dem som de enligt avtal var tUlförsäkrade för tid t. o. m. den
30 juni 1970. Såvitt kurmat utrönas är det f. n. endast ett 50-tal lärare som
genom övergång till ny anställning eller eljest fått vidkännas försämring i
både pensions- och avlöningshänseende. Vidare finns det ett mindre antal lärare
som fått enbart sin pensionsrätt eller enbart sina avlöningsförmåner
försämrade.
Frågan
om förbättrade förmåner för de lärare som sålunda har fått försämrade förmåner
har diskuterats vid överläggningar med SACO, SR och TCO-S. Med beaktande av de
synpunkter organisationerna har fört fram finner jag det förtjänt att överväga
en reglering övergångsvis av pensionsrätten för vissa av ifrågavarande lärare.
Jag
föreslår en principiell reglering som för här avsedd lärare innebär ett
bibehållande av den pensionslön som gällde eUer skulle ha gällt för honom vid
kvarstående den 30 juni 1970 i samma tjänst som han innehade vid
folkskoleseminarium eller övningsskola vid tidpunkten för dess nedläggning. Det
bör emellertid förutsättas att läraren antingen under sammanlagt minst tio år,
räknat t. o. m. nämnda dag, har innehaft samma, likvärdig eller högre tjänst
inom lärarutbildningen eller samma dag hade högst fem år kvar tUl den tidpunkt
när han har eller skulle ha haft rätt att avgå med ålderspension.
Kungl.
Maj:t bör, om det behövs, få besluta om en motsvarande pensionslönereglering
för lärare vid det folkskoleseminarium, som upphörde den 30 juni 1971, och de
folkskoleseminarier som ännu inte har lagts ner.
Kungl.
Maj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande att besluta om förbättrade
pensionsförmåner åt här avsedda f. d. lärare vid folkskoleseminarier m. fl.
utbildningsanstalter enligt vad jag nu har förordat.
B.
F. d. förvaltaren Eric Brinkhagen
F.
d. förvaltaren vid flygvapnet Eric Brinkhagen är född den 1 oktober 1910.
Efter sju års anställning vid flottan övergick han den 1 november 1936 tUl
flygvapnet. Där var han anställd t. o. m. den 31 mars 1971, då han avgick med
pension. Han hade dock avsked under en treårsperiod, den 1 febraari 1946den 31
januari 1949, för tjänstgöring vid det etiopiska flygvapnet.
I
sin anställning vid det svenska flygvapnet fuUgjorde Brinkhagen flygtjänstgöring
som flygsignalist den 1 november 1936den 31 januari 1946 och fr. o. m. den 1 febraari
1949 t. o. m. den 30 juni 1949, då han tiUträdde förvaltartjänst. Även som
anställd vid det etiopiska flygvapnet fullgjorde han flygtjänstgöring.
Vid
fuUgörande av flygtjänstgöringen vid det svenska flygvapnet er-höU Brinkhagen avlöningstUlägg
i form av flygtraktamente för tiden t. o. m. den 30 juni 1939 och flygtUlägg
för tiden därefter.
Prop.
1972: 82 13
Enligt
Kungl. Maj:ts beslut den 26 augusti 1949 har tiden för Brink-hagens
tjänstgöring i Etiopien fått tillgodoräknas för löneklassplacering. Tiden för
flygtjänstgöringen i Sverige har inte beaktats vid bestämmande av pensionslön
åt honom, eftersom han inte uppfyller villkoret i bilagan till statens pensionslöneförordning
(1959: 286) om minst tio års flygtjänstgöring vid flygvapnet med rätt till
flygtillägg.
I
skrivelse den 12 januari 197rhar Brinkhagen anhållit att för erhållande av
förhöjd pensionslön få anses ha fullgjort flygtjänstgöring vid svenska
flygvapnet med rätt till flygtillägg under de tider han fullgjort flygtjänstgöring
där med rätt till flygtraktamente eller tjänstgjort vid det etiopiska
flygvapnet.
Yttranden
i ärendet har avgivits av chefen för flygvapnet den 25 januari 1971, av
försvarets civilförvaltning den 25 februari 1971 och av statens
personalpensionsverk den 22 juni 1971.
Chefen
för flygvapnet framhåller att han bedömer den åberopade flygtjänstgöringen vid
det etiopiska flygvapnet som likvärdig med flygtjänstgöring vid det svenska
flygvapnet.
Försvarets
civilförvaltning tillstyrker bifall till ansökningen.
Statens
personalpensionsverk erinrar om att Kungl. Maj:t med stöd av 1968 års riksdagsbemyndigande
(prop. 1968: 95, SU 1968:112, rskr 1968: 262) för visst fall medgivit att tid
för flygtjänstgöring med rätt tiU flygtraktamente får beaktas vid bestämmande
av pensionslönen. Motsvarande medgivande bör enligt pensionsverket komma Brinkhagen
till dd.
Personalpensionsverket
erinrar vidare om att Kungl. Maj:t genom beslut den 15 november 1968 i ett
fall medgivit att flygtjänstgöring, som fullgjorts vid den etiopiska
krigsmakten under ledighet från tjänst vid det svenska flygvapnet, får beaktas
vid bestämmande av pensionslön för beräkning av pensionsförmån enhgt statliga pensionsbestämmdser.
Brinkhagen erhöll visserligen avsked från sin tjänst i Sverige, när han började
tjänstgöra vid den etiopiska krigsmakten, men inträdde vid sin återkomst från
Etiopien omedelbart i tjänst som fanjunkare vid det svenska flygvapnet. Med
hänsyn härtill och till Kungl. Maj:ts nämnda beslut om löneklassplacering vill
pensionsverket inte heUer motsätta sig att tiden föi: tjänstgöringen i Etiopien
får beaktas för avsett ändamål.
Föredraganden
Det
behövs särskilt bemyndigande av riksdagen om tiden för Brinkha-gens
tjänstgöring i det etiopiska flygvapnet skall kunna beaktas i pen-sionslönehänseende.
Tidigare har medgivits tUlgodoräkning av tid för sådan tjänstgöring när tjänstiedighet
bevUjats för dess fullgörande. I likhet med personalpensionsverket anser jag
att bedömningen av denna fråga inte bör påverkas av att Brinkhagen inte har
varit ledig utan i stal-
Prop. 1972: 82 14
let
fått avsked för att tjänstgöra vid det etiopiska flygvapnet. Jag förordar
alltså att den tid Brinkhagen har tjänstgjort vid det etiopiska flygvapnet får
beaktas vid bestämmande av hans pensionslön;
Nämnda
tjänstgöring har emellertid inte pågått tillräckligt länge för att fylla ut
till den tid av lägst tio år som förutsätts för en höjning av pensionslönen.
Den tid han har fullgjort flygtjänstgöring vid svenska flygvapnet utan rätt tUl
flygtillägg måste därför också beäktas. Kungl. Maj:t kan besluta härom.
Kungl.
Maj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande att besluta om förbättrade
pensionsförmåner åt Brinkhagen enligt vad jag här har förordat.
Vm.
Pension åt vissa personer
A.
Vissa f. d. städerskor vid folkskoleseminariet i Strängnäs
EnUgt
beslut av 1969 års riksdag (prop. 1969: 1 bil. 10 s. 407, SU 1969: 46, rskr
1969: 137) avvecklades folkskoleseminariet i Strängnäs med början läsåret
1969/70.
Genom
avvecklingen friställdes den 1 juli 1971 bl. a. städerskorna Märta Andersson,
Astrid Gustafsson och Siri Johansson, som alla är födda 1912 och som har varit
deltidsanställda med mer än halvtidstjänstgöring vid seminariet mycket länge.
Det var inte möjligt att bereda dem armat arbete i Strängnäs eller dess närhet.
Alla
de tre nämnda städerskorna var underkastade SPR på grund av sin anställning vid
seminariet. Vid friställandet återstod för dem tolv månader eUer kortare tid tUl
pensioneringsperiodens nedre gräns. Trots detta kunde de inte få förtidspension
eftersom de inte räknade 20 tjänst-år enligt reglementet eller hade varit
underkastade statliga pensionsbestämmelser under minst 20 år.
Föredraganden
Genom
beslut den 30 juni 1971 har Kungl. Maj:t tillerkänt Andersson, Gustafsson och
Johansson pension fr. o.m. den 1 juli 1971 mot ätt de avstod från den annars föreUggande
rätten till livränteförmåner. Pensionsberäkningen har skett med tiUämpning av
de grunder som gäller för förtidspension enligt SPR. Vad sålunda förekommit bör
bringas till riksdagens kännedom.
B.
F. d. arkivarbetaren Helena Kostulowska
Helena
Kostulowska, som är född 1887 och polsk medborgare, kom till Sverige 1947. Hon
arbetade först några år som ekonomibiträde hos
Prop.
1972: 82 15
AB
Trafikrestauranger. Under tiden den 21 februari 1950den 30 juni 1971
fullgjorde hon av arbetsmarknadsstyrelsen anvisat s. k. arkivarbete, främst hos
statens institut för företagsutveckling och dess föregångare.
Kostulov/ska har på grand
av sitt arbete för statens räkning inte fått rätt till vare sig statlig
personalpensionsförmån eller allmän tilläggspension. Hon har av särskilda skäl
inte sökt och alltså inte heller förvärvat svenskt medborgarskap. Vid detta förhållande
saknar hon också rätt till folkpension.
Föredraganden
Kungl.
Maj:t har genom beslut den 27 maj 1971 tiUerkänt Kostulowska egenpension fr.
o. m. den 1 juli 1971 rhed ett belopp f. n. 514 kr. i månaden som ungefär
svarar mot beloppet av den folkpension som skulle ha tillkommit henne, om hon
hade varit svensk medborgare. Pensionen är fortlöpande anpassad efter det
allmänna prisläget genom anknytning tiU basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om
allmän försäkring. Det är avsett att pensionen skall upphöra att utgå om Kostulowska
får svensk folkpension. Vad sålunda förekommit har jag ansett böra bringas till
riksdagens kännedom.
C.
Professorn John Nihién
Samfundet
för Hembygdsvård, som grundades 1916, har enligt sina stadgar tUl uppgift att
främja svensk miljö- och landskapsvård samt bygdekultur.
I detta syfte bedriver
samfundet upplysnings- och bildningsverksamhet samt praktisk rådgivning i
fråga om miljö- och naturvårdsproblem. Samfundet verkar också i olika avseenden
som riksorganisation för ca 1 500 hembygdsföreningar och hembygdsförbund. Ca 6
000 enskilda personer över hela landet är direktanslutna medlemmar.
TiU
samfundets upplysningsverksamhet i naturvårdsfrågor utgår statsbidrag. För
innevarande budgetår utgör det 185 000 kr. Övriga inkomster, som är ungefär
lika stora, utgörs främst av medlemsavgifter och avkastningen från vissa
fondmedel.
John Nihién, som är född
den 8 mars 1901, anställdes 1935 på heltid som sekreterare och verkställande
styrelseledamot i samfundet. Han lämnade anställningen vid utgången av 1969 men
hade också 1970 och 1971 en del uppdrag för samfundet. I samband med
anställningens upphörande medgav Kungl. Maj:t honom rätt att bära professors
namn.
Nihién
har varit huvudredaktör för samfundets årsbok och dess tidskrift Bygd och
Natur. Han har vidare utgivit ett stort antal skrifter med anknytning tUl
miljövården.
Styrelsen
för samfundet beslöt 1963 att ansluta Nihién till Svenska
Prop. 1972: 82 16
Personal-Pensionskassan
(SPP) och utläste sig samtidigt att till Nihién betala fyllnadspension av sådan
storlek att den sammanlagda pensionsinkomsten vid varje tid inte understiger
ett belopp som svarar mot 15 000 kr. i 1964 års penningvärde.
Nihién åtnjuter f. n.
pension från SPP med 37 kr. i månaden och pen-sionsfyllnad enligt samfundets
utfästelse med 514 kr. i månaden. Härutöver uppbär han folkpension och allmän
tilläggspension med tillhopa 1 222 kr. i månaden.
Samfundet har i skrivelse
den 25 mars 1971 hemställt om någon form av statlig pension åt Nihién. 1
skrivelsen framhålls att samfundet haft att kämpa med stora ekonomiska
svårigheter under årens lopp. Detta är förklaringen till att personalen inte
har kunnat tUlförsäkras samma ålderstrygghet som tillkommer anställda med
liknande arbetsuppgifter inom andra verksamhetsområden.
Statens naturvårdsverk
förklarar i yttrande den 29 juli 1971 att verket inte har någon erinran mot att
pension tUlerkänns Nihién, som nedlagt ett mångårigt intresserat arbete för
natur- och hembygdsvården.
Statens
personalpensionsverk, som yttrat sig i ärendet den 4 oktober 1971, kan inte
tillstyrka pension av statsmedel åt Nihién, eftersom samfundet inte är
inordnat under den statiiga pensioneringen och Nihién inte har varit i statens
tjänst. Pensionsverket anser att det inte ankommer på ämbetsverket att yttra
sig om det finns förutsättningar för att bevilja s. k. honnörspension eller
höjt statsbidrag för att möjliggöra pensionsförstärkning för Nihién.
Föredraganden
I
likhet med statens personalpensionsverk anser jag att det inte torde finnas föratsättningar
att bevilja pension åt Nihién, om frågan bedöms från de synpunkter som
regelmässigt brukar anläggas vid behandling av frågor om beviljande av pension
i särskild ordning.
I ett fåtal fall har s. k.
honnörspension beviljats av statsmedel för särskilt förtjänstfullt bedriven
verksamhet utom statens tjänst. Med hänsyn till de stora insatser Nihién har
gjort i den frivilliga verksamheten till fromma för natur- och hembygdsvården
finner jag skäl för att utverka en sådan pension åt honom. Den pension som jag
alltså förordar bör utgå fr. o. m. den 1 juli 1972. Jag förutsätter att
pensionsutfyllnaden från samfundet samtidigt upphör.
Som skälig
bruttopension föreslår jag ett belopp av 2 500 kr. i månaden. Pensionen bör
samordnas och ändras enligt 6 och 7 §§ resp. 15 § SPR. Härvid bör den behandlas
som en reglementsenlig hel pension. Efterlämnar Nihién vid sitt frånfälle
anhöriga, som skulle ha blivit berättigade till familjepension, om han hade
underkastats SPR, bör de få åtnjuta familjepension beräknad enligt motsvarande
grunder. De för-
Prop. 1972: 82 17
ordade
pensionerna bör bekostas från inkomsttiteln Pensionsmedel m. m. Kungl. Maj:t
bör inhämta riksdagens bemyndigande att besluta om pension åt Nihién och hans
eventuella efterlevande enligt vad jag här har föreslagit.
IX. Särskild
ersättning åt f. d. överlotsen Arne Mengwall
Ny
lotsplatsorganisation genomfördes den 1 januari 1967. Den innebar bl. a. att
Uddevalla och Marstrands lotsplatser slogs samman till en lotsplats som kallas
Marstrands lotsplats. Ett antal ordinarie tjänster inom lotsväsendet, bl. a.
två för överlotsar, fördes som en följd därav på övergångsstat.
Arne
Mengwall, som är född den 21 oktober 1911, anställdes som styrman på lotsdistriktsfartyg
år 1939 och har sedan dess tjänstgjort inom lotsväsendet tUl avgången ur
tjänst.
Mengwall
hade fr. o. m. den 1 juli 1959 tjänst som överlots vid Uddevalla lotsplats.
Den var en av de tjänster som den 1 januari 1967 fördes på övergångsstat. På
egen begäran entiedigades han från den tjänsten den 1 aprU samma år.
Under
januari mars 1967 hade Mengwall ett tillfälligt förordnande att tjänstgöra
som extra lots vid Marstrands lotsplats. Förordnandet förlängdes att omfatta
också tiden därefter t. o. m. den 15 september 1967, då hans tjänstgöring inom lotsväsendet
slutgiltigt upphörde.
Mengwall
övervägde redan år 1965 att lämna sin tjänst som överlots. Med anledning därav
skrev lotsdirektören vid dåvarande Västra lotsdi-striktet till statens
personalpensionsverk i maj 1965 och begärde uppgift på storleken av den
livränta som Mengwall skulle få ut, om han avgick den 31 oktober det året.
Pensionsverket lämnade den begärda uppgiften i skrivelse den 11 juni 1965 utan
att därvid uttryckligen ange att livränta normalt utgår först vid 65 års ålder.
Genom
beslut av statens personalpensionsverk den 27 februari 1968 tillförsäkrades Mengwall
egenlivränta fr. o. m. den 1 november 1976 med 1 192 kr. i månaden.
Mengwall
har i skrivelse den 6 februari 1970 ansökt om förtidspension från den tidpunkt
utgången av oktober 1971 då han skulle ha uppnått
pensioneringsperiodens nedre gräns och alltså varit berättigad att avgå med
ålderspension om han hade stått kvar i tjänst.
Som
skäl för sin förtida avgång ur tjänst anger Mengwall att man behövt minska
personalstyrkan år 1967 som en följd av rationalisering och att han lidit av
ryggbesvär. Han räknade med att få pension vid utgången av oktober 1971 och
hade aldrig förutsett att han genom sin förtida avgång skulle få rätt till egenlivränta
först år 1976. I så fall hade han stått kvar i tjänst till 1971 då han varit
berättigad att avgå med ålderspension.
Prop.
1972: 82 18
Sjöfartsverket
har yttrat sig över Mengwalls ansökan den 5 november 1970. Verket upplyser om
att Mengwall under lång tid drivit en rederirörelse i Uddevalla. En bidragande
orsak till att han lämnade sin tjänst torde ha varit att han önskade ägna sig
helt åt denna rörelse.
Verket har inte något att
erinra mot att Mengwall tUlerkänns förtidspension från 60 års ålder. Enligt
verket synes Mengwall inte ha insett pensionsfrågans innebörd utan räknat med
att livränta skulle börja utgå redan vid nämnda ålder. Detta utgör visst skäl
för bifall till hans ansökan.
Statens
personalpensionsverk, som har yttrat sig i ärendet den 9 februari 1971, har
inte ansett sig kunna tillstyrka bifall till ansökningen. Verket anger bl. a.
som skäl att tidpunkten när livränta börjar utgå torde vara allmänt bekant för
de statsanställda och att Mengwalls avgång år 1967 inte var i så hög grad
förenlig med statens intresse att förtidspension hade kunnat beviljas.
Föredraganden
Mengwall
har ansökt om förtidspension. För att sådan pension skall kunna beviljas krävs
mera tungt vägande skäl än Mengwall har åberopat. Jag är därför inte beredd
att medverka till att ansökningen bifalls.
Till
svar på en fråga från en av Mengwalls överordnade meddelade statens
personalpensionsverk att Mengwall skulle få rätt till egenlivränta med visst
belopp för tiden före 67 års ålder och visst annat belopp för tiden därefter,
om han avgick den 1 november 1965. I pensionsverkets svar saknades emellertid
uppgift om att livräntan inte skulle börja utgå förrän Mengwall fyllt 65 år. Mengwall
har sannohkt, såsom uppgivits, hyst den uppfattningen att livräntan skulle
komma att betalas ut från pensioneringsperiodens nedre gräns. En omständighet
som bör beaktas i detta sammanhang är att också den överordnade tjänstemannen
synes ha misstagit sig i detta hänseende.
Det
är sannolikt att Mengwall inte skulle ha lämnat sin anställning så tidigt som
nu skedde, om hans överordnade och han själv hade haft klart för sig från
vilken tidpunkt livräntan skulle börja utgå.
Med hänsyn till de
särskilda omständigheterna i detta fall finner jag det skäligt att Mengwall tUlerkänns
någon form av ersättning. Jag förordar att han för tiden fr. o. m. den 1
november 1971, då han skulle ha uppnått pensioneringsperiodens nedre gräns,
erhåller särskild ersättning med ett belopp för månad som svarar mot den egenlivränta
han får rätt till senast vid 65 års ålder. Ersättningen bör behandlas som en egenlivränta
med tjänstetidsfaktorn 0,7483 och upphöra att utgå när egenliv-räntan faller
ut. Jag förutsätter att ersättningen bekostas från inkomsttiteln Pensionsmedel
m. m.
Kungl.
Maj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande att besluta om särskild ersättning åt
Mengwall enligt vad jag nu har föreslagit.
Prop.
1972:82 19
X. Skadelivränta
åt vissa personer
A.
Svarvaren Lars Blom
Genom
prop. 1969: 79 underställdes 1969 års riksdag frågan om skadelivränta åt
svarvaren Lars Blom med anledning av framtida men efter de skador som hade
drabbat denne vid en koUision år 1963. Med hänsyn till Bloms ålder och svårigheten
att kunna bedöma de framtida följderna av skadorna ansågs det inte möjligt att
redan år 1969 fastställa en livsvarig livränta åt honom. Förslag lades därför
fram om livränta för tiden t. o. m. den 30 juni 1972. 1969 års riksdag beslöt (SU
1969: 91, rskr 1969: 220) enligt förslaget i propositionen.
Kungl.
Maj:t uppdrog genom beslut den 29 oktober 1971 åt riksförsäkringsverket att på
nytt utreda Bloms skadesviter och de ekonomiska följderna därav. Tanken var att
på grundval av denna utredning kunna föreslå 1972 års riksdag en livsvarig
livränta åt honom.
Föredraganden
Den
utredning som ansetts nödvändig för en slutlig reglering av Bloms skadelivränta
är ännu inte färdig. Det är därför inte möjligt att, som planerats, nu utverka
ett beslut i frågan av 1972 års riksdag. Jag räknar emellertid med att förslag
i ärendet skall kunna föreläggas 1973 års riksdag.
I
awaktan härpå bör Blom få uppbära skadelivränta enligt de grunder som har
bestämts av 1969 års riksdag. Livräntans belopp bör alltså även efter utgången
av juni 1972 vara 2 000 kr. om året. Härtill kommer tre indextUlägg enligt
förordningen (1967: 666) om tillägg till vissa trafiklivräntor, som utgår av
statsmedel, m. m. Dessa tUlägg medför en höjning av livräntebeloppet med 541
kr. om året.
B.
Ingenjören Sven Sjögren
Ingenjören
Sven Sjögren, som är född den 25 augusti 1920, undersöktes på karolinska
sjukhuset den 24 november 1965. Efter intravenös injektion av kontrastmedel i
samband med röntgenfotografering drabbades han av en hjärnemboh som medförde
förlamning av vänstra kroppshalvan och psykiska besvär. Trots upprepade försök
har han inte kunnat återgå tUl sitt arbete.
När
skadan inträffade var Sjögren anställd hos Kommunernas konsultbyrå LBF. På grand
av skadan blev han oförmögen att fortsätta sitt arbete där. Under ca tre
månader erhöll han sjuklön i anställningen, vilken upphörde vid utgången av
april 1969.
Stockholms
läns allmänna försäkringskassa har bevUjat Sjögren
Prop.
1972: 82 20
helt
sjukbidrag på grand av skadan för maj 1969april 1973. Bidraget utgår f. n. med
2 638 kr. i månaden. Häratöver har han rätt tiU försäkringsersättning med 645
kr. i månaden från Folksam, pension med 343 kr. i månaden från Svenska Personal-Pensionskassan
(SPP) och statiig tjänstelivränta med ett bruttobelopp av 556 kr. i månaden
från statens personalpensionsverk.
Genom
beslut den 30 januari 1970 bemyndigade Kungl. Maj:t direktionen för karolinska
sjukhuset att ersätta Sjögren med 61 763 kr., varav 4 003 kr. för vissa
utgifter, 11 760 kr. för sveda och värk samt 46 000 kr. för förlorad
arbetsförtjänst den 24 november 1965den 30 april
1969. Samtidigt
förklarade Kungl. Maj:t sig vilja sedermera efter fram
ställning fatta särskilt beslut i fråga om eventuell livränta och ersätt
ning för framtida men.
Genom
beslut den 17 mars 1972 tillerkände Kungl. Maj:t Sjögren ersättaing för
framtida men med 40 000 kr. Sjögren har i skrivelse den 15 juni 1970 anhållit
om skadelivränta. Yttranden i ärendet har avgivits av socialstyrelsen den 14
augusti
1970, av
statskontoret den 16 augusti 1971, av riksförsäkringsverket den
22 oktober 1971 och av försvarets skadereglermgsnämnd den 21 januari
1972.
Socialstyrelsen
framhåller att ingen kan lastas för den olyckliga och sällsynta komplikation
vid en diagnostisk undersökning som Sjögren har drabbats av. Hans
arbetsoförmåga på grund av skadan torde bli bestående. Med beaktande härav
tillstyrker ämbetsverket att han tUlerkänns livränta.
Statskontoret
utgår från att Sjögrens ansökan kommer att i princip behandlas som om staten
vore skadeståndsskyldig. Detta innebär att han skall sättas i samma ekonomiska
läge som om skadan inte hade inträffat och alltså få hel ersättning för sin
skada. Ersättningen bör minskas med vad han har fått eller kan komma att få
från försäkringskassan, Folksam, SPP och personalpensionsverket.
Den
ersättning statskontoret sålunda förordar bör efter vad ämbetsverket vidare
anför avse tiden fr. o. m. den 1 maj 1969 och utgå i form av livsvarig
skadelivränta. Denna bör bestämmas efter 100 % invaliditet och grundas på
inkomstförhållandena i Sjögrens anställning hos Kommunernas konsultbyrå vid den
tidpunkt när anställningen upphörde. Livräntan bör i erUighet med praxis på
området nedsättas till hälften när Sjögren fyller 67 år.
Riksförsäkringsverket
delar statskontorets uppfattning att Sjögren bör fr. o. m. den 1 maj 1969 tiUerkännas
skadelivränta efter 100 % invaliditet. Med hänsyn tUl att det sjukbidrag som
utgår till honom bara gäller t. o. m. den 30 april 1973 anser verket att
livräntan f. n. svårhgen kan fastställas för längre tid. Den bör vara lika stor
som hans årsinkomst, 48 540 kr., den 1 maj 1969 men minskas med hans
sjukbidrag, 25 856
Prop. 1972: 82 21
kr.
om året, hans försäkringsersättning från Folksam, 6 384 kr. om året, och hans
pension från SPP, 3 460 kr. om året. Någon statiig kompletteringspensionsförmån
uppbar han inte den 1 maj 1969. Livräntans årliga belopp bör alltså vara 12 840
kr.
Riksförsäkringsverket
framhåller vidare att alla förmåner som f. n. tUlkommer Sjögren torde vara värdesäkrade.
Detta gäller numera också för alla definitivt fastställda statiiga skadelivräntor.
Att livräntan med hänsyn till sjukbidraget f. n. synes böra utgå bara t. o. m.
april 1973 bör enligt verket inte medföra att den saknar värdesäkring. Verket
föreslår därför att kungörelsen (1971: 14) om tUlägg till vissa statiiga
skadelivräntor, m. m. får tillämpas på livräntan.
Försvarets
skaderegleringsnämnd föreslår att Sjögren i livränta får 4 045 kr. i månaden
för majdecember 1969, 4 409 kr. i månaden för 1970 och 4 762 kr. i månaden för
1971. För tiden därefter bör en värde-säkrad livränta om 5 143 kr. i månaden
utgå tills han fyller 67 år, då beloppet bör nedsättas med hälften. De angivna
beloppen bör minskas enligt statskontorets förslag.
Föredraganden
Sjögren
ådrog sig en svår skada när han år 1965 undersöktes på ett statiigt sjukhus.
Frågan
om skadeståndsskyldighet för staten gentemot Sjögren måste bedömas med
utgångspunkt i rättstiUämpningen beträffande skadeståndsansvar på grund av
vållande. Det är utrett att ingen har orsakat skadan uppsåtligen eller på grund
av vårdslöshet. Skadeståndsansvar föreligger alltså varken för enskild person
eller för staten. Med hänsyn till omständigheterna anser jag ändå att staten av
billighetsskäl bör gottgöra Sjögren på grund av skadan.
Kungl.
Maj:t har redan tillerkänt Sjögren ersättning för läkararvode och vissa andra
utgifter, för sveda och värk, för framtida men samt för förlorad
arbetsförtjänst för tiden t. o. m. den 30 april 1969. Gottgördsen för tiden
därefter bör utgå i form av skadelivränta.
Såvitt
nu kan bedömas är Sjögren på grund av sina kvarvarande besvär oförmögen att
återgå tUl arbete. Vidare torde besvären hindra att han omskolas och därigenom
får annat arbete. Det torde alltså redan nu i och för sig finnas
förutsättningar att medge honom livsvarig livränta beräknad efter total
invaliditet. Eftersom de förmåner han kan få enligt lagen (1962: 381) om allmän
försäkring har begränsats att avse viss tid, finner jag det i princip lämpligt
att begränsa livräntan på motsvarande sätt. För att nytt riksdagsbeslut i fråga
om fortsatt livränta skaU kunna hinnas med bör dock beslutet om livräntan gälla
t. o. m. den 30 juni 1974. Jag föreslår alltså att Sjögren tUlerkänns
skadelivränta beräknad efter total invaliditet för tiden 1 maj 1969den 30 juni
1974.
Prop.
1972: 82 22
Skadelivräntan
bör i anslutning till förslag av skaderegleringsnämnden bestämmas på grundval
av den inkomst Sjögren skulle ha uppburit om han fortfarande hade varit
anställd och utfört arbete hos Kommu nernas konsultbyrå. Vid beviljandet av
redan medgiven ersättning för förlorad arbetsinkomst räknades med en årslön av
48 540 kr. för år 1969. Livräntans bruttobelopp för tiden den 1 majden 31
december 1969 bör alltså beräknas till 32 360 kr. Det har ansetts sannolikt att
han vid fortsatt anställning skall ha fått sin lön höjd med 9 % under 1970 och
8 % årligen under 1971 och 1972. Med beaktande härav beräknar jag
bruttobeloppet av livräntan för år 1970 tiU 52 908 kr., för år 1971 till 57 144
kr. och för år 1972 och framdeles tUl 61 716 kr. om året.
Som
nämnts har Sjögren på grund av förlorad arbetsförmåga tUlerkänts rätt till
sjukbidrag från socialförsäkringen, till försäkringsersättning från
försäkringsbolaget Folksam, tUl pension från SPP och till tjänstelivränta från
statens personalpensionsverk.
Enligt
lagen (1962: 381) om aUmän försäkring är den, som har rätt tUl periodisk förmån
från den allmänna socialförsäkringen, oförhindrad att göra anspråk på
skadestånd utöver ersättningen när skadeståndsskyldighet föreligger.
Bestämmelsen tillämpas i praxis så att socialförsäkringsersättningen, bl. a.
när den utgörs av sjukbidrag eller förtidspension, avräknas från det
skadestånd som kan komma att utgå. Sjögrens skadelivränta bör alltså bestämmas
med beaktande av den socialförsäkringsersättning i form av sjukbidrag som utgår
jämsides.
Sjukersättningen
från Folksam och pensionen från SPP utgår på grund av försäkringar söm i de
berörda delarna är. konstruerade som s. k. summaförsäkringar. De angivna
ersättningarna utgår alltså med belopp som är bestämda i försäkringsavtal och
i princip inte har anpassats till skadans omfattning. Om sådan försäkring
gäller enligt rättspraxis att den skadelidande, när det finns rätt tiU
skadestånd, får uppbära för säkringsbelopp vid sidan av skadeståndet utan att
detta minskas. Med hänsyn till att staten i detta fall inte är
skadeståndsskyldig gentemot Sjögren utan livräntan föreslås utgå av bUlighetsskäl
anser jag mig likväl böra biträda remissmyndigheternas uppfattning att också
ersättningarna från Folksam och SPP skall avräknas från skadelivräntan.
Tjänstelivräntan
från statens personalpensionsverk har helt avräknats från
socialförsäkringsersättningen. Den bör följaktiigen inte påverka skadelivräntans
storlek.
Skadelivräntan
åt Sjögren bör alltså bestämmas med avräknande av ersättningarna från
socialförsäkringen, Folksam och SPP. Med beaktande härav föreslår jag att
livränta får utgå med 8 102 kr. för maj december 1969, med 14 295 kr. för
1970,.med 15 294 kr. för 1971 och med 1 517 kr. i månaden under tiden januari
1972juni 1974. Jag räk nar härvid med att Uvräntan för sistnämnda period inte
skall påverkas genom ändringar av de försäkringsersättningar som utgår järhsides.
Prop.
1972: 82 23
Även
om skadelivränta nu bestäms endast för begränsad tid synes detta likväl inte
böra medföra att den blir utan värdesäkring för framtiden. Jag föreslår alltså
att den livränta som utgår fr. o. m. den 1 januari 1972 skall vara värdesäkrad
enligt grunderna i kungörelsen (1971: 14) om tUlägg till vissa statliga
skadelivräntor, m. m. Vid beräkning av tUl-lägg enligt denna kungörelse bör
livräntan anses fastställd 1972.
Skadelivräntan
bör bekostas från inkomsttiteln Pensionsmedel m. m.
Kungl. Maj:t bör inhämta
riksdagens bemyndigande att besluta om skadelivränta åt Sjögren enligt vad jag
nu har förordat.
XI. Ikraftträdande
m. m.
Vad
jag förordat i det föregående bör träda i kraft den 1 juli 1972, om jag ej angett
annat.
XII.
Hemställan
Jag
hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att
1)
vidtaga ändringar i förordnandepensionskungörelsen
(1959: 288) enligt vad jag har förordat under I,
2)
besluta om den slutiiga regleringen
av vissa äldre pensioner och årliga understöd, som jag har förordat under II,
3)
upphäva vissa föreskrifter om
inskränkningar i rätten att uppbära pension enligt vad jag har förordat under
III,
4)
besluta om rätt till pension åt
övertalig ordinarie tjänsteman enligt vad jag har förordat under IV,
5)
reglera pensionsförhållandena
för arbetstagare vid husgerådskammaren samt pastorerna vid vissa
diakonianstalter i enhghet med vad jag har förordat under V,
6)
besluta om förbättrad
pensionsrätt för viss personal inom utrikesförvaltningen enligt vad jag har
förordat under VI,
7)
besluta om förbättrade
pensionsförmåner för f. d. lärare vid folkskoleseminarier m. m. och för f. d.
förvaltaren Eric Brinkhagen enligt vad jag har förordat under VII,
8)
besluta om pension åt
professorn John Nihién enligt vad jag har förordat under VIII C,
9)
besluta om särskild ersättning
åt f. d. överlotsen Arne Mengwall enligt vad jag har förordat under IX,
10)
besluta om skadelivränta åt svarvaren Lars Blom och ingenjören Sven Sjögren
enligt vad jag har förordat under X,
Prop. 1972: 82 24
Jag
hemställer vidare att Kungl. Maj:t beslutar delge riksdagen vad jag har anfört
om pension åt vissa f. d. städerskor vid folkskolesemina-rict i Strängnäs och f.
d. arkivarbetaren Helena Kostulowska under VIII A och B.
Med
bifall tiU vad föredragändwi sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur
protokollet: BrUta Gyllensten
Prop. 1972: 82 25
Innehållsförteckning
I.
Ändringar i förordnandepensionskungörelsen........ 2
II. Reglering
av vissa äldre pensioner m.m............... 5
III............................................................... Upphävande
av vissa inskränkningar i rätten att uppbära pension
enligt äldre bestämmdser................................. 7
IV. Pension åt övertalig
ordinarie tjänsteman .......... .. 7
V.
Pensionering av viss personal m. m.
A. Personal
vid husgerådskammaren ................. 8
B. Pastorer
vid vissa diakonianstalter................. 8
VI. Förbättrad
pensionsrätt för viss personal inom utrikesförvalt
ningen ....................................................... 9
VII.
Förbättrade pensionsförmåner för vissa personer
A. Vissa
f. d. lärare vid folkskoleseminarier m. m... . 10
B. F.
d. förvaltaren Eric Brinkhagen ................... . 12
VIII.
Pension åt vissa personer
A. Vissa
f. d. städerskor vid folkskoleseminariet i Strängnäs 14
B. F.
d. arkivarbetaren Helena Kostulowska......... . 14
C. Professorn
John Nihién................................. . 15
IX. Särskild ersättning åt f.
d. överlotsen Arne Mengwall 17
X. Skadelivränta
åt vissa personer
A. Svarvaren
Lars Blom.................................... . 19
B. Ingenjören
Sven Sjögren.............................. 19
XI. Ikraftträdande m. m........................................ 23
XII.
HemstäUan ................................................. 23
MARCUS BOKTR. STHLM 1972 720H
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (6)
6 kopplingar i 3 dokument.
- Prop. 1973:99 Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungöreIse om ändring i statens pensionsIöneförordning (1959:286), m.m. s. 23 · s. 24 i texten
- Rskr. 1972:223 i texten
- Bet. 1972:InU13 Betänkande i anledning av propositionen 1972:82 om vissa pensionsfrågor, m. m. jämte motion s. 1 · s. 2 · s. 4 i texten