Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungöreIse om ändring i statens pensionsIöneförordning (1959:286), m.m.

1973 · 31 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 31 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1973:99, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungöreIse om ändring i statens pensionsIöneförordning (1959:286), m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts
proposition nr 99 år 1973 Prop. 1973:99

Nr 99

Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till kungörelse om ändring i statens pensionslöneförordning
(1959: 286), m. m.; given Stockholms slott den 30 mars 1973.

Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande
till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF ADOLF

BERTIL
LÖFBERG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1
propositionen föreslås att kommunal tjänsteman med personlig statlig
pensionsrätt, som inte kan utföra sitt vanliga arbete på grund av nedsatt
arbetsförmåga, skall få vidgade möjligheter att behålla pensionsrätten vid
överföring tUl annan koramunal anställning.

Förslag
läggs också fram om viss ändring i statens pensionslöneförordning och om
pensionering av vissa särskolchefer och av personal vid Dansmuseifonden,
Musikhistoriska museet och Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och
församlingsarbete.

1
propositionen föreslås dessutom pension, förbättrade pensionsförmåner, årlig
ersättning, trafiklivränta eller skadelivränta åt vissa personer.

Slutligen
föreslås ändrade grunder för prövning av fråga ora pension åt efterlevande
efter vissa f. d. statsanställda.

1
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 99

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 99

Förslag till

Kungörelse om ändring i statens pensionslöneförordning
(1959: 286)

Härigenom förordnas, att 3 § 6 m.om. statens pensionslöneförordning
(1959: 286) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §

6 inom. För anställning som ej avses i 25 mom. utgöres
pensionslönen av månadslönen i den högsta löneklass på löneplan A, B, C eller U
i vilken lönen icke överstiger en tolftedel av årslönen i anställningen.
Pensionslön som motsvarar icke orlsgrupperad månadslön får dock liU-lämpas
endast om pensionsmyndigheten finner lönen i anställningen icke vara orlsgrupperad.
Beträffande löneklasserna A 133 och U 1 25 gäller månadslönen för den orlsgrupp
söm är tillämplig. I fråga om lönebelopp som överskjuter månadslönen i
löneklass C 2 begränsas pensionslönen enligt 2 mom. tredje stycket.

I fråga om årslönens beräkning gäller följande.

a)
Om lönen skall
höjas efter viss tids innehav av anställning, beaktas den lön som skall
tillämpas efter längst nio års innehav av anställningen.

b)
Är lönen
bestämd att, inräknat pensionsförmån eller annan förmån, motsvara månadslön i
viss löneklass på löneplan A, B, C eller U, behandlas förmånernas sammanlagda
belopp som lön.

c)
Ulgår del av
lönen som ersättning för tjänstgöringstillfälle och gäUa för den personalgmpp
som anställningshavaren lUlhör enhetliga gmnder i fråga om beräkning av sådan ersättning,
beaktas ersättningen med det belopp som i genomsnitt gäller för personalgmppen.

d) Fullgör anställningshavare rckryteringsgång enligt
kommunala lönebestämmelser, beaktas lönen i löneklassen närmast över den som
gäller för anställningshavaren. Detla gäller även i fråga om anställningshavare
som fullgör rekryteringsgång enligt lönebesläm-melser som motsvara de kommunala.
Frågan huruvida sådan motsvarighet föreligger prövas av statens
personalpensionsverk.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1973. De nya
bestämmelserna tillämpas dock för lid från och med den 1 juli 1971.

Senaste lydelse 1967: 20.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 99

Utdrag av protokollet över flnansarenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 30 mars 1973.

Närvarande: statsministern PALME, statsråden STRÄNG,
ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, NORLING,
LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Statsrådet Löfberg anmäler efler gemensam beredning med
statsrådets övriga ledamöter vissa pensionsfrågor, m. m., och anför.

I. Ändring i statens pensionslöneförordning

I 3 § 57 mom. statens pensionslöneförordning (1959: 286)
föreskrivs hur pensionslönen skall bestämmas när lön utgår enligt icke-stat-liga
grunder. Enligt 6 mom. första stycket skall pensionslönen utgöras av
månadslönen i den högsta löneklass på löneplan A, B, C eUer U i vilken
årslönen inte överstiger en tolftedel av årslönen i anställningen. Om lönen
skall höjas efter viss tids innehav av anställning, beaktas vid årslönens
beräkning enligt samma moraent andra stycket a den lön som skall tiUämpas när
anställningen har innehafts under längst nio år. Enligt 7 mom. tredje stycket
får pensionsmyndighelen vid tillämpning av 6 mom. andra stycket a föreskriva
att pensionslönen skall överensstäraraa med den pensionslön som skulle ha gällt
enligt statliga avlöningsgrunder.

Vissa
anställningar med löne- och anställningsvillkor, som är reglerade enligt
kommunala avtal, hör lill området för den statliga pensioneringen. Dessa avtal
föreskriver beträffande anställningshavare i rekryteringsgång att han skall
vara placerad i lägre löneklass (s; k. underbyggd löneklass) än vad sora gäller
för den lönegrad i vilken anställningen är placerad. Ifrågavarande avtal gäller
fr. o. ra. den 1 juli 1971.

Statens
personalpensionsverk har i skrivelse den 29 januari 1973 tagit upp fråga om
ändrade grunder för bestämmande av pensionslön åt arbetstagare som fullgör
rekryteringsgång enligt kommunala bestämmelser. Pensionsverket meddelar att
ämbetsverket i anslutning till de näranda föreskrifterna i pensionslöneförordningen
dragit upp vissa riktlinjer för tolkningen sora avpassats efler tidigare
tillämpade metoder för reglering av bl. a. anställningar i befordringsgång. De
resultat som härigenom uppnåtts inom ramen för den reguljära statiiga pensionslönebe-stäraningen
förefaller enligt ämbetsverket i väsentlig mån stämma överens med vad som
skulle ha gällt vid en tillämpning ay kommunala pen-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 99 4

sionsbeslämmdser.
Efter tUlkomsten av de senaste kommunala löne-och pensionsavtalen har
situationen i viss mån ä.t\drats. En fortsatt tilllämpning av hittillsvarande
grunder skulle enligt ärabetsverket komma att leda till mera avsevärda
materiella olikheter mellan pensionslönerna enligt stadiga och kommunala
pensioneringsgrunder för den tid som arbetstagaren fullgör rekryteringsgång.
Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet anser att man bör överväga en
ändring i de statliga pcnsionsbestämmdserna. Denna skulle innebära att
arbetstagare i rekryteringsgång enligt kommunala bestämmelser skulle få
pensionslönen bestämd på samma sätt som efter kommunala pensionsgrunder.
Pensionsverket delar denna uppfattning och föreslår att pensionslöneförordningen
ändras i enlighet härmed.

Föredraganden

Statens
pensionsbestämmelser är inte anpassade efter den kommunala rekryleringsgångens
regler för inplacering och uppflyttning i löneklass. De kan följaktligen
medföra att för tjänsteman i rekryteringsgång kommer alt gälla annan
pensionslön än som skulle ha gällt om fråga varit om antingen statsanställd
eller kommunalt anställd med kommunalt reglerad pensionsräll. I dessa fall bör
pensionslönen avvägas enligt de kommunala pensionsbestämmelserna. Jag förordar
därför en sådan ändring av pensionslöneförordningen alt pensionslönen för
tjänsteman som avses här kan bestämmas med raotsvarande tillämpning av de kommunala
bestämmelserna. Ändringen bör träda i kraft den I juli 1973, men tillämpas för
tid fr. o. m. den 1 juli 1971.

Hos
vissa icke-statliga institutioner, som inte är kommunala, finns arbetstagare
med samma rekryteringsgång som gäller enligt de nyss näranda kommunala
bestämmelserna. Också dessa arbetstagare bör omfattas av ändringen.

II. Tillgodoräkning
i pensionshänseende av sjukledighetstid

Enligt
10 § 1 mom. statens allmänna tjänstepensionsreglemente (1959: 287) SPR får
arbetstagare med pensionsrätt som tjänstår i pensionshänseende tUlgodoräkna
den tid han har varit underkastad reglementet. Enligt 2 mom. samma paragraf,
jämfört med 8 § 1 mom. första stycket tilläggsbestämmelserna till SPR (1959:
420), skall dock därvid den tid dras av under vilken arbetstagaren har vidkänls
C-avdrag eller annars inle haft rätt all uppbära kontant avlöning.

Från
den angivna avdragsregeln gäller - dock inte generellt undantag för
ledighet på grund av sjukdom vid vilken kontant avlöning inte utgår.

Enligt
8 § 1 mom, fjärde stycket tilläggsbestämmelserna till SPR får pensionsmyndighet
eller i vissa fall statens avtalsverk besluta att sådan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 99 5

ledighet skall medföra rätt till ijänstårsberäkning, som
om det hade funnits rätt till sjukavlöning enUgt bestämmelser för innehavare
med närmast motsvarande anställning i statens tjänst. Den 4 september 1959 har
avtalsverkets föregångare, statens avtalsnämnd, beslutat att statens arbetare
i allmänhet enligt särskilt angivna grunder får såsom tjänstår i
pensionshänseende tUlgodoräkna tid under vUken avlöningsbestämrael-serna inte innehåUit
föreskrifier om sjukavlöning. Statens personalpensionsverk har den 15
september 1965 meddelat ett liknande beslut för viss personal vid postverket. I
båda fallen gäller besluten tiden efter den allmänna sjukförsäkringens
genomförande, alltså fr. o. ra. den 1 januari 1955.

Vidare gäller enligt 8 § I mom. femte stycket
tilläggsbestämmelserna till SPR bl. a. att tid, då arbetstagare som är
undantagen från arbetsgivarinträde vidkänns C-avdrag under ledighet för
sjukdom, skall vid till-lämpningen av 10 § 2 raom. SPR jämställas med tid då tjänstiedighet
raed A-avdrag åtnjutits.

Tjänstemännens
centralorganisations statstjänstemannasektion (TCO-S) har vid överläggningar om
pensionsförhåUandena för Svenska riks-teaterns personal fäst uppraärksamheten
på att den fast anställda personalen vid teatern har rätt till lön vid
ledighet på grund av sjukdom bara under högst 150 dagar per 12-månadersperiod.
Den fast anställda personalen vid Dramatiska teatern och vid de stadsteatrar
och yrkesorkestrar, som har pensionsrätt enligt SPR, har samma begränsade räll
till lön under sjukdom.

TCO-S uttalade vid berörda överläggningar att lid för
sjukledighet generellt bör medföra rätt tUl ijänstårsberäkning oavsett
löneförhållandena under ledighelstiden. TCO-S yrkade därför att den angivna bestämmelsen
om avdrag vid Ijänstårsberäkning för sjukledighet utan lön upphävs.

Föredraganden

SPR:s regel om avdrag vid tjänstårsberäkningen för
sjukledighet utan kontant avlöning har numera i praktiken bara betydelse för
vissa grupper icke-statiiga arbetstagare. Jag delar TCO-S:s uppfattning att en
sådan minskning av förmånerna som särskUt drabbar långtidssjuka inle är
tillfredsställande. Jag föreslår att den berörda avdragsregeln upphävs. Vid
bifall härtill koramer tid för sjukledighet att få tUlgodoräknas oavsett
löneförmånerna under ledigheten, om övriga förutsättningar för lill-godoräkning
är för handen. Efler samråd raed statens avtalsverk och de statsanställdas
huvudorganisationer föreslår jag vidare att den avsedda tillgodoräkningen får
gälla också förfluten tid.

För att genomföra vad jag nu föreslagit behövs viss
ändring i SPR. Kungl. Maj:t bör inhämta riksdagens berayndigande att göra denna
ändring.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 99 6

III. Pensionering av viss personal m. m.

A. Vissa särskolchefer

Inom skolväsendet för psykiskt utvecklingsstörda skall
finnas tjänster som särskolchef. Tjänsterna är statligt lönereglerade men inte
förenade raed statiig pensionsräll.

För innevarande läsår finns 25 sådana tjänster, av vilka
fyra är ordinarie och 21 arvodestjänster.

Riksdagen har nyligen beslutat om ändrade regler för
statsbidrag lill driften av särskolor (prop. 1972: 104, SoU 1972: 37, rskr
1972: 286). De nya bestämmelserna, som gäUer fr. o. ra. läsåret 1971/72,
innebär bl. a. alt statsbidrag utgår för tjänsterna som särskolchef. Bidraget
utgör 95 % av den totala lönekostnaden och betalas i princip ut eflerskoltsvis
för varje läsår. Lönekostnadspålägg avseende personalpensionskostnad har
beräknats tiU 10,7 %.

Föredraganden

I likhet med vad som gäller för skoldirektör bör lönegradsplacerad
tjänst för särskolchef anslutas till SPR. Detta bör gälla för tid fr. o. m. den
1 juli 1971, från vilken tidpunkt särskolornas huvudmän erhåller statsbidrag
till avlöning av särskolchefer.

För att genomföra förslaget behövs viss ändring i bUagan liU
SPR. Kungl. Maj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande att göra denna ändring.

B. Viss personal hos Svenska kyrkans centralråd för
evangelisation och

församlingsarbete

Direktor och sekreterare hos Svenska kyrkans centralråd
för evangelisation och församlingsarbete omfattas av den statliga
pensioneringen enligt punkt VIII d i bilagan till SPR. Sekreteraren för administrativa
och ekonomiska ärenden benämns sedart länge kanslichef och övriga sekreterare
har fr.o.m. den 1 juli 1972 bytts ut mot konsulenter. Direktorn och
konsulenterna förordnas t. v. för högst sex år i sänder. I övrigt har de
tidigare löne- och anställningsvillkoren inle ändrats. Lön i tjänsten utgår
fortfarande enligt statlig lönegrad och övriga anstäUningsvillkor är utformade
i anslutning till allmänt avlöningsavtal för ståtliga och vissa andra
tjänstemän (AST). Sekreterare söm inte önskar bli konsulent kan under viss lid
få slå kvar i sin tjärist.

Centralrådet har hemställt i skrivelse den 14 december
1971 öm pensionsrätt enligt SPR för konsulenterna.

Enligt vad statens personalpensionsverk anför i yttrande
den 10 februari 1972 synes det inte möta hinder att konsulenterna bereds
statlig

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 99 7

pensionsrätt. Ingenting synes heUer hindra att de
sekreterare som inte går över till de nya konsulenttjänsterna får behålla sin
statliga pensionsräll övergångsvis.

Föredraganden

Jag finner det motiverat att ifrågavarande konsulenter får
åtnjuta statlig pensionsrätt och föreslår därför att SPR får tillämpas på dem.
Sekreterare som inte går över till konsulenttjänst bör övergångsvis få behålla
den statliga pensionsrätlen så länge han står kvar i sekreterar-tjänslen.

Viss ändring i bilagan till SPR behövs för att genomföra
förslaget om pensionsrätt för konsulenterna. Kungl. Maj:t bör inhämta
riksdagens bemyndigande att göra den ändringen.

C. Personal vid Dansmuseifonden

Balettiedaren Rolf de Maré donerade år 1950 sina samlingar
av dans-och balettrekvisita tiU Operan på villkor att de gjordes tillgängliga
för allmänheten. Samlingarna ställdes ut av Operan under namnet Dansmu-seel.
Genom testamente donerade de Maré medel till en fond, Dansmuseifonden, för att
ekonomiskt stödja detta museum.

Kungl. Maj:t fastställde stadgar för Dansmuseifonden genom
beslut den 28 juni 1968. I formellt hänseende är den en stiftelse. Genom Kungl.
Maj:ts beslut den 9 maj 1969 fördes huvudmannaskapet för museet över till
fonden.

Museets
verksamhet finansieras dels genora avkastningen från Dansmuseifonden och från
en annan av de Maré instiftad fond, dels genora direkt statsbidrag. Staten svarar
med sitt bidrag ca 296 000 kr. under budgetåret 1971/72 för avsevärt mer än
hälften av de totala kostnaderna för verksamheten. Någon inträdesavgift tas inle
ut av museibesö-karna.

Stiftelsen
Dansmuseifonden leds av en styrelse med sex ledamöter,

bland vilka Kungl. Maj:t tillsätter ordförande. Styrelsen anställer den

personal som behövs. F. n. utgörs personalen av en museichef, en as

sistent och en vaktmästare. För dem gäller i huvudsak samma ariställ-

ningsvillkor som för statstjänstemän. "

Stiftelsens styrelse har i skrivelse den 4 januari 1972
anhållit om pensionsrätt enligt SPR för personalen.

Statens personalpensionsverk anför i yttrande den 1 mars
1972 alt det direkta statsbidraget visserligen överstiger hälften av museels
totala inkomster men att det inte har beslämts efter en viss slatsbidragspröcent.
Avsikten har inte heller varit att bidraget skall svara mot det annars
uppkommande underskottet i driften. Anslutningen till den statliga per-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:99 8

sonalpensioneringen bör bero av statens beslut i frågan om
fortsatt ekonomiskt engagemang på längre sikt.

Föredraganden

Kostnaderna för verksamheten vid stiftelsen Dansmuseifonden
finansieras till stor del av statsmedel. Staten har också genom övriga
åtgärder visat att denna verksamhet är en statlig angelägenhet. Jag förordar
därför att SPR får tillämpas på anställningar vid stiftelsen Dansmuseifonden.
Härvid bör endast arbetstagare med lön och andra anställningsvillkor enligt
statliga grunder komma i fråga.

Anslutningen av de berörda anställningarna bör gälla för
tiden fr.o.m. den 1 juli 1973 och ske på villkor att innehavarna anmäls till
och registreras hos pensionsverket. Kungl. Maj:t bör meddela beslut om
tillgodoräkning av tid för anställning vid museet före nämnda dag och om viUkoren
härför.

Kostnaderna för pensioneringen bör las ut på så sätt alt
styrelsen för stiftelsen för över ell lönekoslnadspålägg om 11,6 % lill inkomsttiteln
Pensionsmedel m. m.

Viss ändring i bilagan lill SPR behövs för att genomföra
den föreslagna anslutningen av museets personal till SPR. Kungl. Maj:l bör inhämta
riksdagens bemyndigande att göra denna ändring.

D. Personal vid Musikhistoriska museet

Musikhistoriska museet bUdades på enskilt initiativ år
1899. Dess ändamål skulle vara att samla och bevara olika slags gamla och ur
bruk komna musikinstrument, äldre musikalier, porträtt och autografer av tonsättare
m. m.

Den 6 maj 1932 fastställde Kungl. Maj:t stadgar för
museet, som i formellt hänseende är en stiftelse. Stiftelsens styrelse utgörs
av Musikaliska akademiens preses eller, vid förfall för denne, dess vice
preses, akademiens sekreterare, två av akademien utsedda ledaraöter och museets
föreståndare. Statsbidrag har utgått sedan år 1907 och bidrag från Stockholms
kommun sedan år 1967. Vissa år har anslag från olika fonder utgått.

Personalen vid museet utgörs av museichefen, vars tjänst
är uppförd på Musikaliska akademiens stat och alltså förenad raed statlig
pensionsrätt, samt av en museilektor, tre intendenter, en araanuens och en
assistent. 1 huvudsak tiUämpas samma anstäUningsvillkor sora för
lönegrads-placerade statstjänstemän. Till museets förfogande står vidare ett
antal personer som arbetsmarknadsstyrelsen har anvisat arbete vid museet.

Styrelsen för Musikhisloriska museet har i skrivelser den
2 december 1971 och den 19 januari 1972 hemställt om anslutning till SPR för
personalen vid museet och om pension i särskUd ordning för intendenten

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 99 9

Karin Tenggren som varit anställd där sedan år 1922 men
vid en anslutning inte kan bli underkastad reglementet på grund av för hög
ålder.

Statens personalpensionsverk anför i yttranden den 8 och
den 20 juni 1972 att mer än hälften av de totala bidragen till stiftelsens
verksamhet utgörs av statsbidrag. Detta bidrag har inte beslämts att utgöra
viss procent av de totala bidragen eller att täcka uppkommande underskott i
driften. Anslutningen till den statiiga personalpensioneringen bör bero av
statens beslut i frågan om fortsatt ekonomiskt engagemang på längre sikt.
Skulle personalen få statlig pensionsräll bör Tenggren tillerkännas pension i
särskild ordning.

Föredraganden

Musikhistoriska museels verksarahet finansieras till helt
övervägande del raed statliga bidrag och har också genom övriga åtgärder korarait
att frarastå som en statlig angelägenhet. Jag förordar därför att SPR får
till-lämpas på anställningarna vid stiftelsen. Härvid bör dock komraa i fråga
endast anställda vid museet med lön och andra anställningsvillkor enligt
statliga grunder.

Anslutning av här avsedda anställningar bör ske först fr.
o. m. den 1 juli 1973 och på vUlkor att innehavarna anmäls till och registreras
hos pensionsverket. Kungl. Maj:t bör meddela beslut om tillgodoräkning av tid
för anställning vid museet före nämnda dag och om villkoren härför.

Kostnadema for pensioneringen bör las ut på så sätl att
styrelsen för museet för över ett lönekostnadspålägg om 11,6 % till
inkomsttiteln Pensionsmedel m. m.

Intendenten Karin Tenggren kan av åldersskäl inte bli
underkastad SPR. Med hänsyn till hennes långvariga och förtjänstfulla verksamhet
i museels tjänst anser jag det skäligt alt hon bereds pension i särskild
ordning när hon, som avses, avgår ur tjänst under år 1973. Efterlämnar hon vid
sitt frånfälle anhöriga bör de få åtnjuta familjepension, om det finns fömlsällningar
enligt SPR.

Viss ändring i bilagan till SPR behövs för att genomföra
den föreslagna anslutningen av museels personal tiU SPR. Kungl. Maj:t bör inhämta
riksdagens bemyndigande alt göra denna ändring och även alt besluta ora pension
åt Tenggren och hennes eventuella efterlevande en ligt vad jag här har
föreslagit.

IV. Vissa ändringar i bilagan till SPR

I bilagan tUl SPR finns anledning att vidta följande
ändringar utöver dem som jag föreslår under III.

Under VII r bör "Lärare vid statsunderstödd skola för
svensk undervisning åt svenska barn i utiandet" ändras till "Lärare
vid statsunderstödd utiandsskola för svensk undervisning".

It Riksdagen 1973. 1 saml Nr 99

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 99 10

Under VIII f bör "Föreståndare för Svenska kyrkans lekmannaskola
i Sigtuna" ändras till "Direktor vid Svenska kyrkans lekmannaskola i
Sigtuna".

Under IX c
bör "förädlings- eller försöksledare vid statsunderstödd praktiskt
vetenskaplig verksamhet på Weibullsholm" ändras till "föreståndare
för och förädlings- eller försöksledare vid statsunderstödd praktiskt
vetenskaplig verksamhet på Weibullsholm".

Under XI f
bör "Anställningshavare vid statsunderstödd symfoniorkester i Stockholm,
Malmö, Norrköping, Helsingborg eller Gävle" ändras till "Anställningshavare
vid konsertföreningen i Stockholm, stiftelsen Malmö konserthus, Norrköpings orkesterförening.
Nordvästra Skånes orkeslerförening eller Gävleborgs läns
orkesterförening".

Alla ändringarna är av formeU natur. Vad särskilt angår
ändringen för lärare vid utlandsskolor vill jag emellertid nämna alt den är att
anse som en tidigare förbisedd konsekvensändring med hänsyn till ändrade
bestämmelser om statsbidrag lill skolorna som trädde i kraft den 1 juli 1968.

De avsedda ändringarna bör bringas lill riksdagens
kännedom.

V. Pensionsrätten för vissa kommunala tjänstemän med
statlig pensionsrätt

Vissa kommunall anställda tjänstemän med kommunalt
reglerade löne- och andra anställningsvUlkor har personlig pensionsrätt enligt SPR.
Den grundar sig på samraa villkor i fråga om ålder, sysselsättningsgrad och
kvalifikationslid m. m. som annars gäller vid reglementets tillämpning. För pensionsrätlen
förutsätts att tjänstemannen innehar anställning av sådant slag all den hade
kunnat medföra sådan räll enligt de statiiga pensionsbestämraelser sora gällde
den 30 juni 1963.

Den personliga pensionsrätten enligt SPR tillkommer på det
kommunala området under stadgade förutsättningar bl. a. sjuksköterska, föreståndare
för och husmor vid barnhem eller ålderdomshem, lärarinna vid barnhem,
hemvårdarinna inom statsunderstödd social hemhjälpsverksamhet saml
tandvårdspersonal.

Enligt avtal med aUmänna bestämmelser för
kommunaltjänstemän (ABT/LABT 70) är kommunal tjänsteman med personlig
pensionsrätt liksom också andra komraunala tjänsteraän skyldig att fullgöra
andra arbetsuppgifter eller att låta sig förflyttas till annan anställning hos
kommunen. Förflyttas han tiU annan anställning i samma eller lägre lönegrad
eller med lägre lön, behandlas han i avlöningshänseende som ora han aUtjärat
hade samma lönegrad som omedelbart före förflyttningen.

Enligt 5 § första stycket a och b SPR, jämfört med 11 § 1
mom. reglementet, är arbetstagare underkastad reglementet på vissa villkor
skyldig

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:99 11

att avgå med sjukpension vid förlust av eller nedsättning
i arbetsförmågan. Härvid förutsätts att han inte kan överföras till annan med
statlig pensionsräll förenad tjänst. Rätlen till sjukpension påverkas däremot
inte av att arbetstagaren förflyttas till annan koraraunal anställning som inte
ger möjlighet att behålla den personliga pensionsrätten och inle heller är
förenad med statlig pensionsräll.

Statens personalpensionsverk handlägger frågor om
arbetstagares rätt till sjukpension enligt SPR. Föreligger inte rätt till hel
förtidspension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring får beslut om
sjukpension inle meddelas utan att yttrande dessförinnan inhämtas från
socialstyrelsen. När socialstyrelsen funnit anledning anta att arbetstagaren
kan tjänstgöra i annan anställning, skall yttrande inhämtas också från statens
personalnämnd.

Statens personalnämnd redovisar i skrivelse den 11 april
1972 svårigheten alt omplacera koraraunalanställda raed personlig pensionsräll.
Antalet anställningar inom kommunen, till vilka arbetstagare kan omplaceras
med bibehållen personlig pensionsräll, är begränsat. Vissa kommuner tvekar i
här avsedda fall alt föra över tjänsteman med personlig pensionsräll till
kommunal anställning utanför det statiiga pensionsområdet, eftersom detta
alternativ innebär ett ökat pensionsåtagande. En omplacering skulle underlättas
om tjänstemannen bibehöll sin statiiga pensionsräll också vid oraplacering till
annan kommunal anställning.

Personalnämnden hemställer av dessa skäl ora sådan ändring
av pensionsbestämmelserna för kommunalanställda med personlig pensionsrätt att
omplacering liU annan tjänst i samband med brister i hälsotillståndet kan ske
utan att den personliga pensionsrätten förloras.

Statens personalpensionsverk frarahåller i yttrande den 8
juni 1972 att gäUande bestäraraelser om prövning av möjUgheten till överföring
till annan med statiig pensionsrätt förenad tjänst som förutsättning för avgångsskyldighet
vid sjukdom återfinns inle bara i 5 § andra stycket SPR ulan också i 32 §
tredje stycket statstjänstemannalagen (1965: 274) och i 38 § tredje stycket kommunaltjänstemannastadgan
(1965: 602). Enligt dessa bestämmelser är arbetstagare med rätt till statlig
pension inte avgångsskyldig på grund av sjukdom, om han kan föras över till
annan anställning med statlig pensionsrätt. Möjligheterna att föra över
arbetstagarna till sådan anställning begränsas emellertid av de inskränkningar
i förflytlningsskyldigheten som gäller. Kan arbetslagaren inte förflyttas till
anställning, i vilken han kan ha kvar den personliga pensionsrätlen, utlöses
rätten lill sjukpension även om arbetstagaren har en restarbels-förmåga som skulle
kunna utnyttjas.

De problem som statens personalnämnd har tagit upp i sin
framställning om vissa arbetstagare med personlig pensionsrätt är således,
enligt vad pensionsverket vidare anför, inle begränsade lUl denna grupp av an-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 99 12

ställda. Det kan anföras skäl för en översyn av nämnda
bestämmelser beträffande all personal med statiig pensionsrätt. Verket hyser
starka betänkligheter mot en utvidgning av den personliga pensionsrätlen
enligt SPR på det sätt som personalnämnden har föreslagit. Också bortsett
härifrån anser verket att frågorna om avgångsskyldigheten på grund av sjukdom
och om pensionsrätlen enligt SPR inte bör lösas på olika sätt för skilda
grupper av anställda med statlig pensionsräll. Verket kan därför bara
tillstyrka alt framställningen beaktas vid en eventuell översyn.

Svenska
kommunförbundet, sora har sararått med Landstingsförbundet, erinrar i yttrande
den 9 januari 1973 om att de anställningar hos primärkommunerna som gör
personlig pensionsräll möjlig är myckel få. En omplacering av här avsedd
tjänsteman skulle därför oftast innebära att han förflyttas till en
anställning som inle medger personlig pensionsrätt. Med hänsyn till de
ekonomiska konsekvenserna för primärkommunerna har förbundet i flera fall måst
avråda komrauner från att göra sådana omplaceringar. De har i stället uppmanats
att placera tjänstemannen i annan anställning först sedan han har tillerkänts
sjukpension enligt SPR.

Förbundet framhåller vidare alt nuvarande bestämmelser om
personlig pensionsräll enligt SPR innebär onödiga sjukpensionskostnader för
staten i alla de fall där arbetsoförmågan närmast har karaktär av
yrkes-invaliditet och där arbetstagaren kan utföra annat arbete som kommunen
kan erbjuda. Man måste beakta att dessa bestämmelser i hög grad försvårar de
rehabiliteringsinsatser den kommunala arbetsgivaren finner naturliga. En sådan
konsekvens är både från allmän personalpolitisk synpunkt och med hänsyn till
individen ytterst beklaglig.

Personalnämndens fraraställning syftar, enligt vad
kommunförbundet anför vidare, närmast till att utvidga den personliga pensionsrätlen,
så att den kan behållas när tjänsteman av hälsoskäl förflyttas tUl anställning
utanför nuvarande tillämpningsområde. Förbundet kan inte finna att de
konsekvenser som pensionsverket ifrågasätter behöver befaras, om Kungl. Maj:t
efter riksdagens medgivande föreskriver på vilka villkor och i vilken
omfattning personlig pensionsräll enligt SPR får behållas för tjänsteman som är
anställd hos kommun och som av hälsoskäl förflyttas till anställning utanför SPR:s
tUlämpningsområde.

Föredraganden

Frågan om åtgärder för att underlätta att i arbetslivet
behålla perso ner med visst arbetshinder, s. k. partiellt arbetsföra, har rönt
allt större uppmärksamhet. Denna fråga har stor betydelse från både ekonomisk
och social synpunkt. Inom den statliga och statsunderstödda verksamheten har
de partiellt arbetsföras problem sedan länge också ägnats ett be-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:99 13

tydande intresse. Statens personalnämnd har numera till
uppgift att följa utvecklingen av de partiellt arbetsföras
anställningsförhållanden och meddela övriga myndigheter anvisningar för tillämpningen
av gällande bestämmelser inom detta område. Till nämndens förfogande står ett
särskilt anslag för lönekostnader vid omskolning av partiellt arbetsföra inom
det statiigt reglerade området. Vidare utnyttjar Kungl. Maj:t möjligheten att
inrätta personliga tjänster för att behålla vissa partiellt arbetsföra i
yrkesarbete.

De olika möjligheter för att underlätta för partiellt
arbetsföra all verka inom den offentiiga förvaltningen, för vilka jag nu har
redogjort, är uttryck för statens ansvar som arbetsgivare gentemot anställda
med olika begränsningar i arbetskapaciteten.

Personalnämnden
har föreslagit åtgärder för alt kommunal arbetstagare med personlig statlig pensionsräll
skall kunna omplaceras lill annan kommunal anställning utan alt därvid förlora
den personliga pensionsrätlen. Svenska kommunförbundet har efter samråd med
Landstingsförbundet i allt väsentligt anslutit sig till personalnämndens förslag.

Kommunal tjänsteman med personlig statlig pensionsrätt är
liksom annan tjänsteman hos kommun skyldig att fuUgöra andra arbetsuppgifter
eller låta sig förflyttas till annat arbete inom kommunen. Däremot är han inte
enligt avtal skyldig att utföra arbete utom kommunen. Antalet komraunala
anställningar, till vilka arbetstagare kan omplaceras med behållen personlig pensionsräll,
är förhållandevis ringa. Möjligheterna att undvika sjukpensionering genom
överföring till annan kommunal anställning är därför begränsade.

Ett fortsatt utnyttjande av en partiellt arbetsförs
kvarvarande arbetsförmåga är avgjort alt föredra framför sjukpensionering. För
de koraraunala tjänstemän med personlig pensionsrätt, sora på grund av nedsatt
arbetsförmåga inte kan utföra sitt vanliga arbete, finns det enligt min mening
skäl att vidga möjligheterna att behåUa rätten till sådan pension under
fortsatt koraraunal tjänstgöring. Jag förordar att tjänstemannen får behålla
sin pensionsräll om han förs över till annan kommunal anställning, sora han
eljest inte skulle kunna omplaceras till utan att förlora pensionsrätten. Det
bör i så fall förutsättas att beslut om sådan överföring meddelas av
vederbörande komraun efler raedgivande av personalnämnden.

Den reglering som behövs för att genomföra mitt förslag
bör utformas så att bestämraelserna blir enkla och smidiga att tiUämpa. I
detta syfte bör pensionslönen i här avsett fall få bestämmas med utgångspunkt i
den lön som tjänstemannen åtnjutit i den tjänst, från vUken han avgår med
pensionsförmån. Pensionslönen bör dock inte få understiga den pensionslön som
skulle ha gällt om han med oförändrad lönegradsplacering hade stått kvar i den
tjänst som han lämnade av hälsoskäl. Pen-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 99 14

sionsverket
bör meddela föreskrifier för malrikelföring och rapportering om tjänstemannens
anställningsförhållanden.

Kungl.
Maj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande att besluta om den reglering av pensionsrätlen
för kommunala tjänstemän med personlig pensionsräll som jag här har
föreslagit.

VI. Ändrade
grunder för prövning av frågan om pension åt efterlevande efter vissa f. d.
statsanställda

Huvuddelen
av statens arbetstagare, både lönegradsplacerade och arvodesanställda, har pensionsräll
enligt SPR. I den mån detla inle är fallet, t. ex. beroende på grunderna för
avlöningens bestämmande eller på levnadsåldern vid anställningens början, kan Kungl.
Maj:t besluta om pension i särskild ordning (s. k. bemyndigandepension) åt
arbetstagaren eller hans efterlevande. Pensionen bestäras i så fall väsentligen
med motsvarande tillämpning av reglementet. I vissa fall sker dock en 10-procen-tig
minskning av tjänslelidsfaklorn. Bemyndigande att besluta om sådan pension
lämnades vid 1960 års riksdag (prop. 1960: 151, SU 1960: 143, rskr 1960: 323).

Kungl.
Maj:l har också befogenhet att besluta om pension i särskild ordning för
efterlevande efler statliga arbetstagare som har avgått från icke
pensionsberättigande statlig anställning före SPR:s tUlkomst. Härvid gäller
del främst efterlevande efter arbetstagare, som själv har tillerkänts pension
i särskild ordning eller arbetstagare med s. k. summarisk arbelarpension (SFS
1934:585, 1942:696, 1947:490). Ifrågavarande pensioner åt efterlevande bestäms
väsentligen med anpassning till de grunder som tillämpats vid avvägningen av
arbetstagarens pension. Bemyndigande all besluta om dessa pensioner utverkades
vid 1930 års riksdag (prop. 1930: 1 bU. 11 s. 28, BU 1930: 22, rskr 1930: 74;
jfr prop. 1959: 151, SU 1959: 110, rskr 1959: 258).

Om
pension skall ges åt efterlevande som avses i föregående stycke, förutsätts att
det föreligger ömmande omständigheter, dvs. ett verkligt behov av understöd.
Härvid brukar i första hand fordras att den efterlevande änkan saknar
tillräckliga medel för sitt uppehälle. Detla krav innebär dock inte att
fullständig avsaknad av medel är ett villkor för understöd. Ersättning för
arbete eller pension på grund av anställning anses inte böra utesluta änkan
från rätt tUl pension, när det uppburna beloppet är OtUlräckligt för sedvanlig
försörjning. Detsamma gäller inkomster av annat slag. Vid bedömningen beaktas
inte tiUgången på kapital. Hänsyn tas endast till avkastningen. Man beaktar
inte heUer om änkan har anhöriga som kan försörja henne. Är änkans arbetsförmåga
nedsatt på grund av ålder, sjukdom dier annan omständighet har det däremot
betydelse vid prövningen av hennes ekonomiska situation.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 99 15

Föredraganden

Behovsprövningen vid behandling av frågor om pension i
särskild ordning har en begränsad räckvidd inom den statliga personalpensioneringen.
Endast frågor ora sådan pension ål efterlevande efter arbetstagare, som avgått
från statsanställning före tillkomsten av SPR, avgörs med beaktande av behovssynpunkler.

Under den
senaste femårsperioden har Kungl. Maj:l avgjort ett tjugotal ärenden per år i
anledning av här avsedda efterlevandes ansökningar om pension. Bara i några få
av dessa fall har den sökande haft så slora inkomster att ansökningen ansetts
böra avslås. Att behovsprövningen berövar en efterlevande möjligheten all få
pension tillhör alltså undantagen.

Prövningen
av den pensionssökandes inkomst- och förmögenhetsförhållanden är mindre
tilltalande från den enskUdes synpunkt. Härtill kommer att behovsprövning inle
tillämpas i motsvarande fall där avgång ur tjänst inträffat efter den 30 juni
1959.

Det finns enligt min mening skäl att avskaffa
behovsprövningen vid behandling av frågor om pensioner till de efterlevande som
avses här. Jag förordar alt detla sker. Riksdagens bemyndigande härtill bör
inhämtas.

VII, Förbättrade pensionsförmåner för vissa personer

.\. Rektorn Carl Högmark

Carl Högmark, som är född den 1 juni 1913, tjänstgjorde
som folkskollärare i olika distrikt åren 19381945 och vikarierade därefter en
kortare tid som föreståndare vid särskola. Han var vidare rektor (tidigare
föreståndare) vid särskola läsåren 1946/471964/65. AUtsedan dess har han varit
förordnad för bestämd lid på reklorstjänst vid sådan skola. Nuvarande
förordnande, sora avser tjänst som rektor (lönegrad Up 21) och tjänst som särskolchef
vid Kronobergs läns landstings särskolor, utlöper den 30 juni 1973,

Högraark har i skrivelse den 24 november 1972 anhållit all
få behålla den pensionslön som gäller för honom i tjänsten som rektor om han
vid förordnandets utlöpande går över till lärartjänst vid särskola. Som skäl
för sin ansökan uppger han alt arbelet i nuvarande skolledarbefaltningar är så
krävande att han inte orkar uppehålla dem ännu en förordnandeperiod.

Sociala styrelsen vid Kronobergs läns landsting
tillstyrker i yttrande den 18 december 1972 ansökningen med hänvisning till
Högmarks sällsynt långa tjänstgöring som skolledare vid särskola.

Statens personal pensionsverk, som yttrat sig i ärendet
den 30 januari 1973, anser sig av principiella skäl inte kunna tillstyrka
bifall lill ansökningen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:99 ]6

Föredraganden

Högraark har under drygt 27 år varit skolledare vid olika
särskolor och är nu 59 är.

Planerade ändringar av särskolverksamheten inom Kronobergs
läns landsting koramer att göra arbetet som rektor och särskolchef mer krävande.
Högmark önskar därför lämna sina nuvarande skolledartjänster den 30 juni 1973
och gå över till en lärartjänst. Hans villkor för övergången är all få
pensionslön som om han fortfarande vore rektor.

Enligt statens pensionslöneförordning (1959: 286) får
arbetstagare inle behålla sin pensionslön i senaste förordnandetjänst efler
övergång till annan anställning, om han inle under minst tolv år fortlöpande
har innehaft en eller flera ordinarie tjänster, som tillsalls med förordnande
för bestämd lid, eller anställningar som kan jämstäUas med sådana tjänster.

Jag delar pensionsverkels uppfattning om det principiellt
betänkliga i att göra avsteg från denna bestämmelse. Starka skäl talar
emellertid för att Högmark, efler mer än 27 års tjänst som skolledare, under de
sista åren av sin aktiva tid med bibehållen pensionsrätt får ägna sig åt ett mindre
krävande arbete som lärare.

Jag förordar på anförda skäl att Högmark vid övergång till
lärartjänst får behålla den pensionslön som skulle ha gällt om han under liden
den 1 juli 1961den 30 juni 1965 hade varit tillsalt med förordnande för
bestämd lid på den reklorstjänst som han då innehade.

Kungl. Maj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande att
besluta om detta.

B. F. d. skötaren Sven Wadling

Sven Wadling, som är född den 19 maj 1909, var anställd
som skötare vid Salberga sjukhus fr. o. m. den 25 maj 1935 t. o. m. den 30
april 1965. De sista sex månaderna var han tjänstledig med C-avdrag. Han
lämnade sin tjänst närmast på grund av försämrat hälsotillstånd och hustruns
bortgång. Vid avgången hade han 4 år 1 månad kvar lill pensioneringsperiodens
nedre gräns, som i hans fall var 60 år. På grund av sin anställning har han
rätt till egenlivränla enligt SPR från 65 års ålder, dvs. fr. o. m. den 1 juni
1974. Livräntans bruttobelopp har fastställts till 728 kr. i månaden.

Wadling flyttade i november 1964 till Kanada, där han
bosatte sig och erhöll arbete inom mentalvården.

I brev till statens personalpensionsverk den 28 juni 1965
frågade Wadling bl. a. om han måste vara i svensk statstjänst vid 60 års ålder för
att få pension. Pensionsverket, som besvarade brevet den 12 juli

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 99 17

1965, kunde inte ge fullständig information eftersom Wadling
inte lämnat nödvändiga uppgifter. I brev den 8 september och den 23 november
1965 lämnade Wadling uppgifter om sina anställningsförhållanden och upprepade
sin fråga.

Wadling reste tillbaka liU Sverige sommaren 1967 och
erhöll åter anställning vid Salberga sjukhus. Han fick då veta att raenlalvården
hade kommunaliserats från årsskiftet 1966/67 och all lill följd därav kommunala
pensionsbestämmdser gällde för de anställda inom menlal-vården. Detta hade
medfört en framflyttning av den tidpunkt vid vilken han skulle kunna få rätt tUl
ålderspension på grund av anställning inom svensk menlalvård. Denna
förskjutning innebar att rätt att avgå raed ålderspension skulle inträda först
den 1 juni 1974, dvs. fera år senare än annars.

Den nya anställningen vid Salberga sjukhus varade under
tiden den 1 augusti 1967den 30 april 1968. Västraanlands läns landstings förvaltningsulskotl
avslog den 15 januari 1968 en ansökan av honom om förtidspension enligt landslingskommunala
pensionsbestämmdser.

Först när Wadling återvänt till Kanada i juni 1968 fick
han del av pensionsverkets svar på breven den 8 september och den 23 november
1965. I svarsbrevet, som var dagtecknat och expedierat den 15 juni 1967,
framhölls bl. a. att menlalvården hade komraunaliserals och alt Wadling hade
rätt lill livränta från 65 års ålder på grund av den föregående statliga
anställningen.

Wadling lar i skrivelse den 10 augusti 1972 upp frågan om
förbättrade pensionsvillkor. Han framhåller att han skulle ha haft rätt att
avgå raed pension vid 60 års ålder, ora han vid årsskiftet 1966/67 eller
däromkring hade stått kvar i anställningen vid Salberga sjukhus och bibehållit
denna tjänst till den lidpunkt då han fyllt 60 år. Hade han erhållit säkrare
uppgifter om innebörden av mentalvårdens kommunalisering skuUe han ha handlat
annorlunda än som skett och därigenom fått förmånligare pensionsvUlkor.

Under åberopande av dessa omständigheter anhåller Wadling
i första hand ora pension från 60 års ålder. I andra hand önskar han alt hans egenlivränla
skall börja utgå från den åldern.

Statens personal pensionsverk anför i yttrande den 12 septeraber
1972 att sådana omständigheter knappast synes ha förelegat vid Wad-lings avgång
ur statstjänst att han hade kunnat bevUjas förtidspension om han hade ansökt
därom. Ämbetsverket, som inte kan tillstyrka att han beviljas pension i särskUd
ordning, anser det av prindpidla skäl och med hänsyn till omständigheterna
tveksamt om Wadlings ansökan över huvud taget skall föranleda någon åtgärd. Med
hänsyn till de särskilda omständigheter sora föreligger vill verket dock inle
motsätta sig att han tillerkänns någon form av ersättning.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 99 18

Föredraganden

Wadling var anställd vid Salberga sjukhus under åren
19351965, alltså sammanlagt nästan 30 år. Vid sin avgång hade han 4 år 1 månad
kvar till pensioneringsperiodens nedre gräns som han skulle ha uppnått vid 60
års ålder. På gmnd av anställningen har han inte rätt lill annan pensionsförmån
än egenlivränla från 65 års ålder.

I brev till statens personalpensionsverk den 8 september
och den 23 noveraber 1965 frågade Wadling om vad som förutsattes från hans sida
för att han skulle kunna få pension på grund av sin anställning vid sjukhuset.
Att dessa brev besvarades så sent den 15 juni 1967 får anses ha medverkat lill
alt han inte, som han tänkt sig, hade kunnat kvalificera sig för rätt till
pension genora att åter ta anställning vid sjukhuset. Med beaktande härav och
med hänsyn till omständigheterna i övrigt anser jag att han bör tillerkännas
någon form av ersätining.

Det förefaller lämpligt att ersättningen utges i form av
höjning av livräntan. Eftersom Wadling nu har inkomst av arbete, anser jag att
höjningen bör utgå från den tidpunkt, då livräntan börjar utbetalas. Den
höjning jag sålunda avser bör bestämmas enligt de grunder som gäller för
höjning av ålderspension enligt SPR. Det förutsätts att den på angivet sätt
höjda livräntan skall samordnas raed förmåner på grund av socialförsäkring som
om det är fråga om pension. Vid samordningen bör dock i förevarande fall
bortses från förraåner enligt utländsk lagstiftning.

Kungl. Maj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande att
besluta om höjning av Wadlings livränta enligt vad jag här har föreslagit.

VIII. Pension åt vissa personer

A. Städerskan Matilda Biering

Städerskan MatUda Biering är född den 1 februari 1907 och
skulle ha uppnått pensioneringsperiodens nedre gräns den 28 februari 1967 om
hon hade varit underkastad SPR. Hon anställdes den 1 februari 1963 som
städerska vid Tekniska museet och har fortfarande kvar den anställningen.
Tjänstgöringsskyldighetens omfattning har hela tiden överstigit halvtid.

En f. d. städerska, Ruth Ericsson, som tillerkänts
avkortad ålderspension enligt SPR, har hos Kungl. Maj:t anhållit all som tjänstår
för pension få tUlgodoräkna sig viss tid när hon tjänstgjort vid Tekniska
museet.

Föredraganden

Statens bidrag till Tekniska museels verksamhet täcker mer
än hälften av utgifterna för driften. Inkomsterna i övrigt utgörs främst av

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 99 19

entré- och visningsavgifter samt av bidrag från
näringslivet och museets vänförening. Statsbidraget bestäms av Kungl. Maj:l och
riksdagen i samma ordning som vid anslagstilldelningen till statens verk och
grundas alltså på en prövning av de behov museet har redovisat i sina
ansökningar om anslag.

Pensionsräll enligt SPR har endast den lönegradsplacerade
personalen vid museet, vars anställningsvillkor regleras i avtal som tillkommit
under raedverkan av statens avlalsverk.

Av de icke lönegradsplacerade arbetslagarna vid museet är
det endast en nu verksam städerskan Matilda Biering som tjänstgör i sådan omfaltning
alt pensionsräll skulle kunna komma i fråga. Alders-mässigt har hon redan
uppnått nedre gränsen av den pensioneringsperiod som gäller för städerska.
Eftersom samma löne- och anställningsvillkor gäller för henne som för statliga
städerskor bör hon få uppbära pension efter avgång från sin anställning vid
museet. Efterlämnar hon vid sitt frånfälle anhöriga bör de få åtnjuta
familjepension, om det finns förutsättningar enligt SPR. I överensstämraelse
härmed bör Ruth Ericsson medges att som tjänstår för pension tillgodoräkna den
tid hon tjänstgjort vid museet.

Kungl. Maj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande alt
besluta om pension lill Biering och hennes eventuella efterlevande.

B. Pension åt f. d. städerskan Lilly Holmgren

Lilly Holmgren, sora är född den 21 juni 1911, har
tjänstgjort sora städerska hos televerket under tiden den 1 raaj 1939den 31
december 1971. Under tiden tiU utgången av juli 1956 varierade hennes arbetstid
mellan 22,4 och 31,6 limmar i veckan för alt därefter nedgå till under halvtid.
Den utgjorde i genomsnitt 19 timmar i veckan under tiden den 1 augusti 1956den
31 mars 1963 och understeg 18 timmar i veckan under återstående del av
anställningstiden. Nedgången berodde på att televerket drog in den manuella
telefonavdelningen i Alingsås den 1 augusti 1956 och att hennes städområde
minskades i samband därmed.

Holmgren har inte kunnat bli underkastad SPR i sin
anställning hos televerket, efiersom hennes sysselsättningsgrad understigit
halvtid fr. o. m. den 1 augusti 1956. Inle heUer uppfyUer hon förutsättningarna
för erhållande av pension i särskild ordning enligt beslut av Kungl. Maj:t.

Holmgren har i skrivelse den 14 februari 1972 anhållit om
pension eller gratifikation.

Televerket erinrar i yttrande den 21 april 1972 om berörda
förhållanden av organisatorisk art och deras inverkan på Holmgrens arbetsförhåUanden.
Verket vill med hänsyn till Holmgrens långa anställ-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 99 20

ningstid inte motsätta sig att hon får åtnjuta pension
eller gratifikation med lämpligt belopp.

Statens personalpensionsverk anför i yttrande den 24 maj
1972 alt ämbetsverket ifrågasätter om Holmgren inte skulle kunna beviljas pension
i särskild ordning, trots att sysselsättningsgraden gått ned under halvlid.

Föredraganden

Lilly Holmgren uppfyller förutsätlningarna för
gratifikation. Omständigheterna i hennes fall är emellertid sådana att det kan
övervägas om inte pension bör utgå i stället.

Holmgren har varit anställd i statlig tjänst under mycket
lång tid, drygt 32 år. Den nedgång i hennes sysselsättningsgrad som skedde den
1 augusti 1956 berodde ytterst på indragning av den manuella
telefonavdelningen, inte på omständigheter som hon kunde råda över. Särskilt
med hänsyn härtill får det anses skäligt alt hon tillerkänns pension i särskild
ordning. Pensionen bör utgå fr. o. m. den 1 januari 1972. Efterlämnar hon vid
sitt frånfälle anhöriga bör de få åtnjuta farailjepension, om det finns
förutsättningar enligt SPR.

Kungl. Maj:t bör inhärata riksdagens bemyndigande all
besluta om pension åt Lilly Holmgren och hennes eventuella efterlevande enligt
vad jag här har föreslagit.

C. Efterlevande till f. d. förste assistenten Gustav Nilsson

Gustav NUsson föddes den 3 mars 1905 och avled den 12 juli
1964.

Efter att ha avlagt civilingenjörsexamen och tjänstgjort
vid Nobelinstitutet och Ingenjörsvetenskapsakademien anställdes Nilsson vid
Tekniska högskolan i Stockholm den 1 maj 1946. Frånsett ett kortare avbrott var
han fortlöpande anställd där t.o.m. den 31 oktober 1959. AnstäUningen var lill
en början förenad med avlöning i form av arvode men blev så småningom först
extra och senare extra ordinarie. Senast var han förste assistent i lönegrad Ae
19. Hans anställning upphörde på grund av omorganisation vid den institution
där han tjänstgjorde.

Sedan han hade slutat tjänstgöra vid Tekniska högskolan
arbetade han t. o ra. den 31 december 1963 för statens råd (nämnd) för byggnadsforskning.
Avlöning utgick därvid av forskningsmedel. Under det sista kvartalet samma år
var han arbetsoförmögen på grund av sjukdom.

Statens personalpensionsverk har tillerkänt Gustav NUssons
änka Maria Nilsson farailjelivränla enligt SPR fr. o. ra. dagen efler hans frånfälle.
Livräntan har grundats på den lid då han hade lönegrads-placerad anställning
vid Tekniska högskolan.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 99 21

Maria Nilsson har i skrivelse, sora inkommit till
finansdepartementet den 20 september 1972, ansökt om familjepension efter sin
avlidne make.

Statens personalpensionsverk tillstyrker i yttrande den 20
septeraber 1972 att Maria Nilsson tillerkänns pension av statsmedel med hänsyn
lill de speciella omständigheter som föreligger. Om pension inte kan komma i
fråga, bör del enligt pensionsverket åtminstone medges alt hennes livränta
räknas upp med beaktande av den tid Gustav Nilsson var arvodesanslälld vid
Tekniska högskolan.

Föredraganden

Gustav Nilsson har varit statligt anställd eller arbetat
mot avlöning av statliga forskningsmedel nästan ulan avbrott från år 1946 till
kort före sin död år 1964. Det är uppenbart att han var oförmögen att fullgöra
ett arbete, när anställningen upphörde vid årsskiftet 1963/ 64, och alltså
skulle ha kunnat få sjukpension, om han då hade innehaft anställning med
pensionsrätt enligt SPR.

Jag finner det under dessa förhållanden skäligt all
Nilssons efterlevande hustru Maria Nilsson bereds rätt lill familjepension i
stället för familjdivränta. Pensionen bör utgå fr. o. ra. den I juli 1972.

Kungl. Maj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande att
besluta om farailjepension åt Maria Nilsson enligt vad jag här har föreslagit.

D. F. d. sekreteraren Ragna Lundberg

Ragna Lundberg, sora är född den 24 augusti 1905, har
sedan den 3 noveraber 1933 tjänstgjort som sekreterare vid Institut Tessin
eller Tessininstitutet i Paris. Arvode för tjänstgöringen började utgå den 1
april 1955. Fr. o. m. den 1 juli 1966 har det uppgått till 16 800 kr. om året.
Enligt institutets nuvarande föreståndare har arbetsuppgifterna inneburit
tjänstgöring på halvtid och svarat mol dem som ankommer på kontors- eller
kansliskrivare i statstjänst. Hennes arbete vid institutet upphörde den 30
september 1971.

Genom beslut av 1969 års riksdag (prop. 1969: 79, SU 1969:
91, rskr 1969:220) tillerkändes Ragna Lundbergs make, f.d. föreståndaren för Tessininstitutet
Gunnar Lundberg, statlig pension bl. a. pä grund av sin verksamhet som
föreståndare för institutet.

Frågan om pension till Ragna Lundberg togs upp i raotion
1972: 1065. Motionärerna hemställde alt hon skulle tillerkännas hel pension med
beaktande av sin 38-åriga tjänstgöring hos institutet. Enligt KrU 1972: 6 var
de uppgifter som i motionen lämnades om denna tjänstgöring otillräckliga som
underlag för det föreslagna riksdagsbeslutet om pension åt henne. Utskottet
erinrade om sitt i betänkandet 1971: 27 gjorda uttalande om hennes möjlighet
att erhåUa familjepension och avstyrkte det yrkande om tjänstepension åt
henne som förelåg

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 99 22

i motionen. Riksdagen biföll (rskr 1972: 52) vad utskoltet
sålunda hemställt.

Ragna Lundberg har den 10 mars 1972 hos statens
personalpensionsverk ansökt om ålderspension enligt SPR på grund av den nämnda
tjänstgöringen.

Styrelsen för Tessininstitutet, som har yttrat sig i delta
ärende den 26 april 1972, framhåller att de möjligheter, som kan finnas att
bevilja Ragna Lundberg pension i särskild ordning, med hänsyn till omständigheterna
inte bör lämnas oprövade.

Statens personalpensionsverk, som med yttrande den 2 juni
1972 överlämnat Ragna Lundbergs ansökan för Kungl. Maj:ls prövning, anför att
verket inte har kunnat bifalla den eftersom hon saknat pen-sionsriitt enligt statiiga
bestämmelser. Med beaktande av de speciella omständigheterna i ärendet finner
pensionsverket skäl ifrågasätta ora inte Ragna Lundberg bör beredas statlig
pension i särskild ordning. Pensionsverket har härvid särskilt tagit hänsyn
till alt hennes arvode huvudsakligen bekostats av statsmedel och till att
pensionen åt Gunnar Lundberg beslämls bl, a, på gmnd av hans tjänstgöring som
föreståndare för Tessininstitutet.

Föredraganden

När 1972 års riksdag behandlade frågan om pension till
Ragna Lundberg, fanns det inte tillräckliga uppgifter om hennes tjänstgöring
vid Tessininstitutet som underlag för ett positivt beslut i ärendet.

Frågan har sedan dess utretts ytterligare och del finns nu
skäl alt pröva den på nytt.

Ragna Lundberg har tjänstgjort vid Tessininstitutet under
nästan 38 år och därvid uppburit arvode som bekostats av svenska statens medel
under de senaste 16 åren. Det synes under dessa förhållanden rimligt att hon
erhåller en statiig pension. Härvid har jag också beaktat att den pension, som
hennes man Gunnar Lundberg tillerkänts enligt beslut av 1969 års riksdag,
delvis har grundats på hans tjänstgöring som föreståndare vid institutet.

Den pension jag sålunda föreslår åt Ragna Lundberg bör
utgå fr. o. m. den 1 oktober 1971. Efterlämnar hon vid sitt frånfälle anhöriga
bör de få åtnjuta familjepension, om del finns förutsättningar enligt SPR.

Kungl. Maj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande alt
besluta ora pension åt Ragna Lundberg och hennes eventuella efterlevande enligt
vad jag här har föreslagit.

E. F. d. yrkesiäraren Elisabeth Persson m. fl.

Kursverksaraheten vid AB Stockholras tillskärarakademis
skola föt tillskärning lades ned den 30 november 1972.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 99 23

Genom nedläggningen friställdes bl. a. yrkesläraren
Elisabeth Persson, som är född 1915 och har varit anställd vid akademin i ca
27 år. Del var inte möjligt alt bereda henne annat likvärdigt arbete.

Persson var underkastad SPR med personlig pensionsrätt på
grund av sin anställning vid akademin. Hon kunde emellertid inte få förtidspension,
efiersom det återstod mer än fem år till pensioneringsperiodens nedre gräns
när hon friställdes.

I skrivelse den 13 juli 1972 ansökte Persson om
förtidspension. AUa remissmyndigheler - skolöverstyrelsen, statens
personalpensionsverk och statens personalnämnd tillstyrkte att hon skulle
tillerkännas pension i särskild ordning.

Föredraganden

Genom beslut den 2 februari 1973 tillerkändes Elisabeth
Persson pension av Kungl. Maj:t fr. o. m, den 1 december 1972 mot all hon
avstod från sin rätt till livränleförmåner. Pensionen har beräknats med
tillämpning av de grunder som gäller för förtidspension enligt SPR,

Jag vill samtidigt nämna att Kungl. Maj:t, med stöd av
1972 års riksdags beslut (prop. 1972: 82, InU 1972: 13, rskr 1972: 223) ora pension
ät övertalig ordinarie tjänsteraän, på mitt förslag beslutat om pension åt en
överdirektör och en kusttullmästare som båda förlorat sina arbetsuppgifter
genom omorganisation och inte kunnat beredas annat lämpligt arbete.

Vad sålunda förekommit bör bringas till riksdagens
kännedom.

IX. Trafiklivränta åt svarvaren Lars
Blom

Lars Blom, som är född den 12 mars 1947, skadades vid koUision
den 9 augusti 1963 raellan en raoped som fördes av honom och en traktor som
tillhörde Mariebergs sjukhus. Vid kollisionen ådrog sig Blom brott på vänster
lårben, revbensbroll och vissa kolskador. Del är oslridigl alt traklorföraren
och Blom i lika mån har vållat kollisionen.

Staten har ansetts skyldig att utge ell till hälften
jämkat skadestånd lill Blom för skadorna. Skadeslåndsersättningen till honom
har reglerats av direktionen för Mariebergs sjukhus och av Kungl. Maj:t för
tiden t. o. m. den 30 juni 1969. Sådan ersätining har utgått bl. a. i form av
livränta med 2 000 kr. om året för tiden den 1 januari 1967den 30 juni 1969.

Genora prop. 1969: 79 underställdes 1969 års riksdag
frågan om livränta åt Blom med anledning av framtida men efter de skador som
drabbat honom vid koUisionen år 1963. Med hänsyn till Bloms ålder och
svårigheten alt kunna bedöma de framtida följderna av skadorna ansågs det inte
möjligt att fastställa en livsvarig livränta åt honom redan år 1969. Förslag
lades därför fram om livränta med oförändrat

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 99 24

2 000 kr, om året för tiden 1 juli 196930 juni 1972.
Härtill kom ett indexlillägg enligt förordningen (1967: 666) om tillägg till
vissa trafik-livräntor, som utgår av statsmedel, m. m. Livräntan var beräknad efler
en invaliditelsgrad av 20 % och ett inkomslunderlag av 20 000 kr. 1969 års
riksdag beslöt (SU 1969: 91, rskr 1969: 220) enligt förslaget i propositionen.

Kungl. Maj:t uppdrog genom beslut den 29 oktober 1971 åt
riksförsäkringsverket att på nytt utreda Bloms skadesviler och de ekonomiska
följderna därav. Tanken var att på grundval av denna utredning kunna föreslå
1972 års riksdag att besluta om en livsvarig livränta åt honom.

Den avsedda utredningen blev inle färdig i sådan tid att
ett beslut om Bloms livränta kunde utverkas av 1972 års riksdag.

I avvaktan på att ett förslag i frågan skulle kunna
föreläggas 1973 års riksdag föreslogs i prop. 1972: 82 att Blom skulle få
uppbära en livränta enligt de grunder som hade beslämts av riksdagen år 1969.
Livräntans belopp borde alltså även efter utgången av juni 1972 vara 2 000 kr.
om året. Härtill kom tre indextillägg enligt nämnda förordning. Dessa tiUägg
medförde en höjning av livräntebeloppet med 541 kr. ora året. 1972 års riksdag (InU
1972:13, rskr 1972:223) beslöt enligt sistnämnda förslag.

I skrivelse den 23 mars 1972 har riksförsäkringsverket
inkommit med begärd utredning i frågan ora livsvarig livränta åt Blora.

Riksförsäkringsverket framhåller i skrivelsen bl. a. att
Blom under åren 1970 och 1971 varit sjukskriven i olika perioder under sammanlagt
ungefär tre månader för besvär i vänstra stortån som en följd av olycksfallet.
Besvären har nödvändiggjort operativa ingrepp vid tre tillfällen. Han har även,
likaledes sannolikt sora en följd av olycksfallet, varit sjukskriven för
ryggbesvär ett par korta perioder under åren 1971 och 1972.

Blom anställdes efler vad riksförsäkringsverket vidare
upplyser hos AB Karlstads raekaniska verkstad år 1969 och arbetar där sora
svarvare på heltid. Under åren 19691971 var hans inkomster i anstäUningen 23
711, 26 873 resp. 27 773 kr. Under marsoktober 1970 var Blom enUgt lagen
(1962: 381) om aUmän försäkring placerad i sjukpenningklass som svarar mot en
arbetsinkomst av 27 00030 000 kr. årligen. Den 1 november 1970 höjdes hans
placering lill att svara mot en inkomst av 30 00033 000 kr. om året.

Med ledning av läkarintyg den 5 februari 1972 har
rådgivande läkare hos riksförsäkringsverket nu bedömt att Bloms skador vid
ifrågavarande olycksfall kan anses ha medfört en för framtiden bestående
invaliditet av 15 %. Enligt tidigare bedömningar kan ryggbesvären på grund av
skadan framdeles komma att öka. Med hänsyn till omständigheterna bör enligt
riksförsäkringsverkets mening den framtida

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 99 25

livräntan bestämmas efler oförändrade grunder, dvs. en invaliditelsgrad
av 20 %. För tiden fr. o. m. den månad då Blom fyller 67 år torde livräntan
dock böra reduceras till hälfien av vad som utgår dessförinnan. Om väsentlig
försämring i Bloms hälsoliUstånd skulle inträda, synes del böra vara Blom
obetaget att påkalla höjning av skadeståndet.

Yttrande i ärendet har avgivils av försvarets
skaderegleringsnämnd den 29 juni 1972.

Skaderegleringsnämnden föreslår att Blom får en till
hälften jämkad livsvarig livränta beräknad efler en invaliditelsgrad av 20 %
och på ett inkomslunderlag av 30 000 kr. om året. Livräntan bör utgå för tiden
fr. o. m. juli 1972 och nedsättas till hälfien när Blom fyller 67 år. 1 värdesäkringshänseende
bör den anses fastställd år 1972.

Genom beslut den 6 oktober 1972 har Kungl. Maj:t
tillerkänt Blom 700 kr. för sveda och värk.

Föredraganden

Med hänsyn till omständigheterna anser jag skäligt att
Blom får en till hälften jämkad livsvarig trafiklivränta beräknad efter en invaliditelsgrad
av 20 % och på ett inkomstunderlag av 30 000 kr. om året. Livräntan, som i värdesäkringshänseende
bör anses fastställd år 1972, bör utgå fr. o. m. den 1 juli samma år och sältas
ned till hälften när Blom uppnår 67 års ålder.

Jag förordar att livsvarig trafiklivränta får utgå till
Blom fr. o. ra. den 1 juli 1973 till utgången av den månad han fyller 67 år med
3 000 kr. om året och för tiden därefter med 1 500 kr. om året. Vidare bör
utges ell engångsbelopp av 459 kr. som tillägg tUl den livränta som enligt 1972
års riksdagsbeslut utgår för tiden den 1 juli 1972den 30 juni 1973.

Kungl. Maj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande att
besluta om trafiklivränta åt Blom enligt vad jag här har förordat.

X. Skadelivränta åt f. d. lokföraren
Eric Tjernberg

F. d. lokföraren Eric Tjernberg, som är född den 30 maj
1920, förde den 16 september 1952 ett godståg mellan Långsele och Vännäs. I
tåget ingick några amraunitionslastade vagnar, av vilka en hade börjat brinna
på grund av varragång (s. k. tjuvbroras). TiU följd av branden exploderade
ammunitionen i ett par av vagnarna, vilket orsakade stor materiell förödelse.

Alltsedan olyckshändelsen har Tjernberg lidit av huvudvärk
och nervösa besvär. Trots åtskilMga sjukskrivningsperiodor försvann inte besvären
utan fixerades alltmer. I slutet av 1960-talet var han i det närmaste helt arbetsoförmögen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 99 26

Tjernberg har efter olyckshändelsen inle kunnat återgå
till lokljänst trots flera försök. Även planerna på att skola om honom till tderepara-tör
har misslyckats.

Västernorrlands
läns allmänna försäkringskassa tillerkände Tjernberg hel förtidspension enligt
lagen (1962: 381) om allraän försäkring fr. o. ra. den 1 deceraber 1968. Tjernberg
avgick från sin lokförarljänsl med rätt till sjukpension enligt SPR den 31
oktober 1970.

Statens
järnvägar begärde i skrivelse den 22 april 1970 att riksförsäkringsverket
skulle pröva frågan om samband mellan olyckshändelsen år 1952 och de besvär för
vilka Tjernberg varit sjukskriven under olika perioder fr. o. m. år 1956 t. o.
m. den 30 november 1968.

Riksförsäkringsverket,
vars föregångare riksförsäkringsanstallen år 1955 hade prövat frågan för tiden t.o.m.
detta år, förklarade genom beslut den 14 september 1970 att Tjernbergs besvär inle
kunde anses orsakade av olyckshändelsen.

Tjernberg överklagade verkets beslut hos försäkringsrådel,
som enligt utslag den 27 aprU 1971 inle fann skäl att göra ändring.

Försäkringsdorastolen,
där Tjernberg besvärade sig över försäkringsrådets utslag, fann i dora den 10
juli 1972 att de symptom, för vilka Tjernberg hade varit periodvis sjukskriven efler
år 1955, fick anses ha orsakats av olyckshändelsen år 1952. Domstolen
undanröjde därför för-säkringsrådels utslag och riksförsäkringsverkets beslut
samt visade målet åter till verket för erforderlig handläggning.

Efler ny medicinsk utredning tillerkändes Tjernberg av
riksförsäkringsverket genom beslut den 13 december 1972 livränta enligt lagen (1916:
235) ora försäkring för olycksfall i arbete.

Genora beslut den 8 december 1972 tillerkändes Tjernberg
av Kungl. Maj:t särskild ersättning med 200 kr. i månaden fr. o. m. den 1
januari 1973 t. v.

Utöver nämnda särskilda ersättning uppbär Tjernberg f, n,
från det allmänna förtidspension och livränta. Sjukpension enligt SPR utbetalas
inle raed hänsyn liU socialförsäkringsersätlningarnas storlek. Vidare har
statens järnvägar ersatt Tjernberg helt för mistade löneförmåner för lid t. o. m.
den 31 oktober 1970 och dessutom betalat honom vad som svarar mot den
särskilda ersällningen för tiden därefter intUl den dag då den började utgå.

Tjernberg har i skrivelse, som inkom till komraunikationsdeparteraentet
den 15 april 1970, ansökt ora skadestånd för psykiskt lidande eller om annan
ersättning.

Yttranden över ansökningen har avgivils av statens
personalpensionsverk den 26 mars 1971, av riksförsäkringsverket den 25 maj
1971, av statens järnvägar den 9 juni 1971 samt av försvarets
skadereglerings-närand den 31 januari 1972 och den 6 raars 1973.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 99 27

Försvarets skaderegleringsnämnd förklarar i sitt yttrande
den 6 mars 1973 att nämnden inte går in på frågan om staten över huvud taget är
skadeståndsskyldig mol Tjernberg liksom inte heller på frågan ora preskription
föreligger. Näranden utgår vid sin bedömning från antagandet att fullt samband
föreligger mellan olyckshändelsen år 1952 och Tjernbergs sjukdomssymptom och att
staten åtager sig ojämkad ersättningsskyldighet efter skadeståndsrättsliga gmnder.
Under bl. a. dessa förut-sätlniingar bör Tjernberg enligt nämnden tillerkännas
livsvarig skadeUv-ränta med 7 000 kr. om året för tiden fr. o. m. den 1
november 1970 tUl dess han fyller 67 år och med 3 500 kr. om året för tiden
därefter. I värdesäkringshänseende bör livräntan anses fastställd år 1972. Nämnden
föreslår också att Tjernberg tillerkänns engångsbelopp som ersättning för
sveda och värk samt stadigvarande lyte och men.

Föredraganden

Med hänsyn till försäkringsdomslolens dora den 10 juli
1972 får det anses alt Eric Tjernbergs sjukdora kronisk neurasteni och cephalailgi
har orsakals av olyckshändelsen den 16 september 1952. På grund av sjukdomen
är han nästan helt oförmögen till förvärvsarbete.

Tjernberg uppbär på gmnd därav förmåner i form av
förtidspension enligt lagen om allmän försäkring, livränta enligt lagen om
försäkring för olycksfall i arbete och särskild ersättning enligt Kungl. Maj:ts
beslut med f. n. sammanlagt 2 950 kr. i månaden. Vidare har statens järnvägar
tillerkänt honom hel ersätining för förlorad arbetsförtjänst under tiden t. o. m.
den 31 oktober 1970.

Av utredningen kan inte anses framgå att staten är skyldig
alt utge skadestånd till Tjernberg, och ora sådan skyldighet likväl i och för
sig skulle föreligga har i vart fall skadeståndsanspråket framställts så sent
att det preskriberats. Med hänsyn till omständigheterna anser jag det
emellertid skäligt att han bereds gottgörelse i form av livsvarig skaddiv-ränta
för de svåra personliga lidanden och besvär som för hans del blivit en följd av
olyckshändelsen. Efler samråd med Statsanställdas förbund förordar jag att
livräntan, med inräknande av den särskilda ersättningen om 200 kr. i månaden,
fastställs alt utgå med 9 000 kr. om året fr. o. m. november 1970 t. o. m. den
månad, då han fyUer 63 år, och med 4 500 kr. om året för hans återstående
livstid. Vid beräkning av tillägg enligt kungörelsen (1971: 14) om tillägg tUl
vissa statliga skadelivräntor m.m. bör livräntan anses fastställd år 1971.
Sådant tillägg för tiden fr. o.m. den 1 januari 1972 bör utlösas först ett år
senare.

Kungl. Maj:t bör inhänita riksdagens bemyndigande att
besluta om skadelivränta åt Tjernberg eriligt vad jag här har förordat.

Jag avser att för Kungl. Maj:t senare anmäla frågan om
ersättning åt Tjernberg för lyte och men m. ra.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 99 28

XI. Årlig ersättning åt övertalig
personal vid Karlskronavarvet AB m.m.

Verksaraheten vid Karlskronavarvet AB beslår till viss del
av marint underhåll. Orderingången för denna verksamhet minskar och vid varvet
uppstår därför behov av vissa personalinskränkningar.

Karlskronavarvet AB har i skrivelse den 30 juni 1972
hemställt om särskUda förmåner för den varvspersonal som beräknas bli övertalig
på grund av inskränkningarna. Härvid har bolaget åsyftat ersättningar främst
årliga ersättningar enligt Kungl. Maj:ts brev den 30 juni. 1960 med
föreskrifter om särskilda förmåner för viss övertahg personal vid försvaret.

Föredraganden

Många av de anställda hos Karlskronavarvet AB, som orafattades
av SPR när bolaget bUdades den 1 juli 1961, har övergångsvis fått ha kvar sin pensionsräll
enligt regleraentet. Övertalighetsproblem vid varvet har tidigare delvis lösts
genom att 1960 års förenämnda brev satts i kraft för den personal som omfattats
av SPR-systemet. Kostnadema för pensionsförmåner enligt SPR och årUga ersättningar
enhgt 1960 års brev bestrids av medel från inkomsttiteln Pensionsmedel m. ra.

Jag vUl under dessa förhållanden inte motsätta mig att det
i särskilda fall ges årUga ersättningar enligt reglerna för statsanstäUda
(trygghetsavtalet) åt de arbetstagare hos bolaget som omfattas av SPR-systemet
och som blir övertaliga till följd av det minskade marina underhållet. Det bör
ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare föreskrifter härom.

Jag vill i detta sammanhang nämna alt förenade
fabriksverken har ett stort internt ralionaUseringsbehov, vilket medför att
personal blir övertalig. Fabriksverkens personal omfattas av det tidigare
nämnda trygghetsavtalet, och dess utgifter för pensioner och årliga
ersättningar bestrids av verkets driftmedel.

Jag finner det eraellertid inle rimligt all
Karlskronavarvet resp. förenade fabriksverken får stå för hela kostnaden för
årlig ersättning åt här avsedd personal vilken såsom övertalig entledigas under
budgetåret 1973/74. Statsbudgeten bör därför lämna ett visst bidrag till
bolagels resp. fabriksverkens här ifrågavarande utgifter. Kungl. Maj:t bör få
avgöra i vilken utsträckning medel från inkomsttiteln Pensionsmedel m. ra.
skall användas för att bekosta dessa årliga ersättningar till den del de belöper
på lid före den lidpunkt då arbetstagaren vid fortsatt anställning skulle ha
uppnått pensioneringsperiodens nedre gräns. För tid därefter bör utgifterna för
de årliga ersättningarna bestridas på sedvanligt sätt.

Kungl. Maj:t bör utverka riksdagens bemyndigande alt
meddela föreskrifter om årlig ersättning åt personal vid Karlskronavarvet AB
och

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 99 29

disponera medel från inkomsttiteln Pensionsmedel m. m.
till vissa kostnader för förmåner åt personal vid bolaget och förenade
fabriksverken enligt vad jag här har föreslagit.

XII. Ikraftträdande m. m.

Vad jag förordat i det föregående bör träda i kraft den 1
juli 1973, om jag ej angett annat.

XIII. Hemställan

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
dels antaga inom finansdepartementet upprättat förslag till kungörelse om
ändring i statens pensionslöneförordning (1959: 286), dels bemyndiga Kungl. Maj:t
att

1.
besluta om tillgodoräkning
i pensionshänseende av tid för sjukledighet enligt vad jag har förordat under II,

2.
reglera
pensionsförhållandena för vissa särskolchefer, viss personal vid Svenska
kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete samt vid Dansmuseifonden
och Musikhistoriska museet samt besluta om pension åt intendenten Karin Tenggren
och hennes eventueUa efterlevande enligt vad jag har förordat under III,

3.
besluta om
pensionsrätten för vissa kommunala tjänstemän enligt vad jag har förordat under
V,

4.
bedöma fråga om
pension åt efterlevande efter vissa f. d. statsanställda utan behovsprövning
enligt vad jag har förordat under VI,

5.
besluta om
förbättrade pensionsförmåner för rektorn Carl Högmark och f. d. skötaren Sven Wadling
enligt vad jag har förordat under VII,

6.
besluta om pension
ål städerskan Matilda Biering och f. d. städerskan LiUy Holmgren och deras
eventuella efterlevande, om farailjepension åt änkan Maria NUsson särat om
pension åt f. d. sekreteraren Ragna Lundberg och hennes eventuella efterlevande
enligt vad jag har förordat under VIII AD,

7.
besluta ora trafiklivränla
åt svarvaren Lars Blora enligt vad jag har förordat under IX,

8.
besluta ora
skadelivränta åt f. d. lokföraren Eric Tjernberg enligt vad jag har förordat
under X,

9.
besluta om
årlig ersätining åt övertalig personal vid Karlskrona-varvet AB och om bidrag
av statsmedel till bolagets och förenade fabriksverkens utgifter för sådana
ersättningar enligt vad jag har förordat under XI.

Jag hemställer vidare att Kungl. Maj:t beslutar delge
riksdagen vad

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:99 30

jag
har anfört ora vissa ändringar i bUagan till SPR under IV och om
pension åt f. d. yrkesläraren EUsabeth Persson m. fl. under VIII E.

Med
bifaU till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bUaga till detta protokoll utvisar.

Ur
protokollet: Britta Gyllensten

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 99 31

Innehållsförteckning

I.
Ändring i statens pensionslöneförordning
(1959: 286) 3

II.
Tillgodoräkning i pensionshänseende
av tid för sjukledighet . . 4

III.
Pensionering av viss personal m.
m.

A. Vissa
särskolchefer..................................... ... 6

B............................................................. Viss
personal hos Svenska kyrkans centralråd för evangeli

sation och församlingsarbete .................... ... 6

C. Personal
vid Dansmuseifonden ................... ... 7

D. Personal
vid Musikhistoriska museet ............ ... 8

IV.
Vissa ändringar i bilagan lill SPR
..................... ... 9

V.
Pensionsrätlen för vissa
kommunala tjänstemän . 10

VI.
Ändrade grunder för prövning av
frågan om pension åt efterlevande efter vissa f. d. statsanställda . 14

VII.
Förbättrade pensionsförmåner
för vissa personer

A. Rektorn
Carl Högmark ............................... . 15

B. F.
d. skötaren Sven Wadling ...................... . 16

VIII. Pension åt vissa
personer m. m.

A. Städerskan
Matilda Biering........................... . 18

B. F.
d. städerskan Lilly Holmgren...................... 19

C. Efterlevande
till f. d. förste assistenten Gustav NUsson .. 20

D. F.
d. sekreteraren Ragna Lundberg................ . 21

E. F.
d. yrkesläraren Elisabeth Persson m. fl........ . 22

IX.
Trafiklivränta åt svarvaren
Lars Blom................. . 23

X.
Skadelivränta åt f. d. lokföraren
Eric Tjernberg . . 25

XI.
Ärlig ersättning åt övertalig
personal vid Karlskronavarvet AB

m.
m........................................................... 28

XII.
Ikraftträdande m. m....................................... . 29

XIII.
Hemställan.................................................... . 29

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 730240

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Prop. 1980/81:142 om vissa pensionsfrågor m.m. s. 6 i texten
  2. Rskr. 1973:204 i texten
  3. Bet. 1973:InU18 Inrikesutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:99 med förslag till kungörelse om ändring i statens pensionslöneförordning (1959:286), m. m. i texten