Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i lagen (1971:418) om dels fortsatt giltighet av lagen (1942:429)

1972 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1972:94, Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i lagen (1971:418) om dels fortsatt giltighet av lagen (1942:429)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts
proposition nr 94 år 1972 Prop. 1972: 94

Nr 94

Kungl.
Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i lagen
(1971: 418) om dels fortsatt gUtighet av lagen (1942: 429) om hyresreglering m.
m. dels ändring i samma lag; given Stockholms slott den 14 april 1972.

Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars
avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF ADOLF

CARL
LIDBOM

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Genom
beslut av statsmakterna våren 1971 avvecklades hyresregleringen helt för
lokaler, dvs. butiker, kontor, verkstäder och över huvud taget andra lägenheter
än bostadslägenheter, med verkan fr. o. m. den 1 oktober 1972.

I
propositionen läggs fram förslag till en kompletterande övergångsreglering i
syfte att mildra övergången till marknadsmässiga lokalhyror på de orter där
hyresregleringen fortfarande gäller. Hyresnämnden skall enligt förslaget, om
hyresgästen begär det, kunna besluta om en successiv upptrappning av hyran
under en övergångstid på högst fyra år, räknat från den 1 oktober 1972, till
den nivå som parterna själva har kommit överens om. De nya övergångsreglerna föreslås
gälla också hyresavtal som redan har ingåtts.

1
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 94

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.1972: 94

Förslag
tiD

Lag
om ändring i lagen (1971: 418) om dels fortsatt giltighet av lagen (1942: 429)
om hyresreglering m. m. dels ändring i samma lag

Härigenom
förordnas, att i övergångsbestämmelserna till lagen (1971: 418) om dels
fortsatt giltighet av lagen (1942: 429) om hyresreglering m. m. dels ändring i
samma lag skall införas en ny punkt, 6 a, av nedan angivna lydelse.

6 a. Äger vid utgången av
september 1972 lagen om hyresreglering m. m. tillämpning på hyresförhållande
som avser annan lägenhet än bostadslägenhet, får hyresnämnden på begäran av
hyresgästen besluta att hyra, som avtalats för tid därefter, får uttagas endast
till viss del, om den nya hyran i betydande grad överstiger den som har utgått
tidigare och det även i övrigt är skäligt. Beslut om sådan nedsättning av hyran
får ej avse längre tid än till utgången av september 1976. Skall nedsättning
gälla för längre tid än ett år, bestämmes nedsättningen så, att hyran stiger
till det avtalade beloppet genom årliga höjningar.

Begäres ej nedsättning
inom ett år efter det att den nya hyran började utgå, är rätten till
nedsättning förlorad. Begäres nedsättning efter det att den nya hyran började
utgå, gäller beslut om nedsättning från och med månaden efter den då prövningen
påkallades.

I
fråga om förfarandet i ärende som avses i första stycket äger lagen om
hyresreglering m. m. motsvarande tillämpning. Mot hyresnämndens beslut i saken
får talan dock ej föras.

Denna
lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift
utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 94

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 14 april 1972.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, ASPLING, NILSSON, GEIJER,
MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med
statsrådets övriga ledamöter fråga som rör avvecklingen av liyresregleringen
för lokaler och anför.

1 Inledning

Lagen (1942: 429) om hyresreglering m. m.
(hyresregleringslagen) innehåller bestämmelser om hyrespriskontroll för
bostadslägenheter och för andra lägenheter, vanligen betecknade lokaler, samt
bestämmelser om direkt besittningsskydd för lokalhyresgäster. Enligt lagen
(1971: 418) om dels fortsatt giltighet av lagen (1942: 429) om hyresreglering m.
m. dels ändring i samma lag (1971 års lag om ändring i hyresregleringslagen)
skall emellertid hyresregleringen för lokaler avvecklas vid utgången av
september 1972. Till följd härav kommer lokaler på de orter där
hyresregleringen för dem f: n. gäller att fr. o. m. den 1 oktober 1972 vara
underkastade bestämmelserna i 12 kap. jordabalken (hyreslagen) eller
motsvarande äldre bestämmelser om s. k. indirekt besittningsskydd, dvs.
hyresgästen får vid obefogad vägran från hyresvärdens sida att förlänga
hyresavtalet rätt till ersättning av denne.

I prop. 1972: 70 med förslag till lag om ändring i
jordabalken föreslås vissa ändringar i fråga om den ordning som hyresgästen
skall iaktta, om han vill fordra ersättning för att han måste flytta.

Under innevarande vår, särskilt sedan början av mars, har
uppgifter kommit in till justitiedepartementet vilka tyder på att hyresvärdarna
på sina håll begärt mycket betydande hyreshöjningar för att gå med på fortsatt
förhyrning efter utgången av september 1972 av lokaler som nu är underkastade
hyresregleringen. Med anledning härav har jag hållit överläggningar med
företrädare för lokalhyresmarknadens partsorganisationer och med företrädare
för vissa större privata fastighetsförvaltningar

V(Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 94

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 94 4

i Stockholm. Vid överläggningarna med organisationerna har
Hyresgästernas riksförbund. Näringslivets byggnadsdelegation, Sveriges aUmän-nyttiga
bostadsföretag (SABO), Sveriges centrala restaurangaktiebolag, Sveriges
fastighetsägareförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och
industriorganisation (SHIO), Sveriges hoteU- och restaurangförbund och
Sveriges köpmannaförbund varit representerade.

2 Historik

Hyresregleringslagen innehöll urspmngligen i huvudsak
bestämmelser om reglering av hyrans storlek och om besittningsskydd avseende
alla typer av lägenheter. Lagen gavs från början begränsad giltighetstid men
denna har sedermera successivt förlängts. I samband med att de allmänna
reglerna om hyra (allmänna hyreslagen), som då ingick som 3 kap. i lagen (1907:
36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom och som numera ingår i 12 kap.
jordabalken, reformerades år 1968 vidtogs vissa ändringar i
hyresregleringslagen, vars giltighetstid samtidigt förlängdes tUl utgången av
år 1971. Den nya lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 1969.

Den reform som genomfördes år 1968 på hyreslagstiftningens
område innebar i huvudsak följande. Hyresregleringen behölls i fråga om både
bostadslägenheter och lokaler på de orter där regleringen gällde den 1 januari
1969. Vissa uppmjukningar i regleringen företogs dock. Bl. a. undantogs från
regleringen lägenheter som färdigställts efter utgången av år 1968, och det
blev dessutom möjligt för hyresnämnd att besluta om undantag beträffande hus
som undergått omfattande ombyggnad. Vidare genomfördes en nollställning av
hyrorna per den 31 december 1968 genom att då utgående generella tillägg till
grundhyrorna räknades in i de nya bashyrorna. Lagens besittningsskyddsregler
upphävdes för bostadslägenheter och ersattes av bestämmelser i aUmänna
hyreslagen om förlängning av hyresavtal. För lokaler behölls däremot
besittningsskyddet enligt hyresregleringslagen. De kommunala hyresnämnderna avskaffades
och deras arbetsuppgifter övertogs av statliga hyresnämnder, i princip en i
varje län.

3 Gällande rätt

Hyresregleringslagen gäller f. n. i fråga om
bostadslägenheter i 141 kommuner (i vissa fall endast del av kommun). I 16
kommuner omfattar regleringen även lokaler. Regleringen av hyran sker för flertalet
lägenheter enligt ett system med s. k. bashyra. Denna är den hyra som gällde
för lägenheten vid utgången av år 1968 enligt lagen i dess dåvarande lydelse
eller enligt beslut av myndighet. Härutöver får vissa ersättningar och tUlägg
tas ut. Bl. a. får efter beslut av Kungl. Maj:t tas

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 94 5

ut
särskUt tillägg till bashyran som kompensation för ökade omkostnader för
fastighetsförvaltningen, s. k. generell hyreshöjning. Bortsett från sådana
ersättningar och tillägg som är tillåtna enligt lagen får hyresvärden inte ta
emot, träffa avtal om eller begära högre hyra än som motsvarar bashyran.
Överträdelse av bestämmelserna om högsta tillåtna hyra medför straffansvar och
skyldighet att betala tillbaka vad som olovligen har uppburits. En lägenhets
bashyra kan ändras endast genom beslut av hyresnämnden under fömtsättningar som
anges i lagen och efter prövning av omständigheterna i det enskilda fallet. För
möblerade bostadslägenheter och vissa lokaler, nämligen sådana för vilka hyran
den 1 januari 1942 var fastställd att utgå med växlande belopp för skilda
tider, råder i princip avtalsfrihet i fråga om hyrans storlek. Är den hyra som
har avtalats avsevärt högre än lägenhetens beskaffenhet och övriga
omständigheter föranleder, kan emellertid hyresnämnden enligt 6 §
hyresregleringslagen nedsätta hyran tiU skäligt belopp. I samband därmed kan
hyresnämnden också föreskriva att lägenheten i fortsättningen skall vara
underkastad den snävare hyreskontrollen enligt lagen.

Hyresregleringslagen
innehåller också regler om tvångsförlängning av hyresavtal. Dessa regler gäller
numera endast lokaler. För bostadslägenheter tillämpas som förut nämnts i
stället hyreslagens besittningsskyddsregler. Enligt 7 § hyresregleringslagen
kan hyresnämnden på framställning av hyresgästen förklara en uppsägning från
hyresvärdens sida ogiltig, om den fiimes strida mot god sed i hyresförhållanden
eller eljest vara obillig. En förutsättning är att hyresgästen inte har förverkat
sin hyresrätt. Med hyresgästens samtycke kan nämnden också förlänga hyresförhållandet
med vissa ändringar i de tidigare villkoren. I 8 a § finns bestämmelser om rätt
för medhyresgäst att överta lägenhet i vissa fall. Föreligger det tvist mellan
hyresvärd och lokalhyresgäst om fortsatt förhyming av lägenheten, åligger det
hyresvärden att skriftligen meddela hyresgästen att denne, om han inte går med
på att flytta, har att senast tre veckor efter det att han fått del av
meddelandet göra framställning till hyresnämnden om att uppsägningen skall
förklaras ogiltig. Meddelandet skall frånsett viss avvikelse lämnas i den
ordning som gäUer för uppsägning. Om hyresvärden har fullgjort vad som sålunda åUgger
honom, skall hyresgästens framställning göras inom den tid som angetts nyss. I
fråga om förfarandet inför hyresnämnden i hyresregleringsärenden gäUer lagen
(1970: 998) om arrendenämnder och hyresnämnder i tillämpliga delar. Fullföljd
av talan mot nämndens beslut sker emellertid genom besvär hos statens hyresråd.

Under
senare år har hyresregleringen avvecklats i vissa delar. Härvid gäller lagen
(1956: 567) med vissa bestämmelser, som skola iakttagas sedan hyresregleringen
upphört (övergångslagen). Har hyresregleringslagen varit tillämplig på hyresavtal,
som även omfattar tid efter det att

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 94 6

hyresregleringslagen upphört att gälla, skall avtalet
enligt 2 § första stycket övergångslagen anses upptaga den hyra som skolat
utgå, då hyresregleringen upphörde, även om annat har bestämts i avtalet. Är
annat hyresvillkor bestämt genom hyresnämndens beslut, skall avtalet i den
delen anses ha det innehåll som framgår av beslutet. Dessa bestämmelser är
enligt 2 § andra stycket modifierade för det fall att hyresavtalet är träffat
för en tid av minst fem år. Kungl. Maj:t kan enligt 2 § tredje stycket förordna
att, om hyra som utgår vid utgången av den hyrestid, som löper när
hyresregleringslagen upphör att gälla beträffande lägenheten, understiger
hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är Ukvärdiga, hyresgästen
för att erhålla förlängning av hyresavtalet ej skall vara skyldig att godtaga
höjning av hyran i vidare mån än vad som är skäligt för att hyran efter en
övergångstid skall vara anpassad till hyran för likvärdiga lägenheter. Har
hyresnämnden förklarat uppsägning ogUtig eller förlängt hyresförhållande eller
bifaUit ansökan om medhyresgästs övertagande av lägenheten enligt 8 a § hyrcsreg-leringslagen,
skall enligt 3 § övergångslagen beslutet lända till efterrättelse också efter
det att hyresregleringslagen har upphört att gälla.

Bostadshyresgästen
har i hyreslagen tUlförsäkrats ett direkt besittningsskydd. Hyresgästen har
alltså i princip rätt att vid hyrestidens utgång få avtalet förlängt. Vissa
inskränkningar i besittningsskyddet har emellertid gjorts. Hyresgästens
intresse av att få bo kvar anses nämligen böra vägas mot fastighetsägarens
behov i vissa fall av att kunna disponera över lägenheten på annat sätt.
Bestämmelser som närmare reglerar inskränkningarna i bostadshyresgästens
besittningsskydd meddelas i 45 och 46 §§ hyreslagen. I 45 § anges vissa
generella begränsningar och i 46 § regleras under vilka omständigheter
besittningsskyddet bryts i det enskilda fallet.

För att besittningsskyddet för bostadshyresgäst skall bli
fullgott behövs bestämmelser som hindrar att det sätts ur spel genom obilliga
hyreskrav. Besittningsskyddet måste således förenas med normer för hyressätt-ningen.
Bestämmelser med sådant innehåll har tagits upp i 48 § hyreslagen.

Frågor rörande det direkta besittningsskyddet för
bostadshyresgäst prövas i första instans av hyresnämnden.

Hyreslagen innehåller också besittningsskyddsbestämmelser
för lokaler (5660 §§). Dessa gäller endast i den mån hyresregleringslagen
inte är tUlämplig på avtalet. Besittningsskyddet för lokaler enligt hyreslagen
är utformat efter en annan princip än den som gäller enligt hyresregleringslagen
och i fråga om bostadslägenheter enligt hyreslagen. Uppsägning av hyresavtal
som avser lokal leder sålunda till att hyresförhållandet upphör i den mån
parterna inte senare kommer överens om att förlänga avtalet. Om vägran från
hyresvärdens sida att förlänga hyresförhållandet är obefogad, blir värden i
stället skyldig att ersätta

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 94 7

hyresgästen dennes förlust på grund av hyresförhållandets
upplösning Tvist om sådan ersättning prövas av domstol.

Liksom i fråga om besittningsskyddet för bostadshyresgäst
görs vissa undantag från besittningsskyddsbestämmelsernas tillämpningsområde.
Ersättning kan sålunda enligt 56 § första stycket hyreslagen över huvud inte
komma i fråga, om hyresförhållandet upphör innan det har varat längre än nio
månader i följd eller upphör på grund av att hyresrätten är förverkad eller att
ny säkerhet för hyresavtalets fullgörande inte ställts i fall som avses i 28 §,
dvs. när pant eller borgen som har ställts för hyresavtalets fullgörande
försämras.

Hyresvärden och hyresgästen kan komma överens om att rätt
till ersättning inte skall kunna komma i fråga. Överenskommelsen måste ingås
skriftligen och i särskilt upprättad handling. I vissa fall skall sådan
överenskommelse godkännas av hyresnämnden för att bli giltig (56 § andra stycket
hyreslagen).

Ersättning kan komma i fråga bara när hyresvärden utan
befogad anledning vägrar att förlänga hyresförhållandet eller som vUlkor för
förlängning kräver en hyra som inte är skälig eller uppställer annat villkor
som strider mot god sed i hyresförhållanden eller eljest är obilligt.

I vissa situationer har hyresvärden, som antytts, rätt att
upplösa hyresförhållandet utan att ersättningsskyldighet uppkommer för honom
(57 §). Sålunda är hyresvärden inte ersättningsskyldig, bl. a. när hyresgästen
har åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att det inte skäligen kan fordras
att hyresvärden förlänger hyresförhållandet eller hyresvärden i annat fall än
som anges särskilt i hyreslagen har befogad anledning att upplösa
hyresförhållandet.

Bedöms hyresvärdens uppsägning vara obefogad, skall han i
skälig omfattning ersätta hyresgästen dennes förlust på grund av att hyresförhållandet
upphör. Ersättningsskyldigheten omfattar i princip all den skada som
hyresförhållandets upplösning medför. Beträffande begränsning av
lokalhyresgästens rätt till ersättning i visst fall hänvisas till 57 § andra
stycket hyreslagen.

I 58 § hyreslagen har meddelats särskilda bestämmelser om
förfarandet, när hyresvärd har sagt upp hyresavtal angående lokal och hyresgästen
önskar förlängning av avtalet. F. n. gäller att hyresgästen skall inom tre
veckor från uppsägningen meddela hyresvärden att han önskar behålla lägenheten.
Meddelandet skall lämnas i den ordning som gäller för uppsägning. Om
hyresgästen underlåter att lämna sådant meddelande, förfaller hans rätt till
ersättning. Sedan hyregästen inom angiven tid har meddelat att han önskar
behålla lägenheten, ankommer det på hyresvärden att inom tre veckor från det
att hyresgästens meddelande lämnades underrätta hyresgästen om de villkor han
uppställer för att förlänga hyresförhållandet eller om orsaken till att han
vägrar att medge förlängning. Om hyresvärden försummar att ge underrättelsen,
blir han

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 94 8

skyldig
att ersätta hyresgästen dennes förlust. I fråga om det nu angivna förfarandet
föreslås vissa ändringar i prop. 1972: 70. Viktigast är att hyresgäst enligt
förslaget skall bevara sin rätt till ersättning genom att hänskjuta tvisten
till medling inom två månader efter uppsägningen. Ändringen är avsedd att träda
i kraft den 1 juli 1972.

Som nämnts kan
lokalhyresgästen inte hindra att hyresförhållandet upplöses efter uppsägning,
om parterna inte kommer överens om fortsatt förhyrning. På hyresgästens
begäran får hyresnämnden emellertid enligt 59 § hyreslagen under vissa
förutsättningar medge uppskov med avflyttningen under skälig tid, högst ett år.
Sådant uppskovsbeslut måste meddelas före hyrestidens utgång. Beträffande de
närmare förutsättningarna för uppskov hänvisas till lagtexten.

4
1971 års reform

Kungl.
Maj:t uppdrog i januari 1969 åt statens hyresråd att inkomma med förslag i
frågan om avveckling av hyresregleringen efter utgången av år 1971. I
skrivelse den 4 december 1970 föreslog hyresrådet bl. a. att
hyresregleringslagens giltighetstid inte skulle förlängas ytterligare.
Beträffande det närmare innehållet i skrivelsen hänvisas till prop. 1971:103 s.
19. Skrivelsen remissbehandlades (se prop. 1971: 103 s. 9 och 23).

De beslut som statsmakterna
år 1971 fattade i fråga om hyresregleringen (prop. 1971: 103, CU 18, rskr 183)
innebär att hyresregleringslagens giltighetstid förlängs tiU utgången av år
1974. Från lagens till-lämpningsområde undantas bl. a. dels alla
bostadslägenheter som har färdigstäUts efter utgången av år 1957, dels alla
lokaler. Genom att lokalerna undantas från hyresregleringen har lagens
bestämmelser om besittningsskydd kunnat utmönstras. Efter den 1 oktober 1972
upptar hyresregleringslagen således i huvudsak bestämmelser om reglering av hyrans
storlek vid förhyrning av bostadslägenhet. Enligt huvudregeln får hyresvärden
inte ta ut eller försöka ta ut högre hyra än bashyran. Med bashyra förstås det
hyresbelopp som enhgt lagen eller myndighets beslut gäller för lägenheten den
30 september 1972. De nuvarande bestämmelserna om generell hyreshöjning upphör
att gälla. I stället skall bashyran kunna ändras, om hyresvärden har haft ökade
omkostnader för räntor, tomträttsavgäld, löner eller annars för fastighetens
förvaltning. Höjning av hyran får dock inte ske över lägenhetens braksvärde.
Möjligheten för hyresnämnden att i fråga om vissa kategorier av lägenheter, för
vilka avtalsfrihet i princip gäller, nedsätta hyran efter skälighet finns kvar
men gäller delvis andra kategorier. Bashyra skall fastställas och ändras genom
överenskommelse mellan å ena sidan hyresvärd eller fastighetsägareförening och
å andra sidan hyresgästförening. Om parterna inte kan komma överens, liksom i
en del andra fall, får hyresnämnden på

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 94 9

begäran
pröva frågor om bashyra. De bestämmelser för vilka här har redogjorts
översiktligt återfinns i 3 §, 3 a § och 6 § hyresregleringslagen i dess lydelse
fr. o. m. den 1 oktober 1972.

När
förslaget om fortsatt giltighet av och ändring i hyresregleringslagen lades
fram våren 1971 förklarade sig chefen för justitiedepartementet instämma i den
bedömning av läget på lokalhyresmarknaden som hans företrädare hade gjort i
1968 års lagstiftningsärende, nämligen att någon påtaglig brist på lokaler inte
kunde sägas råda ens i storstadsområdenas centrala delar. Statens hyresråd
hade i den skrivelse av den 4 december 1970, vari hyresrådet på uppdrag av Kungl.
Maj:t tog upp frågan om hyresregleringens avveckling, uttalat samma uppfattning
och departementschefen ansåg att den hade bekräftats vid remissbehandlingen av
skrivelsen. Visserligen hade tiUämpning av hyreslagens besittningsskyddsregler
påkallats i ett förhållandevis stort antal fall under den senaste tiden,
särskilt i Stockholm och Göteborg, men detta ansåg departementschefen inte
utgöra något avgörande skäl mot en avveckling av hyresregleringen för lokaler,
eftersom hyreslagen erbjuder ett starkt besittningsskydd för lokalhyresgäster.
I lagstiftningsärendet hade från Sveriges köpmannaförbunds sida uttryckts
farhågor för att en avveckling som bara gällde lokaler skulle kunna leda tUl
att en större del av hyrorna i hus som inrymmer både bostäder och lokaler
skulle vältras över på lokalhyresgästerna. Med anledning av detta uttalande
framhöll departementschefen, att bostadslägenheter och lokaler bildar två
olika marknader som i princip är oberoende av varandra. Eftersom lokalhyresmarknaden
i huvudsak var balanserad och det sålunda inte fanns något utrymme för andra
prishöjningar än sådana som föranleddes av en anpassning till lokalernas
varierande marknadsvärde, behövde någon övervältring av det slag som hade
antytts inte befaras vid en separat avveckling av hyresregleringen för lokaler (prop.
1971: 103 s. 4041).

Riksdagens
civilutskott (CU 1971: 18) anförde i fråga om hyrespriskontrollen för lokaler
att utskottet funnit skäl beakta vad som i vissa motioner anförts om att denna
hyresmarknad inte i alla delar kunde anses balanserad och att risk sålunda
fanns för en övervältring av hy-resanspråk om hyresregleringen inte avvecklades
samtidigt för bostäder och lokaler. Dessa överväganden ledde utskottet till
bedömningen att en hyrespriskontroll borde behållas också för lokaler. Utskottet
ansåg dock att den strängare hyrespriskontrollen och förhandUngssystemet enligt
hyresregleringslagen inte borde omfatta lokaler utan att hyrespriskontroll för
lokaler borde ske i den form som avses i 6 § hyresregleringslagen. Också det
redan tillämpade direkta besittningsskyddet för lokaler som är underkastade
hyresregleringen borde enligt utskottets uppfattning behållas oförändrat. Sju
reservanter i utskottet anslöt sig till propositionens ståndpunkt. Som framgår
av vad jag förat anfört biföll riksdagen propositionen i denna del.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 94 10

Kungl. Maj:t har genom beslut den 4 februari 1972
förordnat, att hyresregleringslagen skall upphöra att tillämpas den 1 oktober
1972 inom 98 kommuner. Till följd härav kommer hyresregleringen i fråga om
bostadslägenheter att fr. o. m. nämnda dag gälla i 43 kommuner, varvid
regleringen i enlighet med tidigare beslut i vissa fall omfattar endast del
eller delar av kommunen.

5 Överläggningar med partsorganisationerna

Vid mina överläggningar med företrädare för
lokalhyresmarknadens organisationer har bl. a. framkommit följande.

Från
Sveriges fastighetsägareförbunds och Stockholms fastighetsägareförenings sida
har man anfört att det är naturligt att vissa svårigheter uppkommer när man
avvecklar en långvarig reglering. I den mån problem förekommer är de i
huvudsak koncentrerade till Stockholm. De större fastighetsägareföreningarna i
landet har träffat avtal om förhandlingsordningar med köpmannaförbundets och SHIO:s
lokalorganisationer efter gemensam rekommendation av huvudorganisationerna.
Stockholms fastighetsägareförening har i information till sina medlemmar
framhållit att, om den utgående lokalhyran är så låg att en kraftig höjning
måste ske för att en marknadsanpassad hyra skall kunna uppnås, det kan vara
lämpligt att hyreshöjningen genomförs i två eller flera etapper. Genom
Stockholms fastighetsägareförenings juridiska avdelning har redan träffats
ungefär 1 000 avtal med lokalhyresgäster. Hyrorna har därvid för staden inom
tullarna i stort sett nått upp till 5070 kr per m= för lokaler i källarplanet,
till 125200 kr per m= för butikslokaler i bottenvåningen och till 90125 kr
per m- för kontorslokaler en trappa upp och högre. För lokaler med bästa läge i
Stockholms city har kontorshyrorna i vissa fall höjts till 200275 kr per m-.
För butikslokaler vid t. ex. Hötorget i Stockholm har hyrorna redan tidigare
uppgått till ca 600 kr per m- i den reglerade marknaden och i dessa fall har en
ytterligare höjning skett nu med 50150 kr per m-. För lokaler på Södermalm i
Stockholm har sådana hyror som angetts nu inte kunnat tas ut, och endast mindre
hyreshöjningar har kunnat göras. Föreningen känner inte till i vilken
utsträckning avtal träffats utan föreningens medverkan. Troligen rör det sig om
ett stort antal. Fastighetsägareförbundet vet inte hur många lokalhyresgäster
som sagts upp före den 1 april men uppskattar antalet till någon procent av
samtliga.

Hyregästernas riksförbund har uttalat, att problemen med
hyresregleringens avveckling i fråga om lokaler framför allt gäller lokaler i
de större städernas centralaste delar. Utanför denna lokalsektor synes avvecklingen
ske i stort sett utan nämnvärda störningar. Förbundet anser det vara sannolikt,
att många avtal redan har slutits om ny hyra som klart ligger över den marknadsmässiga
hyresnivån. Den främsta anledningen

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:94 11

till
det torde vara svårigheterna för den enskilde hyresgästen att bilda sig en
uppfattning om vad som i hans fall är en marknadsmässig hyra. Därmed har också
förutsättningarna för hyresgästen att i förväg bedöma utgången av en
ersättningstvist ryckts undan.

Företrädare
för SHIO och dess lokalorganisation i Stockholm har anfört, att man känner
osäkerhet om det verkliga läget. Många hyresgäster har hellre skrivit på avtal
om hyreshöjningar än tagit risken av en uppsägning. I Stockholm har man ca 3
500 medlemmar. Av dessa har ca 400 tagit kontakt med organisationen angående
avvecklingen av hyresregleringen för lokaler. I ungefär 100 av dessa fall
ligger de begärda hyreshöjningarna på 100 »/o eller däröver. De högsta
hyreshöjningarna uppgår till 400 o/o.

Från köpmannaförbundets
sida har anförts, att man skuUe ha velat ha någon form av övergångsreglering.
Informationen till lokalhyresgästerna har varit otUlfredsställande. Många har
skrivit på nya kontrakt för att undvika uppsägning vars konsekvenser man inte
ansett sig kunna bedöma. I en del fall har avtal träffats om en hyra som
ligger över en marknadsmässig nivå. I andra avtal har hyran för framtiden
knutits till konsumentprisindex, vilket kan leda till att den med tiden kan komma
att ligga över marknadshyran. Förbundet framhåller att hyreshöjningar på 100 "/o
eUer mer än relativt många.

Hotell- och
restaurangförbundet har flera medlemmar i Stockholm som har ingått nya avtal,
blivit uppsagda eUer fortfarande förhandlar. Det är inte ovanligt med begärda
eller godtagna hyreshöjningar på 100 o/o och det förekommer höjningar på 250 o/g.
Åtskilliga restaurangägare har förklarat att de inte kommer att klara de
begärda hyreshöjningarna.

6
Föredraganden

Hyresregleringslagen
innehöll från början bestämmelser om. direkt besittningsskydd och priskontroll
både för bostadslägenheter och för andra lägenheter, vanligen kallade lokaler,
dvs. butiker, kontor, verkstäder osv. Beträffande bostadslägenheter avlöstes
reglerna om besittningsskydd i hyresregleringslagen år 1968 av permanenta
bestämmelser i den allmänna hyreslagen. Denna lag ger hyresgästen rätt till
förlängning av hyresförhållandet utom i vissa angivna situationer. Frågor om
förlängning av hyresavtal prövas av hyresnämnden. För att inte besittningsskyddet
skall kunna sättas ur spel genom obilliga hyreskrav finns i hyreslagen normer
för hyressättningen som bygger på att hyresvärden inte får ta ut högre hyra än
som svarar mot lägenhetens bruksvärde. För s. k. bristorter gäller dessutom
särskilda regler som innebär att hyran inte får överstiga vad som är rimligt med
hänsyn till det allmänna hyresläget i orten för närmast jämförliga lägenheter i
nybyggda bostads-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 94 12

hus. För bostadslägenheter som omfattas av
hyresregleringen gäller i stället hyresregleringslagens normer för hyressättningen.
I fråga om bostadslägenheter är hyresregleringslagen alltså numera en ren
priskontroll-lag.

Medan
bostadshyresgäst sålunda enligt hyreslagen har ett direkt besittningsskydd,
leder uppsägning av ett hyresavtal angående lokal till att hyresförhållandet
upphör i den mån partema inte senare kommer överens om att förlänga
hyresavtalet. Kan en vägran från hyresvärdens sida atl förlänga
hyresförhållandet anses obefogad, blir värden emellertid skyldig att ersätta
hyresgästen dennes förlust på grund av hyresförhållandets upplösning. Med en
sådan vägran hkställs att hyresvärden uppställer oskäliga hyreskrav med
påföljd att förlängning inte kommer till stånd. Ersättningsreglerna har
antagits verka så att hyresvärdarna avhåller sig från att företa uppsägningar
utan tillräckliga skäl. Därigenom får även lokalhyresgästerna skydd för sina
intressen. Man brakar säga att lokalhyresgäst enligt hyreslagen har ett
indirekt besittningsskydd. Under den översyn av hyreslagstiftningen som pågår
inom justitiedepartementet har påtalats vissa brister i proceduren, närmare
bestämt det förfarande parterna har att iaktta när hyresgästen gör
besittningsskyddet gällande. För att rätta till dessa brister föreslås i prop.
1972: 70 vissa ändringar i hyreslagen.

Det nu
beskrivna indirekta besittningsskyddet för lokaler infördes i hyreslagen vid
1968 års reform av hyreslagstiftningen. Bestämmelserna gjordes emellertid inte
tillämpliga på lokaler som var underkastade hyresregleringen. Denna gällde då
för lokaler på 16 av de största ortema i landet. För lokaler som omfattas av
hyresregleringen gäller i stället förutom priskontroll ett direkt
besittningsskydd av i princip samma slag som gäller för bostadslägenheter
enligt hyreslagen.

På
lokalhyresmarknaden har hyresregleringen, där den fortfarande gäller, i allt
högre grad kommit att fungera som ett skydd för företag med välbelägna och
billiga lokaler i gamla hus. Konkurrenter som varit hänvisade till dyra lokaler
i nyproduktionen eller till lokaler med sämre affärsläge har blivit lidande. I
vissa fall kan regleringen ha medverkat till att bevara välbehövliga närbutiker
och serviceinrättningar som annars skulle ha försvunnit. I bostadskvarteren
råder emellertid i regel inte någon brist på lokaler för kommersiell service.
De gynnade företagens fördelar har knappast lett till lägre priser för
konsumenterna. Däremot har konkurrensfördelarna för vissa företag tagit sig
uttryck i ett system med höga överlåtelseersättningar för hyreskontrakt på
affärslokaler med förmånlig hyra. Vid en samlad bedömning av verkningarna kan
det inte anses vara ett konsumentintresse att behålla hyresregleringen för
lokaler.

Berörda organisationer på lokalhyresmarknaden är sedan
länge inställda på att regleringen bör avvecklas ooh hyrorna anpassas till
marknadsläget. Problemet har varit att finna en lämplig tidpunkt för av-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 94 13

vecklingen
och skapa förutsättningar för en smidig övergång till en fri hyresprissättning.
I övergångsskedet måste rimliga sociala hänsyn tas framför allt till sådana
företagare som i nuläget har tillgång till attraktiva lokaler med låg hyra och
som under lång tid inrättat sig efter de konkurrensfördelar som
hyresregleringen har gett dem. Också på den punkten är organisationerna i
princip ense.

Våren
1971 beslöt statsmakterna att hyresregleringen helt skulle avskaffas för
lokaler med verkan fr. o. m. den 1 oktober 1972 (prop. 1971: 103, CU 18, rskr
183). Därvid utgick man från att det inte längre råder någon påtaglig brist på
lokaler ens i storstadsområdenas centrala delar. Mot den bakgrunden ansågs den
allmänna hyreslagens regler erbjuda ett tillräckligt skydd för
lokalhyresgästernas berättigade intressen. De erfarenheter man hade hunnit få
av det nya systemet med indirekt besittningsskydd på de orter där systemet
prövats var också mycket goda.

Statsmakterna
räknade med att lokalhyresmarknadens organisationer verksamt skulle kunna bidra
till att bemästra övergångsproblemen. Från organisationshåll gav man vid
upprepade tUlfällen uttryck åt uppfattningen att anpassning tUl marknadshyror
borde och kunde genomföras med stor försiktighet. I Näringslivets
byggnadsdelegations remissyttrande över hyresrådets skrivelse med förslag till
avveckling av hyresregleringen upplystes, att Sveriges fastighetsägareförbund
tagit upp förhandlingar med organisationer representerande olika delar av lokalhyresmarknaden,
och delegationen framhöll, att det fanns anledning utgå från att även denna del
av hyresmarknaden skulle komma att omfattas av partsöverenskommelser i syfte
att nå en lugn övergång vid en avveckling av hyresregleringen. Mellan de
större fastighetsägareföreningarna, å ena sidan, och köpmannaförbundets och SHIO:s
lokalorganisationer, å andra sidan, har också sedermera efter rekommendation
från huvudorganisationerna träffats överenskommelser om förhandlingsordning
för lokalhyresmarknaden.

Det
är ännu för tidigt att fäHa något slutligt omdöme om genomförandet av
avvecklingen av hyresregleringen för lokaler. Någon fullständig redogörelse
för det nuvarande läget på lokalhyresmarknaden är jag inte i tillfälle att
lämna. Jag har av tidsskäl inte funnit det möjligt att genomföra någon
enkätundersökning eller liknande utredning för att genomlysa läget. Ett
betydande antal hyresavtal med sikte på tiden fr. o. m. den 1 oktober 1972
torde vara träffade, men i många fall pågår ännu förhandlingar om nya avtal.
Uppgifter om ingångna avtal och andra upplysningar, som jag har fått främst vid
överläggningar med lokalhyresmarknadens partsorganisationer, ger emellertid
vissa indikationer om utvecklingen.

Dessa
indikationer synes bekräfta att avvecklingen på de flesta håll kan väntas gå
lugnt. Samtidigt kan det emeUertid konstateras att för-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 94 14

väntningarna om en smidig avveckling inte till alla delar
kommer att infrias. Så t. ex. kommer det i Stockholms centrala delar inte att
bli alldeles ovanligt med hyreshöjningar på 100 o/o och det går redan nu att ta
fram inte så få exempel på avtal om höjningar med flera hundra procent.

I en del
fall kan procentuellt stora hyreshöjningar vara sakligt motiverade eftersom
det finns hyror som till följd av hyresregleringen kommit att ligga
anmärkningsvärt långt under hyresläget för jämförliga lokaler. En del av de
största hyreshöjningarna torde gälla kontorslokaler eller större butikslokaler
med särskilt attraktivt läge eller andra särskilda objekt som inte kan anses
representativa för lokalhyresmarknaden i dess helhet. Men det är tyvärr
uppenbart att det i alltför många fall kommer att bli fråga om abrupta hyresstegringar
i strid mot vad man inte minst från fastighetsägarhåll förutsatt. Anpassningen
till marknadsmässiga hyror kommer inte överlag att genomföras så försiktigt
som man hade anledning vänta sig när beslutet om avveckling av hyresregleringen
för lokaler fattades. Vissa fastighetsägare tycks också ha tagit tillfället i
akt att ta ut hyror som knappast kan antas visa sig marknadsmässiga på längre
sikt. De förhandlingsordningar som överens-kommits mellan de större fastighetsägarföreningarna
och köpmannaförbundets och SHIO:s lokalorganisationer synes åtminstone i
Stockholm sällan om ens någonsin ha kommit till användning vid uppgörelser i enskilda
fall. Det är tydUgt att lokalhyresmarknadens partsorganisationer inte har så
god kontroll över utvecklingen som man haft anledning räkna med.

Även om
avvecklingen av hyresregleringen för lokaler på de flesta håll kan väntas gå
lugnt och smidigt, får man alltså nu räkna med att störningarna och
påfrestningarna på vissa känsliga avsnitt av marknaden blir större än som i och
för sig skulle ha varit nödvändigt. De upplysningar som har framkommit är
visserligen inte så oroväckande att de ger anledning att överväga ett
återinförande av hyresregleringen. Krav på ett ingripande av detta slag har
inte heller framförts från något håll under mina överläggningar med berörda
partsorganisationer.

Men det är å andra sidan tydligt att alltför många
människor riskerar att drabbas av oskäliga svårigheter för att statsmakterna
passivt skall kunna avbida den vidare utvecklingen. I viss omfattning måste omloka-liseringar
och företagsnedläggelser godtas inom servicenäringarna liksom inom andra
branscher. Men när partsorganisationerna inte på egen hand kan bemästra
övergångsproblemen på ett socialt godtagbart sätt, måste samhället gå in och ta
ansvar för att de förändringar, som kan bli en följd av att hyrorna anpassas
till marknadsläget, inte inträder alltför brådstörtat och leder till onödigt
svåra påfrestningar på de utsatta företagen och deras anställda.

Mina överväganden i frågan har fört mig till slutsatsen
att vad som

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 94 15

nu behövs är en kompletterande övergångsreglering, som ger
den lokalhyresgäst som drabbas av en kraftig hyreshöjning möjlighet att
antingen successivt växa in i den nya hyran eller i lugn och ro se sig om efter
annan lokal. Den lösning som ligger närmast till hands är att hyresnämnden får
besluta om en successiv upptrappning av hyran under en övergångstid på några år
till den nivå som parterna själva har kommit överens om.

Bestämmelserna
i ämnet bör utgå från att hyresnämnden inte direkt skall pröva skäligheten av
avtalade hyror. Det är mycket svårt att finna några godtagbara normer för
bedömning av olika lokalers marknadsvärde. Hyresnämnden bör därför i stället i
varje enskilt fall som kommer under bedömning utgå från den hyra som parterna
själva har kommit överens om men pröva om det är skäligt att den avtalade
hyreshöjningen tas ut redan från början eller om hyran bör trappas upp successivt
under ett visst antal år till den nivå som parterna själva har kommit överens
om. Den maximala övergångstiden kan lämpligen bestämmas till fyra år räknat
från den 1 oktober 1972. Självfallet bör hyreshöjningen kunna spridas ut över
flera år inte bara i det fallet att den avtalade hyresperioden sträcker sig
över flera år utan också t. ex. då avtalet är konstraerat som ett ettårsavtal
med automatisk förlängning i händelse av utebliven uppsägning.

De nya
övergångsreglerna bör komma till användning endast i sådana fall då den nya
hyran i betydande grad överstiger den som utgått tidigare. Det bör ankomma på
hyresgästen själv att påkalla tillämpning av reglerna. Någon obligatorisk eller
automatisk prövning av alla nya lokalhyreskontrakt kan det redan av
administrativa skäl inte bli fråga om.

Vad som
skall anses vara en betydande hyreshöjning kan inte anges exakt i procent eller
kronor. En procentuellt sett stor höjning från en mycket låg hyresnivå kan vara
mindre påfrestande för hyresgästen än en i procent räknat mindre höjning från
en redan hög hyresnivå. Hänsyn bör kunna tas till sådana omständigheter som
att den avtalade hyran trots allt framstår som rimlig både med hänsyn till
lägenhetens marknadsvärde och hyresgästens förmåga att bära höjningen. Det
ligger i sakens natur att hyresnämndens bedömning av dessa frågor måste ske
mycket översiktligt och ta sig uttryck i en allmän skälighetsavvägning.
Hyresnämnden får alltså efter en sammanvägning av omständigheterna i det
enskilda fallet avgöra om hyreshöjningen är så stor att hyran bör trappas upp
successivt under ett visst antal år till den nivå som parterna själva har
kommit överens om. För många fall kan jag tänka mig att en utjämning i tiden av
en hyreshöjning kommer att anses påkallad när höjningen uppgår tUl 2530 o/o
eller mer. Det får emellertid ankomma på hyresnämnderna själva att närmare utforma
de lämpliga schablonerna.

När hyresnämnden finner att den maximala övergångstiden på
fyra år bör utnyttjas, kan nämnden bestämma att höjningen får tas ut t. ex.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 94 16

till
högst en femtedel av fullt belopp under första året, till två femtedelar under
andra året, tUl tre femtedelar under tredje året och till fyra femtedelar under
fjärde året för att den 1 oktober 1976 få tas ut i sin helhet. Eftersom inget
hindrar att hyresavtalet sägs upp för att upphöra vid den avtalade hyresperiodens
utgång, blir hyresnämndens beslut om höjningen under följande perioder
gällande endast under förutsättning att förlängning kommer tUl stånd. Samma
omständigheter som enligt vad jag förat anfört påverkar bedömningen av frågan,
om någon övergångstid över huvud taget skall medges, bör också beaktas när det gäller
att bestämma övergångstidens längd och höjningens storlek. Nämnden bör sålunda
under beaktande av samtliga omständigheter i det enskilda fallet bestämma
såväl höjningens storlek under olika perioder som övergångstidens längd.
Träffar parterna avtal om annan hyra för en senare hyresperiod under
övergångstiden kan även detta avtal underställas nämnden och nedsättning
bestämmas inom ramen för den maximala övergångstiden.

Om hyresvärden säger upp
avtalet under övergångstiden och förlängning av avtalet inte kommer till stånd
på grund av att hyresvärden för förlängning kräver hyra som inte är skälig, får
hyresgästen rätt till ersättning under de förutsättningar som anges i 5660 §§
hyreslagen. Den omständigheten att den hyra som hyresvärden avtalat med hyresgästen
har satts ned genom beslut av hyresnämnden utgör självfallet i och för sig inte
befogad anledning för hyresvärden att säga upp avtalet. Vid tillämpning av det
indirekta besittningsskyddet skall sålunda frågan, om hyresvärden har befogad
anledning att upplösa hyresförhållandet, bedömas med utgångspunkt från den
hyra som avtalet med hyresgästen innehåller. Om hyresvärden inte av annan
hyresgäst kan få högre hyra än den förat avtalade, skall i princip ersättning
utgå.

Jag räknar med att
hyresnämnderna ganska snart kommer att ha utarbetat schabloner för
tillämpningen av den föreslagna regleringen i olika typfall. Man kan utgå från
att sedan sådana schabloner kommit i praktisk tillämpning, parterna själva
kommer att träffa avtal om att den avtalade hyreshöjningen skall tas ut
successivt, så att hyresgästen inte behöver vända sig till hyresnämnden.
Eftersom den föreslagna regleringen bör vara tvingande kan visserligen ett
sådant avtal inte hindra hyresgästen från att ändå vända sig till hyresnämnden,
men avtalet torde i så fall som regel bli vägledande för nämndens bedömning. Den
ytterligare belastning på hyresnämnderna som den föreslagna ordningen kan
medföra torde bli måttlig.

Den
föreslagna lagstiftningen bör träda i kraft så snart som möjligt.

Det föreligger, som jag
förut nämnde, risk för att lokalhyresgäster i vissa fall redan har accepterat
hyror som ligger över en marknadsmässig hyresnivå. Med nuvarande reglering har
hyresgästen inte någon möjlighet att komma ifrån en sådan hyra utan att lämna
lokalen. Inte

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 94 17

heller
kan hyresgästen räkna med att få hyran anpassad till ett framtida lägre
marknadsvärde för lokalen. Det finns därför anledning att överväga en ändring
som gör hyresgästen delaktig av det indirekta besittningsskyddet även i fall
när det är han själv som säger upp och vill ha en ändring i gäUande hyresviUkor.
Ett förslag med denna innebörd utarbetas f. n. i justitiedepartementet och
kommer inom kort att sändas ut på remiss. Proposition på grundval av detta
förslag kommer att kunna föreläggas riksdagen i så god tid att den kan behandlas
samtidigt som riksdagen prövar vissa andra förslag om ändringar i hyreslagstiftningen
som är aktuella. Detta avses kunna ske vid 1973 års vårriksdag.

I enlighet med vad jag nu
har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag tUl lag om ändring
i lagen (1971: 418) om dels fortsatt giltighet av lagen (1942: 429) om
hyresreglering m. m. dels ändring i samma lag. Den föreslagna regleringen
upptas som en ny punkt, 6 a, i övergångsbestämmelserna till 1971 års lag.
Rörande innehållet i förslaget vill jag ytterligare anföra följande.

Förslaget avser andra
lägenheter än bostadslägenheter, dvs. alla kategorier av lokaler som nu är hyresreglerade.

Förslaget tar sikte på de
fall då avtal om hyreshöjningar träffats, vare sig detta skett före eller efter
den föreslagna lagens ikraftträdande. Endast den som var hyresgäst ensam
eller tillsammans med andra när hyresregleringen upphörde att gälla eller som
efter överlåtelse av hyresrätten trätt i dennes stäUe har rätt tUl anstånd med
hyreshöjningen. För bestämmelsernas tillämpning är det likgUtigt om överenskommelsen
har skett i form av ändring i eller tillägg till upplåtelseavtalet eller genom
ett helt nytt hyresavtal beträffande samma lägenhet. Mindre ändringar i fråga
om den förhyrda lägenhetens omfattning bör inte hindra att bestämmelsema vinner
tillämpning. Avser t. ex. hyresavtalet en butik eller försäljningslokal, bör
den omständigheten att ett lageratrymme tagits undan från den fortsatta
förhyrningen självfallet inte hindra hyresnämnden från att förordna att
hyreshöjningen får uttagas endast tUl viss del under en övergångstid, om det
ändå skett en mycket väsentlig hyreshöjning. Men har nya utrymmen kommit att
omfattas av avtalet, lär det mera sällan vara möjligt att göra en sådan jämförelse
mellan tidigare och ny hyra som måste utgöra en förutsättning för
bestämmelsernas tUlämpning. Har lägenhetens marknadsvärde avsevärt ökats genom
ombyggnads- eller ändringsarbete eller föreligger annan omständighet, som kunde
ha berättigat till hyreshöjning om lokalerna alltjämt hade varit underkastade
hyresreglering, bör, om detta inte beaktats vid bestämmande av den utgående
hyran, någon nedsättning inte ske av hyran tUl den del den inrymmer skälig
höjning med hänsyn till de omständigheter som angivits.

Står det efter uppsägning
klart mellan hyresvärden och hyresgästen att någon förlängning inte skall komma
till stånd, är de föreslagna be-

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 94 18

stämmelserna inte tillämpliga. Hyresgästen kan ha skaffat
sig ersättningslokal eller har beslutat sig för att avveckla sin rörelse,
hyresvärden kan ha hyrt ut lokalen till ny hyresgäst osv. Under de förutsättningar
som anges i 5660 §§ hyreslagen har hyresgästen rätt till ersättning av
hyresvärden för att förlängning inte kommit tiU stånd. Pågår alltjämt
förhandlingar mellan hyresvärden och hyresgästen, har hyresgästen möjlighet att
genom att acceptera hyresvärdens bud få ett hyresavtal till stånd. Innefattar
hyresavtalet en betydande hyreshöjning kan han därefter begära hos
hyresnämnden att denna fastställer en övergångstid. Det förhållandet att
hyresvärden kan bli ersättningsskyldig, om han vägrar att förlänga avtalet mot
en marknadsmässig hyra, utgör tydligen ett påtryckningsmedel på honom att söka
komma överens med hyresgästen om villkoren för en förlängning av hyresförhållandet.

Vissa skäl talar onekligen för att hyresgästen inte får
begära nedsättning av hyran sedan den hyresperiod börjat löpa under vilken den
högre hyran skall utgå. En sådan reglering medför dock betydande risker för
rättsförluster, eftersom det kan befaras att hyresgästen inte gör sig
underrättad om sina möjligheter att få ändring i hyreshöjningen innan denna har
blivit kännbar för honom. Något längre uppskov bör dock inte ges i fråga om
möjligheten att begära nedsättning. Har sådan begäran inte framställts inom
ett år efter det att den nya hyran började utgå, bör rätten till nedsättning
vara förlorad. Beslutet om nedsättning bör ej heller få gälla för tiden innan
hyresgästen påkallade hyresnämndens prövning av frågan. Påkallades prövningen
innan den högre hyran börjat utgå, får ett beslut om nedsättning givetvis
verkan först från den tidpunkt då den högre hyran skolat utgå. I och för sig
kunde det ifrågasättas, om hyresnämndens beslut över huvud taget borde ges
retroaktiv verkan. Eftersom man till en början kan räkna rned en viss anhopning
av ärenden hos hyresnämnden, bör det uppskov med prövningen som kan föranledas
därav inte gå ut över hyresgästen. Bestämmelser av nu angiven innebörd har i
viss mån efter mönster av bestämmelserna om prövning av förstagångshyra i 55 §
hyreslagen upptagits i andra stycket av den föreslagna nya punkten i
övergångsbestämmelserna.

Till dess att nämnden har meddelat sitt beslut åligger det
självfallet hyresgästen att betala den avtalade hyran tUl hyresvärden. Om
nämnden har beslutat att den avtalade hyran får uttagas endast till viss del,
får lokalhyresgästen en fordran hos hyresvärden, motsvarande skillnaden mellan
den erlagda hyran och den som enligt beslutet fått tas ut.

I fråga om förfarandet i ärenden som angår nedsättning av
hyran föreslås i huvudsak samma bestämmelser gälla som i ärenden rörande
tillämpningen av hyresregleringslagen. Med hänsyn till att hyresnämndens
beslut i förevarande ärenden inte avser en slutgUtig hyressättning

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 94 19

utan
en till tiden begränsad justering av hyran och till att förfarandet bör vara
enkelt och snabbt för att inte syftet med den föreslagna ordningen skall
förfelas föreslås dock att talan inte får föras mot nämndens beslut i fråga om
nedsättning av hyran. På grand av hänvisningen till hyresregleringslagens
förfarandebestämmelser gäller i fråga om andra beslut av nämnden att talan
skall fullföljas genom besvär, som skall prövas av statens hyresråd, och att
hyresrådet är sista instans. Som exempel på fall nar en sådan klagorätt kan
behövas kan nämnas att ärendet avskrivits på grund av att hyresgästen inte
godtar hyresnämndens avvisning av ansökan på den grand att den inkommit för
sent eller att part uteblivit från sammanträde inför nämnden och parten för sin
utevaro haft laga förfall som inte kunnat beaktas. Bestämmelser i nu nämnda
frågor har tagits upp som ett tredje stycke i den föreslagna nya punkten i
övergångsbestämmelserna.

7
Hemställan

Jag
hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga förslaget till lag om
ändring i lagen (1971: 418) om dels fortsatt giltighet av lagen (1942: 429) om
hyresreglering tn. m. dels ändring i samma lag. Ärendet bör behandlas under
riksdagens vårsession.

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att tUl riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Margit Edström

MARCUS BOKTR. STHLM 1 » 72 720229

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

9 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (9)

9 kopplingar i 7 dokument.

  1. Bet. 1973:KU20 Konstitutionsutskottets betänkande med anledning av granskning av statsrådens ämbetsutövning och regeringsärendenas handläggning s. 154 i texten
  2. Prop. 1973:23 Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i jordabalken, m.m. s. 53 i texten
  3. Rskr. 1972:220 i texten
  4. Bet. 1972:LU17 Lagutskottets betänkande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition 1972:70 med förslag till lag om ändring i jordabalken, dels motionen 1972:929 angående r… s. 1 · s. 11 i texten
  5. Bet. 1972:CU29 Civilutskottets betänkande i anledning av propostitionen 1972:94 med förslag till lag om ändring i lagen (1971:418) om dels fortsatt giltighet av lagen (1942:4… s. 1 · s. 2 i texten

Visa alla 7