Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i naturvårdslagen lagen (1964:822), m.m.

1973 · 47 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 32 av 47 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1973:101, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i naturvårdslagen lagen (1964:822), m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts
proposition nr 101 år 1973 Prop.
1973:101

Nr 101

Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:
822), m. m.; given Stockholms slott den 30 mars 1973.

Kungl,
Maj:t viU härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden, föreslå riksdagen att bifaUa de förslag om vars avlåtande
till riksdagen föredraganden hemstäUt.

GUSTAF ADOLF

CARL
LIDBOM

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Enligt
naturvårdslagen krävs tillsländ av länsstyrelsen för takt av sten, gms, sand
eller lera. Ora tillstånd vägras är ägaren i princip berättigad till
ersättning av staien. Den i saraband raed 1972 års ändringar i naturvårdslagen
införda principen att ersättning inte skall utgå för värden som beror enbart
på förväntningar om ändring i pågående markanvändning föreslås nu gäUa även
för täktverksamhet. Nuvarande bestämmelser om statens ersättningsskyldighet
vid vägrat tillstånd upphävs.

I
propositionen föreslås vidare bestämmelser om omprövning efter tio år av
gällande täkttUlsländ.

Lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 juli 1973.

1
Riksdagen 1973. 1 saml Nr 101

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:101

1 Förslag till

Lag om ändring i naturvårdstagen (1964: 822)

Härigenom förordnas i fräga om naturvårdslagen (1964:
822),'

dels att 29 § skall upphöra att gälla,

dels att 18, 25, 26, 31, 33 och 34 §§ skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 §

Takt av sten, grus, sand eller lera för annat ändamål än
markinnehavarens husbehov må ej ske utan länsstyrelsens tUlstånd. Vad nu sagts
avser dock ej läkt inom vattenområde och inkräktar ej heller på rätt sora
meddelas genom inmutning enligt gruvlagen eller genom beslut av Konungen.

Länsstyrelsen äger förelägga Länsstyrelsen äger förelägga

den som söker täkttillstånd att, vid den som söker täkttillstånd
att, vid

äventyr att ansökningen avvisas, äventyr att ansökningen avvisas,

framlägga täktplan av erforderlig framlägga täktplan av erforderlig

omfattning. I samband med till- omfattning. I samband med till

stånd må länsstyrelsen meddela så- stånd må länsstyrelsen meddela så

dana föreskrifter att förelagets dana föreskrifter att företagels

menliga inverkan pä landskapsbU- menliga inverkan på landskapsbil

den såvitt möjligt begränsas eller den såvitt möjligt begränsas eller

motverkas. Tillstånd må för sin motverkas. TiUstånd mä för sin

giltighet göras beroende av att sä- giltighet göras beroende av alt sä

kerhet ställes för fullgörandet av kerhet ställes för fullgörandet av

sålunda föreskrivna åtgärder. sålunda föreskrivna åtgärder. Vi-

sar sig sådan säkerhet otillräcklig, kan länsstyrelsen
föreskriva att tillståndet skall gälla endast om ytterligare säkerhet
ställes.

Om fullgörandet av föreskriven åtgärd ankommer på annan än
markens innehavare, är innehavaren skyldig tåla att åtgärden vidtages.

Ha tio år förflutit från del läkt-lillslånd vunnit laga
kraft, kan länsstyrelsen upphäva tillståndet helt eller delvis eller förena tillsiåndet
med ändrade föreskrifter. Visar del sig att meddelade föreskrifter ej i
erforderlig mån begränsa eller motverka företagets menliga inverkan på
landskapsbilden, kan länsstyrelsen före utgången av angivna tid förena
tillståndet med sådana ändrade föreskrifter som ej kunna anses oskäligt betungande.

' Lagen omtryckt 1972: 779.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.1973:101 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 §

Ägare av fastighet och inne- Ägare av fastighet och inneha-

havare av särskild rätt till fastig- vare
av särskild rätt till fastighet

het äro berättigade tUl ersättning äro
berättigade till ersättning av

av kronan i den utsträckning som kronan i den
utsträckning sora an-

anges i 26 och 2830 §§. Att i ges i 26, 28
och 30 §§. Att i vissa

vissa fall även borgenär, sora har fall
även borgenär, sora har pant-

panträtt i fastigheten, är berätti- rätt
i fastigheten, är berättigad till

gad tUl ersättning fraragår av 34 § ersättning
framgår av 34 § andra

andra stycket. Om inlösen av fas- stycket.
Ora inlösen av fastighet

tighet stadgas i 27 §. stadgas i 27 §.

I fråga om ersättning och inlösen skall
expropriationslagen (1972: 719) i tiUämpliga delar lända lill efterrättelse i
den mån avvikande bestäraraelser ej raeddelas i denna lag. 4 kap. 3 §
expropriationslagen skall äga tillärapning i fråga om värdeökning som ägt ram
under liden från dagen tio år före det talan väcktes vid domstol.

26 §

Medföra föreskrifier enUgt 8 eller 9 § att pågående
markanvändning avsevärt försvåras eller att mark tages i anspråk, äro
fastighetsägaren och innehavare av särskild rätt till fasligheten berättigade
till ersättning av kronan för den skada de härigenom lida.

Innebär föreskrift enligt 8 § förbud alt vidtaga viss
åtgärd ulan länsstyrelsens tillstånd, må ersättnmg i anledning av den
föreskriften ej utgå med mindre tillstånd vägrats eller förenats med särskUda
villkor.

Innebära föreskrifter enligt 8 eller 9 § förbud mol täktverksamhet,
som avses i 18 §, eller medföra sådana föreskrifter all tillstånd till täktverksamhet
vägras eller förenas med föreskrifter, och är i fall som nu sagts ej fråga om
hinder i pågående markanvändning, äger 29 § motsvarande tillämpning.

Har förbud meddelats enligt 11 § och vägras tUlstånd som
där avses, äger vad i första stycket stadgas ora föreskrifter enligt 8 eller 9
§ raotsvarande tillärapning.

31 §

Ersätining enligt 26 § sista styc- Ersättning enligt 26 § tredje

ket skall besläraraas att utgå med stycket skall bestämraas
att utgå

visst årligt belopp. Ersättningen med visst årligt belopp. Ersätt-

mä, om särskUda skäl äro därtUl, ningen må, ora särskilda skäl äro

avräknas å gottgörelse sora seder- därtill, avräknas å gottgörelse som

mera kan koraraa att utgå jämlikt sedermera kan komma att utgå

26 § första stycket eller 27 §. jämlikt
26 § första stycket eller

27 §.

Om särskilda skäl äro därtiU, mä Om särskilda skäl äro därtill, mä

jämväl ersätining enligt 26 § förs- jämväl ersättning
enligt 26 § förs-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

ta
stycket eller 2830 § på begäran antingen av kronan eller av fastighetsägaren
eller annan sakägare fastställas alt utgå med visst årligt belopp med rätt för
kronan och den ersättningsberälligade att erhåUa omprövning vid ändrade förhållanden.

Föreslagen lydelse

ta
stycket, 28 eller 30 § på begäran antingen av kronan eller av fastighetsägaren
eller annan sakägare fastställas att utgå med visst årligt belopp raed rätt
för kronan och den ersättningsberättigade att erhålla oraprövning vid ändrade
förhållanden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

33 §

Har ej överenskoraraelse
träffats ora ersätining enligt 26 eller 28 30 § eller om inlösen av
fastighet enligt 27 § och har icke den, som vill göra anspråk på ersättning
eller fordra inlösen, jämlikt 32 § första stycket förlorat sin talan, åUgger
det honom att väcka talan mot kronan hos fastighetsdomsto len inom ett år
frän del laga kraft åkommit det beslut vara anspråket grundas, vid påföljd
att han eljest gär rätten dartiU förlustig.

Har
ej överenskommelse träffals om ersättning enligt 26, 28 eller 50 § eller om
inlösen av fastighet enligt 27 § och har icke den, som vill göra anspråk på
ersättning eller fordra inlösen, jämlikt 32 § första stycket förlorat sin
talan, åligger det honora alt väcka talan raot kronan hos fastighetsdomstolen
inom ett år från det laga kraft äkomrail det beslut vara anspråket grundas, vid
påföljd att han eljest går rätten därtUl förlustig.

Kronan
äger, då fråga uppkommit om meddelande av föreskrifter enUgt 8 eller 9 §, vid
fastighetsdomstolen väcka talan mot sakägare om fastställande av de villkor
som, därest föreskrifterna meddelas, skola gälla beträffande ersättning eller
inlösen. Meddelas ej föreskrifier av det innehåU, som förutsatts vid
fastighetsdomstolen, inom ett år från det målet avgjorts genom lagakraftägande dora,
skall doraen ej längre vara bindande för parterna.

34
S

opaginerad Kontrollera mot PDF

Är fastighetsägaren enligt
26 § första stycket eller 28 eller 29 § tUlkommande ersättning bestämd att utgå
på en gång och har fastigheten genom det beslut, som föranlett rätten till
ersättning, undergått sådan minskning i värde att den kan antagas ej utgöra
full säkerhet för borgenär, sora då rätten tUl ersättnmg uppkom hade panträtt
i fastigheten, skall ersättningen nedsättas hos länsstyrelsen.

Är fastighetsägaren enligt
26 § första stycket eller 28 § tiUkommande ersättning bestämd att utgå på en
gäng och har fasligheten genom det beslut, som föranlett rätlen till
ersättning, undergått sådan minskning i värde att den kan antagas ej utgöra
full säkerhet för borgenär, som då rätten lill ersättning uppkom hade panträtt
i fastigheten, skall ersättningen nedsättas hos länsstyrelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om
borgenär som avses i första stycket lider förlust till följd av alt nedsättning
ej skett, har han rätt till ersättning av kronan för förlusten mot avskrivning å
fordringshandlingen. Detsamma gäller, om borgenär lider förlust därigenom alt
ersättning blivit för lågt beräknad och ersätt-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:101 5

ningen till följd av överenskommelse mdlan kronan och den ersättningsberättigade
eller av annan anledning ej blivit prövad av domstol. Talan om ersättning
enligt detta stycke skall väckas vid fastighetsdomstolen.

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 juU 1973.

2.
I fräga ora täkttUlständ
sora vunnit laga kraft före denna lags ikraftträdande räknas i 18 § fjärde
stycket angiven tid från lagens ikraftträdande.

3.
Talan ora
ersättning till följd av alt tillstånd som avses i 18 § vägrats eller förenats
med föreskrifter prövas enligt äldre bestäraraelser, om ansökan om täkttillständ
har inkomrait till länsstyrelsen före utgången av oktober 1972.

2 Förslag till

Lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385)

Härigenom förordnas, att 22 § byggnadslagen (1947: 385)' skaU
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §

Medför fastställd generalplan att Medför
fastställd generalplan att

pågående
markanvändning avse- pågående markanvändning avsevärt försvåras, äro
markens ägare värt försvåras, äro markens ägare och innehavare av särskild
rätt till och innehavare av särskild rätt lill marken berättigade till
ersättning marken berättigade lill ersätining av koraraunen för den skada
de av koraraunen för den skada de härigenom lida. Innebär fastställd
härigenom lida. generalplan förbud mot täktverksamhet som avses i 18 § naturvårdslagen
(1964: 822) eller medför sådan plan att tidsland till läkt-verksamhet
vägras eller förenas med föreskrifter, och är i fall som nu sagts ef fråga
om hinder i pågående markanvändning, äger i fråga om
ersättningsskyldighet för kommunen 29 § naturvårdslagen motsvarande tUlämpning.

Ersättning kan bestämmas att utgå med visst årligt belopp,
med rätt för såväl kommunen som markens ägare eller annan sakägare att erhålla oraprövning
vid ändrade förhållanden. Vad i fräga ora ersättningen avtalats eller
uppenbarligen förutsatts skola gälla mellan kommunen och sakägare gälle jämväl
mot den som efter planens fastställande förvärvat sakägarens rätt tUl marken.

1 Lagen omtryckt 1972: 775. It Riksdagen 1973.1 saml.
Nr 101

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Uppkommer
i fall som avses i första stycket första punkten synnerligt men vid
användningen av fastighet sora marken tUlhör, är kommunen skyldig att lösa
fastigheten.

Ersättning enligt första
stycket första punkten pä grund av att åtgärd som avses i 17 § första stycket icke
får vidtagas utgår endast om det i den ordning som anges i 17 § andra stycket
fastställts alt åtgärden är av beskaffenhet alt kunna väsentligt försvåra
områdets användning för avsett ändamål. Motsvarande gäUer i fråga om inlösen.

Föreslagen lydelse

Uppkommer
i fall som avses i första stycket synnerligt men vid användningen av faslighet
som raarken lUlhör, är komraunen skyldig att lösa fastigheten.

Ersättning
enligt första stycket på grund av att åtgärd sora avses i 17 § första stycket
icke fär vidtagas utgår endast ora det i den ordning som anges i 17 § andra
stycket fastställts alt åtgärden är av beskaffenhet att kunna väsentligt
försvåra områdets användning för avsett ändamål. Motsvarande gäller i fråga om
inlösen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:101

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför
Hans Majrt Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 30 mars 1973.

Närvarande: Statsministern PALME, statsråden STRÄNG,
ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG,
NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Statsrådet Lidbom anmäler efter geraensara beredning raed
statsrådets övriga ledamöter fräga om upphävande av ersättningsbestämmelserna i
29 § naturvårdslagen, in. m. och anför.

1 Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 raaj 1969 tiUkallades
sakkunniga för att utreda frågan ora sarafälligheter för läkt av grus ra. m.
(direktiv 1970 Ju 51). De sakkunnigai har antagit namnet grustäktskommittén. Komraittén
avläranade i juni 1972 belänkandet (SOU 1972: 46) Landskapsvärd genora läktsaraverkan.
Betänkandet innehåller förslag till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:
822, omtryckt 1972: 779) (NVL), lag ora täktsarafälligheter och lag ora ändring
i lagen (1939: 608) om enskilda vägar.

Inom justitiedeparteraentet har upprättats en proraeraoria
(Ds Ju 1972: 34) ora ersätining enligt NVL vid vägrat tillstånd till täktverksamhet.
I promemorian föreslås att nuvarande ersättningsbeslämradser i 29 § NVL
upphävs. Promemorian innehåller förslag till lag om ändring i NVL och lag ora
ändring i byggnadslagen (1947: 385, oratryckt 1972: 775) (BL). Dessa lagförslag
torde fä fogas tiU statsrådsprotokoUet i detta ärende som bilaga.

Efter gemensara remiss har yttranden över betänkandet och proraeraorian
avgetts av Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, Uppsala tingsrätt sora
fastighetsdomstol, Falu tingsrätt som fastighetsdomstol, statens vägverk, kararaarkollegiet,
bankinspektionen, riksantikvarieärabetet, lantbraksstyrelsen, statens
naturvårdsverk, statens planverk, lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms,
Uppsala, Väst-

1 Hovrättsrådet Anders Hedström, ordförande, samt
riksdagsledamöterna Mac Hamrin och NUs Hjorth.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:101 8

raanlands,
Östergötiands, Kristianstads och Kopparbergs län, domänverket, Sveriges
geologiska undersökning (SGU), naturvårdskomraittén, bygglagutredningen,
Svenska kommunförbundet. Svenska komraunal-tekniska föreningen, Sveriges
lantmätareförening, Sveriges advokatsarafund, Lantbrukarnas riksförbund (LRF),
Gms- och raakadaraför-eningen, Sveriges industriförbund. Svenska
bankföreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund, Sveriges allraänna hypoteksbank,
Föreningen meUan orabudsraännen hos Sveriges landshypoteksinstitulion och
Svenska naturskyddsföreningen.

Lantmäteristyrelsen
har bifogat yttranden av överlanlraätarmyndig-heterna i Stockholras,
Södermanlands, Kalraar, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län.
Länsstyrelsen i Uppsala län har bifogat yttranden av Uppsala och Håbo
kommuner, vägförvaltningen i länet och Lantbrukarnas länsförbund i Uppsala.

Yttranden
har dessutom inkommit från Nacka komraun och en av Ekerö komraun tillsatt korarailté
för grustäklsfrägor (Ekerö koramuns grustäktskomraitlé).

Av
skäl som jag komraer att ange senare (avsnitt 6.4) redovisas i det följande i fräga
om grustäktskommitténs förslag och remissynpunkterna på det endast
huvudlinjerna.

2
Gällande ordning m. m.

Slentäkter
drivs för ett flertal användningsområden. En del stenraate-rial används för tiUverkning
av byggnadssten och prydnadssten. Den raest omfattande stenbrytningen gäller
dock urberg för tillverkning av makadam samt kalksten och skiffer för
cementindustrien.

Grusförbrukningen
i landet under slutet av 1930-talet har uppskattats lill något över 7 000 000 m
per år. Den steg sedan kraftigt och beräknades till omkring 45 000 000 m år
1967, vartUI kora ungefär 15 000 000 m raakadam. Förbrukningen väntas öka 5terligare.
Grovt räknat används hälften av materialet till vägar, utfyllnader och dylikt
samt hälften tiU byggnadsindustrien. Grus- och makadarainduslriens totala omsättning
beräknas f. n. uppgå till närmare en miljard kronor årligen. Ungefär hälften
härav utgörs av transportkostnader.

Täktverksamhet
medför ofta stora ingrepp i landskapsbilden. De allmänt sett största
svårigheterna för naturvården vällas av grus- och sand-täkter i fyndigheter som
bildats under den senaste inlandsisens avsmält-ningsskede i förra av åsar och
deltan eller genom vägverkan säsom slrandvallar eller svallgras. Av betydelse
är framför allt exploateringen av rullstensäsarna, som anses vara särskUt
skyddsvärda och samtidigt läranar det bästa raaterialet, t. ex. vid betongtUlverkning
särat utbyggnad och underhåll av vägnätet.

Enligt
18 § NVL gäller tiU skydd för landskapsbUden allmänt till-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:101 9

ständslvång för viss täktverksamhet. Täkl av sten, grus,
sand eUer lera för annat ändamål än markinnehavarens husbehov får inte ske utan
tillstånd av länsstyrelsen. Bestämmelsen gäller inte läkt inom vattenområde
och inkräktar inte heller på rätt som raeddelas genora inmutning enligt
gruvlagen eller genora beslut av Kungl. Maj:t. Om husbehovsläkt tenderar att
äga rum i sädan orafattning eUer på sådant sätt alt en känslig landskapsbUd
påverkas, har länsstyrelsen enligt 19 och 20 §§ NVL vissa möjligheter att
ingripa. Dessa paragrafer gäller däremot inte företag vars tillåtiighet skall
prövas enligt vattenlagen (1918: 523).

Länsstyrelsen
kan enligt 18 § andra stycket NVL förelägga den som söker läkllillständ att
framlägga täktplan. Täktplanen bör vara av sådan omfattning att den tiUåter en
samlad bedöraning ur naturvårdssynpunkl av den tekniskt och ekonomiskt rationellaste
exploateringen av den ifrågavarande fyndigheten, och detla oavsett om läkt i
sådan omfattning skulle koraraa att beröra även andra fastigheter än sökandens (prop.
1964: 148 s. 75). Ora sökanden trots föreläggande inle företer täktplan, kan
ansökningen avvisas ulan prövning i sak. I saraband raed tillstånd kan
länsstyrelsen raeddela föreskrifter för att begränsa eller raotverka företagets
menliga inverkan på landskapsbUden. Tillstånd kan göras beroende av att
säkerhet ställs för fullgörandet av föreskrivna åtgärder. Täkttillständ kan
begränsas till viss tid. Ett tUlstånd kan ocksä begränsas till viss person
(sökanden). Annars lorde det gälla även för fraratida innehavare av takten (prop.
1964: 148 s. 76).

Ora fullgörandet av föreskriven åtgärd ankoraraer pä annan
än raar-kens innehavare, är innehavaren enligt 18 § tredje stycket NVL skyldig
tåla att åtgärden vidtages.

Enligt 37 § NVL kan den sora uppsåtligen eller av oaktsamhet
utför takt i strid mot 18 § eller föreskrift som meddelats i samband med täkt-tiUständ
dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Länsstyrelsen kan också
enligt 39 § NVL vid vite förelägga honom alt rätta vad olagligen skett.
Alternativt finns möjlighet tiU handräckning.

I 29 § NVL finns bestämmelser om ersättning av staien i
anledning av läktregleringen. Har tillstånd sora avses i 18 § vägrats eller
förenats raed föreskrifier och kan till följd härav marken av ägaren användas
bara pä sätt som står i uppenbart missförhållande till dess värde vid den tidpunkt
då NVL trädde i kraft, den 1 januari 1965, är ägaren berättigad till ersättning
av staien för den skada han härigenom lider. Innehavare av sädan nyttjanderätt
eller annan särskild rätt till raarken sora upplåtits före den 1 januari 1965
har sararaa ersättningsrätt. Den sora vill göra anspråk på ersätining måste
enligt 33 § första stycket NVL väcka talan mot kronan hos fastighetsdomstol inora
ett är frän det alt det ersältningsgrundande beslutet vann laga kraft.

Täktverksamhet som pågick när NVL trädde i kraft ulan att tillsländ
erfordrats enUgt äldre lag men som kräver tillstånd enligt 18 § NVL får

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:101 10

enligt 46 § fortgå till dess länsstyrelsen förordnar
annat. För att verksaraheten skall få fortgå efter den 30 juni 1965 fordras
dock att tUlstånd sökts dessförinnan. Om tillstånd till fortsatt läkt vägras
eller förenas med föreskrifter och detta medför att kostnader som nedlagts för tUlvaratagande
av fyndigheten blir onyttiga, skall skälig gottgörelse utgå härför, om inte
särskilda skäl talar däremot.

29 och 46 §§ NVL har inte ändrats i sak (se dock prop.
1972: 111 bil. 2 och 3 s. 354). Övriga ersättningsbestämmelser i NVL ändrades
däremot med verkan från den 1 januari 1973 (prop. 1972: 111 bU. 2 och 3, CU
35, rskr 348, SFS 1972: 779). Ändringarna går bl. a. ut på ati de begränsningar
i markägarens handlingsfrihet soni beslut om naturreservat eller landskapsskyddsförordnande
innebär skall grunda rätt till ersättning av staten endast ora pågående
markanvändning avsevärt försvåras (26 och 28 §§ NVL). I pågående markanvändning
inräknas vad fastighetsägaren enligt detaljplanebestämmelser, byggnadslov och
tillstånd enligt NVL, exempelvis täkttillstånd, får använda marken till, under
förutsättning att ändringen i markens användning framstår som aktuell (prop.
1972: 111 bil 2 och 3 s. 334 f). I anslutning till dessa ändringar infördes en särbestäraradse
i 26 § Iredje stycket NVL av följande innehåll. Innebär nalurreservalsföreskrifter
förbud mot täktverksamhet eller medför sådana föreskrifier alt tillstånd till täktverksamhet
vägras eller förenas med föreskrifier, och är det inte fräga om hinder i
pågående markanvändning, skall 29 § NVL äga motsvarande tillämpning. Motsvarande
ändring har för generalplanefaUet upptagils i 22 § första stycket BL i lydelse
enligt SFS 1972: 775.

Enligt statens naturvårdsverks årsbok 1971 (tabell 9 på s.
214 f) har lill verket under åren 196570 inkommit uppgift om 10,163 tillståndsbeslut
enligt 18 § NVL och 85 avslagsbeslut enligt sararaa paragraf, I årsboken (s,
167) anges, all en av orsakerna till det ringa antalet avslagsbeslut är att
grus betingar ett högt pris och att de begränsade medel som hittills ställ lill
förfogande endast räckt till för alt skydda ett fåtal av de från naturvårdssynpunkl
värdefullaste fyndigheterna. Enligt framställningen i årsboken har medel blott
i undanlagsfall kunnat avsättas för all t. ex. förhindra olägenheterna från landsskapsbildssynpunkt
av en spridning av täktverksamheten sora ofta ter sig omotiverad även från
teknisk och ekonomisk synpunkt. I årsboken anförs även en annan orsak tUl de få
avslagsbeslulen i bl. a. täklärenden. När fråga väckts om exploatering i någon
form inom områden med hög prioritet från naturvårdssynpunkt har man sökt skydda
området sora naturreservat, varvid länsstyrelsen vanligen inle raeddelar beslut
i ansökningsärendet.

Enligt uppgift från naturvårdsverket har under budgetåren
196465 197172 ersättning enligt 29 § NVL utgått med 806 900 kr. Av detla
belopp hänför sig 13 000 kr. till 196566, 766 450 kr. till 1970 71 och 27 450
kr. till 197172. Beloppet 766 450 kr. var uppdelat på

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:101 11

tre ersättningsobjekl pä 730 850, 20 600 och 15 000 kr (se
naturvärdsverkets årsbok 1971 s. 212 f). Skydd mot olämplig täktverksamhet erhålles
emellertid inte bara genom läktregleringen i 18 § NVL ulan ocksä genom
förordnande om naturreservat eller förvärv av marken, varför de återgivna
siffrorna inle innebär någon uttömmande redovisning av statens kostnader.

Enligt gällande rätt kan läktsamverkan raellan flera
fastigheter i princip komma lill stånd endast pä friviUig väg genom avtal raellan
fastig-helsägarna. Ett sådant avtal har verkan bara mellan avtalsparterna och
således inte mellan de fasligheter sora parterna representerar. Inora ramen
för fastighetsbildningen kan dock en läktsamverkan ges fastare former.

3 Grustäktskommitténs förslag

Grustäktskommittén föreslår att förbättrad landskapsvård
skall åstadkoraraas genom samfäUighetsbildning. Syfiet är att genomföra en
från naturvårdssynpunkt lämplig lokalisering och sam.ordning av den täktverksamhet
som gäller sten, grus, sand och lera i fyndigheter sora berör två eller flera
fastigheter. Koraraittén föreslär en särskild lag ora täkl-samfälligheter som
anknyter till bestämmelserna i NVL om täkttillslånd (18 §) och om ersättning av
staien vid vägrat täkttillständ (29 §).

Som ett alternativ lill den föreslagna lösningen nämner grusläklskom-raillén
att i BL skulle införas ett med rättsverkningar förenat planinstitut för täklregiering.
Ett annat av kommittén omnämnt alternativ är att i fastighelsbildningslagen
(1970: 988, omtryckt 1971: 1035) införa särbesläraraelser för läktsamfäUigheter.
Komraittén avvisar båda dessa alternativ och påpekar dels att det inte finns
skäl att tillgripa tvångsinlösen av äganderätt till mark sora ett raedel att
åstadkomma samordnad täktverksamhet dels all en faslighetsbildningsåtgärd i
princip föratsätter alt ändamålet är av stadigvarande betydelse för
fastigheterna.

Kommittén framhåUer att frågan om tillstånd till täkl från
en fastighet f. n. prövas enbart med utgångspunkt i denna fastighets förhållanden.
Om den sökta takten anses skada landskapsbilden, bör ansökningen därför i
princip avslås med därav följande risk för ersättningsskyldighet för staten
trots att samma kvantitet skiUle kunna ulan raotsvarande skada tas ut från
en angränsande fastighet. Genom den samverkan mellan fastigheter i form av en täktsamfällighel
sora komraittén föreslår kan planläggningen av den behövliga brytningen i
stället ske ulan hänsyn till fastighetsgränserna. Härigenora ökas enligt koraraittén
väsentligt möjlighetema att skydda landskapsbUden, utan att nödvändig
exploatering för den skuU hindras. Enligt komraitléns förslag koraraer alla delägarna
i samfälligheten i åtnjutande av det ekonomiska utbytet av den tillåtna
brytningen. När det gäller fördelningen av vinsten blir

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:101 12

det likgUtigt på vilken fastighet brytningen sker. Med en
lämplig utforraning av läktsamfälligheten kan enligt koramittén resultatet för
delägarna också bli sådant att ersättningsskyldighet för staten i regel undviks.

Enligt komraitléns förslag skall sarafällighetsbildningen
grundas pä sådant täkttUlständ som länsstyrelsen raeddelar enligt 18 § NVL.
Enligt förslaget skall länsstyrelsens tiUstånd vid sidan av de viUkor sora redan
f. n. kan uppställas kunna innefatta alt täktverksaraheten för sökandens
fastighet och andra fastigheter skaU omhänderhas av en samfällighet i enlighet
raed bestämraelserna i den särskilda lagen. Sökanden kan inte genora att
begränsa sitt yrkande till läkt från den egna fastigheten hindra att ett
tillstånd förbinds raed villkor om samfäUighetsbildning, om länsstyrelsen
finner denna påkaUad med hänsyn till landskapsbUden.

Kommittén föreslår inga särskilda förutsättningar för att
en täktsam-fällighet skall få inrättas utöver dem sora gäller för prövning av
ansökningar om täkltiUsländ över huvud tagel. Avgörandet blir således på
vanligt sätt beroende av en fri avvägning av exploaterings- och naturvårdsintressena.
Härvid framhåller komraittén, att avgörande för nuvarande tillståndsgivning i
praktiken inte alllid är någon ur 18 § NVL härledd allmän förutsättning för tUlstånd
utan i stället ofta länsstyrelsens möjligheter att utforma tillståndet så att
ersättningsskyldighet inte uppkommer.

Kommittén har inte ansett del falla inora utredningsuppdraget
alt orapröva ersättningsprinciperna i 29 § NVL. Ora det totala resultatet av samfällighelsbildningen
för en faslighets del skulle bli att ett sådant uppenbart missförhållande sora
avses i 29 § NVL uppkoramer, bör enligt kommittén ersättning utgå. Samfällighetsbildningen
ger dock enligt kommittén sädana möjligheter att planlägga brytningen på ett
för landskapsvärden tillfredsställande sätt att ersättningsbestämmelserna
väsentligen torde komraa att fylla funktionen av säkerhetsventil för den händelse
värdeminskning i enstaka fall inte kan undvikas trots genomtänkt planering.
Ambitionen bör enligt kommittén normalt vara att täkttill-ståndet utformas så
att landskapsbilden skyddas intill den gräns där ersättningsskyldighet
inträder, dvs. strax innan uppenbart missförhållande uppslår mellan markens
användning i överensstiimmelse med tillståndet och dess värde den 1 januari
1965.

I fråga om samfällighels orafattning framhåller kommittén
att möjligheterna alt åstadkomma en lämplig planläggning i regel blir större
ju vidsträcktare oraråde sora bildar underlag för bedöraandet. En Ivångs-samfällighet
av privaträttslig natur föratsätter dock enligt kommittén, att delägarkretsen
begränsas så alt samfällighetens uppgift blir praktiskt möjlig att fuUgöra i
stort sett inom ramen för ell grannelagsförhål-lande. När det gäller all söka
bestämma en övre gräns för samfällighe-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:101 13

tens storlek, finner kommittén det naturligt att anknyta
till det intresse av skydd för landskapsbilden som bär upp
tillståndsregleringen i 18 § NVL. Att ge en tvångssarafällighet större
omfattning än som är motiverat med hänsyn till detta intresse bör enligt
kommittén inte komma i fräga. Komraittén föreslär därför alt en täktsamfällighets
omfattning skall bestämmas genom en kombination av vad som utgör en raed hänsyn
till landskapsbilden naturlig planläggningsenhet och kravet pä att den avsedda
fyndigheten skall med teknisk och ekonomisk fördel kunna tiUgodogöras gemensarat.
En och samma samfällighet kan omfatta flera fristående fyndigheter även ora
dessa var för sig ingår i endast en fastighet. Enligt koraraittén bör dock föreraälet
för en sarafällighets förvaltning utgöra vad som från geografiska och
praktiska synpunkter kan betraktas som en sammanhängande fyndighet, om inle
särskilda skäl talar för ett större eller mindre underlag. Själva samfälligheten
skall då i princip bestå av alla de fastigheter i vilka fyndigheten ingår.

Kravet på tiUstånd
i 18 § NVL omfattar inle husbehovstäkt. Enligt kommitténs mening har
utvecklingen i fråga ora de okontrollerade husbehovsläkterna i vissa fall lett
till sådana skador på landskapsbilden som kan järaföras med verkningarna av de
kommersiella takterna. När samfäUighetsbildning koraraer till stånd pä grund
av en ansökan ora tillstånd till täkl för annat ändamål än husbehov, kan det
enligt kommitténs mening inte vara riraligt att det eftersträvade resultatet
skall kunna oraintetgöras genora alt okontrollerade husbehovstäkler öppnas i
den fyndighet som är föremål för gemensam förvaltning. Inte heller uppkommer i
detta fall någon extra arbetsbelastning för naturvårdsmyndig-heterna, eftersora
hela fyndigheten redan varit föreraål för deras prövning i vanlig ordning. När
det gäller fyndighet som omhänderhas av en täktsamfällighet föreslär koramittén
därför, att nuvarande rätt till husbehovstäkt upphävs. I övrigt bör enligt
kommittén rättigheten liksom hittills vara fri.

18 § NVL
avser inte läkt inom vattenområde. Komraittén anser att det bör vara raöjUgt
att vid sarafällighetsbildning hindra särskild läkt inora vattenoraråde, ora
fyndigheten delvis ligger inom vattenområdet. Möjligheten att förlägga den geraensamraa
takten dit kan i vissa situationer leda till att skyddsvärd natur sparas och i
varje faU underlätta en läraplig planläggning inora fyndigheten. Koramittén
föreslår därför att rätten till läkt inorn vattenområde upphävs i fråga om
fyndighet som omhänderhas av en täktsamfällighet.

SamfälUghelen är enligt kommitténs förslag konstruerad som
en s. k. tvångssarafällighet av i huvudsak sararaa karaktär som åtskilliga
andra sådana bildningar inom fastighetsrätten. Den rättsliga indelningen i fastigheter
påverkas således inte. SamfäUighelen är en sararaanslulning av självständiga
fastigheter enbart för att tillgodose det aktuella täktända-raålet. Den består
enligt huvudregeln av de fastigheter i vilka den eller

2t Riksdagen 1973.1 saml Nr 101

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:101 14

de
berörda fyndigheterna ingår. En fastighet vars ägare anfört särskilda skäl för
sin vägran att deltaga skall dock stå utanför, såvida inle fyndighetens
ändamålsenliga tillgodogörande avsevärt försvåras därigenom eller täkl enbari
av fastighetens del i fyndigheten kan antas leda till att landskapsbUden skadas
i väsentlig mån. Även annars kan en fastighet undantas från sarafälligheten, raen
då bara ora det ar påkallat från allraän synpunkt.

Ett täkttillstånd
anses norraalt inte kunna återkallas. Koraraittén föreslär ett undantag frän
denna regel. Länsstyrelsen skall sålunda i samband med att den förordnar om samfäUighetsbildning
kunna begränsa eller upphäva ett tidigare meddelat tillstånd till läkt från
fastighet som skall ingå i samfälligheten. Sådan läkt kan också förbjudas
interimistiskt under vissa villkor. I princip är den tidigare tillståndshavaren
berättigad till ersättning av staten för skada till följd av ändringsbeslutet,
och denna ersättningsskyldighet gäller oavsett skadans omfattning. Det bör
enligt kommittén dock i första hand prövas olika vägar att begränsa skadan.
Stundom kan exploatören tänkas vara villig alt efter den egna taktens avbrytande
biträda samfälligheten med dess exploatering. Förslaget ger också möjlighet för
länsstyrelsen alt flytta exploatörens rätt till annan del av fyndigheten.
Dennas ändamålsenliga tillgodogörande får dock inte försvåras avsevärt genom
åtgärden.

SamfäUighelen
föreslås fä rätt att för taktens genomförande ta i anspråk raark inom del verksamhetsoraråde
som bestäms vid samfällighetens inrättande. Denna tvångsrält gäller utan
hinder av den rätt som kan tUlkoraraa annan. Rättigheten bör enligt koraraittén
dock utforraas sä att någon konflikt med allraänt eller enskilt intresse såvitt
raöjligt inte uppkoraraer. För intrång skall samfälligheten utge ersättning.

Fördelningen
av kostnader och avkastning mellan delägare föresläs ske efter särskilda
andelstal som vid inrättandet bestäms efter skälighet. Riktraärket skall främst
vara värdet av vad sora skulle kunna utvinnas från varje fastighet genora geraensara
läkt, om täkttillständ enligt NVL inte fordrades.

Geraenskapen
är enligt förslaget sakrättsligt knuten till alla delägande fastigheter.
Delaktigheten i samfälligheten kan därför inte överlåtas för sig ulan följer
med vid överlåtelse av fastighet. Inte heller utgör fyndigheten i
fortsättningen beståndsdel av de fastigheter på vUkas mark den ligger.
Fyndigheten är under tiden för samfällighetens bestånd i stäUet tillbehör lill
samtliga delägande fastigheter.

Frågan
om täktsamfällighets inrättande prövas enligt förslaget av länsstyrelsen, som ocksä
bestämmer den närmare utformningen. Ärendets beredande anförtros enligt
förslaget åt en särskild förrättningsman, sora skall göra utredningen och avge
förslag till beslut. Han skall ha sådana kvalifikationer att hans förslag
normalt kan fastställas av länsstyrelsen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:101 15

I
princip skall enligt förslaget fullföljd ske i administrativ väg, dvs. till Kungl.
Maj:t. Endast i två hänseenden föreslås en judiciell överprövning. Det gäUer
dels bestämraandet av ersättningar frän sarafälligheten för intrång på
rättighet sora tvingas vika genora att raarken tas i anspråk, dels avgörandet
av fastigheternas andelstal. Beträffande båda dessa utpräglat privaträttsliga
frågor gäller enligt förslaget, att talan raot länsstyrelsens beslut skall ske genora
ansökan om stämning vid fastighetsdomstol inora ett år efter beslutets raeddelande.

Angående
sarafällighetens organisation, förvaltning och upplösning skall enligt
förslaget i tUlämpliga delar gälla motsvarande bestämmelser i lagen (1966: 700)
om vissa gemensamhetsanläggningar.

4
Departementspromemorian

I
departeraentsproraeraorian konstateras att grusexploateringen före NVL:s tiUkomst
tog former som på många håll medförde betydande skador pä naturen. I några fall
har ingreppen resulterat i vidsträckta kraterlandskap. Exploateringen har
enligt promemorian inte sällan vittnat ora planlöshet och bristande raedvetenhet
i fräga om allmänna intressen.

Den
allmänna tillsländsplikten i NVL, som infördes den 1 januari 1965, har enhgt
promemorian medfört en väsentlig förbättring. Vägras tiUstånd blir eraellertid
staten i princip ersättningsskyldig. Under åren 196570 har raeddelals totalt
10 163 tillslåndsbeslut raen endast 85 avslagsbeslut. Redan dessa siffror
visar enligt proraeraorian alt länsstyrelserna vid sin tillståndsgivning inte
kunnat i erforderlig utsträckning tiUgodose naturvärdens intressen. Det
utslagsgivande vid prövningen har varit nödvändigheten att undvika
ersättningsskyldighet för staten. Enligt proraeraorian har härigenora den 1965
införda läktregleringen inte fått avsedd verkan.

Det
föreligger inte någon omfattande rättspraxis i anslutning till 29 § NVL.
Utgången i rättsfaUet NJA 1971 s. 145, där högsta dorastolen bestämde
ersättningens belopp till 1 500 000 kr. räknat per den 1 januari 1965 med viss
justering av hänsyn tUl penningvärdesförändring, visar eraellertid enligt proraeraorian
att det kan bli fråga ora betydande ersättningar. Hänsyn tas också till en
tänkt exploatering som hgger mycket långt fram i tiden, trots att det även
med beaktande av att det diskonterade nuvärdet av en avlägsen exploatering är
lågt enligt promemorian måste ifrågasättas ora en förståndig köpare av
fasligheten skulle låta raöjligheten till exploatering mot slutet av perioden
påverka köpeskillingen. Det är värdet den 1 januari 1965 som skall sökas, dvs.
vad en förståndig köpare vid den tidpunkten kan tänkas ha varit villig att
betala. Det måste enligt promemorian dock vara svårt för domsto-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:101 16

lama att se bort frän vad sora numera är känt om
utvecklingen pä gras-marknaden. Den typ av avkastningskalkyl som regelmässigt
används vid värderingen kan därför enligt proraeraorian lätt leda till inträngsersätt-ningar
som överstiger fastighetens marknadsvärde den 1 januari 1965.

Om grustäktskommitténs förslag till lagstiftning ora grussamfällighe-ter
genomförs inträder enligt promemorian en förbättring av läget även i
ersättningshänseende. En fastighetsägare kan f. n. vägra all samverkan och
därigenom tilltvinga sig antingen ett från naturvårdssynpunkt olärapligt tillsländ
eller en ersättning av staten som inte skulle ha utgått om samverkan skett. För
detta missförhållande råder kommitténs förslag bot. Enligt promemorian är det eraellertid
inte i alla fall sora en samverkan undanröjer nuvarande svårigheter. Något
tillstånd bör kanske över huvud tagel inte meddelas. Grustäktskommittén
förutsätter vidare att ersättningssituationer kan uppkomma trots att samverkan
sker.

I promemorian diskuteras möjligheten att införa en
uttrycklig bestämmelse om att vid ersättningsberäkningen hänsyn skall få tas
endast tUl den exploatering sora kan koraraa tUl stånd inom exempelvis 20 år
från den 1 januari 1965.

Enligt proraeraorian skulle en sådan lösning av
ersättningsfrågan inte stå i samklang med de förslag ora ersättning för andra forraer
av fastighetsintrång som har lagts frara i prop. 1972: 111. Dessa förslag (som
numera antagits av riksdagen) innebär att ersättning skall utgå endast om mark
tas i anspråk eller pågående markanvändning avsevärt försvåras. Detla medför i
sin tur att ersättning inte skall utgå för alt förväntningar om ändring i
markens användningssätt inte har blivit infriade. Dessa er-sättningsbesläraraelser
avser både förväntningar om bebyggelse och förväntningar om annan
markanvändning än bebyggelse.

Som ytterligare bakgrund anges i promemorian att den som
vid prövning enligt miljöskyddslagen (1969: 387) förbjuds alt utöva mUjöfarlig
verksamhet eller sora åläggs begränsningar i sådan verksamhet inte kan få ersätining
av allraänna medel. Den som vägras tillstånd till byggande i vatten eller annat
förelag enligt vattenlagen (1918: 523) kan inte heller få ersättning av
allmänna medel. I fråga om vattenkraft framhålls i promemorian att faUhöjd
saknar allt värde om utbyggnad inte får ske. Inle heller i övriga likartade
lagar finns sådan ersältningsrält.

I proraeraorian citeras ett uttalande vid NVL:s tillkomst
av föredragande statsrådet (prop. 1964: 148 s. 121), att det ingalunda är
självklart att ersättning över huvud taget skall utgå till den sora hindras att
pä sin raark öppna en för landskapsbilden skadUg grustäkt. De bUlighetsskäl sora
är 1964 ansågs tala för en tUl förväntningsvärdet den 1 januari 1965 knuten
rätt tiU ersättning har enligt proraeraorian i dag förlorat sin bärkraft. Mot
bakgrund av vad vi nu vet om behovet av att skydda våra naturtillgångar har
enligt promemorian en förskjutning skett i uppfäll-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:101 17

ningen ora raarkägarnas skyldigheter raot andra grupper i sarahället.
Det stämmer enligt promemorian inle med nutida rättsuppfattning att en
markägare skall kunna göra anspråk på ersättning av sarahället för att han inte
får använda sin egendom pä ett sätt som skulle vara till skada för andra
människor och sarahället i dess helhet. I princip utgår därför i nyare
lagstiftning inte ersättning för förväntningar ora ändring i raarkanvändningen
som inle kan infrias. Det saknas enligt proraeraorian skäl för att i fråga om täktverksarahet
hålla fast vid en äldre syn pä ersättningsfrågorna. I proraeraorian föreslås
därför att de nuvarande ersättningsbestäraraelsema i 29 § NVL upphävs. Den sora
inte ens i saraverkan raed andra kan presentera ett täklförelag sora är
acceptabelt från landskapsvårdande synpunkt bör enligt promemorian inte ha
någon rätt till ersättning av det allmänna för att han vägras tillstånd.
Givetvis bör inte heller föreskrifter sora frän naturvårdssynpunkl mäste
förenas raed ett tillstånd raedföra rätt till ersätining. De kostnader sora
följer av sädana föreskrifter fär enligt proraeraorian ingå i den
företagsekonomiska bedömningen av täklföretaget. Om kostnaderna härvid bedöms
vara för höga för erforderlig lönsarahet, fär vederbörande avstå från täklföretaget.

Enligt proraeraorian koraraer under överskådlig tid fraraåt
täktverksamhet att vara samhällsekonoraiskt nödvändig. Tillstånd måste raeddelas
så alt behovet av läkt av sten, grus, sand och lera kan tillgodoses. Flertalet
ägare av grusfyndigheter koramer enligt proraeraorian ocksä i fraratiden att
kunna få tUlstånd att öppna läkt, pä egen faslighet eller i samverkan med
andra. Del väsentiiga i saramanhanget är enligt promemorian att täktverksamheten
kan planläggas på ett ändamålsenligt sätt och oersättliga naturvärden skyddas.
Samhället bör enligt proraeraorian inte av ekonomiska skäl hindras alt fullfölja
dessa intentioner. Detta är den i ersältningssammanhang avgörande synpunkten. Grustäkter
som ryms inom samhällets planläggning och där det sålunda finns ett legitimt
intresse att ta grus påverkas enligt promemorian inte av en sädan
ersättningsreglering.

I proraeraorian föreslås att 29 § NVL upphävs den 1 juli
1973. I övergångsbestämraelserna bör enligt promemorian föreskrivas, dels att
mål sora före ikraftträdandet anhängiggjorts hos domstol skall prövas och
handläggas enligt äldre bestäraraelser, dels att talan sora väckes inom ett är
frän ikraftträdandet skall prövas enligt äldre bestämmelser, om det ersättningsgmndande
beslutet vunnit laga kraft före ikraftträdandet. I syfte att förebygga att
efter promemorians offentliggörande tillstånd till täktverksamhet söks enbart i
den spekulationen, att länsstyrelsen, ora ansökningen avslås eller tUlstånd
förenas raed föreskrifter, skall hinna raeddela beslut därora före
ikraftträdandet och äldre ersält-ningsbesläraradser därigenom bli tUlämpliga,
bör enligt proraeraorian eraellertid de nya bestämraelserna tillämpas efter
ikraftträdandet, när

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:101 18

ansökningen gjorts efter utgången av oktober 1972. I
sådant fall skall enligt promemorian talan om ersättning ogillas i mål som
avgörs efter ikraftträdandet, oavsett när talan väckts eller länsstyrelsens
beslut meddelats.

Förslaget att 29 § NVL skall upphävas föranleder enligt
promemorian vissa jämkningar i 25, 26, 31, 33 och 34 §§ NVL. Vidare föresläs en
jämkning av 22 § BL.

5 Remissyttrandena

5.1 Grustäktskommitténs förslag

Grustäktskommitténs förslag har i huvudsak fått ett mycket
positivt mottagande vid remissbehandlingen. Saratliga reraissinstanser utora
två anser att behov föreligger av en lagstiftning ora täktsarafälligheter. Hovrätten
över Skåne och Blekinge särat länsstyrelsen i Kristianstads län avstyrker eraellertid
förslaget.

Flera reraissinstanser däribland kammarkoUegiet,
bankinspektionen, lantmäteristyrelsen särat länsstyrelsema i Västmanlands och
Östergötlands län frarahåller uttryckligen att ett behov av lagstiftning om täktsarafälligheter
föreligger även om nuvarande rätt till ersättning av staten vid vägrat täkttiUstånd
upphävs. I anslutning härtill betonar Uppsala tingsrätt, Falu tingsrätt,
naturvårdsverket, överlantmälarmyndighelerna i Stockholms och Kalmar län,
länsstyrelsen i Uppsala län, bygglagulred-ningen och naturskyddsföreningen att
förslaget tillgodoser behovet av värdeuljämning mellan fastigheter på vilka
brytning raedges och sådana pä vilka brytning förbjuds. Falu tingsrätt anser
det sannolikt att systemet i framtiden kan komma att tiUämpas i vidgad
omfattning, t. ex. för att lösa de besvärliga rättvisefrågorna vid exploatering
inom detaljpla-neoraräden. Bygglagutredningen anser att frågan om
värdeutjämning vid täktexploatering och frågan om värdeutjäraning vid
bebyggelse och andra former av markexploatering bör lösas efler enhetiiga
linjer. Sistnämnda fräga övervägs f. n. av bygglagutredningen.

Flera remissinstanser understryker kommitténs uttalande
att sarafällighetsbildning raöjliggör en frän naturvårdssynpunkt lämplig
lokalisering och samordning av erforderlig täktverksamhet. Överlanlinälar-myndighelen
i Göteborgs och Bohus län och LRF betonar särskUt kommitténs uttalande att tvängsdelaktighet
bör komraa i fråga endast för alt fräraja en ändamålsenlig landskapsvård.

Behovet av ökad planering framhålls av några reraissinstanser.
Planverket, som i olika samraanhang påtalat behovet av en koramunorafat-tande
fysisk planering, anser att denna självfallet bör behandla även täktfrågor.
Planverket avser att tillsararaans med berörda rayndigheter undersöka
möjligheterna att vidga det s. k. länsinventeringsprojektet till

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:101 19

alt omfatta även befintiiga takter och viktigare
förekomster av grus m. ra. Även naturskyddsföreningen understryker behovet av
översiktliga grusinventeringar och skyddsplaner. Länsstyrelsen i Stockholms län
och överlanlmätarmyndigheten i länet anser att frågan ora en regional
grus-försörjningsplanering måste uppraärksararaas. Liknande synpunkter fraraförs
av länsstyrelsen i Uppsala län och Ekerö kommuns grustäkls-kommitté.
Riksantikvarieämbetet understryker behovet av utredning om kulturminnen och
kulturmiljö.

Hovrätten
över Skåne och Blekinge avstyrker förslaget och förordar i stället ett
planinstitut för läktregleringen för att möjliggöra en översiktlig planering,
förslagsvis för ett helt län. Koramittéförslaget innebär i hög grad ett tiUgodoseende
av privatekonomiska intressen. Det viktigaste skälet för sarafällighetsbildning
har ansetts vara alt det allmänna får ökade möjligheter alt utan alltför stora
kostnader förhindra en från naturvärdssynpunkt olämplig grusexploatering. Delta
skäl bortfaller ora statens ersättningsskyldighet upphävs. Även ulan samfäUighetsbildning
åstadkoras då de förbättrade möjligheter att skydda naturen sora eftersträvas.
Hovrätten kan inte godta det av koraraittén åberopade skälet att en sarafällighetsbildning
bidrar till en ekonomisk utjäraning mellan berörda fastigheter. En
fastighetsägare som av naturvårdsskäl inte får exploatera grus på sin
fastighet bör inte ha någon rätt att i släUet tillgo dose sig pä sina grannars
bekostnad. En tvängslagstiftning härora innebär en förläckt expropriation av
fastighetsvärden inte till förraån för det allraänna utan för att tUlgodose
enskilda intressen. Därigenom frärajas enligt hovrättens mening inte någon
naturvärd. En tvångssamverkan enligt förslaget är enligt hovrätten så mycket
mer orättvis raot den fastighet sora drabbas därav som denna inte för
framtiden har någon rätt att få korapensation för den förlust sora består av
att del ekonoraiska värdet av fastighetens grus delvis överförts till andra
fastigheter. Ora förhållandena ändras står näraligen den fastighet, som vid
det första tillfället fick allt sitt grus uttaget, utan rätt alt återfå något
från de grannfas-tigheter där gruset får exploateras i en senare omgång.
Hovrätten kan godta en lagstiftning om täktsarafälligheter endast ora
delaktighetsgrunden bestäms efter värdet av det grus som faktiskt tas ut frän
varje fastighet. Syftet med en sädan lag tillgodoses emellertid enligt
hovrättens raening bättre genora frivillig samverkan.

Även länsstyrelsen i Kristianstads län avstyrker
förslaget. Det behov av lagstiftning som kan föreligga även sedan ersättningsrätten
avskaffats torde enligt länsstyrelsen kunna tillgodoses pä ett enklare sätt än
genom de komplicerade bestämmelser koraraittén föreslär. Förfarandet med täktplan
komraer sedan ersättningsrätten avskaffats alt vinna högst avsevärt i
effektivitet. Ora det visar sig alt en sarafäUighelsbUdning skulle medföra beaktansvärda
fördelar ur naturvårdssynpunkt bör sökanden enligt länsstyrelsen beredas
tillfälle att ansöka härora. Länsstyrelsen bör

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:101 20

få förordna förrättningsraan att i sararåd raed
länsstyrelsen handlägga frågan.

Naturvårdskommittén anser att förslaget i proraeraorian
att upphäva ersättningsrätten i avgörande hänseenden ändrar förutsättningama
för korarailtéförslaget och att en genomgripande översyn därför bör ske av komraittéförslaget.
Naturskyddsföreningen framhåller att förslagens inbördes förhållande i vissa
fall är oklart. Föreningen finner det nödvändigt att man tar hänsyn till alla
miljöintressen landskapsbilden, kulturella och vetenskapliga naturvärden
osv.

Överlanlmätarmyndigheten i Västernorrlands län anser att
en sarafällighetsbildning i vissa situationer kan vara olämplig och föreslår
regler om rätt och skyldighet för täktexploatör att inlösa rätten att driva
takt på angränsande område.

Remissinstanserna godtar allmänt kommitténs förslag att sarafällighetens
omfattning skall bestämmas genom en kombination av vad som utgör en med hänsyn
tUl landskapsbilden naturlig planläggningsenhet och kravet på att den avsedda
fyndigheten skall raed teknisk och ekonomisk fördel kunna tillgodogöras gemensarat.
Remissinstanserna fraraför dock vissa synpunkter fraraför aUt på tillärapningen.

Lantmäteristyrelsen
understryker alt tillämpningsproblem uppkommer genom att planläggnings-, landskapsskydds-
och vinstutjämningssynpunkter talar för stora enheter samtidigt som samfällighetens
funktion som organ för gemensam gmsbrytning gör det önskvärt med raera
begränsade förelag både i fråga ora taktens omfattning och beträffande antalet delägare.
Styrelsen anser det nödvändigt med ytterligare motiv-uttalanden lill ledning
vid denna svåra och ekonomiskt betyddsefuUa awägning. Om nuvarande
ersättningsrätt upphävs finns enligt lantmäteristyrelsen större möjligheter
att göra samfälligheten lämpligt avgränsad. Svenska kominunal-tekniska föreriingen
anser det nödvändigt alt samfälligheterna omfattar tillräckligt slora områden
med fyndigheler av olika storleksordning och olika värde ur landskapsvårdande
synpunkt. Detta kräver enligt föreningen kanske en hårdare styrning från det
allmännas sida än vad utredningen förutsatt. Uppsala Ungsrätt framhåller att
även vinstutjämningssynpunkter kommer alt vara avgörande för omfattningen och
anser det önskvärt att lagtexten ger uttryck för det eller att ett klarläggande
motivuttalande lämnas. Falu tingsrätt förutsätter som självklart att i den
praktiska tUlämpningen även komraer att beaktas att samfällighetsbildningen
skall utformas så att den för fastighetsägarna medför fördelar som eljesl
skulle utebli. Om den nuvarande ersättningsrätten upphävs kan det för en
fastighetsägare te sig angeläget att en pä hans mark belägen fyndighet kommer
med i underlaget för en täktsamfällighet. Enligt tingsrätten är det rimligt att
ett sådant önskemål tillgodoses om det kan ske utan att naturvårdsintresset
trades för när, även om detta skulle nödvändiggöra en utvidgning av täktplanen
utöver

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:101 21

det minimiområde som måste medtagas för att
landskapsbilden skall kunna skyddas. Under sarama förutsättning bör enligt
tingsrätten en sådan utvidgning accepteras om den behövs för att ge samfälligheten
en frän tekniska och ekonoraiska synpunkter optimal orafattning.

Överlanlmätarmyndigheten
i Stockholms län framhåller att upphävandet av ersättningsrätten gör att samfällighetens
avgränsning blir av stor betydelse och att denna fräga måste ägnas särskild
uppmärksamhet vid lagens tillämpning. Enligt överlanlmätarmyndigheten i Väslernoir-lands
län bör tidsfaktorn liksom vid annan planläggning ha stor betydelse för hur
stora planläggningsenheterna bör göras. Normalt bör enligt rayndighetens raening
inte tas raed raera än sora kan väntas bli exploaterat inora 25 är. Länsstyrelsen
i Kopparbergs län frarahåller vikten av alt i tveksamma fall
naturvärdsintresset får väga över. Sveriges lantmätare-förening understryker samfällighetsbildningens
karaktär av detaljplanering. De regionala grusförsörjningssynpunkterna bör enligt
föreningen inte få påverka orafattningen. Endast de lokala landskapsbildssynpunk-terna
tillsammans med driftekonomiska synpunkter för företagen bör få inverka.
Industriförbundet anser att länsstyrelsen, ora svårigheter kan förutses vid
förvaltningen, för alt öka utsikterna till funktionsdugliga sarafälligheter bör
utnyttja möjligheterna att i stället för en stor samfällighet bilda tvä eller
flera mindre. Naturskyddsföreningen anser alt lämpligt kriterium för en samfällighet
är en från materialförsörjnings-synpunkt naturlig planläggningsenhet. Det bör
inte krävas alt samfälligheterna medför teknisk och ekonomisk fördel utan
räcka med att de inte medför påtaglig teknisk och ekonomisk nackdel. Ekerö
kommuns grus-täklskommitié anser att i en första omgång hela grusåsen inora koraraunen
bör väljas vid orarädesinddningen och att senare större oraråden bör väljas sora
enhet.

Remissinstanserna
godtar i allmänhet kommitténs förslag i fråga om delaktigheten, befintliga
exploatörers rättsställning och samfällighels organisation och förvaltning.
Flera reraissinstanser kritiserar de föreslagna förfarandebestäraradserna och
förordar en fristående förrättning raed fastighetsbildningsmyndigheten som
förrättningsinstans och fullföljd tUl fastighetsdomstol.

5.2 Departementspromemorian

Departeraentsproraeraorian har fått ett positivt
mottagande vid remissbehandlingen. Förslaget att upphäva den nuvarande ersättningsrätten
enligt 29 § NVL tUlstyrks eller lämnas utan erinran av del övervägande fierlalet
remissinstanser, däribland kommunförbundet, hovrätten över Skåne och Blekinge,
kammarkollegiet, riksantikvarieämbetet, naturvårdsverket, lantmäteristyrelsen
och alla sex länsstyrelser som avgivit yttrande. Åtta remissinstanser avstyrker
dock förslaget.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:101 22

Flera
remissinstanser understryker uttalandet att läktregleringen i 18 § NVL inte
fått avsedd verkan på grund av statens ersättningsskyldighet och vitsordar att
promemorieförslaget stäraraer väl överens med de ersättningsprinciper som
godkänts av riksdagen i anledning av prop. 1972: 111. Remissinstanserna
välkomnar också den förbättring för naturvården som förslaget skulle medföra.

Överlantmälarinyndighelen
i Göteborgs och Bohus län anser alt det från rättssäkerhetssynpunkt finns
anledning att överväga om inte till-ständsregleringen bör kringgärdas med
särskilda bestämmelser för att garantera en riktig bedömning när nu den
ekonomiska spärren helt släpper. Myndigheten föreslår nya handläggningsruliner
med bl. a. obligatoriskt hörande av komraunen.

Naturskyddsföreningen,
som välkomnar förslaget, understryker behovet av en samordning av
fastighetstaxeringen och möjligheterna att få exploateringstiUslånd. Det borde
enligt föreningen vara helt uteslutet alt ett samhällsorgan beskaltar en
tillgång som förmögenhet, om sedan ett annat samhällsorgan förbjuder att
tillgången realiseras utan alt därvid betala ersättning. Länsstyrelsen i
Kristianstads län, som också tillstyrker förslaget, förutsätter att i annan
ordning beaktas de konsekvenser förslaget får raed hänsyn tUl taxeringsvärdena
för fastigheter raed i och för sig brytbara fyndigheler.

Föreningen
mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitulion påpekar att landshypoteksföreningarna
vid sin värdering av låneobjekten inte inräknar förekomsten av täktfyndigheter
i belåningsvärdet och finner därför inle anledning att gå in på de invändningar
av principiell natur som i och för sig torde kunna riktas mot förslaget.

Ekerö
kommuns grustäktskommitté anser förslaget vara en förbättring raen önskar en
ytterligare skärpning av lagstiftningen. Pågående eller planerad täktverksarahet
bör enligt koraraittén kunna bringas att upphöra eller förhindras utan att fÖr
den skull ersättning utgår. Denna skärpning torde svårligen kunna genoraföras
nu raen bör aviseras i propositionen och efter utredning och remissbehandling
genomföras snarast möjligt. Komraittén anser ocksä att det behövs en
precisering och skärpning av bestämmelserna om kontroll av brytning och äterställningsåtgär-der.
Även länsstyrelsen i Östergötlands län föreslår en utredning om möjligheterna
att återkalla eller ändra täkttiUstånd om skäl föreligger till det.

Förslaget
avstyrks av bankinspektionen, Sveriges lanlmälareförening, advokatsamfundet,
LRF, Lantbrukarnas länsförbund i Uppsala, industriförbundet, bankföreningen,
Sveriges jordbrukskasseförbund samt en minoritet av länsstyrelsen i Stockholms
län. Två ledamöter av kommunförbundets styrelse anser att förbundet saknat
anledning att yttra sig över reglerna om ersättning från staten.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:101 23

Bankinspektionen
menar att riralig rättssäkerhet både från kreditgivarens och ägarens synpunkt kräver
att ersättning utgår ora ändrad raark-användning av här diskuterat slag inte
får korama till stånd. För fastigheter som inköpts före 1965 innebär förslaget
att den del av köpeskillingen som avser fyndigheten skulle kunna dras in tiU
det allraänna utan ersättning. En begränsad ersättningsrätt har dessutom
utlovats genom den ståndpunkt statsmakterna intog vid NVL:s tillkomst.
Inspektionen anser att argumenteringen i proraeraorian skjuter över raålet i
fråga ora gjorda järafördser med miljöskyddslagen och vattenlagen. Inspektionen
finner emellertid att farhågorna för alt ersättningarna enligt nu gällande
regler kan bli högre än som avsetts inte kan fränkännas fog. Inspektionen
anser det svårt alt ulan närraare utredning ta ställning till hur en skälig
begränsning av ersättningsrätten skulle utforraas raen betecknar sora ett rainiraura
ersättning raotsvarande de avdrag för substansvärdeminskning, sora enligt
regeringsrättens praxis raedges vid beräkning av inläkt av grustäkt i förvärvskällan
jordbruksfastighet (i brist på särskUd utredning oftast 1015 öre per
kubikmeter).

Bankföreningen framhåller
att säväl myndigheter som enskilda rättat sitt handlande efter de principer sora
antogs vid NVL:s tillkorast. Förslaget skulle medföra uppenbara förlustrisker
för fastighetsägare och kreditgivare, i särskilt hög grad i fråga om renodlade
grusfastigheter. Föreningen anser att ersättningsfrågan bör kunna lösas genora
att den nuvarande ersättningsrätten bibehålles under en övergångstid av förslagsvis
fem år. Föreningen understryker nödvändigheten av all en lagändring erhåller
en effektiv publicering. Bl. a. borde övervägas all underrätta alla berörda
fastighetsägare. Även industriförbundet framhåller alt berörda parter inrättat
sig efter de principer sora antogs vid NVL:s tillkomst. Förbundet anser att ersättningsrätten
genom anknytningen till den 1 januari 1965 koraraer alt utslockna av sig själv.
Ell slopande av ersättningsrätten skulle enligt industriförbundet raedföra en favorisering
av dera sora fär tillstånd i förhällande till dem som vägras tillsländ. Totalt
sett rör det sig för övrigt enligt förbundet inte om ersättningsbelopp av mera
betydande storlek.

Sveriges
jordbrukskasseförbund framhåller risken för prisfall på jordbruksfastigheter
med åtföljande risker för kreditförluster. Värdet av en inte exploaterad
grusläkt har ofta officiellt fastslagits vid fastighetstaxering.

LRF
har den uppfattningen att enbart ersättningsberäkningen, som utgår frän
marknadsvärdet den 1 januari 1965, redan har begränsat och i framtiden kommer
att än mer begränsa statens ersättningsskyldighet. Lagstiftningen om sarafälligheter
koraraer dessutom att medföra förbättringar i ersättningsavseende. LRF anser
därför att det inte kan vara skäl att upphäva statens ersättningsskyldighet.
LRF kritiserar vad som anförs

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:101 24

i promemorian om nutida rättsuppfattning och anser det
rimligt att samhället håller en markägare skadeslös om vissa grustillgångar mäste
skyddas i naturvärdens, dvs. aUa samhällsmedborgares, intresse. Lantbrukarnas
länsförbund i Uppsala anser att förslaget är av nästintill kon-fiskatorisk
karaktär.

Advokatsamfundet anser att en i lag inskriven rätt till
ersättning för inskränkningar i äganderätten till en fastighet inte bör kunna
upphävas enbart med hänvisning till förändrad syn på naturvårdsintressenas betydelse.
ObilUghelen i förslaget framstår enligt samfundet klart om det tillämpas pä ett
raarkoraråde sora köpts för täktverksamhet utan att tillstånd ännu sökts.
Åtskilliga läktoraråden, för vilka tillstånd ännu inte sökts, torde enligt
samfundet ha köpts eller arrenderats redan före NVL:s ikraftträdande. Enligt
lantmätareföreningens raening är argumenten i prop, 1972: 111 inle i sararaa
grad tillärapliga på täktverksarahet, eftersora den inte raedför några direkta
ekonomiska förpliktelser för samhället. Om promeraorieförslagel genomförs anser
föreningen att frågan ora täktvärdenas fördelning får ägnas stor uppraärksarahet
och alt frågan om täktavgift och värdeutjämningsfond eller liknande bör aktualiseras.

Grus- och makadamföreningen avstyrker visserligen inte
förslaget raen ifrågasätter om ett omedelbart slopande av ersättningsrätten är
påkallat. Föreningen framhåller att utgången i ett läkttillståndsärende många
gånger kommer att fä stora ekonoraiska följder. En fast reglerad remissgäng
motsvarande utställningsförfarandet enligt BL bör övervägas. Med hänsyn till
kostnaderna för täktplan m. m. bör enligt föreningen öppnas raöjlighet för
sökanden att få någon förra av förhandsbesked av länsstyrelsen.

Vägverket efterlyser ett motivuttalande om hur förslaget
att upphäva 29 § NVL påverkar ersättningsberäkningen vid tillämpning av annan
lagstiftning när mark raed grustUlgångar tas i anspråk.

De i departeraentsproraeraorian föreslagna övergångsbesläraraelserna
lämnas i huvudsak utan erinran. Naturvårdsverket, överlantmätarmyn-digheterna i
Stockholms samt Göteborgs och Bohus län, länsstyrelserna i Stockholms och
Östergötlands län, naturvårdskommittén, Sveriges lantmätare föreningen. Grus-
och makadainförcningen, industriförbundet, bankföreningen och Nacka kommun
godtar sålunda förslaget att en efter utgången av oktober 1972 ingiven ansökan
aldrig kan berättiga tiU ersättning enligt äldre bestäramelser. Däreraot
kritiserar dessa reraissinstanser förslaget att det ersältningsgrundande
beslutet mäste vinna laga kraft före den 1 juli 1973 för att äldre ersättningsbestämmelser
skaU fä åberopas. Kritiken går ut på alt det blir godtyckligt vilka av de
många, ofta sedan lång tid anhängiga, ansökningarna som länsstyrelsen hinner
behandla i tid för att ersättningsrätten skall bevaras och alt sökanden tiU
följd av kravet på laga kraft kan tvingas att avstå från besvär mot ett

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:101 25

ersättningsgrundande
beslut. Naturvårdsverket föreslår att tidpunkten skjuts fram ett år tUl den 1
juli 1974. Andra remissinstanser föreslår att äldre bestämmelser skall gälla
oavsett när det ersättningsgrundande beslutet meddelas eller vinner laga
kraft.

Sveriges
fordbrukskasseförbund avstyrker förslaget att äldre bestäraraelser inle skall
få tillärapas om ansökan om täkttUlstånd givits in efter utgången av oktober
1972. Enligt förbundets raening är det vidare inte acceptabelt att sådana ting sora
länsstyrelsernas balanser och expeditionstider skall få betydelse för vilken
lagstiftning som skall tillämpas på ett före ikraftträdandet anhängiggjort
ärende. Även LRF anser att de nya reglerna bör tillämpas enbart på ansökningar
som görs efler ikraftträdandet.

Falu
tingsrätt föreslår en undantagsregel innebärande att äldre bestämmelser skall tUlämpas
i fråga om fastighet som förvärvats för läkt-ändamål före utgången av oktober
1972. Länsstyrelsen i Östergötlands län föreslår alt med ansökan före utgången
av oktober 1972 skall jämställas underhandskontakt med länsstyrelsen varigenom
otvetydigt ådagalagts vilja att företaga täktverksamhet före utgången av
nämnda månad.

Advokatsamfundet
understryker vikten av att övergångsbestämmelserna utforraas så att det värde raarken
hade vid ändringarnas ikraftträdande med hänsyn lill dä gällande rättsregler
inte fråntas dess ägare eller nyttjanderättshavare utan full kompensation.

Kammarkollegiet
förutsätter att proraeraorieförslaget inte komraer att träda i kraft före
lagstiftningen om täktsamfälligheter. Överlanlmätarmyndigheten i Västernorrlands
län anser det däremot inte nödvändigt att vänta med att genomföra proraeraorieförslaget
till dess lagstiftningen ora täktsarafälligheter träder i kraft.

6
Föredraganden

6.1 AUmänt
om täktverksamhet

Genom
ikraftträdandet den 1 januari 1965 av naturvårdslagen (NVL) infördes till skydd
för landskapsbUden allmänt tillslåndstvång för takt av sten, grus, sand och
lera. Länsstyrelse är tUlståndsmyndighet och bestäramdserna om lillständstväng
finns i 18 § NVL. Under åren 196570 har länsstyrelsema meddelat drygt 10 000 täkttillstånd,
huvudsakligen avseende grustäkter.

Grusförbrukningen
i landet under slutet av 1930-lalet har uppskattats till något över 7 000 000
kubikmeter per år. Den steg sedan kraftigt och beräknades till omkring 45 000
000 kubikraeter år 1967, vartill kom ungefär 15 000 000 kubikmeter makadam.
Förbrukningen väntas öka ytterligare. Grovt räknat används hälften av
materialet lill vägar, utfyllnader och dylikt samt hälften inom
byggnadsindustrien. Grus- och

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:101 26

makadamindustriens
totala omsättning beräknas f. n. uppgå tUI närmare en miljard kronor ärligen.
Ungefär hälften utgörs av transportkostnader.

Stentäkter
drivs för ett flertal användningsområden. En del stenmaterial används för
tillverkning av byggnadssten och prydnadssten. Den mest omfattande stenbrytningen
gäller dock urberg för tillverkning av makadam samt kalksten och skiffer för
cementindustrien.

6.2
Ersättning vid vägrat tillstånd till täktverksamhet m. m.

I
29 § NVL finns bestämmelser om ersättning av staten i anledning av läktregleringen.
Har tUlstånd som avses i 18 § vägrats eller förenats med föreskrifter och kan
till följd härav marken av ägaren användas bara på sätt som står i uppenbart
missförhållande tUl dess värde vid den tidpunkt dä NVL trädde i kraft, den 1
januari 1965, är ägaren berättigad till ersättning av staten för den skada han
härigenom lider. Ersättning skall alltså lämnas för värden som grandas pä
förväntningar om framlida täktverksamhet.

Övriga
ersättningsbestämmelser i NVL har ändrats med verkan från den 1 januari 1973.
Ändringarna gär bl. a. ut pä att de begränsningar i markägarens handlingsfrihet
som beslut om naturreservat eller landskapsskyddsförordnande innebär skaU
grunda rätt till ersättning av staten endast om pågående markanvändning
avsevärt försväras.

I en
departementspromeraoria som lades fram samtidigt med den proposition som låg
till grand för 1972 års ändringar i NVL föreslås att nuvarande ersättningsbestämmelser
i 29 § NVL upphävs.

Vid
remissbehandlingen har departementspromemorian fått ett övervägande positivt
mottagande. Förslaget att upphäva den nuvarande ersättningsrätten tillstyrks
eller lämnas utan erinran av bl. a. komraunförbundet, hovrätten över Skåne och
Blekinge, kararaarkollegiet, riksantikvarieämbetet, naturvårdsverket, lantmäteristyrdsen
och alla sex länsstyrelser som avgivit yttrande. Komraunförbundet erinrar ora
att förslaget innebär ett fullföljande av de principiella riktlinjer i ersättningsfrågan
som riksdagen antog förra året.

Förslaget
avstyrks däremot av bankmspektionen, Sveriges lantmätareförening,
advokatsamfundet, LRF, Lantbrukarnas länsförbund i Uppsala, industriförbundet,
bankföreningen och Sveriges jordbrukskasseförbund. I de avstyrkande
remissyttrandena åberopas rättssäkerhetssynpunkter och hänsynen till
markägares och kreditgivares intressen. Samtidigt förefaller man emellertid
även i dessa remissyttranden vara på del klara med alt ersättningsrätten åtminstone
på sikt måste försvinna. Detla anses emellertid bli följden redan av nu
gällande regler.

För
min del viU jag erinra om att insikten har vuxit under senare år om behovet av
ett förbättrat skydd för våra naturtillgångar. Det stäm-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:101 27

mer
inte heller med nutida rättsuppfattning att en markägare skall kunna göra
anspråk på ersättning av samhället för all han inle får använda sin egendom på
ett sätt som skulle vara till skada för andra människor och samhället i dess
helhet. Det är mot denna bakgrund man skall se statsmakternas ställningstagande
i december 1972 om att ersättning enligt de övriga ersättnuigsbestämmelserna i
NVL inte skall utgå för värden som beror enbart pä förväntningar om ändring i
pågående markanvändning. Denna princip gäller oavsett om det är fråga ora
förväntningar ora framtida bebyggelse eller förväntningar om annan ändring i markanvändningen
(prop. 1971: 111 bU. 2 och 3 s. 329 f).

Den år 1965 införda läktregleringen
har varit värdefull. Den har emellertid inte kunnat ge det effektiva skydd för
landskapsbilden som man då räknade med. Under åren 19651970 har
länsstyrelserna som nämnts meddelat drygt 10 000 tillständsbeslut. I endast 85
fall har besluten inneburit avslag pä täktansökningen. Självfallet har ett
stort antal av dessa ärenden varit sådana där tillsländ till läkt har kunnat
medges utan uppgivande av väsentliga railjövärden. Det är dock ställt utora
allt tvivel att länsstyrelserna inte kunnat visa den återhållsarahet vid tillståndsgivningen
som läklbestämraelserna syftade till. Att tillståndsprövningen utfallit på det
sättet förklaras av att länsstyrelsema varit nödsakade att i möjligaste mån
undvika ersättningsskyldighet för staten. Ersättningarna kan i enskilda fall
uppgå lill raycket betydande belopp. Sora exerapd kan hänvisas tUl rättsfallet
NJA 1971 s. 145 sora gällde en fyndighet på Sundbyholrasåsen i Söderraanlands
län där högsta dorastolen fastställde ersällningen till 1 500 000 kr. räknat
per den 1 januari 1965 raed visst tillägg för penningvärdeförändringen.

Nuvarande
ersättningsregler har alltså korarait att utgöra ett allvarligt hinder för en
frän naturvårdssynpunkt riktig tillärapning av takt-regleringen i 18 § NVL. Den
raålsättning för hushållningen med mark och vatten som ligger till grund för
myndigheternas planering kan inte tillgodoses i avsedd utsträckning om ersättningsbeslämmelserna
i 29 § NVL bibehåUs.

Mot förslaget i departementsproraemorian
har invänts alt det kunde medföra risker för kreditlivet och sänka värdena på
vissa fastigheter. Det är svårt att bedöma i vilken utsträckning det verkligen
förhäller sig så. Klart är emellertid alt förvänlningsvärden som kan förekomma
pä vissa häll har en spekulativ karaktär och grundar sig på regler sora i till-lämpningen
har visat sig ge resultat som inte är godtagbara från naturvärdssynpunkt. Ett
konsekvent fullföljande av kritiken mot promemorian på denna punkt skulle leda
tUl att man av hänsyn tUl markägare och kreditgivare över huvud taget inle
skulle kurma bringa lagstiftningen i bättre överensstämmelse med naturvårdsintressenä.
Man skulle med andra ord vara förhindrad att ändra besläramelserna i NVL så att
intentionerna raed 1965 års lagstiftning förverkligades. 1965 års ersätt-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:101 28

ningsbestäraraelser
var tänkta alt bli en övergångsreglering med rimliga kostnader för samhället
under begränsad tid. Tillämpningen pekar åt ett annat håll.

I
övrigt får jag hänvisa lill den diskussion om ersättningsfrågorna som förekom i
1972 års lagstiftningsärende. Att man i nutida lagstiftning bör utgå från
principen att en markägare i sädana situationer soiri det nu är fråga ora ulan
särskild ersättning är skyldig att ta hänsyn till väsentliga sarahällsintressen
bekräftades, sora jag nyss har närant, av riksdagen sä sent sora förra ärel.

Pä grund av det nu anförda
ansluter jag mig tUl förslaget i departementspromemorian och föreslär att de
nuvarande ersältningsbeslärnmel-serna i 29 § NVL upphävs.

Ekerö korarauns grustäktskommitté
anser att även pågående täktverksarahet bör kunna bringas att upphöra ulan att
ersättning ulgår. Länsstyrelsen i Östergötlands län föreslär en utredning ora
möjligheterna att återkalla eller ändra täkttillstånd om skäl föreligger till
det. Dessa remissinstanser pekar enligt min mening på ett allvarligt nalurvårdspro-blem.
Utvecklingen kan medföra att de villkor som knutits vid ett tUlstånd framsiår
som otillräckliga. Taktens påverkan pä landskapsbilden kan med tiden komraa alt
bli raer förödande än raan föreställde sig när tUlståndet raeddelades. I viss
utsträckning kan raan komma till rätta med sädana olägenheter genom att
tidsbegränsa tillstånden. Det har emellertid förekommit, att tillstånd inte har
tidsbegränsats, något som avsevärt rainskar effekten av föreskrifter i
tillståndet rörande återsläll-ningsåtgärder efter avslutad täktverksamhet. Det
har också inträffat att tillstånd givits sora inte är förenliga raed nutida
krav på god naturvård.

Jag delar uppfattningen
all det finns ett behov av att införa regler för omprövning av meddelade
tillstånd. Efter mönster av 24 § miljöskyddslagen (1969: 387) föreslår jag att
länsstyrelsen efter tio är skall kunna upphäva tUlstånd helt eller delvis eller
meddela ändrade föreskrifter. Länsstyrelsen skall alltså av eget initiativ
eller på anraälan av exerapelvis koraraunen kunna göra en helt ny prövning av
tillståndsfrågan. Även före tioårsperiodens utgång bör länsstyrelsen kunna
meddela ändrade föreskrifier, ora det visar sig att raeddelade föreskrifier inle
i erforderlig mån begränsat eller motverkat förelagets menliga inverkan på landskapsbUden.
Därvid bör länsstyrelsen givelvis ta rimlig hänsyn även till till-ståndshavarens
berättigade intressen.

Om länsstyrdsen efter
tioårsperiodens utgång beslutar att pröva om tUlståndet torde det vanligaste
bli att tUlståndet begränsas pä lämpligt sätt. Särskilt när det rör sig om ett
icke tidsbegränsat tillstånd kan det dock bli aktuellt att upphäva tillståndet
helt och hållet eller i varje fall tidsbegränsa det. En ändring av
föreskrifterna lorde främst korama alt gä ut på att företaget åläggs skärpta
regler i fråga ora skyddsåtgärder un-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:101 29

der pågående täktverksarahet. Det kan innebära en
betydande förbättring av situationen att exploatören börjar vidta äterslällningsåtgärder
under arbetets gång i stället för alt vänta med del tUl dess täktverksamheten
avslutats.

Länsstyrelsen avses självfallet även i forlsältningen vara
oförhindrad att meddela täklliUsländ för kortare tid än tio år.

De
föreslagna omprövningsbestämmelserna får sannolikt störst betydelse
beträffande tillstånd som raeddelals före ikraftträdandet. I fråga om sädana
äldre tUlstånd bör enligt min raening gälla att de nya besläramelserna om
rätten att före tioårsperiodens utgång meddela ändrade föreskrifter skall
träda i kraft oraedelbart. Däremot skulle det leda för långt att göra de nya
reglerna om upphävande av tUlstånd omedelbart tiUämpliga på äldre tillstånd.
Jag har för min del komrait till den slutsatsen all den tioårsperiod som
föreslås gälla för upphävande av tillsländ bör räknas från lagens
ikraftträdande. Härraed får gmsexploalö-rerna raycket god tid på sig att
inrätta sig efter att tiUståndel kan korama alt upphöra. Bryter någon raot
föreskrift sora raeddelals i saraband raed tillstånd liU läkt, inträder
straffansvar enligt 37 § 3 NVL. Straff-bestämraelsen avser även föreskrifter
som tillkorarait efter det all tiUståndel gavs.

Skärps de ursprungliga
villkoren för ett täkttillslånd, kan följden bli att säkerhet som ställts för fuUgörande
av föreskrivna åtgärder blir otillräcklig, Sarama förhållande kan inträda, om
säkerheten minskar i värde eller om kostnaden för näranda åtgärder befinns bli
avsevärt högre än sora fömlselts, I saraband med införandel av raöjlighet all
meddela ändrade föreskrifter bör länsstyrelsen enligt min mening också få befogenhet
att göra ell täktlillstånds fortsatta giltighet beroende av alt tidigare ställd
säkerhet kompletteras i erforderlig utsträckning,

Ekerö
kommuns grustäktskommitté anser att det behövs en preci-sermg och skärpning av bestämraelserna
ora kontroll av brytning och återslällningsåtgärder, I detla avseende är det
emellertid iiuvudsakli-gcn en fråga om länsstyrelsernas resurser alt utöva
kontroll av täktverksamheten. De omprövningsbestämraelser som jag nyss
föreslagit ger länsstyrelserna vidgade handlingsmöjligheter jämfört med
nuläget. Någon lagändring därutöver anser jag inle påkallad.

Vägverket
efterlyser ett uttalande om hur ett upphävande av 29 g NVL påverkar ersättningsberäkningen
vid tillämpning av annan lagstiftning när mark med grustUlgångar las i
anspråk. Jag skall något klargöra hur jag ser på dessa frågor. Om pågående täktverksamhet
avsevärt försväras genom förordnande om naturreservat eller generalplan skall
staten resp. kommunen ersätta tillståndshavaren den skada han lider, I pågående
markanvändning får inräknas raarkens användning enligt täkttillstånd, under
förutsättning att ändringen i markens användning frarastär sora aktuell (prop,
1972: 111 bil, 2 och 3 s, 334 f). Om tillstånd inte

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:101 30

föreligger utgår aldrig ersättning för förbud raot täktverksarahet
i förordnande om naturreservat eller generalplan,

Ora mark tas i anspråk med stöd av expropriationslagen
(1972: 719) eller liknande lagstiftning exempelvis väglagen (1971: 948, ändrad
senast 1972: 786) utgår ersättning för den skada som åsamkas tillståndshavare.
För läktlillgångar där exploateringstiUslånd inte meddelats ulgår ersättning
för marknadsvärdet med den inskränkning som följer av presum-tionsregeln i 4
kap. 3 § expropriationslagen.

Upphävandet av 29 § NVL föranleder vissa följdändringar i NVL
och i 22 § BL.

6.3 Övergångsbestämmelser med anledning av upphävandet av
29 § NVL

1 promemorian föreslås att 29 § NVL upphävs den 1 juli
1973. I övergångsbestämmelserna bör enligt proraeraorian föreskrivas, dels att raål
sora före ikraftträdandet anhängiggjorts hos domsto! skall prövas och
handläggas enligt äldre bestämraelser, dels all talan som väcks inom ett år
från ikraftträdandet skall prövas enligt äldre bestämmelser, om det
ersättningsgrundande beslutet vunnit laga kraft före ikraftträdandet, I syfte
att förebygga all efler promeraorians offentliggörande tUlstånd till täktverksarahet
söks enbart i den spekulationen alt länsstyrelsen, om ansökningen avslås eller
tillstånd förenas med föreskrifier, skall hinna meddela beslut därom föi-e
ikraftträdandet och äldre ersättningsbestämmelser därigenom bli tillämpliga,
bör enligt promemorian eraellertid de nya besläramelserna tillärapas efter
ikraftträdandet, när ansökningen gjorts efler utgången av oktober 1972,

De i promemorian föreslagna övergångsbestämmelserna har
fält ett blandat mottagande. Naturvårdsverket, överlantmätarmyndigheterna i
Stockholm samt Göteborg och Bohus län, länsstyrelserna i Stockholms och
Östergötlands län, naturvårdskomraittén, Sveriges lanlmälareförening. Grus-
och makadaraföreningen, industriförbundet, bankföreningen och Nacka koraraun
godtar sålunda förslaget att en efter utgången av oktober 1972 ingiven ansökan
aldrig kan berättiga lill ersätining enligt äldre bestämmelser. Däremot
kritiserar dessa remissinstanser förslaget all det ersältningsgrundande
beslutet måste vinna laga kraft före den 1 juli 1973 för att äldre ersättningsbeslämradser
skaU fä åberopas. Kritiken går ut pä att det blir godtyckligt vilka av de raånga,
ofta sedan lång lid anhängiga ansökningarna som länsstyrelsen hinner behandla
i tid för att ersätlningsrätten skall bevaras och att sökanden tUl följd av
kravet på laga kraft kan tvingas att avstå från besvär mot ett ersältningsgrundande
beslut. Naturvårdsverket föreslår att tidpunkten skjuls fram ett år till den 1
juli 1974, Andra remissinstanser föreslår alt äldre bestäraraelser skall gälla
oavsett när del ersältningsgrundande beslutet raeddelas eUer vinner laga
kraft.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:101 31

Den
kritik som framförts mot de föreslagna övergångsbestämraelserna kan inle frånkännas
betydelse. För alt syfiet raed den här föreslagna reformen skall uppnås i det
väsentliga torde det också vara tillräckligt om man drar gränsen på det sättet
att ansökningar sora kommit in till länsstyrdsen efter utgången av oktober
1972 ej i något fall kan föranleda ersättning. Den begränsningen har
accepterats av del helt övervägande antalet reraissinstanser.

6.4
Lagstiftning om täktsamfälligheter

Grustäktskommittén
föreslär att förbättrad landskapsvård skall åstadkommas genom sarafäUighelsbUdning.
Syftet är att genoraföra en frän naturvårdssynpunkl läraplig lokalisering och
samordning av den täktverksamhet som gäller sten, gras, sand och lera i
fyndigheter som berör två eller flera fastigheter. Kommittén föreslär en
särskild lag ora täktsamfälligheter sora anknyter till läktregleringen i 18 § NVL.
Genora den saraverkan raeUan fastigheter i form av täktsamfällighet som koraraittén
föreslår kan planläggningen av den behövliga brytningen ske ulan hänsyn till
fastighetsgränserna. Härigenora ökas enligt koramittén väsentligt möjligheterna
att skydda landskapsbUden utan att nödvändig exploatering för den skull
hindras. Enligt kommitténs förslag kommer alla delägarna i samfälligheten i
åtnjutande av det ekonomiska utbytet av den tillåtna brytningen. När det
gäller fördelningen av vinsten blir del likgiltigt på vilken fastighet
brytningen sker.

Gmstäklskommitléns förslag
har i huvudsak fått ell positivt mottagande vid remissbehandlingen. Saratliga reraissinstanser
utora två anser all behov föreligger av en lagstiftning ora läktsamfäUigheter.
Skilda skäl åberopas för denna ståndpunkt. Somliga framhåller att ett behov
föreligger även om nuvarande rätt tUl ersättning av staten vid vägrat täkttillslånd
upphävs. Andra betonar att förslaget tillgodoser behovet av värdeuljänining
mellan fastigheter på vilka brytning medges och sådana på vilka brytning
förbjuds. Flera remissinstanser understryker också kommitténs uttalande att sarafällighetsbildning
raöjliggör en frän naturvårdssynpunkl läraplig lokalisering och saraordning av
erforderlig läkt-verksamhet. Två remissinstanser betonar särskilt koraraitténs
uttalande att tvängsdelaktighet bör koraraa i fråga endast för alt fräraja en ändaraålsenlig
landskapsvärd.

Hovrätten över Skåne och
Blekinge avstyrker förslaget och förordar i stället ett planinstitut för läktregleringen
för alt raöjliggöra en översiktiig planering, förslagsvis för ett helt län. Kommittéförslaget
innebär enligt hovrätten i hög grad ett tUlgodoseende av privalekonomiska intressen.
Det viktigaste skälet för sarafällighetsbildning bortfaller ora statens ersättningsskyldighet
upphävs. Hovrätten kan inle godta det av kommittén åberopade skälet att en sarafällighetsbildning
bidrar till en

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:101 32

ekonoraisk
utjämning mellan berörda fastigheter. En fastighetsägare som av naturvårdsskäl
inte får exploatera grus på sin faslighet bör inte ha någon rätt att i stället
tillgodose sig på sina grannars bekostnad. En tvängslagstiftning härom innebär
en förtäckt expropriation av fastighetsvärden inte tUl förmän för det allmänna
ulan för alt tiUgodose enskilda intressen. Därigenora främjas enligt
hovrättens raening inte någon naturvård. En tvångssamverkan enligt förslaget
är enligt hovrätten så mycket mer orättvis mot den fastighet som drabbas därav
som denna inle för framtiden har någon rätt att fä kompensation för den förlust
som består av att det ekonomiska värdet av fastighetens grus delvis överförts tiU
andra fastigheter. Hovrätten kan godta en lagstiftning om täktsamfälUgheter
endast om delaktighetsgranden bestäms efter värdet av det grus som faktiskt tas
ut frän varje fastighet. Syftet med en sädan lag tUlgodoses emellertid enligt
hovrättens mening bättre genom frivillig saraverkan.

Även
länsstyrelsen i Kristianstads län avstyrker förslaget. Det behov av
lagstiftning som kan föreligga sedan ersättningsrätten avskaffats torde enligt
länsstyrelsen kunna tillgodoses pä ett enklare sätt än genom de komplicerade bestämraelser
kommittén föreslär.

För
egen del har jag kommit tiU den uppfattningen att det kan finnas ett behov av
en lagstiftning om samfälligheter. Grusläklskommittén har emellertid förutsatt
att ersättningsbestäraraelsema i 29 § NVL skall fortsätta att gälla och koraraitténs
hela förslag bygger pä denna fömtsättning. Frågan om den lärapliga utforraningen
av en lagstiftning beträffande täktsarafälUgheter bör enligt rain raening
prövas från de nya förutsättningar som föreUgger, ora riksdagen bifaller
förslaget om upphävande av ersättningsbestämmelserna. Det finns f. ö. också
skäl all avvakta den vidare behandlingen av det tUl lagrådet den 8 december
1972 remitterade förslaget lUl anläggningslag.

Jag
är alltså inte beredd att utan ytterligare utredning lägga fram förslag lill
lagstiftning ora täktsarafälligheter. En lagstiftning ora täktsamfälligheter
och utformningen av ersättningsreglerna i NVL är inte frågor som är nödvändigt
förbundna med varandra. De av mig tidigare förordade ändringarna i
ersättningsreglerna i NVL innebär ett fullföljande av den principiella
ståndpunkt statsmakterna intog förra året. De nya ersättningsreglerna bör slå
igenom snarast möjligt i fråga om täktverksamhet så att man undviker
ytterligare täklansökningar som kan ge upphov till ersätlningsrätl. Det bör
enligt min mening under inga förhållanden komma i fråga att uppskjuta den
angelägna reformen av ersättningsreglerna i NVL i avbidan på att slutlig
ställning kan las till frågan om lagstiftning beträffande täktsamfälligheter.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:101 33

7
Upprättade lagförslag

I
enlighet med det anförda har inora justitiedeparteraentet upprättats förslag
till

1)
lag ora ändring i
naturvårdslagen (1964: 822) och

2)
lag om ändring i byggnadslagen
(1947: 385),

Vid
upprättandet av lagförslaget 1 har samråd skett raed chefen för
jordbruksdepartementet och vid upprättandet av lagförslaget 2 med chefen för
civildepartementet.

8
Specialmotivering

I 18
§ andra stycket NVL tilläggs en föreskrift om befogenhet för länsstyrelsen alt
kräva komplettering av säkerhet sora ställts för fullgörandet av föreskrivna
skadeförebyggande åtgärder (se avsnitt 6.2).

I
ett nytt fjärde stycke i 18 § NVL upptas bestämmelser ora öraprövning av
meddelade tUlstånd (se avsnitt 6.2).

Upphävandet
av 29 § NVL föranleder rent redaktionella ändringar i 25, 31, 33 och 34 §§ NVL.
Hänvisningarna tiU 29 § tas bort i nämnda paragrafer.

26
§ tredje stycket upphävs, eftersom det innehåller ett undantag att 29 § skall
tillämpas i vissa fall i stället för ersättningsbestäramdsema i 26 § (se prop. 1972:
111 bU. 2 och 3 s. 407 och 541).

Lagen om ändring i NVL
skall träda i kraft den 1 juli 1973. I punkt 2 ges en övergångsbestämmelse till
de nya omprövningsbeslämmdser-na i 18 § fjärde stycket av innebörd alt tioårsliden
för äldre tillstånd skall räknas från ikraftträdandet (se avsnitt 6.2). I
punkten 3 ges en övergängsbestämradse till upphävandet av 29 § NVL (se avsnitt
6,3), Enligt denna bestämmelse får 29 § i upphävd lydelse tillärapas även efter
ikraftträdandet, ora ansökan ora täkttillstånd har inkommit till länsstyrelsen
före utgången av oktober 1972. Det saknar betydelse ora del
ersättningsgrundande beslutet raeddelas före eller efter ikraftträdandet eller
om talan väckes vid dorastol före eller efter ikraftträdandet.

Enligt
punkt 3 i övergångsbestämraelserna lUl 1972 ärs ändringar i NVL (se SFS 1972:
779) skaU talan som väckes före utgången av år 1973 prövas enligt äldre bestämraelser,
ora det ersättningsgrundande beslutet har vunnit laga kraft före den 1 januari
1973. Denna övergängsbestämradse täcker inte det speciella fallet att ett dispensabdt
natur-reservalsförbud raot täktverksarahet har raeddelals och ansökan om dispens
inle har prövats före den 1 januari 1973. Skulle den situationen inträffa att
en dispensansökan har komrait in till länsstyrelsen före utgången av oktober
1972 anser jag att den nu föreslagna övergångsbe-stämraelsen bör kunna tillärapas
analogt. I övrigt finns enligt rain rae-

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 101 34

ning
inte behov av några övergångsbestämmelser lill upphävandet av 26 § tredje
stycket NVL.

Upphävandet
av 29 § NVL föranleder en följdändring i 22 § byggnadslagen. I första stycket
andra punkten av sistnämnda paragraf finns en bestäraraelse att 29 § NVL i
vissa fall skall äga raotsvarande till-lärapning i stäUet för ersättningsbeslämraelserna
i 22 § byggnadslagen. Besläraraelsen motsvarar det nyssnämnda undantaget i 26 §
tredje stycket NVL (se prop. 1972: 111 bU. 2 och 3 s. 354 och 537) och skall
upphävas. Detta föranleder redaktionella ändringar i 22 § tredje och fjärde
styckena.

I
promemorian har i byggnadslagen föreslagits övergångsbestämmelser av samraa
innehåll som föreslagits för NVL. Om generalplan fastslällts genora beslut som
vunnit laga kraft före den 1 januari 1973, gäller enligt punkt 3 i övergångsbestämraelserna
lill 1972 års ändringar i byggnadslagen äldre ersättningsbestämmelser (se SFS
1972:775). Den undanlagsbestäraradse som nu skall upphävas trädde i kraft först
den 1 januari 1973. Jag anser därför att några övergångsbestämmelser inte
behövs i anledning av den nu aktuella ändringen i byggnadslagen.

9
Hemställan

Jag
hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga

1.
lag om ändring i naturvårdslagen
(1964: 822),

2.
lag om ändring i byggnadslagen
(1947: 385).

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instäraraande av statsrådets övriga ledaraöter
heraställl förordnar Hans Maj:t Konungen att tUl riksdagen skall aviätas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur
protokollet: BrUla Gyllensten

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:101 35

Bilaga Förslag i Ds Ju 1972: 34

1 Förslag till

Lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)

Härigenom förordnas i fråga om naturvårdslagen (1964: 822)

dels att 29 § skall upphöra att gällai,

dels all 25, 26, 31, 33 och 34 §§ skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse' Föreslagen lydelse

25 §

Ägare av faslighet och inneha- Ägare av fastighet och inneha

vare av särskild rätt till fastighet vare
av särskild rätt till fastighet

äro berättigade till ersätining av äro
berättigade tUl ersättning av

kronan i den utsträckning som kronan i den
utsträckning som an-

anges i 26 och 2830 §§. Att i ges i 26, 28
och 30 §§. Att i vissa

vissa fall även borgenär, som har fall
även borgenär, som har pant-

panträtt i fastigheten, är berätti- rätt
i fastigheten, är berättigad till

gad lill ersättning fraragår av 34 § ersätining
fraragår av 34 § andra

andra stycket. Ora inlösen av fas- stycket.
Om inlösen av fastighet

tighet stadgas i 27 §. stadgas i 27 §.

I fråga om ersättning och inlösen skall
expropriationslagen ( ) i tillämpliga delar lända till efterrättelse i den mån
avvikande bestämraelser ej raeddelas i denna lag. 4 kap. 3 §
expropriationslagen skall äga tillämpning i fråga om värdeökning som ägt mm linder
tiden från dagen tio är före det talan väcktes vid domstol.

26 §

Medföra föreskrifter enligt 8 eller 9 § att pågående raarkanvändning
avsevärt försvåras eller att märk tages i anspråk, äro fastighetsägaren och
innehavare av särskild rätt till fastigheten berättigade tUl ersättning av
kronan för den skada de härigenom lida.

Innebär
föreskrift enUgt 8 § förbud att vidtaga viss åtgärd ulan länsstyrelsens
tillstånd, raå ersättning i anledning av den föreskriften ej utgå raed mindre
tillstånd vägrats eller förenats med särskilda villkor.

Innebära föreskrifter enligt 8 eller 9 § förbud mot täktverksamhet,
som avses i 18 §, eller medföra sådana föreskrifier alt tillstånd till täklverksanihet
vägras eller förenas med föreskrifter, och är i fall som nu sagts ej fråga örn
hinder i pågående rharkanvänd-ning, äger 29 § motsvarande tilllämpning.

' Förslaget innebär inte något ställningstagande till gmstäktskommittéris
förslag till ändring av 29 §.

= Lydelse enligt prop. 1972: 111.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har förbud meddelats enligt 11 § och vägrats tillständ sora
där avses, äger vad i första stycket stadgas ora föreskrifter enligt 8 eller 9
§ motsvarande tUlämpning.

31 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ersättning
enligt 26 § sista stycket skall bestämraas alt utgå raed visst ärUgt belopp.
Ersättningen mä, ora särskUda skäl äro därtUl, avräknas å gottgörelse som sedermera
kan komma att utgå jämlikt 26 § första stycket dier 27 §.

Ora särskilda skäl äro därtUl, må jämväl ersättning enligt
26 § första stycket eller 2830 § på begäran antingen av kronan eller av
fastighetsägaren eller annan sakägare fastställas att utgå raed visst ärligt
belopp raed rätt för kronan och den ersättningsberättigade att erhåUa
omprövning vid ändrade förhållanden.

Ersättning
enligt 26 § tredje stycket skall bestämmas att utgå med visst ärligt belopp.
Ersättningen mä, om särskilda skäl äro därtill, avräknas å gottgörelse som
sedermera kan komma alt utgå jämlikt 26 § första stycket eller 27 §.

Om särskUda
skäl äro därtUl, må järaväl ersättning enligt 26 § första stycket, 28 eller 30
§ på begäran antingen av kronan eller av fastighetsägaren eOer annan sakägare
fastställas att utgå raed visst årligt belopp raed rätt för kronan och den ersättningsberättigade
att erhålla omprövning vid ändrade förhållanden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har ej överenskoraraelse
träffats ora ersättning enligt 26 eller 2830 § eller om inlösen av faslighet
enligt 27 § och har icke den som vill göra anspråk pä ersättning eller fordra
inlösen, jämlikt 32 § första stycket förlorat sin talan, åligger det honora
att väcka talan raot kronan hos fastighels-dorastolen inom ett år från det laga
kraft åkommit det beslut vara anspråket grundas, vid påföljd att hiin eljest
går rätten därtUl förlustig.

Har ej
överenskommelse träffats ora ersätining. enligt 26, 28 eller 30 § eller om
inlösen av faslighet enligt 27 § och har icke den som vill göra anspråk på
ersättning eller fordra inlösen, järalikt 32 § första stycket förlorat sin ta-.
lan, åligger det honom att väcka talan mot kronan hos fastighetsdomstolen inora.
ett år frän det laga kraft åkoramil det beslut vara anspråket gmndas, vid påföljd
att han eljest går rätten därtill förlustig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kronan äger, då fräga uppkommit om meddelande om
föreskrifter enhgt 8 eller 9 §, vid fastighetsdomstolen väcka talan mot
sakägare om fastställande av de villkor sora, därest föreskrifterna meddelas,
skola gälla beträffande ersättning eller inlösen. Meddelas ej föreskrifter av
det innehåll, som förutsatts vid fastighetsdomstolen, inom ett är frän det raålet
avgjorts genom lagakraftägande dom, skall doraen ej längre vara bindande för
parterna.

34 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Är
fastighetsägare enligt 26 § första stycket eller 28 eller 29 § lillkoraraande
ersättning bestärad

Är
fastighetsägare enligt 26 § första stycket eller 28 § tillkommande ersättning
bestämd ätt utgå

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:101 37

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

att
utgå på en gång och har fas- pä en gång och har fastigheten ge-

tigheten genora del beslut, som för- nom det beslut, sora föranlett rät-

anlett rätten till ersättning, under- ten till ersätining, undergått sädan

gått sådan rainskning i värde att rainskning i värde att den kan an

den kan antagas ej utgöra full sä- tagas ej utgöra full säkerhet för

kerhet för borgenär, som då rät- borgenär, sora då rätten tUl ersätt-

ten till ersättning uppkom hade ning uppkom hade panträtt i fas-

panträtt i fastigheten, skall ersätt- ligheten, skall ersättningen ned-

ningen nedsättas hos länsstyrelsen, sättas hos länsstyrelsen.

Ora
borgenär sora avses i första stycket lider förlust tUl följd av att nedsättning
ej skett, har han rätt till ersättning av kronan för förlusten raot avskrivning
å fordringshandlingen. Detsamma gäUer, ora borgenär lider förlust därigenom att
ersätining blivit för lågt beräknad och ersättningen till följd av
överenskommelse mellan kronan och den ersättningsberättigade eller av annan
anledning ej blivit prövad av domstol. Talan om ersättning enligt detla stycke
skall väckas vid fastighetsdomstolen.

1.
Denna lag träder i kraft den 1
juli 1973.

2.
Mål som före ikraftträdandet anhängiggjorts
hos domstol prövas och handlägges enligt äldre bestämmdser.

3.
Talan som väckes före utgången
av juni månad år 1974 prövas enligt äldre bestämmelser, om det beslut varpå
anspråket grundas har vunnit laga kraft före ikraftträdandet av denna lag.

4.
Utan hinder av punktema 2 och 3
skall talan prövas enligt de nya bestämmelsema, om tillstånd tUl täktverksamhet
sökts efter utgången av oktober 1972.

2
Förslag till

Lag
om ändring i byggnadslagen (1947: 385)

Härigenom
förordnas, att 22 § byggnadslagen (1947: 385) skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

22 § .

Medför fastställd generalplan Medför faststäUd generalplan

att pågående markanvändning av- att pågående markanvändning av

sevärt försvåras, äro markens äga- sevärt försvåras, äro markens äga

re och innehavare av särskild rätt re och innehavare av särskild rätt

till marken berättigade till ersätt- till marken
berättigade tUl ersätt

ning av kommunen för den skada ning av komraunen för den skada

de härigenom lida. Innebär fast- de härigenora lida.

ställd generalplan förbud mol läkt-

'
Lydelse enligt prop. 1972:111.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:101 38

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

verksamhet,
som avses i 18 § naturvårdslagen (1964:822), eller medför sådan plan alt
tillstånd till täktverksamhet vägras eder förenas med föreskrifter, och är i fdl
som nu sagts ej fråga om hinder i pågående markanvändning, äger i fråga om
ersättningsskyldighet för kommunen 29 § naturvårdslagen motsvarande tUlämpning.

Ersättning
kan bestämmas att utgå med visst årligt belopp, med rätt för säväl kommunen som
markens ägare eUer annan sakägare att erhåUa omprövning vid ändrade
förhållanden. Vad i fråga om ersättningen avtalats eller uppenbarligen föratsatts
skola gälla mellan kommunen och sakägare gälle jämväl mot den som efter planens
fastställande förvärvat sakägarens rätt till marken.

Uppkommer
i fall sora avses i Uppkomraer i fall sora avses i

första stycket första
punkten syn- första stycket synnerligt men vid

nerligt men vid
användningen av användningen av fastighet som

fastighet
som marken tillhör, är marken tillhör, är kommunen skyl-

koraraunen
skyldig att lösa fastig- dig att lösa fastigheten.

heten.

Ersätining
enligt första stycket Ersättning enligt första stycket

första punkten pä grand
av att pä grund av att åtgärd sora avses

åtgärd
sora avses i 17 § första i 17 § första stycket icke får vid-

styckel
icke får vidtagas utgår en- tagas utgår endast ora det i den

dast
ora det i den ordning som ordning som anges i 17 § andra

anges
i 17 § andra stycket fast- stycket fastställts att åtgärden är

ställts
att åtgärden är av beskaf- av beskaffenhet att kunna väsent-

fenhet
att kunna väsentligt försvå- ligt försvära områdets användning

ra
områdets användning för avsett för avsett ändamål. Motsvarande

ändaraål.
Motsvarande gäller i frå- gäller i fråga ora inlösen,

ga ora inlösen.

1.
Denna lag träder i kraft den 1
juli 1973.

2.
Mål som före ikraftträdandet anhängiggjorts
hos domstol prövas och handlägges enUgt äldre bestämmelser.

3.
Talan som väckes före utgången
av juni månad år 1974 prövas enligt äldre bestämmelser, om det beslut varpå
anspråket gmndas har vunnit laga kraft före ikraftträdandet av denna lag.

4.
Utan hinder av punktema 2 och 3
skall talan prövas enligt de nya bestämmdsema, om tillstånd till täktverksamhet
sökts efter utgången av oktober 1972,

MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1973 730144

Doktrin (1)

  1. Einar Herlitz, Tillämpningen av naturvårdslagen, FT 1976 nr 1 s. 1, på s. 15 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

26 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (21)

21 kopplingar i 12 dokument.

  1. SOU 2014:35 I vått och torrt, - förslag till ändrade vattenrättsliga regler s. 315 om s. 29 i texten
  2. SOU 2013:69 Ny tid ny prövning, - förslag till ändrade vattenrättsliga regler s. 253 om s. 26 · s. 270 om s. 29 i texten
  3. SOU 2013:59 Ersättning vid rådighetsinskränkningar s. 65 om s. 26 · s. 80 om s. 26 i texten
  4. Prop. 1997/98:3D45 Tilläggsöverenskommelse till konventionen omsocial trygghet mellan Sverige och Turkiet om s. 26 i texten
  5. Prop. 1997/98:45D3 Miljöbalk om s. 26 i texten

Visa alla 12

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. NJA 2023 s. 291 »Tjäderspelet i Malsättra« om s. 26 i texten

Doktrin (4)

4 kopplingar i 3 dokument.

  1. FT 1976 s. 1 Einar Herlitz, Tillämpningen av naturvårdslagen s. 1 · s. 15 i texten
  2. Bengtsson, Ersättning vid offentliga ingrepp 2, 1991 s. 176 om s. 28 i texten
  3. Westerlund, Naturvård och pågående markanvändning, 1980 s. 56 om s. 26 i texten