Kungl. Maj:ts proposition med förslag angående beskattning av pensionförsäkring
1973 · 46 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 37 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1973:120, Kungl. Maj:ts proposition med förslag angående beskattning av pensionförsäkring
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1973 Prop. 1973:120
Nr 120
Kungl.
Maj:ts proposition med förslag angående beskattning av pensionsförsäkringstagare,
m. m.; given Stockholms slott den 30 mars 1973.
Kungl.
Maj:t vUl härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslå riksdagen att bifaUa de förslag om vars avlåtande
till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
G.
E. STRÄNG
Propositionens
huvudsakliga innehåU
I
propositionen föreslås vissa ändringar i de bestämmelser som reglerar
försäkringstagarnas beskattning. Förslaget innebär att avdrag för premie för
makes pensionsförsäkring slopas och att avdrag för premie för egen
pensionsförsäkring inte får uppgå till högre belopp än skillnaden mellan
sammanlagda beloppet av inkomster från olika förvärvskällor och övriga
allmänna avdrag. Resterande del av preraie får eraellertid dras av enligt sarama
regler under en följande sexårsperiod. Vidare föreslås alt även efter
överlåtelse av pensionsförsäkring försäkringstagaren i regel skall vara
skattskyldig för utfallande belopp. Slutligen föreslås att pensionsförsäkring,
som är tagen i samband raed tjänst, i allraänhet skall kunna överlåtas till
arbetsgivare som är juridisk person, utan att avskattning skall ske.
Förslaget
är avsett att tillämpas fr. o. m. 1974 års taxering.
1
Riksdagen 1973.1 saml Nr 120
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1973:120
1
Förslag tai
Lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)
Härigenom
förordnas, att 46 § 2 mom. och 53 § 4 mom. samt punkt 10 av anvisningarna till
32 § koramunalskattelagen (1928: 370) skaU ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lyddse Föreslagen lydelse
46 §
2 ra o m.i 1 hemortskommunen äger skattskyldig, som varit här i riket bosatt
under hela beskattningsåret, därjärate njuta avdrag:
1)
för periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk utbetalning, som icke får avdragas från inkorasten
av särskild förvärvskälla, dock att avdrag icke må ske för vad sora utgått tUl
person, tillhörande givarens hushåll, och ej heller, där understödet icke
utgjort skadestånd, för vad sora utgått tUl annans undervisning eUer
uppfostran;
2)
för dels sådan tilläggspen- 2) för dels
sådan tUläggspensionsavgift, som påförts den skatt- sionsavgift,
som påförts den skattskyldige under året näst före det skyldige
under året näst före det taxeringsår varora fråga är, dels taxeringsår
varom fråga är, dels ock avgift för pensionsförsäk- ock
avgift för pensionsförsäkring, sora ej avses i 33 §, därest av- ring, sora
ej avses i 33 §, därest avgiften under beskattningsåret er- giften
under beskattningsåret erlagts för försäkring, vilken äges av lagts
för försäkring, vilken äges av den skattskyldige själv eller, i fö- den skatlskyldige
själv eller, i fö-rekoramande fall, hans make eller rekoraraande
fall, hans orayndiga hans omyndiga barn; barn;
3)
för d e 1 s sådan sjukförsäkringsavgift
enligt 19 kap. 2 § lagen ora aUmän försäkring, sora påförts den skattskyldige
under året näst före det taxeringsår varom fråga är, dels ock preraier och
andra avgifter, soni skaltskyldig erlagt för försäkringar av följande slag,
vilka ägas av honora själv eller, i förekoraraande fall, hans raake eller hans
omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkring samt sådan
sjuk- eller olycksfallsförsäkring, därunder inbegripen avgift till sjukkassa
för begravningshjälp, sora ej avses i 33 § och sora ej utgör sjukförsäkring
enligt 24 kap. lagen om allmän försäkring;
4)
för belopp sora den
skallskyldige enligt vid självdeklarationen fogat intyg eller annat skriftligt
bevis utgivit under beskattningsåret för underhåll av sådant hans barn under 18
år sora icke varit hemmavarande, dock högst raed 1 500 kronor för varje barn;
5)
för sådan avgift enligt 4 §
förordningen ora allmän arbetsgivaravgift, som påförts den skattskyldige under
året näst före det taxeringsår varora fråga är.
Har
skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig erlägga sjöraansskatt, skall
avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsförsäkring, som ej avses i
33 §, och underhållsbidrag, sora i första stycket 4)
1
Senaste lydelse 1970: 162.
Prop. 1973:120 3
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
här ovan sägs, åtnjutas allenast i den mån hänsyn vid
beräkningen av sjöraansskatt icke tagils till understödet, avgiften eller
underhållsbidraget.
Därest skattskyldig endast under en del av
beskattningsåret varit här i riket bosalt, skall avdrag, som nu sagts, åtnjutas
allenast i den mån det belöper å nämnda tid.
Avdrag för premier och andra avgifter, som avses i första
stycket 3) här ovan och som ej utgöra sjukförsäkringsavgift enUgt 19 kap. 2 §
lagen ora allmän försäkring, raå ej för skattskyldig åtnjutas till högre belopp
än 250 kronor; dock att, ora skattskyldig under beskattningsåret varit gift och
levt tiUsammans med andra maken, ifrågavarande avdrag för dem båda gemensamt må
åtnjutas med högst 500 kronor. Avdrag, som nu sagts, med högst 500 kronor raå
vidare åtnjutas ora skaltskyldig under beskattningsåret varit ogift (varmed jämställes
änka, änkling eller frånskUd) och haft heraraavarande barn under 18 år.
Avdrag för avgift för pensionsförsäkring som äges av den skaltskyldige
får ej åtnjutas till högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av
inkomster från förvärvskällor, som äro skallepliktiga i hemortskommunen, och
övriga avdrag enligt denna paragraf. Kan avdrag för avgifi för
pensionsförsäkring icke utnyttjas i hemortskommunen, må avdrag åtnjutas i annan
kommun med belopp intill den där redovisade inkomsten, i förekommande fall efler
andra avdrag enligt denna paragraf som åtnjutes vid taxeringen i kommunen. Vad
som sålunda ej kunnat avdragas får den skattskyldige tillgodoföra sig genom avdrag
senast vid taxering för sjätte beskattningsåret efter det år då avgiften erlades.
Ej heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan
övriga avdrag enligt denna paragraf åtnjutits.
53 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 ra o ra.2
Har förraånstagare till pensionsförsäkring på grund av förmånstagareförordnandet
uppburit försäkringsbelopp före försäkringstagarens död och äro oraständigheterna
sådana att försäkringstagaren icke vid utbetalning av motsvarande belopp till förraånsta-
2 Senaste lydelse 1964:51.
4 mom. Har
förraånstagare till pensionsförsäkring på gmnd av förmånstagareförordnandet
uppburit försäkringsbelopp före försäkringstagarens död och äro oraständigheterna
sådana att försäkringstagaren icke vid utbetalning av motsvarande belopp till
förmåns-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
garen skulle hava varit berättigad tiU avdrag för beloppet
såsom för omkostnad eller periodiskt understöd, skaU försäkringstagaren vara skattskyldig
för beloppet. Vad nu sagts om försäkringstagaren skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om den sora vid försäkringstagarens död eller eljest
efter denne erhålUt förfoganderätten tdl försäkringen.
(Se vidare anvisningama.)
Föreslagen lydelse
tagaren skulle hava varit berättigad till avdrag för
beloppet såsom för orakoslnad eller periodiskt understöd, skall
försäkringstagaren vara skattskyldig för beloppet. Vad nu sagts om
försäkringslaga-ren skall äga motsvarande tillämpning i fråga om den som efter
förvärv av försäkringen vid inkomst- ' beskattningen skall anses som dess
ägare enligt vad nedan sägs.
Har äganderätt till pensionsförsäkring övergått på fysisk
person skall oavsett överlåtelsen försäkringstagaren under sin livslid vid
inkomstbeskattningen anses som försäkringens ägare och även vara skattskyldig
för utfallande belopp. Vad nu sagts skall dock ej gälla om äganderätten
övergått på annan lill följd av försäkringslaga-rens anställningsförhållande
eller på grund av utmätning, ackord eller konkurs och ej heller om
äganderätten övergått på grund av bodelning i anledning av hemskillnad eller
äktenskapsskillnad och försäkringstagaren vid utbetalning lill förvärvaren,
motsvarande vad denne uppburit på grund av försäkringen, skulle hava varit
berättigad till avdrag härför såsom för periodiskt understöd. Vad i detta
stycke föreskrives angående försäkringstagaren skall även avse den som efter
förvärv av försäkring skall anses som dess ägare vid inkomstbeskattningen.
Om särskilda skäl föreligga kan riksskatteverket på
ansökan medgiva alt den som förvärvat pensionsförsäkring skall anses som
försäkringens ägare vid inkomstbeskattningen även i fall då överlåtaren
enligt vad i föregående stycke sägs skall anses som ägare av försäkringen. Mot
beslut, som riksskatteverket meddelat i sådant ärende, får talan icke föras.
(Se vidare anvisningarna.)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Anvisningar
till 32 § 10.3 Ändras försäkringsavtal så, att
pensionsförsäkring helt eller delvis övergår till kapitalförsäkring, skola
mot kapitalförsäkringen svarande premiereserv och övriga tUlgodohavanden vid
lidpunkten för ändringen anses säsom på grund av pensionsförsäkringen
utbetalt bdopp.
Övergår äganderätten till pen- Övergår äganderätten tUl pen-
sionsförsäkring
annorledes än på sionsförsäkring annorledes än på
grund av
försäkringstagarens död lill annan juridisk person än pensionsstiftelse, skall
ett belopp motsvarande försäkringens värde vid tiden för äganderättens
övergång anses såsom på grund av pensionsförsäkringen utbetalt till försäkringstagaren.
Vad nu sagts om försäkringstagaren skall äga raotsvarande tillämpning i fråga
ora den sora vid försäkringstagarens död eUer eljest efler denne erhåUit förfoganderätten
till försäkringen och överlåter äganderätten lUl densarama.
grund av
försäkringstagarens död till juridisk person, skall ett belopp motsvarande
försäkringens värde vid tiden för äganderättens övergång anses såsom på grund
av pensionsförsäkringen utbetalt tiU försäkringstagaren. Vad nu sagts om
försäkringstagaren skall äga motsvarande tillärapning i fråga om den som vid
försäkringstagarens död eUer eljest efter denne erhållit förfoganderätten tiU
försäkringen och överlåter äganderätten till densarama.
Vad i andra stycket föreskrivits skall ej gälla om
äganderätten till pensionsförsäkring övergår lill pensionsstiftelse eller, i
fråga om pensionsförsäkring som tagits i samband med tjänst, till den försäkrades
arbetsgivare under förutsättning att arbetsgivaren icke är sådan juridisk
person, vari den försäkrade ensam eller tillsammans med ett fåtal andra personer
genom innehav av aktier eller andelar har ett bestämmande inflytande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling och
till-lärapas första gången vid 1974 års taxering.
1.
Äldre bestäraraelser
gäller vid eftertaxering för år 1973 eller tidigare år.
2.
De nya
bestämmelserna i 53 § 4 mom. andra stycket gäUer endast beträffande
överlåtelser av pensionsförsäkring som ägt rum efter den 31 december 1972.
3.
Utan hinder av
vad i 53 § 4 mora. andra stycket stadgas skall som
3 Senaste lyddse 1964:51. 2t Riksdagen 1973. 1 saml Nr
120
Prop.
1973:120 6
försäkringens ägare anses den som genom överlåtelse från
sin make förvärvat äganderätten till pensionsförsäkring före utgången av år
1973 och vid taxering åren 19711973 åtnjutit avdrag helt eUer tUl övervägande
del för de premier för försäkringen som erlagts under åren 19701972.
2 Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om
statlig inkomstskatt
Härigenom
förordnas, att 6 § 4 mom. förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt
skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 ra o ra.i
Har förraånstagare till pensionsförsäkring på grund av förmånstagareförordnandet
uppburit försäkringsbelopp före försäkringstagarens död och äro omständigheterna
sådana att försäkrings-lagaren icke vid utbetalning av motsvarande belopp till förmånsla-garen
skulle hava varit berättigad lill avdrag för beloppet såsom för omkostnad eller
periodiskt understöd, skall försäkringstagaren vara skaltskyldig för beloppet.
Vad nu sagts om försäkringstagaren skall äga motsvarande tiUämpning i fråga om
den sora vid försäkringstagarens död eller eljest efter denne erhållit förfogandei-ätten
till försäkringen.
4 raora. Har förraånstagare till pensionsförsäkring på
grand av förmånstagareförordnandet uppburit försäkringsbelopp före försäkringstagarens
död och äro omständigheterna sådana att försäkrings-lagaren icke vid
utbetalning av motsvarande belopp till förmånsla-garen skulle hava varit
berättigad till avdrag för beloppet såsom för omkostnad eller periodiskt understöd,
skall försäkringstagaren vara skattskyldig för beloppet. Vad nu sagts ora
försäkringstagaren skall äga raotsvarande tUlärapning i fråga om den som efter
förvärv av försäkringen vid inkomstbeskattningen skall anses som dess ägare
enligt vad nedan sägs.
Har äganderätt till pensionsförsäkring övergått på fysisk
person skall oavsett överlåtelsen försäkringstagaren under sin livstid vid
inkomstbeskattningen anses som försäkringens ägare och även vata skattskyldig
för utfallande belopp. Vad nu sagts skall dock ef gälla om äganderätten
övergått på aiman till följd av försäkringstagarens anställningsförhållande eller
på grund av utmätning, ackord eller konkurs och ej heller om äganderätten
övergått på grund av bodelning i anledning
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 Senaste lydelse 1964: 52.
Prop.
1973:120 7
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
av hemskillnad eller äktenskapsskillnad och
försäkringstagaren vid utbetalning till förvärvaren, motsvarande vad denne
uppburit på grund av försäkringen, skulle hava varit berättigad till avdrag
härför såsom för periodiskt understöd. Vad i detta stycke föreskrives
angående försäkringstagaren skall även avse den som efler förvärv av
försäkring skall anses som dess ägare vid inkomstbeskattningen.
Om särskilda skäl föreligga kan riksskatteverket på
ansökan medgiva att den som förvärvat pensionsförsäkring skall anses som
försäkringens ägare vid inkomstbeskattningen även i fall då överlåtaren
enligt vad i föregående stycke sägs skall anses som ägare av försäkringen. Mot
beslut, som riksskatieverket meddelat i sådant ärende, får talan icke föras.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då
förordningen enligt därå meddelad uppgift utkorarait från trycket i Svensk författningssaraling
och tillärapas första gången vid 1974 års taxering.
1.
Äldre
bestämmelser gäller vid eftertaxering för år 1973 eller tidigare år.
2.
De nya bestämraelserna
i 6 § 4 mom. andra stycket gäUer endast beträffande överlåtelser av
pensionsförsäkring som ägt mra efter den 31 deceraber 1972.
3.
Utan hinder av
vad i 6 § 4 raom. andra stycket stadgas skall sora försäkringens ägare anses
den sora genora överlåtelse från sin make förvärvat äganderätten till
pensionsförsäkring före utgången av år 1973 och vid taxering åren 19711973
åtnjutit avdrag helt eller till övervägande del för de premier för försäkringen
sora erlagts under åren 19701972.
Prop. 1973:120
3
Förslag till
Lag
om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623)
Härigenora
förordnas, att 37 § 2 raora. taxeringsförordningen (1956: 623)1 skall ha nedan
angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
37
§
2 m
o ra. Vid avläranande av uppgifter, varora stadgas i 1 mora., skall iakttagas
följande.
Avser sådan förmån, varom
i 1 mom. första och andra punkterna förmäles, endast en del av året, skall
upplysning meddelas om den tidrjmid, för vilken förmånen utgått.
I kontrolluppgift, sora
upptager särskild resekostnads- och trakla-mentsersättning, skall angivas
beloppet av dels resekostnadsersättning och dels traktaraentsersättning järate
lid for vUken traktaraentsersättning utgått. Därvid skola uppgifter läranas om traktaraentsersättning
dels för förrättningar inora riket i enUghet raed vad nedan sägs och dels för
förrättningar utom riket. I fråga om förrättningar inom riket skola uppgifter
lämnas särskilt för förrättningar som icke varit förenade med övernattning (endagsförrättningar),
förrättningar som varit förenade med övernattning men icke medfört vistelse raer
än femlon dygn i följd på en och samma ort (korttidsförrättningar) samt övriga
resor (långlidsför-rätlningar). För endagsförrättningar uppgives utgiven Iraktamentsersätt-ning
och antal dagar. Vid beräkning av antalet dagar för endagsförrättningar
medräknas icke sådan endagsförrättning, som varat högst fyra timmar;
förrättning sora varat mer än fyra timmar men högst tio timmar räknas sora
halv dag; längre förrättning räknas som hel dag. För korttids- och
långtidsförrättningar uppgives utgiven traktamenlsersätt-ning och antal nätter
övernattning skett. De första femlon dygnen av varje långtidsförrätlning
uppgivas säsom korttidsförrättning. I kontrolluppgift skall i förekommande
fall särskilt anmärkas, all arbetsgivaren, utöver traktaraenlsersätlningen,
haft utgifter för den anställdes bostad eller uppehälle under förrättningen.
Om skattechefen i det län
där arbetsgivarens hemortskoraraun är belägen medger det, behöver
arbetsgivaren, i stället för att lämna uppgift enligt tredje stycket om traktaraentsersättning
vid förrättning inom riket, endast anmärka i kontrolluppgiften att sådan
ersättning utgått. Föratsättning för medgivande är att ersättning utgår enligt
sådana grunder att den kan antagas icke komma all överstiga avdragsgill ökning
i levnadskostnaderna. Motsvarande raedgivande kan lämnas även beträffande resekostnadsersättning
för färd raed allmänt kommunikationsmedel. Medgivande lämnas endast ora
arbetsgivaren har ett större antal anställda, som mera regelbundet företager
tjänsteresor, och medgivandet bedömes vara utan olägenhet för taxeringsarbetet.
Medgivande gäUer tills vidare. Det kan begränsas tUl viss grupp av anställda.
Ansökan om medgivande göres hos länsstyrelsen senast den 31 oktober året före taxerings-
;
' Förordningen omtryckt 1971: 399.
Prop.
1973:120 9
Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse
året. Talan raot beslut, varigenora ansökan ora medgivande
avslagits eller medgivande återkallats, föres hos riksskatteverket genom
besvär som skola ha inkorarait till verket inora en raånad från den dag då
klaganden erhöll del av beslutet. Mot riksskatteverkets beslut får talan icke
föras.
Därest vid avlönings utbetalande avdrag skett för
löntagares eller hans efterlevandes pensionering, skaU i kontrolluppgiften
upptagas bruttolön och vad som avdragits.
I kontrolluppgift enligt 1 mora. första, andra eller
sjunde punkten skall angivas, huruvida arbetsgivaren har att för utgivet belopp
erlägga avgift enligt 19 kap. 1 § lagen om allmän försäkring.
I kontrolluppgift skall särskilt för sig upptagas sådant
skatteavdrag, som skett för uttagande av preliminär A-skatt.
Särskild uppgiftshandling skall avlämnas för varje person,
varom fråga är. Därvid skall fullständigt angivas personens namn, personnuraraer,
hemvist och bostadsadress. Där så kan ske, bör uppgift lämnas även om numret på
för honom utfärdad debetsedel å preUrainär skatt för året näst före
taxeringsåret.
Kontrolluppgift, som i 1 raora. Kontrolluppgift, som i 1 mom.
tredje punkten sägs och som avser tredje
punkten sägs och som avser
pensionsförsäkring tagen annorle- pensionsförsäkring
tagen annorle
des än i samband med tjänst, skall des
än i samband raed tjänst, skaU
innehålla uppgift ora försäkrings- innehålla
uppgift om tidigare och
tagaren eller, i förekomraende fall, nuvarande
ägare tdl försäkringen
den som vid försäkringstagarens och, om
möjligt, fång varigenom
död eller eljest efter denne erhålUt äganderätten
övergått saml, i före-
förfoganderätlen till försäkringen, koraraande
fall, den sora erhålUt
Kontrolluppgift, sora avser pen- förfoganderätten
till försäkringen,
sionsförsäkring tagen i samband KonlroUuppgift,
sora avser pen-
med tjänst, skall innehålla uppgift sionsförsäkring
tagen i samband
om den, som enUgt tjänsteavtalet raed tjänst,
skall iimehåUa uppgift
skall åtnjuta pensionsförraånen. om den, som
enligt tjänsteavtalet
skall åtnjuta pensionsförmånen.
Uppgift skall avfattas å blankett enUgt fastställt
formulär eller å annan för ändamålet lämpad blankett.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974 och tiUämpas
första gången i fråga om kontrolluppgift till ledning vid 1974 års taxering.
1.
Äldre
bestämmelser gäller i fråga om eftertaxering för år 1973 eller tidigare år.
2.
Oavsett 37 § 2
mom. nionde stycket i dess nya lyddse behöver kontrolluppgift icke innehålla
uppgift om tidigare ägare, vilken överlåtit försäkringen före ingången av år
1973.
Prop.
1973:120 10
Utdrag av protokollet över finansärenden,, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 30 mars 1973.
Närvarande: statsrainislern PALME, statsråden STRÄNG,
ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG,
NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler
efler gemensara beredning raed statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade
regler för beskattning av pensionsförsäkringstagare och anför.
Inledning
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 10 deceraber
1971 och den 28 januari 1972 tillkallade jag åtta sakkunniga med uppdrag alt se
över beskattningen av livFörsäkringslagare m.m.
De sakkunniga, som antagit benämningen Uvförsäkringsskattekora-mittén,
har under sitt hittillsvarande arbete funnit det fördelaktigt alt vissa frågor inora
utredningsområdet bringas lill en lösning utan att slutförandet av koramitténs
arbete behöver avvaktas. Dessa frågor, sora enligt komraitléns raening utan
olägenhet kan behandlas för sig, gäller dels makars beskattning för
pensionsförsäkring (P-försäkring) och dels överlåtelse av sådan försäkring.
Kommittén har redovisat frågorna i en i december 1972 avgiven promeraoria (Ds Fi
1972: 10). I promemorian föreslås alt skattskyldigs avdrågsrätt för premier för
P-försäkring sora ägs av den skattskyldiges raake slopas. Vidare föreslås att
pensioner som utfaller på P-försäkringar tecknade något av åren 1970, 1971
eller 1972 skall i det faU försäkringstagarens make helt eller till huvudsaklig
del åtnjutit avdrag för preraien i princip beskallas hos den raake som fått
avdraget. Detta föreslås dock inle gälla för försäkringar med livsvarig
pension. Koraraitténs förslag i dessa ddar är föranledda av del ändrade läge
frågan ora raakars beskattning korarait i genom 1970 års skatteomläggning.
Slutligen föreslås att försäkringstagaren eller annan överlåtare av P-försäkring
i vissa fall skall beskattas för det efler överlåtelsen utfallande
försäkringsbeloppet. Två ledamöter
1 Generaldirektören Gösta Ekman (ordförande), fil. lic.
Gösta Dahlström, ledamötema av riksdagen Gunnar Engkvist, Grethe Lundblad och
Tage Magnusson, ombudsmannen Mauritz Johansson, direktören Lars Lindwall och
direktören Richard Schönmeyr
Prop.
1973:120 H
av
kommittén, riksdagsmannen Tage Magnusson och direktören Richard Schönmeyr, har
avgett reservationer.
Efter remiss har yttranden
över proraeraorian avgelts av kararaarrätlen i Göteborg,
riksförsäkringsverket, försäkringsinspektionen, riksskatteverket (RSV),
länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Malraöhus, Göteborgs och Bohus särat
Västernorrlands län, Farailjeföretagens förening, Folksam, Föreningen
auktoriserade revisorer. Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen i
Sverige (LO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Slatstiänstemännens riksförbund
(SR), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska företagares riksförbund,
Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska revisorsamfundel, Sveriges advokatsamfund,
Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges grossistförbund,
Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges industriförbund,
Sveriges köpraannaförbund. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR) och
Tjänstemännens centralorganisation (TCO).
Gällande
beskattningsregler
Gränsdragningen
mellan P- och K-försäkring
Av
punkt 1 av anvisningarna till 31 § komraunalskattelagen (1928: 370), KL,
framgår vad som skall förslås med P-försäkring och kapilalförsäkring (K-försäkring).
Försäkring som enligt dessa bestämmelser anses som P-försäkring skall vara
meddelad i här i landet bedriven försäkringsrörelse och får inle avse andra
försäkringsbelopp än följande.
1. Älderspension
som ulgår högst så länge den försäkrade lever.
2.
Invalidpension som utgår högst
så länge den försäkrade är arbetsoförmögen eller har nedsatt arbetsförmåga.
3.
Efterlevandepension.
4.
Kapitalbelopp som är förenat
med ålders-, invalid- eller efterlevandepension och som ulgår i samband raed
att pensionen börjar utbetalas eller upphör eller försäkringen upphör.
Älderspension
får inle börja utgå vid lägre ålder än 55 år om inte lägre pensionsålder kan
anses skälig raed hänsyn till den försäkrades yrke eller andra oraständigheter,
exerapelvis varaktig arbetsoförraåga. En ålderspension kan vara antingen
livsvarig eUer teraporär. Är den temporär måste den för alt räknas som
ålderspension utgå under minst fem år eller i fräga ora pension sora upphör
tidigast då den försäkrade fyller 63 år under rainsl ell och ell halvt år.
Villkoret all temporär ålderspension skall utgå åtminstone under viss tid
gäller dock inle i fråga om sådan ålderspension som utges enligt allmän pen-
Prop. 1973:120 12
sionsplan
i den mening som avses i lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse.
I
försäkringsavtal sora orafattar invaUdpension får inskrivas att pensionen
skall vara temporär. Även denna pension raåste emellertid då utgå under minst
fem år efter del arbetsoförmågan inträtt.
Som
efterlevandepension på grund av försäkring räknas i beskattningshänseende sådan
pension som efter den försäkrades död utgår högst så länge viss person eller
vissa personer som anges i försäkringsavtalet lever. Skall en sådan
efterlevandepension enhgt försäkringsavtalet upphöra eller nedsättas viss tid
efter den försäkrades död får denna tid inte understiga fera år.
Efterlevandepension kan således vara antingen livsvarig eller temporär i minst
fem år. Som efterlevandepension anses även pension som ulgår efler den
försäkrades död oberoende av viss pensionstagares liv under förutsättning att
en rad i anvisningspunkten angivna förutsättningar är uppfyllda. Sådan
försäkring, s.k. försörjningsränta, får utgå under högst tjugo år.
En P-försäkring
kan innehålla utfästelse inle endast om pension utan även om visst
kapitalbelopp. Detta belopp får då inte överstiga del sararaanlagda årsbeloppet
av den avtalade ålders- eller invalidpensionen, ökat i förekommande fall raed
det högsta årliga beloppet av efterlevandepension tUl make.
Av
anvisningspunkten fraragår vidare att raed K-försäkring förstås annan Uvförsäkring
än P-försäkring.
Meddelas
en livförsäkring som en kombinerad P- och K-försäkring skaU den uppdelas på de
båda försäkringsslagen. Uppdelningen skall i första hand ske med ledning av
försäkringsvillkoren. En sådan upp-delrung är dock icke alltid möjlig.
Uppdelning får då i stället göras enhgt särskilda bestämmelser.
Möjlighet
finns för försäkringstagare all i försäkringsavtal om P-försäkring, för vilken preraiebetalningen
skall vara fullgjord inom fem år från del avtalet ingicks, genora särskilt
förbehåll vid avtalets ingående få försäkringen hänförd tUl kategorin K-försäkring.
Ett försäkringsavtal kan också ändras så, alt en P-försäkring hell eller
delvis övergår till K-försäkring. Mot K-försäkringen svarande premiereserv och
övriga tillgodohavanden vid ändTingslillfället skall då i beskattningshänseende
anses sora sådant belopp sora utbetalts på grund av P-försäkring (första
stycket punkt 10 av anvisningarna till 32 §). Beloppet är således skattepUktigt.
Rätten
till avdrag för P-fÖrsäkringspremie
P-försäkring
kan avse försäkring som är tagen i samband med tjänst eller ulan sådant
samband. Är försäkringen lagen i samband med tjänst anses av den anstäUde erlagda
avgifter för försäkringen som
kostnad
för fullgörande av tjänsten. Avdragsrätt föreUgger alltså för preraier på sararaa
sätt sora för övriga kostnader för tjänsteintäkternas förvärvande (33 § 1 mom.
KL). Har däremot arbetsgivaren erlagt premien skall den anställde inte
beskattas i anledning härav (punkt 3 av anvisningarna till 32 § KL).
P-försäkring
skall anses lagen i samband med tjänst om skyldighet enligt anställningsavtalet
föreligger för arbetstagaren att ha sådan försäkring. Föreligger inle sådan
skyldighet kan en P-försäkring ändå räknas som tagen i samband med tjänst,
nämligen ora preraierna för försäkringen skall betalas av arbetsgivaren eller
av denne och arbetstagaren geraensaral. (Punkt 1 av anvisningarna till 31 §
KL.)
Avdragsrätlen
för preraier för annan P-försäkring än sådan sora tagits i saraband raed tjänst
regleras i 46 § 2 raora. första stycket 2) KL. Avdrag får alltså åtnjutas sora allraänt
avdrag. Avdrag raedges härvid för avgift som erlagts under beskattningsåret för
försäkring som ägs av den skatlskyldige själv eller hans raake eller omyndiga
barn. Avdragsrätlen är aUlså knuten till försäkringens ägare eller i förekomraande
fall försäkringsägarens raake eller föräldrar. Försäkringstagaren är att anse sora
ägare tiU dess han frånhänt sig äganderätten till någon annan. Även ora förraånstagare
tUl försäkringen är insatt och oberoende av ora förmånstagareförordnandet kan
återkallas eUer ej har försäkringens ägare sålunda rätt tiU avdrag för eriagd
premie.
De
nu redovisade bestämraelserna ora allraänt avdrag för preraie för P-försäkring
gäller eraellertid inte undantagslöst. EnUgt punkt 1 av anvisningarna till 46 §
KL raedges nämligen inte avdrag för premie för P-försäkring när utgiften för
premien är att betrakta sora sådan levnadskostnad som inte är avdragsgill
enligt 20 § KL. Sora exerapel anges i anvisningspunkten preraie för P-försäkring
på herabiträde. Vidare är enligt 42 § 2 mom. en förutsättning att den skatlskyldige
varit bosatt här i landet under hela beskattningsåret. Har han varit bosatt här
endast under en del av beskattningsåret får avdrag åtnjutas endast i den raån
del belöper på sådan del av beskattningsåret (46 § 2 mora. tredje stycket KL).
Vidare
finns en bestäraraelse sora begränsar avdragsrätten i ett speciellt fall. Det
gäller skattskyldig sora under beskattningsåret haft att erlägga sjöraansskatt.
Sådan skattskyldig får göra avdrag för preraie för P-försäkring som inte tagits
i samband med tjänst endast i den raån hänsyn vid beräkningen av sjöraansskatlen
inte tagits tUl preraie. (46 § 2 mora. andra stycket KL.)
Det
bör slutiigen påpekas att avdragsrätten för preraier för P-försäkring inte
påverkas av ora preraien betalas i förra av engångspremie eller på annat sätt,
3
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 120
Prop. 1973:120 14
Skatteplikt
för utfallande pension m.m.
Mot
rätten till avdrag för premie för P-försäkring svarar skatteplikt för
utfallande försäkringsersättning. Rätt till pension likstäUs med tjänst (31 §
andra stycket KL) och pensionen hänförs alltså till intäkt av tjänst (32 § 1
mom. första stycket KL). Skillnad görs härvid inte mellan försäkring som tagits
i samband med tjänst och försäkring som tagits utan sådant samband. Sora inläkt
av tjänst räknas även annat belopp som utgått på grund av P-försäkring, såsora
vinstandel, återbäring eller belopp sora uppbärs vid återköp av försäkringen
(32 § 1 raora. andra stycket KL).
Utfallande
belopp på grund av P-försäkring utgör i regel skattepliktig inkorast för
mottagaren. Skattskyldigheten gäller alltså försäkringens ägare eller, i
förekommande fall, förraånstagare. Undantag finns emellertid från att mottagaren
skall skatta för utfallande belopp. I vissa fall beskattas nämligen
försäkringstagaren för utfallände belopp när förraånstagare till P-försäkring
uppbär ersättningen före försäkringstagarens död. Så är enligt 53 § 4 mora. KL
fallet ora försäkringstagaren inte vid utbetalning av motsvarande belopp till förmånstagaren
skulle ha varit berättigad till avdrag för beloppet såsom för omkostnad eller
periodiskt understöd. Detsamma gäller i fråga ora den som efter
försäkringstagaren fått förfoganderätten till försäkringen.
Undantagsreglerna
har tUlkommit för att hindra att bestämmelsema om avdrag för periodiskt
understöd och gåva kringgås. Avdrag för periodiskt understöd eller därmed
jämförlig periodisk utbetalning, som inte får dras av från inkomsten av
särskild förvärvskälla, medges som allraänt avdrag. Avdrag medges dock inte
för vad som utgått till person i givarens hushåll eller för vad som utgått lill
annans undervisning eller uppfostran om understödet inte utgjort skadestånd.
Avdrag medges i praxis inte heller för periodiska utbetalningar till juridisk
person. Genom att som förraånstagare tiU pensionsförsäkring sätta in person,
som omfattas av begränsningarna i avdragsrätlen för periodiska understöd skulle
näraUgen om undantagsreglerna inte fanns försäkringstagare kunna tillföra
sådan person medel, som han genom avdrags-rätten för premiema indirekt erhållit
avdrag för.
Äganderättsövergång
beträffande P-försäkring föranleder skattekonsekvenser om övergången sker på
annat sätt än på grund av försäkringstagarens död och tUL annan juridisk
person än pensionsstiftelse. Enligt andra stycket av punkt 10 av anvisningarna tUl
32 § KL skall i sådant faU ett belopp som svarar mot försäkringens värde vid
tiden för äganderättens övergång anses som på grund av försäkringen utbetalt
till försäkringstagaren. Detsamraa gäUer den sora vid försäkringstagarens död
eller eljesl efter denne erhållit förfoganderätten tUl försäkringen och överlåter
äganderätten till densamma. Utan denna special-
Prop, 1973:120 15
regel
skulle pensionsförsäkring kunna överlåtas exempelvis till juridisk person, som
är endast begränsat skattskyldig, varvid medlen skulle bU helt obeskattade.
Innebörden
av 1970 års skattereform
Genom
1970 års skattereform, sora tillärapades första gången i fråga om 1972 års
taxering, infördes individuell beskattning av arbetsinkorast (A-inkomst). För
kapitalinkomst och liknande (B-inkomst) behöUs en form av sambeskailning. Den
närmare innebörden av de näranda kategorierna inkorast anges i 9 § 3 raora.
förordningen (1947: 576) om statiig inkomstskatt (Si). Med A-inkomst förstås
inkomst av tjänst med undanlag av periodiskt understöd eller därmed järaförUg
periodisk intäkt samt inkomst av jordbruksfastighet och av rörelse ora den skattskyldige
varit verksara i förvärvskällan i ej blott ringa orafattning. Med B-inkorast
förstås övriga inkoraster. Begreppen A-inkorast och B-inkorast har sararaa
innebörd sora begreppen arbetsinkorast resp. sidoinkorast enUgt förordningen
(1965: 153) om särskild skatteberäkning i vissa faU för makar, som tiUämpades
beträffande 1967 1971 års taxeringar.
Sararaanlagda
beloppet av skattskyldigs inkorast från olika förvärvskällor minskat raed aUmänna
avdrag och i förekoraraande fall avdrag för förlust hänförlig lill tidigare
beskattningsår utgör skattskyldigs till statiig inkorastskatt taxerade inkomst
(5 § Si). Beskattningsbar inkomst utgörs av den taxerade inkomsten rainskad raed
grundavdrag och avdrag för väsenUgen nedsatt skatleförraäga (9 § 2 raora. Si).
På Uknande sätt beräknas kommunalt taxerad och beskattningsbar inkomst (47 § a
och 50 § I mora. KL). Härvid beräknas inkorasterna för var koramun för sig.
För
skattskyldig sora varit bosatt här i landet under större delen av
beskattningsåret är grundavdraget såväl statiigt som kommunalt 4 500 kr, vid
högst 30 000 kr. statiigt taxerad inkomst. Grundavdraget avtrappas med en
femtedel av den statligt laxerade inkomsten till den del den överstiger 30 000
kr. Har den skaltskyldige uppburit lön eller annan gottgörelse sora ulgör
beskattningsbar inkorast enligt förordningen (1958: 295) om sjöraansskatt skaU
grundavdraget rainskas på visst sätt. I det fall den skattskyldige varit bosatt
här i landet under högst halva beskattningsåret raedges grundavdrag raed lägre
belopp enhgt särskUda regler.
För
makar, som under beskattningsåret levt tillsammans och under någon del därav
varit bosatta här i rUcet, skaU för beräkning av statlig inkomstskatt
beskattningsbar A-inkomst och beskattningsbar B-inkomst bestämmas för dem båda
om var och en av dem haft taxerad inkorast. Beskattningsbar A-inkorast utgörs
av det sararaanlagda be-
Prop. 1973:120 16
loppet
av den skaltskyldiges A-inkomst minskat raed allmänna avdrag, förlustavdrag,
grundavdrag och avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga. Beskattningsbar B-inkomst
utgörs av skiUnaden mellan skattskyldigs hela beskattningsbara inkorast och
den beskattningsbara A-inkorasten. (9 § 3 raom. tredje och fjärde styckena Si.)
Vardera
raaken taxeras för sin inkomst. Därvid beräknas skatt på beskattningsbar
A-inkomst för vardera maken för sig, medan statlig inkorastskatt för makarnas B-inkomster
beräknas som om make med högsta A-inkomst haft all B-inkomst. Skatten på
makarnas B-inkomster utgör härvid skiUnaden mellan den sålunda beräknade
skatten och den skatt som belöper på A-inkomsten. Skatten på B-inkomsten fördelas
på makarna efter förhållandet mellan deras beskattningsbara B-inkomster. Om det
sammanlagda beloppet av makars B-inkoraster inte överstiger 2 000 kr. anses
dock dessa inkoraster vid skatteberäkningen som A-inkorast (11 § 1 raora. Si).
, I
saraband med 1970 års skattereform infördes vidare regler om skattereduktion.
Dessa regler finns i 2 § 4 mom. uppbördsförordningen (1953: 272), UF, och
iakttas vid debitering av slutiig och tillkommande skatt, preliminär B-skatt
samt vid faststäUande av preUminär A-skatt. Skattereduktion åtnjuts av gift skattskyldig,
vars make har en till statlig inkomstskatt taxerad inkomst understigande 4 500
kr., med 40 % av skillnaden meUan sistnäranda belopp och den taxerade
inkorasten, således med högst 1 800 kr. Har båda makarna haft tiU statiig
inkomstskatt laxerad inkomst som understiger 4 500 kr. får dock skattereduktion
åtnjutas endast av den av raakarna sora haft den högsta taxerade inkomsten
eller, om taxerade inkomsterna är lika stora, av den äldste av makarna.
Skattereduktion med 1 800 kr. åtnjuts också av ensamstående skattskyldig med heraraavarande
barn under 18 år. För skattereduktion krävs att skattskyldig varit bosatt här i
riket under någon del av beskattningsåret och för gift skattskyldig dessutora
att även maken varit bosall i riket under någon del av beskattningsåret. Avser
sistnämnda bosättning mindre del av beskattningsåret nedsätts skattereduktionen
enligt särskilda regler.
Livförsäkringsskattekommittén
Makars
beskattning vid frivillig P-försäkring
Inledning
Komraittén
påpekar alt den genom 1970 års skattereform genomförda gränsdragningen mellan
A-inkomst och B-inkomst medfört att P-försäkring kan utnyttjas för att överföra
inkorast mellan makar. Detta kan genomföras så att ena maken erlägger och tillgodoför
sig avdrag för premie för P-försäkring som ägs av den andra maken. Be-
Prop. 1973:120 17
lopp
som UtfaUer på grund av försäkringen räknas sora A-inkorast och beskattas hos
försäkringsägaren, medan i detla fall andre maken fått premieavdraget. Ora raakars
inkomster väsentligen skiljer sig från varandra i storlek och därraed i fråga ora
marginalskatt kan skatte-vinslen bli betydande genom alt avdrag för premien
sker vid hög marginalskatt under det alt beskattningen för utfallande belopp
hos andre raaken sker vid en lägre raarginalskall.
Enligt
vad komraittén erfarit har införandel av 1970 års bestäraraelser ora
obligatorisk särbeskaltning av A-inkorast raedfört att P-försäkringar där
försäkringsägarens make erlagt premier tecknats i avsevärt ökad omfattning. I
vad mån så skett för att överföra inkorast från den ena maken till den andre raed
nedsättning av skatteprogressionen sora följd kan inle statistiskt klarläggas,
främst därför att försäkrings-anstalterna saknar anledning att efterforska vera
sora erlagt preraierna. EnUgt kommittén finns det emellertid starka skäl anta
att möjligheten att genom pensionsförsäkring överföra inkomst mellan makar
utnyttjats och att detta förhållande medverkat till den stegrade tendens att
teckna pensionsförsäkringar, särskilt mot engångspreraier, sora kunnat iakttas
under senare år. Koramittén pekar på den myckel förmånliga situation som uppkomraer
om skattskyldig erlägger engångspremie för en av hans make ägd försäkring för
en genast börjande teraporär livränta, sora skall utgå under fem år. Den tid
varunder pension ulgår har väsentlig betydelse raed hänsyn till bl. a.
eventuell penningvärdeförändring och likviditetssynpunkter.
Oavsett
i vilken orafattning P-försäkringen används för inkorast-överföring raeUan
makar finner komraittén det otillfredsställande alt metoden över huvud tagel
kan praktiseras. Komraittén påpekar att skattelagstiftningen i andra samraanhang
innehåller regler som avser att förhindra att inkomslöverföringar mellan raakar
får verkningar vid inkomstbeskattningen. Så t.ex. medges inte avdrag för
periodiskt understöd till make som sammanbor med den understödsgivande maken.
Vidare gäller avdragsförbud för lön till make. Mot den bakgrunden anser komraittén
att åtgärder bör vidtas raot att bestäraradserna om beskattning av P-försäkring
skall kunna ulnyUjas för alt vinna skattelättnader. Enligt kommitténs mening
finns vidare skäl att ingripa raot alla försäkringar som kan vara tagna under
inflytande av 1970 års skattereform. På grund härav bör en ändrad lagstiftning
beröra aUa försäkringar tecknade efler 1970 års ingång. Även ora den särskilda skatteberäkning
i vissa fall för raakar sora tillärapades beträffande 19671971 års taxering i
viss utsträckning kunde ge skattelättnad av här berörda slag torde enligt koraraittén
missbruk knappast ha förekommit före år 1970. De tidigare tUlämpade särbeskattningsreglerna
torde näraligen i vissa avseenden ha raotverkat sådana åtgärder.
För
alt åstadkoraraa ell godtagbart resultat vid beskattningen av
Prop. 1973:120 18
P-försäkringar
ligger det enligt utredningen närmast lill hands att angripa inkomstsidan.
Anledningen till att belopp som utfaller på grund av P-försäkring ansetts böra
räknas som A-inkomst är att pension regelmässigt utgör uppskjuten
arbetsinkomst. Delta gäller oavsett om pensionen betalas t.ex. direkt av
förutvarande arbetsgivare eller på grund av försäkring. När P-försäkring kan
antas tecknas huvudsakligen för att flytta över inkomst från ena raaken till den
andra har eraellertid pensioneringssyftet trätt i bakgrunden i så hög grad att
förutsättningarna för den nuvarande skatteraässiga behandUngen brister.
En
lösning är enUgt kommittén att som A-inkomst anse endast pension som utgår på
grund av tidigare utförd arbetsprestation och sålunda utgör uppskjuten arbetsinkorast.
Förutsättningar saknas emellertid f.n. för att uppställa generella regler för
när pension skall anses ha sådant samband med arbete att den bör betraktas som
A-inkomst. Vidare skuUe det vara adrainistrativt betungande att i alla faU då
pension utfaller på grund av frivillig P-försäkring pröva om pensionen utgör
uppskjuten arbetsinkomst eUer ej. En gränsdragning av denna art innebär sålunda
betydande praktiska svårigheter.
Koramittén
påpekar vidare att nyssnämnda metod berör även andra försäkringar än dem man
avser reglera. Endast i de fall där make som uite erlagt premierna är
försäkringens ägare är en ändring i beskattningen av utfallande belopp
påkallad. Försäkringsanstalterna har emellertid i raånga fall inte kännedom om
vem som har betalat preraierna och kan sålunda inte särskilja nyssnämnda
försäkringar från andra. Med hänsyn till angivna förhållanden anser kommittén
att det inte är praktiskt möjligt att korrigera den påtalade skatteeffekten genora
att ändra reglerna vid beskattning av utfallande belopp. I stället bör man
enligt konmiittén begränsa avdragsrätten för P-försäkringar. En ändring i
avdragsrätten har emellertid inte någon effekt på försäkringar sora tecknats
något av åren 1970, 1971 eUer 1972 i den mån premier för försäkringarna
betalats under dessa år. Mot den bakgrunden anser koraraittén det vidare
motiverat raed ändrade bestäraraelser för beskattning av belopp sora utfaller
på sådana försäkringar.
Avdrågsrätt
för P-försäkringspremier
Kommittén
påpekar att skattskyldigs avdrågsrätt för premier för andre maken tiUhörig P-försäkring
inte är försäkringsmässigt nödvändig. Enligt den tolkning som getts
bestämmelsen i 46 § 2 mom. KL föreligger nämhgen avdragsrätt för försäkringens
ägare oavsett på vems liv försäkringen tagils. Skattskyldig kan alltså genom
egen försäkring säkerställa exempelvis sin makes pensionering. Genom att vägra
avdrag för preraie för försäkring beskär raan enligt komraittén inte legitiraa
pensioneringsmöjligheter av någon större betydelse. Förelig-
Prop. 1973:120 19
ger
ett klart önskemål om pensionering torde inle heUer frågan om vilken av makarna
som har rätt till avdragen vara av näranvärd betydelse för frågan ora P-försäkring
i det enskUda fallet tecknas eller raed vilket belopp så skall ske.
Kommittén föreslår därför
att rätlen för skattskyldig att få avdrag för avgift för makes P-försäkring
slopas. Om så sker kan antas att nyteckning av försäkringar av här avsedd typ
kommer att upphöra. Enligt koraraitténs raening bör avdragsrätten eraeUertid
slopas inte bara för nytecknade försäkringar ulan även för redan tecknade raen
ej slutbetalade P-försäkringar. Visserligen koraraer fömtsättningarna för de
ingångna avtalen då att förändras radikalt. Koramittén pekar emellertid på alt
det aUlid finns möjligheter att vidta andra dispositioner med hänsyn lill det
nya läget. Sora exerapel anges att försäkringen ersätts raed s.k. fribrev eller
alt äganderätten till försäkringen såvitt avser återstående premiebetalning
flyttas över på den raake sora tidigare erlagt och dragit av premierna.
Att slopa avdragsrätlen
enbart för premie för raakes P-försäkring leder eraellertid inte till avselt
resultat. EnUgt 52 § 1 raora. KL har näraUgen make rätt att vid taxering
avräkna allmänna avdrag avseende bl.a. försäkringspremier som inte kunnat
utnyttjas vid andre makens taxering. Motsvarande gäller enUgt 11 § 1 mom. Si
vid taxering tiU StatUg inkomstskatt. Detla nödvändiggör åtgärder för att
motverka att skattskyldig skall kunna få avdrag för premier för raakens
försäkring genora att tillgodogöra sig de avdrag enligt 46 § 2 raora. KL, som
denne inte kunnat utnyttja. Koraraittén föreslår därför vidare att avdrag för
egen P-försäkring skall få åtnjutas först efter övriga allraänna avdrag och
endast raed så slort belopp att underskott inte uppkoraraer vid taxeringen. I förekomraande
fall bör den skattskyldige vid kommunaltaxeringen få dra av återstående
premiebelopp från inkomst i annan kommun raen underskott får inle heUer då uppkoraraa.
Slutiigen föreslås alt den skatlskyldige skall ha rätt att vid senare taxering
tUlgodoföra sig avdrag enligt 46 § 2 raora. KL för tidigare inte avdragna preraier.
Sådant avdrag skall yrkas senast sjätte beskattningsåret efter betalningsåret raen
får därvid inte föranleda underskott.
Vad
angår avdragsrätlen för preraie för P-försäkring som ägs av den skattskyldiges
minderåriga barn finner koraraittén inte anledning att föreslå någon ändring i
nuvarande bestäraraelser. Gällande åldersspärrar för att P-försäkring skall
anses föreUgga bör enligt kommittén vara tUlräcklig garanti mot missbruk.
Komraittén
har inte varit enig i frågorna om slopande av avdrags-rätt för premier för raakes
försäkring och beskattning i vissa fall hos den raake sora tillgodogjort sig
avdrag för premiebelopp. Ledamoten Magnusson ansluter sig inte tiU majoritetens
förslag beträffande avdrågsrätt för avgift för makes P-försäkring. Han anför
att del föreslag-
Prop. 1973:120 20
na
ingreppet innebär ett övergivande av en av de bärande principerna bakom äkta
makars beskattning, nämligen att då det gäller makes rätt att utnyttja
underskott hos andre maken familjen skall ses som en enhet. Vidare anför han bl.a,
att avdragsrätt för makes försäkring behövs i fall av s,k. faktisk
sambeskattning.
Ledamöterna
Magnusson och Schönmeyr har reserverat sig mot förslaget om beskattning hos
den make som tillgodogjort sig premieavdraget. Det påpekas att regeln om
avdragsrätt för premie för makes P-försäkring varit helt klart och entydigt
formulerad. Det får då anses oacceptabelt att så radikalt förändra
förutsättningarna för de tagna P-försäkringarna enbart med det förmodandet att
dessa skulle ha tiUkommit huvudsakhgen av skatteskäl och mindre i pensioneringssyfle.
Med förslaget torde vidare endast i undantagsfaU uppnås syftet att
"återställa beskattningen tUl utgångsläget". Överflyttning kommer
nämligen att innebära en skatteökning inte bara under tid då inkomstökning
föreligger utan även vid oförändrad inkomst om inte premien avdragils och
pensionen beskattas inom ett och samma progressionsskikt. Vidare pekas på
kontrollsvårigheterna.
Beskattning
vid överlåtelse av P-försäkring
Inledning
Koramittén
framhåller att P-försäkringens ställning i skattehänseende har medfört att
denna försäkring utnyttjats i annat syfte än för pensionering. För att motverka
raissbruk har skattebestämmelsema vid oUka tillfällen ändrats. Sålunda
beslutades vid 1959 års riksdag att belopp, sora ulgår enhgt P-försäkring och
utbetalas till särskilt insatt förraånstagare i vissa fall skall beskattas hos
försäkringstagaren. Så skall ske om försäkringstagaren vid utbetalning av
motsvarande belopp inte kunnat dra av delta som omkostnad eller periodiskt
understöd. Föreskriften avser att förhindra kringgående av bestämmelserna ora
avdrag för periodiskt understöd och gåva. Är 1964 utvidgades dessa
bestämmelser tiU alt omfatta även Ijänstepensionsförsäkring.
1959
års lagstiftning behandlade även frågan om beskattning i visst fall då P-försäkring
byter ägare. Övergår äganderätten till sådan försäkring till annan juridisk
person än pensionsstiftelse under försäkringstagarens livstid .skall
försäkringstagaren oraedelbart beskattas för ett belopp raotsvarande
försäkringens värde vid tiden för äganderättens övergång.
Komraittén
påpekar att även överlåtelse av P-försäkring tiU fysisk person kan raöjUggöra ell
kringgående av besläraraelserna ora avdrag för periodiskt understöd och gåva.
Enligt koramitiéns mening bör sådan överlåtelse i allmänhet inte påverka
skallskyldigheten för utfallande belopp. Vidare har kommittén funnit alt tiänstepensionsförsäk-
Prop. 1973:120 21
ring
i vissa faU bör kunna överlåtas även tiU annan juridisk person än
pensionsstiftelse utan att avskattning sker. Kommitténs ståndpunktstaganden i
dessa frågor behandlas här i skilda avsnitt.
Överlåtelse
av P-försäkring till fysisk person
1959
års lagstiftning syftade tiU att motverka raöjligheterna att genom insättande
av förraånstagare kringgå bestämmelserna ora avdrag för periodiskt understöd
eller gåva. Kommittén påpekar emellertid att dessa bestämraelser aUtjärat kan
kringgås genora överlåtelse av P-försäkring. Utbetalningar på grund av sådana
försäkringar sker näraUgen till försäkringens ägare och denne blir skattskyldig
för utfallande belopp. Föräldrar sora erhållit avdrag för premierna för en P-försäkring
kan alltså genora överlåtelse av försäkringen tiU hemraavarande eller studerande
barn flytta över skattskyldigheten för utfallande belopp på barnet. Härigenom
har föräldrarna i strid mot rådande avdragsprinciper fått avdrag för gåvor och
underhåUsbidrag till barnet.
Enligt
koraraitténs mening bör rätten till avdrag för premiekoslna-den i princip raotsvaras
av beskattning för utfallande belopp hos den sora erhållit avdraget. Mot den
bakgrunden bör överlåtelse av P-försäkring till fysisk person i allmänhet inte
påverka skattskyldigheten för vad som utfaUer på grund av försäkringen. Någon
anledning att härvid göra skillnad raellan överlåtelser genora gåva och genora
köp, byte eller därraed järaförliga fång anser koramittén inte finnas.
Komraittén
anser däreraot att möjUgheten att flytta över skattskyldigheten för utfallande
belopp på annan genom alt insätta denne som förraånstagare bör kvarstå. Denna raöjlighet
är eraellertid begränsad till faU där utbetalning av motsvarande belopp kunnat
dras av hos försäkringstagaren som kostnad eller periodiskt understöd. Samraa
rätt att flytta över beskattning för utfallande belopp sora nu kan erhållas genora
att förraånstagare insätts bör eraellertid inle raedges vid överlåtelse av
försäkring. Ell raedgivande att med ändrad skattskyldighet överlåta försäkring
tiU den som försäkringsägare kan lämna avdragsgillt periodiskt understöd tiU,
skulle näraUgen öppna raöjligheter till opåkallade skallelällnader. Ora sådan
överlåtelse godtas skulle den nye ägaren kunna sälla in den ursprunglige
ägarens raake sora förraånstagare. Härigenorn skulle effekten i reaUteten bli
att belopp sora UtfaUer på grund av försäkring beskattas hos maken till den sora
ursprungUgen tecknat försäkringen. Detta innebär ett genomförande av en
transaktion liknande den som i det föregående angetts inte kunna accepteras. VisserUgen
kan invändas alt i del fall förraånstagare insätts och denne beskattas, hinder
inte föreUgger för denne att lämna periodiskt understöd till försäkringsägarens
make, därvid samraa situation kan anses uppkomma. Komraittén understryker eraellertid
den väsentliga skillnaden meUan de båda fallen. Erhåller maken beloppet som
Prop. 1973:120 22
förraånstagare
får del karaktär av A-inkomst med särbeskaltning som följd. Om beloppet
utbetalas som periodiskt understöd, utgör det B-inkomst och beskattas »på
toppen» av andre makens inkoraster.
I
vissa speciella situationer finns eraellertid enligt kommitténs mening anledning
alt godta att skattskyldigheten för utfallande belopp övergår på nye ägaren
vid överlåtelse av P-försäkring. Det gäller då äganderätten övergår tiU annan
på grund av försäkringsägarens död. Vidare bör så vara fallet om försäkringen
övergår till annan genom bodelning till följd av boskillnad, hemskillnad eller
äktenskapsskillnad och försäkringens ursprunglige ägare därefter är berättigad
till avdrag för periodiskt understöd lill den nye ägaren av försäkringen. Härav
följer aUtså att om P-försäkring byter ägare genom bodelning under bestående
äktenskap så skaU skattskyldigheten för utfallande belopp ändå Ugga kvar på den
tidigare ägaren. Detsamma blir faUet ora annan än försäkringsägaren
tillskiftas försäkring vid bodelning och separation mellan makarna men dessa
senare åter flyttar samman. A andra sidan bör man enligt kommittén kunna godta
att den nye ägaren blir skattskyldig för utfallande belopp om försäkringen
överlåts genom utmätning, ackord eller konkurs.
Under
vissa omständigheter bör vidare enligt kommitténs mening godtas att skattskyldigheten
för utfallande belopp övergår till heraraavarande barn om barnet vid bodelning
på grund av ene raakens död tillskiftas del av efterlevande makes P-försäkring.
Så bör emeHertid vara fallet endast ora P-försäkringen med hänsyn till boets
tillgångar i övrigt måste tas i anspråk för barnets laglott. För att klarlägga
förhållandena i dessa fall kan krävas utredning av sådan orafattning och
svårighetsgrad att den inte torde kunna ske vid taxeringen i första instans.
Med hänsyn härtill och då endast få fall av detta slag kan tänkas uppkomma
anser komraittén det ändaraålsenligt att förvärvaren anses skattskyldig först
efter särskUt medgivande. Enligt komraittén kan även andra dispensfaU länkas.
Kommittén föreslår riksskatteverket som dispensmyndighel.
Komraittén
påpekar också att en kedja av överlåtelser av en och samma försäkring kan
förekomma. Avgörande för vem som skah skatta för utfallande belopp skall
givetvis även i sådant faU vara huruvida tidigare Överlåtelser är av sådan
karaktär att de kan godtas enligt vad som sagts i det föregående. Har en ägare
överlåtit försäkringen till annan fysisk person ulan att skattskyldigheten för utfaUande
belopp övergått på den nye ägaren skaU inte den omständigheten att den nye ägaren
genora en i sig godtagbar överlåtelse avhänder sig äganderätten till annan
fysisk person eller insätter förraånstagare inverka på skatiskyldigheten för
utfallande belopp. Komraitién åskådliggör skattskyldigheten för UtfaUande
belopp genom följande uppställning, där A är den ursprunglige ägaren och B, C
och D senare ägare i nämnd ord-
Prop.
1973:120 23
ning.
Överlåtelser sora inte raedför ändring i skattskyldigheten betecknas med och
överlåtelser efter vilka den nye ägaren blir skattskyldig med +. I exeraplen
förutsätts att den ursprunglige ägaren A lever när den senaste ägaren D lyfter
pensionen.
Skallskyldig
ABCD
A
A+BCD
B
AB-fC-D
A
ABC+D
.
A
A+B-f-CD
C
A-fBC+D
B
AB+C+D
A
A+B+C+D
D
Koraraittén
anser vidare alt den skattskyldighet sora skall åvUa resp. ägare bör begränsas tiU
belopp sora svarar raot den preraiebetalning han fullgjort. Om
premiebetalningen inte var helt fullgjord före den första överlåtelsen bör
försäkringen kunna uppdelas i fribrev, svarande mot de olika ägarnas premiepreslationer.
Varje sådan del av försäkringen kan betraktas som en frislående försäkring där
en enda person har betalat samtliga premier och därför räknas såsora ursprungUg
ägare i förhållande lill senare överlåtelser.
I
fråga ora försäkringar som överlåtits före pubUceringen av koraraitténs proraeraoria
anser koraraittén att den sora är ägare av försäkringen vid publiceringen den
8 deceraber 1972 skall anses skattskyldig för utfallande belopp ora inle
därefter sker sådan överlåtelse sora enUgt det föregående kan föranleda
övergång av äganderätten. Däreraot bör andra överlåtelser som kan vara
föranledda av innehållet i proraeraorian inte föranleda ändrad
beskattningssituation även ora de genomförs före den föreslagna
lagstiftningens ikraftträdande. Speciella regler bör dock enligt kommittén gäUa
för försäkring sora tecknats något av åren 19701972 och för vUken
försäkringsägarens raake erlagt hela eller huvudsakliga delen av premien. Som
tidigare angetts bör enligt komraitléns raening den av raakarna som fått
avdraget i princip beskattas för UtfaUande belopp. För att inte premiebelalande
make skall undgå beskattning efter överlåtelse av försäkring till andre maken
föreslår kommittén att överlåtelse av sådana försäkringar raellan raakar undanlas
från huvudregeln att den som efter överlåtelse äger P-försäk-ring vid
publiceringen av proraeraorian skall anses skattskyldig för utfallande belopp.
Anledning kan dock i vissa fall finnas att överlåta försäkring för vilken
försäkringsägarens make betalt premierna till andre maken. Är premiebetalningen
inte avslutad finns visserUgen möjligheten med fribrev eller överflyttning av
försäkringen på premiebetalaren till den del den raotsvaras av återstående
premiebetalningar. Det kan
Prop. 1973:120 24
emeUertid
framstå som naturligt för makarna att överflytta äganderätten för hela försäkringen
på premiebelalande maken. Kommittén anser därför att möjlighet bör finnas för
ägaren att med överflyttning av skattskyldigheten som följd överlåta försäkring
på sin make om denne erlagt tidigare premier. Enligt kommittén bör dock
överlåtelse för att få denna verkan ske under år 1973.
Överlåtelse
av P-försäkring tid juridisk person
Som
tidigare angetts gäller särskilda bestämmelser för det fall att P-försäkring
under försäkringstagarens livstid överlåts tiU annan juridisk person än
pensionsstiftelse. Dessa bestämmelser innebär att försäkringstagaren vid sådan
överlåtelse beskattas för ett belopp motsvarande försäkringens värde vid liden
för äganderättens övergång.
Bestämmelserna
om beskattning vid överlåtelse av P-försäkring till annan juridisk person än
pensionsstiftelse avser närmast att hindra gåvor av t.ex, engångsbetalda P-försäkringar
till juridiska personer sora är fria från inkomstskalteplikt. Då försäkring
efter sådan överlåtelse synes ha förlorat sin karaktär av pensioneringsinstrument
har samraa påföljder ansetts böra inträda vid överlåtelse som när P-försäkring
ändras till K-försäkring,
Komraittén
påpekar att bestäramelsernas utformning medför beskattning i vissa fall där
detta inte torde ha avselts. Härvid syftar koraraittén på de överlåtelser av tiänslepensionsförsäkringar
sora sker från anställda till deras arbetsgivare eller arbetsgivare emellan.
Tjänstepensionsförsäkring
medddas antingen åt den anställde eller ål arbetsgivaren såsom försäkringstagare
och ägare till försäkringen. I det senare fallet insätter arbetsgivaren den anstäUde
och dennes anhöriga som förraånstagare regelmässigt genom oåterkalleUga förmåns-tagareförordnanden.
I båda fallen betalar arbetsgivaren premien för försäkringen eller åtminstone
del därav.
Är
den anställde försäkringsägare kan han av flera skäl önska överlåta
försäkringen till sin arbetsgivare. Kommittén påpekar alt om gift anställd är
försäkringsägare och äktenskapet upplöses genom skilsraäs-sa hans make har anspråk
på hälfien av försäkringens värde till följd av giftorätt. Överlåts däremot
äganderätten till arbetsgivaren är försäkringen fredad från anspråk från andre
maken i händelse av skilsmässa. Vidare gäller att om den anställde äger
försäkringen och den anställdes make avlider hälften av försäkringens värde vid
dödsfallet ingår i den avlidnes kvarlåtenskap och blir arvsbeskattad. Vad som tUlfaller
förraånstagare enligt tjänstepensionsförsäkring är däreraot fritt från
arvsskatt. Slutligen kan framhållas att om en av den anstäUde ägd Ijänstepensionsförsäkring
är ställd att tillfalla efterlevande make såsom förraånstagare och den anstäUdes
barn inte får full täckning för sin laglott ur boel eller andra försäkringar, lill
vilka de kan vara förmåns-
Prop. 1973:120 25
tagare,
maken kan bli nödsakad att avstå från en del av tjänstepensions-försäkringen.
Enligt
komraittén kan även överlåtelse av tjänstepensionsförsäkring från tidigare
arbetsgivare till ny arbetsgivare koraraa i fråga.
Det
är enligt komraittén uppenbart att lagstiftaren inle avsett att avskattning
skall ske när Ijänstepensionsförsäkring överlåts tiU arbetsgivare som är
juridisk person och avsikten är att försäkringen även efter överlåtelsen skall
tjäna pensioneringssyfte. Vid anställds överlåtelse av pensionsförsäkring till
arbetsgivaren är det inte fråga om någon verkUg överföring av försäkringen, efiersom
överlåtaren förbehåller sig och sina efterlevande rällen liU utfallande belopp.
Med hänsyn härtiU finns enligt koraraitténs mening inga motiv för en avskattning
i samband raed överlåtelsen. Det är vid delta ställningstagande väsentligt att
hålla i minnet bl.a. all den anstäUde kommer alt beskattas för utfallande
belopp även ora hans arbetsgivare är ägare till försäkringen. Det fiskala
intresset är härigenora tillgodosett, Komraittén påpekar vidare att det får
anses hka omotiverat alt arbetsgivare, sora tecknat P-försäkring för anstäUd
och överlåter försäkringen tUl dennes nye arbetsgivare, skall betala inkorastskatt
för försäkringens värde.
Remissyttrandena
Avdragsrätt
för P-försäkringspremier
Koraraitténs
förslag i denna del har i huvudsak tillstyrkts eller läranats utan erinran av fierlalet
reraissinstanser. Bland de invändningar mot enskilda punkter i förslaget som fraraförs
av dessa instanser kan näranas att några uttalar sig för ett bibehållande av avdragsrätlen
för preraier för makes efterlevandepensionsförsäkring samt för redan tecknade försäkringar.
Vidare framförs önskemål om undantagsbestämraelser för faktiskt sarabeskattade.
Några instanser anser att avdragsrätlen bör slopas även för premier för P-försäkringar
som ägs av barn. Komraitléns förslag avstyrks av nio remissinstanser. De
motiverar sitt ställningstagande frärast med att frågan inte bör lösas förrän
1972 års utredning av skattesystemet ra. m. tagit stäUning tUl beskattningen av
de faktiskt sarabeskattade.
Länsstyrelsema
i Stockholms, Jönköpings, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län liksom
TCO tillstyrker helt förslaget eller lämnar del utan erinran.
Frågan
om bibehållen avdrågsrätt för preraier för raakes efterlevande-pensionsförsäkring
tas upp av bl. a. Folksam. Bolaget anser all försäkringar sora endast orafallar
efterlevandepension kan undantas ulan att syftet med lagstiftningen åsidosätts.
Sädan pension kan inte utfaUa förrän den ena maken avUdit varför någon inte
avsedd skallevinst är utesluten raakarna emellan. Försäkringsskydd i form av efterlevandepen-
Prop. 1973:120 26
sion
kan visserligen ordnas raed den premiebetalande maken som försäkringstagare
till de försäkringar som erfordras. Enligt Folksara kan emellertid ett sådant
arrangemang innebära vissa nackdelar. Makarnas hemmavarande barn kan sålunda
inte vara förraånstagare raed skattskyldighet tUl belopp som utfaller om den
icke preraiebetalande raaken dör först. Folksam pekar i detta sammanhang också
på försäkringsbehovet för personer som sararaanbor under äktenskapsliknande
förhållanden. Ora i ell sådant faU endast mannen förvärvsarbetar är det enUgt
Folksam motiverat att kvinnan är försäkringstagare till efterlevandepensionsförsäkring
på mannens liv för att inte riskera att halva pensionen går till barns laglott.
För ett bibehållande av avdragsrätten i fråga om efterlevandepensionsförsäkringar
uttalar sig också bl. a. försäkringsinspektio nen och Svenska
försäkringsbolags riksförbund.
Förslaget
att avdragsförbudet skall gälla även i fråga om redan tecknade försäkringar
har mött erinringar från några håll. KF kan sålunda inte tillstyrka förslaget i
den mån det gäller försäkringar tecknade före den dag kommitténs förslag offentiiggjordes,
eftersom det kan medföra ekonomiska nackdelar för de berörda. RSV ifrågasätter
om inte förslagets tillbakaverkande kraft borde begränsas till försäkringar
som tecknats efler ingången av år 1970. Enligt RSV kan det näraligen inte med
fog göras gällande att försäkringar, som tecknats före 1970 års skattereform, tillkorarait
huvudsakhgen av skatteskäl.
Kammarrätten
i Göteborg har i och för sig inte något att erinra mot alt avdragsrätlen för preraie
för raakes pensionsförsäkring slopas. Karamarrätten avstyrker emellertid
förslaget tiU den del det avser försäkringsägarens rätt att utnyttja
premieavdrag även i annan kommun än hera-ortskoraraunen och i vissa fall under
en sexårsperiod. Kamraarrätten anser att förslaget i denna del innebär en ytterligare
koraplicering av skattereglema som är betänklig.
Kommitténs
förslag beträffande lagstiftningens ikraftträdande kritiseras av Svenska
försäkringsbolags riksförbund. Riksförbundet anför bl. a. i de fall ena maken
hittills varit premiebetalare och andra maken ägare till en P-försäkring står i
allmänhet flera olika vägar till buds för berörda farailjer sora vill upprätthåUa
försäkringsskyddet. Det möter slora svårigheter att ur livförsäkringsbolagens
totala bestånd, omfattande flera railjoner försäkringar, leta fram de
pensionsförsäkringar som berörs av kommitténs förslag och snabbt ge berörda
kunder adekvat information och service. Redan under de första månaderna 1973 komraer
premier för vissa berörda försäkringar att erläggas. Förbundet finner det
därför mycket angeläget att beträffande försäkringar tecknade före år 1973
nuvarande regler ora avdrågsrätt bibehäUes för inkoraslårel 1973. Härigenom vinnes
erforderligt rådrura för kontakt mellan försäkringsgivare och försäkringstagare
och för vidtagande av erforderUga åtgärder.
Prop. 1973:120 27
Några
av de reraissinstanser sora i princip godtar koraraitténs förslag frarahåUer
att det bör skapas förutsättningar, för tUlgodoseendet av berättigade behov av
försäkringar för makar som faktiskt sambeskattas. Sådana synpunkter redovisar
bl. a. Familjeföretagens förening, SACO, SR och Svenska försäkringsbolags
riksförbund.
Några
instanser har berört frågan om avdragsrätten för preraier för omyndiga barns
försäkringar. LO anser att det saknas skäl bibehålla denna avdragsrätt. En
sådan avdragsrätt innebär att förbudet mot periodiskt understöd till annans
undervisning eller uppfostran kan kringgås. Försäkringsinspektionen vänder sig
mot kommitténs uttalande att gällande åldersspärrar för P-försäkring torde vara
tillräcklig garanti för missbruk av avdrag för premier för orayndiga barns
försäkringar. Den åldersspärr som gäller för P-försäkring anknyter till den
försäkrades ålder då pensionen börjar utgå. Försäkringsbolagen tillämpar
emellertid den självpåtagna begränsningen vid tecknandet av P-försäkring, sora
innefattar ålderspension knuten till annat liv än försäkringstagarens, att
även försäkringstagaren skall ha fyllt 55 år innan pensionen börjar utbetalas.
Inspektionen ulgår från att kommittén i det fortsatta arbetet överväger en
sådan ändring av gällande beskattningsregler, att den av bolagen nu friviUigt
tillämpade åldersspärren inarbetas i dessa. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser
också att vissa ändringar i förslaget är påkallade med hänsyn lill den
kvarstående avdragsrätlen i fråga om omyndiga barns försäkringar.
Länsstyrelsen pekar bl. a. på möjligheten för förälder att teckna försäkring på
eget Uv och sedan överlåta försäkringen på barnet.
Riksförsäkringsverket
redovisar närraast en tveksam inställning till förslaget att slopa avdrågsrätt
för makeägd försäkring och anför bl. a. Verket meddelar frivillig
pensionsförsäkring i två ohka former dels för temporär ålderspension, dels för
livsvarig ålderspension. Genom inbetalning av avgifter tUl frivillig
pensionsförsäkring hos verket erhåller den, på vars liv pensionsförsäkringen
har tecknats, rätt till pension för egen del. Det finns alltså ingen möjlighet
att teckna egen pensionsförsäkring hos verket på annans liv såsom t. ex.
änkepension. Verkets pensionsförsäkring kan inle heller överlåtas. Kommitténs
förslag innebär att raöjligheten att trygga hemmavarande makes pensionering
genom inbetalningar till verkets frivUliga pensionsförsäkring skulle komraa
att begränsas. Verket anser att en eventuell ändring av skattelagstiftningen i
denna del inte bör tillärapas på inbetalningar sora gjorts innan den föreslagna
lagstiftningen trätt i kraft.
Kommitténs
förslag har nästan genomgående avstyrkts av de remissinstanser som företräder näringsUvet.
SAF
och Sveriges industriförbund ställer sig avvisande till förslaget. De erinrar
om att 1972 års skatteulredning har att raed förtur behandla
Prop. 1973:120 28
frågan
ora faktiskt sarabeskattade makar och anser det mot denna bakgrund inte
lämpligt att del nu görs provisoriska arrangemang som ingriper i makarnas
beskattning. Om raan i likhet med koraraittén anser att föreliggande fråga är
av så väsentlig betydelse att raan inte kan avvakta slälhiingstagandena från
1972 års skatteutredning bör i vart fall ingrepp inte göras i annat än
uppdelningen raellan A- och B-inkomster. Ett genomförande av komraittéförslaget
skulle medföra att skattelagstiftningen skulle bli än mer koraplicerad och än raer
avlägsna sig från tidigare godtagna principiella riktiinjer. Under alla oraständigheter
bör försäkringar som tecknats innan 1970 års lagstiftning antogs liksora de
försäkringar sora raake ägt under minst tre år före äktenskapets ingående även
i fortsättningen följa nuvarande bestämmelser. Detsamma bör gälla för
försäkringar med livsvarig pension eller efterlevandepension. Likaså bör vid
fall av s. k. faktisk sambeskattning rätt till avdrag föreligga för premier
som inte överstiger halva nettointäkten av förvärvskällan i fråga. Även LRF är
av den meningen alt man inte på sätt föreslagils bör lösa en delfråga, som är
en följd av övergången till individuell beskattning, innan frågan ora de
faktiskt sambeskattade lösts. Förbundet delar koraraitténs raening att den närraast
till hands liggande raetoden att lösa den föreliggande frågan är att ändra på
inkomstsidan så att till A-inkomst hänförs endast pension som härrör från
arbete. Enligt förbundets uppfattning utgör denna metod enda sättet att skapa
rättvisa med nuvarande systera raed A- och B-inkorast.
Beskattning
av belopp som utfaller på grund av P-försäkringar tecknade åren 19701972
Förslaget
ora särbehandUng av försäkringar tecknade åren 19701972 avstyrks av så gott
som saratUga reraissinstanser. Härvid pekas genomgående på att förslaget
medför alltför stora tillärapnings- och kontrollsvårigheter. Ätskilliga
instanser anför också principiella skäl raot en lagstiftning raed retroaktiv
verkan. LO och TCO anser sig i huvudsak kunna biträda kommitténs förslag.
RSV
godtar förslaget med viss raodifiering. Verket anser att endast ålderspensionsförsäkringar
tecknade och slutbetalda under åren 1970 1972 bör orafattas av förslaget.
Någon anledning att göra skUlnad raellan livsvariga och teraporära
ålderspensioner anser verket inte finnas. Enligt verket ingriper man med en
sådan lösning mot de raest flagranta fallen av oraotiverade skattelättnader och
begränsar arbetet på kontrollsidan. Verket föreslår att konlrollsysteraet utforraas
så alt taxeringsmyndigheterna redan under år 1973 eller 1974 kan utreda vem av
makarna som kan antas bli skattskyldig för belopp som sederraera utfaUer p. g.
a. de berörda försäkringarna. Försäkringsbolagen bör därför åläggas att under
år 1973 till taxeringsmyndighetema lärana uppgift ora saratliga berörda
försäkringar. Taxeringsrayndighelema får därigenora raöjlighet
Prop. 1973:120 29
att raed ledning av raakarnas deklarationer utreda vera av
raakarna sora åtnjutit avdrag för preraierna. Uppgift härora läranas till
försäkringsbolagen sora åläggs att i kontrolluppgifter för de år pensionen
utfaller ange vem av makama sora är skattskyldig för utfallande belopp.
Kritiken
raot det av koraraittén föreslagna konlrollsysteraet riktar sig främst mot det
förhållandet att taxeringsmyndigheterna sedan deklarationsmaterialet förstörts
är hänvisade till laxeringslängderna för sin bedömning. Flera instanser ser
häri en risk för att bestämraelserna drabbar olika och frarastår som
orättvisa. Sådana synpunkter framförs bl. a. av Sveriges advokatsamfund.
Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam.
Flera
instanser, bl. a. TOR, uttrycker oro för det merarbete förslaget medför för
taxeringsnämnderna i framliden och anser att det kan leda till att angelägnare
granskningsuppgifter eftersatts.
Kammarrätten
i Göteborg anser alt förslaget innebär ovanligt stora svårigheter när det
gäller den praktiska tillämpningen. Först och frärast synes kontroll- och bedömningsuppgiflen
förutsätta alt taxeringsorganisationen har förhåUandevis ingående kunskaper om
gäUande skalle- och andra regler beträffande pensionsförsäkringar. En särskild
svårighet ligger säkerligen i ställningstagandet till rekvisilet huruvida
försäkringsägarens make åtnjutit avdrag "till övervägande dd" för
avgifterna under ifrågavarande år. Särskilt svårbedömda synes de fall bli, där
ömsom ena, ömsom andra maken betalt premier lill pensionsförsäkringen eller där
ett flertal försäkringar kommer med i bilden.
Det stora fierlalet
instanser anför också principiella skäl mot en lagstiftning med tillbakaverkande
effekt. De synpunkter som härvid framförs ansluter sig i huvudsak till vad
ledamöterna Magnusson och Schönmeyr anfört i sin reservation. Flera instanser,
bl. a. Sveriges advokatsamfund. Svenska revisorsainfiindet, Familjeföretagens
förening och Svenska företagares riksförbund anser alt kommittén inle redovisat
godtagbart underlag till stöd för sitt påstående alt ifrågavarande försäkringar
tillkommit huvudsakligen av skatteskäl.
Överlåtelse av P-försäkring till fysisk person
Det helt övervägande antalet remissinstanser godtar
kommitténs förslag i huvudsak. Del gäller bl. a. länsstyrelserna i Stockholms,
Jönköpings, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län liksom TCO och KF.
Tre instanser anser dock att ändrad lagstiftning i ämnet bör anstå lill dess
frågan om beskattning av periodiskt understöd lösts.
Ett par
instanser förordar andra lösningar. LO framhåller sålunda alt koramitiéns
förslag förutsätter ett system för kontroll av om pensionsförsäkring bytt
ägare och anser del tveksamt om ett förmodligen administrativt betungande
kontrollsystem är raotiverat raed hänsyn till del ringa antalet överlåtelser
som förekommer. LO ifrågasätter därför rät-
Prop. 1973:120 30
ten att överlåta pensionsförsäkringar i andra fall än de
som enligt koraraitténs förslag fortfarande skulle raedföra en överflyttning
av skattskyldigheten. LRF finner förslaget aUtför korapliceral och
svåröverskådligt frärast genom kopplingen raellan avdrag för premier och
beskattning av utfallande belopp.
Frågan om vilka överlåtelser som skall medföra övergång av
skattskyldigheten och den därmed sammanhängande dispensfrågan tas upp av några
instanser. Föreningen auktoriserade revisorer hävdar att överlåtelse till den
försäkrades arbetsgivare bör godtas i skatlesamraanhang även i det fall
arbetsgivaren är fysisk person. Svenska försäkringsbolags riksförbund anser att
överlåtelse av tjänstepensionsförsäkring från arbetsgivare till arbetstagare,
t. ex. i saraband med att anställningen upphör, bör medföra övergång av
skattskyldigheten. Förbundet föreslår därför alt överlåtelse p, g, a.
anställningsförhållande medlas i uppräkningen av godtagbara överlåtelser i
lagtexten. Kammarrätten i Göteborg finner det befogat att riksskatteverket
skall kunna meddela dispens men anser att verkets beslut bör kunna överklagas
till skaltedomstolarha.
Övergångsbestämmelserna har mött erinringar från flera håU.
Några instanser, bl. a. försäkringsinspekiionen. Svenska
försäkringsbolags riksförbund och SHIO, anser alt de nya reglerna bör gäUa för
överlåtelser efter ingången av år 1973, medan LRF anser att de bör gälla för
överlåtelser efter lagstiftningens ikraftträdande.
Föreskriften
i övergångsbestämmelserna att överlåtelse av försäkring under år 1973 på den väsentligen
premiebelalande maken skall medföra överflyttning av skattskyldigheten i sin
helhet har berörts av ett par instanser. RSV anser att alltför kort tid kommer
all slå till de berörda skattskyldigas förfogande för att överföra äganderätten
och föreslår all tidsfristen utsträcks att gälla t. o, ra. år 1974. Svenska
försäkringsbolags riksförbund anser att föreskriften bör utgå och hävdar alt en
sådan överflyttning av skattskyldigheten i regel inte är tiU fördel för raakarna.
Kommitténs förslag i denna del avstyrks av SAF, Sveriges
industriförbund och Sveriges grossistförbund.
Överlåtelse av P-försäkring till juridisk person
De remissinstanser som behandlat denna fråga tiUstyrker
genomgående kommitténs förslag eUer läranar det ulan erinran.
RSV ifrågasätter dock om överlåtelse bör godtas till fåmansbolag,
i synnerhet när fråga är om förvaltningsbolag.
Departementschefen
Inledning
Inkomstbeskattning av livförsäkring sker efler endera av
två principer. Enligt den ena medges principiellt inte avdrag för preraien. I
så fall be-
Prop. 1973:120 31
skattas
inte utfallande belopp. Denna metod gäller för kapitalförsäkring (K-försäkring),
Enligt den andra principen har den skattskyldige rätt till avdrag för försäkringspreraie.
Mot detta svarar skatteplikt för den ersättning sora utfaller på grund av
försäkringen. Detta gäller i fråga ora pensionsförsäkring (P-försäkring).
Vad som skall förstås med K-försäkring
och P-försäkring framgår av punkt 1 av anvisningarna till 31 § KL. Avdrågsrätt
för eriagd premie för P-försäkring tillkoraraer enligt 46 § 2 mom. KL
försäkringens ägare såsom allmänt avdrag. Vidare äger enligt samma lagrum
skallskyldig göra avdrag för premie som erlagts för försäkring vilken ägs av
hans make eller omyndiga barn. I fräga om P-försäkring som tagits i samband
med tjänst får avdrag för eriagd premie göras i förvärvskällan tjänst.
Skallskyldig för utfallande belopp är i allmänhet den sora vid tidpunkten då
beloppet utfaller äger försäkringen. Genora insättande av förraånstagare kan
emellertid i vissa faU förmånstagaren bli skattskyldig för vad som utfaller på
grund av försäkringen.
I skilda sammanhang har uppraärksararaats
all bestäraradserna rörande försäkringsbeskattningen utnyttjats i skatleundandragande
syfte. Olika åtgärder har vidtagits på skatteorarådet för att råda bot häreraot.
Jag vill här endast erinra ora den år 1969 beslutade ändringen sora innebar att
avdrag för P-försäkring som tecknats i utoralands bedriven rörelse slopades.
Jag uttalade i samband med tUlkomsten av 1969 års lagstiftning att frågan ora
beskattningen av P-försäkringar sora raeddelals i här i landet bedriven
försäkringsrörelse ytterUgare borde övervägas.
Den
är 1971 tillkallade livförsäkringsskattekoraraillén har under sill
hittillsvarande arbete funnit det lämpligt att vissa frågor inom utredningsområdet
löses ulan alt slutförandet av komraitléns arbete avvaktas. I december 1972
avlämnade komraittén proraoraoria ora vissa beskatl-ningsfrågor angående
frivillig P-försäkring (Ds Fi 1972: 10). Förslagen i promemorian avser dels avdragsrätlen
för premie för makes P-försäkring och beskattningen av belopp som utfaller på
grund av vissa P-försäkringar, dels beskattningen efter överlåtelse av P-försäkring,
Jag
har erinrat ora att åtgärder vidtagits i skilda sararaanhang lör att raotverka
att P-försäkringen utnyttjas i skatleundandragande syfte. Det torde kunna
förutsättas att den nu pågående översynen av livförsäkringsbeskattningen blir täraligen
genoragripande. Med hänsyn till de koraphcerade problem kommittén har att
behandla kan det emellertid förväntas all kommittén inle hinner slutföra sitt
arbete under innevarande år. Det är inle heller nu möjligt alt överblicka när
en lagstiftning i anledning av koramitiéns slutliga förslag kan koraraa alt
träda i kraft. Mot den bakgmnden anser jag det påkallat att nu fraralägga
förslag i syfte all bl. a. motverka de raöjligheter lill inkomslöverflyttning raellan
Prop. 1973:120 32
raakar
som nuvarande regler medger. Den lagstiftning jag här koraraer att förorda får
ses som provisorisk i avvaktan på alt kommittén slutför sitt arbete.
Avdrag
för premie för makes P-försäkring in. m.
Kommittén
påpekar den ändrade situation som uppkommit till följd av 1970 års
skallereform. Genora att preraie för P-försäkring är avdragsgUl och utfallande
belopp utgör A-inkomst kan en inkomslöverflyttning göras mellan raakar.
Betydande fördelar kan härvid uppkorama om makarnas inkoraster i storlek
väsentligen skiljer sig från varandra.
Kommittén
diskuterar olika lösningar för att raotverka att P-försäkringar i dessa fall
utnyttjas för alt uppnå inle avsedda förraåner vid beskattningen. Den lösning komraittén
anser ligga närmast till hands är alt låta endast pension som utgår på grund av
utförd arbetsprestation utgöra A-inkorast raedan pension sora utfaller på annan
grund skulle utgöra B-inkorast. Koraraittén har eraellertid avstått från att
föreslå en ändrad gränsdragning raellan A- och B-inkomst. Detla har motiverats
med alt förutsättningar f. n. saknas för all kunna uppstäUa generella regler
för när pension skall anses ha lillräckligt samband med arbete för alt utgöra
A-inkomst. Komraittén har i stället valt att föreslå en begränsning av
avdragsrätten för P-försäkringspreraier. Förslaget innebär att avdraget för preraie
för raakes P-försäkring slopas och alt avdraget för egen P-försäkring
begränsas till så stort belopp att underskott inte uppkoraraer vid laxeringen.
För ett sådant systera är det nödvändigt att avdrag för egen P-försäkring
åtnjuts först efter övriga allraänna avdrag. Vidare föreslår korarailtén viss
särbehandling vid beskattning av utfallande belopp på gmnd av försäkring som
kan antas ha tecknats under inflytande av 1970 års skallereform. Förslaget i
denna del innebär i stort att i fråga om försäkring som tecknats under
perioden 1970 1972 den av makarna sora åtnjutit avdrag för preraier under
denna period skall skatta för utfaUande belopp i förhållande till avdraget.
Flertalet
remissinstanser tillstyrker förslaget om slopad avdragsrätt för premier för makeägd
P-försäkring och begränsning av avdrag för premier för egen försäkring.
Förslaget om särbehandling av vissa försäkringar tecknade under perioden
19701972 avstyrks däreraot av del hell övervägande antalet remissinstanser.
Härvid pekas såväl på de svårigheter tillärapningen av förslaget oundvikligen raåste
raedföra som på att förslaget koraraer all ge en viss tillbakaverkande effekt.
I
fråga om en lagstiftning av tillfällig karaktär är det särskUt viktigt att den
är relativt enkel i tillärapningen. Jag ddar kommitténs uppfattning att det
inte är möjligt att med enkla och lättillämpade regler ändra gränsdragningen raellan
A- och B-inkorast så att raan elirainerar de opåkallade fördelar sora f. n. kan
erhållas. Det är i flertalet fall inle
Prop.
1973:120 33
raöjligt
att urskilja vUka utbetalningar på grund av P-försäkringar sora kan anses
utgöra uppskjuten arbetsinkorast. Huvudsyftet raed 1970 års skattereforra var
att få till stånd en individuell beskattning av raakars arbetsinkorasler.
Gränsdragningen raeUan arbetsinkorast och annan inkomst skulle vara enkel i
tillärapningen och saratidigt ge ett tUlfredssläl-lande resultat i materiellt
hänseende. Under arbetet med denna reforra fästes särskild uppraärksarahet vid
belopp sora utfaller på grund av P-försäkring. Till den del sådana utfallande
belopp utgör uppskjuten arbetsinkorast var del självklart att beloppen i
likhet raed andra pensioner skulle anses som A-inkorast. Del ansågs eraellertid
kunna godtas att alla utbetalningar på grund av P-försäkringen hänfördes lill A-inkorast.
För alt upprälthålla ett berättigat krav på lältiUämpade regler skulle vid en ändrad
gränsdragning raellan A- och B-inkoraslerna behöva tillgripas schabloner för all
avgöra när en uppskjuten arbetsinkorast skulle anses föreligga. Ett sådant
syslera skulle dock inte ge raalerieU rättvisa. Jag anser därför i likhet raed koraraittén
den lärapligaste lösningen vara alt begränsa avdragsrätlen för P-försäkringar.
Invändningarna
raot kommitténs förslag riktar sig frärast raot att förslaget motverkar
möjligheterna att ordna pension för make som arbetar i andra makens jordbruk
eller rörelse och att åstadkoraraa efterlevandepensionsskydd åt andra raaken genora
försäkring som denne äger. Jag vill i detta sammanhang peka på alt utbyggnaden
av den aUmänna pensioneringen, dvs. folkpensionen och allraänna
tilläggspensionen, även innebär ell skydd för efterlevande raake sora inte haft
arbetsinkorast. Till detla koraraer all skallskyldig genora egen pension kan
säkerställa raakes pensionering. Mol den bakgrunden anser jag raig kunna
förorda koraraitténs förslag om slopande av avdragsrätten för preraie för raake-ägd
försäkring. Delta innebär visserligen att förutsättningarna för redan ingångna
avtal helt förändras. Det finns eraellertid raöjligheter att anpassa försäkringsvillkoren
med hänsyn till det nya läget. En försäkring kan näraligen ersättas raed s. k.
fribrev. Vidare vill jag redan nu avisera alt jag i det följande avser att
förorda möjlighet att överlåta P-försäkring i det fall försäkringsägarens make erlagt
premierna för försäkringen, Härigenora kan aUtså försäkringen hållas vid liv
med avdragsrätt för premierna även ora försäkringstagaren inle själv betalat preraierna.
Ett
slopande av avdragsrätten för raakeägd P-försäkring raåste för att få avsedd
verkan kompletteras med bestäraraelser sora hindrar att raake indirekt får
avdrag för preraierna genora att han tillgodoförs avdrag sora den andra raaken
inte kunnat utnyttja. Jag godtar i detta hänseende kommitténs förslag att avdragsrätlen
begränsas till skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomstema från de
olika förvärvskällorna och övriga allmänna avdrag. Vid koraraunallaxermgen
skall avdraget i första hand åtnjutas i heraortskoraraunen och därefter
Prop. 1973:120 34
i
andra korarauner där den skatlskyldige taxeras. I den mån avdraget inte kan
åtnjutas för det beskattningsår preraien erlagts får beloppet dras av vid
taxering för något av de följande sex beskattningsåren. Finns avräkningsbar inkorast
i flera kommuner skaU avräkningen ske i den ordning sora anges i KL. Vad jag
här förordat föranleder ändring i 46 § 2 raom. KL.
Komraittén
har vidare föreslagit viss särbehandling vid beskattning av UtfaUande belopp på
grund av P-försäkringar tecknade under perioden 19701972. Förslaget innebär i
stort att i de fall försäkringsägarens raake erhålUt avdrag för premierna skall
denne också skatta för utfaUande belopp. Det helt övervägande antalet
remissinstanser har avstyrkt förslaget i denna del raed hänvisning bl, a. till
att det får tUlbaka-verkande effekt. För min del anser jag att del i och för sig
kan finnas skäl för särbehandUng av dessa försäkringar. Å andra sidan raåste
såväl skälen för denna särbehandUng sora det resultat denna skulle innebära vägas
raot det merarbete kommittéförslaget skulle medföra för både be-skattningsrayndighelerna
och berörda försäkringsgivare och skattskyldiga. VisserUgen kan detta arbete
väsentligt begränsas ora sora en reraissinstans föreslagit särbehandlingen
endast skulle omfatta försäkringar tecknade och slutbetalade under perioden
19701972, Ofrånkora-ligen skulle emellertid även ett så utformat syslem vålla inle
obetydligt merarbete för berörda parter. Jag är därför inle beredd att liUstyrka
kommitténs förslag i delta hänseende. Innebörden blir härigenom alt belopp sora
UtfaUer på grund av P-försäkring koraraer att beskattas som A-inkorast hos den
make sora äger försäkringen oavsett vem av makarna som tillgodogjort sig
avdraget för premierna. Jag vill emellertid understryka att beloppet alltid komraer
att beskattas.
Överlåtelse
av P-försäkring
Kommitténs
förslag avser överlåtelse till såväl fysisk som juridisk person. Såvitt avser
överlåtelser till fysisk person innebär förslaget i huvudsak att den som
överlåter sin P-försäkring skall oavsett överlåtelsen vara skattskyldig för
utfallande belopp till den del det svarar mot preraiebetalning han fullgjort,
I vissa fall skall dock skattskyldigheten gå över lill förvärvaren. Vidare
föresläs speciella regler för överlåtelser mellan makar under år 1973.
Förslaget angående överlåtelser till juridisk person innebär alt överlåtelser
till arbetsgivare av P-försäkring, som tagits i samband med tjänst, inle skall
föranleda avskattning.
I
remissyttrandena redovisas i huvudsak en positiv inställning liU koraraitténs
förslag. Några remissinstanser ullalar sig dock för att överlåtelse av p-försäkring
som lagils i samband med tjänst i vissa fall även skall raedföra övergång av
skattskyldigheten för utfallande belopp. En remissinstans ifrågasätter om
överlåtelse lill fåmansbolag av P-försäkring som
Prop. 1973:120 35
tagits
i samband med tjänst bör undantas från gällande bestämmelser om avskattning, i
synnerhet när fråga är ora överlåtelser till förvaltningsföretag.
Jag
delar kommitténs uppfattning om nödvändigheten av att förhindra den raöjlighet
som finns att genom överlåtelse av P-försäkring tiU fysisk person kringgå
nuvarande bestäraradser ora avdrag för periodiskt understöd. Skäl kan ej heller
anföras för olika behandUng av utfallande belopp beroende på ora försäkringen
överlåtits raot vederlag eller ej.
Kommitténs
förslag bygger på principen att den sora överlåter sin P-försäkring till fysisk
person under livstiden i princip skall vara skattskyldig för utfallande belopp
oavsett överlåtelsen. De överlåtelser sora enligt förslaget även skall raedföra
övergång av skattskyldigheten återkoraraer jag lill i det följande. Den raöjlighet
som f. n. finns alt genora insättande av förraånstagare i vissa fall överflytta
skattskyldigheten för utfallande belopp bör enligt koraraitténs raening
bibehållas. Jag delar delta ställningstagande raen vill saratidigt understryka
alt överflyttning av skattskyldigheten är begränsad till fall där utbetalning
av motsvarande belopp kunnat dras av hos försäkringsägaren som omkostnad eller
periodiskt understöd och beskallas hos förmånstagaren.
En
försäkring kan överlåtas innan premierna slutbetalats. För sådana fall föreslår
kommittén alt skallskyldigheten för utfallande belopp skall åligga förutvarande
ägaren i förhållande lUl vad han erlagt av premierna. Med ett sådant system komraer
rällen lill avdrag för preraiekoslna-den i princip all raotsvaras av
beskattning för utfallande belopp. En delad skattskyldighet för utfallande
belopp kan eraellertid koraraa all raedföra utredningssvärigheter. Har
överlåtelsen skett raer än sex år före det pension börjar utgå kan i raånga
fall kontroll av vUka preraier förutvarande och nye ägaren erlagt inte göras.
Även ora försäkringsgivaren i allraänhet underrättas i saraband raed
överlåtelsen är detla inle någon förutsättning för giltig överlåtelse.
Anstalten kan alltså i vissa fall få vetskap ora överlåtelsen först i saraband
med att någon påkallar utbetalning av försäkringsbelopp. I dessa fall kan
anstalten inle vara behjälplig med upplysning om vUka premier olika ägare betalat.
Samtidigt kan naturligtvis deklarationsraalerialet vara makulerat.
Betydande
kontrollsvårigheter är alltså förknippade med kommitténs förslag. Härtill koraraer
att bärande skäl i regel inte finns för att över huvud godta en överlåtelse av
pensionsförsäkring under försäkringstagarens livstid raed ändrad beskattning sora
följd. Mot bakgrunden härav viU jag här förorda en annan lösning. Enligt min
mening bör försäkringstagaren anses skattskyldig för utfallande belopp på grund
av försäkringen oavsett om han erlagt samtiiga preraier eller annan ägare
betalat någon eller några preraier. För att hindra att en sådan raetod används
för alt få obehöriga fördelar är det nödvändigt att försäkringstagaren i skatteraässigt
hänseende anses sora försäkring-
Prop. 1973:120 36
ens
ägare även efter överlåtelse av försäkringen. Detla innebär alltså alt även
efter överlåtelsen endast försäkringstagaren i dessa fall kan erhålla avdrag
för preraier för försäkringen. Sora förutsättning för sådant avdrag skall
vidare självfallet gälla att försäkringstagaren erlagt preraien. Med
försäkringstagare skall härvid avses den sora personligen eller genora orabud
träffat avtal om försäkringen med försäkringsgivaren.
Komraittéförslaget
innebär vidare att i de fall överlåtelse sker skattskyldigheten för utfallande
belopp skall åvila försäkringstagaren oavsett ora nye ägaren insatt förraånstagare.
Förmånstagareförordnande kan vara antingen återkalldigt eUer oälerkalleUgl.
Förordnandet görs oåterkalleligt genom att försäkringstagaren gentemot förmånstagaren
förbinder sig att låta förordnandet slå vid raakt. Äterkalldigl förraånstagare-förordnande
förfaller i allmänhet ora försäkringstagaren överlåter försäkringen. Så är däreraot
inte fallet vid överlåtelse ora förordnandet är oåterkalleligt. Vidare gäller
att möjligheten alt återkalla ett förordnande om förmånstagares insättande
upphör i och raed försäkringstagarens död. Försäkringsgivaren skall alltid
underrättas ora förordnande ora förraånslagares insättande eller återkallelse
av sådant förordnande. Enligt rain raening finns det inte anledning att särskUt
reglera det fallet att förraånstagare insatts före överlåtelsen. Även om så
skett bör alltså försäkringstagaren efter överlåtelsen bli skattskyldig för
utfallande belopp. Inle heller bör det förhållandet att efter överlåtelse den
nye ägaren insätter förmånslagare påverka försäkringstagarens skattskyldighet.
Koraraittén har emellertid
ansett att vissa överlåtelser av P-försäkring även skall raedföra överflyttning
av skattskyldigheten för utfaUande belopp på den nye ägaren. Så skaU enUgt koraraitténs
raening vara fallet om äganderätten till försäkringen övergår på annan fysisk
person på grund av försäkringstagarens död, bodelning, arvskifte, utmätning, ackord
eller konkurs. Vid överlåtelse annorledes än på grund av försäkringstagarens
död skall dock enligt förslaget ytterligare en förutsättning föreligga för
skattskyldighetens övergång. Överiålaren skall sålunda när pensionen utfaller
vara berättigad till avdrag såsom för omkostnad eller periodiskt understöd
till den nye ägaren med belopp som svarar mot pensionen. Slutligen föreslår koraraittén
alt riksskatteverket i särskilda fall skall kunna raedge övergång av
skattskyldigheten trots att de angivna förutsättningarna inte är uppfyllda.
Jag
delar i stort uppfattningen att övergång av skattskyldigheten bör kunna godtas
i de av koramittén angivna fallen. Så bör också gälla när P-försäkring sora
tagits i samband med tjänst överlåts från arbetsgivare till anställd.
Självfallet
bör också den lill vilken en P-försäkring överlåtits och som enUgt det
föregående blivit skattskyldig för utfallande belopp kunna
Prop. 1973:120 37
överlåta
försäkringen på ny ägare med överflyttning av skattskyldigheten ora
förutsättningarna härför är uppfyllda. Vad jag här anför ora försäkringstagare
skall alltså ha raotsvarande tillärapning i fråga ora den sora under
försäkringstagarens livslid erhållit försäkringen ora skattskyldigheten för
utfallande belopp överflyttats på nye ägaren särat även beträffande den sora
vid försäkringstagarens död erhållit försäkringen.
Korarailtén har sora
dispensfall angett att heraraavarande barn vid bodelning på grund av ena
makens död tillskiftas hela eller del av den efterlevande makens P-försäkring
när förhållandena är sådana att försäkringen med hänsyn tiU boets tillgångar i
övrigt måste tas i anspråk för barnets laglott. Jag anser raig kunna godta att
skattskyldigheten för utfallande belopp skall gå över till den nye ägaren då
överlåtelse av kvarlevande makes P-försäkring erfordras för alt genomföra
arvskifte med hänsyn till boets tillgångar i övrigt. Härvid bör emellertid full
arvslott kunna beaktas. Alt begränsa fallen till laglolten är enligt rain raening
inte raotiverat. Med hänsyn till att bedömningen i dessa fall torde komma att
kräva utredning av väsentlig orafattning och svårighetsgrad anser jag att
överflyttning av skattskyldigheten i de fall äganderätten till försäkringen
övergått på grund av arvskifte i anledning av försäkringstagarens raakes död
alltid skall förutsätta dispens. Koraraitténs förslag att riksskatteverket
skall vara dispensrayndighel anser jag riktigt. Däreraot anser jag inte att såsora
en reraissinstans föreslagit verkets beslut skall kunna överklagas.
Dispensärendet bör vidare kunna avgöras i omedelbar anslutning till
överlåtelsen av försäkringen även om pensionen skall utgå först vid en senare
tidpunkt.
Med hänsyn tUl den enligt
min mening befogade begränsningen att överflyttning av skattskyldigheten vid
bodelning endast skall få ske i de fall försäkringstagaren kunnat lärana avdragsgUlt
periodiskt understöd lill nye ägaren bör överflyttning kunna koraraa i fråga
endast vid bodelning i anledning av heraskillnad eller äktenskapsskillnad.
Bodelning i anledning av boskUlnad bör således inte under några oraständigheter
föranleda överflyttning av skattskyldigheten. Jag vill i sararaanhanget påpeka
att i de fall försäkringstagaren avlider och förraånstagare inte är insatt
försäkringen koraraer all ingå i dödsboet för att sederraera tillfaUa någon vid
bodelning eller arvskifte. Äganderätten får i sådant fall anses ha övergått på
nye ägaren på grand av försäkringstagarens död.
Däreraot anser jag
anledning inte föreligga alt begränsa överflyttningen av skattskyldigheten vid
äganderätlsövergång på grund av utraätning, ackord eller konkurs till de fall
då försäkringstagaren varit berättigad tiU avdrag för orakoslnad eller periodiskt
understöd vid utbetalning av motsvarande belopp till nye ägaren. Någon sådan
begränsning bör inte heller finnas vid överlåtelse av P-försäkring, sora tagils
i samband med tjänst, till den anställde.
Prop. 1973:120 38
Har
sådan överlåtelse av P-försäkring, sora enligt det föregående inte bör
föranleda överflyttning av skattskyldigheten, verkstäUts och avlider därefter
försäkringens ursprungliga ägare bör enligt rain raening godtas att
skattskyldigheten för utfallande belopp i och raed dödsfallet går över på den sora
därvid äger försäkringen eller, i förekoraraande fall, på förraånstagare.
Kommittén
har i fråga om försäkringar som redan överlåtits föreslagit alt den sora var
ägare av försäkringen närraast före den 8 december 1972 skall vara skattskyldig
för utfallande belopp om ej därefter sådan överlåtelse skett som kan föranleda
övergång av skattskyldigheten. Valet av nämnda datura motiveras med alt koramittéförslaget
publicerades den 8 deceraber 1972 och att överlåtelser sora kan vara föranledda
av förslaget inte bör föranleda ändrad beskattningssituation. Jag anser att koramittén
haft starka skäl för detta förslag. Av praktiska skäl anser jag mig emellertid
böra förorda att tidpunkten för avgörande av skallskyldigheten bör kunna
sättas till årsskiftet 1972/1973. Den som vid ingången av år 1973 ägde
försäkringen skaU alltså även i inkoraslskattehänseende anses som ägare till
försäkringen. Äger han alltjämt försäkringen föreligger givetvis inget hinder
mot all han överför skattskyldigheten för utfallande belopp på annan genora
insättande av förraånstagare under förutsättning att villkoren för en skattemässigt
giltig överflyttning härvid är uppfyllda. Vidare kan givelvis efler ingången av
år 1973 sådan överlåtelse ha skett som medför överflyttning av äganderätten
även i beskattningshänseende.
Vidare
har kommittén föreslagit särskilda möjligheter för makar att mellan varandra
överlåta försäkringar och samtidigt överflytta skattskyldigheten på nye
ägaren. Koraraittén har härigenora velat möjliggöra att försäkringar, sora
tecknats av ena maken men där premien betalats av andra maken, skall kunna
fortsätta att betalas även ora avdraget för preraie för makeägd försäkring
slopas. Överlåtelse av försäkring frän försäkringstagaren till maken med
överflyttning av skattskyldigheten för utfallande belopp bör därför enligt
kommittén godtas om den sistnämnde helt eller till övervägande del erlagt
premierna för försäkringen. Enligt kommittén får eraellertid sådana
överlåtelser endast ske under år 1973.
Jag
anser det naturligt att raöjlighet föreligger att vidmakthålla sådan
försäkring där försäkringstagarens make är premiebetalare. Detta kräver ett
undantag från regeln alt försäkringstagaren alltid skall anses som ägare av
försäkringen om inte överlåtelse av speciell karaktär förekomrait. Väljer raakarna
alt hålla hela försäkringen vid liv anser jag i likhet raed koramittén att
sådan överlåtelse får ske men att förvärvaren därefter i skattehänseende skall
anses som ägare tUl försäkringen. Sora förutsättning för sådan överlåtelse bör
eraeUertid gälla dels att premie för försäkringen erlagts under åren 19701972
dels alt försäkringstagarens make erlagt och fått avdrag helt eller till
övervägande
Prop.
1973:120 39
del
för dessa premier. Vidare bör enligt min mening krävas att överlåtelsen sker
under år 1973.
Mina
förslag i dessa hänseenden föranleder ändring av 53 § 4 mom. KL och 6 § 4 mora.
Si. Frågan om vera sora i inkorastbeskattningshän-seende skall anses sora ägare
till försäkring sora överlåtits före ingången av år 1973 särat möjligheterna tUl
överlåtelse av försäkring mellan raakar under år 1973 bör koraraa tUl uttryck
i ikraflträdandebeslärarad-«erna.
Överlåtelse
av äganderätten lill P-försäkring till annan juridisk person än
pensionsstiftelse medför enligt punkt 10 andra stycket av anvisningarna tiU 32
§ KL omedelbar avskattning hos försäkringens ägare. Enligt rain mening har
kommittén anfört övertygande skäl för det föreslagna undanlaget från denna
regel. Eraellertid delar jag en uppfattning sora korarait till uttryck vid reraissbehandlingen,
näraligen alt regeln ora avskattning skall bibehållas vid överlåtelse i vissa
fall till fåmansbolag. Jag förordar därför att avskattningen skall slopas i de
fall äganderätten lUl försäkring, som tagits i samband raed tjänst, övergår
till arbetsgivare som är annan juridisk person än sådan, i vilken den anställde
ensam eller tUlsammans med ett fåtal andra personer genom innehav av aktier
eller andelar har ett bestämmande inflytande. Jag anser inte anledning
föreligga att i fråga om dessa juridiska personer låta verksamhetsinriktningen
vara avgörande för ora avskattning skall ske eller ej vid överlåtelse.
De
förslag jag i det föregående förordat kräver viss ökad uppgifts-skyldighet för försäkringsanslalterna.
Kontrolluppgift sora anstalt läranar i anledning av utbetalning på gmnd av P-försäkring
bör således innehålla uppgift såväl ora tidigare sora nuvarande ägare och
vidare, om möjUgt, fång varigenom äganderätten övergått. Detla föranleder
ändring i 37 § 2 mom. taxeringsförordningen.
Kommittén
föreslår att de nya bestämmelserna tillämpas första gången vid 1974 års
taxering. Jag anser raig kunna förorda koramitiéns förslag i denna fråga. I sararaanhanget
vill jag erinra ora att koraraitténs förslag publicerades före ingången av år
1973.
Hemställan
Under
åberopande av det anförda hemställer jag, alt Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att
antaga inom finansdeparteraentet upprättade förslag lill 1. lag ora ändring i koramunalskattelagen
(1928: 370),
Prop. 1973:120 40
2.
förordning ora ändring i
förordningen (1947: 576) ora statiig inkorastskatt,
3.
lag om ändring i
taxeringsförordningen (1956: 623),
Med
bifall till vad föredraganden sålunda raed instäraraande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåias
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet: Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 730J7*
Doktrin (1)
- Ronnie Eklund, Har kollektivavtalet fått en själen fråga om målanalys och lagstiftningsteknik, JT 1992/93 nr 2 s. 256, på s. 262
Hänvisas hit från
14 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (9)
9 kopplingar i 5 dokument.
- Prop. 2001/02:25 En ny lag om självdeklarationer och kontrolluppgifter s. 177 i texten
- Prop. 1999/2000:2D1 Inkomstskattelagen i texten
- Bet. 1987/88:SfU29 om reformering av den allmänna försäkringens efterlevandeförmåner m.m. (prop. 1987/88:171) s. 84 i texten
- Rskr. 1973:244 i texten
- Bet. 1973:SkU35 Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:120 med förslag angående beskattning av pensionsförsäkringstagare, m. m. jämte motion… s. 1 · s. 10 · s. 13 · s. 18 · och 1 till i texten
Doktrin (5)
5 kopplingar i 3 dokument.
- Brattström, Makars pensionsrättigheter, 2004 s. 120 · s. 124 om s. 3 · s. 335 i texten
- JT 1992/93 s. 256 Ronnie Eklund, Har kollektivavtalet fått en själen fråga om målanalys och lagstiftningsteknik s. 262 i texten
- Bergström, Skatter och civilrätt, 1978 s. 293 i texten