Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om inskrivningsregister, m.m.

1973 · 87 sidor, varav 66 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 66 av 87 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1973:13, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om inskrivningsregister, m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knngl. Majrts proposition nr 13 år 1973 Prop. 1973:13

Nr 13

Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om inskrivningsregister, m. m.; given
Stockholms slott den 2 februari 1973.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av
bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justltieärenden och lagrådets
protokoll, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till
riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF ADOLF

CARL
LIDBOM

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Genom beslut av 1968 och 1970 års riksdagar har
principbeslut fattats om att ADB skall införas på fastighetsregistreringens
område och inom inskrivningsväsendet. De närmare föriitsättningarna för
reformens genomförande behandlas i årets statsverksproposition. Denna
proposition innehåller förslag till sådan lagstiftning i fråga om
inskrivningsväsende och fastighetsbildning som behövs för att reformen skall
kunna genomföras.

1
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 13

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:13

1
Förslag till

Lag
om ändring i jordabalken

Härigenom förordnas, att i jordabalken skall
införas en ny paragraf, 19 kap. 24 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

19 kap. 24 §

Konungen kan för viss Inskrivningsmyndighets
område eller del av sådant område bestämma, att inskrivning skall ske i inskrivningsregister
i stället för i fastighetsbok eller tomträttsbok. Sär-sldlda bestämmelser om
sådan inskrivning finns i lagen (1973: ) om inskrivningsregister.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1974.

2
Förslag till

Lag
om inskrivningsregister

Härigenom
förordnas som följer.

1
§ Denna lag äger tillämpning,
om Konungen med stöd av 19 kap. 24 § jordabalken bestämt att inskrivning skall
ske i inskrivningsregister i stället för i fastighetsbok eller tomträttsbok.

2
§ Inskrivningsregister föres
med användande av automatisk databehandling.

3
§ Om inskrivning i
inskrivningsregister gäller 1923 kap. jordabalken, i den mån ej annat följer
av denna lag. Därvid äger bestämmelserna om fastighetsbok och tomträttsbok
motsvarande tillämpning på inskrivningsregister.

4
§ Inskrivningsdag hålles varje
måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag, som icke utgör helgdag. Lika med
helgdag anses midsommarafton och julafton. Konungen eller myndighet som
Konungen bestämmer kan förordna att inskrivningsdag skall inställas, om
särskilda skäl föreligger till det.

1 Omtryckt 1971: 1209.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:13 3

Ansökan som inkommit efter den tidpunkt då
inskrivningsdagen enligt därom meddelade bestämmelser avslutats anses gjord på
nästföljande inskrivningsdag.

Upptages ansökan i inskrivningsärende samma dag som
registrering sker i fastighetsregistret beträffande den fastighet som
ansökningen avser, skall det anses som om ansökningen gjorts efter
registreringen.

5 §
Inskrivningsärende får, förutom i de fall som anges i 19 kap. 9 §

jordabalken, uppskjutas till senare inskrivningsdag, om ärendet med hän

syn till beskaffenhet eller omfattning ej lämpligen kan företagas till ome

delbar prövning.

Ärende som uppskjutits med stöd av första stycket
skall upptagas till prövning senast på femte inskrivningsdagen efter den
inskrivningsdag då ansökningen gjordes.

6
§ Beslut i inskrivningsärende
som enligt därom gällande bestämmelser skall införas i inskrivningsregister
meddelas genom införing i registret. Beslutet skall anses ha det innehåll som
framgår av registret.

7
§ Skall enligt lag eller annan
författning visst förhållande antecknas i fastighetsbok eller tomträttsbok,
sker vid tillämpningen av denna lag anteckning i inskrivningsregister, om ej
Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer föreskriver att anteckning i
stället skall göras i fastighetsregister eller, i fråga om uppgift som redan
förekommer i sådant register, att anteckning skall underlåtas.

8
§ Bestämmelsema i 19 kap. 17
och 18 §§ jordabalken om rättelse av införing äger motsvarande tillämpning på
sådan uppenbar oriktighet i inskrivningsregister, som har uppkommit till följd
av tekniskt fel.

9
§ Bestämmelserna i 19 kap. 19 §
första stycket jordabalken om ersättning för förlust till följd av fel eller
försummelse äger motsvarande tillämpning på förlust som uppkommit till följd av
tekniskt fel i inskrivningsregister eller i anordning som hos
inskrivningsmyndighet, fastighetsbildningsmyndighet eller
fastighetsregistermyndighet är ansluten till registret. Vad i 19 kap. 19 §
andra stycket jordabalken föreskrives äger motsvarande tillämpning på förlust
som uppkommit till följd av rättelse av oriktighet som avses i 8 §.

Bestämmelserna i 18 kap. 5 och 7 §§ jordabalken
gäller även i fråga om ersättning som avses i första stycket.

10 §
Fastighet eller tomträtt, som till följd av oklara inskrivningsför

hållanden eller av annat skäl icke kan överföras till inskrivningsregister,

får efter beslut av inskrivningsmyndigheten i varje särskilt fall kvarstå i

fastighetsbok eller tomträttsbok.

Inskrivning rörande fastighet eller tomträtt som
avses i första stycket sker enligt jordabalken med iakttagande av 4 och 5 §§
denna lag.

Har Konungen för del av inskrivningsmyndighets
område bestämt att inskrivning skall ske i inskrivningsregister i stället för i
fastighetsbok eller tomträttsbok, äger andra stycket motsvarande tillämpning i
fråga om inskrivning rörande fastighet eller tomträtt inom återstoden av området.

11 §
Närmare föreskrifter för tillämpningen av deima lag meddelas av

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1974.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:13

3 Förslag till

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988)

Härigenom förordnas i fråga om
fastighetsbildningslagen (1970:

988)1, dels att nuvarande 19 kap. 5
§ skall betecknas 19 kap. 6 §, dels att i lagen skall införas en ny paragraf,
19 kap. 5 §, av nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap. 5 §

Lider någon förlust till följd av
tekniskt fel i fastighetsregister som föres med användande av automatisk
databehandling eller i anordning som hos inskrivningsmyndighet,
fastighetsbildningsmyndighet eller fastighetsregistermyndighet är ansluten till
registret, har han rätt till ersättning av staten. Har den skadelidande
medverkat till förlusten genom att utan skälig anledning underlåta att vidtaga
åtgärd för bevarande av sin rätt eller har han på annat sätt medverkat till
förlusten genom eget vållande, skall ersättningen efter vad som finnes skäligt
nedsättas eller helt bortfalla.

Rättelse av uppenbar oriktighet
till följd av tekniskt fel i fastighetsregister som avses i första stycket får
utan hinder av 4 § första stycket första punkten ske även om det kan medföra
förfång för fastighetsägare eller rättlghetshavare. Tillfälle att yttra sig
skall lämnas, förutom fastighetsägare och rättlghetshavare, myndighet som
avses i 18 kap. 5 § första stycket jordabalken.

Kommer till följd av beslut 1
ärende om rättelse enligt andra stycket förlust att tillskyndas ägare eller
rättlghetshavare, har han rätt till ersättning av staten. Ersättning

Omtryckt 1971:1035.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

utgår
dock icke, om han med hänsyn till felets beskaffenhet eller andra
omständigheter bort inse att fel förekommit.

I fråga om ersättning som avses i denna paragraf
äger 18 kap. 5 och 7 §§ jordabalken motsvarande tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1974.

4
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1932:169) om uppläggande av nya fastighets-Iräcker för
landet

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1932: 169) om
uppläggande av nya fastighetsböcker för landet, att mbriken till lagen samt 1,
2 och 10 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om
uppläggande av nya fastighetsböcker

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

1
§

För varje domsaga å landet skall uppläggas
fastighetsbok, gemensam för lagfarts- och inteckningsärenden.

Uppläggandet av fastighetsboken skall ske under
häradshövdingens ledning och på hans ansvar, där ej Konungen annorlunda föreskriver.

Föreslagen lydelse

För varje inskrivningsmyndighets område skall
uppläggas fastighetsbok, gemensam för lagfarts-och inteckningsärenden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I
fastighetsboken skola upptagas samtliga inom domsagan belägna fastigheter; dock
skall fastighet, som är anslagen till boställe eller from stiftelse eller
utarrenderad för kronans räkning eller eljest under dess omedelbara
disposition, icke upptagas i fastighetsboken i annat fall än då det erfordras
för inskrivning rörande fastigheten.

I
fastighetsboken skola upptagas samtliga inom inskrivningsmyndighetens område
belägna fastigheter; dock skall fastighet, som är anslagen till boställe eller
from stiftelse eller utarrenderad för kronans räkning eller eljest under dess
omedelbara disposition, icke upptagas i fastighetsboken i annat fall än då det
erfordras för inslaivning rörande fastigheten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Närmare bestämmelser angående fastighetsboken och tillämpningen
i övrigt av denna lag meddelas av Konimgen, som tUlika beträffande de
särskilda domsagorna meddelar erforderliga föreskrifter angående bedrivandet av
arbetet med fastighetsbokens uppläggande.

Närmare bestämmelser angående fastighetsboken och tillämpningen
i övrigt av denna lag meddelas av Konungen, som tillika beträffande de
särskilda inskrivningsmyndigheternas områden meddelar erforderliga
föreskrifter angående bedrivandet av arbetet med fastighetsbokens uppläggande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:1037) om äganderättsutredning
och le-galisering

Härigenom förordnas, att 30 § lagen (1971: 1037) om äganderättsutredning
och legalisering skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

30 §

För var och en som i äganderättsförteckning upptagits som ägare till
fast egendom skall på grund av förteckningen lagfart beviljas på egendomen, om
ej annat följer av 31 §. Ny lagfart behövs dock ej för den som redan har
lagfart på samma egendom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagfart skall anses sökt på andra inskrivningsdagen efter
det att tiden för fullföljd av talan mot förrättningen utgått.

Lagfart skall anses sökt på andra inskrivningsdagen efter
det att tiden för fullföljd av talan mot förrättningen utgått. Har förordnande
enligt 19 kap. 24 § jordabalken meddelats för inskrivningsmyndighets område
eller del därav, skall lagfarten dock anses sökt på tionde inskrivningsdagen
efter fullföljdstidens utgång.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:13

Utdrag
av protokollet över justltieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 3 januari 1973.

Närvarande:
Statsministern PALME, ministem för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG,
ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL,
ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter fråga angående lagstiftning om
inskrivningsregister för inskrivningsväsendet enligt jordabalken m. m. och
anför.

1
Inledning

Inskrivningsväsendet enligt jordabalken (JB)
grundas på den fastighetsindelning som redovisas i fastighetsregister. Sådant
register förs f. n. för större delen av landet enligt förordningen (1908: 74 s.
1) angående jordregister. Jordregistret bygger på att socken är
registerområde. Fastighetsregister för stad (stadsregister) förs enligt
stadsregisterkungö-relsen (1971: 1010). Huvudregeln är att stadsregister skall
omfatta kommun eller del av kommun där sådant register fördes vid utgången av
år 1971. Registren förs i stor utsträckning för hand i bundna böcker eller i
lösbladsband.

Är 1964 tillkallades en särskild utredningsman att
såsom sakkunnig göra en översyn av reglema om fastighetsregistrering.
Utredningsmannen, som antog namnet fastighetsregisterutredningen, avlämnade i
oktober 1966 betänkandet (SOU 1966: 63) Fastighetsregistrering. Betänkandet
innehöll förslag bl. a. om att fastighetsregistret skulle göras enhetligt för
hela landet, att kommun i princip skulle vara registerområde samt att registret
skulle grundas på automatisk databehandling (ADB).

Förslaget remissbehandlades och förelades därefter
1968 års riksdag, som angav vissa riktlinjer för en reform av
fastighetsregistreringen (prop. 1968: 1 bil. 4 s. 10, SU 1968: 2, 3LU 1968: 5,
rskr 1968: 80). Riksdagsbeslutet innebar bl. a., att det nya
fastighetsregistret skulle föras med användande av ADB och att registret skulle
förläggas lill en central anläggning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:13 8

Som ett led i den pågående
fastighetsregisterreformen utfärdades kungörelsen (1968:379) om uppläggande av
nytt fastighetsregister, m. m. Enligt kungörelsen skall ett nytt enhetligt
fastighetsregister läggas upp för hela landet i överensstämmelse med
fastighetsregisterutredningens förslag.

Genom beslut den 28 juni 1968 inrättade Kungl.
Maj:t centralnämnden för fastighetsdata (CFD). Nämnden fick tiil uppgift att
genomföra fastighetsregisterreformen i den mån detta ej ankommer på
lantmäte-riväsendet.

Inskrivning enligt JB sker f. n. i fastighetsbok
eller tomträttsbok. Systemet är i huvudsak detsamma som infördes genom lagen
(1932: 169) om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet och lagen (1932:
170) med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden.

Ar 1965 tillkallades sakkunniga för att utreda
frågan om ADB på inskrivningsväsendets område. Kommittén, som antog namnet inskrivningskommittén,
avlämnade i maj 1969 betänkandet (SOU 1969: 9) ADB inom inskrivningsväsendet.
Betänkandet innehöll förslag om att det nuvarande systemet med inskrivning i
fastighetsbok och tomträttsbok skulle ersättas med inskrivning i register
grundat på ADB.

Efter remissbehandling förelades förslaget 1970 års
riksdag, som fattade principbeslut om att ADB skulle införas på
inskrivningsväsendets område (prop. 1970: 1 bil. 4 s. 44, SU 1970: 2, 3LU 1970:
8, rskr 1970: 96). Enligt beslutet borde inskrivningsregistret förläggas till
en central dataanläggning och möjligheterna till en teknisk samordning med
fastighetsregistret undersökas närmare.

En
försöksverksamhet med ADB på fastighetsregisterområdet och inom
inskrivningsväsendet har ägt rum i Uppsala under senare delen av år 1970 och
första halvåret 1971. Försöken, som omfattat fastighetsbeståndet i ungefär
halva Uppsala län och som bedrivits av CFD, har utvisat att ett centralt
fastighetsregister och ett centralt inskrivningsregister kan samordnas i
tekniskt avseende. Nämnden har därför enligt sin år 1971 utfärdade instmktion
(SFS 1971:491) fått uppdrag bl. a. att förbereda uppbyggnad av centrala
fastighets- och inskrivningsregister, baserade på ADB-teknik (jfr prop. 1971:
1 bil. 4 s. 10).

Chefen för justitiedepartementet har tidigare denna
dag vid anmälan av de frågor som gäller utgifterna för budgetåret 1973/74 inom
justitiedepartementets verksamhetsområde föreslagit att den pågående försöksverksamheten
ersätts av ett första driftsystem (driftsystem 1) med början den 1 juli 1974.
En övergång till ADB-system förutsätter ändringar i JB och andra
författningar. Inom justitiedepartementet har utretts vilka
lagstiftningsåtgärder som behövs för att göra det möjligt att gå över till inskrivning
i register grundat på ADB. Resultatet av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:13 9

utredningen
har redovisats i en promemoria (Ds Ju 1972: 23) med förslag till lag om
inskrivningsregister m. m.

Över
promemorian har remissyttranden avgetts av Svea hovrätt efter hörande av
inskrivningsdomama vid inskrivningsmyndigheterna i Stockholms, Södra Roslags,
Uppsala, Uppsala läns norra, Uppsala läns södra och Gävle domsagor
domstolsväsendets organisationsnämnd (DON), centralnämnden för fastighetsdata
(CFD), kammarkollegiet, statskontoret, bankinspektionen, lantmäteristyrelsen,
länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala och Malmöhus län, exekutionsväsendets
organisationsnämnd (EON), Svenska kommunförbundet. Svenska bankföreningen.
Svenska sparbanksföreningen, Sveriges jordbmkskasseförbund, Sveriges allmänna
hypoteksbank. Konungariket Sveriges stadshypoteks-kassa. Föreningen mellan
ombudsmännen hos Sveriges landshypoteks-institution. Föreningen för tjänstemän
inom Sveriges stadshypoteksor-ganisation, Sveriges fastighetsägareförbund,
Sveriges lantmätareförening och Föreningen Sveriges tingsrättsdomare.

2
Allmänna synpunkter

2.1
Gällande rätt

Gällande bestämmelser om inskrivning i
fastighetsbok och tomträttsbok finns i 19 kap. JB och i de med stöd av 19 kap.
23 § JB utfärdade fastighetsbokskungörelsen (1971: 708),
tomträttsbokskungörelsen (1971:801) och kungörelsen (1971:784) med
tillämpningsföreskrifter för inskrivningsväsendet enligt jordabalken
(inskrivningskungörelsen). Om uppläggande av fastighetsböcker gäller lagen
(1932: 169) om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet. För de gamla
lagfarts- och inteckningsböckerna gäller övergångsvis kungörelsen (1875: 70 s.
1) om huru lagfarts- och inteckningsböcker skola inrättas och föras och för
äldre tomträttsböcker kungörelsen (1907: 122 s. 1) om tomträttsböckers och
vattenfallsrättsböckers inrättande och förande. Bevis om innehållet i
fastighetsbok eller tomträttsbok utfärdas enligt gravations-beviskungörelsen
(1971: 710).

Upplägg i fastighetsboken kan avse en eller flera
fastigheter. Varje upplägg innehåller tre avdelningar: fastighetsspalt,
lagfartsspalt och inteckningsspalt. Fastighetsspalten innehåller uppgift om
fastighetens tillkomst, om förändringar i dess areal, om dess mantal eller
annan motsvarande beteckning, om tomträtt som upplåtits i fastigheten m. m. I
lagfartsspalten införs beviljade, uppskjutna, vilandeförklarade eller avslagna
lagfartsansökningar. Inteckningsspalten upptar inteckningar, inskrivningar
till säkerhet för nyttjanderätt (dock ej tomträtt), servitut och rätt till
elektrisk kraft samt anteckningar, som enligt lag eller annan

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:13 10

författning
skall ske i fastighetsbok och som inte skall göras på annat ställe på
upplägget.

Tomträttsboken
läggs upp efter samma principer som fastighetsboken. Ett upplägg i sådan bok
innehåller tre avdelningar: tomträttsspalt, innehavarspalt och
inteckningsspalt. Tomträttsspalten upptar uppgifter som är av betydelse oavsett
vem som är innehavare av tomträtten. Här redovisas således vem som är
upplåtare, när upplåtelsen skedde, dag då inskrivning söktes, ändamålet med
upplåtelsen, avgäldens storlek, tidpunkterna för uppsägning av
tomträttsavtalet och för reglering av av-gälden m. m. I innehavarspalten och
inteckningsspalten införs uppgifter om tomträttens innehavare och om
inskrivningar i tomträtten efter samma principer som gäller för införing i
fastighetsbokens lagfarts- och inteckningsspalter.

2.2
ADB-systemet

Det förslag till ADB-system som chefen för
justitiedepartementet lagt fram tidigare denna dag vid anmälan av de frågor som
gäller utgifterna för budgetåret 1973/74 inom justitiedepartementets
verksamhetsområde bygger på erfarenheter från försöksverksamheten i Uppsala län.
Enligt förslaget skall systemet (driftsystem 1) till en början omfatta Uppsala
län och därefter successivt genomföras i bl. a. Gävle kommun och Stockholms
län. Driftsystem 1 avser ADB-rutiner för ett centralt fastighetsregister (FR)
och ett centralt inskrivningsregister (IR) samt vissa från länsstyrelse
aviserade uppgifter ur fastighetslängden. Registren läggs enligt förslaget upp
i en dator på s. k. direktåtkomstminnen (skivminnen). Kommunikationen med
datorn skall ske via bildskärmsterminaler, som skall finnas hos
fastighetsregistermyndigheterna och inskrivningsmyndigheterna. Avsikten är att
så småningom kommuner, banker och andra intressenter skall beredas möjlighet
att till datorn ansluta s. k. presentationsterminaler. Med hjälp av dessa
skall de kunna få upplysning om innehållet i registren självfallet utan att
kunna påverka registeruppgifterna.

Det av chefen för justitiedepartementet framlagda
förslaget bygger på ett av CFD den 28 april 1972 presenterat förslag till
driftsystem i en första etapp (Fastighetsdatabanken. Systemförslag driftsystem
-1). Enligt CFD:s förslag kan driftsystem 1 användas under tiden den 1 juli
1974den 1 oktober 1976, då ett nytt system föreslås komma till användning.

CFD
har i sitt systemförslag bl. a. tagit upp frågor som rör registrens innehåll,
mtiner för införing i registren (ajourföring) och för informationsåtervinning.
Dessa frågor berörs kortfattat i departementschefens framställning. CFD:s
förslag i dessa delar innebär i huvudsak följande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:13 11

FR föreslås innehålla i stort sett de uppgifter som
f. n. redovisas i jordregister eller i stadsregister.

IR skall enligt förslaget bestå av en avdelning för
lagfart, en för tomträtt, en för inteckningar m. m., en för anteckningar och en
för uppgifter om äldre förhållanden. Redovisningen av tomträtt skall inte ske
separat utan i anslutning till inskrivningsuppgifterna rörande den fastighet, i
vilken tomträtten är upplåten. Förslaget innebär sammanfattningsvis att inskrivningsförhållandena
skall redovisas enligt följande.

I avdelningen för lagfart: den lagfarne ägaren med
person- eller annat identitetsnummer, fullständigt namn och adress, dag då
lagfart söktes jämte aktnummer, akthänvisning till övriga beslut rörande lagfarten,
uppgift om storleken av ägarens innehav, när han inte äger hela fastigheten,
uppgift om tidpunkt för förvärvet, förvärvets art och i förekommande fall
köpeskillingen samt vissa anteckningar, som har ett klart samband med
lagfartsförhållandena.

I avdelningen för tomträtt: de uppgifter som f. n.
redovisas i tomträttsbokens tomträtts- och innehavarspalter med de smärre
jämkningar, som påkallas av ADB-systemet.

I avdelningen för inteckningar m. m.: inteckningar
med angivande av beloppet, inskrivningar till säkerhet för nyttjanderätt,
servitut eller rätt till elektrisk kraft med uppgift om rättighetens
beskaffenhet (inteckningar och andra inskrivningar anges i företrädesordning),
uppgift om de åtgärder, som kan ha vidtagits med inteckning eller inskrivning,
samt uppgift om innehavsanteckning.

I avdelningen för anteckningar: anteckningar som
enligt lag eller annan författning skall införas i fastighetsbok eller
tomträttsbok och som inte har sådant samband med lagfart, tomträtt, inteckning
eller annan inskrivning, att de bör införas i anslutning till denna.

I avdelningen för uppgifter om äldre förhållanden:
inskrivningsuppgifter som blir inaktuella antingen genom dödning eller genom
att de av annan anledning inte längre har aktualitet (t. ex. säljares lagfart).

Av uppgifterna i länsstyrelsens fastighetslängd
föreslås fastighetskod, taxeringsvärde (totalvärde och byggnadsvärde),
bebyggelsekod, typkod och anteckning om samtaxering tillföras dataregistren.
Vidare skall fastighetslängdens ägaruppgifter anges dels om ägaren är en annan
än den som har lagfart på fastigheten, dels om taxeringsregistret innehåller
uppgift om ägare till byggnad å ofri grund.

Införing i registren skall enligt förslaget ske via
de nyss nämnda bildskärmsterminalerna, vilka skall stå i förbindelse med datorn
via fast uppkopplade telelinjer. Ansvaret för införing m. m. skall i fråga om
FR vila på vederbörande fastighetsregistermyndighet och i fråga om IR ligga hos
vederbörande inskrivningsmyndighet.

Uppgift
om innehåll i FR och IR skall enligt förslaget lämnas ge-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:13 12

mensamt
för båda registren. Framställning av registemtdrag (fastighetskort eller
fastighetsbevis) skall ske centralt med användande av radskrivare.

2.3
Promemorian

Den planerade övergången till inskrivning i IR
käimetecknas enligt promemorian av att det nya systemet i inledningsskedet kan
göras till-lämpligt endast i en del av landet. Reformen måste genomföras successivt,
vilket kan beräknas ta åtskilliga år. Med hänsyn till att bara en del av
fastighetsbeståndet kommer att beröras av ADB-systemet under den första tiden
framstår det som naturligast att tiU en början reglera frågan om inskrivning i
IR i en särskild lag, som får gälla parallellt med JB:s bestämmelser om
inskrivning i fastighetsbok och tomträttsbok (jfr SOU 1969: 9 s. 54). De
frågor som särskilt bör regleras är enligt promemorian inskrivningsintervallet
i ADB-systemet, möjligheten att meddela uppskovsbeslut och statens skadeståndsansvar
för förluster på grund av tekniska fel i systemet.

Frågan om uppläggande och förande av IR bör enligt
promemorian regleras i kungörelse. På samma sätt bör man förfara i fråga om de
avvikelser från inskrivningskungörelsens regler om dagbokföring, beslut, bevis
om beslut och förfarandet vid sammanläggning m. m. som ADB-systemet föranleder.
För att reglera formerna för bevis om innehållet i IR bör enligt promemorian
utfärdas en mot gravationsbeviskungörelsen svarande kungörelse. Med hänsyn till
integreringen mellan FR och IR måste flera uppgifter ur FR (bl. a.
fastighetsregisterbeteckningen) tas med i ett sådant bevis. Den naturligaste
lösningen torde därför vara, att kungörelsen får avse bevis om innehållet i
båda registren. I promemorian påpekas vidare att behörighetsfrågorna, som f.
n. regleras i tingsrättsinstruktionen (1970: 108), bör tas upp till ny
bedömning. Ett system med delegation av beslutanderätten till
biträdespersonalen förutsätter särskild reglering liksom frågan om hur
tillstånd skall ges till den fysiska uppdateringen av IR. En annan detalj, som
påverkas av att ADB införs på inskrivningsväsendets område, är enligt
promemorian inskrivningsmyndighetens underrättelseskyldighet. Vissa
aviseringar, såsom underrättelser till lokal skattemyndighet och
lantbruksnämnd, kommer att kunna ske på maskinell väg. Kungörelsen (1971:709)
om skyldighet för inskrivningsmyndighet att lämna vissa underrättelser om
sökta lagfarter m.m. kan därför inte utan ändring tillämpas i ett ADB-system.
Också kungörelsen (1971: 933) om rättsstatistiken får enligt promemorian
underkastas de ändringar, som påkallas av ADB-systemet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 13 13

2.4
Remissyttrandena

Förslaget att till en början reglera frågan om
inskrivning i IR i en särskild lag, som skall gälla parallellt med JB:s
bestämmelser om inskrivning i fastighetsbok och tomträttsbok, tillstyrks eller
lämnas utan erinran av ett stort antal remissinstanser. Bland dessa kan nämnas
inskrivningsdomarna i Södra Roslags, Uppsala läns norra och Gävle domsagor,
DON, CFD, kammarkollegiet, länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län.
Svenska kommunförbundet. Svenska sparbanksföreningen. Föreningen mellan
ombudsmännen hos Sveriges hypoteksinsti-tiitlon och Sveriges
lantmätareförening. I intet fall har lämpligheten av den föreslagna lösningen
ifrågasatts.

Lantmäteristyrelsen framhåller att FR och IR
givetvis måste samordnas inte endast tekniskt utan också i viktiga sakliga
avseenden. Enhgt styrelsens mening är det därför påkallat att författningarna
rörande de båda registren utarbetas i nära anslutning till varandra. Styrelsen
förutsätter sålunda att ett slutligt förslag omfattande alla erforderliga
författningar kommer att framläggas i ett sammanhang. Samtidigt påpekar
styrelsen att en motsvarighet till regleringen om ersättning för förlust tiU
följd av tekniska fel i IR behövs också för FR:s del.

Inskrivningsdomaren i Stockholms domsaga och
länsstyrelsen i Stockholms län påpekar att även andra författningar än dem som
nämnts i promemorian, t. ex. stämpelskatteförordningen, expeditionskungörelsen,
stämpelkungörelsen, förköpskungörelsen och det s. k. servicecirkuläret, torde
behöva ändras inför den väntade datareforaien.

3
Intervallet mellan inskrivningsdagarna 3.1 Gällande rätt

Enligt 19 kap. 5 § JB skall inskrivningsärende tas
upp på inskrivningsdag. Sådan hålls en gång i veckan. I
inskrivningskungörelsen föreskrivs, att inskrivningsdag i allmänhet skall
hållas varje onsdag och avslutas klockan 12. Om ansökan kommit in mellan två
inskrivningsdagar, anses den gjord på den senare. Detta medför att
inskrivningsförhållandena mellan inskrivningsdagarna befinner sig i ett
statiskt tillstånd. Förändringar kan således ske endast på inskrivningsdag.

3,2
Tidigare överväganden i frågan. Erfarenheterna från försöksverksamheten

Frågan om intervallet mellan inskrivningsdagarna i
ett ifrågasatt ADB-system utreddes av inskrivningskommittén. I sitt betänkande
(s. 37) konstaterade kommittén bl. a. att veckointervallet
motiverades

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:13 14

framför allt av historiska och praktiska skäl. Vid
utfärdandet av gravations- och äganderättsbevis var det en fördel att
fastigheternas rättstillstånd under en jämförelsevis lång tid befann sig i
viloläge. Bevis utfärdades nämligen enbart med stöd av fastighetsboken, och de
införingar i denna som avsåg en viss inskrivningsdag måste vara avslutade,
innan bevisen som hänförde sig till den dagen avfattades och daterades. För
den rättssökande allmänheten hade däremot det långa intervallet enligt
kommitténs uppfattning inte något reellt värde.

Kommittén framhöll vidare att vid
automatisk databehandling av inskrivningsärenden personalen skulle komma att
helt avlastas flera tidskrävande arbetsmoment såsom utskrifter av bevis om
inskrivning och av gravationsbevis. Även dagbokförings-, debiterings- och
expedieringsrutinerna skulle automatiseras. Vidare skulle vissa manuella
arbetsrutiner förenklas. Införingen i registret av ändrings- och tilläggsdata
skulle sålunda ske uteslutande på maskinell väg, varför personalen skulle kunna
ägna huvudparten av sin arbetstid åt beredning och prövning av ärenden.
ADB-tekniken skulle också innebära ytterligt korta manöver-och
transaktionstider. Dessa förhållanden skulle göra det möjligt att hålla
inskrivningsdag varje arbetsdag. Också från maskinteknisk synpunkt skulle ett
kort intervall vara att föredra. Behovet av minnesutrymme för mellanlagring
skulle nämligen enligt kommittén bli mindre ju oftare inskrivningsdag hölls,
och expedieringen skulle underlättas om den kunde ske dag för dag.

Inskrivningskommittén pekade också
på de positiva verkningar en-dagsintervallet enligt kommitténs uppfattning
skulle medföra för allmänheten och särskilt för fastighetskreditväsendet genom
en snabb expediering och ett aktuellt register. Kommittén fömtsatte att
personalstyrkan skulle avpassas så att tillfälliga anhopningar av ärenden
liksom ärenden av svårare art skulle klaras inom ramen för endagsintervallet.
Vidare utgick kommittén från att det dåvarande jordabalksförslagets (numera 19
kap. 9 § JB) regler om uppskov skulle lämpa sig väl för det fall ofullständiga
ärenden inte skulle kunna kompletteras under inskrivningsdagen.

Inskrivningskommitténs förslag gick
således ut på att varje arbetsdag skulle utgöra inskrivningsdag.

Vid remissbehandlingen av
inskrivningskommitténs betänkande tillstyrktes förslaget att varje arbetsdag
skulle utgöra inskrivningsdag av flertalet remissinstanser (jfr prop. 1970: 1
bil. 4 s. 48). Remissinstanser med anknytning till domstolsväsendet ställde sig
dock kritiska. Kritiken inriktades närmast på att den föreslagna ordningen inte
var praktiskt genomförbar med hänsyn bl. a. till att ärendetillströmningen
också i framtiden kunde förväntas bli ojämn och till att inskrivningsmyndigheterna
behövde rådrimi för att avgöra omfattande eller komplicerade ärenden. Från
några håll hävdades, att det skulle uppkomma risker för

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:13 15

rättsförlust
vid samtidig inskrivningsåtgärd, exekution och fastighetsbildningsförrättning
m. m. och att det för allmänheten kända veckointervallet därför borde
behållas. Om datatekniska krav nödvändiggjorde kortare intervall mellan
inskrivningsdagarna, borde inskrivning i allt fall inte få ske varje dag. I ett
yttrande föreslogs som en möjligen lämplig lösning för de fall
fastighetsbildning och inskrivning skedde samma dag, att fastighetsbildande
förrättningar skulle ges rättsverkan viss bestämd veckodag och att inskrivningsåtgärd
inte skulle få vidtas den dagen.

I
statsverkspropositionen till 1970 års riksdag (prop. 1970: 1 bil. 4 s. 53)
förordade chefen för justitiedepartementet att det fortsatta utredningsarbetet
skulle bedrivas med utgångspunkt från att inskrivningsdag skulle hållas varje
arbetsdag. Departementschefen framhöll emellertid att det under
försöksverksamheten närmare fick övervägas om och i vad mån systemet kunde
behöva modifieras.

Tredje
lagutskottet fann i sitt av riksdagen godtagna utlåtande (3LU 1970: 8 s. 19)
att ett system med inskrivningsdag varje arbetsdag skulle innebära sådana
uppenbara fördelar att det om möjligt borde genomföras. Utskottet ansåg det
därför riktigt att det fortsatta utredningsarbetet bedrevs med utgångspunkt härifrån.
Visade det sig härvid att ett sådant system inte var praktiskt genomförbart
borde enligt utskottet självfallet en modifiering ske till t. ex. två eller tre
inskrivningsdagar i veckan.

Under
försöksverksamheten handlades inskrivningsärendena som om varje arbetsdag varit
inskrivningsdag. Eftersom försöket drevs vid sidan av den ordinarie
inskrivningsverksamheten, drabbades verksamheten av den ojämnhet i
ärendetillströmningen som erfarenhetsmässigt förekommer i det nuvarande
systemet (de flesta ärendena kommer in under tisdagen och onsdag förmiddag).
Någon utjämningseffekt i arbetsbelastningen kunde därför inte påvisas.
Emellertid framkom enligt CFD:s promemoria om utvärderingen av försöket intet
som talade emot de av inskrivningskommittén gjorda antagandena om fördelen med
ett dagligt inskrivningsintervall.

3.3
Promemorian

Enligt promemorian föreligger inte någon tvekan om
att ordningen med en inskrivningsdag i veckan bör överges i ett system med ADB.
Det långa intervallet medger inte ett rationellt utnyttjande av den dyrbara
datorutrustningen. Inte heller åstadkommes någon utjämning i ärendetillströmningen,
med påföljd att besvärande arbetstoppar kan uppkomma på inskrivningsdagarna
och orsaka problem, inte minst i form av överbelastning av datorsystemet. De
vinster i form av snabbare information ur ett aktuellt register, som
inskrivningskommittén räknade

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:13 16

med,
kommer därför enligt promemorian att kraftigt reduceras, om inte den nuvarande
ordningen med insltxivningsdag en gång i veckan överges.

I promemorian konstateras att en övergång till ett
system med inskrivningsdag varje arbetsdag medför fördelar från flera
synpunirter. Den främsta fördelen är enligt promemorian att de som söker inskrivning
kan få sina ärenden snabbare behandlade och att registret ständigt är aktuellt.
Men även från arbetsteknisk synpunkt är systemet fördelaktigt. Det medför en
jämnare arbetsbelastning hos inskrivningsmyndigheten och skapar enhetlighet i
arbetsformema, eftersom samma rutiner skall gås igenom varje dag.

Med
hänsyn till försöksverksamhetens relativt begränsade omfattning bör man enligt
promemorian inte dra alltför långtgående slutsatser av de erfarenheter som
vunnits från denna i fråga om endagsintervallet. Vid försöksverksamheten har
emellertid, sägs det, inte framkommit någon omständighet som ger stöd för att
ett system med inskrivningsdag varje arbetsdag ej skulle vara praktiskt
genomförbart.

Frågan om det är möjligt att genomföra systemet
beror av flera faktorer, som i stor utsträckning sammanhänger med varandra.
Sålunda måste, framhålls det i promemorian, systemets inverkan på inskrivningsmyndighetens
personalbehov beaktas. Vidare måste enhgt vad som framkommit under
försöksverksamheten stömingar och driftsavbrott på upp till ett par dagar
tas med i beräkningen. En annan fråga som är av betydelse i sammanhanget är
fastighetsregistreringen och dess inverkan på handläggningen av
inskrivningsärendena.

Vad personalstyrkan beträffar måste denna enligt
promemorian givetvis avpassas så att den medger ett rationellt utnyttjande av
arbetskraften. Samtidigt måste det finnas en viss beredskap vid tillfälliga
toppar i arbetsbelastningen eller vid sjukdom och annan ledighet. En sådan
beredskap bör kimna upprätthållas genom att inskrivningsmyndigheten skall vara
knuten till en allmän underrätt.

Vid avbrott i överföringen mellan terminal och
centralregister eller andra driftsstömingar torde man enligt promemorian
knappast vara betjänt av personalförstärkningar, eftersom terminalutmstningen,
när den åter kan tas i bruk, sätter en gräns för hur många personer som kan
sysselsättas hos myndigheten. För sådana situationer får i stället utvecklas
mtiner för att förkorta handläggningstiden vid terminalen, så att den uppkomna
balansen snabbt kan hämtas in när systemet åter fungerar.

I promemorian påpekas att tillvägagångssättet vid
fastighetsregistreringen är av stor betydelse för inskrivningsväsendet. Enligt
det system som rådde före fastighetsbildningslagens (FBL) tillkomst
fastställdes normalt inga förrättningar på onsdagar (inskrivningsdagar).
Härigenom kunde man undvika komplikationer i inskrivningshänseende.

Med
tillkomsten av FBL har frågan enligt promemorian kommit i

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:13 17

ett
annat läge så till vida som fastighetsbildningen ej längre fullbordas genom
fastställelsebeslut. Enligt FBL sker fullbordandet genom registreringen i FR
(1 kap. 2 § FBL). Registrering skall enligt 19 kap. 3 § FBL ske snarast möjligt
sedan förrättningen avslutats och denna eller, om besvär anförts, domstolens
avgörande vumiit laga kraft. Denna bestämmelse bör ses mot bakgrunden av
föreskriften i 16 kap. 15 § FBL, enligt vilken fastighetsdomstol, om besvär
anförts över avslutad förrättning, ofördröjligen och senast inom fyra dagar
skall tillställa fastighetsregistermyndigheten avskrift av besvärsinlagan. Den
praktiska konsekvensen av denna regel blir, att fastighetsregistermyndigheten
alltid måste dröja med registreringen i minst fyra dagar räknat från besvärstidens
utgång. Med hänsyn till att systemet medger att registreringen kan uppskjutas
en eller annan dag har lantmäteristyrelsen även i den nuvarande situationen
utfärdat anvisningar om att registrering inte får dagtecknas på dag som är
inskrivningsdag (lantmäteristyrelsens meddelande nr 9: 1971 mom. 2).

Om inskrivningsdag hålls varje arbetsdag kan en
ordning av nyss angivet slag enligt promemorian inte tillämpas.
Fastighetsregistrering måste då alltid ske på inskrivningsdag. En sådan ordning
kräver emellertid att man tar ställning till vilka verkningar som bör följa av
att en ansökan om inskrivningsåtgärd sker på samma dag som en förändring
inträffar i fastighetsregistreringen. Denna fråga får lösas under
hänsynstagande till att rättsverkan av en inskrivning måste hänföra sig till
viss bestämd fastighetsindelning. En uttrycklig regel bör därför enligt
promemorian tillskapas, av vilken framgår om viss fastighetsbildningsåtgärd
skall anses ha skett före eller efter en ansökan samma dag om inskrivning. Det
naturligaste betraktelsesättet torde därvid vara att låta registreringen få
rättsverkan framför ansökan i inskrivningsärende. I normalfallet skulle ett
motsatt ståndpunktstagande orsaka komplikationer. Det vanligaste fallet, där
registrering och ansökan i inskrivningsärende sammanträffar, torde bli att
ansökan om lagfart på ett område av en fastighet eller en fastighet med
undantag av ett område görs samma dag som registrering av avstyckning av
området sker. Låter man i den situationen inte registreringen gå före, nödgas
inskrivningsmyndigheten förklara ansökningen vilande (20 kap. 7 § 9 JB), ett
beslut som i detta fall endast orsakar onödig omgång. En liknande situation
inträffar om ansökningen i stället kommer från stamfastighetens ägare och avser
inteckning. I den mån köparen av området inte fått vilande lagfart på sitt
förvärv, skall inteckningsansökningen bifallas med påföljd att inteckningen
kommer att besvära också avstyckningen, vilket troligen inte varit avsett.

Det anförda visar enligt promemorian att det är
möjligt att genomföra ett system med inskrivningsdag varje arbetsdag. Med
hänsyn till de fördelar som följer med endagsintervallet föreslås att så sker.
Vidare

2
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 13

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:13 18

föreslås, att ansökan i inskrivningsärende, som tas upp samma dag som

den
berörda fastigheten undergår förändring i
FR, skall anses gjord

efter registreringen.

3.4 Remissyttrandena

Bland remissinstanserna råder
allmän enighet om att den nuvarande ordningen med en inskrivningsdag i veckan
bör överges, om ADB införs på inskrivningsväsendets område. Rörande det i
promemorian upptagna förslaget att inskrivningsdag skall hållas varje arbetsdag
råder dock delade meningar. Förslaget tillstyrks av inskrivningsdomarna i
Uppsala läns norra och Gävle domsagor, CFD, statskontoret, bankinspektionen,
lantmäteristyrelsen, EON, Svenska kommunförbundet. Svenska bankföreningen.
Svenska sparbanksföreningen, Sveriges fastighetsägareförbund. Föreningen
mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteks-Institution, Föreningen för
tjänstemän inom Sveriges stadshypoteksor-ganisatlon och Sveriges
lantmätareförening. TUl dem som avstyrker förslaget hör inskrivningsdomarna i
Stockholms, Uppsala och Uppsala läns södra domsagor, DON, länsstyrelsen i
Stockholms län och Föreningen Sveriges tingsrättsdomare.

Svea hovrätt och Inskrivningsdomaren i Södra Roslags
domsaga anser att endagsintervallet bl. a. av arbetstidsmässiga skäl inte bör
omfatta fredagar. Hovrätten, som avvisar tanken på att inskrivningsdag skall
hållas endast två eller tre dagar i veckan, anser att endagsintervallet inte
bör medföra alltför stora praktiska svårigheter. Visar det sig vid den fortsatta
försöksverksamheten att systemet medför praktiska olägenheter av betydelse,
får givetvis en ändring övervägas. Inskrivningspersonalens arbetstider kan
emellertid inte lämnas obeaktade i sammanhanget. Genom att arbetstiden under
sommarmånadema är kortare än under övriga delar av året och att arbetstiden
även i övrigt kan inskränkas vissa dagar helt eller delvis, medför
endagsintervallet problem. Eftersom personalen på en inskrivningsmyndighet
enligt remissinstansernas mening måste vara berättigad till samma arbetstider
som övriga personalkategorier vid underrätt föreslår de att en arbetsdag i
veckan inte blir inskrivningsdag. Valet bör lämpligen falla på fredagen,
eftersom arbetstidsförkortning ej sällan förekommer på denna veckodag.

Även Föreningen för tjänstemän inom Sveriges
stadshypoteksorga-nisation föreslår att en arbetsdag i veckan, förslagsvis
fredagen, uite skall vara inskrivningsdag. Som motivering anför föreningen att
störningar och driftsavbrott kan bli svåra att bemästra om varje dag skall
vara inskrivningsdag. Med den föreslagna lösningen vinner man också den
fördelen att fredagarna kan utnyttjas för fastighetsregistrering. Nå-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:13 19

got
problem med kollision mellan fastighetsregistrering och handläggning av
inskrivningsärenden skulle då inte uppstå.

DON
ifrågasätter om det inte från arbetsmässiga och organisatoriska synpunkter är
bättre med ett längre intervall, så att inskrivningsdag hålls två gånger i veckan,
förslagsvis tisdag och torsdag. DON förordar i linje härmed att för
försöksverksamheten väljs en lösning med två inskrivningsdagar i veckan,
åtskilda av minst en vanlig arbetsdag. Därmed ökas enligt DON:s mening
utsikten till att beslut i inskrivningsärenden verkligen fattas på
inskrivningsdagen. Vidare undgår man att på inskrivningsmyndigheten hålla den
arbetskraftsreserv som ett en-dagsintervall med nödvändighet kräver. DON
påpekar i sammanhanget i likhet med flera andra remissinstanser att överföring
av personal från andra enheter inom underrätten är förenad med svårigheter,
vilka kan förmodas öka i ett system, där den tekniska utrustningen kräver
särskild insikt och rutin hos användarna. Som ytterligare argument för sitt
ståndspunktstagande mot endagsintervallet anför DON att möjligheten för jurist
att förena sysslan som inslcrivningsdomare med andra uppgifter i tingsrätten
ökar, om han inte oundgängligen måste fungera på inskrivningsmyndigheten varje
dag. Vidare påpekar DON att antalet inskrivningsdagar som infaller på dag, då
arbetstiden är förkortad inför helg, minskar. Dessutom behöver man i mindre
utsträckning tillgripa formella uppskovsbeslut, eftersom möjlighet att
föranstalta om underhandskomplettering ökar. Uppskovsbesluten ger enligt DON:s
mening merarbete och belastar systemet. DON framhåller vidare att
fastighetsregistreringen kan ske på annan dag än inskrivningsdag, varför den
regel som föreslagits i 4 § tredje stycket lagen om inskrivningsregister blir
obehövlig. Driftsstörningar bemästras lättare, varför riskerna för att en
inskrivningsdag skall försenas minskar. DON ifrågasätter om inte användarnas
intresse av snabb expedition överbetonats i förhållande till de komplikationer
som systemet med endagsintervall medför för inskrivningsmyndighet. Eftersom det
är nödvändigt att den nya ordningen fungerar tillfredsställande redan under det
första driftsystemet, bör man enligt DON:s mening inte lägga på
inskrivningsmyndigheterna den merbelastning som endagsintervallet innebär. DON
saknar dock möjlighet att bedöma hur det ökade behovet av mellanlagring vid
längre intervall påverkar kostnaderna för datadriften. Som en möjlig utväg att
minska denna lagrings omfattning föreslår DON att inskrivningsdag hålls på
olika dagar i skilda delar av landet.

Liknande
synpunkter på frågan om intervallet mellan inskrivningsdagarna anförs av
inskrivningsdomarna i Stockholms, Uppsala och Uppsala läns södra domsagor,
länsstyrelsen i Stockholms län och Föreningen Sveriges tingsrättsdomare.
Samtliga nu nämnda remissinstanser föreslår att inskrivningsdag i stället hålls
två eller tre dagar i veckan. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare menar att
den kritik som anför-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:13 20

des vid remissbehandlingen av inskrivningskommitténs
betänkande inte vederlagts genom försöksverksamheten. Om promemorieförslaget genomförs,
får man troligen räkna med att beslut om uppskov enligt de i promemorian
föreslagna reglerna måste meddelas inte endast i svårbedömda ärenden utan
också i ett stort antal enkla ärenden som inte kan hinnas med. Förutom att
detta medför dubbelarbete kommer IR att belastas med onödiga införingar,
eftersom man inte på den korta tid som står till buds hinner komma i kontakt
med ingivaren för underhandskomplettering. Vidare ifrågasätter föreningen om
inte det föreslagna systemet medför nackdelar med hänsyn till
fastighetsomsättningen. Eftersom inteckningsförhållandena kan förändras från
den ena dagen till den andra, kan t. ex. en köpare av fastighet aldrig säkert
veta hur fastigheten är belastad. Föreningen menar samtidigt att fördelarna
med att hålla inskrivningsdag varje arbetsdag överdrivits i promemorian. Den i
promemorian framförda åsikten att det föreslagna systemet medför jämnare arbetsbelastning
delas inte av föreningen, som påpekar att inskrivningspersonalen skulle bli
skyldig att varje dag under några få timmar slutligt behandla de ärenden som
kommit in under dagen. Föreningen uttalar dock sammanfattningsvis, att en
realistisk försöksverksamhet måhända inte kan bedrivas i de former som
liit-tills skett och att det därför är nödvändigt att pröva olika metoder vid
databehandling som har rättslig verkan. Föreningen motsätter sig därför inte
att detta möjliggörs genom lagstiftning. Eftersom formerna för handläggningen
av inskrivningsärenden tydligen kan bestämmas slutgiltigt först efter
ytterligare försök, torde det enligt föreningen böra överlämnas åt Kungl. Maj:t
att utfärda bestämmelser om inskrivningsintervallet.

CFD förklarar i sitt
remissyttrande, att det från rent systemteknisk synpunkt inte möter några
hinder mot att inskrivningsdag hålls endast vissa dagar i veckan, om detta av
olika skäl skulle anses fördelaktigare. En sådan ordning medför emellertid
enligt CFD:s mening större kostnader för bl. a. lagring och bearbetning. Även
vissa andra olägenheter av ekonomisk och organisatorisk art kan vara
förknippade med en sådan lösning. Som exempel nämner CFD expedieringen av bevis
m. m. från datacentralen samt verksamheten hos de olika fastighetsregister- och
inskrivningsmyndigheterna. CFD säger sig dock inte kunna ange konsekvenserna i
nu berörda hänseenden i remissyttrandet.

Inskrivningsdomarna i Stockholms,
Södra Roslags och Uppsala läns södra domsagor tar upp frågan om mtiner för att
förkorta handläggningstiden vid terminalen efter avbrott i överföringen mellan
terminal och centralregister eller andra driftsstömingar. Remissinstanserna
ifrågasätter om det finns utrymme för mera betydande förenklingar i mtinema och
ställer sig tveksamma till promemorians innebörd på denna punkt.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:13 21

Det i promemorian framlagda förslaget om att låta
fastighetsregistreringen få rättsverkan framför ansökan i inskrivningsärende,
som berör samma fastighet eller fastigheter som registreringen, tillstyrks av
det stora flertalet remissinstanser. Länsstyrelsen i Uppsala län ställer sig
dock tveksam till den föreslagna bestämmelsen och anser det önskvärt med en
fylligare redovisning av regelns verkningar i andra än de i promemorian
behandlade typsituationema. Länsstyrelsens tveksamhet delas av Föreningen
Sveriges tingsrättsdomare som även den anser att konsekvenserna av den
föreslagna regeln ej tillfredsställande klarlagts i promemorian. I den mån
systemet förutsätter att inskrivningsmyndigheten i förekommande fall skall
ändra redan meddelade beslut i inskrivningsärenden, bör den rättsliga
innebörden härav enligt föreningens mening klarläggas.

Lantmäteristyrelsen godtar förslaget i princip men
erinrar samtidigt om att registreringsdagen enligt förslaget inte
tidsbegränsats. Detta innebär att även registreringsåtgärder efter
inskrivningsdagens slut kan komma att påverka rättsverkan av en inskrivning.
Styrelsen anser det från principiell synpunkt mindre tilltalande att
inskrivningsmyndighetens beslut, som hänför sig till viss tidpunkt, skall
kunna påverkas av registreringsåtgärder som sker efter sagda tidpunkt. Eftersom
förhållandet inte synes lända enskild till olägenhet, bör det dock kunna godtas.
Ändringar i inskrivningsbeslut till följd av mellankommande fastighetsregistrering
torde dock enligt styrelsens mening inte kimna godtas utan uttryckligt stöd i
lag. Med hänsyn härtill bör måhända övervägas, om inte också registreringsdagen
skall tidsbegränsas.

Lantmäteristyrelsen tar i sammanhanget också upp
frågan om den konkurrens som kan uppkomma mellan beslut om sammanläggning och
ansökan om inskrivning. Styrelsen erinrar om att det enligt 19 kap. 9 § JB
råder inskrivningsförbud i fastighet som berörs av sammanläggning sedan
fastighetsbildningsbeslut meddelats. Bestämmelsen förutsätter enligt
styrelsens mening att fastighetsbildningsmyndigheten omedelbart underrättar
inskrivningsmyndigheten om sammanläggningsbeslutet. Eftersom det inte är säkert
att datasystemet kommer att medge att fastighetsbildningsmyndighet kan sända
meddelanden om sammanläggningsbeslut till inskrivningsmyndighet via
datasystemet, måste man räkna med att meddelandet måste sändas på
konventionell väg. Detta kan leda till att inskrivningsmyndigheten inte
tillräckligt snabbt får meddelande om fastighetsbildningsbeslutet.
Lantmäteristyrelsen anser sig inte böra förorda någon särskild lösning av det
berörda problemet men förutsätter att det kommer att tas upp till ingående övervägande.
Enligt styrelsens mening bör fastighets- och inskrivningsregistret för den dag,
till vilken ajourföring skett, i princip innehålla de riktiga uppgifterna inte
bara om fastighetsregistrering och inskrivningsförhållanden utan även om sådana
fastighetsbildningsbeslut som nu avses.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:13 22

4
Uppskovsinstitutet

4.1 Gällande
rätt

Bestämmelser om uppskov i inskrivningsärenden ges i
19 kap. 9 och 10 §§ JB. Uppskovsbeslut meddelas i två olika situationer,
nämligen om den fastighet som ärendet angår ingår i beslutad men ej fullbordad
sammanläggning eller om det är nödvändigt för utredningen. I båda fallen är
fömtsättningen att ansökan inte skall avvisas eller avslås. Innebörden i
beslutet är att ansölaiingen skall prövas på senare inskrivningsdag men att
sökanden åtnjuter prioritet från den inslaivningsdag, då uppskovsbeslutet
meddelas. Uppskov i sammanläggningsfallen sker till den inskrivningsdag, som
infaller närmast efter det meddelande att sammanläggningen fullbordats eller
frågan därom förfallit kommit in till in-slo-ivningsmyndigheten. I övriga fall
innebär beslutet att ärendet uppskjuts till viss senare inskrivningsdag. Sker
uppskov av utredningsskäl, kan inskrivningsmyndigheten förelägga sökanden att
komma in med nödvändig utredning. I sådant föreläggande kan myndigheten sätta
ut vite eller, om så bedöms lämpligt, en erinran om att ansökningen kan
förklaras förfallen, om föreläggandet inte efterkoms. Enligt vad dåvarande
chefen för justitiedepartementet uttalat (prop. 1970: 20 B s. 512), får
institutet inte användas för att bereda inslarivningsmyndigheten ökat rådrum i
ett rättsligen invecklat ärende, om utredningen i och för sig är fullständig i
ärendet.

4.2 Tidigare
överväganden i frågan

Inskrivningskommittén tog upp uppskovsinstitutet i
samband med behandlingen av frågan om intervallet mellan inskrivningsdagarna
(SOU 1969: 9 s. 38). Kommittén konstaterade att uppskovet, såsom det utformats
i jordabalksförslaget, skulle skapa ökad rättssäkerhet och främja ordning och
reda vid inskrivningsmyndighetens behandling av ofullständiga ärenden.

I remissyttrandena över inskrivningskommitténs
betänkande ansågs allmänt att en utvidgning av det uppskovsinstitut som tagits
upp i jordabalksförslaget var nödvändig, om endagsintervall mellan
inskrivningsdagarna skulle kunna genomföras. Från några håll underströks dock,
att arbetet med den dubbla prövning som följer vid beslut om uppskov kunde bli
mycket betungande med hänsyn till det stora antalet ofullständiga ärenden. En
hovrätt ansåg att en utvidgning av uppskovsinstitutet skulle medföra inte bara
olägenheter i form av dubbelarbete utan också oklarhet i
inskrivningsförhållandena.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:13 23

4.3
Promemorian

I promemorian framhålls att utformningen av
uppskovsinstitutet i hög grad sammanhänger med reglerna om intervallet mellan
inskrivningsdagarna och tiden för expeditions tillhandahållande. F. n. hålls,
som sagts i det föregående, inskrivningsdag en gång i veckan. Expedition skall
enligt 17 § tredje stycket expeditionskungörelsen (1964: 618) tillhandahållas
inom två veckor från den inskrivningsdag då ärendet behandlades. Följden härav
blir, sägs det i promemorian, att utrymmet för kompletteringar av ofullständiga
ärenden är ganska stort. Regelmässigt skall ärendena kunna bli klara för
avgörande före expeditionstidens utgång. Därigenom kan ett uppskovsbeslut
undvikas. Tidsramen för expedition av inskrivningsärendena medger vidare, att
den som skall fatta beslutet har några dagar på sig att ta ställning till
ärenden, som i och för sig är kompletta men vars invecklade natur kräver
särskilda överväganden.

I promemorian föreslås, som nämnts i det
föregående, att inskrivningsdag skall hållas varje arbetsdag. En sådan reform
påkallar enligt promemorian en översyn av reglerna om tillhandahållande av
expedition från inskrivningsmyndighet. För att inte syftet med datareformen
skall förfelas, lär expeditionstiden få undergå en högst väsentlig förkortning.
Under sådana omständigheter ändras förutsättningarna för uppskovsinstitutet i
dess nuvarande utformning. En översyn av bestämmelserna i 19 kap. 9 § JB är
därför nödvändig.

Vad först beträffar uppskov på grund av att ärendet
rör fastighet som ingår i beslutad men ej fullbordad sammanläggning torde några
ändringar enligt promemorian inte vara behövliga. Villkoren för fastighetsbildningen
och förfarandet i sammanläggningsärenden kommer inte att påverkas av
datareformen på någon avgörande punkt. Det kommer därför även i fortsättningen
att bli nödvändigt att uppskjuta vissa inskrivningsärenden för att inte de
inskrivningsrättsliga förutsättningarna för en beslutad men ännu ej registrerad
sammanläggning skall rubbas.

I promemorian konstateras vidare att beslut om
uppskov på grund av att det är nödvändigt för utredningen kommer att få stor
betydelse i datasystemet. Några ändringar i utformningen torde inte vara
påkallade. Uppskov bör därför liksom nu ske till viss senare inskrivningsdag,
och inskrivningsmyndigheten bör ha samma möjlighet att meddela föreläggande
som f. n.

De möjligheter att meddela uppskovsbeslut som JB
ger är emellertid, sägs det i promemorian, för begränsade för att vara
tillräckliga i ett datasystem. Med hänsyn till det korta intervallet mellan
inskrivningsdagama och till den förkortning av expeditionstiden, som kan
väntas, torde det bli nödvändigt att överväga en ny gmnd för beslut om uppskov.
De korta tiderna kräver stor snabbhet från handläggamas sida. Det övervä-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:13 24

gande
antalet ärenden är visserligen av enkel beskaffenhet, men åtskilliga är
invecklade och kräver noggranna överväganden inte sällan föregångna av studier
av förarbeten och annan litteratur samt rättsfall. Det kan enligt promemorian
knappast fordras av den för beslutet ansvarige, att han i alla situationer
redan samma dag skall kunna fatta sitt beslut. Avslutas inskrivningsdagen
dessutom klockan 12, kan tiden för övrigt inskränka sig till några timmar. En
sådan ordning skulle te sig föga tillfredsställande från
rättssäkerhetssynpunkt. I datasystemet bör därför införas en möjlighet att
uppskjuta inskrivningsärende som är av den beskaffenhet eller omfattning att
det inte lämpligen kan företas till omedelbar prövning.

Från
det nu anförda bör enligt promemorian hållas isär det förhållandet att
balanser får förutsättas uppkomma också i ett datasystem. Dels kan tänkas att
enstaka dagar så många ärenden kommer in att de inte kan slutbehandlas innan
datacentralen stängs för ytterligare terminalbehandling. Dels kan tekniska fel
uppstå som hindrar ajourföring samma dag. Detta medför, att beslut i
inskrivningsärenden, i likhet med vad som f. n. är det normala, inte kan fattas
på själva inskrivningsdagen utan först på någon av de närmast följande dagarna.
Från rättslig synpunkt är det visserligen inte nödvändigt att alla
inskrivningsärenden är slutbehandlade vid inskrivningsdagens slut.
Beslutsdagen kan nämligen i datasystemet göras till en fiktion i likhet med vad
som nu är fallet. Att utgå ifrån att en sådan ordning bör vara det normala i
datasystemet är emellertid enligt promemorian mindre lämpligt. Det framstår
nämligen såsom i högsta grad önskvärt, att besluten verkligen fattas på
inskrivningsdagen och att IR vid inskrivningsdagens slut kan ajourföras med
samtliga under dagen fattade beslut och på så sätt ges största möjliga
aktualitet.

Med
hänsyn till det anförda, sägs det i promemorian, är det knappast försvarbart
att låta ett eller annat komplicerat inskrivningsärende fördröja ajourföringen
av IR med inskrivningsuppgifter från en viss inskrivningsdag. Principen bör
därför vara, att sådana ärenden redovisas i IR med uppskovsbeslut. I övrigt bör
alla ärenden slutbehandlas på inskrivningsdagen eller så fort sig göra låter i
omedelbar anslutning till densamma.

Om möjlighet ges till uppskov på grund av ärendets
beskaffenhet eller omfattning, måste det enligt promemorian skapas garanti för
att institutet inte leder till fördröjning i handläggningen. I lagen bör
därför införas en gräns för hur lång tid ett ärende får uppskjutas på den nu
åsyftade grunden. Denna begränsning bör lämpligen ske i formen av en
föreskrift om att ärende, som uppskjutits på grund av dess beskaffenhet eller
omfattning, skall tas upp senast på viss inskrivningsdag efter det att
uppskovsbeslutet meddelats. I promemorian föreslås, att ärendet skall prövas
senast på fjärde inskrivningsdagen efter den inskrivningsdag an-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:13 25

sökningen
gjordes. Detta hindrar självfallet inte, att ärendet tas upp tidigare. Med
denna lösning bör beslut om uppskov på grund av ärendets beskaffenhet eller
omfattning inte ske till viss dag. Om den som skulle fatta beslutet vid
genomgång av ärendet upptäcker att utredningen är bristfällig, bör han givetvis
vara oförhindrad att ta upp ärendet på inskrivningsdag och meddela
uppskovsbeslut på de grunder som anges i 19 kap. 9 § andra stycket JB.

I promemorian framhålls vidare, att somliga ärenden
kan vara av utomordentligt komplicerad natur (t. ex. relaxer eller andra
åtgärder med inteckningar). Kännetecknande för dessa ärenden är att de sällan
kan företas till avgörande förrän flera kompletteringar i form av medgivanden
från fastighetsägare och innehavare av pantbrev eller från rättig-hetshavare
fordrats in. Ofta är ingivaren medveten om detta, och hans ansökan avser därför
närmast, att inskrivningsmyndigheten skall ta upp ärendet till prövning, när
ärendet kommit i det skick att det kan avgöras. Att i en sådan situation föra
in ärendet i IR torde endast komplicera handläggningen, och ett uppskovsbeslut
tjänar enligt promemorian knappast något syfte, eftersom frågan om prioritet
sällan är aktuell i nu åsyftade fall. Hos inskrivningsmyndigheten förs f. n.
dagbok i tre delar. Enligt inskrivningskungörelsen skall i en av dessa delar
(del C) föras in ärenden som inte omedelbart leder till inskrivning i
fastighetsbok eller tomträttsbok. En motsvarighet till denna dagbok torde
enligt promemorian inte kunna undvaras i datasystemet. I denna dagbok kan,
givetvis med ingivarens samtycke, föras in ärenden, som föranleder successiva
kompletteringar, innan saken har kommit så långt att den kan tas upp på
inskrivningsdag. Detta förfarande tillämpas även enligt nuvarande ordning och
innebär att inskrivningsmyndigheten besparas mycket arbete i form av
dagbokföring i dagbokens övriga delar och meddelande av uppskovsbeslut.

4.4
Remissyttrandena

Förslaget att uppskovsbeslut skall kunna meddelas i
inskrivningsären den som är av den beskaffenhet eller omfattning att de inte
lämpligen kan företas till omedelbar prövning har godtagits av det stora
flertalet remissinstanser. På några håll befarar man emellertid att
uppskovsbesluten skall öka i antal och få en sådan omfattning att de inverkar
menligt på handläggningen av ärendena hos inskrivningsmyndigheterna. Sådana
farhågor uttalas bl. a. av Inskrivningsdomaren i Uppsala läns södra domsaga,
lantmäteristyrelsen, Föreningen för tjänstemän inom Sveriges stadshypoteksorganisation
och Föreningen Sveriges tingsrättsdomare.

Förslaget om att ärende som uppskjutits med stöd av
den föreslagna bestämmelsen skall upptas till prövning senast på fjärde
inskrivningsdagen efter den inskrivningsdag, då ansökningen gjordes, utsätts
för kritik

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:13 26

från
flera remissinstanser. Bland dessa kan nämnas Svea hovrätt, fyra
inskrivningsdomare, DON, CFD, bankinspektionen och lantmäteristyrelsen.
Samtliga dessa remissinstanser är eniga om att den föreslagna tiden är alltför
kort och föreslår en förlängning. Allmän enighet tycks råda om att en vecka är
den lämpligaste tidsmarginalen. Bankinspektionen anser dock att fristen bör
sättas till nio dagar.

CFD anser att tiden bör bestämmas till viss senare
dag inom en vecka. Som skäl för denna ståndpunkt anför nämnden att det
därigenom öppnas möjlighet att få ärendet aviserat på en särskild
bevakningslista över uppskjutna ärenden m. m., som avses framställas veckovis.
Därjämte bör enligt CFD finnas möjlighet att, såsom föreslagits, skjuta upp
ärende utan angivande av viss senare dag. CFD framhåller vidare att
formuleringen i den föreslagna paragrafen är allmänt hållen och ger utrymme för
olika tolkningar. Enligt nämndens mening får det emellertid ytterst ske på
inskrivningsdomarens eget ansvar att i det enskilda fallet avgöra om
uppskovsbeslut får meddelas. Nämnden menar vidare att de särskilda kriterierna
beskaffenhet och omfattning alltid måste sättas i relation till den tid som
står inskrivningspersonalen till buds.

Inskrivningsdomarna
i Stockholms och Uppsala läns södra domsagor samt Föreningen Sveriges
tingsrätisdomare anser att möjligheterna till uppskov är alltför snävt
begränsade, oavsett hur tiden bestäms. Inskrivningsdomaren i Stockholms
domsaga föreslår att ärendet skall tas upp till förnyad prövning vid fristens
utgång om ej synnerligt hinder möter. Som motivering anförs, att den som
företräder inskrivningsmyndigheten likaväl som domare i övrigt bör anförtros
att avgöra, humvida rådmm utöver det i lag föreskrivna för visst fall fordras
(jfr 17 kap. 9 § andra stycket rättegångsbalken). De båda andra
remissinstanserna anser att ytterligare uppskovsbeslut bör kunna meddelas när
särskilda skäl föreligger.

5
Ersättning med anledning av felaktigheter vid databehandlingen

5.1
Gällande ersättningsbestämmelser i jordabalken

Enligt 19 kap. 19 § JB har den som lider förlust på
grund av fel eller försummelse från inskrivningsmyndighetens sida i vissa fall
rätt till ersättning av staten. Detta gäller i fråga om fel eller försummelse
vid handläggning av eller beslut i inskrivningsärende eller vid utfärdande av
bevis på grundval av innehållet i fastighetsbok eller tomträttsbok (t. ex.
pantbrev och gravationsbevis) eller vid uppläggande av fastighetsbok och
tomträttsbok utan samband med inskrivningsärende.

Om den skadelidande genom passivitet eller på annat
sätt medverkat till förlusten genom eget vållande, kan ersättningen efter en
skälighets-prövning sättas ned eller helt bortfalla.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:13 27

Rätt till ersättning av staten har också den som
orsakas skada till följd av att oriktig uppgift i fastighetsboken eller
tomträttsboken rättas, om han inte bort inse att fel förekommit. Bestämmelsen
får ses mot bakgrunden av stadgandet i 19 kap. 12 § första stycket JB. Där
föreskrivs nämligen, att beslut, som meddelas genom införing i fastighetsbok
eller tomträttsbok, skall anses ha det innehåll som framgår av boken. Visar det
sig sedermera, att införingen i boken innehåller uppenbar oriktighet till följd
av skrivfel eller liknande förbiseende, skall införingen rättas enligt
bestämmelserna i 19 kap. 17 § JB. Härvid kan ägare eller rättlghetshavare
drabbas av förlust, främst för det fall att det inbördes företrädet mellan
olika förvärv måste bestämmas. För sådan förlust kan alltså ersättning utgå.

5.2 Skadeståndslagen

Den nyligen antagna skadeståndslagen (1972: 207),
som trädde i kraft den 1 juli 1972, innehåller bestämmelser om skadestånd i
offentlig verksamhet, vilka saknar motsvarighet i tidigare gällande rätt.
Enligt skadeståndslagen skall staten ersätta bl. a. ren förmögenhetsskada
(dvs. förmögenhetsskada utan samband med person- eller sakskada) som vållas genom
fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Ansvar kan åläggas staten inte
bara för det fall att en viss tjänsteman kan utpekas som den felande utan även
när det är klart att ett fel begåtts, som innebär åsidosättande av de
handlingsnormer som den allmänna culparegeln bygger på, men det inte kan
fastställas vem som är den felande (prop. 1972: 5 s. 324325, 496497).
Skadeståndslagen har inte medfört några förändringar i de skadeståndsregler
som finns i jordabalken och som alltså även i fortsättningen bibehåller sin
karaktär av specialbestämmelser.

5.3 Promemorian

5.3.1
Ersättning på grund av rättelse av skrivfel m. m. i inskrivningsregistret

Enligt 19 kap. 12 § första stycket JB skall, som
nämnts i det föregående (5.1), beslut som införts i fastighetsbok eller
fomträtfsbok anses ha det innehåll som framgår av boken. Om bokens innehåll,
såsom blir fallet, förs över till ett dataregister, får enligt promemorian
samma regel appliceras på registerinnehållet. Det är givet, att IR kan komma
att innehålla oriktigheter på gmnd av skrivfel och förbiseende av annat slag
precis på samma sätt som fastighetsboken eller tomträttsboken. Sådana fel måste
naturligtvis kunna korrigeras. Den omständigheten att den oriktiga uppgiften
insmugit sig i ett dataregister medför inte, framhålls det i promemorian, att
reglerna om rättelse av skrivfel m. m. behöver utformas på ett sätt som avviker
från bestämmelserna i 19 kap. 17 § JB.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:13 28

Likaväl
som ägare eller rättlghetshavare kan drabbas av förlust till följd av beslut om
rättelse enligt 19 kap. 17 § JB kan skada uppkomma vid rättelse av införing i
IR. De möjligheter till ersättning av staten som JB erbjuder i sådana fall bör
enligt promemorian stå till buds även i datasystemet.

5.3.2
Ersättning på grund av fel eller försummelse

I promemorian konstateras, att den rätt till
ersättning av staten som föreligger enligt 19 kap. 19 § första stycket JB avser
förlust, som uppkommit till följd av fel eller försummelse

1.
i fråga om handläggning av eller
beslut i inskrivningsärende,

2.
vid utfärdande av pantbrev
eller annat bevis på grundval av innehållet i fastighetsbok eller tomträttsbok
(t. ex. gravationsbevis),

3.
vid uppläggande eller förande
av fastighetsbok eller tomträttsbok utan samband med handläggning av
inskrivningsärende.

Vad den första kategorin beträffar åsyftas delvis
åtgärder, som inte har med själva registreringen att göra, t. ex. underlåtenhet
att ta upp en inkommen ansökan på närmast följande inskrivningsdag eller
bristande tillsyn över ingivna värdehandlingar (jfr prop. 1970: 20 B s. 545).
Ersättning för förlust till följd av fel eller försummelse av denna art bör
enligt promemorian utgå i datasystemet på samma grunder och under samma
förutsättningar som anges i JB. Eftersom beslut i inskrivningsärende skall
anses ha det innehåll som framgår av fastighetsboken eller tomträttsboken och
motsvarande regel torde få tillämpas i fråga om IR, kan förlust uppkomma också
på grund av fel eller försummelse vid införingen. Också i detta fall kan JB:s
bestämmelser tillämpas, sägs det i promemorian. Om emellertid införingen i IR
blir felaktig till följd av ett tekniskt fel, torde detta i regel inte kunna
hänföras till fel eller försummelse av någon befattningshavare vid
inskrivningsmyndigheten. Promemorians synpunkter på frågan om ersättning för
förlust på grund av sådana fel redovisas i det följande.

Vad härefter angår fel eller försummelse vid
utfärdande av pantbrev eller annat bevis på grund av IR är enligt promemorian
avsikten att bevis på grundval av innehållet i IR skall utfärdas på maskinell
väg. Bevisen skall enligt den nya ordningen expedieras direkt från
datacentralen till ingivaren utan att underkastas granskning eller förses med
underskrift. Fel i form av avvikelser från registerinnehållet som visas föreligga
i sådana bevis (pantbrev, fastighetskort) torde, framhålls det, i regel inte
kunna hänföras till fel eller försummelse av någon befattningshavare vid
inskrivningsmyndigheten. Promemorians ställningstagande till frågan om
ersättning för förlust på grund av sådana fel redovisas också i det följande.

I promemorian påpekas, att det ännu så länge är
ovisst om samtliga slag av bevis skall kunna utfärdas centralt. Automatisk
framställning av

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:13 29

bevis
om olika inteckningsåtgärder, såsom nedsättning, dödning, relaxa-tion eller
bevis om inskrivning av nyttjanderätt m. m, eller om partiell dödning av sådan
inskrivning kan tänkas bli så komplicerad, att ett manuellt förfarande får
väljas. Visar det sig att bevis om inskrivningsförhållandena i gemensamt
intecknade fastigheter inte kan åstadkommas på annat än manuell väg, får
vidare övervägas en bestämmelse om skyldighet för inskrivningsmyndighet att i
sådana fall utfärda gravationsbevis av konventionell typ, I sådana fall som de
nu nämnda blir enligt promemorian JB:s regler om ersättning för förlust på
gmnd av felaktigt utformade bevis tillämpliga.

Beträffande den tredje kategorin anförs i promemorian,
att man i datasystemet tänkt sig att aviseringen till IR av förändringar i FR
skall ske på maskinell väg. Dagen efter det registrering skett i FR kommer inskrivningsmyndigheten
således att erhålla en förteckning över föränd-ringama. Med ledning av denna
förteckning skall inskrivningsdomaren eller annan behörig tjänsteman kalla in
fastigheterna på dataterminalens bildskärm och göra de ändringar som behövs.
Det får förutsättas, att fel kan uppkomma vid denna operation och att dessa fel
kan tillkomma genom misstag från vederbörande tjänstemans sida eller till
följd av maskinfel o, d, I det förra fallet blir enligt promemorian JB:s
bestämmelser tillämpliga, I det senare fallet däremot torde felet inte kunna
tillskrivas fel eller försummelse hos någon befattningshavare hos
inskrivningsmyndigheten,

5.3.3
Ersättning för förlust till följd av tekniskt fel

Enligt promemorian måste man räkna med att förlust
för enskilda kan uppkomma till följd av tekniska fel i ett inskrivningssystem
som bygger på ADB. Som exempel på tekniska fel nämns i promemorian att IR genom
mekanisk eller annan påverkan får ett innehåll, som avviker från den avsedda
införingen. Förhållandet kan också vara det att innehållet i IR är korrekt men
uppgiftema i bevis eller annan information om registerinnehållet är felaktiga.
Fel kan således finnas i de automatiskt framställda bevis, som expedieras till
allmänheten från IR (pantbrev, vilandebevis, fastighetskort) men kan också
förekomma på inskrivningsmyndighetens bildskärm och på den utskrift av
skärmens innehåll (s. k. terminalutskrift), som skall kunna utföras på
myndighetens terminalskrivare. Vidare kan felen förekomma på motsvarande
utmstning hos fastighetsregisterförare och hos andra inskrivningsmyndigheter. I
den mån kommuner, banker och andra inrättningar får möjlighet att ansluta s.
k, presentationsterminaler till centralregistret, kommer fel att kunna
uppenbara sig också på dessa terminalers bildskärm och terminalutskrift.

Enligt promemorian bör staten genom införandet av
IR kunna göra mycket betydande rationallserLngsvlnster i olika hänseenden.
Skulle till

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:13 30

följd
av tekniska fel i systemet skada uppstå, bör förlusten till följd härav inte
stanna på enskilda som i god tro förlitat sig på systemet. Staten bör sålunda
enligt promemorian i princip ersätta förluster till följd av tekniska fel,
Utgiftema härför får ses som en del av kostnaderna för systemet i dess helhet.
Även om det f. n. inte finns fömtsättningar att närmare beräkna omfattningen av
de förluster som kan uppstå, saknas enligt promemorian anledning anta, att de
på något sätt skulle kunna påverka frågan om systemets genomförande.

Enligt promemorian bör ersättning i princip utgå om
förlust uppstått till följd av att införing i IR blivit oriktig genom tekniskt
fel, I fråga om ersättning på grund av att felet rättas kan däremot JB:s
ersättningsregler tillämpas oberoende av det sätt på vilket felet uppkommit.

De maskinellt framställda bevisen utgör enligt
promemorian kärnpunkten i dataregistrets informationsåtergivning. Avsikten är
att dessa bevis skall ersätta de nuvarande lagfartsbevisen, pantbreven,
vilandebe-visen samt äganderätts- och gravationsbevisen. Handlingarna skall
således användas i omsättningen, varför fastighetsägare, loreditgivare och
andra givetvis bör ha rätt att lita på dem. I promemorian sägs därför att
förlust till följd av tekniska fel i sådana automatiskt framställda bevis bör
ersättas.

Fel
som uppträder på bildskärmar och liknande hos inskrivningsmyndigheten drabbar
inte, sägs det i promemorian, allmänheten på samma sätt som fel i bevis.
Trohgen kommer personalen hos myndigheten att upptäcka och korrigera en hel
del av de fel som kan visa sig på bildskärmarna. I de fall så inte sker, kan
dock allmänheten drabbas av felet indirekt genom att inskrivningsmyndigheten i
förlitan på de felaktiga uppgifterna på bildskärmen fattar ett oriktigt
beslut. Också i dessa fall bör den som drabbas av förlust ha rätt till
ersättning.

Förslaget
innebiir vidare att ersättningsbestämmelsen äger tillämpning också på förlust
till följd av tekniskt fel i anordning som hos annan statlig myndighet är
ansluten till systemet.

I
fråga om presentationsterminalerna intar promemorian en annan ståndpunkt. Motivet
till att sådana terminaler föreslås, är att allmänheten skall få så snabb
information från IR som möjligt. Förfrågan via presentationsterminal kommer
därför att i stor utsträckning ersätta det nuvarande systemet med
telefonupplysningar från inskrivningsmyndigheten. Denna upplysningsverksamhet
sker f. n. på mottagarens risk, då bevis om innehållet i fastighetsbok och
tomträttsbok officiellt utfärdas i form av äganderätts- eller gravationsbevis.
Eftersom den officiella formen för upplysning om innehållet i IR kommer att
vara fastighetskort, har man, sägs det, anledning att fråga sig vilket ansvar
staten bör ikläda sig för den information, som lämnas via presentationsterminal.

I
den mån informationen erhållits via bildskärm blir det enligt prome-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:13 31

morian
utomordentligt vanskligt att i efterhand klara ut vad som stod på skärmen, när
upplysningen lämnades. En enskild persons anteclmingar om skärmens innehåll
torde inte kunna tillerkännas vitsord, eftersom vederbörande kan ha misstagit
sig på registerinnehållet eller ha skrivit fel. Skärmens innehåll vid det
aktuella tillfället är för alltid försvunnet, varför någon jämförelse inte kan
ske. Under sådana omständigheter bör användandet av uppgifter från
presentationsterminalens bildskärm ske på mottagarens risk.

Enligt promemorian förändras situationen i viss mån
om informationen inte bara hämtas från bildskärmen utan även dokumenteras via
presentationsterminalens skrivare. Innehållet i terminalutskrift motsvarar i
princip innehållet i fastighetskort, låt vara att utskriften kan begränsas att
avse en viss grupp av uppgifter i IR, t. ex. lagfartsförhållandena. Bristande
överensstämmelse mellan innehållet i IR och presentationsterminalens
informationsåtergivning kan emellertid uppkomma på grund av felaktigheter i
terminalutrustningen eller i dess skötsel eller manövrering. Eftersom denna
inte handhas av personal i statens tjänst och utrustningen inte förvaras i
lokal som disponeras av statlig myndighet, bör staten enligt promemorian inte
ansvara för utrustningen i fråga eller dess produkter.

Utgångspunkten för promemorieförslaget är således
att staten inte bör svara för felaktigheter som uppstår i
presentationsterminalerna. Redovisar dessa däremot en felaktighet i IR bör
självfallet ersättning kunna utgå enligt vad som gäller för sådana fel,

I detta sammanhang behandlas i promemorian
spörsmålet om vem som skall ansvara för terminalutskrift, som framtagits hos
inskrivningsmyndighet eller annan statlig myndighet. Sådana utskrifter torde i
allmänhet vara avsedda för myndighetens interna bruk. Det kan emellertid
förmodas, att allmänheten vid besök hos myndighet ber att få ta med sig en
utskrift, som framställts med anledning av en förfrågan e, d, hos myndigheten.
Frågan om en sådan utskrift skall få lämnas ut eller inte torde få regleras i
tillämpningsföreskrifter. Ett minimikrav för att någon skall få ersättning på
grund av innehållet i en sådan utskrift bör dock vara, att den är försedd med
bevis om vilken myndighet, som lämnat ut den, och när utlämnandet skett.

Vid den skadelidandes medverkan bör enligt
promemorian statens skadeståndsansvar för tekniska fel begränsas på saitmia
sätt som enligt 19 kap. 19 § första stycket JB, Om den skadelidande genom
passivitet eller på annat sätt medverkat till förlusten genom eget vållande,
bör ersättningen sålunda efter skälighelsprövning sättas ned eller helt bortfalla.

Genomförs promemorieförslaget på denna punkt och
ersätts förlust på grund av fel i IR av staten, om felet vållats av tjänsteman
eller är av teknisk art, torde enligt promemorian ersättning kunna utgå i så
gott

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:13 32

som
alla fall när IR har ett innehåll som avviker från det beslut inskrivningsmyndigheten
avsett att meddela. Skulle undantagsvis en sådan avvikelse ha uppstått av
annan anledning t. ex. på grund av inverkan av utomstående utesluter
förslaget enligt promemorian inte att ersättning utgår till den skadelidande.
Tvärtom synes goda skäl tala för att staten svarar för registrets innehåll
också i sådana fall, I promemorian förutsätts emellertid att denna fråga
överlämnas åt rättstillämpningen,

5.3.4
Inskrivningspersonalens ansvar

Enligt 18 kap. 7 § jämfört med 19 kap. 19 § tredje
stycket JB inträder staten i den ersättningsberättigades rätt mot den som gjort
sig skyldig till fel eller försummelse. Några förändringar med avseende på
denna rätt påkallas enligt promemorian inte av systemomläggnlngen. Frågan om
arbetstagarens ansvar för skada genom fel eller försummelse i tjänsten regleras
i 4 kap, 1 § skadeståndslagen. Enligt denna bestämmelse blir arbetstagaren
ansvarig endast i den mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn till
handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning, den skadelidandes intresse
och övriga omständigheter, I promemorian framhålls, att bestämmelsen också
gäller tjänstemän hos inskrivningsmyndighet.

Enligt
promemorian bör ersättning för förlust till följd av tekniskt fel alltid stanna
på statsverket. Frågan om staten i dessa fall skall kunna rikta anspråk mot den
som svarar för driften av dataregistret får regleras i avtal mellan staten och
dataföretaget. Regeln i 18 kap. 7 § JB blir alltså inte tillämplig på
förhållandet.

Med
hänsyn till det anförda måste det enligt promemorian kunna klarläggas om en
oriktighet uppstått till följd av tekniskt fel eller på annat sätt. Av stor
betydelse 1 detta sammanhang blir dagboksbladet. I lik het med vad som f, n,
är fallet måste även i datasystemet varje ärende dagbokföras. Detta arbete
förutsätts ske samtidigt med handläggningen av ärendet. Härigenom uppnår man
det resultatet, att dagboksbladet kan tillföras uppgift om det beslut, som
fattats i ärendet, utformat exakt så som beslutet förts in i IR. Dagboksbladet
som avses bli framställt på maskinell väg skall granskas av den som fattat
beslutet och förses med dennes signatur som tecken på godkännande. I de fall
oriktigheter upptäcks i IR, bör således dagboksbladet kontrolleras. Avviker
registerinnehållet från dagboken, har oriktigheten enligt promemorian tydligen
sin gmnd i maskinfel eller annat fel av teknisk natur. Vid överensstämmelse
mellan register och dagbok får man däremot, sägs det i promemorian, utgå från
att felet ligger hos den tjänsteman som bekräftat dagboksinnehållet med sin
signatur.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:13 33

5.4 Remissyttrandena

Frågan om ersättning med anledning
av felaktigheter vid databehandlingen har tagits upp av DON, CFD,
kammarkollegiet, statskontoret, bankinspektionen, lantmäteristyrelsen. Svenska
bankföreningen och Föreningen för tjänstemän inom Sveriges
stadshypoteksorganisation. Samtliga ansluter sig till promemorieförslaget.

DON menar dock att statens ansvar för förlust till följd
av tekniskt fel i anordning som är ansluten till IR inte bör omfatta annan
statlig myndighet än inskrivningsmyndighet, fastighetsbildningsmyndighet och
fastighetsregistermyndighet.

CFD tar i sammanhanget upp felaktigheter vid överföringen
av uppgifter från fastighetsbok och tomträttsbok till IR. Nämnden framhåller
att datafångsten Innebär att en stor volym uppgifter på kort tid skall föras
över till IR. Eftersom arbetet är förenat med betydande svårigheter av bl. a.
teknisk och organisatorisk art, varav särskUt nämns den ajourhållning av det
överförda materialet som måste ske parallellt med den pågående överföringen
till dess registret för ett område kan tas i drift, är det ofrånkomligt att
vissa felaktigheter uppstår i samband med uppläggningen av det nya registret.
CFD framhåller emellertid att hittills gjorda erfarenheter talar för att fel
av sådan beskaffenhet att de kan orsaka ekonomisk skada bör kunna begränsas
till rena undantagsfall.

Kammarkollegiet vänder sig mot att man i promemorian som
motivering till statens ersättningsskyldighet anfört rationaliseringsvinster
på grund av det nya registret. Enligt kollegiets mening bör gmnden för statens
ersättningsskyldighet vara att staten inför ett system som är behäftat med
sådana svagheter att tekniska fel i systemet kan befaras uppkomma i inte helt
obetydlig omfattning.

Kammarkollegiet tar vidare upp
uttalandet om att staten får svara för registrets innehåll också i sådana fall
där avvikelse uppstått av annan anledning än att fel begåtts av tjänsteman
eller att fel av teknisk art förekommit. Kollegiet antar för sin del att i
dylika som man får förmoda ovanliga fall läget i allmänhet torde vara sådant
att ersättning från staten bör utgå. Svenska bankföreningen anser uttalandet i
promemorian på denna punkt värdefullt med hänsyn till de stora svårigheter som
i det särskilda fallet kan tänkas föreligga att bestämma felorsaken. Föreningen
påpekar dock att uttalandet ej täcks av den föreslagna lagtexten. För att
säkerställa att uttalandets innebörd kan förverkligas bör lagtexten enligt
bankföreningens mening erhålla en sådan utformning att den kan tillämpas även i
de med uttalandet avsedda fallen.

Spörsmålet om ansvar för
terminalutskrifter tas upp av inskrivningsdomaren i Stockholms domsaga och
kammarkollegiet. Inskrivningsdomaren i Stockholms domsaga menar att utskrift
från terminal vid inskrivningsmyndighet under inga omständigheter bör lämnas
ut till all-

3 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 13

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:13 34

mänheten.
Vill någon ha innehållet på bildskärmen dokumenterat, bör han enligt
inskrivningsdomarens mening vara skyldig att beställa fastighetskort.
Kammarkollegiet har samma uppfattning och anför dessutom att ersättning för fel
i terminalutskrift inte bör utgå, även om utlämnande av sådant material
framdeles skulle medges.

Förslaget
att ersättning inte bör utgå vid användande av uppgifter från
presentationsterminals bildskärm eller av uppgifter som dokumen-' terats via
presentationsterminals skrivare har inte mötts av några erinringar. Föreningen
för tjänstemän inom Sveriges stadshypoteksorganisation och Föreningen Sveriges
tingsrättsdomare förklarar sig godta förslaget på denna punkt, den sistnämnda
föreningen dock med anmärkningen att förslaget från principiell synpunkt är
föga tillfredsställande. Tingsrättsdomarföreningen påpekar i likhet med
Inskrivningsdomaren i Uppsala läns södra domsaga att inskränkningen i
ansvarigheten inte synes ha kommit till uttryck 1 den föreslagna lagtexten.

Statskontoret framhåller med hänvisning till
offentlighets- och sekretesslagstiftningskommitténs betänkande (SOU 1972: 47)
Data och integritet angelägenheten av att fastighetsägaren själv får möjlighet
att kontrollera och godkänna uppgifterna i registret och att även ändringar i
registerposterna kommer fastighetsägaren till del.

6
Undantag från bestämmelserna om inskrivning i inskrivningsregister

6.1
Erfarenheterna från försöksverksamheten

Inskrivningskommittén förutsatte i sitt betänkande
(s. 46) att fastigheter som av någon anledning inte kunde föras in i IR under
en samlad överföringsaktion tills vidare fick föras manuellt. I samband med försöksverksamheten
har klarhet vunnits om vilka omständigheter som medför att fastighet inte eller
i allt fall inte utan stor svårighet kan överföras till IR. De förhållanden som
enligt promemorian anses utgöra hinder mot att fastighet redovisas i IR kan
sammanfattas i följande punkter:

1.
på fastighetsbokens upplägg
redovisas endast vilandeförklarad lagfartsansökan eller lagfartsförhållandena
är oklara på annat sätt,

2.
fastighet har sammanlagts i
strid mot bestämmelsen om att fastigheter för att kunna sammanläggas skall
innehas med samma rätt,

3.
inteckning avser gammalt mynt,
utländskt mynt eller varor,

4.
inteckning avser del av
fastighet,

5.
inteckning avser fastigheter,
belägna inom olika inskrivningsområden,

6.
inteckning har dödats utan
förbehåll, då sådant erfordrats, eller nedsatts utan föreskrivna medgivanden
med påföljd att oklarhet råder

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:13 35

beträffande ansvarsfördelningen mellan intecknade
fastigheter eller mellan olika inteckningar.

Under försöksverksamheten överfördes omkring 28 000
fastigheter till IR. Inom det av försöket berörda området återstod därefter ca
400 fastigheter (motsvarande 12 % av fastighetsbeståndet), som inte kunde
föras över på någon av de nyss angivna grunderna.

6.2 Promemorian

I promemorian framhålls, att
målsättningen för en övergång till inskrivning i IR givetvis måste vara, att
samtliga i FR upptagna fastigheter också redovisas i IR, Erfarenheterna från
försöksverksamheten visar emellertid, att inskrivningsförhållandena beträffande
somliga fastigheter är så komplicerade, att de inte medger överföring till IR.
Från teknisk synpunkt sett kan givetvis också dessa fastigheter redovisas
fullständigt i IR. Detta skulle emellertid enligt promemorian kräva så
omfattande och dyrbara system, att kostnaden inte skulle stå i rimlig
proportion till nyttan. Att uppskjuta införandet av datasystemet i avbidan på
att alla fastigheter överförts till IR anses inte möjligt.

Den vanligaste anledningen till att fastighet inte kunde
föras över till IR under försöksverksamheten var att del av fastigheten
besvärades av inteckning. Enligt promemorian kan det förmodas att situationen
blir densamma under det kommande överföringsarbetet. Det är självfallet
uteslutet att avskaffa gällande inteckningar i del av fastighet enbart för att
göra det möjligt att införa fastigheten i IR. Även om det skulle vara tänkbart
att genom lagstiftningsåtgärder undanröja vissa oformllgheter som nu hindrar
att fastighet förs in i IR, kan problemet i sin helhet sålunda inte lösas
lagstiftningsvägen. I promemorian föreslås därför att fastighetsbok i
inledningsskedet får föras vid sidan av ADB-registret. Med tiden kommer
säkerligen komplicerade inskrivningsförhållanden att i stor utsträckning
försvinna i och med successiva saneringar och andra åtgärder.

6.3 Remissyttrandena

De problem som är förenade med
undantag från bestämmelserna om inskrivning i IR har berörts i några
remissyttranden. Sålunda framhåller inskrivningsdomaren i Stockholms domsaga,
lantmäteristyrelsen och länsstyrelsen 1 Stockholms län att antalet fastigheter
som skall föras i fastighetsbok och tomträttsbok måste inskränkas till ett
minimum. Länsstyrelsen i Uppsala län anser det vara en svaghet att systemet
inte medger att inskrivningsförhållandena beträffande alla fastigheter inom registerområdet
redovisas i IR. Föreningen för tjänstemän inom Sveriges
stadshypoteksorganisation hävdar bestämt den uppfattningen att undan-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:13 36

tag
enligt 10 § första stycket förslaget till lag om inskrivningsregister bör
medges endast när det är oundgängligen nödvändigt. Sveriges fastighetsägareförbund
förklarar att det är av stort intresse att så många fastigheter som möjligt
kommer in i IR från början. Föreningen erinrar samtidigt om att lagfarts- och
inteckningsförhållandena i vissa landsdelar är avsevärt mer komplicerade än i
Uppsala län och förutspår att särskilda utredningar behöver göras inom sådana
områden innan övergång beslutas.

Inskrivningsdomaren i Stockholms domsaga och
lantmäteristyrelsen ifrågasätter om alla de i promemorian uppräknade
anledningarna verkligen utgör hinder mot att inskrivningsförhållandena
redovisas i IR. Remissyttrandena innehåller liksom CFD:s yttrande förslag till
olika åtgärder med hjälp av vilka antalet fastigheter utanför IR skall kunna
nedbringas ytterligare.

7
Frågan om ändring i 1932 års lag om uppläggande av nya fastighetsböcker för
landet

7.1
Gällande rätt

Enligt lagen (1932: 169) om uppläggande av nya
fastighetsböcker för landet (1932 års lag) skall för varje domsaga på landet
uppläggas fastighetsbok, gemensam för lagfarts- och Inteckningsärenden.
Arbetet skall i allmänhet ske under häradshövdingens ledning och på hans
ansvar. Fästighetsboken skall läggas upp på grundval av upprättat fastighetsregister,
och fastigheterna skall tas upp under den beteckning, som de har i detta
register. Huvudregeln är att varje fastighet skall redovisas på ett särskilt
upplägg, till vilket gällande inskrivningar skall föras över från äldre bok. Om
det är erforderligt för att vinna upplysning om inskrivningsförhållandena, kan
undersökning verkställas vid särskilt sammanträde med sakägare och andra, som
kan antas äga kännedom om dessa. Framkommer det att fastighet vid inskrivning
angetts med felaktig eller missvisande beteckning eller redovisats oriktigt på
annat sätt, skall enligt 7 § rättelse i inskrivningen vidtas vid överföringen.

7.2
Promemorian

I promemorian konstateras, att överföringen av
inskrivningsuppgifter till IR under försöksverksamheten skett från
fastighetsbok, som upplagts enligt 1932 års lag. Arbetet med uppläggande av
fastighetsbok enligt denna lag är emellertid inte slutfört i alla delar av
landet (jfr SOU 1969: 9 s. 8). Anledning saknas enligt promemorian att nu
avbryta den verksamhet med uppläggande av nya fastighetsböcker som pågår. Undantag
från skyldigheten att lägga upp fastighetsbok på grund av att be-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:13 37

rörda
fastigheter skall överföras till IR bör därför inte medges. Något förslag till
ändring i 1932 års lag på denna punkt framläggs sålunda inte i promemorian.

Inte
heller anses det nödvändigt att ändra 1932 års lag av annan anledning. I
promemorian berörs visserligen frågan huruvida regeln i 7 § om rättelse av
inskrivning, som enligt praxis anses tillämplig också efter det fastighetsbok
lagts upp (NJA 1961 s. 782), bör ersättas med en ny bestämmelse med anledning
av att fastighetsbokens innehåll avses bli överfört till IR. Rättelse av
felaktigheter av det nu avsedda slaget bör emellertid enligt promemorian kunna
föras in 1 fastighetsboken trots att IR lagts upp och innehållet i IR justeras
i överensstämmelse med fastighetsboken. Ärenden om rättelse, som nu avses,
ankommer på häradshövdingen i domsagan. Enligt promemorian bör ärendena i
fortsättningen handläggas av lagmannen eller annan domare efter förordnande i
den tingsrätt, inom vars område fastigheten ligger, även om den berörda
inskrivningsmyndigheten ligger inom annan tingsrätts jurisdiktions-område (jfr
1 § andra stycket 1932 års lag och 19 kap. 2 § första stycket JB).

7.3
Remissyttrandena

Det i promemorian skisserade tillvägagångssättet
för rättelse av fel i fastighetsbok sedan IR lagts upp utsätts på vissa håll
för kritik. Sålunda anser Svea hovrätt att inskrivningsdomaren bör få
befogenhet att enligt 7 § i 1932 års lag verkställa rättelse av inskrivning i
fastighetsbok, vars innehåll överförts till IR. Inskrivningsdomaren i
Stockholms domsaga anser att regler bör skapas som ger inskrivningsdomaren
möjlighet att fatta beslut om rättelse i nu avsedda fall och föra in den
rättade uppgiften i IR. Enligt DON:s mening bör rättelse alltid göras av den
inskrivningsmyndighet till vars område fastigheten hör. DON föreslår därför
att 1932 års lag ändras på den punkt som här är i fråga. Lagen bör samtidigt
ses över i sin helhet och anpassas till de förhållanden som gäller nu. Eftersom
avsteg redan förekommer från huvudregeln om identitet mellan
inskrivningsmyndighets område och domsaga jfr 1 § kungörelsen med
tillämpningsföreskrifter för inskrivningsväsendet enligt jordabalken bör
ändringarna enligt nämndens mening träda i kraft så snart som möjligt och
alltså inte anstå till den 1 juli 1974.

Lantmäteristyrelsen ifrågasätter om rättelse, som
nu avses, skall behöva ske i fastighetsboken. Härför talar visserligen, säger
styrelsen, att de uppgifter som överförts till IR skall vara identiska med dem
som återfinns i fastighetsboken och att endast fastighetsboken kommer att innehålla
uppgifter rörande äldre förhållanden. Ä andra sidan kommer rättelserna att
framgå av IR i form av akthänvisning som således förklarar den bristande
överensstämmelsen mellan fastighetsboken och IR.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:13 38

Det
bör därför enligt styrelsens mening inte anses uteslutet att rättelse skall få
vidtas endast i IR. Därest rättelse ändå anses böra ske i fastighetsboken,
anser lantmäteristyrelsen att handläggningen av dylika ärenden bör flyttas
över till inskrivningsmyndighet (inskrivningsdomaren).

8
Föredraganden

8.1
Allmänna synpunkter

Ett välordnat inskrivningsväsende utgör en
nödvändig förutsättning för att tryggheten och den ekonomiska samfärdseln på
fastighetsområdet skall kunna upprätthållas. Den nya jordabalkens regler om
panträtt och godtrosförvärv på gmnd av inskrivning ställer ökade krav på inskrivningsväsendet
med avseende på såväl säkerhet som snabbhet. Vid de återkommande undersökningar
angående arbetssituationen inom inskrivningsväsendet som företas inom justitiedepartementet
har det visat sig att många inskrivningsmyndigheter inte iakttar föreskriven
expeditionstid. I åtskilliga fall är tidsöverskridandena högst betydande. Det
är ännu för tidigt att dra några slutsatser om verkningarna i detta hänseende
av den nya jordabalken. Någon påtaglig förbättring synes dock ännu inte ha
inträtt efter ikraftträdandet av JB. Den rådande ordningen kan inte accepteras
i den samhällsutveckling som vi f. n. upplever. Inskrivningsväsendet måste
undergå en genomgripande rationalisering för att motsvara de krav som ställs
från skilda håll. Kraven kan f. ö. väntas öka med tilltagande
fastighetsbildning, stigande ärendemängder och, inte minst, rationaliseringar
inom bankvärlden och exekutionsväsendet.

Även fastighetsregistren är till följd av den
snabba samhällsutvecklingen, inte minst på planväsendets område, och en
föråldrad utformning i tekniskt hänseende i stort behov av rationalisering.

Genom beslut av 1968 och 1970 års riksdagar (prop.
1968: 1 bil. 4 s. 10, SU 1968: 2, 3LU 1968:5, rskr 1968: 80, prop. 1970: 1 bil.
4 s. 44, SU 1970: 2, 3LU 1970: 8, rskr 1970: 96) har i princip bestämts att ADB
skall införas på fastighetsregistreringens område och inom inskrivningsväsendet.
Med anledning av riksdagens beslut har centralnämnden för fastighetsdata (CFD)
bedrivit försöksverksamhet inom Uppsala län. Erfarenheterna av denna
försöksverksamhet är i huvudsak goda.

Chefen för justitiedepartementet har tidigare denna
dag vid anmälan av de frågor som gäller utgifterna för budgetåret 1973/74 inom
justitiedepartementets verksamhetsområde föreslagit att den pågående försöksverksamheten
ersätts av ett första driftsystem (driftsystem 1) för begränsade delar av
landet. Enligt förslaget skall driftsystem 1 till en början omfatta Uppsala län
och därefter successivt omfatta fastigheter i bl. a.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:13 39

Gävle
kommun och Stockholms län. Det skall enligt förslaget ankomma på Kungl. Maj:t
att bestämma de områden driftsystemet skall omfatta. Utformningen av
driftsystem 1 skall i huvudsak överensstämma med det system som utprovats under
försöksverksamheten. Detta innebär att uppgifterna i inskrivningsregister (IR)
och fastighetsregister (FR) skall lagras i s, k. direktåtkomstminnen
(skivminnen) i en central dataanläggning. Införingar i registren liksom övrig
kommunikation med denna centrala anläggning skall ske via bildskärmsterminaler,
som skall finnas hos fastighetsregistermyndigheterna och inskrivningsmyndigheterna.
Som framgår av vad chefen för justitiedepartementet anfört kan erfarenheterna
av driftsystem 1 och andra omständigheter leda till modifieringar i systemet
eller mer genomgripande ändringar, innan reformen förs ut över landet.

Som jag tidigare framhållit förutsätter en övergång
till ett system med inskrivning i register grundat på ADB vissa ändringar i JB
och andra författningar. För det fortsatta förberedelsearbetet inför den
planerade reformen är det angeläget att på ett tidigt stadium kunna utgå från
den lagstiftning som skall reglera förfarandet. De lagstiftningsfrågor som aktualiseras
av reformen bör därför redan nu tas upp till behandling. Lagstiftningen bör t.
v. utformas för att användas under driftsystem 1. När fråga uppkommer om att
föra ut reformen över landet i övrigt får övervägas om den nu föreslagna
lagstiftningen fortfarande är lämplig eller om den bör ändras eller ersättas
med ny lag.

I
den inom justitiedepartementet upprättade promemorian föreslås, att frågan om
inskrivning i ett på ADB grundat register regleras i en lag om
inskrivningsregister. Det i promemorian framlagda förslaget har i huvudsak
godtagits av remissinstansema. Också jag finner förslaget väl ägnat att läggas
till grund för lagstiftning.

Frågan
om lagstiftning med anledning av övergång till ADB-system på
fastighetsregistreringens område berörs inte i promemorian. I stort sett är den
lagreglering som finns i 19 kap. fastighetsbildningslagen (FBL) tillräcklig som
underlag också för ett sådant system. Under remissbehandlingen av
departementspromemorian har emellertid tagits upp en fråga om lagstiftning
också på fastighetsregistreringens område som bör behandlas i förevarande
sammanhang. Behövliga författningsregler i övrigt kan beslutas av Kungl. Maj:t.

Jag
erinrar om att offentlighets- och sekretesslagstiflningskommittén (OSK) i sitt
betänkande (SOU 1972: 47) Data och integritet lagt fram ett förslag till
datalag, innefattande bl. a. tillståndstvång för automatisk databehandling av
personuppgifter. Förslaget bereds f. n. inom justitiedepartementet.
Förevarande lagstiftningsärende kan emellertid behandlas utan avvaktan på att
förslag läggs fram på grundval av OSK:s betänkande.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:13 40

8.2 Författningsreglering
av inskrivningsregistret

Bestämmelserna om inskrivning i fastighetsbok och
tomträttsbok återfinns som tidigare nämnts i 1923 kap. JB. Enligt promemorian
innebär den planerade övergången till inskrivning i IR att det nya systemet
till en början kan göras tillämpligt endast i en del av landet. I promemorian
föreslås därför att frågan om inskrivning i IR regleras i en särskild lag som
får gälla parallellt med JB:s bestämmelser om inskrivning i fastighetsbok och
tomträttsbok. De remissinstanser som yttrat sig i frågan har tillstyrkt
förslaget eller lämnat det utan erinran. Även jag anser att regleringen bör ske
i en särskild lag.

I promemorian konstateras, att frågor om
uppläggandet och förandet av IR, om bevis om innehållet i IR, om behörighet
för befattningshavarna hos inskrivningsmyndighet att handlägga ärenden av
olika slag, om underrättelseskyldighet och om statistik bör regleras i
tillämpningsföreskrifter. Jag ansluter mig till denna uppfattning. Som bl. a.
inskrivningsdomaren i Stockholms domsaga påpekat torde även andra författningar
än dem som nämnts i promemorian få ändras. Reformen kan påkalla vissa ändringar
i stämpelskatteförordningen (1964: 308), Frågan härom torde få anmälas senare.
Såvitt jag nu kan bedöma påkallar reformen i övrigt inte ändring i
författningar som kräver beslut av riksdagen.

Lantmäteristyrelsen har framhållit det angelägna i
att förslag till författningar rörande FR och IR läggs fram i ett sammanhang.
Styrelsen synes härvid utgå från att övergången till ADB på
fastighetsregistersidan förutsätter ändringar i FBL. Som jag förut har anfört
påkallar ADB-re-formen på ett undantag när inte några ändringar i FBL. Däremot
är det givet att tillämpningsföreskrifterna rörande båda registren får utarbetas
i ett sammanhang.

8.3 Intervallet
mellan inskrivningsdagarna

Enligt 19 kap. 5 § JB skall inskrivningsärende tas
upp på inskrivningsdag. Sådan skall hållas en gång i veckan. Enligt 3 §
inskrivningskungörelsen hålls inskrivningsdag varje onsdag eller, om denna är
en helgdag, nästa helgfria dag med undantag för lördagar. Inskrivningsdag
avslutas klockan 12, vilket innebär att ansökan som kommit in efter nämnda
klockslag anses gjord på nästa inskrivningsdag. Tidpunkten för ansökan är
avgörande för företrädet mellan inteckningar och andra inskrivningar i fast
egendom eller tomträtt och kan få avgörande betydelse vid bestämmandet av
företrädet mellan olika förvärv vid tvesalu m. m. Av bestämmelserna om
inskrivningsdag följer att förändringar i inskrivnings-förhållandena kan ske
endast på inskrivningsdag.

Inskrivningskommittén fann veckointervallet
motiverat framför allt av historiska och praktiska skäl. Däremot ansågs det
långa intervallet

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:13 41

inte
ha något reellt värde för den rättssökande allmänheten. Införande av ADB på
inskrivningsväsendets område skulle enligt kommittén medföra betydande
arbetsbesparingar genom att tidsödande manuella rutiner kunde läggas på
datamaskinen. Genom att personalen därigenom skulle kunna ägna huvudparten av
sin arbetstid åt beredning och prövning av ärenden, skulle det bli möjligt att
hålla inskrivningsdag varje dag, vilket enligt kommitténs mening skulle vara
till fördel för allmänheten. Kommittén föreslog därför att varje arbetsdag
skulle utgöra inskrivningsdag. Förslaget lades fram i proposition till 1970
års riksdag, som ansåg det riktigt att det fortsatta utredningsarbetet bedrevs
med utgångspunkt ifrån att varje arbetsdag skulle utgöra inskrivningsdag.

Under
försökverksamheten har inte framkommit något som talar mot de av
inskrivningskommittén gjorda antagandena om fördelen med ett dagligt
inskrivningsintervall.

Enligt
promemorian bör systemet med en inskrivningsdag i veckan överges i ett system
med ADB. Några invändningar häremot har inte framkommit vid remissbehandlingen.
Enligt min mening medger det nuvarande intervallet mellan inskrivningsdagarna
inte ett rationellt utnyttjande av datorutrustningen i driftsystem 1.
Vinsterna med reformen skulle med nuvarande ordning till stor del gå förlorade.
Även jag har därför uppfattningen att ett kortare inskrivningsintervall bör
införas.

I
promemorian konstateras att en övergång till ett system med inskrivningsdag
varje arbetsdag medför flera fördelar: snabbare handläggning, aktuellt
register, jämnare arbetsbelastning, enhetliga arbetsrutiner. Som förutsättning
för att systemet skall fungera tillfredsställande anges att personalstyrkan hos
inskrivningsmyndigheten avpassas så att den medger ett rationellt utnyttjande
av arbetskraften samtidigt som det måste finnas viss beredskap vid tillfälliga
toppar i arbetsbelastningen eller vid sjukdom och annan ledighet. En sådan
beredskap bör enligt promemorian kunna upprätthållas genom att
inskrivningsmyndigheten skall vara knuten till allmän underrätt. Enligt
promemorian är det möjligt att genomföra ett system med inskrivningsdag varje
arbetsdag. Med hänsyn till de fördelar som följer med endagsintervallet
föreslås i promemorian att så sker.

Förslaget
har på denna punkt tillstyrkts eller lämnats utan erinran av det stora
flertalet remissinstanser. Som skäl för att genomföra endagsintervall har
utöver de omständigheter som anförts i promemorian även åberopats att
kostnaderna för mellanlagring och bearbetning av data därigenom kan hållas låga.
Svea hovrätt och inskrivningsdomaren i Södra Roslags domsaga anser dock att
endagsintervallet bl. a. av arbetstidsmässiga skäl inte bör omfatta fredagar.
Till dem som är kritiska mot förslaget hör domstolsväsendets organisationsnämnd
(DON) och Föreningen Sveriges tingsrättsdomare, som ifrågasätter om det inte
från arbetsmässiga och organisatoriska synpunkter är bättre med ett längre

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:13 42

intervall, förslagsvis två inskrivningsdagar i veckan. Som
motivering till sin inställning anför de båda remissinstanserna bl. a. att ett
endagsintervall kommer att medföra att en arbetskraftsreserv ständigt måste
finnas till hands, eftersom ärendetillströmningen knappast kommer att bli så
jämn som förutsatts i promemorian. Vidare konimer utrymmet för
underhandskompletteringar att minska med påföljd att antalet uppskovsbeslut
trollgen kommer att få en besvärande omfattning. Svårigheter att arbeta av
balanser vid driftsavbrott framhålls, liksom de påfrestningar endagsintervallet
kommer att medföra för inskrivningspersonalen. Vidare åberopas att
fastighetsregistreringen kan ske på annan dag än inskrivningsdag.

För egen del ansluter jag mig till uppfattningen att en
övergång till endagsintervall medför mycket stora fördelar. En verksamhet av
denna art utförs mest rationellt om samma arbetsrutiner utförs dag för dag
allteftersom ärendena kommer in. Andra argument som anförts mot endagsintervallet
än de som rör personaltillgången väger enligt min mening inte särskilt tungt i
sammanhanget, särskilt som man numera från CFD:s sida förklarar att
ajourföringen av FR kan ske så att de nya uppgifterna finns tillgängliga i FR
redan vid arbetstidens början den dag då registreringen dagtecknas. Den
avgörande frågan för ställningstagandet till förslaget att införa
endagsintervall är i vilken utsträckning ett sådant system ställer större
anspråk på personaltillgång eller eljest skapar organisatoriska olägenheter i
jämförelse med en ordning där inskrivningsdag hålls med längre mellanrum. Den
kritik som riktas mot förslaget grundas också på arbetsmässiga och
organisatoriska synpunkter. Vad som i första hand avses är att en ordning med
längre intervall skulle ge ökade möjligheter till utjämning av arbetsbördan
mellan de skilda dagarna i arbetsveckan. Jag är inte utan vidare övertygad om
att så är fallet. Sålunda bör framhållas att inte alla arbetsuppgifter som
ankommer på inskrivningspersonalen är av sådan natur att de i ett system med
endagsintervall måste utföras viss dag. Som exempel på ärenden av denna
beskaffenhet kan anföras yttranden till fastighetsbildningsmyndighet i
sammanläggningsärende, ärenden rörande lagfartssammanträde och handläggning av
uppskjutna och vilandeförklarade ärenden. Det kan antas att dessa och andra
liknande ärenden kan handläggas på sådan tid då anhopningen av
inskrivningsärenden är mindre än genomsnittligt. Härigenom kan den totala
arbetsbördan utjämnas. I ett system med endagsintervall bör normalt samtliga inskrivningsärenden
som inkommer på viss dag bli handlagda samma dag. Det är emellertid främst
organisatoriska skäl och inte hänsyn till ADB-systemet som talar för en sådan
ordning. Skulle vid driftsstörning, sjukdom bland personalen eller liknande
omständigheter viss dags ärenden inte hinnas med under dagen är det intet som
hindrar att handläggningen av ärendena fortsätter påföljande dag. Effekten
blir bara att

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:13 43

uppdateringen
förskjuts en dag. Genom ett sådant överdrag till påföljande arbetsdag kan
också utjämning av arbetsbördan vid tillfällig ärendeanhopning åstadkommas. Med
det sagda har jag velat framhålla att en ordning med endagsintervall Inte synes
ofrånkomligen ställa särskilda krav på personal och organisatoriska insatser.
Jag kan mot bakgrunden av vad som nu har anförts inte finna anledning att
föreslå att avsteg skall göras från de principer som har legat till grund för
den hittills bedrivna försöksverksamheten och som inte visat sig vara förenade
med olägenheter. Skulle det efter hand visa sig att ordningen med
endagsintervall för med sig några mera betydande nackdelar som inte uppvägs av
fördelarna med systemet, får frågan tas upp till förnyat övervägande. Jag
förordar därför att inskrivningsdag skall hållas varje arbetsdag.

De
invändningar med hänsyn till inskrivningspersonalens arbetstider som från bl.
a. Svea hovrätt riktats mot att inskrivningsdag skall hållas varje arbetsdag
kan emellertid inte lämnas helt obeaktade. Som remissinstanserna påpekat
förekommer det inte sällan att arbetstiden är inskränkt vissa dagar i
anslutning till större helger. På senare tid har det även blivit vanligt att
Kungl. Maj:t medger att tjänstetiden för vissa dagar får arbetas in, för att
en längre sammanhängande ledighet skall uppkomma för de anställda. Eftersom
personalen vid inskrivningsmyndigheten bör ha samma arbetsvillkor som
personalen vid tingsrätten i övrigt, kan det visa sig olämpligt att
undantagslöst tillämpa en regel om att inskrivningsdag skall hållas varje
arbetsdag. En så strikt regel är heller inte nödvändig för att
inskrivningsväsendet skall fungera tillfredsställande. På grund av det anförda
förordar jag att inskrivningsdag i princip skall hållas varje arbetsdag men att
Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer bör ges rätt att, om
särskilda skäl föreligger, föreskriva undantag från regeln. Undantag bör i
regel medges bara i fråga om dagar där arbetstiden inskränks generellt över
hela landet. Den fortsatta försöksverksamheten får utvisa i vilken utsträckning
det kan bli behövligt att ta denna möjlighet i anspråk.

I
promemorian har föreslagits att reservrutiner får arbetas ut för att förkorta
tiden för terminalbehandling efter avbrott i överföringen eller andra
driftsstörningar. Tre inskrivningsdomare ifrågasätter om det finns utrymme för
mera betydande förenklingar och är tveksamma till promemorians innebörd på
denna punkt. I likhet med vad som anförts i promemorian anser jag att
handläggningen av inskrivningsärendena bör påbörjas även om terminalen inte
kan användas. Ärendena bör således beredas och förhandsgranskas av därtill
avdelad personal och därefter lämnas till dem som skall fatta beslut i ärendena
för kontroll. På så sätt bör tiden för terminalbehandllngen efter avbrottet
kunna inskränkas högst väsentligt, även om den totala handläggningstiden
givetvis blir längre än om terminalbehandlingen kunnat ske kontinuerligt.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:13 44

I promemorian har vidare
föreslagits att fastighetsregistrering ges rättsverkan framför ansökan i
inskrivningsärende som görs samma dag som registreringen och berör samma
fastighet eller fastigheter. Förslaget har tillstyrkts av det stora flertalet
remissinstanser. Även jag biträder det, Lantmäteristyrelsen och Föreningen Sveriges
tingsrättsdomare har uttryckt farhågor för att systemet skall leda till
ändringar i beslut i inskrivningsärenden till följd av mellankommande
fastighetsregistrering. Den form av ändring av beslut som skulle bli aktuell
med promemorians system kan enligt min mening omöjligen föranleda betänkligheter.
Vad som i så fall skulle ändras är endast mellanlagrade beslut, dvs, beslut som
i och för sig är klara men som ännu ej getts rättsverkan genom införing i IR,
Att beslut i inskrivningsärende kommer att anknyta till en annan
fastighetsindelning än den sökande avsett kan visserligen aldrig helt
förebyggas. Som jag strax återkommer till kan emellertid systemet utformas så
att situationer av detta slag inte blir vanligare än med gällande system för
fastighetsregistrering och inskrivning.

Lantmäteristyrelsen anser det mindre tilltalande att
inskri'ningsmyn-dighets beslut skall kunna påverkas av registreringsåtgärder i
FR som sker efter inskrivningsdagens slut. Som jag antytt i det föregående
finns det möjlighet att ajourföra FR så att registreringsdagens uppgifter finns
tillgängliga i FR redan vid arbetsdagens början hos inskrivningsmyndigheten.
En sådan lösning bör enligt min mening väljas, eftersom den eliminerar risken
för att registrering i FR förekommer efter det att beslut som hänför sig till
registreringsdagen har fattats i inskrivningsärende rörande samma fastighet
eller fastigheter.

8.4 Uppskovsinstitutet

Enligt 19 kap. 9 § första stycket
JB skall ansökan i inskrivningsärende uppskjutas om den fastighet som avses med
en ansökan ingår i beslutad men ej fullbordad sammanläggning. Paragrafens andra
stycke innehåller en bestämmelse om uppskov i de fall det är nödvändigt för utredningen
i ärendet. I båda fallen är förutsättningen för beslut om uppskov att ansökan
inte skall avvisas eller avslås. Ett uppskovsbeslut innebär att ansökningen
skall prövas på senare inskrivningsdag men ansökningen grundar ändå prioritet
från den inskrivningsdag på vilken den gjordes. I sammanläggningsfallen skall
ansökningen tas upp till prövning på den inskrivningsdag, som infaller närmast
efter det meddelande att sammanläggningen fullbordats eller frågan därom
förfallit kommit in till inskrivningsmyndigheten. I utredningsfallen skall
ärendet tas upp till prövning på den inskrivningsdag som bestämts i uppskovsbeslutet.
Enligt uttalanden i förarbetena till JB (prop, 1970: 20 B s, 512) får uppskov
inte tillgripas för att bereda inskrivningsmyndigheten

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:13 45

ökat
rådrum i ett rättsligen invecklat ärende, om utredningen i och för sig är f
jllständig i ärendet.

Utformningen av uppskovsinstitutet sammanhänger
enligt promemorian i hög grad med reglerna om intervallet mellan
inskrivningsdagarna och tiden för expeditions tillhandahållande.
Expeditionstiden, som f. n. är två veckor från den inskrivningsdag då ärendet
behandlades, lämnar ganska stort utrymme dels för komplettering av
ofullständiga ärenden, dels för överväganden i invecklade inskrivningsärenden.
En reform som innebär ett kortare intervall mellan inskrivningsdagarna och en
kortare expeditionstid påkallar en översyn av uppskovsinstitutet i dess
nuvarande utformning.

I promemorian föreslås att de nu gällande reglerna
om uppskov på grund av beslutad men ännu ej fullbordad sammanläggning och uppskov
för utredning bör kvarstå oförändrade. Jag delar denna mening.

Med hänsyn till de korta tider som kommer att stå
inskrivningspersonalen till buds i datasystemet, är de nu nämnda möjligheterna
att meddela uppskovsbeslut enligt promemorian alltför begränsade. Möjlighet
att uppskjuta inskrivningsärende som är av den beskaffenhet eller omfattning
att det inte lämpligen kan företas till omedelbar prövning bör därför införas.

Förslaget att införa en ny grund för uppskovsbeslut
stöds av en så gott som enhällig remissopinion, även om man på vissa håll
uttalar farhågor för att uppskovsbesluten skall få en sådan omfattning att de
inverkar menligt på handläggningen av inskrivningsärendena.

Även jag anser att uppskovsbeslut bör få meddelas
på den i promemorian angivna grunden. Den vägledande principen bör nämligen
vara att inskrivningsärendena handläggs på den inskrivningsdag då ansökningen
görs så att IR alltid innehåller så aktuella upplysningar som möjligt.
Eftersom uppdateringen av IR alltid bör ske så att beslut, hänförliga till en
och samma inskrivningsdag, förs in i IR i ett sammanhang, skulle enstaka
komplicerade ärenden kunna fördröja denna uppdatering. En sådan ordning kan
undvikas, om uppskovsbeslut meddelas i dessa ärenden.

Som framhållits i promemorian bör från det nu
anförda hållas 1 sär det förhållandet att balanser får förutsättas uppkomma
också i ett datasystem. Anledningen härtill kan vara antingen tillfälliga
anhopningar av inskrivningsärenden, sjukdom eller annan ledighet på
personalsidan eller tekniska komplikationer. För sådana fall bör enligt min
mening uppskovsinstitutet inte användas. Uppskovsbesluten kräver tid för
terminal-behandling likaväl som andra beslut, och för övrigt kan
transmissionsavbrott omöjliggöra kontakt med datoms centralanläggntng. I nu
angivna fall bör handläggningen av resterande inskrivningsärenden anstå till påföljande
arbetsdag, trots att en dags försening uppkommer med den fysiska
uppdateringen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:13 46

CFD har framhållit att de föreslagna kriterierna
för uppskovsbeslut beskaffenhet och omfattning måste sättas i relation ull
den tid som står inskrivningsmyndigheten till buds. Jag är av samma uppfattning.
Avgörandet av frågan om uppskovsbeslut skall meddelas eller om behandlingen av
de återstående ärendena får anstå till påföljande dag måste i stor utsträckning
dikteras av praktiska skäl. Valet kommer således att stå mellan att meddela
uppskovsbeslut eller att låta expeditioner m. m. från en hel inskrivningsdag
försenas ett dygn. Enligt min mening bör avgörandet träffas så att en snabb
handläggning främjas.

I
promemorian föreslås att inskrivningsärende som uppskjutits med hänsyn till ärendets
beskaffenhet eller omfattning skall tas upp till prövning senast på fjärde
inskrivningsdagen efter den inskrivningsdag då ansökningen gjordes. Flera
remissinstanser anser den föreslagna tiden för kort. Även jag finner att fyra
dagar är för kort tid för att tjäna sitt syfte. De flesta remissinstanser som
yttrat sig i frågan förordar att tiden i stället bestäms till en vecka. Att
som CFD föreslagit införa två former för uppskov i den nu avsedda situationen,
en till viss senare dag inom en vecka och en utan angivande av viss dag, anser
jag inte vara lämpligt.

Vid
avvägningen mellan å ena sidan intresset att bereda inskrivningsmyndigheten
behövligt rådmm för att avgöra omfattande och komplicerade ärenden och å andra
sidan angelägenheten att undvika onödig tidsutdräkt vid handläggningen av
inskrivningsärendena, finner jag i likhet med remissinstanserna att en vecka
utgör en lämplig period.

Inskrivningsdomaren
i Stockholms domsaga har föreslagit att ansökan inte skall behöva tas upp till
prövning vid tidsfristens utgång om synnerligt hinder möter. Ett liknande
förslag har lämnats av inskrivningsdomaren i Uppsala läns södra domsaga och
Föreningen Sveriges tingsrättsdomare, som anser att ytterligare uppskovsbeslut
bör kunna meddelas när särskilda skäl föreligger. Jag delar inte denna
uppfattning. Visserligen lämnar, som inskrivningsdomaren i Stockholms domsaga
påpekat, rättegångsbalken möjlighet för domare att avgöra om rådrum erfordras
utöver det i lag medgivna. Med hänsyn till den mängd ärenden som förekommer
hos inskrivningsmyndigheterna, till den i allmänhet rutinmässiga
handläggningen och till expeditionstidens betydelse för fastighetsomsättning
och Icreditgivning kan en motsvarande regel på inskrivningsväsendets område
skapa osäkerhet hos allmänheten och bör därför inte förekomma. I de av
remissinstanserna åsyftade fallen torde situationen för övrigt ofta nog vara
sådan att beslut om uppskov i stället bör meddelas av utredningsskäl. I likhet
med vad som anförts i promemorian anser jag att man, om det visar sig att
utredningen i ett uppskjutet ärende är bristfällig, givetvis är oförhindrad att
ta upp ärendet på inskrivningsdag och meddela uppskovsbeslut på de grunder som
anges i 19 kap. 9 § andra stycket JB.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:13 47

8.5 Ersättning med anledning av felaktighet vid
databehandlingen och rättelse av sådan felaktighet

Enligt 19 kap. 19 § första stycket
JB utgår ersättning av statsmedel på grund av fel eller försummelse under
inskrivningsförfarandet. Vad som åsyftas är främst fel eller försummelse vid
handläggning av eller beslut i inskrivningsärenden, t. ex. det fall att ansökan
inte tas upp på den inskrivningsdag till vilken den givits in. Vidare gäller
rätten till ersättning skada som uppkommit genom fel eller försummelse vid
utfärdandet av bevis som grundar sig på innehållet i fastighetsbok eller
tomträttsbok, t. ex. pantbrev och gravationsbevis, eller vid uppläggande av
fastighetsbok och tomträttsbok utan samband med inskrivningsärende. Ersättning
kan också utgå enligt 19 § andra stycket för det fall ägare eller rättlghetshavare
drabbas av förlust på grund av förordnande i samband med beslut om rättelse
enligt 19 kap. 17 § JB av oriktig införing i fastighetsboken eller tomträttsboken.
Ersättning enligt 19 § första stycket kan sältas ned eller falla bort helt om
den skadelidande medverkat till förlusten genom eget vållande. Ersättning
enligt paragrafens andra stycke utgår inte om den som lider förlusten med
hänsyn till felets beskaffenhet eller andra omständigheter bort inse att fel
förekommit.

JB:s ersättningsregler är att
betrakta som specialbestämmelser i förhållande till skadeståndslagen (1972:
207). I förhållandet mellan staten och tjänstemännen vid
inskrivningsmyndigheten blir dock skadeståndslagen tillämplig. Den som vållar
skada genom fel eller försummelse i tjänsten kan således bli
ersättningsskyldig endast i den mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn till
handlingens beskaffenhet, tjänstemannens ställning, den skadelidandes intresse
och övriga omständigheter (4 kap. 1 § skadeståndslagen, 18 kap. 7 § och 19
kap. 19 § tredje stycket JB).

I promemorian föreslås att JB:s
regler om rättelse av oriktig införing i fastighetsboken eller tomträttsboken
på grund av skrivfel eller annat förbiseende och om ersättning för förlust på
grund av fel eller försummelse under inskrivningsförfarandet eller till följd
av beslut om rättelse görs tillämpliga också i ADB-systemet. Någon annan
uppfattning har inte kommit till uttryck vid remissbehandlingen. Inte heller
jag finner anledning till annan bedömning. Däremot är det, som framhållits i
promemorian, nödvändigt att införa särskilda regler om rättelse av oriktighet
som uppkommit på gmnd av tekniskt fel och om rätt till ersättning för skada som
uppkommit till följd av sådant fel. Som exempel på tekniskt fel anförs i
promemorian bl. a., att IR genom mekanisk eller annan påverkan får ett
innehåll, som avviker från den avsedda införingen. Garantier kan nämligen inte
lämnas för att systemet skall fungera helt felfritt. Under sädana
omständigheter är det naturligt att staten ikläder sig ersättningsskyldighet
gentemot den enskilde.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:13 48

Promemorieförslaget innebär i fråga om felaktigheter
i IR att bestämmelserna om rättelse av införing i fastighetsbok eller
tomträttsbok (19 kap 17 och 18 §§) görs tillämpliga på sådan uppenbar
oriktighet i IR som har uppkommit på grund av tekniskt fel. Jag ansluter mig
till förslaget som lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Ersättning
bör som föreslås i promemorian till en början utgå om någon orsakas förlust på
grund av att införing i IR till följd av tekniskt fel har fått annat innehåll
än som avsetts. I fråga om förlust, som drabbat någon på grund av att en
felaktig uppgift som han satt tilltro till, har blivit rättad, delar jag den
uppfattning som kommit till uttryck i promemorian att ersättningsregeln i 19
kap. 19 § andra stycket JB kan till-lämpas oberoende av det sätt på vilket
felet i IR uppkommit. Bestämmelsen bör således kunna tillämpas inte bara om
den felaktiga införingen varit oriktig på grund av skrivfel eller annat dylikt
förbiseende utan även om den varit oriktig till följd av tekniskt fel.

Jag
övergår härefter tUl att behandla felaktigheter i presentationen av innehållet
i IR som uppkommit till följd av tekniska fel. Förutsättningen är härvid att de
presenterade uppgifterna avviker från innehållet i IR.

I
promemorian föreslås till en början att förlust till följd av tekniska fel i
maskinellt framställda bevis (pantbrev, fastighetskort) bör ersättas. Eftersom
handlingarna skall användas 1 omsättningen, bör fastighetsägare, kreditgivare
och andra ha rätt att lita på dem. I sammanhanget kan inte heller bortses från
att den maskinella bevisframställningen kommer att ske centralt utan medverkan
från personalen vid vederbörande inskrivningsmyndighet och att expedieringen
avses ske utan att bevisen granskas. I likhet med de remissinstanser som yttrat
sig i frågan tillstyrker jag förslaget.

Som
nästa kategori behandlas i promemorian fel som uppträder på bildskärmar och i
terminalutskrift hos inskrivningsmyndighet. Enligt min mening kan allmänheten i
undantagsfall drabbas av förlust på grund av sådana fel, nämligen om
inskrivningsmyndigheten i förlitan på den felaktiga uppgiften fattar ett
oriktigt beslut. I överensstämmelse med promemorieförslaget föreslår jag att
ersättning utgår också för rättsförluster som uppstått i samband med
handläggningen av eller beslut i inskrivningsärenden till följd av sådana
tekniska fel.

Förslaget
innebär vidare att ersättningsbestämmelsen äger tillämpning också på förlust
till följd av tekniskt fel i anordning som hos annan statlig myndighet är
ansluten till systemet.

DON
har anfört att statens ansvar för förlust till följd av tekniskt fel i
anordning som är ansluten till IR inte bör omfatta annan stathg myndighet än
inskrivningsmyndighet, fastighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet.
Den föreslagna avgränsningen finner jag väl motiverad. Emellertid är att märka
att somliga fastighetsbildnings- och fastighetsregistermyndigheter är
kommunala. Enligt min mening bör

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:13 49

staten
ikläda sig ansvaret för förlust till följd av tekniskt fel även i anordningar
som hos sådana myndigheter är anslutna till IR.

Som jag tidigare påpekat är tanken att kommuner,
banker och andra inrättningar skall kunna ansluta presentationsterminaler till
IR. Vid terminalen skall man kuima få information om innehållet i IR via bildskärm
och/eller terminalskrivare. Även i dessa kan uppkomma fel, som medför att
redovisningen avviker från det verkliga innehållet i IR. I promemorian
föreslås att användandet av uppgifter från presentationsterminals bildskärm
eller skrivare bör ske på mottagarens risk. Förslaget har på denna punkt
lämnats utan erinran av remissinstansema. För egen del tillstyrker jag
förslaget. Om en presentationsterminal redovisar en felaktighet i IR bör, som
framhållits i promemorian, ersättning sjävfallet utgå enligt vad som gäller för
sådana fel.

Inskrivningsdomaren i Stockholms domsaga och
kammarkollegiet anser att utskrift från terminal vid inskrivningsmyndighet
under inga omständigheter bör lämnas ut till allmänheten och att ersättning i
allt fall inte bör utgå för fel i sädan terminalutskrift. Jag är f. n. inte
beredd att ta ställning till denna fråga, som enligt min mening bör kunna
regleras i tillämpningsföreskrifter. I den mån terminalutskrift kommer att expedieras
på samma sätt som bevis i allmänhet, bör staten dock ansvara för dess innehåll.

Jag delar den i promemorian framförda åsikten att
statens skadeståndsansvar för tekniska fel bör begränsas på samma sätt som
enligt 19 kap. 19 § första stycket JB. Om den skadelidande genom passivitet
eller på annat sätt medverkat till förlusten genom eget vållande, bör ersättningen
sålunda efter en skälighelsprövning sättas ned eller helt bortfalla.

I promemorian uttalas att, om promemorieförslaget
genomförs och förlust på gmnd av fel i IR ersätts av staten, när felet vållats
av tjänsteman eller är av teknisk art, ersättning torde kunna utgå i så gott
som alla fall när IR har ett innehåll som avviker från det beslut inskrivningsmyndigheten
avsett att meddela. Förslaget utesluter inte, framhålls det vidare, att
ersättning kan utgå i de undantagsfall avvikelse uppkommit av annan anledning,
t, ex, på grund av utomståendes inverkan. Det sägs att goda skäl talar för att
staten svarar för registrets innehåll också i sådana fall samt att frågan får
överlämnas åt rättstill-lämpningen. Jag delar denna uppfattning och anser i
likhet med promemorian men i motsats till ett par remissintanser att frågan
inte nu bör lagregleras utan får överlämnas åt rättstillämpningen,

I promemorian har föreslagits att ersättning för
förlust till följd av tekniskt fel alltid bör stanna på statsverket och att
frågan om hur förlusten slutligen skall bäras får regleras i avtal mellan
staten och dataleverantören. Jag delar denna uppfattning men vill samtidigt
framhålla att det kan tänkas fall, där staten i sin tur kan rikta anspråk mot
den som enligt andra skadeståndsregler skall vara ansvarig för förlusten, I
ären-

4 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 13

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:13 50

den
av detta slag liksom i andra situationer kan ett starkt intresse föreligga av
att kunna fastställa, på vilket sätt fel uppkommit. Jag anser därför att
tillämpningsföreskrifterna bör utformas med sikte på att införingar i IR och
avföringar ur registret blir dokumenterade på ett sådant sätt att det kan
avgöras om ett eventuellt fel ligger hos inskrivningsmyndigheten eller ej.

Vissa remissinstanser har gått in på frågan om
ändringar också i fastighetsbildningslagstiftningen. Sådana ändringar kan
övervägas i fråga om rättelse av felaktighet i FR och ersättning för förlust på
grund av sådan felaktighet. Jag vill nu belysa denna fråga närmare.

Enligt 19 kap, 4 § första stycket FBL kan uppgift i
fastighetsregistret som är uppenbart oriktig rättas, om det kan ske utan
förfång för fastighetsägare eller rättlghetshavare. Är det uppenbart att
förfång inte kan uppkonmia, skall rättelse ske omedelbart. I aimat fall skall
fastighetsägare eller rättlghetshavare få tillfälle att yttra sig. Enligt vad
chefen för justitiedepartementet uttalat i förarbetena (prop. 1969:128 B s.
958 959) lär fråga om förfång sällan bli aktuell. Rättelsen kan dock avse en
oriktighet som uppkommit vid redovisningen av en ändring i fastighetsindelningen.
Det kan då tänkas att rättelsen innebär förfång för rättsägare som har
inrättat sig efter den oriktiga redovisningen, I sådant fall torde enligt
departementschefen ändring i fastighetsredovisningen inte böra ske annat än med
ledning av avgörande vid fastighetsbestämning eller i allmänt tvistemål om
fastighetsbildningens beskaffenhet eller efter extraordinär besvärstalan enligt
15 kap, 10 § FBL eller extraordinär talan enligt rättegångsbalken.

Rättelsebefogenheten enligt FBL är inte inskränkt
till oriktigheter av typen skrivfel utan är mera vidsträckt. Fråga om rättelse
av skrivfel fär enUgt förordningen (1908: 74) angående jordregister eller
stadsregister-kungörelsen (1971: 1010) prövas av fastighetsregistermyndigheten.
Annars ankommer prövningen på lantmäteristyrelsen, som dock kan delegera
beslutanderätten i vissa slag av ärenden till fastighetsregistermyndigheten.

Enligt 19 kap, 4 § andra stycket FBL får fastighet
uteslutas ur registret om det är uppenbart att den är obefintlig. Bestämmelsen
sammanhänger med stadgandet i 19 kap, 1 § 1 FBL, som föreskriver att i registret
skall redovisas alla enheter som den 1 januari 1972 redovisades som fastigheter
i fastighetsregister.

Den nu nämnda regleringen bör enligt min mening
kunna tillämpas också i ett ADB-system. Här tillkommer emellertid i likhet med
vad som är fallet på inskrivningssidan problemet med tekniska fel.

Bestämmelsen i 19 kap. 4 § första stycket FBL kan
enligt min mening inte tillämpas på tekniska fel utan ändring. Den mycket
viktiga inskränkningen att rättelse inte får ske om den kan leda till förfång
för fastighetsägare eller rättlghetshavare begränsar nämligen i alltför hög

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:13 51

grad
möjligheterna att rätta tekniskt fel. De rätta uppgifterna bör så gott som
undantagslöst kunna hämtas ur den ajourföringsuppgtft, som skall ha skrivits ut
i samband med den ursprungliga registreringen. Rättelse bör därför kunna ske
genom ett mmdre omständligt förfarande än genom fastighetsbestämning, allmänt
tvistemål eller extraordinär besvärstalan. Jag föreslår därför att rättelse av
tekniskt fel får ske utan hinder av att beslutet kan medföra förfång för
fastighetsägare eller rättlghetshavare. Den som lider förlust till följd av
rättelsen bör i stället få ersättning av staten. Jag föreslår att bestämmelser
härom förs in i FBL. Den närmare regleringen av frågan om rättelse av tekniska
fel i FR torde, i likhet med vad som är fallet i gällande rätt, kunna ske i
föreskrifter som meddelas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.

Förlust
kan också tänkas uppstå till följd av en felaktig införing i FR, oberoende av
om rättelse sker eller ej. Vidare kan förlust orsakas till följd av tekniskt
fel i bevis om innehållet i FR, när FR i och för sig är korrekt. Frågan om
sådana förluster bör ersättas kompliceras av att vitsord kan tillerkännas FR i
endast begränsad omfattning (jfr prop. 1969:128 B s. 78). Av betydelse är
härvid att bristfälligheter finns i de nuvarande fastighetsregistren och att
åtskilliga av dessa brister kan väntas följa med över till FR. Bristerna
består framför allt i att uppgifterna i registret inte är fullständiga. Med
hänsyn till det sagda kan det synas tveksamt om ersättning bör utgå i de fall
FR eller utdrag ur FR saknar uppgift om visst förhållande. Man måste emellertid
fråga sig om inte allmänheten skall ha rätt att lita på registerinnehållet, i
synnerhet som detta i datasystemet presenteras tillsammans med uppgifterna i
IR. Kan det visas att någon faktiskt Udit förlust på grund av en felaktig
införing i FR som orsakats av tekniskt fel, bör enligt min mening staten
ersätta förlusten. Om registerutdrag avviker från irmehållet i FR, bör också ersättning
utgå vid förlust. Härav följer att ersättning bör kunna utgå om en uppgift inte
kommit med i utdrag ur FR eller om en i sådant utdrag lämnad uppgift visar sig
vara felaktig och någon i förlitan på innehållet i det oriktiga utdraget
drabbas av ekonomisk förlust.

Reglerna om ersättning för förlust till följd av
tekniska fel i FR bör utformas efter mönster i JB och förslaget till lag om
inskrivningsregister. Samma inslcränkningar i rätten till ersättning vid den
skadelidandes medverkan bör såledeä gälla.

I
övrigt får frågor om ersättning för förlust på gmnd av felaktighet i FR bedömas
enligt skadeståndslagen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:13 52

8.6
Undantag från bestämmelserna om inskrivning i inskrivningsregister

Inskrivningsförhållandena rörande fastigheter och
tomträtter är många gånger komplicerade och svåröverskådliga. Delvis kan detta
bero på att den rent tekniska redovisningen i fastighets- resp. tomträttsboken
är svår att överblicka. Brister av sådan art kan avhjälpas genom lämplig
beredning av böckerna. Oklarheter i fråga om själva inskrivningsförhållandena
kan däremot inte lösas på ett så enkelt sätt. Dessutom umehål-ler särskilt
fastighetsböckerna inskrivningar av ålderdomlig art och inskrivningar som inte
skulle tillåtas enligt JB:s regler. Redovisning av fastigheter med sådana
inskrivningsförhållanden i IR medför problem.

Inskrivningskommittén
fömtsatte i sitt betänkande (s. 46) att alla fastigheter inte skulle kunna
föras över till IR under en samlad överföringsaktion. Sådana fastigheter
skulle enligt kommittén tills vidare få redovisas i fastighetsbok. Under försöksverksamheten
och det pågående systemarbetet har klarhet vunnits om vilka omständigheter som
orsakar komplikationer i samband med överföringen till IR. I promemorian lämnas
en rad exempel på sådana förhållanden. Antalet fastigheter som på grund härav inte
kunde föras över till IR inom försöksområdet motsvarade 12 % av det totala
fastighetsbeståndet,

I promemorian konstateras att de tekniska
förutsättningama visserligen föreligger för att alla fastigheter skall kunna
redovisas fullständigt i IR men att kostnaden för detta Inte skulle stå i
rimlig proportion till nyttan.

De remissinstanser som yttrat sig i frågan har
framhållit det angelägna i att så många fastigheter som möjligt redovisas i IR
från början. Några remissinstanser lämnar förslag till olika åtgärder, med
hjälp av vilka antalet fastigheter utanför IR skall kunna nedbringas
ytterligare.

Enligt min mening bör det inte komma ifråga att
uppskjuta införandet av datasystemet i avbidan på att alla fastigheter kan
redovisas i IR. Den vägledande principen för överföringsarbetet bör självfallet
vara att, inom rimliga kostnadsramar, så många fastigheter som möjligt skall
föras över till IR under den samlade överföringsaktionen. Det kan ifrågasättas
om alla de förhållanden som angivits i promemorian verkligen hindrar en
överföring. Denna fråga får övervägas vid utfärdandet av föreskrifter för
överföringsarbetet. Det kan förmodas att, när den frågan skall ges en slutlig
lösning, antalet fall där kostnaderna för en överföring inte uppvägs av
fördelarna med redovisningen i IR ytterligare kan reduceras. Det får
emellertid accepteras som oundvikligt att inskrivningsförhållandena rörande
ett begränsat antal fastigheter redovisas i fastighetsbok. Tomträtterna bör
däremot så gott som undantagslöst kunna föras över.

I
fråga om fastigheter och tomträtter som redovisas i fastighetsbok el-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:13 53

ler
tomträttsbok inom inskrivningsmyndighets område där IR lagts upp, bör som
föreslås i promemorian gäUa samma regler om inskrivningsintervall och uppskov
som för IR.

8.7
Frågan om ändring i 1932 års lag om uppläggande av nya fastighetsböcker för
landet

I promemorian uttalas att 1932 års lag om
uppläggande av nya fastighetsböcker för landet bör utan ändring kunna
tillämpas även i ADB-systemet. Denna synpunkt kan jag inte dela. Som DON
anfört är lagen i behov av översyn. En sådan översyn bör lämpligen ske i
samband med det nu föreliggande lagstiftningsärendet.

Genom 1875 års lagstiftning angående lagfart och
inteckning infördes särskilda fastighetsböcker. Dessa var för landsbygdens del
uppdelade i lagfartsböcker och inteckningsböcker. För städernas del skulle
lagfarts-och inteckningsärenden anteclaias i en gemensam fastighetsbok, där
varje fastighet i princip fick ett särskilt upplägg. I fråga om lagfarts- och
inteckningsböckerna för landet framträdde snart nog stora tekniska brister.
Först genom 1932 års inskrivningsreform fastställdes emellertid hur
fastighetsbokföringen skulle vara ordnad och hur inskrivningsväsendet skulle
gestaltas. Bestämmelsema om fastighetsbolrföringen togs upp i 1932 års lag om
uppläggande av nya fastighetsböcker för landet.

Fastighetsbokföringen i städerna ansågs inte vara i
behov av någon omläggning vid 1932 års inskrivningsreform. Beträffande ett
stort antal städer föreskrev emellertid Kungl. Maj:t genom särskilda beslut att
nya fastighetsböcker skulle inrättas och föras på samma sätt som för
landsbygden.

Vid utfärdandet av fastighetsbokskungörelsen (1971:
708) ansågs inte den omständigheten att uppläggandet och förandet av
fastighetsbok reglerades genom olika författningar beroende på fastighetens
belägenhet ha någon större praktisk betydelse. Genom fastighetsbokskungörelsen
ersattes därför de tidigare gällande författningarna med enhetliga bestämmelser
för hela landet. Äldre bestämmelser gäller dock övergångsvis för fastighet för
vilken upplägg ej gjorts i fastighetsbok enligt lös-bladssystem.

För min del anser jag det inte längre motiverat att
i 1932 års lag upprätthålla skillnad mellan kommun som tidigare varit stad med
rådhusrätt och övriga delar av landet. Jag föreslår därför att 1932 års lag om
uppläggande av nya fastighetsböcker för landet görs generellt tillämplig för
hela riket. Som framgår av det anförda är reformen mera av lagteknisk än av
saklig betydelse.

Enligt 1 § i 1932 års lag skall fastighetsbok
läggas upp för varje domsaga. Med hänsyn till att inskrivningsmyndighets
område ej behöver sammanfalla med en domsaga, bör skyldigheten att lägga upp
fastighets-

5 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 13

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:13 54

bok
i stället anknytas till inskrivningsmyndighetens område. Till övriga
bestämmelser som bör ses över i 1932 års lag återkommer jag i
specialmotiveringen.

8.8 Upprättade
lagförslag

I enhghet med det anförda har inom
justitiedepartementet upprättats förslag till

1.
lag om ändring i jordabalken,

2.
lag om inskrivningsregister,

3.
lag om ändring i
fastighetsblldningslagen (1970: 988),

4.
lag om ändring i lagen (1932:
169) om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet
i detta ärende som bilaga.

Rörande de enskilda bestämmelserna i lagförslagen
vill jag ytterligare anföra följande.

8.9 Specialmotivering

8.9.1
Förslaget till lag om ändring i jordabalken.

JB bör innehålla en bestämmelse som ger Kungl.
Maj:t möjlighet att föreskriva att inskrivning inom viss inskrivningsmyndighets
område skall ske i IR. Ett stadgande av angivna innebörd föreslås i form av en
ny paragraf, 24 §, i 19 kap. JB,

I detta sammanhang bör understrykas, att
ADB-reformen måste genomföras successivt inskrivningsområde för
inskrivningsområde. Jag förutsätter att ändringar i den gällande indelningen i
inskrivningsmyndigheternas områden blir nödvändiga i samband med reformgenomförandet.
Denna fråga får tas upp i annat sammanhang. Enligt 19 kap. 2 § första stycket
JB har Kungl. Maj:t rätt att om särskilda skäl föreligger bestämma annan
indelning än den som följer av Indelningen i domsagor.

Enligt 1 § andra stycket inskrivningskungörelsen
får hovrätt förordna att inskrivningsmyndighets område skall vara delat i två
eller flera distrikt. Ett sådant förordnande innebär att inskrivningsärendena
dagbokförs och handläggs särskilt för varje distrikt. Detta förfarande bör
enligt min mening inte förekomma i datasystemet, eftersom det blir opraktiskt
och tekniskt komplicerat, I den mån inskrivningsmyndighets område bedöms vara
så stort, att ärendemängden överstiger vad som utgör ett lämpligt
arbetsunderlag för en inskrivningsmyndighet, bör således en ändring av
indelningen i inskrivningsområden övervägas. Som DON påpekat innebär detta en
ändring i materiellt hänseende genom att utrymmet för gemensanama inteckningar
inskränks. I motsats till DON anser jag emellertid att detta förhållande inte
bör tillmätas avgörande betydelse vid ändring av gällande indelning i
inskrivningsområden.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.1973:13 55

En arman fråga är om fastigheterna inom en
inskrivningsmyndighets hela område måste vara överförda till IR, innan
registret kan ges rättsverkan. En successiv övergång till datasystemet också
inom ett och samma område kan bli oundviklig av praktiska och ekonomiska skäl.
Jag föreslår därför, att Kungl. Maj:t skall äga föreskriva att IR skall kunna
föras också för del av inskrivningsmyndighets område i avvaktan på att IR
upplagts för området i övrigt.

Hur
en sådan successiv övergång till inskrivning i IR inom en inskrivningsmyndighets
område skall genomföras torde få lösas från fall till fall. I promemorian har
föreslagits att JB:s regler om förfarandet hos inskrivningsmyndighet bör
tillämpas för den del av inskrivningsmyndighetens område, inom vilken
inskrivning ätmu inte sker i IR, Förslaget har mötts av kritik från Svea
hovrätt, DON, CFD, Svenska bankföreningen och Sveriges jordbmkskasseförbund.
Remissinstanserna påpekar att rättsliga och praktiska problem kan uppstå om
olika regelsystem skall tillämpas samtidigt och nämner som exempel svårigheter
att entydigt bestämma prioriteten om gemensam inteckning söks i fastigheter,
av vilka några redovisas i IR och några i fastighetsbok.

För
egen del anser jag i likhet med DON och Svenska bankföreningen att, om del av
inskrivningsmyndighets område lämnas utanför IR, samma regler bör tillämpas som
gäller för fastigheter som inte kunnat föras över till IR på gmnd av
komplicerade inskrivningsförhållanden (jfr 10 § andra stycket förslaget till
lag om inskrivningsregister). Detta innebär att inskrivning skall ske enligt
JB:s regler, men att inskrivningsintervallet och möjligheterna att meddela
uppskov skall vara desamma som i datasystemet. Bestämmelse härom har tagits upp
i förslaget till lag om inskrivningsregister. Vid bedömningen av om IR skall få
föras för del av inskrivningsmyndighets område bör alltså beaktas de
svårigheter som kan föranledas av att ett kortare intervall måste användas vid
fastighetsbokföringen inom återstoden av området.

I likhet med DON och CFD anser jag att
inskrivningsmyndighets område bör föras över till IR i ett sammanhang.
Förordnande om att IR skall få föras för del av område bör således endast avse
en kortare övergångstid.

Genomförandet av ADB-reformen kan påbörjas tidigast
den 1 juli 1974. Lagen bör därför träda i kraft den dagen. Det ankommer sedan
på Kungl. Maj:t att avgöra om systemet skall ges rättsverkan den dag lagen
träder i kraft eller senare dag. Tidpunkten för driftstarten måste av naturliga
skäl väljas så att den inträffar lämpligt med hänsyn till inskrivningsintervallet
i det nuvarande systemet.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:13 56

8.9.2
Förslaget till lag otn inskrivningsregister

1§

Enligt förevarande paragraf skall den föreslagna
lagen äga tillämpning, om Kungl. Maj:t förordnat att inskrivning skall ske i
IR i stället för i fastighetsbok eller tomträttsbok.

2§

I deima paragraf har tagits upp en bestämmelse om
att IR skall föras med användande av ADB. Detta förhållande utgör käman i hela
reformen och bör följaktligen framgå av lagtexten. Bestämmelser om uppläggande
och förande av IR kan meddelas av Kungl. Maj:t. Detsamma gäller bestämmelser om
vilken myndighet som skall svara för databehandlingen i administrativt
hänseende och för underhåll och utveckling av system och program. Denna
myndighet kommer att svara inte bara för IR utan också bl. a. för FR.

3§

Den föreslagna reformen kommer att få mycket liten
inverkan på själva prövningen av inskrivningsärendena. I den mån avvikelser
förekommer, hänför sig dessa till föreskrifterna i 19 kap, JB. I förevarande
paragraf har därför tagits upp en bestämmelse som gör JB:s inskrivningsregler
tillämpliga på inskrivning i IR, såvida inte aimat föreskrivs i den här
föreslagna lagen. Vad som i dessa regler sägs om fastighetsbok och tomträttsbok
skall äga motsvarande tillämpning på IR.

4§

Paragrafen
innehåller regler om inskrivningsdagar samt regler om upptagande av
inskrivningsärende på inskrivningsdag m, m. Förslaget har närmare motiverats i
avsnittet 8.3.

Som framgår av vad jag anfört i den allmänna
motiveringen bör inskrivningsdag i princip hållas varje arbetsdag. Regeln har
formulerats så att inskrivningsdag skall hållas varje måndagfredag, som inte
utgör helgdag. Bestämmelsen har tagits upp i paragrafens första stycke.

Som
jag framhållit i det föregående bör Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl.
Maj:t bestämmer ges möjlighet att när särskilda skäl föreligger förordna om
undantag från den nyssnämnda bestämmelsen. Vad jag närmast syftar på är att det
bör finnas möjlighet att ställa In inskrivningsdagen på vissa dagar i
anslutning till större helger eller på sådana dagar, då tjänstgöringsfrihet kan
erhållas under villkor att tjänstetiden arbetas in i förväg. Den nu avsedda
bestämmelsen har fått sin plats i första stycket.

Såsom
föreslagits i promemorian bör även i ett system med endagsintervall
inskrivningsdagen avslutas vid visst klockslag under dagen. För att underlätta
arbetet vid inskrivningsmyndigheten kan det finnas anled-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.1973:13 57

ning
att avsluta inskrivningsdagen något tidigare än den tidpunkt kloc-ian 12 som
gäller f, n. Frågan är inte av den beskaffenheten att den l)ör regleras i lag.
I andra stycket föreslås emellertid, att ansökan som inkommit efter den
tidpunkt då inskrivningsdagen enligt därom meddelade bestämmelser avslutats
anses gjord på nästföljande inskrivningsdag,

I tredje stycket regleras den i avsnittet 8.3
berörda frågan om företrädet mellan fastighetsregistrering och inskrivning.
Eftersom ajourföring av FR och IR i ett system med endagsintervall mellan
inskrivningsdagarna en viss dag kan avse samma fastighet, måste det bestämmas,
vilken av åtgärderna som skall anses ha skett först. Som jag närmare utvecklat
i det föregående, bör ansökningen i inskrivningsärendet behandlas som om den
gjorts efter registreringen. Jag vill i sammanhanget påpeka att registrering i
FR inte kan anses ha skett förrän den nya uppgiften tillförts registret genom
fysisk uppdatering.

5§

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnittet
8,4) föreslår jag att en ny gmnd för uppskovsbeslut i inskrivningsärenden
införs. Bestämmelser härom har tagits upp i denna paragraf. Regeln har utformats
på ett sätt som medger en ganska vid tillämpning. Möjligheten att meddela
uppskov på grund av ärendets beskaffenhet eller omfattning föreslås nämligen
med tanke på att det slutliga godkännandet av en inskrivningsdag inte skall
behöva fördröjas, därför att beslut inte fattats i samtliga ärenden. Uppskovet
öppnar här en utväg att snabbt redovisa beslut i de ärenden som till följd av
sin komplicerade natur eller sin omfattning inte hunnit färdigbehandlas under
inskrivningsdagen.

Givetvis måste det, som jag framhållit i den
allmänna motiveringen, skapas garantier för att tillämpningen av nyssnämnda
uppskovsregel inte leder till att handläggningen av inskrivningsärendena blir
fördröjd. Andra stycket av förevarande paragraf iimehåller därför en bestämmelse
om att inskrivningsärende, som uppskjutits med stöd av paragrafens första
stycke, skall tas upp till prövning senast på femte inskrivningsdagen efter
den inskrivningsdag ansökningen gjordes. Genom en sådan regel åstadkommer man
för det första att uppskjutna ärenden blir föremål för prövning inom en mycket
kort tid, närmare bestämt en vecka, efter uppskovsbeslutet. För det andra torde
den motverka onödiga uppskovsbeslut. Eftersom ett sådant beslut är förenat med
ett visst arbete, torde det nämligen bli föga lönsamt från arbetssynpunkt att
skjuta upp ett relativt enkelt ärende om beslut i ärendet ändå måste meddelas
inom ett fåtal dagar. Jag vill i sammanhanget understryka, att ärendet om
möjligt bör handläggas av samma person hela tiden. Undantag får givetvis
göras, om frånvaro på grund av sjukdom eller annan anledning lägger hinder i
vägen eller ärendet visar sig vara av den beskaf-

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.1973:13 58

fenhet,
att det enligt allmänna regler bör handläggas av inskrivningsdomaren själv.
Enligt det inom CFD utarbetade systemförslaget kommer bl. a. uppskjutna ärenden
att automatiskt redovisas på en bevaknings-lista, som skall skrivas ut en gång
i veckan. Några ärenden skall alltså inte kunna hoppas över eller falla i
glömska. Listan erbjuder också goda möjligheter till kontroll av
bestämmelsernas efterlevnad.

6§

Enligt 19 kap. 12 § första stycket JB gäller att
fastighetsboken och tomträttsboken äger självständigt vitsord i fråga om beslut
i inskrivningsärende som införts i boken. Det kan naturligtvis ifrågasättas om
en motsvarande regel utan vidare skall tillämpas i datasystemet. Mot att ge IR
självständigt vitsord skulle nämligen kunna invändas att IR genom sin tekniskt
komplicerade konstmktion och sitt omfattande innehåll (inskrivningsdata från
hela landet) ter sig avsevärt sårbarare än fastighetsböckerna och
tomträttsböckerna. För att IR på ett tillfredsställande sätt skall kunna fylla
sin uppgift är det emellertid ofrånkomligt att såväl inskrivningsmyndigheterna
som allmänheten grundar sitt handlande vid beslutsfattande eller i andra
sammanhang omedelbart på innehållet i IR. Med hänsyn härtill bör den
principiella utgångspunkten vara att innehållet i IR äger vitsord. Jag anser
att detta bör framgå direkt av lagen om inskrivningsregister. I förevarande
paragraf föreslås därför att beslut i inskrivningsärende som enligt därom
gällande bestämmelser skall införas i IR meddelas genom införing i registret
och att beslutet skall anses ha det innehåll som framgår av registret. Det
innehåll som åsyftas, är innehållet i IR sådant det framgår i införlngsögonblicket.
Dokumentation härom erhålles på dagboksbladet.

Regler
om avförande av inskrivningar från IR och om dokumentation av inskrivningamas
innehåll bör utfärdas i form av tillämpningsföreskrifter.

7§

Föreskrifter om att olika förhållanden skall
antecknas i fastighetsbok eller tomträttsbok finns f. n. i ett stort antal
lagar och andra författningar. Anteckningarna kan, för att nämna några
exempel, avse fastighetsbildning, upplysning om att fastighet ingår i
konkursbo, utmätning, utövande av förköpsrätt eller ansökan om dödande av
förkommet pantbrev. I samband med införandet av datasystemet bör enligt min mening
övervägas i vilken utsträckning integreringen mellan FR (och IR gör
anteckningar i IR av här avsett slag överflödiga. Huvudparten av anteckningarna
får emellertid antas bli kvar, Lagen om inskrivningsregister bör därför
innehålla en bestämmelse om att anteckning skall ske i IR i de fall lag eller
annan författning innehåller föreskrift om att an-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:13 59

teckning
skall ske i fastighetsbok eller tomträttsbok. Undantag härifrån bör kunna
föreskrivas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer.

8§

Denna
paragraf innehåller en bestämmelse om rättelse av oriktighet i IR som uppkommit
till följd av tekniskt fel. På sådan rättelse bÖr som jag uttalat i den
allmänna motiveringen (avsnittet 8,5) bestämmelsema i 19 kap, 17 och 18 §§ JB
ha motsvarande tillämpning.

I
detta sammanhang bör uppmärksammas 7 § lagen (1932: 169) om uppläggande av nya
fastighetsböcker för landet. Enligt denna bestämmelse skall vid överföring
till ny fastighetsbok rättelse ske, om det visar sig att fastighet vid
inskrivning angetts med felaktig eller missvisande beteckning. Rättelse är visserligen
enligt lagtexten möjlig bara i samband med överföring av inslsrivning till ny
fastighetsbok, men bestämmelsen har i praxis tillämpats också efter det att ny
fastighetsbok lagts upp (NJA 1961 s. 782). Rättstillämpningen avser dock endast
oriktigheter som förelegat redan när den nya fastighetsboken lades upp. I
vissa fall nämligen om oriktig fastighetsredovisning beror på skrivfel eller
annat förbiseende som avses i 19 kap. 17 § JB kan förutsättningar föreligga
för tillämpning av både 19 kap. 17 § JB och 7 § i 1932 års lag. I anslutning
härtill uttalade chefen för justitiedepartementet i jordabalkspropositionen
(prop. 1970: 20 A s. 454) att i sådant fall balkens regler borde vinna
tillämpning framför 1932' års lag.

Om felaktigheter som avses i 7 § i 1932 års lag
uppdagas i samband med överföringen av bokens uppgifter till IR, bör enligt min
mening rättelse ke med stöd av nyssnämnda lagram och gällande praxis. Beslutet
om rättelse bör antecknas i fastighetsboken innan inskrivningama förs över till
IR. Det kan emellertid inte uteslutas, att felaktigheter av nu åsyftat slag kan
följa med från boken till IR. I den mån felaktigheterna alltså inte har sin
grund i skrivfel eller annat förbiseende som avses i 19 kap. 17 § JB, faller de
utanför bestämmelsema om rättelse i förslaget till lag om inskrivningsregister.
Den oriktiga uppgiften måste emellertid rättas. Något hinder mot att tillämpa
1932 års lag i detta sammanhang trots att fastighetsbokens innehåll förts över
till IR föreligger enligt min inening inte. Jag anser således att rättelse av
felaktigheter av det nu avsedda slaget kan föras in i fastighetsboken oaktat
IR lagts upp, varefter innehållet i IR får justeras i överensstämmelse med
fastighetsboken.

Till frågan om handläggningen av rättelseärenden
enligt 1932 års lag återkommer jag i samband med behandlingen av förslaget till
ändring i denna lag.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.1973:13 60

9§

Denna paragraf innehåller bestämmelser om rätt till
ersättning av staten på grund av tekniskt fel vid databehandlingen. Förslaget
har närmare motiverats i avsnittet 8.5,

Enligt första stycket har JB:s regler om ersättning
för skada som uppkommit till följd av fel eller försummelse motsvarande
tillämpning. Ersättningsrätten begränsas som jag tidigare anfört till
förluster som uppkommit till följd av tekniskt fel i inskrivningsregister
eller i anordning som hos inskrivningsmyndighet, fastighetsblldningsmyndighet
eller fastighetsregistermyndighet är ansluten till registret.

Enligt andra stycket av paragrafen skall 18 kap, 5
och 7 §§ JB gälla även i fråga om ersättning för förlust till följd av tekniskt
fel. Detta innebär bl, a. att regeln i 18 kap, 7 § första stycket om statens
regressrätt blir tillämplig. Om den som är berättigad till ersättning för skada
till följd av tekniskt fel haft rätt att utkräva beloppet av annan såsom
skadestånd, inträder staten således i rätten mot denne. I sakens natur ligger
att, om skadan uppkommit enbart till följd av tekniskt fel och alltså utan att
vållande ligger någon tjänsteman hos inskrivningsmyndigheten till last, någon
regressrätt gentemot sådan tjänsteman inte föreligger,

10
§

Jag har i den allmänna motiveringen (avsnittet 8.6)
föreslagit, att fastigheter eller tomträtter som till följd av oklara
inskrivningsförhållanden eller av annat skäl inte kan föras över till IR skall
föras i fastighetsbok eller tomträttsbok. Beslut härom skall meddelas av
inskrivningsmyndigheten i varje särskilt fall. Bestämmelser om detta har
tagits upp i denna paragraf. Efter hand som hinder mot överföringen till IR
undanröjs, t, ex, genom sanering eller ny lagfart, skall fastigheten eller
tomträtten omedelbart föras över till IR,

Inskrivning rörande fastighet eller tomträtt, som
här avses, bör ske enligt JB:s regler. Föreskrift om detta meddelas i
paragrafens andra stycke. Handläggningen av inskrivningsärendena skall alltså
ske enligt 19 kap. JB och de med stöd av 19 kap. 23 § JB utfärdade tillämpningsföreskrifterna
utan avseende på ADB-reformen. Emellertid bör man inte inom samma
inskrivningsmyndighets område tillämpa olika regler om intervallet mellan
Inskrivningsdagama, Endagsintervallet får därför göras tillämpligt också på
fastigheter och tomträtter som förs i bok, I och med detta bör de utvidgade
möjligheter att meddela uppskovsbeslut i inskrivningsärenden som föreslås i 5
§ första stycket avse också ärenden rörande fastigheter och tomträtter som ännu
inte förts över till IR. Bestämmelser härom har tagits upp i andra stycket av
paragrafen.

Som
jag anfört i avsnittet 8.9.1 bör motsvarande regler gälla i fråga

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:13 61

om fastigheter och tomträtter inom sådan del av
inskrivningsmyndighets område som återstår sedan datasystemet införts för
området i övrigt. Bestämmelser härom har tagits upp i paragrafens tredje
stycke.

11 §

I denna paragraf ges en allmän
hänvisning till tillämpningsföreskrifter avsedda att meddelas av Kungl. Maj:t
eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.

Ikraftträdande m. m.

Lagen bör träda i kraft den 1 juli 1974.

De nya förfarandereglerna skall tillämpas även vid
fullföljd av ärenden som före driftstarten uppskjutits eller förklarats
vilande. Någon övergångsbestämmelse om tillämpningen av de nya reglerna i
förevarande fall anser jag inte vara behövlig.

Som jag anfört i det föregående (avsnittet 8.9.1) måste
tidpunkten för en övergång till systemet med inskrivning i IR inom varje område
väljas så att den inträffar lämpligt med hänsyn till Inskrivningsintervallet i
det nuvarande systemet. Sker övergången på en onsdag, uppstår inga problem i
detta avseende. Onsdagen utgör nämligen inskrivningsdag både i nuvarande
system och i ADB-systemet. Det är emellertid ännu för tidigt att uttala sig om
på vilken veckodag övergången kommer att ske. Man måste därför räkna med att
den första inskrivningsdagen i det nya systemet kan bli annan veckodag än
onsdag. De ansökningar som gjorts innan den nya ordningen började tillämpas men
som inte upptagits på inskrivningsdag (jfr 19 kap. 5 § andra stycket JB) bör
tas upp på den första inskrivningsdagen enligt det nya systemet. Någon
särskild övergångsregel för detta fall behövs inte heller.

Handläggningen av
inskrivningsärende, som upptas på inskrivningsdag före driftstarten, bör ske
enligt äldre lag (jfr prop. 1970: 145 s. 427 och 454).

8.9.3 Förslaget till lag om ändring i
fastighetsbildningslagen

Den rätt till ersättning som
föreligger enligt 19 kap. 19 § JB är mera omfattande än som skulle följa av
allmänna skadeståndsregler. Någon motsvarighet till JB:s
ersättningsbestämmelser finns ej i FBL. Här torde i stället skadeståndslagens
regler vara tillämpliga. Detta medför att FBL inte innehåller någon gällande
ersättningsregel, till vilken ersättningsrätten på grund av tekniskt fel i FR
kan anknytas. En bestämmelse om ersättning för förlust till följd av tekniskt
fel i FR föreslås därför i form av en ny paragraf, 5 §, i 19 kap. FBL. I
samband därmed bör föreskrivas att nuvarande 19 kap. 5 § skall betecknas som
19 kap. 6 §.

I paragrafens första stycke har
tagits upp en regel om rätt till ersättning av staten för förlust som drabbar
någon till följd av tekniskt fel i

6 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 13

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:13 62

FR
eller i anordning som hos inskrivningsmyndighet, fastighetsbildningsmyndighet
eller fastighetsregistermyndighet är ansluten till registret. Regeln är
utformad efter förebild i 19 kap. 19 § första stycket JB och 9 § första stycket
förslaget till lag om inskrivningsregister. Ersättning utgår enligt
bestämmelsen dels om fel uppkommit i FR, dels om fel i form av avvikelser från
registerinnehållet visar sig i utdrag ur FR eller fel förekommer i anordningar
som hos inskrivningsmyndighet, fastighetsbildningsmyndighet eller
fastighetsregistermyndighet är anslutna till registret. Detta irmebär som jag
tidigare framhållit att ersättning utgår av statsmedel också i de fall
fastighetsbildningsmyndigheten eller fastighets-registermyndigheten är
kommunal. Vid medverkan från den skadelidandes sida bör ersättningen sättas
ned eller helt falla bort.

Som jag framhållit i den allmänna motiveringen
(avsnittet 8.5) måste rättelse av tekniskt fel i FR kunna ske även om beslutet
kan leda till förfång för fastighetsägare eller rättlghetshavare. En regel
härom har tagits upp i andra stycket. Fastighetsägare och känd rättighetshavare
skall givetvis ges tillfälle att yttra sig i ärendet. Detsamma gäller för den
myndighet som skall företräda staten i ärende om ersättning enligt tredje
stycket.

Tredje stycket innehåller en mot 19 kap. 19 § andra
stycket JB svarande bestämmelse om rätt för ägare eller rättighetshavare till
ersättning för förlust till följd av beslut om rättelse av FR. Visserligen kan
det här inte, såsom enligt JB, bli frågan om att bestämma det inbördes företrädet
mellan olika registreringar på ett sätt som orsakar förlust för ägare eller
rättighetshavare. Emellertid kan det röra sig om rättelse av uppgifter om t.
ex. areal, delaktighet i samfällighet, sei-vitut m. m., efter vilka berörda
rättsägare inrättat sig. 1 sådana fall kan rättelsen mycket väl innebära
förfång. Om den skadelidande med hänsyn till felets beskaffenhet eller andra
omständigheter, t. ex. innehållet i utdrag ur taxeringslängd eller annan handling,
bort inse att fel förekommit skall ersättning dock inte utgå.

Ärenden om ersättning enligt denna paragraf bör
handläggas i samma ordning som ärenden om ersättning enligt 19 kap. 19 § JB och
9 § förslaget till lag om inskrivningsregister. En regel härom har tagits upp
i fjärde stycket. Ett skäl härtill är att felaktigheter som har sin grund i
tekniska komplikationer kan förekomma samtidigt i FR- och IR-uppgif-terna vid
redovisningen av viss fastighet. Anspråk kan då komma att grundas på t. ex. beslut
om rättelse i båda registren. Det är uppenbart att anspråken i så fall bör
prövas i samma ordning och att staten i båda fallen bör företrädas av samma
myndighet.

Lagen bör träda i kraft samtidigt med lagen om
ändring i jordabalken och lagen om inskrivningsregister.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:13 63

8.9.4
Förslaget till lag om ändring i lagen om uppläggande av nya fastighetsböcker
för landet

Rubriken

Jag har i det föregående (avsnittet 8.7) föreslagit
att 1932 års lag om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet skall göras
tillämplig för hela riket, Lagens mbrik föreslås därför ändrad i enlighet
härmed.

1 §

Med hänsyn till att inskrivningsmyndighets område
inte alltid omfattar domsaga, bör skyldigheten att lägga' upp fastighetsbok i
stället anknytas till inskrivningsmyndighetens område. Första stycket har
ändrats i överensstämmelse med denna ståndpunkt.

Varje Inskrivningsmyndighet förestås av en
inskrivningsdomare, som skall vara lagfaren (19 kap. 2 § andra stycket JB).
Enligt min mening är det lämpligt att denne anförtros uppgiften att leda
arbetet med uppläggandet av fastlghetsböckema. Bestämmelser härom kan
emellertid utfärdas av Kungl. Maj:t. Paragrafens andra stycke bör därför utgå.
Det förtjänar påpekas att med ansvaret för uppläggningsarbetet givetvis följer
skyldighet att hålla sammanträde enligt 6 § och att handlägga ärenden om
rättelse enligt 7 §.

2 och
10 §§

Ändringarna
är en följd av ändringen i 1 § första stycket.

Ikraftträdande
m. m.

Ändringama, som inte har något direkt samband med
ADB-reformen, bör träda i kraft så snart som möjligt, lämpligen den 1 juli
1973. Några särskilda bestämmelser för att överbrygga övergången från den äldre
till den nya lagstiftningen är inte påkallade.

9
Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande över förslagen till

1.
lag om ändring i jordabalken,

2.
lag om inskrivningsregister,

3.
lag om ändring i
fastighetsbildningslagen (1970: 988),

4.
lag om ändring i lagen (1932:
169) om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet

inhämtas
genom utdrag av protokollet.

Vad
föredraganden sålunda med instännmande av statsrådets övriga ledamöter
hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur
protokollet: Britta Gyllensten

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:13 64

Bilaga

1 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom förordnas, att i
jordabalken skall införas en ny paragraf, 19 kap. 24 §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap. 24 §

Koitungen kan för viss inskrivningsmyndighets
område eller del av sådant område bestämma, att inskrivning skall ske i inskrivningsregister
i stället för i fastighetsbok eller tomträttsbok. Särskilda bestämmelser om
sådan inskrivning finns i lagen (1973: ) om inskrivningsregister.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

2 Förslag till

Lag om inskrivningsregister

Härigenom förordnas som följer.

1
§ Denna lag
äger tillämpning, om Konungen med stöd av 19 kap. 24 § jordabalken bestämt att
inskrivning skall ske i inskrivningsregister i stället för i fastighetsbok
eller tomträttsbok,

2
§
Inskrivningsregister föres med användande av automatisk data-behandUng,

3
§ Om
inskrivning i inskrivningsregister gäller 1923 kap, jordabalken, i den mån ej
annat följer av denna lag. Därvid äger bestämmelserna om fastighetsbok och
tomträttsbok motsvarande tillämpning på in-slcrivningsregister,

4
§
Inskrivningsdag hålles varje måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag, som
icke utgör helgdag. Lika med helgdag anses midsonamar-afton och julafton.
Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan förordna att
inskrivningsdag skall inställas, om särskilda skäl föreligger till det.

» Omtryckt 1971: 1209.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:13 65

Ansökan som inkommit efter den tidpunkt då
inskrivningsdagen enligt därom meddelade bestämmelser avslutats anses gjord på
nästföljande inskrivningsdag.

Upptages
ansökan i inskrivningsärende samma dag som registrering sker i
fastighetsregistret beträffande den fastighet som ansökningen avser, skall det
anses som om ansökningen gjorts efter registreringen.

5 §
Inskrivningsärende får, förutom i de fall som anges i 19 kap. 9 §

jordabalken, uppskjutas till senare inskrivningsdag, om ärendet med hän

syn till beskaffenhet eller omfattning ej lämpligen kan företagas till ome

delbar prövning.

Ärende som uppskjutits med stöd av första stycket
skall upptagas till prövning senast på femte inskrivningsdagen efter den
inskrivningsdag då ansökningen gjordes.

6
§ Beslut i inskrivningsärende
som enligt därom gällande bestämmelser skall införas i inskrivningsregister
meddelas genom införing i registret. Beslutet skall anses ha det Innehåll som
framgår av registret.

7
§ Skall enligt lag eller annan
författning visst förhållande antecknas i fastighetsbok eller tomträttsbok,
sker vid tillämpningen av denna lag anteckning i inskrivningsregister, om ej
annat föreskrives av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

8
§ Bestämmelserna i 19 kap. 17
och 18 §§ jordabalken om rättelse av införing äger motsvarande tillämpning på
sådan uppenbar oriktighet i inskrivningsregister, som har uppkommit till följd
av tekniskt fel.

9
§ Bestämmelserna i 19 kap. 19 §
första stycket jordabalken om ersättning för förlust till följd av fel eUer
försummelse äger motsvarande tillämpning på förlust som uppkommit till följd av
tekniskt fel i inskrivningsregister eller I anordning som hos
inskrivningsmyndighet, fastighetsbildningsmyndighet eller
fastighetsregistermyndighet är ansluten till registret.

Bestämmelserna
i 18 kap. 5 och 7 §§ jordabalken gäller även i fråga om ersättning som avses i
första stycket.

10 §
Fastighet eller tomträtt, som till följd av oklara inskrivningsför

hållanden eller av annat skäl icke kan överföras till inskrivningsregister,

får efter beslut av inskrivningsmyndigheten i varje särskilt fall föras i

fastighetsbok eller tomträttsbok.

Inskrivning rörande fastighet eller tomträtt som
avses I första stycket sker enligt jordabalken med iakttagande av 4 och 5 §§
denna lag.

Har
Konungen för del av Inskrivningsmyndighets område bestämt att inskrivning skall
ske i inskrivningsregister i stället för 1 fastighetsbok eller tomträttsbok,
äger andra stycket motsvarande tillämpning i fråga om inskrivning rörande
fastighet eller tomträtt inom återstoden av området.

11 §
Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1974.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 Förslag till

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom förordnas i fråga om
fastighetsbildningslagen (1970:

988)1, dels att nuvarande 19 kap, 5
§ skall betecknas 19 kap. 6 §, dels att i lagen skall införas en ny paragraf,
19 kap. 5 §, av nedan

angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Omtryckt 1971: 1035.

19 kap.

5 §

Lider någon förlust till följd av
tekniskt fel i fastighetsregister som föres med användande av automatisk
databehandling eller i anordning som hos inskrivningsmyndighet,
fastighetsbildningsmyndighet eller fastighetsregistermyndighet är ansluten till
registret, har han rätt till ersättning av staten. Har den skadelidande
medverkat till förlusten genom att utan skälig anledning underlåta att vidtaga
åtgärd för bevarande av sin rätt eller har han på annat sätt medverkat till
förlusten genom eget vållande, skall ersättningen efter vad som finnes skäligt
nedsättas eller helt bortfalla.

Rättelse av tekniskt fel i fastighetsregister
som avses i första stycket får utan hinder av 4 § första stycket första
punkten ske även om det kan medföra förfång för fastighetsägare eller
rättighetshavare. Tillfälle att yttra sig skall lämnas, förutom
fastighetsägare och rättighetshavare, myndighet som avses i 18 kap. 5 § första
stycket jordabalken.

Kommer till följd av beslut i
ärende om rättelse enligt andra stycket förlust att tillskyndas ägare eller
rättighetshavare, har han rätt till ersättning av staten. Ersättning utgår dock
icke, om han med hänsyn till felets beskaffenhet eller

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:13 67

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

andra omständigheter bort inse att fel förekommit.

I fråga om ersättning som avses i
denna paragraf äger 18 kap. 5 och 7 §§ jordabalken motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1932:169) om uppläggande av nya
fastighetsböcker för landet

Härigenom förordnas i fråga om
lagen (1932: 169) om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet, att
rubriken till lagen samt 1, 2 och 10 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om uppläggande av nya fastighetsböcker

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

För varje domsaga å landet För varje inskrivningsmyndig-

skall
uppläggas fastighetsbok, ge- hets område skall uppläggas fastig-

mensam för lagfarts- och inteck- hetsbok, gemensam för lagfarts-

ningsärenden. och inteckningsärenden.

Uppläggandet av fastighetsboken
skall ske under häradshövdingens ledning och på hans ansvar, där ej Konungen
annorlunda föreskriver.

2 §

1 fastighetsboken skola upptagas I fastighetsboken skola upptagas

samtliga inom domsagan belägna samtliga inom inskrlvningsmyndig-

fastigheter; dock skall fastighet, hetens område belägna fastigheter;

som är anslagen till boställe eller dock skall fastighet, som är ansla-

from stiftelse eller utarrenderad gen till boställe eller from stiftelse

för kronans räkning eller eljest eller utarrenderad för kronans räk-

under dess omedelbara disposition, ning eller eljest under dess ome-

icke upptagas i fastighetsboken i delbara disposition, icke upptagas

annat fall än då det erfordras för i fastighetsboken i annat fall än då

inskrivning rörande fastigheten. det erfordras för inskrivning rö

rande fastigheten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Närmare
bestämmelser angående fastighetsboken och tillämpningen i övrigt av denna lag
meddelas av Konungen, som tillika beträffande de särskilda domsagorna
meddelar erforderliga föreskrifter angående bedrivandet av arbetet med
fastighetsbokens uppläggande.

Närmare
bestämmelser angående fastighetsboken och tillämpningen i övrigt av denna lag
meddelas av Konungen, som tillika beträffande de särskilda inskrivningsmyndigheternas
områden meddelar erforderliga föreskrifter angående bedrivandet av arbetet
med fastighetsbokens uppläggande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder 1 kraft den 1 juli 1973.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:13 69

Utdrag
av protokoll, hållet i lagrådet den 25 januari 1973.

Närvarande:
justitierådet PETRÉN, regeringsrådet WIESLANDER, justitierådet HOLMBERG,
justitierådet GÄRDE WIDEMAR.

Enligt lagrådet den 19 januari 1973 tillhandakommet
utdrag av protokollet över justltieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet den 3 januari 1973, har Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets
yttrande skall inhämtas över upprättade förslag till

1.
lag om ändring i jordabalken,

2.
lag om inskrivningsregister,

3.
lag om ändring i
fastighetsbildningslagen (1970: 988),

4.
lag om ändring i lagen (1932:
169) om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, har
inför lagrådet föredragits av hovrättsfiskalen Hans Corell.

Lagrådet yttrar: Förslaget till lag om
inskrivningsregister

V
§

Avsikten med bestämmelserna i denna paragraf är
att, om Kungl. Maj:t med stöd av 1 § bestämt att inskrivning skall ske i
inskrivningsregistret i stället för i fastighetsbok eller tomträttsbok, också
anteckningar om visst förhållande, som enligt lag eller annan författning
skall ske i fastighetsbok eller tomträttsbok, i stället skall göras i
inskrivningsregister. Föreskrifter om sådana anteckningar, som bl. a. rör
förhållanden av betydelse för fastighetskrediten, förekommer både i lagar och
i andra författningar. Paragrafen innehåller vidare en regel som gör det
möjligt för Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att
föreskriva annat, dvs. att anteckning skall kunna ske på annat sätt eller helt
underlåtas. I den mån detta bemyndigande avser att skyldighet som föreskrivits
i lag skall kunna underlåtas inger förslaget betänkligheter. Avsikten lär
emellertid endast vara att anteckningar som nu skall göras i fastighetsbok
eller tomträttsbok skall kunna göras i fastighetsregister. Syftet med
föreskriften skulle komma till bättre uttryck om den i stället fick innehålla
att anteckning skall ske i inskrivningsregister, om ej Kungl. Maj:t eller
myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer föreskriver att anteckning i stället skall
göras i fastighetsregister.

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:13 70

9 §

Enligt vad föredragande statsrådet uttalar iden allmänna
motiveringen är avsikten, att bestämmelserna om ersättning i 19 kap. 19 § andra
stycket JB skall tillämpas även när beslut meddelas om rättelse av oriktighet
som uppkommit till följd av tekniskt fel. Nämnda bestämmelser i JB gäller
emellertid endast beslut i ärende som avses i 19 kap. 17 § JB. Då stadgandet i
8 § i förevarande lag icke torde medföra att ärende om rättelse av oriktighet
som uppkommit till följd av tekniskt fel blir att anse som ett ärende enligt 19
kap. 17 § JB, synes ett uttryckligt stadgande vara erforderligt för att den
åsyftade tillämpningen skall uppnås. Ett sådant stadgande kan upptagas I
förevarande paragraf såsom en andra punkt i första stycket och ges innehållet,
att vad i 19 kap. 19 § andra stycket JB stadgas äger motsvarande tillämpning på
förlust som uppkommit till följd av rättelse av oriktighet som avses i 8 §.

Föredragande statsrådet har i frågan humvida utskrift från
terminal vid inskrivningsmyndighet bör lämnas ut till allmänheten anfört att
frågan bör kunna regleras i tillämpningsföreskrifter. I anledning härav må
endast anmärkas, att i den mån hos myndigheten finns sådan utskrift och den ej
kan betraktas som arbetspapper i ett icke slutbehandlat ärende, av gällande
tryckfrihetslagstiftning torde följa, att den är tillgänglig för envar. Hinder
möter däremot ej att i tillämpningsföreskrifter föreskriva att utskrifter från
terminalen skall gallras ut, när ett ärende slutbehandlats.

Övriga remitterade lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.

Lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering

Enligt 30 § lagen (1971: 1037) om
äganderättsutredning och legalisering skall lagfart anses sökt på andra
inskrivningsdagen efter det att tiden för fullföljd av talan mot förättnlng som
avses i lagen utgått. Vid övergång till en ordning med inskrivningsdag i
princip varje vardag erfordras för att syftet med bestämmelsen skall nås att
lagfartssökandet anses ske på en senare inskrivningsdag än den andra. Lagrådet
förordar därför ett tillägg till nämnda paragraf av innehåll, att när
förordnande enligt 19 kap. 24 § JB meddelats för inskrivningsmyndighets område
eller del därav, lagfarten dock skall anses sökt på tionde inskrivningsdagen
efter fullföljdstidens utgång.

Ur protokollet: Ingrid Hellström

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:13 71

Utdrag
av protokollet över justltieärenden, hållet inför Hans Maj;t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 2 februari 1973.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för
utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST,
ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING,
LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter lagrådets yttrande över förslag till

1.
lag om ändring i jordabalken,

2.
lag om inskrivningsregister,

3.
lag om ändring i
fastighetsbildningslagen (1970: 988),

4.
lag om ändring i lagen (1932:
169) om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet.

Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför.

Såsom lagrådet anfört vid 7 § förslaget till lag om
inskrivningsregister är avsikten med den föreslagna bestämmelsen att
anteckningar som nu skall göras i fastighetsbok eller tomträttsbok skall kunna
göras i FR. Lagrådets förslag bör därför godtas. Jag vill emellertid påpeka
att det kan finnas fall där FR på grund av andra bestämmelser redan innehåller
uppgift om det förhållande, varom anteckning skall ske, I så fall bör givetvis
inte ytterligare en anteckning ske i FR, Detta bör framgå av lagtexten.

Jag ansluter mig till vad lagrådet anfört vid 9 §
förslaget till lag om inskrivningsregister, 9 § första stycket bör ändras i
enlighet med lagrådets förslag.

Utöver vad jag anfört i det föregående bör vissa
redaktionella jämkningar vidtas i två av de remitterade förslagen.

Det av lagrådet förordade tillägget till 30 § lagen
(1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering finner jag väl motiverat.
Inom justitiedepartementet har därför upprättats förslag till lag om ändring i
nämnda lag.

Jag
hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att
antaga

dels
de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar,

dels förslaget till lag om ändring i lagen (1971:
1037) om äganderättsutredning och legalisering.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:13 72

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur
protokollet: Britta Gyllensten

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973: 13 73

Innehåll

Propositionen ................................................................. 1

Propositionens
huvudsakliga Innehåll ............................ 1

Lagförslag

1,
Förslag till
lag om ändring i jordabalken...................... 2

2,
Förslag till
lag om inskrivningsregister........................ 2

3,
Förslag till
lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988) 4

4,
Förslag till
lag om ändring i lagen (1932: 169) om uppläggande av nya fastighetsböcker för
landet 5

5,
Förslag till
lag om ändring i lagen (1971: 1037) om äganderättsutredning och legalisering 6

Utdrag av
statsrådsprotokollet över justltieärenden den 3 januari

1973 ............................................................................... 7

1
Inledning .................................................................. 7

2
Allmänna
synpunkter................................................... 9

2.1 Gällande rätt ..................................................... 9

2.2 ADB-systemet........................................................ 10

2.3 Promemorian ........................................................ 12

2.4 Remissyttrandena.................................................. 13

3 Intervallet mellan inskrivningsdagarna....................... .. 13

3.1 Gällande rätt.......................................................... 13

3.2 Tidigare överväganden i frågan.
Erfarenhetema från försöksverksamheten 13

3.3 Promemorian ........................................................ 15

3.4 Remissyttrandena.................................................. 18

4 Uppskovsinstitutet ................................................... .. 22

4.1 Gällande rätt ..................................................... .. 22

4.2 Tidigare överväganden i frågan
....................... .. 22

4.3 Promemorian ........................................................ 23

4.4 Remissyttrandena.................................................. .. 25

5 Ersättning med anledning av
felaktigheter vid databehand

lingen ......................................................................... .. 26

5.1 Gällande ersättningsbestämmelser i
jordabalken . .. 26

5.2 Skadeståndslagen................................................. .. 27

5.3 Promemorian ...................................................... .. 27

5.3.1 Ersättning på grund av rättelse av
skrivfel m. m. 1 inskrivningsregistret , 27

5.3.2 Ersättning på gmnd av fel eller
försummelse. 28

5.3.3 Ersättning för förlust till följd
av tekniskt fel.. 29

5.3.4 Inskrivningspersonalens ansvar.................... 32

5.4 Remissyttrandena.................................................. .. 33

6 Undantag från bestämmelsema om
Inskrivning i inskrivnings

register ..................................................................... 34

6.1 Erfarenhetema från
försöksverksamheten............ 34

6.2 Promemorian ....................................................... 35

6.3 Remissyttrandena.................................................. 35

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973: 13 74

7 Frågan om ändring i 1932 års lag om uppläggande
av nya

fastighetsböcker för landet............................... .. 36

7.1
Gällande rätt ........................................ .. 36

7.2
Promemorian ............................................. .. 36

7.3
Remissyttrandena....................................... .. 37

8 Föredraganden
............................................ .. 38

8.1
Allmänna synpunkter ................................. .. 38

8.2
Författningsreglering av
inskrivningsregistret . 40

8.3
Intervallet mellan
inskrivningsdagarna ............ 40

8.4
Uppskovsinstitutet .................................... 44

8.5
Ersättning med anledning av
felaktighet vid databehandlingen och rättelse av sådan felaktighet 47

8.6
Undantag från bestämmelserna om
inskrivning i inskrivningsregister 52

8.7
Frågan om ändring i 1932 års
lag om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet 53

8.8
Upprättade lagförslag ................................. .. 54

8.9
Specialmotivering....................................... .. 54

8.9.1
Förslaget till lag om ändring i
jordabalken . .. 54

8.9.2
Förslaget till lag om
inskrivningsregister.... .. 56

8.9.3
Förslaget till lag om ändring i
fastighetsbildningslagen (1970:988) 61

8.9.4
Förslaget till lag om ändring i
lagen (1932: 169) om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet .... 63

9 Hemställan
................................................. 63

Bilaga

De
remitterade lagförslagen ............................... . 64

Utdrag
av lagrådets protokoll den 25 januari 1973 ..... . 69

Utdrag
av statsrådsprotokollet över justltieärenden den 2 febmari

1973
.............................................................. 71

MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1973 720583

Doktrin (1)

  1. Jenny Samuelsson Kääntä, Risk för återfall som ett kriterium för uppskjuten villkorlig frigivning, SvJT 2025 s. 94, på s. 108 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

27 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (20)

20 kopplingar i 12 dokument.

  1. SOU 2025:80 Koordinatbestämda fastighetsgränser s. 153 om s. 62 · s. 154 om s. 62 · s. 486 i texten
  2. Prop. 2005/06:28 Elektroniskt ansökningsförfarande i inskrivningsärenden, m.m. s. 46 om s. 45 i texten
  3. Prop. 1993/94:197 Datapantbrev s. 111 om s. 48 · s. 111 om s. 49 i texten
  4. Prop. 1984/85:54 om panträttsreglerna i jordabalken och sjölagen m.m. s. 24 om s. 49 i texten
  5. Prop. 1983/84:128 med förslag till lag om företagshypotek m.m. om s. 42 · om s. 44 · om s. 49 · om s. 56 i texten

Visa alla 12

Rättsfall (2)

2 kopplingar.

  1. NJA 1997 s. 742 om s. 45 i texten
  2. NJA 1984 s. 868 om s. 59 i texten

Doktrin (5)

5 kopplingar.

  1. SvJT 2025 s. 94 Jenny Samuelsson Kääntä, Risk för återfall som ett kriterium för uppskjuten villkorlig frigivning s. 108 i texten
  2. Rune, Rätt till skepp, 1991 s. 151 om s. 49 i texten
  3. Rodhe, Handbok i sakrätt, 1985 s. 34 i texten
  4. Westerlind, Kommentar till Jordabalken Kap. 6, 1977 s. 176 i texten
  5. Bengtsson, Skadestånd vid myndighetsutövning 1, 1976 s. 223 om s. 29 i texten