Sök i Ratio Lex

Kungi. Maj:ts proposition angående godkännande av den europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt god på väg, m.m.

1973 · 72 sidor, varav 53 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 53 av 72 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1973:143, Kungi. Maj:ts proposition angående godkännande av den europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt god på väg, m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl.
Majrts proposition nr 143 år 1973 Prop. 1973:143

Nr 143

Kungl.
Maj:ts proposition angående godkännande av den europeiska överenskommelsen om
internationell transport av farligt gods på väg, m. m,; given Stockholm den 13
september 1973.

Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av StatsrådsprotokoUet
över kommunikationsärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars
avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under
Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

CARL GUSTAF

BENGT
NORLING

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att riksdagen godkänner den europeiska överenskommelsen
om internationell transport av farligt gods på väg (ADR). Överenskommelsen, som
redan gäller meUan elva europeiska stater, innehåller detaljerade tekniska
säkerhetsföreskrifter för transporter av olika slag av farligt gods.

I
propositionen behandlas också frågan om nationella transporter av farUgt gods.
Med hänvisning bl. a. tiU den nyligen införda lagstiftningen om hälso- och
mUjöfarliga varor och den förstärkning av tillsynsorganisationen som skett i
samband därmed, föreslås i fråga om de nationella vägtransporterna av farligt
gods att regleringen också fortsättningsvis sker inom ramen för
produktkontrollagstiftningen. Därvid förutsätts att föreskrifter för
nationella vägtransporter kommer att utarbetas på grundval av innehållet i ADR.
Vidare föreslås att statens industriverk får vissa samordningsuppgifter i fråga
om regleringen av vägtransporterna av farligt gods och att till verket knyts en
rådgivande nämnd med företrädare för direkt berörda och närliggande intressen.

1
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 143

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:143

Utdrag
av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten i statsrådet i Stockholm den 13 september 1973.

Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, ASPLING,
GEIJER, MYRDAL, MOBERG, NORLING, CARLSSON.

Chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Norling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om godkännande av den
europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg,
m. m. och anför.

1
Inledning

Den
30 september 1957 mgicks i Geneve en överenskommelse om internationell
transport av farligt gods på väg inom Europa, kallad ADR efter sin franska
benämning "Accord européen relatif au transport intemational des
marchandises dangereuses par route". Överenskommelsen var öppen för
undertecknande tUl den 15 december 1957 och är därefter öppen för anslutning.
ADR trädde i kraft den 29 januari 1968 och dess bUagor blev tillämpliga den 29
juli samma år. överenskom melsen gäller numera meUan Belgien, Frankrike,
Förbundsrepubliken Tyskland, Italien, Jugoslavien, Luxemburg, Nederländerna,
Portugal, Schweiz, Spanien och Storbritannien. I Danmark, Finland och Norge
pågår beredning av frågan om en anslutning tUl ADR.

Med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1964 tillkallades sakkunniga
med uppdrag att utreda frågor rörande befordran av farligt gods på väg m. m. De
sakkunniga, som antog benämningen Utredningen angående befordran av farligt
gods på väg m. m., avlämnade år 1971 ett första betänkande (SOU 1971: 2023)
Europeisk överenskommelse om intemationell transport av farligt gods på väg
(ADR) med förslag till svensk anslutning till ADR (betänkande I). Betänkandet
innehåller en översättning till svenska av överenskommelsen med tillhörande

'
Beträffande de sakkunnigas namn hänvisas till riksdagsberättelsema 1965 1973
(K 1965:43).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:143 3

signaturprotokoll
och av de omfångsrika bilagorna till överenskommelsen. Ar 1972 avlämnade
utredningen sitt slutbetänkande (Ds K 1972: 5) Transport av farligt gods.
Lagstiftning och organisation (betänkande II). Texten
till ADR och signaturprotokollet i fransk och engelsk version och i
översättning till svenska torde få fogas som bilaga till statsrådsprotokollet
i detta ärende. I ifråga om bilagorna till ADR, betecknade A och B, torde få
hänvisas till den av utredningen verkställda och i betänkande I (SOU 1971: 21
och 22) redovisade översättningen tUl svenska och till en inom
kommunikationsdepartementet verkställd översättning av sedermera beslutade
ändringar i bUagorna (Ds K 1973: 5). Avskrift av den franska originaltexten
till bilagorna A och B och till nyssnämnda ändringar kommer att tUlhandahåUas
riksdagens vederbörande utskott.

Efter
remiss har yttranden över betänkande I avgetts av rikspolisstyrelsen,
försvarets materielverk, socialstyrelsen, statens institut för folkhälsan,
statens strålskyddsinstitut, giftnämnden, arbetarskyddsstyrelsen, postverket,
statens järnvägar (SJ), statens vägverk, statens trafiksäkerhetsverk,
sjöfartsverket, luftfartsverket, generaltullstyrelsen, veterinär-styrelsen,
statens veterinärmedicinska anstalt, statens naturvårdsverk, kommerskollegium,
statens brandinspektion, statens provningsanstalt, delegationen för
atomenergifrågor, länsstyrelserna i Kronobergs, Göteborgs och Bohus,
Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Västerbottens och Väs-temorrlands län, AB Svenska
godscentraler, AB Godstrafik & bilspedi-tion, AB Svenska klorfabrikanter.
Biltrafikens arbetsgivareförbund. Svenska brandförsvarsföreningen. Svenska
hamnförbundet, Svenska institutet för lagring och containertransporter.
Svenska petroleum institutet, Svenska transportarbetareförbundet. Svenska
åkeriförbundet, Sveriges bilindustri- och bUgrossistförening, Sveriges
färgfabrikanters förening, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund,
Sveriges kemiska industrikontor, Sveriges speditörförbund, Sveriges
standardiseringskommission (SIS) och Tryckkärlskommissionen.

Efter
remiss har yttranden över betänkande II avgetts av rikspolisstyrelsen,
försvarets materielverk, socialstyrelsen, statens strålskyddsinstitut,
giftnämnden, arbetarskyddsstyrelsen, postverket, SJ, statens vägverk, statens
trafiksäkerhetsverk, sjöfartsverket, luftfartsverket, statskontoret,
generaltullstyrelsen, riksrevisionsverket, lantbruksstyrelsen, statens
livsmedelsverk, statens naturvårdsverk, kommerskollegium, statens
brandinspektion, statens provningsanstalt, delegationen för atomenergifrågor,
länsstyrelserna i Kronobergs, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands,
Örebro, Västernorrlands och Västerbottens län, arbetsmiljöutredningen, AB
Godstrafik & bilspedition, AB Svenska klorfabrikanter. Biltrafikens
arbetsgivareförbund, Scandinavian Airlmes System (SAS), Svenska brandbefälets
riksförbund. Svenska brandförsvarsföreningen. Svenska hamnförbundet. Svenska
institutet för lagring och container-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:143 4

transporter.
Svenska petroleum institutet. Svenska transportarbetareförbundet. Svenska
åkeriförbundet, Sveriges bilindustri- och bUgrossistförening, Sveriges
grossistförbund, Sveriges industriförbund, SIS, Tryckkärlskommissionen samt
gemensamt av Sveriges kemiska industrikontor och Sveriges färgfabrikanters
förening. Yttranden har inkommit också från statens institut för
företagsutveckling. Svenska brandbefälets riksförbund. Svenska kommunförbundet
och Sveriges redareförening. Vid vissa yttranden var fogade yttranden som
inhämtats genom under-remiss.

2
Huvuddragen i ADR

2.1
Allmänt

Säkerhetsföreskrifterna
för transport av farligt gods på järnväg (RID) är komplement till de
internationella frakträttsliga konventionerna på detta område. RID utgör
sålunda bilaga till fördraget angående godsbefordran å järnväg (CIM). Även
fördraget angående befordran å järnväg av resande och resgods (CIV) hänvisar
till RID. I samband med förberedelsearbetet för konventionen om fraktavtalet
vid internationell godsbefordran å väg (CMR) enades man år 1950 inom Förenta
nationernas ekonomiska kommission för Europa (ECE) om att bestämmelser angående
transport av farligt gods inte hörde hemma i en civUrättslig konvention. Dessa
bestämmelser skuUe i stället ingå i en särskUd internationell reglering av
vägtrafiken avseende både trafiksäkerhet och särskilda transportvillkor för
transport av farligt gods. En sådan reglering har kommit tUl stånd genom ADR.
Överenskommelsen har utarbetats inom ECE och kan tillträdas av stater som är
medlemmar i ECE eller som enligt kommissionens stadga har rätt att delta i
dennas arbete. Överenskommelsen syftar till att åstadkomma enhetliga
offentiigrättsliga regler för internationell vägtransport av farligt gods inom
Europa. Däremot reglerar ADR inte sådana frågor som ansvarighet för skada under
transport. Rättsförhållandet mellan avsändaren (godsets ägare) och transportören
regleras i CMR-konventionen, vUken har tillträtts av Sverige.

Som
redan har nämnts består ADR av själva överenskommelsen och av bilagorna A och
B. Bilagorna utgör integrerande delar av överenskommelsen (art. 3). Till
överenskommelsen hör vidare ett signaturprotokoll som också är att anse som en
integrerande del av överenskommelsen (art. 16).

Tyngdpunkten
i ADR är lagd på bilagorna. Dessa innehåller överenskommelsens detaljerade
tekniska föreskrifter avseende ämnen och föremål som omfattas av ADR,
klassindelning, förpackning, märkning och transport m. m. De tekniska
föreskrifterna är avsedda att erbjuda

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:143 5

den
trygghet mot olyckor som kan anses rimlig under europeiska förhållanden utan
att i och för sig önskvärda internationella transporter av farligt gods
försvåras alltför mycket.

2.2
Överenskommelsen och signaturprotokoUet

Själva
överenskommelsen är tämligen kortfattad. Den upptar endast 17 artiklar. Bara
ett fåtal av dessa innehåller materiella bestämmelser.

Överenskommelsen
inleds med definitioner. Begreppet fordon skall med visst undantag ha samma
innebörd som i art. 4 i 1949 års vägtrafikkonvention. Med farligt gods avses
de ämnen och föremål som enligt bilaga A och B inte får transporteras i
internationell vägtrafik eller som fär transporteras endast på särskUda
villkor. Med internationell transport förstås transport som utförs med fordon
som nyss sagts på minst två fördragsslutande parters områden (art. 1).

De
två grundläggande bestämmelserna i överenskommelsen finns i art. 2. Där sägs
att gods som enligt bUaga A är uteslutet från transport i princip inte får tas
emot till internationell transport. Annat farligt gods får tas emot tUl
transport endast under förutsättning att tillämpliga vUlkor i bilagorna A och
B har uppfyllts. Från transportförbudet i art. 2 medges dock ett viktigt
undantag. Fördragsslutande parter får för transporter som endast berör deras
områden genom bUaterala eller multilaterala fördrag komma överens om sådana
avvikelser från ADR som innebär mindre stränga transportvUlkor än de i
bilagorna A och B uppstäUda (art. 4 punkt 3). ADR:s föreskrifter syftar till
att trygga säkerheten under transport. Parterna är sålunda berättigade att av
andra skäl än transportsäkerhetsskäl reglera eUer förbjuda införandet av
farligt gods på sitt område (art. 4 punkt 1). Inte heUer inverkar det förhållandet
att en transport omfattas av ADR på tillämpligheten på denna transport av
sådana nationella och internationella föreskrifter som generellt gäller i fråga
om vägtrafik, internationella vägtransporter eller internationellt
handelsutbyte (art. 5).

I
art. 6 anges vUka stater som kan tUlträda överenskommelsen och därmed bli
fördragsslutande parter.

Art.
710 innehåUer bestämmelser om ADR:s ikraftträdande m. m. ADR träder i kraft en
månad efter den dag då antalet fördragsslutande parter uppgår till fem. Bilagorna
träder dock inte i tUlämpning förrän sex månader efter det att själva
överenskommelsen trätt i kraft (art. 7 punkt 1). Som har nämnts i det
föregående trädde ADR i kraft den 29 januari 1968 medan bUagorna blev
tillämpliga den 29 juli 1968. För stat som i detta läge ansluter sig till ADR
gäller enligt art. 7 punkt 2 att överenskommelsen träder i kraft en månad efter
depositionen av statens anslutnmgsinstrament hos FN:s generalsekreterare. Från
samma tidpunkt skall bilagorna till ADR tUlämpas för staten i fråga. ADR kan

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:143 6

uppsägas.
Uppsägning bUr gällande tolv månader efter den dag då FN:s generalsekreterare
mottagit uppsägningen (art. 8). ADR upphör att gälla om antalet
fördragsslutande parter under en tid av tolv månader i följd understiger fem
(art. 9 punkt 1). Vissa bestämmelser ges för det fall att ett världsomfattande
fördrag som innefattar reglering av transport av farligt gods skulle komma att
slutas (art. 9 punkt 2).

Tvist
om tolkningen eUer tillämpningen av ADR skall så långt möjligt lösas genom
förhandlingar mellan de tvistande parterna. Kan tvisten inte lösas i denna
ordning, skall den på parts begäran avgöras genom skUjedom, som blir bindande
för parterna. Fördragsslutande part äger dock möjlighet att genom särskUt förbehåll
frita sig från skyldigheten att hänskjuta olösta tvistefrågor till skiljedom
(art. 11 och 12).

Sedan
överenskommelsen varit i kraft i tre år kan fördragsslutande part påkalla en
konferens för revision av överenskommelsen. För ändring av bUagorna gäller ett
enklare förfarande. Fördragsslutande part kan hos FN:s generalsekreterare
föreslå ändringar i bilagorna. Även generalsekreteraren har rätt att framlägga
sådant ändringsförslag. Förslag skall anses antaget, om inte ett visst antal
fördragsslutande parter skriftligen motsatt sig förslaget inom tre månader från
det att det utsänts till berörda stater för yttrande (art. 13 och 14). I
signaturprotokollet rekommenderas att förslag tUl ändringar i överenskommelsen
eller dess bilagor skall bli föremål för förberedande överläggningar mellan
experter från de fördragsslutande parterna, och, vid behov, från vissa andra
stater och internationella organisationer, innan förslagen läggs fram i den
ordning som föreskrivs i art. 13 och 14.

Annat
förbehåll mot överenskommelsen än sådant som avser skyldigheten att hänskjuta
tvist tUl skiljedom eller som tagits in i signaturprotokollet är enligt art.
16 inte tillåtet. Signaturprotokollet innehåller förbehåll om att vid
transport av ADR-gods till eller från Storbritannien t. v. skall gäUa att
godset skall uppfylla såväl föreskrifterna i bUaga A till ADR som de brittiska
föreskrifterna för transport av farligt gods tUl sjöss.

2.3
BUagorna tiU ADR

I
bUaga A tUl ADR anges vUket gods av farlig beskaffenhet som är uteslutet från
internationell vägtransport och vilket gods som får tas emot tUl transport
endast på vissa villkor. Den innehåUer vidare bl. a. förpacknings- och
märkningsföreskrifter. I bilaga B finns bestämmelser om transportmaterid och
transporter.

Bilaga
A består av tre delar. Del I innehåller definitioner och allmänna
bestämmelser, del II ämnesförteckningar och särskUda bestämmelser för de
olika klasserna och del III bihang med tekniska föreskrifter.

I
del I finns ADR:s indelning av farliga ämnen och föremål i klasser

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:143 7

med
hänsyn till den huvudsakliga fara som ämnet eller föremålet representerar
under transport. Klasserna är antingen begränsande eller fria. Av det farliga
gods som täcks av rubrikerna till de begränsande klasserna får gods som nämns
vid vissa marginalnummer tas emot till transport endast på de viUkor som anges
vid marginalnumret i fråga. Annat sådant gods är uteslutet från internationell
vägtransport. Farligt gods som täcks av rabrikema till de fria klasserna
utesluts från transport genom anmärkningar till bestämmelserna för dessa
klasser. I övrigt gäller att gods som nämns eller beskrivs i de fria klasserna
får tas emot till transport endast på vissa angivna villkor, medan annat gods,
som visserligen omfattas av rubrikerna till de fria klasserna men som inte
nämns eller beskrivs där, inte anses vara farligt gods i ADR:s mening och
därför får tas emot till transport utan särskilda viUkor.

Den
i ADR tillämpade klassindelningen är följande:

Klass

la Explosiva
ämnen och föremål

Ib Föremål
fyllda med explosivt ämne

Ic Tändmedel,
pyrotekniska varor och liknande

Id Komprimerade,
kondenserade eller under tryck lösta gaser

le Ämnen
som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten

II Självantändande ämnen

lila Brandfarliga
vätskor

Illb Brandfarliga
fasta ämnen

IIIc Oxiderande
ämnen

IVa Giftiga
ämnen

IVb Radioaktiva
ämnen

V Frätande
ämnen

VI
Vämjeliga ämnen och ämnen med
benägenhet att orsaka infektioner

VII
Organiska peroxider

Av
nämnda klasser är la. Ib, Ic, Id, le, II, IVb, VI och
VII begränsande klasser och övriga fria klasser.

Del
I innehåller vidare vissa allmänna bestämmelser om det transportdokument som
skaU finnas och åtfölja transporterat farUgt gods, om samemballering samt om de
regler som skall tiUämpas när fordon under någon del av ADR-transport
förflyttas på annat sätt än genom att framdrivas på väg eller när en
ADR-transport också faller under bestämmelserna i en internationell konvention
som reglerar transport av farligt gods med annat transportmedel än vägfordon.
Slutiigen kompletteras undantagsbestämmelserna i överenskommelsens art. 4
punkt 3 med en bestämmelse som medger de fördragsslutande parternas behöriga
myndigheter rätt att sinsemellan direkt överenskomma om temporära avvikelser
från föreskrifterna i bilaga A för att skaffa nödvändiga erfarenheter i syfte
att anpassa föreskrifterna till den tekniska och industriella utvecklingen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:143 8

Del
II innehåller för varje klass en förteckning över de
till klassen hörande farliga ämnena och föremålen och, i förekommande fall, de
undantag från bestämmelserna i ADR som medges för vissa av dem när de uppfyller
särskilda villkor. Vidare finns här bl. a. detaljerade föreskrifter om
emballage och om samemballering, om märkning av kolli och om de uppgifter som
transportdokumentet skall innehålla.

Av
de nio bihang som ingår i del III håUs tre (bihang A.4, A.7 och A.8) tills
vidare i reserv. De övriga bihangen innehåller följande:

bihang
A.l stabilitets- och säkerhetskrav för explosiva ämnen, brand-farliga fasta,
ämnen och organiska peroxider samt provningsföreskrifter avseende sådana
ämnen,

bihang
A.2 anvisningar rörande beskaffenheten hos kärl av aluminiumlegering för vissa
gaser av klass Id samt provningsföreskrifter för vissa aerosolförpackningar
och gaspatroner av klass Id,

bihang
A.3 provningsföreskrifter för brandfarlig vätska av klass Illa och IVa,

bihang
A.5 provningsföreskrifter för stålfat för transport av brandfarlig vätska av
klass Illa,

bihang
A.6 vissa tabeller till klass IVb, metoder för tillämpning av kriterierna för
nukleär säkerhetsklass I och provningsmetoder för emballage för ämne av klass
IVb,

bihang
A.9 bestämmelser om farlighetsetiketter och förklaringar till symbolerna på
dessa.

Bilaga
B är uppdelad i två kapitel och en bihangsdel. Kapitel I upptar allmänna
bestämmelser tillämpliga på transport av farliga ämnen av alla klasser, kapitel
II särskilda transportbestämmelser för var och en av
klasserna IVII och bihangen tekniska föreskrifter m. m. I ett inledande
avsnitt ges bl. a. motsvarande bestämmelser som i bilaga A om vad som skall
gälla när också nationella eller internationella bestämmelser rörande
transport av farligt gods med annat transportmedel än vägfordon kan vara
tillämpliga på en ADR-transport.

Såväl
de allmänna bestämmelserna i kapitel I som de särskUda bestämmelserna i
kapitel II är uppdelade i sex avdelningar. Avdelning 1,
Allmänt, behandlar i kapitel I tillämpningsområdet för bUaga B. Där undantas
bl. a. helt eller delvis från bestämmelserna i denna bilaga transporter som avser
endast mindre kvantiteter fariigt gods eller farligt gods som uppfyller vissa
villkor i fråga om emballage etc. Vidare lämnas här definitioner av vissa i
bilagan använda termer och uttryck. I övrigt innehåller avdelning 1 i båda
kapitlen huvudsakligen föreskrifter om tUlåtna fordonstyper, om när transport
får ske i bulk, container eller tank, om bemanning och övervakning, om de
transporthandlingar resp. skriftliga instruktioner för undvikande av olycksfaU
som skall fin-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:143 9

nas ombord på transportenhet samt om godkännande av
tankfordon m. m.

Avdelning
2 anger de särskUda krav som ställs på fordon och dessas utrustning, t. ex. i
fråga om material för konstruktion av fordonets lastutrymme samt om
brandsläcknings- och elektrisk utrastning.

Avdelning
3 innehåller allmänna arbetsföreskrifter, såsom försiktighetsåtgärder
beträffande rökning och bärbara ljuskällor eller i fråga om livsmedel och andra
konsumtionsvaror.

I
avdelning 4 ges särskilda föreskrifter för lastning, lossning och hantering.
Här finns bl. a. föreskrifter om försändningssätt, försänd-ningsrestriktioner
och samlastningsförbud.

Avdelning 5 innehåller speciella trafikföreskrifter, såsom
rörande märkning av fordon, uppehåll under färd etc.

Avdelning
6 upptar de övergångs- och undantagsbestämmelser som har ansetts nödvändiga
eller önskvärda som komplement till vad som föreskrivs i själva
överenskommelsen och signaturprotokoUet. Bl. a. öppnas även i bilaga B
möjlighet för de fördragsslutande partemas behöriga myndigheter att för
försöksändamål sinsemellan direkt överenskomma om temporära avvikelser från
bilagans bestämmelser.

De fem bihangen till bilaga B innehåller följande:

bihang B.l bestämmelser om fasta tankar och stora
flyttbara tankar (konstruktion, provning, besiktning, märkning, fyllningstryck
och fyUningsgrad m.m.),

bihang B.la föreskrifter och anvisningar rörande material
i och konstraktion av fasta tankar och stora flyttbara tankar för transport av
djupkylda kondenserade gaser av klass Id,

bihang B.2 föreskrifter om elektrisk utrustning,

bihang B.3 förebild
för certifikat om godkännande av vissa fordon,

bihang B.4 vissa tabeller med säkerhetsavstånd vid
transport av ämnen av klass IVb och förebild för etikett att fästa på fordon
som transporterar dessa ämnen.

2.4 Myndighetsuppgifter enligt ADR

Enligt ADR ankommer uppgifter av skilda slag på
"behörig myndighet" i fördragsslutande stat. Behörig myndighet är
enligt definitionen vid marginalnr 2000 i bilaga A och marginalnr 10 102 i
bilaga B den myndighet som i varje land och i varje särskilt fall utsetts till
sådan av regeringen. Upplysning om vilken eller vilka myndigheter som utsetts
att vara behörig myndighet bör lämnas till ECE:s sekretariat, som åtagit sig
att vidarebefordra upplysningen till övriga fördragsslutande stater.

De typer av uppgifter som särskilt nämns i ADR är följande
(inom parentes anges vid vUket marginalnummer i bilagorna till ADR
ifrågavarande uppgift återfinns):

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:143 10

1)
att bestämma att, när
föreskrifterna om komplett last tillämpas, fordon eller storcontainer som
används för transporten skall lastas eller lossas på endast en plats
(marginalnr 2005, 10 108),

2)
att med annan fördragsslutande
parts behöriga myndighet för försöksändamål överenskomma om godkännande av
transporter inom parternas områden med temporär avvikelse från bestämmelsema i
bilaga A eller B (marginalnr 2010, 10 602),

3)
att i vissa fall meddela
typgodkännande av emballage för explosiva varor (marginalnr 2032, 2034, 2066),

4)
att beträffande metallkärl
avsedda för komprimerade, kondenserade eller under tryck lösta gaser (gaser av
klass Id) medge att kärlet används för transport av annan gas än den för vilken
kärlet är avsett (marginalnr 2132),

5)
att godkänna fyllnadsmassa för
kärl för löst acetylen (marginalnr 2134),

6)
att medge att metallkärl för
vissa gaser av klass Id är svetsat {marginalnr 2141),

7)
att godkänna besiktningsman för
provning resp. besiktning av metallkärl för gas av klass Id (marginalnr 2145),
av kärl för brom (marginalnr 2510), av tank för vätska av annan klass än Id
(marginalnr 210 021), av tank för vissa radioaktiva ämnen (marginalnr 210 420)
och för mätning av rymden av tank för vissa gaser av klass Id (marginalnr 210
140),

8)
att medge att vissa giftiga
eller frätande ämnen transporteras utan skyddsembaUage (marginalnr 2429, 2503,
2511, 2513, 2515, 2518),

9)
att meddela godkännande och i
förekommande fall utfärda certifikat härom i vissa ärenden rörande transport
av radioaktivt ärrme, såsom i fråga om prototyp till B-emballage (marginalnr
2452), kapselprototyp (marginalnr 2454), kolliprototyp (marginalnr 2455,
2456), individuella transporter (marginalnr 2455, 2456), m. m.,

10)
att utse organ tiU vilket
protokoll över provning av stålfat för brandfarlig vätska av klass Illa skall
överlämnas (marginalnr 3504),

11)
att utfärda certifikat om
godkännande av tankfordon och vissa andra fordon för transport av farligt gods
(marginalnr 10 182),

12)
att vara den myndighet som
skall underrättas om och i vissa fall ge tillstånd till uppställning av fordon
som utgör särskild fara för väg-trafikant (marginalnr 10 507), lastning och
lossning på aUmän plats av explosiva ämnen, vissa gaser av klass Id och vissa
giftiga ämnen (marginalnr 11407, 14 407, 41407) samt uppehåU för service nära
bebodd eller talrikt besökt plats vid transport av nyssnämnda ämnen och av
organiska peroxider (marginalnr 11 509, 14 509, 41 509, 71 509),

13)
att föreskriva att godkänd
tjänsteman på transportörens bekostnad skall följa med fordon som
transporterar explosiva varor (marginalnr 11 171), och

14)
att meddela föreskrifter
rörande konvojs formering eller sammansättning vid transport av explosiva
varor (marginalnr 11 520).

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:143 11

Fördragsslutande
part har av ECE:s arbetsgrupp för transport av farligt gods (WP15)
rekommenderats att utse en och samma myndighet att i förhållande till övriga
parter handlägga de frågor som anges under 1), 2), 13) och 14) och att anförtro
de under 12) uppräknade uppgiftema åt någon lätt tillgänglig lokal myndighet,
t. ex. lokal polismyndighet.

3
Övriga internationella överenskommelser m. m.

I
betänkande I lämnar utredningen en översikt över övriga internationella
regleringar i fråga om transport av farligt gods. Sammanfattningsvis gäller
följande överenskommelser m. m.

Säkerhetsföreskrifter
för internationell järnvägstransport av farligt gods finns i BUaga I (RID) till
det internationella fördraget angående godsbefordran å järnväg (CIM). RID
tillämpas inom hela Europa, Nordafrika samt vissa stater i Främre Orienten.
ADR innehåller samma klassificering av godset som RID. Även i övrigt har man
strävat efter största möjliga överensstämmelse med RID. Avvikande föreskrifter
har i allmänhet införts endast när det av tekniska skäl bl. a. på grund av
transportmedlens konstruktion visat sig nödvändigt.

För den internationella
sjöfartens del har i anslutning till 1960 års konvention om säkerheten för
människoliv till sjöss (SOLAS) utarbetats särskUda bestämmelser om transport
av farligt gods, vilka antagits av mellanstatliga rådgivande
sjöfartsorganisationen (IMCO) och därvid erhållit benämningen IMDG-koden
(International Maritime Dangerous Goods Code). IMDG-kodens klassindelning av
det farliga godset överensstämmer inte helt med den som tUlämpas i RID/ADR.
Praktiskt taget alla sjöfartsnationer tillämpar denna kod.

Vid internationell
lufttransport tillämpas särskilda av Internationella lufttrafikassociationen
(lATA) utfärdade bestämmelser om flygtransport av farligt gods (RAR). Dessa
grandar sig på Förenta staternas nationella bestämmelser om transport av
farligt gods med flyg. TUl skillnad från RID/ADR och IMDG-koden har RAR inte
någon klassindelning av de farliga ämnena. Dessa är i stället ordnade i särskilda
grupper. RAR-bestämmelserna tiUämpas av de länder som anslutit sig till 1944
års Chicagokonvention om internationell civil luftfart, dvs. praktiskt taget
alla nationer med regelbunden luftfart.

4
Internationellt arbete 4.1 Harmoniseringssträvanden

Mot
bakgrund av översikten över förekommande internationella regleringar av
transport av farligt gods konstaterar utredningen i betänkande I att reglema
för internationella transporter av farligt gods kan va-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:143 12

riera
inte bara meUan olika transportgrenar utan även mellan olika delar av världen
när det gäller en och samma transportgren. Föreskrifterna avviker från
varandra i grundläggande hänseenden bl. a. i fråga om klassificering,
förteckning och märkning av gods. Skiftande terminologi används. Även i fråga
om emballage-, förpacknings- och stuvningsföreskrifter föreligger betydande
skillnader. Olikheterna skapar svårigheter för avsändare, exportörer,
transportörer, speditörer, godsmottagare lika väl som för
inspektionsmyndigheterna. Allteftersom den internationella handeln med farligt
gods ökat, har därför med allt större kraft yrkanden framförts att man skall
söka unifiera eller åtminstone harmonisera säkerhetsföreskrifterna för de
olika transportgrenarna.

I
betänkande I lämnar utredningen en översiktlig redogörelse för olika
harmoniseringssträvanden. I stora drag bedrivs dessa enligt följande.

Förenta nationernas
ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) har tillsatt en expertkommitté i syfte att
främja harmoniseringen av de olika internationella reglementena i fråga om
transporter av farligt gods. Kommittén har vid olika tillfällen lagt fram
förslag till rekommendationer (de s. k. FN-rekommendationerna) som har godkänts
av ECOSOC. Enligt företalet till FN-rekommendationerna är avsikten inte att
skapa ett nytt världsomfattande regelsystem som omedelbart skall ersätta nationella
och internationella regleringar för olika transportgrenar. FN-rekommendationerna
borde dock kunna läggas till grund vid revision av existerande reglementen och
utfärdandet av nya sådana. Det förutsätts att regeringar samt internationella
statUga och icke-statUga organisationer som arbetar med en reglering av
hithörande ämnesområden skall anpassa blivande föreskrifter till
FN-rekommendationerna. Härigenom borde det bli möjligt att på ett smidigt sätt
uppnå åtminstone viss likformighet på världsplanet för de skUda transportgrenarna.

ECE och centralbyrån för
intemationeUa järnvägstransporter (OCTI) samarbetar för att få till stånd en
bättre överensstämmelse mellan ADR och RID å ena sidan och
F>J-rekommendationerna å andra sidan. IMDG-koden bygger redan i stor
utsträckning på dessa rekommendationer. Avståndet mellan FN-rekommendationerna
och ADR/RID är fortfarande betydande även om vissa framsteg har gjorts i
strävandena att minska klyftan.

Det kan nämnas att
Internationella atomenergiorganet (lAEA) har inlett samarbete med de organ, som
är ansvariga för utarbetandet av internationella transportreglementen, i syfte
att åstadkomma en harmonisering mellan olika reglementen i fråga om
säkerhetsföreskrifter för transport av radioaktivt material. Verksamheten avser
en revision av IAEA:s säkerhetsbestämmelser och sker vid gemensamma konferenser
med företrädare för de olika organen. Avsikten är att de nya säkerhetsbestämmelserna
för transport av radioaktivt material till lands, till sjöss och i luften
skall kunna inarbetas i nationella och internationella

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:143 13

transportreglementen.
Vid en konferens i oktober 1971 har lAEA behandlat en tredje reviderad upplaga
av säkerhetsföreskrifterna för träns- port av radioaktivt material.

4.2
Revision av ADR

Som
utredningen har berört i betänkande I pågår fortlöpande en revision av ADR och
även av RID i syfte att anpassa föreskrifterna till den tekniska och
industriella utvecklingen. Arbete bedrivs också för att genom ändringar av
redaktionell karaktär ge ADR:s bilagor liksom RID en ny struktur och göra dem
mera överskådliga och lätthanterliga. Denna verksamhet beräknas numera vara
slutförd först mot slutet av 70-talet.

Det
nyss nämnda revisionsarbetet har lett till smärre ändringar i bilagorna till
ADR som trätt i kraft den 30 juni 1972 och till en rad mera omfattande
ändringar i samma bUagor som trätt i kraft den 1 juli 1973. Dessa ändringar
redovisas i Ds K 1973: 5. Bl. a. gäller från och med den 1 juli 1973 för ADR:s
och även för RID:s del de farlighetsetiketter som rekommenderats av FN:s
expertkommitté och som överensstämmer med farlighetsetiketterna enligt
IMDG-koden.

Ytterligare
ändringar i bilagorna till ADR har beslutats vid ett möte i början av maj 1973
med vederbörande ECE-organ (se ECE-dokument TRÄNS 389, TRANS/WP15/104 av den 25
maj 1973, bUagorna 13). Bl. a. har beslutats ett antal nya föreskrifter om
tankcontainers konstraktion och provning, om fasta och flyttbara tankar av
armerad plast och om åtgärder för att vid olycksfall möjliggöra identifiering
av farligt gods av visst slag. I fråga om den grupp av ändringar, i vilken de
nya föreskrifterna om tankcontainers ingår, har det formella ändringsförfarandet
enligt artikel 14 i ADR påbörjats med sikte på ett ikraftträdande av
ändringarna den 1 januari 1974. Övriga ändringar är avsedda att träda i kraft
under första halvåret 1974.

5
Gällande svenska bestämmelser om transport av farligt gods 5.1 Bestämmelser
rörande vissa transportslag

I
fråga om järnvägs-, sjö- och lufttransporter finns, till skillnad från vad som
är fallet beträffande vägtransporter, bestämmelser om transport av farligt
gods som är inriktade på de olika transportslagen.

För
järnvägstransport skall järnvägen enligt 3 § järnvägstrafikstadgan (1966: 202)
fastställa normalvUlkor. SJ:s normalvillkor hänvisar tUl SJ:s föreskrifter för
transport av farligt gods (SJF 621). Dessa föreskrifter, som enligt 1 §
järnvägstrafikstadgan gäller även i fråga om vissa vägtransporter som utförs av
SJ, avser inrikes transport och de byg-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:143 14

ger
i princip på RID. I fråga om explosiva varor förekommer dock av bestämmelserna
i förordningen (1949: 341) om explosiva varor betingade avvikelser från RID.
När det gäller internationella järnvägstransporter av farligt gods gäller
däremot bestämmelserna i RID utan inskränk-nmg.

I fråga om sjötransport
har sjöfartsverket med stöd av Kungl. Maj:ts kungörelse (1965: 908) med
tillämpningsföreskrifter till lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg utfärdat
kungörelse (1970: AIO) om transport till sjöss av farligt gods. Denna
kungörelse äger enUgt 1 § tUlämpning på alla fartyg som nyttjats till sjöfart i
svenskt farvatten och på svenskt fartyg som nyttjas tUl sjöfart utanför svenskt
farvatten. Enligt 2 § gäller i fråga om transport till sjöss av farligt gods oavsett
fartygets storlek eller fart föreskrifterna i kapitel VII reglerna 15 och 78
i SOLAS. Enligt regel l(c) är transport av farligt gods förbjuden om den inte
sker i överensstämmelse med föreskrifterna i kapitel VII. Vidare sägs i regel
l(d) att varje fördragsslutande regering skall utfärda eller låta utfärda
detaljerade anvisningar för transport till sjöss av farligt gods. Regel 2
klassificerar farligt gods på ett från RID/ADR något avvikande sätt. Regel 4
innehåller bestämmelser om märkning. Enligt regel l(b) är last som
transporteras med fartyg, som är särskilt byggt eller helt ombyggt för
ändamålet, t. ex. tankfartyg, undantagen från bestämmelserna i kapitel VII. Av
3 § i sjöfartsverkets kungörelse framgår att i fråga om sjötransport av
farligt gods gäller IMDG-koden som föreskrift om tillförlitlig förpackning och
stuvning av farligt gods enligt regel l(d) i SOLAS och som föreskrift om
märkning enligt regel 4 i SOLAS. I 4 § anges att sjöfartsverket kan medge annan
förpackning eller stuvning än som följer av IMDG-koden och i 5 § att farligt
gods som inte med säkerhet kan hänföras tUl något i koden omnämnt ämne inte får
transporteras utan särskilt tillstånd av sjöfartsverket.

Som
nyss har sagts gäller inte reglema i kapitel VII i SOLAS för farlig last som
transporteras med fartyg som särskilt byggts för ändamålet, t. ex. tankfartyg.
Genom kungörelse (1970: A8) om transport tiU sjöss av malmer, sliger och
Uknande material i bulk har sjöfartsverket förordnat, att inlastning av malmer,
sliger och liknande bulklaster skall ske enligt föreskrifterna i den av IMCO
antagna Code of Safe Practice for Bulk Cargoes. Vissa av dessa laster är
benägna för självupphettning.

I
kungörelse (1972: All) om transport tUl sjöss av flytande kemikalier i bulk
har sjöfartsverket förordnat, att för byggnad och utrustning av
kemikalietankfartyg samt transport av flytande farliga kemikalier skall gälla
föreskrifterna i Code for the Construction and Equipment of ships Carrying
Dangerous Chemicals in bulk (kemikaliebulkkoden) antagen av IMCO den 12 oktober
1971. Också denna kungörelse äger

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:143 15

tillämpning
på alla fartyg som nyttjas till sjöfart i svenskt farvatten och på svenskt
fartyg utanför sådant farvatten. Koden är intagen som bilaga till kungörelsen
och vissa ändringar däri i sjöfartsverkets kungörelse 1973: All. För transport
av flytande farlig kemikalie i tank på annat fartyg än sådant som är att anse
som kemikalietankfartyg enligt kungörelsen, krävs särskilt tUlstånd av
sjöfartsverket. Fartyg, för vilket kemikaliebulkkoden gäller, skall vara
försett med certifikat eller intyg som utvisar att fartyget vid
tillsynsförrättning befunnits uppfylla de fordringar som enligt koden gäller
för fartyget. Certifikat tidsbegränsas till fem år. I fråga om verksamheten ombord
på kemikalietankfartyg gäller, utom kodens föreskrifter, anvisningarna i
International Chamber of Shippings Tanker Safety Guide (Chemicals).

I fråga om lufttransport
gäUer enligt 107 § luftfartskimgörel-sen (1961: 558, ändrad senast 1973: 407)
att luftfartsverket får föreskriva särskilda villkor för befordran med
luftfartyg av gods som medför brandfara eller fara för explosion eller sanitär
olägenhet, påverkar luftfartygets instrument eller radioutrustning, avger gas,
radioaktiv strålning eller annat som kan påverka fartyget, dess besättning
eller passagerare, eller av annan sådan grund måste anses vara farligt för
säkerheten eller störande för allmän ordning ombord. Av 108 § första stycket
luftfartskungörelsen framgår att vid transport av explosiva varor, radioaktiva
ämnen, brandfarliga varor, film eller hälso- och miljöfarliga varor skall
utöver vad som föreskrivs i eller med stöd av 107 § iakttas vad som är särskilt
stadgat om sådant gods.

Luftfartsverket har med
stöd av 107 § luftfartskungörelsen meddelat bestämmelser om lufttransport av
farligt gods (Bestämmelser för Civil Luftfart, Driftsbestämmelser, Allmänna
Bestämmelser, Godsbefordran i Luftfartyg, BCL D 1.8). Enligt dessa
bestämmelser (mom 4.2) skaU IATA:s RAR med därtill hörande ändringar och
tillägg gälla som de i luftfartskungörelsen nämnda särskilda villkoren. De
skall tiUämpas för i Sverige registrerade luftfartyg var helst dessa befinner
sig samt för andra än i Sverige registrerade luftfartyg vid start från,
landning på eller överflygning av svenskt territorium.

Till nu ifrågavarande
grupp av transportbestämmelser kan räknas vissa bestämmelser om postbefordran.
Dessa finns i förordningen (1877: 43 s. 1, ändrad senast 1917: 858) angående
förbud mot postbefordran av eldfarliga eller explosiva eller frätande ämnen.
Förbudet innebär att tiU postbefordran inte får mottas försändelser som innehåller
något av de eldfarliga, explosiva eller frätande ämnen som anges i
förordningen. Enligt förordningen kan postverket undantagsvis medge befordran
av sådant ämne. Ett generellt beslut om undantag, avseende befordran av
säkerhetständstickor, har meddelats av Kungl. Maj:t i SFS 1929: 29. I 3 §
allmänna poststadgan som beslutas av postverket

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:143 16

(se
3 § instruktionen (1969; 736) för postverket) har tagits upp ett
be-fordringsförbud vars omfattning i huvudsak överensstämmer med det som följer
av förordningen och 1929 års dispensbeslut.

5.2
Bestämmelser rörande vissa varugrupper

Bestämmelser
om transport av vissa kategorier farligt gods finns dels i förordningen (1949:
341) om explosiva varor, förordningen (1961: 568) om brandfarliga varor,
läkemedelsförordningen (1962: 701) och lagen (1973: 329) om hälso- och
miljöfarliga varor, vilken lag fr. o. m. den 1 juU 1973 har ersatt bl. a. giftförordningen
(1962: 702) och bekämpningsmedelsförordningen (1962:703), i strålskyddslagen
(1958: 110) och atomenergUagen (1956: 306), dels i tUlämpningsföreskrifter som
meddelas av Kungl. Maj:t eller av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.
Författningsbestämmelserna är i regel allmänt hållna.

Enligt
förordningen om explosiva varor skall explosiv vara vid transport vara
förpackad och märkt på sätt statens industriverk (före den 1 juli 1973
kommerskoUegium) föreskrivit (48 §). I vissa fall krävs polismyndighets
tillstånd till transport av explosiv vara (48 och 49 §§), i andra fall skaU
transporten ske under tillsyn av särskild, behörig person (50 § 1 mom.). I
förordningen indelas de explosiva varorna med hänsyn till sin farUghet vid
transport i olika transportklasser (3 § 2 mom.).

Den
allmänna tillsynen över efterlevnaden av gällande bestämmelser om explosiva
varor utövas av länsstyrelserna med biträde av vederbörande polismyndighet.
Centralt tUlsynsorgan i tekniska frågor, särskUt i fråga om tUlverkning, är
sprängämnesinspektionen (55 §). Chefsmyndighet för inspektionen är
industriverket (före den 1 juli 1973 kommerskollegium) som meddelar
tillämpningsföreskrifter till förordningen (51 och 59 §§). I fråga om transport
av explosiv vara på järnväg eller med fartyg ankommer det dock på vederbörande
centrala förvaltningsmyndighet att i samråd med industriverket meddela
föreskrifter om de kvantiteter av vissa transportklasser som får försändas och
om vad som skall iakttas vid och i anslutning till sådan transport (51 §). I
trafik till och från länder som har anslutit sig till det internationella
fördraget angående godsbefordran på järnväg skall fördragets föreskrifter (dvs.
RID) lända till efterrättelse (53 §). I fråga om post- och luftbefordran av
explosiva varor gäller liksom i fråga om transport i vissa fall av staten
tUlhöriga explosiva varor som är avsedda för försvarets behov särskilda
bestämmdser (2 och 53 §§).

I
förordningen om brandfarliga varor föreskrivs bl. a. att anordning för transport
av brandfarlig vara skaU vara utförd på ändamålsenligt och betryggande sätt
och, om statens industriverk (före den 1 juli 1973 kommerskollegium)
föreskrivit det, godkänd av

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:143 17

myndighet
för sitt ändamål innan den saluhålls, försäljs eller nyttjas (5 §). Vidare
föreskrivs att tankbil eller annat fordon, som är tillverkat för transport av
brandfarlig gas eller vätska, skall vara för ändamålet inrättat enligt
föreskrifter som meddelas av industriverket (före den 1 juli 1973 kommerskollegium)
och att sådant fordon inte får användas utan att vara godkänt för sitt ändamål
efter särskild besiktning av trafikinspektör eller bilinspektör (vid Statens
trafiksäkerhetsverk), besiktningsman (vid AB Svensk bilprovning) eller annan
person som förordnats av industriverket (före den 1 juli 1973 kommerskollegium)
(40 §). I fråga om brandfarlig vara som transporteras som styckegods gäller att
den skall hållas tätt innesluten i behållare som erbjuder erforderligt skydd
mot skada under transporten (41 §). I förordningen finns också vissa
bestämmelser om märkning av behållare och fordon (48 och 49 §§). Brandfarliga
vätskor indelas i förordningen med hänsyn till sin brandfarlighet i olika
klasser (1 § 2 mom.).

Det
ankommer på industriverket (före den 1 juli 1973 kommerskollegium) att meddela
närmare föreskrifter och allmänna anvisningar för tillämpningen av förordningen
om brandfarliga varor, bl. a. om vad som skall iakttas till skydd mot skada vid
transport av brandfarlig vara (14 och 42 §§). Stadigt tUlsynsorgan för frågor
om brandfarliga varor är främst sprängämnesinspektionen (15 §) med
industriverket (före den 1 juli 1973 kommerskollegium) som chefsmyndighet.

I
fråga om transport av brandfarlig vara på järnväg, med luftfartyg, med staten
tillhörigt fartyg och med fartyg som är underkastat inspektion enligt lagen
(1965: 719) om säkerheten på fartyg samt i fråga om förvaring i samband med
sådan transport gäUer de föreskrifter som meddelas av vederbörande centrala
förvaltningsmyndighet. Beträffande transport av brandfarlig vara tiU och från
länder som har anslutit sig till det internationella fördraget angående
godsbefordran på järnväg skall dock tillämpas fördragets föreskrifter, dvs. RID
(8 §). I fråga om postbefordran av brandfarlig vara samt i fråga om transport
i vissa fall av brandfarlig vara som omhänderhas av krigsmakten gäller
särskilda bestämmelser (7 och 8 §§).

Läkemedelsförordningen
föreskriver i fråga om vara som är att anse som läkemedel att vid handhavande,
förvaring och transport nödig aktsamhet skall iakttas så att medlet inte
åtkommes av obehörig person eller på annat sätt kan vålla skada (13 §).
Tillsynen över efterlevnaden av förordningen och i anslutning därtill
meddelade föreskrifter som inte innehåller särskilda transportföreskrifter
utövas av socialstyrelsen.

Den
nya lagen om hälso- och miljöfarliga varor gäller dels ämnen och beredningar
som med hänsyn till sina kemiska eller fysikalisk-kemiska egenskaper och
hantering kan befaras medföra skada på människor och i miljön, dels varor som
innehåller eller behandlats med ämnen eller beredning av detta slag, om varan
därigenom och

2
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 143

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973; 143 18

med
hänsyn tUl sin hantering kan befaras medföra skada på människor eller i miljön.
Efter Kungl. Maj:ts föreskrift kan lagen tillämpas även på annan vara, om det
är av särskild betydelse från hälso- och miljöskyddssynpunkt (1 §). Lagen är
inte tUlämplig på vara som är att anse som läkemedel enligt
läkemedelsförordningen och gäller inte heller i fråga om radioaktiva ämnen
eller andra källor till joniserande strålning. I fråga om brandfarlig eller
explosiv vara äger lagen tillämpning endast i den mån varan är hälso- eller
miljöfarlig också av annat skäl än på grund av risken för brand eller explosion
(3 §).

Lagen om hälso- och
miljöfarliga varor ersätter, som redan har nämnts, bl.a. gift- och
bekämpningsmeddsförordningarna. Lagen är en central ramförfattning, som
innehåller dels grundläggande bestämmelser om tillverkning, försäljning, annan
hantering t. ex. transport och import av hälso- och miljöfarliga varor,
dels bemyndigande för Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer
att ingripa mot hälso- och miljöfarliga varor. Enligt den nya lagen skall den
som hanterar eller importerar hälso- och miljöfarlig vara vidta de åtgärder
och iaktta de försiktighetsmått som behövs för att hindra eller motverka att
varan får skadliga verkningar. Särskilt anges att tillverkare och importörer
skall noggrant undersöka varans sammansättning och egenskaper i övrigt från
hälso- eller miljöskyddssynpunkt. Vidare föreskrivs att varan skaU märkas
tydligt med uppgifter av betydelse i nämnda hänseenden (5 §). I lagen
bemyndigas Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att
föreskriva att visst slag av hälso- och miljöfarlig vara får hanteras eller
importeras endast efter särskilt tUlstånd eller att för hantering eller import
skaU gälla annat särskUt viUkor (6 §). Totalförbud mot hantering eller import
av hälso- och miljöfarlig vara kan också meddelas (7 §).

Den som yrkesmässigt
hanterar vara är enligt den nya lagen skyldig att till myndighet som Kungl.
Maj:t bestämmer och i den ordning sådan myndighet föreskriver lämna de
uppgifter om varans sammansättning, egenskaper i övrigt och hantering som är
nödvändiga för utredning om varans hälso- och miljöfarlighet (8 §). Myndigheten
får också föreskriva att den som yrkesmässigt hanterar eller importerar hälso-
och mUjöfarlig vara skaU göra anmälan om verksamheten (9 §).

För prövning av frågor om
hälso- och miljöfarliga varor enligt den nya lagstiftningen har inrättats ett
särskUt organ, produktkontrollnämn-den. Denna nämnd är självständigt beslutande
i fråga om tUlämpningen av lagstiftningen men är administrativt knuten till
statens naturvårdsverk. Produktkontrollnämnden har ersatt giftnämnden som har
upphört. Enligt kungörelsen (1973: 334) om hälso- och miljöfarliga varor gäUer
i fråga om produktkontroUnämnden bl. a.

att nämnden meddelar
ytterligare föreskrifter om försiktighetsmått och undersöknings- eller
märkiiingsskyldighet enligt 5 § lagen om hälso-och miljöfarliga varor (50 §),

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:143 19

att
nämnden eller efter nämndens bemyndigande poUsmyndigheten kan föreskriva
att transport på väg av hälso- och mUjöfarlig vara får ske endast efter särskilt
tillstånd eller, om det är av särskild betydelse från hälso- eller
miljöskyddssynpunkt, förbjuda sådan transport (51 §),

att
nämnden meddelar ytterligare föreskrifter i fråga om annat särskilt villkor
för hantering eller import av hälso- och mUjöfarlig vara än skyldighet att ha
tillstånd (53 §),

att
nämnden meddelar föreskrifter enligt 8 och 9 §§ lagen och att, uppgifter enligt
8 § lagen skaU lämnas till nämnden (54 §).

I
fråga om transport av hälso- och miljöfarlig vara med luftfartyg, fartyg eller
järnväg gäller enUgt 56 § kungörelsen att de uppgifter, som enligt 50, 51, 53
och 54 §§ ankommer på produktkontrollnämnden, i stället skall åvila
vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

Den
centrala tiUsynen över efterlevnaden av lagstiftningen om hälso-

och miljöfarliga varor åvilar med vissa undantag arbetarskydds

styrelsen inom dess verksamhetsområde och naturvårdsverket i övrigt.

Den regionala och lokala tillsynen utövas av yrkesinspektionen och läns

styrelsen resp. hälsovårdsnämnden. Undantagen gäller transport av häl

so- och mUjöfarlig vara med luftfartyg eller fartyg. I fråga om sådan

transport utövas tillsynen av vederbörande centrala förvaltningsmyndig

het (58 § kungörelsen). Ytterligare föreskrifter för tillämpningen av lag

stiftningen om hälso- och miljöfarliga varor meddelas av produktkon

troUnämnden. I fråga om transport av hälso- och mUjöfarlig vara med

luftfartyg, fartyg eller järnväg ankommer det dock på vederbörande cen

trala förvaltningsmyndighet att meddela sådana föreskrifter (64 § kun

görelsen). ,

Enligt
strålskyddslagen krävs för innehav och hantering av radioaktivt ämne i princip
tillstånd av statens strålskyddsinstitut. Tillstånd enligt strålskyddslagen
behövs dock inte för vad som omfattas av tUlstånd enligt atomenergUagen.
Institutet har också att meddela närmare föreskrifter och anvisningar för
tUlämpning av lagen, bl. a. rörande transport av radioaktivt ämne, och har
vidare att övervaka att lagen och, med stöd därav meddelade föreskrifter följs.

I
fråga om ämnen som kan användas eller omvandlas tUl atombränsle, föreningar
som innehåller sådant ämne och atombränsle som har använts i atomreaktor gäller
bestämmelsema i atomenergilagen. TiUstånd av Kungl. Maj:t eUer myndighet som,
Kungl. Maj:t bestämmer behövs för innehav och hantering av ämne eller förening
som avses i lagen. När sådant tiUstånd meddelas och under tillstånds gUtighetstid
får enligt lagen meddelas de viUkor som behövs av säkerhetsskäl och annars
från allmän synpunkt. Tillsynen över efterlevnaden av atomenergilagen och med
stöd därav meddelade vUlkor utövas av delegationen för atomenergifrågor, som
i den råån Kungl. Maj :t bestämmer också är tUlståndsmyndighet enligt
atomenergUagen. . /.,.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:143 20

5.3
Bestämmelser rörande arbetarskydd

Också
i arbetarskyddslagen (1949: 1) och arbetarskyddskungörelsen (1949: 208) finns
bestämmelser som berör transport av farligt gods. Här skall först erinras om
den i arbetarskyddslagen (7 §) inskrivna allmänna skyldigheten för arbetsgivare
att iaktta allt som skäligen kan erfordras för att förebygga att hos honom
sysselsatt arbetstagare ådrar sig ohälsa i arbetet eller drabbas av olycksfall
däri. Bestämmelsen kompletteras av bl. a. 1 § arbetarskyddskungörelsen, enligt
vilken arbetsgivaren skall tillse att hos honom sysselsatta arbetstagare får
kännedom om de särskUda risker som är förbundna med arbetet. När det behövs
skall han meddela de föreskrifter och förhållningsregler som arbetstagare skall
iaktta för att undgå dessa risker. I 11 § arbetarskyddslagen föreskrivs bl. a.
att åtgärder skall vidtas för att i möjligaste mån förebygga att arbetstagare
skadas genom eldfarliga, explosiva, frätande, giftiga eller annars hälsofarliga
ämnen. Det sägs också i samma paragraf att till förekommande av olycksfall i
arbetet bl. a. tryckkärl, vartill räknas t. ex. behållare eller andra kärl för
vätskor m. m., samt lyft- och transportanordningar skall vara så utförda och
anordnade att de erbjuder betryggande säkerhet. I fråga om tryckkärl föreskrivs
i 33 § arbetarskyddskungörelsen bl. a., att de med hänsyn till material,
konstruktion och utrustning skall erbjuda betryggande säkerhet, att de skall
underhållas väl samt underkastas erforderlig besiktning, provning och
fortiöpande tillsyn. Liknande föreskrifter finns i 35 och 36 §§ kungörelsen
såvitt avser lyft- och transportanordningar. Anvisningar rörande besiktning
och provning som avses i bl. a. 33, 35 och 36 §§ meddelas enligt 31 §
kungörelsen av arbetarskyddsstyrelsen. Vidare gäller enligt 12 § lagen att vid
behov t. ex. under transportarbete, lämplig personUg skyddsutrustning skall
tillhandahållas och användas. I 29 och 45 §§ kungörelsen ges exempel på sådan
utrustning. Enligt 53 § får arbetarskyddsstyrelsen eller yrkesinspektör
(specialinspektör) meddela föreläggande eller förbud för arbetsgivare för att
avhjälpa ett missförhållande, t. ex. vid transport av farligt gods. Bestämmelserna
i 45 § arbetarskyddslagen, som ålägger tillverkare och försäljare av maskiner,
redskap eller andra tekniska anordningar liksom upp-låtare därav vissa
skyldigheter i skyddshänseende, gäller också tekniska anordningar som 'används
i samband med transportarbete. För att trygga att dessa bestämmelser iakttas
har styrelsen getts möjlighet till tvångsåtgärd enligt 56 §
arbetarskyddslagen.

TiU
ledning vid tillämpningen av arbetarskyddslagen kan arbetarskyddsstyrelsen
enligt 74 § lagen meddela råd och anvisningar. Några generella anvisningar
avseende transport av farligt gods har inte meddelats av styrelsen. Däremot
har styrelsen godkänt vissa av Tryckkärlskommissionen utarbetade och utgivna
normer att läggas till grund för arbetarskyddslagens tillämpning beträffande
vissa tryckkärl och vissa andra behållare. Vid transport av brandfarliga och
explosiva varor har

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:143 21

de
bestämmelser som finns i förordningen om brandfarliga varor resp. förordningen
om explosiva varor eller som meddelats med stöd av förordningarna fått tjäna
tUl ledning även när det gällt att tillgodose arbetarskyddssynpunkter.
Detsamma gäller i fråga om giftiga eller andra hälsofarliga varor. Den
förutvarande gift- och bekämpningsmedelslagstiftningens bestämmelser om
hantering i vad den var av betydelse för transportarbete, t. ex. beträffande
märkning och förpackning, och de beslut m. m. som meddelats för tiUämpningen av
denna lagstiftning har sålunda ansetts böra iakttas också vid tillämpningen av
arbetarskyddslagen.

Enligt 47 §
arbetarskyddslagen ankommer det på arbetarskyddsstyrelsen och, under dess
överinseende och ledning, yrkesinspektionens tjänstemän och kommunala
tillsynsmän och vissa spedalinspektörer att utöva tillsyn över lagens
efterlevnad. Denna tillsyn har i vad angår framställning, handhavande och
förvaring av explosiva och särskilt brandfarliga ämnen enligt kungörelsen
(1948: 824) i viss omfattning uppdra-gits åt sprängämnesinspektören i egenskap
av specialinspektör inom yrkesinspektionen. Enligt särskilda, av
arbetarskyddsstyrelsen i samråd med kommerskollegium meddelade föreskrifter
skall tillsyn av bl. a. transport av explosiv vara som ombesörjs av
tillverkaren och transport av brandfarlig vara från fabrik, raffinaderi,
lagringsanläggning e. d. utövas av sprängämnesinspektören. Denna tillsyn får
ses mot bakgrunden av att även tillsynen över den yrkesmässiga tillverkningen
av ifrågavarande varor åvilar sprängämnesinspektören. I fråga om den
förutvarande gift- och bekämpningsmedelslagstiftningen var giftnämnden högsta
tillsynsmyndighet. På grund av nämndens begränsade resurser handlades
tillsynen på arbetsplatsema, t. ex. i fråga om hantering i olika former, dock
till stor del av yrkesinspektionen. Som har nämnts i det föregående åvilar den
centrala tillsynen enligt den nya lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga
varor arbetarskyddsstyrelsen inom dess verksamhetsområde och naturvårdsverket
i övrigt. Under arbetarskyddsstyrelsen utövas den närmare tillsynen av
yrkesinspektionen.

Vid
sjötransporter gäller att lastnings- och lossningsarbete omfattas av
arbetarskyddslagen när det utförs av stuveriarbetare och av lagen om säkerheten
på fartyg när arbetet verkställs av ombordanstäUd personal på fartyg. Enligt
sistnämnda lag har arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen att medverka
vid tUlsynen. Enligt de föreskrifter om samverkan mellan sjöfartsinspektionen
och yrkesinspektionen som sjöfartsverket fastställt i samråd med
arbetarskyddsstyrelsen skall yrkesinspektionens tillsyn vid lastning och
lossning av fartyg främst avse att sådana vid arbetet använda arbetsinrättningar
och arbetsredskap som tillhör fartyget erbjuder betryggande säkerhet. I fräga
om annan risk för ohälsa och olycksfall än vid stuveriarbete skall
yrkesinspektionen medverka vid tillsynen när fartygsbefäl eller företrädare för
besättningen påkallar det på grund av yrkesinspektionens ispeciella sakkunskap
eller närhet till plats där fartyget ligger. Såväl vid denna medverkan som vid
den tiUsyn

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:143 22

av
stuveriarbete som åligger arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen enligt
arbetarskyddslagen förutsätts det att vissa tillämpningsbestämmelser till
lagen om säkerheten på fartyg som har meddelats av sjöfartsverket, t. ex. i
vad avser förpackning och märkning vid hantering av farligt gods, skall
beaktas.

5.4
Lokala trafikföreskrifter

Genom
lokal trafikföreskrift kan bestämmas att trafik med fordon med last av viss
beskaffenhet inte får förekomma på viss väg eller väg-sträcka eller på samtliga
vägar inom visst område (147 § vägtrafikkungörelsen (1972: 603) (VTK)). Sådan
trafikföreskrift meddelas av trafik-nämnden (148 § VTK) och skall i princip
utmärkas med vägmärke (2 b § kungörelsen (1966: 270) om vägmärken m. m., ändrad
senast 1972: 604). Något särskilt vägmärke med vilket förbud mot trafik med
fordon som transporterar farligt gods kan utmärkas finns f. n. inte i Sverige.
Genom 1971 års Europaöverenskommelse i anslutning till 1968 års Wienkonvention
om vägmärken och trafiksignaler har fastställts två nya märken som innebär
förbud mot trafik med fordon som transporterar viss mängd explosiva eller
lättantändliga ämnen resp. förbud mot trafik med fordon som transporterar viss
mängd ämnen som kan förorsaka vattenförorening. Dessa förbudsmärken täcker
alltså endast vissa transporter av farligt gods. Märket som innebär förbud mot
transporter av gods som kan förorsaka vattenförorening har dessutom ett
tämligen obestämt tillämpningsområde. En del europeiska stater har därför
anmält sin avsikt att reservera sig mot Europaöverenskommelsen i denna del. Man
har mot denna bakgrund inom Europeiska transportministerkonferensen (CEMT)
diskuterat en europeisk överenskommelse om ytterligare ett förbudsmärke på
förevarande område. Detta märke skall kunna användas för att utmärka förbud mot
trafik med fordon som enligt föreskrifter om vägtransport av farligt gods (t.
ex. ADR) skall vara särskilt utmärkt på grand av lastens beskaffenhet.
Diskussionerna i CEMT har nyligen lett till beslut att framlägga förslag i
frågan inom ECE.

6
Betänkande I

Utredningen
erinrar inledningsvis om att Sverige traditionellt befinner sig i främsta ledet
bland de stater som verkar för en utbyggnad av det internationella samarbetet
inte minst när det gäller att undanröja hinder för handel och samfärdsel över
gränserna. Genom ADR har åstadkommits ett internationellt transportreglemente
som underlättar handelsutbytet inom Europa.

Föreskrifterna i ADR
överensstämmer i alla tillämpliga hänseenden med föreskrifterna i RID. Dessa
föreskrifter har Sverige sedan lång tid tillbaka tillämpat på internationella
järnvägstransporter av farligt gods. Någon olägenhet härav har inte visat sig.
Det saknas därför enligt ut-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:143 23

redningens
mening anledning anta att motsvarande säkerhetsföreskrifter skulle visa sig
mindre lämpliga när det gäller iriternationella vägtransporter. Genom Sveriges
anslutning till ADR skulle dessutom för Sveriges vidkommande en enhetlig
reglering av internationell järnvägs-och landsvägstransport av farligt gods i
säkerhetshänseende komma till stånd.

Eftersom nästan alla
europeiska stater som berörs av svensk utlandstrafik för godstransport snart
kommer att vara ADR-stater och eftersom vidare huvudparten av dessa, enligt
vad deras delegationer i ECE-arbetsgruppen förklarat, avser att låta ADR bilda
underlag också för nationella bestämmelser, kommer svenska exportörer och
transportföretag att tvingas rätta sig efter ADR:s säkerhetsföreskrifter även
om Sverige inte ansluter sig tUl ADR. Vad beträffar importen av farligt gods
torde de myndigheter, som enligt gäUande svenska bestämmelser har att besluta i
frågor om transport av dylikt gods, redan i dag beträffande hit ankommande
ADR-transporter medge undantag från avvikande svenska bestämmelser om
märkning, emballage, fordon, utrustning m. m. Huruvida Sverige formellt
ansluter sig till ADR eller inte kan från dessa utgångspunkter sägas ha ringa
reellt intresse.

Utöver vad som har anförts
om Sveriges allmänna inställning tUl internationellt samarbete finns det dock
enligt utredningen speciella skäl som talar för svensk anslutning. F. n. pågår
ett omfattande arbete med en revision av ADR:s tekniska föreskrifter. Sedan
överenskommelsen numera trätt i kraft kan bortsett från Förenta nationernas
generalsekreterare endast fördragsslutande part lägga fram förslag till ändring
i dessa föreskrifter eller göra invändning mot sådant förslag (art. 14). Som
fördragsslutande part skulle Sverige ha större möjligheter att påverka ADR:s
framtida utformning. Vidare, finns risk för att Sverige kommer i ett sämre läge
i förhållande till viss ADR-stat, om Sverige står utanför ADR. Innebär en
ADR-stats nationella bestämmelser en skärpning av säkerhetskraven i
förhållande till ADR, får sådan strängare reglering tillämpas mot stat som inte
har anslutit sig till ADR men inte mot ADR-stat.

Utredningen anser att gällande
svenska bestämmelser inte innefattar villkor för vägtransport av farligt gods
som är strängare än de som finns upptagna i ADR. Det är enligt utredningens
uppfattning dock inte uteslutet att det i framtiden kan bli motiverat att genom
nationella föreskrifter på någon punkt skärpa säkerhetskraven för
internationella transporter utöver vad som gäller enligt ADR. Avstår Sverige
från att ansluta sig tiU ADR kan detta visserligen ske lättare än om Sverige är
fördragsstat. Som medlemsstat kan Sverige dock påyrka erforderliga ändringar
och med större tyngd delta i det fortlöpande revisionsarbetet på ADR:s bUagor.

Utredningen
föreslår på grundval av det anförda att Sverige ansluter sig till ADR. Därvid
framhålls att i ADR upptagna övergångsbe-

opaginerad Kontrollera mot PDF

stämmelser beträffande fordon som inte helt uppfyller
ADR:s krav i fråga om konstruktion m. m. och beträffande tankar avsedda för
transport av vissa ämnen inte kan åberopas av vårt land. Bl. a. av denna
anledning synes svenska tillverkare, transportföretag m. fl. behöva viss tid
för omställning. Tidpunkt för en svensk anslutning bör inte fastställas förrän
berörda myndigheter och organisationer yttrat sig i denna fråga.

Rörande frågan vilka myndigheter som bör utses till
behöriga myndigheter att i vårt land handlägga ADR-frågor framhåller
utredningen att ADR:s bilagor består av en serie krav på egenskaper hos gods,
emballage och transportmaterid samt på handhavande av fordonen och pä
hanteringen av godset och att en svensk anslutning till ADR kan komma att
medföra myndighetsuppgifter även av andra slag än de i ADR särskilt uppräknade.
Enligt utredningens uppfattning behövs ett centralt samordnande, rådgivande och
vid behov beslutande organ för ADR-frågor i allmänhet, även om speciella
uppgifter uttryckligen läggs på andra myndigheter eller instruktionsmässigt
faller inom dessas kompetensområden. Utredningen föreslår att det t. v. skall
ankomma på kommerskollegium att vara centralt organ för ADR-frågor.

Med
utgångspunkt i svenska myndigheters verksamhetsområden enligt gällande
instruktioner och med beaktande av de önskemål som uttryckts inom ECE
framlägger utredningen vissa förslag rörande fördelningen av de i ADR nämnda
myndighetsuppgifterna om Sverige ansluter sig till ADR. Beträffande innebörden
i dessa förslag får jag hänvisa till en särskUd uppställning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Svensk
myndighet

som
föresläs erhålla uppgift

opaginerad Kontrollera mot PDF

enligt ADR
marginalnr

beskriven
under 2.4 vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

kommerskollegium 2005, 2010, 3503*,

10108, 10 602, 11 171 och 11 520

statens provnings- 2032, 2034 och 2066

anstalt

arbetarskvddsstyrelsen 2132, 2134, 2141. 2145, 2510.210
021.210140 och 210 420

giftnämnden 2429,
2503, 2511, 2513,

2515 och 2518

statens strålskydds- 2452, 2454, 2455 och

Institut 2456(2)

delegationen för 2456(1)
och (3)(13)

atomenergifrågor

statens
trafiksäkerhetsverk

vederbörande polismyndighet

10 182

10 507, 11407, 11509, 14 407, 14 509.41407, 41 509 och 71
509

1), 2), 10), 13) och 14)

3)

4) 7)

8

9) utom frågor rörande klyvbara ämnen

9) såvitt avser frågor rörande klyvbara äm- neii

11) 12)

opaginerad Kontrollera mot PDF

* efter ändring numera 3504.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:143 25

7
Betänkande II

Utredningens
överväganden i betänkande II
mynnar ut i att en nationell
reglering av frågan om transport av farligt gods bör ske genom en
ramlagstiftning. Sålunda föreslås en ramlag om transport av farligt gods med
säkerhetsföreskrifter av generell betydelse för alla transportmedel. Den
föreslagna lagen innehåller vidare regler som skall säkerställa att lagen och
med stöd av lagen meddelade föreskrifter efterlevs och den ställer vissa
tvångsmedel till tUlsynsmyndighetens förfogande. Lagen ger Kungl. Maj:t eller
myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer bemyndigande att meddela närmare
föreskrifter. Av praktiska skäl föreslår utredningen att lagen till att börja med
träder i kraft endast i fråga om landtransporter, dvs. väg- och
järnvägstransporter. Betänkande II innehåller förslag till en
kungörelse om landtransport av farligt gods. I övrigt lägger utredningen inte
fram förslag till den följd-lagstiftning som föranleds av utredningens förslag.

I organisationsfrågan
förespråkar utredningen en koncentration av handläggningen av frågor om
transport av farligt gods. Utredningen anser att en särskild myndighet ett
transportsäkerhetsorgan bör inrättas för ändamålet. Transportsäkerhetsorganet
bör enligt utredningen t. v. knytas tUl kommerskollegium och utgöra en särskUd
enhet inom kollegiet. Utredningen har diskuterat även andra myndigheter för
uppgiften som transportsäkerhetsorgan, bl. a. naturvårdsverket, som av
miljökontrollutredningen föreslagits som central produktkontrollmyndighet.
Också arbetarskyddsstyrdsen har övervägts i sammanhanget med tanke på den
regionala organisation som där finns att tillgå. Utredningen har dock stannat
för att föreslå kommerskollegium, främst på gmnd av den säkerhetsinriktade
verksamhet som redan bedrivs av kollegiet. Sålunda handlägger kommerskollegium
ärenden om explosiva och brandfarliga varor, av vilka de brandfarliga varorna i
dag utgör den volymmässigt mest betydande vamgruppen när det gäller transport
av farUgt gods.

Transportsäkerhetsorganet
bör enligt utredningen handlägga frågor om internationella och nationella
transporter av farligt gods med alla slags transportmedel i den mån inte sådana
frågor särskilt anges ankomma på annan myndighet. Organet skall ha ett allmänt
ansvar för samordningen av säkerhetsregleringen och i övrigt handha de centrala
förvaltningsuppgifterna beträffande väg- och järnvägstransporter av farligt
gods. Genom kungörelsen om landtransport av farligt gods skall
transportsäkerhetsorganet få bemyndigande att meddela nödvändiga föreskrifter.
De närmare föreskrifterna om landtransport av farUgt gods förutsätts av
utredningen,ansluta i allt väsentligt tUl de intematio: nella bestämmelserna på
området. I fråga om sjö- och lufttransporter anser utredningen att motsvarande
uppgifter t. v. bör ankomma pä sjö-

s. 26 Kontrollera mot PDF

fartsverket
resp. luftfartsverket i samarbete med transportsäkerhetsorganet.

I
det internationella arbetet skall transportsäkerhetsorganet enligt utredningens
förslag företräda Sverige på myndighetsnivå rörande frågor om transport av
farligt gods. Därvid bör i fråga om sjö- och lufttransporter samråd ske med
och expertis anlitas från sjöfartsverket resp. luftfartsverket i nödvändig
omfattning.

Transportsäkerhetsorganet
bÖr enligt utredningen insamla, tillhandahålla och sprida information om
bestämmelser och andra förhåUanden i fråga om transport av farligt gods inom
alla transportgrenar.

Utredningen
föreslår vidare att transportsäkerhetsorganet skall verka för utbildning av
personer som har att hantera farligt gods och medverka vid planläggning av
räddningstjänst som sammanhänger med landtransport av sådant gods.

I
fråga om uppgifterna som behörig myndighet enligt ADR och enligt motsvarande
internationella bestämmelser rörande järnvägstransport (RID) föreslår
utredningen att transportsäkerhetsorganet sä långt som möjligt skall fullgöra
sådana uppgifter. Dessutom skall transportsäkerhetsorganet få de centralt
samordnande funktionerna i fråga om de uppgifter som inte nämns särskilt i ADR.
Med hänsyn tiU de i prop. 1972:54 framlagda förslagen angående bl. a.
organisationen av officiell provning och kontroll anser utredningen att den
nödvändiga tekniska provnings- och godkännandeverksamheten i princip bör
ombesörjas av statens provningsanstalt. Den närmare fördelningen av
myndighetsuppgifterna enligt utredningens förslag framgår av en särskild
uppstäUning tUl vUken hänvisas här.

Svensk
myndighet etc

som
föresläs erhålla uppgift

enligt
ADR marginalnr

beskriven under 2.4 vid

transportsäkerhetsorganet

2005, 2010, 2429, 2455, 2456, 2503, 2511, 2513, 2515,
2518, 3503*, 10 108,10 602, 11171 och 11 520

1), 2), 8), 9) såvitt avser frågor om individuella
transpornill-ständ, 10), 13) och 14)

statens provnings-anstaU

2032, 2034, 2066, 2132, 2134, 2145, 2452, 2454, 2455,
2456, 2510, 210 021. 210 140 och 210 420

3), 4), 5), 7) och 9) utom frågor om individuella
transporuill-stånd

arbetarskyddsstyrelsen

2141

6)

AB
Svensk bilprovning

: 10 182

11)

rikspolisstyrelsen

10 507,11407,11509, 14 407, 14 509, 41 407, 41 509 och
71 509

12)

efter ändring numera 3504.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:143 27

Sammanfattningsvis anger utredningen att den särskilda
enheten inom kommerskollegium huvudsakligen kommer att få syssla med internationellt
arbete, meddelande av tiUämpningsföreskrifter, tillstånds- och dispensgivning,
handläggning av särskilda frågor om landtransport och informationsverksamhet.
De personalresurser som behövs för verksamheten beräknas av utredningen till
14 tjänster, varav 10 för handläggande personal. Kostnadema uppskattas till ca
1 milj. kr. per är.

En av
transportsäkerhetsorganets viktigaste uppgifter blir enligt utredningen
samordning av åtgärder och synpunkter från ett stort antal intressenter och
spridning av information bland dessa. Med hänsyn härtill föreslår utredningen
att företrädare för sådana intressenter eller de mest betydande av dem skall
ingå i en till transportsäkerhetsorganet knuten rådgivande nämnd. Utredningens
förslag innebär att beslutsfunktionerna, vid en anknytning av
transportsäkerhetsorganet till kommerskollegium, ankommer på kollegiets
ordinarie ledning och att den föreslagna nämnden fungerar som rådgivande
instans i frågor om transport av farligt gods. Ordförande i nämnden bör enligt
utredningen vara chefen för kommerskollegium. Antalet ledamöter i nämnden föreslås
till högst tio personer.

8 Remissyttranden

Samtliga remissinstanser tillstyrker utredningens förslag
i betänkande I om en svensk anslutning till ADR. I fråga om tidpunkten för
anslutningen föreligger något olika uppfattningar. Rikspolisstyrelsen intar
ståndpunkten att anslutningen bör ske snarast. Däremot anser bl. a. Sveriges
industriförbund, Sveriges färgfabrikanters förening och Sveriges kemiska
industrikontor att anslutningen bör ske först sedan pågående revisionsarbete på
ADR:s bilagor avslutats. Häri genom skulle möjlighet skapas att vid en och
samma tidpunkt införa en samordnad reglering av inte bara nationella och
internationella föreskrifter utan även av en synnerligen angelägen
harmonisering av de föreskrifter som reglerar transport av farligt gods inom
övriga trafikgrenar. Svenska transportarbetareförbundet finner en samordning
önskvärd mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge så att ADR kan börja gälla
samtidigt i dessa länder. Behovet att ge transportörer m. fl. tillfälle att anpassa
sig till ADR understryks SiV AB Svenska godscentraler, AB Godstrafik &
bilspedition, Svenska petroleum institutet. Biltrafikens arbetsgivareförbund
och Svenska åkeriförbiindet.

Utredningens
förslag i betänkande II om inrättande av ett särskilt transportsäkerhetsorgan tillstyrks eller
lämnas uttryckligen utan erinran av rikspolisstyrelsen, försvarets
materielverk, arbetarskyddsstyrelsen, SJ, postverket, statens vägverk, statens
trafiksäkerhetsverk, luftfartsverket, statskontoret, lantbruksstyrelsen,
statens prövningsan-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:143 28

stalt, statens institut för företagsutveckling,
delegationen för atomenergifrågor, länsstyrelserna i Kronobergs, Göteborgs och
Bohus, Örebro, Västernorrlands och Västerbottens län, AB Godstrafik & bilspedition,
BUtrafikens arbetsgivareförbund. Svenska brandförsvarsföreningen, Svenska
hamnförbundet. Svenska petroleum institutet, Svenska
trcius-portarbetareförbundet. Svenska åkeriförbundet, Sveriges grossistförbund,
Sveriges industriförbund och Sveriges kemiska industrikontor. Också giftnämnden
och kommerskollegium är positiva.

Enligt
socialstyrelsen talar mycket för att transport av farligt gods omfattas av det
tUlsynsansvar som i övrigt åvilar naturvårdsverket resp. giftnämnden och
sprängämnesinspektionen. Härigenom skulle kunna vinnas den fördelen att
tiUsynen beträffande samtliga led i hanteringen handhas av de myndigheter som
har den största erfarenheten och kännedomen om resp. farliga ämnen. Trots
detta vill styrelsen inte motsätta sig utredningens förslag i detta hänseende.

Statens
strålskyddsinstitut avstyrker att frågor rörande transport av radioaktiva ämnen
flyttas från institutet, vUket skall ske enligt utredningens förslag i
förevarande del. Försvarets materielverk anser det olämpligt att handläggningen
av frågor rörande transport av farligt gods skUs från handläggningen av
säkerhetsfrågor rörande förvaring och användning av sådana varor. Dessa frågor
bör handläggas av samma centrala förvaltningsorgan. Sveriges redareförening
stryker under att transportsäkerhetsfrågorna inte får ses isolerade från andra
säkerhetsfrågor. Föreningen tUlstyrker att ett transportsäkerhetsorgan
tiUskapas men menar att detta organ bör få formen av en samordningskommitté
med experter på sjö-, landsvägs-, järnvägs- och lufttransporter, medan de
egentliga säkerhetsfrågorna bibehålls inom resp. myndighet. Sjöfartsverket
anför i ett utförligt yttrande liknande synpunkter. Enligt verkets mening bör
det räcka med att ett permanent samrådsorgan skapas inom vUket harmoniseringsfrågorna
handläggs och en svensk policy i dessa frågor utstakas. Verket motsätter sig
att vissa av dess ämbetsuppgifter överförs till en särskild
transportsäkerhetsmyndighet och föreslår att, om .sådana åtgärder ändå
övervägs, frågan detalj studeras och verkningarna av en omorganisation
klarläggs av en särskild arbetsgrupp, innan beslut fattas i frågan. Svenska
hamnförbundet uttalar att beträffande säkerheten vid transport av farligt gods
tiU sjöss endast samordningsansvaret bör läggas på den nya transportsakerhetsmyndigheten.

Utredningens
förslag att transportsäkerhetsorganets verksamhetsområde t. v. bör begränsas
tUi landtransporter och att regleringen av sjö- och lufttransporter alltså bör
ligga kvar hos sjöfartsverket resp. luftfartsverket tillstyrks eller lämnas
utan erinran ay de flesta remissinstanserna. Förslaget kritiseras av 5/,
ge/iera/iMZ/iry'''-sen, riksrevisionsverket, statens provningsanstalt,
delegationen för atomenergifrågor, Svenska institutet för lagring och
containertransporter.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:143 29

Svenska åkeriförbundet, Sveriges grossistförbund, Sveriges
industriförbund och Sveriges kemiska industrikontor. Därvid framhåller SJ att
inte minst utvecklingen av enhetslasttekniken också i fråga om transporter av
farligt gods kan väntas leda till ett ökat behov av enhetiig reglering och
administration över hela fältet. Enligt riksrevisionsverket är det angeläget
att ett centralt allmänt samordningsansvar för frågor rörande transport av
farligt gods kommer att omfatta alla transportgrenar. Endast härigenom, anser
verket, kommer det att bli möjligt att utvinna de fördelar i fråga om
enhetlighet, samlat ansvar, information m. m. som utgör själva grunden för
utredningens förslag. Svenska åkeriförbiindet anser att den av utredningen föreslagna
provisoriska organisationen ställer mycket stora krav på samlande åtgärder för
att så långt som möjligt åstadkomma samordning av de skilda bestämmelser som
kan finnas för olika transportgrenar. Förbundet finner att de organisatoriska
frågorna är ofuUständigt utredda.

Också förslaget att transportsäkerhetsorganet knyts till
kommerskollegium fär ett positivt mottagande av remissinstansema. Det stora
flertalet instanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Bland
dessa kan nämnas försvarets materielverk, giftnämnden, postverket, SJ, statens
vägverk, statens trafiksäkerhetsverk, luftfartsverket, riksrevisionsverket,
naturvårdsverket, statens brandinspektion, länsstyrelserna i Göteborgs och
Bohus, Värmlands, Örebro, Västernorrlands och Västerbottens län. Biltrafikens
arbetsgivareförbund. Svenska brandförsvarsföreningen. Svenska hamnförbundet.
Svenska petroleum institutet. Svenska åkeriförbundet, Sveriges grossistförbund,
Sveriges industriförbund och Sveriges kemiska industrikontor. Socialstyrelsen
motsätter sig inte förslaget. Svenska transportarbetareförbundet lämnar den
föreslagna ordningen utan erinran men betonar att den bör ses som en lösning på
kort sikt. Förbundet erinrar om ett i annat sammanhang av förbundet framlagt
förslag om inrättande av ett trafikverk och förväntar sig att en samlande
organisation inom transport-och trafikområdet av den typ, som förordats av
förbundet och ansetts önskvärd på längre sikt av utredningen, snarast blir
föremål för överväganden och beslut från statsmakternas sida.

Kommerskollegiet diskuterar i sitt yttrande två lösningar
för transportsäkerhetsorganets organisatoriska inplacering, dels inplacering i
det blivande industriverket, dels inplacering i en särskild produktkontrollmyndighet
utformad i enlighet med de i en reservation tiU miljökontrollutredningen
framförda tankegångarna. Kollegiet finner övervägande skäl tala för en
förläggning till det nya industriverket och pekar därvid bl. a. på den
omfattande erfarenhet av problematiken kring de i transporthänseende
kvantitativt dominerande brandfarliga och explosiva varorna som i dag finns
vid kollegiet. I ett längre perspektiv anser kollegiet dock att det bör
övervägas att till ett särskUt produktkontroll-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:143 30

organ förlägga inte bara kontrollen av farliga kemiska
ämnen och beredningar utan i princip också kontrollen av andra hälso- och
miljöfarliga produkter. I ett dylikt organ skulle även nu aktuella
transport-regleringar ha en naturlig plats.

Kritiska synpunkter på utredningens förslag om
transportsäkerhetsorganets placering förs fram av arbetarskyddsstyrelsen,
statskontoret, länsstyrelsen i Kronobergs län, arbetsmiljöutredningen. Svenska
brandbefälets riksförbund. Svenska kommunförbundet och Sveriges bilindustri-
och bUgrossistförening.

Arbetarskyddsstyrdsen finner det angeläget att
transportsäkerhetsorganet utses så att sambandet med annan produktkontroll
blir fast förankrat. Om transportsäkerhetsorganet skulle sköta samtliga
tillsynsuppgifter enligt den nya lagstiftningen, skulle enligt styrelsens
mening följden i flera fall bli en uppdelning av f. n. sammanhängande
arbetsområden som förefaller föga ändamålsenlig. Eftersom styrelsen och
yrkesinspektionen vid sin tillsyn av efterlevnaden av arbetarskyddslagen kommer
i nära beröring med många av de aktuella tillsynsfrågorna anser styrelsen den
möjligheten böra övervägas att viss tiUsyn enligt den nya lagstiftningen
anförtros arbetarskyddsverket.

Statskontoret
anser övervägande skäl tala för att välja en relativt lös anknytning till
kommerskoUegium för myndighetsfunktionerna på transportsäkerhetsområdet. Till
stöd härför åberopas att det längre fram kan bli aktuellt med andra lösningar i
fräga om huvudmannaskapet för verksamheten. Vidare hänvisar statskontoret till att
det nu närmast förestår ett uppbyggnadsskede som kommer att löpa parallellt
med en allmän omstrukturering av kommerskollegiets verksamhet. Enligt
statskontorets uppfattning ligger det närmast till hands att bUda en särskild
transport-säkerhetsnämnd som får svara för de centrala myndighetsfunktionerna
på området men som kanslimässigt får falla tillbaka på kommerskollegiet eller
dess framtida motsvarighet. Till sin sammansättning bör nämnden åtminstone i
huvudsak byggas upp som den rådgivande nämnd som föreslagits av utredningen.

Länsstyrelsen
i Kronobergs län anser att vid valet av transportsäkerhetsorgan avgörande vikt
bör fästas vid att den myndighet som utses har tillgång till expertis i
arbetarskyddsfrågor och till teknisk expertis för handhavande av de intrikata
frågor som hör samman med behandlingen av farligt gods. Vidare bedömer
länsstyrelsen det som viktigt,att myndigheten har en regional organisation som
kan samarbeta med andra regionala myndigheter och med lokala organ.
Länsstyrelsen ifrågasätter därför om det inte ligger närmast till hands att
utse arbetarskyddsstyrelsen till transportsäkerhetsorgan.
Arbetarskyddsstyrelsen har redan teknisk expertis i viss omfattning och har
också genom yrkesinspektionen tillgång till en regional organisation.

Arbetsmiljöutredningen har den inställningen att man
bör sträva

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:143 31

efter att samla arbetarskyddstillsynen på olika områden
under en gemensam ledning och att sprängämnesinspektionen helt eller delvis
bör integreras i arbetarskyddsverket. Detta medför att kommerskollegiets
verksamhet beträffande de brandfarliga och explosiva varoma får omprövas. Då
regleringen av dessa varakategorier i stor utsträckning avser
arbetarskyddsfrågor är det naturligt att dessa frågor förs över till arbetarskyddsstyrelsen.
Enligt arbetsmiljöutredningen kommer därvid frågor om valet av myndighet som
centralt transportsäkerhetsorgan i ett annat läge. Valet torde i första hand
stå mellan arbetarskyddsstyrelsen, naturvårdsverket och det
produktkontrollorgan som kan komma att inrättas i anslutning till
miljökontrollutredningens förslag. Olika skäl talar för olika myndigheter och
först sedan arbetsmiljöutredningen slutfört sitt arbete torde definitiv
ställning kunna tas till frågan om vilken myndighet som är mest lämpad att
vara centralt transportsäkerhetsorgan. 1 avvaktan härpå ligger det nära till
hands att lägga produktkontrollupp-giftema även i detta avseende på det nyss
nämnda produktkontrollorganet.

Sveriges
bilindustri- och bUgrossistförening vill inte att transport-frågoma sprids ut
på ännu flera håll än vad som förekommer i dag. Lämpligare är därför enligt
förbundet att transportsäkerhetsorganet läggs under statens
trafiksäkerhetsverk. Svenska brandbefälets riksförbund anser att frågan orri
ett centralt säkerhetsverk snarast bör tas upp till prövning. I den mån så ej
sker bedömer förbundet andra verk med nära anknytning till säkerhetsfrågor
lämpligare som central myndighet än kommerskollegium. Svenska kommunförbundet
framhåller att räddningstjänstutredningen har föreslagit att
sprängämnesinspektionen skall föras över från kommerskollegium till statens
brandinspektion. Om så sker är det enligt förbundets mening logiskt att
brandinspektionen blir tillsynsmyndighet även i frågor som berör transport av
farligt gods.

Förslaget att transportsäkerhetsorganet skall få till sitt
förfogande en rådgivande nämnd stöds av en så gott som enhällig remissopinion.
En rad synpunkter på nämndens sammansättning framförs dock. Bland de instanser
söm uttryckligen tillstyrker inrättande av en rådgivande nämnd finns försvarets
materielverk, luftfartsverket, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, AB
Svenska klorfabrikanter. Biltrafikens arbetsgivareförbund. Svenska
petroleuminstitutet. Svenska transportarbetareförbundet. Svenska
åkeriförbundet, Sveriges grossist-förbund, Sveriges kemiska industrikontor och
Sveriges industriförbund. Socialstyrelsen vill inte heller i förevarande del
motsätta sig utredningsförslaget.

Enligt riksrevisionsverkets mening finns det starka skäl för
att starta med en mindre organisation som successivt kan byggas ut, om och när
det blir nödvändigt. Med en sådan ambition kan den rådgivande nämnden anstå
tills vidare.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:143 32

9
Departementschefen

Vi
är i Sverige starkt medvetna om vikten av att skydda människor och miljö för de
risker som den alltmera avancerade tekniska utvecklingen kan innebära.
Åtgärder av skilda slag vidtas fortlöpande för att förstärka detta skydd. Det
senaste exemplet är de lagstiftnings- och organisationsåtgärder som nyligen
vidtagits i fråga om hälso- och miljöfarliga varor. Transporter av farligt
gods innefattar givetvis, liksom andra hanteringsmoment, betydande risker för
skador på människor och miljö. Det är därför angeläget att också skyddet på
detta område vidareutvecklas och samordnas med åtgärder på andra områden.

Frågan
om säkerhetsföreskrifter för internationella transporter av farligt gods har
sedan lång tid tillbaka varit föremål för uppmärksamhet. Ett flertal
internationella överenskommelser avseende olika transportgrenar har utarbetats
och Sverige har också anslutit sig tiU dessa. I fråga om internationella
landsvägstransporter finns sedan några år en europeisk överenskommelse om
transport av farligt gods på väg (ADR). Överenskommelsen, som innehåller
detaljerade tekniska säkerhetsföreskrifter för transport av olika slag av
farligt gods, trädde i kraft under år 1968 och gäller f. n. mellan elva
europeiska stater. Frågan om en svensk anslutning har behandlats av utredningen
angående befordran av farligt gods på väg, m. m.

Utredningen
har också haft i uppdrag att se över regleringen av nationella transporter av
farligt gods på väg och föreslå de författ-ningsmässiga och organisatoriska
ändringar som kunde anses behövliga. Säkerhetsföreskrifterna har i första hand
bedömts otUlräckliga beträffande transporter av kemiska varor, såsom gifter
och frätande ämnen. Detta förhållande har också vid olika tUlfällen
uppmärksammats av riksdagen.

Utredningen
har i ett första betänkande (SOU 1971:2023) förordat en svensk anslutning
till ADR. Som skäl för en anslutning anförs att en tUlämpning av ADR kommer att
underlätta handelsutbytet inom Europa beträffande olika slag av farliga varor.
Anslutningen medför också enligt utredningen att de intemationeUa landsvägstransporterna
av farligt gods som börjar eller slutar i eller passerar vårt land underkastas
mer betryggande säkerhetsföreskrifter än f. n. under den tid som transporterna
rör sig på svenskt område. Som fördragsslutande part har Sverige även större
möjligheter att påverka framtida revisioner av ADR än om vi står utanför
överenskommelsen. Ansluter sig Sverige inte till ADR finns risk för att vårt
land kan komma i ett sämre läge i förhåUande till en ADR-stat. Överenskommelsen
utgör nämligen inte hinder mot att strängare nationella bestämmelser tUlämpas
mot stat som inte är ansluten till ADR, vUket

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:143 33

däremot
enligt överenskommelsen inte får ske gentemot annan 'ADR-stat.

En
enhällig remissopinion har tillstyrkt förslaget om en svensk anslutning till
ADR. Också jag finner utredningens argument i denna del övertygande. Jag
förordar således att Sverige ansluter sig tUl ADR. Frågan om Sveriges
anslutning tUl ADR är principiellt betydelsefull nied hänsyn till den vidare
utvecklingen av skyddet mot skador av farliga varor och bör bl. a. av detta
skäl underställas riksdagen.

Beträffande
tidpunkten för anslutningen har från olika håll framförts att en viss
anpassningsperiod före anslutningens ikraftträdande är önskvärd. Jag bedömer
inte att en anslutning medför sådana problem från anpassningssynpunkt att en
senare tidpunkt för anslutningen bör väljas av denna anledning. Det kan nämnas
att flertalet europeiska stater som berörs av svensk utlandstrafik redan
tUlämpar överenskommelsen. Svenska exportörer och transportföretag har alltså i
stor utsträckning redan fått inrätta sig efter överenskommelsens
säkerhetsföreskrifter. Under föratsättning att riksdagen godkänner
överenskommelsen, kan ikraftträdandet för svensk del beräknas ske i början av
år 1974. Enligt överenskommelsens art. 7 punkt 2 träder nämligen
överenskommelsen i kraft en månad efter det att anslutningsinstrumentet
deponerats hos Förenta nationernas generalsekreterare.

Innan
jag tar upp övriga frågor som aktualiseras av en svensk anslutning tUl ADR,
vill jag behandla utredningens förslag såvitt avser nationella transporter av
farligt gods.

Vid
en reglering från säkerhetssynpunkt av transporterna av farligt gods måste
givetvis beaktas de samband som finns dels mellan hanteringsledet transport
och övriga hanteringsled, dels mellan olika transportsätt inom transportledet,
dels mellan mUjö- och arbetarskyddsfrågor och övriga transportsäkerhetsfrågor.
Nu nämnda samband medför samordningsbehov som verkar i olika riktningar.
Utredningen har i sitt andra betänkande (Ds K 1972: 5) främst tagit fasta på
sambandet mellan de olika transportsätten och föreslagit införande av en
särskild transportlagstiftning och inrättande av ett särskUt
transportsäkerhetsorgan. Att en sådan lösning kan medföra problem har framgått
av remissbehandlingen. På grund av praktiska svårigheter har utredningen inte
heller kunnat fullfölja sitt förslag helt utan ansett sig nödsakad att t. v.
begränsa den eftersträvade fullständiga samordningen tiU landtransporter.

När
utredningens nyssnämnda förslag lades fram utgjorde vägtrans-portema av giftiga
och frätande ämnen den mest eftersatta grappen från regleringssynpunkt. I fråga
om övriga betydelsefulla varagrapper och i fråga om övriga transportsätt fanns
redan regler och resurser som ger möjlighet tUl åtgärder för att trygga
transportsäkerheten. Utred-

3 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 143

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:143 34

ningens
förslag innebar i detta läge den fördelen att frågan om reglering av
gifttransporter m. m. på väg skulle få en författningsmässig och organisatorisk
lösning. Sedan utredningens förslag har lagts fram har emellertid en ny
produktkontrollagstiftning om hälso- och mUjöfarliga varor trätt i kraft.
Denna nya lagstiftning avhjälper nyss nämnda brister i fråga om möjligheterna
till reglering av vägtransporter av varor med giftiga och frätande egenskaper.
Också en ny, förstärkt tillsynsorganisation har tUlskapats.

Redan med hänsyn till vad
som jag har nämnt nu framstår det enligt min mening som tveksamt, om
utredningens förslag om en särskUd transportiagstiftning, som t. v. skulle få
endast begränsad räckvidd, och ett särskilt transportsäkerhetsorgan nu bör
genomföras. DärtiU kommer, som arbetsmUjöutredningen har påpekat, att frågan
om transportsäkerhet bör ses också mot bakgrund av de i detta sarnmanhang mycket
viktiga arbetarskyddsfrågorna och atf ett slutiigt ställningstagande i fråga om
transportsäkerhetsregleringen därför bör ske först sedan nämnda utredning har
slutfört sitt arbete.

Jag
har vid mina överväganden kommit till den slutsatsen att frågan om nationella
vägtransporter av farligt gods bör lösas inom ramen för gällande produktkontrollagstiftning
och i första hand handhasav de myndigheter som enligt denna lagstiftning har
ansvaret för olika varukategorier. På detta sätt kan man för vägtransporternas
del dra nytta av den sakkunskap i fråga om olika slags farligt gods som är
representerad hos de skUda produktkontrollmyndigheterna. I princip innebär den
nu föreslagna lösningen för nationella vägtransporter av farligt gods att för
att exemplifiera statens industriverk också fortsättningsvis skall handha
regleringen i fråga om brandfarliga och explosiva varor, produktkontrollnämnden
regleringen i fråga om hälso- och miljöfarliga varor och statens strålskyddsinstitut
regleringen i fråga om radioaktiva varor.

Den
lösning som jag sålunda har stannat för innebär alltså att jag inte kan biträda
utredningens förslag om en transportlagstiftning och en tiUsynsorganisation vid
sidan av produktkontrollsystemet i övrigt. Ett av syftena med utredningens
förslag var att främja en utveckling mot likartade bestämmelser för olika
transportmedel. En harmonisering av bestämmelserna om transport av farligt
gods med olika transportmedel sker dock främst på det intemationeUa planet.
Enligt min mening kan Sverige inte utan att öka rådande mångfald av bestämmelser
ensidigt införa någon reglering som avser samtliga transportgrenar. I
stället bör Sverige i det internationella arbetet verka för den harmonisering
av bestämmelsema som redan har påbörjats och vidta åtgärder i takt med
framstegen i detta arbete.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:143 35

Ett
av utredningens argument för ett centralt transportsäkerhetsorgan var behovet
av samordning av och enhetiighet i regleringen av transportsäkerhetsfrågorna.
Detta behov har också uppmärksammats vid remissbehandlingen. Jag delar helt
uppfattningen att det på detta område är angeläget att få till stånd en ökad
samordning. Detta gäller främst den svenska bevakningen av och deltagandet i
det fortsatta internationella arbetet på vägtransportområdet och utarbetandet
av till-lämpningsföreskrifter för nationella vägtransporter av farligt gods.
Ett samordningsbehov föreligger också i fråga om regleringen av olika
transportsätt. Slutligen bör möjligheter skapas att insamla och sprida
information om säkerhetsfrågorna vid såväl nationella som internationella
vägtransporter av farligt gods. Dessa behov tillgodoses enligt min mening bäst
om en myndighet får det samlade ansvaret för samordningen. Efter samråd med
chefen för industridepartementet har jag funnit det lämpligt att till
samordnande myndighet utses statens industriverk, som har övertagit
kommerskollegiets verksamhet beträffande förordningarna om explosiva och
brandfarliga varor och som därmed fått befattning med de volymmässigt mest
betydande transporterna av farligt gods.

För
att ytterligare främja samordningen och därtill skapa ett forum för diskussion
och information om i första hand vägtransporter av farligt gods förordar jag
att det av utredningen framförda förslaget om en rådgivande nämnd genornförs.
Nämnden, som bör knytas till den nyss föreslagna samordnande myndigheten,
statens industriverk, bör inte ha några beslutande funktioner utan fungera som
en förbindelselänk mellan de myndigheter och organisationer som främst har att
ta befattning med frågor rörande vägtransport av farligt gods. I nämnden bör
således i första hand ingå representanter för de myndigheter som kommer att
handlägga frågor rörande sådana transporter. Med hänsyn till arbetarskyddsfrågornas
stora betydelse i sammanhanget bör också arbetarskyddsstyrelsen vara
representerad i nämnden. Vidare bör ingå representanter för vägtrafikens
arbetsgivar- och arbetstagarsidor samt för organ som svarar för samhällets
räddningstjänst. För att möjliggöra ett informationsutbyte med företrädare för
övriga trafikgrenar bör i nämnden ingå även representanter för sjö- och
luftfartsverken samt statens jämvägar. Det sistnämnda är särskilt värdefullt
med tanke på det fortsatta intemationeUa harmoniseringsarbetet. Det torde
ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om nämndens sammansättning och benämning.

Jag
vill påpeka att den föreslagna organisatoriska ordningen får ses som en lösning
tills vidare i avvaktan på att man får ytterligare underlag för en bedömning
genom bl.a. arbetsmiljöutredningens fortsatta arbete och de erfarenheter som
kan utvinnas sedan det föreslagna systemet varit i kraft under viss tid.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:143 36

Jag
övergår nu till de särskilda frågor som uppkommer i samband med en anslutning till
ADR. Enligt överenskommelsen krävs att regeringen i fördragsslutande stat
utser behöriga myndigheter för vissa speciellt angivna uppgifter för vilka jag
har redogjort tidigare. Vid valet av svenska myndigheter bör utgångspunkten
vara att de särskilda uppgiftema tilldelas myndigheter inom vilkas verksamhetsområde
ifrågavarande uppgifter naturligen faller. Vidare bör uppgifterna koncentreras
till så få myndigheter som möjligt. Det torde ankomma på Kungl. Maj:t att utse
behöriga myndigheter för nu berörda ADR-uppgifter. Som utredningen har påpekat
kan det bli fråga om ytterligare myndighetsuppgifter méd anledning av en svensk
anslutning. Jag delar utredningens uppfattning att en särskild myndighet bör
åläggas ansvaret för sådana tillkommande ADR-frågor, i den mån dessa inte
enligt instruktion eller särskild föreskrift faller inom annan myndighets
kompetensområde. Det är min avsikt att föreslå Kungl. Maj:t att statens
industriverk med hänsyn till de samordnande funktioner, som enligt vad jag
nyss har förordat skall tillkomma verket ges ansvaret även för dessa frågor;

Ett
genomförande av de förslag för vilka jag har redogjort i det föregående
förutsätter vissa lagstiftningsåtgärder.

Om
riksdagen godkänner ADR, bör en kungörelse utfärdas vari bl.a. tillkännages att
överenskommelsen skall tiUämpas på sådan internationell vägtransport av farligt
gods som berör Sverige och annan fördragsslutande stat. Vidare bör i
kungörelsen anges tidpunkten för överenskommelsens ikraftträdande för svenskt
vidkommande och utses behöriga myndigheter för vissa uppgifter som följer av
överenskommelsen. Själva överenskommelsen bör fogas vid kungörelsen som bUaga.
I kungörelsen bör anges på vilket sätt överenskommelsens bilagor, vilka torde
vara alltför omfångsrika för att publiceras i Svensk författningssamling, skall
offentliggöras. Det torde vara lämpligt att den myndighet som enligt vad som
har anförts tidigare bör få samordnande funktioner dvs. statens industriverk
ges i uppdrag att publicera översättningen till svenska av bUagorna A och B
tUl ADR i den lydelse dessa har då överenskommelsen träder i kraft för svenskt
vidkommande och att därefter på samma sätt fortlöpande publicera ändringar i
bilagorna. Vidare bör i förordningen (1949: 341) om explosiva varor, förordningen
(1961: 568) om brandfarliga varor och läkemedelsförordningen (1962: 701), vUka
författningar utfärdats efter riksdagens hörande, samt i vissa kungörelser
införas en hänvisning varav framgår att i fråga om internationell transport på
väg av farligt gods finns särskilda bestämmelser. Ändringarna i nyssnämnda
förordningar torde inte vara av den beskaffenhet att riksdagens yttrande
behöver inhämtas över författningsförslagen.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:143 37

När
det gäller regleringen av inrikes vägtransporter av farligt gods förutsätter
jag i likhet med utredningen att vederbörande förvaltningsmyndigheter meddelar
föreskrifter som i huvudsak ansluter till ADR-reglerna. Industriverket kommer i
detta hänseende att ha en samordnande funktion. Behörigheten för produktkontrollnämnden
att meddela sådana föreskrifter såvitt avser det område på vUket lagen (1973:
329) om hälso- och miljöfarliga varor är tUlämplig följer av. kungörelsen
(1973: 334) om hälso- och miljöfarliga vafor. I fråga om transport av
radioaktiva ämnen har statens strålskyddsinstitut enligt kungörelsen (1958:
652) med tillämpningsföreskrifter till strålskyddslagen behörighet att meddela
föreskrifter. Den reglering som f. n. finns i förordningarna om explosiva och
brandfarliga varor har avseende också på vägtransporter av ifrågavarande varor
och den ger statens industriverk behörighet att meddela närmare föreskrifter.
Regleringen avviker dock i väsentlig mån, bl. a. i fråga om varornas
klassindelning, från ADR-systemet. En översyn av nämnda förordningar bör därför
ske i syfte att möjliggöra en anpassning av de nationella
transportbestämmelserna till ADR-reglerna. Jag har inhämtat att chefen för
industridepartementet avser att ta upp denna fråga i annat sammanhang. I den
mån det utöver vad som jag har nämnt nu behövs författningsändringar fÖr att
en anpassning till ADR av nationella transportbestämmelser skall kunna ske bör
statens industriverk få i uppgift att i samråd med vederbörande förvaltningsmyndighet
anmäla förhållandet till Kungl. Maj:t.

I
detta sammanhang vill jag också i korthet beröra frågan om lokala
trafikföreskrifter som innebär förbud mot trafik med fordon som transporterar
farligt gods. Sådana trafikföreskrifter kan enligt gällande bestämmelser
meddelas av trafiknämnden och de kan avse viss väg eller vägsträcka eUer
samtiiga vägar inom visst område. Förbud av nu ifrågavarande slag torde f. n.
inte vara vanliga i vårt land. Delvis kan detta bero på avsaknaden av särskUt
vägmärke för ändamålet. Utsikter finns att man inom en ganska nära framtid på
grandval av en europeisk överenskommelse kan införa ett sådant förbudsmärke i
Sverige. Med hänsyn härtUl och med tanke på det tilltagande intresset i vårt
land för miljöskydd, kan önskemål om förbud mot farliga transporter väntas bli
vanligare i fortsättningen. För att lokala regleringar av denna art skall kunna
ske med den överblick över förhållandena inom större områden som behövs i detta
sammanhang bör befogenheten att meddela lokal trafikföreskrift innebärande
förbud mot trafik med fordon som transporterar farligt gods flyttas över från
trafiknämnderna till länsstyrelserna. Jag avser att senare föreslå Kungl. Maj:t
att meddela nödvändiga bestämmelser härom.

De
framlagda förslagen medför ökade arbetsuppgifter som nödvändiggör
resursförstärkningar för vissa myndigheter. Det är på nuvarande stadium svårt
att ange omfattningen av de personal-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:143 38

förstärkningar
som kan anses behövliga. De myndigheter som främst är aktuella, statens
industriverk och den till statens naturvårdsverk knutna
produktkontrollnämnden, har i sin nuvarande organisation vissa resurser av
betydelse för den verksamhet som det här är fräga om. Målsättningen bör vara
att verksamheten enligt den nyss beskrivna organisatoriska modellen bör kunna
fungera från den 1 juli 1974. Mot den bakgrunden anser jag, efter samråd med
cheferna för berörda departement, att frågan om inrättandet av nya tjänster
bör prövas i samband med den ordinarie budgetbehandlingen för budgetåret
1974/75.

Det
är emeUertid angeläget att snabbt kunna sätta igång arbetet med
tillämpningsföreskrifter och att kunna vidta de åtgärder som föranleds av en
anslutning till ADR. Jag anser det därför nödvändigt med vissa
resursförstärkningar redan från den 1 januari 1974. Dessa som i första hand
avser inrättande av några arvodesbefattningar för verksamheten under första
halvåret 1974 vid industriverket resp. produktkontrollnämnden kan lämpligen
under denna tid bekostas med medel från sjätte huvudtitelns reservationsanslag
till Kommittéer m. m. för budgetåret 1973/74.

10
Hemställan

Under
åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att

1.
godkänna den europeiska
överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg,

2.
godkänna de av mig förordade
riktiinjerna för en reglering i fråga om vägtransport av farligt gods.

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bUaga tUl detta protokoll
utvisar.

Ur
protokollet: BrUta Gyllensten

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga

Europeisk överenskommelse om internationell

transport av farligt gods på väg (ADR)

och därtill hörande signaturprotokoll

opaginerad Kontrollera mot PDF

European Agreement concerning the international carriage of dangerous
goods by road (ADR)

The
Contracting Parties, Desiring to increase the safety of intemational transport
by road,

Have
agreed as follows:

Article
1 For the purpose of this Agreement, (a) The term "vehicle" shall
mean motor vehicles, articulated vehicles, traders and semitrailers, as defined
in article 4 of the Convention on Road Träff ic of 19 September 1949, other
than vehicles belonging to or under the orders of the armed forces of a Contracting
Party;

(b)
The term "dangerous
goods" shall mean those substances and artides the intemational carriage
by road of which is prohibited by, or authorized only on certam conditions by,
annexes A and B;

(c)
The term "international
transport" shall mean any transport operation per-formed on the territory
of at least two Contracting Parties by vehicles defined in (a) above.

Article
2

1.
Subject to the provisions of
article 4, paragraph 3, dangerous goods barred from carriage by annex A shall
not be accepted for intemational transport.

2.
International transport of
other dangerous goods shall be authorized subject to compliance with:

(a)
The conditions laid down in annex A for the goods in question, in particular as
regards their packaging and labeUing, and

Accord européen relatif au transport international des marchandises
dangereuses par route (ADR)

Les
Parties contractantes, Désireuses d'accroitre la sécurité des
transports intemationaux par route,

Sont
convenues de ce qui suit:

Article
premier Aux fins du present Accord, on entend:

a)
Par « véhicules », les
automobUes, les véhicules articulés, les remorques et les se-mi-remorques, tels
qu'Us sont définis par rartide 4 de la Convention sur la drculation routiére en
date du 19 septembre 1949, å Texception des véhicules qui appartiennent aux
forces armées d'une Partie contractante ou se trouvent sous la responsabilité
de ces forces armées;

b)
Par « marchandises dangereuses
», les matiéres et objets dont les annexes A et B interdisent le transport
intemational par route ou ne 1'autorisent que sous certaines conditions ;

c)
Par «transport international»,
tout transport effectue sur le territoire d'au moins deux Parties contractantes
par des véhicules définis en a ci-dessus.

Artide
2

1.
Sous réserve des dispositions
du paragraphe 3 de rartide 4, les marchandises dangereuses dont 1'annexe A
exclut le transport ne doivent pas faire Tobjet d'im transport intemational.

2.
Les transports intemationaux
des autres marchandises dangereuses sont autorisés, si sont remplies :

a)
Les conditions qu'impose Tannexe A pour les marchandises en cause, notamment
pour leur emballage et leur étiquetage, et

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:143 41

Översättning

Europeisk
överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg (ADR)

De
fördragsslutande parterna,

vUka
eftersträvar att öka säkerheten vid intemationell transport av farligt gods på
väg,

har
överenskommit om följande :

Artikel
1 I denna överenskommelse förstås med a) "fordon" sådana motorfordon,
sammansatta fordon, släpvagnar och påhängsvagnar som avses i artikel 4 i
konventionen den 19 september 1949 rörande vägtrafik, med undantag dock för
fordon som tUlhör nägon parts krigsmakt eller för vilka krigsmakten är
ansvari?.

b)
"farligt gods" de
ämnen och föremål, vUka enligt bUagorna A och B ej får transporteras i
internationell trafik på väg eller får transporteras sålunda endast på särskUda
viUkor,

c)
"internationell
transport" sådan transport som på minst två fördragsslutande parters
områden utföres med fordon som avses ovan under a).

Artikel
2

1.
Om ej annat följer av
bestämmelserna i artikel 4 punkt 3, får farligt gods som enligt bilaga A är
uteslutet från transport ej mottagas för internationell transport.

2.
Internationell transport av
annat farligt gods är tUlåten under fömtsättning att följande viUkor är
uppfyllda, nämligen

a)
de villkor som föreskrives i bilaga A för det gods varom fråga är, särskilt i
vad avser förpackning och etikettering, samt

'
Bilagoma är ej medtagna här. Översättning tUl svenska av bilagomas text finns i
SOU 1971:21 och 22. Översättning till svenska av sedermera vidtagna ändringar
i bilagoma finns i Ds K 1973:5.

s. 3 Kontrollera mot PDF

(b) The
conditions laid down in annex B, in particular as regards the construction,
equipment and operation of the vehicle carrying the goods in question, subject
to the provisions of article 4, paragraph 2.

Article 3

The annexes to this Agreement shall form an integral part
thereof.

b) Les
conditions qu'impose 1'annexe B, notamment pour la construction, Tequipe-ment
et la drculation du véhicule transportant les marchandises en cause, sous réserve
des prescriptions du paragraphe 2 de Tartide 4.

Article 3

Les annexes du present Accord font partie intégrante dudit
Accord.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Article
4

1.
Each
Contracting Party shall retain the right to regulate or prohibit, for reasons
other than safety during carriage, the entry of dangerous goods into its
territory.

2.
Vehicles in
service on the territory of a Contracting Party at the time of entry into force
of this Agreement or brought into service on such territory within two months
after its entry into force shall be allowed, for a period of three years from
such entry into force, to perform the intemational transport of dangerous
goods even if their constraction and equipment do not entirdy conform to the
requirements laid down in annex B for the transport operation in question.
Under special clauses of annex B, however, this period may be reduced.

3.
The Contracting
Parties shall retain the right to arrange, by special bUateral or multilateral
agreements, that certain of the dangerous goods which under this Agreement are
barred from all intemational transport may, subject to certain conditions, be
accepted for international transport on their territories, or that dangerous
goods which under this Agreement are acceptable for intemational transport only
on specified conditions may be accepted for intemational transport on their
territories under conditions less stringent than those laid down in the
annexes to this Agreement. The special bilateral or multilateral agreements referred
to in this paragraph shall be commu-nicated to the Secretary-General of the
United Nations, who shall communicate them to the Contracting Parties which are
not signatories to the said agreements.

Artide
4

1.
Chaque Partie
contractante conserve le droit de réglementer ou d'interdire pour des raisons
autres que la sécurité en cours de route Tentrée sur son territoire de marchandises
dangereuses.

2.
Les véhicules
qui étaient en service sur le territoire d'une Partie contractante lors de
Tentrée en vigueur du present Accord ou qui y ont été mis en service dans les
deux mois apres cette entrée en vigueur pourront, pendant un délai de trois
ans å dater de cette entrée en vigueur, effectuer un transport international
de marchandises dangereuses méme si leur constraction et leur équipement ne
satisfont pas entiérement aux conditions imposées par Tannexe B pour le
transport en cause. Des clauses spéciales de Tannexe B peuvent, toutefois,
réduire ce délai.

3.
Les Parties
contractantes conservent le droit de convenir, par accords particuliers
bilatéraux ou multilatéraux, que certaines des marchandises dangereuses dont le
present Accord interdit tout transport international pourront, sous certaines
conditions, faire Tobjet de transports intemationaux sur leurs territoires ou
que des marchandises dangereuses dont le present Accord n'auto-rise le
transport intemational qu'å des conditions déterminées pourront faire Fobjet,
sur leurs territoires, de transports intemationaux å des conditions moins
rigoureuses que ceUes imposées par les annexes du present Accord. Les accords
particuliers, bilatéraux ou multUatéraux, vises par le present paragraphe,
seront communiqués au Secrétaire general de TOrganisation des Nations Unies
qui les communiquera aux Parties contractantes non signataires de ces accords.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:143 43

b)
de villkor som föreskrives i bilaga B, särskUt i vad avser konstraktion och
utrustning samt handhavande i trafiken av det fordon varmed godset
transporteras, om ej annat följer av bestämmelserna i artikel 4 punkt 2.

Artikels

Vid
denna överenskommelse fogade bilagor utgör integrerande delar av överenskommelsen.

Artikel
4

1.
Envar fördragsslutande part är
bibehållen vid sin rätt att av annat skäl än som avser säkerheten under
transport reglera eller förbjuda införande av farligt gods på sitt område.

2.
Fordon, som vid tiden för denna
överenskommelses ikraftträdande är i brak inom fördragsslutande parts område
eller som där tagits i brak inom två månader efter ikraftträdandet, får under
tre år från ikraftträdandet användas för internationell ttansport av farligt
gods, även om fordonet ej till sin konstraktion och utrustning i allt uppfyller
de vUlkor som föreskrives i bUaga B för den transport varom fråga är. Denna tid
kan emellertid förkortas genom särskilda föreskrifter i bilaga B.

3.
De fördragsslutande parterna är bibehållna vid sin rätt att genom särskUda
bilaterala eller multilaterala fördrag överenskomma att sådant farligt gods,
som enligt denna överenskommelse är uteslutet från internationell transport,
på vissa villkor får mottagas för dylik transport inom berörda parters områden
eller att sådant farligt gods, som enligt denna överenskommelse får mottagas
för intemationell transport endast på vissa villkor, inom sagda parters områden
får transporteras på mindre stränga villkor än som föreskrives i bilagorna tUl
denna överenskommelse. Sådana särskilda bilaterala eller multilaterala
överenskommelser som avses i denna punkt skall tUlställas Förenta nationernas
generalsekreterare och skall av denne delges de fördragsslutande parter som ej
undertecknat sådana överenskommelser.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Article 5

The transport operations to which this Agreement applies
shall remain subject to national or international regulations applicable in
general to road träff ic, intemational road transport and intemational trade.

Article ö

1. Countries members of the Economic

Commission for Europé and countries ad-

mitted to the Commission in a consultative

capacity under paragraph 8 of the Com-

mission's terms of reference may become

Contracting Parties to this Agreement:

(a) By signing it;

(b) By ratifying it after signing it
subject to ratification;

(c) By acceding to it.

2.
Such countries
as may participate in certain activities of the Economic Commission for Europé
in accordance with paragraph 11 of the Comission's terms of reference may
become Contracting Parties to this Agreement by acceding to it after its entry
into force.

3.
The Agreement
shall be open for signature until 15 December 1957. Thereafter, it shall be
open for accession.

4.
Ratification or
accession shall be effected by the depositing of an instrament with the
Secretary-General of the United Nations.

Article 7

1.
This Agreement
shall enter into force one month after the date on which the number of countries
mentioned in article 6, paragraph 1, which have signed it without reservation
of ratification or have deposited their instraments of ratification or
accession has reached a total of five. However, the annexes thereto shall not
apply until six months after the entry into force of the Agreement itself.

2.
For any country
ratifying or acceding to this Agreement after five of the countries referred
to in article 6, paragraph 1, have signed it without reservation of ratification
or have deposited their instraments of ratification or accession, this
Agreement

Article
5

Les transports auxquels s'applique le present Accord
restent soumis aux prescriptions nationales ou intemationales concemant, de
fagon générale, la drculation routiére, les transports routiers intemationaux
ou les échanges intemationaux de marchandises.

Article 6

1. Les pays membres de la Commission

économique pour TEurope et les pays admis

ä la Commission a titre consiUtatif confor

mément au paragraphe 8 du mandat de

cette Commission peuvent devenir Parties

contractantes au present Accord :

a)
En le signant;

b)
En le ratifiant
apres Tavoir signé sous réserve de ratification;

c)
En y adhérant.

2.
Les pays
susceptibles de participer ä certains travaux de la Commission économique pour
TEurope en application du paragraphe 11 du mandat de cette Commission peuvent
devenir Parties contractantes au present Accord en y adhérant apres son entrée
en vigueur.

3.
L'Accord sera
ouvert å la signature jusqu'au 15 décembre 1957. Apres cette date, U sera
ouvert å Tadhésion.

4.
La ratification
ou Tadhésion sera et-fectuée par le dépot d'un instrament auprés du Secrétaire
general de TOrganisation des Nations Unies.

Article 7

1.
Le present
Accord entrera en vigueur un mois apres la date å laquelle le nombre des pays
mentionnés au paragraphe 1 de rartide 6 qui Tauront signé sans réserve de
ratification ou auront déposé leur instrament de ratification ou d'adhésion
aura été porté a cinq. Toutefois, ses annexes ne s'appliqueront que six mois
apres Tentrée en vigueur de 1'Accord lui-méme.

2.
Pour chaque
"pays qui ratifiera le present Accord ou y adhérera apres que cinq des
pays mentionnés au paragraphe 1 de rartide 6 Tauront signé sans réserve de
ratification ou auront déposé leur instrument de ratification ou d'adhésion,
le pré-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:143 45

Artikel
5 ,

Sådan
transport på vilken denna överenskommelse äger tillämpning förblir underkastad
de nationella och internationella föreskrifter vilka allmänt gäller för
vägtrafik, internationella vägtransporter eller internationellt handelsutbyte.

Artikel
6

1. Stat
som är medlem av Ekonomiska

Kommissionen för Europa och stat som del

tager i kommissionens arbete i rådgivande

egenskap enligt punkt 8 i direktiven för

kommissionen kan bli fördragsslutande part

i denna överenskommelse

a)
genom att underteckna den,

b)
genom att ratificera den efter
att ha undertecknat den med förbehåll för ratifikation,

c)
genom att ansluta sig tUl den.

2.
Stat som enligt punkt 11 i
direktiven för Ekonomiska Kommissionen för Europa får deltaga i vissa av
kommissionens verksamheter kan bli fördragsslutande part i denna
överenskommelse genom att ansluta sig till den efter dess ikraftträdande.

3.
Denna överenskommelse är öppen
för 'Undertecknande till den 15 december 1957. Efter denna dag är
överenskommelsen öppen för anslutning.

4.
Ratifikation eller anslutning
sker genom att instrument därom deponeras hos Förenta nationernas
generalsekreterare.

Artikel
7

1.
Denna överenskommelse träder i
kraft en månad efter den dag då antalet i artikel 6 punkt 1 avsedda stater,
vilka undertecknat överenskommelsen utan förbehåll för ratifikation eller
deponerat sina ratifikations-eller anslutningsinsttument, uppgår tUl fem.
Bilagoma skall dock ej träda i tiUämpning förrän sex månader efter
ikraftträdandet av själva överenskommelsen.

2.
För stat, som ratificerar eller
ansluter sig till denna överenskommelse efter det att fem i artikel 6 punkt 1
avsedda stater undertecknat den utan förbehåll för ratifikation eUer
deponerat sina ratifikations- eller anslutningsinstrument, träder överenskom-

opaginerad Kontrollera mot PDF

shall enter into force one month after the said country
has deposited its instrument of ratification or accession and the annexes
thereto shall apply for the said country either on the same date, if they are
already in force by that date, or, if they are not in force by that date, on
the date on which they apply under the provisions of paragraph 1 of this
article.

Article 8

1.
Any Contracting
Party may denounce this Agreement by so notifying the Secretary-General of the
United Nations.

2.
Denunciation
shall take effect twelve months after the date of receipt by the
Secretary-General of the notification of denunciation.

Article 9

1.
This Agreement
shall cease to have effect if, after its entry into force, the number of
Contracting Parties is less than five during twelve consecutive months.

2.
In the event of
the condusion of a worldwide agreement for the regulation of the transport of
dangerous goods, any provision of this Agreement which is contrary to any
provision of the said worldwide agreement shall, from the date on which the
latter enters into force, automatically cease to apply to relations between the
Parties to this Agreement which become parties to the worldwide agreement, and
shall automatically be replaced by the relevant provision of the said
worldwide agreement.

Article 10

1. Any country may, at the time of signing this Agreement
without reservation of ratification or of depositing its instrament of
ratification or accession or at any time thereafter, dedare by notification
addressed to the Secretary-General of the UnUed Nations that this Agreement
shall extend to all or any of the territories for the intemational relations of
which it is responsible. The Agreement and the annexes thereto shall extend to
the territory or territories named in the notification one month after it is
received by the Secretary-General.

sent Accord entrera en vigueur un mois apres le dépot de
Tinstrament de ratification ou d'adhésion dudit pays, et ses annexes seront
appliquées pour ce pays, soit ä la méme date, si elles sont déjå en vigueur ä
ce moment, soit, a défaut, ä la date å laquelle elles seront appliquées en
vertu des dispositions du paragraphe 1 du present artide.

Article 8

1.
Chaque Partie
contractante pourra dénoncer le present Accord par notification adressée au
Secrétaire general de FOrganisation des Nations Unies.

2.
La dénonciation
prendra effet douze mois apres la date ä laquelle le Secrétaire general en aura
regu notification.

Article 9

1.
Le present
Accord cessera de produire ses effets si, apres son entrée en vigueur, le
nombre des Parties contractantes est inférieur å cinq pendant douze mois consécutifs.

2.
Dans le cas oii
un accord mondial portant réglementation du transport des marchandises
dangereuses viendrait å étre conclu, toute disposition du present Accord qui
serait en contradiction avec Fune quelconque des dispositions de cet accord
mondial serait, dans les rapports entré les Parties au present Accord
devenues Parties å Faccord mondial, et å dater du jour de Fentrée en vigueur de
celui-ci, automatique-ment abolie et remplacée ipso facto par la disposition y
relative de Faccord mondial.

Article 10

1. Tout pays pourra, lorsqu'il signera le present Accord
sans réserve de ratification ou lors du dépot de son instrament de ratification
ou d'adhésion ou å tout moment ultérieur, dédarer, par une notification
adressée au Secrétaire general de FOrganisation des Nations Unies, que le
present Accord sera applicable å tout ou partie des territoires qu'U représenté
sur le plan international. L'Accord et ses annexes seront applicables au
territoire ou aux territoires mentionnés dans la notification un mois apres la
reception de cette notification par le Secrétaire general.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:143 47

melsen i kraft en månad efter depositionen av den statens
ratifikations- eller anslutningsinstrument, och bUagorna till överenskommelsen
skall för sagda stat tillämpas från samma tidpunkt, om de då redan trätt i
kraft, eller i motsatt fall från den dag då de blir tiUämpliga enligt
bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel.

Artikel 8

1.
Fördragsslutande
part kan uppsäga denna överenskommelse genom meddelande till Förenta
nationernas generalsekreterare.

2.
Uppsägningen
blir gällande tolv månader efter den dag, då generalsekreteraren mottagit
meddelande härom.

Artikel 9

1.
Denna
överenskommelse upphör att gälla, om efter dess ikraftträdande antalet
fördragsslutande parter under tolv månader i följd understiger fem.

2.
Om ett
världsomfattande fördrag skulle komma att slutas innefattande reglering av
transport av farligt gods, upphäves därigenom, från dagen för detta fördrags
ikraftträdande, varje bestämmelse i denna överenskommelse som strider mot någon
bestämmelse i fördraget och ersattes med tilllämplig föreskrift i detta
senare. Vad som sagts nu gäller i förhållandet mellan de parter i denna
överenskommelse vilka tillika blir parter i det världsomfattande fördraget.

Artikel 10

1. Varje stat kan vid undertecknande av denna
överenskommelse utan förbehåll för ratifikation eller vid deposition av sitt
ratifikations- eller anslutningsinstrument eller ock när som helst därefter
genom meddelande till Förenta nationernas generalsekreterare förklara, att
överenskommelsen skaU vara tillämplig inom alla de områden för vUkas
internationella förbindelser den staten svarar eller inom visst sådant område.
Överenskommelsen och dess bilagor blir tillämpliga för det eller de områden,
som angivits i underrättelsen, en månad efter det att generalsekreteraren
mottagit meddelandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2. Any country which has
made a déclaration under paragraph 1 of this article extending this Agreement
to any territory for whose intemational relations it is responsible may
denoimce the Agreement sepa-rately in respect of the said territory in accordance
with the provisions of article 8.

2. Tout pays qui aura
fait, conformément au paragraphe 1 du present article, une déclaration ayant
pour effet de rendre le present Accord applicable å un territoire qu'il
représenté sur le plan international pourra, conformément å Farticle 8, dénoncer
1'Accord en ce qui concerne ledit territoire.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Article
11

1.
Any dispute between two or more
Contracting Parties concerning the interpretation or application of this
Agreement shall so far as possible be settled by negotiation between them.

2.
Any dispute which is not
settied by negotiation shaU be submitted to arbitration if any one of the
Contractuig Parties in dispute so requests and shall be referred accordingly to
one or more arbitrators selected by agreement between the Parties in dispute.
If within three months from the date of the request for arbitration the Parties
in dispute are unable to agree on the selection of an arbitrator or
arbitrators, any of those Parties may request the Secretary-General of the
United Nations to nominate a single arbitrator to whom the dispute shall be
referred for decision.

3.
The decision of the arbitrator
or arbitrators appointed under paragraph 2 of this article shall be binding on
the Contracting Parties in dispute.

Article 11

1. Tout différend entré deux ou plusieurs Parties
contractantes touchant Finterpréta-tion ou Fapplication du present Accord sera,
autant que possible, réglé par voie de négociation entré les Parties en litige.

2.
Tout différend qui n'aura pas
été réglé par voie de négociation sera soumis a Farbitrage si Fune quelconque
des Parties contractantes en litige le demande et sera, en conséquence, renvoyé
å un ou plusieurs arbitres choisis d'un commun accord par les Parties en
litige. Si, dans les trois mois å dater de la demande d'arbitrage, les Parties
en litige n'arrivent pas å s'entendre sur le choix d'un arbitre ou des
arbitres, Fune quelconque de ces Parties pourra demander au Secrétaire general
de FOrgatusation des Nations Unies de designer im arbitre uni-que devant lequel
le différend sera renvoyé pour decision.

3.
La sentence de Farbitre ou des
arbitres désignés conformément au paragraphe 2 du present article sera
obligatoire pour les Parties contractantes en litige.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Artide
12

1. Each Contracting Party may, at the time of signing,
ratifying, or acceding to, this Agreement, dedare that it does not consider
itself bound by article 11. Other Contracting Parties shall not be bound by
article 11 in respect of any Contracting Party which has entered such a
reservation.

2.
Any Contracting Party having
entered a reservation as provided for in paragraph 1 of this artide may at any
time withdraw such reservation by notifying the Secretary-General of the
United Nations.

Article 12

1.
Chaque Partie contractante
pourra, au moment oii elle signera ou ratifiera le present Accord ou y
adhérera, dédarer qu'elle ne se considéré pas liée par Farticle 11. Les autres
Parties contractantes ne seront pas liées par Farticle 11 envers toute Partie
contractante qui aura formule une telle réserve.

2.
Toute Partie contractante qui aura
formule une réserve conformément au paragraphe 1 du present article pourra å
tout moment lever cette réserve par une notification adressée au Secrétaire
general de FOrganisation des Nations Unies.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:143 49

2.
Stat, som enligt punkt 1 i denna artikel avgivit förklaring, varigenom överenskommelsen
utsttäckts att gälla område för vars intemationeUa förbindelser den staten
svarar, kan på sätt som föreskrives i artikel 8 uppsäga överenskommelsen såvitt
angår detta område.

Artikd
11

1.
Tvist mellan två eller flera
fördragsslutande parter rörande tolkning eller till-lämpning av denna
överenskommelse skall så långt möjligt lösas genom förhandlingar mellan de
tvistande parterna.

2.
Tvist som ej bilägges genom
förhandling skall underkastas skiljedomsförfarande, om någon av de tvistande
fördragsslutande parterna begär det, och skall då hänskjutas till en eller
flera skUjemän, som de tvistande parterna gemensamt utser. Om de tvistande
parterna ej inom tre månader från dagen för begäran om skiljedomsförfarande
kunnat enas om valet av en eller flera skiljemän, äger envar av parterna att
hos Förenta nationernas generalsekreterare hemställa om utseende av en enda
skiljeman, till vilken tvisten skall hänskjutas för avgörande.

3.
Skiljedom som meddelats av skiljeman
eller skUjemän utsedda enligt punkt 2 i denna artikel är bindande för de
tvistande. fördragsslutande parterna.

Artikd
12

1. Fördragsslutande
part kan vid under

tecknande eller ratifikation av denna över

enskommelse eller vid anslutning till den

förklara, att den ej anser sig bunden av ar

tikel 11. I förhåUande tUl fördragsslutande

part som gjort dylikt förbehåll är övriga för

dragsslutande parter ej bundna av artikel

,11.

2. Fördragsslutande
part som gjort för

behåll enligt punkt 1 i denna artikel får när

som helst återtaga förbehåUet genom med

delande tUl Förenta nationernas generalsek

reterare.

4 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 143

opaginerad Kontrollera mot PDF

Article 13

1.
After this
Agreement has been in force for three years, any Contracting Party may, by
notification to the Secretary-General of the United Nations, request that a
conférence be convened for the purpose of reviewlng the text of the Agreement.
The Secretary-General shall notify all Contracting Parties of the request and
a review conférence shall be convened by the Secretary-General if, within a
period of four months following the date of notification by the
Secretary-General, not less than one-fourth of the Contracting Parties notify
him of their concurrence with the request.

2.
If a conférence
is convened in accordance with paragraph 1 of this article, the
Secretary-General shall notify all the Contracting Parties and invite them to
submit within a period of three months such pro-posals as they may wish the
Conférence to consider. The Secretary-General shall circulate to all
Contracting Parties the provisional agenda for the conférence, together with
the texts of such proposals at least three months before the date on which the
conférence is to meet.

3.
The
Secretry-General shall invite to any conférence convened in accordance with
this article all countries referred to in article 6, paragraph 1, and countries
which have become Contracting Parties under article 6, paragraph 2.

Article 13

1.
Apres que le
present Accord aura été en vigueur pendant trois ans, toute Partie contractante
pourra, par notification adressée au Secrétaire general de FOrganisation des
Nations Unies, demander la convocation d'une conférence a Feffet de reviser le
texte de FAccord. Le Secrétaire general notifiera cette demande å toutes les
Parties conttactantes et convoquera une conférence de revision si, dans un
délai de quatre mois ä dater de la notification adressée par lui, le quart au
moins des Parties contractantes lui signifient leur assentiment å cette demande.

2.
Si une
conférence est convoquée conformément au paragraphe 1 du present article, le
Secrétaire general en avisera toutes les Parties contractantes et les invitera
å presenter, dans un délai de trois mois, les propositions qu'elles
souhaiteraient voir examiner par la conférence. Le Secrétaire general
communiquera a toutes les Parties contractantes Fordre du jour provisoire de la
conférence, ainsi que le texte de ces propositions, trois mois au moins avant
la date d'ouverture de la conférence.

3.
Le Secrétaire
general invitera å toute conférence convoquée conformément au present article
tous les pays vises au paragraphe 1 de Farticle 6, ainsi que les pays devenus
Parties contractantes en application du paragraphe 2 de Farticle 6.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Article
14

1.
Independentiy
of the revision procédure provided for in article 13, any Contracting Party
may propose one or more amendments to the annexes to this Agreement. To that
end it shall transmit the text thereof to the Secretary-General of the United
Nations. The Secretary-General may also propose amendments to the annexes to
this Agreement for the purpose of ensuring concordance between those annexes
and other intemational agreements conceming the carriage of dangerous goods.

2.
The
Secretary-General shall transmit any proposal made under paragraph 1 of this
article to all Contracting Parties and

Article 14

1.
Indépendamment
de la procédure de revision prévue ä Farticle 13, toute Partie contractante
pourra proposer un ou plusieurs amendements aux annexes du present Accord. A
cet effet, elle en transmettra le texte au Secrétaire general de FOrganisation
des Nations Unies. Pour obtenir la concordance de ces annexes avec les autres
accords internationaux rdatifs au transport des marchandises dangereuses, le
Secrétaire general pourra également proposer des amendements aux annexes du
present Accord.

2.
Le Secrétaire
general communiquera å toutes les Parties contractantes et portera å la
connaissance des autres pays vises

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:143 51

Artikd
13

1.
Sedan denna överenskommelse varit
i kraft i tre år får fördragsslutande part genom meddelande till Förenta
nationernas generalsekreterare begära att en konferens sammankallas för
revision av överenskommelsen. Generalsekreteraren skall underrätta samtiiga
fördragsslutande parter om framställningen och sammankalla en
revisionskonferens, förutsatt att inom fyra månader från dagen för
underrättelsen från honom minst en fjärdedel av de fördragsslutande parterna
meddelar honom att de samtycker tUl framställningen.

2.
Om en konferens sammankallas
enligt punkt 1 i denna artikel, skall generalsekreteraren underrätta samtliga
fördragsslutande parter därom och anmoda dem att inom tre månader framlägga de
förslag som de önskar att konferensen skall behandla. Generalsekreteraren
skall senast tre månader före konferensens början tiUstäUa samtiiga fördragsslutande
parter den preliminära dagordningen för konferensen samt texten till sådana
förslag.

3.
Generalsekreteraren skaU tUl
konferens, som sammankallas enligt denna artikel, inbjuda samtiiga de stater
som avses i artikel 6 punkt 1 ävensom de stater vilka blivit fördragsslutande
parter enligt artikel 6 punkt 2.

Artikel
14

1.
Utan hinder av bestämmelserna i artikel 13 rörande revisionsförfarandet får
fördragsslutande part föreslå en eller flera ändringar i bilagorna tUl denna
överenskommelse. Texten till sådant ändringsförslag skall därvid tiUstallas
Förenta nationemas generalsekreterare. I syfte att åvägabringa överensstämmelse
mellan bUagorna tUl denna överenskommelse och övriga internationella fördrag
rörande transport av farligt gods kan även generalsekreteraren föreslå
ändringar i dessa bilagor.

2.
Generalsekreteraren skall delge samtliga fördragsslutande parter
ändringsförslag som framlagts i enlighet med punkt Ii den-

s. 3 Kontrollera mot PDF

inform
thereof the other countries referred to in article 6, paragraph 1.

3.
Any proposed amendment to the
annexes shall be deemed to be accepted unless, within three months from the
date on which the Secretary-General circulates it, at least one-third of the
Contracting Parties, or five of them if one-third exceeds that figiure, have
given the Secretary-General written notification of their objection to the
proposed amendment. If the amendment is deemed to be accepted, it shall enter
into force for all the Contracting Parties, either on the expiry of a further
period of three months or, in cases where similar amendments have been or are
likely to be made to the other international agreements referred to in
paragraph 1 of this article, on the expiry of a period the duration of which
shall be determined by the Secretary-General in such a way as to allow,
wherever possible, the simultaneous entry into force of the amendment and those
that have been or are likely to be made to such other agreements; such period
shall not, however, be of less than one month's duration.

4.
The Secretary-General shall, as
soon as possible, notify all Contracting Parties and all the countries referred
to in article 6, paragraph 1, of any objection which may be received from the
Contracting Parties to a proposed amendment.

5.
If the proposed amendment to
the annexes is not deemed to be accepted, but if at least one Contracting
Party other than the Contracting Party which proposed the amendment has given
the Secretary-General written notification of its agreement to the proposal, a
meeting of aU the Contracting Parties and all the countries referred to in
article 6, paragraph 1, shall be convened by the Secretary-General within three
months after the expiry of the period of three months within which, under
paragraph 3 of this article, notification must be given of objection to the
amendment. The Secretary-General may also invite to such meeting
representatives of:

(a)
Inter-governmental organizations which are concerned with transport matter;

au
paragraphe 1 de Farticle 6 toute proposition faite conformément au paragraphe
1 du present article.

3. Tout projet d'amendement aux annexes sera réputé
accepté å moins que, dans le délai de trois mois å compter de la date ä
laquelle le Secrétaire general Fa trans-mis, le tiers au moins des Parties
contractantes, ou cinq d'entre elles si le tiers est supérieur ä ce chiffre,
n'aient notifié par écrit au Secrétaire general leur opposition a Famendement
propose. Si Famendement est réputé accepté, il entrera en vigueur pour toutes
les Parties contractantes soit å Fexpiration d'un nouveau délai de trois mois,
soit, au cas oii des amendements ana-logues ont été apportés ou seront vraisemblablement
apportés aux autres accords internationaux vises au paragraphe 1 du present
article, å Fexpiration d'un délai qui sera fixé par le Secrétaire general de
fagon a permettre dans toute la mesure du possible Fentrée en vigueur
simultanée de Famendement et de ceux qui ont été ou seront vraisemblablement
apportés å ces autres accords; le délai ne pourra, toutefois, étre inférieur å
un mois.

4.
Le Secrétaire general
communiquera le plus tot possible å toutes les Parties contractantes et å tous
les pays vises au paragraphe 1 de Farticle 6 toute objection regue des Parties
contractantes contre un amendement propose.

5.
Si le projet d'amendement aux
annexes n'est pas réputé accepté, mais si au moins une Partie contractante
autre que ceUe qui Fa propose a notifié par écrit au Secrétaire general son
accord sur le projet, une réuriion de toutes les Parties contractantes et de
tous les pays vises au paragraphe 1 de Fartide 6 sera convoquée par le Secrétaire
general dans un délai de trois mois å compter de Fexpiration du délai de trois
mois prévu par le paragraphe 3 du present article pour s'opposer ä Famendement.
Le Secrétaire general peut inviter également a cette réunion des representants
:

a)
Des organisations intemationales gouvernementales ayant compétence en matiére
de transport;

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:143 53

na
artikel och skall därom jämväl underrätta övriga i artikel 6 punkt 1 avsedda
stater.

3.
Förslag om ändring i bilagorna
skall anses antaget, om ej inom tre månader från den dag, då förslaget blev av
generalsekreteraren utsänt, minst en tredjedel av de fördragsslutande parterna
eller fem av dem, om en tredjedel överstiger detta antal skriftligen
underrättat generalsekreteraren om att de motsätter sig den föreslagna ändringen.
Är ändringen att anse såsom antagen, träder den i kraft för samtliga fördragsslutande
parter antingen vid utgången av en ytterligare tremånadersperiod eller i det
fall att liknande ändringar vidtagits eller med sannolikhet kommer att vidtagas
i de övriga intemationeUa fördrag vilka avses i punkt 1 i denna artikel vid
utgången av en tid som av generalsekreteraren bestämmes på sådant sätt att
ändringen, om möjligt, kan träda i kraft samtidigt med de ändringar som
vidtagits eller med sannolikhet kommer att vidtagas i de övriga fördragen, dock
att denna tid ej får vara kortare än en månad.

4.
Generalsekreteraren skall
snarast möjligt underrätta samtliga fördragsslutande parter och samtliga de
stater som avses i artikel 6 punkt 1 om varje invändning mot en föreslagen
ändring som han mottagit från en fördragsslutande part.

5.
Är förslag till ändring i
bilagorna ej att anse som antaget men har minst en fördragsslutande part
utöver den som ställt förslaget skriftligen hos generalsekreteraren
tiU-kännagivit sin anslutning till detta, skall generalsekreteraren kalla
samtiiga fördragsslutande parter och samtliga de stater som avses i artikel 6
punkt 1 till sammanträde inom en tid av tre månader räknat från utgången av den
tremånadersperiod som föreskrives i punkt 3 i denna artikel för tillkännagivande
av invändning mot ändringen. Generalsekreteraren kan tUl sammanträdet inbjuda
även företrädare för

a)
statliga intemationeUa organisationer inom transportområdet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(b)
International non-governmental organizations whose activities are directly
related to the transport of dangerous goods in the territories of the
Contracting Parties.

6. Any amendment adopted by more than half the total
number of Contracting Parties at a meeting convened in accordance with
paragraph 5 of this article shall enter into force for all Contracting Parties
in accordance with the procédure agreed at such meeting by the majority of the
Contracting Parties attending it.

b) Des
organisations intemationales non gouvernementales dont les activités sont liées
directement aux transports de marchandises dangereuses sur les territoires des
Parties contractantes.

6. Tout
amendement adopté par plus de la moitié du nombre total des Parties contractantes
a une réunion convoquée conformément au paragraphe 5 du present article
entrera en vigueur pour toutes les Parties contractantes conformément aux
modalités décidées lors de ladite réunion par la majorité des Parties
contractantes prenant part a la réunion.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Article
15

In addition to the notifications provided for in artides
13 and 14, the Secretary-General of the United Nations shall notify the
countries referred to in article 6, paragraph 1, and the countries which have
become Contracting Parties under article 6, paragraph 2, of

(a)
Signatures,
ratifications and acces-sions in accordance with article 6;

(b)
The dates on
which this Agreement and the annexes thereto enter into force in accordance
with article 7;

(c)
Denunciations
in accordance with article 8;

(d) The
termination of the Agreement in

accordance with article 9;

(e) Notifications
and denunciations re

ceived in accordance with article 10;

(f) Dedarations and notifications received

in accordance with article 12, paragraphs

1 and 2;

(g) The acceptance and date of entry

into force of amendments in accordance

with article 14, paragraphs 3 and 6.

Article
15

Outre les notifications prévues aux artides 13 et 14, le
Secrétaire general de FOrganisation des Nations Unies, notifiera aux pays
vises au paragraphe 1 de Farticle 6, ainsi qu'aux pays devenus Parties contractantes
en application du paragraphe 2 de Farticle 6 :

a)
Les signatures,
ratifications et adhé-sions conformément ä Farticle 6;

b)
Les dates
auqueUes le present Accord et ses annexes entreront en vigueur conformément å
Farticle 7;

c)
Les
dénonciations conformément å Farticle 8;

d) L'abrogation
de FAccord conformé

ment å Farticle 9;

e) Les
notifications et dénonciations re

gues conformément ä Farticle 10;

f) Les
dedarations et notifications regues

conforrnément aux paragraphes 1 et 2 dé

Farticle 12;

g) L'acceptation
et la date d'entrée en vi

gueur des amendements conforrnément aux

paragraphes 3 et 6 de Farticle 14.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Artide
16

1.
The Protocol of
Signature of this Agreement shall have the same force, effect and duration as
the Agreement itself, of which it shall be considered to be an integral part.

2.
No reservation
to this Agreement, other than those entered in the Protocol of Signature and
those made in accordance with article 12, shall be permitted.

Artide
16

1. Le Protocole de signature du present

Accord aura' les mémes force, valeur et

durée que FAccord lui-méme dont U sera

considéré comme faisant partie intégrante.

2. Aucune réserve au present Accord

n"est admise en dehors de celles inscrites

au Protocole de signature et de celles for

mulées conformément a Farticle 12.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:143 55

b)
icke-statliga intemationeUa organisationer, vilkas verksamhet har omedelbar anknytning
tUl transport av farligt gods på de fördragsslutande parternas områden.

6.
Ändring, som vid sammanträde vartill kallelse skett enligt punkt 5 i denna
artikel antagits av mer än hälften av hela antalet fördragsslutande parter,
träder i kraft för samtliga fördragsslutande parter enligt de regler som vid
sammanträdet beslutats av majoriteten av de deltagande fördragsslutande
parterna.

Artikel
15

Utöver
de underrättelser som avses i artiklarna 13 och 14 skall Förenta nationernas
generalsekreterare lämna de stater som avses i artikel 6 punkt 1 samt de
stater som blivit fördragsslutande parter enligt artikel 6 punkt 2
underrättelse om

a)
undertecknande, ratifikationer
och anslutningar enligt artikel 6,

b)
tidpunkter då denna
överenskommelse och bilagorna tiU densamma träder i kraft enligt artikel 7,

c)
uppsägningar enligt artikel 8,

d) överenskommelsens
upphörande enligt

artikel 9,

e) meddelanden
och uppsägningar som

mottagits enligt artikel 10,

f) förklaringar
och meddelanden som

mottagits enligt artikel 12 punktema 1 och

,

g) antagande
och dag för ikraftträdande

av ändringar enligt artikel 14 punkterna 3

och 6.

Artikel
16

1.
Signaturprotokollet till denna
överenskommelse äger samma verkan och giltighet som själva överenskommelsen,
av vUken det skall anses utgöra en integrerande del.

2.
Annat förbehåll mot denna
överenskommelse än sådant som intagits i signaturprotokollet och sådant som
gjorts enligt artikel 12 är ej tUlåtet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Article 17

After
15 December 1957, the original of this Agreement shall be deposited with the
Secretary-General of the United Nations, who shall transmit certified true
copies thereof to each of the countries referred to in article 6, paragraph 1.

Article 17

Apres
le 15 décembre 1957, Foriginal du present Accord sera déposé auprés du Secrétaire
general de FOrganisation des Nations Unies qui en transmettra des copies certifiées
conformes å chacun des pays vises au paragraphe 1 de Farticle 6.

opaginerad Kontrollera mot PDF

In
witness whereof the undersigned, being duly authorized thereto, have signed this
Agreement.

Done at Geneva, this thirtieth
day of September one thousand nine hundred and fifty-seven, in a single copy,
in the English and French languages for the text of the Agreement proper, and
in the French language for the annexes, each text being equaUy authentic for the
Agreement proper.

The
Secretary-General of the United Nations is requested to prepare an au-thoritative
translation of the annexes in the English language and attach it to the certified
true copies referred to in article 17.

En foi de quoi les soussignés,
å ce dument autorisés, ont signé le present Accord.

Fait
å Geneve, le trente septembre mil neuf cent cinquante-sept, en un seul exemplaire,
en langues anglaise et frangaise pour le texte de FAccord proprement dit et en langue
frangaise pour les annexes, les deux textes faisant également foi pour FAccord
proprement dit.

Le Secrétaire general de FOrganisation
des Nations Unies est invite å établir une traduction des annexes en langue anglaise
faisant autorité et å joindre cette traduction aux copies certifiées conformes visées
ä Farticle 17.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:143 57

Artikd
17

Efter
den 15 december 1957 skall originalexemplaret av denna överenskommelse
deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare, som skall överlämna
bestyrkta avskrifter därav till envar av de i artikel 6 punkt 1 avsedda
staterna.

Till
bekräftelse härav har underteckna-de, därtill vederbörligen bemyndigade, undertecknat
denna överenskommelse.

Som
skedde i Geneve den trettionde september nittonhundräfemtiosju i ett enda exemplar
på engelska och franska språken i vad avser själva överenskommelsen och på
franska språket i vad avser bilagorna, varvid de båda texterna till själva
överenskommelsen äger lika vitsord.

Förenta
nationernas generalsekreterare anmodas att verkställa översättning av bUagorna
till engelska språket samt att foga denna översättning till de bestyrkta
avskrifter som avses i artikel 17.

Underskrifterna
är ej medtagna här.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Protocol
of signature to the European Agreement on the international carriage of dangerous
goods by road (ADR)

On proceeding to sign the European Agreement on the
International Carriage of Dangerous Goods by Road (ADR) the undersigned, duly authorized,

1. Considering that the conditions governing the carriage
of dangerous goods by sea to or from the United Kingdom differ basically from those
set forth in annex A to ADR and that it is impossible to modify them so as to conform
to the latter in the near future,

Having regard to the undertaking given by the United Kingdom
to submit as an amendment to the said annex A a special appendix containing
special provisions for road-sea carriage of dangerous goods between the Continent
and the United Kingdom,

Have agreed that, until the entry into force of such
special appendix, dangerous goods carried under ADR to or from the United Kingdom
shall comply with the provisions of annex A to ADR and also with the United Kingdom
conditions for the carriage of dangerous goods by sea;

2, Take note of a déclaration by the representative of France
to the effect that the Government of the French Republic réserves the right, notwithstanding
the provisions of artide 4, paragraph 2, to refuse to allow vehicles in
service on the territory of another Contracting Party, whatever the date on which
they were put into service, to be used for the carriage of dangerous goods on French
territory unless such vehicles comply either with the conditions laid down for
such carriage in annex B or with the conditions laid down for the carriage of the
goods in question in the French regulations governing the carriage of dangerous
goods by road;

Protocole
de signature de 1'Accord européen relatif au transport international des marchandises
dangereuses par route (ADR)

Au moment de signer FAccord européen relatif au transport international
des marchandises dangereuses par route (ADR), les soussignés, dument autorisés,

1. Considérant
que les conditions de

transport des marchandises dangereuses par

mer å destination ou en provenance du

Royaume-Uni different essentieUement de

celles qui sont prescrites par Fannexe A de

FADR et qu'U est impossible de les modifier

dans un proche avenir pour les rendre con

formes å celles-ci,

Tenant compte
de ce que le Royaume-Uni s'est engagé a soumettre, å titre d'amen-dement å Fannexe
A, un appendice special de ladite annexe A qui contiendra les dispositions spéciales
applicables aux transports route-mer des marchandises dangereuses entré le continent
et le Royaume-Uni,

Décident que,
jusqu'å Fentrée en vigueur de cet appendice special, les marchandises dangereuses
qui seront transportées sous le régime de FADR a destination ou en provenance
du Royaume-Uni devront satisfaire aux dispositions de Fannexe A de FADR et, en outre,
aux prescriptions du Royaume-Uni en ce qui conceme le transport par mer des marchandises
dangereuses;

2. Prennent
note d'une déclaration du

representant de la France selon laquelle le

Gouvemement de la République frangaise

se réserve, par dérogation au paragraphe 2

de Farticle 4, le droit de n'autoriser les vé

hicules en service sur le territoire d'une autre

Partie contractante, quelle que soit la date

de leur mise en service, å effectuer des

transports de marchandises dangereuses sur

le territoire frangais que si ces véhicules ré-

pondent soit aux conditions imposées pour

ces transports par Fannexe B, soit aux con

ditions imposées pour le transport des mar

chandises en cause par la réglementation

frangaise pour le transport par route des

marchandises dangereuses;

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:143 59

översättning

Signaturprotokoll
till den europeiska överenskommelsen om intemationell transport av farligt
gods på väg (ADR)

Vid
undertecknandet av den europeiska överenskommelsen om transport av farligt gods
på väg har undertecknade, därtUl vederbörligen bemyndigade,

1. med
beaktande av att de villkor som

gäller för transport av farligt gods till sjöss

till eller från Förenade Konungariket i

grundläggande hänseenden avviker från

dem som föreskrives i bilaga A tiU ADR

ävensom av omöjligheten att inom en nära

framtid bringa förstnämnda villkor i över

ensstämmelse med de senare, och

med
hänsyn till Förenade Konungarikets åtagande att såsom ändring av bilaga A
framlägga ett särskilt bihang med speciella bestämmelser rörande transport av
farligt gods i kombinerad väg- och sjötransport mellan kontinenten och Förenade
Konungariket,

överenskommit
att, intill dess detta särskilda bihang träder i kraft, farligt gods på vars
transport till eller från Förenade Konungariket ADR äger tillämpning skall uppfylla
såväl föreskrifterna i bUaga A tUl ADR som de föreskrifter som inom Förenade
Konungariket gäller i fråga om transport av farligt gods till sjöss,

2. tagit
kännedom om en förklaring av

Frankrikes representant av innebörd att

Frankrike, oavsett bestämmelsema i artikel

4 punkt 2, förbehåller sig rätten att vägra

tillåta att fordon, som är i trafik på annan

fördragsslutande parts område vid vilken

tidpunkt de än tagits i bruk, användes för

transport av farUgt gods på franskt område,

m.ed mindre fordonen uppfyller antingen de

villkor som föreskrives i bUaga B för dylik

transport eller de villkor som finns stadgade

i gällande franska bestämmelser rörande

transport av farligt gods på väg.

Underskrifterna
är ej medtagna här.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3. Recommend that, before submission
in accordance with article 14, paragraph 1, or article 13, paragraph 2, proposed
amendments lo this Agreement or its annexes shall as far as possible first be discussed
at meetings of experts of the Contracting Parties and, if necessary, of the other
countries mentioned in article 6, paragraph 1, of the Agreement and of the intemational
organizations mentioned in article 14, paragraph 5, of the Agreement.

3. Recommandent que, dans toute
la me sure du possible, avant d'étre présentées conformément au paragraphe 1
de Farticle 14 ou au paragraphe 2 de Farticle 13, les propositions d'amendement
au present Accord ou å ses annexes fassent Fobjet d'une discussion préalable
au sein de réunions d'experts des Parties contractantes et, si nécessaire, des autres
pays vises au paragraphe 1 de Farticle 6 de FAccord, ainsi que des
organisations intemationales visées au paragraphe 5 de FArtide 14 de FAccord.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:143 61

3.
rekommenderat att förslag till ändringar i förevarande överenskommelse eller
dess bilagor så långt möjligt blir föremål för förberedande överläggningar vid
sammanträde med experter från de fördragsslutande parterna och om nödvändigt
från de övriga stater som avses i artikel 6 punkt 1 ävensom de intemationeUa
organisationer som avses i artikel 14 punkt 5 i överenskommelsen, innan
förslagen framlägges i den ordning som föreskrives i artikel 14 punkt 1 eller
artikel 13 punkt 2.

tMARCUSBOIOIl. STOCKHOLM 1973 730287

Doktrin (1)

  1. Ann-Sophie Sallander, Realtidsövervakning och informationshantering vid vägtransport av farligt gods, FT 2016 nr 4 s. 603, på s. 611 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

22 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (21)

21 kopplingar i 17 dokument.

  1. Prop. 1981/82:94 om transport av farligt gods s. 9 · s. 75 i texten
  2. Bet. 1977/78:TU1 med anledning av motioner om bestämmelser rörande transport av farligt gods s. 1 i texten
  3. Bet. 1975/76:JoU15 Med anledning av motioner om hälso- och miljöfarliga varor s. 7 i texten
  4. Bet. 1975/76:TU2 Betänkande 1975/76:TU2 s. 3 i texten
  5. Bet. 1974:JoU38 Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion angående vattenvård s. 3 i texten

Visa alla 17

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. FT 2016 s. 603 Ann-Sophie Sallander, Realtidsövervakning och informationshantering vid vägtransport av farligt gods s. 611 i texten