Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändring i förordningen (1968:430) om mervärdeskatt, m.m.
1973 · 187 sidor, varav 165 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 165 av 187 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1973:163, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändring i förordningen (1968:430) om mervärdeskatt, m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl.
Maj:ts proposition nr 163 år 1973 Prop. 1973:163
Nr 163
Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till ändring i förordningen (1968: 430) om
mervärdeskatt, m. m.; given den 12 oktober 1973.
Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlätande
till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
CARL GUSTAF
G.
E. STRÄNG
propositionens
huvudsaldiga innehåll
I
propositionen föreslås vissa ändringar i mervärdeskatten på grandval i första
hand av ett av mervärdeskatteutredningen avlämnat delbetänkande beträffande de
materiella reglerna för mervärdeskatten. Förslagen avser i huvudsak tekniska
ändringar av bestämmelserna som gäller skattskyldighet,
redovisningsskyldighet, skatteplikt och avdragsrätt. Bland förslagen ingår även
vissa utvidgningar och inskränkningar i beskattningen. Utvidgningarna lar
sikte på att undanröja kumulativa skatteeffekter och i detta syfte föreslås
bl. a. att skatt skall utgå på jordbruksarrende, att skattskyldighet skall
införas för handelsagenter och att skattebelastning för olika slag av
samfälligheter skall kunna avlyftas för skattskyldiga medlemmar. Utvidgad
skattefrihet föreslås bl. a. för konstverk och denlaltekniska produkter.
Vidare
föreslås alt ett s. k. ställföreträdaransvar för betalning av indirekt skatt
skall införas i överensstämmelse med vad som redan gäller för betalning av
källskattemedd.
Härjämte
föreslås att förordningen (1971: 928) om tUlfällig nedsättning av den allmänna
energiskatten skall gälla även under år 1974. Dessutom föreslås en närmast
formell ändring med avseende på den energiskattenämnd som är knuten till
riksskatteverket med vissa uppgifter beträffande den aUmänna energiskatten.
1
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 163
Prop. 1973:163 2
1 Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om
mervärdeskatt
Härigenom förordnas i fråga om förordnmgen (1968; 430) om
mer-värdeskatt,
dels att 3, 68, 10, 11, 17, 18, 35, 36, 39 och 46 §§ samt
anvisningarna till 2, 68, 10, 11, 17 och 19 §§ skaU ha nedan angivna lyddse,
dels att i förordningen skaU mföras en ny paragraf, 48 a
§, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §
Delägare i enkelt bolag, s. k. gravbolag eller parirederi
är skattskyldig i förhållande till sin andel i bolaget eller rederiet. Efter
ansökan av samtliga delägare kan länsstyrelsen besluta att den av delägama som
dessa föreslår tills vidare skall anses som skattskyldig för bolagets eller rederiels
hela skattepliktiga verksamhet.
I fråga om kommanditbolag och annat handelsbolag är
bolaget skatt-skyldigt. Har skattskyldig avlidit är dödsboet skattskyldigt. Har
skattskyldig försalts i konkurs är konkursboet skattskyldigt.
Den som övertager skattskyldigs verksamhet eller del av
sådan verksamhet är skattskyldig för affärshändelser som inträffar efter
övertagandet, i den mån skattskyldighet ej inträtt för den tidigare ägaren.
6 §2
Redovisningsskyldighet förelig- Redovisningsskyldighet förelig
ger icke för kalenderår under vil- ger icke för kalenderår under vU
ket den skattepliktiga omsättningen kel den skattepliktiga omsättning-
ej överstigit 10 000 kronor eUer, i en ej överstigit 10 000 kronor d-
fråga om kalenderår under vilket ler, i fråga om kalenderår under
skattepliktig verksamhet påbörjats vilket skatteplUitig verksamhet på-
eller upphört, ett häremot svaran- börjats eller upphört, ett häremot
de belopp för den tid verksamhe- svarande belopp för den lid verk-
ten bedrivits. För verksamhet som samheten bedrivits. För verksam
upphört under samma kalenderår het som upphört under samma ka-
som den påbörjats eller nästföljan- lenderår som den påbörjats eller
de kalenderår föreligger icke redo- nästföljande kalenderår föreligger
visningsskyldighet om den skatte- icke redovisningsskyldighet om
pliktiga omsättningen ej överstigit den skattepliktiga omsättningen ej
10 000 kronor under den tid verk- överstiger 10 000 kronor under
samheten bedrivits. Redovisnings- den tid verksamheten bedrivits.
skyldighet föreligger dock alltid
vid omsättning som avses i 2 §
' Förordningen omtryckt 1969; 237. Senaste lydelse
1970:183.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
första
stycket 2 eller andra stycket.
När särskilda skäl
föreligger kan länsstyrelsen medge att skattskyldig tUls vidare skall vara
redovisningsskyldig, trots att hans verksamhet är av den mindre omfattning
som sägs i första stycket.
(Se
vidare anvisningarna.)
Föreslagen lydelse
När
särskilda skäl föreligger kan länsstyrelsen medge att skattskyldig tills
vidare skall vara redovisningsskyldig, trots att hans verksamhet är av den
mindre omfattning som sägs i första stycket. Sådant medgivande gäller tills
vidare, dock minst till utgången av kalenderåret närmast efter det då
redovisningsskyldighet inträtt.
(Se
vidare anvisningarna.)
7
§
Vara
är skattepliktig om ej annat följer av 8 §.
Med
vara förstås enligt denna förordning materiellt ting som icke utgör mark eller
byggnad. Gas, värme och elektrisk kraft anses som vara.
Växande
skog, odling och annan växtlighet anses som vara vid omsättning utan samband
med avyttring av marken.
Som
vara anses vidare awerk- Med vara likställes vidare rätt
ningsrätt
och annan jämförlig rät- till jordbruksarrende, avverknings-
tighet, rätt att taga
jord, sten eller annan naturprodukt, rätt tUl jakt, fiske eller bete, rätt
till fotografisk bUd eller tUl sådan kinematogra-fisk fUm som avser reklam,
information eller undervisning.
rätt och annan jämförlig rättighet, rätt att taga jord, sten eller
annan naturprodukt, rätt till jakt, fiske eller bete och reproduktionsrätt
eller annan rätt till fotografisk bild. Även visningsrätt eller annan rätt tUl
kinematografisk film som avser reklam eller information likställes med vara.
(Se vidare
anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Från skattepUkt
undantages 1) fartyg för yrkesmässigt fiske, bogserbåt, livräddningskryssare,
annat fartyg för yrkesmässig person- eller godsbefordran med net-todräkighet
av minst 20 registerton, luftfartyg för yrkesmässig person- eller
godsbefordran samt del, tUlbehör och utrastning till sådant fartyg eUer
luftfartyg, när varan säljes tUl fartygets eUer luftfartygets ägare eller
införes till landet för dennes räkning.
'
Senaste lydelse 1971: 254.
Från skatteplikt
undantages 1) fartyg för yrkesmässigt fiske, bogserbåt, livräddningskryssare,
annat fartyg för yrkesmässig person- eller godsbefordran med nettodräktighet
av minst 20 registerton, luftfartyg för yrkesmässig person- eller
godsbefordran samt del, tillbehör och utrastning till sådant fartyg eller
luftfartyg, när varan säljes eller uthyres till den som äger fartyget eller
luftfartyget eller den som varaktigt nyttjar detta enligt avtal med ägaren
eller när varan införes till landet för ägarens eller nyttjanderättshava-rens
räkning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
2)
krigsmateriel
som är underkastad utförselförbud och del tUl sådan krigsmateriel, när varan
säljes till staten för mUitärt brak eller för detta ändamål införes tUl landet
för statens räkning,
3)
läkemedel som
utlämnas enligt recept eller säljes till sjulchus eller införes tUl landet i
anslutning till sådan utlämning eller försäljning,
4)
dekttisk kraft,
värme samt gas och annat bränsle för uppvärmning eller energialstring, dock
icke ved, torv, T-sprit eller annan fotogen än flygfotogen och fotogen för
drift av snabbgående dieselmotor,
5)
allmän
nyhetstidning.
6)
medlemsblad, periodisk publikation som väsentligen framstår som organ för
sammanslutning med huvudsakligt syfte att verka för religiöst, nykterhetsfrämjande,
politiskt, idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål eller att företräda
vanföra eller arbetshindrade medlemmar samt utländsk periodisk publikation
av annat slag, när prenumeration på sådan publikation förmedlas mellan
prenumerant och utländsk utgivare eller när sådan publikation inkommer
direkt till prenumerant.
6) periodiskt medlemsblad eller periodisk personaltidning,
när varan tillhandahålles utan vederlag eller till utgivaren, medlem eller
anställd eller införes till landet under motsvarande förutsättningar, annan
periodisk publikation som väsentligen framstår som organ för sammanslutning
med huvudsakligt syfte att verka för religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt,
idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål eller att företräda vanföra eller
arbetshindrade medlemmar samt utiändsk periodisk publikation av annat slag,
när prenumeration på sådan publikation förmedlas mellan prenumerant och
utländsk utgivare eUer när sådan publikation inkommer direkt till prenumerant,
8) konstverk,
som är hänförUgt tiU tuUtaxenummer 99.0199.03 och som äges av upphovsmannen
eller dennes dödsbo.
7)
personaltidning,
program och katalog, när varan tillhandahålles utgivare som icke är
skattskyldig och när varan säljes eller utlämnas av sådan utgivare eller
införes till landet för sådan utgivares räkning,
8)
konstverk,
som är hänförUgt tiU tulllaxenummer 99.0199.03, när konstverket säljes av
upphovsmannen på annat sätt än biitiks-mäsigt eller i samband med utställning
och när det uttages eller införes till landet av honom eller för hans räkning,
9) vatten från vattenverk,
10)
varalager,
inventarium och annan tUlgång som tUlhör verksamhet, när överlåtelse sker i
samband med överlåtelse av verksamheten eller del därav, fusion eller liknande
förfarande,
11)
begagnad
personbil och begagnad motorcykel, när sådant fordon omsattes inom landet.
Nuvarande
lydelse
12) tullfri trycksak och fram-kaUad eller enbart exponerad
mikrofilm, när varan införes till landet som gåva eller annars utan vederlag,
samt rasdryck, tobaksvara, cigarrettpapper och cigarrett-hylsa vid införsel
till landet i den ordning som avses i 12 § 4 mom.
h)rusdrycksförsäljningsförordning-en (1954: 521) dier 1 § andra stycket
förordningen (1961: 394) om tobaksskatt.
(Se vidare anvisningarna.)
Föreslagen lydelse
12)
tuUfri trycksak
och framkallad eller enbart exponerad mikrofilm, när varan införes till landet
som gåva eller annars ulan vederlag, samt rusdryck, tobaksvara,
cigarrettpapper och cigarrett-hylsa vid införsel till landet i den ordning som
avses i 12 § 4 mom. h)rusdrycksförsäljningsförordning-en (1954; 521) dier 1 §
andra stycket förordningen (1961; 394) om tobaksskatt,
13) frimärke, dock icke vid omsättning
eller införsel i särskild för butiksförsäljning avsedd förpackning,
14) dentalteknisk produkt, när den
tillhandahålles tandläkare, dentaltekniker eller den för vilken produkten är
avsedd.
(Se vidare anvisningarna.)
Tjänst
är skattepliktig, om ej annat följer av 11 §, när tjänsten avser
1)
skattepliktig vara och innefattar tillverkning på beställning, utayrning,
servering, formgivning, montering, reparation, kontroll, analys, underhåll,
ändring eller rengöring.
Tjänst är skattepliktig, om ej annat följer av 11 §, när
tjänsten avser
1) skattepliktig vara och innefattar tillverkning på
beställning, uthyrning, servering, formgivning, förmedling, lagring, montering,
reparation, kontroll, analys, underhåll, ändring, rengöring eller omhändertagande
och förstöring,
2) mark och innefattar undersökning, planering,
jordbearbetning,
jordförbättring, schaktning, sprängning, borrning, dränering, utfyll-
ning eller ytbeläggning,
3)
växande skog,
odling eller annan växtlighet och innefattar röjning, sådd, plantering,
uppskattning, märkning, gödsling, beskärning, gallring, skörd, avverkning
eller växtskydd,
4)
byggnad, annan
anläggning som utgör fastighet enligt denna förordning, stängsel eller dylikt
och innefattar uppförande, anläggande, rivning, reparation, ändring eller
underhåll,
5) projektering, ritning, konstruktion eller därmed jämförlig
tjänst
beträffande mark, byggnad eller annan anläggning som utgör fastighet
enligt denna förordning.
6)
transport av vara eller förmedling av sådan tjänst,
« Senaste lydelse 1972:558.
6)
ttansport som ej utgör personbefordran eller förmedling av sådan transport,
Prop.
1973:163 6
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7) ramsuthyrning i hotellrörelse eUer liknande
verksamhet,
8) automatisk databehandling 8) automatisk databehandling,
eller skrivbyråverksamhet,
9) reklam
eller annonsering. 9) reklam eller annonsering,
10) upplåtelse av rättighet som avses i 7 § fjärde
stycket.
Skatteplikt föreligger också, i den mån Konungen förordnar
därom, för tjänst som omfattas av förordnande enligt 2 § tredje stycket.
(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)
11 §«
Från skatteplikt undantages Från
skatteplikt undantages
1)
tjänst etUigt
10 § 1 som avser vara, vUken införes tUl landet endast för tjänsteprestationen
i fråga för att därefter utföras ur landet av den som ombesörjt prestationen,
2)
postbefordran
av annat än postpaket och gruppkorsband samt resgodsbefordran,
3) transport av vara till eller 3) transport av vara tUl eller
från utlandet, transport i samband från utlandet, transport i samband
med renhållnmg samt transport med renhåUning samt transport d-
dler annan skattepliktig tjänst in- ler annan skattepliktig tjänst in
om landet som avser importvara om landet som avser importvara
eller exportvara och som speditör eller exportvara och som speditör
eller fraktförare tillhandahåller ut- eller fraktförare tUlhandahåller ut
ländsk uppdragsgivare i samband ländsk uppdragsgivare i samband
med införseln eller utförseln, med införseln eller utförseln; om
händertagande och förstöring av
vara; kontroll, analys eller lagring
av vara för utländsk uppdragsgi
vares räkning,
4)
bärgning av
fartyg eller luftfartyg som är undantaget från skatteplikt enligt 8 § 1 och
transport i anslutning tUl sådan bärgning,
5)
införing av
annons i tryck- 5) införing eller ackvisition av
alster som är undantaget från skat- annons i tryckalster som är undan-teplikt enligt 8 § 6 eller 7 samt taget från skatteplikt enligt 8 § 6 annonsering
eller annan reklam samt annonsering eller annan refor
utiändsk uppdragsgivares räk- kläm för
utiändsk uppdragsgivares ning med avseende på vara eller räkning med avseende på vara eller tjänst som anges
i 2 § första styc- tjänst som anges i 2 § första stycket, ket,
6)
visning av
kinematografisk film,
7) obligatorisk kontrollbesikt- 7) obligatorisk kontrollbesikt
ning hos Aktiebolaget Svensk bU- ning av fordon och obligatorisk
provning, besiktning av
kilometerräknarap-
paratur hos Aktiebolaget Svensk bUprovning,
» Senaste lydelse 1970:183.
Nuvarande
lyddse
8) tjänst som tiUhandahålles av veterinär.
(Se anvisningarna.)
Föreslagen
lydelse
8)
tjänst som
tUlhandahålles av veterinär,
9)
kontroll
eller analys av prov som tagits som ett led i läkarundersökning eller
sjukvård.
(Se vidare anvisningarna.)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skattskyldig
får med de begränsningar som anges i 18 § vid redovisning av skatt avdraga
ingående skatt som hänför sig till förvärv eller införsel för verksamhet
som medför skattskyldighet. Avdrag får göras även för ingående skatt som hänför
sig till framställning för utgivares räkning av tryckt upplaga av sådan
publikation som är undantagen från skatteplikt enligt 8 § 6 eller 7. Rätt
till avdrag föreligger för den redovisningsperiod då betalning erlagts. Har
medgivande enligt 4 § andra stycket lämnats föreligger avdrags-rätt för
period då betalning erlagts eller skuld dessförinnan uppkommit.
Bedriver
skattskyldig verksamhet i fastighet, som han själv äger direkt eller genom
ett helägt, enbart fastighetsförvaltande företag, får den skattskyldige
avdraga ingående skatt som belöper på förvärv för fastigheten som han själv
eller det fastighetsförvaltande förelaget gör med så stor del av skatten som
faller på fastighetens användning för den verksamhet som medför
skattskyldighet. Motsvarande gäller om den verksamhet som medför
skattskyldighet helt äges av annnan än den skattskyldige och denne även är
ensam ägare till den fastighet i vilken verksamheten bedrives.
Skattskyldig får med de begränsningar som anges i 18 §
vid redovisning av skatt avdraga ingående skatt som hänför sig till förvärv
eller införsel för verksamhet som medför skattskyldighet. Avdrag får göras
även för ingående skatt som hänför sig till framställning för utgivares
räkning av tryckt upplaga av sådan publikation som är undantagen frän skatteplikt
enligt 8 § 6. Rätt tUl avdrag föreligger för den redovisningsperiod då
betalning erlagts. Har medgivande enligt 4 § andra stycket lämnats föreligger
avdragsrätt för period då betalning erlagts eller skuld dessförinnan uppkommit.
Bedrives verksamhet, som medför skattskyldighet, i
fastighet som helt eller delvis äges direkt av den skattskyldige eller av ett
av honom helägt fastighetsförvaltan-de företag eller av den som direkt eller
indirekt helt äger det företag som bedriver verksamheten, får den
skattskyldige avdraga ingående skatt som belöper på förvärv för fastigheten
som han själv eller det fastighetsförvaltande företaget gör med så stor del av
skatten som faller på fastighetens användning för den verksamhet som medför
skattskyldighet. Motsvarande gäller delägare i samfällighet för
vattenreglering, väghållning eller liknande ändamål.
Skattskyldig som bedriver handel med bUar eller
motorcyklar får avdraga ingående skatt på förvärv och införsel för verksamheten
med un dantag dock för ingående skatt på vara tUl eller tjänst på sådan begagnad
personbU eller begagnad motorcykel som utgör omsättnings-vara i verksamheten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse
Överstiger den ingående skatten för viss
redovisningsperiod den utgående skatten för samma period, får det
överskjutande beloppet avdragas i redovisningen för närmast följande
redovisningsperiod eUer perioder. Redovisar skattskyldig olika verksamheter var
för sig får överskjutande ingående skatt i en verksamhet kvittas mot utgående
skatt i annan verksamhet.
Om återbetalning av överskjutande ingående skatt som ej
kunnat avdragas eller kvittas föreskrives i 49 §.
(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)
18 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skattskyldig
som är undantagen från redovisningsskyldighet enligt 6 § första stycket har
icke rätt att avdraga ingående skatt.
Skatlskyldig som är undantagen från redovisningsskyldighet
enligt 6 § första stycket har icke rätt att avdraga ingående skatt. Upphovsman
till konstverk, som är han-förligt till tulltaxenummer 99.01 99.03, har icke
rätt att avdraga ingående skatt som belöper på den konstnärliga verksamheten.
Avdragsrätt
föreligger icke för ingående skatt som belöper på 1) stadigvarande bostad.
Avdragsrält föreligger icke för ingående skatt som belöper
på
1)
stadigvarande
bostad för den skattskyldige eller för anställd,
2)
byggnad som
förvärvas för annat ändamål än för stadigvarande bruk i skattepliktig
verksamhet,
3)
anskaffning av
personbU eller motorcykel från säljare som innehaft fordonet för yrkesmässig
uthyrning och annan anskaffning av sådant fordon för ändamål som ej avser
yrkesmässig återförsäljning eUer uthyrning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreligger
skattskyldighet för endast mindre del av verksamhet, har den skatlskyldige
rätt att avdraga endast sådan ingående skatt som hänför sig till förvärv
eller införsel som helt avser den del av verksamheten som medför skattskyldighet.
Medför verksamhet skattskyldighet / endast ringa
omfattning, har den skattskyldige rätt att avdraga dels ingående skatt som
hänför sig till förvärv eller införsel som helt avser den del av verksamheten
som medför skattskyldighet, dels skälig andel av ingående skatt som belöper
på mera kostnadskrävande anskaffningar som huvudsakligen avser den verksamhet som
medför skattskyldighet. I fråga om verksamhet som i endast ringa omfattning
icke medför skattskyldighet får avdrag göras för ingående skatt utan uppdelning
av denna efter skälig grund.
Konungen kan förordna om undantag från avdragsrätt för
ingående skatt som belöper på utförsel för vilken skatt skall erläggas enligt
förordnande som avses i 1 §,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Fråga om
preliminärt beslut får icke väckas efter den 30 november andra året efter
utgången av det kalenderår under vilket redovisningsperioden gått till ända.
Preliminärt beslut får icke meddelas senare än två år
efter utgången av kalenderår som anges i första stycket.
Fråga om
preliminärt beslut får icke väckas efter den 30 november tredje året efter
utgången av det kalenderår under vUket redovisningsperioden gått till ända.
Preliminärt beslut får icke meddelas senare än tre år
efter utgången av kalenderår som anges i första stycket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
36 §«
Slutiigt beslut om fastställelse av skatt skall meddelas,
om den skattskyldige begär sådant beslut inom en månad från den dag då han
fått del av preUminärt beslut.
Slutligt
beslut skall innehålla uppgift om den skatt som skall betalas, avräknas eller
återbetalas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har
slutligt beslut enligt första stycket icke meddelats och har två år förflutit
efter utgången av det kalenderår under vilket redovisningsperioden gått tUl
ända, anses skatten fastställd genom slutligt beslut i enlighet med senaste meddelade
preUminära beslut eller, om preliminärt beslut icke meddelats, i enlighet med
deklaration.
Har
slutiigt beslut enligt första stycket icke meddelats och har tre år förflutit
efter utgången av det kalenderår under vilket redovisningsperioden gått till
ända, anses skatten fastställd genom slutligt beslut i enlighet med senaste meddelade
preliminära beslut eller, om preliminärt beslut icke meddelats, i enlighet med
deklaration. Motsvarande gäller när varken deklaration lämnats eller
preliminärt beslut meddelats, varvid skallen anses faststäUd till noll kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
39 § Beslut om efterbeskattning skall innehålla uppgift om
den skall som skall betalas.
Utan hinder av bestämmelserna ( 5557 §§ äger
länsstyrelsen från skatt som skall betalas enligt första stycket för viss
redovisningsperiod avräkna skatt som den skattskyldige kan återfå för annan
redovisningsperiod under samma kalenderår. Som förutsättning härför gäUer att
det belopp som den skattskyldige kan återfå understiger det belopp som han
skall betala och att allmänna ombudet tillstyrkt att avräkning får ske.
Senaste lydelse 1971; 400.
' Senaste lydelse 1971:400.
Prop.
1973:163 10
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
46 §8
Har besvär anförts över slutiigt beslut om fastställdse av
skatt eller beslut om efterbeskattning eUer beslut av länsskatterält eller
kammarrätt, kan den skattskyldige av länsstyrelsen få anstånd med betalning av
skatt. Bestämmelsema i 49 § 1 mom. uppbördsförordningen (1953: 272) om anstånd
vid besvär över beslut rörande taxering äger motsvarande tillämpning.
. Har avräkning enligt 39 § andra stycket icke skett
enbart på den grunden att belopp som den skattskyldige kan återfå överstiger
vad han har att betala, får länsstyrelsen, om besvär anförts enligt 55 §,
medge anstånd med betalningen.
48 a §
Har den som företräder skattskyldig, som är juridisk
person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att inbetala skatt i
rätt tid och ordning, är han jämte den skattskyldige betalningsskyldig för
skattebeloppet och restav-gift enligt 47 §. Betalningsskyldigheten får jämkas
eller eftergivas när särskilda skäl föreUgger.
Talan om åläggande av betalningsskyldighet föres vid
allmän domstol. Talan får ej väckas och åtgärd för indrivning får ej vidtagas
sedan den skattskyldiges ansvarighet för skattebeloppet bortfallit på grund
av preskription. Utan hinder härav får dom, varigenom betalningsskyldighet
ålagts, verkställas inom en tid av två år från utgången av det kalenderår,
under vilket domen vunnit laga kraft. Hos den som blivit ålagd betalningsskyldighet
får indrivning ske i samma ordning som gäller för skatt.
Den som erlagt skattebelopp eller restavgift på grund av
betalningsskyldighet enligt första stycket äger söka beloppet åter av den
skattskyldige.
Senaste lydelse 1971; 400.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.
Verksamhet anses som yrkesmässig när inkomsten därav utgör skatteplUctig intäkt
av jordbraksfastighet eller av rörelse enligt kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370). Som yrkesmässig verksamhet räknas även realisation av levande
och döda inventarier i jordbraksfastighet, även om intäkten därav icke är
skattepliktig enligt komunalskatte-lagen. Som yrkesmässig räknas vidare
verksamhet soni innefattar icke enbart enstaka försäljning eller uttag av vara
eller tillhandahållande av tjänst, även om verksamheten icke medför skattskyldighet
enligt kommunalskattelagen.
1.
Verksamhet anses som yrkesmässig när inkomsten därav utgör skattepliktig
intäkt av jordbraksfastighet, av annan fastighet eller av rörelse enligt
kommunalskattelagen (1928: 370). Som yrkesmässig verksamhet räknas även realisation
av levande och döda inventarier i jordbruksfastighet, även om intäkten därav
icke är skattepliktig enligt kommunalskattelagen. Som yrkesmässig räknas även
annan verksamhet / vilken varor eller tjänster omsattes under rö-relseliknande
former.
Försäljning av inventarier, material, avfallsprodukter
eller Uknande varor i verksamhet som icke medför skattskyldighet anses som
yrkesmässig endast om den sker under butiksmässiga former. Utan hinder härav
anses alltid som yrkesmässig försäkringsföretags omsättning av vara som övertagits
i samband med skadereglering, finansieringsföretags omsättning av vara som
enligt köpeavtal återtagits av företaget samt omsättning av fartyg eller
luftfartyg som utgör anläggningstillgång och varit undantaget från
skatteplikt vid förvärvet eller införseln.
Utgivning av program eller katalog för verksamhet som ej
medför skattskyldighet anses icke som yrkesmässig.
Utländsk företagare anses bedriva yrkesmässig verksamhet
här i landet även när han omsätter varor som han lagt i lager eller förvärvat
inom eller infört till landet för leverans efter montering, installation eller
annan tjänst eller
opaginerad Kontrollera mot PDF
Senaste lydelse av punktema 3 och 4 1970; 183.
Prop.
1973:163 12
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
inom landet tillhandahåller byggnadsentreprenad eller
annan tjänst. Föreligger skattskyldighet för utländsk företagare, som icke
är bosatt eller icke stadigvarande vistas här i landet eller, om fråga är om
juridisk person, icke har fast driftställe här i landet, skall företagaren
företrädas av en av länsstyrelsen godkänd representant. Sådan
representant skall enligt fullmakt av den utländske företagaren som ombud
för företagaren svara för redovisningen för och betalningen av skatt för den
verksamhet som skattskyldigheten omfattar och i övrigt företräda den
utländske företagaren i frågor som gäller skatt enligt denna förordning.
Länsstyrelsen kan om särskilda skäl föreligger kräva, att säkerhet skall
ställas för skattens betal-ring. Underlag för kontroll av skatteredovisningen
skall finnas . tUlgängligt hos representanten. Verksamhet som staten eller
kommun bedriver för alt uteslutande tillgodose eget behov räknas som
yrkesmässig endast när den drives i bolagsform eller liknande. Detta gäller
även vid ekonomiskt samgående mellan staten och kommun eller mellan kommuner
för verksamhet som avser visst gemensamt ändamål. Med kommun förslås även
landstingskommun.
Bedriver staten, kommun eller Bedriver staten, kommun eller
kommuner var för sig eller gemen- kommuner var för sig
eller gemen
samt verksamhet som icke uteslu- samt verksamhe som icke uteslu
tande tUlgodoser egna behov, räk- lande tillgodoser egna behov, räk
nas verksamheten, när den ej dri- nas verksamheten, när den ej dri
ves i bolagsform eller liknande, ves i bolagsform eller liknande,
som yrkesmässig till den del den som yrkesmässig till den del den
avser annat än egna behov. Som avser annat än egna behov. Som
yrkesmässig verksamhe anses alllid yrkesmässig verksamhet anses all
statens järnvägars befordran av va- tid statens järnvägars befordran av
ror, postverkets befordran av va- varor, postverkets befordran av
ror i dUigensrördsen samt postver- varor i diligensrörelsen samt post-
kels befordran av postpaket och verkets befordran av postpaket
gruppkorsband. och gruppkorsband. Som yrkes-
mässig verksamhet anses vidare alltid kommuns omsättning
av vara som avses i 8 § 4, transport i samband med renhållning eller
omhändertagande och förstöring av vara.
Prop.
1973:163 13
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om särskUda skäl föreligger kan Konungen förordna att
statiig verksamhet, som avser eget behov och som ej enligt andra eller tredje
stycket är att anse som yrkesmässig, tUls vidare skall anses utgöra yrkesmässig
verksamhet.
2. Med omsättaing av vara, byggnad eller tjänst förstås
enligt denna
förordning alt vara eller byggnad säljes och alt tjänst ulföres eller för
medlas (tillhandahålles) mot vederlag. Med försäljning likstäUes byte.
Med
omsättning förstås vidare uttag av vara ur verksamhet för annat ändamål än för
försäljning, när rätt tUl avdrag för ingående skatt föreligger enligt 17 §.
Som omsättning anses i enlighet härmed uttag av vara för den skattskyldiges
eller hans anställdas personliga brak. Utför den som bedriver byggnadsrörelse
reparations-, underhålls- eUer förbättringsarbete på egen faslighet, som icke
användes i rörelsen och ej heller utgör lagertUlgång i denna, anses uttag av
byggnadsmaterial och annat material för arbetet som omsättning. Omsättning
föreligger även när den som bedriver handel med begagnade personbilar eUer
begagnade motorcyklar i förening med verkstadsrörelse uttager vara ur
verkstadsrörelsen för att tillföras begagnad personbil eller bagagnad
motorcykel som utgör omsättningsvara i handeln med begagnade sådana fordon.
Uttag av byggnad anses som omsättning när uttaget sker ur
byggnadsrörelse. Andra stycket äger därvid motsvarande tUlämpning, Byggnad
anses som uttagen även om den behålles av den som driver byggnadsrörelsen utan
att användas för stadigvarande brak i denna.
Som omsättning anses icke uttag av maskin eller annan
skattepliktig vara med undantag av skattepliktig personbU eller motorcykel från
lager av omsättningsvaror för användning som anläggningstillgång eller material
i den skattskyldiges skattepliktiga verksamhet.
Som omsättning anses icke heller skadevållandes
avhjälpande av skada. Ersättning som erhålles för annat omhändertagande än
sådant som avses i 11 § 3 anses icke som omsättning för mottagaren.
Med personbil förstås enligt denna förordning även med
skåp-, stations-vagns- eller personbilskarosseri utrastad lastbil med
tjänstevikt ej över 1 800 kilogram.
Med motorcykel förstås icke moped.
3. Den
som i egenskap av om- 3. Den som i egenskap av om
bud förmedlar vara eller tjänst bud / eget
namn förmedlar vara
som anges i 2 § första stycket är eller
tjänst som anges i 2 § första
skattskyldig om han uppbär likvi- stycket
är skattskyldig om han
den för vaian eller tjänsten, exem- uppbär
likviden för varan eller
pelvis såsom kommissionär vid tjänsten,
exempelvis såsom kom-
försäljning i kommission. missionär vid försäljning i kom
mission.
Vid försäljning på auktion av vara som utgör
omsättningstillgång eller annan anläggningstillgång än byggnad i yrkesmässig
verksamhet är den skattskyldig, för vars räkning försäljningen sker. Sker
auktionsförsäljning
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
av
företag, som bildats av producenter för avsättning av deras produktion eUer
som tUlkommit för sådant syfte, är auktionsföretaget att anse som skattskyldig
återförsäljare. Delta gäller exempelvis auktionsföretag, som förmedlar
avsättning av grönsaker, blommor m. m. för odlares räkning och av fiskares
fångst. I sådant fall föreligger skattskyldighet både för auktionsföretaget och
för den, vars varor säljes på auktionen. I andra fall av försäljning på auktion
för annans räkning föreligger icke skattskyldighet för auktionsförrättare.
Vid försälfning på exekutiv auktion föreUgger icke skattskyldighet
för den som ombesörjer försäljningen.
4. Som export räknas bl.
a. omsättning av vara eller tjänst på fartyg och luftfartyg i utrUiestrafik
samt omsättning som innebär försäljning eller uttag av vara eller
tillhandahållande av tjänst lill eller för brak på sådant fartyg eller
luftfartyg. Som export räknas även varuförsäljning inom landet, när direkt
utförsel av varan för köparens räkning skall ombesörjas av speditör eller
fraktförare som anlitats av säljaren eller köparen. Motsvarande gäller i
fråga om varuförsäljning inom landet till utländsk företagare som hämtar
varan här i landet för direkt utförsel med eget transportmedel, om varan är
avsedd för verksamhet som företagaren bedriver i utlandet. Vidare räknas
exempelvis arkitektarbete som avser anläggning utom landet till export.
4. Som export räknas bl. a. omsättning av vara eller tjänst på fartyg
och luftfartyg i utrikestra-fik samt omsättning som innebär försäljning eller
uttag av vara eller tillhandahållande av tjänst till eller för brak på sådant
fartyg eller luftfartyg. Som export räknas även varaförsäljning inom landet,
när direkt utförsel av varan för köparens räkning skall ombesörjas av speditör
eller fraktförare som anlitats av säljaren eller köparen. Motsvarande gäller i
fråga om varuförsäljning inom landet till utländsk företagare som hämtar varan
här i landet för direkt utförsel med eget transportmedel, om varan är avsedd
för verksamhet som företagaren bedriver i utlandet. Vidare räknas exempelvis
arkitekt-arbete som avser anläggning utom landet till export. Även reparation
och leverans av vara anses som export när tillhandahållandet sker åt utländsk
företagare, som ej är skattskyldig, inom ramen för garantiåtagande som gjorts
av denne. Förmedling av vara anses som export när tjänsten tillhandahålles
utländsk uppdragsgivare som ej är skattskyldig.
tUl6§
opaginerad Kontrollera mot PDF
Redovisningsskyldighet för
delägare i enkelt bolag, s. k. gruvbo-lag eller partrederi bestämmes av
bolagets eller rederiets hela skattepliktiga omsättning.
Redovisningsskyldighet
för delägare i enkelt bolag, s. k. gravbolag eller partrederi bestämmes av
bolagets eller rederiets hela skattepliktiga omsättning. Motsvarande gäller
vid samäganderätt.
Prop. 1973:163 15
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
Avvecklas
verksamhet, för vUken redovisningsskyldighet föreligger, skall redovisning av
skatt fullgöras till och med den redovisningsperiod under vilken avvecklingen
slutförts.
till
7 §
Fastighet
enligt 4 § kommunalskaltdagen utgör icke vara. Vara som inmonterats i fastighet
räknas som tillbehör till fastigheten. Inmonteringen anses som
arbetsprestation avseende fastighet. Detta gäller oavsett om arbetet utförs åt
fastighetens ägare eller annan, exempelvis hyresgäst.
Fast maskin och annat
inventarium som hör tUl byggnad och som enligt punkt 5 av anvisningarna till
10 § kommunalskattelagen åsättes särskilt maskinvärde (s. k. fast maskin)
anses alltid som vara enligt denna förordning. A andra sidan räknas alltid
ledning för överföring av elektrisk kraft, värme, gas, vatten eller annan
produkt, för tdeförbmddse eller för jämförligt ändamål som fastighet när
ledningen icke ingår i fast maskin, som äf att anse som vara, eller i annat
inventarium. Som fastighet anses även exempelvis linbana för person- eller
godsbefordran.
Aktie,
obligation, biljett, lottse- Aktie, obligation, biljett, lottse
del, presentkort och annan jäm- del, presentkort och annan jäm
förlig handling anses som vara en- förlig handling anses som vara en
dast när handlingen omsattes eller dast när handlingen omsattes el
införes som trycksak. Frimärke, ler införes som trycksak. Sedel och
sedel och mynt anses som vara mynt anses som vara när fråga
när fråga uppenbarligen är om uppenbarligen är om samlarobjekt,
samlarobjekt.
tUl
8 §
Undantaget
för fartyg gäller icke sådan farkost, för vilken förflyttningen är av
underordnad betydelse i förhållande till huvuduppgiften. Flodsprata,
pontonkran, flytdocka och annan till tulllaxenummer 89.03 hänförlig farkost
utgör skattepliktig vara.
Undantaget för fartyg för
yrkesmässigt fiske gäller alla fartyg, som säljes eller införes för att
användas vid sådant fiske, oavsett om fartyget är särskUt anordnat för delta
ändamål.
Undanlaget
för livräddnings- Undantaget för livräddnings-
kryssare gäller endast
sådant far- kryssare gäller endast sådant far
tyg, som ställes tUl förfogande för tyg, som ställes tUl förfogande för
Svenska sällskapet för räddning af Svenska sällskapet för räddning av
skeppsbrutne. skeppsbratne. Som yrkesmässig
godsbefordran anses även transport med fartyg av eget gods.
Undantaget
för gas och annat bränsle gäller icke vara, som med hänsyn tUl
försäljningsform, kvantitet eller förpackning har karaktär av butiksvara.
Undantaget
för allmän nyhetstidnmg gäller sådan publikation av dags-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
presskaraktär som normalt utkommer med minst ett nummer
varje vecka.
Undantaget
för periodisk publikation under 6 gäller svenskt och utländskt alster av
angivet slag, som enligt ulgivningsplan utkommer med normalt minst fyra nummer
om året. Till sammanslutning med huvudsakligt syfte att verka för idrottsligt
ändamål hänföres endast sammanslutning som är ansluten tUl Sveriges
riksidrottsförbund eller Svenska korporationsidrottsförbundet eller är
representerad inom Sveriges olympiska kommitté. Som försvarsfrämjande
sammanslutning räknas endast sammanslutning som anges i 1 § punkt 1 kungörelsen
den 11 december 1953 (nr 737) angående frivUlig försvarsverksamhet eller som
har tiU uppgift att stödja hemvärnets verksamhet.
Butiksmässig försäljning enligt 8 föreligger, när
upphovsmannen säljer egna konstverk i lokal som stadigvarande användes för försäljning
och som är skild från hans bostad eller ateljé. Försäljning i samband med
utställning enligt 8 är icke skattepliktig, när upphovsmannen själv anordnar utställningen
och själv uppbär betalningen av köpare.
Fordon
under 11 anses som begagnat endast om det tidigare för annat ändamål än
yrkesmässig återförsäljning sålts eller uttagits inom landet eller införts
till landet. Har ny personbU eller ny motorcykel anskaffats för yrkesmässig
uthyrning anses fordonet icke som begagnat när det säljes eller uttages av
uthyraren.
Med
personbil under 11 avses även med skåp-, stationsvagns-eller
personbilskarosseri utrustad lastbil med tjänstevikt ej över 1 800 kilogram.
Med motorcykel avses icke moped. Fordonet anses som begagnat endast om det tidigare
för annat ändamål än yrkesmässig återförsäljning sålts eller uttagits inom
landet eller införts tUl landet. Har ny personbU eUer ny motorcykel anskaffats
för yrkesmässig uthyrning anses fordonet icke som begagnat när det säljes
eller uttages av uthyraren.
opaginerad Kontrollera mot PDF
till 10 Tjänst under 1 är icke skattepliktig om den avser
annan sådan vara som är undantagen från skatteplikt enligt 8 § än begagnad personbil
eller begagnad motorcykel. Skatteplikt föreligger ej heller för tvätt av
utrastning till icke skattepliktigt fartyg eller luftfartyg. Tjänst som avser
sådan krigsma-
" Senaste lydelse 1970: 183.
§10
Tjänst under 1 är icke skattepliktig om den avser annan
sådan vara som är undantagen från skatteplikt enligt 8 § än begagnad personbil
eller begagnad motorcykel. Skatteplikt föreligger ej heUer för lagring av vara
åt annan än skattskyldig eller för tvätt av utrustning till icke
skattepliktigt fartyg eller
Prop. 1973:163 17
Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse
teriel, som anges i 8 § under 2 och luftfartyg. Tjänst
som avser sådan
som äges av staten, är skattefri. krigsmateriel, som anges i 8 § un-
der 2 och som äges av staten, är skattefri.
Med tillverkning på beställning avses förfärdigande av
vara av material som huvudsakligen tUlhandahålles av beställaren.
Som skattepliktig uthyming anses icke tillhandahållande av
mätare, apparat eller dylikt vid abonnemang på gas, vatten, värme, elektrisk kraft,
teletjänst eller liknande.
Med servering förstås tUlhandahållandet av mat, dryck
eller annan serveringsvara för förtäring på stäUet inom därför iordningställd
lokal eller plats.
Förmedling under 1 är skattepliktig endast när den sker
av den som är handelsagent enligt lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur
och handelsresande.
Som skattepliktig anses icke rengöring av möbler och annan
lös egendom i samband med rengöring av bostäder och andra lokaler.
Med omhändertagande och förstöring avses även
omhändertagande av sopor och avfall.
Till skattepliktig tjänst under 5 hänföres även tjänst som
avser inredning av byggnad eUer anläggning.
Tjänst som innebär bärgning räknas som transporttjänst.
Med annonsering avses ackvisition och utformning av annons
samt införande av annons, dvs. upplåtelse av annonsutrymme i tidning eller annan
publikation eller i s. k. ljustidning.
tiU 11 §11
Med resgodsbefordran avses även transport av
personbU eller motorcykel med fartyg i inrikes trafik, när transporten
utföres i samband med befordran av fordonets förare med samma transportmedel.
Undantaget under 3 för transporter tUl eUer från utlandet gäller direkta
sådana transporter. Sker särskild ttansport av export- eller importgods helt
inom landet, föreligger skattepliktig transportljänsl.
Med transport i samband med renhållning förstås även
bortforsling av sopor, avfall eller liknande från fastighet enligt avtal som
icke endast gäller tillfälligt transportuppdrag.
Undanlaget under 3 för tjänst för utiändsk uppdragsgivares
räknmg gäller endast när tjänsten har avseende på verksamhet som uppdragsgivaren
bedriver och som skulle ha medfört skattskyldighet till mervärdeskatt, om den
bedrivits här i landet.
" Senaste lydelse 1970:183. 2 Riksdagen 1973.1
saml. Nr 163
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
tUl 17 § Avdrag för ingående skatt skall styrkas av
skattedebitering på inköpsfaktura, avräkningsnola eller motsvarande handling
om icke säljaren enligt 16 § tredje stycket är undantagen från skyldighet att
på sådan handling anges skattens belopp.
Bestämmelserna i 17 § andra stycket gäller oberoende av
till vilken förvärvskälla etUigt kommunalskattelagen (1928: 370) den fastighetsförvaltande
verksamheten är alt hänföra.
Avdragsrätten för ingående skatt på driftkostnader för
personbU eUer motorcykel som utgör inventarium i skatlskyldigs verksamhet
omfattar alla sådana kostnader oavsett om fordonet helt eller endast delvis
användes i verksamheten. Avser ingående skall i annat fall endast delvis
sådant förvärv som omfattas av avdragsrätten eller endast delvis verksamhet som
omfattas av skyldighet att erlägga mervärdeskatt, skall beloppet av den
avdragsgUla ingående skatten bestämmas genom uppdelning efter skälig grand när
annat ej följer av 18 § tredje stycket.
Kan det styrkas alt vid leverans Kan del styrkas alt vid leverans
av vara till skattskyldig här i lan- av vara till
skattskyldig här i lan-
det
skatt erlagts för utländsk leverantörs räkning vid varans införsel, föreligger
avdragsrätt för köparen med belopp motsvarande den av tullmyndigheten
uttagna skallen, om avdragsrätt förelegat om köparen själv erlagt skatten.
det skall erlagts för utländsk ej skattskyldig leverantörs
räkning vid varans införsel, föreligger avdragsrätt för köparen med belopp
motsvarande den av tullmyndigheten uttagna skatten, om avdrags-rätt förelegat
om köparen själv erlagt skallen,
A vdragsrätten för ingående skatt på jordbruksarrende
omfattar hela skatten, även om i arrendet ingår värdet av bostad.
Finansieringsföretag äger rätt till avdrag för ingående
skatt som hänför sig till värdet av vara som enligt köpeavtal återtagits av
företaget.
Skattskyldigs avdragsrätt omfattar även ingående skatt
som hänför sig till avhjälpande av skada som han vållat i sin verksamhet.
tiU 19 § Skatlskyldig anses driva verksamhet i det län,
där verksamhetens styrelse har sitt säte eller, om säte för verksamheten ej
bestämts eller styrelse ej finnes, där verksamheten drives från fast
driftställe eller, om sådant driftställe ej fmnes, där den skatlskyldige är
bosalt.
Prop. 1973:163 19
Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse
Utländsk företagare, som enligt punkt 1 femte stycket av
anvisningarna till 2 § skall företrädas av representant, anses driva verksamhet
i det län, där representantens verksamhet anses bedriven enUgt första
stycket.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974, I
samband med ikraftträdandet iakttages följande.
1.
Äldre
bestämmelser gäller fortfarande, om annat ej följer av 2, i fråga om
tillhandahållande som skett före ikraftträdandet.
2.
I fråga om
upplåtelse av jordbruksarrende och tUlhandahållande av tjänst med utsträckning
i tiden gäller de nya bestämmelserna för likvider som tages emot efter
ikraftträdandet.
3.
Den som enligt
de nya bestämmelserna är redovisningsskyldig för upplåtelse av jordbraksarrende
äger rätt till avdrag för ingående mervärdeskatt från förordningens
ikraftträdande.
4.
Den som är
redovisningsskyldig enligt äldre bestämmelser för omsättning som avses i 2 §
första stycket 2 eUer andra stycket anses som redovisningsskyldig även enligt
nya bestämmelser. Efter anmälan av den redovisningsskyldige till länsstyrelsen
skall i stället nya bestämmelser tillämpas för honom.
5.
48 a § gäUer
icke i fråga om skatt som avser tid före den 1 januari 1974.
2 Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1957: 262) om allmän
energiskatt
Härigenom förordnas, att 19 § förordningen (1957: 262) om
aUmän energiskalt* skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §2 Vid riksskatteverkets sida skall finnas en särskUd
rådgivande nämnd {energiskattenämnden) med uppgift att till verket avgiva
yttrande och förslag i ärenden rörande energiskatt. Innan riksskatteverket
fattar beslut i dylika ärenden av principiell betydelse eller eljest av större
vikt, skall verket höra energiskattenämnden.
Energiskattenämnden skall ut- Om sammansättningen av ener-
göras
av ordförande och fyra leda- giskattenämnden förordnar Ko-möter.
Ordföranden skall vara el- nungen.
» Förordningen omtryckt 1964; 350. > Senaste lydelse
1971; 251.
Prop.
1973:163 20
Nuvarande
lydelse Föreslagen lyddse
ler
hava varit domare. Av ledamöterna skall en vara företrädare för
riksskatteverket och en för kommerskollegium. Av de båda övriga ledamöterna
skall den ene, beroende på om fråga är om beskattning av fasta bränslen,
flytande bränslen eller elektrisk kraft, företräda handeln med fasta bränslen,
handeln med flytande bränslen eller distributörer av elektrisk kraft och den
andre företräda allmänna konsumentintressen. Vid behandling av ärende, som
huvudsakligen berör antingen jordbruksnäringen eller industrien eller ock
handeln och hantverket, skall sistnämnda ledamot ersättas av ledamot, som
representerar vederbörande näringsgren.
För
ordförande och envar ledamot skall utses en suppleant. I fråga om suppleant
skall gälla vad nyss sagts om ordförande eller ledamot, som suppleanten skall
ersätta.
Ordförande,
ledamöter och suppleanter utses av Kungl. Maj: t för viss tid, dock högst fyra
år.
Denna
förordning träder i kraft den 1 januari 1974.
3
Förslag till
Lag
om ändring i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning
Härigenom
förordnas, att i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning skall införas en ny paragraf, 27 a §, av nedan angivna
lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
27
a §
Har den som företräder skattskyldig, som är juridisk person,
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att inbetala skatt i rätt tid
och ordning, är han jämte
Prop.
1973:Ibj 21
Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse
den skattskyldige betalningsskyldig för skattebeloppet och
ränta därå enligt 27 §. Betalningsskyldigheten får jämkas eller eftergivas när
särskilda skäl föreligga.
Talan om åläggande av betalningsskyldighet enUgt första
stycket föres vid allmän domstol. Talan får ej väckas och åtgärder för
indrivning får ej vidtagas sedan den skattskyldiges ansvarighet för
skattebeloppet bortfallit på grund av preskription. Hos den som blivit ålagd
betalningsskyldighet får indrivning ske i samma ordning som gäller för skatt.
Den som erlagt skattebelopp eller ränta på grund av
betalningsskyldighet enligt första stycket äger söka beloppet åter av den
skatt skyldige.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974. De nya
bestämmelserna gäller icke ifråga om skatt som avser tid före den 1 januari
1974.
4 Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1971:928) om
tillfällig nedsättning av den allmänna energiskatten
Härigenom förordnas, att förordningen (1971: 928) om
tillfällig nedsättning av den allmänna energiskalteni skall ha nedan angivna
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Utan hinder av bestämmelsema Utan hinder av bestämmelserna
i förordningen (1957: 262) om all- i förordningen (1957; 262) om all
män energiskatt kan Konungen i män energiskatt kan Konungen
konjunkturslimulerande syfte för- förordna om nedsättning av eUer
ordna om nedsättning av eller be- befrielse från allmän energiskalt,
frielse från allmän energiskalt, som som skall utgå under tiden den
skall utgå under tiden den 1 de- 1 december 1971den 31 decem-
cember 1971-den 31 december her 1974.
1973.
Denna förordning träder i kraft en vecka efter den dag, då
förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.
' Senaste lydelse 1972; 716.
Prop. 1973:163 22
Utdrag
av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majrt Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 12 oktober 1973.
Närvarande:
Statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING,
LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.
Chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i förordningen (1968: 430) om
mervärdeskatt m. m. och anför.
Inledning
Med
stöd av Kungl, Maj:ts bemyndigande den 15 oktober 1971 uppdrog jag åt
departementsrådet H, Fridolin att med biträde av vissa experter verkställa en
teknisk översyn av mervärdeskatten,i För utredningen antogs benämningen
mervärdeskatteutredningen (Fi 1971: 05). Särskilda direktiv meddelades inte för
utredningen,
I
februari 1973 avlämnade mervärdeskatteutredningen ett delbetänkande (Ds Fi
1973: 3) Översyn av mervärdeskatten Del I Materiella regler. Efter remiss har
yttranden över belänkandet avgetts av kam.marrät-ten i Göteborg, försvarets
materielverk, generaltullstyrelsen, riksskatteverket (RSV), kommerskollegium,
samtUga länsstyrelser, Folksam Ömsesidig Sakförsäkring (Folksam),
Konstnärernas riksorganisation. Kooperativa förbundet (KF),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Motorbranschens Riksförbund, Svensk
Industriförening, Svenska Byggnadsentreprenörföreningen, Svenska
Elverksföreningen, Svenska Företagares riksförbund. Svenska Försäkringsbolags
riksförbund. Svenska kommunförbundet. Svenska Kraftverksföreningen, Svenska
Landstingsförbundet, Svenska Revisorsamfundet, Sveriges
Frimärkshandlarför-bund, Sveriges Grossistförbund, Sveriges Handelsagenters förbund,
Sveriges Hantverks- och Industriorganisation (SHIO), Sveriges Hotell och
Restaurangförbund, Sveriges Konst- och antikhandlareförening, Sveri-
'
Som experter i utredningen har deltagit bitr, skattedirektören G. Allström,
direktören S, Crabo, docenten D, Helmers, byråchefen L, Mellbin och, tillika
sekreterare, kamraarrättsfiskalen L, Lindstam,
Prop.
1973:163 23
ges
Köpmannaförbund, Sveriges Tandteknikers riksförbund. Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Göteborgs kommun och Stockholms kommun. Gemensamt
remissyttrande har avgetts dels av Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) och
Sveriges Industriförbund, dels av Sveriges Akademikers centralorganisation
(SACO) och Statstjänstemannens riksförbund. Lantbrukarnas Riksförbund och
Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund har som eget remissyttrande
åberopat etl utlåtande av lantbrukets skattedelegation, KommerskoUegium har
berett handelskamrarna tillfälle att avge yttrande över betänkandet. Yttranden
har avgetts av handdskamrama i Göteborg och Karlstad (gemensamt) och av
Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare. Vidare har Skånes
handelskammare som eget yttrande åberopat det yttrande som avgetts av SAF och
Sveriges Industriförbund, Därutöver har yttranden i anledning av belänkandet
inkommit från Förenade fabriksverken, HSB:s Riksförbund och Svenska Riksbyggen
(gemensamt), Sveriges Redovisningskonsulters förbund. Svenska Travsportens
centralförbund och Nyköpings Bokförings- och Revisionsbyrå AB.
I
det avgivna delbetänkandet konstaterar utredningen inledningsvis att det i
begreppet teknisk översyn ligger en klar avgränsning av uppdragets omfattning
i vissa väsentliga hänseenden. Utanför uppdraget har sålunda ansetts falla
frågor som har avseende på mervärdeskattens avvägning såväl allmänt sett som
beträffande olika delar av beskaltningsområ-det. Utredningen har heller inte
ansett det ligga i uppdraget att överväga eller föreslå några mera
genomgripande ändringar i mervärdeskattens omfattning, t. ex. med avseende på
skattskyldighet och skatteplikt. Utredningen betonar att mervärdeskatten som
beskattningsform bygger på principen om en konsumtions- och konkurrensneutral
indirekt beskattning utan påtagliga kumulativa skatteeffekter. Utredningen har
därför särskilt granskal i vad mån skatten i sin nuvarande utformning brister i
neutralitet och om ändringar på denna grund är påkallade. Samtidigt har
utredningen tagit hänsyn till att fördelar som kan uppnås i bl. a.
neutralitetshänseende kan motvägas av det ökade bestyret med skatten som förändringarna
kan medföra.
Från
nu angivna utgångspunkter redovisar utredningen i det avgivna betänkandet
resultatet av en översyn av de materiella reglerna för mervärdeskatten.
Utredningen framhåller, att översynen i dessa delar är i princip avslutad i vad
avser reglerna om skattskyldighet, redovisningsskyldighet samt skattepUkt för
varor och tjänster. Vissa frågor som rör skattskyldighetens inträde,
beskattningsvärdets bestämmande, begreppet export i mervärdeskatteavseende och
den för mervärdeskatten speciella avdragsrätten för s, k. ingående skatt
behandlas också, men utredningen framhåller att ytterligare frågor på dessa
områden kommer att tas upp i ett slutbetänkande, I detta kommer dessutom att
behandlas frågor som
Prop. 1973:163 24
rör
fastighetsområdet, de processuella bestämmdserna samt administrationen och
kontroUen av mervärdeskatten.
Innan
jag går in på de av utredningen framlagda förslagen i ddbetän-kandet vill jag
ta upp några konkreta skattefrågor som utredningen berört utan något eget
ställningslagande. Frågorna gäller den allmänna energiskatten och beskattningen
av nöjesområdet,
AUmän
energiskatt utgår på bensin, brännolja, kol- och koksbränslen samt elkraft. Det
energiskattebdagda området omfattas ej av mervärdeskatten och därmed kan,
konstaterar utredningen, energiskatten betraktas som ett komplement till
mervärdeskatten. Den skiljer sig dock från mervärdeskatten därigenom att den
belastar inte endast den privata konsumtionen utan även näringslivets
förbrakning. Energiskatten utgår för elkraft med tio procent av kraftpriset,
medan den i fräga om bränslen utgår enUgt specifika skattesatser som inte
påverkas av prisskillnader för en och samma vara. Utredningen pekar på att
energiskatten skulle kunna inordnas i mervärdeskattesystemet ulan någon ökning
av antalet skattskyldiga till mervärdeskatt. En sådan åtgärd skulle emellertid
innebära dels ett inkomstbortfall för staten genom att energiskatten på näringslivets
bränsle- och energiförbrukning skulle bortfalla, dels en skärpt beskattning av
den privata förbrukningen av såväl bränslen som elkraft. Utredningen har därför
inte ansett det ligga inom ramen för sitt uppdrag att föreslå en
skatteomläggning med följdverkningar av antytt slag. Utredningen tillägger, att
den kumulativa effekt som energiskalten för näringslivet medför kan elimineras
genom att avdragsrätten i mervärdeskattesystemet utvidgas till alt omfatta
även energiskatt.
Frågan
om förhållandet mellan energiskatten och mervärdeskatten har tagils upp av
några instanser vid remissbehandlingen, Sveriges Industriförbund erinrar om
att förbundet tidigare hemställt att mervärdeskatteutredningen skulle erhålla
direktiv att även ta upp frågan om avdragsrätt för energiskatt i
mervärdeskattesystemet. Den kumulativa beskattning som energibeskattningen
medför belastar den svenska exporten och utsätter även inhemska företag som
avsätter sina produkter på hemmamarknaden för en diskriminering. Den hör
därför enligt förbundet inte hemma i det svenska skattesystemet och bör
undanröjas. SHIO anser att energiområdet i första hand bör inordnas i
mervärdeskattesysle-met. I andra hand kan organisationen tänka sig ell system
med avdrags-rätt för ingående energiskatt vid mervärdeskatleredovisningen.
Handelskamrarna i Göteborg och Karlstad framhåUer att energiskattens kostnadsfördyrande
effekt för näringslivet bör elimineras utan att beskattningen av den privata
bränsle- och kraftförbrukningen skärps.
Utredningen
har vidare berört beskattningen av nöjesområdet. Delta område ligger f. n.
utanför mervärdeskatten i den meningen att endast s. k. ingående skatt belastar
detta område. Utredningen erinrar om att
Prop. 1973:163 25
beskattningen
av nöjesområdet tidigare behandlats såväl i förarbetena till mervärdeskatten
som i riksdagen. Vad som därvid främst tUldragit sig intresse har varit den
klart kommersiella nöjessektom. En till denna sektor begränsad beskattning har
dock avvisats av såväl tekniska som konkurrensmässiga skäl. De tekniska skäl
som tidigare anförts mot en beskattning i mervärdeskattens form av hela
nöjesområdet är enligt utredningens mening alltjämt bärande. Vad som framstår
som möjligt, menar utredningen, är att under beskattningen inrymma viss, klart
kommersiellt betonad nöjesverksamhet. Mot bakgrund av att filmutredningen (U
1969: 52), som har i uppdrag att utreda frågan om filmbranschens ekonomiska
struktur och villkor m. m., vid tiden för delbetänkandets avlämnande inte
presenterat sina ställningstaganden i skattefrågan har utredningen avstått från
att behandla en av tekniska skäl motiverad utvidgad mervärdebeskattning inom
nöjesområdel.
Av
remissinstanserna har länsstyrelsen i Värmlands län, handelskamrarna i
Göteborg och Karlstad samt TCO tagit upp frågan om att inrymma nöjesområdet
under mervärdeskatten. Länsstyrelsen erinrar om, att man i annat sammanhang
framhållit att anledning saknas att undanta sädana nöjen som biograf-,
varieté- och cirkusföreställningar, marknads- och tivolinöjen samt
danstillställningar från mervärdeskatteområdet. Länsstyrelsen anser att det
fortfarande finns starka skäl att inrymma nöjesområdet inom mervärdeskattens
ram. Handdskamrama framhåller att frågan om nöjesbranschens beskattning snarast
möjligt bör tas upp tUl praktisk bedömning. TCO anför att organisationen länge
hävdat principen om en generell mervärdebeskattning, varvid undantagen från
skatteplikt i allmänhet enbart kan motiveras av rent tekniska skäl. Samhällets
ekonomiska stöd till olika verksamheter bör utgå i form av direkta bidrag
istället för skallefrihet. TCO anser i enlighet härmed, att nöjen bör omfattas
av mervärdeskatten och att utredningen därför i slulbelänkandet bör utveckla
tekniken för en beskattning.
Energiskatten
är som utredningen påpekat att betrakta som ett komplement lill
mervärdeskatten. Både tidigare och i det nu aktuella sammanhanget har
framhållits att energiskatten medför en koslnadsbdast-ning som påverkar
konkurrensmöjligheterna för det svenska närmgslivet både nationellt och
internationellt. Krav har därför rests på åtgärder för att undanröja denna
verkan av energiskatten. Utredningen har klart visat vad följden skulle bli om
detta skulle åstadkommas genom att ersätta energiskatten med mervärdeskatt.
Resultatet skulle bl. a. bli en väsentligt skärpt beskattning av den privata
bränsle- och kraftförbrukningen vilket ytterligare skuUe accentueras vid den nu
stigande prisutvecklingen på bränsleområdet. För att undvUa sådana
följdverkningar skulle mervärdeskatten få differentieras med ett flertal
skattesatser. En sådan lösning är orealistisk och jag avvisar därför tanken på
att ersätta energiskatten med mervärdeskatt.
Prop.
1973:163 26
Utredningen
har emellertid även framhållit möjligheten att undanröja energiskattens
kostnadsfördyrande verkningar för näringslivet genom en rätt för företagarna
att i sina mervärdeskattedeklarationer göra avdrag för erlagd energiskatt på
samma sätt som avdrag får göras för ingående mervärdeskatt på inköp för
verksamheten. Denna lösning har visserligen den fördelen att beskattningen av
den privata bränsle- och kraftförbrukningen inte påverkas, men den skulle leda
till ett inkomstbortfall för staten av en storlek som det saknas
statsfinansieUt utrymme för. Någon ändring av energibeskattningen i enlighet
med den av utredningen antydda lösningen kan jag därför inte förorda.
Jag viU i detta sammanhang
ta upp ytterligare några frågor som gäller energiskalten. Enligt förordningen
(1971:928, ändrad 1972:716) om tillfällig nedsättning av den allmänna
energiskalten har Konungen bemyndigats att i konjunkturslimulerande syfte
medge nedsättning av eller befrielse från allmän energiskatt, som skall utgå
under tiden den 1 november 1971den 31 december 1973. Med stöd av bemyndigandet
har Kungl. Maj:t meddelat föreskrifter om nedsättning i sådan omfattning att
skattebelastningen begränsas för industriföretag tiU 0,2 % av saluvärdet ab
fabrik. Handdsträdgärdsmästarna erhåller nedsättning med 85 % av skatten på
bränsle som används för drivhusuppvärmning. Prisutvecklingen på oljemarknaden
motiverar enligt min mening att nedsättning i samma omfattning kan medges även
under år 1974. Jag förordar därför, att bemyndigandet enligt förordningen
förlängs till utgången av år 1974. Med hänsyn lill skälen för fortsatt
nedsättning bör orden "i konjunkturslimulerande syfte" utgå ur
författningen.
Genom
beslut av statsmakterna våren 1973 (prop. 1973: 41, NU 1973: 54, rskr 1973:
225) inrättades den 1 juli 1973 en ny myndighet, statens industriverk, som
övertagit bl. a. de arbetsuppgifter som elbyrån inom kommerskollegium svarat
för.
I
19 § förordningen (1957: 262) om aUmän energiskatt finns bestämmelser om en
energiskattenämnd, som lämnar yttranden och förslag till RSV i ärenden som
gäller energiskatt. Enligt 19 § andra stycket skall en av ledamöterna vara
företrädare för kommerskollegium. Vidare lämnas detaljerade bestämmdser bl. a.
om nämndens sammansättning.
Enligt
min mening bör bestämmelser om energiskattenämndens sammansättning m. m. inte
tas in i energiskatteförordningen. I likhet med vad som gäller t. ex. i fråga
om reklamskattenämnden bör Kungl. Maj:t anförtros uppgiften att förordna om
nämndens sammansättning. Därvid kommer jag att förorda att en ledamot skaU
företräda statens industriverk. Förslag till ändring av
energiskatteförordningen i enlighet här-medthar utarbetats inom
finansdepartementet.
Som
nämnts har utredrdngen även berört frågan om mervärdeskatt på nöjen. Jag har
tidigare uttalat min anslutning till uppfattningen att en
Prop. 1973:163 27
generell
indirekt konsumtionsbeskattning borde omfatta även nöjesområdet. En
beskattning härav är emellertid, som utredningen konfirmerar, förenad med
besvärliga tekniska problem, även om beskattningen begränsas tUl den klart
kommersiella sektorn. Jag är därför inte beredd att nu ta StäUning till frågan
om en vidgad beskattning av nöjesområdet.
Beskattningsformen
mervärdeskatt
Mervärdeskatten
ar en form av omsättningsskatt som är avsedd att vara neutral från såväl
konkurrens- som konsumtionssynpunkt. Redan häri ligger att mervärdeskatten
utgör en form för indirekt beskattning av generell räckvidd. Som omsättningsskatt
betraktad skiljer sig mervärdeskatten i princip inte från andra
konsumtionsskatter. Den utgår vid yrkesmässig omsättning av skattepliktiga
objekt och prestationer och erläggs tUl staten av den som yrkesmässigt säljer
eller tillhandahäller, dvs, omsätter, sådana objekt och tjänster. Vad som
skiljer mervärdeskatten frän andra omsättningsskatter av traditionell typ är
att den för att få avsedd neutral verkan uppbärs i flera på varandra följande
beskattningsled. Om fullständig neutralitet skall uppnås, krävs alt
mervärdeskatten omspänner samtliga led i produktions- och distributionskedjan
och därtill också utgår vid import av skattepliktiga objekt.
Mervärdeskattens
grandlanke är att skatt skall utgå på den värdetillväxt eller det mervärde,
som ett skattepliktigt objekt tillförts genom bearbetning, hantering eller
annan åtgärd i de olika leden inom produktions- och distributionskedjan. Denna
skatteeffekt uppnås genom ett i mervärdeskattesystemet inbyggt och för detta
system karakteristiskt avdragsförfarande. Detta är knutet till den redovisning
av skatt lill staten som de skattskyldiga har att göra löpande för bestämda
redovisningsperioder på grundval av särskilda deklarationer, I denna
skatteredovisning har den skattskyldige rätt att från skatten på egen
omsättning (utgående mervärdeskatt) dra av den skatt som utgått på
anskaffningar och omkostnader för den verksamhet som omfattas av
skattskyldigheten till mervärdeskatt (ingående mervärdeskatt), SkUlnaden mellan
utgående och ingående mervärdeskatt utgör det belopp som skall inbetalas till
staten och det är detta belopp som kan sägas representera del mervärde som den
skattskyldige presterat. Om den ingående mervärdeskatten är större än den
utgående återbetalas det överskjutande beloppet.
För att eliminera
dubbelbeskattningseffekter och därmed uppnå en neutral verkan av beskattningen
krävs inte endast att mervärdeskatten har en generell räckvidd utan även att
avdragsrätten för ingående skatt omfattar i princip alla anskaffningar och
kostnader som direkt eller indirekt påverkar priserna. Med avdragsrätt för
såväl byggnads- och maskininvesteringar som anskaffningar av omsältningsvaror,
material och tillbehör samt tjänster uppnås, att produktions- och
dislribulionsappara-
Prop. 1973:163 28
ten
i praktiken inte belastas med någon skatt. Varje skattskyldig kan därför,
oavsett inom vilket beskattningsled han befinner sig, kalkylera sina priser
före skatt utan någon mervärdeskattebelastning. Den utgående skatten kommer
därigenom att beräknas på priser som inte är belastade med någon ingående
skatt. Den samlade skattebelastningen blir i princip densamma som om hela
skatten uttagits vid den sista omsättningen till den slutlige förbrakaren.
Härigenom får mervärdeskatten, trots det upprepade skatteuttaget vid omsättning
i flera pä varandra följande led, karaktär av en renodlad
konsumtionsbeskattning, som därtUl är likvärdig för all konsumtion om annat
inte åsyftas t. ex, genom en differentiering av skattesatsen.
Den
neutralitet som mervärdeskatten tar sikte på förutsätter bl, a att export kan
ske till priser som inte påverkas av sådan skatt. Detta åstadkoms genom att
exporten ej beläggs med skatt och att avdragsrätt för ingående skatt också
tillkommer exportörer. Lika angeläget är att importen blir föremål för en
beskattning som är likvärdig den som träffar inhemska varor. Detta uppnås genom
beskattning av importen i samband med införseln till landet. Sådan vid import
uttagen skatt omfattas av avdragsrätten, om införselvaran omsätts yrkesmässigt
eUer används för skattepliktig verksamhet inom landet.
Den
svenska mervärdeskatten är utformad enligt nu angivna allmänna principer. Den
träffar omsättning inom landet av varor, tjänster och vissa byggnader.
Beskattningsområdet har generell räckvidd. Skattskyldigheten omfattar samtiiga
led i produktions- och distributionskedjan samt företagare som tillhandahåller
skattepliktiga tjänster. Skatten utgår på omsättaingsvärdet enligt gällande
procentuell skattesats, som är densamma vid omsättning inom landet och vid import.
Skatten redovisas av de skattskyldiga enligt ett deklarationsförfarande för
bestämda perioder och inbetalas samtidigt med deklarationens avgivande. Beskattningsmyndighet
är i fråga om omsättning inom landet länsstyrelsema och i fråga om importen generaltullstyrelsen,
Riksskatteverket är central myndighet för mervärdeskatten med uppgift bl, a,
att åstadkomma en enhetlig och likformig tillämpning av skatten.
Mervärdeskatten
infördes den 1 januari 1969 med skattesatsen 10 %. Den 1 januari 1971 höjdes skatten
tUl 15 %. Beskattningsvärdet utgöres av det faktiska eller avtalade priset
inkl. skatt. Skattesatsen 15 % svarar mot ett pålägg på priset före skatt om
17,65 %. För vissa varor och tjänster utgår skatt på reducerade
beskattningsvärden. Reglerna härom innebär en reducering av skatten till 60 %
eller 20 % av full skatt, vUket svarar mot pålägg på priset före skatt om 9,89
% resp. 3,04 %.
Prop. 1973:163 29
Skattskyldighet
Gällande
bestämmelser i huvuddrag. Skattskyldigheten till mervärdeskatt regleras i
första hand i 2 och 3 §§ MF med tUlhörande anvisningar. Innebörden av däri
meddelade bestämmelser är i korthet följande.
Som
grundförutsättning gäller att endast yrkesmässigt bedriven verksamhet medför
skattskyldighet. För att skattskyldighet skall föreligga krävs dessutom, att
varor, byggnader eller tjänster som omfattas av MF omsätts i verksamheten. Det
normala är därvid att omsättningen avser skattepliktiga varor, byggnader eller
tjänster. Skattskyldighet som därvid uppkommer medför i princip skyldighet för
den som bedriver verksamheten att redovisa och betala mervärdeskatt till
staten (faktisk skattskyldighet).
Yrkesmässig
omsättning av vissa varor eUer tjänster som undantagits från skatteplikt enligt
särskilt stadgande i MF, de s. k. kvalificerade undantagen, föranleder också
skattskyldighet. Denna innebär dock endast att den skattskyldige i
skatteredovisningen till staten äger rätt att göra avdrag för ingående
mervärdeskatt i verksamheten. Utgående skatt på den egna omsättningen skall ej
redovisas. Genom avdragsrätten uppnås fuUständig skattefrihet för de
kvalificerat skattefria varorna eller tjänsterna. Denna skattskyldighet kallas
i det följande teknisk skattskyldighet. I vissa utländska mervärdeskattesystem
uppnås motsvarande effekt genom alt varoma eller tjänstema i fråga är
skattepliktiga med skattesatsen fastställd tUl O % ("zero-rate").
Som
ett tredje slag av skattskyldighet kan betraktas den som föreUgger vid
omsättaing genom export av skattepliktiga eUer kvalificerat skattefria varor
eller tjänster. Även denna skattskyldighet är av teknisk natur på så sätt att
den skapar föratsättning för export utan någon belastning av mervärdeskatt.
Härutöver
gäller att Kungl. Maj:t kan, i syfte att undanröja kumulativa skatteeffekter,
förordna om skattskyldighet för omsättning av annan tjänst än sådan som
uttryckligen anges i MF.
Vad
nu anförts gäller skattskyldighet vid omsättning i verksamhet här i landet.
Härjämte föreligger skattskyldighet vid införsel tUl landet av skattepliktig
vara. Härvidlag åvilar skattskyldigheten den som i tullhänseende är varahavare
och det saknar betydelse om denne bedriver yrkesmässig verksamhet eUer ej i
Sverige. Skattskyldighet åvilar således även privatperson som importerar
skattepliktig vara.
Med
bortseende från vad som gäUer vid Unport utgör en förutsättning för att
skattskyldighet skaU föreligga, att verksamheten är att betrakta som
yrkesmässig. Så är alltid fallet när inkomsten av verksamheten utgör
skattepUktig intäkt av rörelse eUer jordbruksfastighet enligt kommunalskattelagen
(1928: 370), KL. Även annan verksamhet är yrkesmässig.
Prop. 1973:163 30
när
den omfattar ej enbart enstaka omsättning av vara eller tjänst, även om
verksamheten inte medför skattskyldighet enligt KL. Härav följer bl. a. att skattskyldighet
kan föreligga för staten och för kommuner. Skattskyldighet i fråga om statlig
och kommunal verksamhet behandlas närmare i det följande.
Skattskyldighet
föratsätter vidare att skatteobjekt omsätts i verksamheten. Med omsättning
förstås därvid försäljnmg eller byte av vara eller byggnad samt
tillhandahållande av tjänst. Som omsättning betraktas även uttag av vara ur
verksamhet, t. ex. för privat konsumtion. Uttag av tjänst anses däremot ej som
omsättning.
Skattskyldigheten åvilar
alltså den som yrkesmässigt omsätter vissa varor, byggnader eller tjänster.
Dessutom föreligger skattskyldighet för den som i egenskap av ombud
yrkesmässigt förmedlar varor eller tjänster och uppbär betalningen härför.
Auktionsförrättare anses i allmänhet ej som skattskyldigt ombud.
I
fråga om enkelt bolag, s. k. gruvbolag och partrederi åvilar skattskyldigheten
de enskilda delägarna. På ansökan av samtliga delägare kan länsstyrelsen
besluta att en av dem skall anses som skatlskyldig för hela företaget. Till
skillnad häremot är handelsbolag, dödsbo och konkursbo skattskyldigt.
Verlisamhet
av ringa omfattning
GäUande
bestämmelser. Verksamhet är yrkesmässig enligt MF när inkomsten därav är att
anse som skattepliktig intäkt av rörelse eller jordbruksfastighet enligt KL. Frågan
om verksamhetens art och omfattning är därför att bedöma i första hand enligt
KL:s regler. Om inkomst av rörelse eller jordbraksfastighet ej föreligger kan
verksamheten ändå anses yrkesmässig, nämligen om den innefattar "icke
enbart enstaka försäljning eller uttag av vara eller tillhandahåUande av
tjänst".
Utredningen.
För gränsdragning mellan yrkesmässig och ej yrkesmässig verksamhet fyller,
menar utredningen, anknytaingen tUl KL:s bestämmelser om vad som är inkomst av
rörelse eUer jordbruksfastighet funktionen av en huvudregel. Anledning saknas
enligt utredningen att ändra på denna principiella anknytning.
I
fråga om verksamhet, som inte anses yrkesmässig enligt huvudregeln, får
bedömningen ske med utgångspunkt i uttrycket "icke enbart enstaka"
tillhandahållande. Även om uttrycket inte behöver tolkas och inte heller har
tolkats så att redan två eller tre transaktioner medför skattskyldighet, är det
enligt utredningen i viss utsträckning missvisande. Avsikten med bestämmelsen
torde ha varit att verksamhet, vari med viss regelbundenhet förekommer
skattepliktiga transaktioner, skulle kunna anses som yrkesmässig. Denna enligt
uttedningen rikliga tanke bör dock
Prop. 1973:163 , 31
komma
tUl tydligare uttryck i MF. Utredningen föreslår att bestämmelsen utformas så
att verksamhet anses som yrkesmässig om den drivs i butiksmässiga eller eljest
rördsdiknande former, även om den inte är alt anse som yrkesmässig enligt
huvudregeln.
Den
förordade bestämmelsen bör äga tUlämpning på all verksamhet, om inte särskilda
bestämmelser meddelats av annat innehåll. Således bör den gälla verksamhet som
bedrivs inte endast av privatpersoner utan också av staten, kommun, ideella
organisationer och utländska företagare. Vidare bör den avse t. ex,
försäljning av produkter frän annan fastighet än jordbruksfastighet.
Avgörande
för frågan om viss verksamhet medför skattskyldighet bör enligt utredningen
vara om den vid en samlad bedömning av dess omfattning, karaktär och
kontinuitet samt antalet omsättningar m. m., framstår som yrkesmässigt
bedriven. Drivs verksamheten i konkurrens med annan verksamhet som är
yrkesmässig bör även detta beaktas, I tveksamma fall bör det vara berättigat
att fästa avseende vid t. ex. den s. k. 10 OOO-kronorsgränsen, som gäller för
redovisningsskyldighet. Samtidigt är det, menar utredningen, klart att viss
verksamhet kan anses som yrkesmässig även om den skattepliktiga omsättningen
understiger 10 000 kronor. Inte heller antalet transaktioner i verksamheten bör
ensamt vara avgörande. Skattskyldighet bör kunna uppkomma även vid enstaka omsättning,
om denna i sig själv är av större omfattning, t. ex. en byggnadsentreprenad.
Utredningen
föreslår en ändring i p. 1 av anvisningarna till 2 § MF i enlighet med vad som
anförts.
Utredningen tar också upp
frågan om gränsdragningen i mervärde-skattehänseende mellan tjänst och rörelse
och framhåller därvid att personer, ofta med arbetsanställning som
huvudsysselsättning, kan utnyttja sin yrkeskunskap till att på fritid utföra
tjänster. I den mån dessa tillhandahålls slutliga konsumenter kan uppenbara
fördelar uppnås för båda parter, om mervärdeskatt inte tas ut på tjänstema.
Detsamma gäller f. ö. i inkomstskattehänseende. Utredningen anser sig endast
kurma konstatera att de svårigheter som föreligger på detta område knappast är
av skatteteknisk natur utan i allt väsentligt av konlrollteknisk art. Utredningen
understtyker vikten av att man vid inkomsttaxeringen i de nu aktuella fallen
beaktar tUl vUken förvärvskälla en inkomst faktiskt hör och att uppmärksamhet
ägnas åt kontroll av de verksamheter det här är fråga om vid sidan av tjänst.
Remissinstansema.
Utredningens förslag att skattskyldigheten även i fortsättningen skall vara
knuten lill sådan verksamhet som utgör rörelse eller jordbruksfastighet enligt
KL biträds allmänt av remissinstanserna. RSV, länsstyrelserna i Blekinge,
Hallands och Älvsborgs län samt Lantbrukarnas Riksförbund föreslår att
gällande bestämmelser kompletteras
Prop.
1973:163 32
så
att även sådan verksamhet som utgör annan fastighet enligt KL skall anses som
yrkesmässig enligt MF. RSV anför som skäl härför, att det förekommer
upplåtelser från annan fastighet av avverkningsrätt till skog, rätt att ta
jord, sten eller annan naturprodukt och rätt till fiske och dessutom försäljning
av frakt, bär och rotfrakter. Sådan omsättning representerar inte sällan
betydande värden och därför är det inte tUlräckligt att omsättning i denna
förvärvskälla anses som yrkesmässig enligt MF endast om den sker i
butiksmässiga eller eljest rördsdiknande former. Nyss nämnda länsstyrelser
anför liknande synpunkter och Lantbrukamas Riksförbund anger dessutom, att
antalet redovisningsskyldiga inte torde öka nämnvärt om inkomst av annan
fastighet skapar skattskyldighet enligt MF, eftersom produktionsomsättningar
från annan faslighet som överstiger 10 000 kr. per år i de flesta fall är att
hänföra till inkomst av rörelse.
ÅtskUliga
remissinstanser framhåUer, att gränsdragningen mellan å ena sidan
förvärvskällan tjänst och å andra sidan förvärvskällorna rörelse och
jordbraksfastighet i många fall är besvärlig. Länsstyrelsen i Blekinge län
anför att detta problem förekommer i stor omfattning beträffande sådana
personer som saknar fast anställning men åtar sig att utföra t. ex. snickeri-,
målnings- och murningsarbeten. Denna kategori av skattskyldiga deklarerar
regelmässigt sina intäkter i förvärvskällan tjänst. Lokala skattemyndigheterna
hänför inkomsten av dessa uppdrag vid fastställande av pensionsgrundande
inkomst tUl inkomst av anställning och uppdragsgivaren blir således skyldig
att betala arbetsgivaravgift. Länsstyrelsen i Hallands län anför att den
ansett sig böra avstå från registrering av vissa byggnadsverksamheter, som
enligt vanligt sätt att se är drivna i rörelseform, av den anledningen, att försäkringsmyndigheterna
bedömt dessa byggnadsentreprenörer såsom arbetstagare och utkrävt
arbetsgivaravgifter av byggherren. Att dessutom begära, att mervärdeskatt
skulle utgå på kostnaden har inte ansetts vara lämpligt. En samordning mellan
försäkringsmyndighetemas och beskattaingsmyndig-helemas agerande härvidlag
synes enligt länsstyrelsen påkallad. Den byggentreprenör, som blir
redovisningsskyldig tUl mervärdeskatt för sin verksamhet, borde inte kunna
betraktas som arbetstagare.
Flertalet
övriga länsstyrelser framför liknande synpunkter. Man påpekar också allmänt
att det föreligger svårigheter att avgöra om vissa tjänster som tillhandahålls
framför aUt i jordbruk eller skogsbruk är att hänföra tiU rörelse,
jordbraksfastighet eller tjänst. I sammanhanget erinras också om att RSV i en
anvisning uttalat, att den som för utförande av skogsarbete använder maskineU
utrastning, traktor eller lUmande eller använder häst, är att anse som
skattskyldig enligt MF oberoende av om verksamheten vid inkomsttaxeringen
bedöms som tjänst eller rörelse.
Utredningens
förslag att det nuvarande uttrycket "icke enbart enstaka
tUUiandahållande" skaU ersättas av uttrycket "butUcsmässiga eller
eljest
Prop.
1973:163 33
rördsdiknande
former" har mött vissa erinringar. Man anser allmänt att det nuvarande
uttrycket brister i klarhet. Några länsstyrelser finner alt det av utredningen
föreslagna uttrycket är bättre än det nuvarande. Flera andra remissinstanser
lämnar också utredningens förslag i denna del utan eriman. Från andra håll har
dock kritik riktats mot utredningens ändringsförslag. Kammarrätten i Göteborg
anför att en verksamhet som bedrivs "under butiksmässiga eUer eljest
rördsdiknande former" torde få anses ligga så nära gängse rörelsebegrepp
enligt KL att den utan alltför vidsträckt tolkning bör kunna hänföras dit.
Kammarrätten föreslår därför att som yrkesmässig bör räknas verksamhet som
innefattar mer än enbart enstaka omsättningar av vara eller tjänst oavsett om
verksamheten etUigt KL liiedför skattskyldighet för inkomst av annat slag än av
jordbraksfastighet elUer rörelse eller om den icke medför skattskyldighet
enligt nämnda lag. Flera länsstyrelser föreslår att uttrycket butiksmässiga i
utredningens förslag slopas. Länsstyrelsen i Stockholms län anför att verksamhet
som bedrivs i butiksmässiga former torde innefattas i KL:s rörelsebegrepp.
Flera länsstyrelser vänder
sig mot att utredningens förslag torde medföra skattskyldighet för ideella
föreningars försäljiung av varor på basa-rer, auktioner eller liknande. RSV
återigen anför att man i begreppet rördsdiknande former lägger att
verksamheten skall bedrivas i förvärvssyfte. Ideella föreningars försäljning
till medlemmar av gemensamt inköpta varor kan inte anses som en rördsdiknande
verksamhet. Viss verksamhet som bedrivs av ideella organisationer sker i former
som ytligt sett kan betecknas som butiksmässiga. Här avses bl. a. basarer, julmarknader
och liknande arrangemang. Försäljningen sker knappast i konkurrens med
kommersiell verksamhet och bör därför enligt RSV inte anses som yrkesmässig.
SAF och Sveriges Industriförbund anför att det av konkurrensskäl är önskvärt
att ideella föreningar och liknande organisationer blir skattskyldiga då de i
större omfattning säljer lill allmänheten. Stadgandet bör därför utformas så
att det täcker dessa faU. Stockholms kommun anför att det torde vara
synnerligen tveksamt om den av utredningen föreslagna definitionen är ägnad att
leda tiU den distinktare gränsdragningen meUan yrkesmässig och icke yrkesmässig
verksamhet som utredningen eftersträvat. Verksamheten torde i många fall få
anses yrkesmässigt bedriven utan att den uppfyller kraven på butiksmässig eller
rördseUknande form. Inte minst gäller detta den verksamhet, som bedrivs av
kommunala förvaltningar med i viss mån "utåttiktad" verksamhet. Från
tolkningssynpunkt torde det i nu gäUande författning använda uttrycket vara
klarare än det föreslagna.
Länsstyrelsen i Kalmar län
föreslår att uttrycket "icke enbart enstaka" ersätts med orden
"mera regelbunden". SAF och Sveriges Industriförbund menar att en
riktig lösning bör kunna erhållas om nämnda uttryck utbyts mot t. ex.
"upprepade tillhandahållanden". Organisatio-
3
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 163
Prop. 1973:163 34
nerna
anför vidare att gränsdragningen mellan yrkesmässig och ej yrkesmässig
verksamhet är ett awägningsproblem. Ä ena sidan bör redovisning ske endast om
omsättningen uppgår till ett visst minimibelopp. A andra sidan måste tUlses att
direkta fördelar inte uppnås genom att någon inrangeras under skattskyldigheten
enligt MF men samtidigt undgår verkningama av denna genom att han inte blir
redovisningsskyldig. Organisationerna föreslår att exempelvis hobbybetonad
verksamhet skall föranleda skattskyldighet enligt MF endast om intäkterna därav
överstiger 10 000 kr. per år, såvida verksamheten inte kan hänföras lill intäkt
av rörelse eller jordbruksfastighet enligt KL. Organisationerna betonar vidare
att frågan om vederbörande är skatlskyldig enligt KL för sin verksamhet eller
ej torde sakna betydelse. Vad som är av vikt är att intäkterna är
skattepliktiga i angivna förvärvskällor. På grund härav kan skattskyldighet
enligt MF mycket väl inträda trots att vederbörande inte är skattskyldig för
inkomst av rörelse enligt KL på grund av de särskilda inskränkningarna i 53 §
denna lag. Organisationema tar även upp frågan om skattskyldighet för
föreningar och sammanslutningar, som huvudsakligen vänder sig tiU sina
medlemmar. EnUgt RSV:s anvisningar inträder inte skattskyldighet för
försäljning av material m. m. till medlemmar om försäljningen sker tUl
självkostnadspris eller lägre. Samma inställning har nämnden haft då det gäller
vissa statliga affärsdrivande verks försäljningar till anställda. Uttryckliga
bestämmelser härom bör tas in i författningen.
Svenska
kommunförbundet anför alt det av utredningen föreslagna uttrycket
"butiksmässiga eller eljest rördsdiknande former" enligt utredningens
uttalande bör gälla all verksamhet, om inte särskUda bestämmelser meddelats av
annat innehåll. Enligt gällande författningstext räknas av staten eller kommun
bedriven verksamhet, som inte uteslutande tillgodoser egna behov, som
yrkesmässig lill den del den avser annat än egna behov. En bokstavlig tolkning
av denna regel skulle enUgt förbundet innebära, att den del av verksamheten som
avser annat än egna behov under aUa förhåUanden skulle anses som yrkesmässig
och därmed omfattad av skattskyldighet, även om den innefattar enbart enstaka
tUlhandahållanden till utomstående. Därmed skulle ett strängare
yrkesmässighetsbegrepp gälla för kommunerna liksom för staten än vad
som följer av den nuvarande generella regeln att enbart enstaka
tUlhandahållande inte anses som yrkesmässig verksamhet. Förbundet förutsätter,
att den av utredningen föreslagna nya bestämmelsen skall gälla även kommunerna.
Länsstyrelsen
i Gotlands län anför att en företagare kan betala leverantörskulder efter det
att verksamheten upphört. I sådant fall är han enligt såväl nuvarande som av
utredningen föreslagna bestämmelser inte skattskyldig och torde därför inte
kunna förklaras redovisningsskyldig
Prop. 1973:163 35
enligt
MF. Av bUlighetsskäl bör emellertid möjlighet tillskapas att resti-luera
ingående mervärdeskatt som betalats efter avvecklingen av en skattskyldigs
verksamhet.
Skattskyldighet
för utländska företagare
Gällande
bestämmelser. MF innehåller inga särskilda regler om skattskyldighet för
utländsk företagare, dvs. fysisk eller juridisk person som inte har hemvist i
Sverige. Frågan får därför bedömas enligt de allmänna bestämmelserna i MF.
Härav följer, att verksamhet i regel inte kan anses yrkesmässigt bedriven här i
landet, när utländsk företagare säljer i utiandet befintlig vara för införsel
till kund i Sverige. Däremot föreligger normalt möjlighet att föra den erlagda
skatten vidare till köparen och denne kan enUgt de allmänna reglerna behandla
skatten som avdragsgill ingående mervärdeskatt.
Inför
utländsk företagare varor till Sverige och lägger dem i eget lager här i landet
för försäljning inom landet anses den utiändske företagaren inte bedriva
verksamhet i Sverige som medför skattskyldighet. Den vid införseln erlagda
mervärdeskatten stannar därför i detta fall på den utländske företagaren.
Även
om utländsk företagare inte är skatlskyldig här kan företagarens kund i Sverige
i stor utsträckning göra avdrag för ingående mervärdeskatt, som påförts vid
införsel av varor. Härigenom undviks i väsentlig mån kumulativa skatteeffekter.
Sädana kan dock inte helt undgås om ett led i skattskyldighelskedjan står
utanför mervärdeskatten och nästa led är en skatlskyldig företagare. Är nästa led
en konsument blir effekten i stället all det mervärde som skapas i det ej
skattskyldiga ledet undgår beskattning. Dessa olika effekter, som beror pä
kundens ställning, kan tänkas påverka den utländske förelagarens intresse av
alt bli ansedd som skatlskyldig här i landet.
Vid
tUlhandahållande av tjänster, t. ex. uthyrning av vara för användning i
Sverige, montering eller reparation av maskiner, byggnadsentreprenader m. m.,
tUlkommer ofta att utländsk företagare köper varor eller tjänster i Sverige i
samband med sitt eget tillhandahållande av tjänster och därvid erlägger skatt
till den svenske leverantören. Sådan skatt är ej avdragsgill för den utländske
företagaren eller dennes uppdragsgivare.
Kumulativa
skatteeffekter har i viss utsträckning kunnat undvikas genom att det utländska
företagets omsättning här sker genom svenskt dotterbolag eller självständigt
ombud. Beskattningsmyndigheterna har också gått med på alt utländsk företagare
registrerats här.
Utländsk
företagare som inte är skattskyldig i Sverige saknar möjlighet att återfå
mervärdeskatt som debiterats företagaren här, t. .ex. vid reparation av fordon
under transport i Sverige eller vid införsel av skat-
Prop. 1973:163 36
tepliktig
vara för vilken betalning uteblir. Genom bestämmelser i 11 § 3 och 5 MF har
vissa transporttjänster, reklamtjänster och andra tjänster dock undantagits
från skatteplikt när de tillhandahålls utländsk uppdragsgivare.
Utländsk
tillverkare som lämnar garanti på varor som säljs i Sverige kan bli debiterad
kostnaden för garantireparalionen och den därpå belöpande mervärdeskatten. I
den män så sker uppstår en kumulativ skatteeffekt eftersom varans hela pris
normalt redan beskattats.
Det förekommer f. n. i
viss utsträckning att länsstyrelse kräver, att utländsk företagare ställer
säkerhet för skattens betalning innan registrering som skattskyldig medges.
Detta är särskilt vanUgt i faU då utländsk företagare utför entreprenad här i
landet under längre tid och han genom registreringen ges möjlighet att lyfta av
ingående skatt fortlöpande under tiden intUl dess fakturering sker och
utgående skatt redovisas. Det har dock bedömts nödvändigt med säkerhet även i
andra faU. Säkerhet ställs i många fall genom bank. Det förekommer också att
det utländska företagets kund i Sverige ställer säkerhet för skattens betalnmg.
Det
straffrättsliga ansvaret för uppgifter som lämnas till ledning för faststäUande
av skatt åvUar den som lämnar uppgiften även om denne inte själv ar
skattskyldig eller legal företrädare för skattskyldig juridisk person.
I fråga om undertecknande
av deklaration har vissa länsstyrelser accepterat att utländska företagares
deklarationer undertecknas av en person i Sverige som med eget samtycke
befullmäktigats att med fullt ansvar ha hand om redovisnmg av skatten. Normalt
har krävts att anteckningar i föreskriven omfattaing eller i vart fall kopior
av alla in- och utgående fakturor skall bevaras i Sverige för alt vid behov
kunna granskas.
EnUgt anvisningama tUl 19
§ MF skall skattskyldig registreras i det län där styrelsen har sitt säte eUer,
om styrelse saknas eller säte ej angivits, där verksamheten drivs från fast
driftställe. Saknas även fast drift-stäUe sker registrering i det län där den
skattskyldige är bosatt. Fast driftstäUe inom landet är uite en föratsättning
för att skattskyldighet skaU föreligga men, i fråga om utiändska företag, för
att registrering skaU kunna ske. Utländsk företagare skall lämna
registreringsanmälan i det län där verksamheten bedrivs från fast driftställe.
Föreligger svårighet att bestämma var fast driftställe finns, skall anmälan
lämnas tUl länsstyrelsen i Stockholms län.
Utländska
bestämmelser. Utländska företagare som utför skattepliktiga transaktioner i
Belgien eller importerar varor tUl Belgien för egen räkning skaU utse en
ansvarig representant. Detta är bl. a. fallet när utländsk företagare
Prop. 1973:163 37
1.
inför varor till Belgien för
försäljning där och betalar mervärdeskatt vid införseln i eget namn,
2.
tar emot varor i Belgien för
att sälja dem vidare eller exportera dem,
3.
utför konstruktion eller
montering i Belgien,
4.
hyr ut varor i Belgien lUl
andra personer.
Varje fysisk eller
juridisk person i Belgien kan vara ansvarig representant för utländsk
företagare, under förutsättning alt personen hör hemma i Belgien, har
rättshandlingsförmåga och är solvent för de förpliktelser som åvilar honom.
Representant skall godkännas av den centrala beskattningsmyndigheten. Den
ansvarige representanten skall svara för alla skyldigheter som åvilar den
utländske företagaren, t, ex, sköta bokföring, deklaration och betalning av
skatt. Endast representanten kan begära återbetalning av mervärdeskatt. Den
utiändske företagaren och hans representant är solidariskt ansvariga för
betalning av mervärdeskatt, ränta och böter.
Om utländsk företagare
underlåter att utse en ansvarig representant kan skattemyndigheterna kräva
företagarens kunder i Belgien på skatten, ränta och böter. Kunden kan undgå
sådan betalningsskyldighet endast om han kan visa att han i god tro betalat
mervärdeskatt till den utländske företagaren.
Utländsk
företagare, som ej behöver utse ansvarig representant, skall betala skatt genom
att klistra skattemärken på de fakturor han ställer ut. Märkena säljs på
postkontor och banker,
I
vissa fall krävs utländsk företagares kund på skatt i stället för företagaren,
nämligen när denne inte använder sig av skattepliktiga varor eller tjänster i
Belgien och därför inte kan kräva återbetalning av mervärdeskatt. Detta gäller
i första hand tillhandahållande av intellektuella tjänster.
Den
som betalar mervärdeskatt genom skattemärken får inte göra avdrag för den
ingående mervärdeskatten, I stället kan han efter ansökan få återbetalning av
sådan skatt.
Utländska företagare som
driver skattepliktig verksamhet i Danmark skall registreras. Saknas fUial eller
liknande skaU registreringen ske genom person som är bosatt i Danmark eller
genom bolag som har driftställe dar. På fakturor skall anges bl, a,
representantens namn och adress. Utländsk företagare har möjlighet att få
återbetalning av erlagd mervärdeskatt på förvärv av varor eUer. tjänster i
Danmark under vissa föratsättningar,
I Nederländerna gäller i
princip samma regler för utländska och inländska företagare. Skattskyldighet
som i princip åvilar utländsk företagare kan emellertid enligt särskilda
bestämmelser överflyttas på företagarens kund i Nederländerna, Som
förutsättning härför gäller att den utländske företagaren inte hör hemma eller
har fast driftställe i Neder-
Prop. 1973:163 38
länderna
och att hans kund är företagare i landet. Brister någon av dessa
förutsättningar skaU den utiändske företagaren erlägga skatten.
Utländsk
företagare, som inte levererat varor eller tillhandahållit tjänster i
Nederländerna och som inte har fast driftställe där, kan få återbetalning av
mervärdeskatt som hänför sig till varor eller tjänster som han förvärvat eller
tUl varor som importerats av honom. Återbetalning sker efter ett
ansökningsförfarande,
I
Norge har särskilda bestämmelser inte meddelats om skattskyldighet för
utländska företagare. Utländsk företagare, som har konsignationsla-ger i Norge,
kan bli registrerad som skattskyldig genom sui representant i Norge och
därigenom erhåUa rätt tUl avdrag för ingående mervärdeskatt.
Stat,
kommun och offentlig institution skall betala mervärdeskatt för skattepliktiga
tjänster som tillhandahälls dem av utländsk företagare som ej är registrerad
som skattskyldig. Skyldighet att betala mervärdeskatt åvilar också ej
registrerad näringsidkare i Norge och vidare registrerad näringsidkare, som drar
nytta av tjänsten privat eller i den del av hans verksamhet som faller utanför
mervärdeskatten.
Utredningen.
Utredningen konstaterar, att MF:s nuvarande bestämmelser i väsentliga
avseenden ger möjlighet tUl en konkurrensneutral beskattning utan kumulativa
inslag i vad avser utländska företagare. Vissa nackdelar föreUgger dock. Delta
gäller bl. a. i fråga om utländsk företagare, som lagt varor i eget lager här.
Om denne i motsats till vad som nu gäUer anses som skatlskyldig för sin
försäljning från lagret får han göra avdrag för skatt som utgått vid införseln.
Han får och skall debitera utgående skatt på sin omsättning av varor inom
landet. Utredningen anser emellertid att beskattningen skulle bli väsentligt
effektivare om den utländske företagaren var skyldig att utse en representant
här i landet. Denne skulle svara för att anteckningar bevaras här, att
deklaration lämnas och att skall betalas. Representanten och hans huvudman
skulle, menar utredningen, lämpligen vara solidariskt ansvariga för att de förpliktelser
som åvilar en skattskyldig uppfylls. Representanten borde vara fysisk person
som är bosatt här eller juridisk person med säte här. Givetvis fick en prövning
göras av representantens föratsättningar att ta det ansvar som lades på honom.
Ett system av det slag som nu angetts borde enligt utredningens mening väl
svara mot rimliga krav på konkurrensneutralitet, kontroll och effektivitet och
utredningen föreslår att bestämmelser i överensstämmelse med del anförda tas
in i MF.
Även
utländsk företagares tillhandahällande av tjänster här i landet bör enligt
utredningen omfattas av skattskyldigheten. Utredningen finner av främst
praktiska skäl, alt den lämpligaste lösningen även i detta fall är att en
representant utses. Det torde därvid i aUmänhet vara lämp-
Prop. 1973:163 39
ligt,
i vart fall när det gäller enstaka större entreprenad eller annars ett fåtal
tjänsteprestationer, att uppdragsgivaren utses till sådan representant. Därvid
bör dennes ansvar, med hänsyn till affärshemligheter, omfatta endast
betalningsansvaret för korrekt debiterad ingående mervärdeskatt. Utses annan
person tUl representant bör dock denne ansvara i samma utsträckning som
utredningen föreslår i fråga om varuförsäljning från eget lager.
Utredningen
anser det i princip vara mindre lämpligt, att en skattebelastning uppstår när
utländsk företagare, som inte är skattskyldig här påförs svensk mervärdeskatt,
t. ex. när vara repareras här inom ramen för dennes garantiåtagande och
kostnaden faktureras direkt på den utländska företagaren. Utrednmgen föreslår
därför, att reparationer eller utbyten av varor som sker inom ramen för ett
garantiåtagande, som gjorts av utländsk företagare som inte är skattskyldig
till mervärdeskatt här i landet, undantas från skatteplikt. Som förutsättning
härför bör gälla att reparationen eller motsvarande sker för den utländske företagarens
räkning samt faktureras på och betalas av denne. Utredningens förslag härom är
utformat som en ändring av p. 4 av anvisningarna till 2 § MF av innebörd, att
prestation av nu avsett slag anses tillhandahållen genom export.
Utländsk
företagare, som erlagt mervärdeskatt vid införsel av vara till Sverige och som
gör en kundförlust som innefattar skatten, bör enligt utredningen kompenseras
härför. Någon annan teknisk lösning av frågan har utredningen inte funnit än
att hänvisa till möjligheten att bemästra problemet med hjälp av
dispensbeslämmdserna i 76 § MF.
Utiändsk
företagare bör, framhåller utredningen, registreras enligt de allmänna
reglerna. I vissa fall kan det dock inte med säkerhet avgöras var registrering
skall ske. Det är därför enligt utredningen av värde med ett uttryckligt
stadgande om att verksamhet anses bedriven där fast driftställe eller lager
finns eller byggnadsarbete eller annan tjänst utförs. Finns flera sådana
platser bör registrering ske i Stockholms län.
När
det gäUer mervärdeskattebdagda kostnader som åsamkas en ej skattskyldig
utländsk företagare vid tUlfällig vistelse här i landet t. ex. reparation av
fordon anser sig utredningen endast kunna konstatera alt skattebelastningen
kan undanröjas genom ett återbetalningsförfarande.
Remissinstanserna.
Utredningens förslag att skattskyldigheten för utländska företagare skall
regleras särskilt i MF har allmänt hälsats med tillfredsställelse av remissinstanserna.
Förslaget har tillstyrkts av flertalet remissinstanser som yttrat sig i
frågan. Någon invändning har inte heller riktats mot förslaget att införa ett
system med representant som skattskyldig.
Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter dock om inte nu
Prop. 1973:163 40
tillämpad
praxis med ställande av någon form av säkerhet bör inskrivas i MF, Denna
möjlighet skulle då kunna tillgripas som komplement i de fall länsstyrelsen
från kreditvärdighetssynpunkt ej kan godta föreslagen representant, RSV anför
liknande synpunkter och menar att säkerhet kan vara påkallad framför allt för
de fall då fråga är om återbetalning av ingående skatt tUl betydande belopp.
Länsstyrelsen i Kristianstads län anmärker att det enligt gällande bestämmelser
inte kan överlåtas till annan än legal företrädare att fuUgöra
deklarationsskyldighet. Representant för utländskt företag kan därför ej
deklarera för det utländska företaget. De föreslagna bestämmelserna bör därför
enligt länsstyrelsens mening omarbetas så att detta blir möjligt.
Länsstyrelsen anser vidare att bestämmelser om påföljd bör övervägas för det
fall att det utländska företaget ej vill utse godtagbar representant och
dessutom alt det utländska företaget skall vara solidariskt ansvarigt med
representanten för skattens erläggande. Länsstyrelserna i Västernorrlands,
Jämtlands och Västerbottens län framhåller att representanten bör ha fullt
straffrättsligt ansvar, vUket bör komma tUl uttryck i författningen,
RSV
framhåller att utredningen inte angett de krav som skall kunna StäUas på
representant. Vidare anser RSV att det från kontrollsynpunkt är nödvändigt att
garantier skapas för att de utländska företagarna också för räkenskaper över
här i landet bedriven verksamhet och att dessa räkenskaper fmns tillgängliga
inom landet för kontroll. Skyldighet i detta avseende bör skrivas in i
författningen. Länsstyrelsen i Malmöhus län menar att underlaget för avgivna
deklarationer måste bestå av handlingar som motsvarar minimikraven enligt
bokföringslagen men bör få begränsas till att avse omsättningen i Sverige,
Underlaget måste finnas tillgängligt för kontroll inom landet.
Länsstyrelserna
i Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län tar upp en speciell fräga
som har avseende pä det fall då utländsk företagare avvecklar sin verksamhet i
Sverige, t, ex, i samband med att en entreprenad upphör, I denna situation bör
representanten kvarstå som registrerad till dess de transaktioner vilka
inträffar efter entreprenadens upphörande och som har samband med denna
slutiigt reglerats och redovisats,
Norrbottens
och Västerbottens läns handelskammare påpekar att redovisningen av
mervärdeskatt enligt det framlagda förslaget skuHe handhas av ett svenskt
rättssubjekt som skall vara registrerat. Ett utländskt företags kund har då
att erlägga mervärdeskatt till representanten och övriga kostnader till den
utländske säljaren. Detta framstår för handelskammaren inte som
tillfredsstäUande. De materiella reglerna för dessa fall bör omarbetas så att
enklare administrativt förfaringssätt uppnås.
Ett
flertal länsstyrelser påpekar att representant för utländskt företag bör vara
registrerad där representanten är bosatt. Som skäl härför åbe-
Prop. 1973:163 41
ropas
bl, a, den personkännedom som då kan föreligga och att man härigenom kan få en
bättre kontroll av representantens solvens,
SAF
och Sveriges Industriförbund tar upp det fallet att ett utländskt företag
säljer en anläggning liU en köpare i Sverige och samtidigt åtar sig att montera
den, I normalfallet kommer då anläggningen att träffas av skatt vid införseln
av produkterna, medan det monteringsarbete, som utförs av det utländska
företaget, undgår mervärdebeskattning, I många fall rör det sig om icke
skattskyldiga köpare, exempelvis statliga myndigheter och kommuner, och då
uppkommer en situation som kan vara till nackdel för konkurrerande svenska
företag, som har att beräkna skatt på grundval av hela vederlaget inkl,
monteringen. Detta problem borde kunna lösas på sätt som skett i Norge, dvs,
genom skattskyldighet för den som anlitar det utländska företaget.
Frågan
om återbetalning av mervärdeskatt till utländsk företagare som vid tillfällig
vistelse här i landet åsamkats kostnader som är belagda med mervärdeskatt tas
upp av länsstyrelserna i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län. Länsstyrelserna ställer sig positiva till sådan
återbetalning, som av praktiska skäl bör ske centralt, förslagsvis av RSV.
Omsättning
av inventarier m. m. i verksamhet som ej medför skattskyldighet
Gällande
bestämmelser. Verksamhet som utgör rörelse enligt KL är i princip alltid att
anse som yrkesmässig. Försäljning eller uttag av lagervaror eller inventarier
kommer därför normalt att beskattas.
Riksskattenämnden
har dock i anvisning (RN II
1970: 61) uttalat bl. a., att
skattskyldighet för försäljning av inventarier eller andra tillgångar i
verksamhet bör föreligga endast då verksamheten medför skattskyldighet och
rätt till avdrag för ingående skatt helt eller delvis förelegat eller skulle
ha förelegat vid anskaffningstillfället. Om försäljning sker i sådana former
att den närmast framstår som en självständig del av hela verksamheten bör
skattskyldighet enligt nämnden föreligga trots att avdrag för ingående skatt ej
kunnat göras.
I
fråga om finansieringsföretag har riksskattenämnden utalat bl. a. följande (RN II 1969:
137), I de faU finansieringsföretag på grand av sin verksamhet utnyttjat från
säljare övertagen rätt enligt bestämmelserna i lagen om avbetalningsköp att
återtaga gods som sålts på avbetalning, torde finansieringsföretaget normalt
sälja det återtagna godset. Sker inte endast enstaka försäljning av detta slag,
bör skattskyldighet anses föreligga för finansieringsföretaget. Nämnden har i
detta sammanhang också uttalat alt köparens påtvingade avstående från
avbetalningsgodset inte bör anses som omsättning enligt MF, Mervärdeskatt skall
alltså inte beräknas på det återtagna godsets värde ens om avbetalningsköpa-
Prop.
1973:163 42
ren
är skattskyldig till mervärdeskatt. Detta innebär, att finansieringsföretaget
inte kan göra avdrag för ingående mervärdeskatt, eftersom sådan inte
debiterats.
Nämnden
har också på förfrågan av aktiebolag som bedrev persontrafik uttalat, att
bolagels försäljning av metallavfall och liknande lill bolagels anställda ej
skuUe anses som yrkesmässig. Avfallet kom från bolagets egen
reparationsverkstad.
Utredningen.
Utredningen anser att den som driver rörelse som inte medför skattskyldighet
enligt MF skall vara skattskyldig för försäljning av inventarier, material,
spill, avfallsprodukter eller liknande skattepliktiga varor endast om
försäljningen sker under butiksmässiga former. Denna uppfattning stämmer med
vad som nu faktiskt tUlämpas, Utredningen föreslår, att en uttrycklig
bestämmelse av denna innebörd tas in i p, 2 andra stycket av anvisningarna till
2 § MF,
Försäkringsverksamhet
medför inte skattskyldighet enligt MF, Utredningen framhåller dock, att
försäkringsbolag som ett led i sin skadereg-lerande verksamhet kan inlösa
skadat gods och sälja eller låta sälja detta.
Om
försäkringsbolag inte skulle anses som skattskyldigt för sin försäljning av
inlöst skattepliktigt gods skuUe, framhåller utredningen, den privata
konsumtionen i vissa fall helt undgå beskattning. Som exempel nämns det fallet,
att försäkringsbolag övertar skadat varulager frän en försäkringstagare, som är
skattskyldig rörelseidkare. Varulagret är avskattat hos den sistnämnde och
försäkringsersättnmgen beskattas inte hos honom. Han har inte heller skyldighet
alt minska sin ingående avdragsgilla skatt med anledning av skaderegleringen.
Hos försäkringsbolaget finns då ett helt obeskattat varulager som kan säljas
skattefritt. Den enda skattebelastningen på detta är försäkringsbolagels egen
ej avdragsgilla ingående mervärdeskatt. Om köparen av varulagret är konsument
uppstår alltså en omotiverad skattefrUiet. Om köparen i stället är skattskyldig
uppstår en viss om än liten kumulativ skatteffekt.
När
den skadelidande inte är skatlskyldig enligt MF skall den ersättning han
uppbär med anledning av skada som täcks av försäkring omfatta också den
mervärdeskatt som ligger i varans anskaffnings- eller återanskaffningsvärde.
Försäkringsbolaget får därvid en indirekt belastning av mervärdeskatt.
Försäljningen av det skadade godset skulle därför i detta fall kunna ske utan
skatt, eftersom godset redan beskattats till fullo en gång. Om denna tanke
accepteras uppkommer, framhåller utredningen, en skillnad mellan detta fall och
andra fall av försäljning av begagnade varor.
Utredningen
anser därför att försäkringsbolags försäljning av gods som inlösts som ett led
i dess skadereglerande verksamhet skall anses
Prop. 1973:163 43
som
yrkesmässig, även om den inte bedrivs i butiksmässiga eller eljest
rördsdiknande former.
När
finansieringsföretag återtar gods med stöd av avbetalningskontrakt som
övertagits från avbetalningssäljare skall en värdering av godset göras. Enligt
utredningens uppfattning bör återtagandet ske till det värde godset har vid
återtagandet inklusive mervärdeskatt.
Uttedningen
finner vidare, att finansieringsföretag bör vara skattskyldigt för sin
försäljning av återtaget gods och att rätt tUl avdrag bör föreligga för den
skatt som belöper på återtagningsvärdet och som anges i särskUd handling.
Härigenom uppnås beskattning om köparen är konsument och avdragsrätt om
köparen är skatlskyldig. Om förelaget inte skulle anses som skattskyldigt för
försäljningen av godset i fråga skulle enligt utredningen detta inte bli
föremål för någon beskattning i det fall den ursprunglige köparen är
skattskyldig. Är denne däremot ej skattskyldig har beskattningen träffat den
ursprungliga transaktionen. Den försäljning av begagnat gods som
finansieringsföretaget gör skulle dock, i motsats till annan försäljning av
begagnade varor, bli skattefri.
Utredningen
anser det inte motiverat att utvidga skattskyldigheten för försäljning av
återtaget gods eller gods som lagits om hand som pant lill andra än
finansieringsföretagen, bl. a. med hänsyn till att bank eller annan
kreditinrättning mera sällan träder i den ursprunglige säljarens stäUe.
Remissinstanserna.
Utredningens förslag att försäljning av inventarier, material,
avfallsprodukter eller liknande varor i verksamhet som inte medför
skattskyldighet skall anses som yrkesmässig endast om den sker under
butiksmässiga former har godtagits eller lämnats utan erinran av flertalet
remissinstanser. Kammarrätten i Göteborg föreslär dock att det i enlighet med
vad utredningen uttalat i motiveringen för förslaget bör anges att nu avsedd
försäljning är att anse som yrkesmässig endast om den sker exempelvis i mer än
normal omfattning eller i särskild försäljningslokal eller om den avser varor
som köpts eller omhändertagits för försäljning.
Handelskamrarna
i Göteborg och Karlstad ifrågasätter nödvändigheten av att belägga försäkringsbolagens
försäljning av inlöst skadat gods med mervärdeskatt. Denna försäljning kan,
menar handelskamrarna, knappast anses yrkesmässig. När det gäller en
skadelidande, som är konsument, blir beskattnUigen helt omotiverad. Även från
konlrollsynpunkt torde det vara förenat med svårigheter att övervaka sådana
relativt sporadiska försäljningar, som det här kommer att röra sig om.
Länsstyrelsen i Kronobergs län påpekar att bankerna numera allt oftare tar
över gods, för vilket betalningen inte fullgjorts. Med hänsyn härtill förordas,
att bankerna, i de fall regressrätt ej föreligger mot säljaren, likställs med
försäkrings- och finansieringsföretag.
Prop. 1973:163 44
Skattskyldighet
för stat ocb kommun
Gällande
bestämmelser. Verksamhet som staten eller kommun bedriver i bolagsform eller
liknande är att anse som yrkesmässig, även om bolaget tUlgodoser endast statens
eller kommunens eget behov. Om verksamheten bedrivs i annan form räknas den som
yrkesmässig till den del den avser annat än egna behov.
Vid
ekonomiskt samgående för gemensamt ändamål mellan staten och kommun eller
mellan kommuner räknas verksamheten ej som yrkesmässig i vad den avser
intressenternas egna behov.
Som
yrkesmässig räknas alllid statens järnvägars befordran av varor, postverkets befordran
av varor i diligensrörelsen samt postverkets befordran av postpaket och
gruppkorsband.
Om
särskilda skäl föreligger kan Kungl. Maj:t förordna att statlig verksamhet, som
avser eget behov och som annars ej är att anse som yrkesmässig, tUls vidare
skall anses utgöra yrkesmässig verksamhet.
Utländska
bestämmelser. I Belgien är stat, kommun och offentlig institution skattskyldig
endast i den mån den på ett regelbundet sätt producerar eller säljer varor
eller tillhandahäller tjänster, t. ex. tillhandahäller vatten, gas,
elektricitet, jordbraksprodukter, livsmedel, trä eller virke, säljer eller hyr
ut viss fast egendom eller utför teletjänster.
I
Danmark föreligger skattskyldighet för offentlig "försörjningsverksamhet"
i vilken omsätts skattepliktiga varor eller tjänster, t. ex. gas, elektrisk
kraft, värme eller teletjänster. Andra statliga eller kommunala institutioner
är också skattskyldiga för sådan omsättning. Leverans från en kommunal
institution till en annan inom en kommun räknas ej som omsättning. Detsamma
gäller omsättning från en institution, som drivs i gemenskap av flera kommuner,
tUl kommuner som ingår i gemenskapen. Finansministern bestämmer i vilken
utsträckning skatt skall erläggas av statlig eller kommunal institution för
varor eller tjänster för eget brak.
I
Nederländerna anses offentlig förvaltningsenhet normalt som skattskyldig, om
den bedriver kommersiell verksamhet.
I
Norge gäller de allmänna bestämmelserna om skattskyldighet för staten och
kommunema. Detta innebär bl. a. att staten och kommun kan bli skattskyldig för
tjänster som tillhandahållits av utländsk ej skattskyldig företagare.
Härutöver gäller, att Konungen kan föreskriva att skatt skall erläggas för
uttag av vara eller tjänst om detta behövs för att motverka konkurrenssnedvridning.
Utredningen.
Utredningen konstaterar, alt staten, trots sin mångskiftande verksamhet,
betraktas som en enda juridisk person. Detsamma gäUer kommun. I likhet med vad
som allmänt gäller i mervärdeskatte-
Prop. 1973:163 45
hänseende
föranleder leverans av vara eller tillhandahållande av tjänst mellan en sådan
juridisk persons olika förvaltningsenheter i princip ingen skattskyldighet tUl
mervärdeskatt.
Utredningen
framhåller vidare, att myndighet eller annan offentlig förvaltning som ej är
skattskyldig till mervärdeskatt saknar rätt till avdrag för ingående
mervärdeskatt och därför har ett intresse av att begränsa
mervärdeskattebelastningen så långt är möjligt. Detta kan uppnås genom att
anlita annan statlig resp. kommunal förvaltning för leverans av varor eller
tillhandahällande av tjänster. Eftersom skattskyldighet därvid inte föreligger
för den presterande förvaltningen inskränker sig skattebelastningen till den
ingående mervärdeskatt som sistnänmda förvaltning fått betala vid sina egna
förvärv. Anlitas i stället statligt eller kommunalt ägt bolag eller enskUt
företag utgår mervärdeskatt på hela vederlaget och ger därför en kostnadsmässig
merbdastning. Utredningen hävdar dock, att en verklig konkurrenssituation inte
kan anses föreligga, när offentlig verksamhet är lönsam även utan beaktande av
mervärdeskattens effekt, t. ex. när kostnaderna inklusive ingående ej avdragsgill
skatt för offentiig verksamhet är lägre än kostnadema exkl. mervärdeskatt i
utomstående verksamhet av motsvarande slag. En verklig konkurrenssituation kan
inte heller anses föreligga, när det av andra än ekonomiska skäl framstår som
naturligt och kanske nödvändigt att bedriva verksamhet i egen offentlig regi.
Ett problem synes emellertid kunna vara, att mervärdeskatten kan utgöra en
faktor som påverkar valet mellan att påbörja eller fortsätta en egen
verksamhet som kanske inte i sig själv är lönsam och att anlita utomstående för
samma prestationer.
Särskilda
åtgärder har emellertid, påpekar utredningen, vidtagits i syfte att åstadkomma
neutralitet i beskattningen. Upphandlingskungörelsen (1952: 496) ändrades år
1968 så att man vid statiig upphandling skall ta hänsyn till att leverans från
statlig myndighet eller förvaltning inte beläggs med mervärdeskatt. Utredningen
utgår från att bestämmelserna i kungörelsen iakttas vid statlig upphandling
och anser därför att konkurrensneuttaliteten redan blivit tillgodosedd i fråga
om statlig verksamhet i egen regi. Utredningen anför också, att de
reduceringsregler som gäller på byggnads- och entreprenadområdet i sig själva
har en utjämnande effekt i konkurrenshänseende.
I
fråga om offentlig verksamhet som bedrivs av kommunema, häran-der inbegripet
landstingen, gäller inte upphandlingskungörelsen. Den kan enligt utredningen
knappast heller utsträckas tUl att gälla för den kommunala sektorn.
För
att eliminera konkurrenssnedvridande verkningar på det kommunala området är
det enUgt utredningens mening uteslutet att föreskriva skattskyldighet för all
kommunal verksamhet vari skattepliktiga objekt och tjänster tillhandahålls. En
sådan lösning skulle kunna medföra en
Prop. 1973:163 46
inte
oväsentlig kostnadsökning för kommunerna i form av både högre
mervärdeskattebelastning och ökade administrationskostnader.
Utredningen
avvisar också av tekniska skäl en lösning som skulle gå ut på att göra
tillhandahållanden åt kommuner till helt skattefri omsättning. En annan
lösning som utredningen övervägt är att medge skattefrihet utan rätt till
avdrag för ingående mervärdeskatt för tUlhandahållanden till kommuner av
skattepliktiga objekt och tjänster enligt anbud. Sådant tUlhandahållande
skulle alltså betraktas som icke skattepliktig omsättning. Den skattskyldige
leverantören skulle emellertid inte ha rätt att göra avdrag för ingående skatt
som hänförde sig till leveransen. Om sådana avdrag redan gjorts skulle
leverantören vara skyldig att åter redovisa den ingående skatten. Av praktiska
skäl torde en sådan reglering på avdragssidan få begränsas till ingående
mervärdeskatt på inköp av råvaror och annat material eller tjänster direkt för
den fullgjorda leveransen. Vidare bör tjänster som faller under
reduceringsreglema ställas utanför den här skisserade skattefriheten.
Utredningen
förklarar sig vara medveten om att denna lösning av frågan kan medföra vissa
praktiska olägenheter. Det ifrågasätts därför om den konkurrenssnedvridning som
de nuvarande bestämmelsema medför är av så allvarlig art att motiv föreligger
för en ändring som är förenad med brister från teknisk synpunkt. Utredningen har
därför inte utarbetat några förslag till författningsändring enligt den
skisserade lösningen.
Utredningen
tar också upp frågan om ekonomiskt samgående meUan staten och kommun eller
mellan kommuner för viss verksamhet. Utredningen framhåller, att termen
"ekonomiskt samgående" inte är entydig. Det står enligt utredningen
klart att ekonomiskt samgående föreligger om t, ex, två kommuner beslutar att
gemensamt finansiera och driva viss verksamhet. Utredningen finner det lika
klart att sådant samgående inte konstitueras genom att en kommun med
överkapacitet i viss verksamhet erbjuder sig att utföra tjänster åt annan
kommun mot ersättning. Här bör ett kundförhållande anses föreligga även om
långfristigt avtal träffas mellan kommunerna.
Med
ekonomiskt samgående bör enligt utredningen avses att två eller flera personer
träffar avtal om alt t. v. eller för viss tid gemensamt ansvara för kostnader
för anskaffning eller drift av viss verksamhet som avser gemensamt ändamål. Det
väsentliga bör därvid vara att båda parter står ett ekonomiskt ansvar för
verksamheten. Investeringar kan därvid ske på gemensam bekostnad. Om endast en
part står för investeringskostnaden bör den andra vara skyldig att efter viss
fördelning mellan parterna svara för driftkostnaderna för att ett ekonomiskt
samgående skall kunna anses föreligga enligt det ingångna avtalet.
Utredningen
föreslår att bestämmelser av nu nämnd innebörd förs in i p. 1 andra stycket av
anvisningarna till 2 § MF.
Prop. 1973:163 47
Utredningen
framhåller vidare, att kommuner är skattskyldiga för tillhandahållande av
elektrisk kraft och bortforsling av sopor och avfall. Skattskyldigheten
omfattar dock inte kommunernas tillgodoseende av egna behov i dessa avseenden.
Denna omständighet innebär, påpekar utredningen, att rätten till avdrag för
ingående skatt är begränsad och inte omfattar den del av verksamheten som avser
egna behov. Det uppkommer dessutom viss dubbelbeskattning av den elektriska
kraften, som ju är belagd med energiskatt.
De
angivna förhållandena är enligt utredningens mening inte tillfredsställande.
Utredningen föreslår därför att kommunal verksamhet, som avser
tillhandahållande av elektrisk kraft eller sådan transport eller annan tjänst
i samband med renhållning som avses i 11 § 3 MF skall anses som yrkesmässig
även till den del verksamheten tillgodoser egna behov.
Remissinstansema.
Mot bakgrund av kravet på konkurrensneutralitet i beskattningen har åtskilliga
remissinstanser tagit upp frågan om mervärdeskattens tillämpning på statlig
och kommunal verksamhet.
Länsstyrelsen
i Stockholms län ifrågasätter om det frän konkurrenssynpunkt föreligger behov
av särskilda regler för statlig och kommunal verksamhet. Svenska
kommunförbundet samt Stockholms och Göteborgs kommuner anser att det i
huvudsak råder konkurrensneutralitet meUan enskilda och kommunema. Man pekar på
att inte bara kommunal utan också offentlig och enskild verksamhet som ej
medför skattskyldighet enligt MF belastas med icke avdragsgUl ingående
mervärdeskatt. Kommunernas möjligheter att uppnå minskad skattebelastning genom
att bedriva verksamhet i egen regi i stället för att anUta utomstående företag
är dessutom starkt begränsade genom mervärdeskattens reduceringsregler. Kravet
på konkurrensneutralitet tillgodoses genom kommunernas skattskyldighet för
varuleveranser och tjänster till utomstående. Uppfattningen är, alt den
påtalade konkurrenssnedvridningen inte är av sådan vikt all gällande
bestämmelser behöver ändras.
Motsatt
uppfattning redovisas av andra remissinstanser. Svensk Industriförening
framhåller, att den statliga upphandlingen genom bestäm melserna i
upphandlingskungörelsen är åtminstone formellt konkurrens neutral, men att
detta gäller inte den kommunala upphandlingen. För eningen beklagar att
utredningen ej lägger fram något förslag rörande den kommunala upphandlingen.
SAF och Sveriges Industriförbund uttalar, att det föreligger en myckel
besvärande konkurrenssnedvridning för vissa branscher och förutsätter att
utredningen ånyo överväger frågan om åtgärder för att minska denna
snedvridning. Även KF beklagar att utredningen inte kunnat lägga fram något
slutgiltigt förslag för att lösa frågan.
Enligt
förbundet har det under senare år kunnat konstateras en utveckling som innebär
att man i allt mindre grad beaktar mervärdeskatten.
Prop. 1973:163 48
Svenska
företagares riksförbund menar att utrednuigens hänvisning till gällande statlig
upphandliiigsförordning inte kan anses vara relevant då denna icke är av
tvingande natur. Ännu allvarligare blir situationen från konkurrenssynpunkt
inom den kommunala sektorn där den kommunala motsvarigheten till den statliga
upphandlingskungörelsen inte används mer än i ett fåtal kommuner. Förhållandet
blir alltmer alarmerande efter hand som den statliga och kommunala
företagsverksamheten byggs ut, många gånger i företagsformer som förhindrar
offentlig insyn. Förbundet kräver därför antingen att statliga och kommunala
företag, oavsett företagsform, blir skattskyldiga för sin försäljning eller att
försäljning från den privata sektorn tUl statliga och kommunala företag eller
institutioner befrias från utgående skatt.
Svenska
landstingsförbundet anför att en ändring av mervärdeskattereglerna är
angelägen eftersom de i vissa fall leder lill kostnadsfördyring vid byggnation
i egen regi för kommuner. Detta kan påverka deras benägenhet att anlita
utomstående entreprenörer i stället för den egna arbetskraften. Även om den
konkurrenssnedvridning som de nuvarande bestämmelserna medför inte är av
alltför allvarlig art synes dock ytterligare förslag böra utarbetas för att
söka eliminera sådana verkningar.
Den
av utredningen diskuterade men inte rekommenderade lösningen beträffande MF;s
tillämpning på kommunal verksamhet har tagits upp av ett flertal
remissinstanser. Länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands och Kronobergs
län lar avstånd från den diskuterade lösningen och förordar att nuvarande
regler bibehålls. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller i stället
möjligheten att i annan ordning utfärda föreskrifter för kommunerna med samma
innebörd som de som gäller för staten enligt upphandlingskungörelsen. Svenska
kommunförbundet anför att det skisserade systemet skulle få en starkt begränsad
effekt, eftersom en konkurrenssituation föreligger huvudsakligen i fråga om
tjänster som faller under reduceringsreglerna. Samma synpunkt framförs av
Göteborgs kommun, som också finner det tillfredsställande att utredningen
förkastat tanken att föreskriva skattskyldighet för all kommunal verksamhet, i
vilken skattepliktiga varor och tjänster tillhandahålls.
RSV
har vid sitt remissyttrande fogat en inom verket upprättad promemoria angående
skattskyldighet för kommunal verksamhet. I promemorian anförs, att kommunerna
borde kunna göras oinskränkt skattskyldiga för hela sin verksamhet med en
oinskränkt avdragsrätt för skatt som utgått vid kommunens alla förvärv.
Härigenom skulle samtliga nu föreliggande och i en framtid uppkommande
konkurrenssituationer mellan egen verksamhet och upphandUng samt mellan
upphandlingsformerna helt kunna undanröjas. För att täcka det bortfall av
mervärdeskatt som detta förslag skulle medföra uttalas i promemorian att de av
kommunerna uttaxerade medelsbehoven kunde anses utgöra omsättaing. Den
Prop.
1973:163 49
skattepliktiga omsättningen kunde då anses utgöra
medelsbehovet reducerat till sådant belopp att därå utgående skatt efter
avdrag för faktisk ingående skatt totalt sett ger samma beskattningseffekt som
nu.
SAF och Sveriges Industriförbund har pekat på en utväg som
utredningen inte prövat, nämligen att beskatta stats och kommuns uttag av egna
tjänster, i den mån de är intressanta från konkurrenssynpunkt och av någon
storleksordning. Ett fullföljande av en sådan linje synes ligga närmare till
hands än den av utredningen föreslagna lösningen beträffande kommunal upphandling.
SHIO anför i fråga om kommunala tjänster att den närmast
lill hands liggande lösningen synes vara att efter de principer som gäller för
staten införa skatteplikt för sådana tjänster som produceras i konkurrens med
andra företag. Det bör emellertid, fortsätter SHIO, noteras att inte heller
statens principer i detta avseende är tillfredsstäUande. I vissa fall utgår ej
mervärdeskatt i önskvärd omfattning på tjänster som produceras av statliga
organ och leveranser till statliga och kommunala myndigheter. Detta
förhållande har lett till konkurrenssnedvridningar och därmed till en mindre
effektiv produktion än vad som annars hade varit möjligt. Frågan bör övervägas
ytterligare.
Länsstyrelsen i Södermanlands län påpekar att det vid
skatterevisioner uppmärksammats alt maskinleverantörer vid försäljning av maskiner
krediterar kommunerna mervärdeskatt för eventuella bytesmaskiner. Detta
förfarande är felaktigt och bör i första hand korrigeras genom utvidgade
kontrollåtgärder men kan också regleras genom att skattskyldigheten för
kommunerna utvidgas tUl att omfatta försäljning av entreprenadmaskiner och
lastbilar från verksamhet, som annars inte medför skattskyldighet.
Utredningens förslag att skärpa kraven på samverkan mellan
stat och kommun eller mellan kommuner för att ekononuskt samgående skall
föreligga har accepterats av länsstyrelserna i Östergötlands och Alvs-borgs
län. Även länsstyrelsen i Norrbottens län finner att förslaget torde reducera
snedvridningen mellan offentlig och enskild verksamhet, även om lösningen inte
är helt tillfredsställande. Göteborgs kommun redovisar vissa planer på
samarbete mellan kommunen och andra kommuner, främst landstinget. Genom det
förtydligande av vad som avses med termen ekonomiskt samgående som utredningen
föreslår behöver ingen tvekan uppstå om skattskyldighet till mervärdeskatt
föreligger eller ej. Kommunen anser att även sådana faU där en kommun beslutar
sig för samarbete med annan kommun och överenskommer om viss fördelning av
driftkostnadema för befintiig anläggnuig bör undantas från skattskyldighet.
Förenade
fabriksverken och Svenska landstingsförbundet motsätter sig däremot
utredningens förslag på denna punkt. Fabriksverken hän-
4 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 163
Prop. 1973:163 50
visar
tUl uttalanden av 1968 ärs bevillningsutskott (BeU 1968; 45, s. 87) över
motionsyrkanden om att skattskyldighet enligt MF borde gälla för offentlig
myndighet som till annan tillhandahåller skattepliktiga varor och tjänster.
Utskottet vidhöll i detta uttalande sin tidigare redovisade ståndpunkt att
samverkan mellan stat och landsting borde ses som ett tillgodoseende av det
allmännas gemensamma behov. Vidare erinras om departementschefens uttalande i
prop. 1965: 119 (s. 15) angående ny organisation av försvarets fabriksstyrelse
m, m, I propositionen erinrades om en ändring i förordningen om allmän
varuskatt, vilken bl, a, innebar att de prestationer fabriksverken utförde ål
landstingen på tvätteriområdet blev skattefria. Fabriksverken framhåller vidare
att RSV meddelat förhandsbesked i frågan om skattskyldigheten för
fabriksverkens tvätteriverksamhet. Av förhandsbeskedet framgår att
skattskyldighet ej föreligger för den del av tvättverksamheten som grundar sig
på långsiktiga avtal baserade på självkoslnadsprincipen. Fabriksverken
framhåller också, att begreppet ekonomiskt samgående i MF ersatte ordet
samverkan i förordningen om allmän varuskatt. Denna ändring är enligt
fabriksverkens uppfattning den egentliga orsaken till den tolkningssvårighet
som utredningen påstår att begreppet orsakar. Enligt fabriksverkens uppfattning
är däremot det förhandsbesked som riksskattenämnden meddelat klarläggande.
Fabriksverken menar att den nuvarande lydelsen av bestämmelsen bör kvarstå
oförändrad. Svenska kommunförbundet och Stockholms kommun anför, att ekonomiskt
samgående bör anses föreligga även i det fall en kommun med visst kapacitetsöverskott
träffar avtal med annan kommun om samarbete av viss varaktighet med fördelning
av driftskostnaderna.
Utredningens
förslag att kommuns verksamhet för tillhandahållande av elektrisk kraft, värme
och gas, för transport i samband med renhållning samt för sopdestraktion skall
anses som yrkesmässig även tUl den del verksamheten tillgodoser kommunens egna
behov har allmänt godtagits eller lämnats utan erinran,
I
frågan framhåller Göteborgs kommun under hänvisning till den pågående
utvecklingen inom detta område att reglerna rörande omhändertagande av kemiskt
avfall borde klarare anges direkt i de nya bestämmelsema. Länsstyrelsen i
Älvsborgs län anser inte skäl föreligga för att anse kommunal gatuhållning och
snöröjning på egen mark som yrkesmässig men godtar förslaget i övrigt.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anser inte att det finns sakliga skäl för
förslaget och att det kan motiveras endast med att kommunerna har möjlighet
att kringgå nuvarande bestämmelser genom att bUda fristående organ för
verksamheten.
Prop. 1973:163 51
Auktionsföretag
Gällande
bestämmelser. Skattskyldighet enligt MF föreligger för den som i egenskap av
ombud förmedlar försäljning av skattepliktig eller kvalificerat skattefri vara
eller tjänst och uppbär betalningen för varan eller tjänsten, EnUgt p. 3 av
anvisningarna till 2 § MF gäller emellertid undantag från skattskyldighet för
andra auktionsförrättare än sädana auktionsföretag som bildats av producenter
för avsättning av deras produktion eller tUlkommit för sådant syfte.
Skattskyldighet
vid försäljning på auktion kan föreligga för den för vars räkning försäljningen
sker. För företagare, som är skattskyldig för försäljning av varor, föreligger
skattskyldighet även om försäljningen sker på auktion som anordnas av honom
eller av annan.
Utländska
bestämmelser. I Belgien beskattas varje försäljning eller inköp som sker genom
en auktionsförrättare som en försäljning till och därefter försäljning från
auktionsförrättaren om denne ställer ut någon handling i eget nanm.
I
Danmark och Norge är den som anordnar auktioner skattskyldig lill
mervärdeskatt.
I
Nederländerna anses varor som säljs på auktion ha sålts tUl och sedan av auktionsförrättaren.
Auktionsförrättare kan dock ansöka om att få betrakta sin verksamhet som
tillhandahållande av tjänster. Detta utnyttjas vanligen av dem, som pä auktion
säljer begagnade varor för privat persons räkning.
Utredningen.
Utredningen konstaterar, alt det normalt inte föreligger några praktiska
svårigheter vid auktionsförsäljning när uppdragsgivaren, dvs, den för vars
räkning försäljningen sker, ej är skattskyldig. Problem föreligger emellertid,
när uppdragsgivaren är skatlskyldig. Del är i många fall omöjligt eller mycket
svårt för auktionsförrättare att kontrollera om den som lämnar varor för
försäljning är skattskyldig eller ej. Någon skyldighet att kontrollera detta
föreligger inte heller. Följden har blivit att det sker yrkesmässig försäljning
av varor på auktion utan skatt. Seriösa företagare konkurrerar därvid på sämre
villkor med mindre seriösa företagare.
Även
när både säljare och köpare är skattskyldiga uppkommer svårigheter, när
utgående mervärdeskatt hos säljaren skall föras över som ingående
mervärdeskatt hos köparen. Auktionsförrättaren är inte skyldig att medverka
härtUl. I många faU, särskUt hos större auktionsföretag, torde inte heller,
konstaterar utredningen, en sådan medverkan vara möjlig.
Utredningen
påpekar också, att kritik riktas mot att auktionsförsäljning är skattefri i
motsats tUl annan ombudsförsäljning och den yrkes-
Prop. 1973:163 52
mässiga
handeln med varor. Kritiken har främst tagit sikte pä att en privatperson som
avser att sälja sin lösegendom naturligen väljer den försäljningsform, som för
honom medför det mest förmånUga utbytet. En väsentlig faktor är därvid
skUlnaden i beskattningshänseende mellan auktionsförsäljning och annan
försäljning. Utredningen påpekar att utmätningsman, överexekutor eller annan,
åt vilken uppdrag lämnats alt försälja utmätt egendom, t. ex. auktionsverk,
inte är skattskyldig enligt MF för denna verksamhet.
Utredningen
finner att de nackdelar som är förknippade med gällande bestämmelser i allt
väsentligt skulle undvikas om auktionsförrättare behandlades på samma sätt som
annat ombud, I sådant fall skulle försäljning av privat lösöre komma att
beskattas hos auktionsförrättaren men inte hos ägaren av lösöret. Den utökade
beskattning som härigenom skulle åstadkommas bör dock enligt utredningens
mening väga lättare än de fördelar i övriga avseenden som skulle uppnås.
Däremot synes enligt utredningen skäl inte finnas alt ändra på vad som nu
galler i fråga om exekutiv auktion.
Utredningen
föreslår därför att auktionsförrättare skall anses som skattskyldig på samma
sätt som annat ombud, dock med klart angivande av att utmätningsman eller
överexekutor inte skall anses som skattskyldig för försäljning på exekutiv
auktion. För den som åtar sig endast att vara utropare på auktion som ordnas av
annan uppkommer inte skattskyldighet enligt utredningens förslag.
Remissinstanserna.
Ulrednmgens förslag om skattskyldighet för auktionsförrättare har fått ett
blandat mottagande. Sveriges Konst- och antikhandlareförening tillstyrker
förslaget i alla avseenden. TCO anser alt de av utredningen anförda skälen
talar för att beskattning skall ske. Länsstyrelsen i Södermanlands län föreslår
att skattskyldigheten utsträcks tUl att omfatta även utropare. RSV delar
utredningens uppfattning att auktionsförrättarnas skattefrihet kan ha skapat
konkurrenssituationer. I åtskilliga fall torde detta ha lett till att det
allmänna undandragits skatt. Företag som i särskUt iordningställd och för
ändamålet anskaffad lokal bedriver auktionsförsäljning bör enligt RSV anses
som skattskyldigt i egenskap av ombud. Verket ifrågasätter emellertid om
skattskyldighet skall omfatta försäljning av privat lösöre med hänsyn till att
försäljning på auktion många gånger är enda möjligheten för dödsbodelägarna
att förvandla boets lösa egendom till pengar. Länsstyrelsen i Kronobergs län
anser att undantag bör göras för försäljning på auktion av personligt lösöre
och länsstyrelsen i Jönköpings län föreslår en särskUd rätt till avdrag för
ingående skatt i analogi med förslaget beträffande begagnade personbilar för
att från beskattning undanta den del av likviden av försålt personligt lösöre
som säljaren uppbär.
Åtskilliga
andra remissinstanser vänder sig mot en beskattning av för-
Prop.
1973:163 53
säljning på auktion av personligt lösöre och avvisar eller
ifrågasätter förslaget under hänvisning bl. a. härtill. Man framhåller dessutom
att förslaget knappast skulle medföra någon påtaglig förbättring i kontrollhänseende.
Förslaget torde sannoUkt få den effekten alt privatpersoner i större
utsträckning än f, n, kommer att avyttra lösöre utan att anlita
auklionsföretag. Vidare påpekas att utredningens förslag att skattskyldighet
inte skall åvila den som uppträder endast som utropare torde leda till åtgärder
i syfte att kringgå beskattningen,
I första
hand av skäl som nu nämnts avstyrks eller ifrågasätts förslaget av
länsstyrelserna i Östergötlands, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Hallands,
Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Örebro, Kopparbergs och Jämtlands län samt av
Lantbrukarnas riksförbund. För ett avstyrkande av förslaget åberopar Svenska
kommunförbundet samt Göteborgs och Stockholms kommuner särskilt
auktionsverkens betydelse för försäljning av privat lösöre. Sålunda uppger
Göteborgs kommun, att av omsättningen på auktionsverket i Göteborg
uppskattningsvis endast ca 5 % torde vara skattepliktig enligt nuvarande
bestämmelser. Den helt avgörande delen av godset utgöres av begagnad
lösegendom, som säljs av privatpersoner. Endast ca 10 % av inköpen hos
auktionsverket torde ske av personer, som kan betecknas såsom konst- och/eller
antikvitets-handlare. Den övervägande delen, ca 90 %, inropas av
privatpersoner. Kommunen pekar vidare på att auktionsverken fåll finna sig i
att konkurrera på sämre villkor än konst- och antikvitetshandeln genom att
auktionsverkens verksamhet varit fastlagd i reglementen, avgifterna varit
fixerade för lång tid och faststäUda av statlig myndighet. Kommunen uppger
också att de seriöst arbetande auktionsverken har som uppgift att lämna
allmänheten service beträffande värderingar, ursprungsbedömningar och
äkthetsgarantier samt att ge långtgående konsumentupplysning. Man tillämpar
dessutom låga avgifter vid försäljning. De kommunala akutionsverken har därför
en betydande social funktion i samhället. För att ge myndigheterna en
eftersträvansvärd kontrollmöjlighet ställer sig auktionsverket i Göteborg
positivt till tanken alt till länsstyrelsen kontinuerligt lämna uppgift om
vilka företag, som avyttrar gods på auktion. Stockholms kommun anför synpunkter
som nära stämmer överens med dem som anförts av Göteborgs kommun.
Svenska Travsportens centralförbund avstyrker förslaget
under åberopande av förhållandena på hästsportens område. Auktioner utgör sedan
länge en vanlig form för omsättning av såväl tävlings- som avels-djur. Antalet
ägarskiften per år brukar enbart inom travsporten utgöra 1 0001 500. Ett
enstaka auktionsföretag omsatte under år 1972 ej mindre än 366 hästar på 3
auktioner. Redan nu fungerar MF mindre väl för vissa kategorier hästägare. En utvidgning
av skattskyldigheten enligt utredningens förslag skulle göra kumulativa
beskattningseffekter lill en normal företeelse inom travsporten. Nackdelarna
skulle vara särskilt på-
Prop. 1973:163 54
tagliga
i fråga om tävlingshästar, vilka används i en verksamhet som inte medför
skattskyldighet enligt MF. Handeln med tävlingshästar skulle tvingas söka sig
andra och måhända snårigare vägar om utredningens förslag genomförs.
Handelsagenter
Gällande
bestämmelser. Handelsagent uppbär normalt inget vederlag utan verksamheten
består i att han tar upp order till huvudmannen eller sluter försäljningsavtal
i dennes namn. Agent, som bedriver sådan verksamhet, är inte skattskyldig tiU
mervärdeskatt. Han skall inte debitera mervärdeskatt på sina tjänster och saknar
rätt till avdrag för ingående mervärdeskatt.
Utländska
bestämmelser. I Belgien är handelsagent skattskyldig till mervärdeskatt på
samma villkor som auktionsförrättare, nämligen om han i eget namn ställer ut
faktura eller motsvarande handling.
I
Danmark och Norge är handelsagent inte skattskyldig enligt de allmänna
reglerna. Självständig näringsidkare med import- eller export-agentur kan efter
ansökan registreras som skatlskyldig. Registreringen omfattar hela
agenturverksamheten. Skatt beräknas på provisionen. Härifrån undantas provision
som mottas från utländsk huvudman och avser tjänst åt honom.
Handelsagent
anses i Nederländerna utföra en skattepliktig tjänst. Om uppdragsgivaren saknar
hemvist i Nederländerna och inte heller har fast driftställe där är tjänsten
dock kvalificerat skattefri.
Utredningen.
Utredningen konstaterar, att del förhållandet att agent ej är skattskyldig
enligt MF medför kumulativa skatteeffekter som dock är begränsade till agentens
egen ingående mervärdeskatt på förvärv för sin verksamhet. Eftersom fakturering
och likvid sker direkt mellan säljare och köpare berörs vanligen inte skatten
på varorna av att agenten ej är skattskyldig.
I
fråga om agent med svensk huvudman torde, menar utredningen, andra problem än
de nu angivna knappast föreligga. När det gäller agent med utländsk huvudman
föreligger emellertid dessutom vissa svårigheter att åstadkomma avdrag för
ingående mervärdeskatt hos svensk företagare, när varor levereras från
utländskt företags lager i Sverige genom förmedling av agent. För agenternas
del innebär detta enligt utredningen att utländska huvudmän kan ha motiv för
att ordna försälj-nuigen i Sverige på annat sätt, som för dem är fördelaktigare
i mervärdeskattehänseende.
Sveriges
Handelsagenters förbund har till utredningen lämnat bl. a. följande uppgifter.
Det totala antalet handelsagenter kan uppskattas till
Prop.1973:163 55
ca
3 000. I förbundet finns 410 aktiva medlemmar. Av dessa sysslade år 1970 55 %
med sådan verksamhet att skattskyldighet förelåg för del av verksamheten. Ca
400 av medlemmarna är agenter för huvudmän i utlandet. Provisionens storlek
varierar mellan 0,5 % för vissa livsmedel och 15 % för vissa kemiska artiklar.
Agenternas kostnader, utom löner, beräknas ligga mellan 30 och 60 % av
bruttoprovisionen. Av dessa kostnader är 1020 % belagda med mervärdeskatt,
vilket genomsnittligt kan beräknas ge en ingående skattebelastning om 23 % av
kostnaderna utom löner. För agenter som för verksamheten behöver särskilda
provkollektioner kan belastningen av ingående mervärdeskatt vara betydUgt
större.
Vidare
har förbundet uppgivit, att vissa grossister också är handelsagenter, att
många agenter driver verksamhet i Uten omfattning som ett komplement till annan
förvärvsverksamhet och att införandet av skattskyldighet till mervärdeskatt
för agenterna troUgen skulle medföra en ökning av antalet redovisningspliktiga
skattskyldiga med endast några hundra företagare.
I
vissa branscher, särskilt när det gäller symaskinsförsäljning, förekommer
enligt utredningen att nya varor säljs av agent för huvudmans räkning medan
inbytta begagnade varor säljs av agenten för egen räkning. Detta förhållande
accentuerar de svårigheter som föreligger att på ett entydigt och enkelt sätt
avgöra vad som av den ingående mervärdeskatten i verksamheten belöper på
agenturförsäljningen och vad som belöper på den egna omsättningen.
Höjningen
av mervärdeskatten till 15 % har enligt utredningen ökat vikten av att den är
konkurrensneutral. De uppgifter som lämnats av Sveriges Handelsagenters förbund
tyder på att skatten numera inte är oväsentlig för dem. Mot denna bakgrund och
med hänsyn till alt han-ddsagentema i största utsträckning är ett led mellan
skattskyldiga parter föreslår utredningen, att agenterna bör göras
skattskyldiga till mervärdeskatt genom att förmedling av vara anges som
skattepliktig tjänst i 10 § 1 MF. Samtidigt bör anges att sådan tjänst är
kvalificerat skattefri, när den tillhandahålls utländsk uppdragsgivare.
Remissinstanserna.
Utredningens förslag om skattskyldighet för handelsagenter har biträtts eller
lämnats utan erinran av remissinstanserna. RSV och flera länsstyrelser
efterlyser dock en närmare precisering av begreppet handelsagent med hänsyn
till bl. a., att det förekommer mellanformer mellan anställning och självständiga
ombud. Länsstyrelsen i Kalmar län anför sålunda att handelsagenter i pensions-
och semesterhänseende vanligtvis betraktas som anställda och att inkomsten av
deras verksamhet betraktas som inkomst av tjänst enligt KL. Länsstyrelsen i
Kristianstads län frågar sig, varför utredningen icke tagit upp frågan om
eventuell skattskyldighet för sådana handelsresande som icke är an-
Prop. 1973:163 56
ställda
i huvudmannens tjänst, eftersom dessa i lika hög grad som handelsagenter torde
ha drabbats av den högre mervärdeskatten. RSV m. fl. remissinstanser föreslär,
att begreppet handelsagent anknyts till 1914 ärs lag om kommission,
handelsagentur och handelsresande. Därigenom skulle symaskinsagenter och andra
med liknande verksamhet ställas utanför mervärdeskattesystemet. RSV framhåller
i anslutning härtill att 10 § MF bör utformas så att skatteplikt föreligger för
tjänst som innefattar förmedling genom handelsagent av skattepliktig vara.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekar, att i 11 § MF bör anges att
tjänst enligt 10 § 1 är undantagen från skatteplikt, när den tillhandahålls utländsk
uppdragsgivare.
Länsstyrelsen
i Skaraborgs län biträder förslaget men framhåller att vissa praktiska, främst
konlrolltekniska svårigheter kan uppkomma. Det finns, menar länsstyrelsen, ett
stort antal mindre seriösa handelsagenter, bl, a, personer som bedriver en viss
och ofta kortvarig agenturverksamhet som bisyssla. Investeringar i sådan
verksamhet utgörs i stor utsträckning av föremål som är användbara för privat
bruk och risk föreligger för att föremålen kommer till sådant bruk utan
beskattning.
Samfälligheter
Gällande
bestämmelser. I svensk rätt finns åtskilliga bestämmelser om samverkan mellan
fastigheter, I vissa fall är samverkan frivillig medan den i andra fall kan
åstadkommas tvångsvis. Samverkan leder ofta till att två eller flera
fasligheter bildar en samfällighet. Som exempel härpå nämner utredningen
vattenregleringsföretag enligt 3 kap, vattenlagen (1918: 523), diknings-,
vattenavlednings- eller invallningsföre-tag enligt 7 kap, vattenlagen,
vägsamfällighet enligt lagen (1939: 608) om enskUda vägar, samfälUghet enligt
lagen (1933: 269) om ägofred för bl, a, hållande av stängsel och samfällighet
enligt lagen (1966: 700) om vissa gemensamhetsanläggningar,
I
allmänhet krävs av delägare i samfällighet att han bidrar tUl samfällighetens
kostnader i förhållande tUl den nytta han har av det företag som är
samfällighetens ändamål. Samfällighet kan vara självständig juridisk person
men behöver inte alltid vara det. Så t, ex, kan samfällighet enligt lagen om
vissa gemensamhetsanläggningar organiseras som juridisk person om någon
delägare begär det men kan annars behållas i enklare form med gemensam
förvaltning av delägarna.
En
samfäUighet av nu nämnt slag utgör Kvismaredalens vattenavled-ningsföretag av
år 1967, Dess ställning i mervärdeskallehänseende har behandlats i ärende om
förhandsbesked som prövats av RR (RÄ 1970: Fi 1465), Därvid fann RR att ett
genomförande av den uppgift, för vUken tvängssamfäUigheten tillkommit, icke
kunde anses innebära att företaget därigenom i yrkesmässig verksamhet omsatte
vara, byggnad
Prop. 1973:163 57
eller
tjänst. Företaget ansågs därför ej skattskyldigt enligt MF,
RSV
bar meddelat förhandsbesked i fråga om rätt till avdrag för ingående
mervärdeskatt som hänför sig tiU gemensamhetsanläggning enUgt lagen (1966:
700) om vissa gemensamhetsanläggningar (RSV II 1972:
34), I ärendet var fråga om tvä juridiska personer, som ägde var sin fastighet
och dessutom gemensamt ett angränsande område. På fastigheterna skulle
uppföras butikslokaler och på området en byggnad med bl, a, restauranger jämte
parkeringsplatser. Avsikten var att fastigheterna skulle bilda en samfällighet
och att området skulle utgöra en gemensamhetsanläggning.
Verket
förklarade att sökandena fick göra avdrag för den mervärdeskatt, som belöpte
på förvärv för den fastighet som inrättats som gemensamhetsanläggning, till
den del anläggningen tjänade sådan verksamhet som medförde skattskyldighet.
Utsågs ingen särskild styrelse för samfälligheten, ägde sökandena också
motsvarande rätt till avdrag för mervärdeskatt på andra förvärv än förvärv för
den samfällt ägda fastigheten. Om styrelse utsägs gällde inte detta,
I
motion 1971; 612, som överlämnats tUl utredningen, har yrkats att
vattenregleringsföretag och andra jämförbara samfälligheter efter ansökan
skall kunna medges frivilligt inträde som skattskyldiga till mervärdeskatt.
Vidare har i skrivelser till Kungl, Maj:l, som överlämnats till utredningen,
invallnings- och regleringsföretag begärt att företagens verksamhet skall
medföra skattskyldighet enligt MF,
Utredningen.
Samfällighet som bildas för att utföra viss uppgift som är av gemensamt
intresse för flera fastigheter är enligt RR:s dom angående Kvismaredalens
vatlenavledningsföretag inte skattskyldig för genomförandet av uppgiften.
Detta förhåUande medför, framhåller utredningen, alt en kumulativ skatteeffekt
uppstår när delägare i samfälligheten är skattskyldig enligt MF, Syftet med
bestämmdserna om samfälligheter är alt skapa möjlighet lill samverkan mellan
fastigheter även tvångsvis. Det är bl, a, därför enligt utredningen mindre
lämpligt att mervärdeskatten orsakar en kostnad som skulle ha undvikits om samfällighetens
uppgift utförts av de enskilda delägarna själva. Utredningen påpekar också att
den angivna effekten uppkommer endast när samfälligheten är en självständig
juridisk person. Om så inte är fallet kan den ingående mervärdeskatten enligt
aUmänna regler dras av som ingående skatt hos delägama.
De
påtalade nackdelarna bör enligt utredningens uppfattning undanröjas.
Utredningen avvisar tanken på att göra samfälligheter skattskyldiga med eller
utan skatteplikt. I stället föreslås att frågan löses så, att skattskyldig som
är delägare i samfällighet, vilken är juridisk person och ej skattskyldig för
sin verksamhet, ges möjlighet att dra av så stor del av samfällighetens
ingående mervärdeskatt som svarar mot hans kostnads-
Prop. 1973:163 58
ansvar
till samfälligheten. Metoden överensstämmer i princip med vad som nu gäller för
fastighetsförvaltande koncernföretag. Rätten till avdrag för den sålunda
överförda skatten blir därmed beroende på den enskUde delägarens ställning i
mervärdeskattehänseende. Är han ej skattskyldig blir hans kostnad fÖr
samfälligheten oförändrad. För skattskyldig delägare minskar kostnaden med
beloppet av den avdragsgilla ingående mervärdeskatten.
Remissinstanserna.
Utredningens förslag att delägare i samfälligheter av olika slag skall äga rätt
tUl avdrag för viss del av samfällighetens ingående mervärdeskatt har
accepterats eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser med endast
några få särskilda påpekanden.
Länsstyrelsen
i Värmlands län anför sålunda att det av utredningen föreslagna uttrycket
"för vattenreglering, väghållning eller liknande ändamål" bör
närmare utvecklas i anvisningarna till 17 § eller åtminstone genom uttalande av
departementschefen för att undanröja tveksamhet beträffande tiUämpningen av
bestämmelsema. Som exempel anger länsstyrelsen att företag kan gå samman och
bilda en förening eller ett aktiebolag som omhänderhar hälsovården för
företagens anställda enligt viss bestämd kostnadsfördelning företagen emeUan.
Länsstyrelsen i Kronobergs län föreslår att orden "för vattenreglering, väghållning
eller liknande ändamål" i författningstexten ersätts med en bestämmelse
om att motsvarande gäller delägare i samfällighet.
Konkursbo
Gällande
bestämmelser. När skattskyldig försatts i konkurs är konkursboet enligt 3 §
andra stycket MF skattskyldigt. För konkursboets egen verksamhet gäller de
allmänna reglerna i MF,
RN
har i anvisning (RN II 1969: 29) uttalat bl, a,, att konkursboet träder i
konkursgäldenärens ställe som skattskyldig. Om konkursboet fortsätter den
skatlskyldiges verksamhet ådrar sig boet skyldighet att erlägga den
mervärdeskatt som skall utgå. Detsamma gäller enligt nämnden om boet
realiserar varulager, inventarier och dylikt, under förutsättning att inte
hela verksamheten eller del därav överlåtes.
Nämnden
har också uttalat, att konkursboet bör anses fortsätta konkursgäldenärens
verksamhet även när boet endast driver in utestående fordringar. Har gäldenären
tUlämpat den s, k, kontantmetoden skall konkursboet i princip erlägga
mervärdeskatt för alla likvider som kommer boet till godo och som avser
skattepliktiga transaktioner, oavsett om dessa skett före eUer efter
konkursutbrottet. Har gäldenären tUlämpat den s. k. faktureringsmetoden
inträder skattskyldighet för konkursboet, när fordran uppkommer efter
konkursutbrottet på grund av fullgjord leverans.
Prop. 1973:163 59
RN
har i annat sammanhang (RN II
1970: 87) uttalat, att konkursbo äger
rätt till avdrag för ingående mervärdeskatt eller till återbetalning av skatt i
den mån motsvarande skyldighet föreligger att betala mervärdeskatt. Används
återbetald skatt för betalning av mervärdeskattebe-lagda leverantörsfakturor
uppstår ny avdragsgill mervärdeskatt.
Skattskyldig
som tillämpar faktureringsmetoden skall redovisa mervärdeskatt på förskotts-
eller a contobetalningar först i samband med slutfakturering efter verkställd
leverans. Försätts sådan skattskyldig i konkurs innan skattskyldighet inträtt
för honom ankommer det på konkursboet att redovisa skatt när skattskyldighet
inträder. I vissa sådana fall kan konkursboet råka i svårigheter vid
skatteredovisningen. Den skattskyldige kan ha påbörjat en byggnadsenlreprenad
som efter konkursutbrottet fullföljts av konkursboet. Beställaren erlägger
därvid endast skillnaden mellan entreprenadsumman och gjorda förskotts- eller
a contobetalningar. Med det sålunda influtna beloppet, som i vissa fall är
mycket litet, skall konkursboet betala hela den mervärdeskatt som belöper på
entreprenaden. Även om det influtna beloppet räcker till betalning av skatten
kan andra borgenärer i konkursen bli lidande på betalningen, eftersom denna
avser s. k. massagäld som skall betalas före även prioriterade fordringar.
Samma
effekt kan uppstå när konkursgäldenären påbörjat byggnation i egen regi och
lyft kreditiv. När konkursboet efter färdigställande av byggnationen säljer
fastigheterna är dessa vanligen belastade med inteckningslån. Den kontanta
betalningen torde därför oftast vara liten. Den tas i anspråk, helt eller till
stor del, för betalning av mervärdeskatten.
Den
angivna effekten kan f. ö. inträda i varje fall dä konkursboet blir
skattskyldigt för viss prestation utan att uppbära full likvid för denna. Så
torde kunna vara faUet även när konkursgäldenären påbörjat montering av maskin
e. d. hos uppdragsgivare och uppburit betalning härför utan att skattskyldighet
inträtt.
Kungl.
Maj:t har i två fall medgett konkursbo nedsättning av mervärdeskatt enligt 76
§ MF i situationer som nu nämnts.
När
gäldenär underlåter att betala sina skulder uppkommer en förlust för
borgenären. Denne är ej skyldig att ställa ut kreditnota på det skattebelopp
som han därigenom går förlustig. Däremot kan han ändra sin egen redovisning av
utgående skatt. Vidare gäller att gäldenären inte är skyldig att minska sin
ingående mervärdeskatt med skatten på den del av skulden som han inte betalar.
Detta gäller även om ackordsuppgörelse ttäffas eUer gäldenären försätts i
konkurs. Borgenären får dock inte minska sin utgående skatt när
ackordsuppgörelse träffas mellan företag i intressegemenskap enligt p. 10 andra
stycket av anvisningarna tiU 29 § KL (RSV II 1972:
10).
Prop.1973:163 60
Utredningen.
Utredningen anför att de nuvarande bestämmelserna och deras tillämpning inte
ger ett tillfredsställande resultat i vissa fall när konkursgäldenären
tillämpat faktureringsmetoden för redovisningen av mervärdeskatt. Detta gäller
allmänt sett sådana fall där konkursboets skattskyldighet är mer omfattande än
den betalning som tillfaller boet.
Utredningen
föreslår därför att det av konkursgäldenären före konkursutbrottet skapade
mervärdet beskattas hos honom och att endast det efter konkursutbrottet skapade
mervärdet beskattas hos konkursboet. Detta resultat kan uppnäs genom att
konkursgäldenärens skattskyldighet anses inträda omedelbart före
konkursutbroltet i fräga om allt mervärde han då upparbetat eller tillskapat.
Därmed skulle statsverkels fordran mot gäldenären ha uppkommit före och inte i
konkursen. Den får därvid fastställas tiU sin storlek och bevakas på vanligt
sätt i konkursen och utgör inte s. k. massafordran. Konkursboet skulle i sådant
fall vara skattskyldigt i praktiken endast för de kontanta likvider som
inflyter för skattepliktiga transaktioner som fullföljs av boet,
Konkursgäldenären bör äga ratt tUl avdrag för ingående mervärdeskatt som hänför
sig till de prestationer för vilka skattskyldighet inträder enligt vad nu
sagts.
Vid
tillämpningen av ett sådant system bör, tillägger utredningen, utgångspunkten
vara konkursboets fakturering eller motsvarande och den betalning boet tar
emot. Skillnaden mellan faktureringen och betalningen bör utgöra vad
konkursgäldenärens skattskyldighet skall omfatta. Detta torde kunna tillämpas
när konkursboet fakturerar och tar emot betalning innan tiden utgått för
bevakning av fordringar i konkursen. När sä inte är fallet bör det finnas möjlighet
att fastställa omfattningen av konkursgäldenärens skattskyldighet på annan
grund, I första hand bör därvid av konkursgäldenären uppburna förskott eller a
contobetalningar eller lyfta kreditiv kunna tjäna lill ledning. Har inga
sådana medel uppburits bör nedlagda kostnader kunna ligga till grund för beräkningen.
Konkursboets skattskyldighet bör, oberoende av hur omfattande
konkursgäldenärens skattskyldighet bedömts vara, omfatta vederlag som faktiskt
kommer boet till godo.
Utredningen
är medveten om att förslaget inte ger ett helt tillfredsställande resultat.
Statsverkets möjligheter att fä in skatt från konkursgäldenären får normalt
bedömas som små. De föreslagna reglerna bör därför kompletteras med
bestämmelser som innebär alt skattskyldighet alltid inträder då förskott eller
a contobelalning tas emot av skattskyldig. Skattskyldighet bör då inträda
också när den som bedriver verksamhet i egen regi skapar mervärde i
verksamheten.
Bestämmelser
av nu angivet slag har, framhåller utredningen, i allt väsentligt betydelse
endast för verksamhet som avser fast egendom. MF:s regler på fastighetsområdel
kommer att behandlas i slutbelänkan-det. Däri kommer också all behandlas frågan
om skattskyldighet vid förskottsbetalningar och motsvarande. Det nu framlagda
förslaget får
Prop.
1973:163 61
därmed
betraktas i viss mån som ett provisorium. En omedelbar lösning av frågan har
dock enligt utredningen framstått som särskilt angelägen.
Utredningen
finner det inte möjligt att effektivt ändra det förhållandet att gäldenär som
tUlämpar faklureringsmeloden inte är skyldig alt minska sui avdragsgilla
ingående mervärdeskatt när han försätts i konkurs, träffar ackordsuppgörelse
med borgenärer eller av annan anledning underlåter att helt betala sina
skulder och föreslår därför ingen ändring på denna punkt.
Remissinstanserna.
Utredningens förslag att föreskriva skattskyldighet för konkursgäldenär för det
av honom för konkursutbroltet skapade mervärdet tillstyrks av SHIO och
accepteras i princip av länsstyrelserna i Gotlands, Kristianstads, Hallands och
Örebro län. Flera remissinstanser betonar vad utredningen också anfört,
nämligen att förslaget i viss mån kan ses som ett provisorium. RSV, SAF och
Sveriges Industriförbund motsätter sig dock ej att frågan ändå tas upp nu.
Länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Örebro, Västmanlands,
Kopparbergs och Gävleborgs län anser däremot alt tillräckliga skäl inte
föreligger för en provisorisk lösning utan förordar att frågan får anstå till
dess andra näraliggande frågor behandlats och redovisats av utredningen i dess
slutbetänkande.
Flera
remissinstanser anför synpunkter på och erinringar mot utredningens förslag
både i tekniska och materiella hänseenden.
Departementschefen
Utrednuigens
översyn av reglema om skattskyldighet till mervärdeskatt har varit inträngande
och resulterat i åtskilliga ställningstaganden och ändringsförslag. Här liksom
i andra hänseenden har utredningens målsättning varit att åstadkomma lösningar
som bättre tillgodoser kravet på konkurrens- och konsumtionsneutralilet i
beskattningen och undanröjer nu rådande oklarhet i tUlämpningshänseende.
Utredningen understryker dock, att åtgärder i sådant syfte får vägas mot
konsekvenserna med avseende på redovisning, kontroll och administration av
skatten.
Utredningens
överväganden innebär ingen ändring av de redan gällande grundläggande
kriterierna för skattskyldighet till mervärdeskatt. Det ligger i skattens natur
att knyta skattskyldigheten till omsättning av skattepliktiga objekt och tjänster
i yrkesmässig verksamhet här i landet och till importen av skattepliktiga
varor. Utredningen finner det också naturligt att begreppet yrkesmässig
verksamhet som en huvudregel knyts till förvärvskällorna inkomst av rörelse och
inkomst av jordbruksfastighet enligt KL. Det är därför speciella
skattskyldighelsfrågor som omfattas av utredningens särskilda
ställningstaganden och ändringsförslag.
Prop.1973:163 62
Som
komplement lill huvudregeln gäller, att skattskyldighet föreligger för annan
verksamhet än sådan som är att hänföra till rörelse eller jordbruk, om
verksamheten innefattar inte enbart enstaka försäljning eller uttag av vara
eller tUlhandahållande av tjänst. Utredningen konstaterar alt delta uttryck
medfört tolkningsproblem och behöver förtydligas. Vad som åsyftats är att
skattskyldighet skall föreligga när det med viss regelbundenhet förekommer
transaktioner med skattepliktiga objekt och tjänster. För att klarare markera
detta föreslår utredningen att verksamhet, som inte omfattas av huvudregeln,
skall anses som yrkesmässig när den drivs i butiksmässig eller eljest
rördsdiknande form. Denna supplementärregel bör gälla för verksamhet som
bedrivs inte bara av privatperson utan även av staten, kommun, ideell
organisation eller utländsk företagare och vidare i fråga om förvärvskällan
annan fastighet enligt KL.
Utredningen
tar i detta sammanhang också upp svårigheterna att uppnå en beskattning av
tjänster som personer utför på sin fritid under former som är att anse som
rörelse. Någon särskild lösning på detta problem kommer utredningen inte fram
tUl men betonar vikten av att man vid inkomsttaxeringen gör en riktig
klassificering av inkomsterna från sådana arbeten och att de även blir föremål
för kontroll.
Vid
remissbehandlingen har föreslagits att även förvärvskällan inkomst av annan
fastighet bör inrymmas under huvudregeln för skattskyldighet. Den föreslagna
supplementärregeln har rönt vissa erinringar. I något fall ifrågasätts om
förslaget innebär en förbättring, medan man i andra fall menar att det som
kriterium för skattskyldighet bör räcka med att verksamheten bedrivs i
rördseUknande form eller alt det är fråga om mera regelbundna eller upprepade
omsättningar av skattepliktiga objekt eller tjänster. Vidare har vid
remissbehandlingen framförts argument både för och emot regler som medför
skattskyldighet för ideella organisationers försäljningar. Det har också
efterlysts regler som undanröjer olikheter i bedömningen av skattskyldighet
till mervärdeskatt och arbetstagarebegreppet i försäkringshänseende.
Jag
har inget att invända mot att huvudregeln för skattskyldighet utvidgas tiU att
omfatta även verksamhet som är att hänföra till annan fastighet enligt KL. Ett
förtydligande av supplementärregeln är också påkallad och enligt min mening
skulle en klarare avgränsning ernås med utredningens förslag att föreskriva
skattskyldighet för verksamhet som bedrivs i rördsdiknande form. Begreppet
butiksmässig bör kurma utgå. Även om jag har förståelse för de vid
remissbehandlingen framförda förslagen om skattskyldighet vid regelbunden
eller upprepad omsättning anser jag att utredningens förslag är att föredra.
Det täcker också de nämnda altemativa förslagen, vilket också kan komma till uttryck
i anvisningar från RSV.
Prop. 1973:163 63
Jag
vill också betona, all med den av mig förordade ändringen bör det också stå
klart att ideella föreningars försäljningar i egen regi i samband med basarer,
festligheter ö. d. inte skall medföra skattskyldighet. Det finns också
anledning framhålla, att skaltskyldighetsfrågan bör bedömas med hänsyn till de
grundläggande principema för en omsättningsskatt enligt
mervärdeskatteprincipen. Detta innebär att man bör bortse från hur verksamheten
bedöms i andra sammanhang, t. ex. med avseende på arbetsgivaravgift eller ATP.
För
att undanröja kumulativa effekter i vissa fall för utländska företagare som
arbetar på den svenska marknaden utan att bedriva egentlig verksamhet här
föreslår utredningen, alt representant för sådant företag skall efter särskild
prövning av länsstyrelsen kunna registreras som skattskyldig tUl mervärdeskatt
på i princip samma villkor som inhemska företagare. Utredningen pekar vidare på
att utländsk företagare kan belastas med mervärdeskatt t. ex. för reparation
eller utbyte av vara inom ramen för ett garantiåtagande. Sädana verkningar bör
enligt utredningen undanröjas och därför föreslås att reparation eller
varubyte som här i landet utförs åt ej skattskyldig utiändsk företagare
likställs med export och på så sätt undantas från beskattning. Lider utländsk
företagare kundförlust som innefattar svensk mervärdeskatt anser utredningen
rimligt att kompensation ges för skatten. Utredningen har härvidlag dock
endast kunnat hänvisa till möjligheten att i sådana fall medge återbetalning
med stöd av dispensregeln i 76 § MF. Genom återbetalning finns det enligt
utredningen också möjlighet att undanröja en skattebelastning t. ex. när
utländskt företags fordon vid körning här i landet måste repareras.
Det
föreslagna systemet med skattskyldighet för representant för utländsk
företagare har redan tillämpats i praktiken och synes fungera bra. Liksom
remissinstanserna anser jag att systemet bör skrivas in i MF. Uppenbart är att
systemet är avsett endast för utländska företagare som inte enligt de allmänna
reglerna är skattskyldig lill mervärdeskatt på grund av att han är bosatt eller
stadigvarande vistas här eller bedriver verksamhet från fast driftställe här i
landet. För alt undanröja tvekan bör detta också anges i MF. OUka synpunkter
har vid remissbe-handlingeii anförts beträffande representantens rättsliga
ställning. Enligt min uppfattning bör systemet utformas så, att representanten
enligt fullmakt av den utländske företagaren skall som ombud för deime
upprätta och avge deklarationer och i övrigt tala och svara i mål och ärenden
som gäller mervärdeskatten. Det kravet måste också ställas, att underlag i form
av verifikationer och annat skall finnas tUlgängligt hos representanten för
kontroll av skatteredovisnmgen. Som anförts vid remissbehandlingen bör
representanten registreras i det län där han har sui hemvist eller, om
representanten är juridisk person, där styrelsen har sitt säte.
Prop.
1973:163 64
Någon
länsstyrelse har efterlyst sanktioner mot utländsk företagare som underlåter
att fullgöra sina skyldigheter som skattskyldig och att utse representant. Det
förtjänar emellertid alt betonas att utländsk företagare i många fall har ett
eget intresse av att fullgöra sina skyldigheter och att i andra fall tillgångar
kan finnas i Sverige, som tillhör den utländske företagaren, vilket ger en
möjlighet att effektivt hävda ett skatteanspråk. Mot bl. a. denna bakgrund är
jag inte nu beredd att föreslå något särskilt sanktionssystem. Frågan härom bör
dock kunna tas upp på nytt om erfarenheterna från tillämpningen visar ett behov
härav.
Vid
remissbehandlingen har även föreslagits, att möjlighet för länsstyrelsen alt
kräva säkerhet för registrermg av representant som skatlskyldig bör skrivas in
i MF. Nägon motsvarighet härtill gäller visserligen inte för andra skattskyldiga
i fråga om skattepliktig verksamhet inom landet. Jag anser likväl att denna
möjlighet bör finnas och ges författningsmässig täckning. Med hänsyn till att
registrering av representant skall föregås av särskild prövning bör det dock
enligt min mening endast i särskilda fall föreligga behov av säkerhet, t. ex.
när återbetalning av ingående skatt till betydande belopp kan bli aktuell.
Hinder bör inte föreligga för att säkerheten ställs av det utländska förelagets
kund i Sverige.
Vid
remissbehandlingen framfört förslag, att i fräga om tjänst, som utländsk, ej
skattskyldig företagare utför här i landet, föreskriva skattskyldighet för den
svenska kunden, skulle kunna vara ägnat att ytterligare tillgodose kravet på
konkurrensneutralitet. Med beaktande bl. a. av den reducerade beskattningen av
anläggningsarbeten ställer jag mig dock tveksam till behovet av en sådan
kompletterande skallskyldighets-regel. Något förslag härom framläggs därför
inte. Inte heller framlägger jag något förslag om att låta RSV ombesörja
återbetalning av skatt som utländsk företagare åsamkats vid tillfällig vistelse
här.
Liksom
remissinstanserna biträder jag utredningens förslag alt det i MF klart bör
anges att försäljning av inventarier, material, avfallsprodukter o, d, i
annars icke skattepliktig verksamhet skall anses som yrkesmässig endast om den
bedrivs under butiksmässiga former. Jag biträder också utredningens förslag
beträffande skattskyldighet för försäkringsföretag för försäljning av gods som
inlösts som led i den skadereglerande verksamheten och för
finansieringsföretag för försäljning av återtaget gods. Jag ansluter mig också
till utredningens uppfattning att bärande skäl saknas för att föreskriva
skattskyldighet för banker eller andra kreditinrättningar i fråga om motsvarande
försäljning,
I
olika sammanhang har anmärkts att MF inte tillgodoser kravet på
konkurrensneutralitet inom den offentliga sektorn. Framför allt har anmärkningar
riktats mot att statlig eller kommunal verksamhet som inte drivs i bolagsform
ej anses som yrkesmässig till den del den tillgodoser
Prop. 1973:163 65
egna
behov och att detta gäller även vid ekonomiskt samgående mellan staten och
kommun. Mot denna bakgrund har utredningen närmare granskat frågan och därvid
kommit tiU den slutsatsen, att MF såvitt gäller statiig verksamhet får anses
tillgodose neutralitetskravet, främst genom att hänsyn till mervärdeskatten
skaU tas vid statlig upphandling enligt bestämmelser i upphandlingskungörelsen
(1952:496; upphävd och ersatt genom SFS 1973: 600), Vidare har den reducerade
beskattningen i fråga om byggnads- och anläggningsarbeten en utjämnande effekt.
Delsamma gäller inte i fräga om den kommunala sektorn men utredningen avvisar
tanken på att här åstadkomma bättre konkurrensneutralitet genom att införa en
generell skattskyldighet för kommunal verksamhet. Utredningen har inte heUer
ansett sig kunna förorda en lösning som skulle innebära skattefrihet utan
avdragsrätt för ingående skatt för tillhandahållande tUl kommun av
skattepliktiga objekt eller tjänster. Något förslag till ändring av gällande
bestämmelser framläggs därför inte med avseende på nu nämnda förhållande.
Däremot
anser utredningen behov föreligga av ett förtydligande av den inskränkning i
skattskyldigheten som gäller vid ekonomiskt samgående mellan staten och
kommun. Denna inskränkning bör enligt utredningen gälla endast när båda parter
står ett ekonomiskt ansvar för verksamheten och inte t, ex, när en anläggning
har överkapacitet som kan utnyttjas för tjänster åt staten eller annan kommun.
Remissbehandlingen
visar att uppfattningarna är delade bettäffande den bristande
konkurrensneutraliteten i beskattningen på den offentliga sektorn. Företrädare
för näringslivet hävdar att det råder otUlfredsställande förhållanden i detta
hänseende speciellt på det kommunala området, där upphandlingskungörelsen inte
gäller. Man finner därför beklagligt att utredningen inte presterat något
konkret förslag till lösning av problemet. Andra remissinstanser menar att
nuvarande bestämmelser tillgodoser berättigade krav på konkurrensneutralitet
vid en samlad be-dömnuig med beaktande av upphandlingskungörelsens
bestämmelser, den reducerade beskattnUigen för byggnads- och
entreprenadsarbeten och den belastning som föreligger i form av icke
avdragsgill ingående skatt. Detta är förhållanden som begränsar kommunernas
intresse att uppta verksamhet i egen regi. För egen del är jag medveten om att
MF;s bestämmelser kan ha brister i konkurrenshänseende på det nu aktuella
området. Min uppfattning är dock att dessa effekter överdrivits och utredningen
har också visat att ett fullt tillgodoseende av kravet på neu-ttaUtet i
beskattnmgen skuUe kräva långtgående ändringar med andra besvärande nackdelar
och ölägenheter som följd. Jag anser därför att nuvarande bestämmdser bör gälla
även i fortsättningen. Därmed avser jag också bestämmelserna i fråga om
verksamhet som bedrivs av stat och kommun i samverkan. Jag har härvid särskilt
uppmärksammat att RSV genom förhandsbesked klarlagt tillämpningen av sistnämnda
bestämmd-
5
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 163
Prop. 1973:163 66
ser
på ett sätt som enligt min mening också tillgodoser konkurrenssynpunkterna.
Utredningens
förslag om skattskyldighet för kommunerna i fråga om tillhandahållande av
elkraft och bortforsling av sopor och avfall för egen räkning finner jag
välgrundade och förordar härav betingade ändringar i MF. Det är att märka att
det här är fråga om s. k. teknisk skattskyldighet.
Utredningen
föreslår vidare att ytterligare verksamheter skaU inrymmas under
skattskyldigheten. I syfte att undanröja vissa konstaterade missförhållanden i
den praktiska tUlämpningen föreslås en i princip generell skattskyldighet för
auktionsförelag. För att undanröja kumulativa skatteeffekter föreslås alt
skattskyldighet införs för handelsagenter och att samfälligheter inordnas under
mervärdeskatten pä ett sätt som öppnar möjlighet att avlyfta ingående
skattebelastning för sådana deltagare i en samfällighet som är skattskyldiga
enligt MF för annan verksamhet. Lösningen i fråga om samfälligheter överensstämmer
med vad som redan gäller beträffande fastighetsförvaltande företag inom en
koncernbildning.
Förslaget
om skattskyldighet för auktionsföretag har rönt erinringar från åtskiUiga
remissinstansers sida. Bl. a. har framhållits, att följden skulle bli en
beskattning av försäljning på auktion av personligt lösöre. Även om jag hyser
förståelse för utredningens förslag i denna del anser jag mig dock med hänsyn
tiU de invändningar som framförts vid remissbehandlingen böra avvisa förslaget
vad gäller utvidgad skattskyldighet för auktionsföretag. Däremot finner jag
liksom remissinstanserna att bärande skäl föreligger för att genomföra
utredningens förslag beträffande handelsagenter och samfälligheter.
Vid
remissbehandlingen har man efterlyst en precisering av begreppet handelsagent.
Det har därvid föreslagits att begreppet knyts an lill 1914 års lag om
kommission, handdsagentur och handelsresande, vilket bl. a. skuUe innebära att
symaskinsagenter skulle ställas utanför skattskyldigheten. Jag finner en sådan
avgränsning lämplig och jag biträder också ett förslag från RSV att det i 10 §
MF anges att skatteplikt föreligger för tjänst som innefattar förmedling genom
handelsagent av skattepliktig vara.
Man
har vid remissbehandlingen även efterlyst en precisering av begreppet
samfälUghet. Jag ifrågasätter emellertid behovet av ett förtydligande härav i
MF. Utredningen har som framgått av den tidigare redogörelsen lämnat exempel
på vissa i scimmanhanget aktuella former av samfälligheter. Med ledning härav bör
RSV kunna meddela erforderliga anvisningar för tUlämpningen med utgångspunkt
dessutom i att bestämmelsernas syfte är att eUmuiera kumulativa skatteeffekter
för skattskyldiga tUl MF utan att därför påverka skattebelastningen för andra
deltagare i en samfällighet.
Prop. 1973:163 67
Ytterligare
en skattskyldighelsfråga har tagits upp av utredningen, nämligen gällande
skattskyldighet för konkursbo. Förslaget härom går ut på att skattskyldighet
skall föreligga för konkursgäldenären för transaktioner och genom egna
prestationer tillskapat mervärde fram tUl tidpunkten för konkursen och att
konkursboet skall vara skattskyldigt för vad som presteras därefter. Genom
denna ordning skulle man enligt utredningen undgå vissa av skatten förorsakade
svårigheter, bl. a. för avveckling av konkurs, när konkursgäldenären tillämpar
faktureringsmetoden. Förslaget är att betrakta som ett provisorium i avvaktan
på att utredningen i sitt fortsatta arbete behandlat andra näraliggande
frågor. Detta förhållande har föranlett ett flertal remissinstanser att föreslå
att frågans lösning bör anstå tills den kan tas upp i det större sammanhanget.
Även om andra remissmstanser tUlstyrker utredningens förslag delar jag
uppfattningen hos de remissinstanser som menar att ett ställningstagande i
frågan bör anstå. Någon författningsändring enUgt utredningens förslag läggs
därför inte fram.
Redovisningsskyldighet
Gällande
bestämmelser. Enligt 6 § MF behöver skatlskyldig inte redovisa och inbetala
skatt när den skattepliktiga omsättningen inkl. mervärdeskatt under ett
kalenderår uppgått lill högst 10 000 kr. Särskilda bestämmelser gäller
härvidlag för verksamhet som påbörjas under ett år och avslutas under samma år
eller året därefter.
Vid
omsättning av varor eller tjänster som är kvalificerat undantagna från
skatteplikt föreligger alltid redovisningsskyldighet. Detsamma gäller vid
omsättning på export. Vidare gäller att länsstyrelsen kan, när särskilda skäl
föreligger, medge att skattskyldig t. v. skall vara redovisningsskyldig, även
om årsomsättningen är högst 10 000 kr.
I
fråga om skattskyldig delägare i enkelt bolag, s. k. gravbolag eller partrederi
gäller att bolagets eller rederiets hela skattepliktiga omsättning bestämmer
redovisnuigsskyldigheten.
Ärsomsättaingsgränsen
10 000 kr. har i princip gällt från mervärdeskattens införande. Från början
var det emellertid nödvändigt att knyta an redovisningsskyldigheten till en
förhandsbedömning av den skattepliktiga omsättningens storlek under närmast
kommande tolvmånaders-period. Detta orsakade vissa svårigheter och föranledde
en författningsändring år 1970, varigenom bedömningen om
redovisningsskyldighet föreligger eller ej kan ske på grundval av den faktiska
skattepliktiga omsättningen under senast tilländalupna kalenderår.
Stadgandet
om en i princip obligatorisk redovisninsskyldighet för den som bedriver export
innebär bl. a., att en företagare, som har en skattepliktig årsomsättning om
t. ex. 9 000 kr. och en exportomsättnmg om något tusental kronor är
redovisningsskyldig. Härigenom kan fördelen med
Prop.1973:163 68
att
få dra av ingående mervärdeskatt mer än väl uppvägas av skyldigheten att
betala skatt för den skattepliktiga omsättningen inom landet.
Även
icke redovisningspliktiga skattskyldiga har rätt att debitera mervärdeskatt på
sina skattepliktiga transaktioner och kundema har rätt att enligt
bestämmelserna i MF göra avdrag för den mervärdeskatt som de debiteras.
Eftersom registrering sker endast av sådana skattskyldiga som också är
redovisningsskyldiga kan inte i länsstyrelsens register över
re-dovisnuigsskyldiga kontrolleras huravida skatt får debiteras eller ej av den
som ej är registrerad. Kunden får därför, om annat.inte är uppenbart, lita på
att skatt får debiteras och kan göra avdrag för skatten, om avdragsrätt över
huvud föreligger.
Utredningen.
Den gällande 10 OOO-kronorsgränsen har enligt utredningen inte medfört några
större praktiska tillämpningsproblem och bör bibehållas. Utredningen diskuterar
men avvisar tanken på att ge begreppet skattskyldighet den innebörd som
begreppet redovisningsskyldighet har. En sådan ändring skulle visserUgen betyda
att endast registrerade skattskyldiga skulle kunna debitera mervärdeskatt. Även
om detta från vissa synpunkter framstår som en fördel skulle samtidigt vissa
kumulativa skatteeffekter uppstå för kunder hos företag med omsättning under
gränsvärdet.
Den
obligatoriska redovisningsskyldigheten för den som omsätter kvalificerat
skattefria varor eller tjänster och för den som exporterar varor har,
konstaterar utredningen, tUl syfte att säkerställa rätt till avdrag för
ingående mervärdeskatt för dessa företag. Det kan emellertid enligt utredningen
ifrågasättas om obligatorisk redovisningsskyldighet behövs i dessa fall.
Utredningen föreslår i stället att redovisningsskyldigheten görs fakultativ på
det sättet att den som så önskar under åberopande av särskilda skäl skall kunna
få bli redovisningsskyldig enligt medgivande av länsstyrelsen med stöd av 6 §
andra stycket MF. Redovisningsskyldighet erUigt sådant medgivande bör enligt
utredningen gälla t. v. och minst tUl utgången av nästföljande kalenderår.
Redan registrerad skattskyldig bör kvarstå i registret och vara
redovisningsskyldig om han inte anmäler att han vUl bli avregistrerad.
Utredningen
föreslår vidare den ändringen, att gränsvärdet 10 000 kr. i årsomsättning skall
avse omsättning av skattepliktiga eller kvalificerat skattefria objekt och
tjänster och inte som nu den skattepliktiga omsättningen. Därmed kommer
automatiskt exportförsäljning med i det omsättningsvärde, på vilket
redovisningsskyldigheten skall bedömas.
Bestämmelsen
om länsstyrelsens rätt att medge att skattskyldig skall vara
redovisningsskyldig, trots att hans skattepliktiga årsomsättaing inte
överstiger 10 000 kr. har, framhåller utredningen, tillkommit bl. a. i syfte
att göra det möjligt för nystartade verksamheter att göra avdrag för skatt som
belöper på inköp av inventarier, varulager m. m. imder ett
Prop.1973:163 69
uppbyggnadsskede.
Det har konstaterats att bestämmelsen i vissa fall utnyttjats för att skaffa
kapital på sätt som får betraktas som olagligt. Som exempel härpå anförs
följande. En person uppger att han påbörjat verksamhet, som ännu inte lett tUl
någon skattepliktig omsättning. Personen registreras som redovisningsskyldig
och lämnar deklarationer med hög ingående mervärdeskatt. Eventuellt kan yrkade
avdrag styrkas med inköpsfakturor. Skatt återbetalas tiU honom, varefter han
anmäler att verksamheten upphört. Vid efterföljande konttoll konstateras
emellertid, att de förvärvade varorna återtagits av leverantören. Det har
också förekommit fall där faktura utfärdats innan leverans skett och att, när
återbetalning av skatt ägt ram, leveransen annulerats.
Det
är enligt utredningen angeläget att stävja missbrak av möjligheten att bli redovisningsskyldig
i förtid. Å andra sidan är det av vikt att den seriösa nyetableringen av
företag inte försvåras. Utredningen finner övervägande skäl tala för att de
nuvarande bestämmelserna behålls. Det bör enligt utredningen vara möjligt för
länsstyrelsen att i flertalet fall göra en noggrann undersöknmg innan beslut
fattas om redovisningsskyldigheten. Om sådan skyldighet medges bör hinder inte
föreligga att låta redovisningsskyldigheten gälla med viss retroaktivitet, så
att den skattskyldige inte går miste om rätten tUl avdrag för ingående mervärdeskatt.
Ytterligare
en fråga har aktualiserats under utredningens arbete. Vissa tillgångar, särskUt
fastigheter, innehas ibland med samäganderätt. Denna kan ha uppkommit genom
arv eUer gåva. Om delägarna inte träffar avtal, uttryckligen eller
underförstått, om egendomens användning i gemensamt vinningssyfte torde
rättsförhållandet dem emellan inte utgöra enkelt bolag. Frågan om
redovisningsskyldighet skall i sådant fall bedömas enligt varje delägares skattepliktiga
omsättning. Är denna högst 10 000 kr. för kalenderår föreligger inte
redovisningsskyldighet, trots att delägarnas sammanlagda skattepliktiga
omsättning är väsentligt högre ocb redovisningsskyldighet därför skulle ha
förelegat om verksamheten haft karaktär av bolag.
Utredningen
finner det inte motiverat, att olika skatteeffekter uppkommer när verksamhet
bedrivs som enkelt bolag eller med samäganderätt, särskilt som gränsen mellan
dessa verksamhetsformer är svår att dra. Delägare i enkelt bolag och delägare i
verksamhet som innehas med samäganderätt bör behandlas lika. Utredningen
föreslår därför ett tUl-lägg i anvisningarna tUl 6 § MF av innebörd att
verksamhet som innehas med samäganderätt jämställs med verksamhet som drivs i
form av enkelt bolag.
Remissinstanserna.
Remissinstanserna har allmänt behandlat utredningens förslag beträffande
redovisningsskyldighet med utgångspunkt frän det nu gällande gränsvärdet 10 000
kr.
Prop. 1973:163 70
Endast
länsstyrelsen i Södermanlands län har tagit upp gränsvärdets storlek och
föreslår att det höjs till 15 000 kr. bl. a. med hänsyn till in-dexutvecklmgen.
Utrednuigens förslag att
slopa den obligatoriska redovisningsskyldigheten för skattskyldig som
tillhandahäller kvalificerat skattefria varor eller tjänster eller exporterar
varor i verksamhet med en skattepliktig årsomsättning under 10 000 kr. har
allmänt accepterats eller lämnats utan erinran.
RSV och länsstyrelserna i
Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län uppmärksammar förslaget om att
omsättningen av skattepliktiga objekt och tjänster i stället för den
skattepliktiga omsättningen skall bestämma redovisnuigsskyldigheten. Man
konstaterar att detta förslag kan medföra redovisningsskyldighet för vissa
skattskyldiga som har en skattepliktig omsättning under 10 000 kr. på grand av
att den beräknas på reducerade beskattningsvärden. Länsstyrelsen i Älvsborgs
län accepterar denna effekt, medan övriga nu nämnda remissinstanser av detta
skäl avvisar förslaget. RSV framlägger även förslag till annan lydelse av 6 §
MF som undanröjer den påtalade effekten.
Länsstyrelsen i Gotlands
län påpekar att gränsvärdet för redovisningsskyldighet, 10 000 kr. motsvarar
totalomsättaingen då oreducerad skatt tas ut. När skatt tas ut enligt
60-procentsregeln eller 20-procentsre-geln torde gränsen däremot få anses vara
16 667 kr. resp. 50 000 kr. Länsstyrelsen föreslår att MF kompletteras med
bestämmelser i detta avseende.
RSV framhåUer, att
utredningens förslag kan leda till ej önskvärda ul-träden ur mervärdeskattesystemet.
En skattskyldig som tillämpar kontantmetoden för skatteredovisningen kan få
betalt för skattepliktiga transaktioner under ett år först under det
nästföljande året. Upphör verksamheten under detta senare år kan frihet från
redovisningsskyldighet uppkomma och förhållandevis stora belopp kan undandras
beskattning. Det kan också förhålla sig så att anskaffningar under ett år
betalas först nästföljande år. Om ingen eller endast mindre omsättning förekommer
under det senare året, blir den skattskyldige ej redovisningsskyldig men får
inte heller avdragsrätt för ingående skatt. RSV anser, att
redovisningsskyldigheten i sådana fall inte bör upphöra förrän full avskattnuig
skett eller full avdragsrätt åtnjutits. Ett flertal länsstyrelser anför
liknande synpunkter.
Länsstyrelsen i Jämtlands
län föreslår, att registrerad skattskyldig alltid skall vara
redovisningsskyldig, oavsett storleken av den skattepliktiga omsättningen, med
möjlighet för länsstyrelsen att när särskilda skäl föreligger avregisttera
vederbörande.
RSV samt länsstyrelserna i
Södermanlands och Östergötlands län påpekar att redovisningsskyldigheten för
skattskyldig vars omsättning regelmässigt pendlar omkring 10 000 kr. från år
tUl år kan bli beroen-
Prop.
1973:163 71
de
av smärre ökningar eUer minskningar i årsomsättningen. Detta förhåUande utgör
ölägenheter för såväl de skattskyldiga som för beskatt-ningsmyndighetema. För
att undvika dessa svårigheter föreslår RSV att skattskyldig som varit
redovisningsskyldig ett tidigare år normalt skall kvarstå som
redovisningsskyldig även om omsättningen nästföljande år understiger
gränsvärdet 10 000 kr. Understiger den skatteplUiUga omsättningen
stadigvarande 10 000 kr. per år är det dock befogat att avföra en tidigare
redovisningsskyldig ur systemet.
RSV
anför vidare att praktiska svårigheter kan uppstå när verksamhet upphör året
efter det den påbörjats. I sådana fall skall beloppsgränsen 10 000 kr. hänföras
till den tid under vilken verksamheten bedrivits. Här kan inträffa, att skatt
redovisas för verksamheten under det första året, trots att totala omsättningen
för hela verksamhetstiden inte når upp till 10 000 kr.
Frågan
om möjligheten för skattskyldig att bli redovisningsskyldig redan irman
omsättningen uppgår till 10 000 kr. för år i syfte att eliminera en
skattebelastaing under ett uppbyggnadsskede har tagits upp av ett flertal
remissinstanser. Den allmänna uppfattaingen är, alt den möjlighet till
avlyftning av ingående skatt under ett uppbyggnadsskede som bestämmelserna
erbjuder bör vara kvar. Flera länsstyrelser framhåller dock, att det föreligger
svårigheter att bedöma om en ansökan om redovisningsskyldighet skaU bifallas
eUer ej.
Lantbrukarnas
Riksförbund betonar att nuvarande möjlighet tUl av-lyftnmg av ingående skatt i
ett uppbyggnadsskede skall behållas. Det är emellertid, framhåller förbundet,
otUlfredsställande att man vid bedömningen av rätt till förtida redovisning
synes snegla på när omsättningsgränsen 10 000 kr. kan beräknas bli passerad.
Sker detta först 2 å 3 år efter starten intas inte sällan en negativ attityd.
Länsstyrelsen
i Uppsala län ifrågasätter om inte registrering under ett uppbyggnadsskede
kunde förknippas med möjlighet att kräva bankgarantier. Länsstyrelsen i
Värmlands län anser del rimligt att endast kontantmetoden skall få tillämpas
då risk för missbrak av registreringen föreligger. En arman tänkbar lösning
skulle enligt denna länsstyrelse kunna vara att endast företag med ett visst
minimikapital, t. ex. 50 000 kr., skall kunna bli registrerat med faktureringsmetoden.
Länsstyrelserna
i Östergötlands och Skaraborgs län ifrågasätter om inte 6 § MF bör kompletteras
med en bestämmelse som innebär att medgiven registrering skall kunna återkallas
med retroaktiv verkan, om den visar sig grundad på felaktiga premisser eller om
verksamheten ej uppnår sådan omfattning att redovisningsskyldighet uppkommer.
Länsstyrelserna
i Älvsborgs och Skaraborgs län efterlyser en precisering i författningstexten
av registreringens och registreringsbevisets rättsverkningar. Länsstyrelsen i
Älvsborgs län anför därvid att registreringen enligt länsstyrelsens
uppfattning inte innebär skyldighet att i
Prop. 1973:163 72
förekommande
fall erlägga mervärdeskatt utan endast bortsett från att den skattskyldige
rent tekniskt återfinns i registret en skyldighet att utan anmaning avge
deklaration.
Länsstyrelsen
i Gotlands län framhåller att det ibland kan vara svårt att avgränsa
förvärvskällor från varandra, exempelvis beträffande jordbrukare med
maskinstationsrördse, jordbrukare som bedriver fiske eller delägare i enkelt
bolag som även har annan skattepliktig verksamhet. För undvikande av här
antydda gränsdragningsproblem föreslår länsstyrelsen att skattskyldig som
driver flera verksamheter skall vara redovisningsskyldig när den sammanlagda
skattepliktiga omsättningen överstiger 10 000 kr. Vidare föreslär
länsstyrelsen att redovisningsskyldighet för delägare i enkelt bolag, gruvbolag
eUer partrederi skall föreligga endast om den skattskyldiges andel av
totalomsättningen uppgår till minst 2 000 kr.
Utredningens
förslag om att redovisningsskyldighet vid samäganderätt skall bedömas på samma
sätt som då enkelt bolag föreligger har biträtts av länsstyrelsen i Gävleborgs
län och Lantbrukarnas Riksförbund samt lämnats utan erinran av övriga remissinstanser.
Departementschefen
Skattskyldiga
med en skattepUktig omsättning som ej överstiger 10 000 kr. för helt kalenderår
är befriade från skyldighet att redovisa mervärdeskatt till staten. Dock gäller
redovisningsskyldighet alltid när verksamheten omfattar export av
skattepliktiga varor eller omsättning av s. k. kvalificerat skattefria objekt
eller tjänster. Huvudregeln är betingad av praktiska skäl medan den
kompletterande regeln om obligatorisk redovisningsskyldighet har tillkommit
för att eliminera kumulativa skatteeffekter.
Utredningen
föreslår alt gränsvärdet 10 000 kr. för redovisningsskyldighet bibehålls, men
knyts till omsättning av skattepliktiga och kvalificerat skattefria objekt och
tjänster i stället för tUl den skattepliktiga omsättningen. Vidare föreslås
att den obligatoriska redovisningsskyldigheten i vissa faU vid omsättning
under gränsvärdet ändras till en fakultativ redovisningsskyldighet enligt
beslut av länsstyrelsen på ansökan av den skattskyldige. Genom dessa ändrmgar
kommer automatiskt exportförsäljning med i det värde som bestämmer
redovisningsskyldigheten samtidigt som skattskyldiga med totalomsättning under
gränsvärdet inte tvingas redovisa skatt på grund av t. ex. en mindre
exportförsäljning. Förslagen har vid remissbehandlingen rönt allmän anslutning.
Dock har påpekats bl. a. att förslaget i fråga om bestämningen av gränsvärdet
för redovisningsskyldigheten kan medföra en utvidgad redovisningsskyldighet i
vissa fall för skattskyldiga med omsättning för vilken reducerad skatt utgår.
Det har också gjorts gäUande att de föreslagna bestämmel-
Prop. 1973:163 73
serna
i vissa fall kan leda tUl opåkallad frihet från redovisningsskyldighet och i
andra fall tUl redovisningsskyldighet för verksamhet med begränsad varaktighet
trots att totala omsättningen ej når upp till 10 000 kr.
För
egen del anser jag att det nuvarande gränsvärdet för redovisningsskyldighet
bör bibehållas utan ändring dock med den av utredningen föreslagna fakultativa
redovisningsskyldigheten för den som exporterar varor eller omsätter s. k.
kvalificerat skattefria varor eller tjänster. Vidare biträder jag den av bl. a.
RSV förordade kompletteringen att redovisningsskyldighet skall föreligga i
minst två år i följd, även om omsättningen det andra året inte når upp till
gränsvärdet 10 000 kr. Jag biträder också förslaget i fråga om övergången till
de nya reglerna liksom förslaget att redovisningsskyldigheten för verksamhet
som innehas med samäganderätt skall bedömas på basis av verksamhetens totala
omsättning i överensstämmelse med vad som redan gäUer i fråga om bl. a. enkla
bolag.
På
en punkt vUl jag dock förorda ett tillägg tUl utredningens förslag. När
verksamhet upphör kan den skattskyldige ha utestående fordringar och skulder,
som han avser att driva in resp. reglera. Enligt allmänna regler är han inte
redovisnuigsskyldig under awecklingstiden om hans omsättning under denna tid
understiger gränsvärdet 10 000 kr. Visserligen kan länsstyrelsen genom att på
lämpligt sätt förlänga den sista redovisningsperioden i de flesta fall
åstadkomma fortsatt redovisningsskyldighet. Det är dock enligt min mening av
värde om en uttrycklig bestämmelse tas in i MF av innebörd att den som varit
redovisningsskyldig för viss verksamhet skall fortsätta att vara detta så
länge verksamheten inte helt har avvecklats. Bestämmelser härom ingår i
författningsförslaget.
Utredningen
har i detta sammanhang också tagit upp rätten för länsstyrelserna att medge
redovisningsskyldighet för nystartade företag redan under ett uppbyggnadsskede
innan skattepliktig omsättning uppkommit. Denna möjlighet har, konstaterar
utredningen, missbrukats i vissa fall och medfört att oberättigade krav på
återbetalning av överskjutande ingående skatt bifallits. Utredningens
uppfattning är att möjligheten tUl avlyftning av ingående skatt för
nyetablerade företag behövs. För att möjligheten inte skall missbrakas bör
länsstyrelsens medgivande om redovisningsskyldighet föregås av noggrann
undersökning.
ÅtskUliga
remissinstanser ansluter sig till utredningens uttalanden i denna fråga och
framför olika förslag för att förhindra missbruk. Bland förslagen härom kan
nämnas bestämmelser som ger länsstyrelsen möjUghet att kräva säkerhet,
retroaktivt återkalla medgivande om redovisningsskyldighet eller begränsa
sådant medgivande till förelag med visst minunikapital.
Jag
fiimer det aUvarUgt att bestämmelser som tillkommit i näringsli-
Prop. 1973:163 74
vets
intresse för att underlätta nyetablering missbrakas på ett flagrant sätt. Den
seriösa företagsamheten bör dock inte bli lidande härav. Liksom utredningen
anser jag därför att de aktuella bestämmelserna bör vara kvar. I detta liksom i
andra avseenden är det emellertid angeläget att missbruk förhindras. I första
hand krävs en effektiv kontroll och jag vill miderstryka utredningens
uttalande, att redovisningsskyldighet inte bör medges utan en noggrann
undersökning som klart bekräftar att fräga är om en seriös nyetablering.
Dessutom synes det berättigat, att vid dessa registreringar normalt föreskriva,
att redovisning av mervärdeskatt skaU ske enligt kontantmetoden i vart fall
intill dess verksamheten kommit i gång i full skala. Kravet om snabb
avlyftning av överskjutande ingående skatt får stå tiUbaka för statens
berättigade krav på riktig beskattning. Jag har noterat att utredningen i sitt
fortsalla arbete kommer att ta upp kontrollen av mervärdeskatten och att det
därför kan bli anledning att återkomma tUl den nu aktuella frågan i ett större
sammanhang.
Registreringens
rättsverkningar har tagits upp av någon remissinstans, som efterlyst en
precisering härav. Detta är en fråga som enligt min mening ligger inom ramen
för utredningens uppdrag och jag utgår från att utredningen, som skall behandla
bl. a. det praktiska och administrativa förfarandet i sitt kommande
belänkande, då också kommer alt överväga om en sådan precisering bör göras. Jag
tar därför inte upp frågan i detta sammanhang.
Skattsskyldighetens
inträde
Gällande
bestämmelser. Enligt 4 § första stycket MF inträder skattskyldighet när
vederlag inflyter kontant eller i form av varor eller på annat sätt kommer den
skattskyldige till godo och när uttag sker. Redovisning av skatt på detta sätt
kallas kontantmetoden.
Enligt
4 § andra stycket MF kan länsstyrelsen efter ansökan besluta att skattskyldig vid
redovisning för mervärdeskatt skall inräkna uppkomna fordringar i
omsättningen. Redovisning enligt denna princip kallas faktureringsmetoden.
Vederlag
hänföres enligt 15 § första stycket lUl den redovisningsperiod då vederlaget
erhåUits. Tillämpas faktureringsmetoden hänföres till redovisningsperiod
kontant vederlag som erhålls under perioden och fordran som uppkommer under
perioden.
ErUigt
RSV:s statistik tillämpas kontantmetoden av drygt 95 % av skattskyldiga fysiska
personer och ca 25 % av skattskyldiga juridiska personer. Detta innebär att
mindre än 10 % av samtiiga skattskyldiga redovisar skatt enligt
faktureringsmetoden. I första hand har denna metod valts av större
industriföretag och av företag med förhållandevis stor export.
Prop. 1973:163 75
I
utländska mervärdeskattesystem inträder skattskyldigheten vanligen när vara
levereras eller tjänst utföres.
Utredningen. Förekomsten
av två redovisningsmetoder ger enligt utredningen upphov tUl vissa konflikter.
Vid höjning av skattesatsen eller vid utvidgning av beskattningsområdet blir
effektema för köparna olika om den skattskyldige tillämpar kontantmetoden eller
faktureringsmetoden, när inga särskilda övergångsbestämmelser meddelats.
Tillämpar skattskyldig kontantmetoden, beskattas alla kontanta betalningar
efter ändringens ikraftträdande och således även betalningar för leveranser som
skett före ändringen. Genom förskottsbetalning till kontantredovi-sande
skattskyldig kan beskattning eller höjd beskattning i vissa fall undvikas. Vid
faktureringsmetoden inträder skattskyldigheten i princip då faktura i samband
med leverans ställs ut och således oberoende av när betalning sker. Detta
innebär i princip att retroaktiva verkningar av en skattehöjning undviks.
De två
redovisningsmetoderna medför också speciella konsekvenser med avseende på
rätten till avdrag för ingående mervärdeskatt. Som exempel härpå anför
utredningen bl. a., att säljare, som tUlämpar faktureringsmetoden och säljer
på avbetalning skall redovisa skatt på hela avbetalningspriset vid fakturering
eller motsvarande, medan köpare som tiUämpar kontantmetoden får göra avdrag för
ingående mervärdeskatt endast i den takt han betalar av på skulden.
Utredningen pekar också på
att om säljare tillämpar kontantmetoden och köpare faktureringsmetoden,
parterna kan, i vart fall om intressegemenskap föreligger, komma överens om
att köparen ej skall erlägga likvid till säljaren. Köparen gör avdrag för
ingående mervärdeskatt, när han tar emot inköpsfaktura, medan säljaren inte
alls behöver redovisa mervärdeskatt.
Vidare finns, anför
utredningen, ingen skyldighet för köpare, som tUl-lämpar faktureringsmetoden
och underlåter att helt eller delvis betala leverans enligt mottagen faktura,
att justera sin ingående mervärdeskatt på gnmd av den underlåtna betalningen,
trots att säljaren får göra avdrag för kundförluster.
Utredningen tar i detta
sammanhang också upp en fråga som behandlats i en skrivelse som RSV ingett lUl
finansdepartementet och som efter remissbehandling överlämnats till utredningen
för beaktande i dess arbete. Frågan gäller skattskyldighetens inträde när
skatlskyldig som till-lämpar kontantmetoden tar emot växel, revers eller annat
skuldebrev. Verket pekar på att skattskyldigheten, som inträder först när
skuldebrevet löses, amorteras eller diskonteras, kan komma alt inträda först
efter mycket lång tid, särskilt vid fastighetsaffärer och andra omsättningar
som gäller större objekt. Samma problem uppstår inte vid tillämpning av
faktureringsmetoden. Verket ifrågasätter om inte åtminstone de företag som
driver verksamhet där problemet är mest besvärande främst
Prop. 1973:163 76
byggnadsföretagen
obligatoriskt skall ha att använda faktureringsmetoden. Med hänsyn tUl att
kontantmetoden är att anse som huvudregel för skatteredovisning föreslår dock
RSV i stäUet att mottagande av växel och revers m. m. likställes med kontant
betaliung. En sådan bestämmelse bör gälla även beträffande vid ikraftträdandet
befintiiga skuldebrev, men möjlighet bör beredas länsstyrelsen att medge
betalning av skatten på sädana skuldebrev i delposter under en övergångsperiod.
Verkets
skrivelse har remitterats till generaltullstyrelsen, länsstyrel- . serna i
Stockholms, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs,
Västernorrlands samt Jämtiands län, KF, Lantbrakamas riksförbund.
Motorbranschens riksförbund. Svenska byggnadsentreprenörföreningen. Svenska
åkeriförbundel, Sveriges Grossistförbund, SHIO, Sveriges Industriförbund och
Sveriges Köpmannaförbund. Samtliga har avgett yttrande över skrivelsen.
Förslaget
att betrakta lämnande av skuldebrev som kontant betalning tillstyrks i
allmänhet av remissinstanserna. Lantbrukarnas riksförbund pekar dock på att
lantbrukare nu någorlunda torde ha vant sig vid att fördela växelomsättningar
och amorteringar på mervärdeskatt och kostnad och att man därför bör öppna en
möjlighet att fortsätta med det gamla systemet. Länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län ifrågasätter om inte förslaget innebär så stort avsteg från nuvarande
regler att faktureringsmetoden bör göras till huvudregel.
Svenska
åkeriförbundet motsätter sig förslaget, till synes därför att verket inte
föreslagit motsvarande ändring beträffande tidpunkten för avdragsrättens
inträde. Sveriges Grossistförbund avstyrker förslaget med hänvisning tUl att
det går längre än som behövs för att förhindra onormalt långa betalrungstider.
Det primära syftet kan i stället nås genom att man stipulerar viss längsta
kredittid, inom vilken skatten skall vara erlagd till statsverket. Liknande
synpunkter framförs av Sveriges Industriförbund, som också hävdar att
betydande likviditetsmässiga verkningar uppstår om förslaget genomförs. Som ett
alternativ anför förbundet alt man skulle stipulera att sådan skuld från köpare
till säljare, som blir föremål för inteckning eller erhåller specieU panträtt,
skall betraktas som betald då säkerheten ställs.
Remissinstanserna
påpekar genomgående att förslaget i fråga om skattskyldighetens inträde bör
kompletteras med motsvarande ändring av lidpunkten för avdragsrätlens inträde.
Flertalet
remissinstanser tillstyrker också verkets förslag beträffande övergången till
de nya reglerna. Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges Grossistförbund och
Sveriges Industriförbund anser dock att äldre regler bör gälla för
transaktioner som skett före ikraftträdandet. Sveriges industriförbund anför
bl. a. att man för att undvika alltför stora kontrollproblem kan sätta en
tidsfrist, förslagsvis 2 år från övergången, för tillämpningen av de äldre
bestämmelserna.
Prop. 1973:163 77
Utredningen
har vid sammanträffanden med företrädare för olika branschorganisationer
diskuterat frågan om skattskyldighetens inträde. Utredningen anger att
betänkligheter därvid anförts mot tanken på att slopa kontantmetoden och övergå
till obligatorisk faktureringsmetod. Som skäl till betänkligheterna har främst
åberopats de likviditetspåfrestningar som faktureringsmetoden medför för
säljare som lämnar längre kredit tiU sma kunder än han själv utnyttjar hos sina
leverantörer.
Utredningens
uppfattaing är att endast en redovisningsmetod skulle innebära väsentiiga
fördelar och att därvidlag en obligatorisk faktureringsmetod torde vara mera
lämpad än kontantmetoden. Utredningen tar emellertid inte nu ställning i frågan
utan avser att behandla den slutligt i sitt slutbetänkande.
Även
frågan om beskattning av förskotts- eller å contolikvider vid tillämpning av
faktureringsmetoden ämnar uttedningen behandla i slutbetänkandet i samband med
den större frågan om mervärdeskattens till-lämpning på fastighetsområdet. I
detta sammanhang tar utredningen därför endast upp den av RSV aktualiserade
frågan om skattskyldighetens inträde vid mottagande av växel, revers eller
annat skuldebrev.
Utredningen finner det
otillfredsställande och även av praktiska skäl olämpligt att skattskyldighet i
vissa faU kan inträda successivt under flera års tid. Detta kan, menar
utredningen, undanröjas oberoende av det kommande ställningstagandet i fråga om
redovisningsmetoderna.
Enligt
utredningens mening finns det visst fog för uppfattningen att RSV:s förslag går
längre än som behövs för alt förhindra onormalt långa betalnmgstider. När det
gäUer växlar kan betalningstiden visserligen bli lång genom växelomsättningar
och andra åtgärder. I dessa fall gäller dock att växel mycket ofta diskonteras,
varvid skattskyldigheten inträder för hela växelbeloppet. Vidare kan antas att
växlar normalt inte kommer till användning när det är fråga om mycket långa
betalningstiden. Utredningen fmner därför att skattskyldighet vid tillämpning
av kontantmetoden även i fortsättningen bör inträda, när växel löses, omsätts
eUer diskonteras.
I
övriga fall då skuldebrev ställs ut i anledning av en skattepliktig transaktion
anser utredningen däremot att den av RSV föreslagna lösningen bör tUlämpas. I
överensstämmelse härmed föreslår utredningen, att skattskyldighet skall inttäda
för skattskyldig som tillämpar kontantmetoden då skuldebrev tas emot,
oberoende av om säkerhet ställs för betalningen eller ej. Den som ställer ut
skuldebrevet bör i förekommande fall äga rätt till avdrag för ingående mervärdeskatt
när skuldebrevet lämnas till borgenären.
Remissinstanserna.
Utredningens förslag att mottagande av annat skuldebrev än växel skall
jämställas med kontant betalning vid tillämpning av kontantmetoden har fått
ett blandat mottagande av remissin-
Prop. 1973:163 78
stanserna.
Detsamma gäller förslaget att kontanlredovisande skattskyldig skall äga rätt
till avdrag för ingående mervärdeskatt redan då annat skuldebrev än växel
utställes.
RSV
och ett flertal länsstyrelser anser att frågorna bör anstå till dess den av
utredningen aviserade frågan om övergång tUl en enda redovisningsmetod tas
upp. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Lantbrukarnas Riksförbund och
SHIO biträder förslagen liksom länsstyrelserna i Stockholms och Kronobergs län,
vilka dock menar att bestämmelserna bör gälla även i fråga om växlar.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län är tveksam till förslaget i vad det avser
avdragsrättens inträde. Det har, menar länsstyrelsen, tagit lång tid att få de
skattskyldiga att acceptera de nuvarande bestämmelserna. Att nu börja informera
de skattskyldiga om en ändring medför enligt länsstyrelsen avsevärda
svårigheter och kan väcka mycket irritation hos dem som tidigare har drabbats
av nu gällande bestämmelser.
Länsstyrelsen
i Kristianstads län avvisar förslagen under åberopande av att de inbjuder till
ytterligare spekulationer med risker för skatteförluster för staten inom
sädana branscher som redan nu bereder problem. Sveriges Grossistförbund
avstyrker också förslagen med hänsyn bl. a. till den likviditetspåfrestning de
skuUe medföra.
Länsstyrelsen
i Kalmar län anser alt tveksamhet ibland kan råda om vad som menas med
skuldebrev. SAF och Sveriges Industriförbund uttrycker liknande tveksamhet och
anför att i princip endast sådant skuldebrev som omfattas av 1936 års lag om
skuldebrev bör behandlas på det sätt utredningen föreslagit.
RSV
erinrar i detta sammanhang också om att utredningen föreslagit att uthyming av
skattepliktig vara skall jämställas med försäljning. RSV:s syn på begreppen
fordran och skuld vid avbetalningsköp framstår mot den bakgranden som
naturlig. RSV anför vidare att gränsen mellan avbetalningsköp och leasing i
vissa fall är flytande. Med lika be handling i mervärdeskattehänseende av
dessa verksamheter skulle samtidigt som ett inte obetydligt fiskalt intresse
tillgodoses en fidl-ständig konkurrensneutralitet kunna uppnås. Länsstyrelsen
i Blekinge län anför liknande synpunkter.
Länsstyrelsen
i Södermanlands län tar upp frågan om tUlämpning av kontantmetoden på
fordringar och skulder när verksamhet upphör eller när övergång sker från
kontantmetod tUl faktureringsmetod. Skattskyldig vars verksamhet upphör kan
kvarstå som registrerad under flera år med hänsyn till kvarstående
skattskyldighet för utestående fordringar. Detta medför kostaader både för den
skattskyldige och staten. Vid övergång från kontantmetod tUl faktureringsmetod
får den skattskyldige imder en övergångsperiod redovisa mervärdeskatt enligt
två metoder. Detta medför ofta svårigheter för den skattskyldige vid bokföring
av skatten. Länsstyrelsen förordar att frågorna om skattskyldighetens in-
Prop. 1973:163 79
trade
löses i ett sammanhang, men föreslår om provisoriska lösningar likväl skaU
införas att s. k. avskattrung av mervärdeskatten på fordringar och skulder i
fall som nyss nämnts skall ske.
Länsstyrelsen
i Västernorrlands län finner det angeläget, särskilt med tanke på
byggnadsbranschen och konkurrenssituationen inom denna bransch, att frågorna om
tillämplig redovisningsmetod och skattskyldig-helens inträde vid förskotts- och
a contolikvider redan nu tas upp och avgörs.
Några
remissinstanser tar upp frågan om skattskyldighetens och avdragsrättens
inträde vid avbetalningsköp. RSV ifrågasätter om inte endast kontrakterad och
till betalning förfallen avbetalning borde räknas som fordran vid försäljning
med ägareförbehåll. Som uppkommen skuld hos köparen borde räknas motsvarande
belopp. Länsstyrelsen i Södermanlands län anför att i fall dä lagen om
avbetalningsköp är tUlämplig avdrag för ingående mervärdeskatt bör medges först
i samband med amorteruigarna. Länsstyrelsen i Kalmar län föreslår att vid
avbetalningsköp och köp med äganderättsförbehåll skattskyldighet resp. avdragsrätt
skall inträda vid den första avbetalningen och därvid innefatta hela mervärdeskatten.
Om varan återtas skall varken säljarens eller köparens
mervärdeskatteredovisning påverkas. Länsstyrelsen i Blekinge län föreslår att
vid en framtida övergång tUl faktureringsmetoden skattskyldighet och
avdragsrätt vid försäljning och köp enligt lagen om avbetalningsköp uppkommer
i takt med att avbetalningarna förfaller till betalning. Länsstyrelsen i
Skaraborgs län föreslår att vid försäljning av vara enligt avbetalningskonttakt
som fordran enligt 4 § andra stycket MF bör anses endast avbetalningar som
förfaller till betalning under redovisningsperioden. Som följd därav får
köparen även vid faktureringsmetod inte tiUgodoräkna sig avdrag för annan skatt
än den som belöper på under perioden tUl betalning förfallna belopp.
Svensk
Industriförening tar upp en fråga som inte behandlas av utredningen.
Föreningen hemställer att möjUghetema undersöks att tiUåta preliminära
inbetalningar av mervärdeskatt vid speciella tUlfällen. I första hand åsyftar
föreningen den inbetalning av skatt som skall ske den 5 augusti, dvs. ofta
omedelbart efter semestrarna. Problem uppstår ibland att i tid iordningställa
denna redovisning och då borde någon form av a contoinbetalning få komma i
fråga.
Frågan
om ändring av nu gällande system med två redovisningsmetoder tas upp av ett
flertal remissinstanser. Med hänsyn till alt denna fråga inte slutbehandlats av
utredningen lämnas i detta sammanhang ingen redogörelse för de synpunkter som
nu framförts av remissinstansema.
Prop.1973:163 80
Departementschefen
Huvudregeln
enligt MF är att skattskyldighet inträder när skattskyldig erhåUer betalning
kontant eller i natura för skattepliktig transaktion, dvs. redovisnmg enligt
den s. k. kontantmetoden. Skattskyldig kan emellertid medges tillstånd att
redovisa skatt för uppkomna fordringar. Skattskyldigheten inträder då redan vid
faktureringen och skatten redovisas enligt den s. k. faktureringsmetoden.
Utredningen framhåller att
förekomsten av två redovisningsmetoder ger upphov till vissa konflikter. En
ändring av skattesatsen slår inte igenom samtidigt vid de olika
redovisningsmetoderna och det uppkommer förskjutningar mellan inbetalning av
skatt och avdrag för skatt i fråga om transaktioner mellan skattskyldiga som
tillämpar olika redovisningsmetoder. Utredningen kommer i sitt fortsatta
arbete att ytterligare granska dessa problem och tar därför inte nu ställning
till frågan om systemet med två redovisningsmetoder bör bibehållas. Av gjorda
uttalanden att döma synes utredningen dock närmast vara böjd för att rekommendera
endast en redovisningsmetod och att denna bör knytas till faktureringsmetoden.
Utredningen framlägger dock i detta sammanhang ett konkret ändringsförslag som
aktualiserats av RSV. Om skattskyldig som tUlämpar kontantmetoden tar emot
växel, revers eller annat skuldebrev inträder skattskyldighet först när
skuldebrevet löses, amorteras eller diskonteras. Det kan i dessa fall dra ut
långt på tiden innan skattskyldigheten inträder. Förhållandet är särskilt
utpräglat i fräga om byggnadsentreprenader. Liksom RSV finner utredningen det
otillfredsstäUande att skattskyldighet i dessa fall kan komma att inträda
successivt under flera års tid. Man skuUe kunna komma till rätta med detta
problem genom en obligatorisk skyldighet för t. ex. byggnadsföretag att
redovisa skatt enligt faktureringsmetoden. Utredningen förordar dock inte denna
lösning i detta sammanhang utan i stället, att skattskyldighet skall inträda
för skatlskyldig som tillämpar kontantmetoden, när annat skuldebrev än växel
tas emot, oavsett om säkerhet ställs för betalningen eller ej. För den som
utställt skuldebrevet bör rätt till avdrag för ingående skatt uppkomma
samtidigt. Vidare föreslås att redovisning av skatt för redan utställda
skuldebrev skall regleras under en övergångstid om två år.
Remissinstansernas
inställning tUl förslaget är splittrad. Vissa instanser biträder förslaget och
det förekommer också förslag om att även mottagande av växel bör utiösa
skattskyldighet. Andra avvisar eller ställer sig tveksamma tUl förslaget,
medan slutligen RSV och ett flertal länsstyrelser förordar att frågan bör
behandlas först i sammanhang med ställningstagandet tUl frågan om endast en
redovisningsmetod för skatten skaU gälla, vUken fräga utredningen avser ta upp
i sitt slutbetänkande. Jag delar dessa remissinstansers uppfattning att
utredningens för-
Prop. 1973:163 81
slag
på denna punkt bör bedömas i det större sammanhanget. Detta gäller även vid
remissbehandlingen framförda förslag om att redan nu föreskriva att
skattskyldig som tUlämpar faktureringsmetoden skall redovisa skatt för
förskotts- och a contolikvider och att införa provisoriska regler om s. k.
avskattning i fall då övergång sker från en redovisningsmetod till annan.
En
annan fråga som aktualiserats vid remissbehandlingen är att skapa möjlighet
till preliminär skatteredovisning i speciella fall, t. ex. för att underlätta
redovisning av skatt under eller i omedelbar anslutning tiU semestrama. Samma
propå har väckts tidigare men då avvisats och enligt min mening har inget nytt
tillkommit som motiverar avsteg från de allmänt gällande reglerna för
redovisning av mervärdeskatt.
Varubegreppet
Gällande
bestämmelser i huvuddrag. I 7 § MF stadgas, att aUa varor är skattepliktiga som
inte särskilt undantagits från skatteplikt.
Med
vara förstås materiellt ting som inte utgör mark eller byggnad. Aktie,
obligation, lottsedel, presentkort och annan jämförlig handling (s. k.
rättighetsbärare) anses dock som vara endast när den omsätts i sin egenskap av
trycksak. Frimärke, sedel och mynt anses som vara när fråga uppenbarligen är om
samlarobjekt.
Härutöver
gäUer alt som vara anses gas, värme och elektrisk kraft samt vidare vissa
rättigheter, nämligen avverkningsrätter o. d., rätt att taga jord, sten eller
annan naturprodukt, rätt till jakt, fiske eller bete samt rätt till fotografisk
bild eller till sådan kinematografisk film som avser reklam, information eller
undervisning.
Som
vara anses ej det som utgör fastighet enligt 4 § KL. Särskilda bestämmelser
gäller bl. a. om vara som inmonterats i fastighet, ledningar och s. k. fasta
maskiner. Dessa bestämmelser behandlas inte i detta sammanhang.
Utredningen.
I varubegreppet inryms, konstaterar utredningen, i princip alla materiella
ting som inte utgör fast egendom. Derma primära utformning av varabegreppet
har visat sig ändamålsenlig och kan inte sägas ha lett till några svårigheter
vid tiUämpningen. Inte heller synes de särskUda inskränkningar eller avvikelser
som gjorts kunna anses som oklara. De har dock i vissa fall fått konsekvenser
som inte är helt tillfredsställande. Av sådana skäl föreslås vissa ändringar i
varubeskatt-ningen.
6
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 163
Prop. 1973:163 82
Frimärken
m. m.
Gällande
bestämmelser. Stämplade frimärken torde undantagslöst omsättas i sin egenskap
av samlarobjekt och anses därför som skattepliktiga varor. När postverket
säljer ostämplade svenska frimärken måste det anses vara fråga om försäljning
av skattefria frankotecken. Även när försäljning sker på sådant sätt att det
framstår som troligt att frimärkena köps som sanalarobjekt, kan det dock
knappast framstå som uppenbart, när det är fråga om ostämplade frunärken som
postverket säljer till nominellt värde. Ostämplade utländska frimärken, som
skulle försäljas av utländskt postverk på utställning i Sverige till nomuieUa
värden, har däremot av RN ansetts utgöra samlarobjekt.
De
s. k. förstadagsbreven skickas i vissa fall som poslförsänddser på vanUgt sätt,
ibland med överfrankering, den dag frimärke ges ut. Sådana förstadagsbrev har
inte beskattats. Förstadagsbrev som distribueras i särskilda ytterkuvert har
däremot av såväl RSV som generaltullstyrelsen betraktats som samlarobjekt.
Den
reguljära frimärkshanddn skall f. n., utan hänsyn till vad nu uttalats,
redovisa skatt på alla sina försäljningar av stämplade och ostämplade
frimärken och förstadagsbrev, även om frimärken som inköps hos frimärkshandlare
kan användas för frankering!
Utredningen.
I fråga om frimärken gäller liksom i andra fall av omsättning av begagnade
varor avsedda för konsumenter, att den yrkesmässiga handeln träffas av
mervärdeskatt medan direkt omsättning mellan konsumenter inte beskattas. I
fråga om frimärken synes detta förhållande enligt utredningen vara särskilt
markerat. Frimärkssamlare kan ha en betydande omsättning av frimärken för att
komplettera sina samlingar. Frimärken köps, säljs och byts i detta syfte ofta
genom förmedling av filatelistföreningar, som ordnar auktioner på frimärken
samt förmedlar byte och försäljning av frimärken mellan medlemmar. Därtill
kommer ett annat viktigt förhållande, nämligen att importbeskattningen av
frimärken f. n. inte kan göras effektiv. Brevförsändelser med innehåll av
frimärken är så svåra att upptäcka och beskatta vid införseln att det enligt
utredningen närmast framstår som undantag än regel när sådan beskattning sker.
Det är inte heller, fortsätter utredningen, förenat med särskUda svårigheter
för en person att föra med sig frimärken vid inresa tUl landet. Utredningen
påpekar, att skUlnaden i beskattningshänseende mellan den beskattade
omsättningen av frimärken i frimärkeshandeln och den omsättnmg som inte skall
eUer kan beskattas utnyttjas som ett försäljningsargument.
Utredningen
redovisar att Sveriges Frimärkshandlarförbund i en tUl utredningen avgiven
skrivelse anfört bl. a., att höjningen av mervärdeskatten tUl 15 % den 1
januari 1971 påtagligt stimulerat den skattefria
Prop.
1973:163 83
sektorn
och att denna inklusive postverkets skattefria försäljning svarar för 4/5 av
den fUatdistiska omsättningen. Förbundet anser dock inte att det föreligger
konkurrens mellan postverkets och fackhandelns verksamhet.
Det
finns enligt utredningen visst fog för påståendet, att beskattningen av
frimärken missgynnar den reguljära fackhandeln med frimärken inom landet. Detta
förhållande skulle inte undanröjas genom en generell skatteplikt för frimärken.
Eftersom en sådan åtgärd dessutom skulle innebära en utökad beskattning av
konsumtionen har utredningen avvisat derma lösning.
Utredningen
avvisar också, främst av praktiska skäl, tanken på att inrymma även den
omsättauig som sker genom föreningarnas medverkan under beskattningen.
Utredningen
konstaterar att den inte funnit nägon lösning som på ett tillfredsställande
sätt kan fånga in frimärken under en effektiv beskattning. Trots sin tidigare
deklarerade principiella inställning i skattepliktsfrågan har utredningen
därför ansett sig böra pröva frågan om att undanta frimärken från beskattning,
även när de utgör samlarobjekt.
Vid
sidan av postverkets försäljning av s. k. kUovara sker f. n. en beskattning i realiteten
endast av sådana frimärken som omsätts i fackhandeln och annan reguljär
handel, t. ex. i varahus elller hos tobaks- eller pappershandlare. Dessa
säljare omsätter normalt även andra varor än sådana som är skattepliktiga. För
fackhandelns del rör det sig om utensilier och annat för frimärkssamlandet,
såsom album, kataloger och olika hjälpmedel. Andra säljare har ett ännu bredare
varusortimient. Det saknas enligt utredningen motiv för att överväga undanlag
från skatteplikt även för varor som hör samman med filateli. Ett undantag från
skatteplikt för frimärken skulle betyda att omsättningen av frimärken skulle
vara skattefri men inte omsättningen av andra varor. De därmed förenade
nackdelarna skulle dock, menar utredningen, i väsentlig utsträckning minska om
försäljningen av frimärken i varahus och på andra ställen utanför fackhandeln
beskattades på samma sätt som nu. Försäljningen av frimärken på dessa ställen
avser så gott som uteslutande färdigställda förpackningar av frimärken i viss
mängd från ett land, med vissa motiv eUer liknande. Det är här närmast fråga om
massvara, vars värde normalt ligger i mängden av frimärken och inte i kvaliteten
på de enskilda märkena. Utredningen föreslår därför att ett undantag från
skatteplikt för frimärken utformas så att det omfattar alla frimärken utom
sådana som säljs i särskilda för butiksförsäljning avsedda förpackningar.
Utredningen är medveten om alt en sådan begränsad skattefrihet medför vissa
praktiska problem men anser dock, med hänsyn till de olägenheter som föreligger
enligt gällande bestämmelser, att övervägande skäl talar för en begränsning av
beskattningen på detta sätt.
Prop.
1973:163 84
Utredningen
föreslår vidare, att postverkets försäljning av ostämplade frimärken och
förstadagsbrev som hittills bör vara generellt skattefri och att skattefriheten
bör omfatta också annan försäljning av sådana brev och andra s. k. helsaker.
Utredningen
har inte funnit att skäl föreligger för undantag från skatteplikt för sådana
samlarobjekt som sedlar och mynt.
Remissinstansema.
Förslaget att frimärken skaU undantas från skatteplikt utom när de
tUlhandahålls i särskild för butiksförsäljning avsedd förpackning har
accepterats eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Länsstyrelserna i
Östergötlands, Örebro, Västmanlands och Gävleborgs län samt SAF och Sveriges
Industriförbund föreslår att även frimärken i särskUda butiksförpackningar
undantas från skatteplikt. Därvid åberopas att redovisnings- och
kontroUsvårigheter kan befaras uppkomma om skillnad skall göras på frimärken i
vissa förpackningar och andra frimärken. Länsstyrelsen i Örebro län har anfört
att utredningen i annat sammanhang föreslagit att förekomsten av icke skattepliktig
omsättning av endast ringa omfattning inte skall påverka avdragsrätten för
ingående skatt. Därmed torde den frimärksförsäljning som förekommer utom
fackhandeln inte behöva föranleda några svårigheter vid skatteredovisningen.
Generaltullstyrelsen framhåller att ordet "tillhandahållande" i den
föreslagna texten till 8 § 13 MF kan vålla viss osäkerhet rörande tillämpningen
av bestämmelsen beträffande importen, varför texten föreslås jämkad tUl
"frimärke, dock icke när det föreligger i särskUd för butiksförsäljning
avsedd förpackning". Sveriges Frimärkshandlarförbund fiimer att den
föreslagna nya punkten 13 i 8 § MF synes innebära, att frimärken i
förpackningar avsedda för butiksförsäljning ej träffas av skatt vid införseln.
Detta anser förbundet fullt acceptabelt men förbundet anför att det ej heUer
skulle ha något att erinra mot likformighet mellan beskattningen vid
omsättning inom landet och vid införsel. Länsstyrelsen i Stockholms län anför
att förpackning av s. k. kilovara synes vara att jämställa med särskUd för
butiksförsäljning avsedd förpackning, vilket bör framgå av lagtexten.
Länsstyrelsen i Örebro län delar utredningens uppfattamg att undantaget från
skatteplUrt för frimärken ej bör utsträckas till att omfatta andra
samlarobjekt såsom mynt och sedlar.
Arrende
m. m.
Gällande
bestämmelser. Arrende behandlas inte särskUt i MF. Som tidigare nämnts anses
bl. a. rätt tiU jakt, fiske eller bete som vara. Detta gäUer även om rätten
upplåts i form av arrende. Sedvanlig arrenderätt tUl jordbraksfastighet eller
del därav där rätten inte enbart omfattar jakt, fiske eller bete, anses däremot
inte som vara. Härav följer, att jord-
Prop. 1973:163 85
ägare
som arrenderar ut sin jordbraksfastighet, inte är skattskyldig till
mervärdeskatt härför. Detta innebär, att han saknar rätt till avdrag för
ingående mervärdeskatt som hänför sig till den utarrenderade fastigheten.
Mervärdeskatten blir därför en kostnad för honom som i princip påverkar
storleken av arrendet. På så sätt kan en kumulativ skatteeffekt uppkomma.
Förhållandet blir särskUt märkbart, när jordägaren enligt arrendeavtalet får
bekosta uppförande av nya ekonomibyggnader. Även i andra sammanhang kan en mera
avsevärd mervärdeskattebelastning uppkomma, t. ex. då fråga är om täckdikning.
Nu
angivna skattebelastaing kan undvikas genom att arrendatom enligt arrendeavtalet
skall stå för vissa kostaader. Han får därmed möjlighet att göra avdrag för
mervärdeskatt som debiterats på egna inköp. På detta sätt kan dock inte alla
situationer bemästras.
Utländska
bestämmelser. I Belgien är uthyrning av fast egendom en skattepliktig tjänst
endast när uthyrningen sker för industriellt eller kommersieUt ändamål av
företag som specialiserat sig på att finansiera och hyra ut fast egendom.
Uthyrning
av fast egendom omfattas inte av mervärdeskatten i Danmark. Däremot kan
frivillig registrering ske av den som arrenderar ut sin jordbruksfastighet.
Skatt skall därvid erläggas på hela arrendet. Jordägaren har rätt till avdrag
för ingående skatt som hänför sig till den utarrenderade fastigheten med
undantag av bostadsbyggnader. Arrendatom äger rätt tiU avdrag för hela den
mervärdeskatt som läggs på arrendet. Motsvarande möjlighet till frivUlig
registrering finns även för den som utarrenderar hotell, restaurang,
bensinstation, fabrik osv. FrivUlig registrering kan inte ske i andra fall av uthyrning
av fast egendom.
I
Nederländerna faller uthyming av fast egendom normalt utanför mervärdeskatten.
Under föratsättningar, liknande dem som gäller i Belgien, kan dock skatt utgå.
I
Norge faUer uthyrning av fast egendom utanför mervärdeskatten. Detta gäller
även utarrendering av jordbraksfastighet.
Utredningen.
Utredningen konstaterar inledningsvis, att det inte legat inom ramen för dess
uppdrag att ta upp frågan om en mera allmän hy-resbeskattning inom
mervärdeskattens ram. Utredningen anför att de tekniska skäl som tidigare
anförts mot en genereU hyresbeskattning fortfarande äger giltighet. Med hänsyn
tiU de kumulativa skatteeffekter som kan uppkomma då verksamhet som medför
skattskyldighet bedrivs i hyrda lokaler har utredningen dock ansett sig böra
överväga en beskattning begränsad tiU uthyrning av fast egendom som skall
användas för jrrkesmässig verksamhet. En sådan beskattning skulle dock,
framhåller utrednmgen, beröra en mängd fastighetsägare, som skuUe få att skilja
mellan skattefri uthyming av bostäder och skattepliktig uthyming av rö-
Prop.
1973:163 86
rdsdokaler.
Man har att räkna med betydande praktiska svårigheter i tUlämpningen av en
mervärdeskatt i dessa fall. Det saknas därför enligt utredningens mening
anledning att låta skattskyldighet för uthyrning av lokaler omfatta sådana som
används i verksamhet som inte alls eller endast delvis medför skattskyldighet.
Skatt på sådan uthyming skuUe medföra en kostnadsökning för dessa
verksamheter. Om skattskyldigheten för lokaluthyrnuig görs teknisk skulle en i
princip oberättigad skattelindring uppkomma för verksamhetema. Därtill kommer
framhåller utredningen att del från praktisk synpunkt är mindre lämpligt att
låta be-skattaingen bero på en bedömning hos den skattskyldige av arten och omfattningen
av hans kunders verksamhet. Utredningen avvisar på dessa skäl tanken på en
generell beskattning av upplåtelse av fast egendom för verksamhet som helt
eller delvis medför skattskyldighet till mervärdeskatt.
Utredningen finner vidare,
att inte heller uthyrning av fastighet som förvärvas och bebyggs särskUt för
att hyras ut enbart för användning i yrkesmässig verksamhet bör omfattas av
beskattningen, bl. a. därför att det inte framstår som befogat att undanröja
denna effekt i de fall fastighet används helt för verksamhet som medför
skattskyldighet men inte när den endast delvis används för detta ändamål.
Utredningen antyder
möjligheten att till fastighetsägare restituera den mervärdeskatt som belöper
på den del av fastigheten som hyrts ut tiU skattskyldig. Uttedningen lägger
dock inte fram något förslag härom.
När
det gäller jordbraksfastigheter menar utredningen att andra omständigheter gör
sig gällande. Sådan fastighet skall för att bibehålla sin karaktär av
jordbraksfastighet användas för jordbruk eller skogsbruk. Det torde vara
ovanligt att ägare av jordbruksfastighet upplåter fastigheten till annan för
annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk. Därtill kommer att jordbraksarrende
är en från annan upplåtelse av jord skUd nyttjanderätt till fast egendom.
Särskilda regler härom återfinns i 9 kap. jordabalken. Det skuUe enligt
utredningen inte vara förenat med särskilda praktiska svårigheter att
undanröja den kumulativa skatteeffekten vid utarrendering av
jordbraksfastighet. Det skulle inte heller komma att leda tUl någon
snedvridning av konkurrensen mellan olika former av jordbruk. Beskattningen
skulle i princip bli densamma för all jordbruksverksamhet om dessa effekter
undanröjdes.
Om
mervärdeskatten utvidgas till att omfatta jordbruksarrende skulle, påpekar
utredningen, ägare av jordbruksfastighet bli skatlskyldig till mervärdeskatt
och i princip äga rätt till avdrag för ingående mervärdeskatt på anskaffningar
för fastigheten. Skattskyldigheten bör i så fall, främst för att begränsa
antalet skattskyldiga, kombineras med förordnande om skatteplikt för
jordbraksarrende. Härigenom skulle fastighetsägare, vars arrendeintäkter
uppgår till högst 10 000 kr. per år, stå utan-
Prop. 1973:163 87
för
redovisningsskyldigheten för mervärdeskatt, om inte hans skatteplUc-tiga
intäkter i övrigt från fastigheten innebär att denna gräns överskrids. Det
torde enligt utredningen vara berättigat att anta alt den ingående skatten i
verksamhet, vars omsättning uppgår till högst 10 000 kr., är av begränsad
betydelse.
Utredningen
uppger, att det år 1971 fanns 18 996 bruknmgsenheter som i sin helhet
arrenderades och att arrendatorernas utgifter i form av arrenden uppgick tiU
138,6 milj. kr., vilket ger en genomsnittiig utgift om 7 296 kr.
I
jordbruksarrende ingår ofta bostadsbyggnad för arrendatorn. Uthyrning av
bostadsfastigheter medför inte skattskyldighet. Det vore av detta skäl
berättigat att undanta från beskattning den del av arrendet som kan beräknas
avse bostadsbyggnaden. Det är dock ofrånkomligt att en sådan beräkning är
förenad med vissa svårigheter. Om skatteplikten för jordbruksarrende i
förekommande fall får omfatta även bostadsbyggnader på fastigheten beskattas
visserligen upplåtelse av fastighet för bostadsändamål, vilket strider mot vad
som i övrigt gäller i mervärdeskattesystemet. Denna beskattning blir dock,
anför utredningen, inte effektiv för arrendatorn, om han medges rätt till
avdrag för ingående skatt på hela arrendet. I de fall där arrendatoms
skattepliktiga årsomsättning understiger 10 000 kr. skulle en utökad
beskattning av konsumtionen komma att ske framhåller utredningen. Denna effekt,
som utrednkigen beräknar kan komma att inträda endast i sällsynta fall, väger
enligt utredningen lättare än de praktiska fördelar som följer av att arrendet inte
behöver delas upp i en skattepliktig och en skattefri del. I detta sammanhang
påpekar utredningen att bestämmelsen om att avdragsrätt inte föreligger för
ingående skatt som belöper på stadigvarande bostad för den skattskyldige eller
för anställd skulle gälla även utarrenderad bostadsbyggnad i fråga om såväl
fastighetsägarens som arrendatoms förvärv.
I
enlighet med det anförda föreslår utredningen att jordbraksarrende inryms under
beskattningen genom ett tillägg i 7 § MF och att i anvisningarna lill 17 § MF
anges att arrendators avdragsrätt omfattar skatten på hela jordbruksarrendet.
Vidare föreslås i förtydligande syfte att 18 § andra stycket 1 MF ändras så att
avdrag generellt inte får ske för skatt som hänför sig till stadigvarande
bostad.
Remissinstanserna.
Förslaget att betrakta jordbruksarrende som jämställt med vara och därmed
underkastat mervärdeskatt har fått ett positivt mottagande av
remissinstanserna. Flera remissinstanser tUlstyrker förslaget, andra lämnar det
utan erinran. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det för undvikande av
tveksamhet bör anges att avdrag inte medges för ingående skatt som belöper på
stadigvarande bostad. SAF och Sveriges Industriförbund anför att det av
utredningen åsyftade resultatet inte torde uppnås enbart genom att rätt till
jordbruksarrende
Prop. 1973:163 88
likställs
med vara. Med denna konstruktion skulle visserligen den arrendator som
överlåter sin rätt bli skattskyldig för vederlaget men däremot torde inte
själva upplåtelsen av jordbraksarrendet komma att omfattas av skatteplikten.
Det tidsbegränsade upplåtelsefallet torde vara att hänföra tUl
tjänsteprestation och i 10 § MF finns inte något som tyder på att dylik
upplåtelse skulle kunna hänföras tUl skattepliktig omsättning av tjänst.
Svenska Försäkringsbolags Riksförbund framhåller att det torde vara förenat med
stora svårigheter att visa om vid viss tidpunkt anskaffad byggnadsmaterid i
själva verket tUlförts bostad i stället för ekonomibyggnader. Det är också en
olöst fråga om överskottsbyggnader, upplåtna som bostad åt annan person,
eventuellt helt utan anknytning tiU jordbruket, skaU betraktas som hörande
till jordbraket eller räknas som annan fastighet och behandlas som bostadshus.
Ett likartat spörsmål tas upp av länsstyrelsen i Kronobergs län. Länsstyrelsen
framhåller att uttrycket stadigvarande bostad i 18 § andra stycket MF bör
närmare definieras, så att det därav framgår, att begreppet även omfattar t.
ex. sådan mangårdsbyggnad på jordbruksfastighet som används som sommarbostad.
Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter om inte utarrendering av rörelse
borde omfattas av skattskyldighet när arrendet avser tiU mervärdeskatt
skattepliktig verksamhet.
Länsstyrelsen
i Kronobergs län, Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare, SAF och
Sveriges Industriförbund, Svenska Byggnadsentreprenörföreningen samt Svenska
kommunförbundet lar upp frågan om beskattning av uthyrning av
rörelsefastigheter. Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare samt
Svenska kommunförbundet påpekar särskilt att kommun eller kommunägt företag
kan uppföra hantverks- och småindustrUokaler, som uthyrs varvid
mervärdeskattens kumulativa effekt leder tUl fördyrade hyreskostnader.
Fortsatt utredning av denna fråga begärs av flera remissinstanser, av vilka flertalet
uttalar sig positivt om det av utredningen antydda restitutionsförfarandet.
Svenska Försäkringsbolags Riksförbund föreslär att anläggningsarrende, dvs.
upplåtelse av jord för annat ändamål än jordbrak, bör behandlas på samma sätt
som jordbruksarrende.
Rätt
till kinematografisk film m. m.
Gällande
bestämmelser. Rätt till kinematografisk film är enligt 7 § fjärde stycket MF
att anse som vara, när fråga är om fUm som avser reklam, information eller
undervisning. Undanlag från skatteplikt för sådan vara har inte gjorts.
Däremot är visning av all slags film en från skatteplikt undantagen tjänst (11
§ 6 MF). Även rätt tUl fotografisk bUd anses som vara.
Fråga
om beskattning av film har prövats av RR i ärende om för-
Prop. 1973:163 89
handsbesked
(RÄ 1970; Fi 1461). Ärendet gällde upplåtelse av visningsrätter till fUmer för
undervisnings- och informationsändamål i sådana fall, där upplåtelse inte
skedde av all visningsrätt till viss sådan film som producerats på uppdrag av
beställaren. RR fann att upplåtelse av visningsrätt till sådan film under
förutsättning att den icke i själva verket innebar överlåtelse av rätten tUl
fUmen icke kunde anses utgöra sådan omsättning av vara, som grandar
skattskyldighet enligt MF. Jämlikt grandema för 10 och 11 §§ MF kunde dylik
upplåtelse ej heller hänföras tUl skattepliktig omsättning av tjänst.
Av
de aUmänna bestämmelserna i MF följer att kopior av tecknade eller inspelade
filmer som säljs t. ex. i fotoaffärer eller varuhus utgör skattepliktiga varor.
Köparen erhåller äganderätt till filmkopian men övertar inte någon rätt att
offentligt visa filmen eller annars utnyttja den i kommersiellt syfte. Vidare
är framkallning, kopiering och andra liknande arbeten med film skattepliktiga
tjänster.
Upphovsmannen
tUl film kan upplåta en immateriell rätt till fUmen. Detta sker oftast i form
av en visningsrätt, dvs. en rätt att visa filmen offentligt. Det är i dessa
fall nödvändigt, för att upplåtelsen skall ha mening, att upplåtaren
tillhandahåller filmen i form av negativ eller kopia.
Förordningen
(1959; 507) om allmän varaskatt (AVF) innehöll inga särskUda bestämmelser om
fUm. RN uttalade emellertid att sådant tUlhandahållande av film som innebar
överlåtelse av äganderätten till filmen, däri inbegripet originalnegativ,
masterkopia och annat negativmaterial, var att betrakta som yrkesmässig
försäljning av skattepliktig vara (RN II 1960: 80).
Utredningen.
Upphovsman till fUm kan med vissa begränsningar överlåta hela sin rätt till
filmen på annan person. Den till vilken överlåtelse skett kan i princip
disponera över filmen på samma sätt som om han var upphovsman, I sådant fall
kan diskuteras om överlåtelsen av den immateriella rätten till filmen eller
dess materiella gestaltning skall vara avgörande för beskattningen. Är det
fråga om reklam-, undervisnings- eller informationsfUm saknar distinktionen
betydelse eftersom det i båda fallen är fråga om en enligt MF skattepliktig
vara. Frågeställningen är i stället av intresse när det gäller film av annat
slag, t, ex, vanlig spelfilm av underhållningskaraktär eller dokumentär film.
Stadgandet
om rätt till reklamfilm m, m, har, framhåller utredningen, tillkommit i syfte
att möjliggöra avlyftning av ingående mervärdeskatt på näringslivets filmer av
detta slag, RR:s dom kan dock enligt utredningen tyda på, att endast
överlåtelse av hela rätten till reklamfilm m. m, kan grunda skattskyldighet
enligt MF. Med hänsyn till att det i flertalet fall är endast visningsrätt som
upplåts, skulle domen kmma leda tUl att avlyftning av ingående mervärdeskatt
inte är möjlig i dessa fall.
Utredningen
anför, att informationsfilm likaväl som reklamfilm oftast
Prop. 1973:163 90
framställs
på uppdrag av beställare som är skattskyldig till mervärdeskatt. Det finns
därför enligt utredningen skäl för att likställa filmer av detta slag. Härför
talar också att gränsdragningen mellan dessa två kategorier film kan vara
besvärlig i många fall. När det gäller undervisningsfilm däremot torde
framställning oftast ske utan uppdrag från skattskyldig beställare och i stor
utsträckning för användning i den allmänna undervisningsverksamheten.
Utredningen anser det därför vara befogat att ställa sådan film utanför
beskattningen. Vid gränsdragningen meUan informations- och undervisningsfUm bör
man enligt utredningen kunna utgå från att fUm som framstäUts på uppdrag av
företagare för användning i hans verksamhet normalt är informationsfilm, när
det inte är fråga om reklamfilm.
För
att undanröja den tvekan som kan råda i fråga om mervärdeskattens tillämpning
på fUmupplåtdser, föreslår utredningen att visningsrätt eUer annan rätt tiU
film som avser reklam eUer information förklaras utgöra vara. Det bör därvid
vara tillräckligt att filmrätt anses som vara endast när den upplåts tUl
beställare av den som framställt filmen. Sker beställning genom ett mellanled,
t. ex. en reklambyrå, bör dock reklambyråns uppdragsgivare anses som
beställare enligt de allmänna reglerna iMF.
Utredningen
anför vidare, att det torde vara ovanligt att hela rätten tUl fotografisk bild
överlåts. Det synes i stäUet vanUgen vara fräga om en mer begränsad rätt som
upplåts, t. ex. reproduktionsrält. I förtydligande syfte föreslås därför att
det i 7 § MF anges att reproduktionsrätt eller annan rätt tiU fotografisk bild
anses som vara.
Med
hänsyn till att nöjesbranschen faller utanför mervärdeskatten anser
utredningen det lämpligt från teknisk synpunkt, att beskattningen av spelfUm
sker i form av ingående skatt på framslällningskoslnaderna. Upplåtelse av
visningsrätt eller annan rätt till spelfilm bör därmed vara skattefri liksom
tjänsleprestationen visnmg av film. Även när den som framställt spelfilm
överlåter hela rätten till filmen anser utredningen att tyngdpunkten bör läggas
på den i överlåtelsen ingående materiella rätten. Endast i de fall det står
klart redan vid framställning av film att denna skall användas för kopiering
och försäljning t. ex. i allmänna handeln bör verksamheten i sin helhet
medföra skattskyldighet. Utredningen framhåller att förhällandet i dessa fall
är detsamma som i fråga om grammofonskivor, inspelade tonband och böcker.
Utredningen
anför vidare, att en spelfilm som framställts för visning kan kopieras och
kopian säljas. I princip bör detta anses utgöra skattepliktig försäljning.
Utredningen menar att rätt till avdrag för ingående mervärdeskatt därvid torde
föreligga för den skatt som belöper på kopieringen och dessutom, om
förutsättningama härför är uppfyllda enUgt 17 och 18 §§ MF, för skälig del av
övrig ingående mervärdeskatt i verksamheten.
Prop.
1973:163 91
Mot
bakgrund av vad nu anförts har uttedningen inte funnit behov föreligga för
nägon ändring av nuvarande bestämmelser i fråga om spel-fihn.
Remissinstansema.
Utredningens förslag att rätt till sådan kinematografisk film som är att anse
som undervisningsfilm skall ställas utanför mervärdeskatten accepteras av
Svenska kommunförbundet, medan länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län
samt SHIO är tveksamma till förslaget. Länsstyrelsen i Malmöhus län påpekar att
annan undervisningsmateriel inte är undantagen från beskattning och framhåUer
dessutom att kumulativa skatteeffekter kan uppkomma när undervisningsfUm
tUlhandahålls både skolor och företag.
Utredningens
förslag att endast den första upplåtelsen efter framstäUningen av rätt till
reklam och informationsfilm skall beskattas tillstyrks av länsstyrelsen i
Malmöhus län. Svenska Kommunförbundet och SHIO. SAF och Sveriges
Industriförbund ifrågasätter om de av uttedningen föreslagna ändringarna leder
tUI det av utredningen avsedda resultatet. RR:s dom i det av utredningen
angivna förhandsbeskedet från år 1970 tyder på, att endast överlåtelse av hela
rätten tUl kinematografisk film kan grunda skattskyldighet enligt MF.
Upplåtelse av visningsrält eller liknande rätt skuUe således inte kunna
hänföras till skattepliktig omsättning av tjänst. Länsstyrelsen i Stockholms
län påpekar att utredningens förslag om att endast den första upplåtelsen efter
framställningen skall beskattas inte synes stå i överensstämmelse med de
allmänna beskattningsreglerna, då överlåtelse torde kunna ske i flera led
eller till flera "konsumenter".
Departementschefen
Mervärdeskatten
bygger på en i princip generell skatteplikt för varor. Därvid har begreppet
vara getts en vidsträckt innebörd. Bl. a. gäller att med vara likställs vissa
rättigheter, t. ex. avverkningsrätt, rätt lill fotografisk bUd och rätt till
vissa typer av kinematografisk film. Som en inskränkning i begreppet vara kan å
andra sidan anses, att frimärken, sedlar och mynt utgör vara i
mervärdeskattehänseende endast i egenskap av samlarobjekt.
Utredningen
föreslår vissa ändringar som tekniskt sett gäller varube-greppets omfattning.
Det har enligt utredningen visat sig svårt att upprätthålla en beskattning av
frimärken, speciellt vid import och beträffande olika former av försäljningar
mellan filatelister. Med hänsyn härtUl föreslås, att beskattningen begränsas
till frimärken som säljs i särskilda för butiksförsäljning avsedda
förpackningar. Utredningen poängterar särskilt att postverkets försäljning av
ostämplade frimärken skall
Prop. 1973:163 92
vara
skattefri liksom verkets och andras försäljning av s, k. förstadags-kuvert och
s, k, helsaker,
I
syfte att undanröja kumulativa skatteeffekter inom jordbruksnäringen föreslår
utredningen vidare att upplåtelse av jordbruksarrende skall inrymmas under
beskattningen och att delta tekniskt löses genom att sådant arrende likställs
med vara. Detta förslag framläggs i anslutning till att utredningen tagit upp
frågan om en beskattning av hyror i syfte att eliminera kumulativa skatteeffekter
för skattskyldiga enligt MF som bedriver verksamhet i förhyrda lokaler.
Utredningen avvisar av främst praktiska skäl att under mervärdeskatten inordna
en hyresbeskattning med sikte på sådana fastigheter eller lokaler, Samma
problem föreUgger inte beträffande jordbraksarrenden och utredningen föreslår
därför en beskattning därav på sätt som redan antytts.
Med
hänsyn tiU att mervärdeskatt inte utgår på uthyrning av bostäder borde skatt på
arrenden begränsas till den del av avgiften som svarar mot driften. För att
underlätta tillämpningen föreslår utredningen dock, att hela arrendeavgiften
skall beskattas men dessutom att hela den sålunda uttagna skatten i princip
skall vara avdragsgUl i arrendatoms mervärdeskatteredovisning. Därmed
elimineras både kumulativa skatteeffekter för arrendatoms verksamhet och en
skattebelastning i fråga om hans bostad. En beskattning i sistnämnda hänseende
kan dock enligt utredningen uppkomma för arrendator som har en omsättning under
gränsvärdet 10 000 kr, för redovisningsskyldighet. Utredningen menar dock att
man kan bortse från dessa fall. Det är att märka att förslaget avser endast
jordbruksarrende och inte utarrendering av byggnad i annat fall för
stadigvarande bostad. Utredningens förslag innebär således, att det undantag
från avdragsrätt som gäller i fräga om stadigvarande bostad skall äga fortsatt
tillämpning.
Ytterligare
en med varubegreppet sammanhängande skaltepliktsfråga har tagits upp av
utredningen. Frågan gäller den skatteplikt som föreligger för rätt till
reklam-, informations- och undervisningsfilm. Det föreligger oklarhet
beträffande denna skatteplikt, som tiUkommit främst i syfte att eliminera
kumulativa skatteeffekter för näringslivet. För att uppnå detta syfte räcker
det enligt utredningens uppfattning med en beskattning endast av reklam- och
informationsfilm och vidare att rätt till sådan film skall beskattas endast vid
upplåtelse till beställare direkt eller via mellanled, t, ex, reklambyrå, av
den som framställt filmen.
I
anslutning härtiU konstaterar utredningen att överlåtelse av rätt till
fotografisk bild normalt inte gäller hela rätten till bilden utan endast
reproduktionsrätt eller annan särskUd rätt. Utredningen föreslår därför, att
det i MF anges att beskattningen gäller sådana begränsade rättigheter till
fotografisk bild.
De
nu redovisade förslagen har vunnit allmän anslutning vid remissbehandlingen.
Vissa ändringsförslag och särskilda påpekanden har dock
Prop.
1973:163 93
framförts.
Sålunda åberopas praktiska skäl för ett i princip generellt undantag från
beskattning av frimärken. Beträffande förslaget om beskattning av
jordbruksarrende framförs behov av kompletterande bestämmelse om att
upplåtelse av sådant arrende är att anse som omsättning av tjänst. Vidare
påpekas behovet av ett klargörande av uttrycket stadigvarande bostad och att
avdragsrätt för ingående skatt för sådan bostad inte föreligger. Det
ifrågasätts också om inte motsvarande regler bör införas i fråga om
utarrendering av rörelse som medför skattskyldighet enligt MF. Flera
remissinstanser tar upp frågan om den kumulativa skatteeffekt som uppkommer för
skattskyldiga verksamheter i förhyrda lokaler och begär att denna fräga tas upp
på nytt av utredningen. Flera remissinstanser uttalar sig tiU förmån för en
lösning av problemet genom ett restitutionsförfarande. Vad gäller förslaget i
fräga om fotografisk bUd och kinematografisk film uttalas viss tvekan om de
leder till avsett resultat.
Mitt
eget intryck är att utredningens förslag i nu aktuella delar är välgrundade. Uppenbarligen
föreligger det speciella svårigheter att upprätthålla en genereU beskattning
av frimärken. Förslaget att begränsa beskattningen till frimärken i särskilda
detaljhandelsförpackningar är kanske inte helt invändningsfritt. Det kan ge
upphov tUl vissa tillämpningsproblem. Att av detta skäl gå längre och
generellt undanta frimärken från beskattning anser jag dock inte motiverat och
praktiskt lämpligt. Jag biträder därför förslaget med av generaltullstyrelsen
föreslagen justering för att klart markera att ändringar i beskattningen även
gäller vid import.
Jag
biträder också förslaget om att inrymma jordbruksarrenden under beskattningen
för att eliminera kumulativa skatteeffekter på grand av att jordägaren träffas
av skatt på investeringar och annat i anläggningar, som ingår i
jordbraksarrende. För att undanröja oklarhet i tillämpningen förordar jag i
enlighet med påpekanden vid remissbehandlingen, att det i MF anges att
upplåtelse av jordbraksarrende utgör skattepliktig tjänst och att det markeras
att avdragsrält inte föreligger för ingående skatt som avser stadigvarande
bostad.
Mera
tveksam är jag till utredningens förslag att begränsa filmbeskattningen till
reklam- och informationsfUm. Vissa invändningar har rests mot förslagen i denna
del. Å andra sidan är de nuvarande bestämmelsema svårtolkade och behov
föreligger av både förtydliganden och förenklingar. Jag anser att utredningens
förslag i.väsentUga hänseenden tUlgodoser detta och därför bör omsättas i
praktiken. Jag biträder således utrednuigens förslag även på denna punkt.
Detsamma gäller förslaget att beskattningen av fotografisk bUd skall avse
reproduktionsrätt och annan rätt till sådan bUd. För att undvika fortsatt
tveksamhet om bestämmelsernas tiUämpning anser jag dock att beskattningen
tekniskt bör
Prop.1973:163 94
utformas
så att upplåtelse av visningsrätt, reproduktionsrätt eller liknande anses som
en tjänsteprestation enligt 10 §.
En
beskattningen av jordbruksarrende närliggande fråga som berörts av såväl
utredningen som flera remissinstanser är den kumulativa skatteeffekt som via
hyrorna kan uppkomma för skattskyldiga som bedriver verksamhet i förhyrda
lokaler. Utredningen har enligt min menuig klart visat, att detta problem inte
lämpligen kan lösas genom att inrymma sådan uthyrning under mervärdeskatten.
En annan lösning, som vissa remissinstanser redovisat en positiv inställning
till, skulle vara att eliminera skattebelastningen genom ett särskUt
restitutionsförfarande. Detta är ingen ny tanke. Den har diskuterats tidigare,
men då avvisats. Jag vill därför nu endast uttala min tveksamhet för både
behovet och lämpligheten av en sådan lösning.
Skatteplikt
för varor Fartyg och luftfartyg
Gällande
bestämmelser. Enligt 8 § 1 MF gäller undantag från skatteplikt för
fartyg
för yrkesmässigt fiske, bogserbåt, livräddningskryssare,
annat
fartyg för yrkesmässig person- eller godsbefordran med nettodräktighet om
minst 20 registerton,
luftfartyg
för yrkesmässig person- eller godsbefordran,
del,
tillbehör eller utrustaing till sådant fartyg eller luftfartyg när varan säljs
till fartygets ägare eller införs till landet för dennes räkning.
Vidare
föreligger skattefrihet för annars skattepliktiga tjänster på sådana fartyg
och luftfartyg, som omfattas av undantaget från skatteplikt.
I
andra stycket av anvisningarna till 8 § MF anges att fartyg som säljes eller
införes för att användas vid yrkesmässigt fiske är skattefritt, oavsett om
fartyget är särskUt anordnat för detta ändamål.
Undantaget
från skatteplikt för fartyg och luftfartyg har i stort sett oförändrat förts
över från AVF. Beträffande fartyg motiverades undantaget ursprungUgen med att
en beskattning av fartyg kunde antas leda tUl att de svenska rederierna skulle
i större utsträckning beställa fartyg vid utländska skeppsvarv. Detta motiv har
inte samma bärighet i ett mervärdeskattesystem som ger möjlighet till
avlyftning av ingående skattebelastning på inventarieanskaffningar. Rätt till
avdrag för ingående skatt föreligger när det gäller yrkesmässigt fiske och
yrkesmässig godsbefordran, varför endast den ingående skatt som hänför sig till
fartygets eUer luftfartygets användning för passagerarbefordran skulle bli en
kostnad för ägaren.
RN
har i anvisningar bettäffande skattefriheten för flygplan (RN II 1969:
141) uttalat bl. a., att med yrkesmässig befordran bör avses yrkes-
Prop. 1973:163 95
mässigt
tUlhandahållande av transporttjänster åt utomstående. Frän denna utgångspunkt
bör flygplan kunna säljas skattefritt till köpare som antingen avser att själv
utföra yrkesmässig person- eller godsbefordran eller att sälja eller upplåta
flygplanet till någon som avser att bedriva sådan verksamhet. I sistnämnda
fall krävs dock enligt nämnden att skriftligt avtal om överlåtelsen eller
upplåtelsen föreligger vid tidpunkten för förvärvet. Däremot kan flygplan som
är avsedda t. ex. för internt brak inom ett industriföretag inte anses falla
under undantaget från skatteplikt.
Nämnden
har utgått från att det är det vid förvärvet konstaterbara användningsområdet
för flygplanet som avgör om det skall vara skattefritt eller ej. Ett flygplan
behåUer därefter sin karaktär av skattepliktigt eller skattefritt tUl dess det
åter överlåtes, då en ny bedömning får ske av dess kommande användningssätt,
eller till dess det varaktigt kommer att användas på annat sätt än tidigare.
Utredningen.
Utredningen konstaterar, att RN har tolkat uttrycket "yrkesmässig person-
eller godsbefordran" så att därmed avses transportuppdrag för tredje mans
räkning. Detta innebär, att företag som transporterar t. ex. tillverkade
produkter från företaget eller inköpta råvaror till företaget med eget fartyg
och i egen regi får köpa fartyget med skatt. Även om skattebelastning normalt
undanröjs genom företagets avdragsrätt är det enUgt utredningens mening inte
motiverat alt behandla fartyg som används för godstransporter i egen verksamhet
eller för utomstående olika i skattepliktshänseende.
Samma
förhållande kan åberopas som skäl för en lika behandling av ett företags
flygplan som används för egna transporter. Sådana flygplan torde emellertid i
allmänhet vara avsedda för persontransporter, dvs. för tjänster som inte
omfattas av mervärdeskatten. Utredningen anser därför att en utvidgad
skattefrihet på detta område bör begränsas tiU att omfatta endast fartyg.
F.
n. kan, fortsätter utrednmgen, den som avser alt bedriva yrkesmässigt fiske
eller yrkesmässig person- eller godsbefordran förvärva transportmedel för
detta ändamål utan mervärdeskatt. Om ägaren överlåter transportmedlet till
annan person, som inte avser att använda det för samma ändamål är det
skattepliktigt. Det sker emellertid normalt ingen beskattning vid försäljning
av inventarier i verksamhet som inte medför skattskyldighet. Härav följer, att
fartyg eller flygplan som förvärvats skattefritt kan säljas skattefritt i vissa
fall även tUl t. ex. privatperson för personUgt bruk. För att undanröja en
sådan omotiverad skattefrUiet föreslår utredningen att dess förslag om
skattefrihet för normal försäljning av inventarier i verksamhet som ej medför
skattskyldighet skaU gälla endast andra inventarier än sådana fartyg eller
flygplan som varit undantagna från skatteplikt vid förvärvet.
Prop.
1973:163 96
Det
förhållandet, att endast ägaren kan skattefritt förvärva del, tUlbehör eller
utrustnmg till skattefritt fartyg eller flygplan kan enligt utredningen leda
till en ej avsedd beskattning, när yrkesmässig transportverksamhet bedrivs med
fartyg eller flygplan av annan än den som äger trafikmedlen. I sådant fall kan
gälla att den som faktiskt utför transporterna svarar för t. ex. reparationer
och ersättningsanskaffningar. Han kan också själv skaffa särskild uttustning
till fartyget eller flygplanet.
Utredningen
anser, bl. a. med hänsyn till att skattefriheten för tjänster på skattefria
fartyg eller flygplan inte är knuten endast till ägaren, att med ägare till
fartyg eller flygplan bör jämställas den som varaktigt disponerar över detta
med nyttjanderätt enligt avtal med ägaren.
Utredningen
tar också upp frågan om uthyrning av del, tillbehör eller utrustning till
fartyg eller flygplan. Sådan vara är i detta fall att anse som skattepliktig
och uthyrningen utgör därför en skattepliktig tjänst. Utredningen anser att
skäl saknas för att i detta fall göra skillnad meUan försäljning och uthyrning
och föreslår för att åstadkomma likhet i beskattningen att uthyming av vara,
som nu anses som en tjänst, i stället betraktas som en med försäljning
likställd form av omsättning av vara.
Fartyg
avsedda för yrkesmässigt fiske är alltid skattefria. Begreppet yrkesmässigt
fiske behöver enligt utredningen i och för sig inte ges samma innebörd som
begreppet yrkesmässig verksamhet. För en skillnad i detta avseende talar,
menar utredningen, att undantaget för fiskefartyg ursprungligen torde ha
tillkommit i första hand för att skapa lättnader åt fiskerinäringen.
Amatörfiskare vUkas fiskeintäkter är av mera marginell betydelse för deras
ekonomiska situation torde därför enligt utredningen inte ha åsyftats med
undantaget.
Det
är enligt utredningens mening önskvärt att klarare regler skapas på detta område.
Enklast skulle detta kunna åstadkommas genom att göra fiskefartyg
skattepliktiga. I den mån sådant fartyg har en nettodräktighet av minst 20
registerton kunde de jämställas med fartyg för yrkesmässig godsbefordran och
bli skattefria på den grunden. För mindre fiskefartyg skulle mervärdeskatt
komma att utgå men avdrags-rätt skulle föreligga för den som använde fartyget i
yrkesmässigt fiske av sådan omfattning som medför redovisningsskyldighet enligt
reglerna härom. En sådan åtgärd skulle leda lill enklare regler men också medföra
ökad skattebelastning för den som har fisket som en nödvändig inkomstkälla, t.
ex. jordbrukare som vid sidan av jordbruket bedriver yrkesmässigt fiske. Mot
bakgrund av denna effekt har utredningen undersökt om en förbättring kan
uppnås på annat sätt. Utredningen uttalar därvid att dess förslag om vad som
bör anses som yrkesmässig verksamhet är avsett att på ett klarare sätt än nu
är faUet dra gränsen mellan yrkesmässig verksamhet och annan verksamhet. Genom
den föreslagna ändringen uppnås bl. a. att en fritidsfiskare, vars intäkter per
år uppgår tUl bara några tusen kronor, inte anses bedriva yrkesmässig
verksamhet.
Prop. 1973:163 97
Härigenom
torde enligt utredningen sådan förbättring uppnås att ändring av skattefriheten
för fiskefartyg inte behöver göras. Utredningen bygger detta uttalande på att
yrkesmässigt fiske föreligger endast när det utgör yrkesmässig verksamhet
enligt 2 § MF.
Remissinstanserna.
I fråga om beskattningen av fartyg och luftfartyg anför länsstyrelsen i
Norrbottens län och TCO att bärande motiv för att undanta fiskefartyg från
skattepUkt inte föreligger. RSV samt länsstyrelserna i Kalmar, Blekinge och
Göteborgs och Bohus län förordar att nuvarande undantag från skatteplikt för
fiskefartyg bibehålls men begränsas tUl att gälla endast vid försäljning tUl
fiskare, som är registrerad till mervärdeskatt för att därmed undanröja
skattefria försäljningar av rena fritidsbåtar. Med hjälp av den
näringsgrenskod, som numera införts, finns möjlighet tUl kontroll av att
köparen är registrerad fiskare. SAF och Sveriges Industriförbund förklarar att
man inte utan vidare kan ansluta sig till utredningens slutsats att den
föreslagna ändringen i fråga om vad som skall anses vara yrkesmässig verksamhet
kommer att avskära fritidsfiskare från skattskyldighet enligt MF. I mänga fall
torde nämligen den verksamhet fritidsfiskaren bedriver, även om intäktema
uppgår till endast ett par tusen kronor, i inkomstskattehänseende vara att betrakta
så som inkomst av rörelse. Länsstyrelsen i Älvsborgs län avstyrker
utredningens förslag att fartyg som förvärvas av företag för egna transporter
skall vara skattefritt. Om behov föreligger av sådan jämförelsevis dyrbar
investering torde likviditetspåfrestnmgen knappast inverka hämmande.
Kammarrätten
i Göteborg föreslår att de nya bestämmelserna om fartyg tas in i 8 § 1 MF i
stället för som utredningen föreslagit i anvisningarna till 8 §. Därvid kan,
menar kammarrätten, direkt anges att fartyg skall vara skattefritt om det är
avsett för befordran av eget gods och har en nettodräktighet av minst 20
registerlon. Generaltullstyrelsen föreslår ett tillägg i den av utredningen
föreslagna författningstexten för alt uppnå större tydlighet. SAF och Sveriges
Industriförbund tar upp frågan om uthyrning av del, tillbehör eller utrustning
tUl fartyg eller luftfartyg och anför att sådan uthyrning bör behandlas på
samma sätt som försäljning av sådana varor även om utredningens förslag att
uthyrning generellt sett behandlas som försäljning inte godtas. I övrigt har
utredningens förslag på denna punkt accepterats eller lämnats utan erinran av
remissinstanserna.
Krigsmateriel
GäUande
bestämmelser. Enligt 8 § 2 MF gäller undanlag från skatteplikt för
krigsmateriel som är underkastad utförselförbud och del tUl sådan
krigsmateriel, när varan säljs till staten för militärt brak eller för detta
ändamål införs till landet för statens räkning.
7
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 163
Prop. 1973:163 98
Som
del till krigsmateriel räknas även vissa varor som kan användas som del även
till annan materiel än krigsmateriel. Som exempel härpå kan nämnas bildäck,
tändstift, bultar och andra standardartiklar.
Krigsmateriel
som är underkastad utförselförbud anges i bilaga till kungörelsen (1949: 614)
angående förbud mot utförsel från riket av krigsmateriel. Det gäUer i allt
väsentligt materiel vars karaktär kan fastställas utan särskilda svårigheter.
Som krigsmateriel anses även speciella delar och speciella tillbehör till
krigsmateriel. Krigsmaterielinspektionen inom handelsdepartementet har
sammanställt krigsmaterieUnspektörens uttalanden angående krigsmateriel i en
förteckning den 11 december 1972. I denna förtydligas vissa begrepp som används
i nyss nämnda kungörelse och vidare behandlas där åtskilliga varor med angivande
huruvida de bedömts som krigsmateriel eller ej.
Försvarets
materielverk har i en till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse som överlämnats tUl
utredningen anfört bl. a., att det inte alltid är möjUgt att vid inköp av ett
parti varor avgöra för vilket ändamål varorna kommer att förbrakas. Vissa av
varorna kan komma att utgöra del till krigsmateriel medan andra kan bli del
till annan materiel. Om inköp av vara, som kan användas på båda dessa sätt,
sker med mervärdeskatt uppkommer en ej avsedd skattebelastning. Om å andra
sidan inköp sker utan skatt uteblir en avsedd beskattning. Materielverket
föreslår i skrivelsen att inköp skall få ske skattefritt och att de inköpande
myndigheterna sedan förslagsvis varje halvår skulle betala den mervärdeskatt
på de varor som använts som del till annat än utförsdförbjuden krigsmateriel.
Utredningen.
Utredningen anser sig för sin del kunna konstatera att undantaget för
krigsmateriel orsakar egentiiga svårigheter vid tillämpningen endast i fråga
om delama. Dessa svårigheter skulle, menar utredningen, undanröjas om
undantaget begränsas till enbart krigsmateriel som är underkastad
utförselförbud. Undantaget skuUe i så fall omfatta, förutom krigsmateriel,
sådana specieUa delar eller speciella tiUbehör tUl krigsmateriel, som anges i
bilagan tUl kungörelsen (1949: 614) angående förbud mot utförsel från riket av
krigsmateriel och därmed också stå helt i överensstämmelse med det tidigare
återgivna uttalandet av krigs-materieUnspektören den 11 december 1972.
Utredningen ser det som en fördel att samma regler gäller för förbud mot
utförsel och för skattefriheten och föreslår en ändring av 8 § 2 MF i enlighet
med vad nu anförts.
Remissinstanserna.
Förenade fabriksverken, RSV, SAF och Sveriges Industriförbund, Sveriges
Grossistförbund och SHIO tillstyrker utredningens förslag om skatteplikt för
delar till krigsmateriel. Försvarets materielverk och generaltullstyrelsen
motsätter sig däremot en sådan
Prop. 1973:163 99
ändring.
Materielverket anför att nuvarande bestämmelser inneburit en avsevärd
förenkling i behandlingen främst av reservdelsbeställningar. Det stora antal
fall som underställts krigsmaterieUnspeklören visar att det i många fall är
vanskligt att avgöra om viss vara är exporlförbjuden krigsmateriel. Som en
olämplig konsekvens av det föreslagna nya systemet pekar verket på att alla i
ett komplett system ingående delar och komponenter bUr skattefria, när de är
inkluderade i hela systemet, men skattepliktiga vid nyanskaffning av del eller
komponent. Verket anser att det bör övervägas att befria aU upphandling för
försvarets behov från mervärdeskatt. Skulle den av utredningen föreslagna
ändringen genomföras, uppstår en merkostnad som grovt kan uppskattas till ca
30 40 milj. kr. för år. Generaltullstyrelsen anför bl. a. att utredningens förslag
skulle innebära en återgång till vad som gällde före den 1 juli 1965 i fråga om
den allmänna varuskatten. Enligt styrelsens erfarenheter gav de tidigare
bestämmelserna upphov tUl svåra problem för tullverket. Det föreligger ofta stora
svårigheter att avgöra om en del tUl krigsmateriel i sig själv utgör
exportförbjuden krigsmateriel eller ej. Det fordras många gånger ingående
tekniska utredningar innan klarhet härom nås.
RSV,
länsstyrelserna i Kalmar, Hallands och Älvsborgs län samt SAF och Sveriges
Industriförbund föreslår att tjänst på krigsmateriel, som nu är undantagen från
skatteplikt, bör vara skattepliktig, om delar till krigsmateriel görs
skattepliktiga. I sådan tjänst ingår ofta tillhandahållande av skattepUktiga
delar. Man löper därvid risk att tillbehör som skulle ha beskattats om det
köpts direkt av staten, blir skattefritt om det tillförs krigsmateriel när
någon utomstående utför tjänsteprestationen.
Bränslen,
elkraft m. m.
Gällande
bestämmelser. Enligt 8 § 4 MF gäller undanlag från skattepUkt för elkraft,
värme, gas och annat bränsle för uppvärmning eller energialstring, dock inte
ved, torv, T-sprit eller annan fotogen än flygfotogen eller fotogen för drift
av snabbgående dieselmotor. Enligt anvisningama tUl 8 § MF gäller undantaget
för gas och annat bränsle dock inte vara, som med hänsyn till försäljningsform,
kvantitet eller förpackning har karaktär av butiksvara. I fråga om undantaget
för fotogen gäller, att flygfotogen är undantagen även från energiskatt medan
sådan skatt utgår för fotogen för drift av snabbgående dieselmotor.
Annan
än nu nämnd fotogen är belagd endast med mervärdeskatt. Det har anmärkts att
mervärdeskatten ger en högre skattebelastning på fotogen än vad energiskatten
medför i fråga om eldningsolja, dieselolja och energiskattepliktig fotogen. Mot
denna bakgrand har önskemål framförts om en likvärdigare beskattning.
Prop.
1973:163 lOO
Utredningen. Utredningen anför, alt fotogen som är
skattepliktig enligt MF numera till den helt övervägande delen torde förbrukas
för annat ändamål än belysning och uppvärmning. Utredningen antar att den i
stor utsträckning förbrukas av skattskyldiga till mervärdeskatt och för dem
blir uttagen sådan skatt ingen kostnad. I den mån fotogen alltjämt används för
privata ändamål, torde det enligt uttednmgen röra sig om begränsade kvantiteter
vid sidan om elkraft och andra bränslen, för vilka de påtalade
skiljaktigheterna i beskattningen inte föreligger. I aUmänhet torde detta
också betyda att inköpen sker i detaljhandeln på sätt som gör att varan har
karaktär av butiksvara. Ett i princip generellt undantag frän mervärdeskatt
för fotogen skulle därför beröra ett relativt stort antal skattskyldiga som
därmed skulle få både skattefri och skattepliktig omsättning. Med hänsyn till
de betydande tekniska ölägenheter som ett generellt undantag frän mervärdeskatt
i förening med en motsvarande utvidgning av energiskattens tillämpningsområde
skulle föranleda framlägger utredningen inget förslag härom.
Remissinstansema. Remissinstanserna har godtagit eller
lämnat utan erinran utredningens uppfattning beträffande beskattningen av
bränslen.
Medlemsblad, personaltidningar m. m.
Gällande
bestämmelser. I 8 § 6 MF stadgas undantag från skatteplikt för medlemsblad och
för periodisk publikation, som väsentligen framstår som organ för
sammanslutning med huvudsakligt syfte att verka för religiöst,
nykterhetsfrämjande, politiskt, idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål
eller att företräda vanföra eller arbetshindrade medlemmar. Vidare gäller
undantag för utländsk periodisk publikation av annat slag, när prenumeration
förmedlas mellan prenumerant och utländsk utgivare eller när sådan publikation
inkommer direkt till prenumerant. För att publikation skall anses som periodisk
krävs att den enligt utgivningsplan kommer ut med normalt minst fyra nummer om
året.
I 8
§ 7 MF stadgas undantag från skatteplikt för personaltidning, program och
katalog, när varan tillhandahålles utgivare som icke är skattskyldig och när
varan säljs eller utlämnas av sådan utgivare eller införs till landet för sådan
utgivares räkning.
De
i 8 § 6 och 7 MF angivna publikationerna är undantagna från skatteplikt såväl
vid leverans från tryckeri till utgivare som vid dennes omsättning av dem.
Tryckeriet äger enligt särskilt stadgande i 17 § första stycket MF rätt tUl
avdrag för ingående skatt som hänför sig till framställningen av den tryckta
upplagan för utgivarens räkning.
Gällande
bestänundser hade en motsvarighet i AVF. Undantaget omfattade då gratis
tUlhandahåUna, periodiskt utgivna medlemsblad, perso-
Prop. 1973:163 101
naltidningar
och liknande publikationer samt periodiskt utgivna publikationer, som
väsentUgen framstod som organ för sammanslutningar med de syften som f. n.
anges i 8 § 6 MF. Material som användes för yrkesmässig framställning av
tryckalster var skattefritt också när alstret var skattefritt.
Undantag
från skatteplikt för publikation enligt 8 § 6 elller 7 MF medför att också
annonsering i publikationen är skattefri enligt MF.
RN
har i bmdande förklarmg den 6 december 1968 (RN II 1969:
31) förklarat, att medlemsblad enligt MF är publikation som utges av sammanslutning
eller organisation och i princip är avsedd för dess medlemmar, medlemmarnas
anställda eller till medlemmarna direkt eller indirekt anslutna
organisationer. Det huvudsakliga syftet med publikationen skall vara att lämna
information och meddelanden inom de områden sammanslutningen eller
organisationen omfattar eller om det ändamål sammanslutningen eller
organisationen har till föremål att främja. Om publikation förekommer i aUmänna
handeln eller om den genom prenumeration eller på annat liknande sätt till mer
än 25 % av den totalt tillhandahållna upplagan försäljs till utomstående kan
den icke till nägon del betraktas som medlemsblad.
Nämnden
har också uttalat (RN II 1969: 152), att separat utgivna stencUerade
cirkulär, årsböcker och medlemsmatriklar inte kan anses som skattefria
publikationer enligt 8 § 6 eller 7 MF. Om förening ger ut mer än ett
medlemsblad eller ger ut medlemsblad i form av olika serier av publikationer
bör dock samtliga dessa, om de i övrigt uppfyller förutsättningarna för
medlemsblad, kunna betraktas som skattefria.
RR
har funnit att en av Uppsala universitet utgiven katalog för läsåret 19691970,
med hänsyn till syfte, innehåll och uppställning, var att anse som skattefri
katalog enligt 8 § 7 MF (RÄ 1971: Fi 1076).
Av
resebyrå sammanställda uppgifter om researrangemang, som tUlhandahålls av
resebyrån, görs ofta i särskilda programhäften som delas ut gratis. Under
förutsättning att programhäftena innehåller uppgifter endast om resetjänster
som inte medför skattskyldighet enligt MF bör häftena, enligt RSV, kunna
tillhandahållas resebyrån skattefritt av tryckeriet (RSV II 1971:
13).
Utredningen
erinrar om att frågan om icke kommersiella tidskrifters behandling i
mervärdeskattehänseende har vid åtskilliga tillfäUen behandlats i riksdagen.
Senast skedde detta i skatteutskottets av riksdagen godkända betänkanden 1971;
59 (s. 12) och 1972: 18 (s. 9). Utskottet hänvisade i det förstnämnda
betänkandet till att det uttalat sig mot kul-turpoUtiskt stöd genom
skattelättnader för vissa skattskyldiga men ansåg att frågan borde kunna prövas
i samband med en översyn av gällande undantagsregler. Utskottets uttalande
skedde med anledning av en motion (1971: 1365) vUken sedermera överlämnats
tiU utredningen av
Prop. 1973:163 I02
Kungl.
Maj;t. I det sistnämnda betänkandet framförde utskottet lik nande synpunkter
och avstyrkte en motion (1972: 409) i ämnet.
Utredningen
erinrar också om att 1968 års litteraturutredning i sitt betänkande Statligt
tidskriftsstöd (Stencil U 1970; 17) tagit upp frågan om mervärdeskatt på
tidskrifter. Litteraturatredningen pekade bl. a. på att likvärdiga
publikationer behandlas olika i olika län och att det var synnerligen önskvärt
att en översyn av gällande bestämmelser gjordes. Om man viUe eliminera
inkonsekvenserna inom tidskriftssektorn och därvid utgick från att en genereU
skattebefrielse för tidskrifter inte var möjlig, syntes det vara lämpligast att
belägga samtliga tidskrifter med mervärdeskatt, med undantag dock för
medlemsblad. I sammanhanget underströks att övervägande delen av de ideella
organisationernas tidskrifter var medlemsblad och skulle förbli skattefria.
Utredningen.
Utredningen konstaterar, att flertalet undanlag från skatteplikt för varor
gjorts av andra än skattetekniska skäl. Med utgångspunkt i uppdraget att göra
en teknisk översyn av mervärdeskatten kunde det framstå som naturligt för
utredningen att föreslå slopande av sådana undantag som försvårar tUlämpningen
av MF. Mot undantagen enligt 8 § 6 och 7 MF kan enligt utredningen den
principiella invändningen göras att bedömningen av skattepliktsfrågan ligger
hos den som tilllhandahåller den tryckta upplagan av publikationen till
utgivaren trots att bedömningen måste grandas på utgivarens verksamhet och i
vissa fall hans sätt att förfoga över upplagan. Enligt utredningens uppfattning
skulle det kunna innebära fördelar från skatteteknisk synpunkt om undantag
från skattepUkt ersattes av särskUda bidrag. En sådan lösning skulle dock inte
avse hela det nu aktuella området och skulle därmed inte lösa frågan i dess
helhet. Utredningen anför därför synpunkter på frågan med utgångspunkt från en
fortsatt reglering inom mervärdeskattens ram.
När
det gäller publikationer som väsentiigen framstår som organ för
sammanslutningar med vissa i MF angivna huvudsyften har den nyss angivna
invändningen inte samma tyngd som i fråga om andra publikationer.
Sammanslutningarna är ofta fast organiserade och deras organ kan i många fall
lätt skiljas från andra publikationer. Organisationema har dessutom i allt
väsentligt en verksamhet som ligger utanför mervärdeskatten. Utredningen har
därför inte funnit anledning att på denna grund föreslå ändruig av
bestämmdserna om skattefrihet för de ideella sammanslutningamas organ.
Det
kan självfallet, framhåller utredningen, finnas olika meningar om vilka ändamål
en organisation skall tillgodose för att dess publikation skaU vara skattefri.
Utredningen har inte funnit att omfattningen av det skattefria området i sig
självt orsakat några egentliga problem. Ä andra sidan kan inga skattetekniska
skäl anföras för en utvidgning av undanta-
Prop. 1973:163 IO3
get..
Utredningen har inte bedömt det vara dess uppgift alt pröva frågan om en
utvidgning av skattefriheten i fråga om ideella organisationers periodiska
publikationer, vare sig generellt eller i visst konkret fall. Utredningen
understryker dock att det varit av väsentiig praktisk betydelse, att gällande
undantag knutits till vissa, i princip objektiva kriterier, varigenom man
undgått bedömningar av skattepliktsfrågan utifrån t. ex. publikationens
kvalitet.
Medlemsblad
har i många fall liten spridning och speciellt innehåll medan andra medlemsblad
kan vara organ för sammanslutningar med ganska allmänt syfte. I det förstnämnda
fallet torde det enligt utredningen inte kunna sägas att en verklig
konkurrenssituation föreligger mellan medlemsbladen och andra publikationer.
Delta kan däremot vara fallet med de senare medlemsbladen. Enligt utredningen
utgör detta dock inte skäl för att helt slopa undantaget från skatteplikt för
medlemsblad utan det framstår i stället som motiverat, att sammanslutning som
ger ut medlemsblad ställs utanför mervärdeskatten. Praktiska skäl kan enligt
utredningen anföras härför men även det förhållandet att sammanslutningarnas
allmänna verksamhet och deras utgivning av medlemsblad i mänga fall inte
framstår som yrkesmässig.
Åtskilliga
medlemsblad, fortsätter utredningen, ges ut av organisationer som avses i 8 §
6 MF och är på denna grand skattefria. Flertalet torde däremot ges ut av andra
föreningar eller sammanslutningar som inte företer särskilda likheter
sinsemellan. Den som trycker medlemsblad har därför i vissa fall svårt att
avgöra om publikationen är ett skattefritt medlemsblad och fär avgöra
publikationens karaktär på utgivarens uppgifter. Utredningen finner att denna
olägenhet är av så allvarlig natur att en ändring är befogad. Lättast kan en
förenklad tillämpning åstadkommas genom att medlemsblad förklaras vara
skattepUktiga. Det är dock enligt utredningens mening inte nödvändigt att gå så
långt. Om man som förutsättning för skattefrihet för medlemsblad ställer upp
kravet, att det skall vara fråga om periodisk publikation, anser utredningen
att tUlämpningen torde underlättas. Det skall då finnas en utgivnings-plan och
man kan konstatera en kontinuitet i utgivningen.
Utredningen
finner vidare, att en närmare bestämning av en sammanslutnings syfte och ett
medlemsblads innehåll visserligen kunde underlätta tillämpningen. Det är dock
uppenbart att syftet och innehållet inte får bli så allmänt att man skulle
kunna betrakta publikationer som hör lill den vanliga, nu skattepliktiga, fack-
eller populärpressen som skattefritt medlemsblad, om den ges ut av
sammanslutning, i vUken prenumeranterna är medlemmar. Vissa ämnen t. ex.
hem, hushåll, bilar intresserar ett stort antal människor. Om dessa
sammansluter sig och ger ut en publikation kan denna tänkas få så allmänt
innehåll, att den kan jämställas med den skattepliktiga fack- eller
populärpressen. Det bör i sådana fall vara möjligt att beakta sammanslutningens
hela verksamhet.
Prop. 1973:163 IO4
Avser
denna enbart eller så gott som enbart utgivning av publikationen bör den enUgt
utredningens mening inte anses som ett skattefritt medlemsblad. Har
sammanslutningen även annan inte alltför oväsentlig verksamhet i medlemmamas
intresse bör dock skattefrihet kunna föreUgga för dess publikation.
Utrednmgen
fmner att begreppet medlemsblad knappast kan beskrivas på ett enkelt och
otvetydigt sätt i författningstext. Med hänsyn härtUl och tUl att åtskiUiga
publikationer redan bedömts med avseende på skatteplikten och därför inte
längre ger upphov till tvekan vid tillämpningen, avstår utredningen från att
föreslå en närmare bestämning av begreppet medlemsblad i MF.
F.
n. får medlemsblad med bibehåUen skattefrihet bara till viss del spridas tUl
andra än medlemmar och inte alls förekomma i den allmänna handeln. EnUgt
utredningens menuig skuUe det vara väsentligt lättare för ett tryckeri att
avgöra frågan om skattefrihet om hänsyn inte behövde tas till pubUkationens
spridning. Oberoende av om den i viss omfattning sprids i allmänna handeln
eller på annat sätt tUl andra än medlemmar bör den enligt utredningen likväl
kunna anses som skattefritt medlemsblad vid leveransen från tryckeri och
tryckeriet bör, som nu är faUet, få dra av ingående skatt som hänför sig till
framställningen av den tryckta upplagan. Utredningen föreslär att bestämmelser
av denna innebörd införs i MF.
Detta
förslag skulle emeUertid, framhåller utredningen, innebära en väsentlig lättnad
i beskattningen i förhållande till vad som nu gäller, vUket framstår som
omotiverat både från teknisk synpunkt och med hänsyn tUl faran för
konkurrenssnedvridning. Utredningen föreslär därför, att beskattning bör ske av
exemplar av medlemsbladet som sammanslutningen mot vederlag tUlhandahåller
andra än medlemmar. Är den i enlighet härmed skattepliktiga upplagan relativt
begränsad, bör detta dock enligt utredningens mening inte påverka undantaget
från beskattning av annonser i medlemsblad. Om emellertid publikationen till
mer än förslagsvis 25 % av den tUlhandahåUna upplagan går till andra än medlemmar
eller om den förekommer i allmänna handeln bör enligt utredningens mening
annonseringen i sin helhet anses skattepliktig. Utredningen påpekar vidare att
utgivaren bör ha avdragsrätt enligt allmänna regler för ingående mervärdeskatt
till den del den hänför sig till verksamhet som medför skattskyldighet.
Utredningen
föreslår vidare att undantaget för personaltidningar, program och kataloger
slopas, vilket i sin tur också medför skatteplikt för annonser i sådana
publikationer. Som skäl härför anförs bl, a, följande.
Utgivning
av personaltidning är att anse som en integrerande del av utgivarens
verksamhet. Medför denna skattskyldighet får ingående skatt på
personaltidningen dras av och skatt redovisas på den försäljning av tidningen
som kan ske. Är verksamheten av annat slag, t. ex. bank- eller
Prop. 1973:163 105
försäkringsrörelse,
föreligger ej avdragsrätt för ingående skatt på tidningen i vidare mån än som
följer av sådan försäljning av publikationer som medför skattskyldighet enligt
de allmänna reglerna. Normalt torde ingen sådan försäljning förekomma.
Visserligen skulle en sådan tUlämpning leda tUl olika resultat beroende på om
utgivaren är skattskyldig eller ej. Detta framstår dock som en naturlig
skillnad i ett mervärdeskattesystem, som inte omfattar alla varor eller
tjänster. Tryckeriernas möjligheter att tillämpa MF skulle dessutom förbättras
genom ett slopande av detta undantag. Skattefriheten för program och kataloger
föreligger när sådant alster säljs eller delas ut gratis av den som inte är
skattskyldig, t, ex, i samband med teaterföreställning, idrottstävling,
utställning på museum, travtävling eller liknande skattefritt arrangemang.
Detta undantag från skatteplikt har tveklöst orsakat tryckerierna och även
utgivarna svårigheter vid tillämpningen. Begreppet program och katalog har
getts en relativt vid tolkning i praktiken, Resebyräkataloger har t, ex, under
vissa förutsättningar förklarats vara skattefria.
Skatteplikt
för program och kataloger medför enligt utredningen inte några nackdelar för
tryckeriema. Vissa utgivare kan emellertid bli redovisningsskyldiga för sin
försäljning av program eller kataloger, nämligen om försäljningen sker
yrkesmässigt och uppgår till minst 10 000 kr, per år. För att undvika att
teaterföretag, idrottsföreningar, museer m. fl, blir redovisningsskyldiga
endast för sin försäljning av program eller kataloger föreslår utredningen alt
i anvisnUigarna tUl 2 § MF tas in ett stadgande, som innebär att utgivning av
program eller katalog för verksamhet som inte medför skattskyldighet enligt MF
skall anses som ej yrkesmässig och att motsvarande bör gälla annonseringen i
sådan trycksak.
Remissinstanserna.
Ett flertal remissinstanser vitsordar utredningens bedömning alt det nuvarande
undantaget från skatteplikt för medlemsblad orsakar svårigheter vid den
praktiska tillämpningen, RSV samt länsstyrelserna i Stockholms, Älvsborgs,
lämtlands och Norrbottens län anför att undantaget från skatteplikt för
medlemsblad borde slopas helt, RSV och länsstyrelsen i Älvsborgs län
tillstyrker dock utredningens förslag i fräga om medlemsblad vilket också
biträds av KF, SAF och Sveriges Industriförbund, SACO samt SHIO.
Länsstyrelserna i Östergötlands och Örebro län biträder förslaget i vad det
avser undantag från skatteplikt för medlemsblad, men föreslär att annonser i
medlemsblad alltid skall vara skattefria. Som skäl för denna inställning
anförs, att annonsö-rer i medlemsblad ofta gynnar utgivaren mer av ideella än
av affärsmässiga skäl. Flertalet av annonsörerna har dessutom avdragsrätt för
ingående mervärdeskatt på annonserna, varför statsverkets skattebortfall
bedöms som ringa. Länsstyrelsen i Kronobergs län ifrågasätter, om inte den av
utredningen föreslagna s. k, 25-procentsregeln för skatteplikt för annonser,
kommer att medföra gränsdragningsproblem. Länsstyrelsen i
Prop. 1973:163 106
Jämtlands
län anser att medlemsblad inte bör undantas från skatteplikt utan att särskilda
bidrag bör lämnas till utgivare av tryckalster i stället för undantag från
skatteplikt. Svenska kommunförbundet ifrågasätter om inte försäljning av
medlemsblad tiU utomstående i liten omfattning på annat sätt än i allmänna
handeln alltjämt bör vara skattefri. Samma gränsregel som är föreslagen för
skattefrihet för annonser skulle därvid, enligt förbundet, lämpligen kunna
gälla. Generaltullstyrelsen förordar att den föreslagna ändringen bör gälla
även införsel av medlemsblad.
RSV,
länsstyrelserna i Östergötlands, Älvsborgs och Örebro län, KF, SACO och SHIO
tillstyrker utredningens förslag beträffande personaltidningar, program och
kataloger. SAF och Sveriges Industriförbund ifrågasätter dock om det framlagda
förslaget inte medför nya komplikationer. Visserligen medför omläggningen
väsentliga förenklingar för tryckerierna men med hänsyn till att de
föreslagna ändringama har avgjorda nackdelar bör frågan tas upp till
omprövning av utredningen. Svenska Försäkringsbolags riksförbund finner inte
de av utredningen anförda skälen för att beskatta ifrågavarande publikationer
bärande och avstyrker förslaget i denna del. Samma ståndpunkt redovisas av
Svenska kommunförbundet och Stockholms kommun, vilka också finner det
otillfredsställande att framstäUningen av kommunal information ofta är
skattebdagd.
Konstverk
GäUande
bestämmelser. Enligt 8 § 8 MF är konstverk undantaget från skatteplikt när det
säljs av upphovsmannen på annat sätt än butiksmäs-sigt eUer i samband med
utställning och när det uttages eller införes till landet av honom eller för
hans räkning. Med konstverk avses därvid sådana konstverk som hänförs till
tulltaxenr 99.0199.03, dvs. målningar, etsningar, litografier och andra
konstgrafiska alster samt skulpturer.
Enligt
sjunde stycket av anvisningarna tiU 8 § MF avses med butiksmässig försäljning,
att upphovsmannen säljer egna verk i lokal som stadigvarande användes för
försäljning och som är skild från hans bostad eller ateljé. Försäljning i
samband med utställning är inte skattepliktig, när upphovsmannen själv anordnar
utställningen och själv uppbär betalningen av köpare.
Konstnär
äger enligt 18 § första stycket MF inte rätt lUl avdrag för ingående skatt som
belöper på den konstnärliga verksamheten.
Frågan
om beskattning av konstverken har varit föremål för en omfattande debatt, inte
minst i riksdagen. Vid upprepade tillfällen har motionsyrkanden framförts om
utökad skattebefrielse för konstverk. Så-
Prop. 1973:163 IO7
lunda
yrkades i motioner 1971; 233, 324, 613 och 633 att förstagångs-försäljning av
konst alltid skuUe vara undantagen från beskattning. Skatteutskottet uttalade
(SkU 1971: 59), att frågan borde kunna prövas i samband med en översyn av
gällande undantagsregler. Motionerna har av Kungl. Maj:t överlämnats tiU
utredningen. Samma yrkande återkom i motionema 1972: 642, 860, 876 och 883.
Skatteutskottet uttalade i anledning härav bl. a. att dess uttalande i SkU
1971: 59 kunde betecknas som positivt mot bakgrund av de uttalanden som
utskottet i olika sammanhang gjort om att undantag inte bör införas för att
tillgodose särskUda ändamål.
Utredningen.
Utredningen betonar inledningsvis att det i dess uppdrag inte ingår att bedöma
mervärdeskattens utformning från kulturpo-Utiska eller andra mer allmänna
synpunkter utan från tekniska synpunkter. Visserligen kan, framhåller
utredningen, svårigheter i viss utsträckning föreligga att dra gränsen meUan
konstverk å ena sidan och konsthantverk eller massfabricerade handelsvaror å
andra sidan. De egentliga praktiska svårigheter som uppkommit ligger dock
snarast däri att försäljning av konstverk sker på många olika sätt som
erbjuder olika svårigheter att fastställa om konstnären skall vara
skatlskyldig eller ej. En konstnär kan hyra en utställnmgslokal för egen
utställning men anlita lokalinnehavaren eller dennes personal för hjälp med
utställningen och försäljningen. Flera konstnärer kan gemensamt ordna
utställning där de turas om att sköta försäljningen för egen och de andras
räkning. En förening, bildad av konstnärer, kan för medlemmarnas räkning ordna
utställningar och sälja deras konstverk. I dessa och andra liknande fall
föreligger enligt utredningen viss osäkerhet om bestämmelsernas rätta innebörd.
Vidare nämner utredningen att det i viss utsträckning förekommer att
försäljning av konstverk inte sker på utställning, trots att detta i och för
sig är möjUgt, utan först efteråt i konstnärens ateljé eller bostad, varigenom
beskattning undviks.
I
den mån undantag från skatteplikt orsakar tillämpningssvårigheter ligger det
närmast till hands för utredningen att föreslå att undanlaget slopas helt. En
sådan åtgärd i fråga om konstverk skulle dock, framhåller utredningen, leda till
en ökning av antalet redovisningsskyldiga till mervärdeskatt med det antal
konstnärer, som omsätter konst för minst 10 000 kr. per år. För nytillkomna
skattskyldiga konstnärer kan vissa problem länkas uppkomma vid hanteringen av
mervärdeskallen eftersom de saknar vana härvid. Vissa konstnärer skulle ha
viss skattefri omsättning genom att rätt till konstnärligt verk inte omfattas
av MF. Om en konstnär upplåter rätt att publicera eller mångfaldiga ett av hans
konstverk utgör ersättningen härför inte skattepliktig omsättning. Nu antydda
förhållande skulle medföra praktiska komplikationer inte endast i fråga om
redovisningen av skatt pä konstnärens omsättnmg utan
Prop.
1973:163 108
också
i fråga om hans rätt till avdrag för ingående skatt. Med hänsyn härtUl och med
beaktande dessutom av att riksdagen gett uttryck för en positiv inställning tUl
ett utvidgat undantag från beskattning av konstverk har det, framhåller
utredningen, tett sig naturligt att undersöka om de svårigheter som nu gällande
bestämmelser orsakar kan undanröjas eUer minskas genom att undantaget
utvidgas.
Gränsdragningen
mellan skattefria och skattepliktiga produkter kommer att kvarstå även vid ett
utvidgat undantag. Utredningen har dock mte kunnat finna att gränsdragningen
orsakar problem i någon större omfattning. Den största nackdelen med de nu
gällande bestämmelserna är enligt utredningen den tvekan som ofta uppstår om
viss försäljning eller utställning sker i konstnärens egen regi eller genom
annan. Mycket borde därför vara vunnet om den undanröjdes och man samtidigt
slapp speciella arrangemang och åtgärder i samband med utställningar i syfte
att undvika beskattning.
Om
undantaget skall utvidgas ifrågasätter utredningen dock om det motionsvägen
framförda förslaget om befrielse från skatt vid första-gångsförsäljning av
konst helt ger avsett resultat. Härigenom skulle en konstnär som av någon
anledning kommer att sälja ett och samma konstverk mer än en gång i princip få
betala skatt vid den andra försäljningen. Utredningen anser därför att
bestämmelser i stället bör utformas så att all försäljning av konstverk som är
i upphovsmannens ägo undantas från beskattning, således även när konsthandlare
eller annan säljer konstverk som ägs av konstnären.
En
sådan ändring skulle medföra, alt konsthandlare som säljer både verk som ägs av
konstnären och andra verk får såväl skattefri som skattepliktig omsättning.
Detta är en försvärande faktor vid hanteringen av mervärdeskatten. Det torde
dock enligt utredningen vara så att försäljning för konstnärs räkning grundas
på skriftligt avtal eller annan handling. Under sådana förhållanden bör de
antydda svårigheterna kunna bemästras.
Man
har emellertid att räkna med fall, speciellt vid införsel till landet, där
äganderätten till ett konstverk inte utan vidare kan styrkas. Om konstverk
sålts från utlandet tUl köpare i Sverige kan införseln ske för köparens
räkning, nämligen om leverans skett utomlands. I annat fall sker införseln för
konstnärens räkning. Skattefrihet torde enligt utredningen komma att föreligga
endast i sistnämnda fall.
1
de tidigare omnämnda motionerna har man, konstaterar utredningen, inte
särskilt behandlat det fallet att konstnär avlidit och hans dödsbo säljer verk
av den avlidne. Sådan försäljning behandlas f. n, inte på samma sätt i MF som
konstnärs egen försäljning. Utredningen finner det dock skäligt alt oskiftat
dödsbos försäljning av den avlidne konstnärens verk bör vara skattefri på
samma sätt som hans egen försäljning skulle ha varit det.
Prop.
1973:163 109
Om
ett undantag från skatteplikt för konstverk av de slag som omfattas av
gällande undantagsbestämmelser skall bestå, bör del enligt utredningens
uppfattning utvidgas till att omfatta konstverk, som är hänförUgt tUl
tulltaxenr 99.0199.03 och äges av upphovsmannen eller dennes dödsbo, när
konstverket omsattes inom landet eller införes till landet.
Remissinstansema.
Remissinstanserna har tillstyrkt eller lämnat utan erinran utredningens förslag
att utvidga undantaget från skatteplikt för vissa konstverk. Länsstyrelsen i
Kalmar län anser att den föreslagna ändringen bör kompletteras med bestämmelser
om hur ett dödsbo med endast en dödsbodelägare bör behandlas. Konstnärernas
Riksorganisation finner att förslaget är väl motiverat och bättre tillgodoser
organisationens önskemål än de ändringar som yrkats i motionsyrkanden och i
organisationens egna tidigare framställningar. Organisationen anför dock att
vissa gränsdragningsproblem mellan skattepliktig och skattefri försäljning
kommer att beslå, framför allt när det gäller mångfaldigade verk av t. ex.
skulptur och i fråga om konsthantverk. Organisationen pekar också på att
påtryckningar från konsthandeln gentemot konstnärerna för övergång tUl
kommissionsförsäljning kan befaras då utställningsförsäljningen i gallerier
och liknande enligt förslaget i praktiken kommer att bli befriad från
mervärdeskatt.
Varulager
m. m. som överlåts i samband med överlåtelse av rörelse
Gällande
bestämmelser. I 8 § 10 MF stadgas undantag från skattepUkt för varulager,
inventarier och annan tillgång som tUlhör verksamhet, när överlåtelse sker i
samband med överlåtelse av verksamheten eller del därav, fusion eller liknande
förfarande.
Bestänmidsen
i 8 § 10 MF överfördes med sakligt sett oförändrad innebörd från förordningen
om allmän varuskatt.
Den
angivna bestämmelsen omfattar inte t. ex. patenträtt, hyresrätt, goodwill,
varufordringar eller varaskulder eftersom dessa inte hör tUl objekt som
beskattas enligt MF. Från skatteplikt undantas därför enligt 8 § 10 MF endast
varulager, inventarier, råvaror, annat material för exempelvis tillverkning
och liknande objekt. Dessutom blir byggnad som utgör omsättningstillgång i
byggnadsrörelse skattefri i fall som nu avses.
Har
den som överlåter rörelse enligt 8 § 10 MF tillämpat kontantmetoden vid redovisning
av mervärdeskatt har varken skattskyldighet till mervärdeskatt eller
avdragsrätt inträtt för fordringar eller skulder som inte reglerats före
överlåtelsen av rörelsen. RSV har uttalat, att den nye ägaren, köparen, är
skattskyldig för de övertagna varufordringama (RSV II 1971;
4). Härav torde följa att köparen också har rätt till avdrag för mervärdeskatt
på skulder som ingår i överlåtelsen.
I
princip samma situation förligger, när fordran överlåts tUI finansie-
Prop. 1973:163 HO
ringsföretag.
Härom har RN emellertid uttalat, att överlåtelse av varu-fordran innebär att
skattskyldighet inträder för kontanlredovisande säljare. Fordringens nominella
belopp skall ligga tUl grund för bestämmande av beskattnmgsvärdet, om inte
nedskrivning av fordringen kunnat göras före överlåtelsen.
Utländska
bestämmelser. I Belgien räknas överlåtelse av hel verksamhet eller fristående
gren därav inte som skattepliktig leverans, om den till vilken överlåtelsen
sker är skattskyldig tUl mervärdeskatt. Den nye ägaren anses fortsätta den
förre ägarens verksamhet och är därför berättigad till återebtalning av
mervärdeskatt som hänför sig till de överlåtna tiUgångarna, Skattskyldighet
inträder i princip när leverans sker,
I
Danmark och Norge är överlåtelse av varulager, maskiner m, m, skattefri när den
sker i samband med överlåtelse av verksamheten eller dd därav, under
föratsättning att den nye ägaren bedriver verksamhet som medför
skattskyldighet.
Bestämmelserna
i Nederländerna sammanfaller nära med de belgiska. Det krävs dock uttryckligen
att den överlåtna verksamheten skall fortsättas av nye ägaren och vidare
gäller att finansministerns godkännande lämnas på begäran av både säljare och
köpare.
Utredningen.
Utredningen konstaterar, alt överlåtelse av verksamhet med varulager,
inventarier, kundfordringar och leverantörskulder m, m. är den sista
affärshändelsen i verksamheten. Det kan därför te sig naturligt att
försäljningen av lager, inventarier och andra skattepliktiga varor behandlas på
samma sätt som försäljning under den tid verksamheten bedrevs av säljaren. Har
denna verksamhet medfört skattskyldighet kommer skattepliktiga varor som ingår
i överlåtelsen att beskattas.
Mot
det angivna systemet invänder utredningen, alt det kräver särskild värdering
av de skattepliktiga varoma. Detta torde dock inte medföra mera påtagliga
svårigheter eftersom vederlaget för överlåtelsen av verksamheten ändå bör
grandas på en värdering av de objekt som ingår däri. Utredningen framhåller
emellertid också, att försäljningen av skattepliktiga inventarier och andra
varor som ingår i överlåtelse av verksamhet som endast delvis medför
skattskyldighet skulle beskattas till fuUo trots att avdragsrätt förelegat
endast delvis. Den nye ägaren av verksamheten skulle få göra avdrag endast för
en del av den ingående skatten. Denna konsekvens ter sig muidre lämplig.
Mot
systemet invänder utredningen också att det ger en likviditetspåfrestning för
parterna. Det kan också vara så att säljaren överlåter verksamheten på grand
av ekonomiska svårigheter och kanske utan någon kontant ersättning. Utredningen
anser det muidre lämpligt att då kräva säljaren på mervärdeskatt. Med hänsyn
dessutom tiU att de nuvarande bestämmelserna fortfarande bör gälla vid fusioner
och liknande förfa-
Prop. 1973:163 Hl
rande
vid vUka överlåtelse i vanlig mening inte förekommer, föreslår utredningen
ingen ändring i 8 § 10 MF i nu nämnda avseende.
När
det gäller överlåtelse av kundfordringar och leverantörsskulder i samband med
överlåtelse av verksamhet föreligger enligt utredningen ingen tvekan om att
överlåtelsen inte skall beläggas med mervärdeskatt. Problemet är i stället att
kunna beakta sådana faktorer som skuUe påverka skattens storlek men som
uppkommer först efter överlåtelsen. Det är fråga om likvider för fordringar för
vilka skatt inte redovisats tidigare, betalnuig av fakturor med debiterad
mervärdeskatt som inte dragits av tidigare, kundförluster, räntedebiteringar
m. m.
Det
är enligt utredningens mening klart att det från materiell synpunkt mest
lämpUga resultatet uppnås om den nye ägaren till en verksamhet i alla de
avseenden som omfattas av överlåtelsen träder i säljarens ställe. Utredningen
finner därför att RSV:s uttalande om sådana transaktioner är riktigt. I
förtydligande syfte bör dock denna situation regleras uttryckUgen genom ett
tUlägg till 3 § MF av innebörd, att den som övertagit viss verksamhet eller del
därav med varulager, inventarium eller annan tillgång eller skuld är
skattskyldig från och med övertagandet av verksamheten på samma sätt som gällt
för överlåtaren. Affärshändelser som inträffar efter överlåtelsen skall alltså
medföra samma effekt i mervärdeskattehänseende som om den förre ägaren fortfarande
varit skattskyldig.
överlåtelse
av kundfordran sker emellertid även utan samband med överlåtelse av verksamhet
eller del därav. Sålunda förekommer det att finansieringsföretag övertar
fordringar från säljare av skattepliktiga varor utan regressrätt mot denne.
Sådan verksamhet förekommer enligt utredningen i relativt måttlig omfattning.
Den väsentligare delen av finansieringsföretagens verksamhet synes i stället
avse belåning eller diskontering av fordringar med bibehållen regressrätt mot
säljaren vid bristande betalnuig hos köparen.
Det
är i och för sig ett önskemål, framhåUer utredningen, alt mervärdeskatten kan
beräknas på ett likvärdigt underlag oberoende av det sätt på vilket en
verksamhet finansieras. Detta önskemål är f. n. inte uppfyUt när
finansieringsföretag övertar fordran från säljare av skattepliktig vara ulan
regressrätt mot denne. Kundförlust som inträffar efter överlåtelsen föranleder
inte minskning av den mervärdeskatt som erlagts eller skaU erläggas av
säljaren.
Frågan
skuUe enligt utredningen kunna lösas genom att jämstäUa kundfordran med vara.
Utredningen avvisar dock en sådan lösning med hänsyn tUl att den faller utanför
mervärdeskattens normala konstruktion och skulle kräva ett omfattande
regelsystem. Av samma skäl avvisar utredningen tanken på att ge
finansieringsföretagen en särskUd rätt tUl återbetalning av mervärdeskatt som
hänför sig till lidna förluster.
Utredningen
har även övervägt att låta reglema i fråga om överlåtelse
Prop. 1973:163 112
av
verksamhet gälla även vid överlåtelse av endast kundfordringar, men inte funnit
samma skäl föreligga härför. Någon ändring i nu gällande bestämmelser föreslås
därför inte av utredningen på denna punkt.
Remissinstansema.
I fråga om skattskyldighet vid överlåtelse av varulager m. m. i samband med
överlåtelse av rörelse anför länsstyrelsen i Kalmar län att sådan överlåtelse
bör kunna ske skattefritt endast tUl person, som bUvit registrerad till
mervärdeskatt. Länsstyrelsen har i ett flertal fall uppmärksammat att en eller
flera personer övertagit en verksamhet med varulager och inventarier samt
omedelbart reaUserat dessa tillgångar, varefter vederbörande försvunnit utan
att låta registrera sig tUl mervärdeskatt. I övrigt har utredningens förslag på
denna punkt godtagits eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.
Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Gävleborgs och Västernorrlands län
anför dock att den av utredningen föreslagna bestämmelsen i 3 § MF bör utformas
så, att därav klart framgår att dubbel beskattning eller dubbel avdragsrätt
icke kan förekomma då överlåtaren tillämpar faktureringsmetod och köparen
kontantmetod för redovisning av mervärdeskatt. Lantbrukarnas Riksförbund anför
liknande synpunkter. SAF och Sveriges Industriförbund anser att det
uttryckligen bör anges att den nye ägaren blir skattskyldig även för
tUlhandahållanden som skett av den gamle ägaren, men vilka inte slutreglerats i
mervärdeskattehänseende.
Begagnade
personbilar och begagnade motorcyklar m. m.
Gällande
bestämmelser m. m. Frågan om beskattningen av begagnade personbUar diskuterades
redan av allmänna skatteberedningen i betänkandet (SOU 1964: 25) Nytt
skattesystem. Översynsutredningen tog också upp frågan och föreslog beskattning
av begagnade personbilar i den yrkesmässiga handeln med sådana bilar (Stencil
Fi 1967; 10, s. 240). Beskattningen skulle dock begränsas tUl mervärdet genom en
generell avdragsrätt för inbytesbUar beräknad enligt den allmänna skattesatsen
på bUens åsatta inbytesvärde. Skälen tiU särbehandlingen av de begagnade
personbilarna var alt den reguljära handelns förhållanden inte borde försämras
genom att beskattningen skulle träffa dess försäljning men inte den omfattande
försäljningen mellan konsumenter. Begagnade personbilar var undantagna från den
allmänna varuskatten.
Departementschefen
uttalade i prop. 1968: 100 (s. 135) bl. a. alt han ställde sig tveksam till den
av översynsutredningen föreslagna närmast fiktiva avdragsrätten. Den ansågs
kunna medföra olägenheter både i redovisnings- och kontrollhänseende.
Departementschefen förordade i stället att skatten för begagnade personbilar
skulle beräknas på endast 60 % av priset, dvs. att den s. k. 60-procentsregeln
skulle tUlämpas även på sådana bUar. Bevillningsutskottet fann i sitt av
riksdagen godkända
Prop. 1973:163 113
betänkande
(BeU 1968: 45, s. 82) att frågan var komplicerad och borde övervägas
ytterUgare.
I
prop. 1968:137 togs frågan upp på nytt. Därvid föreslogs att de begagnade
personbilarna skulle undantas från beskattning i princip i samma omfattning som
gällde enligt förordningen om allmän varuskatt. Riksdagen antog propositionen i
denna del (BeU 1968: 62). Genom författningsändring år 1969 har även begagnade
motorcyklar undantagits från skatteplikt (BeU 1969: 25, SFS 1969: 70).
EnUgt
8 § 11 MF är begagnad personbil och begagnad motorcykel undantagen från
skatteplikt, när den omsätts inom landet. Det är inte fråga om s. k.
kvalificerat undantag. Härav följer t. ex. att den som yrkesmässigt handlar
enbart med begagnade personbUar eller begagnade motorcyklar inte har rätt till
avdrag för ingående skatt som hänför sig till verksamheten.
Enligt
18 § andra stycket 3 MF får avdrag göras för ingående mervärdeskatt, som
hänför sig till anskaffning av personbU eller motorcykel endast om anskaffning
sker för yrkesmässig återförsäljning eller uthyrning. Om fordonet anskaffas
från säljare som innehaft fordonet för yrkesmässig uthyming, får inte i något
fall avdrag göras för ingående mervärdeskatt.
I
sista stycket av anvisningarna till 8 § MF stadgas, att personbil eller
motorcykel anses som begagnad endast om fordonet tidigare för annat ändamål än
yrkesmässig återförsäljning sålts eller uttagits inom landet eller införts till
landet. Har ny personbU eller ny motorcykel anskaffats för yrkesmässig uthyming
anses fordonet inte som begagnat när det säljs av uthymingsföretaget.
Enligt
p. 2 andra stycket av anvisnuigarna till 2 § MF föreligger omsättning när den
som bedriver handel med begagnade personbilar eller begagnade motorcyklar i
förening med verkstadsrörelse tar ut vara ur verkstadsrörelsen för att
tillföras begagnad personbU eller begagnad motorcykel som utgör omsättningsvara
i handeln med begagnade sådana fordon. Enligt p. 2 fjärde stycket av nämnda
anvisningar utgör uttag av skattepliktig vara normalt inte omsättning när varan
skall användas som anläggningstiUgång eller material i den skattskyldiges
skattepliktiga verksamhet. Bestämmelsen är motiverad av att skatt som skulle
utgå i denna situation samtidigt skulle utgöra avdragsgill ingående mervärdeskatt.
När det gäUer skattepliktig dvs. ny personbil eller motorcykel, gäller i
stället att uttag anses som omsättning och beskattas.
Skattskyldig
som driver handel med bilar eller motorcyklar får enligt 17 § tredje stycket MF
göra avdrag för ingående skatt på förvärv och införsel för verksamheten med
imdantag dock för ingående skatt på vara till eller tjänst på sådan begagnad
personbil eller begagnad motorcykel som utgör omsättningsvara i verksamheten.
8
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 163
Prop. 1973:163 114
Tjänst
enligt 10 § 1 MF som avser begagnad personbil eller begagnad motorcykel är
skattepliktig.
Förvärv
av personbil eller motorcykel medför, med nämnda undantag, inte rätt tiU
avdrag för ingående mervärdeskatt. Detta förhållande kompenseras på visst sätt
genom att rätten till avdrag för ingående skatt på driftkostnader för personbU
eller motorcykel som utgör inventarium i skattskyldigs verksamhet inte lider
inskränkning på grund av fordonets användning för annat ändamål än i den
skattskyldiges verksamhet, t. ex. för privat bruk.
RN
har i anvisning i fråga om omsättning av personbilar, motorcyklar m. m. (RN II 1970:
1) uttalat bl. a., att ny personbil som av säljare används i verksamheten t.
ex. som demonslrationsbil, direktionsbil, ser-vicebil eller uthyrningsbil anses
som uttagen ur försäljningsverksamheten när den införs i bilregister. Skatt
skall därvid utgå på det uttagna fordonets saluvärde. Annan personbil än
uthymingsbil är därefter att anse som begagnad.
Nämnden
har vidare behandlat det förhällandet att säljare före leverans av ny personbU
förser denna med extra utrustning, tillbehör eller dyUkt och att särskild
ersättning utgår härför. Är fråga om utbyte av bildelar mot delar med samma
funktion som de utbytta men i annat utförande anses endast en transaktion
föreligga avseende bilen. När det gäUer delar av annat slag eller tillbehör och
extra utrustning får två transaktioner anses föreligga, en avseende fordonet
och en annan avseende del, tUlbehör etc. Distinktionen kan ha betydelse för
köparens avdragsrätt. Ingående skatt på bUen är ej avdragsgill. Kostnaden för
delar, tillbehör etc. är visserligen inte att anse som driftkostnader för
personbU. Ingående skatt på sådana förväi-v är dock avdragsgill enligt de
allmänna bestämmelserna i MF. Detta uttalande gäller också i fråga om begagnade
fordon. Föreligger endast en transaktion skall mervärdeskatt inte utgå
eftersom fråga är om begagnad personbU. Är säljaren redovisningsskyldig för
mervärdeskatt skall han redovisa skatt för uttag av delar, tUlbehör etc. som
vid anskaffningen omfattats av rätten till avdrag för ingående mervärdeskatt.
Skatlskyldig
kan, utöver handel med begagnade personbUar eller begagnade motorcyklar,
yrkesmässigt omsätta även nya fordon, begagnade skattepliktiga fordon eUer
delar, tiUbehör eUer utrustning tUl fordon och verkstadstjänster. Är så faUet
äger han rätt till avdrag för ingående skatt på förvärv eller införsel som är
gemensamma för verksamheten i dess helhet, häri inräknad verkstadsrörelse.
Skatten behöver således inte fördelas efter skälig grand. Kan förvärv eller
införsel av vara eller förvärv av tjänst hänföras till begagnad personbil
eller begagnad motorcykel som utgör omsättningstUlgång i verksamheten
föreligger dock inte avdragsrätt för den ingående skatten på förvärvet eller
införseln.
RSV
har i skrivelse tUl statsrådet och chefen för finansdepartementet.
Prop. 1973:163 H5
vilken
skrivelse överlämnats tUl utredningen, tagit upp en fråga om uthyrning av
personbUar. I skrivelsen anför RSV bl. a. att ett företag, som anskaffar fordon
för användning i sin rörelse och hyr ut dem till anställda, torde sakna rätt
till avdrag för ingående skatt på förvärvet av fordonen. Uthyrningen torde få
anses som yrkesmässig, eftersom inkomsten därav utgör inkomst av rörelse
enligt KL. Den dubbelbeskattningseffekt som härigenom uppkommer är enligt
verket mest besvärande när det gäUer långlidsuthyrning av personbilar eller
motorcyklar.
Verket
pekar också på att de nuvarande bestämmelserna om förbud mot avdrag för
ingående skatt på förvärv av personbil och motorcykel i mänga faU inte följs.
Verket föreslår att MF:s bestämmelser ändras så att företags uthyming av egna
fordon tillfälligt eller för kort tid till anställda inte grundar avdragsrätt
för företaget, att vederlaget härför beskattas och att fordonen ej beskattas
när de omsätts. I fråga om långtidsuthyrning minst 12 månader föreslår
verket, att företaget får göra avdrag för ingående mervärdeskatt om uthyrningen
grandas på skriftiigt avtal vid anskaffningen av fordonet, att vederlaget för
uthyrningen beskattas samt att framtida omsättning av fordon också beskattas.
Om
företaget till anställda hyr ut fordon som företaget i sin tur hyrt, bör enligt
verket avdragsrätt föreligga för företaget och vederlaget för uthyrningen lill
de anställda beskattas.
Utredningen
framhåUer, att gränsdragningen mellan å ena sidan personbil och å andra sidan
lastbU och buss gett upphov till vissa åtgärder i syfte att skapa avdragsrätt
även för personbU. Som exempel härpå anges, att vissa typer av bussar lätt kan
ändras så att de i stället skall klassificeras som personbilar. Sker sådan ändring
efter förvärvet har köparen enligt de allmänna reglema i MF haft möjlighet att
dra av ingående skatt på förvärvet. Vid ändringen inträder visserligen
skyldighet alt erlägga bilacds men denna är i många fall lägre än
mervärdeskatten. MöjUgheten att ta ut bUaccis i dessa fall skapades genom en
författningsändring år 1971 (SFS 1971: 250) på grundval av förslag från
punktskatteutredningen (SOU 1970: 37). Motsvarande ändring har inte gjorts
beträffande mervärdeskatten.
I
detta sammanhang kan också nämnas att RSV i ett lagakraftvunnet förhandsbesked
uttalat, att 18 § tredje stycket äger tiUämpning när fordon visserligen helt
används i skattskyldigs verksamhet men denna verksamhet endast delvis medför
skattskyldighet, t. ex. taxirörelse med personbefordran och vissa
skattepliktiga transporter. EnUgt nämnda bestämmelse har skattskyldig, vars
skattskyldighet omfattar endast mindre del av verksamheten, rätt tUl avdrag
bara för ingående skatt som hänför sig till förvärv eller införsel som helt
avser den del av verksamheten som medför skattskyldighet. Nämnden synes därvid
ha utgått från att 18 § MF är tiUämplig även i fråga om handel med bilar eller
motorcyklar.
Prop. 1973:163 116
Utredningen.
Utredningen anför, att handeln med nya och begagnade personbUar och motorcyklar
är av stor ekonomisk betydelse. Under år 1972 nyregistrerades ca 220 000
personbUar. Antalet omsatta begagnade bUar har förr antagits vara dubbelt så
stort som antalet omsatta nya bilar. För år 1972 skulle detta innebära en
omsättning av väsentligt mer än 400 000 begagnade personbilar.
Utredningen
konstaterar, att reglerna i MF rörande beskattningen av personbUar och
motorcyklar är komplicerade. Från en renodlat skatteteknisk synpunkt står det
därför klart att väsentliga fördelar skulle uppnås om undantaget från
skatteplikt för begagnade personbilar och motorcyklar slopas. Utredningen
anser sig dock kunna konstatera, att det fortfarande finns motiv för en
särreglering av beskattningen av de begagnade personbUama och motorcyklarna. Om
nuvarande undantag slopas kommer omsättningen av motorfordon med säkerhet att
i viss utsträcknuig flyttas över från den reguljära handeln tUl andra kanaler,
bl. a. mindre nogräknade företag. Detta skulle, menar utredningen, kunna leda
tUl kontroUsvårigheter, mmskad köptrygghet och försämrad fordonskvalitet.
Utredningen
anser dock, att frågan kan lösas på annat sätt än enligt nuvarande
undantagsbestämmelser utan att för den skull det materieUa resultatet förändras
på ett märkbarare sätt. Enligt utredningens mening finns det två alternativa
lösningar av frågan. De bygger på ett slopande av nuvarande undantag från
skatteplikt i förening antingen med en reduceringsregel för de begagnade
fordonen eUer med rätt tUl avdrag för beräknad ingående mervärdeskatt vid
förvärv av begagnat fordon från någon som ej är skattskyldig. Av dessa
altemativ skulle det förstnämnda innebära att nuvarande gränsdragning mellan
nya och begagnade fordon skulle kvarstå. En sådan gränsdragning skulle
bortfalla vid altemativet med rätt tUl avdrag för beräknad mervärdeskatt.
Utredningen föreslår att sistnämnda altemativ genomförs enligt följande.
Nya och begagnade fordon
beskattas vid yrkesmässig omsättaing. Skatt utgår enligt gäUande skattesats,
dvs. f. n. 15 %, på hela försäljningspriset. När den som yrkesmässigt handlar
med fordon köper eller byter in en begagnad personbil eUer motorcykel från
någon som ej är skattskyldig enligt MF för denna transaktion får han betrakta
en mot gällande skattesats svarande del av inköps- eller inbytesvärdet som avdragsgUl
ingående mervärdeskatt. SkUlnaden mellan de gällande och nu föreslagna
bestämmelsema ligger däri, att i princip hela det mervärde som skapas hos
bilhandlaren i form av kostnader för arbete på fordonet, administration och
försäljning eUer av vinstpålägg beskattas. Enligt gällande bestämmelser sker
en beskattning endast av värdet på varor som tUlförts fordonet i form av uttag
från lager eller motsvarande. Uppstår inte något mervärde innebär de föreslagna
bestämmelserna normalt en lägre beskattning än de nuvarande.
Prop. 1973:163 117
Genom
rätten tiU avdrag för beräknad mgående skatt blu- bUhandla-res kostnad för
inköpet eUer inbytet av fordonet lägre än om avdragsrätt inte föreligger. Den
ökade marginal som härigenom uppstår tas dock i anspråk för betalning av
mervärdeskatt vid återförsäljning av fordonet. Det finns därför ingen anledning
att räkna med att priserna på begagnade fordon kommer att förändras i nämnvärd
mån.
För att avdragsrätt enligt
nu föreslagna regler skaU föreligga krävs att den skattskyldige bilhandlaren i
sina räkenskaper har faktura, köpekontrakt eller liknande handling som visar
bl. a. det värde som åsätts det förvärvade fordonet. När inköp av fordon sker
bör avdragsrätten inträda enligt aUmänna regler. När inbyte sker bör
avdragsrätt inträda vid leverans av den sålda bUen, eftersom betalning för den
inbytta bilen får anses ha lämnats genom leverans av den sålda bUen.
Utredningen
tar också upp frågan om de särskilda avdragsbestämmd-ser som gäller bettäffande
anskaffning och drift av personbU eller motorcykel. Mervärdeskatten skall
träffa den privata konsumtionen. Detta är svårt att åstadkomma när det gäller
användning av personbil både i verksamhet och privat. Det bör emellertid enUgt
utredningens mening vara möjligt att utan inskränkning medge avdragsrätt för
mervärdeskatt på såväl anskaffning som drift av personbil eller motorcykel som
utgör inventarium i verksamhet som medför skattskyldighet. Detta skulle
emellertid betyda avdragsrätt även tUl den del fordonet används privat, dvs.
för konsumtion som rätteligen skall beskattas. Utredningen menar dock att en
sådan beskattning kan upprätthållas, genom att det vid inkomsttaxeringen görs
en värdering av privat utnyttjande av personbil som fullt ut beaktar även mervärdeskatten.
Utredningen förklarar sig medveten om att skattebdastaingen inte kommer att bli
densamma som nu, men anser att de praktiska fördelar som kan uppnås utgör
bärande skäl för den förordade lösningen. Denna kräver ändringar av p. 2 andra
och fjärdesjätte styckena av anvisningarna till 2 §, 8 § 11, sista stycket av
anvisningarna tiU 8 §, första stycket av anvisningarna tUl 10 §, andra stycket
av anvisningarna lUl 17 § samt 18 § andra stycket 3. De föreslagna
bestämmelsema om avdragsrätt för beräknad mervärdeskatt bör tas in i 17 §
tredje stycket MF i stället för vad som nu stadgas där.
Utredningen
tar i anslutning till beskattningen av begagnade fordon även upp frågan om
särreglering i mervärdeskattehänseende av andra begagnade varor än personbilar
och motorcyklar. Utredningen betonar att sådana åtgärder skulle betyda ett
inkomstbortfall för staten såvida inte detta kan kompenseras genom en särskild
beskattning i annan ordning i principiell överensstämmelse med den höjning av
bUaccisen som genomfördes samtidigt med att begagnade personbUar undantogs från
allmän varaskatt. Utredningen har mte ansett det ligga inom ramen
Prop.
1973:163 Hg
för
sitt uppdrag att närmare gå in på sådana skattemässiga omläggningar.
Remissinstansema.
De nuvarande reglerna om undantag från skatteplikt för begagnade personbUar
och motorcyklar medför enUgt RSV och flertalet länsstyrelser svårigheter vid
den praktiska tillämpningen. RSV anför att imdantaget vållat åtskilliga
komplikationer och lett till omotiverade skattelättaader för den som driver
handel med såväl nya som begagnade bilar. Länsstyrelserna i Jönköpings och
Hallands län framhåller att nuvarande regler ger möjlighet till skatteflykt
genom en sänkning av beskattningsvärdena vid försäljning av nya fordon och motsvarande
sänkning av inbytesvärdena på begagnade fordon som tagits som dellikvid.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att nu gällande bestämmelser beträffande
försäljning av begagnade personbilar och motorcyklar har betydande brister i
fråga om konkurrensneutraliteten. Ett företag utan verkstad som säljer både
nya och begagnade personbUar får avsevärt hårdare mervärdeskattebelastning än
en rörelse med egen verkstad menar länsstyrelsen. Detta blir följden av att
den sistnämnda rörelsen redovisar utgående skatt endast för uttag av material
som används vid upprastning och reparation av begagnade fordon som är lagertillgång,
medan en rörelse utan egen verkstad får en inte avdragsgUl ingående skatt på
både material och arbete. Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att reglema
på detta område visserligen är komplicerade men ändock har trängt in i
skattskyldigas medvetande.
Utredningens
förslag att slopa nuvarande undantag från skatteplikt för begagnade fordon
godtas av Förenade fabriksverken, RSV, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,
Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus,
Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands, Kronobergs, Gävleborgs,
Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, KF och Lantbrukarnas
Riksförbund. RSV menar att utredningen med sitt förslag rättat till de
missförhållanden som för närvarande råder på detta område. Länsstyrelsen i
Uppsala län anför att det förordade systemet visserligen kommer att innebära
betydande kontrollsvårigheter, eftersom den bransch som handlar med begagnade
personbUar är särskUt svåröverskådlig och heterogen, men att förslaget ändå med
sin generella beskattning av bilhandeln synes erbjuda fördelar som överväger
nackdelarna. Länsstyrelsen i Östergötiands län anför bl. a, att förslaget
innebär att antalet skattskyldiga ökar, att svårigheter kan uppkomma när det
gäller att fastställa om yrkesmässig verksamhet föreUgger samt att bytesvärdet
på begagnad bil ofta är omöjligt att fastställa.
Länsstyrelserna
i Södermanlands, Hallands och Göteborgs och Bohus län. Motorbranschens
Riksförbund, SAF och Sveriges Industriförbund samt SHIO avstyrker förslaget i
fråga om begagnade fordon, Länsstyrel-
Prop. 1973:163 119
sen
i Södermanlands län anför att ett slopande av undantaget med största
sannolikhet kommer att medföra att ett från redovisningssyn-punkt sett
svårkontrollerat klientel kommer att registreras som skattskyldiga.
Länsstyrelsen i Hallands län anser visserligen att utredningens förslag medför
avsevärda fördelar men anser sig icke kunna tillstyrka utredningens förslag så
länge andra begagnade varor som omsätts flera gånger beskattas vid varje sådan
omsättning. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län befarar att förslaget
skulle innebära en ökad "bakgårds-handel" med bUar och anför vidare
betänkUgheter mot införande av avdragsrätt för en fiktiv ingående skatt som ej
grundar sig på beskattaing i tidigare led. Motorbranschens Riksförbund
framhåller bl, a, att det inkomstbortfall som uppkommer genom undantaget från
skatteplikt för de begagnade fordonen tidigare kompenserats genom höjd särskild
omsättoingsskatt (accis). Förbundet anför vidare att grandproblemet med den
irreguljära bilhandeln, som motiverade att undantaget en gång infördes,
kvarstår i betydande delar, BUhandelns och konsumentverkets saneringssträvanden
bör avvaktas menar förbundet och inte motverkas genom införandet av
mervärdeskatteplikt för begagnade fordon. Förbundet framhåller för sin del att
det inte kunnat finna några tecken som tyder på att ett "undervärderingssystem"
skulle vara på något sätt markant och förklarar sig berett att i samråd med
berörda skattemyndigheter bidra till att klarare normer uppställs för de
principer enligt vilka de nya personbUama skall upptas till beskattning.
Förbundet anser slutUgen att en oroväckande utvecklmg pågår som innebär att den
reguljära bilreparationsbranschen kontinuerligt förlorar volym tUl irreguljär
verksamhet. Denna utveckling skulle få ytterligare stimulans om utredningens
förslag i denna del realiserades.
Förenade
fabriksverken uttalar att förslaget i fråga om de begagnade personbilarna
innebär den negativa konsekvensen för försäljning av fordon på
kommissionsbasis, att avdragsmöjlighet kommer att saknas för ingående
mervärdeskatt. Fabriksverken föreslår att bestämmelsen i 17 § får en annan
utformning som täcker även kommissionsförsäljning.
Det
föreslagna beskattningssystemet för de begagnade fordonen kan göras tillämpligt
också på omsättningen av andra begagnade kapitalvaror, t, ex, båtar och
husvagnar, menar länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Kronobergs,
Jämtlands och Västerbottens län, KF samt SAF och Sveriges Industriförbund.
Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller olikheten i behandling av å ena
sidan begagnade fordon och å andra sidan begagnade kapitalvaror av annat slag
som ett skäl tUl att avstyrka utredningens förslag. Länsstyrelserna i
Östergötlands och Älvsborgs län anför att företagare i andra branscher än
bilbranschen med all säkerhet kommer att ställa samma krav på avdragsrätt vid
förvärv av säljbara inbytesvaror.
Prop. 1973:163 120
Flera
länsstyrelser anför att kontroUmöjUgheterna skulle öka påtagligt om skyldighet
förelåg att i faktura eller annan handling som upprättas vid omsättaing av
fordon ange fordonets registreringsnummer.
I
fråga om rätt tiU avdrag för ingående mervärdeskatt som hänför sig tUl förvärv
av personbil anför länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings,
Kalmar, Skaraborgs, Kopparbergs och Jämtlands län att de nuvarande
bestämmelserna i detta avseende inte längre orsakar särskilda svårigheter vid
tUlämpningen. Länsstyrelsen i Södermanlands län anför att det hittUls varit
lätt att rätta tUl felaktigheter genom en kontinuerUg uppföljning via
bUregistret och att obehöriga avdrag dessutom synes ha minskat väsentiigt under
senare tid. Liknande synpunkter anförs av andra länsstyrelser. De nu nämnda
länsstyrelserna liksom länsstyrelserna i Kronobergs, Kristianstads, Hallands,
Göteborgs och Bohus, Örebro, Gävleborgs och Norrbottens län. Lantbrukarnas
Riksförbund samt SAF och Sveriges Industriförbund avstyrker förslaget. Som skäl
för avstyrkandet anförs i allmänhet att de föreslagna reglerna torde leda tUl
större svårigheter vid tillämpningen än de nuvarande. Därvid pekas särskUt på
att det för länsstyrelserna kan vara svårt alt avgöra huravida viss personbil
är inventarium i verksamhet som medför skattskyldighet eller ej. Flera
remissinstanser pekar också på svårigheterna att vid inkomsttaxeringen
åstadkomma en beskattning av den privata konsumtionen som något så när
motsvarar mervärdeskatten. Länsstyrelsen i Blekinge län avstyrker utredningens
förslag och föreslår att de nuvarande bestämmelserna kompletteras så att
avdragsrätt inte föreligger för anskaffning eller inhyrning av bil med en tjänstevikt
ej överstigande 1 800 kg. Ej heller bör enligt länsstyrelsen avdragsrätt föreligga
för anskaffning av motorcykel. Kammarrätten i Göteborg påpekar att värdet av
privat användning av fordon visserligen kan fastställas när den som använder
fordonet inte samtidigt är ägare tUl detta. Är den som nyttjar fordonet privat
samtidigt ägare till detta i egenskap av enskUd företagare finns enligt
kammarrätten uiget förmånsvärde att korrigera. RSV framhåller att det i
mervärdeskattehänseende ofta torde vara ogörligt att fastställa om
taxeringsnämnden i efterhand kommer att betrakta en anskaffad bil som
inventarium i förvärvskällan eller ej. Länsstyrelsen i Kronobergs län uppger
alt avskrivningsunderlaget för en personbU minskar om avdrag för ingående
mervärdeskatt på fordonet medges, vilket medför ett lägre belopp att fördela
mellan bruk i rörelsen och privat.
RSV,
som påpekar att de nuvarande reglema i detta avseende leder till olika
skattebelastning då fordon förvärvas och då fordon hyrs, framhåller att
bristande likformighet kommer att föreligga även med utredningens förslag, men
då på det sättet alt den som förvärvar bil får fuUt
Prop. 1973:163 121
avdrag
för den ingående mervärdeskatten under det att den som hyr bU får avdrag endast
i den mån hyran avser bilens användning i rörelsen. Även länsstyrelserna i
Älvsborgs och Skaraborgs län påpekar samma förhållande.
Länsstyrelserna i Malmöhus
och Västernorrlands län, KF, Svenska Elverksföreningen, Svenska kommunförbundet
och SHIO tUlstyrker utredningens förslag på denna punkt. Även RSV förordar,
med viss tvekan, den av uttedningen föreslagna behandlingen av personbilarna.
Avdragsrätten bör dock utvidgas till att utan inskränkning gälla även hyra av
personbU för brak i skattskyldigs verksamhet. Verket anmärker dessutom, att
det synes tveksamt hur avdragsrätten skall bedömas för bilar som används i både
skattepliktig och skattefri verksamhet. TCO tillstyrker också utredningens
förslag men framhåller att skärpta kontrollåtgärder därvid krävs.
Kammarrätten i Göteborg
efterlyser en definition i MF av begreppet motorcykel som inte ger utrymme åt
så vid tolkning som det uttryck utredningen föreslår.
Tandtekniska
arbeten
Gällande
bestämmelser. Läkarvård, tandvård och andra personliga tjänster har i princip ställts
utanför mervärdeskatten. I enlighet härmed utgör tandläkares behandling av
patienter inte prestationer som omfattas av MF och därmed föreligger inte
skattskyldighet för tandläkare. Detta innebär emellertid inte att tandvården är
helt fri från mervärdebeskattning. Tandläkares förvärv av varor och tjänster
för verksamheten beskattas enUgt de allmänna reglerna och då inga särskilda
undantag gjorts för dentalartiklar innebär detta att mervärdeskatt utgår på i
princip all utrustnmg och allt material som anskaffas av tandläkare. Detsamma
gäller i fråga om landtekniska arbeten, såsom proteser, tandkronor och
bryggor, liksom i fråga om ändring, reparation och annan enligt 10 § 1 MF
skattepliktig tjänst på sådana varor. Utförs tandtekniskt arbete av tandläkaren
själv eller av en hos honom anställd tandtekniker träffar mervärdeskatten
endast det för arbetet använda materialet. I sådant fall betraktas det
tandtekniska arbetet som en del av tandläkarens behandling. Anlitas ett
fristående dentallaboratorium för utförandet av ett tandtekniskt arbete
föreligger framställning och tillhandahållande av skattepliktig vara, för
vilken skatt utgår enligt det av laboratoriet betingade totala vederlaget.
Översynsutredningen fann,
att beskattning borde ske av landtekniska arbeten åt tandläkare med hänsyn till
att dentallaboratorier också sålde utrastning och material tUl tandläkare.
Skillnaden i skattebelastaing var dessutom begränsad till vad som kunde
betraktas som laboratoriets mervärde. I prop. 1968: 100 följdes utredningens
förslag. Vid riksdagsbe-
Prop. 1973:163 122
handlingen
av propositionen framfördes motionsyrkande om att tandtekniska arbeten oavsett
vem som gjorde arbetet borde behandlas lika i mervärdeskattehänseende. Yrkandet
avvisades dock (se BeU 1968: 45, s, 80) liksom ett vid 1969 års riksdag
framfört motionsyrkande av samma innebörd (se BeU 1969: 25, s. 22). I
sistnämnda betänkande framhöll utskottet att frågan kunde bli mera besvärande
om beskattaingen skärptes. Frågan togs också upp i motioner tiU 1971 års
riksdag, varvid riksdagen anslöt sig tUl ett uttalande av skatteutskottet om
att yrkandet kunde tas upp tUl prövning vid den beslutade översynen av
mervärdeskatten (se SkU 1971: 59, s. 12). Motionerna har i enlighet härmed
överlämnats tUl utredningen.
En
stor del av tandvården i Sverige sker inom folktandvården. Denna svarar i
första hand för barn- och ungdomstandvården men dessutom för drygt 20 % av
vuxentandvården. Tandtekniska arbeten utförs till en del i folktandvårdens egen
regi.
1
tandvårdstaxan (1973: 638) har tandvården numera anknutits tiU den allmänna
sjukförsäkringen. Tandläkare är skyldiga att ta emot försäkrad person för
tandvård mot arvode som fastställs i taxan. Försäkringskassan betalar halva
arvodet för landvården genom tandvårdsförsäkring och patienten återstoden.
Utländska
bestämmelser. I Danmark är dentallaboratorier, tandläkare och praktiserande
tandtekniker fritagna från skyldighet att betala skatt på omsättning av lösa
och fasta tandproteser som framställts av dem samt på individuellt avpassade
apparaturer för ortodontiska, käkortope-diska och käkkirurgiska behandlingar.
I
Norge är tandteknikers omsättning av varor, som används i tandvärden,
undantagen från skatteplikt.
Utredningen.
Utredningen anför, att beskattningen av tandtekniska arbeten, på samma sätt som
annan skaltebdäggning av varor eller tjänster som tUlhandahålls den som ej är
skattskyldig, leder till konkurrenssnedvridning.
Utredningen
redovisar också en skrivelse från Sveriges Tandteknikers riksförbund i vUken
förbundet understrakit de konkurrensmässiga nackdelarna med det nuvarande
systemet. Ett aktiebolag med ca 450 anstäUda tandläkare har enligt förbundet
anställt egna tandtekniker delvis för att minska belastningar av mervärdeskatt.
Ett tandtekniskt laboratorium har för att uppnå samma effekt formellt anställt
tandläkare. Förbundet har uppgett att skillnaden i mervärdeskattebelastning
ger 12 % högre kostnad på tandtekniska arbeten som utförs av fristående laboratorium
jämfört med arbeten som utförs i tandläkarens egen regi.
Utredningen
anser att de angivna nackdelarna med beskattningen är så stora att de, mot
bakgrund bl, a, av höjningen av mervärdeskatten,
Prop. 1973:163 123
bör
eUmineras, Ett undantag från skatteplikt för tandtekniska produkter skuUe
enligt utredningen inte leda till särskUda svårigheter vid tUlämpningen. F. n.
synes det inte förekomma att dentallaboratorier eller tandtekniker också
säljer utrastning eller material till tandläkare.
Utredningen
föreslår att denlaltekniska produkter, som är avsedda för patienter, t. ex.
tandbryggor, tandkronor och stifttänder, undantas från skatteplikt i 8 § MF.
Tjänster på tandtekniska produkter blir därmed automatiskt skattefria.
Skattefriheten bör dock gälla endast vid omsättning tUl tandläkare eUer
förbrukare. Någon rätt till avdrag för ingående skatt bör inte föreligga.
Remissinstanserna.
Förslaget att denlaltekniska produkter skall undantas från skatteplikt
tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. RSV och flera
länsstyrelser föreslår dock att sådana produkter skaU vara skattefria inte
endast då de tUlhandahålls tandläkare eller dem för vUka produkterna är avsedda
utan även då de tillhandahålls annan dentaltekniker. Generaltullstyrelsen
påpekar att förslaget om undantag från skattepUkt för dentalprodukt inte synes
avse införsel av sådan produkt och ifrågasätter om ej undantagets
varubeskrivning bör göras fylligare och med exempel visa vilka varor det är
fråga om.
Departementschefen
Utredningens
översyn i fråga om beskattningsområdets utformning och omfattning har
koncentrerats till bestämmelsema rörande skatteplikten för varor och tjänster
med avseende på varor samt de undantag som gjorts i denna skatteplikt.
Beskattningen av byggnader, byggnadsentreprenader och andra tjänster på
fastighet eller byggnader avser utredningen att behandla i slutbetänkandet
tillsammans med andra frågor som har avseende på denna del av mervärdeskattens
tillämpningsområde. I det följande går jag endast på någon punkt utanför de av
utredningen behandlade skattepliktsfrågorna.
1
fråga om skatteplikten för varor har utredningen granskat de specieUa undantag
som gjorts i den i princip generella skatteplikten. I denna del föreslår
utredningen ändringar beträffande undantagen för fartyg och luftfartyg,
krigsmateriel, medlemsblad, personahidningar m. fl. publikationer, konstverk,
varalager m. m. som överlåts i samband med överlåtelse av rörelse samt
begagnade personbilar och motorcyklar. Härjämte föreslår utredningen, att
tandtekniska arbeten skall undantas från skatteplikt.
Utredningen
behandlar också undantaget från skatteplikt för bränslen, elkraft m. m., men
föreslår mgen ändring i gällande bestämmelser. Undantaget för bränslen och
elkraft är som tidigare redovisats betmgat av att dessa nyttigheter omfattas av
den allmänna energiskatten, vilken
Prop. 1973:163 124
är
att betrakta som ett komplement tUl mervärdeskatten. Anledningen till att
utredningen tagit upp frågan om den tekniska utformnmgen av undantaget enligt
MF är att det anmärkts, att mervärdeskatten medför en högre skattebelastning
för fotogen än vad energiskatten medför i fråga om exempelvis eldningsolja.
Denna skUlnad i beskattning skulle kunna undamöjas genom ett generellt undantag
från mervärdeskatt för fotogen i förening med en motsvarande utvidgning av
energiskattens tUl-lämpningsområde. Uttedningen avvisar dock en sådan
omläggning av beskattningen av praktiska skäl. Följden skulle bli att ett
stort antal skattskyldiga skulle få både skattepliktig och skattefri
försäljning. Med hänsyn härtill och den begränsade betydelsen som fotogen i
dag har som bränsle för privatpersoner framlägger utredningen inget förslag
till ändring.
I
Ukhet med remissinstanserna delar jag utredningens uppfattnmg att tillräckliga
skäl saknas för en omläggning av beskattningen av fotogen.
Vad
gäUer fartyg och luftfartyg utgår utredningen från att ett slopande av
gällande undantag från skatteplikt inte är aktuellt, varför det i första hand
är avgränsningen av undantagets omfattamg som föranlett ändringsförslag från
utredningens sida. Ett sådant avser gällande undantag för fartyg och
luftfartyg för yrkesmässig person- eller godsbefordran. I praxis har begreppet
yrkesmässig befordran ansetts omfatta endast transportuppdrag för utomstående,
däremot inte transporter för skattskyldigs egen räkning. Utredningen finner
denna gränsdragning omotiverad i fråga om fartyg och föreslår att undantaget i
denna del skall gälla generellt för alla fartyg om minst 20 registerton. Nägon
motsvarande utvidgning föreslås inte i fråga om flygplan, med hänsyn till att
företagen i allmänhet torde använda egna plan huvudsakligen för
persontransporter.
För
att undanröja nu föreliggande möjlighet att skattefritt förvärva fartyg eUer
luftfartyg tUl verksamhet som inte medför skattskyldighet enligt MF föreslås
vidare att skattefriheten för normal försäljning av inventarier i sådan
verksamhet inte skall gälla fartyg eller luftfartyg som vid förvärvet
omfattades av undantaget från skatteplikt och sålunda inköpts skattefritt.
Häratöver föreslås, att undantaget från skatteplikt för del, tUlbehör och
utrustning till skattefritt fartyg och luftfartyg skall utsträckas till att
gälla inte som nu endast vid tillhandahållande till ägaren utan även i fråga om
tUlhandahållande tUl annan, som varaktigt disponerar över farkosten med
nyttjanderätt enligt avtal med ägaren. För att åstadkomma likhet i
beskattningen föreslås dessutom, att den skattefrihet som nu föreligger vid
försäljning skall gälla även i fråga om uthyrning. För att uppnå detta föreslås,
att uthymmg skall betraktas som en med försäljning likställd transaktion och
inte längre som en skattepliktig tjänst.
Prop. 1973:163 125
Utredningen
kommer också in på den skattefrihet som generellt gäller för fartyg för
yrkesmässigt fiske. Här föreligger enligt utredningen behov av en klarare
avgränsning för att undanröja en opäkallad skattefrihet för båtar som används
av amatörfiskare. Enklast skulle frågan kunna lösas genom att slopa undantaget.
I så fall skulle alltjämt fiskefartyg om minst 20 registerton vara skattefria.
De mindre fiskefartygen skulle beskattas men för fartyg som används i
yrkesmässigt fiske skulle skatten elimineras genom avdragsrätten för ingående
skatt. Mot de praktiska fördelama med denna lösning står emeUlertid att det i
vissa fall skulle kunna uppkomma en omotiverad skattebelastning. Utredningen
förordar därför inte ett slopande av undantaget för fiskefartyg utan anser att
dess tidigare behandlade förslag beträffande skattskyldighetens omfattning bör
ge en klarare gräns mellan vad som är att anse som yrkesmässig och inte
yrkesmässig verksamhet enligt MF. Under hänvisning härtUl föreslås ingen
ändring i fråga om undantaget från skatteplikt för fiskefartyg.
Utredningens
förslag i nu behandlade delar har allmänt biträtts av remissinstanserna med
vissa erinringar och påpekanden. Några instanser anser att bärande motiv saknas
för undantaget för fiskefartyg, medan andra föreslår att detta undantag
begränsas tiU att gälla endast vid försäljning till fiskare, som är registrerad
som skattskyldig enligt MF. I något fall anser man det också tveksamt, om man
når en klarare avgränsning genom de föreslagna reglema med avseende på
begreppet yrkesmässighet. I ett fall avvisas också förslaget om skattefrihet
för fartyg som används för egna transporter. Häratöver framförs vissa
synpunkter för ett förtydligande på vissa punkter i förslagen.
För
egen del finner jag utrednuigens förslag i de nu aktueUa delama väl motiverade.
Otvivelaktigt skulle väsentliga praktiska fördelar vinnas om undantaget från
skatteplikt för fiskefartyg slopades. För det yrkesmässiga fisket skulle detta
inte medföra någon reell ändring om hänsyn tas till rätlen lill avdrag för
ingående skatt. Denna fråga har tidigare diskuterats ingående och de gällande
reglerna ger uttryck för en uppfattning, som är förhärskande inom
fiskerinäringen. Ett intressant förslag, som framförts av flera
remissinstanser, är att begränsa skattefriheten tiU försäljningar enbart till
fiskare som är registrerade som skattskyldiga. Som jag anfört i det föregående
finns det av andra skäl anledning för utredningen att i sitt fortsatta arbete
närmare behandla frågan om de rätttsverkningar som bör knytas tUl
registreringen som skattskyldig enligt MF. I detta sammanhang bör utredningen
också kunna ta upp det vid remissbehandluigen framförda förslaget att begränsa
undantaget för fiskefartyg till försäljning tUl registrerade fiskare.
I
enlighet med det anförda biträder jag de av utredningen framlagda förslagen i
fråga om fartyg och luftfartyg samt delar, tillbehör och utrustning tUl dessa
farkoster. Jag förordar således en i princip generell
Prop. 1973:163 126
skattefrihet
för fartyg med en nettodräktighet om minst 20 registerton. Jag förordar vidare
att skattefriheten för delar, tillbehör och utrustning till fartyg och
luftfartyg skall gälla även vid omsättning tUl den som förfogar över sådan
farkost med nyttjanderätt och att uthyrning av delar etc. bör likställas med
försäljning och medföra skattefrihet. Jag vUl emellertid redan här förutskicka,
att jag inte ansett mig böra biträda utredningens förslag, att undanta
uthyming från det skattepUktiga tjänsteområdet och i stället generellt
likställa uthyrning med försäljning.
Utredningen
föreslår att gällande undantag för krigsmateriel skall begränsas tUl sådan
materiel som är underkastad utförselförbud och därmed inte gälla för andra nu
undantagna delar till krigsmateriel som inte i sig själva utgör sådan materiel.
Förslaget står i överensstämmelse med ett uttalande i denna skattefråga av
krigsmateridinspektören i december 1972.
Utredningens
förslag har allmänt biträtts eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen
med påpekande dock, att skatteplikt för delar tiU krigsmateriel bör medföra att
även tjänst på krigsmateriel bör vara skattepliktig. Försvarets materielverk
och generaltuUstyrelsen motsätter sig emellertid förslaget under framhåUande av
svårighetema att avgöra huruvida del tUl krigsmateriel i sig själv utgör
materiel som är underkastad utförselförbud. Materielverket framhåller dessutom
att ett genomförande av förslaget skulle betyda en merkostnad för försvaret av
storleken 3040 milj. kr. Därför ifrågasätts om inte i stället all upphandling
för försvarets behov bör undantas frän beskattaing,
I
allt väsentligt synes undantaget från skatteplikt för utförsdförbjuden
krigsmateriel inte numera föranleda några tillämpningsproblem. Föreliggande
problem synes vara begränsade till undantaget för delar och beror på att det
vid inköpstillfället är oklart om eller i vilken omfattning varan kommer att
ingå som del i skattefri krigsmateriel. Utredningens förslag utgör en lösning
med sikte på att undanröja detta problem, men enligt generaltuUstyrelsen
kvarstår likväl ett klassificeringsproblem som beaktades vid utformningen av de
gällande reglerna. Med hänsyn dessutom tUl att förslaget skulle kunna medföra
en inte oväsentlig ökning av försvarskostnadema anser jag inte att det
föreUgger tillräckliga skäl för att biträda utredningens förslag på denna
punkt. För att komma till rätta med de problem som otvivelaktigt föreligger bör
i stället prövas möjligheterna att utnyttja bestämmdserna om frivilligt inträde
i mervärdeskattesystemet för att upprätthålla beskattningen i avsedd omfattning.
EnUgt
8 § 6 och 7 MF föreligger undantag för bl. a. medlemsblad och vissa andra
periodiska publikationer, nämligen sådana som utgör organ för sammanslutaing
med visst särskUt angivet syfte, samt för personaltidningar, kataloger och
program som ges ut av någon som ej är skatt-
Prop. 1973:163 127
skyldig.
Annonser i sålunda skattefria tryckalster är enligt 11 § 5 undantagna från
skatteplikt. EnUgt av RN meddelad bindande förklaring gäller inte undantaget
för publikation som förekommer i allmänna handeln eller som tUl mer än 25 % av
hela upplagan försäljs lill utomstående.
Utredningen
har inte ansett det ligga inom dess uppgift att pröva frågan om en utvidgad
skattefrihet för periodiska publikationer. Dock understryks den praktiska
betydelsen av att gällande undantag knutits lill vissa, i princip objektiva
kriterier.Tillämpningen av undantagsbestämmelserna har likväl medfört problem.
Främst beror detta på att tryckeriema måste bedöma skattepliktsfrågan utifrån
både beställarens, dvs. utgivarens verksamhet och hur denne förfogar över
varan. För att undanröja dessa problem föreslår utredningen att gällande
undantag för medlemsblad och organ för vissa sammanslutningar begränsas tiU att
gälla periodiska publikationer, dvs. sådana som enligt utgivningsplan utkommer
normalt med fyra nummer om året. Vidare föreslås, att hela upplagan skall vara
skattefri vid leveransen från tryckeriet och att tryckeriet skall ha fuU
avdragsrätt för ingående mervärdeskatt för den levererade upplagan. Dessa
regler bör emellertid enligt utredningen kompletteras med skattskyldighet
enligt de allmänna reglema för utgivarens försäljning av publikationen tUl
utomstående, hänmder inbegripet återförsäljare. På detta sätt upprätthälls
skattefrihet för publikationerna i avsedd omfattning och den beskattning som
kan bli aktuell kommer inte i något faU att gälla den del av upplagan som går
tUl medlemmama. Om den utåtriktade försäljningen är relativt omfattande,
förslagsvis minst 25 % av hela upplagan, anser utredningen att förekommande
annonsering i publikationen bör i sin helhet anses som skattepUktig.
Undanlaget
för personaltidningar, program och kataloger bör enUgt utredningen slopas, dock
i förening med ett uttryckligt stadgande i anvisningarna lill 2 § MF, att
utgivning av program eller katalog eller an-nonseruig i sådan trycksak inte
medför skattskyldighet när den verksamhet för vilken utgivningen sker inte i
sig själv medför skattskyldighet. Försäljning av program i samband med t. ex.
teaterföreställningar eller idrottstävlingar eller museemas katalogförsäljning
skulle därmed alltjämt vara skattefri.
Även
dessa förslag har rönt ett positivt mottagande vid remissbehandlingen. Vissa
invändningar har gjorts, bl. a. mot slopandet av skattefriheten för
personaltidningar, program och kataloger och vidare mot den föreslagna
beskattningen av annonser i medlemsblad som även säljs till utomstående i inte
enbart ringa omfattning. Uttalande har också gjorts om att slopa undantagen och
i stället medge statligt stöd tUl utgivarna.
Utredningen
har här liksom i andra sammanhang lagt fram ändringsförslag på grundval av
tekniska bedömningar. I fråga om medlemsbladen, dit jag även räknar organen
för vissa sammanslutningar, synes förslagen i praktiken medföra en vidgad
skattefrihet som dock framstår
Prop. 1973:163 128
som
motiverad. Upplagan till medlemmar blir alltid skattefri och beskattning kan
uppkomma endast av de tiU utomstående försålda exemplaren. Endast om denna
försäljning uppgår till 10 000 kr. per år inträder faktisk skattskyldighet. Jag
biträder utredningens förslag såvitt gäller regleringen av skatten på dessa
periodiska publikationer, men till skUlnad mot utredningen förordar jag att
annonseringen i dessa publikationer skall vara skattefri utan någon
inskränkning.
Jag
förordar också att utredningens förslag om slopande av undantaget för program
och kataloger genomförs tiUsammans med ett förtydligande om att teatrarnas,
idrottsföreningarnas och museernas försäljning av program och kataloger ej skaU
anses som yrkesmässig. Däremot finner jag skäligt att nuvarande undantag för
personaltidningar bör bibehållas vid ett bestående undantag för medlemsblad.
Jag förordar därför att personaltidningar tas med bland de periodiska
publikationer som alltjämt föreslås imdantagna från skatteplikt enligt 8 § 6
MF. Som generaltullstyrelsen påpekat bör det anges att undantaget enligt denna
författningspunkt även gäller vid import. Det anförda innebär att nuvarande
undantag enligt 8 § 7 MF utgår.
I detta sammanhang vill
jag ta upp en skattepliktsfråga som aktualiserats efter det utredningen
avlämnat sitt betänkande. I skrivelse till mig den 5 juni 1973 har konsistoriet
vid Uppsala universitet framJiålUt, att mervärdeskattens allmänna utformning i
visst fall leder tUl dubbelbeskattning eller annan beskattning i strid med
mervärdeskattens principer. Tryckeri som framstäUer doktorsavhandling har att
redovisa mervärdeskatt härför. Skatten kan därvid dras av som ingående skatt
hos beställaren endast om denne är skattskyldig, vilket normalt inte är fallet.
En del av upplagan säljs kommersiellt och annan del distribueras till utlandet
som ett led i universitetens internationella bytesverksamhet. Skatten på den
tryckta upplagan i dessa delar kan inte dras av, vUket orsakar en kumulativ
skatteeffekt eller en ej avsedd beskattning. Statliga bidrag utgår för tryckning
av doktorsavhandlingar men dessa täcker inte hela kostaaden och deras värde
urholkas genom mervärdeskatten. Med hänsyn härtill hemställes att
doktorsavhandlingar bör undantas från skatteplikt enUgt MF. Jag kan förstå de
invändningar som i detta avseende gjorts mot mervärdeskatten och att krav om
skattefrihet förts fram. Med hänsyn tUl den speciella trycksak det här är fråga
om och de särskUda förhåUanden som råder bettäffande tryckning och utgivning
av doktorsavhandlingar förordar jag att tryckta doktorsavhandlingar undantas
från skatteplikt på i princip samma sätt som medlemsblad. Lämpligen bör detta
ske genom förordnande med stöd av 12 § MF.
Ytterligare
en skattepliktsfråga finns det anledning att ta upp i detta sammanhang.
Annonsering är en skattepliktig tjänst enligt 10 § 9 MF. Med annonsering
förstås ackvisition och utformning av annons samt införande av annons i tidning
eller annat annonsorgan. Enligt 11 § 5 gäl-
Prop. 1973:163 129
ler
undanlag från skatteplikt för annons i medlemsblad eller annat frän skatteplikt
undantaget tryckalster. Jag finner det motiverat att detta undantag utsträcks
lUl att omfatta även ackvisition av annons och förordar att 11 § 5 MF ändras i
enlighet härmed.
Konstverk
i form av målningar, etsningar, litografier o. d. samt skulpturer är enligt 8 §
8 MF undantagna frän skatteplikt, när de säljs av upphovsmannen på annat sätt
än butiksmässigt eller i samband med utställning eller när det tas ut eller
införs till landet av upphovsmannen eller för hans räkning. Vidare gäller bl.
a. att skattepliktig försäljning inte föreligger, om upphovsmannen själv säljer
sina verk på utställning som han själv anordnar.
Frågan
om mervärdeskatt pä konstverk har, som utredningen också påpekar, varit föremål
för en omfattande debatt, inte minst i riksdagen. Undantagsbestämmelserna har
också ändrats på sätt som innebar utvidgad skattefrihet. Utredningen behandlar
frågan mot bakgrand bl. a. av positiva uttalanden av 1971 och 1972 års
skatteutskott beträffande motionsyrkanden om en i princip generell
skattefrihet för konstnärs första-gångsförsäljning av egna verk.
Utredningen
konstaterar att vissa svårigheter är förenade med nuvarande
undantagsbestämmelser. Det finns också vissa möjligheter att kringgå
beskattningen, t. ex. genom att försäljning av utställda verk uppskjuts till
dess utställningen avslutats och då formellt sker på sådant sätt att
skatteplikt ej föreligger. Svårighetema med nuvarande undantag skulle avlösas
av andra om undanlaget slopas. Om man därför utgår frän fortsatt skattefrUiet
på området förordar utredningen att den utformas som undantag fÖr all
försäljning av konstverk, som är i upphovsmannens ägo. Dessutom föreslås
skattefrihet för oskiftat dödsbos försäljning av avliden konstnärs verk. Det
bör tilläggas alt förslaget gäller samma slag av konstverk, som omfattas av
nuvarande undantag, dvs. målningar, etsningar, litografier m. m. samt
skulpturer hänförliga till tulltaxenr 99.0199.03.
Utredningens
förslag har biträtts eller lämnats utan erinran vid remissbehandluigen. Även
jag ansluter mig tUl den av utredningen föreslagna justeringen av redan
gällande undantag.
Utredningen
har som nämnts utgått från en oförändrad skattefrihet i fråga om slagen av
konstverk. I en skrivelse den 17 september 1973 till finansdepartementet har
Föreningen Sveriges konsthantverkare och industriformgivare hemställt om en
utvidgning av skattefriheten till andra konstverk än sådana som omfattas av
tuUtaxenr 99.0199.03. Som skäl härför anförs bl. a. svårigheter i
gränsdragningen mellan verk hänförliga till nämnda tuUtaxenr och andra
konstverk. Enligt föreningens mening bör skattefriheten utvidgas tUl keramiska
alster, gobelänger och andra textUa konstverk m. m. vilka skapas på i princip
samma sätt som nu skattefria konstverk. Även om jag har förståelse för det
framförda kra-
9
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 163
Prop. 1973:163 130
vet
anser jag lUssom tidigare att den avgränsning som gjorts bör bestå. De påtalade
svårigheterna med nuvarande avgränsning skulle säkerligen inte minska utan
tvärtom leda till andra och än svårare gränsdragningsproblem om även
exempelvis textila och keramiska alster skulle inrymmas under skattefriheten.
Med hänsyn härtill förordar jag ingen utvidgning av undantaget från
skatteplikt för konstverk.
Enligt
8 § 10 MF gäller undantag frän skatteplikt för varulager m. m. vid överlåtelse
därav i samband med överlåtelse av verksamhet, fusion o. d. Utredningen
föreslår alt bestämmelserna härom bibehålls och att det i ett tillägg till 3 §
MF klart anges, att den som övertagit verksamhet eUer del därav med varulager,
andra tiUgångar, fordringar och skulder skall fr. o. m. övertagandet vara
skattskyldig i samma omfattning som sktUle ha gällt för överlätaren, om han
fortsatt verksamheten. I detta sammanhang har utredningen också behandlat
mervärdeskattens tillämpning på överlåtelser av enbart kundfordringar. Av såväl
principiella som praktiska skäl avvisar utredningen tanken att inordna finansieringsföretagen
under mervärdeskatten genom att likställa kundfordring med vara liksom att
låta reglerna beträffande överlåtelse av verksamhet gälla även överlåtelse
enbart av kundfordringar.
Utredningens
förslag i denna del har biträtts av remissinstanserna med endast vissa
uttalanden om förtydliganden av det föreslagna tUlägget i 3 § MF. För egen del
vill jag framhålla, att utredningens förslag endast utgör en bekräftelse på vad
som redan faktiskt tillämpas. Jag anser det emellertid vara av värde för
undvikande av missförstånd att det klart anges i MF att den som övertar
verksamhet med tillgångar och skulder träder fullt ut i överlåtarens ställe som
skattskyldig fr. o, m, tidpunkten för överlåtelsen. Detta innebär att
kvarstående skattskyldighet för överlåtaren automatiskt flyttas över på den nye
ägaren, men givetvis också att den senare inte kan gottgöra sig avdrag för
ingående skatt som överlåtaren redan yrkat avdrag för. Jag förordar att ett
tillägg görs i 3 § MF i överensstämmelse med utredningens förslag.
Mervärdeskattens
tillämpning på begagnade personbilar är en fråga som diskuterats mycket. Olika
lösningar övervägdes vid mervärdeskattens införande. Slutsatsen blev att det
undantag från allmän varuskatt som gällde för de begagnade personbilarna ansågs
böra föras över på mervärdeskatten. Är 1969 inrymdes även begagnade motorcyklar
under undantaget. Utredningen konstaterar att detta undantag för begagnade
motorfordon inger bekymmer. Det förekommer missbruk som föranlett visst
skattebortfall. Från skatteteknisk synpunkt står det därför enUgt utredningen
klart att väsentliga fördelar skulle vinnas, om undantaget slopades. En sådan
åtgärd skulle dock med säkerhet medföra viss överflyttning av omsättningen av
motorfordon från den reguljära handeln till andra kanaler med både
skattemässiga och andra olägenheter som följd. För att motverka en sådan
utveckling föreslår utredningen att un-
Prop. 1973:163 131
dantaget
för begagnade personbilar och motorcyklar slopas och att i stället en rätt
införs för återförsäljare av sådana fordon att göra avdrag för en beräknad
ingående skatt på fordon som förvärvats, t. ex. genom inbyte, från någon som ej
är skattskyldig enligt MF. Avdrag skulle därvid få göras med belopp som svarar
mot gällande skattesats, f. n. 15 %, på priset eller värdet av det förvärvade
fordonet. Detta betyder att den faktiska kostnaden för detta fordon sjunker med
vad som kan betraktas som skatten på fordonets resterande konsumtionsvärde. När
bilhandlaren utgår från denna lägre kostaad vid sin prissättning blir effekten,
att fordonet vid ny omsättning beskattas endast för det mervärde som ligger i
skillnaden mellan inköps- och försäljningspriset före skatt. Utredningen räknar
därför inte med att förslaget skall påverka priserna på begagnade motorfordon i
någon nämnvärd grad.
I detta sammanhang är
också att nämna, att utredningen inte ansett sig böra ta upp frågan om
införande av någon motsvarande särreglering för andra begagnade varor än
personbilar och motorcyklar. Utredningen framhåller endast, att sådana
åtgärder leder till ett inkomstbortfall för staten, såvida inte kompensation
sker i stil med den höjning av bUaccisen som gjordes, när de begagnade
personbilarna undantogs från allmän varaskatt.
Ett flertal
remissinstanser vitsordar, att undantaget för begagnade motorfordon orsakar
problem, men meningarna är delade beträffande den föreslagna omläggningen.
Åtskilliga remissinstanser tillstyrker den, medan andra avvisar den med hänsyn
till riskerna för att nu rådande olägenheter kan komma att avlösas av andra
minst lika besvärande. Motorbranschens Riksförbund ställer sig helt avvisande
tUl förslaget, bl. a. under åberopande av faran för ökad irreguljär bilhandel.
Uttalanden har också gjorts om att det föreslagna systemet kan göras
tillämpligt även på andra begagnade kapitalvaror, såsom båtar och husvagnar,
och alt krav härom kommer att resas.
Jag delar uttedningens
uppfattning, att det aUtjämt finns skäl för en särbehandling i
mervärdeskattehänseende av handeln med begagnade personbUar och motorcyklar.
Den av utredningen föreslagna främst tekniska omläggningen av beskattaingen av
dessa fordon har tidigare diskuterats men då avvisats. Lösningen förefaller ha
vissa förtjänster, men jag har dock inte blivit övertygad om att den skulle
undanröja problemen på detta skatteområde. Flera remissinstanser uttalar
farhågor för att andra problem skulle komma i stället. Med hänsyn härtill är
jag inte beredd att gå på utredningens linje utan förordar att det nu gäUande
undantaget för begagnade motorfordon bibehålls även i fortsättningen. Min
uppfattning är emellertid också, alt detta undantag inte bör utsträckas till
andra begagnade kapkalvaror.
Utredningen
tar i detta sammanhang också upp de särskilda avdragsbestämmelserna i fråga om
anskaffning och drift av personbUar och
Prop. 1973:163 132
motorcyklar
som innehas av skattskyldiga. Med hänsyn till att dessa fordon kan användas
både i verksamheten och privat gäller, alt rätt till avdrag för ingående skatt
inte föreligger i fråga om förvärv av skattepUktiga, dvs. nya personbilar och
motorcyklar. För att kompensera därav följande skattebelastning på verksamheten
gäller en oinskränkt avdragsrätt för ingående skatt på driftkostnadema för
fordonen, således även för det privata utnyttjandet. Utredningen föreslår att
avdragsrätt skaU föreligga även för anskaffning av personbil eller motorcykel
för skattskyldigs verksamhet i överensstämmelse med vad som redan gäller för
driftkostnaderna och att det privata brukandet av sådant fordon återförs tUl
beskattning genom uppräkning av värdet för delta brukande vid inkomsttaxeringen
av den skattskyldige.
Detta
förslag har stött på både praktiska och principiella invändningar från ett
flertal remissinstanser. Invändningarna har enligt min mening sådan tyngd, att
jag inte anser mig kunna biträda utredningens förslag. Jag förordar således att
nu gällande bestämmelser bibehålls.
Vid
ett bestående av nuvarande undantag för begagnade motorfordon bör utredningen
ta upp den av RSV uppmärksammade frågan om MF:s tillämpning på uthyrning av
motorfordon.
Utredningen
föreslår ytterligare en ändring i skatteplikten för varor, nämligen beträffande
denlaltekniska produkter. Skatteplikten för dessa varor medför, framhåller
utredningen, en högre skattebelastning om de framställs av ett
dentallaboratorium än om de framställs av en tandläkare eller av en hos
tandläkare anställd tandtekniker. Detta förhållande har föranlett arrangemang
från både tandläkare och tandtekniker i syfte att undgå den högre
skattebelastningen. För alt undanröja denna olikhet i beskattningen föreslår
utredningen, att tandbryggor, proteser och andra denlaltekniska produkter
undantas från skatteplikt vid omsättning till tandläkare eller konsumenter,
dock utan någon rätt till avdrag för ingående skatt.
Jag
biträder utredningsförslaget med den vid remissbehandUngen förordade
justeringen, att undantaget bör gälla även vid omsättning mellan tandtekniker.
Bestämmelser härom har tagitis in i 8 § förfatlningsför-slaget.
Skatteplikt
för tjänster Uthyming av skattepliktig vara
Gällande
bestämmelser. Enligt 10 § 1 MF föreligger skatteplikt för olika, särskilt
angivna tjänster på skattepliktiga varor. Bland dessa tjänster återfinns
uthyrning av skattepUktig vara.
Uthyrning
av vara kan förenas med rätt för hyresmannen att med äganderätt överta varan,
antingen då visst hyresbelopp inbetalts eller
Prop.
1973:163 133
dessförinnan
mot erläggande av varans ursprungliga försäljningspris minskat med erlagda
hyresbelopp.
I 11
§ 1 MF stadgas undantag från skatteplikt för sådan tjänst enligt 10 § 1 som
avser vara, vilken förs in till landet endast för tjänsteprestationen i fråga
för att därefter åter utföras av den som ombesörjt prestationen. Detta gäller
även uthyming.
Utredningen.
Enligt utredningen avviker uthyrning av vara från övriga skattepliktiga
tjänster genom att det är fråga om en prestation som innebär att varan ställs
till hyresmannens förfogande. Prestationen är därmed, anser utredningen, mer
att jämställa med försäljnmg av vara än med tjänsteprestation på vara. TiU
denna principiella invändning mot att betrakta uthyrning som en
tjänsteprestation lägger utredningen de nackdelar nuvarande bestämmelser
medför. Utredningen pekar därvid på att höjningen av mervärdeskatten
den 9 febraari och den 1 november 1970 orsakade vissa svårigheter, vilka
behandlas i en anvisning av RN (RN II 1970: 11). Därtill kommer
enligt utredningen att viss uthyrning av varor som införs till landet kan komma
att anses som en skattefri tjänst enligt 11 § 1 MF och leda till oberättigat
skattebortfall.
Utredningen
föreslår att uthyming utgår ur uppräkningen av skattepliktiga tjänster i 10 §
1 MF. I stället bör uthyrning på samma sätt som byte jämstäUas med försäljning
i p. 2 första stycket av anvisningarna till 2 § MF. Samtidigt bör bestämmelsen
i tredje stycket av anvisningama tUl 10 § om tUlhandahållande av el-mätare m.
m. med sakligt sett oförändrat innehåll föras över till p. 2 av anvisningarna
till 2 § MF.
Remissinstansema.
Förslaget att uthyrning av skattepliktig vara skaU jämställas med försäljning
tUlstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser, men avstyrks
av Motorbranschens Riksförbund, SAF och Sveriges Industriförbund samt Sveriges
Grossistförbund. Länsstyrelsen i Blekinge län motsätter sig inte att
utredningens förslag genomförs men framhåller att bestämmelserna därvid bör
utformas så att skattskyldigheten inträder i takt med att hyresbeloppen för en
i hyresavtalet angiven tid förfaller till betalning.
SAF
och Sveriges Industriförening anför att uthyrning utan tvekan är en
tjänsteprestation och att starka skäl krävs för att behandla en sådan prestation
som försäljning av vara. Organisationerna tar också upp frågan om när
skattskyldighet skall inträda om utredningens förslag genomförs. Om ett
hyresavtal slutes för fem år mot visst hyresbelopp per månad och
"säljaren" tillämpar faktureringsmetoden synes i motsats till vad som
nu gäller skattskyldighet inträda vid uthyrningen och då för hela
hyresvederlaget under femårsperioden. Vidare anförs att en vara som av utländsk
uthyrare skickas till Sverige såväl nu som enligt utredningens förslag kommer
att beskattas vid importen. Om uthyrningen betraktas som försäljning synes
någon beskattaing icke kunna komma i
Prop.
1973:163 134
fråga
av uthyrningsbeloppen, eftersom det rör sig om "försäljning" från
utlandet. Även Motorbranschens Riksförbund påpekar att skattskyldighetens
inträde vid uthyming kan påverkas om utredningens förslag genomförs.
Servering
GäUande
bestämmelser. EnUgt 10 § 1 MF utgör servering som avser skattepliktig vara en
skattepliktig tjänst. Med servering förstås enligt fjärde stycket av
anvisnmgarna tUl 10 § MF tiUhandahållande av mat, dryck eller annan
serveringsvara för förtäring på stället inom därför iordningställd lokal eller
plats.
För
servering och för nimsuthyrning i hotellrörelse utgår reducerad skatt. Enligt
14 § MF utgör beskattningsvärdet 60 % av vederlaget, inräknat skatt. Reducerad
skatt utgick för serveringstjänster även enligt förordningen om alhnän
varaskatt. Motivet härför var, att full skatt på servering skulle innebära en
beskattaing även av vad som kunde betraktas som personliga tjänster och att
följden därav skulle bli en högre skattebelastning för serveringsvaroma än för
färdiglagad mal och måltidsdryck som köps i butik.
Rumsuthyrning
i hotell rörelse var inte skattepliktig enligt förordningen om allmän
varuskatt.
RN
har i anvisning angående bl. a. servering (RN II 1969:
61) uttalat, alt exempelvis tobaksvaror som tillhandahålls i serveringsrörelse
inte omfattas av begreppet serveringsvara och därmed inte av reduceringsregeln.
Vidare krävs för att denna skall tillämpas att varorna är avsedda att förtäras
på stället. Detta bör inte anses vara fallet i fråga om försäljning av
konfektyrvaror, glasspinnar o. d. i t. ex. konditorirörelse. Gatu-försäljning
av varm korv, glass, pommes frites och liknande bör inte hänföras tUl servering
utan tUl försäljning. För att verksamhet skall anses som serveringsrörelse
enligt MF räcker det inte alt vissa anordningar av enklare slag görs för
förtäring på stället, såsom uppställande av några få stolar och bord i
anslutning till en kiosk.
Nämnden
har också uttalat (RN II 1969: 145) att servering enligt 10 § 1 MF bör anses
föreligga endast då den som tUlhandahåller serveringsvaror antingen disponerar
den lokal eller plats där tillhandahållandet sker eUer, om så inte är faUet,
tillhandahåller varorna enligt avtal som inte avser enbart enstaka sådant
tUlhandahållande. Avsikten med uttalandet har bl. a. varit att klargöra, alt s.
k. diners-en-vUle-verksam-het, dvs. tillhandahållande av lagad mat m. m, åt
kund i dennes hem, festvåning etc, är att anse som försäljning av vara och inte
som ser-veruig.
Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län har i skrivelse till RSV tagit upp vissa frågor om
tUlämpningen av MF:s regler om servering, särskilt med avseende på s, k,
gatukök. Skrivelsen remitterades av RSV tUl vissa
Prop. 1973:163 135
andra
länsstyrelser och har tillsammans med remissyttrandena överlämnats tUl
utredningen. Enligt dessa handlingar anser flera länsstyrelser att de skäl som
föranledde reduceringsregeln för servering inte längre gör sig gäUande med
samma styrka. Självbetjäning har blivit allt vanligare, mervärdeskatten på
investeringar kan lyftas av och även andra branscher har stora kostnader för
lokaler, personal m. m,, vilket allt anses försvaga skälen för etl bibehållande
av reduceringsregeln.
Svårigheter
alt dra gränsen mellan servering och försäljning påtalas av flertalet
länsstyrelser. Serveringslokalerna är av mycket skiftande slag och även
varusortiment och serveringsutrastning varierar. Många serveringsrörelser
använder halvfabrikat eller industriellt framställda färdigprodukter,
I
verksamhet som omfattar både servering och försäljning bör, hävdar några
länsstyrelser, starka krav stäUas på särredovisning av verksamhetsdelarna, t,
ex, med särskilda kassor. Flertalet länsstyrelser anger att svårigheter
föreligger att bedöma och kontrollera uppdelningen av om-sättnmgen. Dessa
svårigheter hänger samman med att samma slag av varor kan tiUhandahållas för
förtäring i serveringslokal eller på gatan eller för medtagande till annan
plats.
Länsstyrelserna
ger i aUmänhet klart uttryck för önskemålet att reduceringsregeln för
serveringstjänster slopas eller inskränks kraftigt. Som alternativ anförs att
serveringsbegreppet bör förtydligas, t, ex, genom anknytnmg till viss minsta
golvyta för serveringslokal, visst minsta antal sittplatser för gäster eller
genom krav på tillhandahållande av mat och dryck av anställd personal vid dukat
bord.
Utredningen.
Utredningen anser det framgå klart att bestämmelserna om servering förorsakar
länsstyrelserna vissa problem. De svårigheter som åberopats av länsstyrelserna
är markanta i fräga om s. k. gatukök, andra enklare näringsställen och
konditorier, där även försäljning av varor förekommer i viss inte alltför
ringa omfattning. På restauranger av traditionell typ förekommer
varaförsäljning normalt som ett relativt obetydligt inslag i verksamheten. Det
kan vara fråga om försäljning av tobaksvaror och färdiglagad mat för
avhämtning. Detsamma gäller för övrigt många restauranger med självbetjäning. Svårigheterna
att till-lämpa MF:s bestämmelse för dessa näringsställen torde dock inte vara
så stora att de motiverar mera omfattande ändringar av beskattningsreglerna.
När
det gäller gatuköken m. fl. framstår det emellertid som önskvärt att
bestämmelsema förtydligas. De förslag i detta syfte som anförts av
länsstyrelserna kan enligt utredningen inte leda tiU en enklare tUlämpning.
Det bör dock, menar utredningen, vara berättigat att utgå från att servering
enligt MF föreligger när lagad mat eller annan serveringsvara tillhandahålls
vid dukade bord.
Prop. 1973:163 136
Den
allmänna varuskattens bestämmelser innebar, att reduceringsregelns tillämpning
för servering gjordes beroende av omfattningen av varaförsäljningen. Om denna
uppgick till högst 10 % av hela omsättningen fick reduceringsregeln tUlämpas
utan inskränkning. En liknande regel i MF avvisas av utredningen främst med
hänsyn tUl de tröskeleffekter regehi skuUe medföra.
Med
hänsyn tUl de skäl som ursprungligen föranlett reduceringsregeln för servering,
dvs. de med serveringen förenade särskUda kostnaderna, skulle denna,
fortsätter utredningen, kunna begränsas tUl sådan verksamhet där kostnader av
detta slag fortfarande är av större betydelse. En beskattning som
differentieras med hänsyn till faktorer av nu avsett slag kan dock leda till
konkurrenssnedvridningar.
Utredningen
har inte funnit någon metod att med bibehållen reducerad beskattning av
servering skapa regler som i något avseende med säkerhet kan leda till enklare
tillämpning. Däremot skulle ett slopande av reduceringsregeln för servering
undanröja föreliggande svårigheter. Detta skulle dock med säkerhet medföra
negativa ekonomiska konsekvenser för en bransch som f. n. synes präglad av
dålig lönsamhet. Även med bortseende härifrån menar utredningen att man från
teknisk utgångspunkt kan tveka inför att göra skUlnad mellan servering och
ramsuthyrning i hotdlrördse. I stor utsträcknuig tillhandahåUs båda dessa
tjänster i samma företag, vilket uppenbarligen inte är ägnat att underlätta tillämpningen.
Uttedningen har inte heller kunnat konstatera, att den nuvarande beskattningen
av hotellram i och för sig medför sådana svårigheter att det finns skäl att
föreslå full beskattning härav.
Utredningen
nödgas därför konstatera, att den enda avsevärda förbättringen av nu avsedda
regler är ett borttagande av reduceringsregeln för både servering och
rumsuthyrning i hotellrörelse. Förslag om en sådan åtgärd har dock inte
ansetts ligga inom ramen för utredningens uppdrag, varför något förslag till ändring
av de nuvarande bestämmelserna inte lagts fram.
Remissinstansema.
RSV och flera länsstyrelser bekräftar att bestämmelsema om beskattning av
servering medför stora svårigheter vid till-lämpningen. Bl. a. anförs att
gränsdragningen mellan tillhandahållande av färdiglagad mat i enklare
serveringsrörelse av självserveringskaraktär och försäljning av sådan mat i
gatukök och liknande vållar allt större svårigheter. Länsstyrelserna i
Värmlands och Gävleborgs län samt TCO förordar att nuvarande reduceringsregel
för serveringsverksamhet slopas, RSV samt länsstyrelserna i Stockholms,
Kronobergs, Kalmar och Älvsborgs län uttalar sig för ett slopande av
reduceringsregeln men framställer inte något krav härpå, SHIO och Sveriges
Hotell och Restaurangförbund tillstyrker att någon ändring ej vidtas av de
nuvarande bestämmelserna. Från Sveriges Hotell- och Restaurangförbunds sida un-
Prop. 1973:163 137
derstryks
den försämring av hotell- och restaurangnäringens redan svårt ansträngda
lönsamhet, som skulle bli följden om reduceringsregeln slopas. Det kan, anför
förbundet, knappast vaia rimligt att man för att slippa vissa
gränsdragningsproblem i fråga om gatukök och konditorier genomför en genereU
skattehöjning som skulle drabba den betydligt större egentliga hotell- och
restaurangnäringen mycket hårt. Länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands,
Älvsborgs, Värmlands och Gävleborgs län framhåUer att den fortsatta
tillämpningen av reducerings-regeln på serveringsrörelser kräver förtydliganden
i författningstext eller genom anvisnuigar från RSV, Länsstyrelsen i Skaraborgs
län anser att servering i mervärdeskattehänseende bör jämställas med försäljning
av vara för att uppnå likformig beskattning av s. k, diners-en-vUle,
Länsstyrelsen i Örebro län föreslår att tillämpningen av reduceringsregeln på
servering begränsas till servering i lokaler av viss storlek och med visst
antal sittplatser. Även länsstyrelsen i Gävleborgs län föreslår att
reduceringsregelns tillämpningsområde begränsas till rörelser av
"traditioneU" typ.
Länsstyrelsen i Stockholms
län påpekar att skatteplikt inte föreligger för varieté-, entré- och
kuvertavgifter. Med hänsyn till svårigheten att rätt beräkna på dylika avgifter
belöpande ingående skatt, för vilken avdrag inte skall medges, ifrågasätter
länsstyrelsen om inte sådana avgifter bör inrymmas under beskattningen.
Länsstyrelsen i Kalmar län tar upp samma fråga och anför ett exempel som visar
att för en dansrestaurang med pub entréavgifterna uppgått tUl mer än dubbelt så
stort belopp som inkomsterna av serveringen i restaurangen och puben. Enligt
länsstyrelsen syntes det uppenbart att viss del av entréavgiften var avsedd
att täcka kostnader i samband med serveringsverksamheten, som utvisade hög
överskjutande ingående skatt.
Kontroll
och analys
Gällande
bestämmelser. Enligt 10 § 1 MF är kontroll och analys av skattepliktig vara en
skattepliktig Ijänslepreslation. Enligt 11 § 1 MF är bl. a. sådana tjänster
undantagna frän skatteplikt när tjänsten avser vara som införts tUl landet för
tjänstepreslationen i fråga för att därefter åter utföras ur landet av den som
ombesörjt prestationen.
I ärende om förhandsbesked
har RN förklarat att skatteplikt förelåg för sådan kontroll av skattepliktig
vara som utfördes i Sverige oberoende av om tjänsten utfördes åt utländsk
eller svensk uppdragsgivare. RR gjorde ej ändring i förhandsbeskedet (RÄ 1970:
Fi 1335). Nämndens kansli har vidare som svar på förfrågan uttalat, att av
apotek utförda analyser av urinprov och graviditetsprov utgjorde
skattepliktiga tjänster.
Kungl.
Maj:t har, med stöd av 12 § MF, utfärdat kungörelse (SFS
Prop. 1973:163 138
1970:
563) om undantag från skatteplikt för bl. a. kontroll eller analys av
skattepliktig import- eller exportvara, när tjänsten i samband med varans
införsel till eller utförsel från landet tillhandahålls utländsk uppdragsgivare
som avses i 11 § 3 MF. Tjänsterna anses därvid som kvalificerat skattefria
enligt 11 § 3 MF.
Utredningen.
Uttedningen redogör för en skrivelse från ett företag, i vUken skrivelse anförs
bl. a. att företaget utför arbetsmedicinska och yrkeshygieniska analyser för
industriföretags räkning. En mycket stor del av analyserna vidarebehandlas av
läkare knutna till sjukhusens arbetsmedicinska kliniker. Debitering av
kostnaderna sker frän sjukhuset tUl vederbörande företag. Härigenom uppkommer i
dessa fall en kumulativ skatteeffekt som undviks om analyskostnaderna i stället
debiteras av bolaget direkt på företaget i fråga.
Såvitt utredningen kunnat
finna skulle det inte innebära särskUda nackdelar att från skatteplikt undanta
kontroll och analys av prover, som tas som ett led i läkarundersökning eller
sjukvård, när tjänsten tiU-handahålls sjukhus eller läkare. Omsättning av sådan
tjänst bör inte anses medföra skattskyldighet, vilket innebär att den ingående
skatten på den verksamheten ej är avdragsgill. Härigenom uppnås att fristående
laboratorier behandlas på samma sätt som sjukhus eller läkare, som utför
kontroll eller analys i egen regi. Den kumulativa skatteeffekt som kan finnas
kvar i de fall tjänsten slutligen tillhandahälls skattskyldig uppdragsgivare
torde vara av måttlig betydelse och föranleder inte ändrat ställningstagande.
Utredningen föreslär att undantag av angivna innebörd las in i en ny punkt 9 i
11 § MF.
Frågan om beskattning av
tjänster som utförs i Sverige men tillhandahålls utländsk uppdragsgivare har
samband med exportbegreppet. Utredningen anför att detta visserligen kommer
alt behandlas mera ingående i slutbetänkandet men utredningen tar dock redan
nu upp den speciella frågan om kontroll och analys, som här i landet utförs för
utländsk uppdragsgivares räkning. Genom att sådan tjänst anses tillhandahållen
inom landet och därmed i princip är skattepliktig uppkommer en faktisk
skattebelastning för utländsk uppdragsgivare som inte har någon motsvarighet
när samma tjänst utförs åt svensk skatlskyldig uppdragsgivare. En sådan effekt
har undanröjts beträffande reklam och annonsering och tjänster på vara i
samband med import eller export genom de kvalificerade undantagen från skatteplikt
i 11 § 3 och 5 MF. Vidare har genom kungörelsen (1970; 563) från skatteplikt
undantagits kontroll och analys av skattepliktig import- eller exportvara när
uppdragsgivaren är utländsk.
Utredningen föreslår att
kungörelsen ersätts med bestämmdser i MF genom ett tillägg till 11 § 3 av
generell räckvidd utan nu gällande begränsning lill tjänst i samband med in-
eller utförsel av vara.
Prop. 1973:163 139
Remissinstanserna.
Förslaget om undanlag frän skatteplikt för kontroll och analys av medicinska prover
har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Delsamma
gäller förslaget om skattefrihet för kontroll och analys för utländsk
uppdragsgivares räkning.
Förvaring
av vara
Gällande
bestämmelser. Förvaring är en tjänsteprestation, som inte särskUt anges i MF,
Den faller därmed utanför tillämpningen av mervärdeskatten,
I
kungörelsen (1968: 616) om skattskyldighet till mervärdeskatt för viss
hamnverksamhet stadgas skattskyldighet för den som driver handelshamn bl. a.
för varahantering i hamnen. Enligt uttryckligt stadgande i 2 § kungörelsen
omfattar skattskyldigheten inte sådan förvaring av varor som inte kan hänföras
tUl varahantering.
Genom skUda beslut bl. a.
den 18 aprU 1969 har Kungl. Maj:t på ansökan förordnat att vissa angivna kyl-
och fryshusföretag skall vara skattskyldiga för tjänster som avser frys- eller
kylhusförvaring av livsmedel samt nedfrysning, nedkylning och upptining av
sådana varor i anslutning därlUl. Därvid har avsetts att ifrågavarande
tjänster skall vara skattepliktiga. Detsamma gäller ett förordnande om
skallskyldighet för visst företag för lagring i tankanläggningar av flytande
kemikalier, oljor och andra flytande produkter. För andra företag har Kungl.
Maj:t på ansökan förordnat att skattskyldigheten skaU omfatta s.k. skyddad lagring
av drivmedel. Sistnämnda lagring skulle inte anses som skattepliktig.
Slutligen
har Kungl. Maj:t också på ansökan förordnat att speditörer skall vara
skattskyldiga bl. a. för verksamhet som innebär att magasinera eller på annat sätt
förvara varor som avses i 2 § första stycket MF åt annan skattskyldig. Sådan
förvaring har angetts vara skattepliktig.
I
Danmark och Norge är förvaring av varor en skattepliktig tjänst. I Norge anges
dessutom särskUt att skatteplikt föreligger vid uthyrning av s. k.
förvaringsboxar.
Utredningen.
Utredningen anför, att lagring eller förvaring av varor är ett normalt led i
den yrkesmässiga tUlverkningen och distributionen av varor. Sker lagringen hos
den som tUlverkar eller säljer varorna uppstår inga komplikationer från
mervärdeskattesynpunkt. Den ingående mervärdeskatten på lagringen är
avdragsgill enligt de allmänna reglema. Om lagringen sker hos särskilt företag
uppkommer däremot en kumulativ skatteeffekt. Utredningen anser det anförda
motivera att lagring av vara bör anses som en skattepliktig tjänst. Den ökning
av antalet skattskyldiga som härigenom uppkommer synes kunna bedömas som
måttlig. Beskattning av förvaring eller lagrmg av varor också åt dem som inte
är skattskyldiga, t. ex. förvaring av pälsar i kylhus, möbler i magasin, klä-
Prop. 1973:163 140
der
i garderob på restaurang, teater o. d. eller av bagage m. m. i förvaringsboxar
eller resgodsmlämning, skulle emellertid innebära en utökad
konsumtionsbeskattning. Mot en beskattning även av sådan förvaring kan
dessutom, menar utredningen, praktiska invändningar resas. Med hänsyn härtUl
föreslår utredningen att lagring eller förvaring skall beskattas endast när
tjänsten avser skattepliktig vara för skattskyldigs räkning.
Lagring
av varor som är skattefria genom s. k. kvaUficerat undantag, t. ex. drivmedel
eller andra bränslen, bör enligt utredningen vara undantagen från skatteplikt
med bibehållen rätt till avdrag för ingående mervärdeskatt. Detta kräver ingen
särskild författningsändring. Lagring som sker för utiändsk uppdragsgivares
räkning bör medföra skattskyldighet men inte skatteplikt, om uppdragstagaren
skulle vara skattskyldig i Sverige om han bedrev sin verksamhet här. Detta kan
åstadkommas genom att sådan lagringstjänst tas in som ett kvalificerat undantag
i 11 § 3 MF.
Från
lagring får, betonar utredningen, skUjas uthyming av byggnader, lokaler eller
andra utrymmen för lagring. Sådan uthyrning beskattas om det som hyrs ut är lös
egendom men inte om det är fast egendom. Uthyrning av bankfack eller
förvaringsboxar på stationer etc. bör normalt anses som skattefri uthyrning
också till skattskyldiga.
Remissinstansema.
Förslaget att införa skatteplikt för förvaring av vara för skattskyldigs
räkning tUlstyrks av länsstyrelserna i Kalmar och Älvsborgs län, KF, SAF och
Sveriges Industriförbund, Svenska kommunförbundet, SHIO och Göteborgs kommun.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län, KF och SHIO ifrågasätter om inte skatteplikten
skulle kunna omfatta även förvaring åt annan än skattskyldig. KF påpekar därvid
att konsumenter inlämnar pälsar för sommarförvaring hos pälsdelaljhan-ddn, som
ofta vidarebefordrar plaggen till någon som disponerar lämpliga lokaler för
fryslagring i slöldsäkra anläggningar. Det bör enligt förbundets mening göras
klart att detaljhandeln dä har obegränsad avdragsrätt för den påförda
mervärdeskatten. SAF och Sveriges Industriförbund framhåller att svårigheter
kan uppkomma om ett företag lagrar även icke skattepliktiga varor för
skattskyldigs räkning eller lagrar varor för privatpersoners räkning. Dessa
problem synes emellertid inte vara större än att de kan lösas fortsätter
organisationema. SHIO framför liknande synpunkter.
Länsstyrelsen
i Kalmar län uttalar att anvisningar torde krävas med förklaring om innebörden
av begreppet lagring m. m. Svenska kommunförbundet anför alt tveksamhet kan
uppstå om skattepliktig lagring av varor eller skattefri uthyrning av
lagerlokaler föreligger. Avgörande vid gränsdragnmgen bör enligt förbundet
förslagsvis vara, huruvida lagringen sker "under lokalägarens ansvar och
lås" eller om det gäller vanlig lagerlokaluthyrning "under
hyresgästens lås". Länsstyrelsen i
Prop. 1973:163 141
Älvsborgs
län framhåller att en språklig skillnad föreUgger mellan begreppen lagring och
förvaring, därvid lagring har avseende på varor och komponenter avsedda att
ingå i den egna produktionen och distributionen, under det att förvaring är
avsevärt vidsträcktare begrepp.
Kammarrätten
i Göteborg påpekar att viss komplettering krävs av förslaget i 10 § 1 MF för
att förvaring för utländsk uppdragsgivares räkning skall kunna vara
kvalificerat skattefri enligt 11 § 3 MF.
Automatisk
databehandling och skrivbyråverksamhet m. m.
GäUande
bestämmelser. Enligt 10 § 8 MF föreligger skatteplikt för tjänst som avser automatisk
databehandling eller skrivbyråverksamhet.
Kungl.
Maj:t har genom beslut med stöd av 12 § MF förordnat om undantag från
skatteplikt för automatisk dalabehandling som Sparbankernas datacentraler
aktiebolag (Spadab) utför för sparbankens egen räkning. Spadabs avdragsrätt
begränsades i motsvarande mån. Samma skattefrihet har medgivits ett av
kommunerna bildat databolag, Kommun-Data AB, för deras behov av datatjänster.
RN
har i anvisning om automatisk databehandling (RN II 1969:
89) uttalat bl. a. att skatteplikt inte föreligger för automatisk
databehandling som uppdragstagare begagnar sig av för fullgörande av ej
skattepliktiga tjänster såsom bokföring eller marknadsundersökning. Om
kostnadema för den i uppdraget ingående datatjänsten på tillförlitliga grunder
debiteras särskilt bör dock vederlaget i denna del enligt RN anses som skattepliktigt,
RSV
har beträffande skrivbyråverksamhet uttalat att skatteplikt föreligger om
skrivbyrån leder, fördelar och kontrollerar ett från början klart avgränsat arbete,
oberoende av om arbetet utförs i skrivbyråns eller uppdragsgivarens lokaler
(RSV II 1971: 13). Därjämte har från RN:s kansli som svar
på en förfrågan uttalals, att alla tjänster som normalt utförs inom en
skrivbyrå är skattepliktiga. Sådana tjänster är t. ex. sten-cilering,
hektografering, prägling av adressplåtar e. d,, ljuskopiering, fotostatkopiering,
arkivfilmning, adressutskrifter, spridning av reklammeddelanden, utskrift
med eller utan genomslagskopior och jämförbart skrivarbete samt översättning
av enklare karaktär.
Utredningen.
Utredningen har funnit det uppenbart att skatteplikten för automatisk
databehandling åt skattskyldiga bör kvarstå oförändrad för att kumulativa
skatteeffekter och konkurrenssnedvridning skall kunna undvikas. Skatteplikten
för automatisk databehandling åt annan medför däremot en högre belastning av
mervärdeskatt om ett fristående dataföretag anlitas för databehandlingen än om
denna utförs i egen regi. Denna omständighet missgynnar i viss mån de särskUda
dataföretagen. Del har också anförts att små ej skattskyldiga verksamheter, som
måste
Prop. 1973:163 142
anlita
fristående förelag för automatisk databehandling, träffas av hårdare
skattebelastning än dem, som kan hälla sig med egen dataanlägg-ning.
Nu
anförda förhällande är inte något speciellt för automatisk databehandling.
Mervärdeskatten blir i princip alllid högre när den som ej är skattskyldig
köper varor eller tjänster i stället för att själv tillverka eller utföra dem.
I fråga om automatisk databehandling synes enligt utredningen gälla att
investerings- och driftkostnader absolut sett är höga men att delta också
gäller i fråga om lönekostnader och liknande kostnader. Dessa förhållanden gör
att den påtalade olikformigheten i beskattningen ej kan undanröjas genom
undantag från skatteplikt. Görs detta i form av undantag för omsättning av
datatjänster skulle följden bli kumulativa skatteeffekter när tjänstema
utnyttjas av nägon som är skattskyldig. Dessutom skulle den som är skattskyldig
till mervärdeskatt kunna uppnå fördelar genom att utföra datatjänster för egen
räkning. Om undantag från skatteplikt förenas med avdragsrätt, dvs. görs tUl
etl kvalificerat undantag, kan denna nackdel elimineras. Härigenom uppkommer
dock en enligt utredningens menmg opåkallad fullständig skattefrihet för viss
konsumtion. Utredningen har därför inte funnit sig böra föreslå undantag från
skatteplikt för datatjänster.
Utredningen
ar vidare av den bestämda uppfattningen att reduceringsregler skall införas på
nya områden endast om skälen härför är mycket starka. Detta anser utredningen
inte vara fallet beträffande datatjänster.
Sammanfattaingsvis
konstaterar utredningen alt skatteplikten för datatjänster i visst avseende
medför effekter som inte är helt tillfredsställande. De lösningar som kan
länkas dknuiera dessa effekter är förknippade med nackdelar i andra avseenden.
Något förslag till någon ändring av nuvarande bestämmelser framläggs därför
inte, men utredningen framhåller möjligheterna för Kungl. Maj:t att med stöd av
12 § MF medge undantag från skatteplikt när särskilda skäl motiverar detta.
I
fräga om skrivbyråverksamhet konstaterar utredningen, att åtskilliga av de
tjänster som utförs av skrivbyråer är skattepUktiga enligt andra regler i MF.
Detta gäller t. ex. stencUering, kopiering, prägling av adressplåtar,
arkivfilmning, spridning av reklammeddelanden i vissa fall och falsning m. m.
av t. ex. stencUer. Av återstående delar av skrivbyråverksamhet föreligger
skatteplikt enUgt 10 § 8 MF för utskrifter av olika slag, enklare
översättningsarbeten, fakturering, maskinräkning m.m. Bokföringsuppdrag däremot
anses skattefria.
Det
bör enligt utredningens mening vara av värde med en klarare avgränsning av
skatteplikten för skrivbyråverksamhet. Beskattningsområdet skulle i princip
vara oförändrat vid en begränsning av skatteplikten enligt 10 § 8 MF till
utskrifter och andra skrivtjänster. Däri skulle rymmas, som nu är fallet,
utskrifter efter förlaga eller diktamen och mycket
Prop.
1973:163 143
enkla
översättningsarbeten. Däremot skulle enligt allmänna grunder beskattning inte
ske av utskrifter som görs som ett led i annat uppdrag, t. ex. utskrift hos en
advokat av kontrakt e. d. som denne medverkat till att upprätta. Det torde
enligt utredningen inte vara nödvändigt att föreskriva skatteplikt för
skrivtjänster endast för undvikande av kumulativa skatteeffekter. Den ingående
skattebelastningen i fråga om sådana tjänster torde vara ganska ringa.
Bibehålls skatteplikten för dessa tjänster uppnår man emellertid, menar utredningen,
den fördelen att antalet skattskyldiga med både skattepUktig och skattefri
verksamhet blir mindre. Utredningen föreslår att 10 § 8 MF ändras i enlighet
med det anförda.
Utredningen
tar i detta sammanhang även upp fråga om beskattning av bokföringstjänster.
Dessa tjänster har av praktiska skäl ställts utanför mervärdeskatten. I den mån
tjänsterna består i automatisk databehandling omfattas de dock av
mervärdeskatten.
Det
är enligt utredningen berättigat att anta alt bokföring väsentligen utförs ät uppdragsgivare
som är skattskyldiga enligt MF. Den ingående skattebdastnmgen för
bokföringsverksamhet kan vara betydande även om automatisk databehandling inte
sker, t. ex. om andra moderna bokföringsmaskiner med hög anskaffningskostnad
används. Den kumulativa effekten av nuvarande undantag kan därför vara av viss
betydelse. Skrivbyråer utför i vissa fall också bokföringstjänster. Skatteplikt
för dessa skulle ytterligare förenkla tillämpningen för skrivbyråerna. Utredningen
finner därför att övervägande skäl talar för att bokföringstjänster inryms
under beskattningen som skattepliktiga tjänster och att detta sker genom ett
tUlägg till 10 § 8 MF.
Remissinstanserna.
RSV anför att det i MF använda begreppet skrivbyråverksamhet är svårtolkat.
Utredningens förslag att utmönstra begreppet och i stället införa skatteplikt
för skrivtjänster bör i och för sig undanröja vissa tolkningsproblem. Verket
föreslår dock att begreppet utmönstras utan att ersättas med skatteplikt för
skrivtjänster. Som skäl härför anför verket att det är mycket vanligt alt
skrivtjänster utförs som extra uppdrag av personer som innehar vanlig
arbetsanställning och att problem måste uppkomma om sådan skrivtjänst är
hänförlig till förvärvskällan rörelse eller tjänst. Liknande synpunkter anförs
av länsstyrelsen i Älvsborgs län.
Länsstyrelserna
i Kalmar och Hallands län samt SAF och Sveriges Industriförbund har ingenting
att erinra mot utredningens förslag på denna punkt. De båda organisationerna
ifrågasätter dock om det inte för att undanröja besvärliga
gränsdragningsproblem skuUe vara lämpligt att förklara skrivbyråns hela
verksamhet som skattepliktig, övriga remissinstanser har lämnat utredningens
förslag utan erinran.
Med
undantag av Lantbrukarnas Riksförbund delar remissinstanserna
Prop. 1973:163 144
utredningens
uppfattaing om att inte vidta någon ändring av bestämmelserna om skattepUkt
för automatisk databehandling. Förbundet anför att lantbrakets ekonomiska
föreningsrörelse skapat ett centtalt dataföretag som bl. a. betjänar jordbrukskassoma.
Dessa är inte skattskyldiga till mervärdeskatt och därmed uppstår kumulativa
effekter. Eftersom sparbankemas motsvarande bolag erhållit undantag från
skatteplikt för datatjänster som utförs för sparbankernas egen räkning
upprätthåUs inte konkurrensneutraliteten. Trots de nackdelar reduceringsregler
kan medföra, anser förbundet att sådana bör övervägas på
databehandlmgsområ-det. Om en reduktionsregel inte anses vara en framkomlig
väg, bör enligt förbundet Kungl. Maj:ts rätt att medge undantag från
skatteplikt tillämpas mera generöst än hittUls.
Förslaget
att införa skatteplikt för bokföring avstyrks av ett övervägande antal
remissinstanser. Som motiv härför anförs bl. a. att förslaget skulle innebära
att bokföringsbyråer i stor utsträckning skulle få blandad verksamhet eftersom
de mycket ofta också utför t. ex. revisionsuppdrag och andra uppdrag som ej
föreslås bli skattepliktiga. Vidare anförs att den ingående skatten i de flesta
fall är obetydlig, eftersom mervärdeskatten på automatisk databehandling som
utförs i samband med bokföring kan föras vidare tUl skattskyldig
uppdragsgivare.
Sopförbränning
m. m.
Gällande
bestämmelser. Enligt 10 § 6 MF föreligger skattepUkt för tjänst som avser
transport av vara eller förmedling av sådan tjänst. Enligt 11 § 3 MF är
transport i samband med renhållning undantagen från skatteplikt. Med transport
i samband med renhållning förstås enligt andra stycket av anvisningama tUl 11
§ MF även bortforsling av sopor, avfall eUer liknande från fastighet enligt avtal
som icke endast gäller tillfälligt transportuppdrag,
RN
och RSV har gjort flera uttalanden om sophämtning och sopförbränning (RN II 1969:
128, 152, RSV 1972: 7, 9 och 29), Av uttalandena framgår bl, a. följande.
Under föratsättaing att fråga inte är om endast tUlfälligt transportuppdrag
föreligger inte skatteplikt för bortforsling till tipp eller
destruktionsanläggning av industriavfall, industrisopor eUer hushållsavfall.
Däremot föreUgger teknisk skattskyldighet för sådan verksamhet, TillhandahåUande
av sopsäckar, stativ, dumpers eller andra sopkärl anses som dd av
transporttjänsten om särskild ersättning ej tas ut härför. Tas sådan ersättaing
ut skaU denna anses som likvid för skattepliktig försäljning eller uthyrnmg.
Sopförbränning
och annat omhändertagande av sopor anses som skattefria tjänster, vilka inte
heller omfattas av teknisk skattskyldighet. Rätt till avdrag för ingående skatt
föreUgger alltså inte. Om sopförbränning
Prop.
1973:163 145
utnyttjas för produktion av elektrisk kraft föreligger
teknisk skattskyldighet i denna del.
Det åligger kommun att ombesörja bortforsling av
hushållsavfall från fastigheterna i kommunen tUl allmän avstjälpningsplats
eller allmän de-straktionsanläggning. Kommunen kan också åta sig att ombesörja
bortforsling av sopor och avfall från industrier, affärer, byggnadsplatser m,
m, Bortforsluigen kan utföras av kommunen i egen regi eller med anlitande av
entreprenör. Beskattningsresultatet torde bli detsamma i de båda fallen,
I Danmark omfattas såväl soptransporter som sopförbränning
och sopmalning av skatteplikten. Skatt skall beräknas på kommunalt renhållningsorgans
kostnader för renhållningen även om kostnaderna inte helt täcks av avgifter.
Mottagande av avfall pä avstjälpningsplats är däremot en skattefri tjänst. Om
avfall hämtas hos fastighetsägare eller annan och forslas till
avstjälpningsplats skall hela vederlaget härför beskattas.
Utredningen. Utredningen anför, att de bestämmelser som f,
n, gäller i fråga om transport i samband med renhållning inte synes orsaka särskilda
svårigheter vid tillämpningen. Skattskyldighet föreligger för transportverksamheten
oberoende av om denna är skattepliktig eller ej och den ingående
mervärdeskatten i sådan verksamhet är därför normalt i sin helhet avdragsgill.
För omhändertagande av avfaU på avstjälpningsplats eller i
förbränningsanläggning föreligger däremot inte skattskyldighet. Den ingående
mervärdeskatten i verksamheten är därför inte avdragsgUl,
Det är enligt utredningen önskvärt att hela hanteringen av
sopor och avfall behandlas lika i mervärdeskallehänseende, vUket kan ske genom
att omhändertagande och förstöring av sopor och avfall tas in i 10 § MF som en
skattepUktig tjänst men undantas från skatteplikt enligt 11 § 3 MF, Härigenom
möjliggörs avlyftning av ingående mervärdeskatt på bl, a, sopförbränning utan
ökad skattebelastning på konsumtionen. Undantaget bör gälla såväl den
kommunala renhållningen som omhändertagande av enskilda personers eller
förelags avfall.
Utredningen anför vidare, att företag som utför
skattepliktig transport av sopor eller avfall tUl avstjälpningsplats eller
förbränningsanläggning kan lägga ut eller själv stå för kostnaden för att
soporna eller avfallet får avlämnas, Särdebiteras denna kostnad på
uppdragsgivaren bör det kunna accepteras att beskattning sker endast av
vederlaget för själva transporten. Sker inte sådan särdebitering får däremot
hela vederlaget beskattas.
Utredningen föreslår dessutom, främst av praktiska skäl,
att även förstöring av andra varor än sopor och avfall bör omfattas av teknisk
skattskyldighet. Utredningen tUlägger att undantaget från skatteplikt för
förstöring av vara i sopförbränningsanläggning eller liknande bör med-
10 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 163
Prop. 1973:163 146
föra
att motsvarande tjänst görs kvalificerat skattefri även då den tUlhandahålls i
annan verksamhet.
Utredningen
behandlar därefter frågan om omhändertagande av vara med ett värde, som kan
utnyttjas, t, ex, skrotbil. Det bör, menar utredningen, vara berättigat att
skilja sådant omhändertagande från förstöring. Får den som tar emot varan
ersättning härför kan ersättningen betraktas som vederlag för omhändertagande
av vara, dvs, för en ej skattepliktig tjänst. Ett sådant betraktelsesätt
skulle emellertid, framhåller utredningen, leda till det mindre
tillfredsställande resultatet att rätten till avdrag för ingående mervärdeskatt
begränsas. Det bör därför klart sägas ut, att anskaffning av råvaror eller
andra varor mot erhållande av vederlag inte är att anse som omsättning enUgt
MF, Utredningen föreslår att ett stadgande härom tas in i p, 2 av
anvisningarna till 2 § MF.
Försäljning av
skattepliktiga varor från sopförbränningsanläggning, avstjälpningsplats eller
liknande skall, påpekar utredningen, beskattas om den är att anses som yrkesmässigt
bedriven. Detsamma bör gälla försäljning av rötslam eller andra restprodukter
vid rening av avloppsvatten. Sådan rening är f. n. en skattefri tjänst, som
oftast ingår i kommunemas tillhandahållande av vatten- och avloppstjänster.
Skattskyldighet föreligger ej och utredningen föreslår härvidlag ingen ändring.
Remissinstansema.
I fråga om sopförbränning m. m. anför Svenska kommunförbundet och Stockholms
kommun, att nuvarande bestämmelser om omhändertagande av sopor och avfall och
sopförbränning vållar tillämpningssvårigheter. Bortforsling och behandling på
olika sätt av avfall är en sammanhängande process. De nämnda remissinstanserna
tUlstyrker därför förslaget att omhändertagande och förstöring av sopor och
avfall blir ett kvalificerat undantag från skatteplikt men anser dessutom alt
begreppet "transport i samband med renhållning" bör utsträckas till
att även omfatta oregelbundna avfallstransporler. Stockholms Kommun anför
också, att RN meddelat förhandsbesked av innehåll att stadgandet i fråga anses
omfatta även transport av grovavfall om bort-forslingen sker på grund av
föreskrift i den kommunala renhållningslagen. Hämtning och transport av
grovavfall utförs i Stockholms kommun av entreprenör medan det på andra håll är
kommunen själv som utför detta arbete. De olika sätten att utföra arbetet bör
inte föranleda olika behandling i mervärdeskattehänseende.
Svenska
kommunförbundet och Stockholms kommun lar också upp frågan om rening av
avloppsvatten och anför att sådan tjänst nu är skattefri. Detta innebär att
ingående skatt på anläggning och drift av reningsverk inte kan avlyftas. De
båda remissinstanserna föreslår att sådan rening jämställs med behandling av
avfall och alltså medför teknisk skattskyldighet. Kommunförbundet framhåller
dessutom att kommun
Prop.
1973:163 I47
som
i egen regi utför transporter av rötslam från reningsverk till tipp eller
förbränningsanläggning även enligt utredningens förslag saknar rätt till avdrag
för ingående skatt som hänför sig till denna verksamhet. Detsamma gäller skatt
som debiteras av entreprenör som anlitas för arbetet. Förbundet hävdar också,
att kommuns omhändertagande och bortforsling av övergivna bilvrak i naturen
eller på allmän plats bör få räknas som transport i samband med renhållning.
Kammarrätten i Göteborg
ifrågasätter om inte de av utredningen föreslagna bestämmelserna i tredje
stycket av anvisningarna till 10 § MF behöver förtydligas, så att därav framgår
att omhändertagande för förstöring omfattas av det kvalificerade undantaget
endast då det gäller sopor och avfall.
Övriga
frågor
GäUande
bestämmelser. Enligt 11 § 7 MF är obligatorisk kontrollbesiktning hos
Aktiebolaget Svensk BUprovning undantagen från skatteplikt. Fr. o. m. år 1973
kommer besiktning obligatoriskt också att ske av den kilomelerräknarapparatur
som skall finnas i diesddrivna motorfordon som kommer att omfattas av
kilometerskatten. Enligt kilometerskat-tekungördsen (1972: 591) kan sådan
besiktning ske i samband med besiktning av fordonet eller genom särskild
förrättning.
Enligt
kungörelsen (1970: 563) om undantag frän skatteplikt enligt förordningen (1968:
430) om mervärdeskatt undantas bl. a. transport av personbil eller motorcykel
med fartyg i inrikes trafik, när transporten utförs i samband med befordran av
fordonets förare med samma transportmedel.
Utredningen.
Det finns enligt utredningen skäl att behandla besiktning av kilometerräknare
på samma sätt som obligatorisk kontrollbesiktning, dvs. att undanta den från
beskattning. Utredningen föreslår vidare att en bestämmelse motsvarande den i
kungörelsen (1970: 563) införs i anvisningarna till 11 § MF. Sådan transport
bör därvid uttryckligen anges som jämställd med resgodsbefordran. Förslag i
detta avseende och i vad avser kontroll och analys, som behandlats tidigare,
innebär att kungörelsen kan upphävas.
Remissinstanserna.
Utredningens förslag i dessa delar har biträtts eller lämnats utan erinran av
remissinstanserna.
Prop. 1973:163 148
Departementschefen
Det
är åtskUliga frågor som utredningen tagit upp och behandlat på tjänstebeskattningens
område. Därvid har utredningen också diskuterat vissa av skattetekniska skäl
motiverade ändringar men avstått från att lägga fram förslag härom med hänsyn
till de konsekvenser ändringarna skulle få i andra hänseenden. Utöver de av utredningen
behandlade frågorna tar jag i det följande upp ytterligare en som
aktualiserats efter det utredningen avlämnade sitt betänkande.
Uthyrning
av skattepliktig vara utgör skattepliktig tjänsteprestation enligt 10 § 1 MF.
Utredningen pekar på att uthyrning av vara ofta i verkligheten är en form av
varaförsäljning och föreslår därför att uthyrning utgår ur förteckningen över
skattepliktiga tjänster i nyssnämnda författningsrum och att beskattningen i
stället regleras genom ett tillägg i anvisningarna till 2 § av innebörd att
uthyrning i omsättningshänseende är att likställa med försäljning av vara.
Flertalet remissinstanser har rest invändningar mot detta förslag och en allmän
uppfattning är att uthyrning i första hand bör ses som en tjänst i mervärdeskattehänseende.
Även jag anser det tveksamt om förslaget skulle medföra någon egentlig
förenkling i tillämpningshänseende. Enligt min mening bör därför nuvarande
bestämmelser om skatteplikt för uthyrning gälla även i fortsättningen.
Beskattningen
av serveringstjänster är enligt utredningen förenad med problem främst av den
anledningen att reducerad skatt enligt den s. k. 60-procentsregeln utgår på
serveringsvaror som tillhandahålls för förtäring på stället medan full skatt
utgår på annan försäljning i serveringsrörelse. TUlkomsten av gatukök och
liknande rörelser har också komplicerat tUlämpningen av MF och föranlett krav
på en klarare avgränsning av området för den reducerade beskattningen. EnUgt
utredningen skulle de rådande problemen i allt väsentligt undanröjas om den
reducerade beskattningen slopades för serveringstjänsterna. Någon
tillfredsställande lösning av problemen vid en bibehållen reducering har inte
utredningen funnit och har också i detta sammanhang avvisat framförda förslag
om att knyta den reducerade beskattningen till omsättningen i serveringsrörelser
med viss standard, viss storlek eller viss beljäningsform.
Vid
remissbehandlingen har förslag framförts om ett slopande av den reducerade
beskattningen. En sådan lösning avvisas dock med skärpa av företrädare för
restaurangbranschen, som bl. a. pekar på den allmänt dåUga lönsamheten inom
branschen. Flera remissinstanser menar, att utredningen bör ytterligare
undersöka möjUghetema att få lill stånd en tillfredsställande lösning.
Det
står klart att de rådande problemen i väsentlig grad skulle undanröjas om
serveringstjänstema undantogs från 60-procentsregelns till-lämpningsområde. Jag
anser emellertid inte, att de skattetekniska skälen
Prop. 1973:163 149
har
en sådan tyngd att de motiverar en sådan ändring av nu gällande ordning.
Följden härav skulle bli en skärpt beskattning av den livsmedelskonsumtion som
i allt större utsträckning har formen av förtäring utom hemmet i
nyltoreslauranger, personalmatsalar osv. Detta är för mig tillräckliga skäl för
att förorda en fortsatt reducerad beskattning av serveringstjänsterna.
Utredningen bör dock ytterligare undersöka möjligheterna alt finna någon
lösning av nu föreliggande problem inom ramen för en i princip oförändrad
skattebelastning för konsumenterna.
I syfte att undanröja en
olikformighet i beskattningen föreslår utredningen att kontroll och analys av
prover, som tas som ett led i läkarundersökning eller sjukvård, generellt
undantas från skatteplikt. Vidare föreslär utredningen att ett generellt
undanlag för kontroll och analys för utiändsk uppdragsgivares räkning tas in i
MF i ersättning för nu gällande bestämmelser härom i kungörelsen SFS 1970:
563. Jag förordar att dessa ändringar genomförs och tas in som en ny punkt 9 i
11 § MF. Jag biträder även utredningens förslag att under skatteplikten inrymma
förvaring av skattepliktig vara för skattskyldigs räkning i förening med att
ett s. k. kvalificerat undantag görs för sådan förvaring för utländsk
uppdragsgivares räkning. Vid utformningen av bestämmelserna härom i
författningsförslagel har viss hänsyn tagits lill påpekanden som i denna fråga
gjorts vid remissbehandlingen i syfte all uppnå större klarhet om
bestämmelsernas innebörd och räckvidd.
Mervärdeskattens
allmänna konstruktion medför att ej skattskyldig i allmänhet får en högre
skattebelastning om utomstående anlitas för viss tjänst än om samma tjänst
utförs i egen regi. Detta förhållande har påtalats i fråga om automatisk
databehandling och föranlett utredningen att särskUt ta upp MF:s tillämpning på
sådana tjänster. Den påtalade olikformigheten skulle man enligt utredningen
inte komma till rätta med genom att undanta datatjänsterna frän beskattning.
Följden skulle därvid bli antingen en kumulativ skattebelastning för de
skattskyldiga eller, om undantaget ges formen av s. k. kvalificerat undantag,
en opåkallad fullständig skattefrihet. Av praktiska skäl avvisar utredningen
möjligheten att tillämpa en reduceringsregel för att åstadkomma större likhet i
beskattningen av dessa tjänster. Något förslag tiU ändring av gällande
bestämmelser framläggs inte utan utredningen hänvisar till möjligheten för
Kungl. Maj:t att med stöd av 12 § MF medge undantag från skatteplikt i
särskilda fall.
Vid
remissbehandlingen har Lantbrukarnas Riksförbund framfört, att en reducerad
beskattning av datatjänsterna bör övervägas och att, om derma lösning avvisas,
Kungl. Maj:t bör mera generöst än hittills utnyttja möjligheten att medge
undantag frän skatteplikt med stöd av 12 § MF.
För
egen del ansluter jag mig till utredningens uppfattning alt nuvarande regler
beträffande beskattningen av datatjänster bör bibehållas
11
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 163
Prop. 1973:163 150
utan
ändring. Kungl. Maj;ts möjUghet att medge undantag frän skatteplikt för dessa
tjänster får som hittUls bedömas med hänsyn tUl omständighetema i det enskilda
fallet. En förutsättning för ett sådant medgivande måste enligt min
uppfattning vara, att beskattningen medför en mera betydande merbdastning.
Utredningen
föreslår i detta sammanhang även en omläggning av beskattningen av
skrivbyråernas tjänster och att skatteplikt införs för sådana
bokföringstjänster som inte imyms under skatteplikten för datatjänsterna.
Utredningen framhåller att huvuddelen av skrivbyråernas verksamhet omfattas av
den skattepUkt som föreligger inom tjänsteområdet. Om dessa alhnänna regler
kompletteras med skatteplikt för utskrifter och andra skrivtjänster skulle
beskattningen bli av samma omfattning som det oklara begreppet
skrivbyråverksamhet är avsett att täcka. Skatteplikt för bokföringstjänster är
enligt utredningen motiverad för att undanröja kumulativa skatteeffekter.
Liksom
remissinstanserna biträder jag förslaget att slopa den i 10 § 8 angivna
skattepUkten för skrivbyråverksamhet. Utredningens förslag att i stäUet
föreskriva skatteplikt för skrivtjänster finner jag dock onödigt med hänsyn tUl
att ingående skatt för sådana tjänster är obetydlig. Ett flertal
remissinstanser har anmärkt att skatteplikt för bokföringsljäns-ter kan medföra
praktiska problem. Då den kumulativa skattebelastaing som skuUe undanröjas vid
en beskattning av dessa tjänster även i detta fall torde vara relativt
obetydlig anser jag mig böra avvisa utredningens förslag på denna punkt.
Mervärdeskatt
utgår på transport av vara men inte på personbefordran. Från skatteplikten för
transporter gäller enligt 11 § MF ett kvalificerat tmdantag, nämligen för
ttansporter i samband med renhållning. Detta undantag omfattar även
bortforsling av sopor, avfall m. m. från fastighet enligt avtal som inte avser
endast tillfälligt uppdrag. Sopförbränning och annat omhändertagande av sopor
och avfall omfattas inte av skatteplikten och härav följer att ingående skatt
för sådan verksamhet ej kan avlyftas. Utredningen finner det önskvärt, att
hela hanteringen av sopor och avfall behandlas lika och föreslår att
omhändertagande och förstöring av sopor och avfall tas in under MF:s tillämpningsområde
som ett kvalificerat undantag från skatteplikten för tjänster. Undantaget bör
gälla både den kommunala renhållningen och annat omhändertagande av avfall för
enskUdas och företags räkning. Utredningen avser emellertid dessutom, att
detsamma bör gälla även förstöring av andra varor än sopor och avfall. Sker
försäljning av skattepliktiga varor från sopförbränningsahstalt el. likn.
anläggning uppkommer skattskyldighet enligt de allmänna reglerna. Detsamma bör
enligt utredningen gälla i fråga om försäljning av rötslam och annat som
tillvaratagits vid rening av avloppsvatten. Utredningen anser inte att
mervärde-
Prop. 1973:163 151
skatten
bör utsträckas tUl att omfatta de kommunala vatten- och reningsverkens
tjänster.
Utredningen
har också uppmärksammat att ersättning kan utgå för omhändertagande av varor
med ett värde som kan utnyttjas. Ersättningen i sådant fall kan betraktas som
vederlag för en skattepliktig tjänst, vUket skulle betyda att rätt tiU avdrag
för ingående skatt för den som omhändertar varan skulle begränsas. För att
undanröja en sådan obefogad inskränkning i avdragsrätten föreslår utredningen,
att det i anvisningama till 2 § 2 MF anges, att anskaffning av råvara eller
annan vara mot erhållande av ersättning inte utgör omsättning i mervärdeskattehänseende.
Vid
remissbehandlingen har från kommunhåll föreslagits att rening av avlopppsvatten
jämställs med behandling av avfall, varigenom rätt till avdrag för ingående
skatt skulle föreligga även för reningsverken. Vidare anses att det
kvalificerade undantaget för transporter även bör omfatta transporter av
rötslam fråri reningsverk tUl sopstation eller förbränningsanläggning och att
omhändertagande av övergivna bilvrak bör få räknas som transport i samband med
renhälllning.
Utredningens
förslag tar sikte på att få tUl stånd enhetliga regler i fråga om transporter
och andra tjänster som har samband med omhändertagande av sopor och annat
avfall. Jag anser förslagen väl grundade och förordar därav betingade ändringar
i 11 § och anvisningama till 2 § MF. Det från kommunhåll framförda önskemålet
om undantag även för rening av avloppsvatten är jag inte nu beredd att ta
ställning till. Praktiska och andra konsekvenser med ett sådant undantag bör
granskas närmare och utredningen bör ta upp frågan i sitt fortsatta arbete
liksom frågan om transporter av rötslam från reningsverk.
Enligt
kungörelsen SFS 1970: 563 gäller undantag från skatteplikt för bl. a. transport
av personbil eller motorcykel med fartyg i inrikes trafik, när transporten
utförs i samband med befordran av fordonets förare med samma transportmedel.
Utredningen
förordar att dessa bestämmelser i stället tas in i MF och i så fall kan
kungörelsen upphävas. Jag biträder förslaget och förordar därav betingade
författningsändringar.
I
detta sammanhang vill jag ta upp en fråga som inte behandlats av utredningen.
Som redan nämnts föreligger skatteplikt för transport av vara. Denna utformning
av skatteplikten medför att skatt inte utgår på yrkesmässig transport av
objekt, som inte utgör vara i mervärdeskattehänseende, t. ex. mynt eller
värdehandlingar. Denna begränsning i beskattning av transporter framstår som
obefogad och orsakar också praktiska tillämpningsproblem. Jag förordar därför
att i 10 § 6 föreskriven skatteplikt för transport av vara eller förmedling av
sådan transport ändras till att gälla transport eller förmedling av transport
som ej utgör personbefordran.
Prop.
1973:163 152
Slutligen
föreslår utredningen, alt nu gällande undanlag från skalleplikt för den
obligatoriska kontrollbesiktningen av motorfordon utsträcks tUl att omfatta
även den besiktning som skall ske av den mä-tarapparatur som diesddrivna fordon
skall vara utrustade med efter övergången lill kilometerskatt för sådana
fordon. Jag biträder detta förslag och förordar därav betingad ändring i 11 § 7
MF,
Avdragsrätt
Koncernförhållanden
GäUande
bestämmelser. Bestämmelser om avdragsrälten finns i 17 och 18 §§ MF och
anvisningama tiU 17 §, Bestämmelserna innebär bl. a. att skattskyldig som
driver verksamhet i egen fastighet får göra avdrag för den ingående
mervärdeskatt som hänför sig till fastighetens användning i verksamheten. Motsvarande
gäller enUgt 17 § tredje stycket om fastigheten ägs av ett enbart
fastighetsförvaltande företag som i sin tur ägs av den som är skattskyldig.
Sistnämnda bestämmelse reglerar alltså avdragsrätten bl, a, i fråga om
rörelsedrivande moderbolag och fastighetsförvaltande dotterbolag. Motsvarande
gäller emellertid också i det fall den verksamhet som medför skattskyldighet
helt ägs av annan än den skatlskyldige och denne även är ensam ägare till den
fastighet i vilken verksamheten bedrivs. Härigenom regleras också det
förhållandet att etl moderbolag äger fastighet i vilken helägt dotterbolag
driver verksamhet,
RN
har i bindande förklarmg (RN II
1969; 30) uttalat all s, k,
kom-missionärsbolag eller kommissionärsförening enligt 43 § 2 mom, KL inte
skall vara skattskyldigt. Skattskyldigheten åvilar i stället det företag som
redovisar dess rörelse.
Utredningen.
Mervärdeskatten bygger bl, a, på att varje skattskyldig skall behandlas som
självständig person, även om den skattskyldige är ett företag som ingår i
koncern eller annan intressegemenskap. Avsteg härifrån har gjorts endast
beträffande fastighetsförvaltande företag. Enligt utredningens uppfattning är
det förenat med vissa kontrollsvårigheter att generellt tillåta gemensam
redovisning av mervärdeskatt för koncerner och andra intressegemenskaper. När
fräga är om transaktioner mellan skattskyldiga företag i koncernen saknar
mervärdeskatten materiell betydelse. Däremot kan kumulativa skatteeffekter
uppkomma, om ett företag i koncernen inte är skattskyldigt medan andra är del.
Sådana effekter har i princip undanröjts i fråga om fastighetsföivallning inom
koncerner. Vad som därefter återstår i form av kumulativa skatteeffek-
Prop. 1973:163 153
ter
torde enligt utredningen normalt vara av ringa betydelse. Skulle det visa sig
att effekterna i något fall är större än norm.alt kan, framhåller utredningen,
Kungl, Maj:t, som redan skett, förordna om skattskyldighet för visst företag i
en koncern med stöd av 2 § tredje stycket i MF,
1
det fall ett koncernbolag enligt arrende- eller kommissionsavtal driver annat
koncernbolags rörelse i faslighet som ägs av det sistnämnda bolaget kan länkas
att det bolag som äger fastigheten kan anses som rörelsedrivande enligt KL,
För att undvika tveksamhet om tillämpningen av MF i sådana fall, där bolagets
verksamhet faktiskt utgör fastighetsförvaltning, föreslår utredningen ett
tillägg i anvisningama till 17 § MF av innebörd, alt bestämmelserna gäller
oberoende av till vilken förvärvskälla det fastighetsförvaltande företagels
verksamhet är att hänföra enligt KL,
Utredningen
framhåller vidare, att ett fastighetsförvaltande koncernföretag kan ha även
annan verksamhet, t, ex, kapitalförvaltning eller egen rörelse. Eftersom sådant
företag inte är enbart fastighetsförvaltande gäUer inte bestämmelserna i 17 §
andra stycket MF, Utredningen anser alt kravet på enbart fastighetsförvaltning
utan olägenheter kan slopas och föreslår sådan ändring.
Remissinstanserna.
KF anser förslagen i fråga om avdragsrätten vid koncemförhållanden särskilt väl
motiverade, eftersom de bättre än tidigare regler ger uttryck för de
realiteter som återspeglas i praktiken. Länsstyrelsen i SödermaiUands län
förordar att de nu gällande bestämmelserna om avdragsrätt vid
koncemförhållanden bör utformas så alt avdragsrätlen får överföras i de fall
aktieägaren äger fastighet, där rörelse drivs i bolagsform och aktierna i
bolaget ägs av flera aktieägare, SAF och Sveriges Industriförbund pekar på att
de särskilda bestämmelserna om avdragsrält i koncernförhållanden endast gäller
då del är fråga om fastighetsförvaltning men inte exempelvis mellan dotterbolag
inom en koncern. Än mindre finns någon möjlighet att göra överflyttningar av
avdragsrätlen i andra fall, t. ex, då ett företag inom en koncern bedriver
forskningsarbete för andra koncernföretags räkning. Organisationerna godtar
dock att nuvarande ordning bibehålls under förutsättning alt Kungl, Maj:t i
större utsträckning än som hittills varit fallet utnyttjar sin möjlighet att
förordna om skattskyldighet för visst företag i en koncern med stöd av 2 §
tredje stycket MF, Frågan om koncernredovisningen bör ytterligare undersökas,
Handdskamrarna i Göteborg och Karlstad anser det icke vara förenat med några
större svårigheter alt lösa frågan om koncerners redovisning så att dessa ges
valfrihet beträffande redovisningen.
Prop. 1973:163 I54
FörsäkringsfaH
m. m.
GäUande
bestämmelser. I 17 § MF stadgas, att skattskyldig med vissa begränsningar får
vid redovisning av skatt dra av ingående skatt som hänför sig till förvärv
eller införsel för verksamhet som medför skattskyldighet,
RN
har i anvisning angående tillämpningen av MF vid skadereglering av vissa
försäkringsfall m, m, (RN II
1969; 114) uttalat bl. a. följande.
Skattskyldig som lider skada på gods som utgör varulager eller inventarier i
verksamheten och uppbär ersättning härför av den som vållat skadan eller
dennes försäkringsgivare bör redovisa mervärdeskatt för ersättningen endast om
äganderätten till det skadade godset övergår till den som utger ersättningen.
Om ersättning uppbärs från den skadelidandes försäkringsgivare bör
ersättningen inte i något fall anses som skattepliktig omsättning. Den
skadelidande bör äga rätt till avdrag för ingående mervärdeskatt på reparation
eller ersättningsanskaffning av skadat eller förlorat gods under föratsättning
dels att fråga är om förvärv för verksamhet som medför skattskyldighet, dels
att avdraget kan styrkas med faktura utstäUd på den skadeUdande.
RN
har i förhandsbesked (RN II
1969; 144) förklarat bl. a., att företag,
som lämnade garanti på skattepliktiga varor som företaget sålde, ägde rätt till
avdrag för ingående skatt som hänförde sig tUl reparationer eller utbyten i
enlighet med garantiutfästelse. Avdragsrätten skulle gälla oberoende av om
kostnaderna i anledning av garantiutfästelse bestreds av bolaget direkt eller
av dess försäkringsgivare, under förutsättning att avdraget kunde styrkas genom
faktura utställd på företaget.
I annat ärende om
förhandsbesked var fråga om avhjälpande av skada som åstadkoms av företag som
var redovisningsskyldigt enligt MF. Som föratsättning angavs gälla att
kostaaden för avhjälpande av skadan var avdragsgill enligt KL som driftkostnad
hos den skadevållande. RR fann i meddelad dom i ärendet, att kostnader för
ersättning eller reparation av skadad egendom fick under de av bolaget i
ansökningen angivna förutsättningarna anses utgöra normalt påräkneUga
kostnader i bolagets verksamhet, till vilka hänsyn lagits i de kalkyler som
ligger till grund för bolagets priser. Den mervärdeskatt som bolaget erlade vid
nyanskaffningen resp. reparationen var vid angivna förhållanden hänförlig tiU
förvärv för bolagets skattepliktiga verksamhet. Bolaget var därför berättigat
att dra av skatten såsom ingående skatt. Reparation av skadad egendom på
bolagets egen verkstad var inte att anse som skattepliktig omsättning i form av
uttag ur verksamheten.
I
det fall försäkringsbolag på grand av ansvarighetsförsäkring betalar faktura
avseende reparation av skadad egendom eller nyanskaffning av likvärdig egendom
fann RR, att kostnaden för nyanskaffning resp. reparation, oavsett på vem
fakturan utställes, inte utgjorde nägon kost-
Prop. 1973:163 155
nad
för bolaget och att på grand härav bolaget ej hade rätt till avdrag för
mervärdeskatten.
Med anledning av denna dom
har RSV uttalat bl. a., att skattskyldig skadevållare, som har
ansvarighetsförsäkring, inte har rätt tUl avdrag för ingående skatt som hänför
sig till avhjälpande av skadan om fakturan med skatten inräknad betalas av
försäkringsgivaren. I annat fall föreligger sådan rätt om kostnadema för
skadans avhjälpande normalt utgör sådana kostnader, till vilka hänsyn tagits i
de kalkyler som ligger till grund för prissättningen. Verket har i övrigt
uttalat att dess anvisning om skadereglering och beslut om vissa
garantireparationer tills vidare bör kunna gälla.
Utländska
bestämmelser. I Danmark gäller i fråga om skada på gods under transport, som
sker på skattskyldig avsändares ansvar, att denne inte skall betala skatt om
varorna förloras och i annat fall att han skall betala skatt endast på den
ersättning han uppbär av mottagaren. Sker transporten på mottagarens ansvar
skall full skatt utgå. Mottagaren får avdrag för skatten enligt de allmänna
reglema. Sker transporten på transportföretagets ansvar kan detta inte räkna
den i utbetalade ersättning ingående mervärdeskatten som avdragsgill ingående
mervärdeskatt.
I
fråga om andra skador än transportskador gäUer, att skadelidande får göra
avdrag enligt allmänna regler för skatt som hänför sig till ersättningsanskaffning
eller reparationer till avhjälpande av skada. Avdragsrätten gäller oberoende
av om den skadelidande själv får bära förlusten eller får denna täckt av
skadevåUare eller försäkringsbolag.
Skadelidande
skall inte betala skatt på kostnader för avhjälpande av skador på egna varor
eller inventarier, för vilka avdragsrätt föreligger. Föreligger endast delvis
avdragsrält skall skatt erläggas tUl den del avdragsrätt mte föreligger. I
räkning till skadevållare på ersättning för skada får skatt inte debiteras.
Skattskyldig
skadevållande, som får ersätta skada och därvid påförs skatt, får göra avdrag
för skatten endast om det är fråga om varor som han skadat när de omhänderhafls
av honom för reparation eller om det gäller en arkitekt eUer ingenjör som på
grund av felprojektering ådrar sig ersättningsansvar som omfattar reparation av
den berörda byggnaden.
I Norge synes frågan om
försäkringsfall och skadestånd från mervärdeskattesynpunkt ha prövats i endast
konkreta fall. Ett av dessa gällde en skattskyldig som skadat en bU som var
inlämnad hos honom för reparation. Skadan reparerades av den skattskyldige,
som uppbar ersättning (exkl. mervärdeskatt) från egen försäkringsgivare.
Skadereparationen ansågs vara avsedd för brak i verksamheten, varför
avdragsrätt förelåg.
Ett
annat fall gällde ett rörledningsföretag, som vid arbete på fastig-
Prop.
1973:163 156
het orsakade skada på golv. Reparation utfördes delvis i
egen regi, delvis genom entreprenör. Skadekostnaderna täcktes av försäkring.
Rörledningsförelaget ansågs inte ha omsatt tjänst eller ha gjort
skattepliktigt uttag. Mervärdeskatt skulle alltså inte redovisas. Vidare har
ansetts att en skatlskyldig, som i biltrafik skadat annan tillhörig bil, inte
hade rätt lill avdrag för ingående skatt som hänförde sig till skadans
avhjälpande.
Utredningen. Utredningen konstaterar, att tvekan uppstått
vid tillämpningen av MF i skadestånds- eller försäkringsfall främst när det
gäller att avgöra vem som i förekommande fall äger rätt till avdrag för ingående
mervärdeskatt som hänför sig till skadans avhjälpande. Enligt utredningens
mening är det klart att avdragsrätten i första hand bör tUlkomma den som lidit
skadan. Har den skadelidande möjlighet alt få kostnadsersättning för skadan av
skadevållande eller av försäkringsgivare bör detta inte inverka på den
skadelidandes avdragsrätt. Även om skadan i sin helhet ersätts av annan bör
därför avdragsrätt i princip föreligga. Utredningen föreslår att första stycket
av anvisningarna lill 17 § MF i förtydligande syfte kompletteras med en
bestämmelse som innebär att förvärv eller införsel för verksamhet föreligger
även om den skattskyldiges kostnader för förvärvet bestrids direkt eller
slutligt av skadevållande eller försäkringsgivare. Utredningen tillägger, att
den skadelidande, om han själv reparerat skadan, inte skaU debitera skatt på
den ersättning som utkrävs av den skadevållande eller av annan.
I det fall ersättning för skada utges i form av felfritt
gods som anskaffas för ändamålet eller tas ur den skadevåUandes lager eller då
skadan repareras av den skadevållande eller genom hans eller försäkringsgivares
försorg anser utredningen att övervägande skäl talar för att den skadevållande
i princip ges rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till avhjälpande
av skada som han orsakat i sin verksamhet. Detta framstår som naturligt, menar
utredningen, då skatlskyldig reparerar skada som han vid utförandet av viss
tjänsteprestalion för annans räkning åstadkommit på uppdragsgivarens egendom.
Även i andra fall bör dock skadevällarens avdragsrätt accepteras när han
avhjälper skada som han orsakat i sin verksamhet. Det bör därvid, liksom i
fråga om den skadelidandes avdragsrält, sakna betydelse om skadan täcks av
försäkring eller ej. Den skadevållandes avhjälpande av skada bör inte anses
som skattepliktig omsättning för honom.
Utredningen förordar att ändringar som betingas av
förslaget görs i första stycket av anvisningarna till 17 § MF och i p. 2 andra
stycket av anvisningarna tUl 2 § MF.
Remissinstanserna. RSV ullalar att förslaget i fråga om
försäkrings-och skadefallen helt undanröjer de oklarheter som nu vidlåder
skaderegleringar. Verket tUlstyrker förslaget, som också lämnas utan erinran
av
Prop. 1973:163 I57
Motorbranschens
Riksförbund, SAF och Sveriges Industriförbund, SHIO, Folksam samt Svenska
Försäkringsbolags Riksförbund. Sistnämnda förbund erinrar om utredningens
förslag beträffande avdragsrätten för den som handlar med begagnade personbUar
och begagnade motorcyklar och ifrågasätter om inte försäkringsbolag generellt
borde få göra avdrag för beräknad ingående skatt vid alla förvärv av
skattepliktig vara som sker från den som är skattskyldig, när förvärv sker som
ett led i skaderegleringen. I övrigt finner riksförbundet att lösningarna på de
komplicerade problem som sammanhänger med försäkringsfall får anses
tillfredsställande. Motorbranschens Riksförbund framhåller, att försäkringsbolag
över lag har ställning som beställare i juridisk mening när det gäller
försäkringsreparationer. Frän försäkringsbolagens sida har krävts att
mervärdeskattebeloppet skall betalas av skattskyldig försäkringstagare, vilket
enligt förbundets uppfattning är orimligt eftersom bilverkstaden inte har någon
rättsgrand att åberopa gentemot försäkringstagaren.
Kammarrätten
i Göteborg ifrågasätter om inte staten i sista hand kan komma att få vidkännas
skattebortfall med de föreslagna reglerna, eftersom varken försäkringsgivare,
skadevållare eller skadelidande i vissa fall torde komma att redovisa utgående
mervärdeskatt i samband med skaderegleringen. Kammarrätten har dock inget eget
förslag i ämnet.
Avdragsrätt
vid partiell skattskyldighet
GäUande
bestämmelser. Skattskyldig får enligt 17 § första stycket MF vid redovisning av
mervärdeskatt dra av ingående skatt på förvärv eller införsel för den
verksamhet som medför skattskyldighet. Enligt 17 § andra stycket skall den
avdragsgilla ingående skatten bestämmas genom uppdelning enligt skälig grand,
när skatten endast delvis avser förvärv som omfattas av avdragsrätten eller verksamhet
som medför skattskyldighet. Omfattar skattskyldigheten endast en mindre del av
verksamheten föreligger enligt 18 § tredje stycket MF avdragsrätt endast för
sådan ingående skatt som hänför sig till förvärv eller införsel som helt avser
den del av verksamheten som medför skattskyldighet.
RN
har i bindande förklaring (RN II 1969: 27) uttalat att bestämmelsen i 18 § tredje
stycket skall tillämpas i sädana faU där omsättningen i den verksamhet som
omfattas av skattskyldigheten normalt inte överstiger 5 % av verksamhetens
totala omsättning.
Utredningen.
Begränsningen av avdragsrätten enUgt 18 § ttedje stycket MF för verksamhet som
endast tUl mindre del medför skattskyldighet får betraktas som en av praktiska
skäl betingad reglering, som enligt utredningens mening har sitt berättigande.
Det fmns emellertid, fortsätter utredningen, skäl för att i MF också reglera
det motsatta fallet. Om
12
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 163
Prop.
1973:163 158
skattskyldigs
verksamhet till mindre del avser ej skattepUktig omsättning bör detta inte
föranleda krav på en uppdelning av den ingående skatten på avdragsgillt och
icke avdragsgillt belopp. Full avdragsrält bör föreligga i dessa fall.
RN
har i bindande förklaring uttalat, att som mindre del av verksamhet är att
anse upp tUl 5 % av verksamhetens totala omsättning. Utredningen har i princip
inget att invända mot denna gränsdragning utan anser att den bör kunna vara
vägledande i fortsättauigen inte endast i dessa fall utan också i motsatta
fall, när en mindre del av verksamheten inte medför skattskyldighet. Det finns
emellertid enUgt utredrdngen skäl att beakta inte endast den relativa utan även
den beloppsmässiga storleken av den del av verksamheten som medför
skattskyldighet eller faller utanför skattskyldigheten.
Utredningen
föreslår att 18 § tredje stycket MF ändras i enlighet med det anförda.
Remissinstansema.
RSV delar utredningens synpunkter på avdragsrätten vid partiell
skattskyldighet liksom förslaget att skattskyldig skaU tillerkännas obeskuren
rätt till avdrag för ingående skatt i de fall verksamheten i endast ringa
omfattning inte medför skattskyldighet. Verket tar också upp det fall där den
skattepliktiga verksamheten visserligen är att anse som ringa, men där
betydande förvärv med hög ingående skattebelastning till större delen avser
den ringa del av verksamheten som medför skattskyldighet. I denna situation
är, påpekar verket, den skattskyldige även enligt utredningens förslag
avskuren från avdragsrätt. Verket ifrågasätter om det inte är denna situation
som främst kräver ändring av 18 § tredje stycket MF. Länsstyrelsen i Stockholms
län anför att den föreslagna omformuleringen av 18 § tredje stycket kan antas
komma att medföra komplikationer vid tUlämpningen, eftersom även den beloppsmässiga
storleken av verksamheten skaU bedömas. Om förslaget skall genomföras torde i
vart fall erfordras ett klarläggande av vad som skaU anses utgöra ringa
omfattaing menar länsstyrelsen.
Departementschefen
Rätten
tiU avdrag för ingående skatt är av central betydelse i ett
mer-värdeskattesystem. Genom denna avdragsrätt elimineras kumulativa
skatteeffekter. Härför krävs att avdragsrätten har en genereU omfattning.
Delta krav är redan väl tillgodosett i MF, bl. a. genom de bestämmelser som
ger rörelsedrivande moder- eller dotterbolag inom en kon-cem rätt tUl avdrag
för ingående skatt som påförts fastighetsförvaltande bolag inom koncernen.
Enligt
utredningen har det uppstått tvekan om rätt tUl avdrag för ingående skatt för
fastighetsförvaltning, när ett koncernbolag enligt ar-
Prop. 1973:163 159
rende-
eller kommissionsavtal driver annat koncernbolags rörelse i det senare bolagets
fastighet. Därför föreslås som ett förtydligande, alt rätt till avdrag
föreligger oavsett hur det fastighetsförvaltande bolagets verksamhet bedöms
enligt KL. Avdragsrält bör dessutom föreligga även om verksamheten inte
uteslutande avser fastighetsförvaltning.
Det har enligt utredningen
också uppstått tvekan om rätten till avdrag för ingående skatt som i
skadestånds- eller försäkringsfall är att hänföra tUl skadas avhjälpande.
Utredningen anser att avdragsrätt i dessa fall i första hand bör tillkomma den
som lidit skadan och föreligga oberoende av om möjlighet finns att få ut
ersättning av den skadevållande eller av försäkringsföretag. Avdragsrätt bör
enligt utredningen även föreligga i fråga om avhjälpande av skada som
skattskyldig vållat i sin verksamhet.
Härutöver föreslår
utredningen, att skattskyldig med verksamhet som till mindre del avser ej
skattepliktig omsättning bör ges generell rätt till avdrag för uigående skatt
utan någon inskränkning i förhållande till den icke skattepliktiga
omsättningen. Utredningen erinrar om att avdragsrätt i det motsatta fallet, när
verksamhet endast till mindre del är skattepliktig, föreligger endast för
förvärv som helt avser den del av verksamheten som medför skattskyldighet. I
denna fråga framhåller RSV i sitt remissyttrande, att det kan vara så att en
skattepliktig verksamhet av ringa omfattning har en relativt hög ingående skatt
och att det därför bör övervägas att införa bestämmelser som ger avdragsrätt i
sådant fall. Här är att nämna att RN i bindande förklaring uttalat att
verksamhet av ringa omfattning i detta sammanhang föreligger när den
skattepliktiga omsättnmgen normalt inte överstiger 5 % av den totala
omsättningen. I övrigt har förslagen med avseende på avdragsrätten allmänt
biträtts eller lämnats ulan erinran av remissinstanserna.
Jag finner utredningens
förslag i nu redovisade delar välgrundade från såväl materiell som praktisk
synpunkt. RSV;s påpekande förtjänar emellertid också beaktande. Jag förordar
därför att ändringar vidtas i 17 och 18 §§ och anvisningarna till 17 § i
enlighet med uttedningens förslag med en komplettering som ger avdragsrätt för
s. k. partiellt skattskyldig inte endast i fråga om förvärv som uteslutande
avser den skattepliktiga verksamheten utan även för del av övrig ingående
skatt, om denna skatt till mera betydande del faller på den skattepliktiga
verksamheten. Jag delar även utredningens uppfattning att det vid bedömningen
av avdragsrätten för de partiellt skattskyldiga bör beaktas uite endast den
relativa utan även den beloppsmässiga storleken av den del av verksamheten som
omfattas eller faller utanför skattskyldigheten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1973:163 16o
Övriga
frågor
Efterbeskattning
och extraordinära besvär
GäUande
bestämmelser. EnUgt 38 § MF får efterbeskattning ske om den skattskyldige i
deklaration eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift tiU ledning för
faststäUdse av skatt eller underlåtit att lämna deklaration eller infordrad
uppgift under förutsättnmg att detta föranlett att skatt inte fastställts eller
fastställts tUl för lågt belopp eller medfört att skatt återbetalats med för
högt belopp.
Enligt
40 § MF får efterbeskattning ske först sedan slutligt beslut om fastställelse
meddelats eller sådant beslut föreligger enligt 36 § tredje stycket MF och
endast om fråga om efterbeskattning prövats senast under sjätte året efter
utgången av det kalenderår under vilket redovisningsperioden gått till ända.
Beslut om efterbeskattning meddelas av länsstyrelse.
Enligt
55 § MF finns möjlighet att få fastställd skatt omprövad även sedan beslutet om
fastställelse vunnit laga kraft. Som förutsättning härför gäller generellt att
skatt skall ha fastställts till felaktigt belopp. Bestämmelsema är i första
hand avsedda för yrkanden om ändringar till skattskyldigs förmån. Skattskyldig
och allmänt ombud kan anföra extraordinära besvär hos länsskatterätt. Besvär
får anföras senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under
vilket redovisningsperioden gått till ända.
Som
en förutsättning för efterbeskattning gäller alltså att slutligt beslut om
fastställelse av skatt föreligger. Även för extraordinära besvär enligt 55 § MF
gäller att skatt skall ha fastställts. Om en skatlskyldig underlåtit att lämna
deklaration och länsstyrelsen inte heller fastställt skatt i avsaknad av
deklaration föreligger inte beslut om fastställelse av skatt.
Länsstyrelsen
och den skattskyldige har under en tid av två är efter utgången av det kalenderår
för vilket redovisning borde ha lämnats möjlighet att åstadkomma ett
preliminärt beslut om fastställelse av skatt. Har nämnda tid förflutit är det
tveksamt om föratsättning för efterbeskattning eUer extraordinära besvär
föreUgger eftersom skatt inte fastställts.
Utredningen.
För att undamöja tvekan om möjligheten att fatta beslut om efterbeskattning
och att anföra extraordinära besvär, när skattskyldig underlåtit att lämna
deklaration och skatt inte heller på annan grund fastställts för honom föreslår
utredningen att i 36 § tredje stycket MF anges att slutligt beslut anses
föreligga också när varken deklaration lämnats eUer prdUnmärt
fastställdsebeslut meddelats. Sådant beslut bör anses gäUa helt kalenderår
eller den del därav då verksamhet bedrivits.
Prop.
1973:163 161
Genom
uppdelningen av beslutanderätten på länsstyrelse och länsskatterätt när det
gäller ändring av lagakraftvunnet fastställdsebeslut kan beslut för olika
perioder komma att meddelas vid vitt skilda tidpunkter. Detta måste, menar
utredningen, för de skattskyldiga verka svårförståeligt. Så torde särskilt vara
fallet när utredning visat behov av ändringar för flera redovisningsperioder
med skatt att betala för en period och skatt att återfå för annan.
Det
skulle enligt utredningens mening vara tUl stor fördel om länsstyrelsen, när
dess sammanlagda krav beloppsmässigt överstiger vad den skattskyldige har att
återfå, kan i beslutet om efterbeskattning även besluta om avräkning av
belopp, som den skattskyldige har att återfå. Som föratsättning härför bör
gälla, att det belopp som kommer i fråga för avräkning är ostridigt och vidare
att berörda redovisningsperioder infallit under samma kalenderår. Allmänna
ombudet bör därför ha tillstyrkt avräkning innan sådan sker. Däremot behöver de
särskilda förutsättningarna för anförande av exttaordinära besvär inte
föreUgga. Utredningen föreslår, att bestämmelser med denna innebörd tas in i
39 § MF.
När utredning visar att
skattskyldig eventuellt kan återfå högre belopp för en redovisningsperiod än
han skall betala för annan period bör avräkning inte ske. I stället bör anstånd
kunna medges med betalning av skatt till dess frågan om återbetalning prövats
enligt 55 och 56 §§ MF. Detsamma bör gälla då rätten tUl återbetalning är
tvistig. Utredningen föreslår att bestämmelser med denna innebörd förs in i 46
§ MF.
Remissinstansema.
Förtydligande av möjligheterna tiU efterbeskattning och extraordinära besvär
för det fall deklaration icke lämnats och prduninärt beslut ej heller meddelats
godtas eller lämnas utan erinran av remissinstansema. Kammarrätten i Göteborg
hävdar dock att den föreslagna författningstexten erhållit alltför vid räckvidd
och bör begränsas samt förtydligas enligt förslag som kammarrätten lägger
fram.
Förslaget, att länsstyrelsen
vid efterbeskattning i vissa faU skall ha rätt att från skattebeloppet avräkna
belopp som den skattskyldige kan ha att återfå för annan redovisningsperiod
under samma kalenderår tillstyrks av flertalet länsstyrelser, SAF och Sveriges
Industriförbund samt Svenska Byggnadsentreprenörföreningen. I allmänhet
förordas dock att bestämmelserna får en mer vidsträckt utformning. Sålunda
framförs förslag om att det förenklade rättelseförfarandet genom länsstyrelsen
skall få tillämpas även när rättelser den skattskyldige tillgodo totalt sett
överstiger rättelser tUl hans nackdel eller då det endast är aktueUt med
rättelser honom tiU godo. Krav framförs också på att rättelseförfarandet inte
skall vara begränsat till ett kalenderår utan kunna tillämpas även när de redovisningsperioder
för vilka ändring skall göras infaUer under olika kalenderår.
Länsstyrelserna
i Kalmar, Hallands och Skaraborgs län ifrågasätter
Prop. 1973:163 162
om
inte efterbeskattning skuUe kunna få ske för helt kalenderår eller helt
beskattningsår, eftersom det i många fall är omöjligt att uppdela skatten på de
olika redovisningsperiodema under året. Länsstyrelsen i Hallands län
ifrågasätter dessutom om inte beslutsperioden skulle vara helt beskattningsår
även vid preliminära och slutliga beslut, dä räkenskapsåret är avslutat.
Flera
länsstyrelser anför att många av de problem som nu föreligger skulle lösas, om
den tid under viUcen preliminära beslut får meddelas utsträcks till tre år.
Länsstyrelserna
i Kronobergs och Älvsborgs län samt Svenska Byggnadsentreprenörföreningen
framhåUer att kravet på allmänna ombudets tillstyrkan för det förenklade
rättelseförfarandet är onödigt. Föreningen anser vidare att rättelse såväl
uppåt som nedåt bör kurma göras av hela den period under vUken efterbeskattaing
kan ske. Därvid bör dock, de rekvisit som nu föreskrivs i 38 och 55 §§ MF
tiUämpas. Föreningen anför även att det i 55 § MF intagna ursäktlighetskravet
för extra ordinära besvär, inte bör gälla som villkor för rättelse av för högt
uttagen mervärdeskatt. Länsstyrelsen i Kronobergs län anför att en strängt
formell bedömning av extra ordinära besvär inte synes helt lämpad för den indirekta
beskattningen. Länsstyrelsen ifrågasätter om inte reglerna om sådana besvär
bör utmönstras ur MF och ersättas av vidare efterbeskatt-ningsbegrepp, därvid
efterbeskattningsfallen skulle handläggas på länsstyrelsen.
Kammarrätten
i Göteborg anser sig inte kunna tillstyrka det föreslagna förenklade
rättelseförfarandet. Det skulle innebära att man genom en enkel subtraktion
låt vara efter tillstyrkan av motpart föregriper eller eliminerar
länsskatterättens ställningstagande. Det kan också sägas utgöra en indirekt
uppmaning till den skatlskyldige alt återkalla sin talan hos länsskatterätten.
Kammarrätten pekar på att de praktiska problem som föreligger på detta område
kan lösas genom en utökad användning av ett anståndsförfarande. Starka skäl
talar enligt kammarrätten för att enhetliga regler tiUämpas i fråga om anstånd
oberoende av om den skattskyldige sammanlagt har en fordran på eller en skuld
tUl staten.
Länsstyrelsen
i Älvsborgs län efterlyser en bestämmelse som ger länsstyrelsen möjlighet att
på eget initiativ fatta slutligt beslut och därigenom avbryta en onödig
diskussion med en skattskyldig. Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller att
det i MF bör finnas bestämmelser om skyldighet för den som på felaktiga
premisser återfått överskjutande ingående skatt att återbetala denna till
länsstyrelsen, när skattskyldighet inte alls förelegat. Länsstyrelsen i Västerbottens
län behandlar en annan sitaation som gäller extraordinära besvär och efterbeskattning.
Om en verkställd skatterevision utvisar att viss fastighet avskattats år 1970
efter den då gällande skattesatsen i stället för rätteligen år 1971 efter den
Prop.
1973:163 163
höjda
skattesatsen skaU detta föranleda dels extta ordinära besvär med yrkande om
återbetalning av skatt för år 1970, dels preliminärt fastställdsebeslut med
krav på betalning av skatt för år 1971. Anstånd med betalningen av skatt för
år 1971 bör då kunna medges i avvaktan på länsskatterättens beslut.
SAF
och Sveriges Industriförbund anför att möjlighet bör föreligga till ett
snabbare förfarande i de fall skattskyldig är berättigad att återfå högre
belopp för en redovisningsperiod än vad han skall betala för en annan period.
Övergångsbestämmelser
Utredningen.
Frågan om övergångsbestämmelser vid ändringar av den indirekta beskattningen
har behandlats bl. a. i BeU 1970: 55, s. 17. Därvid har uttalats att det är av
vikt att både köpare och säljare får definitiv visshet om att höjningar av
mervärdeskatten kommer att ske utan undantag.
Utredningen
anför, att de föreslagna ändringarna i MF kan medföra vissa svårigheter vid
tillämpningen oavsett om övergångsbestämmelser meddelas eller ej. Förslagen om
skattskyldighet för auktionsförrättare, handelsagenter och utländska företagare
kan, om inga särskilda övergångsbestämmelser meddelas, leda till beskattning
av transaktioner som avslutats före ikraftträdandet men inte reglerats ekonomiskt.
Detta gäller oberoende av den skattskyldiges möjlighet att övervältra skatten.
Om övergångsbestämmelser meddelas kommer de skattskyldiga att få hålla isär
transaktioner enligt äldre och nya bestämmelser.
Utredningen
anser att de tekniska och praktiska olägenheterna blir minst om
övergångsbestämmelser meddelas av innebörd att leveranstidpunkten skall vara
avgörande för om nya eller gamla bestämmelser skall tillämpas. Har tiUhandahållande
skett före ikraftträdandet bör således äldre bestämmelser gälla.
I
de flesta fall torde särskilda svårigheter inte föreligga att fastställa
tidpunkten för tillhandahållandet. Leveranstidpunkten för en vara eller tjänst
låter sig oftast fastställas på ett tillförlitligt sätt. RN och RSV har,
framhåller utredningen, gjort flera uttalanden i detta spörsmål och RSV kan
väntas komma med anvisningar för tillämpningen även av de nu förordade övergångsbestämmelsema.
Vissa
tjänster har utsträckning i tiden, t. ex. förvaring. Detsamma gäller i princip
beträffande jordbraksarrende. Mot denna bakgrund föreslår utrednmgen
övergångsbestämmelser i fråga om arrende och tjänster med utsträckning i liden
av innebörd, att skatt skall utgå pä vederlag som inflyter efter förordningens
ikraftträdande och att rätt till avdrag för ingående skatt skall föreligga fr.
o. m. förordningens ikraftträdande. Vad angår förslaget att mottagande av
skuldebrev är att anse som likvid
Prop. 1973:163 164
förordar
utrednmgen att äldre bestämmelser skall gälla för skuldebrev som grundar sig på
tUlhandahåUande före ikraftträdandet, dock längst under en tid om två år.
Härigenom bör, framhåller utredningen, likviditetspåfrestningen minska
avsevärt utan att beskattningen fördröjs i alltför hög grad.
Slutligen
föreslår utredningen, att nu gällande obligatoriska redovisningsskyldighet för
den som omsätter kvaUficerat skattefria objekt eller tjänster eller som har
exportomsättning skaU gälla såvida den skattskyldige inte anmäler till
länsstyrelsen att han vill bli avregistrerad under åberopande av de nya bestämmelsema
om fakultativ redovisningsskyldighet.
Remissinstansema.
De föreslagna övergångsbestämmelserna har i allmänhet lämnats utan erinran.
Endast i några faU hjir de föranlett särskilda uttalanden. Kammarrätten i
Göteborg anför att själva mottagandet av annat skuldebrev än växel f. n. inte
medför skattskyldighet och att det därför kan ifrågasättas om
övergångsbestämmelserna konstituerar grand för beskattning av skuldebrev som
mottagits före ikraftträdandet. Dessutom synes från principiell synpunkt kunna
riktas den anmärkningen att man åt bestämmelser av det avsedda slaget ger en
retroaktiv verkan. Starka sakskäl torde emellertid kunna anföras till stöd för
en retroaktivitet i dessa faU. Kammarrätten föreslår viss omformulering av
punkt 3 i övergångsbestämmelsema så alt därav klart framgår att skattskyldighet
inträder vid viss tidpunkt på grund av mottagande av skuldebrev och efterlyser
regler om tidpunkten för skattskyldighetens inträde när annat skuldebrev än
växel mottagits före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna men tillhandahåUande
på grund av skuldebrevet sker först efter nämnda tidpunkt.
SAF
och Sveriges Industriförbund framhåller alt ingångna avtal om jordbraksarrenden
i vissa fall inte kan ändras, varför det kan finnas risk för att jordägare
kommer att drabbas av mervärdeskatt på grund av redan ingångna arrendeavtal,
trots att han inte haft möjlighet att värja sig vid avtalets ingående för
kommande skattehöjningar, övergångsbestämmelser liknande dem som kom till
användning vid mervärdeskattens införande bör därför meddelas om
jordbruksarrende skall dras in under skatteplikten.
Departementschefen
Utredningen
har i detta sammanhang också lagt fram några ändringsförslag beträffande
beskattningsförfarandet, vilket i övrigt kommer att behandlas i
slutbetänkandet. De nu framlagda förslagen gäUer bestämmelserna om efterbeskattning
och extraordinära besvär. Avslut-
Prop.
1973:163 165
ningsvis
framlägger utredningen också förslag om ikraftträdandet av de föreslagna
ändringarna.
Enligt
38 § MF får efterbeskattning ske om skattskyldig brastit i sin deklarations- eUer
uppgiftsskyldighet och dettta medfört att ingen eller för låg skatt faststäUts eUer
att skatt återbetalts med för högt belopp. Efterbeskattning får ske först när
slutligt beslut om fastställelse av skatt meddelats eller automatiskt
föreligger efter två är från utgången av det kalenderår, tUl vUket
redovisningsperioden hänför sig. Har skatt fastställts till felaktigt belopp
och föreligger slutiigt beslut, kan såväl den skattskyldige som allmänna
ombudet påkalla ändring av beslutet genom extraordinära besvär hos
länsskatterätten. Sädana besvär skall ha anförts inom en bestämd period om sex
år. Länsstyrelsen och den skattskyldige kan under två år från det år, under
vilket redovisningsperioden infallit, åstadkomma preliminärt beslut om fastställelse
av skatt. När skattskyldig underlåtit att lämna deklaration och länsstyrelsen
inte meddelat fastställdsebeslut är det, framhåller utredningen, tveksamt om
förutsättningar föreligger för efterbeskattning eller extraordinära besvär. Av
denna anledning föreslär utredningen, att i 36 § MF anges att slutligt beslut
skall anses föreligga också när varken deklaration lämnats eller preliminärt beslut
meddelats och att sådant slutligt beslut skall anses gälla helt kalenderår
eller den del därav då verksamhet bedrivits.
Utredningen
påtalar vidare att ändring av lagakraftvunnet fastställdsebeslut kan meddelas
vid vitt skUda tidpunkter av länsstyrelse och länsskatterätt. Det kan därvid
vara fråga om ändring för flera redovisningsperioder med skatt att betala för
viss period och skatt att återfå för annan. Som en praktisk förenkling föreslår
utredningen, att länsstyrelsen i beslut om efterbeskattning skall kunna avräkna
skatt som skatlskyldig har att återfå mot krav på ytterligare skatt. Det skall
vara fråga om ostridiga belopp som dessutom tidsmässigt skall falla inom samma
kalenderår. Allmänna ombudet skall ha tillstyrkt avräkning innan sådan sker.
Av
remissinstanserna har kammarrätten i Göteborg avvisat del föreslagna
förenklade rättelseförfarandet under åberopande bl. a. alt man därmed genom en
enkel subtraktion skulle föregripa eller eliminera läns-skattenämndens
ställningslagande. De praktiska problemen bör i stället kunna lösas genom att i
större omfattning utnyttja möjligheten att medge anstånd. Kammarrätten anser
också att förslaget beträffande efterbeskattning och extraordinära besvär
getts för stor räckvidd. Bland övriga remissinstanser, som allmänt ansluter sig
till förslagen eller lämnar dem utan erinran, anser några att det förenklade
rättelseförfarandet bör kunna tillämpas mera generellt och utan någon
tidsmässig begränsning. Man framhåller också i flera yttranden, att många nu
föreliggande problem skulle lösas om tidsfristen för meddelande av preliminärt
beslut
Prop. 1973:163 166
utsträcks
till tre år. Uttalanden har också gjorts i frågor som utredningen ämnar
behandla vid sitt fortsatta arbete. Jag återger därför inte dessa uttalanden i
detta sammanhang.
De
framlagda förslagen har sin förklaring bl. a. i det förhållandet att
mervärdeskatt redovisas fortlöpande för redovisningsperioder som för det stora
flertalet skattskyldiga omfattar endast två kalendermånader. Varje deklaration
utgör en definitiv skatteredovisning för perioden i fråga. En gransknuig av
mervärdeskatt omfattar därför i allmänhet flera redovisningsperioder och
resultatet kan bli justeringar både uppåt och neråt av redovisad skatt. Mot
denna bakgrund finner jag utredningens förslag väl motiverade från både de
skattskyldigas och beskattningsmyndighetens synpunkt. Det är praktiskt
betingade förslag, som vunnit allmän anslutning vid remissbehandlingen, och
jag anser inte att de till sin innebörd i någon nämnvärd grad skulle föregripa länsskattenämndernas
ställningstaganden. Ett vid remissbehandlingen framfört alternativ tiU
utredningens förslag går ut på att utsträcka tiden för preliminära beslut från
nu gällande två är till tre år. Min uppfattnnig är att en sådan förlängning är
välbetänkt, men jag anser all detta bör ske tiUsammans med ett genomförande av
utredningens förslag. Ell ställningstagande tUl frågan om man bör gå längre än
vad utredningen föreslagit bör däremot anstå.
Jag
vill i detta sammanhang ta upp en fråga som gäller ansvaret för redovisningen
av mervärdeskatt. Detta ansvar åvUar den som är registrerad som skattskyldig
enligt MF. Det är denne fysiske eller juridiske person som har att lämna
deklaration och erlägga skatten till staten. Någon motsvarighet till det s. k.
ställföreträdareansvar som enligt 77 a § uppbördsförordningen (SFS 1953: 272)
gäller för källskattemedd finns inte för mervärdeskatten och ej heller
beträffande punktskatterna.
Nämnda
ställföreträdaransvar innebär, att har den som förettäder arbetsgivare som är
juridisk person, verkställt skatteavdrag men uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
underlåtit att betala det innehållna beloppet i rätt tid och ordning, är han
jämte arbetsgivaren betalningsskyldig för skattebeloppet och restavgift. Den
som i enlighet härmed fullgjort betalningsskyldighet har regressrätt hos
arbetsgivaren. Talan om åläggande av betalningsskyldighet förs vid allmän
domstol. Härutöver gäller bl. a. att dom om betalningsskyldighet får verkställas
inom viss tid, i princip två år, och att indrivning får ske hos den som ålagts
betalningsskyldighet i samma ordning som gäller för restförd skatt.
Bestämmelsema
i 77 a § uppbördsförordningen har gällt sedan år 1968 och den allmänna
uppfattningen är att de verksamt bidragit till en förbättring av uppbörden av källskattemedd.
I praktiken har bestämmelserna sin egentliga betydelse beträffande s. k. fåmansbolag.
Det har emellertid framhållits, att det solidariska ansvaret för betalning av
så-
Prop.
1973:163 167
dan
skatt menligt inverkat på uppbörden av indirekt skatt och att följden blivit
att man i ökad utsträckning försöker skaffa sig otUlbörliga skattekrediter
genom underlåtenhet alt erlägga indirekt skall. I vilken omfattning delta förekommit
är givetvis svårt att ange. Jag anser det emellertid vara en allvarlig brist i
uppbördssystemel att nuvarande bestämmelser kan ge upphov lill nu antydda
förhållande. Enligt min mening bör solidariskt betalningsansvar i
överensstämmelse med vad som gäller enligt 77 a § uppbördsförordningen införas
även beträffande den indirekta beskattningen, i första hand för
mervärdeskatten och de punktskatter som omfattas av förordningen (1959: 92) om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskaltning. Bestämmelserna bör ha till
innebörd att den som företräder skattskyldig juridisk person och som uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet underlåtit alt inbetala skatt i rätt tid och ordning
är tillsammans med den skattskyldige solidariskt belalningsskyldig för skatten och
därpå belöpande restavgift eller ränta enligt samma villkor i övrigt som gäller
enligt uppbördsförordningen. Jag förordar alt bestämmelser härom tas in som en
ny 48 a § i MF och dessutom i en ny 27 a § förordningen (1959; 92) om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskaltning.
Jag
kommer härmed in på de av utredningen föreslagna övergångsbestämmelserna. För
att undanröja retroaktiva verkningar, föreslår utredningen, att
leveranstidpunkten skall bestämma om nya eller äldre bestämmelser skall
tillämpas. I fråga om jordbruksarrende och andra tjänster med utsträckning i
tiden föreslår utredningen, att skatt skall utgä för betalningar efter
ikraftträdandet och att rätt till avdrag för ingående skatt skall föreligga
fr. o. m. ikraftträdandet av de nya bestämmelserna. Därjämte föreslås, att
skattskyldig som omfattas av de föreslagna bestämmelserna om fakultativ
redovisningsskyldighet skall kvarstå som redovisningsskyldig intill dess han på
egen begäran blivit avregistrerad. Övriga av utredningen föreslagna
övergångsbestämmelser saknar i detta sammanhang aktualitet genom mina i det
föregående redovisade ställningstaganden.
Jag
ansluter mig till förslaget, att tUlämpningen av de förordade nya bestämmelsema
i princip knyts till leveransdagen. Härigenom uppkommer inga retroaktiva
verkningar, t. ex. i fråga om den utvidgade skattskyldigheten. Det har
påtalats att det i vissa fall inte skulle vara möjligt att ta ut mervärdeskatt
på redan ingångna avtal om jordbraksarrenden. Jag anser dock att det bör ligga
i både ägarens och arrendatoms intresse att komma överens om mervärdeskatledebitering
med hänsyn tUl att syftet med skatt på jordbraksarrenden är att undanröja en kumulativ
mervärdeskatteeffekt. Någon speciell övergångsbestämmelse för jordbraksarrenden
anser jag därför inte behövlig.
Prop. 1973:163 168
Hemställan
Under
åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslär riksdagen.
att
antaga inom finansdepartementet upprättade förslag tUl
1.
förordning om ändring i
förordningen (1968; 430) om mervärdeskatt,
2.
förordning om ändring i
förordningen (1957; 262) om allmän energiskatt,
3.
lag om ändring i förordningen
(1959; 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning,
4.
förordning om ändring i
förordningen (1971: 928) om tiUfälUg nedsättning av den allmänna energiskatten.
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlålas
proposition av den lydelse bUaga till detta protokoll utvisar.
Ur
protokollet; Britta Gyllensten
Prop.
1973:163 169
InnehåU
Författningsförslag
.......................................... 2
Inledning ...................................................... 22
Beskaltningsformen
mervärdeskatt .......... ........... 27
Skattskyldighet ............................................... 29
Departementschefen
...................................... 61
Redovisningsskyldighet......................................... 67
Departementschefen
....................................... 72
Skattskyldighetens inträde.................................... 74
Departementschefen
...................................... 80
Varubegreppet
............................................... ... 81
Departementschefen
...................................... ... 91
Skatteplikt
för varor............................................ ... 94
Departementschefen
.................................... 123
Skatteplikt
för tjänster...................................... . 132
Departementschefen
.................................... . 148
Avdragsrätt...................................................... . 152
Departementschefen
...................................... 158
Övriga
frågor..................................................... . 160
Departementschefen
................................... . 164
Hemställan........................................................ . 168
MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 730489
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
60 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (39)
39 kopplingar i 24 dokument.
- SOU 2020:60 Det skatterättsliga företrädaransvaret - en översyn s. 68 om s. 166 i texten
- Prop. 2014/15:1 Budgetproposition för 2015 s. 323 om s. 132 i texten
- Prop. 2012/13:124 Begreppet beskattningsbar person - en teknisk anpassning av mervärdesskattelagen s. 64 om s. 30 i texten
- Prop. 2010/11:165 Skatteförfarandet s. 322 om s. 73 i texten
- SOU 2009:58 Skatteförfarandet, del 1 s. 899 om s. 73 · s. 1030 om s. 73 i texten
Rättsfall (8)
8 kopplingar i 7 dokument.
- RÅ 2003 ref. 100 om s. 88 ur registret
- RÅ 2002 ref. 67 om s. 87 ur registret
- HFD 2016 ref. 60 om s. 166 i texten
- HFD 2015 ref. 54 om s. 56 i texten
- HFD 2015 ref. 34 om s. 123 · om s. 132 i texten
Doktrin (13)
13 kopplingar i 2 dokument.
- Melz, Mervärdeskatten, 1990 s. 70 om s. 63 · s. 96 om s. 62 · s. 96 om s. 63 · s. 98 om s. 33 · och 8 till i texten
- Rodhe, Handbok i sakrätt, 1985 s. 368 om s. 166 i texten