Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om hälso- och miljöfarliga varor, m.m.
1973 · 132 sidor, varav 124 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 124 av 132 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1973:17, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om hälso- och miljöfarliga varor, m.m.
Dokumentets text
Kungl.
Majrts proposition nr 17 år 1973 Prop. 1973: 17
Nr 17
Kimgl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om hälso- och miljöfarliga varor, m.
m.; given Stockholms slott den 9 februari 1973.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av
bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
INGEMUND
BENGTSSON
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag till lag om
hälso- och miljöfarliga varor. Lagen innebär en skärpt produktkontroll över
varor som med hänsyn till sina kemiska eller fysikalisk-kemiska egenskaper och
hantering kan befaras medföra skada på människor eller i miljön. Lagen skall
efter Kungl. Maj:ts föreskrift kunna tillämpas även på annan vara, om det är av
särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt. Den nya
lagstiftningen föreslås ersätta bl. a. giftförordningen (1962: 702),
bekämpningsmedelsförordningen (1962:703) och PCB-lagen (1971: 385), vUka
författningar medger ingrepp endast mot enstaka ämnen och produkter.
Lagförslaget har fått formen av en central
ramförfattning, som innehåller dels grundläggande bestämmelser om
tillverkning, försäljning, annan hantering och import av hälso- och
miljöfarliga varor, dels bemyndigande för Kungl. Maj:t eller myndighet som
Kungl. Maj:t bestämmer att ingripa mot olika kemiska varor. Enligt förslaget
får det allmänna möjlighet att utöva en effektiv kontroll och att aktivt
medverka till att skadeverkningar förebyggs. Så t. ex. får Kungl. Maj:t eller
myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer bemyndigande att föreskriva att visst
slag av hälso- och miljöfarlig vara får hanteras eller importeras endast efter
särskilt tillstånd eller att för hantering eller import skall gälla annat
särskilt villkor. Totalförbud mot hantering eller import av hälso- och
miljöfarlig vara kan också meddelas.
Förslaget går ut på att skadeverkningar skall
förebyggas så långt det är möjligt. En grundregel är att den som hanterar
hälso- och miljöfarliga varor skall vidta de åtgärder och iaktta de
försiktighetsmått som
1
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 17
Prop. 1973:17 2
behövs
för att hindra eller motverka att varorna får skadliga verkningar. Detta
förutsätter en långtgående undersökningsskyldighet. Bl. a. krävs av tillverkare
och importörer att de vidtar aktiva åtgärder för att förvissa sig om
sammansättningen av sina varor och att de klarlägger riskerna för eventuell
skada på människor eller i miljön.
För
prövning av frågor om hälso- och miljöfarliga varor enligt den nya
lagstiftningen föreslås att ett särskilt produktkontrollorgan i form av en
nämnd inrättas. Produktkontrollorganet blir självständigt beslutande i fråga
om tillämpningen av lagstiftningen men knyts administrativt till statens
naturvårdsverk. Giftnämnden föreslås upphöra. Den löpande tillsynen över
efterlevnaden av lagstiftningen föreslås centralt åvila naturvårdsverket och
arbetarskyddsstyrelsen. Den regionala och lokala tillsynen skall utövas av
länsstyrelsen och yrkesinspektionen resp. hälsovårdsnämnden.
Lagen om hälso- och miljöfarliga varor föreslås
träda i kraft den 1 juli 1973.
I propositionen behandlas även frågor om
laboratorieverksamhet samt naturvårdsverkets anslag för budgetåret 1973/74.
Anslaget föreslås öka med 4 774 000 kr. till 25 984 000 kr.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1973:17
1
Förslag till
Lag
om hälso- och miljöfarliga varor
Inledande
bestämmelser
1 §
Med hälso- och miljöfarlig vara avses i denna lag
1. ämne eller beredning som med hänsyn till sina
kemiska eller fysikalisk-kemiska egenskaper och hantering kan befaras medföra
skada på människor eller i miljön,
2. vara som innehåller eller behandlats med ämne eller
beredning som avses i 1, om varan därigenom och med hänsyn till sin hantering
kan befaras medföra skada på människor eUer i miljön.
Om det är av särskild betydelse från hälso- eller
miljöskyddssynpunkt, får Konungen föreskriva att vad som i lagen sägs om
hälso-och miljöfarlig vara skall gälla även i fråga om annan vara än sådan som
avses i första stycket 1 och 2.
2 § Med hantering avses i denna lag tillverkning,
bearbetning, behandling, förpackning, förvaring, transport, användning,
omhändertagande, destruktion, konvertering, saluförande, överlåtelse eller därmed
jämförliga förfaranden.
3
§ Lagen gäller ej vara som är att
anse som
1. livsmedel enligt livsmedelslagen (1971: 511),
2. läkemedel enligt läkemedelsförordningen (1962:
701),
3. fodermedel enligt förordningen (1961: 381) om
tillverkning av och handel med fodermedel m. m.
Ej heller gäller lagen i fråga om radioaktiva ämnen
och andra källor till joniserande strålning.
I fråga om brandfarlig eller explosiv vara äger
lagen tillämpning endast i den mån varan är hälso- eller miljöfarlig av annat
skäl än som föranlett att den hänförts till nämnda varukategorier.
4 §
Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan för
ordna om undantag från lagens tillämpning i fråga om visst varuslag
eller viss hantering eller import.
Konungen eUer myndighet som Konungen bestämmer kan
förordna om undantag från lagens tillämpning på krigsmakten.
Försiktighetsmått,
tillstånd m. m.
5 §
Den som hanterar eller importerar hälso- och miljöfarlig vara
skall vidtaga de åtgärder och iakttaga de försiktighetsmått i övrigt som
behövs för att hindra eller motverka skada på människor eller i miljön.
Härvid skall särskilt den som tillverkar eller importerar sådan vara
noggrant undersöka varans sammansättning och egenskaper i övrigt
från hälso- eller miljöskyddssynpunkt. Varan skall märkas tydligt med
uppgifter av betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt.
Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan
meddela särskilda föreskrifter om försiktighetsmått och undersöknings- eller
märkningsskyldighet enligt första stycket.
Prop.
1973:17 4
6 §
Om det är påkallat från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, kan
Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer föreskriva att
hälso- och miljöfarlig vara av visst slag får hanteras eller importeras
endast efter särskilt tillstånd eller att för hantering eller import av
sådan vara skall gälla annat särskilt villkor.
Fråga
om tillstånd enligt första stycket prövas av myndighet som Konungen bestämmer.
7 § Är det av särskild betydelse från hälso- eller
miljöskyddssynpunkt, kan Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer förbjuda
hantering eller import av hälso- och miljöfarlig vara av visst slag.
8 § Den som yrkesmässigt hanterar eller importerar
ämne, beredning eller annan vara är skyldig att till myndighet som Konungen
bestämmer och i den ordning sådan myndighet föreskriver lämna de uppgifter om
varans sammansättning, egenskaper i övrigt och hantering som är nödvändiga för
utredning om varans hälso- eller miljöfarlighet.
9 § Myndighet som Konungen bestämmer får föreskriva
att den som yrkesmässigt hanterar eller importerar hälso- och miljöfarlig vara
skall göra anmälan om denna verksamhet.
10 §
Om skyldighet för myndighet att på begäran meddela beslut
huruvida ämne, beredning eller annan vara är att anse som hälso- eller
miljöfarlig meddelas bestämmelser av Konungen.
Tillsyn
11 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med
stöd av lagen meddelade föreskrifter och villkor utövas av myndighet som Konungen
bestämmer.
12 § Tillsynsmyndighet har rätt att efter anfordran
erhålla upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen enligt denna lag.
13 § Tillsynsmyndighet får meddela föreläggande eller
förbud som uppenbart behövs för att denna lag eller föreskrifter som meddelats
med stöd av lagen skall efterlevas.
I beslut om föreläggande eller förbud kan
tillsynsmyndigheten utsätta vite.
Underlåter någon att vidtaga åtgärd som åligger
honom enligt denna lag eller enligt föreskrifter och villkor som meddelats med
stöd av lagen eller enligt tillsynsmyndighets föreläggande, får myndigheten
förordna om rättelse på hans bekostnad.
14 §
För tillsyn enligt denna lag äger tillsynsmyndighet tillträde till
område, lokal eller annat utrymme som användes i samband med han
tering av hälso- och miljöfarlig vara och får där göra undersökning
eller taga prov. För uttaget prov utgår ej ersättning.
Det åligger polismyndighet att lämna den
handräckning som behövs för utövande av tillsyn enligt denna lag.
Om skyldighet att ersätta tillsynsmyndighet
kostnader för provtagning och undersökning av prov förordnar Konungen eller
myndighet som Konungen bestämmer.
Prop.
1973:17 5
15 §
Konungen kan föreskriva att särskilda avgifter skall tagas ut i
ärende enligt denna lag.
Ansvar
m. m.
16 §
Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtli-
gen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift, förbud eller villkor som
meddelats med stöd av 5 § andra stycket eller 68 §. Till samma
straff dömes den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot
5 § första stycket.
Ansvar enligt första stycket inträder ej, om ansvar
för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.
Till böter dömes den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet underlåter att göra anmälan enligt föreskrift som meddelats med stöd
av 9 § eller att fullgöra vad som åligger honom enligt 12 § eller i ansökan
eller aimiälan enligt denna lag lämnar oriktig uppgift rörande förhållande av
betydelse.
Om ansvar för införsel av vara i strid mot föreskrift
som meddelats med stöd av denna lag och försök därtill finns bestämmelser i
lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling.
17 § Den som tagit befattning med ärende som avses i
denna lag får ej obehörigen yppa eller nyttja vad han därvid erfarit om
yrkeshemlighet eller affärsförhållande. Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år.
Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal
är påkallat från allmän synpunkt.
18 § Vara som varit föremål för brott enligt denna lag
eller värdet därav samt utbyte av sådant brott skall förklaras förverkat, om
det ej är uppenbart obilligt.
19 § För tillvaratagande av konsumentintresset inom
området för hälso- och miljöfarliga varor får organisation, vilken är att anse
som huvudorganisation enligt lagen (1936: 506) om förenings- och förhandlingsrätt,
föra talan mot beslut enligt denna lag i den mån det är tillåtet enligt
bestämmelser som meddelas av Konungen.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973. Genom lagen upphäves
1. giftförordningen (1962; 702),
2. bekämpningsmedelsförordningen (1962: 703),
3. PCB-lagen (1971: 385).
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning
till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stäUet
den nya bestämmelsen.
Beslut om förbud, föreskrift, tillstånd, medgivande
eller registrering som fattats enligt äldre bestämmelser skall anses meddelat
med stöd av motsvarande bestämmelse i denna lag, om ej Konungen eller myndighet
som Konungen bestämmer förordnar annat.
Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer får
föreskriva de avvikelser från denna lag som behövs med hänsyn till övergångssvårigheter
för näringslivet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1973:17
2
Förslag till
Lag
om ändring i förordningen (1961: 381) om tillverkning av och handel med
fodermedel m. m.
Härigenom förordnas, att 7, 13 och 16 §§
förordningen (1961: 381) om tillverkning av och handel med fodermedel m. m.
skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
7 §1 Utan tillstånd av kontrollmyndigheten må ej saluhållas, försäljas
eller till riket införas vara, som avses i 2 §, eller fodermedel försatt med
annat specialämne än vitaminer.
Om det är påkallat med hänsyn till människors eller
djurs hälsa, äger kontrollmyndigheten föreskriva att fodermedel även i annat
fall än som avses i första stycket må saluhållas, försäljas eller till riket
införas endast efter myndighetens tillstånd.
Utan hinder av bestämmelsen i första stycket om
införsel får vara transiteras eller pä annat sätt befordras under tullverkets
kontroll eller läggas upp i frihamn eller på tuUager.
Vid
meddelande av tillstånd Vid meddelande av tUlstånd
som
avses i första stycket må kon- som avses i första eller andra styc-
trollmjTidigheten
föreskriva villkor ket må kontrollmyndigheten före-
som
skola gälla för tillståndets åt- skriva villkor som skola gälla för
njutande. tillståndets åtnjutande.
13 §2 Till böter dömes den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet
1. underlåter att lämna uppgift som avses i 5 §,
2. lämnar oriktig uppgift i fall som avses i 5 §, om
gärningen ej är belagd med straff i brottsbalken,
3. bryter mot föreskrift som 3.
bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 6 eller 8 § meddelats med stöd av 6 eller 8 § eller mot förbudet / 7 § första eller
mot förbud enligt 7 § första stycket att saluhålla eller försälja eller
andra stycket att saluhålla vara eller fodermedel eller mot eller
försälja vara eller foderme-villkor som avses i 7 § tredje styc- del
eller mot villkor som avses i ket, 7 § fjärde stycket,
1
Senaste lydelse 1971: 433. Senaste lydelse 197]: 433.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1973:17
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
4. underlåter att göra anmälan enligt 4 § eller att
föra anteckningar eller lämna uppgifter enligt föreskrift som meddelats med
stöd av 10 §,
5. lämnar oriktig anmälan i fall som avses i 4 §
eller, i fall som avses i 10 §, för oriktiga anteckningar eller lämnar oriktiga
uppgifter, om gärningen ej är belagd med straff i brottsbalken,
6.
bryter mot 9 § eller vägrar att lämna
biträde enligt 11 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om
ansvar för den som i strid mot förbudet i 7 § första stycket eller mot villkor
som meddelats enligt 7 § tredje stycket inför vara eller fodermedel och för
försök därtill finnas bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.
Om
ansvar för den som i strid mot förbud enligt 7 § första eller andra stycket
eller mot villkor som meddelats enligt 7 § fjärde stycket inför vara eller
fodermedel och för försök därtill finnas bestämmelser i lagen (1960: 418) om
straff för varusmuggling.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Allmänt
åtal för brott mot föreskrift som meddelats med stöd av 5 eller 6 § eller,
utom i fråga om införsel, 7 § tredje stycket får väckas endast efter anmälan
av kontrollmyndigheten.
Allmänt
åtal för brott mot föreskrift som meddelats med stöd av 5 eller 6 § eller,
utom i fråga om införsel, 7 § fjärde stycket får väckas endast efter anmälan av
kontrollmyndigheten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.
3
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från
luften
Härigenom
förordnas, att 13 §§ lagen (1972: 123) om förbud mot spridning av
bekämpningsmedel från luften skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bekämpningsmedel
enligt bekämpningsmedelsförordningen (1962: 703) får ej spridas från luften
över annat område än åkermark.
Om spridning av bekämpningsmedel från luften över
åkermark gäller vad giftnämnden beslutar med stöd av bekämpningsmedelsförordningen.
'
Senaste lydelse 1971: 433.
Bekämpningsmedel
på vilket lagen (1973:000) om hälso- och miljöfarliga varor är tillämplig får
ej spridas från luften över annat område än åkermark.
Om
spridning av bekämpningsmedel från luften över åkermark gäller vad myndighet
som Konungen bestämmer beslutar med stöd av lagen (1973: 000) om hälso- och
miljöfarliga varor.
Prop. 1973:17 8
Nuvarande
lydelse | Föreslagen lydelse
2 §
Giftnämnden får medge
undan- Myndighet som Konungen be
tag från 1 § första stycket, om stämmer får medge undantag från
det behövs för vetenskaplig prov- 1 § första stycket, om det behövs
ning eller för bekämpning av växt- för vetenskaplig prövning eller för
skadedjur eller växtsjukdom. Där- bekämpning av växtskadedjur el-
vid skall giftnämnden föreskriva ler växtsjukdom. Därvid skall
de villkor som behövs till skydd myndigheten föreskriva de villkor
för allmänheten. som behövs till skydd för allmän
heten.
3 §
Talan mot giftnämndens beslut Talan mot
myndighets beslut
enligt denna lag föres hos Konung- enligt denna lag föres hos Konung
en genom besvär. en genom besvär.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.
4
Förslag till
Lag
om ändring i förordningen (1930:247) om utrotande av nötbromsen
Härigenom förordnas, att i 1 och 5 §§ förordningen
(1930: 247) om utrotande av nötbromsen ordet "giftnämnden" skall
bytas ut mot "myndighet som Konimgen bestämmer".
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.
Senaste lydelse av 1 och 5 §§ 1971:1108.
Prop.
1973:17
Utdrag
av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 9 februari 1973.
Närvarande:
statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST,
ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING,
LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet
Bengtsson, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter
fråga om lagstiftning om hälso- och miljöfarliga varor, m. m. och anför.
I prop. 1973: 1 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1973/74 under
angivna anslagsrubriker (bil. 7 s. 78 resp. bU. 11 s. 132) beräkna följande belopp.
E2.
Giftnämnden 1473 000 kr.
H
1. Statens naturvärdsverk 23 514 000 kr.
Jag
anhåller nu att få anmäla denna fråga.
1
Inledning
Vid flera tillfällen under de senaste åren har, bl.
a. från riksdagens sida, aktualiserats frågan om en utvidgad kontroll av
användningen av kemiska produkter som kan få miljöskadliga verkningar.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 april
1969 tillkallades sakkunniga med uppdrag att utreda frågan om information på
miljövårdsområdet. Uppdraget utvidgades genom beslut den 23 maj samma år till
att avse även frågan om kontrollen av miljöfarliga produkter m. m. och
ytterligare sakkunniga tillkallades. De sakkunniga antog be-nänmingen
miljökontrollutredningen. Utredningen avlämnade i april 1972 ett betänkande
angående kontrollen av miljöfarliga varor (SOU 1972: 31) Lag om hälso- och
miljöfarliga varor. Det lagförslag som betänkandet innehåller torde få fogas
till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.
' Riksdagsledamoten, förvaltningschefen Sven
Ekström, ordförande, forskningschefen Lennart Hannerz, överdirektören
Sven-Olof Hedengren, länsrädet Allan Johansson, apotekaren Rune Lönngren samt
avdelningscheferna Knut Medin och Fredrik Trotzig.
' Juristen hos Landsorganisationen Bert Ahlgren,
riksdagsledamoten Kerstin Anér, direktören Bo Helmerson samt
riksdagsledamöterna Einar Henningsson, Eric Krönmark och Einar Larsson. Chefen
för jordbruksdepartementet föreskrev att utredningsarbetet skulle bedrivas på
,två avdelningar, en för informationen på miljövårdsområdet m. m. och en för
kontrollen av miljöfarliga produkter m. m. Sistnämnda avdelning skulle bestå av
samtliga sakkunniga utom Medin och Trotzig.
Prop.
1973:17 10
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts
av vattenöver-domstolen, Göta hovrätt, rikspolisstyrelsen, försvarets
sjukvårdsstyrelse, försvarets forskningsanstalt, försvarets materielverk,
socialstyrelsen, giftnämnden, arbetarskyddsstyrelsen, statens
strålskyddsinstitut, statens bakteriologiska laboratorium, Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), statskontoret, generaltullstyrelsen,
riksrevisionsverket, naturhistoriska riksmuseet, universitetskanslersämbetet,
lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens livsmedelsverk, fiskeristyrelsen,
statens jordbruksnämnd, statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd,
kommerskollegium, näringsfrihetsombudsmannen, koiisument-ombudsmannen, statens
pris- och kartellnämnd, statens institut för kon-simientfrågor, domänverket,
statens provningsanstalt, lantbrukshögskolan, statens växtskyddsanstalt,
statens centrala frökontrollanstalt, statens lantbrukskemiska laboratorium,
institutet för vatten- och luftvårdsforskning, statens veterinärmedicinska
anstalt, statens konsumentråd, varudeklarationsnämnden, länsstyrelserna i
Stockholms, Kalmar, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs och
Västerbottens län, utredningen om hälsovårdsinspektörernas utbildning,
arbetsmiljöutredningen, utredningen om kontrollanstaltema på jordbrukets
område, utredningen rörande kostnaderna för miljövården, utredningen om
spridning av kemiska medel. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Svenska kommunförbundet.
Svenska landstingsförbundet, Apotekarsocieteten, Svenska naturskyddsföreningen,
Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund,
Sveriges hantverks- och industriorganisation. Lantbrukarnas riksförbund.
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges
företagares riksförbund, Svensk industriförening. Kooperativa förbundet (KF),
Riksförbundet för allmän hälsovård och Svenska petroleum institutet.
Yttranden har dessutom inkommit från bl. a.
Sveriges kemiska industrikontor (Kemikontoret), Göteborgs hamn, AB Svensk
laboratorietjänst och Stiftelsen Isotoptekniska laboratoriet.
Remissinstanserna har bifogat yttranden från ett
stort antal myndigheter, tjänstemän och sammanslutningar.
2
Allmänna grunder för en utvidgad lagstiftning om hälso- och miljöfarliga varor
2.1
Huvuddragen av lagstiftningen om s. k. direkt produktkontroll
Vår nuvarande lagstiftning innehåller åtskilliga
bestämmelser om kontroll av kemiska produkter. Kontrollen är av huvudsakligen
två slag. Det ena avser en kontroll över själva produkten, dess sammansättning,
tillverkning, distribution och hantering i övrigt. Det andra slaget tar när-
Prop.
1973:17 H
mast
sikte på skyddet för människan och miljön mot utsläpp från industrier och
andra av kemiska substanser och behandlar på så sätt endast indirekt de
kemiska varorna. Den följande redogörelsen tar upp huvuddragen av vissa
författningar som avser direkt produktkontroll, nämligen giftförordningen
(1962: 702), bekämpningsmedelsförordningen (1962: 703), läkemedelsförordningen
(1962: 701), narkotikaförordningen (1962: 704), PCB-lagen (1971: 385) och
strålskyddslagen (1958: 110). Andra författningar som gäller kontroll över
kemiska produkter är livsmedelslagen (1971: 511) och förordningen (1961: 381)
om tillverkning av och handel med fodermedel m. m., som innehåller regler som
syftar till att livsmedel och fodermedel inte skall bli farliga eller olämpliga
genom tillsatsmedel m. m. Hit hör också författningar angående oljor och
betning av utsäde samt bestämmelser angående utrotning av skadedjur. Bland
författningar som rör en direkt produktkontroll kan också nämnas de som gäller
brandfarliga och explosiva varor. Till lagstiftning som ger möjlighet till
kontroll vid vissa former för hantering av hälso- och miljöfarliga varor hör
arbetarskyddslagstiftningen och vissa bestämmelser angående transport av
farligt gods. Regler som medger en kontroll riktad mot utsläpp och föroreningar
från olika källor finns i miljöskyddslagen (1969: 387). En närmare redogörelse
för nu nämnda författningar som inte redovisas i fortsättningen finns intagen
i utredningens betänkande s. 4763.
Reglerna om kontroll över gifter och andra
hälsofarliga varor finns i giftförordningen. Med hälsofarlig vara förstås varje
ämne eller beredning som med hänsyn till varans egenskaper och användning kan
befaras förorsaka död, sjukdom eller kroppsskada hos mäimiskor (1 §). I förordningen
indelas ämnen hänförliga till hälsofarliga varor i gifter och våd-Uga ämnen (2
§). Till gifterna hänförs dels ämne som endast eller huvudsakligen används vid
framställning av läkemedel och som socialstyrelsen förklarat skola betraktas
som gift, dels annat hälsofarligt ämne, vars hantering är förenad med
synnerligen stor hälsorisk. Till vådliga ämnen hänförs övriga hälsofarliga
ämnen. Vissa varor innehållande hälsofarligt ämne är imderkastade kontroll
enligt läkemedelsförordningen. Hälsofarliga ingredienser avsedda tUl läkemedel
regleras däremot av giftlagstiftningen. Det är varans faktiska hälsofarlighet
som avgör om varan skall falla inom giftlagstiftningen. Förutom varans
egenskaper skall emellertid även dess användning påverka bedömningen av om den
skall falla under giftförordningen eller ej. Till ledning för gränsdragningen
mellan de varugrupper som skall falla inom resp. utom giftlagstiftningens
tillämpningsområde skall giftnämnden låta upprätta och kungöra vägledande
förteckningar över ämnen som är att hänföra till gifter och till vådliga ämnen
(2 §). Föreskriften motiveras främst av att toxikologiska data ofta har ganska
stor variationsbredd och att giftigheten för människor i regel inte kan
uttryckas med någon större noggraim-
Prop. 1973:17 12
het.
Giftnämnden kan förordna om undantag från lagens tillämpning på beredning med
hälsofarliga egenskaper och därvid meddela erforderliga föreskrifter. Som
exempel på sådana undantag kan nämnas, att giftnämnden medgett att
förordningen inte skall äga tillämpning på motorbränsle försett med organisk
blyförening. Som villkor för medgivandet har emellertid genom beslut
föreskrivits bl. a. att mängden bly inte får överstiga vissa gränsvärden. Från
giftförordningens tillämpningsområde är undantagna bl. a. läkemedel,
radioaktiva ämnen samt rusdrycker och tobaksvaror. Beträffande registrerade
bekämpningsmedel äger giftförordningen tillämpning endast såvitt angår
tillverkning och införsel. Vidare gäller undantag beträffande narkotiska ämnen
och beredningar som inte är hänförliga till läkemedel. I fråga om dessa varor
gäller giftförordningen endast i den mån denna inte strider mot
narkotikaförordningen. Giftförordningen tar framför allt sikte på att ge skydd
mot hälsorisker. Syftet är bl. a. att se till att en giftig vara tillverkas,
säljs och handhas så, att den inte av våda förorsakar skador. Ett väsentligt instrument
härvidlag är föreskrifterna om märkning. Detaljerade regler finns beträffande
märkningsskyldigheten. I övrigt föreskrivs i giftförordningen restriktioner i
fråga om tillverkning, import och handel och i viss nian beträffande
användningen av de från hanteringssynpunkt farligaste varorna. Vissa direkta
förbud gäller i fråga om barnleksaker, kläder, material till kläder,
sjukvårdsartiklar och sanitetsartiklar som innebär hälsofara.
Tillsynsmyndighet är giftnämnden.
De gnmdläggande reglerna om bekämpningsmedel finns
i bekämpningsmedelsförordningen. Tillämpningsområdet för förordningen är ämnen
och beredningar som är avsedda att användas till skydd mot egendomsskada,
sanitär olägenhet e. d., förorsakad av växter, djur, bakterier eller virus. Till
bekämpningsmedlen hör en rad olika från varandra inte helt avgränsade
varugrupper, såsom medel mot ogräs o. d., medel mot insekter och andra
skadedjur inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsodling, medel mot ohyra,
insektsmedel i hemmen, råttbe-kämpningsmedel, medel mot svampsjukdomar i
odlingar samt impregne-ringsmedel för trä och textilier m. m. Från
bekämpningsmedelsförordningens tillämpningsområde undantas uttryckligen
läkemedel, konserveringsmedel för livsmedel samt färger, fernissor, tjäror och
andra varor som huvudsakligen begagnas för annat ändamål än som bekämpningsmedel
och som inte genom särskild benämning eller på annat sätt anges vara avsedda
som bekämpningsmedel. En grundläggande princip enligt
bekämpningsmedelsförordningen är att man skall förhindra användningen av
sådana varor som med hänsyn till giftigheten eller skadligheten för människan
och miljön i övrigt inte bör användas som bekämpningsmedel. Enligt
förordningen krävs ett formligt godkännande av myndighet innan ett bekämpningsmedel
får användas. Bekämpningsmedel får sålunda inte saluhållas, överlåtas eller
användas utan att ha registrerats. Det är varje handelspreparat som sådant som
godkänns ge-
Prop.
1973:17 13
nom
registreringen. Förordningen uppställer emellertid inte några detaljregler för
olika typer av medel och anger inte några siffermässiga gränsvärden. I stället
föreskrivs helt allmänt att bekämpningsmedel inte får registreras, om medlet
har sådan giftighet eller eljest bedöms kunna medföra sådan skadlig verkan på
människor, husdjur, vilt, nyttoinsekter eller nyttoväxter att det inte
lämpligen bör användas i bekämpningssyfte. Som exempel kan nämnas att
giftnämnden genom att avslå registreringsansökningarna förbjudit användningen
av aldrin och dieldrin samt en rad DDT-medel fr. o. m. den 1 januari 1970. I
anslutning till registreringen kan myndigheten uppställa särskilda villkor för
användningen. Denna möjlighet har av giftnämnden utnyttjats till att införa
restriktioner som närmast har karaktären av generella förbud, t. ex.
beträffande spridning av buskbekämpningsmedel på vissa lokaler. Utöver bestämmelserna
om registreringstvång finns föreskrifter om tillståndstvång för den som vill
använda eller driva handel med de farligaste bekämpningsmedlen. Särskilda
bestämmelser gäller också om märkning av förpackning till bekämpningsmedel.
En grupp ämnen som visat sig ha stor beständighet i
naturen och som anrikas i näringskedjorna - de polyklorerade bifenylema (PCB) -
har lagts under kontroll genom PCB-lagen. Undersökningar har visat att höga
halter av PCB förekommer främst i vissa fiskarter samt i viss sjöfågel,
rovfågel och säl. PCB anses bl. a. ha en ogynnsam inverkan på fåglarnas och
fiskarnas fortplantningsförmåga. PCB tillverkas inte i Sverige. Ämnena används
huvudsakligen som elektriskt isolerande medium i transformatorer och
kondensatorer. De används även dels inom färgindustrin framför allt som
mjukgörare i bl. a. industrifärger och skeppsbottenfärger, dels inom
byggnadsindustrin såsom komponent i tätningsmassa. Genom PCB-lagen har Kungl.
Maj:t fått bemyndigande att förbjuda eller föreskriva villkor för import,
tillverkning, saluhållande eller hantering av PCB och annan vara vars
miljöfarliga egenskaper betingas av att PCB ingår i varan. Föreslorifter för
tillämpning av lagen finns i PCB-kungörelsen (1972: 34).
Hanteringen med läkemedel regleras i
läkemedelsförordningen. Under förordningens tillämpningsområde ligger varor,
som är avsedda antingen att vid invärtes eller utvärtes bruk förebygga, påvisa,
lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymptom hos människor eller djur eller
att eljest användas i samband med behandling av sjukdom, skada eller kroppsfel
eller vid förlossning. För förordningens tillämpning krävs ytterligare, att
varorna genom beredning, dosering eller doseringsanvisning ställts i ordning i
bruksfärdigt skick. Vissa undantag från huvudregeln föreskrivs. Till
bestämmelsen om läkemedelsförordningens tillämpningsområde har knutits en
bestämmelse som ger socialstyrelsen befogenhet att när så behövs föreskriva,
att läkemedelsförordningen helt eller delvis skall tillämpas dels på vara som
kan användas på samma sätt som läkemedel men som inte ställts i ordning i
bruksfärdigt
Prop. 1973:17 14
skick,
dels på annan vara som i fråga om egenskaper och användning står läkemedel
nära. I fråga om kontrollen över läkemedel uppställs höga krav. Kontrollen
syftar till att garantera att de varor som används som läkemedel är av fullgod
beskaffenhet och att biverkningarna hålls på tolerabel nivå. I förordningen
finns föreskrifter som uppställer vissa kvaUtetskrav på produkterna och som
reglerar tillverkningen, produktkontrollen och handelsvägarna. I fråga om
samtliga läkemedel gäller att de vid utlämnande skall vara fullständigt
deklarerade med avseende på sammansättning samt halt av ingående
beståndsdelar, om inte socialstyrelsen medgett annat. Vidare gäller att yrkesmässig
tillverkning får, med vissa undantag, bedrivas endast av apotek och av den som
har särskilt tillstånd. Rätt att införa läkemedel tillkommer endast den som har
rätt att tillverka eller idka handel med sådan vara, föreståndare för vissa
laboratorier och vetenskapliga institutioner samt den som fått särskilt
importtillstånd. I fråga om handeln gäller att partihandel får bedrivas endast
av den som behörigen tillverkat medlet samt av apotek och den som innehar
särskilt tillstånd att idka partihandel. Detaljhandel med läkemedel får
bedrivas endast av den till vilken Kungl. Maj:t upplåtit statens
ensamförsäljningsrätt. Ett ytterligare led i kontrollen utgör bestämmelser om
handhavandet, förvaringen och transporten av läkemedel. I kungörelsen (1963: 439)
om tillämpningen av läkemedelsförordningen finns dessutom föreskrifter om bl.
a. ordningen inom lokal där läkemedel tillverkas, hålls i lager eller saluhålls
samt om förvaringen av läkemedel. Mest omfattande är kontrollen i fråga om de
farmacevtiska specialiteterna. Beträffande dessa gäller att de inte får
försäljas utan att vara prövade och registrerade hos socialstyrelsen. Med
farmacevtisk speciaUtet förstås standardiserat läkemedel som är avsett att
tillhandahållas förbrukaren i tillverkarens originalförpackning.
Enligt narkotikaförordningen förstås med narkotika
dels sådana läkemedel och hälsofarliga varor som på grund av sina starkt
vanebildande egenskaper eller lättheten att kunna omvandlas i varor med sådana
egenskaper är föremål för Internationell kontroll enligt av Sverige biträdd
överenskommelse, dels sådana varor som enligt förordnande av Kungl. Maj:t
förklarats skola anses såsom narkotika (1 §). Över alla varor som sålimda skall
anses såsom narkotika upprättar och kungör socialstyrelsen en förteckning.
Beträffande kontrollen gäller allmänt att narkotika får importeras,
tillverkas, saluhållas och överlåtas endast för medicinskt eller vetenskapUgt
bruk (2 §). Narkotikaförordningen har i än högre grad än giftförordningen
karaktären av skyddslagstiftning mot varor som vid ett osakkunnigt handhavande
kan orsaka svåra skador. För så gott som all hantering med narkotika krävs
särskilt tillstånd. För import krävs inte bara att den som skall införa varan
är godkänd importör av narkotika utan även att tillstånd meddelats för införsel
av det aktuella partiet. Även för tillverkning fordras dels ett per-
Prop. 1973:17 15
sonligt
tillstånd att tillverka narkotika där det anges vilken tillverkning som får ske,
dels ett särskilt tillstånd för varje parti. TUlstånd för tillverkning krävs
dock inte i fråga om framställning av läkemedelsberedningar på apotek och inte
heller i fråga om framställning i vetenskapligt syfte av narkotika vid vissa
institutioner. Beträffande handeln med narkotika gäller att sådan får bedrivas
endast av den som enligt särskilt tillstånd infört eller tillverkat varan och
den som får driva detaljhandel med läkemedel eUer iimehar tillstånd att idka
handel med varan. Vidare finns bestämmelser om vem som får inneha narkotiskt
ämne eller beredning. Tillståndsgivningen has om hand av socialstyrelsen, som
också utövar tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna.
Lagstiftningskontrollen
över produkter som kan räknas till de kemiska är i vissa hänseenden mest
fullständig beträffande de radioaktiva ämnena och ämnen för användning som
atombränsle. Enligt strålskyddslagen krävs särskilt tillstånd för att bedriva
radiologiskt arbete. Med sådant arbete avses dels arbete med radioaktivt ämne,
dels arbete i vilket används röntgenutrustning eller annan teknisk anordning,
avsedd att utsända joniserande strålning, dels arbete vid anläggning för
utviiming av atomenergi. Strålskyddsmyndighet är statens strålskyddsinstitut.
Beviljar Institutet tillstånd till radiologiskt arbete, skall institutet
samtidigt meddela de föreskrifter som behövs från strålskyddssynpunkt.
Institutet kan också senare när det anses påkallat meddela nya eller ändrade
föreskrifter.
2.2
Utredningen
Utiedningen påpekar inledningsvis att det på många
områden i vårt samhälle förekommer ett stort antal kemiska produkter och
kemiska behandlingsmetoder som är speciellt framställda eUer framtagna för en
mängd olika ändamål Inom industrin, i jordbruket och skogsbruket, inom
medicinen, i hemmen etc. Det rör sig om dels industrikemikalier och
kemlsk-tekniska produkter, dels föremål och materiel av ytterst varierande
slag som har tillverkats av eUer tillsatts eller behandlats med kemiska
substanser. Ca 2 milj. kemiska föreningar är kända och årligen tillkommer på
laboratorier runt om i världen 150 000200 000 nya substanser. Endast en
mycket liten del av dessa kommer emellertid ut i marknaden och många av de
marknadsförda produkterna får inte någon större spridning. Produktsortimentet
förändras kontinuerligt. Helt nya substanser tas i kommersiellt bruk. Nya
användningsområden blir aktuella och sammansatta produkters innehåll varieras.
I
hemmen förekommer, anför utredningen, ett stort antal varor av ke-misk-teknisk
typ. Dit hör t. ex. rengöringsmedel med tillsatser av poly-fosfater, perborat
eller vitmedel. Dit hör även färger, lim, klister, lösningsmedel och
polermedel. Speciella syntetiska produkter är konst-
Prop.
1973:17 16
hartser,
plaster och syntetfibrer. I hemmen används också materiel som behandlats med
kemikalier t. ex. textilier impregnerade för olika ändamål såsom för
skrynkelhärdighet, flamsäkrlng och malsäkring. PCB förekommer i en rad
produkter som hanteras av enskilda. Plaster, som utgör en ständigt stigande
andel av de material man finner i hushållsartiklar, kan innehålla PCB och
tungmetallföreningar som tillsatsmedel. I stigande utsträckning har också
bekämpningsmedel kommit att användas, inte bara i jord- och skogsbruk och
industri utan också i betydande omfattning i de enskilda hushållen. De
produkter som distribueras genom handeln till de enskilda hushållen förekommer
också på arbetsplatserna eller i övrigt imder yrkesmässiga betingelser och där
i regel i större mängder och inte sällan med högre koncentrationer av aktiva
substanser än i hemmen. Vissa varor används i utomordentligt stora kvantiteter.
Dit hör eldningsoljor, motorbränslen, smörjoljor m. m. Även mycket små
tillsatser eller låga föroreningskoncentrationer i produkter med stor total
användningsvolym kan medföra en spridning av avsevärda kvantiteter i naturen.
Särskilt aktuella har under de senaste åren varit dels eldningsoljomas innehåll
av svavel, dels vissa tillsatser till bensin som t. ex. organiska blyföreningar
och vissa klorerade kolväten. Andra varor med stor användning är jordbruks-
och skogsbrukskemikalierna, förutom biociderna även t. ex. gödningsämnen.
Utredningen redogör för föroreningar med vidsträckt
spridning i naturen och anför bl. a. att till dessa har bidragit såväl
utsläppen från industrier m. m. (punktformiga emissioner) som produkter vilka
hanteras av allmänheten i hemmet, I yrkeslivet, trafiken, m. m. (diffusa
emissioner). Att de sist nämnda emissionerna är av mycket stor betydelse har
kommit fram under det senaste decenniet. Man har kunnat konstatera en global
spridning av biocider som t. ex. DDT och av andra klorerade kolväten som t.
ex. PCB. Allt högre halter av vissa tungmetaller har också konstaterats i vår
omgivning. Metaller och metallföreningar har i allt större utsträckning kommit
att ingå i handelsprodukter. Vid destruktion sprids dessa tungmetaller till
naturen. Vissa metaller som förekommer som föroreningar i eldningsoljor sprids
via rökgaser. På motsvarande sätt sprids bly som används som tillsatsmedel i
bensin. Halterna i naturen av sådana giftiga metaller som bly, kadmium, zink
och koppar är numera i närheten av städerna mycket större än för några
årtionden sedan.
I fråga om beständiga ämnens upplagring i naturen
anför utredningen bl. a. följande. Bland kemiska ämnen som människan har tagit
i sin tjänst finns en del substanser som på grund av sina egenskaper - stor
fettiöslighet i förhållande till låg vattenlöslighet förenad med i övrigt stor
kemisk stabilitet - kommit att bli ett av våra dagars speciella problem Inom
miljövården. Exempel härpå är PCB. Dessa ämnens kemiska stabilitet gör dem
svårnedbrytbara i ultraviolett ljus och svårhanterliga
Prop. 1973:17 17
även
för de mikrobiella enzymsystemen. På grund av sin fettiöslighet och låga
vattenlöslighet attraheras de till fettrika vävnader. Genom dessa egenskaper
anrikas de hundra- eller tusenfaldigt eller mer i näringskedjorna. Särskilt
utsatta blir därvid de organismer som befinner sig högst upp i en näringskedja.
En avsevärd del av giftproblematiken förorsakas av sådana produkter med stor
spridning som Innehåller beständiga och anrikande komponenter. Många av de
föroreningar som i dag utgör miljöproblem har släppts ut i små mängder men
under lång tid. De har efter hand kommit att byggas upp till avsevärda depåer.
Nästan alla de under senare tid diskuterade miljögifterna ger exempel på sådan
successiv upplagring. Så t. ex. känner man till att stora depåer av kvicksilver
byggts upp i bottensedimenten i sjöar och kustband. Många beständiga
föroreningar deponeras inte permanent i jord- och bottenmaterial utan kan
cirkulera i ständigt stigande mängder i de biologiska kretsloppen.
Nedbrytningsförloppen för många av de organiska ämnen som nu förekommer i
handeln är dåligt kända. Dotterprodukter med gifteffekt kan tänkas förekomma.
Det är enligt utredningen också saimolikt att vissa tungmetaller som sprids i
naturen kan bilda giftiga organiska föreningar på samma sätt som kvicksilver.
I fråga om produkters menliga effekter konstaterar
utredningen att en produkt med skadliga effekter för människan och hennes miljö
ofta har ett helt spektnim i fråga om sin verkan. Produkten kan påverka de människor
som tillverkar den eller på annat sätt kommer i direkt kontakt med den. Den kan
också sekundärt, om den är beständig, komma att nå mäimiskan t. ex. via
inandningsluft, dricksvatten eller födoämnen. I några fall får den verkan
endast sekundärt och då genom att den koncentrerats upp till farliga nivåer I
de ekologiska näringskedjorna. I andra fall är det direktverkan som avgör
produktens farlighetsgrad. Samtidigt som produkter ger effekter på människans
hälsa kan de ha en verkan på djurvärlden. Även växtlivet kan påverkas även om
det då ofta rör sig om helt andra verkningsmekanismer. Utredningen erinrar om
att åtskil-Uga människor i större eller mindre grad exponeras för kemiska varor
av olika slag i det dagliga arbetet och verksamheten på arbetsplatserna. I
fråga om vissa av dessa varor löper den som hanterar dem en risk för akut
förgiftning eller annan skada om inte skyddsåtgärder vidtas. Åtskilliga
yrkesskador av detta slag förekommer årligen i vårt land. Likaså förekommer
olyckstillbud eller akuta olycksfall i hemmen I samband med handhavandet av
olika kemiska produkter. I endast få fall har gifter som nått människan via
den yttre miljön haft drastiska hälsoeffekter. Några uppmärksammade exempel på
detta finns från Japan.
Särskilt allvarlig och samtidigt svårbedömd är
enligt utredningen frågan om riskerna för effekter genom kronisk exponering
för gifter i mycket låga koncentrationer. Sådana skadeverkningar kan
sammanhänga med antingen att substansen i fråga upplagras i kroppen eller att
sub-
2 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 17
Prop. 1973:17 18
stansen
eUer någon nedbrytningsprodukt från denna eljest xmder sin passage genom
kroppen orsakar skador som inte går tillbaka eller repareras i cellerna. Den
eventuella förekomsten av sådana genom påverkan av miljögifter Inträffade
förändringar är enligt utredningen ytterst svår att fastställa och dessutom
svår att skilja från sjukdoms- och besvärstillstånd som också förekommer
naturligt. Genetiska verkningar på könscellerna, något som alltså inte
manifesterar sig förrän hos avkonaman, kan också I vissa fall vara av dold typ
och blir eventuellt inte observerbara förrän efter åtskilliga generationer.
När det gäller ekologiska verkningar i naturen av gifter är bilden enligt
utredningen ännu mera komplicerad, då de primära verkningarna på enskUda
organismer eller grupper av organismer leder till rubbningar i de Intrikata
balanssystem som är resultatet av organismemas inbördes beroendeförhållanden.
Även när det gäller människans omgivning är frågan om långsiktiga effekter av
små mängder tillförda under lång tid mycket betydelsefull. Denna form av
exposition torde, säger utredningen, i likhet med vad som gäller för människan
själv vara betydligt vanligare än punktvisa större expositioner med akuta,
lätt observerbara verkningar. Verkningar av detta slag på balansen i ekologiska
system är svåra att studera. En liten nackdel för en art kan medföra en fördel
för konkurrerande arter som därigenom ökar i antal. Samma fenomen kan ha
naturliga orsaker.
Mot bakgrunden av denna beskrivning av kemiska
substansers hälso-och miljöfarlighet diskuterar utredningen frågan om
möjligheter tiU kunskap om dessa substansers effekter. Utredningen framhåller
att en övervakning över aUa de ämnen och produkter vars hantering medför risker
för miljön bygger på möjligheten till kunskap om sådana effekter. Här möter
många komplicerade problem och många områden berörs, bl. a. toxikologi, hygien,
genetik, analytisk kemi och ekologi. Eftersom antalet kemiska produkter som
tillförs marknaden varje år är mycket stort och testningsprogrammet är
omfattande och tidsödande finner man att, om man skulle undersöka varje produkt
fullständigt, en utomordentUgt stor utredningsorganisation skulle erfordras.
Ingen sådan imdersökning skulle emellertid ge fullständig visshet om riskema.
Stora svårigheter uppkommer nämligen då man försöker omsätta laboratorieresultat
till verkningar på människan i hennes miljö. Dessa svårigheter förstärks av att
vissa ämnen i kombination med varandra utövar en annorlunda eller större
verkan än summan av verkningarna av de enskilda ämnena eller av ett ämne, s. k.
synergistisk effekt resp. potentiering. Det kan exempelvis ske genom att
avgiftningsmekanismen i levern påverkas, vilket kan leda till att nedbrytningen
av giftiga substanser fördröjs, förhindras eller ändras. Man förfogar t. ex.
ännu inte över någon allmängiltig genetisk testningsmetod som tillåter oss att
dra slutsatser om ett visst ämnes genetiska verkningar på människan. De metoder
som står till buds ger närmast möjligheter till jämförelser av de relativa
genetiska
Prop. 1973:17 19
effekterna
av olika gifter under lika försöksbetingelser. Sammanfattningsvis anför
utredningen att möjUgheterna till kunskap om olika ämnens egenskaper och
effekter i dag är begränsade. De biologiska sammanhangen ute i naturen är
svåra att överblicka och de biokemiska pro-cessema i mäiuilskan är ännu
ofullständigt kända. De vetenskapliga undersökningsmetoderna är också i vissa
fall ofullgångna, vilket påverkar möjligheterna att bedöma om risk för skada
föreligger när man utsätts för ett visst ämne, speciellt under lång tid.
I fråga om behovet av en utvidgad kontroll av
kemiska produkter erinrar utredningen inledningsvis om att omfattande och
oförutsedda epidemiska förgiftningar nyligen har inträffat utomlands, att
anrikning av tunga metaller och perslstenta klorkolväten har konstaterats i vår
miljö, att surhetsgraden i mark och vattendrag har ändrats genom bl. a.
användning av svavelhaltiga fossila bränslen och att sjöar växer igen på grund
av ökad tillförsel av närsalter. Denna erfarenhet visar enligt utredningen
nödvändigheten av stor vaksamhet. Utredningen fastslår att det gäller att så
långt som möjligt förhindra att hälso- och miljöskador av betydelse uppkommer.
Det kräver i sin tur ökade kunskaper och möjlighet för samhället att ingripa
med stöd av lagstiftning. Lagstiftningen för kontroll av kemiska produkter
måste enligt utrednLogen ge möjlighet att snabbt och effektivt kunna utnyttja
de resultat som forskningen frambringar. Utredningen erinrar om att den enligt
sina direktiv haft till uppgift att granska de bestämmelser om kontroll av
miljöfarliga produkter som finns och att därvid närmare undersöka vilka
produkter som inte omfattas av gällande lagstiftning och i vilka avseenden
denna i övrigt inte medger en effektiv kontroll från miljövårdssynpunkt. Efter
en genomgång av gällande bestämmelser på området konstaterar utredningen att
utanför den kontroll som produktlagstlftnlngen och författningar angående
utsläpp av miljöfarliga ämnen ger förekommer i bl. a. industri, jordbruk och
skogsbmk samt i hemmen ett omfattande sortiment av kemiska varor som kräver
uppmärksamhet från miljöskyddssynpunkt. Handelsgödselmedel och vägsalter
sprids i stora mängder och över stora ytor. I hushållen används ett omfattande
antal kemiska produkter, bl. a. färger, läcker, lim och lösningsmedel,
putsmedel samt tvätt-, disk- och rengöringsmedel. Här har hittills tvättmedlen
och de s. k. maskindiskmedlen tilldragit sig den största uppmärksamheten i
mUjöskyddssammanhang. Vidare används i hushållen syntetiska föremål och
material av oUka slag som behandlats med olika kemiska substanser. Frågan
huravida dessa produkter bidrar till miljöförstöring har diskuterats bl. a. i
anslutning till fynden av PCB i vår miljö, och inte minst har den stora
användningen av plaster uppmärksammats. Många verksamheter, även yrkesmässiga
sådana, är enligt utredningen av den beskaffenheten att den speciella miljöskyddslagstiftningen
mot förorenande utsläpp inte kan bli tillämplig. Detta gäller åtskilUga mindre
företag, hänt-
Prop. 1973:17 20
verkare
och andra utan fast arbetsplats. Andra verksamheter är sådana att de inte
resulterar i omedelbart utsläpp eller spridning till vatten, t. ex.
målnuigsarbeten och användandet av tätningsmassa vid husbyggnad. Man måste
enUgt utredningen anta, att även dessa substanser förr eUer senare kommer ut I
miljön. Utredningen framhåller också att substanser i produkter som används i
industrin och hushållen ofta kommer ut i naturen i samband med destruktion,
deponering eller konvertering av produkten eller rester av produkten. För att
ämnen som hälls ut i ett avloppssystem inte skall komma ut i naturen skulle
krävas fullständig rening av avloppsvattnet. En sådan skulle emellertid vara
svår att genomföra och skulle i alla händelser bli mycket dyrbar. För vissa
toxiska eller eljest miljöfarliga substanser gäller dessutom att metoder f. n.
saknas för att avlägsna dem ur avloppsvatten eller rökgaser.
Gällande författningsbestämmelser för direkt
produktkontroll ger enUgt utredningen inte erforderligt skydd mot störningar
eller skada i miljön. De många olika vägar på vilka ämnen kommer ut i miljön
och svå-righetema att upptäcka dem gör det uppenbart att inte heller emissionskontrollen
är effektiv. En förbättring av skyddet kan enligt utredningen vinnas om
gällande lagstiftning för produktkontroll kompletteras på sådant sätt att den
kommer att omfatta alla kemiska produkter som kan befaras ha menliga verkningar
i miljön. Utredningen föreslår därför att den nu gällande, begränsade
lagstiftningen ersätts av en ny lagstiftning som omfattar i princip alla de
kemiska varor som kan befaras medföra hälsofara eller skadUg verkan i miljön.
I fråga om utformningen av en sådan ny lagstiftning
om hälso- och miljöfarliga varor framhåller utredningen att det är nödvändigt
med en flexibel lagstiftning. Bedömningen av riskerna av ett ämne eller en vara
vari ämnet ingår är nämligen enligt utredningen beroende på många, varierande
förhållanden. Utredningen anför att en befarad skadeverkan kan för skilda
produkter behöva mötas med olika åtgärder och att dessutom intensiteten i
ingripandet i det enskilda fallet måste bli beroende av en avvägning mellan å
ena sidan risken med varan och å andra sidan behovet av varan. Utredningen
erimar om att utvecklingen på det vetenskapliga området kräver en fortlöpande
omprövning av gällande regler och beslut. En mera preciserad reglering kan
därför enligt utredningen inte komma i fråga. Den nya lagen föreslås I enlighet
härmed få formen av en central ramförfattning, som innehåller dels allmänna och
gmnd-läggande principbestämmelser om förutsättningarna för import, tillverkning,
handel eller annan hantering av sådana varor, dels bemyndigande att i
administrativ ordning utfärda särskilda tillämpningsförfattnmgar och
föreskrifter.
En ledamot i utredningen, juristen i LO Bert
Ahlgren, har reserverat sig bl. a. mot att utredningsmajoriteten i de allmäima
motiveringarna till lagförslaget enligt reservanten i alltför hög grad
koncentrerat sig på frå-
Prop. 1973:17 21
goma
om den yttre miljön. Det primära syftet med lagen om hälso- och miljöfarliga
varor bör enligt reservanten vara att skydda människorna från de kemiska
skaderisker som föreligger i deras arbete. Mera sekundärt, men därför i och
för sig ej mindre väsentiigt, måste lagens tillämpning syfta till åtgärder för
den yttre miljön, dvs. människan och hennes biologiska miljö. Denna uppfattning
har enligt reservanten inte klart uttalats av utredningsmajoriteten utan denna
konstaterar tvärtom att syftet med en utvidgad lagstiftning främst är att få
ett effektivt förebyggande skydd mot alla de ämnen som kan medföra skaderisker
för människans biologiska omgivning och indirekt för människan själv. Enligt
reservanten är det anmärkningsvärt att fastän det kan objektivt konstateras,
att de mest drastiska och de mest förekommande skaderiskema av en kemisk
produkt träffar mäimiskan direkt I hennes arbetsmiljö, skulle syftet med den
föreslagna utvidgade lagstiftningen i första hand bli att skydda den
biologiska omgivningen och människan i andra hand. Vidare anmärker reservanten
i fråga om samordningen mellan arbetarskyddslagstiftningen och den nu
föreslagna lagstiftningen att enligt utredningsmajoritetens förslag en mycket
diffus kompetensfördelning uppstår mellan berörda myndigheter, vilket i sin tur
får till följd bl. a. att berörda myndigheter kommer att på grund av sådana
flytande kompetensgränser i mycket hög grad lamslås i sitt handlande när det
gäller kontrollen av och åtgärder mot kemiska produkter på våra arbetsplatser.
2.3
Remissyttrandena
Vid remissbehandlingen har utredningens lagförslag
fått ett positivt mottagande. Behovet av en utvidgad och skärpt lagstiftning
för kontroll av hälso- och miljöfarliga varor vitsordas allmänt. Från några
håll framhålls att det är väsentligt att produktkontrollverksamheten enligt lagförslaget
snabbt kommer i gäng. Många remissinstanser är också ense med utredningen om
att det behövs en flexibel lagstiftning för att möta de skilda krav på
ingripanden som olika slags varor kan kräva.
Enligt de remissinstanser som uttalar sig i frågan
fyller utredningens förslag till lag om hälso- och miljöfarliga varor i
huvudsak kraven på en sådan lagstiftning.
Endast
arbetsmiljöutredningen stäUer sig tveksam inför frågan om
miljökontroUutrednlngens förslag kan läggas till grund för en ny generell
lagstiftning om hälso- och miljöfarliga varor.
Samtidigt som flera remissinstanser uttalar sin
positiva syn på behovet av en skärpt lagstiftning ansluter de sig till
reservanten Ahlgrens uppfattning att utredningen lagt alltför stor vikt vid
frågoma om den yttre miljön, medan den enligt dessa remissinstanser primära
frågan om arbetsmiljön kommit i skymimdan. Vissa remissinstanser anser också
att frågan om samordningen mellan arbetarskyddslagstiftningen och den nu
föreslagna lagstiftningen inte är tillräckligt utredd.
Prop. 1973:17 22
Kommunförbundet uttalar att den föreslagna
lagstiftningen innebär en väsentlig utvidgning av samhällets möjligheter till
kontroll av hälso-och miljöfarUga varor i förhållande till nu gällande
bestämmelser om gifter, vådliga ämnen, bekämpningsmedel m. m. Det råder enligt
förbundet inte någon tvekan om att den snabba utvecklingen av nya
ke-misk-tekniska produkter, den ökade kunskapen om dessa produkter och därmed
förknippade risker för mäimiskan som biologisk varelse har skapat ett
angeläget behov av skärpta bestämmelser. Förbundet tillstyrker att en
lagstiftning med i huvudsak den konstruktion, omfattning och syfte som
föreslagits kommer till stånd.
KF anför att mot bakgmnd av efterkrigstidens
expansiva kemisk-tek-niska utveckling, som i särskilt de höglndustrialiserade
länderna, däribland Sverige, visat sig ge symptom på allvarliga biverkningar
på mänskUg hälsa och miljö, måste tillkomsten av en flexibel ramlagstiftning
om hälso- och miljöfarliga varor av det slag utredningen föreslagit anses
mycket angelägen. KF framhåller att eftersom lagförslaget ger myndigheterna en
unik möjlighet att med långtgående restriktioner gripa in i varje led på en
varas väg från dess tillblivelse till den slutliga de-struktionen krävs en
intim dialog mellan myndigheter och näringsliv och vidare en restriktiv
tillämpnuig av lagen så att för närlngsUvet och konsumenterna onödigt
kostnadstyngande och ur interaationell konkurrenssynpunkt betungande
restriktioner kan imdvikas.
Svenska
naturskyddsföreningen uttalar att motiven för en betydande och koncentrerad
satsning från samhällets sida på mlljögiftsfrågorna är uppenbara. Utredningens
betänkande är från naturvårdssynpunkt utomordentligt välkommet. Utredningen
fastslår och det är givetvis ett mycket primärt samhällsintresse att det så
långt som möjligt gäller att hindra att hälso- och miljöskador av betydelse
över huvud uppkommer. Ett oerhört stort antal kemiska preparat av olika slag
används i dag inom en rad skilda områden. Sortimentet ändras snabbt efter hand
genom att nya preparat introduceras och dessa får åtminstone i många fall också
snabbt omfattande spridning. I en sådan situation måste det med tanke på
miljöriskerna vara av största värde att man söker bygga upp ett kontrollsystem
som I första hand siktar på att förebygga skadeverkningar.
Socialstyrelsen uttalar att det är angeläget att
den föreslagna lagen kommer till stånd så fort som möjligt. Den kommer nämligen
att utgöra ett viktigt instmment i samhällets hälso- och miljövårdande
verksamhet. Statskontoret hyser samma uppfattning.
Livsmedelsverket anser utredningens förslag vara
realistiskt och väl avvägt och gör det möjligt att på ett betydligt effektivare
sätt än hittills komma till rätta med olika slags varor som innebär fara för
människans hälsa eller kan åstadkomma skadeverkningar I människans miljö.
Konsumentombudsmannen
understryker behovet av ny lagstiftning
Prop.
1973:17 23
som
gör det möjligt att på bred front ingripa mot kemiska ämnen och beredningar som
kan vara farliga för människors hälsa eUer miljö. Det förslag till lag om
hälso- och miljöfarliga varor som utredningen lagt fram anser ombudsmannen I
huvudsak fylla kraven på sådan lagstiftning.
Sveriges
grossistförbund anför efter att ha berett ärendet med branschföreningen Plast-
och kemikalleleverantörers förening (PKL). Arsimporten av industrikemikalier,
plastråvaror inkl. plasthalvfabrikat uppgår till ca 2,5 miljarder kr., vilket återspeglar
importhandelns roll. I siffran ingår då inte läkemedel, tvål och tvättmedel
samt gödselmedel. Importen är I betydande utsträckning kompletterande, dvs. sådana
produkter som inte tillverkas i landet. Omkring 70 % av importen av organiska
kemikalier är att anse som kompletterande. För oorganiska kemikalier och
grundämnen är motsvarande siffra drygt 50 %. Av basplaster och
plasthalvfabrlkat är 25 % av importen kompletterande till sin karaktär. Det
60-tal företag som är medlemmar i PKL svarar uppskattningsvis för mer än tre
fjärdedelar av denna import. Förbundet har i princip ingen erinran mot de av
utrednmgen föreslagna yttre ramarna för samhällets kontroll av hälso- och
miljöfarliga varor. Lagstiftningens karaktär Innebär stora krav på den myndighet
som skall svara för tillämpningen. Bedömningen av ärenden om hälso- och
miljöfarliga varor kräver bl. a. hänsyn till de internationella
handelspolitiska aspekterna så att inte onödiga tekniska handelshinder skapas.
Förbundet understryker vikten och värdet av att all yrkesmässig och praktisk
erfarenhet av ifrågavarande produkter på bästa sätt tas till vara vid tillämpningen
av lagstiftningen.
Även
kommerskollegium och Kemikontoret tar upp frågan om lagstiftningens
internationella aspekter och uttrycker farhågor för att den föreslagna lagen
skall medföra ökade risker för att nya tekniska handelshinder skapas.
LO framhåller att såväl LO som enskilda fackförbund
vid upprepade tillfällen framfört krav på åtgärder för att komma till rätta med
kontrollen av den flora av kemiska ämnen som i en allt stegrad takt kommer in
i arbetsmiljön som ett resultat av teknisk utveckling och moderna produktionsmetoder.
Ett flertal situationer har under de senare åren inträffat där allvarliga
yrkessjukdomar alltför sent satts i samband med nya kemiska preparat som
Införts i produktionen utan säkra garantier för riskfrihet. I LO:s
miljöprogram, i en rad yttranden till myndigheter, i remissyttranden, överallt
har LO sökt väcka samhällets uppmärksamhet på denna problematik. Även
intemationellt har LO sökt påverka ut-veckUngen härvidlag. Mot denna bakgrund
är det uppenbart att LO med stor förväntan sett fram mot resultatet av
miljökontroUutrednlngens betänkande och fäst stora förhoppningar vid denna
utredning som haft till syfte att finna nya vägar att genom lagstiftning och
samhällelig
Prop. 1973:17 24
tiUsyn
få en mer heltäckande kontroU över denna farliga utveckling. Ett väsentiigt
steg på vägen när det gäller möjligheterna att emå en mer total säkring inom
denna problematik är möjligheterna att erhålla en lagstiftning angående hälso-
och miljöfarliga varor och att bygga upp ett system for tillsyn som garanterar
säkra förhållanden. LO delar härvidlag utredningens uppfattning att man inom
detta utomordentligt dynamiska område måste eftersträva en ramlagstiftning som
på ett smidigt sätt genom komplement av administrativa stadganden kan anpassas
efter den snabba utvecklingen. Sammanfattningsvis konstaterar LO att frågan om
en produktkontroll, framför allt för arbetsmiljöns förhållanden, är en för LO
vital fråga, att den föreslagna lagen om hälso- och miljöfarliga varor enligt
LO:s mening i huvudsak synes täcka behoven men att samordningsfrågorna när det
gäller framför allt arbetarskydds-lagstiftningen är otillräckligt genomlysta.
Arbetarskyddsstyrelsen
framhåller att förslaget är allmängiltigt, dvs. lagen föreslås äga tillämpning
på hälso- och miljöfarliga varor vare sig dessa brukas på arbetsplats eller
annorstädes. Då den föreslagna lagen sålunda är avsedd att gälla jämte
arbetarskyddslagen inom sistnämnda lags tillämpningsområde berörs även
arbetarskyddsstyrelsens ansvarsområde. Härigenom uppstår bl. a.
kompetensfrågor av väsentlig betydelse. I likhet med utredningen finner
arbetarskyddsstyrelsen det vara av största betydelse att en skärpning och
utvidgning av den nuvarande lagstiftningen till skydd för människan och hennes
miljö mot skadliga kemiska produkter snarast kommer till stånd.
Arbetarskyddsstyrelsen anser att syftet med det föreliggande lagförslaget är
mycket angeläget och att förslagets uppläggning som ramlag är lämplig.
Utredningens betänkande speglar emellertid i åtskilliga avsnitt brist på
förståelse för proportionerna mellan produktkontrollens betydelse för
arbetsmiljön resp. för den yttre miljön. Enligt styrelsens mening kan det få
vanskliga konsekvenser, om väsentliga frågor som rör arbetsmiljön kommer att
regleras av en lagstiftning som främst tar sikte på andra områden. Det bör
noga övervägas hur långt en allmän lagstiftning om varor med utgångspunkt från
varans egenskaper (inkl. avsett användningsområde) i handelsledet kan
utsträckas att gälla vid sidan av annan lagstiftning om t. ex. arbetarskydd,
utan att syftena med denna andra lagstiftning skadas.
TCO finner det synnerligen befogat med en skärpt
lagstiftning om skydd mot hälso- och miljörisker. Detta bör kunna skapa större
trygghet för allmänheten samtidigt som det ställer krav på tillverkare,
importörer m. fl. TCO delar utredningens uppfattning att man inom detta dynamiska
område måste eftersträva en ramlagstiftning, som på ett smidigt sätt kan
anpassas till den snabba utvecklingen genom komplettering av administrativa
stadganden. TCO anser emellertid i likhet med reservanten Ahlgren att utredningen
bortsett från att de största hälso- och
Prop.
1973:17 25
skaderiskema
finns i arbetslivet. TCO har de senaste åren fått allt fler belägg för att
utvecklingen i arbetslivet snabbt medför ökade risker för de anställda inom
alla sektorer av arbetsmarknaden. Utan att i och för sig förringa de risker som
möter människan i omgivningen mera allmänt är dessa risker dock förhållandevis
mycket mindre vanliga och farliga än de som möter individen på arbetsplatsen till
följd av kontakt med kemiska ämnen och varor. TCO kan således trots sin
positiva syn på behovet av en skärpt lagstiftning inte acceptera att de
allmänna motiveringarna bakom en ny generell lag om hälso- och miljöfarliga
varor så starkt koncentreras kring miljövård och den yttre miljön över huvud.
Enligt TCO:s mening borde de synpunkter som framförts av ledamoten Ahlgren i
dennes reservation ha lagts till grund för utredningens arbete.
Sammanfattningsvis anför TCO att en samordning med de förslag som
arbetsmiljöutredningen väntas lägga fram är angelägen innan slutgiltig
ställning tas till miljökontroUutrednlngens nu redovisade förslag.
Sveriges industriförbund uttalar sin
tUlfredsställelse över att en samlad översyn av lagstiftningen beträffande s.
k. hälso- och miljöfarUga varor kommit tUl stånd. Den legala och
administrativa splittringen på detta vamområde med olika myndigheter som
ansvariga och olika författningar som reglerat större eller mindre avsnitt
har förorsakat praktiska bekymmer för många företag i förbundets medlemskrets.
Förbundet har också i olika sammanhang haft anledning påtala konkreta
nackdelar och svårigheter som tidigare splittring av ansvaret inneburit. Den
rationalisering I detta avseende som utredningens förslag Innebär är att
välkomna. Vad gäller samordningen har ledamoten Ahlgren en från utredningen i
övrigt avvikande mening och vUl i samma myndighet införliva jämväl
arbetarskyddsstyrelsens befattning med det nu aktuella varuområdet. Förbundet
kan till fullo instämma i den grundsats från vUken han diskuterar att hälso-
och miljöfarliga varor förvisso kan ge upphov till allvarUga arbetsmUjöproblem
och att dessa Ibland kan vara mera överhängande och allvarligare än de problem
som må hota i den yttre miljön resp. hos konsumenterna. På vissa arbetsplatser
överstiger expositionen av dessa varor ibland uppenbarligen de halter man kan
påträffa i den yttre miljön eller för vilka en icke yrkesmässig förbrukare
exponeras. Motsvarande gäller risken för t. ex. synergistiska effekter.
Förbundet delar således de värderingar som Ahlgren uttrycker i sin reservation
men kommer utifrån dem tiU motsatt slutsats. Arbetsplatsens hälso- och
miljöproblem och arbetslivets förebyggande hälsovård och skyddsverksamhet är
så specifika tUl sin karaktär att de tveklöst bäst bevakas genom den myndighet
som har specialkunskap och överblick över hela området. Det måste vara
illusoriskt att tro att handläggningen av arbetsnuljöproblemen såvitt gäller
hälso- och miljöfarliga varor skuUe vinna på att splittras ut från övriga
arbetsmiljöproblem och i stället sammanföras med de mångfasetterade och i
grunden
Prop.
1973:17 26
ofta
helt annorlunda problem som gäller den yttre mUjön och konsumenternas hälsa.
Förbundet är tvärtom övertygat om att det är tUl fördel såväl för det
förebyggande arbetarskyddet som skyddet för den yttre miljön och konsumenterna
om lagstiftning, administration och tillsyn på dessa två stora och väsentliga
områden bevakas av instanser som var och en är specialinriktad på sitt
kompetensområde. Förbundet stöder därmed förbehållslöst utredningsmajoritetens
uppfattning att arbetarskyddslagstiftningen och arbetarskyddsstyrelsen skall
bibehålla sin kompetens också såvitt gäller nu ifrågavarande produkter i
arbetsmiljön och att naturvårdsverkets befattning med hälso- och miljöfarliga
varor i princip skall begränsas till området utanför denna. Självfallet är det
däi"vid nödvändigt att de båda verkens kompetensområden blir ordentligt
fastlagda Uksom att en intim samverkan sker i ärenden som kan överlappa.
Arbetsmiljöutredningen konstaterar att den uppgift
som mUjökon-trollutrednlngen haft sig förelagd varit svårlöst, inte minst på
gmnd av att den inrymmer en rad problem som griper in på eller tangerar områden
där flera olika intressen måste få göra sig gällande och där
förvalt-nirigsmässiga åtskillnader existerar. Dessa förhållanden hade enligt
ar-betsmUjöutrednlngens uppfattning motiverat en genomträngande och utförlig
analys och diskussion av olika frågeställningar som tanken pä en starkt
utvidgad produktkontroll ger upphov tUl. Här föreligger en klar brist I
miljökontrollutredningens betänkande, som gör att arbetsmiljöutredningen måste
ställa sig tveksam inför frågan om betänkandet kan läggas till grund för en ny
generell lagstiftning om hälso- och miljöfarliga varor. Framför allt finner
arbetsmiljöutredningen bristerna i den grundläggande problemgenomgången
besvärande när det gäller att göra en samlad bedömning av den svåra frågan om
det kan vara ändamålsenligt att i en lag söka reglera i pruicip alla hälso- och
miljöfarliga varor oavsett användningsområdet för dessa. Avsaknaden av en
fullständigare ge-uomlysning av problemen gör det också i övrigt svårt att ta
definitiv ställning till den närmare utformningen av de framlagda förslagen
till lagstiftning och organisation. Om man emellertid med miljökontrollutredningen
vill söka fånga upp i princip alla tänkbara skadebringande kemiska varor och
ge möjligheter tUl ingripanden och åtgärder mot dem, är det enligt
arbetsmiljöutredningens mening oundgängligen nödvändigt att man samtidigt ser
till att arbetarskyddets intressen garanteras tillbörligt beaktande vid
tillämpningen. Eftersom den tillämnade nya lagstiftningen inte skall utesluta
tillämpningen av annan existerande reglering t. ex.
arbetarskyddslagstiftningen som också kan ge underlag för åtgärder mot
hälsofarliga varor, måste vidare koordinationsproblemen ägnas särskild
uppmärksamhet så att inte regelsystemet ger upphov till oklarhet och
ineffektivitet. Det vill synas" som om miljökontrollutredningens förslag
ger anledning till oro i båda dessa hänseenden. Arbets-
Prop.
1973:17 27
miljöutredningen
är för sin del inte beredd att acceptera att de allmänna motiveringarna bakom
en ny generell lagstiftning om hälso- och miljöfarUga varor i sådan grad som
skett i miljökontroUutrednlngens betänkande koncentreras kring frågor som
gäUer miljövård och den yttre mU-jön över huvud. Enligt arbetsmiljöutrednmgens
mening borde man vid motivdiskussionerna i stor utsträckning ha tagit fasta på
sådana synpunkter som framförts i reservationen av ledamoten Ahlgren rörande
behovet av ökad produktkontroll till skydd mot hälsorisker bl. a. i arbetslivet.
Den alltför ensidigt inriktade motiveringen till lagförslaget kan befaras leda
till att synpunkter som angår främst den yttre mUjön får en omotiverad dominans
över arbetarskyddsaspektema när åtgärder enligt den nya lagen aktualiseras. De
särskUda svårigheter som möter beträffande samordningen mellan en ny
lagstiftning och arbetarskyddslagstiftningen kan enligt
arbetsmiljöutredningens uppfattning svårligen bemästras enbart med ledning av
miljökontrollutredningens vaga uttalanden på denna punkt och detta förhållande
skapar också betydande risk för negativa följder i arbetarskyddshänseende.
Viktiga förutsättningar för att det skall vara möjligt för
arbetsmiljöutredningen att godta det vittsyf-tande grepp som miljökontrollutredningen
tagit i fråga om tillämpningsområdet för en ny lagstiftning är således att
motivdiskussionen bakom denna lagstiftning breddas så att den kommer att
Inbegripa en analys av behovet av ökat skydd i arbetslivet mot farliga kemiska
varor samt att det skapas klarare riktUnjer för när den nya lagen resp.
arbetarskyddslagen skall tillämpas och därmed även för hur myndighetsansvaret
för bedömningar och åtgärder skall fördelas. Lagförslaget upptar i övrigt flexibla
grundregler som ger möjlighet att i administrativ ordning under vissa allmänt
angivna betingelser besluta om en rad olika kontrollåtgärder. Självfallet bör
det också från arbetsmiljösynpunkt under förut-sätming att de offentliga
arbetarskyddsorganen inte avskärs från ett välmotiverat inflytande på hur
regleringen kommer att tUlämpas vara av värde att möjUghetema finns att allt
efter omständigheterna införa tillståndstvång, förbud, särskilda föreskrifter
eller rapporterings- och uppgiftsskyldighet.
I fråga om den lagtekniska utformningen anser bl.
a. vattenöverdom-stolen att den av utredningen föreslagna lösningen med en
ramförfattning, innehåUande allmänna och grundläggande bestämmelser, och
därtUl fogade särskilda tillämpningsförfattningar är en lämplig väg att uppnå
det av utredningen uppställda målet, en lagstiftning som ger möjlighet tiU
snabba ingripanden och som lätt kan anpassas efter ändrade förhållanden.
Prop. 1973:17 28
3
Lagens tillämpningsområde
3.1
Utredningen
Utredningen framhåUer att syftet med den nya
lagstiftningen främst är att få ett effektivt förebyggande skydd mot alla ämnen
som kan medföra skaderisker för människans biologiska omgivning och indirekt
för människan själv. Utredningsdirektiven behandlar närmast kemiska substanser
och sammansatta kemiska produkter. I enlighet härmed skulle tUlämpningsområdet
för den nya lagen i likhet med vad som gäller enligt giftförordningen primärt
utgöra ämnen och beredningar. Genom en sådan avgränsnlng kommer dels sådana
effekter som buller, skakningar, ljus och mikrovågor, dels sådana olägenheter
som nedskräpning i naturen att ligga utanför lagstiftningen. Med ämnen förstås
enligt Utredningen i detta sammanhang grundämnen och kemiska föreningar, ofta
gemensamt benämnda (kemiska) substanser. Hit hör även biologiska
naturprodukter, t. ex. vissa växtdelar som används som droger. Beredningar
omfattar sådana sammansatta varor som lösningar, emulsioner, pulverblandningar
och pastor. Termerna ämnen och beredningar är gängse i svensk giftlagstiftning
och har sin motsvarighet i utländsk lagstiftning på området. Det kan enligt
utredningen vara tveksamt om vissa syntetiska varor, t. ex. plasterna, skall
hänföras tiU ämnen och beredningar. Enligt utredningen hör plastmassan som
sådan dit men detta gäller knappast när plastmassan blivit särskilt utformad
för ett visst ändamål, t. ex. som leksak eller som emballage.
Utredningen uttalar att giftförordningen syftar
till att ge skydd mot risken för gtftverkan eller annan skadeverkan vid både
akut och kronisk exponering. Av förarbetena till giftförordningen framgår att
ett av rek-visiten för skadeverkan är att den skaU gmndas på kemisk eller
fyslka-lisk-kemisk effekt. Enligt utredningen bör det vara just dessa effekter
från ämnen och beredningar som också omfattas av den nya lagen. Genom att
avgränsa den nya lagen till ämnen och beredningar med nu nämnda effekter kommer
lagen enligt utredningen att få samma tillämpningsområde som giftförordningen
i fråga om produktsortimentet.
Utredningen erinrar om att olika åtgärder med
kemiska varor också kan medföra skada på rent fysikalisk eUer mekanisk väg utan
att varan som sådan reagerar kemiskt eUer fysikaliskt-kemiskt. Exempel på det
är sUikos och asbestos, som uppkommer när damm Innehållande kristallin kiselsyra
eller asbestpartiklar andas In under lång tid. Dessa ämnen är kemiskt ytterst
reaktionströga och verkar primärt genom att de framkallar rent fysikaliska
skador i lungvävnaderna. I fråga om de olägenheter som kan uppkomma genom
nedskräpning, inte minst genom den ökade användningen av olika former av
engångsemballage, erinrar utredningen om att problemet nyligen har varit
föremål för utredning och att
Prop. 1973:17 29
förslag
lagts fram genom betänkandet Ett renare samhälle (SOU 1969: 18). Efter förslag
i prop. 1970: 157 har reglerna i naturvårdslagen (1964: 822) om nedskräpning i
naturen skärpts och dessutom har kommuns ansvar för renhållningen utvidgats
genom kommunala renhåUnings-lagen (1970: 892). Utvidgningen innebär bl. a. att
renhåUnmgen skall avse naturen i dess helhet och ske inte bara när sanitära
skäl fordrar det utan även av trevnadsskäl. Utredningen påpekar att föredragande
departementschefen i propositionen anförde beträffande engångs-emballagen, att
anledning då inte fanns att införa förbud mot användning av engångsglas. I
första hand borde andra åtgärder prövas för att komma till rätta med problemet.
Bl. a. fordrades enligt departementschefen en intensiv upplysningsverksamhet
samtidigt som samhället borde sörja för att avfallet togs om hand och forslades
tiU destruktions-anläggningar. Vidare borde statliga insatser göras i fråga om
utvecklingsarbetet och forslcningen för att få fram mera milj ovänligt förpackningsmaterial.
Utvecklingsarbetet inom förpackningsindustrin borde enUgt departementschefen
intensifieras och Insatser på området stimuleras från samhällets sida.
Departementschefen erinrade om miljökontroUutrednlngens uppdrag att lägga fram
förslag till lagstiftning mot miljöfarliga produkter och framhöll att denna
borde innebära, att förbud mot eller inskränkningar i användnuigen av
miljöfarligt emballagematerial kunde genomföras.
Utredningen
erimar om att en riksomfattande kampanj mot nedskräpning därefter har satts i
gång. Resultatet härav och verkan av de nya bestämmelserna i naturvårdslagen
och kommunala renhållningslagen kan enligt utredningen ännu inte bedömas.
Detsamma gäller de i propositionen angivna åtgärderna för avfallshantering och
forskning. Innan frågan om införande av förbud eller andra restriktioner
beträffande produkter som kan åstadkomma otrevnad genom nedskräpning på nytt
tas upp bör enligt utredningen detta resultat avvaktas. Utredningen är därför
mte beredd att föreslå några nya eller ändrade åtgärder för att komma tUl rätta
med nedskräpningsproblemet. Emellertid bör enligt utredningen den lagstiftning
som nu är i fråga ge möjlighet för Kungl. Maj:t att framdeles om det skulle
vara av särskild betydelse från hälsosynpunkt eller miljöskyddssynpunkt
utfärda förbud eller föreskrifter beträffande tillverkning, import,
saluhållande eller hanteringen I övrigt av material, emballage och andra
föremål, som kan befaras våUa olägenhet ur trevnadssynpunkt eller orsaka skada
på rent fysikalisk eUer mekanisk väg. Härigenom skulle även sådana produkter
som vid sin användning orsakar buller och skakningar kunna läggas under
kontroU. Enligt utredningen är visserligen skyddsbehovet beträffande bullerstörningar
från det sortiment av föremål som nu är i fråga inte särskilt uttalat men
anledning saknas att undanta dessa föremål från de produkter mot vilka Kungl.
Maj:t skall kunna ingripa. Sådant ingripande bör enligt
Prop. 1973:17 30
utredningen
också kunna ske mot tekniska produkter som kan medföra temperaturändringar
eller störningar i form av skUda typer av vågrörelser.
I enlighet med det anförda föreslår utredningen att
under tUlämpningsområdet för den nya lagen läggs ämnen och beredningar som med
hänsyn tUl egenskaper och användning kan befaras medföra förgiftning eller
annan skada hos människor eller skadlig verkan i mUjön. Bestämningen innebär
att inom lagens tiUämpningsområde kommer att ligga varor som kan befaras
medföra skada hos levande organismer inkl. människan genom kemisk eller
fysikalisk-kemisk effekt. Lagen kommer således att omfatta dels de varor som
nu regleras av giftförordningen, dels sådana ämnen och beredningar som kan
befaras ha menlig verkan i människans biologiska omgivning. Även varor som kan
orsaka annan menlig verkan i miljön, t. ex. genom övergödning i vattendrag,
omfattas enligt utredningen av bestämningen. Dessutom bör Kimgl. Maj:t få fullmakt
att tUlämpa lagens bestämmelser även på andra varor än de kemiska.
Förutsättningen för tillämpning av bemyndigandet bör enligt utredningen vara
att det är av särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt.
Härigenom får Kungl. Maj:t möjlighet att ingripa med förbud eller restriktioner
mot bl. a. föremål som med hänsyn till det sätt på vilka de hanteras kan ha t.
ex. skadUga mekaniska effekter eller bullereffekter eller kan medföra avsevärd
otrevnad.
Enligt utredningens förslag skall sålunda inom
lagens tUlämpningsom-råde ligga ämnen och beredningar som med hänsyn till
egenskaper och användning kan befaras medföra skadlig verkan I miljön. Det i
definitionen använda begreppet "skadlig verkan i miljön" bör enligt
utredningen bestämmas med utgångspunkt från att varje för människan ogynnsam
Inverkan på hennes omgivning skall hindras så långt det är möjligt. Meningen är
dock inte att lagen skall kunna användas för att hindra varje mindre
förändring. Miljöförändringar med konsekvenser för växter, djur och även
människan har alltid förekommit som en följd av klimatiska förändringar, djurs
och växters inverkan på varandra och genom mänskliga aktiviteter. De
miljöförändringar som sker genom människans aktivitet och som således är
påverkbara genom människan bör enligt utredningen bedömas med hänsyn tUl sin
betydelse för balansen i naturen. På gmnd av de ännu så länge begränsade
kunskaperna härvidlag måste emellertid varje mbbning i balansen, varje
inverkan på ekosystemen som inte är ringa observeras och bedömas. Förhöjda nivåer
av vissa ämnen i levande organismer eller förändringar i artsammansättning och
individrikedom kan tjäna som varningstecken att någonting håller på att hända
i ett större sammanhang. Utredningen påpekar att den föreslagna lagstiftningen
visserligen ytterst avser att skapa skydd för människor mot direkt skada eller
sådan förändring av hennes livsbetingelser som indirekt kan bli skadlig.
Hänsyn kan emeUertid inte bara
Prop.
1973:17 31
tas
tiU en produkts verkningar på kortare eller längre sikt för människor. Många
gånger kan det vara svårt eller t. o. m. omöjligt att relatera en konstaterad
eller befarad miljöskada eller miljöförändring till en förefintlig eller
framtida risk för människan själv i ett eller annat hänseende. Möjlighet till
skydd måste därför i princip föreligga mot varje vara som kan medföra
förändringar i miljön. En miljöförändring måste emeUertid bU föremål för någon
form av värdering i förhållande till dess betydelse för mäimiskan. Förändringen
bör avse en rubbning av något förhåUande som vi uppfattar som skadlig eller i
varje fall som ej önskvärd.
Från lagens tillämpningsområde bör enUgt
utredningen uteslutas kemiska och liknande varor som redan nu är underkastade
en fullt betryggande kontroll i annan ordning. Hit hör enligt utredningen i
huvudsak samma varor som varit undantagna i giftförordningen och bekämpningsmedelsförordningen,
nämligen läkemedel, fodermedel, tobaksvaror, etylalkohol och radioaktiva ämnen
och i viss utsträckning bl. a. brand-farUga och explosiva varor.
Utredningen påpekar att gällande lagstiftning i
övrigt på flera områden innehåller regler som kan läggas till gmnd för
åtgärder mot hälso-och miljöfarliga varor. SärskUt framhålls att vissa former
för hantering av kemiska varor är föremål för reglering också i annan ordning.
Så t. ex. finns i arbetarskyddslagstiftningen bestämmelser till skydd mot skada
i tillverkningsledet. I andra författningar påträffas föreskriftei som reglerar
transporten av farliga ämnen. Vidare nämner utredningen bl. a. kungörelsen
(1965: 530) med särskilda bestämmelser om betning av vårstråsäd, lagen (1971:
1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten och förordningen (1968: 551)
om begränsning av svavelhalten i eldningsolja. Den nu nämnda lagstiftningen
bör enligt utredningen gäUa vid sidan av lagen om hälso- och miljöfarliga
varor. Eftersom ett och samma ämne kan få olika användningsområden och
förekomma i olika produkter, kan följden bli att ämnet regleras av såväl lagen
om hälso- och miljöfarliga varor som av särskild författning. I den mån
effektivare kontroll av ett ämne behövs i något av de hänseenden som
specialförfattningen reglerar bör denna enligt utredningen åstadkommas genom
ändring i författningen i fråga. I andra hänseenden får en reglering genomföras
med stöd av lagen om hälso-och mUjöfarliga varor. De myndigheter och organ som
nu utövar tiUsyn enligt specialförfattning och har särskUda befogenheter bör
enUgt utredningen aUtjämt utöva denna verksamhet. Myndighet som utses att vara
tillsynsmyndighet enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor har också
skyldighet att beakta bestämmelser som meddelats i speclalförfatt-nlng. De
antydda samordningsreglerna innebär enligt utredningen, att det i första hand
är tUlsynsmyndigheten enligt specialförfattningen som har att reglera den
hantering som författningen behandlar. Den fara som t. ex. kan uppstå genom den
speciella användningen av en vara på
Prop.
1973:17 32
arbetsplatsen
skall aUtså i första hand beaktas av arbetarskyddsmyndigheterna. I fråga om
försäljning och annan hantering av samma vara åvilar kontrollen
tUlsynsmyndigheten enligt den nya lagen. Den angivna kompetensfördelningen bör
enligt utredningen givetvis inte hindra sistnämnda myndighet att göra de
ingripanden mot varan som kan vara motiverade just av den omständigheten att
den utgör en särskUd risk på arbetsplatsen. Utredningen understryker att det
redan nu förekommer ett visst utbyte av information mellan olika organ på
produktkontrollområ-det. Utredningen framhåller betydelsen av att detta utbyte
utökas och att en intim samverkan kommer till stånd mellan organ som I övrigt
bedriver hälso- och miljövårdande verksamhet.
Ledamoten
i utredningen, direktören i Sveriges industriförbund, Bo Helmerson reserverar
sig angående lagens tillämpningsområde och anför bl. a. En av huvuduppgifterna
för utredningen har varit att söka skapa bättre förutsättningar för en vidgad
kunskap beträffande hälso-och miljöfarliga produkters användning och effekter.
TUl fullföljande av detta syfte går emellertid utredningsmajoriteten enligt min
mening längre än vad direktiven föreskriver och praktiska skäl påkallar. Enligt
motiven syftar lagen i praktiken tUl att skapa möjlighet för myndigheter att
följa och kontrollera samtliga kemiska produkter som kommer till användning I samhället.
Denna utredningens ambition kommer också till konkret uttryck i
författningstexten. Ett uttryck för majoritetens ambition i dessa avseenden är
också den konstruktion som föreslås för en "partiell" utvidgning av
lagens tUlämpningsområde. I flera paragrafer i både lag och kungörelse
laboreras nämligen med begrepp som "grupp" av ämnen och beredningar
samt "slag" av ämnen och beredningar bland vilka hälso- och
miljöfarliga varor förekommer. Hur dessa "grupper" och "slag"
skall bestämmas och definieras framgår varken av författningstext eller motiv.
Tillämpningen av dessa speciella bestämmelser blir således helt och hållet
beroende på helt subjektiva definitioner och det är uppenbart att man då i
själva verket skapat en alldeles obegränsad kompetenssfär.
Ledamoten
i utredningen, riksdagsledamoten Kerstin Anér, reserverar sig mot
utredningsmajoritetens förslag att hanteringen av engångsemballage i och för
sig skulle kunna regleras med stöd av lagen om hälso-och miljöfarliga varor men
att det på detta stadium inte skulle finnas skäl att införa några närmare
bestämmelser om hanteringen. I reservationen föreslås att i en
tillämpningskungörelse införs ett generellt pantsystem för bryggeriglas med
bemyndigande för naturvårdsverket att fastställa pantens belopp.
Prop.
1973:17 33
3.2
Remissyttrandena
Utredningens förslag till avgränsnlng av
lagstiftningens tillämpningsområde mottas övervägande positivt av
remissinstanserna. Från en del håll föreslås dock att det varusortiment på
vUket lagen avses få tillämpning skall utvidgas. Från andra håll påyrkas att
sortimentet skall begränsas eUer preciseras. I fråga om samordningen med och
gränsdragningen mot annan lagstiftning framförs synpunkter från många håll.
LO
konstaterar att tillämpningsområdet för den nya lagen enligt utredningens
förslag skall vara ämnen och beredningar i likhet med vad som nu gäUer I
giftförordningen. Med denna avgränsnlng faller, uttalar LO, vissa riskområden
utanför lagen, särskilt om man som utredningen gör fastslår att ett av
rekvisiten för skadeverkan är att den skall grundas på kemisk eller
fysikalisk-kemisk effekt. Det innebär att sådana skadeverkningar som sUikos
eller asbestos, som är att betrakta som mer rent fysikaliska effekter, kommer
att ligga utanför denna möjlighet till produktkontroll. Även sådana
fysikaliska faktorer som buller eller mekaniska effekter som sårskador kommer
att lämnas utanför. Från tillämpningsområdet för lagen utesluts i övrigt
enligt utredningens förslag kemiska och liknande varor för vilka redan
föreligger ett betryggande skydd beträffande eventuella skadeverkningar och
vilka lämpligen bör regleras genom speciallagstiftning. Hit hör t. ex.
läkemedel och radioaktiva ämnen. Lagen kommer alltså att omfatta dels de varor
som nu regleras av giftförordningen, dvs. de hälsofarliga varorna, dels de
ämnen och beredningar som kan befaras ha menlig inverkan på människans
biologiska omgivning. Enligt förslaget ges emellertid möjlighet för Kungl.
Maj:t att tillämpa lagens bestämmelser även på andra varor som har särskild
betydelse från hälso- och miljöskyddssynpunkt. LO säger sig ha förståelse för
att man i detta mycket svåra komplex i dagens läge väljer att följa
huvudprinciperna 1 den existerande giftförordningen men ser med
tillfredsställelse att man genom ett särskilt stadgande öppnar en möjlighet tUl
anpassning i framtiden, när man har en bättre överblick över möjligheterna till
samordning med en reviderad arbetsmiljölagstiftning inom detta fält.
Arbetarskyddsstyrelsen anser att varusortunentet
bör vidgas. Det varuområde som skall omfattas av lagen är enligt styrelsens
åsikt från arbetarskyddssynpunkt för begränsat för att helt tUlfredsstäUa
behovet. Styrelsen anser att utöver ämnen och beredningar bör även material och
tekniska anordningar där så erfordras omfattas av lagen för att ämne från
materialet eller anordningen uite skaU skada människor eller miljö. Utredningen
föreslår att Kungl. Maj:t bemyndigas att förordna om lagens tillämpning beträffande
andra varor än ämnen och beredningar. Det anges även att i bemyndigandet ligger
att bestämmelserna om förbud, tUlstånd m. m. skall kunna tillämpas beträffande
närmare angivna pro-
3
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 17
Prop. 1973:17 34
dukter,
t. ex. material av olika slag och föremål. Styrelsen anser emellertid, att
beträffande nyss angivna material och tekniska anordningar är riskerna för
skada på arbetstagare alltför stora för att sådant material och sådana tekniska
anordningar inte skall omfattas av huvudstadgandet om hälso- och mUjöfarliga
varor. Till sådant farligt material hör kadmiumhaltigt lod och mässingband,
kadmierat material, beryllium-koppar, blyhaltig brons, vissa plastartiklar med
kvarts eller asbest som fyllningsmedel, expanderad plast med rester av
omvandlat "blåsmedel", asbesthaltiga skivor, vissa svetselektroder,
slipmedel innehållande kvarts, inmurningsmassor m. m. Tekniska anordningar som
är aktuella i sammanhanget kan t. ex. vara bilkylare utförda i kadmiumhaltigt
material, tankar som är målade med blyhaltig färg, slipskivor innehållande
bly-eller antimonföreningar, lysrör som innehåller berylliumförening eller
elektronisk utrustning som innehåller beryllium. Motiven för att undanta
kvarts, asbest och liknande ämnen från produktkontrollen är enligt styrelsen
tvivelaktiga från medicinsk synpunkt. Avgörande bör vara att människor har
skadats vid arbete med kvarts- eller asbesthaltiga material och att det visat
sig att den bristande kännedomen om närvaron av dessa farliga substanser haft
betydelse för skadans uppkomst. Styrelsen anser att den omständigheten att
vissa kemiska varor kan skada människokroppen på fysikalisk eller mekanisk i
stället för på kemisk väg inte skall medföra att dessa varor undantas från
produktkontrollen. Utredningens förslag att lagen skall kunna göras tillämplig
även på andra varor än ämnen och beredningar kan enligt styrelsen ha stort
värde från juridisk beredskapssynpunkt. A andra sidan kan man inte bortse från
att lagen lätt kan förlora i pregnans, om den skall tillämpas såväl beträffande
kemikalier som t. ex. motorsågar i fråga om alla med detta föremål förbundna
risker. I så fall torde samordningsproblemen i förhållande till annan
lagstiftning ytterligare förstoras.
Naturvårdsverket framhåller aUmänt svårigheterna
att avgränsa de varor som skall anses hälso- och mUjöfarliga. Utredningen har
förutsatt att en kartläggning av det kemiska produktområdet skall kunna genomföras
genom tillsynsmyndighetens försorg. På grundval av en sådan kartläggning torde
kontinuerliga bedömningar få göras om belastningarna på miljön av kemiska
ämnen med tänkbara hygieniska och ekologiska verkningar. Likaså får
utredningar göras angående ursprung och distributionskanaler för produkter
innehållande sådana ämnen. Den avsedda kartläggningen kommer att bl. a.
möjUggöra en precisering av området för hälso- och mUjöfarliga varor. Enligt
utredningens förslag skall Kungl. Maj:t avsevärt kunna utsträcka lagens
räckvidd. Omfattningen av detta bemyndigande kan väcka vissa principiella
betänkligheter. Behovet av beredskap I oförutsedda situationer är emellertid
påtagligt. Verket avstår därför från att föreslå någon begränsning av
bemyndigandet men förutsätter att en sådan bestämmelse måste tUlämpas
restriktivt.
Prop. 1973:17 35
Utredningen om spridning av kemiska medel anser att
de grundläggande begreppen, i förslaget preciserade som "ämnen och
beredningar", bör klarläggas genom ytterligare motivuttalanden. Bl. a.
synes utredningens uttalanden om huruvida vissa syntetiska varor är att
hänföra till gruppen ämnen och beredningar ge rum för tvekan beträffande möjligheterna
att tUlämpa lagen på sådana färdiga produkter i vUka ingår ämnen och
beredningar. Bestämmelserna bör kompletteras för att erforderlig klarhet skall
vinnas i detta avseende.
Svenska petroleum institutet uttalar bl. a. att en
produktkontroll måste begränsas till varor som är eller skäligen kan misstänkas
vara hälso- och/eller mUjöfarliga vid normal användnuig. Utredningen har i sitt
förslag gått längre och synes vUja bereda den tilltänkta tillsynsmyndigheten
möjlighet att kontrollera samtliga kemiska produkter. I realiteten skulle en
strikt tillämpning av dessa bestämmelser komma att omfatta praktiskt taget
petroleumindustrins hela varusortiment. Tillförlitliga kvalitativa och
kvantitativa data om olika petroleumprodukters sammansättning, miljö- och
hälsoeffekter samt motsvarande data beträffande de ämnen som blidas vid sådana
produkters förbränning och användning i övrigt under skilda förhållanden är
det emellertid synnerligen svårt, om ens möjligt, att få fram. Vidare
framhåller Institutet att det för petroleumindustrins vidkommande inte enbart
är en produkts sammansättning som sådan, som kan konstituera en hälso- eller
mUjörisk. Det är i minst lika hög grad en kombinationseffekt, där såväl petroleumprodukten
som den tekniska utrustningen är av betydelse.
Kemikontoret anför. Den föreslagna lagen är
tiUämplig på hälso- och mUjöfarliga varor, varmed avses ämnen och beredningar
som med hänsyn till egenskaper och hantering kan befaras medföra förgiftning
eller annan skada på människor eUer skadlig verkan i miljön. Med uttrycket
"kan befaras" bör enligt Kemikontorets mening förstås, att hälso- och
miljöfarligheten är konstaterad eller att kvalificerad misstanke om sådan
farlighet föreligger. Självklart kan därvid Inte komma i fråga att ett löst
framkastat påstående av enskilda personer må de kalla sig forskare eller ej
får leda till att en vara klassas som hälso- och mUjöfarlig för att med stöd av
den nya lagstiftningen underkastas olika slag av restriktioner. I likhet med
reservanten Hehnerson måste Kemikontoret därför bestämt hävda, att lagens tillämpningsområde
verkligen skall avse hälso-och miljöfarliga varor och inte utsträckas att
omfatta "hela det kemiska vamområdet", något som också saknar stöd i
direktiven. Redan 1 den nuvarande giftlagstiftningen förekommer en definition
på hälsofarlig vara till vilken utredningens förslag nära anknyter. Utredningen
har inte lyckats att på motsvarande sätt finna en entydig definition för
mUjöfarlig-het. Visserligen talar lagmmmet om "skadlig verkan på
miljön", men i betänkandet förekommer glidningar och uttänjningar av detta
begrepp, som Kemikontoret måste vända sig emot. Sålunda framhåller utred-
Prop.
1973:17 36
ningen
att även varor som kan orsaka annan "menlig" verkan i miljön omfattas
av lagen. Vidare gör utredningen ytterligare en utläggning av begreppet
"skadlig verkan i miljön", där detta framställs som en "mbbning
av något förhållande som vi uppfattar såsom skadlig eller I varje fall ej
önskvärd". Kemikontoret vUl för sin del bestämt vända sig mot sådan vidsträckt
uttolkning av skadebegreppet, som kan tas till intäkt för vittgående åtgärder
mot snart sagt vilka varor som helst. På begreppet "skadlig verkan på
miljön" måste ställas skäliga kvalifikationskrav på motsvarande sätt som
nu sker för hälsofarliga varor.
Skogsstyrelsen påpekar att i motiveringarna till
vad som avses med "skadlig verkan i miljön" nämner utredningen
"negativa ekologiska verkningar". För tolkningen av vad som därmed i
detta sammanhang bör avses vill skogsstyrelsen som sin åsikt framhålla, att det
måste gälla en mera bestående balansrubbning av ett visst ekosystem med för
traktens miljöförhållanden negativ verkan och inte en tUlfällig förändring
inom ekosystemet i fråga. Som ett exempel på en förändring av sistnämnda slag
kan anföras skogsbrukets lövregleringar i barrskogsåter-växter. Utredningen
synes ytterligare mena att inte enbart negativa ekologiska verkningar skall
betraktas som skadlig inverkan i miljön. Man anför nämligen att möjlighet tUl
skydd i princip måste föreligga mot varje vara, som kan medföra en för
människan ogynnsam förändring av miljön, samt att som ogynnsam bör avses sådan
förändring "som vi uppfattar såsom skadlig eller i varje fall ej
önskvärd". Det vore enligt skogsstyrelsens mening alltför vittgående att
genom en lag om hälso- och miljöfarliga varor även reglera miljöförändringar
som ej i sig är skadliga utan endast "ej önskvärda".
Miljöförändringar som enbart påverkar allmänna trivselförhållanden eller
rekreativa Intressen eller som Inte är önskvärda enbart med utgångspunkt från
estetiska värderingar bör uteslutande regleras genom de instrument som
naturvårdslagen nu erbjuder eller för ändamålet kan behöva kompletteras med.
Vattenöverdomstolen kritiserar utredningens förslag
att Kungl. Maj:t får bemyndigande att göra lagen tillämplig på andra varor än
kemiska. Bemyndigandet blir alltför omfattande. Det är enligt domstolen mindre
lämpligt att låta en produktkontrollagstiftning omfatta även sådana typiska
immissioner som buller och skakningar.
Även kommerskollegium och utredningen om spridning
av kemiska medel ifrågasätter om det för andra produkter än ämnen och beredningar
krävs en så snabb handläggning att detta motiverar att Kungl. Maj:t i enlighet
med utredningens förslag ges fullmakt att, utan riksdagens hörande, tillämpa
lagens bestämmelser även på andra varor än kemiska produkter.
Statens strålskyddsinstitut erinrar om att
institutet fått Kungl. Maj:ts uppdrag att i samråd med arbetarskyddsstyrelsen,
socialstyrelsen, försvarets forskningsanstalt och försvarets sjukvårdsstyrelse
utreda frågan
Prop. 1973:17 37
om
tiUsyn av användningen av icke-joniserande strålning, särskilt med avseende på
skydd för allmänheten, samt till Kungl. Maj:t inkomma med förslag bl. a. tUl
författningsbestämmelser. Eftersom icke-joniserande strålning även är ett
hänföra till vågrörelser bör man enligt strålskyddsinstitutets uppfattning
avvakta utredningens resultat innan beslut fattas om att eventuellt tUlämpa
möjligheten att Kungl. Maj:t föreskriver att lagen skaU gäUa även käUor för
icke-joniserande strålning.
Enligt konsumentombudsmannens mening behövs
ytterligare lagstiftning för att ett tillfredsställande hälso- och mUjöskydd
skall kunna uppnås även när det gäller andra varor än sådana som kan betecknas
som kemiska. Detta problemkomplex är emellertid synnerligen omfattande och
kräver enligt konsumentombudsmannen närmare överväganden än dem som utredningen
redovisat. Bestämmelserna kan få betydelse för ett brett sortiment av varor
inom ett stort antal branscher. De motiv utredningen redovisat tUl sitt förslag
att Kungl. Maj:t får bemyndigande att göra lagen tillämplig på andra varor än
kemiska är mycket knapphändiga. Av motiven synes dock kunna utläsas att
paragrafen tillkommit i första hand för att göra det möjligt att ingripa mot
en-gångsförpackningar. Enligt konsumentombudsmannen behövs olika medel för att
komma till rätta med de problem som engångsförpack-ningar medför från
miljövårdssynpunkt. I vissa fall torde därvid förbud mot engångsförpackningar
böra övervägas. För att uppnå en effektiv ordning härvidlag synes dock inte den
av utredningen anvisade vägen med en mycket allmänt formulerad bestämmelse
som täcker alla varuslag vara den lämpligaste. Skyddsreglerna bör mer direkt
anknyta till de fall som man avser att reglera. Mot denna bakgrund förordas att
det framlagda förslaget begränsas till att avse endast kemiska ämnen och
beredningar.
Giftnämnden erinrar om det nyligen framlagda
förslaget om transport av farligt gods (Ds K 1972: 5). Här föreslås att ett
hanteringsmoment, nämligen transport, för en rad farliga varor skall göras till
föremål för en gemensam ramlag jämte tUlämpningskungörelse att administreras av
en och samma myndighet (kommerskollegium). Detta förefaller giftnämnden
rimligt och realistiskt i nuvarande läge, även om giftnämnden inte kan
underlåta att peka på nackdelarna med att ett särskUt led i hanteringen av
farliga varor på detta sätt får en egen lagstiftning, administration och
tillsyn.
Försvarets sjukvårdsstyrelse konstaterar, att
utredningen lagt fram sina förslag utan särskUt hänsynstagande till de
speciella förhållanden under vilka krigsmakten har att verka. Krigsmakten måste
öva och planera för sin insats under extraordinära förhållanden. Olika delar
av övnings- och utbildningsverksamheten måste därvid ske med olika grad av
närhet till realistiska förhållanden. Behov föreligger sålunda av bestämmelser
som möjliggör upprätthållandet av den allmänna i clvUsamhället
Prop.
1973:17 38
gäUande
målsättnuigen utan försvårande av krigsmaktens uppgift och verksamhet.
Utredningens förslag till lag och kungörelse om hälso- och miljöfarliga varor
liksom kommande tillämpningsbestämmelser till dessa kan förväntas bli mycket
besvärande för vissa delar av krigsmaktens verksamhet. Bestämmelserna kommer
således att skapa problem för fältmässig verksamhet och för annan verksamhet
som på gmnd av krigsmaktens uppgift skiljer sig från motsvarande civila
verksamhet. Styrelsen erinrar om att krigsmakten nu kan undantas från
tillämpningen av giftförordningen, om så erfordras. Motsvarande
undantagsmöjlighet måste i än högre grad gälla så generella bestämmelser som
utredningens lagförslag om hälso- och miljöfarliga varor. Sjukvårdsstyrelsen
föreslår därför, att sådan bestämmelse införs I lagen eller kungörelsen att myndighet
inom krigsmakten bUr tillsynsmyndighet för lagens efterlevnad inom krigsmakten.
Inflytande för den civUa myndighet som blir högsta centrala tiUsynsmyndighet är
ofrånkomligt och kan väl tillgodoses med denna organisation. Erforderliga
tmdantagsbestänmielser och kompletterande föreskrifter gällande krigsmakten
bör sålunda utfärdas i samråd mellan krigsmaktens företrädare och den centrala
civila tUlsynsmyndigheten i överensstämmelse med vad som gäller enligt den nya
livsmedels-lagstiftningen. Försvarets materielverk åberopar liknande synpunkter
och framhåller att, om man för krigsmaktens del skall undvika aUtför besvärande
och funktionshindrande verkningar, det är nödvändigt att i den nya lagen eller
särskild kungörelse regleras hur och för vilken verksamhet krigsmakten får
utfärda särbestämmelser. Sådana särbestämmelser som behövs för verksamhet som
avviker från civil verksamhet fömt-sätts inte minska säkerhetsnivån utan enbart
utforma uppställda säkerhetskrav på sådant sätt att de kan tillämpas så
realistiskt och så litet kostnadshöjande och verksamhetshämmande som möjligt.
F. n. har krigsmakten särbestämmelsemöjligheter beträffande bl. a. brandfarliga
varor och explosiva varor. Dessutom finns undantagsmöjligheter för krigsmakten
bl. a. i giftförordningen. Särbestämmelsemöjligheter måste i ännu högre grad
erfordras för så generella bestämmelser som lagförslaget innehåUer. Nuvarande
särbestämmelsemöjligheter beträffande brandfarliga varor och explosiva varor
har resulterat i omfattande bestämmelsesamlingar inom krigsmakten, utarbetade
i samråd med berörda civllmyndigheter. Liknande finns även bl. a. inom
hälsovårdsområdet. På motsvarande sätt kan även beträffande hälso- och
miljöfarliga varor utarbetas bestämmelsesamlingar.
I fråga om gränsdragningen mot annan lagstiftning
anför livsmedelsverket. Utredningen föreslår att från lagens
tillämpningsområde skall undantas bl. a. läkemedel och fodermedel med
motivering att dessa varor regleras genom särskild lagstiftning. Sistnämnda
förhållande gäller också livsmedel. Utredningen har emellertid i lagtexten inte
undantagit livsmedel. Utredningen har i stället ansett att dessa utan särskilt
förordnande härom kommer att ligga utanför den föreslagna lagstiftningen.
Prop. 1973:17 39
Livsmedelsverket
är emellertid inte helt övertygat om denna uppfattning. Med visst undantag i
fråga om läkemedel är livsmedelslagstiftningen tiUämplig på alla varor, som
enligt definitionen på Uvsmedel i 1 § livsmedelslagen är avsedda att förtäras
av människor, och kan till-lämpas på livsmedel vare sig de är tjänliga som
människoföda eller inte. Ett otjänligt livsmedel kan medföra förgiftning eUer
annan skada på människor och i så fall skulle vid sidan av
livsmedelslagstiftningen också lagen om hälso- och miljöfarliga varor kunna bli
tiUämplig. Samma förhåUande gäller ämnen som används som livsmedelstillsatser,
eftersom dessa är avsedda att förtäras av människor och därmed faller under begreppet
livsmedel. Enligt livsmedelsverkets uppfattning utgör livsmedelslagstiftningen
ett fullt tillräckligt skydd mot skadliga eller eljest otjänliga livsmedel. Med
hänsyn härtiU och för att undvika att dubbel lagstiftning kan komma att
tUlämpas på livsmedel och tUlsatser till dessa, ifall de kan antas vara hälso-
eller miljöfarliga, anser livsmedelsverket att lagen om hälso- och
miljöfarliga varor måste kompletteras med ett uttryckligt undantag för varor på
vilka livsmedelslagen är tilllämplig.
Enligt
vattenöverdomstolen bör som utredningen anfört från den föreslagna lagens
tillämpningsområde undantas läkemedel och radioaktiva ämnen. Om ytterligare
undantag skall göras kan däremot enligt domstolen vara tveksamt. Varken
fodermedel, tobaksvaror eller etylalkohol är typiskt hälso- och miljöfarUga
varor. Om någon gmpp av sådana varor skall undantas från lagens
tillämpningsområde, bör det i första hand vara de som redan nu är underkastade
kontroll i annan ordning, dvs. Uvsmedel, och inte de som saknar sådan särskUd
kontroll. I vart fall synes det omotiverat att uttryckligen undanta endast
vissa varor som faller under Uvsmedelslagstiftningen, nämligen etylalkohol och
vissa slag av tobak. Med det vidsträckta tillämpningsområde som föreslagits
kommer lagen att i vissa avseenden sammanfalla med tUlämpningsområdet för
miljöskyddslagstiftningen. Bl. a. gäller detta avfallshanteringen. Enligt
utredningen skall lagen sålunda omfatta t. ex. oskadliggörande av hälso- eller
miljöfarliga varor. Behandling eller deponering av avfall är emellertid
samtidigt miljöfarlig verksamhet i miljöskyddslagens mening och I betydande
omfattning underkastad koncessionsplikt enligt denna lag (2 § miljöskyddskungörelsen
1969: 388). Det är enligt domstolen uppenbarligen inte avsikten att
miljöskyddslagstiftningens prövningsförfarande skall sättas ur spel genom den
föreslagna lagen. Föreskrifter som med stöd av lagen utfärdas med avseende på
avfallsbehandlingen av vissa varor eUer gmpper av varor bör därför av
miljöskyddsmyndigheterna beaktas som minimikrav som under alla omständigheter
måste uppfyllas. Ingenting hindrar däremot att ännu strängare föreskrifter
meddelas i mUjöskyddsärendet om så påkallas för att uppfylla miljöskyddslagens
krav.
Prop. 1973:17 40
Koncessionsnämnden för miljöskydd säger sig utgå
från att föreskrifter rörande hanteringen av viss vara som meddelas med stöd
av lagen om hälso- och miljöfarliga varor inte kommer att utgöra hinder för att
ytterligare föreskrifter om varans hanterande i visst fall meddelas vid
tUlämpningen av mUjöskyddslagen.
4
Bestämmelser om försiktighetsmått och om kontroll från samhällets sida
4.1
Utredningen
Utredningen framhåller att utgångspunkten för dess
förslag till försiktighetsmått vid hanteringen och till kontroll från
samhällets sida är att varje för människan och hennes omgivning ogynnsam
inverkan från en vara skall förhindras eller förebyggas så långt det är
möjligt. Med denna målsättning bör enligt utredningen redan för den som
tillverkar, Importerar, saluför eller eljest hanterar en vara gälla att han
skall vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som kan
fordras för att motverka att varan får skadliga verkningar. Helt allmänt måste
gälla att all hantering av varor som kan utgöra en risk för hälsa och miljö
skaU präglas av kunskap, noggrannhet och ansvarskänsla. Den som tillverkar
eller importerar varan skall i första hand själv bedöma vilka skadeförebyggande
åtgärder som behövs. Han måste bedöma risken och vilka försiktighetsmått som
behöver vidtas inom ramen för de allmänna reglerna härom. För att kunna
fullgöra denna skyldighet skall han i första hand, så långt det kan anses
skäligt, klarlägga vUka ämnen den av honom tillverkade eller importerade varan
innehåller och vilka effekter för hälsan och miljön dessa ämnen kan ha i
förhållande till varans avsedda eller beräknade användning.
Utredningen erinrar om att undersökningsplikten
såvitt gäller hälsoeffekten inte är någon nyhet. Redan nuvarande bestämmelse i
giftförordningen Innebär att tillverkaren, importören och den som saluför en
hälsofarlig vara skall ha kännedom om varans egenskaper av hälsofarlig art och
vidta vissa åtgärder på grund härav. Bl. a. åligger det den som från
tillverkningsställe eller försäljningsställe lämnar ut sådan vara att se till
att varan är märkt på sådant sätt att riskerna för förgiftning eller annan
skada genom varan begränsas. Av märkningen skall framgå vilka ämnen som gör
varan hälsofarlig. Märkningsskyldigheten för med sig att klarhet i första hand
skall föreligga om varans sammansättning så att de i varan ingående ämnena -
och hit hör även föroreningarna - kan klart och tydligt identifieras. I fråga
om bekämpningsmedlen är undersökningsplikten än strängare. Det
registreringskrav som gäller för dessa medel innebär att registreringssökanden
skall kunna lämna ingående uppgifter om produktens egenskaper i olika
hänseenden.
Prop. 1973:17 41
Frågan hur långt kravet på undersökningsskyldighet
skall sträcka sig bör enligt utredningen besvaras så, att innan en kemisk vara
saluhålls skall den, så långt det är praktiskt genomförbart, vara undersökt
beträffande sin sammansättning Inkl. föroreningar. Avsteg från regeln bör
till-låtas endast om det på grund av erfarenheter och vetenskapens senaste rön
är uppenbart, att varan är harmlös från hälso- och miljösynpunkt. Regeln
innebär enligt utredningen ätten företagare måste vidta aktiva åtgärder för
att förvissa sig om sammansättningen av sin vara. I fråga om effekterna hos en
produkt bör undersökningen avse såväl de I produkten Ingående ämnena som
kombinationen av ämnen I produkten och omfatta både avsedda och andra effekter.
Undersökningsskyldigheten bör enligt utrednmgen omfatta alla kända riskaspekter
och sträcka sig så långt som undersökningsmetodik m. m. tillåter. Skyldigheten
blir sålunda beroende av bl. a. vad som är känt beträffande de toxikologiskekologiska
verkningarna hos ämnena eller ämneskombinationerna eller hos närstående ämnen.
I fråga om vad som skall anses känt om de hälso- och miljöfarliga verkningarna
bör enligt utredningen kunna krävas att den som ägnar sig åt yrkesmässig
tillverkning, import och handel fortlöpande håller sig underrättad om
forskningen på området och den tekniska utvecklingen. En bedömning av ett ämnes
farlighet för människan och miljön Icräver tillgång till uppgifter av vitt
skilda slag såsom t. ex. nedbrytnmgsbetlngelsema i den miljö där ämnet kan
antas hamna, effekten på levande organismer av ämnet eller dess
nedbrytningsprodukter, ämnets nedbrytningsprodukter vid destruktion under
olika betingelser osv. Hur långt undersökningsskyldigheten i dessa hänseenden
skall anses sträcka sig får enligt utredningen delvis bli beroende av vad som
kan förutses om produktens användning, sättet för dess destruktion och dess
hantering i övrigt.
Utredningen erinrar om att i miljövårdsdebatten har
behandlats frågan om producenten skall kunna åläggas skyldighet att garantera
att en av honom på marknaden utsläppt vara är ofarlig för människan och miljön.
Syftet med en sådan garantiförpliktelse skulle vara att förhindra att en vara
marknadsförs innan man fått belägg för att den är avgjort oskadlig. Enligt
utredningen är emellertid kunskaperna om olika ämnens verkningar i miljön
begränsade och möjligheterna tiU riskbedömning hos det stora flertalet kemiska
varor i många fall otillfredsställande. Större krav på
undersökningsskyldigheten kan enligt utredningen inte ställas än den
vetenskapliga kunskapsnivån medger. Även en mycket omfattande och ingående
undersökning av en produkt kan inte ge fullständigt svar på frågan om
produktens oskadlighet och därför inte heller ge underlag för ett garantiåtagande.
På producenten kan därför inte läggas en förpliktelse att garantera eller
bevisa frånvaron av skadlighet hos de i hans produkt ingående ämnena.
Utredningen understryker emellertid att dess förslag innebär en långt gående
undersökningsplikt för im-
Prop. 1973:17 42
portören
och producenten och därmed också ett långt gående ansvar för att erforderliga
försiktighetsåtgärder vidtas.
Nästa
steg efter undersökningsskyldigheten till skydd för människan och hennes miljö
är enligt utredningen att de försiktighetsåtgärder vidtas som bör föranledas
av produktens kända och befarade negativa verkningar och dess avsedda
hantering. I första hand åvilar det producenten och importören att ombesörja
sådana åtgärder. Det kan härvid inte godtas att denne är aktiv först sedan det
vetenskapligt bevisats att hanteringen av hans vara kommer att medföra skadliga
verkningar. Hälso- och miljöfarUgheten skall alltså förebyggas genom att redan
risken för sådan beaktas. Redan en på goda vetenskapliga gmnder uppkommen
misstanke om risk, som ej är praktiskt verifierad, skall utgöra tillräckligt
underlag för åtgärder. Skyldigheten att vidta försiktighetsåtgärder bör enligt
utredningen bl. a. anses innefatta förpliktelse att så långt som möjligt
begränsa användningen av det eller de ämnen i produkten som medför dess hälso-
och miljöfarlighet. Är det riskabla ämnet utan betydelse för den avsedda
användningen, bör kunna krävas att produkten inte saluförs förrän den befriats
från det skadliga ämnet. På bedömandet av tUlåtligheten att saluföra en
produkt, som innehåller ett farligt ämne, bör även inverka möjligheten att
ersätta ämnet med annat, ofarligt eller mindre farligt ämne. En produkt som
innehåller ett ur hälso- och miljöskyddssynpunkt riskabelt ämne skall inte
behöva accepteras, om det finns eller går att få fram ett lika effektivt, icke
riskabelt alternativ. Om man från den industriella fabrikationen och handeln
utesluter farliga kemikalier, som kan utbjtas mot mindre farliga alternativ,
bör bättre förhållanden ur hälso- och miljöskyddssynpunkt kunna åstadkommas.
Farligheten hos en vara är enligt utredningen i allmänhet beroende av hur den
brukas. En åtgärd som tillverkaren, importören och säljaren bör vidta till
skydd mot skadeverkan är enligt utredningen att lämna erforderliga upplysningar
om produkten så att den enskilde vid dess hantering är medveten om riskerna
därmed. Informationen bör lämpligen ske genom någon form av märkning av
produkten. Märkningen kan innehålla t. ex. uppgift om varans benämning,
deklaration angående varans sammansättning och egenskaper, en påskrift med varning
för riskerna vid användandet, lagringen, destruktionen och hanteringen i
övrigt av varan samt anvisningar i förekommande fall om hanteringen.
Tillverkaren och importören är den som bäst bör veta hur man skall handskas med
produkten och bör därför ha ansvaret för att allmänheten blir varnad.
Riskerna med användningen, förvaringen,
transporten, oskadliggörandet och annan hantering av en produkt får enligt
utredningen i övrigt mötas med olika åtgärder. Hit hör bl. a. att tillse att
varan är förpackad så att den är betryggande innesluten vid transport,
föi-varing och användning. Förpackningen bör vara så utformad att riskerna för
förväx-
Prop.
1973:17 43
Ung
med annan vara blir ringa. Åtgärder bör också vidtas så att skada genom slarv
eller utsläpp vid fyllning, tappning och liknande åtgärd motverkas och att
kvarvarande rester i kasserat emballage inte förorsakar skada samt att skada
inte uppkommer vid transport eller destruktion. Kravet på aktsamhet och
försiktighetsåtgärder får enligt utredningen i viss mån bli beroende av arten
av den skada som kan befaras. Vid bedömningen av vilka försiktighetsmått som
skall vidtas bör företagaren dock vara berättigad att utgå från att hans vara
skall komma att av förbmkaren behandlas med försUctighet och att varan får en
normal användning. Även den som använder en produkt bör enligt utredningen vara
skyldig att förebygga eUer begränsa skadeverkningar av produkten. Han skall ta
del av och iaktta de hanteringsanvisningar som tillverkaren och importören kan
ha meddelat samt i övrigt beakta sådana föreskrifter som meddelats av Kungl.
Maj:t eUer myndighet.
I enlighet med det anförda föreslår utredningen att
i lagen tas in en bestämmelse om att vid hantering av hälso- och miljöfarlig
vara de åtgärder skall vidtas och de försiktighetsmått i övrigt iakttas som
kan fordras för att förhindra eller motverka att varan får skadliga
verkningar.
Utredningen tar också upp frågan om det skall
åligga tillsynsmyndigheten att utöva en responsaverksamhet, dvs. skyldighet
att på begäran meddela beslut humvida en vara är att anse som hälsofarlig eller
miljöfarlig. En sådan skyldighet föreligger f. n. enligt giftförordningen
såvitt avser hälsofarligheten hos ett ämne eller en beredning. Utredningen föreslår
att denna skyldighet behålls i fråga om ämnens och beredningars hälsofarlighet.
Utredningen har övervägt frågan om en utvidgning
borde ske av tillsynsmyndighetens responsaskyldighet till att avse även den
speciella miljöfarligheten hos ett ämne eller en beredning. Införandet i
giftlagstiftningen av responsum motiverades främst av intresset att underlätta
till-lämpningen av gränsdragningssystemet för hälsofarliga varor.
Respon-sainstitutet enligt giftförordningen har haft förhållandevis ringa
användning. Erfarenheterna härav visar att sökanden ofta inte kunnat eller på
grund av kostnaderna inte velat fullfölja en ansökan om responsum. I sådana
fall då formella responsa inte kunnat avges i brist på tUlräckliga data har
ändock i regel vissa upplysningar och synpunkter i fråga om varans
hälsofarlighet kunnat lämnas. Giftnämnden har vidare enligt giftförordningen
att ta egna initiativ för att ange förordningens tillämpningsområde genom att
upprätta vägledande förteckningar över ämnen, som är att hänföra till gifter
eller vådliga ämnen. På begäran av andra myndigheter har giftnämnden i viss
utsträckning avgett responsa beträffande olika ämnen och även på motsvarande
sätt efter egna utredningar varit polis- och åklagarmyndigheter behjälplig
beträffande vissa varor. Med hänsyn till syftet med en säkerhetslagstiftning
har enligt utredningen ett responsum framför allt värde I de fall då varan
befinns vara
Prop. 1973:17 44
farlig.
Mera sällan torde senare rön och vetenskapliga data ge vid handen att varan
bedömts för strängt. Det ligger närmare till hands att anta att i vissa fall
nya riskaspekter tillkommer vilka inte var kända eller kunde förutses då ett
responsum avgavs. Nya rön måste kräva omprövning av ett avgivet responsum. I
frågan humvida den speciella miljöfarligheten hos en kemisk vara bör och kan
bli föremål för formella responsa framhåller utredningen tUl en början att de
nyss antydda svårigheterna att erhålla tUlräckligt underlag för ett bindande
beslut måste antas bli särskilt stora när det gäller själva miljöfarligheten.
Den vetenskapliga litteraturen beträffande mera uttalat miljöfarliga
egenskaper hos en produkt är ärmu så länge oftast mycket knapphändig. Miljöfarligheten
hos en vara sammanhänger ibland även med olika klimatologiska och andra lokala
förhållanden. Avgivandet av ett responsum beträffande en varas miljöfarlighet
kräver ofta att myndigheten utför eller låter utföra omfattande undersökningar.
Detta ställer stora krav på undersökningskapaciteten. Utredningen erinrar
också om att miljöfaran hos en kemisk produkt ofta inte klart kan särskiljas
från hälsofaran hos produkten. I regel är det samma egenskaper hos varan som
gör att den kan anses förenad med hälsofara resp. miljöfara. Hälsofaran i
författningens bemärkelse är mera påtaglig och förknippad med direkt exposition
under kortare eller längre tid för varan. I begreppet miljöfara kan ligga en
indirekt hälsorisk först uppenbarad genom störningar eller skador i miljön.
Utredningen framhåller vidare att det här är fråga
om ett mycket omfattande sortiment av varor med skilda egenskaper och
användningsområden. Så t. ex. kompliceras bedömningen av miljöriskerna av en
vara av ett antal skilda faktorer såsom mängden i vilken varan kommer att användas,
användningssättet, närvaron av andra ämnen i miljön m. m. Samma svårigheter
måste antas föreligga vid avgivandet av ett responsum i fråga om
mUjöfarligheten. Rätteligen borde man många gånger inte tala om miljöfarliga
varor utan om miljöfarliga situationer till följd av användningen av viss vara.
Miljöfaran i samband med att ett visst bestämt närsaltrikt tvättmedel brukas i
ringa mängd är t. ex. nära förbunden med att åtskUliga andra liknande medel
samtidigt används. En precisering av gränsen mellan farlig och ofarlig vara
skulle därför många gånger svårligen kunna göras. Enligt utredningens mening
skulle en utvidgning av institutet med formellt responsum tiU att omfatta även
den speciella miljöfarligheten hos en vara vara önskvärd. Utredningen har
emellertid med hänsyn till anförda förhållanden inte ansett sig kunna framlägga
förslag härom.
I fråga om samhällets kontroll över kemiska varor
framhåller utredningen inledningsvis att åtgärder för att förhindra eller
begränsa en befarad skada för människan och hennes omgivning genom kemiska
varor måste vidtas inte bara av tillverkaren, importören eller annan som hante-
Prop. 1973:17 45
rar
varan utan även från samhäUets sida. Utredningen fastslår att redan risken att
en produkt kan vara skadlig eller vålla olägenhet för människan och miljön
skall kunna föranleda erforderliga åtgärder från samhällets sida. Ingripanden
i form av restriktioner och hanteringsföreskrifter skall alltså övervägas redan
vid misstanken om att skada eller olägenhet kan uppkomma av en vara eller grupp
av varor. Valet av åtgärd beträffande en hälso- och miljöfarlig vara bör till
en början kunna ske med utgångspunkt från att menliga verkningar för människan
och mUjön skall förhindras så långt det är möjligt. Ingripanden skall å andra
sidan inte ske så att de onödigtvis hindrar tekniska framsteg och omdaningar
eUer skadar samhäUeliga intressen. Från näringslivets och förbrukarnas sida bör
kunna krävas, att åtgärder inte föreskrivs, som är mera betungande än som är
skäligt med hänsyn till det med åtgärden avsedda syftet. En avvägning får ske
mellan de risker som är förenade med produkten och de fördelar för samhället
den för med sig. Ställning måste därvid tas till frågan huruvida produkten
tjänar ett socialt och ekonomiskt nyttigt ändamål. Vid avvägningen kommer också
in sådana omständigheter som de tekniska och ekonomiska möjligheterna att
ersätta produkten med annan, mindre farlig vara eller att utbyta ett i
produkten ingående ämne mot annat, ofarligt eller mindre farligt ämne.
Resultatet av avvägningen får bli vägledande för tillåtligheten av varans
marknadsförande eller användning samt för valet av åtgärd mot varan.
Utredningen påpekar att säkraste skyddet gentemot
hälso- och miljöfarliga varor skulle givetvis åstadkommas om samtUga kemiska
preparat och produkter kunde bli föremål för någon form av förhandsbedömning
och prövning av officiellt organ innan varan släpps ut på marknaden. Mest
allsidig och effektiv borde prövningen kunna bil i ett system där samtliga
kemiska varor som förekommer i människans miljö registrerades på sätt som nu
sker beträffande läkemedel och bekämpningsmedel. Ett registreringstvång skulle
ge vidgade möjligheter att fånga in och ge kontroll över de hälso- och
miljöfarliga ämnen som kan förekomma i kemiska varor. I enlighet med direktiven
har utredningen prövat frågan om införandet av ökat tillståndstvång i förening
med förhandsprövning beträffande hälso- och mUjöfarliga varor. Ur
säkerhetssynpunkt skulle enligt utredningen den generella förhandsprövning som
nu gäller för bekämpningsmedlen helst avse samtliga kemiska varor som kommer
till allmän användning och som utgör en risk för människans hälsa och miljön.
En sådan anordning har emellertid utredningen inte ansett möjUg. På marknaden
Introduceras ett alltför stort antal produkter och tillgången på toxikologisk
och annan expertis är alltför knapp för att ett generellt tUlståndstvång i
förening med förhandsprövning skall kunna införas. Härtill kommer enligt
utredningen att införandet av ett sådant omfattande system knappast skulle vara
sakligt motiverat. Det stora flertalet av de produkter som når ut till
aUmänheten är enligt utred-
Prop. 1973:17 46
ningen
sannolikt relativt ofarliga ur miljöskyddssynpunkt. I varje faU är
möjligheterna att nå visshet om deras verkningar i miljön ofta så begränsade
att en officieU förhandsprövning inte skulle vara meningsfull. Dessutom ar
effekterna från en produkt beroende av omständigheter som ofta inte kan
förutses eller beaktas vid en förhandsprövning av produkten, bl. a. sådana
förhållanden som användningsområdet och användningssättet för produkten.
Inverkan från flera i produkten samtidigt ingående substanser eUer samtidig
inverkan av andra miljöfaktorer minskar också möjligheten att bedöma effekten
från produkten. Utredningen framhåller emellertid som önskvärt att nya grupper
av varor efter hand läggs under sådant tvång. Möjligheter måste därför ges att
i administrativ ordning införa registreringstvång eller annan form av tUlståndstvång
i förening med förhandsprövning beträffande varor eller varugrupper för vUka
särskild tillsyn kan vara påkallad. Utvidgnmgen av det förprövningspliktiga
varusortimentet får enligt utredningen bli beroende bl. a. av de personella
och materiella resurserna hos en tillsynsmyndighet samt de krav i fråga om
kontrollen som en allt mer ökad kunskap om effekterna av kemiska substanser kan
ställa.
Utredningen
föreslår i enlighet med det anförda att Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl.
Maj:t bestämmer får, om det är påkallat från hälso- eller miljöskyddssynpunkt,
föreskriva att hälso- och miljöfarliga varor samt visst slag av ämnen eller
beredningar bland vilka sådana varor förekommer får Importeras eUer hanteras
endast efter tUlstånd av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.
Utredningen påpekar att ett tillståndstvång kan
avse inte blott en individuell förhandsprövning av en bestämd vara och då
närmast få formen av ett registreringssystem utan även viss eller vissa
hanteringsformer för en vara eller varugmpp, t. ex. framställningen, handeln
eller det yrkesmässiga användandet. I sistnämnda fall är det inte varan utan
den som utövar hanteringen som blir föremål för prövning. På bekämpningsmedelsområdet
gäller t. ex. för de mest riskabla bekämpningsmedlen båda formerna av
tillståndstvång; själva varan är underkastad individuell förhandsprövning och
beträffande handel, överlåtelse och användande av den vid prövningen godkända
varan gäUer ytterligare bestämmelser om tillståndstvång.
På gmnd av de långtgående konsekvenser som ett
tillståndstvång beträffande en vara eller hanteringen av varan kan få främst
för den enskilde näringsidkaren bör enligt utredningen befogenheten att
förordna om tillståndstvång ligga hos Kungl. Maj:t och således som regel inte
delegeras tUl myndighet.
Utredningen anför att i ett tillståndstvångssystem
I förening med förprövning kan ett ämne eller en beredning som på grund av
egenskaper och användning inte anses böra saluföras helt stoppas vid den
administrativa behandlingen. Även beträffande andra kemiska varor än sådana
Prop. 1973:17 47
som
anses böra underkastas tUlståndstvång kan någon gång ett så långt gående
ingripande vara motiverat på grund av varans hälso- och mUjö-farlighet. EnUgt
utredningen gäller detta särskilt då varan kan medföra risk för allmän
hälsofara eller allvarlig miljöskada. Som exempel anger utredningen varor som
på kortare eller längre sikt kan befaras vara cancerframkallande,
fosterskadande eller ärftlighetsändrande. Dit hör också varor innehållande
ämnen som inte direkt utgör ett hot mot människans hälsa men som i miljön kan
medföra olägenhet av allvarlig art. En del av dessa varor är enligt utredningen
sådana som är att anse såsom farliga först då de släpps ut i naturen I större
mängd eller då människan exponeras för dem under längre tid och med stor
frekvens.
Utredningen föreslår i enlighet härmed att Kungl.
Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer skall kunna förbjuda import
eller hantering av viss hälso- och miljöfarlig vara eller föreskriva att visst
ämne inte får ingå i eller överskrida viss mängd i beredning eller annan vara
som importeras eller hanteras. Förslaget innebär enligt utredningen att förbud
kan införas mot tillverkningen, försäljningen och hanteringen i övrigt av ett
ämne eller av beredning som är hälso- och mUjöfarligt eller mot att ett ämne
utnyttjas vid tUlverkningen eller behandlingen av en beredning eller annan
vara. Fömtsättningen för ett ingripande bör enligt utredningen vara att det är
av särskUd betydelse från hälso- och miljöskyddssynpunkt.
Vidare bör Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl.
Maj:t bestämmer enligt utredningen få bemyndigande att för förhindrande eller
motverkande av skada från hälso- och mUjöfarliga varor meddela särskUda
föreskrifter och villkor för hanteringen eller importen av sådan vara eller av
visst slag av ämnen eller beredningar bland vilka sådana varor förekommer.
Föreskrifterna bör avse såväl helt allmänt hållna regler om aktsamhet vid
handhavandet, förvaringen, transporten, oskadliggörandet och hanteringen i
övrigt som speciella bestämmelser i fråga om de skUda hanteringsformerna. Som
exempel på mera speciella föreskrifter nämner utredningen skyldighet att vidta
särskilda anordningar vid hanteringen. För förvaringen kan i den mån bestämmelser
inte kan förväntas bli utfärdade med stöd av arbetarskyddslagstiftningen ges
föreskrifter om för-varmgslokalerna, om anordningar för förhindrande av skada
genom spUl eller utsläpp vid fyllning, tappning och liknande åtgärd samt om
skyldighet att handha emballage och redskap så att kvarvarande rester av
produkten inte kan förorsaka skada. I fråga om förvaringen kan också ges
särskilda föreskrifter för att förhindra att förväxling sker med andra
produkter och att obehöriga kan komma åt varan. Många produkter är så
sammansatta att vid oskadliggörandet av dem genom t. ex. förbränning risker
uppkommer för skada på människors hälsa eller omgivningen. I produkten
ingående ämnen kan förgasas eller bUda nya substanser och spridas till
omgivningen. Föreskrifter och anvisningar
Prop. 1973:17 48
om
sättet för destruktionen eller konverteringen bör enligt utredningen utarbetas
av myndigheten och en närmare kontroU över verksamhet med olika former av
oskadliggörande genomföras. Ett viktigt led i strävandena från samhäUets sida
att förebygga skada från hälso- och miljöfarliga varor är enligt utredningen
att tillse att dessa vid hanteringen är försedda med lämplig märkning. Denna
skyldighet bör i första hand åvila den som lämnar ut varan för användning. Det
är emellertid av vikt, att också från myndigheternas sida Ingående och klara
anvisningar lämnas om innehållet i och utformningen av denna märkning. Syftet
med märkning är, påpekar utredningen, att den enskUde omedelbart vid
hanteringen skall bli medveten om riskerna med varan så att han kan vidta
lämpliga åtgärder för att undgå skador. Men märkningen skall också ha den
funktionen att allmänheten och därmed också tUlverkaren och säljaren genom den
upplysning märkningen ger skall bli varnad och söka sig till mindre skadliga
produkter.
I fråga om transport anmärker utredningen att
rätten och skyldigheten för en myndighet att i detta hänseende utfärda
föreskrifter med stöd av lagen om hälso- och miljöfarliga varor kan komma att
begränsas på grund av framdeles utfärdad särskild lagstiftning om transport.
Utredningen angående befordran av farligt gods på väg m. m. har lagt fram
förslag tiU bestämmelser som omfattar transport av bl. a. ämnen och beredningar
hänförliga till hälso- och miljöfarliga varor. För det fall att dessa
bestämmelser kommer att omfatta samtliga de varor som kan hänföras till hälso-
och miljöfarliga varor och avse transport med samtiiga färdmedel kan enligt
miljökontrollutredningen en fullständig kontroll över transporten av hälso- och
miljöfarliga varor genomföras med stöd av dessa bestämmelser.
Utredningen tar också upp frågan om
rapporteringsskyldighet och anför att en på det kemiska området verksam
tillsynsmyndighet bör för att kunna få tillfredsställande kontroll över
spridningen av ämnen med hälso- och miljöfarliga effekter ha tillgång till
uppgifter om de kemiska produkter som kommer till användning i samhället, deras
kemiska sammansättning och de toxikologiska-ekologiska egenskaperna hos produkterna.
En vidsträckt skyldighet att tUl myndighet lämna rapport om kemiska produkters
innehåll och egenskaper skuUe enligt utredningens mening vara ett viktigt steg
i strävan att vinna kontroll över de substanser och andra kemiska varor som
kan vara farliga för människan och miljön. En bättre överblick skuUe erhållas
över förekomsten av hälso-och miljöfarliga varor på marknaden och större
möjlighet vinnas att ta ställning tUl huruvida en produkt behöver underkastas
kontroll och hur denna i det enskilda fallet skall utformas. En effektiv
kontroll över riskema för den biologiska miljön kräver emellertid uppgifter
inte blott om en produkts innehåll och egenskaper utan även för vissa fall om
den mängd i vilken den används. Av särskUt intresse måste, säger utred-
Prop. 1973:17 49
ningen,
kvantitetsuppgifter vara beträffande ämnen med amikningsbe-nägenhet eller med
stor användningsvolym eUer hög användningsfrekvens. Sådana uppgifter bör också
kunna få betydelse då det gäller för en övervakande myndighet att bedöma verkan
av fastställda hanteringsföreskrifter eller, då en vara lagts under
tillståndstvång jämte det särskUda vUlkor fastställts för hanteringen, att
bedöma huruvida varan skall få användas fritt inom ramen för villkoren eller
någon form av behovsprövning skall införas. Utredningen föreslår därför att
myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer får befogenhet att föreskriva skyldighet
att lämna rapport om en produkts kemiska sammansättning, egenskaper och
hantering. Syftet att hindra eller motverka skada eller olägenhet från ämnen
och andra kemiska produkter med hälso- och mUjöfarliga effekter kräver att
tillsynsmyndigheten får ett grepp över hela det kemiska området.
Rapporteringsplikten får därför inte begränsas tUl hälso-och mUjöfarliga varor
utan bör kunna föreskrivas beträffande varje ämne eller beredning. Ett aktivt
förebyggande skydd mot skadeverkningar genom kemiska produkter kräver att hela
varugrupper blir, oavsett om samtliga eller blott en ringa del av varorna inom
gruppen kan misstänkas vara skadliga, underkastade rapporteringsplikt.
Förutsättningen för införandet av upplysningsskyldighet bör endast vara att
uppgifterna är av betydelse för utredning om hälso- och miljöfarligheten.
Utredningen understryker betydelsen av att bemyndigandet utnyttjas till att
efter hand söka kartiägga det kemiska varuområdet. De till en övervakande
myndighet inkomna uppgifterna måste närmare granskas hos myndigheten. I första
hand behövs en bedömning, humvida den lämnade uppgiften är fuUständig och i
övrigt godtagbar enligt de föreskrifter för uppgiftsskyldigheten som
utfärdats. Uppgifterna skall därefter i allmänhet tolkas och systematiseras
samt i övrigt bearbetas på sätt som ger myndigheten möjlighet att göra en
bedömning av i vad mån varan bidrar till hälso- och mUjöfara. Handläggningen av
dessa ärenden blir enligt utredningen sannolikt personalkrävande och kommer,
såvitt gäller granskningen av uppgifter om produktsammansättning och effekter,
att fordra relativt kvalificerad personal. Även om tUlsynsmyndigheten och ett
därtill knutet laboratorium skulle tUlföras goda resiurser, måste enligt
utredningen bl. a. den bristande kunskapen om ämnens effekter utgöra en
begränsande faktor. Rapporteringsplikten får därför tUl en början koncentreras
till sådana gmpper av varor som bedöms särskilt betydelsefulla att kartlägga.
Frågan huravida föreskrift om uppgiftsskyldighet
skall avse tUlverkaren, importören, säljaren, förbrukaren eller annan får bli
beroende av vad som man kan anse ändamålsenligt och praktiskt möjligt i det enskilda
fallet. Föreskriven rapporteringsskyldighet bör enligt utredningen kunna avse
en varas benämning, dess sammansättning eller enbart innehåll av vissa särskUda
ämnen inkl. föroreningar, dess användnlngs-
4
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 17
Prop. 1973:17 50
område
samt importerad, tillverkad eller såld mängd av varan. För bedömning av varans
farlighet kan krävas uppgift om de ingående komponenternas toxiska verkningar
på människor, växter och djur vid såväl akut exponering som vid
långtidsexponering, om beständigheten hos komponenterna och deras nedbrytnings-
eller omvandlingsprodukter i miljön, om upptagnings- och anrikningsförhållanden
i växter, djur och människor, om varans eventuella ärftlighetsändrande,
fosterskadande eller cancerframkallande effekter och om möjligheterna tUl
miljövänlig destruktion. Uppgifterna beträffande en varas egenskaper kan avse
resultatet av utförda undersökningar av hälso- och miljöeffektema hos varan
eller resultat som eljest är kända. Rapporteringsskyldigheten innebär, uttalar
utredningen, att uppgifter skall lämnas utan anfordran, vid viss tidpxmkt eller
vid vissa tidsintervaller eUer också i anslutning tUl att varan Importeras
eller börjar hanteras. Vid utfärdandet av föreskrift om rapporteringsskyldighet
måste beaktas, att den rapporteringsskyldige kan vara i behov av att åtnjuta en
tidsfrist för att anpassa sig efter de nya kraven. Ett förordnande får därför
fömtsättas många gånger innefatta övergångsbestämmelser beträffande redan i
handeln förekommande varor.
Genom
en successiv utvidgning av uppgiftsskyldigheten och ökad tillgång tUl
information om kemiska varor kommer enUgt utredningen problemet om datatekniska
resurser för lagring av denna information att bli allt mera aktueUt. Frågan är
inte slutbehandlad av utredningen men utredningen överväger inrättandet av ett
informationssystem på mUjö-vårdsområdet, i vilket detaljuppgifter om kemiska
varor skall kunna tas in. När sådana resurser föreligger, bör kartläggningen av
det kemiska vamområdet kunna intensifieras.
Tre ledamöter i utredningen reserverar sig mot
utredningsmajoritetens förslag i fråga om responsainstitutet.
Ledamoten Anér anför bl. a. följande. Utan tvivel
måste responsainstitutet i viss mån ändra karaktär, när det skall gäUa hälso-
och mUjöfarliga varor i stäUet för som nu enbart gifter. Gränserna mellan
gifter, hälso- och miljöfarUga varor och enbart mUjöfarUga varor är givetvis
flytande, och definitionerna ofta svåra att fastlägga exakt. Just därför är det
viktigt, att möjligheten att få den eventuella farlighetsgraden hos ett ämne
klarlagd inte i onödan inskränks till alltför få ämnen. Ett ämne är utan tvivel
ofta endast miljöfarligt under vissa omständigheter, i vissa koncentrationer,
vid viss användning etc. Men däri skiljer det sig ju endast till graden, inte
tUl arten, från gifter i vanlig mening. Ett responsum bör alltså kunna vara Uka
flexibelt som saken kräver. Man kan säga: använt på detta och detta sätt,
under de och de förutsättningarna, är ämnet icke mUjöfarligt. Andra
användningssätt kan då lämnas därhän. Det är troligt, att om man börjar arbeta
på detta sätt, själva begreppet responsum i viss mån uppmjukas och ändrar karaktär.
Ett institut av den
Prop. 1973:17 51
art
jag antyder där i princip inte bara fabrikanter men även andra intresserade,
t. ex. naturvårdsorganisationer, konsumentorganisationer etc. skulle ha
möjlighet att få svar skulle utan tvivel betyda en press på
tillsynsmyndigheten att utvidga sina resurser. Skall produktkontrolla-gen kunna
fylla de förväntningar som ställs på den, måste dess resurser med tiden ökas,
eftersom de miljöfarliga ämnenas antal Inte minskar utan tvärtom blir allt
större. Tillsynsmyndigheten måste emellertid ha rätt att sålla bland de krav på
responsum (resp. något mindre bindande svar) som kan komma att ställas.
Ledamöterna Helmerson och Krönmark anför bl. a. En
frivUlig formell förprövning som är responsainstitutets verkliga innebörd
är ett viktigt led i det effektiva förebyggande miljöskydd som enligt direktiven
var utredningens huvudsyfte. Det förefaller sålunda orimligt att en ambitiös
och laglydig tillverkare, importör eller hanterare av en produkt som kan
misstänkas falla under den nya lagen icke kan få ett formellt besked på denna
punkt av den ansvariga myndigheten. Det må vara, att en sådan
"förprövning" inte kan ges den generella giltighet ett
"responsum" hittUls må ha haft. Men myndigheten måste i varje fall
vara beredd att ta ställning tUl konkreta och definierade situationer i vilka
en aktuell produkt kan uppträda och ange om den i dessa faU är att betrakta som
"mUjöfarlig" eUer inte. En sådan förprövningsmöjlig-het är ett
oeftergivligt krav från den som yrkesmässigt har befattning med presimitivt
mUjöfarliga varor och blir självklart av särskUd betydelse för mindre företag
som inte har praktisk möjlighet att själva göra dylika värderingar. Också för
allmänheten är det viktigt att dylika besked kan ges. De praktiska svårigheter
som utredningsmajoriteten anför emot en frivillig förprövning Ulustrerar i
själva verket just nödvändigheten för en ambitiös tUlverkare att ibland skaffa
sig ett sakkurmigt besked innan han går vidare t. ex. i utvecklingen av en
produkt. Det vore orim-Ugt om inte myndigheten skulle ha skyldighet tillkännage
sin värdering av förefintligt underlag och detta besked inte gavs temporärt
bindande karaktär.
4.2
Remissyttrandena
Allmänt sett godtar remissinstanserna utredningens
förslag tiU bestämmelser om försiktighetsmått vid hanteringen av hälso- och
miljöfarliga varor och om kontroU från samhällets sida. På några punkter framförs
dock kritik eller särskilda synpunkter. Mest kritiska är remissinstanserna mot
att utredningen Inte lagt fram förslag om att utvidga institutet med formellt
responsum till att omfatta även den speciella mUjöfarligheten hos en vara.
Flera remissinstanser, bl. a. giftnämnden,
understryker tiU en början att gmnden för en rimlig och effektiv
produktkontroll måste läggas re-
Prop. 1973:17 52
dan
hos tUlverkaren. Det måste enligt dessa remissinstanser föreligga en primär
skyldighet för tillverkaren, importören eller annan som svarar för varan att så
långt det kan anses skäUgt klarlägga vilka ämnen den av honom tillverkade eller
importerade varan innehåller och vilka effekter för hälsan och miljön dessa
ämnen kan ha i förhåUande tUl varans avsedda eller beräknade användning.
LO
anser att den av utredningen föreslagna grundläggande bestämmelsen, att den
som tillverkar eller importerar en vara själv skall bedöma vUka
skadeförebyggande åtgärder som behövs är ett steg i riktning mot säkrare
förhållanden. Kravet att han så långt det kan anses skäligt skall klarlägga
vUka ämnen den av honom tillverkade eller importerade varan innehåller och vUka
effekter för hälsan och miljön dessa ämnen kan ha i förhållande tlU varans
avsedda eller beräknade användning bör enligt LO vara grundläggande i dessa
avseenden. Utredningen diskuterar härvidlag de svårigheter som föreligger att
klargöra dylika förhållanden. LO understryker i detta sammanhang starkt de
mycket stora krav på utrednings- och forskningsresurser liksom på möjligheter
att erhålla inter-nationeU dokumentation som dylika krav ställer om
bestämmelsen verkligen skall bli effektiv. Här kommer givetvis de synpunkter
in i bUden som det kommande betänkandet om informationsproblemen kommer att
framlägga. Här kommer också de resurser in i bilden som står tUl myndighetens
förfogande när det gäller forskning och utredning. Även TCO tar upp
informationsfrågan och anför att det betänkande om informationsfrågorna, vUket
väntas under slutet av året, får ses som ett viktigt komplement till den
framlagda utredningen. De möjligheter en enskild person har att skaffa sig
kunskaper om olika kemiska varors egenskaper och effekter är starkt begränsade.
Detsamma gäller i fråga om att skaffa sig kännedom om dessa ämnens uiverkan på
människan och miljön. Motsägelsefulla uttalanden från olika håll kan hos många
skapa oro och osäkerhet. Det är därför enligt TCO nödvändigt att
informationsfrågan får en tillfredsställande lösning för att man skall uppnå en
total säkring inom detta problemområde. Det krävs därvid ett utbyggt
informationssystem i fråga om tiUförsel av nya ämnen, ett system för
utvärdering av forsknings- och erfarenhetsmaterial samt bedömning beträffande
för-bmkning och spridning av olika ämnen och produkter.
De
av utredningen föreslagna gmndreglema, att en företagare måste vidta aktiva
åtgärder för att förvissa sig om sammansättningen av sin vara och klarlägga
riskerna för eventuella miljöeffekter, att undersökningsskyldigheten skall
omfatta aUa kända riskaspekter och sträcka sig så långt som undersökningsmetodik
m. m. tillåter samt att den som tUlver-kar, importerar, saluför eller eljest
hanterar en vara är skyldig att vidta de åtgärder och iaktta de
försiktighetsmått i övrigt som kan fordras för att motverka att varan får
skadliga verkningar anser Svenska naturskyddsföreningen vara utomordentiigt
tilltalande.
Prop. 1973:17 53
Försvarets forskningsanstalt uttalar att
utredningens förslag innebär en långtgående undersökningsplikt för dem som
yrkesmässigt hanterar kemiska produkter. Detta fordrar att företagarna dels
måste vara nöjaktigt insatta i problematiken kring hälso- och miljöfarlighet,
dels inom det egna företaget eUer någon annanstans har tillgång till de dagsaktuella
vetenskapliga kunskaperna och kanske även laboratoriemetoderna. Endast de
största företagen kan tänkas besitta hela denna kompetens.
Kemikontoret
anser att utredningens ståndpunkt tUl undersökningsplikten i vissa avseenden
Inte är acceptabel. Enligt Kemikontorets mening är det obefogat och oskäligt
att ålägga alla kemiska varor en undersökningsplikt av den omfattning som
utredningen redovisar. För att belysa de praktiska svårigheterna att möta de
uppstäUda kraven på undersökning erinrar Kemikontoret om att ett medelstort
svenskt kemiskt företag kan ha en tillverkiung av ca 500 olika kemiska ämnen
och beredningar. Även för företag med ett mindre produktionsprogram är det
enligt Kemikontoret en praktisk omöjlighet att inom överskådlig framtid helt
leva upp tiU den ambitionsnivå utredningen ger uttryck för beträffande
undersökning av varors eventuella miljö- eller hälsoeffekt. Vidare vore det
enligt Kemikontoret att bortse från prioriteringens betydelse på området, om
den administrativa myndigheten med kort varsel krävde en redovisning av utförliga
data över toxikologi eller varans avsaknad av eventuella genetiska,
cancerframkallande och teratogena effekter, när det rör sig om produkter som
sedan lång tid varit I praktiskt bruk. Det är snarare inledningsskedet för en
ny produkt som kan förtjäna särskUd uppmärksamhet. Vid prioriteringen måste man
i första hand inrikta sig på nya varor som tillförs marknaden. Endast om senare
rön framkommit som motiverar en undersökning bör resurser ägnas åt sedan länge
introducerade ämnen eller beredningar. Även i ett annat avseende är enligt
Kemikontoret utredningens krav på undersökningspUkt avseende alla kemiska
produkter orealistiskt. Kemikontoret åsyftar här bl. a. att utredningen inte
bedömt humvida det finns allmänt erkända metoder för sådana prov eller
huruvida det finns forskningsresurser kapabla att utföra dessa prov.
Möjligheterna för såväl företag och myndigheter som forskare att fortlöpande
följa vad som sker på området för forskning och teknisk utveckling är redan
genom det strida informationsflödet starkt begränsade, men denna fråga torde
dock bli närmare behandlad i det betänkande utredningen avser avge senare
imder året. Det är följaktligen inte möjligt att innan detta senare betänkande
avlämnats ta ställning till om praktiska förutsättningar över huvud finns att
här uppfylla utredningens krav. En annan viktig gränsdragningsfråga som utredningen
tyvärr inte utvecklat i erforderlig utsträckning är den om vad som i
undersökningshänseende kan väntas åligga de olika personer och företag som i olika
led "hanterar" hälso- och miljöfarliga varor. I ked-
Prop.
1973:17 54
jan
från råvara tiU färdig produkt måste naturligtvis ansvaret i varje led
inskränkas till att avse enbart de åtgärder som vidtas i resp. led. Ett led
måste sålunda kunna stödja sig på de uppgifter som erhållits från närmast
föregående led och därefter undersöka de hälso- och mUjöris-ker som eventuellt
kan uppkomma genom egna åtgärder - hela tiden ställt i relation tUl den normala
användning varan är avsedd för. Utredningen framhåller att vid bedömningen av
vUka försiktighetsmått som skall vidtas tiU skydd för människa eller miljö bör
företagaren vara berättigad att utgå ifrån att hans vara skall komma att av
förbrukaren behandlas med försiktighet och att varan får en normal användning.
Kemikontoret fäster stor vikt vid detta uttalande och vill för sin del framhålla,
att detta givetvis måste vara utgångspunkten även när det gäller att avgöra
omfattningen av den undersökning som varan skäligen bör underkastas.
Ingenjörsvetenskapsakademien
anför. Av omkring två miljoner kända kemiska föreningar kan man beräkna att 10
00020 000 förekommer i så stor utsträckning, bl. a. kommersiellt, att kunskap
om dess toxiska egenskaper har praktisk betydelse. I en amerikansk förteckning
över toxiska substanser har preliminärt upptagits 13 000 substanser. Olika uppskattningar
har gjorts angående antalet nya ämnen som f. n. årUgen kommer ut på marknaden.
I Förenta staterna antog senaten nyligen ett lagförslag angående kontroU av
toxiska substanser. EnUgt uppgifter uppskattades därvid förslagets
bestämmelser gälla ca två miljoner olika kemiska ämnen som f. n. var i bmk i
Förenta staterna liksom även ca 250 000 nya ämnen som årligen syntetiseras. Av
dessa tillverkas omkring 4 000 i större skala och 300500 av dessa torde
fordra en fullständig toxikologisk prövning. EnUgt uppskattningar som
återfuins i svenska utredningar skulle det vara realistiskt att räkna med att
ca 500 nya ämnen per år förs ut på marknaden. Med nuvarande testmetoder krävs
det minst tre år för att få fram tillräckliga uppgifter om ett ämnes hälso- och
mUjöfarlighet. Kostnaderna för en sådan undersökning kan uppskattas till 1
milj. kr. per substans. Mot denna bakgrund kan man konstatera att inte ens de
globala resurserna kommer att räcka för att snabbt tiUgodose det behov som kan
bli aktueUt. En prioritering av vilka substanser som i första hand bör kontrolleras
blir därför nödvändig. Strävan bör vara att tydligt ange motiveringen för det
urval som sker, om möjUgt i kvantifierad form. Då det f. n. nästan helt saknas
möjligheter att inom landet få utfört de tester som bör ingå i en utvidgad produktkontroll
kommer de som blir skyldiga att lämna uppgifter, såsom tiUverkare, importörer
etc, att bli hänvisade tUl att utnyttja laboratorier i andra länder. Det torde
därför bli nödvändigt att i ett åläggande om en produktutredning föreskriva
vilka testmetoder som bör användas. Generella bedömningsgmnder för hur
resultaten vetenskapligt bör tolkas
Prop.
1973:17 55
kan
vara av värde. Viktigt är emellertid att de vetenskapliga bedömningarna och
den politiska risk-nytta-awägningen hålls isär.
Svenska petroleum institutet framhåller
svårigheterna för petroleum-industrin när det gäller produktemas sammansättning
att efterleva de föreslagna bestämmelserna om bl. a. företagens
undersökningsskyldighet. Till följd av råoljornas varierande sammansättning
och raffinaderiemas olika metoder är varje produkt på sitt sätt unik.
Institutet föreslår, att tUlsynsmyndigheten åläggs att på förhand anvisa såväl
normer beträffande undersökningsområde som metodik för att lagförslagets krav skall
anses vara uppfyllda för det enskilda företaget. Utredningen anför att det bör
kunna krävas av den som yrkesmässigt tillverkar, importerar eller driver
handel med hälso- och/eller miljöfarliga produkter, att han fortlöpande håller
sig underrättad om forskningen och den tekniska utvecklingen på här
ifrågavarande område. Institutet finner det naturligt, att återförsäljande
företags och detaljisters situation särskilt beaktas, så att deras ringa
möjlighet att följa forskningen och den tekniska utvecklingen inom
petroleumkemin inskränker kravet på deras ifrågavarande skyldighet. En
återförsäljare bör sålunda ha möjlighet att hänvisa till förklaring som
avgivits av tUlverkare eller importör.
Beträffande frågan hur stora skaderiskerna skall
anses vara innan åtgärder beträffande en produkt bör vidtas såväl från
producentens som från myndighetens sida betonar många remissinstanser vikten av
att, som utredningen anfört, redan en på goda vetenskapliga grunder uppkommen
misstanke om risk för hälso- och miljöfarlighet hos en produkt skall utgöra ett
tUlräckligt underlag för åtgärder även om risken inte är praktiskt verifierad.
Enligt vattenöverdomstolens mening är det att gå för långt att alltid kräva
"goda vetenskapliga gmnder" för att en risk skall beaktas. Även innan
man fått klara vetenskapUga belägg för risken kan objektivt godtagbara
indikationer föreligga som bör föranleda att risken beaktas. Kommunförbundet
påpekar att i direktiven till utredningen sägs bl. a. att en huvudlinje för
lagstiftningen bör vara att den som importerar eller här i landet tillverkar en
produkt som kan misstänkas ha miljöfarliga egenskaper eller som Innehåller
ämnen med ofullständigt kända effekter skall kunna åläggas att i princip svara
för att denna inte vid normal användning och destruktion får skadliga verkningar
från miljövårdssynpunkt. En sådan bevisbörda har, säger kommunförbundet, inte
införts i den föreslagna lagen. Inte minst ur hälsosynpunkt är det väsentligt
att detta inskrivs i lagen som ett skydd för de arbetstagare som på
arbetsplatsen kan utsättas för produkter med skadliga effekter på människan.
Med beaktande av de juridiska svårigheter som kan finnas bör ändå, enligt
kommunförbundet, i lagen stadgas att tillverkare och importörer av produkter
skall vara skyldiga visa, så långt den vetenskapliga kunskapsnivån medger, att
produkterna är ofarliga från hälso- och miljösynpunkt.
Prop. 1973:17 56
KF uttalar beträffande den I förslaget förutsatta
skyldigheten att varudeklarera hälso- och miljöfarliga ämnen att det inte
torde vara praktiskt möjligt för importören eller tillverkaren att åstadkomma
en tillfredsställande varudeklaration, såvida det inte med gemensamma krafter
tillskapas en allmänt tillgänglig informationsbank med uppgifter på samtliga
vid varje tidpunkt kända ämnen med skadlig verkan. Den svenska miljökontrollen
kommer vidare att bli starkt beroende av de forsknings- och
undersökningsresultat som framkommer i andra länder. KF anser det därför
väsentligt att kontakter knyts med andra länder för tillskapandet av ett
internationellt databaserat informationssystem innehållande industriländernas
samlade dokumentation om skadliga ämnen inom aktuella områden. En dylik
internationell databank skulle jämväl utgöra ett på sikt nödvändigt led i en
naturlig strävan mot en likformig miljökontroll I olika länder för att bl. a.
erhålla likvärdiga konkurrensförhållanden i det internationella
handelsutbytet.
Kommunförbundet anför att lagförslagets allmänna
aktsamhetsregel blir direkt tillämplig vid verksamhet inom kommunala
avfallsbehand-llngsanläggningar. Härigenom skärps och preciseras det allmänna
ansvar kommunerna redan har vid sådan hantering. Även indirekt kommer lagen
att få stor betydelse för kommunerna i det att också den som avlämnar avfall
blir underkastad samma aktsamhetsregel. Den härpå gmndade upplysnings- och
märkningsplikten som i princip skall följa varan i alla hanteringsled gäller
självfallet även för den som avlämnar avfall innehållande hälso- och miljöfarliga
ämnen. Kommunerna får därigenom större möjligheter att avgöra om ett avfall
skall tas emot vid den kommunala anläggningen och om så sker vilken behandling
det skall underkastas. Förutsättningarna för kommunen att bedriva
destruk-tions- och annan behandlingsverksamhet på ett i allo invändningsfritt
sätt kommer således att öka. Betydelsen för kommunerna av den föreslagna
upplysningsplikten blir avsevärt större när kommunerna mera allmänt fattat
beslut om en vidgning av det kommunala renhållningsmonopolet utöver det I lag
föreskrivna, exempelvis till olika slag av industriellt avfall. Det ansvar
kommunerna därigenom får även för hämtning och transport av hälso- och
mUjöfarligt avfall accentuerar behovet av den nya lagen. En genom hela
hanteringskedjan väl fungerande informationsskyldighet kommer att högst
väsentligt underlätta för kommunerna att ställa krav på förvaring, lämpligt
emballage, valet av transportfordon m. m. I själva verket är en
upplysningsplikt av angivet slag en förutsättning för det fullständiga ansvar
för avfallshanteringen som ett kommunalt renhållningsmonopol innebär. Därtill
kommer att varje krav från samhäUets sida på en ökad upplysningsplikt för
avfallsproducenterna beträffande de restprodukter de åstadkommer även har
andra effekter. Sålunda kan man utgå från att dylika krav tvingar företagarna
att bli observanta på sin avfallsfråga på ett helt annat sätt än som
Prop. 1973:17 57
annars
skulle vara fallet. Detta förhållande torde allmänt sett leda tUl inte endast
mindre avfallsmängder utan även en mindre riskabel avfallshantering.
Flera
remissinstanser tar upp frågan om märkningsskyldigheten.
Sålunda anför konsumentombudsmannen att enligt
utredningen innebär aktsamhetsregeln i lagförslaget en skyldighet för
tillverkaren, importören och säljaren att lämna sådana upplysningar om
produkten att den enskilde får klart för sig eventuella risker vid hanteringen.
I förslaget till tillämpningskungörelse har I enlighet härmed tagits upp en
bestämmelse om märkning av hälso- och miljöfarliga varor. Regeln innehåller en
allmän föreskrift om skyldighet att tillse att hälso- och miljöfarliga varor
vid överlåtelse är försedda med den märkning som kan fordras för att hindra
eller motverka att varan vid hantering får skadlig verkan. För den enskilde
konsumenten är det väsentligt att han får korrekta uppgifter om varans
beskaffenhet, risken vid användningen, råd rörande förvaringen osv. Det är
viktigt att informationen är tydlig och lättfattlig. Bl. a. det förhållandet
att en inte obetydlig del av de produkter det här gäller säljs i
självbetjäningsbutiker understryker kravet på tydlighet och utförlighet. Enligt
konsumentombudsmannen bör lagstiftaren ge vissa genereUa föreskrifter om
märkningsskyldighetens omfattning. Det finns uppgifter (om sammansättning,
egenskaper, hälsorisker, hantering osv.) som den enskilde konsumenten alltid
bör få tillgång till i fråga om hälso-och mUjöfarliga varor. Nuvarande regler
tUlåter den som saluför en vara att mom ramen för vissa allmänna normer utforma
märkningstexten på det sätt som bedöms lämpligt i det enskilda fallet. Denna
rätt för den enskUde företagaren anser utredningen bör bibehållas. Konsumentombudsmannen
delar inte denna uppfattning. Det allmänna måste ta på sig ansvaret för att
varningstexter o. d. på hälso- och miljöfarliga varor får en så enhetlig
utformning som möjligt. Det skulle vara till stor fördel för konsumenten om
märkningen skedde efter vissa bestämda, för varje bransch enhetiiga normer. Det
bör vara möjligt att ge föreskrifter om användningen av viss stilart, viss färg
på märkningstexten osv. i betydligt större utsträckning än vad som i dag
förekommer. F. n. pågår ett särskUt utredningsarbete genom
varudeklarationsutredningen i fråga om varudeklarationer. Med hänsyn härtill
synes den närmare utformningen av ifrågavarande märkningsföreskrifter lämpligen
kunna anstå tUl dess att arbetet med vamdeklarationsfrågorna slutförts. Detta
beräknas kunna ske inom en nära framtid. Varken i lagförslaget eller i
förslaget till tUlämpningskungörelse finns någon regel som anger vem som
ansvarar för märkningen av hälso- och miljöfarliga produkter i olika fall.
Frågan om ansvarigheten bör enligt konsumentombudsmannen uttryckligen regleras
i lagstiftningen. Sveriges grossistförbund anför att förbundet av såväl
praktiska som säkerhetspsykologiska skäl förutsätter att gällande internationella
märkningsföreskrifter oförändrade görs tUlämpliga i vårt
Prop.
1973:17 58
land.
Det är dessutom enligt förbundet angeläget att föreskrifter i olUca hänseenden
utformas med hänsyn tUl de olika förutsättningar och behov som föreligger för å
ena sidan industrikemikalier, som hanteras av kunnigt yrkesfolk, och å andra
sidan produkter, som har konsumentvamka-raktär. Göteborgs hamn påpekar att
föreskrifter om märkning av farligt gods vid sjö-, land- och
järnvägstransporter finns intagna i olika internationella bestämmelser.
Arbetet med bestämmelser för en gemensam märkning enligt den s. k. IMDG-koden
pågår. En dylik gemensam märkning har länge varit ett starkt önskemål då
nuvarande förhållanden med en typ av märkning för sjötransporter och en annan
typ av märk-nmg för landtransporter försvårar godsets klassificering och därmed
innebär en säkerhetsrisk. Då man nu internationellt enats om en gemensam
märkning av farligt gods utgår Göteborgs hamn från dels att
mUjö-kontrollutredningens förslag om märkning innebär att hälso- och miljöfarliga
varor skall märkas enligt IMDG-kodens märkningsföreskrifter, dels att det
blivande tlllsynsorganet fortlöpande följer utvecklingen beträffande märkning
på det internationella planet och tillämpar de bestämmelser som där
överenskoms.
Utredningens förslag i fråga om responsainstitutet
har som nämnts mött kritik från flera håll.
Lantbruksstyrelsen anför. Det s. k.
responsainstitutet från giftförordningen, gällande gift eller vådligt ämne,
har ograverat överförts till tUl-lämpningskungörelsen. Utredningen har
emellertid inte ansett sig kunna ta steget fullt ut och låta responsainstitutet
omfatta även miljöfarliga ämnen. Styrelsen inser väl de svårigheter som måste
föreligga vid bedömandet av en varas mUjöfarlighet jämförd med dess
hälsofarlighet. Svårigheten är ju dock inte mindre för den som avser att
hantera varan och som är ålagd undersökningsplikt enligt utredningens
lagförslag. Man kan lätt få ett intryck att staten här slculle undandra sig ett
ansvar. Tre reservanter förordar att naturvårdsverket åläggs skyldighet att
meddela beslut i förhand, huruvida en vara kan betraktas som miljöfarlig.
Styrelsen ansluter sig till reservanternas uppfattning, helst som föreskrift
om sådan prövningsskyldighet på ett för utvecklingen gynnsamt sätt måste pressa
verket till att oavlåtligt öka sina kunskaper om skilda ämnens miljöeffekter.
Kommerskollegium anför. Möjligheterna att utvidga
responsainstitutet bör ytterligare övervägas. Således torde stort behov
föreligga för företagen att kunna få besked om de risker från miljösynpunkt
som kan vara förenade med ett visst ämne eller produkt. Det bör som
reservanterna påpekar finnas möjligheter att utforma responsainstitutet så att
myndigheten kan ta ställning till konkreta och definierade situationer i vilka
en produkt kan uppträda och ange om den i dessa fall är att betrakta som
miljöfarlig eller inte. Kostnadslättnader för mindre företag vid utnyttjande
av de statliga laboratorieresurserna bör också användas.
Prop.
1973:17 59
Sveriges industriförbund anser att möjUgheterna
till en frivillig förprövning responsum beträffande en viss varas
eventuella miljöfarlighet är en förutsättning för att ansvarskännande
tUlverkare och hanterare skall kunna leva upp till den ambitionsnivå som lagen
förestavar.
Även universitetskanslersämbetet,
Ingenjörsvetenskapsakademien, några länsstyrelser, Svensk industriförening,
KF, Svenska petroleum institutet och SACO ansluter sig i fråga om
responsainstitutet till uppfattningen att temporärt bindande beslut bör
meddelas huruvida viss vara skall betraktas som mUjöfarlig eller inte.
I fråga om utredningens förslag tUl bestämmelse om
tillståndstvång för varor som bedöms som särskUt hälso- eller mUjöfarliga anför
LO bl. a. följande. Utredningen diskuterar här möjligheterna att gå in för ett
system av mer total registreringsplikt för alla kemiska produkter som skall
introduceras på marknaden men konstaterar att, även om detta skulle vara mycket
bra ur säkerhetssynpunkt, ett sådant system skulle innebära många nackdelar av
praktisk och resursmässig art. Även om detta bör vara målet, har LO förståelse
för svårigheterna att redan nu ta ett så radikalt grepp. Det är uppenbart att
det i dagens läge enbart skulle bli ett tungrott administrativt förfarande utan
resurser att fullgöra sitt syfte. Möjligheten att successivt utöka detta
registreringstvång bör i stället utnyttjas i takt med stigande resurser och
erfarenhet.
Kommerskollegium ifrågasätter om den ram som Kungl.
Maj:t och tillsynsmyndigheten skall agera inom bör vara så vid som föreslås.
Detta gäller den av utredningen föreslagna rätten att föreskriva tillståndstvång.
Även om utredningen nämner att man anser att denna befogenhet i allmänhet bör
utövas av Kungl. Maj:t, så låter man inte det komma till uttryck i lagtexten.
EnUgt kommerskollegium bör det klart uttalas i lagen att delegering av denna
rätt bör ske endast i undantagsfall.
Enligt giftnämnden är en väsentlig punkt i
lagförslaget om hälso- och miljöfarliga varor den möjlighet tUl
produktkarUäggning som öppnas för tillsynsmyndigheten genom bestäimnelsen om
uppgiftsskyldighet. Utöver de uppgifter som nu frivilligt lämnas från
näringslivet kan en systematisk kartläggning ske via tillämpningsföreskrifter
om uppgiftsskyldighet för preciserade produktgrupper. Frågan vad en sådan verksamhet
kan ge får naturligen, som utredningen också understrukit, sättas i relation
till de resurser som blir tillgängliga härför. Samtidigt måste betonas att
detta torde vara ett riktigt och realistiskt sätt att angripa problematiken.
Härigenom kan tillsynsmyndigheten så småningom få erforderlig överblick över
varusortimentet.
Kommerskollegium förordar att möjligheten för
tillsynsmyndigheten att infordra uppgifter om andra varor än de som är eller
skäligen kan misstänkas vara hälso- och/eller mUjöfarliga bör användas med
återhållsamhet och urskillning.
LO
anför. Utredningen har i lagförslaget infört möjligheter för till-
Prop. 1973:17 60
synsmyndigheten
att infordra uppgifter om en produkts kemiska sammansättning, egenskaper och
hantering. Utredningen konstaterar att detta på sikt skulle kunna innebära ett
heltäckande system men förordar att man här strävar till en successiv
utvidgning av dylik rapportering. LO delar denna uppfattning.
Svensk industriförening anmärker att ett av de mer
framträdande inslagen i förslaget är den utvidgade rapporteruigsskyldigheten.
Denna skulle därvid inte begränsas enbart till hälso- eller miljöfarliga produkter
utan föreskrivas för varje ämne eller beredning. Föreningen delar utredningens
uppfattning att det är av vikt att tillsynsutövande organ bibringas en
fullständig överblick över hela den kemiska sektorn. En utvidgad
rapporteringsskyldighet är därvid den närmast till hands liggande lösningen.
Föreningen vill emellertid i detta sammanhang mycket starkt understryka vikten
av att systemet får en smidig organisation som till ett minimum belastar
företagens administration. Detta kan åstadkommas genom en långt driven
formalisering och standardisering i upp-giftslämnandet.
Svenska företagares riksförbund varnar för att en
lagstiftning på området görs så omfattande att företagen blir skyldiga att
deklarera och lämna uppgifter om alla typer av kemiska produkter oavsett
misstanke kan föreligga om risker för hälsa eller miljö. Lagstiftningen bör
också av praktiska skäl anknytas till de faktiska möjligheter som i dag finns
att påvisa förekomst av hälso- och miljöfarliga beståndsdelar i kemiska pro-,
dukter. Efter hand som den vetenskapliga forskningen ställer nya medel till förfogande
kan och bör en översyn av lagstiftningen kunna ske. Förbundet vill sålunda
understryka att den föreslagna lagstiftningen endast bör avse varor för vilka
hälso- eller miljöfarlighet konstaterats samt sådana varor där kvalificerad
misstanke om sådan farUghet föreligger. Inte minst för de mindre företagen
skuUe en mera generell uppgiftsskyldighet i många fall vara helt omöjlig att
genomföra.
Kemikontoret anser att en utvidgning av
rapporteringsskyldigheten till i princip alla ämnen och beredningar oavsett
misstanke om farlighet och med det innehåll som utredningen skisserar inte
har stöd i direktiven och skuUe innebära en orimlig arbetsbelastning för såväl
den administrativa myndigheten som för industrin. Kostnaderna härför skulle bli
omfattande och knappast stå i skälig proportion till den åsyftade effekten.
Kemikontoret vill bestämt ta avstånd från utredningens förslag beträffande den
generella rapporteringsskyldigheten även om rapporteringsplikten enligt
utredningen får förutsättas till en början bli inriktad på särskilt hälso- och
miljöfarliga varor.
Rektorsämbetet vid universitetet i Stockholm yttrar
bl. a. Enligt utredningens lagförslag skall rapporteringsskyldighet kunna
föreskrivas beträffande en varas sammansättning, egenskaper och hantering. På
flera ställen i betänkandet erkänns att vi har bristfälliga kunskaper om
Prop. 1973:17 61
ämnens
förekomst och verkningar i miljön. Enligt betänkandet är avsikten att
rapporteringsplikten till en början koncentreras till "sådana grupper av
varor som bedöms särskilt betydelsefulla" och att den senare utbyggs. Även
om betänkandet ger uttryck för att föroreningar eller tillsatskomponenter i en
beredning kan utgöra miljö- eUer hälsofara kommer varor och beredningar att
klassificeras efter sin huvudkomponent eller sitt huvudändamål. Inom varugmpper
som inte prioriterats för rapportering kan därför hälso- och miljöfarliga
ämnen under lång tid spridas utan att detta upptäcks. Det är därför nödvändigt
att i första hand fullständig analys av sammansättningen av alla varor
obligatoriskt rapporteras och vidare att rapport kontinuerligt lämnas om
ändrat fabrikationsförfarande med nya föroreningar, ändrade koncentrationer av
föroreningar eller ändrad sammansättning som följd. Man bör också komma ihåg
att verkan av sådana, på grund av ofullständig rapportering ej upptäckta,
miljöfaktorer kan bestå I att de synergistiskt potentie-rar verkan av någon
annan känd eller okänd substans. En sådan rapportering av sammansättningen, I
internationeU kemisk terminologi, med åtföljande kontroll och datorregistrering
av uppgifterna kan inte vara så arbetskrävande för myndigheten att den på grund
därav måste uppskjutas.
LO anför. I lagförslaget är inskrivet ett
bemyndigande för Kungl. Maj:t eUer myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att för
förhindrande eller motverkande av skada från hälso- eller miljöfarliga varor
meddela särskilda föreskrifter och villkor för hanteringen eller importen av
sådan vara eller av visst slag av ämnen eller beredningar bland vilka sådana
varor förekommer. Det gäller här restriktioner och anvisningar i fråga om
tillverkningen, handeln, användningen, transporten, destruktionen. Här kommer
bl. a. märkningsföreskrUterna in i bUden. LO vill då starkt understryka att
dylika befogenheter från myndigheten kommer att kräva ett intimt samarbete med
arbetarskyddsmyndigheterna när det gäller de speciella föreskrifter och
anvisningar, märkningsförfaranden m. m. som skall gälla för den
arbetsmiljömässiga delen av denna problematik. LO vill också starkt
understryka det starka behov man känner ute på arbetsplatserna att dels få
klara besked om varans kvalitativa och även kvantitativa innehåll som ledning
för de medicinskt hygieniska ex-pertinstanseraa i och utanför företagen, dels
få uppgifter om hälsorisker och klara direktiv om säkra hanteringsföreskrifter
som arbetarskyddsrepresentanterna och de enskilda löntagarna i dessa
sammanhang kräver. Det måste ställas ett starkt uttalat ansvar på varje
enskild företagare att han känner väl tiU hälsoriskerna hos produkter som
används inom hans område och varje produkt som han utifrån inför i sin
verksamhet måste vara så deklarerad i alla dessa avseenden att han ej kan
undandra sig sitt ansvar med hänvisning tUl att han fått ofullständig
information. I frågan om märkning konstaterar man vidare först principen att
det an-
Prop.
1973:17 62
kommer
på den som överlåter en vara att se tUl att den är försedd med sådan märkning
att skada kan förhindras. Efter en diskussion om kravet på kvalitativ kontra
kvantitativ märkning kommer utredningen fram tUl att någon form av
kvantitetsuppgift beträffande sådana ämnen i en vara som förlänar den dess
hälso- eller miljöfarliga egenskaper i regel bör vara motiverad och att tiden
nu bör vara mogen för att utvidga gällande bestämmelser härom till att omfatta
nya varugrupper. Man menar att det får ankomma på tillsynsmyndigheten att
närmare undersöka möjligheterna att lägga ytterligare varugrupper under
tvånget av en mer eller mindre långt gående deklarationsplikt beträffande
mängden av de i produkten ingående beståndsdelarna. Myndigheten får också
utreda hur man på lämpligt sätt skall utforma varningsföreskrifter angående
hanteringen av varan till skydd för dem som arbetar därmed. LO vill här
understryka att det är utomordentiigt angeläget att komma till rätta med dessa
frågor för att kunna tillgodose de anställdas krav på säkerhet i arbetet. LO
vill här peka på att man måste komma fram till någon form av systematiska
märkningsföreskrifter så att det snabbt går att få en uppfattning om en varas
hälsorisker och inom vilken nivå av säkerhetsåtgärder man skall hantera dem.
LO hänvisar här till olika försök som gjorts av giftnämnden och av enskilda
organ inom näringslivet (YSAM-märkning). Något heltäckande och effektivt system
fbns inte i dag varför myndigheter som har dessa frågor under sitt ansvar här
måste ha en mycket viktig uppgift. Det bör understrykas att det här för
arbetslivets del gäller att få till stånd ett intimt samarbete mellan
arbetarskyddsstyrelsen och den myndighet som kommer att handha
produktkontrollen. Arbetarskydd och produktkontroll kommer här att på ett
speciellt sätt bli integrerade i varandra.
5
Kontrollorganisation 5.1 Nuvarande förhållanden
Eftersom en samlad lagstiftning hittUls saknats för
de produkter som faller under begreppet hälso- och mUjöfarliga varor finns inte
heUer någon central myndighet som utövar samlad kontioU över sådana varor.
Frågor rörande sådana varor som nu är föremål för kontroU handläggs av olika
myndigheter beroende på kontrollens Inriktning.
Giftnämnden är f. n. den enda myndighet som nu har
uteslutande pro-duktkontroUerande uppgifter. Nämnden är enligt sin instruktion
giftmyndighet enligt giftförordningen och registieringsmyndighet enligt bekämpningsmedelsförordningen.
Nämnden skaU särskUt följa utvecklingen i fråga om hälsofarUga varor och
bekämpningsmedel och ha tiUsyn över efterlevnaden av de nämnda förordningarna
och i anslutning tUl dem meddelade föreskrifter.
Prop.
1973:17 63
Socialstyrelsen utövar tUlsyn över den allmänna
hälsovården och över efterlevnaden av läkemedelsförordningen och
narkotikaförordningen samt handhar registreringen av farmacevtiska
specialiteter. Vidare handlägger socialstyrelsen enligt giftförordnmgen vissa
frågor om hälsofarliga varor. Styrelsen är chefsmyndighet för
länsläkarorganisationen.
Arbetarskyddsstyrelsen, som är tillsynsmyndighet
enligt arbetarskyddslagen, skaU verka för bl. a. främjande av arbetarskyddet
och vidta de åtgärder som behövs i skyddstekniskt, yrkeshygieniskt,
yrkesmedicinskt och socialt hänseende för att utveckla och förbättra
arbetarskyddet. Styrelsen utfärdar föreskrifter, råd och anvisningar om bl. a.
arbetarskydds-lagstiftningens tiUämpning samt bedriver informations- och
utbildningsverksamhet på arbetarskyddets område. Styrelsen är chefsmyndighet
för yrkesinspektionen.
Kommerskollegium handlägger vissa frågor av
produktkontrollerande natur, främst meddelande av föreskrifter för hantering av
brandfarUga och explosiva varor. Kollegiet är chefsmyndighet för
sprängämnesinspektionen som utövar tUlsyn över hanteringen av nyssnämnda
varor.
Statens naturvårdsverk är central
förvaltningsmyndighet för naturvård, däri inbegripet vattenvård, luftvård och
renhållning utomhus samt för rörligt friluftsliv, jakt och viltvård. TiU
verkets förvaltningsområde hör också ärenden enligt mUjöskyddslagen. Verket
leder och främjar framför allt målinriktad mUjövårdsforskning och
undersökningsverksamhet på miljövårdsområdet. Verket utövar direkt
produktkontroll i fråga om svavelhalten i eldningsolja och användande av gift
vid jakt samt beträffande hanteringen av PCB.
Utöver nu nämnda myndigheter svarar även andra myndigheter
för olika former av produktkontroll, såsom statens livsmedelsverk i fråga om
livsmedel, statens jordbmksnämnd i fråga om fodermedel och statens centrala
frökontrollanstalt i fråga om betning av utsäde.
I giftförordningen och bekämpningsmedelsförordningen
saknas bestämmelser om regional och lokal tillsyn. I särskUda frågor har dock
regional eller lokal myndighet tUlagts vissa befogenheter. Sålunda meddelas
vissa tillstånd av vederbörande polismyndighet eller yrkesinspektör. Vidare
gäller att länsläkaren skaU höras i vissa frågor. På andra områden utövar
olika organ sådan tiUsyn som har samband med den föreslagna kontrollen över
hälso- och mUjöfarUga varor.
Länsstyrelsen utövar tiUsyn enligt PCB-lagen,
mUjöskyddslagen, livsmedelslagen och förordningen (1949: 341) om explosiva
varor samt vakar över den aUmänna hälsovården i länet.
Länsläkarorganisationen skaU bl. a. verka för att
medicinska och hygieniska synpunkter beaktas inom hälso- och naturvården.
Yrkesinspektionen utövar genom sina befattningshavare
och kommunala tiUsynsmän tUlsyn över efterlevnaden av bl. a.
arbetarskyddslagstiftningen.
Prop. 1973:17 64
Sprängämnesinspektionen utövar tillsyn enligt
förordningen om explosiva varor och enligt förordningen (1961: 568) om
brandfarliga varor.
Hälsovårdsnämnden utövar det närmaste inseendet
över den allmänna hälsovården och den omedelbara livsmedelskontrollen inom
kommunen. Nämnden skall se till att åtgärder vidtas mot vatten- och
luftföroreningar, buller och andra störningar inom kommunen.
5.2
Utredningen
Enligt utredningens förslag skall den centrala
tUlsynsmyndigheten enligt lagen om hälso- och mUjöfarliga varor i första hand
ha till uppgift att utfärda kompletterande tiUämpningsbestämmelser, att
övervaka efterlevnaden av gällande bestämmelser samt att utöva fortlöpande
kontroll av det kemiska produktområdet. Utgångspunkten för utredningen har
varit att den centrala tillsynen bör anförtros en redan befintlig myndighet.
Enligt utredningen kan följande myndigheter härvid komma I fråga, nämligen
giftnämnden, socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, kommerskollegium och
naturvårdsverket. Utredningen konstaterar att sedan tillkomsten av nu gällande
författningar om gifter och bekämpningsmedel har de kemiska ämnenas beteende i
naturen fått allt större betydelse. Detta faktum får enligt utredningen inte
undanskymma de kemiska produkternas samband med arbetarskyddet. Utredningen
konstaterar också att uppmärksamheten på ett effektivt arbetarskydd skärpts
under senare år, men anser att arbetarskyddsstyrelsen har en alltför specialiserad
ställning för att böra komma i fråga som central myndighet för kontrollen av
hälso- och mUjöfarliga varor. Utredningen avvisar härefter även
socialstyrelsen och kommerskollegium såsom tillsynsmyndigheter. Beträffande
socialstyrelsen anförs att styrelsen skulle bli alltför tungrodd och få
svårigheter att företräda alla de verksamhetsfält för vilket den skulle
ansvara. Enligt utredningen står därför det slutliga valet mellan giftnämnden
och naturvårdsverket.
Utredningen framhåUer att giftnämnden har förvärvat
betydande erfarenhet av tillsynsverksamhet inom den sektor av
produktkontrollen som nämnden haft att bevaka. Nämnden har tjänstgjort som ett
samarbetsorgan tiU övervägande del bestående av experter i frågor om hälsofarUga
varor och bekämpningsmedel. De omedelbart uppkommande problemen vid
tUlämpningen av lagen om hälso- och mUjöfarliga varor kommer att i stort bil av
samma slag som giftnämnden hittUls mött i sin verksamhet. TiU såväl aUmänna
frågor av bl. a. medicinsk och teknisk karaktär som mera speciella sådana om
hantering, märkning m. m. har giftnämnden fortlöpande haft att ta ställning. En
utvidgning av nämndens kompetensområde till att avse samtliga varor enligt den
föreslagna lagen bör enligt utredningen med hänsyn härtill inte möta några
direkta organisatoriska svårigheter.
Prop.
1973:17 65
EmeUertid talar enligt utredningen åtskUliga
omständigheter för att en samordning bör ske av naturvårdsverkets och
giftnämndens resurser på så sätt att giftnämnden inordnas i naturvårdsverket.
Verket har de centrala tillsynsfunktionerna i frågor om skyddet av den yttre
miljön och har att övervaka effekterna av emissioner. Denna verksamhet har gett
verket intim kontakt med de problem som sammanhänger med hanteringen och
spridningen av produkter som utgör risker för den yttre mUjön och ofta även för
människan själv. Om giftnämnden uppgår i naturvårdsverket kommer verkets
resurser att kunna utnyttjas också för produktkontrollen.
Utredningen
erinrar om att det framlagda lagförslagets syfte är att ge skydd mot såväl
omedelbara som långsiktiga hälsorisker samt mot ogynnsam verkan i den yttre
mUjön. Genom vetenskapliga försök har effekterna av olika kemiska ämnen kunnat
spåras både på arbetsplatserna inom industrin och i naturen. På
arbetsplatserna har i första hand direkt hälsofarliga effekter konstaterats.
Genom observationer i naturen har långsiktiga effekter i form av anrikning m.
m. kunnat upptäckas. Redan den omständigheten att samma kemiska substanser kan
spåras i såväl den inre som yttre miljön talar för att ett och samma organ har
hand om såväl produkt- som annan mUjökontroll. Om kontrollen över hälso- och
mUjöfarliga varor skuUe läggas på giftnämnden, skulle även naturvårdsverket på
gmnd av de uppgifter verket redan nu har komma att utöva vissa
tillsynsfunktioner beträffande samma produkter. En splittring av ansvaret för
att åtgärder vidtas mot en farlig vara kan medföra osäkerhet om vUken myndighet
som har ansvaret för att erforderliga undersökningar och utredningar kommer
till stånd, då en förorening påträffas i naturen. Den omständigheten att de
båda myndigheterna kan få delvis likartade arbetsuppgifter på undersökningsstadiet
kan också medföra risk för dubbelarbete. Även såvitt gäller skyldighet för de
båda myndigheterna att meddela föreskrifter och att lämna råd och anvisningar,
kan ett splittrat ansvar medföra nackdelar. Utredningen föreslår därför att
naturvårdsverket blir central tillsynsmyndighet enligt lagen om hälso- och
miljöfarliga varor och övertar giftnämndens funktioner. Utredningen framhåller
att en bredare bas-organisation härigenom uppnås för handläggningen av frågor
enligt lagen om hälso- och mUjöfarliga varor än vad som skulle bli möjlig om
ansvaret ligger kvar på giftnämnden som självständig myndighet. Härigenom bör
förslaget kunna leda tUl ytterligare rationalisering och effektivitet.
Utredningen konstaterar härefter att de
komplicerade problem, ofta av teknisk-vetenskaplig natur, som kan komma att
föreligga vid handläggning av ärenden rörande kontroll av hälso- och
miljöfarliga varor, medför särskilda krav på att det beslutande organet har
allsidig kompetens. Dessa krav bör enligt utredningen kunna tillgodoses bl. a.
genom
5
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 17
Prop.
1973:17 66
att
utanför naturvårdsverket befintlig sakkunskap får medverka vid behandlingen av
ärendena genom att ett särskilt organ tillskapas inom verket. Utredningen
hänvisar till de särskilda organ som redan nu finns inom naturvårdsverket,
nämligen forskningsnämnden samt naturvårds-, vattenvårds- och luftvårdsråden.
Utredningen pekar också på att en . bred representation av skilda intressen i
giftnämnden medfört att nämnden kunnat fungera som såväl ett specialistorgan
som ett samarbetsorgan.
Utredningen föreslår därför att en särskild nämnd
inrättas vid naturvårdsverket för frågor om hälso- och miljöfarliga varor.
Nämnden föreslås bli benämnd produktkontrollnämnden. Huvudansvaret i frågor om
hälso- och miljöfarliga varor skall dock åvila verkets styrelse. Produktkontrollnämnden
bör fungera som ett supplementärt beslutande organ och i naturvårdsverkets namn
handlägga ärenden som styrelsen genom arbetsordning eller eljest överlämnar
till nämnden. Nämnden bör inte vara ett partsorgan utan ett specialistorgan med
bl. a. socialstyrelsen och arbetarskyddsstyrelsen företrädda.
För beredning av frågor om hälso- och miljöfarliga
varor föreslår utredningen att en produktkontrollenhet inrättas vid verket
genom att giftnämndens kansli överförs dit. Hämtöver föreslås vissa förstärkningar
vid enheten.
Utredningen tar även upp frågan om regional och
lokal tillsyn och diskuterar möjligheten att lägga denna på befintligt organ.
Länsstyrelsen avvisas därvid med hänvisning till att tillsynen enligt lagen om
hälso- och miljöfarliga varor, som väsentligen angår problem kring produkters
tillverkning, hantering m. m. icke kan anses hänförllg tUl länsstyrelsens
regionala samhäUsplanerande verksamhet, vilket däremot är fallet med dess
uppgifter enligt naturvårdslagen och miljöskyddslagen. Utredningen finner
vidare att länsläkarorganisationen, yrkesinspektionen och hälsovårdsnämnden
saknar resurser för kvalificerad tUl-synsverksamhet inom ett mera omfattande
tillsynsområde.
Av hänsyn främst till bristen på utbildad
tillsynspersonal bör enligt utredningen ansvaret för den författningsenliga
tillsynen tiUs vidare helt åvila den centrala myndigheten. Innan ytterligare
erfarenheter vunnits är det också svårt att ange vUka specifika
tillsynsuppgifter som skulle kunna åvUa annan än den centrala myndigheten.
Emellertid bör den centrala myndigheten fortlöpande beakta frågan om en
delegering av ansvaret för viss tillsynsverksamhet liksom behovet av ökad samordning
med tillsynen på näraliggande områden, t. ex. arbetarskydd, hälsovård och
livsmedelskontroll.
Ledamoten Ahlgren reserverar sig mot förslaget att
naturvårdsverket skall vara central tiUsynsmyndighet. Enligt Ahlgren försvåras
hand-läggnuigen av produktkontrollfrågorna, om förslaget genomförs, till följd
av svårigheterna med gränsdragning mellan arbetsmiljö och naturmiljö.
Prop. 1973:17 67
Detta förhållande kommer att medföra negativa följder för
arbetsmiljön med hänsyn till naturvårdsverkets huvudsakliga inriktning på naturmiljön.
Arbetarskyddsstyrelsens möjligheter att utöva inflytande på produktkontrollen
blir alltför begränsade. Ett samlat ansvar för produktkontrollen kan enligt
Ahlgren endast uppnås om ett särskilt organ får administrera denna. Detta bör
ske på så sätt att giftnämnden består som självständigt organ. I nämnden bör
som ledamöter ingå nämndens chef samt cheferna för naturvårdsverket,
arbetarskyddsstyrelsen och livsmedelsverket. Vidare bör enligt Ahlgren
arbetsmarknadens parter och konsumentintressena vara företrädda i nämnden.
Ahlgren reserverar sig även mot att regional och lokal tiUsyn ej anordnas. Han
föreslår att yrkesinspektionen och dess kommunala tillsynsmän ges formeUa
tillsynsuppgifter på produktkontroUområdet. Den yrkeshygieniska personal som
f. n. finns hos yrkesinspektionen samt hälsovårdsinspektörerna hos hälsovårdsnämnderna
bör med hänsyn tUl sin utbUdning och arbetsinrikt-ning kunna fullgöra den
regionala och lokala tillsynsverksamhet som bör komma till stånd.
Ledamöterna Helmerson och Krönmark
reserverar sig mot förslaget att produktkontrollnämnden skall ha beslutande
funktioner. De föreslår att nämnden endast får rådgivande funktioner. I
nämnden bör ingå representanter för arbetstagare- och industriorganisationer.
5.3 Remissyttrandena
Det råder delade meningar om
utiedningens förslag att naturvårdsverket skall bli central tUlsynsmyndighet.
Utredningsförslaget stöds av
rikspolisstyrelsen, statskontoret, lantbruksstyrelsen, livsmedelsverket,
naturvårdsverket, domänverket, lantbrukshögskolan, Institutet för vatten- och
luftvårdsforskning, länsstyrelserna i Kristianstads samt Göteborgs och Bohus
län, IVA, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund, Lantbrukarnas
riksförbund, SACO, Svensk industriförening och Svenska petroleum institutet.
Statskontoret anser att det är
viktigt att produktkontrollverksamheten snabbt kommer i gång och att man
därvid i största möjliga utsträckning bör utnyttja de organisatoriska och
andra resurser som redan finns. Statskontoret framhåller att i dag är
organisationen för vården av den yttre mUjön den mest utvecklade. Därför bör
ansvaret för produktkontrollverksamheten förläggas tUl naturvårdsverket. För
kemiska analyser m. m. av hälso- och mUjöfarliga varor är det väsentligt att
utan omgång kunna utnyttja natiurvårdsverkets resurser.
Naturvårdsverket (styrelsens
majoritet) ansluter sig till de motiveringar som framförts av utredningen.
Enligt verkets uppfattning är det självklart att de arbetarskyddsfrågor som är
förknippade med hälso-och miljöfarliga varor skaU handläggas av
arbetarskyddsstyrelsen. Lika
Prop. 1973:17 68
viktigt
är enligt naturvårdsverket att det yttre mUjöskydd som lagen syftar tUl
behandlas av den myndighet som redan tidigare har hithörande arbetsuppgifter.
Om en särskUd myndighet inrättas med såväl arbetarskydds- som
mUjöskyddsuppgifter skulle detta innebära dubbelarbete och leda tUl splittring
av tillgängliga resurser på tre myndigheter. Verket anför vidare att
handläggningen av ärenden enligt mUjöskyddslagen och enligt den föreslagna
lagen om hälso- och mUjöfarliga varor kommer att få så nära anknytning att en
ändamålsenlig kompetensfördelning knappast är möjlig att genomföra. Från
principiella och praktiska utgångspunkter är det enligt verket lämpligast att
en myndighet med de övergripande mUjövårdsuppgifter verket har får den samordnande
funktionen på produktkontrollens område. Behovet av speciella föreskrifter och
åtgärder för att tUlgodose arbetarskyddet vid hantering av hälso- och
miljöfarliga varor måste dock arbetarskyddsstyrelsen även framgent svara för.
Enligt verkets mening bör några gränsdragningsproblem mellan verkets och
arbetarskyddsstyrelsens kompetensområden Inte behöva uppstå vid tillämpningen
av den föreslagna lagen. Skulle sådana ändå uppkomma, torde frågan kunna lösas
instmk-tionsvägen. Naturvårdsverket understryker nödvändigheten av att arbetarskyddsorganen
tillförs särskilda resurser i sådan takt att någon klyfta inte kan uppstå
mellan åtgärder på det inre resp. yttre miljövårdsområdet.
IVA anser det naturligt att ett organ har ansvaret
för kontrollen av hälso- och miljöfarliga varor. Av befintliga organ täcker
enligt IVA:s mening inte något hela det område som här är i fråga.
Socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen och livsmedelsverket har vart och ett
kompetens och ansvar för viss del av området. Enligt IVA torde naturvårdsverket
även med föreslagen organisation ha skyddet av den yttre miljön till primär
uppgift. IVA framhåller att samarbetet mellan de olika sakkunniga organ som
måste samverka bör ägnas stor uppmärksamhet och att kravet på en helhetssyn på
problemen måste upprätthållas.
Sveriges industriförbund delar ledamoten Ahlgrens
uppfattning att de arbetsmUjöproblem som hälso- och mUjöfarliga varor kan ge
upphov till är mera överhängande och allvarligare än de problem som kan hota i
den yttre miljön eller hos konsumenterna. Detta konstaterande leder dock
industriförbundet till motsatt slutsats i fråga om valet av tillsynsmyndighet.
Enligt industriförbundets mening bevakas arbetsmiljöfrågorna bäst av den
myndighet som har specialkunskap och överblick över hela arbetsmUjöområdet. Det
är enligt förbundet till fördel för såväl arbetarskyddet som för den yttre
miljön och konsumenterna om lagstiftning, administration och tUlsyn på dessa
områden bevakas av instanser som var och en är specialinriktad på sitt kompetensområde.
Industriförbundet anser därför att arbetarskyddsstyrelsen skall bibehålla sin
kompetens såvitt gäUer produkter i arbetsmiljön och
Prop. 1973:17 69
att
naturvårdsverkets befattning med hälso- och miljöfarliga varor i princip
begränsas till området utanför arbetsmUjön.
SACO anser att giftnämndens införlivande med
naturvårdsverket innebär bättre resursutnyttjande, enhetligt ansvarstagande för
såväl den yttre som inre miljön samt minskad risk för dubbelarbete.
Ledamoten
Ahlgrens reservation att i princip bibehåUa giftnämnden som ett självständigt
organ tUlstyrks av vattenöverdomstolen, försvarets sjukvårdsstyrelse,
försvarets materielverk, statens bakteriologiska laboratorium,
universitetskanslersämbetet, fiskeristyrelsen, kommerskollegium, statens
konsumentråd, arbetsmiljöutredningen, Apotekarsocieteten, Svenska
naturskyddsföreningen, Sveriges hantverks- och industri-organisation, TCO, LO
och Riksförbundet för allmän hälsovård.
Vattenöverdomstolen
menar att produktkontrollen har ett nära samband med tillsynen av den yttre
mUjön, vUket kan tala för naturvårdsverket som central tUlsynsmyndighet.
Samtidigt finns anknytningar tUl såväl arbetarskyddet som den allmänna
hälsovården. Produktkontrollens inriktning och anknytning till olika var för
sig viktiga samhällsområden utgör ett skäl för att bygga upp en fristående
kontrollmyndighet med representation från berörda verksamhetsfält.
Statens konsumentråd framhåller att
naturvårdsverkets nuvarande arbetsuppgifter är så omfattande att, om
ytterligare arbetsuppgifter läggs på verket, dessa inte synes kunna få det
utrymme och de resurser som verksamhetsområdet fordrar och förtjänar. Risk kan
också enligt konsumentrådet föreligga för att tyngdpunkten i verksamheten läggs
på den yttre miljön.
Svenska naturskyddsföreningen uttalar att inte
minst med tanke på att resurserna på kontrollsidan med all säkerhet alltid
kommer att präglas av mer eller mindre hög grad av ofullständighet bör ett
fristående organ inrättas. Föreningen anser också med viss oro att de
traditionella naturvårdsfrågorna, närmast de delar som omfattas av
naturvårdslagen, kan komma i skymundan inom naturvårdsverket genom dess
ständigt utökade arbetsfält.
LO kritiserar miljökontroUutrednlngens resonemang i
fråga om valet mellan giftnämnden och naturvårdsverket. Enligt LO borde den av
utredningen gjorda analysen leda tiU att naturvårdsverket med hänsyn till dess
inriktning på skyddet av den yttre mUjön borde uteslutas på samma gmnder såsom
anförts i fråga om arbetarskyddsstyrelsen. Utredningens resonemang, som LO
finner ensidigt, borde därför enligt LO har lett fram tUl en fristående
produktkontrollmyndighet. I den mån skillnad föreligger i fråga om
naturvårdsverket resp. arbetarskyddsstyrelsens förhållanden till produktkontrollen
ligger tyngdpunkten hos arbetarskyddsstyrelsen. De risker för
kompetenskollisioner och dubbelarbete utredningen befarat undviks bäst om
produktkontrollen läggs
Prop.
1973:17 70
fristående
från dessa myndigheter men med möjligheter till inflytande och insyn från dem
båda. TCO anför i huvudsak samma synpunkter.
Arbetsmiljöutredningen framhåller att om
naturvårdsverket blir central tiUsynsmyndighet måste samordningsbehovet
främjas. Kraven i det hänseendet bor enligt utredningens åsikt ställas högre än
vad miljökontrollutredningen gjort när det gäller relationema till
arbetarskydds-myndigheterna.
Två ledamöter av naturvårdsverkets styrelse
(redaktören Göran Holmberg och informationschefen NUs Ramstén) anser bl. a. att
de av utredningsledamoten Ahlgren redovisade tankegångarna torde kunna vara
vägledande för ytterligare analyser och överväganden. Ete framhåller att
miljökontrollutredningens förslag innebär oklarheter när det gäller formerna
för samverkan mellan arbetarskyddsstyrelsen och naturvårdsverket och att det i
detta läge är förhastat att lägga ansvaret för tillämpning och efterlevnad av
produktkontrollen på naturvårdsverket.
Några remissinstanser diskuterar ett bibehållande
av giftnämnden som självständig myndighet eUer inbyggd i annan myndighet.
Socialstyrelsen
framhåller att frågor om hälso- och miljöfarUga varor bör handläggas antingen
av ett organ med den ställning giftnämnden nu har eller av ett beslutande
organ knutet till annan myndighet men fristående i förhåUande tUl denna.
Giftnämnden har såsom samordnings- och samarbetsorgan fungerat
tillfredsställande enligt socialstyrelsens uppfattning. När produktkontroUen
utökas till att även gälla miljöfarliga varor, är argumenten för ett fristående
organ ännu starkare. Behovet av ett samordnings- och samarbetsorgan gör att
styrelsen i princip instämmer i ledamoten Ahlgrens reservation. Med hänsyn till
att den centrala tillsynsmyndigheten bör ha tillgång till egna laboratorieresurser,
vilket giftaämnden knappast kan få, kan enligt socialstyrelsen emellertid
övervägas en lösning innebärande att det beslutande tillsynsorganet knyts till
annan myndighet. Den myndighet som ligger närmast till hands torde enligt
styrelsens mening vara naturvårdsverket. Styrelsen framhåller att de från
många synpunkter välgmndade argument som framförts i reservationer enligt
styrelsens mening inte övertygande har bemötts av utredningsmajoriteten.
Socialstyrelsen anser att miljökontrollutredningen bör ytterligare utreda
frågan om central tillsynsmyndighet.
Giftnämnden
anser att utredningens analys av organisationsfrågorna är för ytiig och att
utredningsmaterialet även i övrigt är otillräckligt som bas för slutligt
ställningstagande. De krav på mångsidighet och smidighet i arbetet som
statsmakterna uppstäUde vid tillskapandet av giftnämnden som centralt
beslutande organ kvarstår enligt giftnämnden. En verksstyrelse kan svårligen
tänkas få sådan sammansätming att den kan fungera som ett samarbetsorgan i
frågor som gäller produktkontroll. Ett samarbetsorgan för hälso- och
miljöfarliga varor skulle 1 likhet
Prop.
1973:17 71
med
den nuvarande giftnämnden kunna utgöra en egen myndighet. I och för sig kan det
enligt giftnämnden också vara möjUgt att bibehålla en giftnämnd eller
motsvarande som ett självständigt organ i dessa frågor även om verksamheten i
övrigt byggs in i ett annat verk. Fördelarna skulle därvid ligga på
resurssidan. En tänkbar nackdel för produktkontroUen skulle enligt giftnämAden
vara att beslutsorganet inte självt förfogar över resurserna utan skuUe bli
helt beroende av huvudmyndighetens planering och fördelning. Frågan om det
centrala organet bör vara självständigt eller inbyggt i annan myndighet är enligt
giftnämnden i viss mån en praktisk fråga. De andra myndigheter som kan komma
i fråga, fömtom naturvårdsverket, är arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen
och livsmedelsverket. En integrering fömtsätter enligt giftnämnden garantier
för att produktkontrollen får andel i de gemensamma resurserna.
Arbetarskyddsstyrelsen ifrågasätter också om inte
giftnämnden bör bibehållas antingen helt självständig eller inbyggd i annan
myndighet. För arbetarskyddsstyrelsen framstår det som en möjlighet att utse
flera centrala tillsynsmyndigheter, nämUgen arbetarskyddsstyrelsen inom arbetarskyddslagens
tillämpningsområde, naturvårdsverket för den yttre miljön samt giftnämnden för
allmänna frågor, den enskilda konsument-miljön, övriga speciella områden och
för samordningsuppgifter. Härigenom skulle arbetarskyddsstyrelsens möjligheter
att leda yrkesinspektionens arbete bli lättare. Enligt arbetarskyddsstyrelsens
bedömning är det svårt att ta slutlig ställning till de problem som har samband
med tillsynsverksamheten innan arbetsmiljöutredningen slutfört sitt arbete.
Riksrevisionsverket anser att samordningsbehovet
talar för att tillsynen läggs på en utbyggd giftnämnd. Riksrevisionsverket
finner det i nuvarande läge svårt att ta slutiig ställning till frågan om
tillsynsorganisationens utformning. Behovet av samordning skulle emellertid
enligt verkets uppfattning kunna tillgodoses genom att tillämpningen av lagen
om hälso- och miljöfarliga varor läggs på en beslutande nämnd, som knyts till
naturvårdsverket och i vilken representanter för närmast berörda myndigheter
skall ingå. Oavsett vilket alternativ man väljer bör inte detta ses som en
definitiv lösning. Ytterligare överväganden bör, framhåller
riksrevisionsverket, göras sedan den nya lagstiftningen varit i kraft några
år.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser att varken
utredningsförslaget eller ledamoten Ahlgrens reservation framstår som lämpliga
eller genomarbetade lösningar. Länsstyrelsen förordar därför att frågan om
central tUlsynsmyndighet blir föremål för ytterligare utredning. Även Svenska
landstingsförbundet anser att ytterligare överväganden behövs.
Svenska kommunförbundet understryker vikten av att
arbetsmiljö-frågorna beaktas. Även om den för verksamheten behövliga teknikerorganisationen
inordnas i naturvårdsverket innebär detta enligt förbun-
Prop.
1973:17 72
det
inte med nödvändighet att själva beslutsfunktionen bör förläggas till verket.
Förslaget till handläggningsordning inom
naturvårdsverket av frågor om hälso- och mUjöfarliga varor kritiseras av
åtskUliga remissinstanser, även av sådana som i och för sig anser att
naturvårdsverket bör vara central tUlsynsmyndighet. Härvid ansluter sig
lantbruksstyrelsen, lantbrukshögskolan, statens växtskyddsanstalt. Institutet
för vatten- och luftvårdsforskning, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,
IVA, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund och Svensk industriförening
uttryckligen eller i sak tUl den av ledamöterna Helmerson och Krönmark framförda
uppfattningen.
Naturvårdsverket ansluter sig tUl förslaget att
verkets styrelse skall ha huvudansvaret i fråga om hälso- och mUjöfarliga
varor, medan en produktkontrollnämnd inrättas såsom supplementärt beslutande
organ. Verket anser i och för sig att starka skäl talar för att
produktkontroU-nämnden erhåller rådgivande funktioner. Verket viU dock inte
motsätta sig att den får begränsad beslutanderätt. Detta kan enligt verkets mening
motiveras dels med hänsyn tUl att styrelsen endast bör pröva ärenden av större
räckvidd och betydelse, dels med hänsyn tUl behovet av extern expertis för
bedömning av ärendena.
Flera remissinstanser riktar erinringar mot
utredningens förslag tUl sammansättning av produktkontrollnämnden. Ett flertal
förslag ges tiU komplettering av nämnden med företrädare för arbetsmarknadens
parter, industrin, skogs- och jordbruket.
Utredningens förslag att inte ge regional eller
lokal myndighet tiU-synsuppgifter på produktkontroUområdet kritiseras av
åtskilliga remissinstanser. Några av dessa ansluter sig uttryckligen tUl
ledamoten Ahlgrens reservation i denna fråga. Reservationen stöds av
rikspolisstyrelsen, statens bakteriologiska laboratorium,
universitetskanslersämbetet, Apotekarsocieteten, TCO och Riksförbundet för
allmän hälsovård.
Rikspolisstyrelsen finner utredningens argument mot
regionala och lokala tillsynsmyndigheter inte vara tillräckliga. Om man skulle
nöja sig med att konstatera att tillräckligt utbUdad personal saknas, skulle
krav ställas på polismyndigheterna som besitter än mindre kunskap än de
existerande lokala och regionala organ som handlägger frågor av ifrågavarande
art. Styrelsen anser den lämpligaste lösningen från effektivitetssynpunkt vara
att förstärka yrkesinspektionen och hälsovårdsnämnderna.
Socialstyrelsen beklagar att behovet av tillsyn och
tillsynsorganisation inte närmare analyserats av utredningen.
Tillsynsverksamheten kan enligt styrelsens uppfattning delas upp i två
huvudgrupper. Den ena huvudgruppen innefattar kontroll av förekomsten av produkter,
utfärdande av tiUämpningsbestämmelser samt styrande, rådgivande och
kontrollerande verksamhet över den direkta tillsynen. Denna direkta
Prop. 1973:17 73
tillsyn
är den andra huvudgruppen, som främst avser kontroll av att varans hantering i
det enskilda fallet sker i enUghet med lagen och med stöd av denna utfärdade
föreskrifter. Den direkta tillsynen bör enligt styrelsens mening inte utföras
av ett centralt organ utan fördelas på regionala och lokala organ. Den
regionala tillsynen bör fördelas mellan länsstyrelsen, länsläkarorganisationen
och yrkesinspektionen. På lokal nivå bör hälsovårdsnämnden vara
tillsynsmyndighet såsom fallet är i fråga om hälsovårdsstadgans och
livsmedelslagens efterlevnad. Härigenom och genom att hälsovårdsnämnden har
tUlsynsuppglfter enUgt såväl arbetarskyddslagen som miljöskyddslagen
sammanfaUer i väsentliga avseenden den tillsyn som hälsovårdsnämnden nu utövar
med den tillsyn som fordras tUl skydd mot hälso- och miljöfarliga varor.
Riksrevisionsverket
anser i likhet med miljökontrollutredningen att man bör bredda och bygga ut det
frivilliga samarbetet med regionala och lokala mjoidigheter genom utbildnings-
och informationsverksamhet från den centrala tillsynsmyndighetens sida.
Riksrevisionsverket ifrågasätter dock om detta kommer att ge tillräcklig effekt
i fråga om produktkontroll. Därför bör enligt verket övervägas om inte t. ex.
hälsovårdsnämnden bör åläggas ett visst tUlsynsansvar på detta område. Även
utredningen om hälsovårdsinspektörernas utbildning, Apotekarsocieteten, TCO
och Riksförbundet för allmän hälsovård pekar på möjligheten att utnyttja
hälsovårdsnämnden som lokal tillsynsmyndighet.
Svenska kommunförbundet reagerar mot att
tillsynsfunktionen enbart skulle vara en extrem experttillsyn. Ifrågavarande
lagstiftning erbjuder en mångfald kontrollproblem inte minst på lokal nivå.
Även om någon speciell regional och lokal tillsynsfunktion inte skapas är det
för kommunerna uppenbart att hälsovårdsnämnden på grund av sina nuvarande
uppgifter måste vara väl förtrogen med den nya lagstiftningen och i sin
allmänna tillsynsverksamhet även beakta med stöd därav meddelade bestämmelser.
Försvarets sjukvårdsstyrelse anser att
länsstyrelsen med hänsyn till den omfattande expertis den besitter på
hälsovårdens och miljövårdens områden på ett naturligt sätt fyller funktionen
som regionalt kontroU-organ för hälso- och miljöfarliga varor. Liknande
synpunkter framförs av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och Lantbrukarnas
riksförbund. Länsstyrelsen i Västerbottens län förordar att den regionala tillsynen
fördelas mellan yrkesinspektionen och länsstyrelsen.
Vissa
remissinstanser anför att bristen på utbildad tillsynspersonal bör kompenseras
genom att viss personal i allmän tjänst åläggs obser-vationsplikt.
Lantbruksstyrelsen föreslår att sådan observationsplikt åläggs i
länsstyrelserna ingående personal samt tjänsteläkare, tjänsteveterinärer,
yrkeshygieniker och hälsovårdsinspektörer ävensom viss personal vid lantbruksnämnderna.
Observationsplikten bör enligt lantbruksstyrelsen inledningsvis
begränsas tUl skyldighet att rapportera
Prop.
1973:17 74
missförhållanden.
Ungefärligen motsvarande synpunkter anförs av statens veterinärmedicinska
anstalt, länsstyrelserna i Kristianstads och Gävleborgs län samt SACO.
Statskontoret och arbetsmiljöutredningen framför
krav på fortsatt utredning av frågorna om lokal och regional tillsyn särskilt
med beaktande av de förslag arbetsmiljöutredningen kan komma att lägga fram.
Liknande synpunkter framförs av Svenska landstingsförbundet. Även länsstyrelserna
i Stockholms och Gävleborgs län anser att frågan bör utredas ytterligare.
Giftnämnden anser det inte vara uteslutet att en
närmare analys av tillsynsuppgifterna kan resultera i uppdelning av
tUlsynsansvaret på lämpligt sätt redan innan lagens tillämpningsföreskrifter
helt kan överblickas. I övrigt understryker giftnämnden att frågan om
delegering av tillsynsansvar fortlöpande måste beaktas av den centrala
myndigheten.
6
Laboratorieverksamhet 6.1 Nuvarande förhållanden
Inom den statiiga sektorn finns åtskilUga organ som
antingen uteslutande eller vid sidan av andra uppgifter bedriver
laboratorieverksamhet. Utöver den verksamhet som bedrivs huvudsakligen för
undervisnings-och forskningsändamål finns ett flertal laboratorier som har
arbetsuppgifter med anknytning till hälso- och mUjövården. Ett flertal av
dessa bedriver uppdragsverksamhet. MiljökontroUutredningen har i sitt betänkande
redovisat 18 statliga laboratorier eller sådana där staten är intressent.
Laboratorier som huvudsakligen tjänar undervisning och forskning har i denna
redovisning i allmänhet lämnats åsido.
Under försvarsdepartementet redovisas försvarets
forskningsanstalt, som har till uppgift att bedriva forskning för
försvarsändamål, främst inom de naturvetenskapliga, tekniskt-vetenskapliga och
medicinska forskningsgrenarna.
Under socialdepartementet redovisas
socialstyrelsen, statens bakteriologiska laboratorium, statens
strålskyddsinstitut och arbetsmedicins-ka institutet.
I socialstyrelsens läkemedelsavdelning ingår ett
läkemedelslaboratorium som utför undersökningar och bedriver forskning på
läkemedelsområdet.
Statens bakteriologiska laboratorium har till
uppgift att förebygga och bekämpa sådana sjukdomar hos människor som kan
påvisas med mikrobiologiska eller immunologiska metoder.
Vid strålskyddsinstitutet finns en laboratorieenhet
sorn bedriver forskning och undersökningar om såväl den naturliga som den genom
föroreningar förorsakade strålningen.
Prop.
1973:17 75
Arbetsmedicinska institutet, som den 1 juli 1972
uppgått i arbetarskyddsstyrelsen som dess arbetsmedicinska avdelning, fullgör
styrelsens uppgifter på det arbetsmedicinska området.
Under kommunikationsdepartementet redovisas
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institutet vid vars hydrofysikaliska
avdelning finns ett analyslaboratorium.
Under jordbruksdepartementet redovisas statens livsmedelsverk,
fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, statens lantbrukskemiska laboratorium,
statens växtskyddsanstalt, statens veterinärmedicinska anstalt samt Institutet
för vatten- och luftvårdsforskning.
Livsmedelsverkets undersökningsavdelning utför
födoämneshygieniska, vitamin- och toxikologiska undersökningar.
Fiskeristyrelsen har till sitt förfogande ett
havsfiskelaboratorium och ett sötvattenslaboratorium, vUka bl. a. utför
biologiska och hydrografiska undersökningar för fiskets behov.
Naturvårdsverket har ett undersökningslaboratorium
för vatten-, luft-och bullerundersökningar. TiU verket hör också provisoriskt
omgivningshygieniska avdelningen vid fömtvarande statens institut för folkhälsan.
Avdelningen utreder frågor av medicinsk, sociologisk, teknisk och kemisk
karaktär samt buUerfrågor. Dessutom har naturvårdsverket till sitt förfogande
två med forskningsmedel finansierade laboratorier, nämligen naturvårdsverkets
limnologiska undersökning, som bedriver fysikalisk-kemiska och biologiska
vattenundersökningar, samt naturvårdsverkets specialanalytiska laboratorium,
som utvecklar metoder för analys av miljögifter.
Statens lantbrukskemiska laboratorium är centralt
organ för statlig kemisk analysverksamhet i fråga om produkter av jordbruk,
skogsbruk och trädgårdsnäring samt förnödenheter för dessa näringars behov.
Statens växtskyddsanstalt bedriver forskning och
försök för att skydda den inhemska växtodlingen mot olika sjukdomar och
skador.
Statens veterinärmedicinska anstalt utför
praktiskt-vetenskapliga undersökningar och bedriver forskning på
veterinärmedicinens och livsmedelshygienens områden.
Institutet för vatten- och luftvårdsforskning, som
finansieras tUl lika delar av staten och industrin, bedriver forsknings- och utvecklingsverksamhet
på vatten- och luftvårdsområdet.
Under industridepartementet redovisas Sveriges
geologiska undersökning (SGU), statens institut för företagsutveckling,
statens provningsanstalt, Ytkemiska institutet och Aktiebolaget Atomenergi.
SGU, som utför undersökningar om landets geologiska
beskaffenhet, har inom sin kemiska avdelning ett laboratorium för kemiska och
mineralogiska analyser.
Statens institut för företagsutveckling bedriver
inom sin tekniska byrå process-, mät- och kvalitetstekniska undersökningar samt
vatten- och livsmedelstekniska undersökningar.
Prop. 1973:17 76
Statens provningsanstalt är sedan den 1 juli 1972
central förvaltningsmyndighet för officiell provning och kontroU samt allmän
och legal metrologi. Anstalten har inom en av sina tekniska avdelningar ett
laboratorium för kemiska analyser.
Ytkemiska institutet, som finansieras tUl lika
delar av staten och industrin, bedriver undersökningar i ytkemiska frågor, bl.
a. vissa vattenundersökningar.
Aktiebolaget Atomenergi bedriver utvecklingsarbete
och forskning om bl. a. miljöskyddsfrågor i samband med driften av
kärnkraftstationer. Dessutom används bolagets undersökningsresurser på icke
kärntekniska tillämpningsområden.
6.2
Utredningen
Utredningen framhåller att inget av de befintliga
organen är rustat för att omedelbart kunna överta rollen som
undersökningslaboratorium för produktkontrollen vare sig ett sådant
laboratorium skulle vara knutet till eller fristående från den administrativa
myndigheten. Vidare konstateras att reglerad samordnad verksamhet inte f. n.
förekommer mellan befintliga laboratorier och andra utredande organ utan samarbetet
sker i huvudsak genom sådana kontakter som normalt förekommer statliga myndigheter
och institutioner emellan.
Utredningen anför att ett nöjaktigt
kunskapsunderlag för bedömning av hälso- och mUjöfarligheten hos kemiska
produkter förutsätter försök och utredning beträffande tänkbara effekter på
människan och hennes miljö. Detta är en tvärvetenskaplig uppgift, som kan
innefatta den biologiska vetenskapen i dess helhet jämte flera andra
naturvetenskaper, statistik m. m. För en fullständig produktutrednmg kan
behövas uppgifter om varans kemiska sammansättning, de i varan ingående komponentemas
toxiska verkningar på människor, växter och djur vid såväl tillfällig
exponering som vid långtidsexponering, varans genetiska, cancerframkallande
och fosterskadande effekter, beständigheten hos de toxiska komponenterna och
deras eventuella toxiska nedbrytnings- eller omvandlingsprodukter i miljön,
upptagnings- och anrikningsförhållanden i växter, djur och människor jämte
ekologiska verkningar, samt om möjligheter till miljövänlig destruktion.
Utredningen framhåller att det för projektuppläggning
och resursutnyttjande i och för sig kan vara lämpligt att söka sammanfoga sä
många som möjligt av de enheter som nu är sysselsatta med någon form av
produkt- eller annan miljökontroll i ett fristående organ. Härigenom undviks
dubbelarbete, vilket annars lätt kan uppstå om skilda institutioner arbetar
med närbesläktade projekt. Kostsamma hjälpmedel kan tidvis stå outnyttjade vid
olika institutioner. En fullständig samordning kan innebära kostnadsbesparingar
framför allt beträffande utnyttjandet
Prop.
1973:17 77
av
apparatur. Likaså kan samordning vara av betydelse för utveckling och
tillämpning av analys- och mätmetoder. Utredningen finner dock svårigheter att
åstadkomma sådan samordning med hänsyn bl. a. till de nya organisationsformer
som fastställs för undersökningsverksamheten vid livsmedelsverket,
arbetarskyddsstyrelsen och socialstyrelsen.
Mot
en större samordning av befintliga laboratorieresurser bör enligt utredningen
också vägas att en sådan samordning torde medföra en praktiskt ohanterlig
ordning. En sådan total samordning skulle även kunna inverka menligt på de
institutioner, varifrån vissa enheter skulle avskUjas, eftersom dessa enheter
självfallet kan vara av stor betydelse för institutionemas verksamhet i övrigt.
Ett
alternativ tUl ett centralt laboratorium är ett system med ett antal
uppdragslaboratorier som innebär att vissa befintUga laboratorier skulle med
viss eventuell förstärkning åläggas skyldighet att åta sig utredningsuppdrag.
En sådan ordning fömtsätter samarbete mellan uppdragsgivaren och de olika
laboratorierna samt sådan arbetsplanering att kollisioner inte uppstår mellan
uppdragen och de övriga uppgifter som kan åligga laboratorierna.
Utredningen
finner att undersöknings- och utredningsbehoven för miljöskydd och
produktkontroll har så många beröringspunkter att det är rationellt att så
långt möjligt tillgodose dem genom ett i naturvårdsverket integrerat
undersöknlngslaboratorium. Utredningen understryker att de myndigheter som har
arbetsuppgifter inom områden som berör naturvårdsverkets verksamhet bör ha
möjlighet att anlita verkets laboratorieresurser.
Det
nya laboratoriet föreslås byggas upp genom sammanförande av i första hand
naturvårdsverkets nuvarande undersökningslaboratorium samt verkets limnologiska
undersökning och specialanalytiska laboratorium, av vUka de båda sistnämnda
finansleras med forskningsmedel.
Utredningen behandlar även frågan om
naturvårdsverkets omgivningshygieniska avdelnings ställning och uppgifter.
Avdelningen knöts provisoriskt till verket i samband med att statens institut
för folkhälsan upphörde. Avdelningens bullersektion samt tekniska och kemiska
sektioner föreslås bli definitivt överförda till naturvårdsverkets laboratorium.
Återstoden av avdelningen undervisningssektionen samt medicinska och
sociologiska sektionerna föreslås bestå provisoriskt i avvaktan på
slutförandet av arbetsmiljöutredningen och utredningen om
hälsovårdsinspektörernas utbUdning.
Utredningen föreslår också att tre regionala
laboratorier imättas vid naturvårdsverket för undersökningar som bl. a. av
praktiska skäl Inte bör utföras av det centrala laboratoriet. Dessa föreslås
lokaliserade till Kalmar, Göteborg och Luleå.
Efter vissa förstärkningar skulle det föreslagna
laboratoriet bestå av 175 personer fördelade på sju centrala och tre regionala
enheter. De
Prop.
1973:17 78
centrala
enheterna är en beredningsenhet samt enheter för vattenundersökningar, luft-
och bullerundersökningar, miljögiftfrågor, fysikaliskkemiska analyser samt för
fasta observationssystem och en serviceenhet.
Ledamoten Ahlgren reserverar sig mot utredningens
laboralorieför-slag. Ahlgren anser att den föreslagna organisationen medför att
personal och utrustning binds upp tiU naturvårdsverket till men för den totala
forskningsverksamheten inom produktkontroUområdet. Särskilt drabbas
arbetsmiljöforskningen. Vidare saknas den universitetsanknytning som är
nödvändig för tillväxten av antalet forskare. Därför bör enligt Ahlgren ett för
produktkontrollen centralt laboratorium vara fristående från
tUlsynsmyndigheten. För den nödvändiga universitetsanknytningen bör
laboratoriets styrelse till sitt förfogande ha ett forskningsråd för att kunna
utnyttja universitetens och högskolornas resurser. I laboratoriet bör ingå bl.
a. naturvårdsverkets specialanalytiska laboratorium och omgivningshygieniska
avdelning.
6.3
Remissyttrandena
Utredningens förslag att inom naturvårdsverket
bygga upp ett centralt laboratorium tillstyrks av några av de remissinstanser
som uttalar sig i frågan.
Statskontoret delar utredningens uppfattning att de
olika laboratorieenheterna med uppgifter på naturvårdsverkets
verksamhetsområde bör sammanföras tUl en enhet. Även Sveriges industriförbund
och SACO stöder utredningens förslag.
Naturvårdsverket anför att tiUsynsmyndigheten så
snabbt som möjligt måste kunna fä en produkt analyserad. Verkets egna
erfarenheter av handläggningen av mUjöskyddsärenden understryker behovet av ett
nära och fortlöpande samarbete meUan de laborativa och administrativa
enheterna. Särskilt viktigt är enligt verket att upprätthålla ett sådant
samband inom produktkontrollens område, eftersom det ofta kommer att fordras
kvalificerade undersökningar av varors kemiska sammansättning m. m. Det är
inte möjligt för tUlsynsmyndigheten att bedöma analysresultaten utan ett nära
samarbete och samråd med laboratoriepersonalen. Det har bestämda fördelar att
bygga på en redan befintlig laboratorieorganisation i stället för att inrätta
ett särskilt laboratorium för produktkontroUen. För en effektiv tUlsyn av
arbetsmiljön, bostadsmiljön och den yttre miljön krävs imder alla förhållanden
goda laboratorieresurser hos vederbörande tUlsynsmyndighet. Det synes
naturvårdsverket mest rationellt att den myndighet som i övrigt svarar för
tillsynen på området även erhåller de resursförstärkningar som statsmakterna
finner vara erforderliga. Den tillsyn och kontroll som verket har att utöva
enligt miljöskyddslagen avser delvis samma ämnen som faller
Prop. 1973:17 79
under den föreslagna lagen om hälso- och miljöfarliga
varor. Verkets nuvarande laboratorieorganisation måste som en följd av
utredningens förslag under alla förhållanden behållas och utvecklas
ytterligare. Problemen med miljögifterna, vare sig de härrör från produkter
eller från utsläpp från fabriker och kommuner, måste angripas från ekologiska
synpunkter. Den föreslagna laboratorieorganisationen tillgodoser sådana behov.
Kritiken från remissinstanserna mot
det centrala laboratoriet fördelar sig på två huvudlinjer, av vilka den ena
innebär stöd för ledamoten Ahlgrens reservation, medan den andra innebär
vidare utredning av laboratoriefrågan.
Ledamoten Ahlgrens förslag om ett
fristående laboratorium för produktkontroll stöds av försvarets
sjukvårdsstyrelse, statens bakteriologiska laboratorium,
universitetskanslersämbetet, fiskeristyrelsen, statens konsumentråd, IVA,
Apotekarsocieteten, Svenska naturskyddsföreningen, TCO, LO och Riksförbundet
för allmän hälsovård.
Enligt statens bakteriologiska
laboratorium kan ett fristående centrallaboratorium bättre tUlgodose samtliga
berörda myndigheters behov av undersökningar. Härigenom blir laboratoriet
oberoende mot dessa myndigheter och kan lättare hävda strikt vetenskapliga
principer. Samordningen med andra institutioner inom närbelägna områden underlättas.
Statens konsumentråd anser att ett
fristående laboratorium för produktkontroll skulle kunna minska splittringen
på laboratorieområdet och öka möjligheterna att använda resurserna på
ekonomiskt gynnsamt och rationellt sätt.
LO anför att
miljökontrollutredningen i alltför stor utsträckning överbetonat miljöaspekten
medan de direkta effekterna på människan skjutits i bakgrunden. Sålunda saknar
LO överväganden om behoven av att inom arbetsmiljön tidigt klarlägga skadliga
effekter på människan i form av översjuklighet, överdödlighet m. m. LO
efterlyser vidare ställningstagande tUl hur samarbetet och förhåUandet till
arbetarskyddsstyrelsens arbetsmedicinska avdelning skall ske. LO anser sig
inte kunna godta utredningens analys av problemen.
Arbetarskyddsstyrelsen anser att
den för produktkontrollen nödvändiga forsknings- och undersökningsverksamheten
lämpligen bör bedrivas på verksintegrerade laboratorier hos styrelsen och
naturvårdsverket. Ett från arbetarskyddsverksamheten fristående
produktkontrolla-boratorlum skulle enligt styrelsen innebära praktiskt taget
dubblerande eller övertagande av styrelsens arbetsmedicinska avdelnings
uppgifter. Enligt arbetarskyddsstyrelsen blir tillgängliga resurser för
arbetsmiljön bäst utnyttjade genom fortsatt satsning på arbetsmedicinska
avdelningen, som därför bör förstärkas med hänsyn tUl de ökade krav lagen om
hälso- och miljöfarliga varor medför. Rutinmässiga undersökningar
Prop.
1973:17 80
bör
däremot kunna anförtros separata laboratorier, eventuellt ett centralt sådant
med giftnämnden som huvudman. Även arbetsmiljöutred-' ningen anser att
förhåUandena gentemot arbetarskyddsstyrelsens arbetsmedicinska avdelning bort
utredas närmare.
Flera remissinstanser framför krav på ny utredning
av laboratoriefrågan. Kravet framförs av socialstyrelsen, giftnämnden,
riksrevisionsverket, livsmedelsverket, statens provningsanstalt,
lantbrukshögskolan, statens lantbrukskemiska laboratorium, statens
veterinärmedicinska anstalt, utredningen om kontrollanstalterna på jordbrukets
område, Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet. Kraven på ytterligare
utredning av laboratoriefrågan gmndar sig bl. a. på uppfattningen att
utredningen inte tUlräckligt analyserat de olika behov av laboratorieresurser
som föreligger. Socialstyrelsen framhåller att genom frånvaron av en sådan
analys torde inte det underlag som föreligger vara tUlräckligt fullständigt
för att ligga till grund för statsmaktemas ställningstagande.
Giftnämnden finner det vanskligt att av
utredningsförslaget kunna bedöma vUka laboratorieresurser som i praktiken
skulle komma den direkta produktkontrollen till del. Den allmänna
miljökontroUen, som redan nu ingår i naturvårdsverkets arbetsuppgifter, kan ge
viktiga informationer för produktkontrollen. På motsvarande sätt kan hävdas
att rapporter från arbetarskyddsverksamheten kan vara av stor betydelse som
beslutsunderlag i produktkontroUen. Oavsett var det administrativa ansvaret
för denna kontroll ligger är det enligt giftnämnden klart att naturvärdsverkets
laboratorieresurser måste medverka i kontrollen. Giftnämnden anser vidare att
förslaget tUl undersökningsresurser i fråga om kemiska produkters hälsofarUghet
är bristfälligt särskUt i fråga om toxikologiska utredningar. EnUgt
giftnämnden kan det i vissa fall mte vara möjligt eller rimligt att låsa
expertis och resurser inom begränsade verkslaboratorier. I den mån inte
fristående statliga servicelaboratorier och vetenskapligt arbetande
undersökningsorgan finns att tUlgå blir det fråga om samarbete med och
utnyttjande av universitets-och högskoleinstitutioners forskare och resurser.
Riksrevisionsverket anser sig inte kunna tiUstyrka
utredningsförslaget. Man bör enligt verket i stället överväga om man inte i
huvudsak kan repliera på de laboratorieresurser som finns att tillgå centralt
och regionalt. Den centrala tillsynsmyndigheten skvUle därvid i huvudsak
samordna resurserna samt utöva tUlsyn över verksamheten. Verket pekar på att
statsmaktema vid uppbyggandet av den nya organisationen för officiell
provnings- och mätverksamhet anger att man så långt som möjligt skulle utnyttja
befintUga resurser.
Lantbruksstyrelsen anser det viktigt att tUl ett
undersökningslaboratorium koncentrera de resurser som behövs för mera
kvalificerade undersökningar i samband med lagens tUlämpning. Frågorna om
organisation, ställning och placering bör enligt styrelsen utredas närmare.
Prop. 1973:17 81
Förslaget om regionala laboratorieenheter har mött
tveksamhet från de flesta remissinstanser som uttalat sig i frågan. Undantag
utgör naturvårdsverket samt länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar,
Kristianstads och Gävleborgs län. Enligt naturvårdsverket utgör de föreslagna
regionala laboratorieenhetema en lämplig basorganisation för löpande
mtin-analyser på tiUsyns- och övervakningssidan. På sikt bör även en viss delegering
kunna ske av den verksamhet som tUl en början behöver ligga på
centrallaboratoriet. I ett utbyggt skede torde sex å sju regionala laboratorier
korcuna att behövas.
Flertalet
övriga remissinstanser anser att utredningen inte beaktat redan befintUga
regionala eUer lokala laboratorieresurser. Särskilt pekas på möjligheterna att
utnyttja Aktiebolaget Svensk laboratorietjänst och de lokala lantbrukskemiska
kontrollstationerna. Enligt dessa remissinstanser bör ytterligare utredning
företas innefattande närmare inventering och överväganden om samordning av
olika resurser.
Behovet av toxikologiska utrednings- och
undersökningsresurser påtalas av ett antal remissinstanser. Vissa av dessa
anser att utredningen bort behandla denna fråga utförligare.
Flera
remissinstanser tar särskUt upp frågan om omgivningshygieniska avdelningens
framtida ställning och arbetsuppgifter. Arbetarskyddsstyrelsen anser att
ställning inte bör tas i denna fråga förrän arbets-mUjöutredningen och utredningen
om hälsovårdsinspektörernas utbildning avslutats. Även arbetsmiljöutredningen
anser att dess förslag bör avvaktas. Utredningen om hälsovårdsinspektörernas
utbildning har däremot inte något att erinra mot förslaget att dela upp
avdelningen men fömtsätter att den personal som förs över tUl naturvårdsverket
alltjämt kan ställas till förfogande för utbildning av hälsovårdsinspektörer.
Socialstyrelsen
understryker det behov som många myndigheter har att kunna anlita denna
avdelning. Ett nära samarbete äger mm meUan styrelsen och omgivningshygieniska
avdelningen. Styrelsen betonar att det från flera synpunkter är angeläget att
den nuvarande inriktningen hos avdelningen kan bevaras. Ett fortsatt samarbete
med hygieniska institutionen vid karolinska Institutet är därför angeläget.
Även från utbildningssynpunkt är en sådan samordning önskvärd. EnUgt socialstyrelsen
ter sig därför förslaget tUl delning av avdelningen ytterUgt allvarligt.
Livsmedelsverket ifrågasätter om inte avdelningens
kemiska sektion bör överföras tiU verket med hänsyn tUl att sektionen
ombesörjer kemiska undersökningar i fråga om konsumtionsvatten.
Naturvårdsverket anser att omgivningshygieniska
avdelningen i sin helhet bör permanent knytas till verket, i stort sett utan
ändring av organisation, verksamhetsinriktning och arbetssätt i övrigt.
Avdelningens knytning till karolinska institutet bör därvid t. v. bibehållas.
Vissa jämkningar i avdelningens arbetsuppgifter kan dock bli aktuella när
arbets-
6 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 17
Prop. 1973:17 82
miljöutredningen
och utredningen om hälsovårdsinspektörernas utbUdning slutförts. Avdelningens
verksamhet omfattar undersöknings- och kunskapsområden som har stor betydelse
för såväl verkets nuvarande arbetsuppgifter som för den nya
produktkontrollverksamheten.
Även Sveriges industriförbund anser att avdelningen
bör permanent inordnas i naturvårdsverket.
Viss kritik riktas mot utredningsförslaget för dess
behandling av samordmngen meUan undersökningsverksamheten vid det föreslagna
laboratoriet och forskningens och utbUdningens behov. Naturhistoriska
riksmuseet konstaterar att betänkandet inte innehåller någon analys av
forskningsverksamhetens natur eUer omfattning. En sådan analys är enligt
riksmuseet nödvändig för bedömning av laboratoriefrågans praktiska lösning. LO
kritiserar förslaget för avsaknad av stäUningstagan-den till frågor om
forskaratbildning och sådan utbildnings integrering i
undersökningsverksamheten.
7
Departementschefen
På mindre än ett århundrade har utvecklingen gett
människan tidigare oanade möjligheter att bruka naturens krafter och förfoga
över dess tillgångar. Industrialiseringen och befolkningsomflyttningen är i
vårt land de mest framträdande yttre tecknen på den omvandling som skett. Denna
process och de krafter den frigjort har i grunden förändrat vår tillvaro. Den
materiella standarden har ökat kraftigt. Men samtidigt har miljövärden
förstörts.
Miljö är liktydigt med omgivning. Här avses den
omgivning som människan möter på arbetsplatsen, i bostaden och i naturen. En
god miljö framstår i allt högre grad som en väsentlig del av vår totala levnadsstandard.
Ekonomisk tillväxt är en förutsättning för en
vidareutveckling av samhället. De betydande kvalitativa förbättringar i
livsvillkoren som uppnåtts exempelvis i fråga om hälsa, arbetstid, sociala
förhållanden, utbildning och kultur skulle inte varit möjliga utan ekonomisk
tillväxt. Men framstegen får inte åstadkommas genom misshushållning med våra
naturresurser eller betalas med ohälsa och vantrivsel i arbetslivet eller
förstörelse av den yttre miljön. Produktionsutvecklingen får inte styras enbart
av kortsiktiga ekonomiska intressen. Omtanke om miljövärdena måste påverka
utvecklingen och bli en utgångspunkt för samhällets handlande.
Målet för miljöpolitiken är att skapa ett sådant
samhälle för dagens och morgondagens människor att vars och ens berättigade
krav på en livsvänlig miljö kan tillgodoses. Miljöförstörelsen måste hejdas och
förstörd miljö så långt som möjligt återställas.
Som
ett led i miljöpolitiken har under senare år tillkommit en rad
Prop.
1973:17 83
lagar
och författningar på olika områden. Jag kan nämna naturvårdslagen (1964: 822),
miljöskyddslagen (1969: 387), kommunala renhållningslagen (1970: 892),
PCB-lagen (1971: 385), förordningen (1968: 551) om begränsning av svavelhalten
i eldningsolja och lagen (1972: 123) om förbud mot spridning av
bekämpningsmedel från luften. Genom lagstiftning i anslutning till den fysiska
riksplaneringen har möjligheterna till hushållning med vårt lands mark- och
vattentillgångar förbättrats. En omfattande administration har byggts upp på
miljövårdsområdet. Genom ständigt ökade anslag till forskning och utvecklingsarbete
har våra kunskaper om miljöproblemen ökat och nya metoder att lösa dessa kommit
fram. Statliga stimulansåtgärder har resulterat i en kraftig utbyggnad av
kommunala reningsverk och reningsanordningar inom industrin. Vårt land deltar
i det allt intensivare internationella samarbetet på mUjövårdsområdet.
Fortfarande
återstår många miljöproblem att lösa. Nya forskningsrön blottlägger nya
miljörisker. Samtidigt stiger människomas krav på miljön. Reformarbetet på
miljövårdsområdet måste därför fortsätta. Kungl. Majit kommer inom kort att i
annat sammanhang föreslå lagstiftning för förbättring av arbetsmiljön. Ett
annat område där en reformering av lagstiftningen är angelägen är användningen
av hälso- och mUjöfarliga varor.
7.1
Allmänna grunder för en utvidgad lagstiftning om hälso- och miljöfarliga varor
Få miljövårdsfrågor har under de senaste åren så
intresserat en bred allmänhet som dem som rör miljögifterna. Frågorna om olika
kemiska ämnens akuta giftighet, successiva upplagring i naturen, ackumulation i
näringskedjorna, svårobserverade effekter i låga doser och komplicerade
ekologiska verkningar är ett stort och svårt problemkomplex. I takt med att
kunskapen om problemen har ökat har också motåtgärderna intensifierats.
Erfarenheterna och fortlöpande vetenskapliga rön visar emellertid att stor
vaksamhet måste iakttas. Våra möjligheter att skaffa oss säkra kunskaper om
olika ämnens egenskaper och effekter är nämligen i dag begränsade. Så t. ex.
är kunskapen om långtidseffekterna av moderna kemiska produkter i många fall
ofullständig. Likaså är kunskapen om resultatet av en sammanlagd belastning av
flera olika kemikalier bristfällig. Samtidigt har tUlverloiingen av kemiska
produkter ökat snabbt. Detta gäller industrikemikalier och kemlsk-tekniska
produkter av många olika slag som används inom industrin, i jordbmket och
skogsbruket och i hemmen. Det kemiska produktsortimentet förändras också
ständigt. Helt nya ämnen tas i bmk och redan kända produkters innehåll
varieras. Utvecklingen har gått snabbt. Nya hot mot vår hälsa och biologiska
mUjö kan härigenom aktualiseras.
Prop. 1973:17 84
Som miljökontrollutredningen har redovisat i sitt
betänkande (SOU 1972: 31) med förslag till lag om hälso- och miljöfarliga varor
finns f. n. inte någon samlad lagstiftning angående hälso- och miljöfarliga
varor. Väl finns i miljöskyddslagstiftningen moderna och effektiva bestämmelser
om s. k. miljöfarlig verksamhet, dvs. vattenföroreningar, luftföroreningar och
andra immissioner, med vars hjälp utsläpp av bl. a. kemiska substanser från
fasta anläggningar kan motverkas. Men de bestämmelser om s. k. direkt
produktkontroll, som sedan lång tid tillbaka har funnits I vår lagstiftning,
medger ingripanden bara mot enstaka kemiska ämnen och produkter främst då
gifter, vådliga ämnen, bekämpningsmedel och PCB (polyklorerade bifenyler).
Behovet av en utvidgning av denna lagstiftning har belysts i utredningens
förslag. Utredningen slår fast att det gäUer att så långt som möjligt
förhindra att hälso-skador och miljöskador uppkommer till följd av
skadebringande egenskaper hos kemiska produkter. Detta kräver ökade kunskaper
om kemiska produkters verkningar och en mera effektiv kontroll från samhällets
sida med stöd av lagstiftning. Lagstiftningen för kontroll av kemiska
produkter måste enligt utredningen ge möjlighet att snabbt och effektivt kunna
utnyttja de resultat som forskningen ger. Gällande bestämmelser ger emellertid
inte möjlighet att I den omfattning som behövs ingripa mot alla de ämnen och
kemiska produkter som är eller kan misstänkas vara farliga för människor och
miljön. Utredningen föreslår därför att den nu gäUande, begränsade
lagstiftningen för produktkontroll ersätts av en ny, effektiv lagstiftning som
omfattar i princip alla kemiska varor som kan befaras medföra hälsofara eller
skadlig verkan i mUjön.
En ledamot i utredningen reserverar sig mot
utredningsmajoritetens allmänna motiveringar till lagförslaget. Reservanten
anser att utredningen har lagt för stor vikt vid frågorna om den yttre miljön.
Det primära syftet med en lagstiftning till skydd mot skadliga kemiska varor
bör enligt reservanten vara skyddet mot kemiska skaderisker i arbetsmiljön.
Dessutom finns enligt reservanten brister i samordningen mellan
arbetarskyddslagstiftningen och den föreslagna lagstiftningen.
Remissinstanserna vitsordar allmänt behovet av en
utvidgad och skärpt lagstiftning om hälso- och mUjöfarliga produkter. Från
flera håll framhålls att den snabba utvecklingen av nya kemisk-tekniska produkter,
den ökade kunskapen om dessa produkter och de risker de innebär för människan
gör det angeläget med en effektiv rättslig reglering på området. Flera
remissinstanser, som är ense med utredningen om att lagstiftningen behöver
reformeras, ansluter sig samtidigt till reservantens uppfattning att
arbetarskyddsfrågorna kommit i skymundan I utredningens betänkande. Från något
håll görs gällande att frågan om samordningen mellan den nya lagstiftningen
och arbetarskyddslagstiftningen inte är tillräckligt genomlyst.
Prop. 1973:17 85
Även jag anser att det behövs en effektiv rättslig
reglering av användningen av kemiska produkter. Vi har att på detta område emotse
en fortsatt teknisk utveckling som kräver en skärpt produktkontroll. Vidgad
kunskap om kemiska och biologiska sammanhang kan komma att visa att de kemiska
varorna utsätter människor och mUjö för större risker än vi hittills räknat
med. Av utredningens betänkande och remissyttrandena framgår klart att det
behövs en utvidgning och skärpning av nuvarande lagstiftning på området för att
förebygga skador på människor och i mUjön.
Det är att märka att den nya lagstiftningen till
skillnad mot giftförordningen föreslås omfatta inte bara kemiska varors
effekter för människors hälsa utan även sådana varors verkningar i miljön. Det
är enligt min mening viktigt att anlägga en helhetssyn på problemen med de
kemiska produkterna med hänsyn till att ett och samma kemiska ämne kan påverka
nästan alla delar av miljön. Jag har sålunda i många sammanhang framhållit
vikten av att man beaktar mUjöutvecklingen i stort och att ingripanden från
samhällets sida för att tillgodose miljövården på olika områden inte vidtas
isolerade från varandra. Fömtom en tidsenlig lagstiftning på området krävs
naturligtvis också en effektiv organisation och en brett upplagd forskning. TUl
dessa åtgärder på det nationella planet kommer ett allt starkare behov av
samarbete länderna emellan. Lagstiftningen bör i möjligaste mån anpassas till
internationella förhåUanden.
Frågan om samordningen mellan en lagstiftning om
hälso- och miljöfarliga varor och arbetarskyddslagstiftningen är som flera
remissinstanser framhåller viktig. En lagstiftning om hälso- och miljöfarliga
varor får stor betydelse för arbetsmiljön. Jag behöver bara nämna de stora
risker för skadeverkningar från kemiska varor som finns i arbetsmUjön med
hänsyn tUl varomas ofta starka koncentration och till att arbetstagare ofta
under lång tid utsätts för påverkan av ett och samma ämne. Tillämpningsområdet
för den föreslagna lagen om hälso- och miljöfarliga varor kommer att i vissa
avseenden sammanfalla med tillämpningsområdet för arbetarskyddslagen (1949: 1)
som enligt 1 kap. 1 § i lagen med vissa inskränkningar har tillämpning på varje
verksamhet, vari arbetstagare används till arbete för arbetsgivares räkning.
Det område som formellt kommer att beröras av de båda regleringarna blir i
princip all yrkesmässig hantering av hälso- och mUjöfarliga varor såvitt avser
skyddet av arbetstagarnas hälsa. F. n. arbetar arbetsmiljöutredningen med den
fortsatta översynen av arbetarskyddslagstiftningen. Vid den revision av
arbetarskyddslagstiftningen som sålunda är att vänta får samordningsfrågan tas
upp på nytt. Jag återkommer närmare i nästa avsnitt till hur denna fråga tills
vidare bör lösas.
I fråga om lagstiftningens utfomming framhåUer
utredningen att det är nödvändigt med en flexibel lagstiftning. Bedömningen av
riskema
Prop. 1973:17 86
med
kemiska varor är enligt utredningen beroende på många, varierande
förhållanden. Så t. ex. framhålls att en befarad skadeverkan kan behöva mötas
med olika åtgärder för skilda produkter. Dessutom måste intensiteten i
ingripandet i det enskUda fallet bli beroende på en avvägning mellan å ena
sidan risken med varan och å andra sidan behovet av varan. Vidare kräver
utvecklingen på. det vetenskapliga området en fortlöpande omprövning av
gällande regler och beslut. En mera preciserad reglering kan därför enligt
utredningen inte komma i fråga. Utredningen föreslår att den nya lagen får
formen av en central ramförfattning, som Innehåller dels allmänna och
gmndläggande principbestämmelser om föratsättningarna för import, tillverkning,
handel eller annan hantering av varorna i fråga, dels bemyndigande för Kungl.
Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att i administrativ ordning
utfärda särskilda tillämpningsförfattningar och föreskrifter.
Remissinstanserna tUlstyrker eller lämnar förslaget
i dessa delar utan erinran.
De nya bestämmelserna bör som utredningen
föreslagit och enligt numera ofta tillämpade lagstiftningstekniska principer
delas upp på en ramförfattning innehållande huvudsakligen grundläggande
föreskrifter och en tillämpningsförfattning med mera detaljerade regler.
Eftersom dessa senare bestämmelser meddelas av Kungl. Maj:t eller myndighet som
Kungl. Maj:t bestämmer, kan de på ett smidigt sätt anpassas till omständigheterna
i det särskilda fallet och till de vid varje tid rådande förhållandena och ger
dessutom möjlighet till snabba ingripanden.
Jag anser således att utredningens förslag bör
läggas till grund för lagstiftning.
7.2
Lagens tillämpningsområde
Utredningen föreslår att den nya lagen i första
hand skall bli tilllämplig på hälso- och miljöfarliga varor, varmed
utredningen avser ämnen och beredningar som med hänsyn till egenskaper och
hantering kan befaras medföra förgiftning eller annan kemisk eller fysikalisk-kemisk
skada hos människor eller skadlig verkan i miljön. Utredningen föreslår också
att Kungl. Maj:t skall få fullmakt att tiUämpa lagens bestämmelser på andra
varor än kemiska under förutsättning att det är av särskUd betydelse från
hälso- eller miljöskyddssynpunkt. Ett sådant bemyndigande öppnar enligt
utredningen möjlighet att i den mån behov framdeles uppkommer ingripa t. ex.
mot material, såsom engångsemballage, och mot andra produkter som kan ha från
hälso- och miljöskyddssynpunkt negativa kemiska, fysikalisk-kemiska eUer andra
verkningar. Med sådana andra verkningar avser utredningen bl. a. effekter som
buller och skakningar och verkningar från tekniska produkter såsom tern-
Prop.
1973:17 87
peraturförändringar
och störningar i form av olika typer av vågrörelser t. ex. ljus och mikrovågor.
Förslaget
till avgränsnlng av den nya lagstiftningen innebär enligt utredningen att bl.
a. sådana varor som nu omfattas av giftförordningen, bekämpningsmedelsförordningen
och PCB-lagen kommer att falla under den nya lagen. Från lagens tillämpning bör
enligt utredningen dock undantas kemiska och liknande varor som redan nu är
underkastade betryggande kontroll i annan ordning, nämligen bl. a. läkemedel,
fodermedel och radioaktiva ämnen och dessutom i viss utsträckning brandfarliga
och explosiva varor.
Bestämmelser i specialförfattningar till skydd mot
skada på människor och miljö vid hantering av kemiska produkter bör enligt
utredningen vara tillämpliga vid sidan av den föreslagna lagstiftningen. Så t.
ex. avses enligt utredningen arbetarskyddslagstiftningen och miljöskyddslagstiftningen
gälla fullt ut vid sidan av den nu föreslagna lagstiftningen.
En
ledamot i utredningen reserverar sig i fråga om lagstiftningens omfattning och
hävdar att tUlämpningsområdet måste avgränsas skarpare så att endast I
egentlig mening hälso- och miljöfarliga varor kommer att falla inom det.
ÅtskUliga kemiska varor är nämligen helt ofarliga. Enligt reservanten har
tillämpningsområdet kommit att omfatta hela det kemiska vamområdet.
Som tidigare berörts anser en ledamot i utredningen
att frågan om samordningen mellan arbetarskyddslagstiftningen och den nu
föreslagna lagstiftningen inte är tillräckligt klarlagd.
Utredningens förslag till avgränsnlng av
lagstiftningens tillämpningsområde mottas övervägande positivt av de flesta
remissinstanserna. Från en del håll föreslås att det varusortiment på vilket
lagen avses få till-lämpning utvidgas och får omfatta inte bara ämnen och beredningar
som är att anse som hälso- och miljöfarliga utan även föremål som inte räknas
som ämnen och beredningar men som innehåller hälso- eller miljöfarligt ämne
eller beredning i sådan mängd eller form att föremålet därigenom blir farligt.
Remissinstanserna i fråga anser det inte vara nog att Kungl. Maj;t enligt
utredningens förslag får möjlighet att utvidga lagen till att omfatta även
sådana föremål i de fall då särskilda skäl föranleder det. Enligt dessa
remissinstanser bör sådana föremål direkt omfattas av huvudbestämmelserna om
hälso- och mUjöfarliga varor. En remissinstans anser att den omständigheten att
vissa kemiska varor kan skada människokroppen på enbart fysikalisk väg eller på
mekanisk väg i stället för på kemisk eller fysikalisk-kemisk väg inte bör
medföra att sådana varor undantas från produktkontrollen.
Från andra håll föreslås begränsningar av
vambegreppet. Sålunda ansluter sig några remissinstanser till den reservation
vari hävdas att lagen inte bör sträckas ut till att avse hela det kemiska
varuområdet. Remiss-
Prop. 1973:17 88
instanserna
i fråga uttalar att hälso- eller mUjöfarligheten måste vara konstaterad eller
också måste kvalificerad misstanke om sådan farlighet föreligga innan en vara
klassas som hälso- och miljöfarlig och underkastas olika slag av restriktioner
med stöd av den nya lagen.
Andra remissinstanser åter vänder sig mot
utredningens uttalanden i fråga om innebörden av begreppet miljöfarlighet
"skadlig verkan på miljön" som av utredningen bl. a. anges som en
"mbbning av något förhållande som vi uppfattar såsom skadlig eller i varje
fall ej önskvärd". Detta är enligt dessa remissinstanser att gå alltför
långt. Miljöförändringar av ringa betydelse eller av betydelse främst från
naturvårdssynpunkt bör enligt remissinstanserna regleras i annan ordning.
Utredningens förslag att Kungl. Maj:t skall få
bemyndigande att göra lagen tillämpUg på andra varor än sådana som kan
betecknas som kemiska möter kritik från vissa håU. Bl. a. invänds att
bemyndigandet blir för vittomfattande och att det är mindre lämpligt att låta
en produktkontrollagstiftning omfatta bl. a. olika former av vågrörelser och
sådana typiska immissioner som buller och skakningar. Andra remiss-Instanser,
som ansluter sig till förslaget, framhåller bl. a. att bemyndigandet har stort
värde med hänsyn till beredskapen i oförutsedda situationer.
I fråga om samordningen med och gränsdragningen mot
annan lagstiftning framförs synpunkter från många håll. Särskilt frågan om samordningen
med arbetarskyddslagstiftningen har som redan antytts väckt stort intresse.
Från arbetarskyddshåll framhålls bl. a. att det bör noga övervägas hur långt nu
ifrågavarande produktkontrollagstiftning kan utsträckas att gälla vid sidan av
arbetarskyddslagstiftningen utan att syftena med sist nämnda lagstiftning
skadas. Några remissinstanser tar också upp frågan om gränsdragningen mellan
miljöskyddslagstiftningen resp. livsmedelslagstiftningen och den nu föreslagna
lagstiftningen.
Enligt min mening föreligger otvivelaktigt
svårigheter att i lagtext närmare ange vilka slag av varor som skall anses som
hälso- och miljöfarliga. Jag kan i likhet med de allra flesta
remissinstanserna godta att den nya lagen blir tillämplig på ämnen och
beredningar som med hänsyn tUl egenskaper och hantering kan befaras medföra
skada på människor eller i miljön. De typer av skadeeffekter som därvid
åsyftas är i likhet med vad som nu gäller enligt giftförordningen effekter av
kemisk eller fysikalisk-kemisk art, däremot inte skadeverkningar som är att
betrakta som rent fysikaliska eller mekaniska effekter. Jag är alltså inte
beredd att som någon remissinstans synes förorda ge upp kravet på att
lagstiftningen i första hand skall ge skydd mot kemiska eller fysikalisk-kemiska
effekter. Det skulle nämligen få till följd att lagen kom att omfatta bl. a.
alla varor som kan åstadkomma sårskädor genom
Prop.
1973:17 89
enbart
mekanisk inverkan. Utan nämnda begränsning blir enligt min mening
varusortimentet alltför omfattande. I dessa delar biträder jag alltså
utredningens förslag. Det är sålunda i första hand varor som kan betecknas som
kemiska som bör omfattas av lagstiftningen, låt vara att lagstiftningen enligt
min mening i undantagsfall också bör kunna göras tillämplig på andra varor än
kemiska såsom strax skall framgå.
Begreppet hälso- och miljöfarlig vara bör
emellertid enligt min mening i ett annat hänseende göras något mera omfattande
än vad utredningen föreslagit. Som några remissinstanser förordat bör till
begreppet hänföras inte bara ämnen och beredningar utan också varor som innehåller
eller behandlats med ämne eller beredning, om varorna därigenom och med hänsyn
till sin hantering är hälso- eller miljöfarliga. Motsvarande vambegrepp finns
i PCB-lagstiftningen. Den är tillämplig dels på PCB som sådant, dels på varor
vars miljöfarliga egenskaper betingas av att PCB ingår i varan, t. ex.
kondensatorer innehållande PCB.
Den kritik som går ut på att utredningsmajoritetens
lagförslag blivit alltför vidsträckt och kommit att omfatta hela det kemiska
vamområdet oavsett om varan faktiskt är farlig eller inte eller om misstanke om
farlighet föreligger saknar enligt min mening fog. Som jag redan har redovisat anknyter
definitionen av hälso- och miljöfarlig vara enligt utredningens förslag bl. a.
till fömtsebarheten med avseende på risken med varan. Utredningen har som
nämnts föreslagit att endast ämnen eller beredningar som "kan befaras
medföra" skador av nyss nämnd typ skall hänföras till definitionen. Detta
innebär att kemiska varor som är att anse som riskfria inte räknas som hälso-
och miljöfarliga varor. Denna begränsning har enligt min mening goda skäl för
sig. En annan sak som jag senare skall återkomma till är att de tillämpande
myndigheterna enligt utredningens förslag bör få infordra uppgifter om kemiska
varor över huvud taget för att det skall bli möjligt att avgöra vilka varor som
bör bli föremål för kontroll enligt den nya lagstiftningen. Jag biträder alltså
utredningens förslag på denna punkt. Frågan om den närmare innebörden av denna
riskbedömning, till vilken definitionen av hälso- och miljöfarlig vara sålunda
anknyter, kommer jag att ta upp i ett senare avsnitt.
En del remissinstanser anser att utredningen har
gått för långt i sina uttalanden om innebörden av begreppet miljöfarlighet.
Remissinstanserna vänder sig särskilt mot att begreppet beskrivits som en
mbbning av något förhållande som uppfattas som skadlig eller i varje fall inte
önskvärd. Jag kan med vissa modifikationer ansluta mig till vad utredningen
har uttalat i fråga om innebörden av begreppet. Det är av olika skäl inte lätt
att närmare beskriva riskerna för skadeverkningar på miljön. Så mycket är dock
klart att även riskerna för sådan skada direkt eller indirekt måste ställas i
relation till människor. Likaledes är
det
klart att riskövervägandena måste göras med ett långt tidsperspektiv, om möjligt
för flera generationer framåt. Att riskerna för skadeverkningar på djur och
växter måste tillmätas stor betydelse är också givet. Vidare bör man som
remissinstansema i fråga framhåller ställa skäliga kvalifikationskrav på
begreppet miljöskadlig. Det bör åtminstone krävas att objektivt godtagbara
indikationer föreligger som motiverar ingripanden enligt
produktkontrollagstiftningen.
Innan jag lämnar frågan om definitionen av
begreppet hälso- och miljöfarUga varor vill jag påpeka att jag är väl medveten
om att av-gränsningsproblem kommer att uppstå, åtminstone under ett inledningsskede.
Men jag tror, i likhet med bl. a. naturvårdsverket, att en fortlöpande
kartläggning av det kemiska produktområdet kommer att göra det möjligt att
bättre avgränsa och precisera området för hälso- och miljöfarliga varor. På
grundval av en sådan kartläggning får, som naturvårdsverket uttalar,
kontinuerliga bedömningar göras om belastningarna på människor och miljö av
olika kemiska ämnen med tänkbara negativa hygieniska och ekologiska verkningar.
Utredningens förslag att Kungl. Maj:t skall få
bemyndigande att göra den nya lagstiftningen tillämplig på andra varor än de
kemiska under förutsättning att det är av särskild betydelse från hälso- och
miljöskyddssynpunkt möter kritik från många håll. Det invänds bl. a. att ett
sådant bemyndigande blir alltför omfattande. Förslaget innebär som sagt att
Kungl. Maj:t ges möjlighet att, om behov därav skulle uppkomma i framtiden,
ingripa med förbud eller andra restriktioner mot t. ex. material som
engångsemballage och mot andra produkter som kan ha från hälso- och
miljöskyddssynpunkt negativa kemiska, fysikalisk-kemiska, mekaniska och andra
verkningar. Sådana effekter som buller och skakningar samt sådana verkningar
från tekniska produkter som temperaturförändringar och störningar i form av
skilda typer av vågrörelser såsom ljus och mikrovågor bör enligt utredningen
också omfattas av Kungl. Maj:ts fullmakt. Det föreslagna bemyndigandet har
enligt min mening stort värde från beredskapssynpvmkt. Kungl. Maj:t bör ha möjlighet
att snabbt ingripa mot även andra varor än kemiska om det är av särskild
betydelse från hälso- eUer miljöskyddssynpunkt. Jag biträder sålunda
utredningens förslag. Men jag vill understryka att meningen är att bestämmelsen
skall tillämpas endast när särskilda skäl föreligger. Självfallet bör
bestämmelsen inte tUlämpas när det finns möjligheter att ingripa mot en produkt
med stöd av annan lagstiftning. Som någon remissinstans påpekat bör
bestämmelsen inte tillämpas på sådana typiska immissioner som buller och
skakningar. Jag delar också strålskyddsinstitutets uppfattning att resultatet
av den pågående utredningen om tillsyn av användningen av icke-joniserande
strålning bör avvaktas innan bemyndigandet utnyttjas till att göra
produktkontrollagstiftningen tillämpUg på källor för icke-joniserande
strålning.
Prop.
1973:17 91
Jag vill sedan något närmare la upp frågan hur den
nu föreslagna lagstiftningen bör förhålla sig till arbetarskyddslagstiftningen.
Med det vidsträckta tillämpningsområde som föreslagits för den nya lagstiftningen
kommer detta att i vissa avseenden sammanfalla med tillämpningsområdet för
arbetarskyddslagstiftningen. Det gemensamma området blir som tidigare anförts
i princip all yrkesmässig hantering av hälso- och miljöfarUga varor såvitt
avser skyddet av arbetstagarnas hälsa. Jag vill understryka att det givetvis
inte är meningen att arbetarskyddslagstiftningen skall sättas ur spel genom
den föreslagna lagen. Den nu föreslagna lagen bör gälla vid sidan av
arbetarskyddslagstiftningen. Det innebär bl. a. att sådana allmänna
restriktioner av betydelse för användningen av produkter i olika hanteringsled
i eller utanför arbetslivet som utfärdas med stöd av den nu föreslagna
lagen bör av arbetarskyddsmyndighetema läggas till gmnd för deras bedömningar
och betraktas som minimikrav som under alla omständigheter måste uppfyllas.
Samtidigt förutsätts att arbetarskyddsmyndighetema med stöd av arbetarskyddslagstiftningen
meddelar andra eller strängare föreskrifter, när så påkallas för att uppfylla
arbetarskyddets krav. Dessa föreskrifter skall "ta över". De risker
för arbetstagarnas hälsa som är förenade med själva tillverkningen av hälso-
och miljöfarliga varor och med den yrkesmässiga hanteringen av sådana varor
skall alltså liksom f. n. främst mötas med arbetarskyddsåtgärder.
Det
är naturligtvis angeläget att åstadkomma samordning mellan
produktkontrollorganets generella föreskrifter rörande en viss vara och sådana
anvisningar eller föreskrifter som arbetarskyddsmyndigheterna med stöd av
arbetarskyddslagen meddelar om användningen av samma vara på arbetsplatser. Den
samordning som behövs för detta ändamål avses komma till stånd på följande sätt.
Som senare skall framgå närmare avser jag att produktkontrollorganet skall få
en sammansättning som garanterar att arbetarskyddssynpunkter beaktas. Vidare
skall tillsynen över efterlevnaden på arbetsplatserna av den nya
lagstiftningen åvila arbetarskyddsmyndigheterna. Vid den revision av
arbetarskyddslagen som väntas ske om några år får man som nämnts ta upp frågan
om det behövs någon ändring när det gäller tillämpningsområdet för lagen om
hälso- och miljöfarliga varor.
Tillämpningsområdet
för den nya lagstiftningen kommer också delvis att sammanfalla med
tillämpningsområdet för miljöskyddslagstiftningen. Det gäller bl. a.
oskadliggörandet av hälso- och miljöfarliga varor. Behandling eller deponering
av avfall är samtidigt miljöfarlig verksamhet som i stor omfattning är
underkastad koncessionsplikt enligt miljöskyddslagstiftningen. Det är givetvis
inte heller meningen att miljöskyddslagstiftningens prövningsförfarande skall
sättas ur spel genom den nya lagstiftningen. Föreskrifter som med stöd av lagen
om hälso-och miljöfarliga varor meddelas i fråga om hanteringen av viss vara
Prop. 1973:17 92
hindrar
inte att ytterUgare föreskrifter om varans hanterande meddelas vid
tillämpningen av miljöskyddslagstiftningen.
Som utredningen förordat bör från den föreslagna
lagen undantas varor som på ett effektivt sätt är underkastade direkt
produktkontroll i annan ordning. Dit hör enligt min mening läkemedel,
livsmedel, fodermedel samt radioaktiva ämnen och andra källor till joniserande
strålning.
7.3
Bestämmelser om försiktighetsmått och om kontroU från samhällets sida
Som grundregel för hanteringen av hälso- och
miljöfarliga varor bör enligt utredningen fastslås en skyldighet för var och en
som hanterar sådana varor att vidta alla de åtgärder och iaktta de
försiktighetsmått i övrigt som kan fordras för att hindra eller motverka att
varoma får skadlig verkan. Den som tillverkar eller importerar varan skall i
första hand själv bedöma vUka förebyggande åtgärder som behövs. Det innebär
enligt utredningen att tillverkare och importör är skyldiga att före
marknadsföringen så långt möjUgt fastställa produktens eventuella negativa
effekter på människors hälsa och på miljön. Han skall förvissa sig om varans
sammansättning, inkl. föroreningar av betydelse. Avsteg härifrån är tillåtna
endast om det på grund av erfarenheter och vetenskapens senaste rön är
uppenbart att varan inte kan anses innebära risker från hälso- och
miljöskyddssynpunkt. Skyldigheten att undersöka varans hälso- och miljöeffekter
skall enligt utredningen sträcka sig så långt som undersökningsmetodik m. m.
tUlåter. Den som yrkesmässigt ägnar sig åt tillverkning, import och handel med
kemiska produkter förutsätts fortlöpande hålla sig underrättad om forskningen på
området och den tekniska utvecklingen. Utredningen uttalar sammanfattningsvis
att avsikten är att ålägga den som yrkesmässigt hanterar kemiska produkter en
långtgående undersökningsskyldighet. Utredningen konstaterar samtidigt att
kunskaperna om kemiska varors verkningar är begränsade. Den undersökning av
varorna som tillverkare och importör bör vara skyldiga att göra kan som regel
knappast ge fullständigt svar på frågan om varans oskadlighet. Tillverkare och
importör kan därför inte åläggas att garantera eller bevisa en fullständig
frånvaro av skadlighet hos varorna. Ä andra sidan betonar utredningen att redan
en på vetenskapliga grunder fastslagen misstanke om fara skall utgöra
tillräckligt underlag för att vidta försiktighetsåtgärder beträffande en vara.
Skyldigheten att vidta försiktighetsåtgärder
beträffande hälso- och miljöfarliga varor får enligt utredningen bl. a. anses
innefatta förpliktelse att så långt som möjligt begränsa förekomsten av det
ämne i produkten som medför dess hälso- och miljöfarlighet. Är det riskabla
ämnet utan betydelse för den avsedda användningen, bör kunna krävas
Prop. 1973:17 93
att
produkten inte saluförs förrän den har befriats från det skadliga ämnet. På
bedömandet av tillåtligheten att saluföra en produkt, som innehåUer ett farligt
ämne, bör även inverka möjligheten att ersätta ämnet med annat, ofarligt eller
mindre farligt ämne. En produkt som innehåller ett från hälso- och
miljöskyddssynpunkt riskabelt ämne skall inte behöva accepteras, om det finns
eller går att få fram godtagbara, mindre riskabla alternativ.
Utredningen
framhåller att farligheten hos en vara i allmänhet är beroende av hur den
brukas. En åtgärd som tUlverkaren, importören och säljaren bör vidta till skydd
mot skadeverkan är att lämna upplysningar om produkten så att den enskilde vid
dess hantering är medveten om riskema därmed. Informationen sker lämpligen
genom någon form av märkning av produkten. Märkningen kan innehålla t. ex. uppgift
om varans benämning, deklaration angående varans sammansättning och
egenskaper, påskrift med varning för riskerna vid användandet, lagringen,
destruktionen eller hanteringen i övrigt av varan och bmks-anvisning för
hanteringen. Tillverkaren och importören är den som bäst bör veta hur man skall
handskas med produkten och måste därför ha ansvaret för att allmänheten blir
varnad. Riskema med användningen, förvaringen, transporten, oskadliggörandet
och annan hantering av en produkt får enUgt utredningen i övrigt mötas med olika
åtgärder. Hit hör bl. a. att tillse att varan är förpackad på ett betryggande
sätt vid transport, förvaring och användning. Åtgärder bör också vidtas så att
skada genom slarv eller utsläpp vid fyUning, tappning eller liknande åtgärd
motverkas. Kravet på aktsamhet och försiktighetsåtgärder blir enligt
utredningen i viss mån beroende på arten av den skada som kan befaras. Vid
bedömningen av vilka försiktighetsmått som skall vidtas bör företagaren vara
berättigad att utgå från att förbrukaren kommer att behandla varan med
försiktighet och att varan får en normal användning. Även den som använder en
produkt bör enligt utredningen vara skyldig att förebygga eller begränsa
skadeverkningar av produkten. Han skaU ta del av och iaktta de
hanteringsanvisningar som tUlverkaren och importören kan ha meddelat och i
övrigt beakta sådana föreskrifter som meddelats av Kungl. Maj:t eller
underlydande myndighet.
Utredningen tar också upp frågan om det skall
åligga myndigheterna att utöva en responsaverksamhet, dvs. en skyldighet att på
begäran ge besked humvida viss vara är att anse som hälsofarlig eller
miljöfarlig. En sådan skyldighet föreligger f. n. enligt giftförordningen
såvitt avser hälsofarligheten hos ett ämne eller en beredning. Utredningen
föreslår att denna skyldighet behåUs. Däremot anser sig utredningen inte kunna
föreslå att skyldigheten utsträcks till att omfatta även den specieUa
miljöfarUgheten hos kemiska produkter. Som skäl åberopas bl. a. att en sådan
utvidgning av responsaverksamheten skulle ställa alltför stora krav på
undersökningskapaciteten. En precisering av gränsen meUan
Prop. 1973:17 94
farlig
och ofarlig vara är dessutom svår att göra. Tre ledamöter i utredningen
reserverar sig mot utredningsmajoritetens förslag i fråga om
responsaverksamheten. De anser att verksamheten bör omfatta även den speciella
miljöfarligheten hos kemiska varor. Två av ledamöterna påpekar att det måste
finnas möjligheter att utforma responsainstitutet så att myndigheten kan ta
ställning tUl konkreta och definierade situationer i vilka en produkt kan
uppträda och ange om den i dessa fall är att betrakta som miljöfarlig eller
inte.
Vid
sidan av skyldigheten för företagare och andra som hanterar hälso- och
miljöfarliga varor att vidta skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått krävs
enligt utredningen en aktiv offentlig kontroll av kemiska varors hantering.
Utredningen föreslår ett regelsystem som innebär att tillsynsmyndigheterna får
möjligheter att ingripa mot olika hälso- och mUjöfarliga varor och i skUda
situationer med mer eller mindre långtgående åtgärder. Valet av ingripande mot
en sådan vara bör enligt utredningen ske med utgångspunkt från att skada på människor
och i miljön skall förhindras eller förebyggas så långt som möjligt. En
avvägning får ske mellan de risker som är förenade med produkten och de
fördelar för samhället som produkten för med sig. Ställning måste därvid tas
till frågan huruvida produkten tjänar ett socialt och ekonomiskt nyttigt
ändamål. Vid avvägningen kommer också in sådana omständigheter som de tekniska
och ekonomiska möjligheterna att ersätta en produkt med en annan, mindre farlig
produkt. Resultatet av avvägningen får bli vägledande för valet av åtgärd mot
varan.
En
metod att få kontroll över hanteringen av hälso- och miljöfarliga varor som
utredningen föreslår är att Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t
bestämmer får bemyndigande att föreskriva att vissa sådana varugrupper får
hanteras eller importeras endast efter särskilt tillstånd. Utredningen
framhåller att ur säkerhetssynpunkt skulle tillståndstvång i förening med
förprövning i likhet med vad som f. n. gäller för bekämpningsmedel helst avse
samtliga hälso- och miljöfarliga varor. En så ingripande reglering har
utredningen emellertid inte ansett möjlig med hänsyn bl. a. till det stora
antal produkter som introduceras på marknaden och bristen på toxikologisk och
annan expertis. Utredningen utgår emellertid från att antalet varugrupper för
vilka skall krävas tillståndstvång efter hand utvidgas.
En
annan metod som utredningen föreslår för att komma till rätta med varor som kan
medföra skador är att Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer
ges befogenhet att införa förbud mot hantering eller import av viss hälso-
eller miljöfarlig vara eUer föreskriva att visst ämne inte får ingå i eller
överskrida viss halt i beredning eller annan vara som importeras eller
hanteras. Förutsättningen för ett sådant ingripande bör enligt utredningen vara
att det är av särskild betydelse från hälso- och miljöskyddssynpunkt.
Prop.
1973:17 95
Ytterligare en typ av reglering som utredningen
föreslår är att Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer ges
bemyndigande att meddela särskilda föreskrifter och villkor för hanteringen
eller importen av hälso- och miljöfarliga varor. Utredningen framhåller att
med stöd av ett sådant bemyndigande skall kunna utfärdas allmänt håUna
aktsamhetsregler för tillverkningen, förvaringen, oskadliggörandet, spridningen
och hanteringen i övrigt. Speciella föreskrifter kan också ges t. ex. om
särskilda anordningar vid tillverkning. I fråga om varor som vid destruktion
eller kvittblivning kan medföra risk för skada på människors hälsa eller
omgivning kan särskilda hanteringsföreskrifter meddelas för att förebygga
skada. Föreskrifter kan också meddelas om skyldighet att forsla varan till
destruktionsanläggning eller anvisningar om sättet för destmktlon eller
konvertering av varan. Utredningen framhåller särskilt vikten av att
anvisningar ges om märkningen beträffande alla sådana varor där upplysning kan
vara av betydelse för förebyggande av skada.
En tillfredsställande kontroll över hälso- och
miljöfarliga varor förutsätter enligt utredningen att tillsynsmyndigheterna
har tillgång till uppgifter om vilka varor som kommer till användning, deras
kemiska sammansättning och toxikologiska-ekologiska egenskaper samt deras
användningsområden och omsättning. Utredningen föreslår därför att myndighet
som Kungl. Maj:t bestämmer ges befogenhet att meddela föreskrifter om
rapporteringsskyldighet beträffande dessa förhållanden.
Rapporteringsskyldigheten bör enligt utredningen gälla den som tiU-verkar,
importerar, säljer eller på annat sätt yrkesmässigt hanterar varan.
Skyldigheten bör kunna omfatta samtliga kemiska varor, oavsett graden av
misstanke om varans farlighet. Rätten att införa rapporteringsskyldighet bör
enligt utredningen utnyttjas till att efter hand söka kartlägga relevanta delar
av det kemiska produktområdet. Detta bör ge möjlighet till en överblick över
förekomsten av hälso- och miljöfarliga varor på marknaden och därmed också
till en uppfattning om spridningen i miljön av ämnen med befarade skadliga
verkningar. Rapporteringsskyldigheten förutsätts till en början inriktas på
särskilt hälso-och miljöfarliga varor och får därefter byggas ut. Möjligheten
att bygga ut systemet blir beroende av myndighetens resurser och tillgången tUl
vetenskaplig expertis.
Allmänt sett godtar remissinstansema utredningens
förslag till regler om skyldighet för var och en som hanterar hälso- och
mUjöfarliga varor att vidta skadeförebyggande åtgärder och andra
försiktighetsmått liksom reglema om myndigheternas kontrollerande verksamhet på
området. På några punkter framförs dock kritik eller särskilda synpunkter. Jag
återkommer strax till några av dessa frågor.
Till en början vill jag framhåUa att en
övergripande målsättning vid utformningen av reglema om hälso- och miljöfarliga
varor bör vara att
Prop.
1973:17 96
förhindra
eller förebygga skada på människors hälsa och i miljön genom sådana varor. Vår
strävan måste i första hand vara att målmedvetet begränsa användningen av
hälso- och miljöfarliga varor. Den kemisktekniska utvecklingen har ökat
möjligheterna att få fram ofarliga produkter. Det gäUer att på oUka vägar, t.
ex. genom lagstiftning, offentlig kontroll, forskning och information, styra
den kemisk-tekniska utvecklingen mot användningen av så riskfria kemiska
produkter som möjligt. Sannolikt kommer den nu föreslagna lagen att också
indirekt påverka utvecklingen. Man kan räkna med att tUlverkare och importörer
redan på grund av ekonomisk försiktighet avstår från att marknadsföra varor som
kan vara skadliga för människor och för miljön. Ett flertal hälso-och
mUjöfarliga produkter kommer således med all sannolikhet att på olika sätt
försvinna ur marknaden i framtiden. I de fall det Inte går att fä fram lämpliga
ersättningsprodukter eller produkter av visst slag av särskilda skäl inte kan
avvaras måste hanteringen av varorna kringgärdas med olika föreskrifter till
skydd mot skadeverkningar.
I likhet med många remissinstanser anser jag det
vara riktigt att som utredningen har gjort såsom grundregel för hanteringen av
hälso- och miljöfarliga varor fastslå en skyldighet för var och en som
tillverkar, försäljer eller eljest hanterar eUer importerar sådana varor att
vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som kan fordras för
att hindra eller motverka att varorna får skadlig verkan. Härvid skall enligt
utredningen den som tillverkar eller Importerar varan i första hand själv
bedöma vilka förebyggande åtgärder som behövs. Regeln är allmänt hållen med
hänsyn tUl att bedömningen av vUka närmare skadeförebyggande åtgärder som
behövs måste ske individuellt med hänsyn till de omständigheter som föreligger
I varje särskilt fall. Bestämmelsen är också avsedd att täcka ett mycket
vidsträckt fält. Utredningens betänkande innehåUer utförliga anvisningar om
vad detta närmare innebär (betänkandet s. 8689) och jag har nyss
sammanfattningsvis redogjort härför. Jag kan i allt väsentiigt ansluta mig
till vad utredningen har uttalat i fråga om denna grundregel om skyldighet att
vidta skyddsåtgärder. Jag vill dock ta upp vissa anvisningar om tillämpningen
av regeln.
Utredningen framhåller att redan en på goda
vetenskapliga grunder uppkommen misstanke om risk, som Inte är praktiskt
verifierad, skall utgöra tillräckligt underlag för åtgärder beträffande en
produkt från såväl producentens som myndighets sida. I likhet med
remissinstanserna anser jag denna gmndsats vara av aUra största betydelse för
till-lämpningen av regeln om skyldighet att vidta försiktighetsmått.
Gmnd-satsen innebär bl. a. att en producent som viU marknadsföra en otillräckligt
känd vara som han har grundad anledning anta vara farlig från hälso- eller
miljöskyddssynpunkt, vare sig det finns vetenskapliga eller eljest godtagbara
indikationer för risken, måste beakta denna risk
Prop. 1973:17 97
vid
bedömning av om han skall marknadsföra varan eller inte. Grundsatsen innebär
också, sett från myndighetemas synpunkt, att dessa inte behöver vänta med ett
ingripande tUl dess skador har inträffat. Redan en på goda gmnder uppkommen
misstanke om skaderisker utgör som jag nyss framhållit tUlräcklig grund för
ingripanden. För att i ett sådant läge undgå förbud eller restriktioner måste
producenten så långt det på vetenskapens nuvarande ståndpunkt är möjligt bevisa
att misstanken är ogrundad. Annars får han finna sig i att myndigheterna
behandlar varan som hälso- och miljöfarlig. Den osäkerhet som i ett sådant
fall kan råda rörande ett ämnes farlighet går alltså inte ut över allmänheten
utan drabbar den som vill marknadsföra varan i fråga.
För att underlätta för myndigheterna att få
underlag för den riskbedömning som måste ligga till grund för myndigheternas
ingripanden ämnar jag, som kommer att framgå av det följande, föreslå bestämmelser
som gör det möjligt att ålägga producenter och importörer en omfattande
rapporteringsskyldighet.
Några remissinstanser hävdar att den
undersökningsskyldighet som utredningen vill ålägga i första hand den som
tillverkar eller importerar hälso- och miljöfarliga varor är alltför långtgående.
Jag vill i det sammanhanget erinra om att utredningen slagit fast att större
krav på undersökningsskyldigheten inte kan ställas än den aktuella vetenskapliga
kunskapsnivån medger. Vidare är den nuvarande undersökningsmetodiken i många
fall ofullständigt utarbetad. Det måste dock krävas att särskUt producenter och
importörer så långt det är praktiskt möjligt undersöker varornas
sammansättning och deras egenskaper från hälso- och miljöskyddssynpunkt med
utgångspunkt från vad som hittills är känt beträffande de toxiska och
ekologiska verkningarna hos ämnen eller ämneskombinationer som ingår i varorna.
I fråga om vad som skall anses känt om de hälso- och miljöfarliga verkningarna
måste krävas att den som ägnar sig åt yrkesmässig tillverkning och import i
möjligaste mån fortlöpande håller sig underrättad om forskningen på området.
Jag vill i detta sammanhang också framhåUa vikten
av att producenter av kemiska varor på ett så tidigt stadium som möjUgt,
alltså redan vid produktutvecklingen, är observanta på avfallsfrågan. Sålunda
bör undersökas om destruktionen av en sådan vara medför olägenheter från
miljöskyddssynpunkt eller om den är särskilt kostnadskrävande. I så fall bör
varan inte utan särskilda skäl släppas ut på marknaden. Om en vara ligger under
tillståndstvång, bör givetvis också tillståndsmyndigheten vid
tillåtlighetsprövningen ta hänsyn till eventuella destmktionssvårig-heter.
Den av utredningen föreslagna huvudregeln om
skyldighet att vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som
kan fordras för att hindra eller motverka skada har i allt väsentligt godtagits
av
7
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 17
Prop. 1973:17 98
remissinstanserna.
Också jag anser att utformningen är lämplig. Jag vill dock i likhet med några
remissinstanser föreslå att regeln kompletteras med bestämmelser om att
särskilt den som tillverkar eller importerar hälso- och miljöfarliga varor är
skyldig att noggrant undersöka varans sammansättning och egenskaper från hälso-
och miljöskyddssynpunkt samt att varorna skall märkas tydligt med uppgifter av
betydelse från hälso- och miljöskyddssynpunkt. 1 tydlighetens intresse bör
dessa regler föras in i lagen, även om de kan sägas vara Inbyggda i
huvudregeln. I fråga om den närmare innebörden av reglema bör Kungl. Maj:t
eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer kunna meddela särskUda föreskrifter.
Kraven på undersökning bör som nyss antytts skärpas allteftersom den
vetenskapliga kunskapsnivån medger det. När det gäller bestämmelserna om
märkningsskyldigheten bör varudeklarationsutredningens arbete beaktas.
Utredningens förslag i fråga om skyldighet för
myndighet att avge responsum, dvs. att på begäran ge besked humvida en vara är
att anse som hälso- eller miljöfarlig, har delvis mött skarp kritik. Att
responsaskyldighet skall gälla i fråga om. hälsofarligheten hos kemiska varor
råder det inga delade meningar om men mot utredningens förslag att inte låta
denna skyldighet avse den speciella miljöfarligheten hos sådana varor höjs många
kritiska röster. Det är enligt min mening i hög grad önskvärt att besked skall
kunna lämnas på förhand inte bara om en kemisk varas eventuella hälsofarlighet
utan även om dess miljöfarlighet. Samtidigt går det inte att komma ifrån att
en utvidgad responsaskyldighet med all sannolikhet skulle låsa
produktkontrollens resurser till förfång för andra angelägna uppgifter. Vidare
måste frågan om en begränsning av responsa numera bedömas från fall till fall.
Som utredningen anfört kan nya riskaspekter tillkomma vilka inte var kända
eller kunde förutses när ett responsum avgavs. Nya rön kan också kräva
omprövning av ett avgivet responsum. Vidare framgår av utredningens betänkande
att frågan om hälso- och miljöfarligheten hos olika varor inte kan bedömas utan
att hänsyn tas till varans avsedda eller beräknade användning.
Responsaverksamheten måste som två av reservanterna påpekar utformas så att
myndigheten får ta ställning till huruvida en vara vid ett visst angivet
användningssätt i en viss konkret situation är att betrakta som hälso- och
miljöfarlig eller inte.
Mot bakgrunden av vad jag nu anfört förordar jag
för min del att Kungl. Maj:t får bemyndigande att meddela bestämmelser om
skyldighet för myndighet att i vissa fall på begäran meddela beslut humvida
ämne, beredning eller annan vara med hänsyn tUl användning och egenskaper är
att anse som hälso- eUer mUjöfarlig. I samband med all responsaverksamhet bör
avgift utgå.
Reglerna om skyldighet att vidta skyddsåtgärder och
andra försiktighetsmått vid hantering av hälso- och mUjöfarliga varor bör
medföra att
Prop.
1973:17 99
många
olägenheter förebyggs. Men dessutom måste som utredningen framhållit
myndigheterna ges effektiva möjligheter att alltefter behov ingripa mot olika
hälso- och miljöfarliga varor i olika situationer med mer eller mindre
långtgående åtgärder. Det regelsystem som utredningen föreslagit har godtagits
av remissinstanserna och inte heller jag har något att erinra i sak mot de
föreslagna bestämmelserna. Jag vill framhålla att en lagstiftning som skall
tillämpas i fråga om ett mycket stort antal olika varugrupper och som dessutom
skall behålla sin aktualitet i den snabba utvecklingen på det kemiska området
måste bli allmänt hållen. Jag delar därför utredningens uppfattning att någon
mer preciserad lagteknisk utformning än förslaget upptar inte kan komma i
fråga. Givetvis kommer det under sådana förhållanden att bli av stor betydelse
hur reglerna tUlämpas. De anvisningar som utredningen lämnar för den praktiska
tillämpningen torde kunna bli till god vägledning för myndigheterna. Jag vill i
detta sammanhang särsldlt peka på den från säkerhetssynpunkt viktiga
bestämmelse som innebär att Kungl. Maj:t får bemyndigande att förordna att
visst slag av hälso- och miljöfarliga varor får hanteras eller importeras
endast efter särskilt tillstånd. Med stöd av en sådan bestämmelse kan antalet
vamgrupper som måste förprövas innan de får släppas ut på marknaden efter hand
utvidgas. Så t. ex. finns allt skäl att tillämpa en dylik bestämmelse på sådana
kemiska varor som i fråga om egenskaper och användning står bekämpningsmedlen
nära. Jag föreslår i enlighet med det anförda att Kungl. Maj:t får bemyndigande
att föreskriva att hälso- och miljöfarliga varor av visst slag får hanteras
eller importeras endast efter särskilt tillstånd eller att för hantering eller
import av sådan vara skall gälla annat särskilt villkor, allt under
förutsättning att det är påkallat från hälso- eller miljöskyddssynpunkt. Vidare
föreslår jag i överensstämmelse med utredningens förslag att Kungl. Maj:t
eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer får bemyndigande att förbjuda
hantering eller import av hälso- och miljöfarliga varor av visst slag, om det
är av särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt.
Utredningen har föreslagit att myndighet som Kungl.
Maj:t bestämmer får för utredning om hälso- och miljöfarligheten hos ämnen
eller beredningar föreskriva skyldighet för den som importerar eUer yrkesmässigt
hanterar varan att lämna uppgifter om dess sammansättning, egenskaper och
hantering. De flesta remissinstanser som yttrar sig över förslaget biträder
detta. Från några håll görs gällande att den föreslagna
rapporteringsskyldigheten är alltför omfattande. Det hävdas att skyldigheten
åtminstone bör begränsas till kemiska varor som konstaterats eUer kan
misstänkas vara farliga. Jag ansluter mig till utredningens förslag. Bl. a. bör
det finnas möjlighet att ålägga producenter och importörer skyldighet att
kontinuerligt redovisa resultatet av kemiska undersökningar inom olika
vamområden. Behovet av att kunna ingripa
Prop. 1973:17 lOO
mot en farlig vara som tidigare ansetts riskfri kan göra
det angeläget att ha tUlgång tUl uppgifter om varans användning för att
åtminstone i efterhand snabbt kunna spåra upp riskfaktorer. Med hänsyn till de
resurser som står tiU buds torde rapporteringsskyldigheten till en början
främst få inriktas på varor som kan tänkas medföra risker från hälso- eller
miljösynpunkt.
Med anledning av mina förslag i det föregående bör smärre
följdändringar göras i vissa andra författningar. En ändring bör också göras i
förordningen (1961: 381) om tillverkning av och handel med fodermedel m. m.
Dessa frågor behandlas närmare i specialmotiveringen.
Jag vill slutligen beröra frågan om
skyldighet att ersätta skada som vållas av hälso- och miljöfarUga varor. Någon
remissinstans har påpekat att det f. n. inte finns särskilda
författningsbestämmelser som reglerar denna fråga och att inte heller
utredningen gjort några uttalanden i frågan. Jag vill i det sammanhanget
erinra om att Kungl. Maj:t den 8 december 1972 på anmälan av statsrådet Lidbom
bemyndigat chefen för justitiedepartementet att tillkalla sakkunniga för utredning
angående ersättning för produktskador.
7.4 KontroUorganlsation
Enligt miljökontrollutredningens
förslag till organisation för kontrollen av hälso- och miljöfarliga varor bör
den centrala tillsynsmyndigheten i första hand ha till uppgift att utfärda
förbud och föreskrifter för tUlämpningen av den nya lagstiftningen, att
övervaka efterlevnaden av gällande bestämmelser samt att utöva fortlöpande
kontroll av det kemiska produktområdet. Utredningens utgångspunkt är att den
centrala tillsynen bör anförtros en redan befintlig myndighet. Utredningen
anser att endera av socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, kommerskollegium,
giftnämnden och naturvårdsverket kan komma i fråga som tillsynsmyndighet.
Utredningen föreslår att naturvårdsverket blir central tillsynsmyndighet. Som
skäl härför anför utredningen det nära sambandet mellan verkets nuvarande
verksamhet och produktkontrollen. Utredningen anför också rationaliserings-
och effektivitetsskäl. Utredningen föreslår vidare att ett särskilt organ,
kaUat produktkontrollnänrmden, inrättas vid naturvårdsverket för frågor om
hälso- och miljöfarliga varor. Produktkontrollnämnden föreslås bli ett
specialistorgan med både beslutande och rådgivande funktioner. Dess uppgifter
skall bestämmas av naturvårdsverkets styrelse. Giftnämnden föreslås härigenom
upphöra. Naturvårdsverket övertar dess arbetsuppgifter.
I en reservatlon föreslår en
utredningsledamot att giftnämnden skall bestå som fristående organ,
fortsättningsvis benämnd produktkontrollnämnden, med uppgift att vara central
tillsynsmyndighet enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor. I en annan
reservation föreslår två
Prop.
1973:17 lOi
ledamöter
att produktkontrollnämnden skall vara endast ett rådgivande organ inom
naturvårdsverket.
Utredningens organisationsförslag har fått ett
blandat mottagande vid remissbehandlingen. De remissinstanser som tar ställning
tUl förmån för utredningens förslag åberopar i första hand effektivitetsskäl.
Flera av dessa remissinstanser anser dock att produktkontrollnämnden endast bör
ha rådgivande funktioner. Den kritik som många remissinstanser riktar mot
förslaget grundar sig huvudsakligen på farhågor att arbetarskyddsfrågor inte
kommer att bli tillräckligt beaktade mom naturvårdsverket. De remissinstanser
som uttalar denna uppfattning anser därför att kontrollen över hälso- och
miljöfarliga varor centralt bör åvila ett fristående organ såsom giftnämnden.
Vissa av dessa remissinstanser framhåller att nämnden administrativt kan knytas
till annan myndighet men med bibehållen beslutanderätt. Några remissinstanser
förordar att frågan övervägs ytterligare innan slutlig ställning tas.
Inledningsvis viU jag utveckla min principiella syn
på hur denna organisationsfråga lämpligen bör lösas.
Som jag redan anfört är den föreslagna lagen om
hälso- och miljöfarliga varor en central ramförfattning som med vissa närmare
angivna undantag skall kunna tillämpas på hela det kemiska vamområdet. Effekterna
på såväl människans hälsa som på hennes miljö skall omfattas av lagen. Den
helhetssyn som enligt vad jag tidigare anfört måste läggas på dessa problem bör
även komma till uttryck vid utformningen av den organisation som fordras för
lagstiftningens tUlämpning. Utredningsförslaget är i enlighet med direktiven
till utredningen i huvudsak inriktat på skyddet av den yttre miljön. Likväl
måste såsom flera remissinstanser anfört betydande hänsyn tas till
arbetsmUjöns krav. Den satsning på arbetarskydd och andra arbetsmiljöfrågor
som kommit tUl stånd under senare år överensstämmer med kraven från en bred
opinion på förbättrad arbetsmiljö och ökad anställningstrygghet. Enligt min mening
bör denna inriktning komma till uttryck även vid lösandet av föreliggande
organisationsfråga. Organisationen måste enligt min mening utformas så att
såväl naturvårdens och miljöskyddets som arbetarskyddets intressen kan
tillgodoses. De myndigheter som i första hand företräder dessa intressen,
nämligen naturvårdsverket och arbetarskyddsstyrelsen, intar naturligen en
central ställning i diskussionen om organisationens utformning.
Även andra intressen än de nu nämnda bör beaktas i
sammanhanget. Jag avser då närmast den allmänna häbovården och
livsmedelskontrollen. Konsumentintressena kommer även in i bilden.
Socialstyrelsen har som central förvaltningsmyndighet för hälso- och sjukvården
vitala intressen att bevaka beträffande hälso- och miljöfarliga varor. Frågor
av allmänhygienisk och medicinsk karaktär spelar givetvis stor roll vid bedömningen
av kemiska varors hälso- och miljöfarlighet. Genom sin lä-
Prop.
1973:17 102
kemedelsprövande
verksamhet är socialstyrelsen den enda myndighet vid sidan av giftnämnden som
f. n. besitter erfarenheter av registrerings-plikt inom en kemisk varugrupp.
När det gäller livsmedelskontrollen har jag förordat att livsmedel undantas
från tillämpningsområdet för lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Nuvarande
lagstiftning och organisation för kontroll av livsmedel är helt ny. Emellertid
har den pro-duktkontroU som utövas I fråga om livsmedel, särskUt i fråga om
tillsatser och främmande ämnen, nära samband med kontroll av hälso-och
miljöfarliga varor. Detta förhållande innebär enligt min mening att
livsmedelsverket har ett starkt behov av att kunna öva inflytande och medverka
i frågor om hälso- och miljöfarliga varor. Detsamma gäller konsumentverket som
bl. a. har till uppgift att skydda konsumenterna mot produkter som inte fyller
rimliga säkerhetskrav.
Vad jag nu anfört talar enligt min mening för att
ett särskilt produktkontrollorgan i form av en självständigt beslutande nämnd
bör göra de centrala bedömningar som blir aktuella i fråga om hälso- och miljöfarliga
varor. Detta organ bör även överta giftnämndens arbetsuppgifter.
Produktkontrollorganet bör organiseras så att de intressen som jag an-gett i
det föregående blir representerade. Jag anser att en sådan lösning ger
möjligheter att tillvarata arbetarskyddsintressena i sådan utsträckning att de
synpunkter i frågan som framförts vid remissbehandlingen blir tillgodosedda.
Emellertid anser jag att man från administrativa och rationella synpunkter bör
ta tillvara de administrativa basresurser som redan finns tUlgängliga.
Produktkontrollorganet bör därför såsom några remissinstanser föreslagit
administrativt knytas tUl en myndighet inom organets verksamhetsområde. Mot
bakgrund av syftet med den föreslagna lagstiftningen och dess
tillämpningsområde är enligt min mening naturvårdsverket i egenskap av central
förvaltningsmyndighet på mUjövårdsområdet mest lämpat som administrativ bas
för produktkontrollorganet. Jag vUl därför förorda att produktkontrollorganet
knyts till naturvårdsverket. Denna anknytning bör innebära att
pro-duktkontroUorganet i förhåUande till naturvårdsverket blir helt självständigt
när det gäller att tUlämpa lagen om hälso- och miljöfarliga varor.
Naturvårdsverkets styrelse bör däremot ansvara för frågor om ekonomi och
administration som berör produktkontrollorganet.
Produktkontrollorganet bör få en sådan
sammansättning att det auktoritativt kan hävda mUjöintressena och tUlgodose de
av mig antydda samordningsbehoven. Miljökontrollutredningens förslag till
sammansättning av den av utredningen föreslagna produktkontrollnämnden, vilket
bygger bl. a. på fömtsättningen att naturvårdsverkets styrelse skall vara det
beslutande organet med möjlighet att delegera frågor tiU nämnden för
avgörande, innebär att nämnden skulle vara ett expertorgan med i huvudsak den
sammansättning giftnämnden nu har. Enligt min mening bör
produktkontrollorganet företräda såväl myndighetsintressen
Prop.
1973:17 103
som
andra intressen. Detta bör ske genom att som självskrivna ledamöter i organet
ingår cheferna för naturvårdsverket, arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen,
livsmedelsverket och konsumentverket. Jag anser vidare att representanter för
arbetstagarna och näringslivet bör ingå i organet.
Det ankommer på Kungl. Maj:t att besluta om
produktkontrollorganets sammansättning och benämning.
Produktkontrollorganets främsta uppgift blir att
meddela generella föreskrifter om import och hantering av hälso- och
miljöfarliga varor, att leda, samordna och i stort övervaka produktkontrollen
samt att med den begränsning som följer av vad jag kommer att föreslå beträffande
löpande tillsyn över lagstiftningens efterlevnad i övrigt fungera som
centralt organ för ärenden som kan aktualiseras genom den nya lagstiftningen om
hälso- och mUjöfarliga varor. Produktkontrollorganets arbete bör inriktas på
att ta initiativ till och samordna kartläggning och undersökning av varor som
kan misstänkas vara farliga. Härför fordras bl. a. undersökningsresurser,
vartill jag återkommer i det följande.
För beredning av de frågor som produktkontrollorganet
skall handlägga bör vid naturvårdsverket inrättas en särskild
produktkontrollenhet, som i huvudsak kan organiseras genom att giftnämndens
kansli överförs till naturvårdsverket. Härutöver fordras viss förstärkning. Jag
återkommer senare till denna fråga.
Det centrala ansvaret för den löpande tillsynen
över efterlevnaden av lagstiftningen och produktkontrollorganets bestämmielser
för tillämpning av denna bör av praktiska skäl inte handhas av produktkontrollorganet.
Jag vill i stället förorda att naturvårdsverket och arbetarskyddsstyrelsen var
för sig skall ansvara för den tillsyn som har samband med deras verksamhet i
övrigt. Detta innebär i princip att arbetarskyddsstyrelsen bör svara för
tillsynen när det gäller hanteringen av hälso- och miljöfarliga varor i
verksamhet varöver arbetarskyddsstyrelsen redan nu utövar tillsyn enligt
arbetarskyddslagstiftningen. I övrigt bör naturvårdsverket vara ansvarig
tillsynsmyndighet. En sådan ordning bör leda till att kompetenskonflikter
undviks. Vidare bör den kunna bidra till ett effektivt utnyttjande av
befintliga resurser.
I
den mån speciella uppgifter i fråga om tillämpningen av lagen om hälso- och
miljöfarliga varor lämpligen bör ankomma på annan central myndighet än
produktkontrollorganet, naturvårdsverket eller arbetarskyddsstyrelsen bör det
få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta härom i administrativ ordning.
Miljökontrollutredningen anser med hänvisning
främst till rådande brist på utbildad personal att regional eller lokal
myndighet inte skall ges direkta tillsynsuppgifter enligt lagen om hälso- och
miljöfarliga va-
Prop. 1973:17 104
ror.
En utredningsledamot anser dock att yrkesinspektionen bör utöva tillsyn även
enligt lagen om hälso- och mUjöfarliga varor.
Remissinstanserna har även i denna
organisationsfråga olika meningar. Några stöder reservationen. Andra åter
förordar att tUlsyn skall utövas av länsstyrelsen och yrkesinspektionen. Flera
remissinstanser anser dessutom att hälsovårdsnämnden bör vara lokal
tillsynsmyndighet.
Enligt min mening kan en effektiv
tillsynsverksamhet enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor inte komma
till stånd utan medverkan av regionala och lokala myndigheter. En sådan
medverkan är särskilt angelägen med hänsyn tUl att naturvårdsverket till
skillnad från arbetarskyddsstyrelsen saknar regional tillsynsorganisation.
Därför bör de organ utnyttjas som regionalt eller lokalt verkar inom
naturvården, miljöskyddet, arbetarskyddet, den allmänna hälsovården och livsmedelskontrollen.
Yrkesinspektionen lyder under
arbetarskyddsstyrelsen som är dess chefsmyndighet. Därför utgör
yrkesinspektionen ett naturligt element i en tillsynsorganisation för hälso-
och miljöfarliga varor, särskilt mot bakgrund av den av mig förordade
uppdelningen av den centrala tillsynen. De förstärkningar som
yrkesinspektionen tillförts under senare år möjliggör en effektivare
tillsynsverksamhet på arbetsplatserna. I årets statsverksproposition har Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen ytterligare resursförstärkningar för
yrkesinspektionen. Med hänsyn tUl den negativa verkan kemiska ämnen ofta kan
ha i arbetsmUjön är det angeläget att yrkesinspektionen har möjligheter att
ingripa inte bara enligt arbetarskyddslagen utan även vid överträdelse av lagen
om hälso- och miljöfarliga varor eller av föreskrifter som meddelats med stöd
av lagen. Härigenom uppnås på ett naturligt sätt en samlad mUjökontroll på arbetsplatserna,
vilket står i överensstämmelse med kraven på skärpning av tillsynen över
arbetsmiljön.
Jag anser vidare att motsvarande sammanhållning av
tillsynen som jag förordat beträffande arbetsmiljön bör kunna åstadkommas när
det gäller att tillgodose övriga mUjöintressen genom att låta länsstyrelsen
svara för tillsynen över bestämmelsernas efterlevnad i samband med annan
hantering än sådan varöver arbetarskyddsmyndigheterna utövar tillsyn. Härigenom
uppnås även utom arbetsmiljön en enhetiig miljökontrollorganisation på grund
av länsstyrelsens nuvarande tUlsynsuppglfter på naturvårdens, miljöskyddets
och livsmedelskontrollens områden.
Syftet med den av mig nu förordade uppdelningen av
de regionala tillsynsuppgifterna enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor
är alltså att ansluta till den organisation som nu gäller beträffande
miljötillsynen på det regionala planet.
Det
är emellertid inte tillräckligt med regional tUlsyn. En effektiv
Prop.
1973:17 105
löpande
tillsyn fordrar verksamhet även på lokal nivå. Jag anser därför i likhet med
vad som framförts av flera remissinstanser att hälsovårdsnämnden bör kunna
fylla en viktig uppgift i tillsynsarbetet. Med hänsyn till hälsovårdsnämndens
nuvarande uppgifter betonas härigenom även på lokal nivå sambandet mellan
miljöskydd, arbetarskydd, allmän hälsovård och livsmedelskontroll. På dessa
områden dehär hälsovårdsnämnden redan i dag i tillsynsverksamheten,
beträffande arbetsmiljötillsynen dock i begränsad omfattning genom de av
nämnden utsedda kommunala tillsynsmännen, vilka biträder yrkesinspektionen. Hälsovårdsnämndens
uppgifter enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor bör dock inte omfatta
arbetsmUjöfrågor i vidare utsträckning än som gäller i dag. När det gäller
hälsovårdsnämndens tillsynsverksamhet bör den numera gällande skyldigheten att
ha hälsovårdsinspektör anställd i varje kommun öka möjUgheterna för
hälsovårdsnämnden att utöva effektiv tUlsyn. Den utredning som f. n. ser över
hälsovårdsinspektörernas utbUdning kan förväntas lägga fram sådana förslag att
dessas utbildning blir lämpad för den tUlsyn som fordras enligt lagen om hälso-
och miljöfarliga varor.
Miljökontrollutredningen understryker behovet av
vidgat samarbete mellan olika regionala och lokala myndigheter och av
utbildnings- och informationsverksamhet från den centrala myndighetens sida.
Vissa remissinstanser föreslår att observationsplikt åläggs viss personal i
allmän tjänst. Denna observationsplikt förutsätts inledningsvis böra begränsas
till skyldighet att rapportera missförhållanden.
Jag
vill i anslutning till det senast anförda något beröra samordningen av
kontrollverksamheten på olika nivåer. För att de åtgärder som vidtas på
miljövårdsområdet i form av lagstiftning, ökad tillsynsverksamhet och andra
förebyggande åtgärder skall bli effektiva, fordras nära samarbete mellan ett
flertal myndigheter vare sig dessa direkt eller indirekt handlägger
miljöfrågor. Det gäller att effektivt söka samordna myndigheternas åtgärder.
Det centrala produktkontrollorganet i samarbete med i första hand
naturvårdsverket och arbetarskyddsstyrelsen bör ta sådana initiativ på det nu
aktuella området som sedan kan omsättas i praktiskt handlande. Samarbetet
måste omfatta även andra organ än de egentliga tillsynsmyndigheterna enligt
lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Här kan nämnas länsläkarorganisationen,
lantbruksnämnderna, skogsvårdsstyrelserna samt personalen inom växtskyddet och
veterinärväsendet. Utnyttjande av och samverkan mellan olika centrala,
regionala och lokala organ med skilda arbetsuppgifter inom eller med nära
anknytning till miljövården är således en viktig förutsättning för
miljöproblemens lösande.
Jag
vill allmänt betona att det kan bli anledning att se över dessa
Prop.
1973:17 106
organisationsfrågor
i deras helhet när resultatet av arbetsmiljöutredningens och
miljökontrollutredningens fortsatta arbete föreligger. Intill dess får den
föreslagna organisationen betraktas som ett provisorium.
7.5
Laboratorieverksamhet
Ett flertal myndigheter bedriver i dag undersökningsverksamhet
direkt inom eller på områden med nära anknytning till miljövården.
MiljökontroUutredningen framhåller att något reglerat samarbete eller samordnad
verksamhet f. n. inte förekommer mellan befintliga laboratorier och andra
utredande organ. Utredningen konstaterar vidare att ett nöjaktigt
kunskapsunderlag för bedömning av hälso- och miljöfarligheten hos kemiska
varor förutsätter försök och annan utredning beträffande deras tänkbara
effekter på människan och hennes miljö. Utredningen diskuterar olika former
för samordning av existerande undersökningsverksamhet. Det förslag som
utredningen lägger fram bygger på bedömningen att ett nära samband föreligger
mellan den undersökningsverksamhet som fordras för miljöskyddet, dvs. den
verksamhet som naturvårdsverket f. n. bedriver, och den undersökningsverksamhet
som fordras för produktkontrollen. Därför bör enligt utredningen undersökningsverksamheten
så långt möjligt koncentreras till naturvårdsverket. Utredningen föreslår att
naturvårdsverkets nuvarande undersökningslaboratorium, delar av verkets
omgivningshygieniska avdelning samt vissa av verket med forskningsmedel
finansierade enheter sammanförs till ett laboratorium inom naturvårdsverket.
Härjämte föreslås att tre regionala laboratorieenheter knyts tiU verket.
En utredningsledamot anför i reservation att ett
för produktkontrollen centralt laboratorium bör vara fristående från
tillsynsmyndigheten.
Remissinstanserna
ställer sig i allmänhet kritiska till utredningens laboratorieförslag. Flera av
dem anser att ett fristående laboratorium bör organiseras. SärskUt betonas att
arbetarskyddets behov inte tillgodosetts i det föreslagna laboratoriet. Flera
andra remissinstanser kräver ny utredning av laboratoriefrågan. Bl. a.
framhålls att utredningen inte tillräckligt analyserat de olika behoven av
laboratorieresurser. Även förslaget om regionala laboratorier möts med stor
tveksamhet. Särskilt påpekas att hänsyn inte tagits till redan befintliga
resurser. Vidare påtalas att utredningen bort behandla behovet av
toxikologiska resurser och samordningen med forskningens behov utförligare.
En
grundförutsättning för kunskaper om de kemiska ämnenas hälso-och miljöfarlighet
är tillgång till resurser för forskning och andra undersökningar. I dag arbetar
många laboratorier vid myndigheter, universitet och högskolor med frågor som
har mer eller mindre nära samband med de frågor som kan förväntas uppkomma i
anslutning till tillämpningen av lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Någon
i egent-
Prop.
1973:17 107
lig
mening samordnad verksamhet förekommer f. n. inte, vUket bl. a. beror på de
olika utgångspunkter från vilka problemen angrips. De laboratorier som är
knutna tUl olika tillsynsmyndigheter bevakar i första hand de områden som
tUlsynsverksamheten är inriktad på. Utredningens förslag att vid
naturvårdsverket bygga upp ett större laboratorium ligger därför i linje med de
organisationsförändringar som genomförts de senaste åren beträffande
läkemedelskontrollens, livsmedeishygiencns och arbetsmedicinens
undersökningsresurser. Förslaget innebär också samordning av olika resurser som
naturvårdsverket f. n. disponerar.
För egen del anser jag mig emellertid, mot bakgrund
av bl. a. den kritik remissinstanserna riktat mot utredningsförslaget, inte
kunna förorda den lösning av laboratoriefrågan som utredningen föreslagit.
Inte heller anser jag mig kunna biträda det förslag som framlagts i reservationen
innebärande att ett nytt centralt produktkontrollaboratorium inrättas. I
nuvarande läge vill jag i stäUet förorda en tillfällig lösning av
laboratoriefrågan i avvaktan på bl. a. de vidare förslag som kan komma att
framläggas av arbetsmiljöutredningen och, i fråga om uppbyggande av ett
miljövårdens informationssystem, av miljökontrollutredningen. En sådan
tillfällig lösning bör innebära en förstärkning av såväl naturvårdsverkets
nuvarande undersökningslaboratorium som arbetarskyddsstyrelsens
arbetsmedicinska avdelning. Förstärkningen bör avse att tillgodose de
omedelbara behov som följer av införandet av lagen om hälso- och mUjöfarliga
varor. För undersökningar som inte kan utföras av naturvårdsverket resp.
arbetarskyddsstyrelsen bör särskUda medel ställas till produktkontrollorganets
förfogande. Jag återkommer senare till anslagsfrågorna.
Miljökontrollutredningens förslag att i
naturvårdsverket nu definitivt inordna vissa delar av den till verket från
statens institut för folkhälsan provisoriskt överflyttade omgivningshygieniska
avdelningen har mött motstånd frän flera remissinstanser. Jag anser mig därför
inte på föreliggande material kunna biträda utredningsförslaget. Avdelningen
bör därför, i avvaktan på de förslag som arbetsmiljöutredningen och utredningen
om hälsovårdsinspektörernas utbildning kan komma att framlägga, även t. v.
bestå som en till naturvårdsverket provisoriskt knuten enhet.
Mot bakgrund av den kritik remissinstanserna
framfört mot miljökontrollutredningens förslag att inrätta tre regionala
laboratorieenheter anser jag mig inte heller kunna biträda denna del av
utredningsförslaget. De behov av undersökningar som föreligger eller kommer
att föreligga bör t. v. kunna tillgodoses genom utnyttjande av befintliga
resurser. BI. a. kan, såsom framhållits av vissa remissinstanser, pekas på
möjligheterna att utnyttja de resurser som finns hos de veterinärmedicinska
laboratorier som drivs av det halvstatiiga Aktiebolaget Svensk
laboratorietjänst.
Prop. 1973:17 108
Den samordning av undersökningsverksamheten med
forskningen som efterlysts av några remissinstanser bör prövas i annat
sammanhang. De förslag som bl. a. miljöforskningsutredningen kommer att avge
bör också avvaktas. Jag vill i detta sammanhang dock nämna att jag har för
avsikt att föreslå Kungl. Maj:t att chefen för arbetarskyddsstyrelsen skall
ingå som självskriven ledamot i naturvårdsverkets forskningsnämnd.
7.6 Författningsförslag
I enlighet med det anförda har inom
jordbmksdepartenientet upprättats förslag till
1. lag om hälso- och miljöfarliga varor,
2. lag om ändring i förordningen (1961: 381) om
tillverkning av och handel med fodermedel m. m.,
3. lag om ändring i lagen (1972: 123) om förbud mot
spridning av bekämpningsmedel från luften,
4. lag om ändring i förordningen (1930: 247) om
utrotande av nötbromsen.
7.7 Specialmotivering
till förfatmingsförslagen
7.7.i
Förslaget till lag om hälso- och miljöfarliga varor
1 §
I denna paragraf, som motsvarar 1 och 2 §§ i
utredningens förslag, definieras begreppet hälso- och miljöfarlig vara.
Av
definitionen i första stycket 1 framgår att under begreppet faller ämne eller
beredning som med hänsyn till sina kemiska eller fysikaliskkemiska egenskaper
och hantering kan befaras medföra skada på människor eller i miljön. Till
ämnen avses i detta sammanhang höra grundämnen och kemiska föreningar, ofta
gemensamt benämnda (kemiska) substanser. Hit räknas också biologiska
naturprodukter, t. ex. vissa som droger använda växtdelar. Beredningar avses
omfatta sådana sammansatta varor som lösningar, emulsioner, pulverblandningar
och pastor. Termerna ämnen och beredningar är gängse i svensk giftlagstiftning
och har sin motsvarighet i utländsk lagstiftning på området (t. ex. engelska
substances and preparations, tyska Stoffe und Zubereitungen).
Som
framgår av definitionen är det endast ämnen och beredningar som kan förutses
erbjuda specifika skaderisker som räknas som hälso-och miljöfarliga varor. Ett
kriterium är arten av de skador som kan antas uppkomma. Således krävs till en
början risk för personskada eller skada på miljön. Dessutom uppställs krav på
att skadeverkan skaU grundas på kemisk eller fysikalisk-kemisk effekt. Det är
tillräckligt att sambandet mellan kemiska egenskaper och skadeverkan än
indirekt såsom
Prop.
1973:17 109
när
sjöar växer igen på gmnd av tillförsel av närsalter. Risk för skada på rent
fysikalisk eller mekanisk väg är däremot utan betydelse. Innebörden av
begreppet skada på miljön utvecklas i den allmänna motiveringen. Anmärkas bör
också att den skadeverkan som avses är sådan som kan uppkomma både vid akut och
kronisk exponering.
Som
också framgår av definitionen är det inte bara ett ämnes eller en berednings
riskabla egenskaper i och för sig utan även dess farliga egenskaper vid olika
former av hantering som är av betydelse för dess klassificering som hälso- och
miljöfarlig vara. Vidare anknyter definitionen av hälso- och miljöfarUg vara
som framgår av uttrycket "kan befaras medföra" till förutsebarheten
och typiciteten med avseende på risken med varan. Som exempel på varor som
typiskt sett får anses som hälso- och miljöfarliga kan nämnas bekämpningsmedel
och varor som i fråga om egenskaper och användning står bekämpningsmedlen nära.
Utgångspunkterna för bedömningen av detta farerekvisit framgår närmare av den
allmänna motiveringen.
Som
framgått av den allmänna motiveringen bör till begreppet i fråga hänföras inte
bara ämnen och beredningar utan även varor som innehåller eller behandlats med
ämne eller beredning såvida varan därigenom och med hänsyn till sin hantering
kan befaras medföra skada på människor eller i miljön (första stycket 2).
Om
det är av särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får som
framgått av den allmänna motiveringen Kungl. Maj:t föreskriva att vad som sägs
om hälso- och miljöfarlig vara skall gälla även i fråga om annan vara.
2 §
Paragrafen, som motsvarar 4 § i utredningens
förslag, innehåller en definition av begreppet hantering.
En reservant i utredningen, vars reservation
biträds av några remissinstanser, anser att definitionen bör stå i bättre
överensstämmelse med allmänt språkbruk.
Definitionen har tillkommit av juridisk-tekniska
skäl, nämligen för att man skall få ett samlande begrepp för aUa
tillverkningsled, marknadsföringsled, användningsformer och former för
oskadliggörande och inte behöva upprepa dessa när en bestämmelse avser att
täcka alla sådana förfaranden med en vara. Av bl. a. samma skäl bör begreppet
hantering inte omfatta införsel till riket. Det kan anmärkas att livsmedelslagen
(1971: 511) innehåller en liknande definition av begreppet hantering.
3 §
Paragrafen, som motsvarar 3 § första och andra
styckena i utredningens förslag, anger lagens förhållande tUl annan
lagstiftning som avser kontroll av vissa produkter.
Prop.
1973:17 110
I fråga om lagstiftning som direkt tar sikte på
produktkontroll utesluts helt genom första och andra styckena vissa varor, som
på ett effektivt sätt är underkastade kontroll i annan ordning, från lagens
till-lämpningsområde, nämligen livsmedel, läkemedel, fodermedel samt radioaktiva
ämnen och andra käUor tUl joniserande strålning.
Vidare blir lagen i likhet med vad som nu gäller
enligt giftförordningen inte fullt ut tUlämplig på brandfarlig eller explosiv
vara (tredje stycket).
I övrigt gäller arbetarskyddslagstiftningen,
miljöskyddslagstiftningen och annan speciallagstiftning angående varor
hänförliga till hälso- och miljöfarliga varor fullt ut vid sidan av den nu
föreslagna lagen. Någon uttrycklig bestämmelse härom torde inte behövas.
4 §
Paragrafen saknar motsvarighet i utredningens
förslag. Som framhållits från några håll kan behov uppkomma att i fråga om
visst varuslag eller viss hantering eller import göra undantag från lagens
tillämpning (första stycket). Som exempel kan nämnas att vissa former .av
transport av farligt gods kan komma att behöva en helt fristående reglering. I
detta sammanhang bör nämnas att frågan om Sveriges anslutning till den
europeiska överenskommelsen om internationeU transport av farligt gods på väg
(ADR) och därmed sammanhängande frågor kommer att tas upp i särskild ordning av
chefen för kommunikationsdepartementet. Vidare bör det finnas möjlighet att
förordna om undantag från lagens tillämpning på varor som används av
krigsmakten (andra stycket).
5 §
Paragrafen
har motsvarighet i 5 § i utredningens förslag.
Paragrafen innehåller den grundläggande
föreskriften om skyldighet för envar att vid hantering eller import av hälso-
och miljöfarlig vara vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt
som behövs för att hindra eller motverka att varan får skadliga verkningar. För
tydlighetens skull har aktsamhetsregeln kompletterats med allmänna bestämmelser
om undersöknings- och märkningsskyldighet. Motiven till paragrafen har
redovisats i den allmänna motiveringen.
Aktsamhetsregeln riktar sig till alla som på ett
eller annat sätt befattar sig med hanteringen i den mening detta begrepp har
enligt 2 §. Undersökningsskyldighet åvilar i särskilt hög grad tillverkare och
importör. Med tillverkare avses i detta sammanhang varje företagare som
medverkat i framställningsprocessen vare sig det gäller framställningen av
utgångsmaterialet, senare bearbetning, hopfogning av olika delar eller det
slutgiltiga färdigställandet till avsalu eller för annat ändamål och vare sig
det är fråga om legotillverkning eller i egen regi. Praktiskt kommer olika
ansvar att ligga på den som exempelvis syntetiserar en ny
Prop. 1973:17 111
substans
och den som senare med vissa förändringar och tillsatser för fram den till en
färdig slutprodukt. Varje led i kedjan har under alla omständigheter att beakta
fömtom riskerna i den egna tillverkningsverksamheten riskerna med det
ändamål för vUket varan överlåts. Vissa tUlverkningsled innebär sannolikt inga
eller mycket små förändringar av varan från risksynpunkt. Särskilt ansvar
måste sålunda ligga på den som från risksynpunkt förändrar varan, t. ex. genom
att måla delar av en leksak med giftig färg. Vidare måste den tillverkare som
för ut den färdiga varan på marknaden för konsumtion ha ett särskilt stort
ansvar.
Anmärkas bör att reglerna skall tjäna till ledning både
för den enskilde, som med hjälp av dem skall bedöma vad som fordras av honom,
och för de myndigheter som skall pröva ansökningar om tUlstånd, utöva tillsyn
m. m.
6
och 7 §§
Paragraferna
motsvarar 6, 7 och 9 §§ i utredningens förslag.
Genom paragraferna ges Kungl. Maj:t eller myndighet
som Kungl. Maj:t bestämmer befogenhet att meddela förbud eller föreskrifter i
fråga om hantering och import av hälso-, och miljöfarliga varor.
Enligt det föreslagna systemet med tillståndstvång
måste bl. a. den som vill saluhålla, överlåta eller använda hälso- och
miljöfarliga varor av visst slag begära tillstånd därtill. Vid
tillståndsgivningen skall som närmare utvecklats i den allmänna motiveringen
myndigheten bedöma risken med produkten och göra en avvägning mellan risken och
nyttan av produkten. Godkänns varan, kan myndigheten föreskriva villkor som tar
direkt sikte på att förebygga skada. Sådana villkor bör kunna ändras, när det
finns skäl därtiU. Ett meddelat tiUstånd bör också kunna återkallas när som
helst. Så bör kunna ske t. ex. om varans sammansättning ändras eller nya
risker med varan upptäcks som inte var kända när varan godtogs. Det är
nödvändigt att myndigheten har fria händer att ingripa så snart
omständigheterna kräver det. Villkor som tar sikte på att förebygga skada torde
oftast komma att rikta sig mot den som tillverkar, importerar eller försäljer
viss vara. Sådana villkor kan också ta sikte på förbrukarens skyldigheter. Så
t. ex. kan föreskrivas begränsningar i en varas användningsområde eller
skyldighet att använda viss skyddsklädsel vid hantering av en vara.
På grund av de långtgående konsekvenser som ett
tiUståndstvång beträffande en vara eller hanteringen av varan kan få för den
enskilde näringsidkaren förutsätts att föreskrifter om införande av
tUlståndstvång i allmänhet utfärdas av Kungl. Maj:t. Övriga föreskrifter för
tillämpningen av 6 § kan däremot i allmänhet delegeras till myndighet. Sådana
föreskrifter tar bl. a. sikte på att förebygga oavsiktliga förgiftningar och
miljöskador och går alltså ut på att en vara inte får hanteras så att
Prop. 1973:17 112
risk
för skada uppkommer. Olika åtgärder måste tillgripas för skilda varor för att
möta de risker som i olika avseenden är förenade med varorna. Föreskrifterna
kan vara dels allmänt hållna regler om aktsamhet vid handhavandet,
förvaringen, transporten, oskadliggörandet och hanteringen i övrigt, dels
noggrant angivna bestämmelser i fråga om skilda hanteringsformer.
För
sådana fall då en vara kan medföra betydande risk för människors hälsa eller
för allvarlig miljöskada har Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t
bestämmer enligt 7 § tillagts befogenhet att omedelbart ingripa med generellt
förbud mot hantering eller import av varan. Här avses bl. a. varor som på
kortare eller längre sikt kan befaras vara cancerframkallande, fosterskadande
eller ärftlighetsändrande. Hit hör också varor vars skadeverkningar i det
enskUda fallet inte behöver vara av allvarUg art men genom varornas utbredda
användning kan drabba många människor, t. ex. kosmetiska eller hygieniska
medel. Förbud kan gälla vara i vilken halten av ämne eller beredning
överstiger visst värde. Befogenheten att införa förbud torde i regel böra ligga
hos produktkontroUorganet, som sålunda får ta ställning bl. a. till graden av
hälso- och miljöfarlighet hos varan under olika förhållanden och möjligheten
att utbyta ämnet mot annat, mindre farligt ämne. En motsvarighet till denna
befogenhet finns f. n. på andra håll inom produktkontroUområdet.
Registreringsförfarandet beträffande bekämpnings-och läkemedel ger t. ex.
myndighet möjlighet att stoppa distributionen av viss vara.
8
§
Paragrafen
motsvarar 8 § i utredningens förslag.
Motiven
till paragrafen har redovisats i den allmänna motiveringen. Det bör anmärkas
att rapporteringsskyldigheten inte är begränsad till hälso- och miljöfarliga
varor. Skyldigheten omfattar såväl kemiska varor I allmänhet utan hänsyn till
deras farlighet för människor som andra varor som det är av särskild betydelse
från hälso- och mUjöskydds-synpunkt att få uppgifter om. En begränsning i
rapporteringsskyldigheten ligger, som utredningen framhållit, däri att
skyldigheten skall syfta till att ge underlag för utredning om hälso- och
miljöfarligheten hos va-
9
§
Paragrafen
motsvarar 11 § i utredningens förslag.
Bemyndigandet
i denna paragraf för myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att ålägga importör,
tillverkare, försäljare och annan som yrkesmässigt hanterar hälso- och
miljöfarliga varor att göra anmälan om sin verksamhet syftar till att
underlätta för myndigheterna att få kännedom om vilka företag som hanterar
sådana varor. Anmälnings-
Prop.
1973:17 113
skyldigheten bör som utredningen föreslagit främst omfatta
företagets namn och adress, tillverknings- eller importort, namn och beteckning
på de varor som hanteras samt avsedd användning av varorna.
10 §
Paragrafen, som saknar motsvarighet
i utredningens lagförslag, ger Kungl. Maj:t bemyndigande att meddela bestämmelser
om den s. k. responsaverksamheten. Motiven till paragrafen har utförligt
redovisats i den allmänna motiveringen. Bemyndigande att ta ut avgifter för responsaverksamheten
finns i 15 §.
11 §
Paragrafen motsvarar 10 § i utredningens förslag.
Gmndläggande frågor om tiUsyn har
behandlats i den allmänna motiveringen. De tillsynsuppgifter som i enlighet
med vad jag där anfört bör tillkomma olika myndigheter och formerna för
tillsynens utövande bör närmare anges i tillämpningsföreskrifter tiU lagen.
12 §
Paragrafen svarar mot 12 § i utredningens förslag.
Bestämmelsen ger tUlsynsmyndighet
rätt att som ett led I den löpande tillsynen, efter särskilt beslut därom,
dels få närmare uppgifter om en viss hälso- och miljöfarlig varas ursprung,
sammansättning, egenskaper i övrigt, avsedda hantering, omsättning e. d., dels
få ta del av fakturor, handelsböcker, följesedlar, leveransverifikationer,
laboratoriejournaler, analysprotokoll e. d.
Någon remissinstans har ifrågasatt
om inte 12 § innebär en dubblering av 8 §. Sist nämnda paragraf tar som redan
framgått främst sikte på att ge myndighet möjlighet att enligt generella
bestämmelser utan anfordran i varje särskUt fall fortlöpande få in uppgifter
för att kartlägga olika kemiska produktområden. Bestämmelserna har sålunda
skilda tillämpningsområden. De fyller enligt min mening var för sig ett
angeläget behov.
13 och 14 §§
Paragraferna, som motsvarar 1315
§§ i utredningens förslag, syftar till att möjliggöra en effektiv kontroll över
efterlevnaden av lagen.
I likhet med vad som gäller på
andra motsvarande områden har myndighet tillerkänts rätt att vid vite meddela
föreläggande eller förbud som uppenbart behövs för att lagen eller
föreskrifter som meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. Med uttrycket
"uppenbart" åsyftas att befogenheten i princip är begränsad till
klara fall av överträdelse av gällande bestämmelser. I första hand bör
myndigheten söka
8 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 17
Prop. 1973:17 114
nå
rättelse på friviUig väg genom råd och anvisningar. Befogenheten att meddela
förbud bör självfallet användas med försiktighet. Ett faU då förbud kan komma i
fråga är då grundad misstanke om allvarlig risk föreligger och vederbörande
inte enligt 12 § omedelbart kan lämna uppgifter som visar att misstanken är
obefogad. Vitesföreläggandet bör kunna tillgripas även om ett iakttaget fel,
missförhållande eller underlåtenhet är straffbelagt. Vitesföreläggande bör
främst få betydelse när det gäller att komma till rätta med fortsatt tredska,
sedan böter blivit utdömda och ett förnyat bötesstraff inte kan väntas förmå vederbörande
att vidta åtgärd som åligger honom. Vitesföreläggande bör kunna tillgripas
också i fall då ett åtal inte kan väntas medföra tillräckligt snabbt resultat.
Befogenhet enligt 13 § tredje stycket att
verkställa en förelagd åtgärd på den försumliges bekostnad bör i allmänhet ses
som ett sista medel för tillsynsmyndigheten att få uppgifter om en vara från
någon som tredskas eller att rätta till ett missförhållande eller annan olägenhet
av hälso- eller miljöfarlig karaktär.
Bestämmelsen i 14 § om rätt för tillsynsmyndighet
att vinna tillträde till plats där hälso- och mUjöfarlig vara hanteras och att
där göra undersökning och ta prov har motsvarighet i bl. a. livsmedelslagen.
15
§
Paragrafen
motsvarar 16 § i utredningens förslag.
Paragrafen innehåller fullmakt för Kungl. Maj:t att
föreskriva att särskUda avgifter skall utgå i ärende enligt lagen. Avgifterna
kan avse ansökan, undersökning eller beslut beträffande registrering eUer
godkännande av viss vara, årsavgift för upprätthållande av tillstånd,
efter-kontroll av godkänd vara eller responsaverksamheten enligt 10 § m. m.
I fråga om bekämpningsmedlen gäller f. n. särskilda
bestämmelser enligt kungörelsen (1970: 42) om avgifter enligt
bekämpningsmedelsförordningen.
1619
§§
Paragraferna har med undantag av 19 § motsvarighet
i 1720 §§ i utredningens förslag. Paragraferna, som tar upp bestämmelser om ansvar
m. m., har utformats huvudsakligen i överensstämmelse med motsvarande
bestämmelser i livsmedelslagen.
17 § behandlar sekretessplikten för dem som tagit
befattning med ärenden enligt denna lag både hos produktkontrollorganet och de
särskUda tillsynsmyndigheterna.
Bestämmelsen i 19 § saknar motsvarighet i
utredningens förslag. En ledamot i utredningen förordar till skillnad från
utredningsmajoriteten en utvidgad besvärsrätt enligt den föreslagna lagen för
tillvaratagande av deras intressen som utsätts eller riskerar att utsättas för
hälso- och
Prop.
1973:17 115
miljöfarliga
varors skadeverkningar. Det framstår enligt min mening från vissa synpunkter
som otillfredsställande att klagomål genom besvär inte kan föras fram från
konsumentemas sida inom området för hälso-och miljöfarUga varor. För att
tillgodose dessa intressen bör i överensstämmelse med vad som skett på
livsmedelsområdet besvärsrätt ges ät de fackliga huvudorganisationerna (jfr 35
§ livsmedelslagen, ändrad 1972: 434). Bestämmelsen bör liksom besvärsreglerna i
övrigt närmare anges i tillämpningsföreskrifter till lagen.
Övergångsbestämmelser
Den
nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1973.
Som
anförts i den allmänna motiveringen avses den nya lagen ersätta bl. a. giftförordningen
(1962: 702), bekämpningsmedelsförordningen (1962: 703) och PCB-lagen (1971:
385).
Har
tillstånd eller medgivande lämnats eller har registrering skett enligt nyss
nämnda författningar, bör ett sådant beslut anses som ett motsvarande beslut
enligt den nu föreslagna lagstiftningen, om inte Kungl. Maj:t eller myndighet
som Kungl. Maj:t bestämmer finner att beslutet bör omprövas från hälso- eller
miljöskyddssynpunkt.
Femte
stycket har motsvarighet i PCB-lagstiftningen. Från flera håll framhålls behovet
av övergångsbestämmelser som medger en mjuk start av lagens tillämpning med
hänsyn bl. a. till avsaknaden av tUlräckUga personella och tekniska resurser
hos näringslivet, när det gäUer att uppnå det med lagstiftningen avsedda
syftet.
7.7.2
Förslaget till lag om ändring i förordningen (1961: 381) om tillverkning av
och handel med fodermedel m. m.
Riksdagen har i skrivelse den 15 november 1972, nr
264, gett till känna vad jordbruksutskottet anfört i betänkande, nr 48, med
anledning av motion 1972: 541 angående sänkning av aflatoxinhalten i Importerade
fodermedel.
Aflatoxin
är ett svampgift, som är starkt cancerframkallande. Det bildas av en bl. a. i
Sverige förekommande mögelsvamp som växer på jordnötter, men har även
återfunnits i andra såväl importerade som inhemska fodermedel. Följande former
av kontroll, vid vUken aflatoxin-förekomst kan påvisas, förekommer.
1. Statens livsmedelsverk kontrollerar enligt
Uvsmedelslagstiftningen stickprovsvis våra livsmedel, bl. a. i fråga om
förekomst av aflatoxin.
2. Statens jordbruksnämnd svarar för kontroll av
fodermedel enligt förordningen om tillverkning av och handel med fodermedel m.
m., den s. k. fodermedelsförordningen. Förordningen, som ger möjlighet att
reglera användningen av vissa tillsatsämnen, saknar bestämmelser om
tvångsingripanden mot fodermedel som innehåller andra ämnen som kan vara
skadliga från hälsovårdssynpunkt t. ex. aflatoxin.
Prop. 1973:17 116
3. Veterinärstyrelsen har den 12 november 1971 anvisat
vissa riktlinjer för användande av jordnötsprodukter vid fodertillverkningen.
Fodermedelsföretagen har utfäst sig att följa de rekommenderade riktlinjerna
och att underkasta sig offentlig kontroll genom vederbörande myndigheter.
Enligt nu nämnda riktUnjer bör mängden jordnötsmjöl i oljekraftfoderblandning
ej överstiga 15 procent. Vidare får råvara med en aflatoxinhalt överstigande
600 mikrogram per kg ej inblandas till förenämnda mängd.
Utskottet uttalade i det nämnda betänkandet bl. a.
följande. I avvaktan på att åtgärder vidtas på det internationella planet och
att genom forskningen ökade kunskaper vinns om aflatoxinproblemet bör enligt
utskottets mening övervägas en skärpning av den inhemska kontrollen av fodermedlens
innehåll av aflatoxin. LRF har förordat en tillfällig ändring av
bestämmelserna, innebärande antingen ett totalt borttagande av jordnötskakor
från oljekraftfoderblandningarna eUer en sänkning av nu gällande
toleransbestammelser för aflatoxinhalt och jordnötsinblandning. Utskottet vill
för sin del förorda att frågan om en ytterligare sänkning av tillåten halt
aflatoxin i fodermedel görs till föremål för närmare prövning. I sammanhanget
bör jämväl kunna övervägas om förekomsten av aflatoxin skall kontrolleras med
stöd av tvingande bestämmelser. Utskottet erinrar vidare om att Kungl. Maj:t
nyligen uppdragit åt lantbruksstyrelsen att i samråd med statens
jordbruksnämnd och statens livsmedelsverk göra en översyn av
fodermedelsförordningen.
Jag
delar utskottets uppfattning att frågan om en ytterligare begränsning av
aflatoxiiiförekomsten i fodermedel bör undersökas närmare. Jag anser vidare det
vara motiverat att i avvaktan på resultatet av nyss nämnda översyn i
fodermedelsförordningen införa en bestämmelse som gör det möjligt att reglera
användningen av fodermedel som innehåller aflatoxin eller som eljest har sådan
sammansättning eller beskaffenhet i övrigt att fodermedlet kan antas vara
skadligt från hälsovårdssynpunkt. I detta syfte föreslår jag att i 7 §
fodermedelsförordningen, där f. n. användningen av tiUsatsmedel till fodermedel
regleras, tas in en bestämmelse som ger kontrollmyndigheten befogenhet att
föreskriva att fodermedel får saluhållas, försäljas eller införas till riket
endast efter särskilt tUlstånd, om det är påkallat med hänsyn till människors
eller djurs hälsa. I anslutning härtill bör också ansvarsbestämmelserna i
förordningen kompletteras med bestämmelser för det fall att någon bryter mot
nyss nämnda bestämmelse.
7.7.3
Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:123) om förbud mot spridning av
bekämpningsmedel från luften
Lagen om förbud mot spridnmg av bekämpningsmedel
från luften trädde i kraft den 10 maj 1972. Frågan om spridning av bekämpningsmedel
från luften utgör endast en del av den större frågan om använd-
Prop.
1973:17 117
ningen
av miljöfarUga produkter över huvud taget i vår omgivning. I prop. 1972: 25 med
förslag till nyss nämnda lag uttalade chefen för socialdepartementet bl. a. att
fortsatta restriktioner för spridning av bekämpningsmedel från luften över
skogsmark m. m. borde gälla i avvaktan på resultatet av arbetet av särskilda
sakkunniga, som jag fått bemyndigande att tillkalla med uppgift att allsidigt
utreda frågan om spridning av kemiska medel. Utredningen, som skulle bedrivas
skyndsamt, pågår. Då resultatet av de sakkunnigas arbete föreligger, bör frågan
såsom förutskickades i nämnda proposition ånyo underställas riksdagen. Till
dess bör några smärre ändringar av formell natur göras i lagen i fråga.
Ändringarna föranleds dels av att giftnämnden nu föreslås upphöra, dels av att
bekämpningsmedelsförordningen (1962: 703) föreslås bli ersatt av den nu
föreslagna lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor.
7.7.4
Förslaget till lag om ändring i förordningen (1930: 247) om utrotande av
nötbromsen
I lagförslaget har endast gjorts de ändringar som
betingas av att giftnämnden nu föreslås upphöra.
8 Hemställan
Under
åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t dels föreslår riksdagen
att antaga
1. förslaget till lag om hälso- och miljöfarliga
varor,
2. förslaget till lag om ändring i förordningen (1961:
381) om tillverkning av och handel med fodermedel m. m.
3. förslaget till lag om ändring i lagen (1972: 123)
om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften,
4. förslaget till lag om ändring i förordningen (1930:
247) om utrotande av nötbromsen,
dels
föreslår riksdagen att
5. godkänna de av mig förordade riktlinjerna för
organisation av kontroll av hälso- och miljöfarliga varor,
6. besluta att ett produktkontrollorgan knutet till
statens naturvårdsverk skall inrättas den 1 juli 1973,
7. besluta att giftnämnden skaU upphöra med utgången
av juni 1973,
8. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidta de övergångsanordningar
och åtgärder i övrigt som behövs för förslagens genomförande.
9 Anslagsfrågor
för budgetåret 1973/74
Bil.
11 H 1. Statens naturvårdsverk
1971/72
Utgift 17 199 644
1972/73
Anslag 21210 000 1973/74 Förslag 25 984 000
Statens naturvårdsverk är central
förvaltningsmyndighet för ärenden om naturvård, däri inbegripet vattenvård,
luftvård och renhållning utomhus, samt om rörligt friluftsliv, jakt och
viltvård, allt i den mån sådana ärenden ej ankommer på annan statlig myndighet.
Till verkets förvaltningsområde hör även ärenden enligt mUjöskyddslagen (1969:
387) i den mån dessa ej ankommer på koncessionsnämnden för miljöskydd eller
annan myndighet. Verket har vidare till uppgift att leda och främja
företrädesvis målinriktad mUjövårdsforskning och undersökningsverksamhet inom
miljövårdsområdet.
Naturvårdsverket leds av en styrelse. Chef för
verket är en generaldirektör. Inom verket finns fyra byråer, administrativa
byrån, naturvårdsbyrån, vattenvårdsbyrån och luftvårdsbyrån, samt ett
forskningssekretariat, ett planeringssekretariat och ett
undersökningslaboratorium. Till verket är knutna en forskningsnämnd och tre
råd, naturvårdsrådet, vattenvårdsrådet och luftvårdsrådet, samt två
delegationer, en för markfrågor och en för anläggningsstöd till idrotten.
Omgivningshygieniska avdelningen vid förutvarande statens institut för
folkhälsan är provisoriskt inordnad i verket.
1912113
Beräknad ändring 1973/74
Statens
Departements-
naturvårdsverk
chefen
Personal
Handläggande
personal
152
-1- 24
+ 15'
Övrig
personal
129
+ 5
+
4"
281
-I- 29
+ 19
Anslag
Utgifter
Lönekostnader
16 769
000
+ 4 084 000
+ 4 082
000
Sjukvård
26 000
+ 4 000
+
5 000
Reseersättningar
712 000
+ 291000
+ 119
000
Därav utrikes resor
(61 000)
(+ 35 000)
(+ 5 000)
Resor
som ersätts av upp-
dragsgivare
6 000
Lokalkostnader
1 504 000
+ 450 000
+
431000
Expenser
2 088 000
-t- 151000
+ 127
000
Vidareutbildning
75 000
+ 20 000
+ 10
000
Uppdragsverksamhet
30 000
Särskilda
undersökningar
rörande bekämpningsmedel
+ 10
000
Summa
utgifter
21
210 000
+ 5 000 000
+ 4
784 000
Inkomster
Ersättning
för särskilda
undersökningar rörande
bekämpningsmedel
+ 10
000
Nettoutgift
21
210 000
+ 5 000 000
+4
774 000
8
överförda från giftnämnden, överförda från giftnämnden.
Prop.
1973:17 119
Statens naturvårdsverk
1.
Lone- och
prisomräkning m. m. 1 395 000 kr.
2.
I
O-alternativet, som innebär en minskning av anslaget med 1 130 000 kr., räknar
verket bl. a. med en nedläggning av bilavgasla-boratoriet.
3.
Till följd av
bl. a. ökad arbetsvolym i vad gäller löpande ärendehandläggning behövs två
byrådirektörer och en amanuens på naturvårdsbyrån, två avdelningsdirektörer
och två förste byråingenjörer på vattenvårdsbyrån samt en byrådirektör för
planeringssekretariatets presstjänst (+ 729 000 kr.).
4.
För att bl. a.
avlasta kvalificerade tjänstemän arbetsuppgifter som kan utföras av mindre
kvalificerad personal behövs vid administrativa byrån en amanuens, två
byråassistenter och en assistent. Cheferna för naturvårds- och
vattenvårdsbyräerna bör få en byrådirektör resp. en amanuens för uppgifter som
berör vederbörande byrå i dess helhet samt informationschefen en amanuens som
personlig medhjälpare. Vidare behövs ett kvalificerat biträde vid
naturvårdsbyrån, två assistenter vid vattenvårdsbyrån och ett biträde vid
planeringssekretariatet. (+ 692 000 kr.)
5.
Vid verket har
under budgetåret 1971/72 försöksvis inrättats en enhet för renhållnings- och
avfallsfrågor. Denna enhet bör ombildas till en permanent byrå. Förutom en
byråchef behöver enheten till en början två byrådirektörer och en förste
byråingenjör (+ 403 000 kr.).
6.
Tillsynsverksamheten
enUgt miljöskyddslagen behöver utvidgas och intensifieras. För
naturvårdsverkets centrala tillsynsuppgifter behövs en avdelningsdirektör och
en byrådirektör på vardera vattenvårdsbyrån och luftvårdsbyrån (+ 401 000
kr.).
7.
Frågor om
buller som miljöstörande effekt har aktualiserats i snabb takt. För nya
arbetsuppgifter samt för grundläggande utredningsarbete på området behöver
luftvårdsbyrån förstärkas med två byrådirektörer (+200 000 kr.).
8.
De medel som
står till förfogande för tillfällig personal, konsulter eller experter behöver
ökas med sammanlagt 1 208 000 kr. bl. a. på grund av angelägna behov på
renhållnings- och avfallsområdet samt deltagande i det fortsatta
riksplanearbetet.
Giftnämnden
Till giftnämnden är för budgetåret
1972/73 uppfört ett förslagsanslag av 1 390 000 kr. Nämnden har i sin
anslagsframställning för budgetåret 1973/74 föreslagit en höjning av anslaget
med sammanlagt 1 135 000 kr. Därav avser 90 000 kr. löne- och prisomräkning.
Prop. 1973:17 120
Miljökontrollutredningen
Miljökontrollutredningen har behandlat dels de
organisatoriska frågor som sammanhänger med handläggningen av ärenden enligt
den nya lagstiftningen om hälso- och mUjöfarliga varor, dels också naturvårdsverkets
allmänna organisation.
När det gäller kontrollen av hälso- och
miljöfarliga varor föreslår utredningen att en produktkontrollenhet inrättas
vid naturvårdsverket. Enheten kommer i första hand att överta arbetsuppgifterna
inom giftnämndens kansli. Produktkontrollenhetens personal föreslås uppgå till
27 personer, varav 12 överförs från giftnämnden.
Vad gäller naturvårdsverkets organisation i övrigt
har utredningen inte funnit tillräckliga skäl att föreslå någon mera
genomgripande ändring. Ett mera långtgående organisationsförslag med en
funktionell indelning av verket har dock diskuterats. Verket skulle enligt
detta alternativ uppdelas på fyra huvudenheter för resp. administration,
utvecklingsfrågor, prövning och tillsyn samt undersökningsverksamhet. En sådan
organisation, som enligt utredningen skulle ge förbättrade möjligheter tUl
styrning av verksamheten, kräver emellertid en total översyn av verkets
organisation.
Utredningen anser det dock angeläget att
verkschefen i större utsträckning kan frigöras från beslut i enskilda ärenden
för att i stället kunna ägna större uppmärksamhet åt långsiktig planering.
Verksamheten på de nuvarande byråerna samt produktkontrollenheten föreslås
därför fördelad på tre huvudenheter, nämligen en för administrativ verksamhet,
en för naturvård och en för tekniska frågor. Planeringssekretariatet bör bestå
som en s. k. stabsenhet direkt understäUd generaldirektören. Samma ställning
föreslås för forskningssekretariatet.
Huvudenheten för administrativ verksamhet, som
motsvarar nuvarande administrativa byrån, föreslås bli uppdelad på tre
enheter, nämligen en kanslienhet, en juridisk enhet och en enhet för ärenden
om dispens enligt miljöskyddslagen. Huvudenheten för naturvård motsvarar
nuvarande naturvårdsbyrån. I huvudenheten för tekniska frågor ingår nuvarande
vattenvårdsbyrån och luftvårdsbyrån samt produktkontrollenheten och den enhet
för avfallsfrågor som försöksvis inrättats vid verket och som enligt
utredningen bör permanentas. Det ökade personalbehovet med anledning av nu
angivna förslag beräknas tUl 17 tjänster. Härtill kommer de förslag till
förstärkning av naturvårdsverkets laboratorieresurser för vilka tidigare
redogjorts. Utredningen föreslår sålunda att verket får en huvudenhet för
undersökningsverksamhet med en personal för budgetåret 1973/74 om sammanlagt
144 personer, av vilka 19 överförs från omgivningshygieniska avdelningen och 41
från fristående forskningsenheter.
Totalt
innebär utredningens förslag en ökning för budgetåret 1973/74
Prop.
1973:17 121
av
naturvårdsverkets personal med 140 tjänster, varav 75 överförda från
omgivningshygieniska avdelningen, giftnämnden och de forskningsenheter som
föreslås inordnade i naturvårdsverket. Utredningen beräknar vidare vissa
ökningar av medlen för expertutredningar, resor m. m. samt 2,5 milj. kr. för
anskaffning av laboratorieutrustning. Sammanlagt innebär utredningens förslag
en ökad nettokostnad av 8,2 milj. kr. för budgetåret 1973/74.
Remissyttranden
I några remissyttranden över
miljökontrollutredningens förslag berörs frågor rörande naturvårdsverkets
organisation och anslagsbehov. Statskontoret anser att antalet fasta tjänster
bör vara mindre än vad utredningen föreslagit. I stället bör ett högre belopp
anvisas för expertis. Beträffande förslaget till omorganisation av
naturvårdsverket bör enligt statskontorets mening ytterligare underlag
utarbetas i form av analys av olika funktioner i verksamheten och sambandet
mellan dessa innan beslut fattas om en ny organisatorisk indelning.
Riksrevisionsverket framhåller att det knappast är motiverat med en utbyggnad
av resurserna för den centrala tillsynsmyndigheten i den omfattning utredningen
föreslagit. En utbyggnad bör enligt riksrevisionsverket ske successivt allteftersom
man vinner erfarenhet av den nya lagstiftningen.
Naturvårdsverket tar i sitt yttrande närmare upp
frågan om verkets organisation. Verket föreslår bl. a. att verkets enheter
fördelas på sex avdelningar, nämligen administrativa avdelningen,
naturvårdsavdelningen, tekniska avdelningen, undersökningsavdelningen,
forsknings- och utvecklingsavdelningen samt omgivningshygieniska avdelningen.
Dessutom föreslås uppdelning av planeringssekretariatet. Naturvårdsverket
föreslår även inrättande av en överdirektörstjänst. Vidare framför verket
vissa ytterligare förslag till personalförstärkningar inom avdelningarna.
Departementschefen
Enligt det förslag till organisation av kontrollen
av hälso- och miljöfarliga varor som jag lagt fram i det föregående skall ett
särskilt produktkontrollorgan, knutet till naturvärdsverket, inrättas den 1
juli 1973. Samtidigt skall giftnämnden upphöra och nämndens kansli föras över
till en särskUd produktkontrollenhet vid naturvårdsverket. Jag återkommer nu
till de anslagsfrågor som sammanhänger med organisationsförslaget.
Miljökontrollutredningen har föreslagit en mycket
omfattande utbyggnad av produktkontrollenhetens resurser för budgetåret
1973/74. Enligt min mening bör emellertid behovet av resurser för kontrollen av
hälso-och miljöfarliga varor prövas successivt i takt med att erfarenheter
vinns av lagens tUlämpning. För nästa budgetår beräknar jag, utöver de resurser
som nu finns vid giftnämnden och som förs över tUl den nya
Prop. 1973:17 122
produktkontrollenheten
vid naturvårdsverket, medel för bl. a. en avdelningsdirektör och en byrådirektör
vid nämnda enhet. För chefen för enheten bör inrättas en extra ordinarie tjänst
som byråchef, varvid samtidigt byråchefstjänsten vid giftnämnden bör dras in.
Behovet av resurser för undersökningar av hälso-
och mUjöfarliga varor bör som jag tidigare framhållit i första hand tUlgodoses
genom att naturvårdsverkets undersökningslaboratorium och arbetarskyddsstyrelsens
arbetsmedicinska avdelning förstärks samtidigt som vissa medel ställs till
produktkontrollorganets förfogande för särskUda undersökningar. För budgetåret
1973/74 beräknar jag medelsbehovet för nu angivna ändamål till sammanlagt 1,2
milj. kr. Av medlen bör 500 000 kr. ställas till produktkontrollorganets
disposition och 400 000 kr. avse förstärkning av naturvårdsverkets
laboratorium. Efter samråd med chefen för socialdepartementet beräknar jag 300
000 kr. för förstärkning av arbetarskyddsstyrelsens arbetsmedicinska avdelning,
vilket belopp torde få ställas till styrelsens förfogande genom överskridande
av femte huvudtitelns förslagsanslag Arbetarskyddsstyrelsen.
Miljökontrollutredningen
har vid sidan om de organisatojiska frågor som hänger samman med införandet av
den nya lagstiftningen om hälso-och miljöfarliga varor även behandlat
naturvårdsverkets organisation i stort. Också i naturvårdsverkets
anslagsframställning och i verkets yttrande över utredningens förslag berörs
frågor rörande verkets organisation, varvid verket föreslår ytterligare
personalförstärkningar. Naturvårdsverkets arbetsuppgifter och personal har
ökat betydligt under de senaste åren. Det är angeläget att verkets organisation
kan anpassas till de utökade arbetsuppgifterna. Enligt min uppfattning krävs
emellertid ytterligare utredning innan ställning kan tas till frågan om en ny
organisation för naturvårdsverket. Jag har därför med stöd av Kungl. Maj:ts
bemyndigande tillkallat en sakkunnig med uppdrag att se över verkets
organisation. Den sakkunnige skall mot bakgrund av den utvidgning av
naturvårdsverkets verksamhet som skett sedan verket inrättades den 1 juli 1967
analysera verkets nuvarande arbetsuppgifter och lägga fram de förslag till
förändringar av verkets organisation som föranleds därav. Förslagen skall dock
inte innefatta en förändrad organisation av verkets laboratorieverksamhet. Som
jag tidigare framhållit bör en närmare prövning av laboratoriefrågan anstå
till dess resultat av vissa andra utredningar föreligger.
Med hänsyn till vad jag här anfört och med
hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till verket för nästa
budgetår till sammanlagt 25 984 000 kr. Jag har därvid, utöver vad som
tidigare angivits, beräknat medel bl. a. för två byrådirektörer för frågor
rörande tillsyn enligt miljöskyddslagen m. m., en byrådirektör för frågor i samband
med den fortsatta fysiska riksplaneringen samt en amanuens och en byråassistent
vid administrativa byrån. För ersättning tiU expertis
Prop. 1973:17 123
m.
m. har beräknats ytterligare 500 000 kr. Vidare har medel beräknats för bl. a.
ersättning till redovisningscentralen vid kammarkollegiet. Jag hemställer att
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
1. bemyndiga Kungl. Maj:t att vid statens
naturvårdsverk inrätta
en tjänst som byråchef i Ce 1,
2. till Statens naturvårdsverk för
budgetåret 1973/74 under
nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 25 984 000 kr.
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur
protokollet: Gunnel Anderson
Prop. 1973:17 124
Bilaga
Miljökontrollutredningens
förslag till Lag om hälso- och miljöfarliga varor
Inledande
bestämmelser
1 § Med hälso- och miljöfarliga varor avses ämnen och
beredningar som med hänsyn till egenskaper och hantering kan befaras medföra
förgiftning eller annan skada hos människor eller skadlig verkan i miljön.
2 § Är det av särskild betydelse från hälso- eller
miljöskyddssynpunkt, får Konungen föreskriva, att denna lag skall gälla även
beträffande annan vara än som avses i 1 §.
3 § Lagen är icke tillämplig på varor hänförliga tUl
läkemedel eller på fodermedel, radioaktiva ämnen, tobaksvaror och etylalkohol.
I fråga om brandfarliga och explosiva varor får
lagen tillämpning endast i den mån varorna är hälso- och miljöfarliga av annat
skäl än som föranlett att de hänförts till nämnda varukategorier.
Utöver bestämmelserna i denna lag gäller vad som
föreskrives i särskilda författningar om varor hänförliga till hälso- och
miljöfarliga varor.
Hantering
4 § Med hantering av hälso- och miljöfarliga varor
avses i denna lag dels framställning, rening eller annan bearbetning,
förpackning, om-packning, transport, förvaring, uppläggning, användning eller
oskadliggörande eller annan form för kvittblivning av varan, dels
saluhållande, försäljning eller annan överlåtelse av varan.
5 § Vid hantering av hälso- och miljöfarUga varor
skall de åtgärder vidtagas och de försiktighetsmått i övrigt iakttagas som kan
fordras för att skadlig verkan genom varorna skall hindras eller motverkas.
Förbud,
tUlstånd m. m.
6 § Om det är påkallat från hälso- eller
miljöskyddssynpunkt får Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer
föreskriva, att hälso- och miljöfarliga varor samt visst slag av ämnen eller
beredningar bland vilka sådana varor förekommer får importeras eller hanteras
endast efter tillstånd av myndighet som Konungen bestämmer.
7 § Är det av särskild betydelse från hälso- eller
miljöskyddssynpunkt, får Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer förbjuda
import eller hantering av viss hälso- och miljöfarlig vara eller föreskriva
att visst ämne inte får ingå i eller överskrida viss halt i beredning eller
annan vara som importeras eUer hanteras.
Prop.
1973:17 125
8 § Myndighet som Konungen bestämmer får för
utredning om hälso-och miljöfarUgheten hos grupp av ämnen eUer beredningar
föreskriva skyldighet för den som importerar eller yrkesmässigt hanterar varan
att lämna uppgifter om densammas sammansättning, egenskaper och hantering.
9
§ För att hindra eller motverka
skadlig verkan från hälso- och miljöfarliga varor får Konungen eUer myndighet
som Konungen bestämmer meddela särskilda föreskrifter och villkor för importen
eller hanteringen av sådan vara eUer av visst slag av ämnen eller beredningar
bland vilka sådana varor förekommer.
Tillsyn
10
§ Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och i anslutning därtill
meddelade föreskrifter utövas av myndighet som Konungen bestäm-
11 § Tillsynsmyndigheten får föreskriva, att den som
importerar eller yrkesmässigt hanterar hälso- och mUjöfarliga varor eller visst
slag av ämnen eller beredningar bland vilka sådana varor förekommer skall göra anmälan
om sin rörelse.
12 § Tillsynsmyndigheten har rätt att efter anfordran
hos den som importerar eller yrkesmässigt hanterar visst ämne eller viss
beredning erhålla de uppgifter om varan som behövs för utredning enligt denna
lag samt de ytterligare upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.
13 § Tillsynsmyndigheten får meddela föreläggande
eller förbud som uppenbart behövs för att denna lag eller föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.
I beslut om föreläggande eller förbud kan
tiUsynsmyndigheten utsätta vite.
14 § Underlåter någon att vidtaga åtgärd som åligger
honom enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av
lagen eller enligt tillsynsmyndighetens föreläggande, får myndigheten förordna
om undersökning eller rättelse på hans bekostnad.
15 § För tillsyn enligt 10 § äger tUlsynsmyndigheten
tillträde till område, lokal eller annat utrymme och får där göra undersökning
eller taga prov. För uttaget prov utgår ej ersättning.
Det åligger polismyndighet att lämna den
handräckning som behövs för utövande av tillsyn enligt denna lag.
Om skyldighet att ersätta tillsynsmyndigheten
kostnader för provtagning och undersökning av prov förordnar Konungen eller
myndighet som Konungen bestämmer.
16 § Konungen äger föreskriva att särskUda avgifter
skaU utgå i ärende enligt denna lag.
17 § Den som tagit befattning med tUlsyn enligt denna
lag får ej obehörigen yppa eller nyttja vad han under uppdraget eller i
tjänsten erfarit om yrkeshemlighet eller affärsförhållande.
Prop.
1973:17 126
Ansvar
m. m.
18 §
Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtli
gen eller av oaktsamhet
1. bryter mot förbud, föreskrift eller villkor som
meddelats med stöd av 69 §§,
2. bryter mot 17 §.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet som ej är
ringa bryter mot 5 § dömes till böter eller fängelse i högst ett år.
Den
som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att göra anmälan enligt
föreskrift som meddelats med stöd av 11 § eller fullgöra vad som åligger honom
enligt 12 § eller i ansökan eller anmälan enligt denna lag lämnar oriktig
uppgift rörande förhållande av betydelse, dömes till böter.
Ansvar
enligt första och andra styckena inträder icke, om ansvar för gärningen kan
ådömas enligt brottsbalken.
Om ansvar för den som i strid mot föreskrift som
meddelats med stöd av denna lag inför vara till riket och försök därtiU finns
bestämmelser i lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling.
19 § Allmänt åtal för brott mot 17 § får väckas endast
om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän
synpunkt.
20 § Vara som varit föremål för brott enligt denna lag
eller värdet därav samt utbyte av sådant brott skall förklaras förverkat, om
det ej är uppenbart obilligt.
21 § Myndighet äger förordna, att dess beslut skall
lända till efterrättelse utan hinder av förd klagan.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.
2. Genom lagen upphäves
förordningen (1962: 702)
om gifter och andra hälsofarUga varor (giftförordningen),
bekämpningsmedelsförordningen
(1962: 703), PCB-lagen (1971: 385).
3. Förekommer
i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift
som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya
bestämmelsen.
Prop.
1973:17 127
Innehållsförteckning
Sid.
Propositionen
.................................................. 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... 1
Lagförslag ..................................................... ... 3
Utdrag
av statsrådsprotokollet den 9 februari 1973.... ... 9
1 Inledning...................................................... ... 9
2 Allmänna gmnder för en utvidgad lagstiftning om
hälso- och miljöfarliga varor 10
2.1 Huvuddragen av lagstiftningen om s. k. direkt
produkt-kontroU 10
2.2 Utredningen ......................................... 15
2.3 Remissyttrandena .................................. .. 21
3 Lagens
tillämpningsområde .............................. 28
3.1 Utredningen ........................................ 28
3.2 Remissyttrandena .................................. .. 33
4 Bestämmelser om försiktighetsmått och om
kontroll från sam
hällets sida................................................... 40
4.1 Utredningen ........................................ .. 40
4.2 Remissyttrandena ................................. .. 51
5 Kontrollorganisation
.................................. .. 62
5.1 Nuvarande förhållanden ........................... .. 62
5.2 Utredningen ........................................ .. 64
5.3 Remissyttrandena .................................. .. 67
6 Laboratorieverksamhet
.............................. 74
6.1 Nuvarande förhåUanden ......................... 74
6.2 Utredningen ........................................ 76
6.3 Remissyttrandena .................................. 78
7 Departementschefen
................................... 82
7.1 Allmänna grunder för en utvidgad lagstiftning om
hälso-och miljöfarliga varor 83
7.2 Lagens tiUämpningsområde ...................... .. 86
7.3 Bestämmelser om försiktighetsmått och om kontroll
från samhällets sida 92
7.4 Kontrollorganisation ................................. 100
7.5 Laboratorieverksamhet ............................ 106
7.6 Författningsförslag ............................... 108
7.7 Specialmotivering till författningsförslagen..... 108
7.7.1 Förslaget till lag om hälso- och mUjöfarliga varor 108
7.7.2 Förslaget till lag om ändring i förordningen (1961:
381) om tillverkning av och handel med fodermedel m. m........................................ 115
7.7.3 Förslaget tUl lag om ändring i lagen (1972: 123) om
förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften .............................................. 116
7.7.4 Förslaget till lag om ändring i förordningen (1930:
247) om utrotande av nötbromsen 117
8 Hemställan................................................... 117
9 Anslagsfrågor
för budgetåret 1973/74................ 117
BUaga.
Miljökontrollutredningens förslag till lag om hälso- och
miljöfarliga
varor ......................................... 124
MARCUSBOKTR.STOCKHOLM 1973 720407
Doktrin (2)
- Gunnar Bramstång, Anpassningsfrist, normharmoni, normprövning, rättsprövning och resning. Anteckningar med anledning av regeringens förbud mot användning av medel för tillväxtreglering i odlingar av stråsäd, FT 1991 nr 1 s. 7, på s. 22 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Utredningar, FT 1973 nr 5 s. 231, på s. 233 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
104 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (36)
36 kopplingar i 24 dokument.
- SOU 2025:14 En skärpt miljöstraffrätt och ett effektivt sanktionssystem s. 156 · s. 867 i texten
- SOU 2024:44 Stärkt kontroll av fusk i livsmedelskedjan s. 206 i texten
- SOU 1997:84 En hållbar kemikaliepolitik - del 1 i texten
- Prop. 1981/82:94 om transport av farligt gods s. 95 om s. 10 i texten
- Bet. 1978/79:NU5 Med anledning av motioner om vidgad varudeklaration, m. m. s. 6 i texten
Rättsfall (1)
1 koppling.
- RÅ 1998 ref. 56 om s. 96 i texten
Doktrin (67)
67 kopplingar i 7 dokument.
- Westerlund, Lag om kemiska produkter, 1985 s. 14 · s. 29 · s. 51 om s. 89 · s. 57 om s. 109 · och 47 till i texten
- Michanek, Energirätt, 1990 s. 321 om s. 109 · s. 329 om s. 111 · s. 330 om s. 111 · s. 331 om s. 92 · och 3 till i texten
- Westerlund, Kommentar till miljöskyddslagen, 1981 s. 25 om s. 96 · s. 74 om s. 26 · s. 262 om s. 113 · s. 333 i texten
- Bengtsson, Skadestånd vid myndighetsutövning 1, 1976 s. 324 · s. 380 om s. 114 i texten
- FT 1991 s. 7 Gunnar Bramstång, Anpassningsfrist, normharmoni, normprövning, rättsprövning och resning. Anteckningar med anledning av regeringens förbud mot användning av me… s. 22 i texten