Kungl. Maj:ts proposition om godkännande av konvention om lagkonflikter i fråga om formen för testamentariska förordnanden, m.m.
1973 · 89 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 46 av 89 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1973:175, Kungl. Maj:ts proposition om godkännande av konvention om lagkonflikter i fråga om formen för testamentariska förordnanden, m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl.
Maj:ts proposition nr 175 år 1973 Prop. 1973: 175
Nr 175
Kungl.
Maj:ts proposition om godkännande av konvention om lagkonflikter i fråga om
formen för testamentariska förordnanden, m. m.; given den 19 oktober 1973.
Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars
avlåtande till riksdagen föredraganden hemstäUt,
CARL GUSTAF
CARL
LIDBOM
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås att Sverige tiUträder 1961 års Haagkonvenlion om
lagkonflikter i fråga om formen för testamentariska förordnanden, Konvendonen
innehåller regler om tUlämplig lag för bedömande av frågan om testamentes
giltighet med avseende på formen och syftar lill att vidga möjligheterna för
testamentariska förordnanden all vinna internationellt erkännande. Enligt
konventionen skall testamente anses gUtigt lUl formen, om del uppfyller vad som
i det hänseendet föreskrivs i lagen på den ort där testamentet upprättades eller
den ort där testator vid upprättandet eUer vid sin död hade hemvist eller i
lagen i stal där teslator vid upprättandel eller vid sin död var medborgare.
Propositionen
innehåller också av Haagkonventionen och av vissa ändringar i de nordiska
ländernas arvslagstiftning föranledda förslag lUl ändringar i den nordiska
arvskonventionen och i motsvarande svensk lagstiftning.
1
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 175
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1973:175
1
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande
dödsbo
Härigenom
förordnas, att 1 kap. 4 § och 3 kap. 1 § lagen (1937: 81) om intemationeUa
rättsförhåUanden rörande dödsbo skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 kap. 4 §
Testamente
skall anses vara i laga form upprättat eller återkallat, om därvid förfarits
enligt lagen å den ort där rättshandUngen företogs eller i det land i vilket
testator då var medborgare.
Testamente skall anses giltigt till formen, om testamentet
uppfyller vad som i det hänseendet föreskrives i lagen på den ort där
testamentet upprättades eller den ort där testator vid upprättandet eller vid
sin död hade hemvist eller lagen i stat där testator vid upprättandet eller vid
sin död var medborgare. Såvitt testamentet avser fast egendom skall det också
anses giltigt till formen, om testamentet uppfyller vad som i det hänseendet
föreskrives i lagen på den ort där egendomen finnes.
Första stycket har motsvarande tUlämpning i fråga om
återkallelse av testamente. Återkallelse skall också anses giltig till formen,
om återkaUelsen i det hänseendet uppfyller vad som föreskrives i någon av de
lagar enligt vilka testamentet enligt första stycket var giltigt till formen.
Vid tillämpning av första eller andra stycket skall som
testators hemvist räknas även främmande ort där testator enligt lagen på den
orten hade domicil.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 kap.
1 §
Skall, enligt vad i denna lag SkaU lagen i främmande stat
sägs,
lagen i utländsk medborga- tillämpas på grund av att någon res hemland äga
tillämpning, och äger medborgarskap där och fin-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1973:175
Nuvarande lydelse
äro för olika områden av det främmande landet särskUda
lagar gällande, varde frågan vilken av de särskUda lagarna skall tillämpas
bedömd efter de regler som härutinnan gälla i det landet. Saknas sådana
regler, gälle lagen å hans hemort eller, om han ej har eller vid sin död hade
hemvist i det främmande landet, lagen å den ort där han sist inom landet haft
hemvist eller, om han ej där haft hemvist, lagen i rikshuvudstaden.
Föreslagen lydelse
nes i den staten flera gällande rättssystem, bestämmes
tillämpligt rättssystem, enligt de regler som gälla i samma stat. I avsaknad av
sådana regler tillämpas det rättssystem till vilket han har den närmaste
anknytningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den dag Kungl. Maj:t bestämmer.
Har arvlåtaren avUdit före ikraftträdandet, gäller fortfarande äldre bestämmelser.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1935:44) om dödsbo efter dansk,
finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m.m.
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1935: 44) om dödsbo
efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i
riket, m. m.,
dels att 6 § skall upphöra att gälla,
dels alt
2, 8 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
2 §
Vad i 1 § å> sagt om rätt till arv skall äga tUlämpning
jämväl i avseende å lagstadgad rätt för efterlevande make att sitta i
oskiftat bo då bröstarvinge ej finnes, så ock å sådan rätt tUl underhållsbidrag
ur kvarlåtenskap som enligt hemlandets lag tillkommer arvinge utöver hans
arvslott.
Föreslagen
lydelse
Bestämmelserna i 1 § om rätt till arv skola tillämpas
också i fråga om rätt för efterlevande make att sitta i oskiftat bo, när bröstarvinge
ej finnes, och på sådan rätt till bidrag lill uppehälle och utbildning ur
kvarlåtenskap som tillkommer arvinge eller efterlevande make. Detsamma gäller
rätt för efterlevande make att ur boet uttaga egendom intill visst penningvärde.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
Nuvarande
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
8 §
Vid bodelning som i denna lag avses skaU iakttagas vad i 3
och 6 §§ förordningen den 31 december 1931 om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap är stadgat.
Vid bodelning som avses i denna lag skall, om ej annat
följer av 2 §, iakttagas vad som föreskrives i 3 och 6 §§ förordningen {1931:
429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption
och förmynderskap.
opaginerad Kontrollera mot PDF
9 §
Testamente efter den som vid sin död var medborgare i
fördragsslutande stat och hade hemvist i sådan stat skall i avseende å formen
anses giltigt, om vid dess tillkomst förfarits enligt lagen i fördragsslutande
stat, där testamentet upprättades eller testator vid tiden för upprättandet
hade hemvist eller var medborgare. Återkallelse av testamente vare gällande,
om därvid förfarits enligt lagen i den av staterna, där testator vid
återkaUelsen hade hemvist eller var medborgare.
/ fråga om formen för testamente och återkallelse av
testamente efter den som vid sin död var medborgare i fördragsslutande stat
och hade hemvist i sådan stat ha bestämmelserna i lagen (1937: 81) om
internationella rättsförhållande rörande dödsbo motsvarande tiUämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den dag Kungl. Maj:t bestämmer.
Har arvlåtaren avlidit före ikraftträdandet, gäller fortfarande äldre
bestämmel-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1973:175
Utdrag
av protokoUet över justitieärenden, hållet inför Hans Majrt Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 19 oktober 1973.
Närvarande:
Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER,
ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.
Statsrådet
Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga
om godkännande av konvention om lagkonflikter i fråga om formen för
testamentariska förordnanden, ni. m. och anför.
1
Inledning
Inom
Haagkonferensen för internationell privaträtt, av vilken Sverige är medlem, har
upprättats en den 5 oktober 1961 dagtecknad konvention om lagkonflikter i
fråga om formen för testamentariska förordnanden. Konventionen har trätt i
kraft. Den har hittills ratificerats av bl. a. Belgien, Frankrike, Japan,
Jugoslavien, Norge, Polen, Schweiz, Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland
och Österrike. Flera andra stater har undertecknat men ännu inte ratificerat
konventionen, däribland Danmark, Finland och Sverige. Konventionen torde jämte
svensk översättning få fogas lill statsrådsprotokollet i detta ärende som
bilaga 1.
Familjerättskommittén
fick år 1967 i uppdrag att i samarbete med representanter för övriga nordiska
länders justitieministerier ta upp fråga om ratifikation av Haagkonvenlionen
och därav föranledda ändringar i konventionen mellan Sverige, Danmark, Finland,
Island och Norge den 19 november 1934 om arv, testamente och boutredning
(nordiska arvskonvenlionen). I skrivelse lill chefen för justitiedepartementet
den 3 november 1969 med PM (Ds Ju 1969: 26) angående formkrav för testamente m.
m. förordade kommittén att Sverige vid lämplig tidpunkt skulle ratificera
Haagkonventionen. Kommittén lade samtidigt fram förslag till sådana ändringar i
nordiska arvskonventionen och den svenska inlernalionell-arvsrättsliga
lagstiftningen som krävs för att Haagkonventionen skall kunna ratificeras.
På
grundval av kommitténs förslag har ytterligare överläggningar ägt rum mellan
företrädare för de nordiska justitieministeriema om de ändringar i nordiska
arvskonventionen som påkaUas av en anslutning
Prop. 1973:175 6
till
Haagkonventionen om testamentes form. Härvid har också behandlats vissa
förslag till ändringar i nordiska arvskonventionen som föranleds av ny intern
lagstiftning i olika nordiska länder. Överläggningarna har inskränkts till
sådana frågor som inte har ansetts böra anslå tUl en allmän översyn av
konventionen. När en sådan blir aktuell får övervägas om inte konventionen kan
ersättas med särskilda sakligt sett ensarlade lagar i de olika länderna.
Vid
sidan av de överläggningar som sålunda direkt har tagit sikte på nordiska
arvskonventionen har överläggningar upptagits om ersättande av konventionen
meUan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 16 mars 1932 om
erkännande och verkställighet av domar med nya regler. Detta påkallar en ändring
av nordiska arvskonventionens bestämmelser om erkännande och verkställighet av
vissa avgöranden i arvsrättsliga frågor. Också om en sådan ändring har
överläggningar ägt rum mellan företrädare för de nordiska justitieministeriema.
Mot
bakgrund av vad sålunda förekommit har inom justitiedepartementet upprättats
en promemoria (Ds Ju 1971: 21), vari dels föreslås att Sverige skall ratificera
Haagkonvenlionen om testamentes form, dels redovisas de förslag tUl ändringar i
nordiska arvskonvenlionen som utgör resultatet av överläggningar mellan
företrädare för de nordiska justitieministeriema, dels också läggs fram förslag
lUl de ändringar i den svenska internationell-arvsrättsUga lagstiftningen som
krävs för att Sverige skall kunna ratificera Haagkonventionen om testamentes
form resp. i övrigt föranleds av de föreslagna ändringarna i nordiska
arvskonvenlionen.
Remissyttranden
över departementspromemorian har avgivils av Svea hovrätt efter hörande av
Stockholms tingsrätt samt av kammarkollegiet, Sveriges advokatsamfund och
Svenska bankföreningen.
2
GäUande ordning
Den
svenska internationella familjerätten och arvsrätten har sedan länge byggt på
den s. k. nationalitetsprincipen. Denna innebär att medborgarskapet är
utgångspunkten för val av tillämpligt "personalstatut", dvs. det
lands lag som skall bestämma en persons rättsliga förhållanden inom famUje- och
arvsrätten. Efter hand har vissa avsteg skett till förmån för den s. k.
domicilprincipen, enligt vUken personens hemvist (domicU) är bestämmande för
valet av tUlämplig lag. SärskUt i förhållande till de nordiska länderna, av
vUka Danmark, Island och Norge tUlämpar domicilprincipen medan Finland liksom
Sverige bygger på nationalitetsprincipen, har genom konventioner skett
kompromisser som innebär att hemvistet har fått stor betydelse i fråga om
medborgare i nordiska stater.
Prop. 1973:175 7
Internationell-arvsrätlsliga
liågoi som rör förhållandet lill andra stater än våra nordiska grannländer
regleras i lagen (1937: 81) om internationella rättsförhållanden rörande
dödsbo, i del följande benämnd 1937 års lag. Lagen bygger inte på någon
konven-lionsreglering. Dess bestämmelser om arv och testamente (1 kap.) vilar
på nationalitetsprincipen. Sålunda bedöms rätten lill arv efter svensk
medborgare enligt svensk lag, även om den avlidne inte hade hemvist i Sverige,
medan rätten till arv efter medborgare i annat land bedöms enligt lagen i det
landet (1 §).
Personalstatutet,
bestämt enligt nationalitetsprincipen, tiUämpas i fråga om behörigheten att
testamentera. Avgörande är lidpunkten för rättshandlingen. Fråga om behörighet
att upprätta eller återkalla testamente bedöms sålunda enligt lagen i det land
där leslator var medborgare då rättshandUngen företogs (3 §). Enligt samma lag
skall bedömas, huruvida rättshandlingen är ogiltig på grund av lestators
sinnestillstånd eller på grund av svek, viUfarelse, tvång eUer annan
otillbörlig påverkan (6 §), I fråga om testamentes innehåll tUlämpas däremot i
princip arvsstatulet, dvs. testators nationella lag vid tiden för dödsfallet (5
§).
Testamente skall anses
upprättat eller återkallat i laga form, om testamentet eller återkaUelsen i
fråga om formen uppfyller vad som föreskrivs i lagen på den ort där
rättshandlingen företogs eller i det land där testator då var medborgare (4 §).
Här tUlämpas sålunda den inom internationell privaträtt vanliga regeln all en
rättshandlings form får bedömas enligt lagen på den ort där rättshandlingen
företogs, den s. k, regeln "locus regit actum", vid sidan av
testators personalslatut.
Fråga
om bindande verkan av arvsavtal med arvlåtaren eller av gåva för dödsfalls
skull skall prövas enligt lagen i det land där arvlåtaren var medborgare när
rättshandlingen företogs (7 §), Frågan huruvida gåva liU arvinge är att anse
som förskott på arv bedöms enligt lagen i det land där arvlåtaren (givaren) var
medborgare vid tiden för gåvan (8 §),
Om udänning vars
nationella lag skall tillämpas är medborgare i stat där särskUda lagar gäller
för olika områden, skall frågan vUken av de särskilda lagarna som skall
tUlämpas bedömas efter de regler som härvidlag gäller i del främmande landet
(3 kap, 1 §). Saknas sådana regler tiUämpas lagen på vederbörandes hemort
eller, om han inte har eller vid sin död hade hemvist i det främmande landet,
lagen på den ort där han sist inom landet haft hemvist eller, om han över huvud
tagel inte har haft hemvist där, lagen i rikshuvudstaden.
Redan
före tiUkomsten av 1937 års lag ingick Sverige, Danmark, Finland, Island och
Norge en den 19 november 1934 dagtecknad konvention om arv, testamente och
boutredning (nordiska arvskonventionen). Konventionsbeslämmelserna har
införlivats med svensk rätt genom tre lagar, nämligen lagen (1935: 44) om
dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist
här i riket.
Prop.
1973:175 8
m. m., lagen (1935: 45) om kvarlåtenskap efter den som
hade hemvist i Danmark, Finland, Island eUer Norge samt lagen (1935: 46) om
tillsyn i vissa fall å oskiftat dödsbo efter medborgare i Danmark, Finland,
Island eller Norge.
Konventionen grundar sig i fråga om rätten till arv på en
kompromiss mellan nationalitetsprincipen och domicilprincipen, därvid avgörande
vikt läggs vid domicUels varaktighet och gränsen för tillämpning av
nationalitetsprincipen dras vid ell femårigt domicU. I andra hänseenden än
såvitt rör arvsrätten grundas konventionen väsentligen på en ren domicUprincip.
Om medborgare i fördragsslutande stat vid sin död hade
hemvist i annan sådan stat, skall domicillandets lag tillämpas i fråga om
rätten till arv efter honom liksom i fråga om rätten för efterlevande make alt
sitta i oskiftal bo när bröstarvingar saknas. Hade den avlidnes hemvist i
domicUlandet inte varat minst fem år, skall dock i stället lagen i den stal där
han var medborgare tillämpas, om arvinge eller testamentstagare vars rätt
beror därav yrkar del inom viss angiven frist (art. 1). Femårstiden är på
liknande sätl avgörande också i fråga om rätten att sitta i oskiftat bo när
bröstarvingar finns (art, 2 och 3). Efterlevande make som vid äktenskapets ingående
var medborgare i domiciUandel har dock i sådant fall alltid rätt alt sitta i
oskiftal bo enligt det landels lag, även om den avUdne var medborgare i annan
nordisk stat och fem-årsfrislen inte utgått. Skall på grund av yrkande
bodelning äga rum efter svensk medborgare med mindre än fem års hemvist i stat
vars lag tiUägger efterlevande make rätt alt sitta i oskiflat bo med
bröstarvinge, tillämpas regeln i 13 kap. 12 § giftermålsbalken om rätt för
efterlevande make alt la ut egendom till visst penningvärde (art. 2 andra
stycket). Vid bodelning i anledning av makes död tillämpas i övrigt
bestämmelserna om makars förmögenhetsförhållanden i 1931 års nordiska
familje-rättskonvention (art. 7).
I fråga om behörigheten att upprätta eller återkalla
testamente till-lämpas också en kombination av nationaUlets- och
domicUprinciperna, Sådan fråga skaU nämligen bedömas enligt lagen i
fördragsslutande stal där testator hade hemvist vid den Ud då åtgärden vidtogs.
Om han då inte sedan minst fem år hade hemvist i den staten, skall testamentet
eller återkaUelsen även gälla om han hade rätt alt vidta åtgärden enligt
hemlandets lag (art, 9),
Beträffande testamentes form tillämpas såväl
domicUprincipen som nationalitetsprincipen och regeln "locus regit
actum". Testamente efter den som vid sin död var medborgare i
fördragssiutande stat och hade hemvist i sådan stat skaU i avseende på formen
anses giltigt, om vid dess tUlkomst förfarits enligt lagen i fördragsslutande
stat där testamentet upprättades eller där testator vid tiden för upprättandet
hade hemvist eller var medborgare, Återkallelse av testamente är däremot
gällande
Prop. 1973:175 9
endast
om därvid förfarits enligt lagen i stat där testator vid ålerkal-lelsen hade
hemvist eUer var medborgare (art. 8). Regeln "locus regit actum" är
sålunda inte tillämplig på återkallelse av testamente.
Fråga
om testamentes eller återkaUelses ogUtighet på grund av lestators
sinnestillstånd eller på grund av svek, villfarelse, tvång eller annan
OtUlbörlig påverkan skall bedömas enligt lagen i den stat där teslator hade
hemvist vid den tid då åtgärden vidtogs (art. 10). Bestämmelser i svensk eller
finsk lag om bevakning och klander av testamente tUlämpas, om den avlidne vid
sin död hade hemvist i Sverige eller Finland (art. 11). Fråga om verkan av
arvsavlal och av gåva för dödsfalls skull liksom även fråga huruvida gåva lill
arvinge skall anses som arvsförskott bedöms enligt lagen i fördragsslutande
stat där arvlåtaren hade hemvist när rättshandlingen företogs (art. 12). Fråga
om arvinges och testamentstagares ansvar för gäld efter medborgare i
fördragssiutande stat skaU bedömas enligt lagen i fördragsslutande stat där den
döde hade hemvist (art. 17).
Boulredning,
bodelning och arvskifte efter medborgare i fördrags-slutande stat, som vid sin
död hade hemvist i sådan stat, skall äga rum i enlighet med hemvistiandets lag
och även omfatta lill boet hörande egendom i annan fördragsslutande stat (art.
19), Härvid bedöms bl, a, fråga om rätt för efterlevande make att mot eller
utan vederlag la ut viss egendom enligt hemvistiandets lag (art, 20), Tvist om
arv eller testamente m. m. efter medborgare i fördragssiutande stat som hade
hemvist i sådan stat skall upptas av domstol i den stal vars lag enligt konventionen
skall gälla i fråga om dödsbobehandlingen, dvs, domstol i hemvistlandet, I
åtskiUiga angivna fall är sådan domstol exklusivt behörig, I andra fall kan
parterna enas om att hänskjuta tvisten till domstol i annan fördragsslutande
stat s, k, prorogation (art, 21), I fråga om erkännande och verkställighet av
bl, a, domar som meddelats i fördragsslutande stat rörande rätt på grund av
arv eller testamente, efter-levandes makes rätt eUer ansvar för den dödes gäld
tillämpas med visst förbehåll bestämmelserna i 1932 års nordiska domskonvention,
när den döde var medborgare i fördragsslutande stat och hade hemvist i sådan
stat (art, 28).
De
interna svenska formkraven för upprättande och ålerkaUelse av testamente finns
i 10 kap. ärvdabalken. Huvudregeln är alt testamente skall upprättas skriftligen
med två vittnen på ett i lagen närmare angivet sätt. Vid sidan härav förekommer
två former av nöd-testamente. Beträffande lestamentsvittnen gäller bl. a. alt
de skall ha fyllt 15 år. Återkallelse av testamente kan i princip ske formlöst.
Testamente blir utan verkan, om testalor i den ordning som gäller för testamentes
upprättande har återkallat sitt förordnande eller har förstört
teslamentshandlingen eller eljest otvetydigt givit till känna att förordnandet
inte längre var ullryck för hans yttersta vilja. De finska be-
Prop. 1973:175 10
stämmelserna
om upprättande och återkallelse av testamente intagna i 10 kap. finska
ärvdabalken överensstämmer väsentiigen med de svenska. I Danmark och Island
har man vid sidan av testamente inför två vittnen möjlighet alt upprätta
testamente inför en notarie, och detta är också vanligt, åtminstone i Danmark.
Testaments-vittnen skall ha fyllt 18 år. Testamente kan återkallas formlöst,
Återkallelse av inbördes testamente (i Island alla gemensamma testamenten)
skall för att vara giltig delges den andra parten, om det inte är uteslutet av
särskilda skäl. Enligt en ny norsk arvslag den 3 mars 1972 krävs som huvudregel
alt testamente upprättas skriftiigen med två vittnen som har fyllt 18 år (§§
49, 52), Inbördes testamente får upprättas även av andra än äkta makar (§ 49).
För återkallelse av testamente krävs att testator använt testamenlsformen eller
förstört testamentet eller strukit över det så alt det på grund därav måste
anses förstört (§ 57). ÅterkaUelse av inbördes testamente skall som huvudregel
meddelas den andra testatorn för att bli gUtigt, Testamentariskt förordnande
förlorar sin giltighet bl, a. när det otvivelaktigt inte skall gälla på grund
av ett förhållande som inträffat senare. Om nödteslamente gäller f. n. enligt
isländsk rätt vissa avvikelser från de norska, danska, finska och svenska
reglerna, vilka i huvudsak stämmer överens inbördes.
3
Haagkonventionen om testamentes form 3.1 Konventionens innehåll
Enligt
art. 1 första stycket i Haagkonvenlionen om testamentes form skall ett
testamenlariskl förordnande anses giltigt tUl formen, om testamentet i fråga
om formen uppfyller vad som föreskrivs i en intern lag till vilken förelåg viss
anknytning. Att hänvisning sker till intern lag innebär, alt man skall bortse
från inlernationellrällsliga regler i den anvisade lagen. Renvoiprindpen skall
sålunda inte tiUämpas.
Art.
1 uppräknar flera olika lagar som fakultativt får tiUämpas. Dessa är a) lagen
på den ort där teslator upprättade förordnandet, b) lagen i stat där testalor
var medborgare antingen vid upprättandet eller vid sin död, c) lagen på ort där
lestalor hade domicU antingen vid upprättandet eller vid sin död, d) lagen på
ort där testalor hade "résidence habituelle" antingen vid upprättandet
eller vid sin död, och e) i fråga om fast egendom, lagen på den ort där
egendomen finns.
Om
den lag till vilken hänvisning sker skulle ha ändrats mellan tidpunkten för
testamentets upprättande och testators död blir frågan om testamentets
giltighet tUl formen att bedöma enligt övergångsbestämmelserna i den
tillämpliga lagen, åtminstone om ett tidigare ogiltigt testamente därigenom
blir giltigt (jfr förklarande rapport av Henri
Prop. 1973:175 11
Batiffol,
Conférence de la Haye de droit international privé, Actes et documents de la
neuviéme session, Tome III, Forme des testaments, s. 171).
Om testalor hade
medborgarskap resp. domicil i flera stater, får lagen i vilken som helst av dem
tillämpas. När det gäller "résidence habituelle" däremot utgår
konventionen från alt detta är ett faktiskt begrepp och att testator sålunda
kan ha haft "résidence habituelle" i konventionens mening endast på
en enda ort vid varje särskild tidpunkt. Anledningen till att man i
konventionen hänvisar såväl liU "domicUe" som liU "résidence
habituelle" är enligt Batiffols rapport (s. 163) alt man har velat beakta
olika länders skiljaktiga definitioner av domicUbegreppet. Särskilt har man
velat möjliggöra tillämpning av det engelska domicUbegreppet. Det framhålls
emellertid i rapporten, att de båda begreppen i vissa länder sammanfaller. I en
del länder torde skiUnaden mellan begreppen närmast bero på att man opererar
inte med ett faktiskt ulan med ett legalt hemvistbegrepp (så alt t. ex. gift
kvinna har samma domicil som mannen, även om hon är bosatt på annan ort). Det
hemvist som den legala definitionen anvisar kan då många gånger mer eller
mindre framstå som fingerat, och en hänvisning till den faktiska vistelseorten
utgör ett önskvärt komplement.
Ett testamente kan anses
gUtigt såväl om del följer av lagen i den stat där testator var medborgare
eller hade hemvist när testamentet upprättades som om det följer av lagen i den
stat där han var medborgare eller hade hemvist vid dödsfallet. Härav följer
bl. a., att ett testamente, som var ogiltigt enligt lagen i den stal lill
vilken testator hade anknytning vid upprättandet, kan bli giltigt enligt lagen
i stat till vilken han senare har fått anknytning.
I fråga om tillämpningen
av lagen i den stat där testator tUlhörig fast egendom är belägen följer av
konvenlionstexten, alt sådan tiUämpning endast avser fast egendom i den staten,
alltså inte annan egendom som tillhör testalor.
Art. 1 andra stycket
innehåUer en bestämmelse som har avseende på stater med flerrältssyslem. Om den
nationella lagen, dvs. lagen i den stat där testalor var medborgare, utgörs av
ett rättssystem som inte är enhetiigt för hela landet, bestäms tillämplig lag
enligt de regler som gäller enligt detta rättssystem eller, i brist på sådana
regler, på gmndval av den närmaste anknytning som testator hade tUl någon av
de i systemet ingående rättsordningarna.
Enligt tredje stycket i
art. 1 skall frågan huruvida testator hade domicil på viss ort avgöras enligt
lagen på den orten. Denna bestämmelse avviker från den vanliga metoden att
tolka anknytningsbestämmelserna enligt domstolslandets lag. Enligt art. 9 kan
emellertid fördragsslutande stat förbehålla sig rätt att vid avgörande av
frågan på vilken ort testator hade domicU tillämpa domstolsorlens lag.
Prop. 1973:175 12
Bestämmelser
om återkallelse av testamente tas upp i art. 2. Enligt första stycket är art. 1
tUlämplig på testamentariskt förordnande, varigenom ell förut upprättat
förordnande återkallas. Enligt andra stycket skall återkaUelse även anses giltig
lUl formen, om återkaUelsen i fråga om formen uppfyller vad som föreskrivs i
någon av de lagar enligt vilka det återkallade förordnandet på gmnd av vad som
sägs i art. 1 var giltigt.
Etl
förordnande enligt första stycket kan avse enbart återkallelse av ett tidigare
testamente och behöver sålunda inte innefatta ett nytt testamente.
Återkallelse genom muntiigt testamente omfattas av bestämmelsen. Däremot
omfattas enligt rapporten från konferensen inte återkallelse som anses ha ägt
mm på grund av etl faktum eller en rättshandling med annat ändamål, t. ex.
äktenskaps ingående eller äktenskaps-skUlnad.
När
andra stycket medger tUlämpning av en lag enligt vUken testamentet var
giltigt, utesluter denna formulering tillämpning av en lag som kunde ha använts
men med vars formföreskrifter testamentet faktiskt inte överensstämmer.
Enligt
art. 3 inkräktar konventionen inte på nu gällande eller blivande bestämmelser
i de fördragssiutande staterna, enligt vilka testamentariska förordnanden
anses giltiga även om de upprättas enligt formföreskrifter i annan lag än som
anges i art. 1 och 2. Intet hindrar sålunda fördragsslutande stat från all
uppställa egna mera liberala regler än konventionen.
Art,
4 och 5 upptar vissa bestämmelser om konventionens tillämpningsområde.
Enligt
art. 4 är konventionen tillämplig även på testamentariska förordnanden som har
gjorts av två eller flera personer i samma handling. Frågan om lillåtligheten
från materiell synpunkt av inbördes testamenten berörs inte av konventionen. Men
om en fråga som hänför sig lill inbördes testamente enligt domstolslandels
inlernalionellprivaträtlsliga principer är att uppfatta som en formfråga, blir
konventionen tillämplig. Verkan av att det ena men inte det andra förordnandet
i ell inbördes testamente anses gUtigt lill formen regleras inte av
konventionen. Konventionen är inte heller tUlämplig på arvsavtal.
Enligt
art. 5 anses bestämmelser, som med hänsyn till testators ålder, nationalitet
eller andra personliga förhållanden hos honom begränsar annars tillåtna former
för testamentariska förordnanden vara att hänföra tiU testamentes form.
Detsamma gäller bestämmelser rörande behörighet att vara testamentsviltne. Som
exempel på bestämmelser som omfattas av art. 5 kan nämnas föreskrifter att
minderåriga och omyndiga endast får använda vissa typer av testamente. Däremot
är konventionen inte tillämplig på frågor om behörighet att över huvud laget
upprätta testamente.
Prop.
1973:175 13
Art
68 innehåller vissa bestämmelser om sättet för tillämpning av konventionen.
Enligt
art. 6 skall de i konventionen upptagna bestämmelserna om tUlämplig lag gälla
oberoende av ömsesidighet. Konventionen är till-lämplig även om berörda
personer inte är medborgare i någon av de fördragsslutande staterna eller om den
lag som enligt föregående artiklar i konventionen är tUlämplig inte är lagen i
sådan stal. Innebörden av art. 6 är alltså alt de fördragsslutande staterna
måste göra konventionens bestämmelser generellt tillämpliga.
Art.
7 innehåUer en ordre public-regel, enligt vUken lag som är tilllämplig enligt
konventionen inte kan åsidosättas annat än om dess tiU-lämpning skulle vara
uppenbart oförenlig med grunderna för vederbörande stats rättsordning.
Enligt
art. 8 äger konventionen tillämpning i alla de fall då testator avlidit efter
ikraftträdandet. Fördragsslutande stat kan dock enligt art. 13 göra förbehåll
om att tillämpa konventionen endast på testamentariska förordnanden som
upprättats efter dess ikraftträdande. Enligt rapporten från konferensen skall,
om testamente innehåller förordnande om sekundosuccession, tidpunkten för
testators död och alltså inte tidpunkten för den första lestamenlstagarens
död vara avgörande för frågan om tillämpning av konventionen.
Art. 913 reglerar
möjligheten att göra reservationer mot olika föreskrifter i konventionen. Art.
9 som rör bestämmelsen i art. 1 tredje stycket och art. 13 som rör art. 8 har
uppmärksammats i det föregående. Enligt art. 10 kan fördragsslutande stat
förbehålla sig alt inte erkänna muntUga testamentariska förordnanden, aimat än
under extraordinära omständigheter, av den som är medborgare i staten och inte
samtidigt är medborgare i annan stat. Enligt art. 11 kan fördragsslutande stat
göra förbehåll alt, i enUghet med föreskrifter i sin egen lag, under vissa
särskilt angivna fömtsättningar inte erkänna vissa former för utomlands
upprättade testamentariska förordnanden. Sådant förbehåll har verkan endast med
avseende på egendom som finns i den stal som har gjort förbehållet. Enligt art.
12 slutligen kan fördragsslutande stat göra förbehåll om att från konventionens
tillämpningsområde utesluta testamentariska bestämmelser som enligt dess lag
inte är av arvsrältslig natur. Del kan t. ex. tänkas att enligt viss lag
adoption kan ske eller ett utomäktenskapUgt barn erkännas genom testamente. Om
en lag som innehåUer sådana bestämmelser enligt domstolslandels internationella
privaträtt är tiUämplig på den föreliggande materieUa frågan, skall frågan om
formen också för ett sådant testamente bedömas enligt Haagkonventionen, om
inte reservationsmöjligheten enligt art. 12 utnyttjas.
Enligt
slutbestämmelserna i art. 1420 är konventionen öppen för undertecknande och
ratifikation av stater som var representerade vid Haagkonferensens nionde
session (art. 14). Konventionen har trätt i
Prop. 1973:175 14
kraft
den 6 januari 1964 sedan tre stater deponerat sina ratifikationsinstrument.
För stat som senare ratificerar konventionen träder den i kraft sextionde dagen
efter det att statens ratifikationsinstrument har deponerats (art. 15). Stat
som inte var företrädd vid Haagkonferensens nionde session kan ansluta sig till
konventionen med verkan från sextionde dagen efter deposition av
anslutningsinstrument (art. 16). Konventionen är sålunda öppen. Eftersom konventionsreglerna
skall gälla utan krav på ömsesidighet, medför del inte någon ytterligare
förpliktelse för konventionsstatema att andra stater utan någon prövning kan
ansluta sig till konventionen. Reservation enligt art. 913 skall göras senast
i samband med ratifikation eller anslutning. Andra reservationer är inte
tiUåtna (art. 18). Bland övriga slutbestämmelser kan nämnas, att konventionen
gäller för femårsperioder med lyst förlängning men kan uppsägas (art. 19).
3.2
Familjerättskommittén
I
sin inledningsvis omnämnda PM angående formkrav för testamente m. m. anför
familjerättskommittén, att rättshandlingar som vederbörande i en given
situation har haft gmndad anledning att anse som gUtiga inte bör kullkastas
enbart därför att de kommer under bedömning av svensk domstol och svensk
internationell privaträtt blir tillämplig. Denna ståndpunkt har föranlett
kommittén alt vid utarbetandet av lagförslag rörande internationell
äktenskapsrätt och arvsrätt godta alternativa anknytningsfakta i åtskUliga
hänseenden, så att t.ex. en rättshandling skall anses giltig om den slår i
överensstämmelse med vederbörandes nationella lag eUer med lagen i den stat
där han har hemvist eUer annan lag lill vilken finns viss anknytning (se SOU
1969: 60). Liknande synpunkter ligger lill gmnd för Haagkonvenlionen.
Självfallet är det enligt kommittén önskvärt att testamente, som upprättats
enligt en lag som testalor hade anledning anse tillämplig, inte blir ogUtigt
till följd av formfel därför att en annan lag tillämpas efter lestators död. De
valmöjligheter som konventionen ger i fråga om tillämplig lag är enligt
kommitténs mening fullt godtagbara från svensk synpunkt.
Kommittén
framhåUer vidare att konventionen har vunnit anslutning från åtskilliga
betydelsefulla stater, såsom Frankrike, Storbritannien, Förbundsrepubliken
Tyskland och Österrike. Den befordrar sålunda rättslikheten på ett visserligen
begränsat men praktiskt betydelsefullt område. Kommittén kan inte finna annat
än att Sverige bör ratificera konventionen.
Ingen
av reservationsmöjligheterna har utnyttjats i någon större utsträckning.
Såvitt kommittén kan se finns det inte anledning för Sverige att göra någon
reservation. Vad angår tillämpningen av domicUbegreppet (art. 1 tredje stycket
och art. 9) är det önskvärt t. ex. alt en tes-
Prop. 1973:175 15
tator
kan använda engelsk form, om han enligt engelsk uppfattning har domicil i
England. Sverige bör enligt kommitténs mening inte reservera sig mot muntliga
testamenten (art. 10). Sådana testamenten kan f. n. godtas enligt regeln
"locus regit actum" i 1937 års lag. Reservationsmöjligheten enligt
art. 11, som avser alt läcka bestämmelser av in-lernalionellrättslig karaktär i
vissa främmande lagar, är inte aktuell för vår del. Bestämmelsen i art. 12 kan
enligt kommittén föranleda tvekan om verkan av konventionen med avseende på
frågor som inte rör testators kvarlåtenskap. För att konventionen skall
tillämpas på sådana fall krävs alt det av svensk intern eller internationell
rätt följer att den åtgärd som är i fråga kan företas genom testamente. Under
denna förutsättning torde det inte finnas något att invända mot att frågan om
formen för sådant testamente bedöms enligt konventionen. Vad slutiigen angår
reservationsmöjligheten enligt art. 13 angående tiden för konventionens
ikraftträdande anför kommittén, alt konventionens regel i art. 8 beträffande
ikraftträdandet står i god överensstämmelse med de principer som i motsvarande
fall tillämpas i intern svensk rätt.
Vid
kommitténs överläggningar med de sakkunniga från Danmark, Finland och Norge
uppnåddes enighet om alt konventionen borde kunna ratificeras utan några
reservationer.
Kommittén
framhåller att en svensk ratifikation av konventionen förutsätter ändring av
bestämmelserna om testamentes form i nordiska arvskonventionen och i gällande
svensk internationell rätt. KommUtén har upprättat förslag tiU sådana
ändringar.
3.3
Departementspromemorian
3.3.1
Fråga om ratifikation av Haagkonventionen
I
departementspromemorian framhålls att det sedan familjerättskommittén år 1969
föreslog att Sverige vid lämplig tidpunkt skulle ratificera Haagkonventionen
inte inträffat något som väsentUgen ändrat fömlsäll-ningarna för bedömningen av
denna fråga. Genom Haagkonventionen främjas enheten på ett visserligen
begränsat men praktiskt betydelsefullt intemationellrältsligt område. EnUgl
promemorian synes den reglering av ämnet som konventionen innehåller fullt
godtagbar från saklig synpunkt. Konventionen gör det som regel möjligt att
upprätthålla giltigheten av ett testamente i fråga om formen, när detta
upprättats enligt en lag till vilken testator hade rimlig anknytning.
Familjerättskommittén
har i sitt betänkande (SOU 1969: 60) Internationell äktenskaps- och arvsrätt
lagt fram förslag till ny lag om internationellrättsliga förhållanden rörande
dödsbo, innehållande bl. a. bestämmelser om testamentes form som grundar sig
på Haagkonventionen. I departementspromemorian berörs frågan om Sverige bör
avvakta
Prop. 1973: 175 16
med
ratifikation av Haagkonventionen tills ställning tagits till familjerättskommitténs
förslag i övrigt, så att aktuella ändringar på den internationella arvsrättens
område kan genomföras i ett sammanhang. Den fortsatta behandlingen av
familjerätlskommilténs förslag som har visst samband med familjelagssakkunnigas
arbete på en översyn av den intema svenska familjerätten måste dock under
alla omständigheter ta ålskUlig tid i anspråk. Sverige har redan år 1961
undertecknat Haagkonventionen och bör därför inte dröja ytterligare med att
ratificera den, om inte särskilda skal talar mot en ratifikation. Konventionen
har numera tillträtts av flera betydelsefulla stater, varför skälen för en
svensk ratifikation snarast har vuxit i styrka. Från dansk och finsk sida är
man beredd att ratificera Haagkonvenlionen, och i Island är man i vart fall
beredd att medverka tiU sådan ändring av nordiska arvskonventionen att övriga
nordiska stater kan ratificera Haagkonventionen.
I
promemorian föreslås på nu anförda skäl att Sverige ratificerar
Haagkonventionen. Enligt promemorian synes del inte föreligga anledning för
Sverige alt utnyttja någon av de möjligheter till reservation som konventionen
ger. Inte heUer från dansk eller finsk sida torde några reservationer vara
aktuella.
3.3.2
Åtgärder som krävs för att göra en ratifikation av Haagkonventionen möjlig
De
fördragsslutande staterna föipliktar sig genom Haagkonventionen att genereUt
tillämpa konventionens regler om tiUämplig lag i fråga om formen för
testamentariska förordnanden. Den innehåller inte något förbehåll för äldre
konventioner. Konventionen hindrar inte all testamentariska förordnanden anses
giltiga även om de upprättats enligt formföreskrift i annan lag än som är
tillämplig enligt konventionen. Däremot får fördragsslutande stat inte
uppställa strängare krav för gUtighet än konventionen medger. Varken 1937 års
lag eller nordiska arvskonvenlionen ger samma frihet vid valet av tillämplig
lag som Haagkonventionen. De måste därför ändras.
Det
synes enligt departementspromemorian inte föreligga något behov av att ta med
ytterligare anknytningsfakta för valet av tillämplig lag än dem som är
uppräknade i Haagkonventionen. Vid de nordiska överläggningarna har enighet
nåtts om att den internordiska regleringen i motsats till vad som torde vara
fallet beträffande Haagkonvenlionen bör omfatta även tUlämplig lag i fråga om
formlös återkaUelse av testamente. Något hinder härför finns inte enUgt
Haagkonventionen. Enighet har också förelegat om att formlösa återkallelser bör
behandlas enligt samma regler som de återkallelser genom testamentariska
förordnanden som faller under Haagkonventionen.
Den
reglering varom man sålunda vid de nordiska överläggningarna
Prop. 1973:175 17
enats
för den nordiska arvskonventionens vidkommande och som sammanfattningsvis kan
beskrivas som en transformering av Haagkonventionens bestämmelser med det
tUlägget att de skall tillämpas också i fråga om formlös återkallelse av
testamente synes från svensk synpunkt lämplig också i förhållande till andra
rättssystem än de nordiska. Motsvarande ändringar bör därför enligt promemorian
göras i 1937 års lag.
I
promemorian framläggs förslag lill erforderliga ändringar i 1937 års lag och i
den nordiska arvskonvenlionen.
3.3.3
Förslag till ändring i 1937 års lag
Bestämmelser
om tillämplig lag för testamente och återkallelse av testamente finns i 1 kap.
4 § 1937 års lag. I promemorian föreslås att bestämmelserna i denna paragraf
anpassas till reglerna i Haagkonventionen.
I detta sammanhang
diskuteras bl. a. de i Haagkonventionen som sidoordnade anknytningsfakta
upptagna begreppen domicil och "résidence habituelle". I förslaget
till ändring i 1937 års lag används uttrycket '"hemvist", vilket
avser att läcka begreppet "résidence habituelle". Det har upprepade
gånger i samband med Haagkonferensens arbete förklarats att "résidence
habituelle" är ett faktiskt begrepp. Detta torde dock enligt promemorian
inte hindra all viss hänsyn tas också tUl testators avsikter när det gäller all
bedöma om vistelsen i ett land är stadigvarande (habituelle). "Résidence
habituelle" i 1955 års Haagkonvention om tillämplig lag beträffande
internationella köp av lösa saker och i 1958 års Haagkonvention om erkännande
och verkstäUighet av avgöranden om underhåll till barn motsvaras också av
"hemvist" i de svenska lagar (1964: 528 resp. 1965: 723) varigenom
konventionsregleringen införlivats med svensk rätt. Vid de nordiska
överläggningarna rörande Haagkonvenlionen om testamentes form har från svensk
sida uttalals önskan att använda uttrycket "hemvist" och för dansk
och norsk del har valls uttrycken "bopael" resp. "bopel".
Ullrycket
domicil i Haagkonventionen syftar på det legala domicUbegreppet i olika
rättssystem, bl. a. det engelska. Vid de nordiska överläggningarna har rått
enighet om att detta begrepp bör få direkt motsvarighet i de nordiska
texterna. Del skuUe dock vara missvisande att i den nordiska arvskonvenlionen
uppta hemvist och domicil som sidoordnade begrepp eftersom något från
hemvistet skUt domicU inte kan tänkas förekomma i de nordiska länderna. Också i
svensk lagtext skuUe det le sig främmande all ställa samman hemvist och
domicil. Härtill kommer att enligt konventionens huvudregel frågan om testator
hade domicil på viss ort skall bedömas enligt lagen på den orten. För att
Haagkonventionens krav skall tillgodoses föreslås därför alt det i 1937
2
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 175
Prop. 1973:175 18
års
lag las upp en särskUd bestämmelse av innebörd att, om teslator enligt lagen
på främmande ort hade domicU på den orten, detta domicU får åberopas i stället
för hemvist i fall som avses i paragrafen.
Konventionens bestämmelser
om återkallelse av testamentariska förordnanden kan enligt promemorian erbjuda
vissa tolkningssvårigheter. Om man antog att konventionen lägger hinder i vägen
för sådan formlös återkallelse som kan ske enligt bl. a. svensk rätt, skulle
Sverige knappast kunna ratificera konventionen. Emellertid kan enligt
promemorian inte antas att så skulle vara förhållandet. Däremot synes det vara
klart att åtminstone art. 2 första stycket avser endast återkallelser som sker
genom testamentariska förordnanden. Del är något oklart om andra stycket i
art. 2 har ell vidare tillämpningsområde än första stycket. Den meningen har
åtminstone framförts, att en formlös återkallelse skulle falla under konventionen,
om testamentet upprättats enligt en lag som tillåter sådan återkallelse, vilket
är fallet med t. ex. de danska, finska och svenska lagarna. Det är emellertid
också möjligt alt andra stycket anknyter lill bestämmelsen i första stycket.
Intet hindrar enligt promemorian, att det sålunda oreglerade området behandlas
enligt samma regler som gäller för de återkallelser som konventionen omfattar.
Detta är också innebörden av den i promemorian föreslagna ändringen i 1937 års
lag.
I promemorian behandlas
härefter bestämmelserna i Haagkonvenlionen och i 3 kap. I § 1937 års lag om
stater med flenättssystem. Både enligt konventionen och enligt svensk lag
skall, när den nationella lagen utgörs av ett rättssystem som inte är enhetiigt
för hela landet, tillämplig lag bestämmas enligt de regler som gäller härom
enligt lagen i vederbörande land. Däremot skUjer sig konventionen och den
svenska lagen ål när det gäUer bestämmandel av tillämplig lag då regler härom
saknas i landet i fråga. Den svenska regeln i 1937 års lag har motsvarighet i 7
kap. 1 § lagen (1904: 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap och förmynderskap. Om Sverige ratificerar Haagkonventionen
om testamente bör dess bestämmelser angående stater med flerrättssystem införlivas
med svensk rätt såvitt angår testamentes form. Konventionens bestämmelser, som
har motsvarighet i etl par andra Haagkonvenlioner, synes enligt promemorian
lämpa sig bättre som internationellrättslig huvudregel än gällande
bestämmelser i svensk rätt,. Familjerättskommittén har också i sina förslag tiU
ny lagstiftning om inlernationellrällsliga förhållanden rörande äktenskap resp.
dödsbo upptagit regler som nära ansluter till regeln i Haagkonventionen om
testamentes form. Med hänsyn härtill föreslås nu att 3 kap. 1 § 1937 års lag
ändras till överensstämmelse med Haagkonventionen inte bara i fråga om
testamentes form ulan för alla frågor som avses i lagen.
I promemorian påpekas
slutligen att ordre public-regeln i art. 7 i Haagkonventionen läcks av 1 kap.
12 § i 1937 års lag, där det före-
Prop.
1973:175 19
skrivs
att bestämmelse i utländsk lag som är uppenbart oförenlig med grunderna för
rättsordningen här i riket inte får vinna tUlämpning här.
3.3.4
Förslag till ändringar i den nordiska regleringen
I
promemorian redovisas de förslag till ändringar i nordiska arvskonvenlionen om
vilka enighet har nåtts vid de nordiska överläggningama.
Art.
8 i konventionen, som behandlar testamentes form, avser f. n. endast fall då
testator vid sin död vad medborgare i fördragsslutande stat och hade hemvist i
sådan stal. Denna begränsning föreslås alltjämt skola gälla, bl. a. därför att
följande artiklar i konventionen bygger på den. Konventionen reglerar f. n.
endast sådana faU då testamente har upprättats enligt lagen i fördragsslutande
stat. Att upprätthåUa denna begränsning synes enligt promemorian inte lämpligt.
Eftersom enligt Haagkonventionen samma regler skall gälla för situationer med
anknytning tiU stater utanför Norden som för intemordiska förhåUanden skulle
en sådan begränsning i den nordiska konventionen bli missvisande. Den
föreslagna lydelsen av art. 8 reglerar därför alla fall då testalor vid sin död
var medborgare i nordisk stat och hade hemvist i sådan stat.
De
föreslagna nya bestämmelserna i art. 8 ansluter lill Haagkonventionens regler
om tillämplig lag. I likhet med vad som förordas beträffande 1937 års lag
föreslås all samma regler skall gäUa också i fråga om sådan återkallelse av
testamente som inte sker i form av ett testamentariskt förordnande. Vidare
föreskrivs i förslaget att bestämmelserna om upprättande av testamente har
motsvarande tillämpning också i fråga om ändring av testamente. Från svensk
synpunkt är detta en självklarhet, varför motsvarande föreskrift saknas i
förslaget till ändring i 1937 års lag.
I
likhet med vad som föreslås beträffande 1937 års lag har i förslaget lagils upp
en bestämmelse av innebörd att, om teslator enligt lagen i inte
fördragsslutande stat hade domicil i den staten, delta domicil får åberopas i
stället för hemvist i fall som avses i artikeln. Av hänvisningen till vad som
sägs om hemvist följer enligt promemorian att även domicil utgör en anknytning
till viss ort, och alt det sålunda är lagen på denna ort som skall tillämpas,
om särskilda lagar gäller för olika områden av den främmande staten.
I
övrigt har det enligt promemorian inte ansetts behövligt att belasta den
nordiska konventionen med bestämmelser som saknar betydelse när det gäller
tillämpningen av nordisk lag men som kan behövas när den nordiska konventionen
medför tillämpning av lagen i utomnordisk stat. Därför föreslås i art. 8 en
bestämmelse all, om i övrigt enligt artikeln uppstår fråga om tillämpning av
lagen i inte fördragsslutande stat, de allmänna regler som gäller härom i varje
fördragsslutande stat skall tiUämpas. Bestämmelsen syftar enligt promemorian på
de regler om ordre public och om stater med flerrättssystem som skall gälla för
tUl-
Prop.
1973:175 20
lämpning
av Haagkonvenlionen utanför nordiska förhållanden. Dessa regler återfinns för
Sveriges vidkommande i 1937 års lag.
I
promemorian erinras om art. 12 första stycket i nordiska arvskonvenlionen.
Denna bestämmelse innebär bl. a. att fråga om bindande verkan av gåva för
dödsfalls skull skall bedömas enligt lagen i den av staterna där arvlåtaren
(givaren) hade hemvist när rättshandlingen företogs, om arvlåtaren vid sin död
var medborgare i fördragssiutande stat och hade hemvist i sådan stat. Enligt
svensk lag (17 kap. 3 § andra punkten ärvdabalken) är utfästelse om gåva, som
inte får göras gällande under givarens livstid, giltig bara såvitt följer av
vad som är föreskrivet i fråga om testamente. Uppkommer vid tillämpning av
nordiska arvskonventionen fråga om en handling, som betecknats som gåvobrev men
materiellt sett är ett testamente, är gUtig tUl formen, skall denna fråga
bedömas enligt reglema i art. 8. Däremot är dessa regler inte tUlämpliga på
arvsavtal.
I
departementspromemorian föreslås sålunda att 1937 års lag och den nordiska
arvskonvenlionen får i sak överensstämmande regler om till-lämplig lag i fråga
om formen för testamente och för återkallelse av testamente. Regleringen i den
nordiska konventionen föreslås bli införlivad med svensk rätt genom ändring i
lagen om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eUer norsk medborgare, som hade
hemvist här i riket, m. m. Eftersom den nordiska konventionens regler om
tillämplig lag i sak överensstämmer med dem som föreslås införda i 1937 års
lag, synes det enligt promemorian tillräckligt att göra en allmän hänvisning
till denna lag. En sådan allmän hänvisning föreslås intagen i 9 § lagen om
dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist
här i riket, m. m.
4
övriga ändringar i den nordiska arvskonventionen
I
departementspromemorian föreslås i övrigt vissa ändringar i nordiska
arvskonventionen som innebär en anpassning av huvudsakligen teknisk natur tiU
ny nordisk arvslagstiftning.
4.1
Art. 1, 2 och 7
Enligt
art. 2 första stycket har efterlevande make rätt att sitta i oskiftat bo med
bröstarvinge, om detta följer av lagen i den stal där den avlidne hade hemvist.
Hade den avlidne inte hemvist där sedan minst fem år kan dock bröstarvinge
med visst förbehåll yrka alt bodelning skall ske, om han har rätt till det
enligt lagen i den stat där den. avlidne var medborgare. Enligt artikelns andra
stycke gäller att när sådan bodelning skett efter svensk medborgare
efterlevande maken har den rätt att ta ut egendom till visst penningvärde som
är föreskriven i
Prop. 1973:175 21
svensk
lag. Bestämmelsen syftar på regeln i 13 kap. 12 § andra stycket
giftermålsbalken, vilken ger maken rätt alt i andra fall än då den avlidne
efterlämnar barn under sexton år som inte är också efterlevande makens bam
av giftorättsgodset, såvitt det räcker, ta ut egendom till så stort värde att
den jämte egendom som kan enskilt tillhöra maken motsvarar fyra gånger det vid
tiden för dödsfallet gällande basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om aUmän
försäkring. Svenska makar, som har tagit hemvist i annan nordisk stat, blir
enligt nordiska familjerättskonventionen underkastade hemvistiandets lag i
fråga om egendomsordning i äktenskapet. Om nämnda rätt att ta ut egendom till
visst belopp behandlades som en bodelningsregel, skulle den inte bli tUlämplig
när makarna hade hemvist i annat nordiskt land. Om enligt arvskonventionen
bodelning skulle äga rum på yrkande av bröstarvinge, när makama hade hemvist i
Danmark, Island eller Norge, skulle därför, om annat inte föreskrevs, den
svenska maken gå miste om såväl rätten att sitta i oskiflat bo på grund av
hemvistiandets lag som förmånen att ta ut egendom tUl visst värde enligt
svensk lag. Särregeln i art. 2 andra stycket i nordiska arvskonventionen har
tillkommit för att förebygga ett sådant resultat.
Även
i Danmark, Finland och Norge har numera införts bestämmelser som ger
efterlevande make en Uknande rätt som den svenska "basbeloppsregeln"
eller som fyller samma funktion.
Samtiiga
nu åsyftade bestämmelser avser att tiUgodose efterlevande makes skäliga behov
vid uppgörelse i anledning av den först avlidnes död. Om detta behov
tillgodoses inom ramen för egendomsordningen eller arvsrätten är en rent
teknisk fråga. I internordiska förhållanden är det nödvändigt att efterlevande
makens rätt enligt de åsyftade bestämmelserna samordnas särskilt med rätten
att sitta i oskiflat bo enligt dansk, isländsk och norsk lag. Detta kan enligt
promemorian bäst ske genom att den särskilda rätten alt ta ut egendom till
visst värde alltid behandlas som en arvsrältslig förmån, oavsett om den genom
sin placering i den intema lagstiftningen ter sig som en arvsrätlsUg regel
eller en bodelningsregel. Enligt nuvarande lydelse av art. 1 tredje stycket
nordiska arvskonventionen skaU bestämmelserna i första och andra styckena om
tUlämplig lag beträffande rätten tiU arv tiUämpas också på vissa specieUa
frågor, nämligen efterlevande makes rätt alt sitta i oskiftat bo när
bröstarvinge ej finns och sådan rätt till underhållsbidrag ur kvarlåtenskap
som enligt hemlandets lag tUlkommer arvinge utöver hans arvslott. Om efterlevande
makes rätt enligt "basbeloppsregeln" och motsvarande bestämmelser i
andra nordiska länder förs in under denna föreskrift, uppnås att förmånerna i
fråga blir att bedöma enligt samma lag som är tillämplig på rätten till arv
efter den avlidne, det s. k. arvsstatulet.
Den
begränsning som art. 1 tredje stycket innehåller i fråga om till-
Prop. 1973:175 22
lämpning
av arvsstatulet på rätten tiU underhållsbidrag ur kvarlåtenskapen, nämligen
att det skall vara fråga om sådan rätt enligt hemlandets lag, torde enligt
promemorian sammanhänga med alt vid tiden för nordiska arvskonventionens
tillkomst endast den svenska arvslagen hade bestämmelser om underhållsbidrag ur
kvarlåtenskap. Numera finns emellertid sådana bestämmelser också i den danska,
finska och norska arvslagstiftningen. Med hänsyn härtUl bör den nuvarande
begränsningen, att det skall vara fråga om rätt till underhållsbidrag enligt
hemlandets lag, utgå.
Mot
bakgrund av det nu anförda föreslås i promemorian alt det i art. I tredje
stycket föreskrivs att bestämmelserna i första och andra styckena om rätt till
arv skall tUlämpas också i fråga om efterlevande makes rätt att sitta i
oskiftat bo, när bröstarvinge inte finns, och på sådan rätt lill bidrag till
uppehälle och utbildning ur kvarlåtenskap som tUlkommer arvinge eller
efterlevande make. Detsamma skall gälla rätt för efterlevande make att ur boel
la ut egendom intill visst penningvärde.
Om
en bestämmelse som omfattar bl. a. regeln i 13 kap. 12 § andra stycket
giftermålsbalken sålunda tas upp i art. 1 tredje stycket, kan nuvarande
bestämmelse i art. 2 andra stycket utgå. Detta föranleder en redaktioneU
ändring i art. 7.
Medan
i art. 1 tredje stycket i förslaget upptas regler om rätt för efterlevande
make att ta ut egendom till visst penningvärde, innehåller art. 20 en regel om
efterlevande makes rätt att vid bodelning ta ut viss egendom, mot eller utan
vederlag. Denna rätt skall bedömas enligt den lag som är tUlämplig på
förfarandet vid boutredning, bodelning och arvskifte, dvs. lagen i den stat där
den avlidne vid sin död hade hemvist. Någon ändring av art. 20 har inte
ifrågasatts. I promemorian påpekas att den anförda regeln har större räckvidd
nu än när nordiska arvskonventionen kom lUl, eftersom bl. a. efterlevande makes
rätt liU makarnas bostad enligt den svenska lagen (1959: 157) med särskilda
bestämmelser om makars gemensamma bostad går in under regeln.
De
föreslagna konventionsändringarna föranleder ändring i 2 och 8 §§ lagen om
dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist
här i riket, m. m.
4.2
Art. 4 och 5
Art.
4 i konventionen innehåller specialbestämmelser med anledning av regler i dansk
rätt om s. k. tilsynsvaerge. Dessa regler har avskaffats genom den nya danska
arvslagen. Under de nordiska överläggningarna har från danskt håll anförts att
art. 4 på gmnd härav bör upphävas. Från övriga länders sida har man inte haft
något att erinra mot detta. Upphävs art. 4, bor också hänvisningen till denna
artikel i art. 5 utgå.
Förslaget
om ändring i konventionen i denna del föranleder upphä-
Prop.
1973:175 23
vande
av 6 § lagen om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som
hade hemvist här i riket, m. m.
4.3 Art.
11
Enligt
art. 11 i nordiska arvskonventionen i dess nuvarande lydelse skall, om
medborgare i fördragsslutande stat vid sin död hade hemvist i Finland eller
Sverige, där gällande lag vinna tillämpning i fråga om bevakning och klander av
testamente.
Vid arvskonventionens
tillkomst var det bara finsk och svensk rätt som hade bestämmelser om bevakning
och klander av testamente. Be-vakningsinstilutet var sålunda okänt i dansk,
isländsk och norsk rätt. I den nya norska arvslagen har emellertid upptagits en
bestämmelse (§ 70) av innehåll, att rätt enligt testamente kan göras gällande
bara om minst en av testamentstagarna har gjort anmälan tUl skifleretten inom
sex månader från det att han fick kännedom om testamentets innehåll och
lestators död. Anmälan krävs dock inte, om skifleretten eller minst en av dem,
som annars skulle få den del av arvet som förordnandet avser, på annat sätt har
fått kännedom om testamentet innan anmälningsfristen har löpt ut för alla
testamentstagarna. Invändning om att testamentariskt förordnande är ogiltigt
kan inte göras gällande av arvinge eUer testamentstagare, om inte minst en av
arvingarna eller testamentstagarna har gjort anmälan tUl skifleretten inom sex
månader från det att han fick kännedom om förordnandet och testators död samt
grunden för påstående all testamentet är ogiltigt. Rätten att göra invändning
mot förordnandet bevaras likväl i den mån sådan anmälan skett tUl envar av
teslamenlstagama.
Från norsk sida har man
vid de nordiska överläggningarna inte velat jämställa den nya ordningen i Norge
med bevakning och klander av testamente enligt finsk och svensk rätt. Man har
emellertid från norsk sida önskat, alt i art. 11 införs ett nytt andra stycke
av innehåll, alt bestämmelser i norsk lag om att rätt på grund av testamente
och invändningar mot gUtigheten av testamente skall göras gällande inom vissa
frister också skall tUlämpas i fråga om testamente efter medborgare i annan
fördragsslutande stat som vid sin död hade hemvist i Norge. Mot det norska
önskemålet har de andra nordiska ländernas representanter inte haft något att
erinra.
Den
föreslagna ändringen i art, 11 föranleder inte någon ändring i svensk lag,
4.4 Art.
28
Enligt
art, 28 första stycket i nordiska arvskonventionen i dess nuvarande lydelse
skall bestämmelsema om erkännande och verkställighet
Prop. 1973:175 24
av
dom eller förlikning i konventionen den 16 mars 1932 meUan Sverige, Danmark,
Finland, Island och Norge om erkännande och verkställighet av domar också
tillämpas på dom eller förlikning om rätt på grund av arv eller testamente, om
efterlevande makes rätt eller om ansvarighet för den dödes gäld, såframt den
döde var medborgare i fördragsslutande stat och hade hemvist i sådant stat,
EnUgt andra stycket skall vissa i konventionen den 16 mars 1932 meddelade
särskilda bestämmelser om dom mot utebliven svarande tillämpas bara när domen
rör efterlevande makes, arvinges eller testamentstagares ansvarighet för den
dödes gäld,
I
promemorian erinras om pågående överläggningar mellan företrädare för de
nordiska justitiedepartementen om att upphäva 1932 års nordiska domskonvention
och i stället la in bestämmelser om erkännande och verkställighet av nordiska
domar i särskilda sakligt sett ensarlade lagar i de olika länderna. Lagarna
avses skola stödja sig på en allmänt håUen konventionsbestämmelse om erkännande
och verkstäUighet av domar som meddelats i nordisk stat. Förslag till svensk
lagstiftning i ämnet har lagts fram av justitierådet Lars Welamson i en år 1970
avlämnad promemoria (Ds Ju 1970: 20) med förslag till lag om erkännande och
verkstäUighet av nordiska domar på privaträttens område. Förslaget har därefter
överarbetats inom justitiedepartementet i samråd med företrädare för övriga
nordiska länder.
Avsikten
har varit att i de särskilda domslagarna la in bestämmelser om erkännande och
verkställighet av dom eUer förlikning angående rätt på grund av arv eller
testamente, efterlevande makes rätt, boutredning eller skifte i anledning av
dödsfall eller ansvarighet för den dödes gäld, när den döde var medborgare i
Danmark, Finland, Island, Norge eller Sverige och hade hemvist i en av dessa
stater. Det är därför enligt promemorian tillräckligt att i den nordiska
arvskonventionen hänvisa till de särskilda lagarna om erkännande och
verkställighet av nordiska domar på privaträttens område.
1
promemorian föreslås därför att del i art. 28 las in en hänvisning till lagen i
den stat där erkännande eller verkställighet begärs.
Med
hänsyn till den utformning som bestämmelserna om dom mot utebliven svarande
föreslås få i lagen om erkännande och verkställighet av nordiska domar på
privaträttens område behövs enligt promemorian inte någon motsvarighet till de
föreskrifter i ämnet som nu upptas i art, 28 andra stycket i arvskonventionen.
Dessa bestämmelser föreslås därför utgå.
5
Remissyttrandena
Samtiiga
remissinstanser tillstyrker att Sverige ratificerar Haagkonventionen utan
förbehåU, Stockholms tingsrätt anför att den nu ak-
Prop. 1973:175 25
tuella
konventionen rör ett visserligen begränsat men praktiskt betydelsefullt område
och att den bör ratificeras av Sverige. Konventionens värde ökas av att den har
utformats som en uniform inlernalionell-privalrällslig lag, vilket medför en
önskvärd förenkling av del inlerna-tioneU-privalrättsliga systemet inom
ifrågavarande område. Kammarkollegiet framhåller bl. a. all del är högst
tUlfredsstäUande alt etl testamente bUr giltigt om det har upprättas enligt
någon av de lagar en testator rimligen kunnat räkna med som tillämpliga. Vidare
underlättas prövning från inlernationeU-privalrällslig synpunkt humvida ett
testamente har upprättats i laga form.
Svea
hovrätt förklarar sig instämma i promemorians förslag att Sverige nu
ratificerar Haagkonventionen utan att avvakta att stäUning las tiU
familjerättskommilléns förslag tiU ändringar i 1937 års lag i övrigt.
De erinringar som
framställs i remissyttrandena mot de föreslagna ändringarna i den nordiska
arvskonventionen samt 1935 och 1937 års lagar har huvudsakligen redaktionell
karaktär.
Svea hovrätt tar upp
Haagkonventionens uttryck "résidence habitueUe". Hovrätten finner
del inte nödvändigt alt i detta sammanhang gå in på tolkningsfrågor och erinrar
inte mot att i konventionstcxlen utan närmare förklaring ullrycket återges på
svenska med "hemvist". Uttrycket hemvist är emellertid inte entydigt
och hovrätten vUl fästa uppmärksamheten på de komplikationer som följer om man
skärper kraven på att hemvistet skall vara stadigvarande genom att lägga större
vikt vid vederbörandes avsikt att stanna kvar i landet viss tid. Hovrätten
hänvisar här tUl sitt remissyttrande över familjerätlskommilténs tidigare
nämnda betänkande (SOU 1969: 60). I detta yttrande framhöll hovrätten bl. a.
alt skilda hemvistbegrepp förekommer såväl i den interna svenska som i den
svenska internationell-privaträttsliga lagstiftningen. Hovrätten vände sig mot
ett uttalande av famUjerättskommittén (SOU 1969: 60 s. 155) alt begreppet
"résidence habituelle" inte på något avgörande sätt skiljer sig från
det nordiska internationell-privaträttsliga hemvistbegreppet. Hovrätten ansåg
sig ha stöd för uppfattningen alt med termen "résidence habituelle"
förstås ett faktiskt, mera begränsat hemvistbegrepp.
De
nya lagvalsregler som föreslås beträffande länder med flerrättssystem anses av
Svea hovrätt kunna godtas. Hovrätten ifrågasätter emellertid om inte också
bestämmelserna i 7 kap. 1 § 1904 års lag redan nu bör ändras på motsvarande
sätt.
Svea
hovrätt berör också frågan om innebörden av art. 2 första stycket i
Haagkonventionen. Hovrätten ställer sig tveksam till den tolkning som ges i
promemorian att bestämmelsen endast avser ålerkaUelser som sker genom
testamentariska förordnanden, varigenom "formlös återkallelse"
skulle ha lämnats utanför konventionsregleringen. Tolkningsfrå-
Prop. 1973:175 26
gan
är emellertid av mindre betydelse i detta sammanhang, eftersom den föreslagna
ändringen i 1937 års lag är förenlig med konventionen vilkendera tolkningen som
än är den riktiga.
6
Föredraganden
6.1
Allmänna synpunkter
InlernationeU-arvsrättsliga
frågor som rör förhållandet tUl andra stater än våra nordiska grannländer
regleras i lagen (1937: 81) om internationella rättsförhållanden rörande
dödsbo. Lagen grundar sig inte på någon internationell konvention. Dess
bestämmelser om arv och testamente bygger på nationalitetsprincipen. I fråga
om testamentes form tUl-lämpas den regeln att en rättshandlings form får
bedömas enligt lagen på den ort där rättshandlingen förelogs, "locus regit
actum", vid sidan av lestators personalstatut, dvs, lagen i det land där
han var medborgare vid den tidpunkt då testamentet upprättades,
I fråga om förhållandet
till de nordiska grannländerna gäller särskilda regler enligt 1934 års
konvention meUan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om arv,
testamente och boutredning. Bestämmelserna i konventionen har för Sveriges del
upptagits i tre olika lagar, nämligen lagen (1935: 44) om dödsbo efter dansk,
finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m. m.,
lagen (1935:45) om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland,
Island eller Norge, samt lagen (1935: 46) om tillsyn i vissa fall å oskiftat
dödsbo efter medborgare i Danmark, Finland, Island eUer Norge. Konventionen
grundar sig i fråga om rätlen till arv på en kompromiss mellan
nationalitetsprincipen och domicilprincipen, därvid avgörande vikt läggs vid
domicUets varaktighet och gränsen för tillämpning av nationalitetsprincipen
dras vid ett femårigt domicil, I andra hänseenden än i fråga om arvsrätten
gäller huvudsakligen domicilprincipen, I fråga om testamentes form tillämpas
såväl domicilprincipen som nationalitetsprincipen och regeln "locus regit
actum". Testamente efter den som vid sin död var medborgare i
fördragsslutande stat och hade hemvist i sådan stat skall sålunda i avseende på
formen anses giltigt om vid dess tillkomst förfarits enligt lagen i fördragsslutande
stat där testamentet upprättades eller där testator vid tiden för upprättande
hade hemvist eller var medborgare, Återkallelse av testamente är däremot
gällande endast om därvid förfarits enligt lagen i den stat där testator vid
återkal-lelsen hade hemvist eller var medborgare.
De
arvsrättsliga reglerna varierar i hög grad från land tUl land. De
formföreskrifter för testamente som upptas i skilda lagar uppvisar också ett
stort antal variationer. Även lagvalsreglema växlar i de olika staternas internalionell-privaträttsliga
lagstiftning. Medan många stater
Prop. 1973:175 27
respekterar
formreglerna på den ort där testamente upprättats, hänvisar andra till
arvsstatulet och åter andra till lagen i den stat där testator var medborgare
eUer hade hemvist eller där hans egendom finns. De flesta rättssystem förutser
möjlighet att tiUämpa flera av de angivna lagarna. Nu angivna förhållanden
leder till en påtaglig osäkerhet humvida ett testamente kommer alt anses som
giltigt tUl formen när anknytning finns till flera rättssystem.
Haagkonferensen
för internationell privaträtt har år 1961 antagit en konvention om
lagkonflikter i fråga om formen för testamentariska förordnanden, avsedd att ge
största möjliga valfrihet i fråga om tillämplig lag. Med konventionens
bestämmelser nås också större rättsUg enhet så att frågan om testamentes
giltighet med avseende på formen bedöms enligt samma lag eUer lagar oavsett i
vilken fördragssiutande stat frågan blir aktueU. Enligt konventionen skall
testamente anses giltigt till formen, om testamentet i det hänseendet
uppfyller vad som föreskrivs i lagen på den ort där testamentet upprättades
eller teslator vid upprättandet eller vid sin död hade hemvist eller lagen i
stat där testator vid upprättandet eller vid sin död var medborgare eller, i
fråga om fast egendom, där egendomen är belägen. Konventionen har ratificerats
av ett flertal stater, däribland Frankrike, Schweiz, Storbritannien, Förbundsrepubliken
Tyskland och Norge. Den har undertecknats men ännu inte ratificerats av bl. a.
Danmark, Finland och Sverige,
Anslutning
tiU Haagkonventionen från nordiskt håll medför behov av vissa ändringar i den
nordiska arvskonvenlionen. Överläggningar har därför ägt mm i denna fråga
mellan företrädare för de nordiska länderna. Härvid har man från dansk, finsk,
norsk och svensk sida enats om att förorda ratifikation av Haagkonventionen.
Norge har, som nämnts, sedermera ratificerat denna, I Island är man i vart fall
beredd att medverka lill de ändringar i nordiska arvskonventionen som bör
genomföras i anslutning till ratifikation av Haagkonventionen, och vid överläggningarna
har förslag till sådana ändringar upprättats, I detta sammanhang har också
tagits upp vissa frågor om ändringar i nordiska arvskonventionen som föranleds
av dels nytillkommen arvslagstiftning i de olika ländema dels pågående arbete
på en samnordisk lagstiftning om erkännande och verkställighet av nordiska
domar på privaträttens område,
I
en inom justitiedepartementet upprättad promemoria (Ds Ju 1971: 21) har
föreslagits att Sverige skaU ratificera Haagkonventionen, Förslaget har vid
remiss vunnit aUmän anslutning från de hörda instanserna.
För
egen del anser jag att Haagkonventionen innefattar en lämplig reglering av
frågan om tUlämplig lag rörande testamentes form. Den leder i praktiken tUl att
ett testamente kan godtas från formell synpunkt så snart det uppfyller de
legala formkraven i någon stat tUl vilken det
Prop. 1973:175 28
föreligger
rimlig anknytning. Risken för att ett testamente med internationell anknytning
skall underkännas på formella grunder blir därför mycket ringa. Även om det
praktiska behovet av en konventionsreglering är begränsat har det
otvivelaktigt sitt värde att frågan får en enhetlig lösning i olika länder. Av
nu anförda skäl tUlstyrker jag att Sverige ratificerar Haagkonventionen. Något
skäl att dröja med ratifikationen i avvaktan på den översyn av de arvsrältsliga
reglerna som ingår i familjelagssakkunnigas uppdrag föreligger inte. Sverige
har vidare inte anledning att utnyttja någon av de möjligheter till reservation
som konventionen erbjuder.
De
fördragsslutande staterna förpliktar sig genom Haagkonvenlionen att generellt
tillämpa konventionens regler om tillämplig lag i fråga om formen för
testamentariska förordnanden. Fördragsslutande stat får inte uppställa
strängare krav för giltighet än konventionen medger. Varken 1937 års lag eller
nordiska arvskonventionen ger samma frihet vid valet av tUlämplig lag som
Haagkonventionen. De behöver därför ändras,
I
den inom justitiedepartemenlet upprättade promemorian har lagts fram förslag
tUl ändringar i 1937 års lag och i nordiska arvskonventionen som kan sägas
innebära en transformering av Haagkonvenlionens bestämmelser med det tiUägget
att de skall tUlämpas även i fråga om formlös återkallelse av testamente. Mot
förslaget i denna del har inte framförts några erinringar i sak under
remissbehandlingen. Även jag anser den föreslagna regleringen lämplig. Jag har
inte heller något i sak all erinra mot de förslag lill ändringar i den nordiska
regleringen i övrigt som har framlagts i promemorian,
6.2
Upprättade förslag
Efter
remissbehandlingen av departementspromemorian har ytterligare nordiska
överläggningar ägt rum. Härvid har utarbetats slutligt förslag lill
överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om ändring
av den nordiska konventionen den 19 november 1934 om arv, testamente och
boutredning. Förslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende
som bilaga 2.
Vidare
har inom justiliedeparteinentet upprättats förslag till
1.
lag om ändring i lagen (1937:
81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo,
2.
lag om ändring i lagen (1935:
44) om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade
hemvist här i riket, m. m.
Rörande
den närmare innebörden av de upprättade förslagen vUl jag ytterligare anföra
följande.
Prop. 1973:175 29
6.3
Specialmotivering
6.3.1
Nordiska arvskonventionen
Art,
1
I
Danmark, Finland och Norge har numera införts bestämmelser som motsvarar den
svenska regeln i 13 kap, 12 § andra stycket giftermålsbalken om rätt för
efterlevande make alt få ut egendom till visst värde ur boet eller som fyller
samma funktion. Efterlevande makes rätt bör i nämnda hänseende samordnas med
rätten att sitta i oskiftat bo enligt dansk, isländsk eller norsk lag. Detta
kan, såsom föreslagils, bäst ske genom alt den särskilda rätten att ta ut
egendom till visst värde behandlas som en arvsrältslig förmån. Enligt
nuvarande lydelse av art, 1 tredje stycket skall bestämmelserna i första och
andra styckena om tUlämplig lag beträffande rätten tUl arv tiUämpas också på
bl. a. frågan om efterlevande makes rätt all sitta i oskiftal bo när
bröstarvinge ej finns. Om efterlevande makes rätt enligt 13 kap. 12 § andra
stycket giftermålsbalken och motsvarande bestämmelser i andra nordiska länder
förs in under denna föreskrift, uppnås att förmånerna i fråga blir att bedöma
enligt samma lag som är tUlämplig på rätten till arv efter den avlidne. Mot
förslaget har inte framställts någon erinran och artikeln har ändrats i
enlighet härmed.
Följande i promemorian
nämnda två exempel kan belysa den föreslagna regelns innebörd. Svenska makar
har sedan mindre än fem år hemvist i Danmark och bröstarvinge yrkar i anledning
av ena makens död att bodelning skall äga rum. Svensk lag blir då tillämplig på
rätten till arv efter den avlidne. Trots att enligt nordiska
familjerättskonventio-nen makarnas egendomsordning bestäms enligt dansk lag,
får efterlevande make den rätt att ta ut egendom till etl värde motsvarande
fyra basbelopp som tUlkommer honom enligt 13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken.
Samtidigt tillämpas i förekommande fall reglema om underhållsbidrag ur
kvarlåtenskapen i 8 kap. ärvdabalken. Om under motsvarande förutsättningar
fråga är om två finska medborgare, som hade hemvist i Sverige, och bröstarvinge
yrkar att finsk lag skall tillämpas beträffande rätten till arv, får
efterlevande make den rätt till bidrag ur kvarlåtenskapen som följer av 8 kap,
2 § finska ärvdabalken. Självfallet skall efterlevande make inte därutöver få
rätt till förmån enligt 13 kap. 12 § andra stycket svenska giftermålsbalken.
Bodelningen får sålunda ske med bortseende från denna bestämmelse, vUket direkt
framgår av den föreslagna konvenlionstexten.
Art.
1 tredje stycket innehåller i sin nuvarande lydelse den begränsningen i fråga
om tillämpning av arvsstatulet på rätlen till underhållsbidrag ur
kvarlåtenskap, att det skall vara fråga om sådan rätt enligt hemlandets lag.
Eftersom bestämmelser om underhållsbidrag ur kvarlåtenskap numera finns inte
bara i svensk utan också i dansk, finsk och
Prop. 1973:175 30
norsk
lagstiftning är begränsningen vUseledande. Den föreslås därför utgå. Lltlrycket
"underhållsbidrag" har i samband härmed bytts ut mot "bidrag
till uppehäUe och utbildning", vilket bättre täcker ifrågavarande danska
och finska institut.
I
nuvarande lydelse av art. 1 tredje stycket talas om efterlevande makes
"lagstadgade" rätt att sitta i oskiftal bo. Hänvisningen till första
stycket avser alt arvsstatutet skall tillämpas. Härav framgår att tredje
stycket endast avser rättigheter som följer av arvslagsliftningen, varför det
är överflödigt att särskilt ange alt fråga är om "lagstadgade" rättigheter.
Även
bestämmelserna i art. 1 andra stycket om den lid, inom vUken yrkande skall
framställas om tillämpning av hemlandets lag, blir tilllämpliga i fråga om de
rättigheter som behandlas i tredje stycket. Om efterlevande make har övertagit
boel oskiflat men bodelning senare skall äga rum, bör maken vid arvsskifte
efter bodelningen kunna yrka tUl-lämpning av svensk lag, när förutsättningarna
därför förelegat vid dödsfallet, med den verkan alt bl. a. regeln i 13 kap. 12
§ andra stycket giftermålsbalken skall tUlämpas.
Art.2
Det
nuvarande andra stycket föreslås utgå, eftersom det ersätts av reglerna i art.
1 tredje stycket.
Art,
4 och 5
Art,
4 och hänvisningen därtill i art. 5 föreslås utgå, eftersom det där berörda
danska institutet tUlsynsvasrge numera har avskaffats.
Art.
7
Den
föreslagna ändringen är av redaktionell art och föranleds av ändringarna i art.
1 och 2.
Art.
8
Denna
artikel upptar regler om testamentes form och har i sin föreslagna nya lydelse
anpassats tUl Haagkonventionen,
Haagkonventionen
innebär att samma regler skall gälla för situationer med anknytning till stater
utanför Norden som för internordiska förhållanden. Den begränsning som nu
finns i art, 8 och som innebär att nordiska arvskonventionen reglerar endast
sådana fall då testamente upprättats enligt lagen i fördragsslutande stat har
därför slopats. Förslaget innebär sålunda att konventionen skall reglera alla
fall då testator vid sin död var medborgare i nordisk stat och hade hemvist i
sådan stat.
Artikelns
första stycke innehåller de grundläggande bestämmelsema om tUlämplig lag
beträffande formen för testamente. Testamente skall anses giltigt lill formen
om testamentet i det hänseendet uppfyller vad
Prop.
1973:175 31
som
föreskrivs i lagen på den ort där det upprättades eUer där lestalor hade
hemvist vid upprättandet eller vid sin död eller i lagen i stat där teslator
var medborgare vid upprättandet eller vid sin död eller, såvitt angår fast
egendom, i lagen på den ort där egendomen finns,
I
den nordiska konventionen används ordet "testamente" i stället för
Haagkonventionens "testamentariskt förordnande". Detta innebär inte
någon saklig begränsning,
I
Haagkonvenlionen anges att testamente skall anses giltigt om testamentet i
fråga om formen uppfyller vad som föreskrivs i den intema lagen i viss stat.
Denna begränsning har tillkommit för att utesluta renvoi, dvs, alt man
tillämpar annan lag till vilken den i och för sig tilllämpliga lagens
internationell-privaträllsliga regler hänvisar. Det följer emeUertid av
allmänna grundsatser i svensk internationell privaträtt (se NJA 1939 s, 96), att
renvoi som regel inte tillämpas om det inte är uttryckligen föreskrivet.
Detsamma torde gälla i övriga nordiska länder.
I
enlighet med vad som anförs i promemorian används i den nordiska konventionen
uttrycket hemvist, resp, bopael och bopel, som motsvarighet tUl
Haagkonventionen "résidence habitueUe". I art. 8 tredje stycket
föreslås emellertid en särskild föreskrift för del fall att testator enligt
lagen i icke fördragsslutande stat hade domicil i den staten. Svea hovrätt har
i sitt remissyttrande berört innebörden av begreppen "hemvist" och
"résidence habituelle". Sistnämnda begrepp förekommer också i 1968
års Haagkonvention om erkännande av äktenskapsskillnader och hemskillnader. Jag
har nyligen i proposition med förslag till ändringar i 1904 års lag m.m, (1973:
158 s, 127) behandlat den av hovrätten berörda frågan. Som jag där har anfört
har jag ansett det försvarligt att vid överföring av reglerna i 1968 års
konvention till svensk lagtext återge uttrycket résidence habituelle med
hemvist. Motsvarande uttryck i testa-mentskonvenlionen bör återges på samma
sätt. Några tolkningsproblem torde knappast behöva befaras.
Artikelns
andra stycke behandlar ändring och återkallelse av testamente och föreskriver
att reglema i första stycket äger motsvarande till-lämpning i sådant hänseende,
Återkallelse skall också anses giltig till formen om återkaUelsen i fråga om
formen uppfyller vad som föreskrivs i lag enligt vilken det återkallade
testamentet på grund av vad som sägs i första stycket var gUtigt till formen.
Reglerna
i andra stycket är tillämpliga även på sådan återkallelse som sker på annat
sätt än genom ett testamentariskt förordnande. Detta innebär enligt promemorian
en utvidgning i förhållande till Haagkonvenlionen. Svea hovrätt är tveksam
beträffande den tolkning av Haagkonventionen som ligger till gmnd för detta
uttalande i promemorian. Själv finner jag ingen anledning att gå in på detta
spörsmål, eftersom den föreslagna nordiska regleringen i vilket fall som helst
är förenlig med Haagkonventionen.
Prop.
1973:175 32
För
att inte nordiska arvskonvenlionen skall belastas med bestämmelser som saknar
betydelse när del gäUer tillämpningen av nordisk lag men som kan behövas när
konventionen medför tUlämpning av lagen i utomnordisk stat har i art. 8 fjärde
stycket lagits upp en bestämmelse av innebörd att, om i övrigt enligt första,
andra eller tredje stycket uppstår fråga om tiUämpning av lagen i icke
fördragsslutande stat, de aUmänna regler som gäller härom i varje
fördragsslutande stat skall till-lämpas. För svensk del återfinns dessa regler
i 1937 års lag.
Art.
11
Ändringen föranleds av att
det i den nya norska arvslagen har upptagits en bestämmelse av innehåll att
rätt enligt testamente kan göras gällande bara om anmälan har skett till
skifteretten inom viss tid eller skifteretten eller minst en av
testamentstagarna på annat sätt har fått kännedom om testamentet inom
anmälningstiden (§ 70). Från norsk sida har man inte velat jämställa den nya
ordningen med de regler om testa-mentsbevakning som finns i finsk och svensk
rätt. Med hänsyn härtUl har i stället i denna artikel införts ett nytt andra
stycke av innehåll, att de åsyftade norska bestämmelserna skall tillämpas också
i fråga om testamente efter medborgare i annan fördragsslutande stat, om han vid
sin död hade hemvist i Norge.
Art,
28
Enligt art. 28 i nordiska
arvskonventionen i dess nuvarande lydelse skall den nordiska konventionen 1932
om erkännande och verkställighet av domar under vissa förutsättningar
tilllämpas på dom eller förlikning om rätt på gmnd av arv eller testamente, om
efterlevande makes rätt eller om ansvarighet för den dödes gäld. Som jag
tidigare har nämnt har överläggningar tagits upp om att ersätta 1932 års konvention
med nya regler. Olika lösningar har övervägts. En av dem har varit att ersätta
konventionen med särskUda sakligt sett ensartade lagar i de olika länderna. Del
har också diskuterats alt ersätta 1932 års konvention om bl, a, erkännande och
verkställighet av privaträttsliga domar som har upprättats inom den europeiska
gemensamma marknaden. Det är f. n, inte möjligt att ta ställning till vilken
lösning som bör väljas. Emellertid finns anledning räkna med att 1932 års
konvention kommer att upphävas inom en nära framtid. Det har därför ansetts
lämpligt att i detta sammanhang låta hänvisningen i art, 28 nordiska
arvskonventionen till 1932 års konvention utgå, I art. 28 föreskrivs i stället
att i fråga om erkännande och verkställighet av dom eller förlikning om rätt
på gmnd av arv eller testamente, efterlevande makes rätt, boutredning eller
skifte i anledning av dödsfall eller ansvarighet för den dödes gäld
bestämmelser i lagen i den stat där erkännande och verkställighet begärs skall
gälla.
Prop.
1973:175 33
Vid de nordiska överläggningarna om 1932 års konvention har
man enats om att de nya reglerna om erkännande och verkställighet av domar
under alla förhållanden bör föranleda att art. 28 andra stycket
arvskonvenlionen upphävs. Denna bestämmelse föreslås därför utgå.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
De föreslagna ikraftträdandebestämmelserna är utformade så
att konventionsändringarna skall kunna träda i kraft den 1 januari 1974.
Ändringen i art. 28 sammanhänger med den nya lagstiftning
om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område som skall
ersätta 1932 års domskonvention. Denna lagstiftning kan inte genomföras liU
den 1 januari 1974, I en särskild övergångsbestämmelse föreskrivs därför att
den nya lydelsen av artikel 28 träder i kraft först när 1932 års konvention har
upphävts och ersatts av nya regler i ämnet.
Ändringarna i nordiska arvskonventionen, frånsett art. 28
bör tiUämpas, om arvlåtaren avlider efter det att ändringen har trätt i kraft,
I fråga om dom som har meddelats eller förlikning som har ingåtts innan den nya
lydelsen av art, 28 träder i kraft bör äldre bestämmelser gälla.
Övergångsreglerna föreslås bli utformade i överensstämmelse med vad som nu
anförts.
Enligt önskemål från dansk sida har bland
slutbestämmelserna upptagits särskilda regler om konventionens tillämpning på
Grönland och Färöarna i likhet med vad som skedde när den nordiska
äktenskaps-konventionen ändrades år 1969 (prop, 1969: 145),
6.3.2 1937 års lag
De föreslagna reglerna om tillämplig lag beträffande
testamentes form i 1 kap. 4 § överensstämmer med Haagkonventionen och med art,
8 förstatredje styckena nordiska arvskonvenlionen. Som'har påpekats i
promemorian är det inte behövligt att i den svenska lagtexten ange att reglerna
om upprättande av testamente har motsvarande tillämpning inte bara i fråga om
återkallelse av testamente utan också i fråga om ändring av testamente.
Haagkonventionen innehåller särskUda föreskrifter om att
konventionen skall tillämpas även med avseende på formen för testamentariska
förordnanden som gjorts av två eller flera personer samt om alt bestämmelser i
vissa närmare angivna ämnen skall anses vara att hänföra till testamentes form.
Enligt svensk uppfattning följer delta av vanliga lolk-ningsprinciper. Några
föreskrifter i dessa hänseenden har därför inte tagils upp i 1937 års lag,
Lagvalsreglema för länder med flerrältssyslem i 3 kap. 1 §
föreslås anpassade till Haagkonventionen, Den föreslagna lydelsen gäUer för aUa
frågor som avses i lagen, inte bara sådana som rör testamentes form,
3 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 175
Prop. 1973:175 34
En
motsvarande ändring har nyUgen föreslagits i 7 kap, 1 § lagen (1904: 26) om
vissa intemationeUa rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap
(prop. 1973: 158).
Lagändringen
föreslås träda i kraft den dag Kungl. Maj:t bestämmer. Ikraftträdandet bör ske
senast då Haagkonventionen eller ändringama i nordiska arvskonventionen träder
i kraft för svensk del. Om arvlåtaren har avlidit före de nya reglernas
ikraftträdande skall äldre bestämmelser alltjämt gälla.
6.3.3
Lagen om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade
hemvist här i riket, m. m.
De
föreslagna ändringama i 2 och 8 §§ föranleds av ändringarna i art, 1 och 2
nordiska arvskonventionen. Upphävandet av art. 4 i konventionen föranleder
upphävande av lagens 6 §.
Lagens
9 § motsvarar art. 8 i nordiska arvskonventionen. Reglerna i förstatredje
styckena i denna artikel överensstämmer i sak med den föreslagna lydelsen av 1
kap. 4 § 1937 års lag. I artikelns fjärde stycke hänvisas i övrigt till de
allmänna regler som gäller i den stat vars lag skall tillämpas. För svensk del
finns dessa regler i 1937 års lag. Med hänsyn härtill har i enlighet med
promemorians förslag reglerna i art. 8 nordiska arvskonvenlionen överförts till
svensk lag genom en föreskrift av innehåU att bestämmelserna i 1937 års lag
skall ha motsvarande tillämpning i fråga om formen för testamente och
återkallelse av testamente efter den som vid sin död var medborgare i
fördragsslutande stat och hade hemvist i sådan stat. De bestämmelser i 1937 års
lag som kommer i fråga är, förutom de allmänna reglerna om formen för testamente
och återkallelse av testamente i 1 kap. 4 §, dels reglerna om ordre public i 1
kap. 12 § och dels reglerna om stater med flerrättssystem i 3 kap. 1 §.
Ändringen
i art. 28 nordiska arvskonventionen kräver en ändring i 10 § lagen (1935: 45)
om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller
Norge. Denna lagändring bör emellertid inte ske förrän i anslutning till att
konventionsändringen träder i kraft.
7.
Hemställan
Jag
hemställer att Kungl. Maj:t
dels
beslutar att den upprättade överenskommelsen om ändring i 1934 års nordiska
arvskonvention skaU undertecknas med förbehåU för ratifikation,
dels
föreslår riksdagen alt
1.
godkänna överenskommelsen om ändring i den nordiska konven-
Prop. 1973:175 35
tionen,
2.
godkänna Haagkonventionen samt
3.
antaga förslagen till
a)
lag om ändring i lagen
(1937: 81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo,
b)
lag om ändring i lagen (1935:
44) om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eUer norsk medborgare, som hade
hemvist här i riket, m. m.
Med
bifall tUl vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt beslutar Hans Maj:t Konungen att överenskommelsen om
ändring i den nordiska konventionen skall undertecknas med förbehåll för
ratifikation samt att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till delta protokoll utvisar.
Ur
protokollet: Britta Gyllensten
opaginerad Kontrollera mot PDF
Convention
sur les conflits de lois en matiére de forme des dispositions testamentaires
Les
Etats signataires de la présente Convention,
Désiranl
établir des régles communes de solution des conflits de lois en matiére de
forme des dispositions testamentaires.
Ont
résolu de condure une Convention å cet effet et sont convenus des dispositions
suivantes :
Artide
premier
Une
disposition lestamentaire est valable quant å la forme si celle-ci répond ä la
loi inlerne :
Convention
on the conflicts of laws relating to the form of testamentary dispositions
The
States signatory to the present Convention,
Desiring
to estabUsh common provisions on the conflicts of laws relating to the form of
testamentary dispositions,
Have
resolved to condude a Convention to this effect and have agreed upon the
following provisions:
Artide
1
A
testamentary disposition shall be valid as regards form if ils form complies
with the internal law:
opaginerad Kontrollera mot PDF
fl)
du Ueu oö le testateur a disposé, ou
b)
d'une nationaUlé possédée par
le testateur, soit au moment oii il a disposé, soit au moment de son décés, ou
c)
d'un Ueu dans lequel le
testateur avait son domieile, soil au moment oii U a disposé, soit au moment
de son déces, ou
d) du
lieu dans lequel le testateur avait
sa résidence habitueUe, soit au moment oij
il a disposé, soit au moment de son décés, ou
e) pour
les immeubles, du lieu de leur
situation.
Aux
fins de la présente Convention. si la loi nationale consiste en un systéme non
unifié, la loi applicable est déterminée par les régles en vigueur dans ce
systéme et, a défaut de telles régles, par le lien le plus effectif qu'avait le
testateur avec Tune des législations composant ce systéme..
La
question de savoir si le testateur avait un domieile dans un lieu déterminé est
régie par la loi de ce méme Ueu.
a)
of the place where the testator
made it, or
b) of a nationaUty possessed by the testalor, either
at the time when he made the disposition, or at the time of his death, or
c)
of a place in which the
testalor had his domicUe either at the lime when he made the disposition, or at
the time of his death, or
d) of
the place in which the testator had
his habitual résidence either at the time
when he made the disposition, or at the
time of his death, or
e) so far as immovables
are concerned, of
the place where they are situated.
For
the purposes of the present Convention, if a national law consists of a
non-unified system, the law to be applied shall be determined by the rules in
force in that system and, failing any such rules, by the most real connexion
which the testator had with any one of the various laws within that system,
The
determination of whether or not the testalor had his domicUe in a particular
place shall be governed by the law of that place.
Prop.
1973:175 37
Bilaga
1
Konvention
om lagkonflikter i fråga om formen för testamentariska förordnanden
Denna
konventions signatärmakter, som önskar åstadkomma gemensamma bestämmelser
för lösande av lagkonflikler i fråga om formen för testamentariska förordnanden,
har
beslutat att ingå en konvention för detta ändamål och har överenskommit om
följande bestämmelser.
Artikel
I
Testamentariskt
förordnande skall anses giltigt lill formen, om det i fråga om formen uppfyller
vad som föreskrives i den interna lagen:
a)
på den ort där testalor
upprättade förordnandet; eller
b)
i en stat där testator var
medborgare antingen vid upprättandet eller vid sin död; eller
c)
på en ort där testator hade
domicil an-lingen vid upprättandet eller vid sin död; eller
d) på
den ort där leslator hade hemvist
(résidence habituelle) antingen vid upprät
tandel eller vid sin död; eller
e) i
fråga om fast egendom på den ort
där egendomen finns.
Om
den nationella lagen utgörs av ett rättssystem, som ej är enhetligt, bestäms
tillämplig lag såvitt angår denna konvention enligt de regler som gäller enligt
detta rättssystem eller, i brist på sådana regler, på gmndval av den närmaste
anknytning som testator hade till någon av de i systemet ingående
rättsordningama.
Frågan
huruvida testalor hade domicil på viss ort avgörs enligt lagen på den orten.
4
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 175
Artide
2
L'article premier s'applique aux dispositions
testamentaires révoquant une disposition lestamentaire antérieure.
La
révocation est également valable quant å la forme si elle répond ä Tune des
lois aux termes de laquelle, conformément å Tar-ticle premier, la disposition
lestamentaire révoquée était valable.
Article
2
Article 1 shall apply to testamentary dispositions
revoking an earlier testamentary disposition.
The
révocation shall also be valid as regards form if it complies with any one of
the laws according to the terms of which, under Article 1, the testamentary
disposition that has been revoked was valid.
Article 3
La présente Convention ne porte pas alteinte aux régles
acluelles ou futures des Etats contractants reconnaissant des
dispo-"sitions testamentaires faites en la forme d'une loi non prévue aux
artides précédents.
Artide
3
The present Convention shall not affect any existing or
future rules of law in contracting States which recognize testamentary
dispositions made in compliance with the formål requirements of a law other
than a law referred lo in the preceding Artides,
Article
4
La présente Convention s'applique également aux formes
des dispositions testamentaires faites dans un méme acte par deux ou plusieurs
personnes.
Article
4
The present Convention shall also apply to the form of
testamentary dispositions made by two or more persons in one document.
Article
5
Aux fins de la présente Convention, les prescriptions
limitant les formes de dispositions testamentaires admises et se rat-lachant å
Tage, ä la nationalité ou ä d'autres qualilés personnelles du testateur, sonl
con-sidérées comme appartenant au domaine de la forme. Il en est de méme des
qualilés que doivent posséder les témoins requis pour la validité d'une
disposition lestamentaire,
Article 6
L'application des régles de conflits établies par la
présente Convention est indépen-dante de toute condition de réciprocité. La
Convention s'applique méme si la nationalité des intéressés ou la loi
applicable en vertu des artides précédents ne sont pas celles d'un Etat
contractant.
Article 7
L'application d'une des lois dédarées compétentes
par la présente Convention ne
Article
5
For the purposes of the present Convention, any provision
of law which limils the permitted forms of testamentary dispositions by
reference lo the age, nationaUty or other personal conditions of the testalor,
shall be deemed lo pertain lo matters of form, The same rule shall apply to the
qualifications that must be possessed by witnesses required for the validity of
a testamentary disposition,
Article 6
The application of the mles of conflicts laid down in the
present Convention shall be independent of any requirement of reciprocity. The
Convention shall be applied even if the nationaUty of the persons in-volved or
the law to be applied by virtue of the foregoing Artides is not that of a contracting
State.
Artide 7
The application of any of the laws dedared applicable by
the present Convention
Prop.
1973:175 39
Artikel 2
Artikel 1 är tillämplig på testamentariskt förordnande,
varigenom etl fömt upprättat förordnande återkallas,
Återkallelse skall även anses gUlig till formen, om den i
fråga om formen uppfyller vad som föreskrives i någon av de lagar enligt vilka
det återkallade förordnandet på grund av vad som sägs i artikel 1 var giltigt.
Artikel 3
Denna konvention inkräktar icke på nu gäUande eller
blivande bestämmelser i de fördragsslutande statema, enligt vilka testamentariska
förordnanden anses giltiga även om de upprättals enligt formföreskrift i annan
lag än som anges i föregående artiklar.
Artikel 4
Denna konvention äger även tUlämpning på formen för
testamentariska förordnanden som gjorts av två eller flera personer i samma handling.
Artikel 5
Såvitt angår denna konvention anses bestämmelser, som med
hänsyn tiU testators ålder eller nationalitet eller andra personliga
förhållanden hos honom begränsar eljest tillåtna former för testamentariska
förordnanden, vara alt hänföra lill testamentes form. Detsamma gäller
bestämmelser rörande behörighet att vara testamentsviltne.
Artikel 6
De i denna konvention upptagna bestämmelserna om
tillämplig lag skall gälla oberoende av ömsesidighet. Konventionen är
tillämplig även om parterna icke är medborgare i någon av de fördragsslutande
staterna eller den lag som enligt föregående artiklar är tUlämplig icke är
lagen i sådan stal.
Artikel 7
Lag som enligt denna konvention ar tilllämplig kan ej
åsidosättas annat än om dess
opaginerad Kontrollera mot PDF
peut étre
écartée que si elle est manifestement incompatible avec Tordre public.
may be
refused only when il is manifestly contrary lo "ordre public".
opaginerad Kontrollera mot PDF
Article 8
La
présente Convention s'applique ä tous les cas oii le testateur est décédé apres
son entrée en vigueur.
Article 9
Chaque
Etat contractant peut se reserver, par dérogation å Tarticle premier, alinéa 3,
le droit de déterminer selon la loi du for le lieu dans lequel le testateur
avail son domieile.
Article 10
Chaque
Etat contractant peut se reserver de ne pas reconnaitre les dispositions testamentaires
faites, en dehors de circonstances extraordinaires, en la forme orale par un de
ses ressortissants n'ayant aucune autre nationalité.
Article 11
Chaque
Etat contractant peut se reserver de ne pas reconnaitre en vertu de prescriptions
de sa loi les visant, certaines formes de dispositions testamentaires faites å
rétranger, si les conditions suivantes sont réunies:
a)
la disposition
lestamentaire n'est valable en la forme que selon une loi compétente
uniquemenl en raison du lieu oii le testateur a disposé,
b)
le testateur
avait la nationalité de TElat qui aura fait la réserve,
c)
le testateur
était domicilié dans ledit Etat ou y avait sa résidence habituelle, et
d) le testateur est décédé dans un Etat
autre que celui ou il avait disposé.
Cette
réserve n'a d'effets que pour les seuls bien qui se trouvent dans TElat qui
Taura faite.
Article 12
Chaque
Etat contractant peut se reserver, d'exclure Tapplication de la présente Convention
aux clauses testamentaires qui, selon son droit, n'ont pas un caractére
successoral.
Article 13
Chaque
Etat contractant peut se reserver par dérogation a rartide 8 de n'appliquer
Article 8
The present Convention shall be applied in all cases where
the testalor dies after its entry into force.
Article 9
Each
contracting State may réserve the rigth, in dérogation of the third paragraph
of Artide 1, lo déterminé in accordance with the lex fori the place where the
lestalor had his domieile.
Article 10
Each
contracting State may réserve the right not to recognize testamentary dispositions
made orally, save in exceptional circumstances, by one of its nationals
possess-ing no other nationaUty.
Article 11
Each
contracting State may réserve the right not to recognize, by virtue of provisions
of ils own law relating thereto, forms of testamentary dispositions made abroad
when the foUowing conditions are fulfilled:
a)
the
testamentary disposition is valid as to form by reason only of a law solely
appUcable because of the place where the testalor made his disposition,
b)
the testator
possessed the nationaUty of the State making the reservation,
c)
the testalor
was domiciled in the said State or had his habitual résidence there, and
d) the teslator died in a State other than
that in which he had made his disposition.
This
reservation shall be effective only as to the properly situated in the State
making the reservation.
Article 12
Each
contracting State may réserve the right to exclude from the application of the
present Convention any testamentary clauses which, under its law, do not reläte
to matters of succession.
Article 13
Each
contracting State may réserve the right, in dérogation of Artide 8, lo apply
Prop. 1973:175 41
tillämpning skulle vara uppenbart oförenlig med grunderna
för vederbörande stats rättsordning (ordre public).
Artikd 8
Denna konvention äger tiUämpning i alla de fall då
testalor avlidit efter konventionens ikraftträdande.
Artikel 9
Fördragssiutande stat kan förbehålla sig att, ulan hinder
av artikel 1 tredje stycket, vid avgörande av frågan på vilken ort testator
hade domicil tiUämpa domstolsortens lag.
Artikel 10
Fördragsslutande stat kan förbehålla sig, att icke erkänna
testamentariska förordnanden, som upprättats muntligen annat än under
extraordinära omständigheter, av den som är medborgare i staten och icke samtidigt
är medborgare i annan stal.
Artikel 11
Fördragsslutande stat kan förbehålla sig att, i enlighet
med föreskrifter i sin egen lag, icke erkänna vissa former för utomlands
upprättade testamentariska förordnanden, om samtiiga följande villkor är
upppfyllda:
a)
förordnandet är
giltigt till formen endast enligt lag som är tUlämplig uteslutande på grund av
alt det upprättades på ort där lagen gäller,
b)
testator var
medborgare i den stat som gjort förbehållet,
c)
testator hade
domicil eller hemvist (résidence habituelle) i denna stat, och
d) teslator avled i annan stat än den där
han hade upprättat förordnandet.
Sådant förbehåll har verkan endast med avseende på egendom
som finns i den stat som gjort förbehållet.
Artikel 12
Fördragsslutande stat kan förbehålla sig att från
konventionens tillämpningsområde utesluta testamentariska bestämmelser, som
enligt dess lag icke är av arvsrättslig natur.
Artikel 13
Fördragsslutande stat kan förbehålla sig alt, utan hinder av
artikel 8, tillämpa kon-
opaginerad Kontrollera mot PDF
la présente Convention qu'aux dispositions testamentaires
poslérieures å son entrée en vigueur.
Article 14
La présente Convention est ouverte a la signature des
Elats représentés å la Neuviéme session de la Conférence de La Haye de droit
international privé.
Elle sera ratifiée et les instmmenls de ratification
seront déposés auprés du Ministére des Affaires Étrangéres des Pays-Bas.
Article 15
La présente Convention entrera en vigueur le soixantiéme
jour apres le dépot du troisiéme instrument de ratification prévu par Tarticle
14, alinéa 2.
La Convention entrera en vigueur, pour chaque Etat
signataire ratifiant postérieurement, le soixantiéme jour apres le dépot de
son instrument de ratification.
Article lö
Tout Etat non représenté å la Neuviéme session de la
Conférence de La Haye de droit international privé pourra adhérer ä la présente
Convention apres son entrée en vigueur en vertu de rartide 15, alinéa premier.
LMnslrument d'adhésion sera déposé auprés du Ministére des Affaires Étrangéres
des Pays-Bas.
La Convention entrera en vigueur, pour TEtat adhérant, le
soixantiéme jour apres le dépöt de son instrument d'adhésion.
Article 17
Tout Etat, au moment de la signature, de la ratification
ou de Tadhésion, pourra dédarer que la présente Convention s'étendra å
Tensemble des territoires qu'il représenté sur le plan international, ou å Tun
ou plusieurs d'entre eux. Celle déclaration aura effet au moment de Tentrée en
vigueur de la Convention pour ledit Etat.
Par la suite, toute extension de cette nature sera
notifiée au Ministére des Affaires Étrangéres des Pays-Bas.
La Convention entrera en vigueur, pour les territoires
vises par Textension, le soixantiéme jour apres la notification mentionnée å
Talinéa précédent.
the present Convention only lo testamentary dispositions
made after ils entry into force.
Article 14
The present Convention shall be open for signature by the
States represented at the Ninth session of the Hague Conférence on Private
International Law.
It shall be ratified, and the instruments of ratification
shall be deposited with the Ministry of Foreign Affairs of the Netherlands.
Article 15
The present Convention shall enter into force on the
sixtielh day after the deposit of the third instrument of ratification referred
to in the second paragraph of Artide 14.
The Convention shall enter into force for each signatory
State which ratifies subsequentiy on the sixtielh day after the deposit of ils
instrument of ratification.
Artide lö
Any State not represented at the Ninth session of jthe
Hague Conférence on Private International Law may accede to the present
Convention after il has entered into force in accordance with the first
paragraph of Artide 15. The instrument of accession shall be deposited with the
Ministry of Foreign Affairs of the Netherlands.
The Convention shall enter into force for a State acceding
to il on the sixtielh day after the deposit of ils instrument of accession,
Article 17
Any State may, al the time of signature, ratification or
accession, dedare that the present Convention shall extend to all the
territories for the international relations of which it is responsible, or lo
one or more of them, Such a déclaration shall take effect on the date of entry
into force of the Convention for the State concerned.
At any lime thereafter, such extensions shall be notified
to the Ministry of Foreign Affairs of the Netherlands.
The Convention shall enter into force for the territories
mentioned in such an extension on the sixtielh day after the notification
referred to in the preceding paragraph.
Prop. 1973:175 43
ventionen endast på testamentariska förordnanden, som
upprättats efter dess ikraftträdande.
Artikel 14
Denna konvention ar öppen för undertecknande av de stater
som var företrädda vid Haagkonferensens för internationell privaträtt nionde
session.
Den skall ratificeras och ratifikationsinstrumenten skall
deponeras i Nederländernas utrikesministerium.
Artikd 15
Denna konvention träder i kraft sextionde dagen efter del
att det tredje ratifika-tionsinstmmentet deponerats enligt artikel 14 andra
stycket.
För varje signatärmakt som senare ratificerar
konventionen träder den i kraft sextionde dagen efter det att dess
ralifikations-instmment deponerats.
Artikel lö
Stal som ej var företrädd vid Haagkonferensens för
intemationell privaträtt nionde session kan ansluta sig till denna konvention
sedan den trätt i kraft enligt artikel 15 första stycket. Anslulningsinstmment
skall deponeras i Nederiändernas utrikesministerium.
Konventionen skall för stat som ansluter sig träda i kraft
sextionde dagen efter det att dess anslutningsinstrument deponerats,
Artikd 17
Stat som undertecknar, ratificerar eller ansluter sig till
konventionen kan i samband därmed förklara, att konventionen skall utsträckas
till samtliga de områden för vilkas internationella förbindelser den svarar
eller lill ett eller flera av dem. Förklaringen träder i kraft samtidigt som
konventionen träder i kraft för berörda stat.
I fortsättningen skall varje gång, som konventionen
utsträcks på sådant sätt, underrättelse lämnas till Nederländernas utrikesministerium.
För de områden till vilka konventionen sålunda utsträcks
träder den i kraft sextionde dagen efter att sådan underrättelse som avses i
föregående stycke har lämnats.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Article
18
Tout Etat pourra, au plus tärd au moment de la
ratification ou de Fadhésion, faire une ou plusieurs des réserves prévues aux
artides 9, 10, 11, 12 et 13 de la présente Convention. Aucune autre réserve ne
sera admise.
Chaque Etat contractant pourra également, en notifiant
une extension de la Convention conformément å Farticle 17, faire une ou
plusieurs de ces réserves avec effet limite aux territoires ou å certains des
territoires vises par Fextension.
Chaque Etat contractant pourra, å tout moment, retirer une
réserve qu'il aura faite. Ce retrait sera notifié au Ministére des Affaires
Étrangéres des Pays-Bas.
L'effet de la réserve cessera le soixantiéme jour apres
la notification mentionnée å Falinéa précédent.
Article
18
Any State may, not läter than the moment of its
ratification or accession, make one or more of the reservations mentioned in
Artides 9, 10, 11, 12 and 13 of the present Convention. No other reservation
shall be permitted.
Each contracting State may also, when notifying an
extension of the Convention in accordance with Article 17, make one or more of
the said reservations, with its effect limited to all or some of the territories
mentioned in the extension.
Each contracting State may at any lime withdraw a
reservation it has made. Such a wiihdrawal shall be notified to the Ministry
of Foreign Affairs of the Netherlands.
Such a reservation shall cease to have effect on the
sixtieth day after the notification referred to in the preceding paragraph.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Article
19
La présente Convention aura une durée de cinq ans å partir
de la date de son entrée en vigueur conformément a Farticle 15, alinéa
premier, méme pour les Etats qui Fau-ront ratifiée ou y auront adhéré postérieurement.
La Convention sera renouvelée tacite-ment de cinq en cinq
ans, sauf dénonciation.
La dénonciation sera, au moins six mois avant Fexpiration
du délai de cinq ans, nolifiée au Ministére des Affaires Étrangéres des
Pays-Bas.
Elle pourra se limiter å certains des territoires
auxquels s'applique la Convention.
La dénonciation n'aura d'effet qu'å Fégard de FEtat qui
Faura notifiée. La Convention restera en vigueur pour les autres Etats
contractants.
Article 20
Le Ministére des Affaires Étrangéres des Pays-Bas
notifiera aux Etats vises å Farticle 14, ainsi qu'aux Etats qui auront adhéré
conformément aux dispositions de Fartide 16:
a) les signatures et ratifications visées å Farticle 14;
Artide
19
The present Convention shall remain in force for five
years from the date of its entry into force in accordance with the first
paragraph of Article 15, even for States which have ratified it or acceded to
it subsequentiy.
If there has been no denunciation, it shall be renewed
tacitly every five years.
Any denunciation shall be notified to the Ministry of
Foreign Affairs of the Netherlands al least six months before the end of the
five year period.
It may be limited to certain of the territories to which
the Convention applies.
The denunciation will only have effect as regards the
State which has notified it. The Convention shall remain in force for the other
contracting States.
Article 20
The Ministry of Foreign Affairs of the Netherlands shall
give notice to the States referred to in Article 14, and to the States which
have acceded in accordance with Article 16, of ihe following:
a) the signatures and ratifications referred to in Article
14;
Prop.
1973:175 45
Artikd 18
Fördragsslutande stat kan senast i samband med
ratifikation eller anslutning göra ett eller flera av de förbehåll som anges i
artiklarna 913 i denna konvention. Andra förbehåll är ej tillåtna.
Fördragsslutande stat kan likaledes, samtidigt med att
den lämnar underrättelse om utsträckt tiUämpning av konventionen enligt
artikel 17, göra ett eller flera av dessa förbehåll med verkan begränsad lUl de
områden som avses med underrättelsen eller vissa av dem.
Fördragssiutande stat kan när som helst återtaga förbehåll
som den gjort. Om återtagande skaU Nederländernas utrikesministerium
underrättas.
Förbehållet upphör att gälla sextionde dagen efter det att
sådan underrättelse som avses i näst föregående stycke har lämnats.
Artikd 19
Denna konvention gäller i fem år räknat från tidpunkten
för dess ikraftträdande enligt artikel 15 första stycket, även för stater som
senare ratificerat eller anslutit sig till konventionen.
Konventionen skaU, om uppsägning ej sker, anses tyst
förlängd för fem år i sänder.
Uppsägning skall minst sex månader före utgången av den
löpande femårsperioden tillkännages hos Nederländernas utrikesministerium.
Uppsägning kan begränsas tUl vissa av de områden för vilka
konventionen är tillämplig.
Uppsägning gäller endast för den stat som gjort
uppsägningen. För övriga fördragsslutande stater förblir konventionen i kraft.
Artikd 20
Nederländernas utrikesministerium skall lämna de stater
som avses i artikel 14 Uksom de stater som anslutit sig enligt bestämmelserna
i artikel 16 underrättelser om:
a) undertecknande och ratifikation enligt artikel 14;
5 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 175
opaginerad Kontrollera mot PDF
b)
la date å laquelle la présente
Convention entrera en vigueur conformément aux dispositions de Farticle 15,
alinéa premier;
c)
les adhésions visées å Farticle
16 et la date å laquelle elles auront effet;
d) les extensions visées
å Farticle 17 et la
date å laqueUe eUes auront effet;
e) les
réserves et retraits de réserves vi
ses å Farticle 18;
f) les dénonciations
visées å Farticle 19,
alinéa 3.
En
foi de quoi, les soussignés, dument autorisés, ont signé la présente
Convention.
Fait
å La Haye, le 5 octobre 1961, en frangais el en anglais, le texte frangais faisant
foi en cas de divergence entré les textes, en un seul exemplaire, qui sera
déposé dans les archives du Gouvemement des Pays-Bas et dont une copie
certifiée conforme sera remise, par la voie diplomatique, å chacun des Etats
représentés a la Neuviéme session de la Conférence de La Haye de droit
international privé.
b)
the date on which the present
Convention enters into force in accordance with the first paragraph of Article
15;
c)
the accessions referred to in
Article
16 and
the date on which they take effect;
d) the
extensions referred to in Article
17 and
the date on which they take effect;
e) the
resen'ations and withdrawals re
ferred to in Article 18;
/) the denunciation referred
lo in the third paragraph of Article 19.
In
witness whereof the undersigned, being duly authorised thereto, have signed the
present Convention.
Done
at The Hague the 5th October 1961, in French and in English, the French text
prevailing in case of divergence between the two texts, in a single copy which
shall be deposited in the archives of the Government of the Nelherlands, and
of which a certified copy shall be sent, through the diplomatic channel, to
each of the States represented at the Ninth session of the Hague Conférence on
Private Intemational Law.
Prop. 1973:175 47
b)
lidpunkten då konventionen
träder i kraft enligt artikel 15 första stycket;
c)
anslutning enligt artikel 16
och tidpunkten för dess ikraftträdande;
d) förklaring
enligt artikel 17 om ut
sträckt tillämpning av konventionen och tid
punkten för ikraftträdandet;
e) förbehåll
och återtagande därav enligt
artikel 18;
f) uppsägning
enligt artikel 19 tredje
stycket.
Till
bekräftelse härav har undertecknade, därtill behörigen bemyndigade, undertecknat
denna konvention.
Som
skedde i Haag den 5 oktober 1961 på franska och engelska språken, varvid den
franska texten äger vitsord om texterna skiljer sig från varandra, i ett
exemplar som skall deponeras i Nederländernas regerings arkiv och varav
bestyrkt avskrift på diplomatisk väg skall överlämnas till varje stat som var
företrädd vid Haagkonferensens för internationell privaträtt nionde session.
Prop. 1973:175
48
Bilaga 2
opaginerad Kontrollera mot PDF
Overenskomst
mellem Danmark, Finland, Island, Norge og Sverige om xndring af den nordiske
konvention af 19. november 1934 om arv og dodsboskifte.
Regeringerne i Danmark, Finland, Island, Norge og Sverige
har aftalt, at der i den nordiske konvention af 19. november 1934 om arv og
d0dsboskifte foretages f0lgende aendringer:
Art. 4 ophaeves, og art. 1, 2, 5, 7, 8, 11 og 28 affattes
således:
Suomen,
Islannin, Norjan, Ruotsin ja Tanskan välinen sopimus 19 päivänä marraskuuta
1934 tehdyn, perintöä, testamenttia ja pesänselvitystä koskevan pohjoismaisen
sopimuksen muuttamisesta.
Suomen, Islannin, Norjan, Ruotsm ja Tanskan hallitukset
övat sopineet, etta 19 päivänä marraskuuta 1934 tehtyä, perintöä, testamenttia
ja pesänselvitystä koskevaa pohjoismaista so-pimusta muutetaan seuraa-vasti: 4
artikla kumotaan ja 1, 2, 5, 7, 8, 11 ja 28 artikla muutetaan näin kuuluviksi.
Överenskommelse
mellan Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige om ändring av den nordiska
konventionen den 19 november 1934 om arv, testamente och boutredning.
Regeringarna i Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige
har överenskommit alt följande ändringar skall företagas i den nordiska
konventionen den 19 november 1934 om arv, testamente och boulredning: artikel
4 upphäves och artiklarna 1, 2, 5, 7, 8, 11 och 28 erhåller följande lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artikel
1.
Når en
slatsborger i en af de kontraherende stater ved sin d0d var bosat i en af de
andre stater, skal retten tU arv if0lge loven bestemmes efter loven i den stal,
hvor han havde bopael. Havde den afd0de Lkke de sidste fem år vaeret bosat i
denne stat, skal dog loven i den stat, hvor han var slatsborger, komme til
anvendelse, såfremt nogen arving eller legatar, for hvem det har retiig
betydning, begaerer det. Skulle arven efter statsborgerlandets lov tilfalde
staten, kan sådan begasring ikke fremsaettes.
Begaering om anvendelse af statsborgerlandets lov skal
vaere fremsat inden seks måneder fra d0dsfaldet. Föregår skifte efter denne
frist, kan begaering dog fremsast-tes indtU skiftets slutning. Efter at et
skifte er sluttet.
1 artikla.
Jos sopimusvaltion
kan-salaisella kuollessaan oii kotipaikka toisessa sopimusvaltiossa, on
oikeudesta hänellä jääneeseen perintöön voimassa viimeksimainitun valtion
laki. MUloin vainajalla ei yhtäjaksoisesti vähin-lään viiden viimeisen
elin-vuolensa aikana ole ollut kotipaikkaa siinä valtiossa, on kuitenkin hanen
kotimaansa lakia sovdlettava, jos joku perillinen tai testamentinsaa-ja, jonka
oikeus on siitä riip-puvainen, sitä vaatii. Jos kotimaan lain mukaan pe-rinnön
saisi valtio, ei tällaisla vaalimusta voida esittää.
Vaatimus kotimaan lain sovdtamisesta on esitettävä kuuden
kuukauden kuluessa kuolemantapauksesta lukien tai, milloin perinnönjako
toi-mitetaan västa tämän ajan kuluttua, viimeistään pe-rinnönjaossa. Kun
perinnön-
Artikel
1
Hade
medborgare i fördragsslutande stat vid sin död hemvist i annan sådan stal,
gäller i fråga om rätt lill arv efter honom lagen i sistnämnda stat. Där den döde
icke vid dödsfallet sedan minst fem år hade hemvist i den staten, skall dock lagen
i hans hemland vinna lilämpning, såframt det yrkas av någon arvinge eller
testamentstagare, vars rätt därav beror. Skulle enligt hemlandets lag arvet
tillfalla staten, må sådant yrkande ej väckas.
Yrkande om tillämpning av hemlandets lag skall väckas
inom sex månader från dödsfallet eller, om arvskifte äger rum efter utgången av
sagda tid, sist vid arvskiftet. Sedan arvskifte skett, må ej i något fall den
som del-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Samkomulag
milli Islands, Danmerkur, Finnlands, Noregs og Svi|)jödar um breyting ä
Noröurlandasamningi frå 19. november 1934, um erföir og skipti a dånarbiium.
Overenskomst
mellom Norge, Danmark, Finland, Island og Sverige om endring av den nordiske
konvensjon 19 november 1934 om arv og dods-boskifte.
Överenskommelse
mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om ändring av den nordiska
konventionen den 19 november 1934 om arv, testamente och boutredning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rikisstjornir
Islands, Danmerkur, Finnlands, Noregs og SviJjjöÖar hafa oröiS sammäla um a8
gera Jjaer breytingar ä NorSurlan-dasamningnum frå 19. november 1934, um
erföir og skipti å dånarbiium, a5 4. grein falli ur gUdi og 1., 2., 5., 7., 8.,
11. og 28. greinar samningsins orSist J)ann-
Regjeringene
i Norge, Danmark, Finland, Island og Sverige har avtalt f0lgen-de endringer i den
nordiske konvensjon 19 november 1934 om arv og d0dsbo-skifte:
Artikkd 4 oppheves, Artiklene 1, 2, 5, 7, 8, 11 og 28 skal
lyde:
Regeringarna
i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge har överenskommit att följande
ändringar skall företagas i den nordiska konventionen den 19 november 1934 om
arv, testamente och boutredning:
Artikel 4
upphäves och artiklama 1, 2, 5, 7, 8, 11 och 28 erhåller följande lydelse.
1. grein.
Nii er
rikisborgari i einhverju samningsrikjanna vi6 låt sitt biisettur i einhverju
hinna rikjanna og skal jpå rétlurinn til lögerföa åkveÖ-inn samkvcemt lögunum i
t)vi riki, t)ar sem hann åtti heimUisfang. Hafi hinn låttni ekki att
heimilisfang i Jyessu riki siöustu fimm år, skal J)6 fariÖ eftir lögunum i l)vi
riki, sem hlutaöeigandi ätti rikisfesti i, ef einhver erfingi eöa
dånargjafajjegi, sem Iielta hefur rétlarlega Jjyöingu fyrir, öskar Jiess. Hafi
arfurinn samkvaemt lögum rikisfestislandsins ätt aö gänga tU rikisins, er ekki
haegt aö gera slika kröfu.
BeiÖni um, aÖ fariÖ skuli eftir lögum rikisfestislandsins
skal borin fram innan sex manaSa frå låtinu eÖa sé skiptum ekki lokiÖ innan
Jjess tima, åÖur en skiptun-um er lokiÖ. Eftir aÖ skiptum er lokiÖ getur så,
sem
Artikkd
1
Når en
slatsborger i en av de kontraherende stater ved sin d0d var bosatt i en av de
andre stater, bed0mmes retten til arv som ikke grun-ner seg på testament, etter
loven i den stat hvor han var bosatt. Hadde den av-d0de ikke de siste fem år
vaerl bosatt i denne stat, skal dog loven i den stat hvor han var slatsborger,
få anvendelse såframt noen arving eller legater for hvem del har rettslig
betydning, begaerer det. Skulle arven etter statsborgerlandets lov lil-falle
staten, kan slik begjaering ikke framsettes.
Begjaering om anvendelse av statsborgerlandets lov må
vaere framsatt innen seks måneder fra d0dsfallet eller, om skifte föregår etter
ut-l0pet av denne frist, f0r skiftets slutning. Etter at et skifte er
slutlet, kan den
Artikel
1
Hade
medborgare i fördragsslutande stat vid sin död hemvist i annan sådan stat,
gälle i fråga om rätt till arv efter honom lagen i sistnämnda stat. Där den
döde icke vid dödsfallet sedan minst fem år hade hemvist i den staten, skall
dock lagen i hans hemland vinna tillämpning, såframt det yrkas av någon arvinge
eller testamentstagare, vars rätt därav beror. Skulle enligt hemlandets lag
arvet tillfalla staten, må sådant yrkande ej väckas.
Yrkande om tUlämpning av hemlandets lag skall väckas inom
sex månader från dödsfallet eller, om arvskifte äger rum efter utgången av
sagda tid, sist vid arvskiftet. Sedan arvskifte skett, må ej i något fall den
som del-
kan den, der har deltaget i skiftet, ikke fremscette begaering.
Bestemmelserne
i stk. 1 og 2 om retten til arv anvendes også på den efterlevende
aegtefaelles ret til at sidde i uskiftet bo, hvor livsarvinger ikke findes, og
på sådan ret til bidrag til underhold og uddanndse af et d0dsbos midler, som
tilkommer arvinger eller en efterlevende aegtefaelle. Det samme gaelder
retten for en efterlevende aegtefaelle til at udtage midler tU en vis vaerdi
af boet.
Artikel 2.
Var den
afd0de bosat i en stat, hvor loven giver en efterlevende aegtefaelle ret til
hensidden i uskiftet bo med livsarvinger, kommer denne lov til anvendelse, også
når den afd0de var slatsborger i en af de andre stater. Havde han ikke vaeret
bosat i f0rst-najvnte stat de sidste fem år, kan dog en livsai-ving stråks
eller senere kraeve skifte, hvis det er hjemlet ved loven i den stal, hvor den
afd0de var slatsborger. Denne ret tilkommer ikke en livsarving, hvis den
efterlevende aegtefaelle, da aegteskabet blev indgået, var slatsborger i den
stat, hvor den afd0de var bosat.
jako on
toimitettu, ei se, joka on osallistunut jakoon, enää saa esittää vaalimusta.
MUä 1 ja 2 kappaleessa on sanoltu perintöoikeudesta, on sovdlettava myös eloon
jääneen puolison oikeuteen elää jakamattomassa pesässä, mUloin vainajalla ei
ole jäänyt rinlaperUlistä, ja sellaiseen oikeuteen, mikä perillisdlä tai eloon
jääneel-lä puolisolla on avustuksen saamiseen jäämistöstä toi-meenluloa ja
koulutusta varten. Sama on voimassa eloon jääneen puolison oikeudesta ottaa
pesästä omaisuutta tieltyyn enim-pään raha-arvoon asti.
2 artikla.
Jos
vainajalla oii kotipaikka sopimusvaltiossa, jonka lain mukaan doonjäänyt
puoliso saa elää yhdessä rintaperUlisten kanssa pesää jakamatta, on sitä lakia
sovdlettava myöskin silloin, kun vainaja oii toisen sopimusvaltion
kansalainen. Jol-lei vainajalla yhtäjaksoisesti vähintään viiden viimeisen
elinvuolensa aikana ole ollut kotipaikkaa ensiksi maini-tussa valtiossa, saa
rintape-riUinen kuitenkin joko heti tai jonakin myöhempänä ajankohlana vaatia
osilusta toimitettavaksi, mikäli hänellä on tällainen oikeus vainajan
kotimaan lain mukaan. Tällaisla oikeutta ei ole rintaperUliseUä, mUloin
doonjäänyt puoliso avioliil-toon mennessään oii sen valtion kansalainen, missa
vai-najaUa oii kotipaikka.
tagit i skiftet väcka sådant yrkande.
Bestämmelserna i första och andra styckena om rätt till
arv skola tUlämpas också i fråga om efterlevande makes rätt alt sitta i
oskiftat bo, när bröstarvinge ej finnes, och på sådan rätt till bidrag till
uppehälle och utbildning ur kvarlåtenskap som tillkommer arvinge eller
efterlevande make. Detsamma gäller rätt för efterlevande make att ur boet uttaga
egendom intill visst penningvärde.
Artikel 2
Hade den
döde hemvist i fördragssiutande stat, vars lag tillägger efterlevande make rätt
att sitta i oskiflat bo med bröstarvinge, skall den lagen vinna till-lämpning,
ändå att den döde var medborgare i annan fördragsslutande stat. Där den döde
icke sedan minst fem år hade hemvist i förstnämnda stat, äge dock bröstarvinge
att, genast eller vid en senare tidpunkt, påkalla awittring, såvitt dylikt rätt
enligt lagen i den dödes hemland tillkommer honom. Sådan rätt äge ej rum, när
efterlevande maken vid äktenskapets ingående var medborgare i den stat, där
den döde hade hemvist.
opaginerad Kontrollera mot PDF
hefur lekiö l)ätt i skipl-unum, ekki boriÖ fram slika
beiÖni,
ÄkvceÖin i
fyrstu og ann-arri mälsgrein um réttinn til arfs nä einnig til réttar eftirlifandi
maka til setu i ö-skiptu biii, ef hinn lätni laetur ekki eftir sig
lifserfingja, og til jjess réttar, sem erfingj-arnir og eftirlifandi maki geta
ätt til lifeyris af fjår-munuin biisins til fram-fairslu og menntunar, Sama å
viö um rélt eftirlifandi maka til aÖ taka iir biiinu fjärmuni allt aö åkveÖnu
verömaeti.
som har deltatt i skiftet, ikke framsette
begjcering,
Bestemmelsene i f0rste og annet ledd om retten til arv får
også anvendelse på en gjenlevende ektefelles rett til å beholde boet udelt når
den avd0de ikke hadde livsarvinger, og på den rett som arvingene og
gjenlevende eklefdle kan ha til bidrag til underhold og utdanning av boets
midler. Det samme gjelder retten for den gjenlevende eklefdle til å utta
midler av boet til en viss verdi.
tagit i
skiftet väcka sådant yrkande.
Bestämmelserna i första och andra styckena om rätt lill
arv skola tillämpas också i fråga om efterlevande makes rätt att sitta i
oskiflat bo, när bröstarvinge ej finnes, och på sådan rätt till bidrag tiU
uppehälle och utbUdning ur kvarlåtenskap som tillkommer arvinge eller efterlevande
make. Detsamma gäller rätt för efterlevande make att ur boet uttaga egendom
intill visst penningvärde.
2, grein.
Nii var
hinn låtni biisettur i riki, jDar sem login heimila eftirlifandi maka setu i
öskiplu bui meö lifserfingjum, og skal Jpå fariÖ eftir Jiessum lögum, einnig
Jjött hinn latni hafi veriö rikisborgari i einhverju hinna rikjanna, Nii hefur
hinn lätni ekki ätt heimilisfang i rikinu siöustu fimm ärin, lå getur
lifserfingi ])å strax eöa seinna krafizt skipta, ef iDaÖ er heimilaö i lögum
Jjess rikis, sem hinn lätni ätti rikisfesti i, E>ennan rélt hefur
lifserfingi po ekki, ef eftirlifandi maki var viÖ slofnun hjuskapar rikisborgari
i Jjvi riki, sem hinn lätni var biisettur i.
Artikkd
2
Var den
avd0de bosatt i en stat hvor loven gir en gjenlevende eklefdle rett ti! å sitte
i uskiftet bo med livsarvinger, kommer denne lov til anvendelse også når den
avd0de var slatsborger i en av de andre stater. Hadde han ikke vaerl bosatt i
landet de siste fem år, kan dog en livsarving kreve skifte stråks eller senere
dersom delte er hjemlet ved loven i den stat hvor den avd0de var slatsborger.
Denne rett tilkommer ikke en livsarving såframt gjenlevende eklefdle da
ekteskapet ble inngått, var slatsborger i den stat hvor den avd0de var bosatt.
Artikel
2
Hade den
döde hemvist i fördragsslutande stat, vars lag tillägger efterlevande make
rätt alt sitta i oskiftat bo med bröstarvinge, skall den lagen vinna
tillämpning, ändå att den döde var medborgare i annan fördragsslutande stat.
Där den döde icke sedan minst fem år hade hemvist i förstnämnda stat, äge dock
bröstarvinge alt, genast eller vid en senare tidpunkt, påkalla bodelning,
såvitt dylik rätt enligt lagen i den dödes hemland tillkommer honom. Sådan
rätt äge ej rum, när efterlevande maken vid äktenskapets ingående var
medborgare i den stat, där den döde hade hemvist.
Artikel
5.
Bestemmelserne i artiklerne 2 og 3 om adgangen til at
hensidde i uskiftet bo med livsarvinger finder tUsvarende anvendelse på adgangen
til at hensidde i uskiftet bo med adoptivbarn eller dets livsarvinger.
Artikel 7.
Ved deling af aegtefaellers bo efter den enes eUer beg-ges
d0d forholdes der, for så vidt ikke andet f0lger af artikel 1, stk. 3, efter de
regler, som i artiklerne 3 og 6 i konventionen af 6. februar 1931 er givet om
aegtefaellers formueforhold.
5
artikla.
Mitä 2 ja
3 artiklassa määrälään oikeudesta elää yhdessä rintaperUlisten kanssa pesää
jakamatta, on vastaavasti sovdlettava oikeuteen elää jakamattomassa pesässä
yhdessä otlolapsen tai sen jälkdäisen kanssa,
7 artikla.
Tässä sopimuksessa tar-koilelussa omaisuuden osi-luksessa
on, mikäli 1 arlik-lan 3 kappaleesta ei muuta johdu, noudatettava, mitä
helmikuun 6 päivänä 1931 tehdyn sopimuksen 3 ja 6 artiklassa on määrätty
puo-lisoiden varallisuussuhleista.
Artikel
5
Vad i
artiklarna 2 och 3 stadgas om rätt att sitta i oskiftat bo med bröstarvinge skall
äga motsvarande tiU-lämpning i fråga om rätt alt sitta i oskiftat bo med adoptivbarn
eller dess avkomling,
Artikd 7
Vid awittring som i denna konvention avses skall, såvitt
annat ej följer av artikel 1 tredje stycket, iakttagas vad i artiklarna 3 och
6 av konventionen den 6 februari 1931 är stadgat i fråga om makars förmögenhetsförhållanden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artikel
8.
Testamente,
der er opretlet af en arvelader, som ved sin d0d var slatsborger i en af
staterne og bosat i en af dem, skal i henseende til formen anses for gyldigt,
hvis testamentet opfylder de formkrav, som er foreskrevet i loven på det sted,
hvor testamentet er opretlet, eller hvor testator var bosat en-len ved
oprelldsen eller ved sin d0d, eller i loven i en stat, hvor lestalor var slatsborger
enten ved oprettelsen eller ved sin d0d. For så vidt testamentet angår fast
ejen-dom, skal det tillige anses for gyldigt i henseende til formen, hvis
testamentet opfylder de formkrav, som er foreskrevet i loven på det sted, hvor
ejendommen ligger.
Reglerne i stk. 1 finder tilsvarende anvendelse ved aendring
eller tilbagekaldelse af testamentet. TUbagekal-delse skal også anses for gyldig
i henseende till for-
8 artikla.
Testamentti,
jonka on tehnyt henkUö, joka kuollessaan oii sopimusvaltion kansalainen ja jolla
oii kotipaikka sopimusvaltiossa, katsolaan muodoltaan päteväksi, jos testamentti
muotonsa osalta läyttää sen paikkakunnan lain määräykset, jolla testamentti tehliin
tai jolla teslamentintekijäUä oii kotipaikka testamentin tehdessään tai kuollessaan,
taikka sdlaisen valtion lain määräykset, jonka kansalainen lestamentintekijä oii
testamentin tehdessään tal kuol-lessan. MUloin testamentti koskee kiinteätä omaisuutta,
se katsotaan muodoltaan päleväksi myös, jos testamentti muotonsa osalla läyttää
sen paikkakunnan lain määräykset, missa omaisuus sijaitsee,
Mitä 1 kappaleessa on sanoltu, soveUelaan vastaavasti m.yös
testamentin muultami-seen tai peruuttamiseen, Pe-ruultaminen katsotaan muodoltaan
päteväksi myös, jos
Artikel
8
Testamente efter den som vid sin död var medborgare i
fördragsslutande stat och hade hemvist i sådan stat skall anses gUligt till
formen, om testamentet i fråga om formen uppfyller vad som föreskrives i lagen
på ort där testamentet upprättades eller teslator vid upprättandet eller vid
sin död hade hemvist eller i lagen i stat där testalor vid upprättandet eller
vid sin död var medborgare. Såvitt testamente avser fast egendom skall del
också anses giltigt lill formen, om testamentet i fråga om formen uppfyller
vad som föreskrives i lagen på den ort där egendomen finnes.
Första stycket har motsvarande tillämpning i fråga om
ändring eller återkallelse av testamente, Återkallelse skall också anses gUtig lill
formen, om återkaUelsen i
opaginerad Kontrollera mot PDF
5, grein.
ÅkvEcöin i
2, og 3, gr, um heimUdina tU setu i öskiplu biii meö lifserfingjum gilda ä hliöslaeÖan
häll um heimUdina til setu i oskiptu bui meö kjörbörnum eÖa niöjum lieirra.
Artikkd 5
Bestemmelsene
i artiklene 2 og 3 om rett til å sitte i uskiftet bo med livsarvinger får tilsvarende
anvendelse på retten til å sitte i uskiftet bo med adoptivbarn eller
adoptivbarns livsarvinger.
Artikel
5
Vad i
artiklarna 2 och 3 stadgas om rätt att sitta i oskiftat bo med bröstarvinge
skall äga motsvarande till-lämpning i fråga om rätt att sitta i oskiftat bo med
adoptivbarn eller dess avkomling.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7. grein.
Viö skipti
å félagsbiii hjöna viö låt annars eöa beggja lieirra, skal, ef ekki leiÖir annaö
af åkvaeÖi 3. mälsgr. 1. gr., fariö eftir JDeim reglum, sem sellar eru um fjårmål
hjona i 3. og 6. gr, i samningnum frä 6. februar 1931,
8. grein.
Arfleiösluskrä gerö af
arfleiöanda,
sem viÖ låt sill var rikisborgari i einhverju samningsrikjanna og biisettur i einhverju
Jieirra, skal, aö lvi er formsatriÖin snertir, ålitast gild, ef arfleiösluskräin
fulln£egir formkröfum, sem geröar eru i lögum å leim staÖ, Jiar sem arfleiösluskräin
var gerö eöa Jjar sem arfleiöandi åtti heimilisfang viÖ gerö hennar eöa viÖ
lät sitt, eöa 1 Jjvi riki, Jjar sem arfleiöandi ätti rikisfesti viö gerö hennar
eÖa viÖ lät sitt. Ef i arfleiösluskrä er fjallaÖ um fasteign, skal arfleiösluskräin,
aö Jjvi er formsatriÖin snertir, einnig ålitast gild, ef hiin fullnsgir formkröfum,
sem geröar eru i lögum ä Jieim staÖ, Jjar sem eignin er,
ÄkvEeÖi 1,
mälsgreinar gUda meö sama haetti viö breytingu eÖa afturköllun arfleiÖsluskrår,
Afturköllun skal, aö \)\i er formsatriÖin snertir, einnig ålitast
Artikkd
7
Ved deling av ektefellers bo etter den ene eller begge ektefellers
d0d skal, for så vidt ikke annet f0lger av artikkd 1 tredje ledd, iakttas det
som er bestemt om ektefellers formueforhold i artiklene 3 og 6 i konvensjonen
av 6 februar 1931,
Artikkd 8
Testament
etter en arve-later som ved sin d0d var slatsborger i en av statene og var
bosatt i en av dem, skal med hensyn til formen anses for gyldig når det lilfredsstiller
fromkravene i loven på det sted der testamentet ble opprettel eUer der testalor
hadde sin bopel enten ved opprettdsen eller ved sin d0d, eller i en stat som lestalor
var slatsborger av enten ved opprettdsen eller ved sin d0d. For så vidt
testamentet angår fast eien-dom, skal det med hensyn tU formen også anses gyldig
når det tilfredsstUler form-kravene i loven på det sted der eiendomen ligger.
Reglene i f0rste ledd får tilsvarende anvendelse ved endring
eller tUbakekall av testament, TUbakekall skal med hensyn til formen også anses
gyldig når det fyller
Artikel
7
Vid
bodelning som i denna konvention avses skall, såvitt annat ej följer av artikel
1 tredje stycket, iakttagas vad i artiklama 3 och 6 av konventionen den 6 februari
1931 är stadgat i fråga om makars förmögen-hetsförhåUanden,
Artikels
Testamente
efter den som vid sin död var medborgare i fördragsslutande stat och hade
hemvist i sådan stat skall anses giltigt tiU formen, om testamentet i fråga
om formen uppfyller vad som föreskrives i lagen på ort där testamentet upprättades
eller lestalor vid upprättandet eller vid sin död hade hemvist eller i lagen i
stat där testalor vid upprättandet eller vid sin död var medborgare. Såvitt
testamente avser fast egendom skall det också anses gUtigt tUl formen, om leslamentet
i fråga om formen uppfyller vad som föreskrivs i lagen på den ort där egendomen
finnes.
Första stycket har motsvarande tillämpning i fråga om
ändring eller återkallelse av testamente, Återkallelse skall också anses
giltig till formen, om återkaUelsen
opaginerad Kontrollera mot PDF
men, hvis lilbagekaldelsen
er i overensstemmelse med en lov, efter hvilken det testamente, der tilbagekaldes,
var gyldigt i henseende til formen efter reglerne i stk, 1.
Havde testalor efter loven i en ikke kontraherende stat domicil
i denne stat, kan dette domicil påberåbes i stedet for bopffil i tilfaelde, som
omfattes af stk, 12,
Opstår der i 0vrigt efter stk, 13 sp0rgsmål om at anvende
loven i en ikke kontraherende stat, skal de almindelige regler, som gaelder herom
i hver kontraherende stat, anvendes.
pemutlamdnen muotonsa osalta läyttää sdlaisen lain määräykset,
jonka mukaan testamentti, joka on peruu-tettu, oii 1 kappaleen nojalla muodoltaan
pätevä.
Jos testamentintekijällä oii muun kuin sopimusvaltion lain
mukaan domisiili (domieile) tässä valtiossa, voidaan tähän domisiiliin ve-dota kotipaikan
asemesta 1 tai 2 kappaleessa taikoite-tuissa lapauksissa,
Milloin 1,
2 tai 3 kappaleen mukaan muutoin on kysymys muun kuin sopimusvaltion lain sovdtamisesta,
on noudatettava tästä kussakin sopimusvaltiossa voimassa olevia yleisiä sääntöjä.
fråga om formen uppfyller vad som föreskrives i lag enligt
vilken det återkallade testamentet på grund av vad som sägs i första stycket
var giltigt lill formen.
Hade testator enligt lagen i icke fördragsslutande stat domicil
i den staten, får detta domicil åberopas i stället för hemvist i fall som
avses i första eller andra stycket.
Uppstår i övrigt enligt första, andra eller tredje stycket
fråga om tillämpning av lagen i icke fördragslutande stat, tillämpas de allmänna
regler som härom gälla i varje fördragsslutande stat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artikd 11.
Bestemmelser
i finsk eller svensk lov om, at et testamente efter lestators d0d skal indleveres
til retten inden en vis lid (testamentsbe-vakning), får også anvendelse på el
testamente efter en slatsborger i en anden af staterne, såfremt han ved d0dsfaldet
var bosat i Finland eller Sverige, Det samme gaelder bestemmelser i finsk
eller svensk lov om, at en arving, som vU angribe et testamentes gyldighed,
skal rejse sag inden en vis tid, efter at testamentet er for-kyndt for ham (teslamentsklander).
Bestemmelser i norsk lov om, at ret på grundlag af
testamente og indvendinger mod gyldigheden af el testamente skal g0res gaeldende
inden visse frister, får også anvendelse på et testamente efter en slatsborger
i en an-
11 artikla.
Jos sopimusvaltion
kan-salaisella kuollessaan oii kotipaikka Suomessa tai Ruot-sissa, on testamentin
valvon-taan ja moittimiseen sovdlettava siellä voimassaolevaa lakia.
Norjan lain säännöksiä, joiden mukaan testamenttiin
perusluva oikeus on saatel-tava voimaan ja väitteet testamentin pätevyytlä vastaan
on lehtävä tieltyjen määrä-aikojen kuluessa, soveUelaan myös loisen sopimusvaltion
Artikd
11
Hade
medborgare i fördragsslutande stat vid sin död hemvist i Finland eller
Sverige, skall där gällande lag vinna tillämpning i fråga om bevakning och
klander av testamente.
Bestämmelser i norsk lag om att rätt på grund av testamente
och invändningar mot gUtigheten av testamente skall göras gällande inom vissa
frister tillämpas också i fråga om testamente efter medborgare i annan
för-
opaginerad Kontrollera mot PDF
gild, ef hiin fullnaegir formkröfum i lögum, er arfleiösluskrä,
sem afturkölluÖ er, var gUd samkvaemt Jjeim, eftir äkvaeöum 1, mälsgreinar, aö
J)vi er formsatriÖin snertir,
Nii hefur arfleiöandi
ätt heimilisfesti (domicil) i riki ööru en samningsriki, samkvaemt lögum Jjess
rikis, og må Jjä skirskota til Jiess i StaÖ busetu, i J)eim efnum, sem 1, og 2,
målsgrein taka til.
Ef til Jdcss kemur aö ööru leyti samkvaemt 1.,
2,, eöa 3, målsgrein, aö afstööu jjurfi aö taka tU Jess, hvort beita skuli lögum
annars rikis en einhvers samningsrikjanna, skal beita almennum reglum, sem um jiaÖ
efni gUda i hverju samningsriki,
11. grein.
Äkvasöi i finnskum
eöa saenskum lögum um, aö arfleiösluskrä skuli, eftir lät arfleiöanda, afhent
til réttar-ins innan åkveöins tima (teslamentsbevakning), gUda einnig um arfleiösluskrä
eftir rikisborgara i einhverju hinna samningsrikjanna, ef arfleiöandi var biisettur
i Finnlandi eöa SviJjjoÖ viÖ lät sitt, Sama gUdir um ä-kvaeÖi i finnskum eÖa saeenskum
lögum um, aÖ erfingi, sem vill mölmcda gildi arfleiÖsluskrår, skuli hefja mälssokn
innan äkveÖins tima frå Jjvi aÖ arfleiösluskräin haföi veriö birt honum (teslamentsklander).
ÄkvaeÖi i norskum
lögum um, aö beita skuli innan tiltekins tima rétli samkvaemt arfleiösluskrä eÖa
mötbårum gegn arfleiösluskrä, eiga einnig viÖ um arfleiösluskrä eftir rikisborgara
1 eUihverju hinna
kravene i lovgivning hvor-elter det tilbakekalte testament
etter reglene i f0rste ledd var gyldig med hensyn til formen.
Hadde testator etter loven i en ikkekontraherende stat domisil
i denne stal, kan dette påropes istedenfor bopel i de tilfelle som omfattes av
f0rste og annet ledd.
Oppstår det for 0vrig etter f0rste, annet eller tredje
ledd sp0rsmål om å anvende loven i en ikke-kontraheren-de stat, får de alminnelige
regler som gjelder på dette område i hver kontraherende stat anvendelse.
Artikkd 11
Bestemmelser
i finsk eller svensk lov om at et testament etter lestators d0d skal innleveres
tU retten innen en viss lid (teslamentsbevakning), får også anvendelse på
testament etter en slatsborger i en annen av statene såframt han ved dddsfallet
var bosatt i Finland eller Sverige, Det samme gjelder bestemmelser i finsk
eller svensk lov om at en arving som vil angripe et testaments gyldighet, må reise
sak innen en viss tid etter at testamentet er forkynl for ham (teslamentsklander).
Bestemmelser i norsk lov om at retten etter et testament og
innvendinger mot gyldigheten av et testament skal gj0res gjeldende innen visse
frister, får også anvendelse på et testament etter en slatsborger i en annen
i fråga om
formen uppfyller vad som föreskrives i lag enligt vilken det återkallade testamentet
på grund av vad som sägs i första stycket var giltigt till formen.
Hade teslator enligt lagen i icke fördragsslutande stat domicil
i den staten, får delta domicil åberopas i stället för hemvist i fall som
avses i första eller andra stycket.
Uppstår i övrigt enligt första, andra eller tredje stycket
fråga om tillämpning av lagen i icke fördragssiutande stat, tillämpas de allmänna
regler som härom gälla i varje fördragsslutande stat.
Arnkd 11
Hade medborgare i fördragsslutande stat vid sin död
hemvist i Finland eller Sverige, skall där gällande lag vinna tUlämpning i fråga
om bevakning och klander av testamente.
Bestämmelser i norsk lag om att rätt på gmnd av testamente
och invändningar mot giltigheten av testamente skall göras gällande inom vissa
frister tiUämpas också i fråga om testamente efter medborgare i annan
för-
opaginerad Kontrollera mot PDF
den af staterne, såfremt han ved d0dsfaldet var bosat i
Norge.
Artikd 28.
Om anerkenddse
og fuldbyrdelse af afg0relser og förlig om ret til arv eller legat, en efterlevende
aegtefaelles rettigheder, d0dsbo-skifle og ansvar for en arve-laders gaeld gaelder
loven i den stat, hvori anerkenddse eller fuldbyrdelse skal ske.
kansalaisen tekemään testamenttiin, jos hänellä kuollessaan
oii kotipaikka Nor-jassa,
28 artikla.
Sdlaisen tuomion
tai so-vinnon tunnustamisessa tai täytänlöönpanossa, joka koskee perintöön tai testamenttiin
perustuvaa oikeutta, eloonjääneen puolison oikeutta, pesänselvitystä tai kuoleman
johdosta toimi-lettua jakoa taikka vastuula vainajan velasta, on noudatettava
sen valtion lakia, missa tunnustamista tai täy-tänlöönpanoa pyydetään.
dragsslutande stal, om han vid sin död hade hemvist i Norge,
Artikel 28
I fråga om
erkännande och verkställighet av dom eller förlikning om rätt på grund av arv
eller testamente, efterlevande makes rätt, boutredning eller skifte i anledning
av dödsfall eller ansvarighet för den dödes gäld gäller lagen i den stat där
erkännande eller verkställig het begäres.
opaginerad Kontrollera mot PDF
De kontraherende stater kan tiltraede denne overenskomst
ved at:
a)
undertegne uden
forbehold om ratifikation
b)
undertegne med forbehold
om ratifikation i förbindelse med efterf0lgende ratifikation,
Ralifikalionsdokumenter-ne skal deponeres i det danske udenrigsminislerium,
Overenskomsten trseder i kraft den 1, januar eller den 1,
juli, efter at overenskomsten er tiltrådt af saml-lige kontraherende stater,
Bestemmelsen i artikel 28 i den hidtidige affattdse gaelder
dog, indtU konventionen af 16. marts 1932 mellem Danmark, Finland, Island,
Norge og Sverige om anerkenddse og fuldbyrdelse af domme er ophsevet og erstattet
af andre regler om emnet.
Er arveladeren d0d f0r overenskomstens ikrafttrae-
Sopimusvaltiot voivat yh-tyä tähän sopimukseen
a)
allekirjoitlamalla
sen, tekemältä ratifiointia koskevaa ehtoa, tai
b)
allekirjoitlamalla
sen ratifiointia koskevin ehdoin sekä sen jälkeen ratifioi-malla sen,
Ratifioimisasiakirjat on tallelettava Tanskan ulko-asiainministeriöön,
Sopimus tulee voimaan sen tammi- tai heinäkuun 1 päivänä, joka
lähinnä seu-raa sen jälkeen, kun kaikki sopimusvaltiot oval siihen yhtyneel,
Sopimuksen 28 artikla on kuitenkin aikaisemmassa muodossaan
voimassa, kun-nes Suomen, Islannin, Norjan, Ruotsin ja Tanskan kesken tuomioiden
tunnustamisesta ja täytänlöönpanosla 16 päivänä maaliskuuta 1932 tehty sopimus
on kumottu ja korvattu asiasta annetuilla uusiUa säännöksiUä,
Jos perittävä on kuollut ennen sopimuksen voimaan-
De fördragsslutande sta terna kan tillträda denna
överenskommelse genom
a)
undertecknande
utan förbehåll för ratifikation eller
b)
undertecknande
med förbehåll för ratifikation i förening med efterföljande ratifikation.
Ratifikationshandlingarna skall deponeras i danska utrikesministeriet.
Överenskommelsen träder i kraft den 1 januari eller den 1 juU,
som infaller näst efter det att överenskommelsen tUlträtts av alla de fördragsslutande
statema.
Artikel 28 i dess äldre lydelse skall dock gälla till
dess konventionen den 16 mars 1932 mellan Finland, Danmark, Island, Norge och
Sverige om erkännande och verkstäUighet av domar upphävts och ersatts med nya
regler i ämnet.
Har arvlåtaren avlidit innan överenskommelsen trätt
opaginerad Kontrollera mot PDF
samningsrikjanna, ef hann viö
låt sitt var biisettur i Noregi.
av statene, såframt han
ved d0dsfaUet var bosatt i Norge.
dragsslutande stat, om han
vid sin död hade hemvist i Norge.
opaginerad Kontrollera mot PDF
28. grein.
Ur viöurkenningu og fullnustu
döma og sälta um rélt tU arfs eÖa dänargjafar, um réttindi eftirlifandi maka, um
skipti dånarbiis og um abyrgö å skuldum arfleiöanda gilda lög t)ess rikis, J)ar
sem viöurkenn-ingar eÖa fullnustu er leit- aÖ,
Artikkd 28
Loven i den stat der anerkjenndse
eller fullbyrding skal skje, gjelder ved anerkjenndse og fullbyrding av avgj0relser
og forlik om rett til arv eller legat, om en gjenlevende ektefeUes rettigheter,
om d0dsboskifte og om ansvar for en arvelaters gjeld.
Artikd 28
I fråga om erkännande och verkstälUghet
av don eller förlikning om rätt p. grund av arv eller testamente, efterlevande
makes rätt, boutredning eller skifte i anledning av dödsfall eller ansvarighet
för den dödes gäld gäller lagen i den stat där erkännande eller verkställighet
begäres.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Samningsrikin geta gengiö
aö Jiessu samkomulagi meö J)vi:
a)
aö undirrila JjaÖ än fyrirvara um
fullgildingu, eöa
b)
aö undirrila ]jaÖ meö fyrirvara
um fullgildingu åsamt eftirfarandi fuUgUdingu.
FuUgildingarskjölin skulu
sett til vörzlu i danska utan-rikisråÖuneytinu.
Samkomulagiö gengur i gildi
1, janiiar eöa 1. juli naeslan eftir aÖ samningsrikin hafa öll gengiö aö sam-komulaginu.
Äkvaeöin
i 28, grein gänga 130 ])å fyrst i gildi, jiegar samningurinn frå 16, marz 1932 mUli
Islands, Danmerkur, Finnlands, Noregs og SviJjjöÖar, um viöurkenningu döma og
full-naeggju J)eirra hefur veriÖ felldur ur gildi og nyjar reglur um J)aÖ efni
komiö i hans StaÖ.
De kontraherende stater
kan slutle seg til denne overenskomst ved
a)
undertegning uten forbehold om
ratifikasjon, eller
b)
undertegning med forbehold om ratifikasjon
sammen med etterf0lgende ratifikasjon.
Ratif ikasj onsdokumentene
skal deponeres i det danske Utenriksminislerium.
Overenskomsten trer i
kraft den 1 januar eller den 1 juli som faller nest etter at alle de kontraherende
stater har slultet seg til overenskomsten,
Bestemmelsen i artikkel 28
slik den tidligere l0d skal dog gjelde til konvensjonen 16 mars 1932 mellom Norge,
Danmark, Finland, Island og Sverige om anerkjenndse og fullbyrding av dommer
er opphevd og er-stalet med nye regler om emnet.
De
fördragsslutande staterna kan tillträda denna överenskommelse genom
a)
undertecknande utan förbehåll
för ratifikation eller
b)
undertecknande med förbehåll
för ratifikation i förening med efterföljande ratifikation.
Ratifikationshandlingarna
skall deponeras i danska utrikesministeriet.
Överenskommelsen träder i
kraft den 1 januari eller den 1 juli, som infaUer näst efter det att
överenskommelsen tillträtts av alla de fördragsslutande statema.
Artikel 28 i dess äldre lydelse
skall dock gälla till dess konventionen den 16 mars 1932 mellan Sverige, Danmark,
Finland, Island ocb Norge om erkännande och verkställighet av domar upphävts
och ersatts med nya regler i ämnet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Hafi arfleiöandi låtizt
åÖur en samkomulagiö hef-
Er arvdateren d0d f0r
overenskomsten er trådt i
Har arvlåtaren avlidit innan
överenskommelsen trätt
opaginerad Kontrollera mot PDF
den, gaelder
artikel 4 og artiklerne 1, 2, 5, 7, 8 og 11 i den hidtidige affattdse fortsat.
Artikel 28 i den hidtidige affattdse gaelder for så vidt angår afgördser, der
er truffet, og förlig, der er indgået, inden konventionen af 16. marts 1932 meUem
Danmark, Finland, Island, Norge og Sverige om anerken-delse og fuldbyrdelse
af domme er ophaevet og erstattet af andre regler om emnet.
Del danske justitsministerium kan efter forhandling med
de 0vrige kontraherende staters justils-ministerier bestemme, at konventionen
af 19. november 1934 med senere aend-rmger skal gaelde for Gr0n-land. For
konventionens anvendelse for Faer0erne og Gr0nland kan det danske justitsministerium
efter iagt-lagelse af samme frem-gangsmåde fastsffille sådanne afvigdser, som
de saerlige fcer0ske eller gr0nland-ske forhold måtte tUsige,
Til bekraefldse heraf har undertegnede befuldmaegligede underlegnet
denne overenskomst.
tuloa, sovelletaan
4 arliklaa sekä 1, 2, 5, 7, 8 ja 11 ar-tiklaa niiden aikaisemmassa muodossa, Arliklaa
28 on sovdlettava aikaisemmassa muodossaan sikäli kuin on kysymys tuomioista, jotka
on annetlu, tai sovinnoista, jolka on tehty ennen kuin Suomen, Islannin, Norjan,
Ruotsin ja Tanskan kesken tuomioiden tunnustamisesta ja täytäntöönpanosta 16 päivänä
maaliskuuta 1932 tehty sopimus on kumottu ja korvattu asiasta annetuilla uusilla
säänöksiUä,
Tanskan oikeusminisle-riö
vol, neuvotdtuaan mui-den sopimusvaltioiden oi-keusministeriöiden kanssa, määrätä,
eltä 19 päivänä marraskuuta 1934 tehtyä so-pimusta siihen myöhemmin lehlyine muutoksineen
on sovdlettava myös Grönlan-nissa. Sovdlettaessa sopi-musta Fär-saariUa ja Grön-lannissa
vol Tanskan oikeus-ministeriö mainittua menet-telyä noudattaen vahvistaa tehtäväksi
sdlaisia poikke-uksia, joita Fär-saarten tai Grönlannin erityiset olot voivat eddlytlää,
Tämän vakuudeksi
oval valtuutetut allekirjoittaneet tämän sopimuksen.
i kraft, gäller artikel 4 samt artiklarna 1, 2, 5, 7, 8
och 11 i den äldre lydelsen. Artikel 28 i dess äldre lydelse gäller såvitt
angår domar som meddelats eller förlikningar som ingåtts innan konventionen
den 16 mars 1932 mellan Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige om
erkännande och verkställighet av domar upphävts och ersatts med nya regler i äm.net.
Danska justitieministeriet kan efter förhandling med de
övriga fördragsslutande staternas justitieministerier bestämma att konventionen
den 19 november 1934 med senare ändringar också skall äga tillämpning på Grönland,
För konventionens lill-lämpning på Färöarna och Grönland kan danska justitieministeriet
efter iakttagande av samma tillvägagångssätt faststäUa sådana avvikelser som
de särskilda färöiska eller grönländska förhållanden må kräva.
Till bekräftelse härav har undertecknade befuUmäktigade
ombud undertecknat denna överenskommelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Udfaerdiget i K0benhavn
d.......... i
et eksemplar på
hvert af f0lgende
sprog: dansk, finsk, isländsk, norsk og svensk, for så vidt angår svensk i to tekster,
en fra Finland og en fra Sverige.
Laadiltu Kööpenhaminas-
sa päivänä kuuta
yhtenä suomen-,
islannin-, norjan-, motsin- ja tanskankieUsenä kappaleena, jossa ruotsiksi on kaksi
tekstiä, toinen Suomea ja toinen Ruotsia varten.
Som skedde
i Köpenhamn den i i ell exemplar på finska, danska, isländska, norska och
svenska språken, och såvitt angår svenska språket i två texter, en för Finland
och en för Sverige.
opaginerad Kontrollera mot PDF
ur öölazt gildi,
skal 4. grein og fyrri reglur 1., 2,, 5,, 7,, 8, og 11, greina halda gildi sinu,
Fyrri reglur 28, greinar gilda aö \)vi er varÖar döma, sem uppkveönir em og sattir,
sem em geröar äÖur en samningurinn frå 16. marz 1932, mUli Islands, Danmerkur,
Finnlands, Noregs og Svi}3J6Öar, um viöurkenningu döma og full-naegju lieirra,
hefur veriö felldur iir gildi og nyjar reglur um jjaö efni komiö i hans staö.
kraft, gjelder
artikkd 4 og de lidligere regler i artiklene 1, 2, 5, 7, 8 og 11 fortsatt. De tidligere
regler i artikkd 28 gjelder for så vidt angår avgj0relser som er truffet og
forlik som er inngått f0r konvensjonen 16 mars 1932 mellom Norge, Danmark,
Finland, Island og Sverige om anerkjenndse og fullbyrding av dommer er opphevd og
erstattet med nye regler om emnet.
i kraft,
gäller artikel 4 samt artiklarna 1, 2, 5, 7, 8 och 11 i den äldre lydelsen. Artikel
28 i dess äldre lydelse gäller såvitt angår domar som meddelats eller förlikningar
som ingåtts innan konventionen den 16 mars 1932 mellan Sverige, Danmark,
Finland, Island och Norge om erkännande och verkställighet av domar upphävts
och ersatts med nya regler i ämnet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Danska dömsmålaråöu-neytiö
getur, aÖ höfÖu samräöi viö dömsmålaråÖu-neyti hinna samrungsrikj-anna, äkveÖiÖ,
aS samningurinn frå 19, november 1934, åsamt siöari breyt-ingum, skuli einnig gUda
um Graenland, Til {)ess aÖ samningnum verÖi beitt um Faereyjar og Graenland getur
danska dömsmälaräöuneyt-iö åkveÖiS, meÖ sömu forsendum, pau fråvik, sem sérstakar
faereyskar eöa graenlenzkar aöstaeöur kynn-u aö krefjast,
TU slaöfeslingar Jjessu hafa undirritaÖir, sem hafa fullgilt
umboö, undirritaö samning Jjennan,
Det danske
Justitsministerium kan etter forhandlinger med de 0vrige kontraherende
staters justitsministerier bestemme at konvensjonen 19 november 1934 med senere
endringer skal gjelde for Gr0nland, For konvensjonens anvendelse på Faer-0yane
og Gr0nland kan det danske Justitsministerium etter å ha iakltatt samme framgangsmåte
faslselte slike avvik som de spesieUe faer0yiske eller gr0nlandske forhold
måtte tilsi.
Til bekrefldse herav har de undertegnete som har be-h0rig
fullmakt, underlegnet denne overenskomst.
Danska justitieministeriet
kan efter förhandling med de övriga fördragsslutande staternas justitieministerier
bestämma att konventionen den 19 november 1934 med senare ändringar också skall
äga tillämpning på Grönland. För konventionens tUl-lämpning på Färöarna och
Grönland kan danska justitieministeriet efter iakttagande av samma tillvägagångssätt
fastställa sådana avvikelser som de särskilda färöiska eller grönländska
förhållandena må kräva.
Till bekräftelse härav har undertecknade befuUmäktigade
ombud undertecknat denna överenskommelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dtgefiö 1 Kaupmaiuia-
höfn
hinn ................ i
einu einlaki
å hverju tungu-mäli: Islenzku, dönsku, finnsku, norsku og saensku, og aö J)vi
er saensku varÖar meö tveimur textum, annan fyrir Finnland og hinn fyrir Svil)jöÖ.
Undertegnet
i K0benhavn den i ett eksemplar på hvert av f0lgende språk: norsk, dansk,
finsk, isländsk og svensk, for så vidt angår svensk i to tekster, én for
Finland og én for Sverige.
Som skedde
i Köpen
hamn den , i ett
exemplar på svenska, dans
ka, finska, isländska och
norska språken, och såvitt
angår svenska språket i två
texter, en för Sverige och en
för Finland.
Prop.
1973:175 60
Innehåll
Propositionen
................................................... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll ...................... 1
Lagförslag ...................................................... 2
1
Förslag till lag om ändring i
lagen (1937: 81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo 2
2
Förslag till lag om ändring i
lagen (1935: 44) om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare,
som hade hemvist här i riket m. m...................... ... 3
Utdrag
ur statsrådsprotokollet över justitieärenden den 19 oktober
1973
............................................................ ... 5
1
Inledning ...................................................... ... 5
2
Gällande ordning ............................................ ... 6
3
Haagkonventionen om testamentes
form ............. .. 10
3.1
Konventionens innehåU................................. .. 10
3.2
Familjerättskommittén ................................ .. 14
3.3
Departementspromemorian ......................... .. 15
3.3.1
Fråga om ratifikation av Haagkonventionen 15
.
3.3.2 Åtgärder som krävs för att göra en ratifikation av
Haagkonventionen
möjlig........................ .. 16
3.3.3
Förslag tUl ändring i 1937 års
lag ............ .. 17
3.3.4
Förslag lill ändringar i den
nordiska regleringen .... 19
4 Övriga ändringar i den
nordiska arvskonventionen... 20
4.1
Art. 1, 2 och 7............................................ .. 20
4.2
Art. 4 och 5............................................... .. 22
4.3
Art. 11...................................................... 23
4.4
Art. 28...................................................... 23
5
Remissyttrandena .......................................... .. 24
6
Föredraganden .............................................. .. 26
6.1
Allmänna synpunkter.................................... .. 26
6.2
Upprättade förslag....................................... .. 28
6.3
Specialmotivering ..................................... .. 29
6.3.1
Nordiska arvskonventionen...................... .. 29
6.3.2
1937 års lag ........................................ .. 33
6.3.3
Lagen om dödsbo efter dansk,
finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m. m. 34
7 Hemställan...................................................... .. 34
BUagor
1.
Konvention om lagkonflikler i
fråga om formen för testamentariska förordnanden 36
2.
Överenskommelse mellan Sverige,
Danmark, Finland, Island och Norge om ändring av den nordiska konventionen den
19 november 1934 om arv, testamente och boutredning 48
MARCUSBOKTR. STOCKHOLM 1973 720335
Doktrin (2)
- Lennart Pålsson, Svensk rättspraxis Internationell privat- och processrätt 1976—1980, SvJT 1982 s. 214, på s. 229 · Fritt tillgänglig
- Konvention om enhetlig form för testamente, SvJT 1974 s. 240, på s. 241 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
12 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (7)
7 kopplingar i 5 dokument.
- Prop. 2014/15:105 Arv i internationella situationer s. 69 om s. 33 i texten
- SOU 2014:25 Internationella rättsförhållanden rörande arv s. 89 · s. 154 om s. 27 i texten
- Rskr. 1973:400 i texten
- Bet. 1973:LU43 Lagutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:175 angående godkännande av konvention om lagkonflikter i fråga om formen för testamentariska förord… s. 1 i texten
- Prop. 1976/77:128 med förslag till lag om erkännanade och verkställighet av nordiska domar privaträttens område s. 48 om s. 32 · s. 58 om s. 24 i texten
Doktrin (5)
5 kopplingar i 4 dokument.
- Jänterä-Jareborg, Svensk domstol och utländsk rätt, 1997 s. 196 · s. 377 i texten
- SvJT 1982 s. 214 Lennart Pålsson, Svensk rättspraxis Internationell privat- och processrätt 1976—1980 s. 229 i texten
- Karlgren, Kortfattad lärobok i internationell privat- och processrätt, 1974 s. 154 i texten
- SvJT 1974 s. 240 Konvention om enhetlig form för testamente s. 241 i texten